CBM:s Skriftserie 2 Åsa Berggren & Anna Burman (red.)¶r citeras: Berggren, † & Burman,...

Restaurering av biotoper

Åsa Berggren &Anna Burman (red.)

Mångfaldskonferensen 1998:

Centrum för Biologisk Mångfald

CBM:s Skriftserie 2

Restaurering av biotoper

Åsa Berggren och Anna Burman (red.)

Centrum för Biologisk Mångfald (CBM) är ett nationellt centrum för forskning om biologiskmångfald som är gemensamt för SLU och Uppsala universitet. Verksamheten samordnas i ett nät-verk av institutioner, organisationer och myndigheter i hela landet.Arbetetet går ut på att samordna, initiera och bedriva forskning, utbildning och information medsikte på att bevara, hållbart nyttja samt restaurera biologisk mångfald i Sverige. CBM deltar också iinternationella samarbeten som syftar till att lösa problem inom biodiversitetsområdet.

Redaktörer: Åsa Berggren och Anna Burman, CBM

Formgivning: Anna Burman

Omslagsbild: Foto från exkursionsdagen. Fotograf: Anna Burman.

Bör citeras: Berggren, Å & Burman, A. (red.) 1999. Mångfaldskonferensen 1998. Restaurering avbiotoper. CBM:s Skriftserie 2, Centrum för Biologisk Mångfald, Uppsala.

Distribution: SLU Publikationstjänst, Box 7075, 750 07 Uppsala.Fax: 018-67␣ 28␣ 54, tel: 018-67␣ 11␣ 00, e-post: Publikationstjanst@slu.se

Utgivare: Centrum för Biologisk Mångfald, Uppsala

Tryck: Repro, SLU Uppsala 1999

Upplaga: 400

ISSN 1403-6568ISBN 91-89232-04-6

Innehållsförteckning

Introduktion, program och deltagarförteckning 5

Välkomstanförande 19Thomas Elmqvist

Biotopernas historia – restaurering ur ett paleoekologiskt perspektiv 21Björn E. Berglund

Restaurering av biologisk mångfald och ekosystemfunktion i boreala barrskogar 23Olle Zackrisson

Invandring av skogsväxter till lövplanteringar på nedlagd åkermark 25Jörg Brunet

Dynamik hos fragmenterade populationer av ängs- och hagmarksväxter 27Ove Eriksson

Restaurering av våtmarker i Halland 35Siegfried Fleischer

Berikning av urbana biotoper 37Mårten Hammer

Seminarier:

Barrskogsseminarium –Skogsreservat i nordöstra delen av Kronobergs län - ett praktikfall 41Jan Karlsson

Lövskogsseminarium – Inledningsanförande 45Nils Englesson

Ängs- och hagmarksseminarium – Inledningsanförande 49Pekka Hedin

Våtmarksseminarium – Inledningsanförande 53Hans Cronert

Introduktion

Mångfaldskonferensen 1998: Restaurering av biotoper, arrangerades den 8–9 oktober i Stadshalleni centrala Lund. Arrangörer var CBM (Centrum för Biologisk Mångfald), NFR (NaturvetenskapligaForskningsrådet) och Studiefrämjandet i Lund. Temat ”Restaurering av biotoper” var högaktuellt,bl.a. beroende på den remiss som då nyligen presenterats, där restaurering av nyttjad mark ochbildandet av kompensationsbiotoper ingick som förslag på nya åtgärder i svensk naturvård.

Restaureringar av biotoper har pågått i Sverige i flera decennier, men oftast i mindre omfattningoch mest i de södra delarna av landet. Behovet av restaureringar och nyanläggningar av biotoperblir dock allt större i och med människans ökande nyttjande av mark och behovet finns nu i helalandet. Vi arrangörer såg här behovet av en konferens som samlade människor med intresse fördetta område.

Ett av målen med konferensen var att deltagarna skulle ha en blandad bakgrund. Kunskapbehöver spridas mellan människor som har olika arbetsuppgifter och därigenom olika erfarenheter.Forskningsresultat bör komma allmänhet och utförare av praktiskt arbete till godo. Kunskapsluck-or om arter och ekologiska processer bör komma till forskarnas kännedom så att de vet vilka forsk-ningsbehov som föreligger. Dessutom bör erfarenhet från genomförda restaurerings- och anlägg-ningsprojekt – lyckade och mindre lyckade – spridas mellan olika utförare. Inte att förglömma allintresserad allmänhet, exempelvis medlemmar från olika intresseföreningar, som kan bidra medspecialkunskaper och engagemang.

Deltagarna blev så många som 326 och hade just den blandade bakgrund vi eftersträvade. Dekom från universitet, länsstyrelser, kommuner, högskolor, statliga verk, konsultbyråer, skogsvårds-styrelser, gymnasieskolor, tidningar, intresseföreningar m.m. i hela Sverige och även från Danmarkoch Norge.

Föreläsningdagens slutsummeringar syftade till att peka på de problem vi har idag och vad sombehöver för att dessa ska kunna lösas, vilken ny kunskap som behövs och vad som krävs på myndig-hetsnivå för att bättre kunna genomföra projekt.

Ett annat mål för konferensen var att öppna upp för nya möten människor emellan, ochkanske så frön för framtida samarbete och inspirera till framtida restaureringsprojekt och forskning.Vi hoppas att vi lyckades med detta och att det som ett resultat av detta framöver kommer attfinnas mer kunskap att ta del av inom restaureringsområdet, kanske i en framtida ”Mångfaldskon-ferens”.

Denna skrift är i huvudsak en sammanfattning av de föreläsningar som hölls under konferensensförsta dag. Här finns också en förteckning över de restaurerings- och nyanläggningsprojekt sombesöktes under exkursionerna på konferensens andra dag.

Mångfaldskonferensen är planerad att återkomma varje år i början av oktober. ”Biodiversitet istaden” är temat för 1999 års konferens i Göteborg. Detta var även temat för en av föreläsningarnapå konferensen 1998.

Ett stort tack till alla föreläsare under konferensen för deras bidrag både i Lund och till denna skrift.

Urban Emanuelsson Åsa BerggrenCBM CBM

Mångfaldskonferensen 1998: Restaurering avbiotoper

Program

Torsdagen den 8 oktober

08.40-09.00 Välkomstanförande av Doc. Thomas Elmquist, CBM

09.00-09.25 Biotopernas historia och synpunkter på restaurering ur ett paleoekologisktperspektiv (Prof. B. Berglund, Paleoekologiska lab. Lunds universitet).

09.25-09.50 Restaurering av barrskogar (Prof. Olle Zackrisson, Skoglig vegetationsekologi,SLU, Umeå)

10.20-10.40 Restaurering av lövskogar (Dr.Jörg Brunet, Naturvårdsbiologi, SLU, Uppsala)

10.40-11.05 Restaurering av älvekosystem (Doc. Christer Nilsson, Älvekologi, Umeå universitet)

11.05-11.30 Restaurering av ängs- och hagmarker. (Prof. Ove Eriksson, Botaniska inst., Stock-holms universitet)

11.30-13.10 LUNCH

13.10-13.35 Restaurering av våtmarker (Doc. Siegfried Fleisher, Länsstyrelsen Halland)

13.35-14.00 Restaurering av urbana miljöer (Mårten Hammer, Landskapsplanering, SLU,Alnarp)

14.30-15.45 Parallella seminarier med praktiska och vetenskapliga aspekter på restaurering i:Barrskog – Lövskog - Urbana miljöer – Ängs-/hagmarker – Våtmarker

16.00-16.45 Gemensam sammanfattning och slutsatser från seminarierna. (Dr. UrbanEmanuelsson, CBM)

19.00- Konferensmiddag

Fredagen den 9 oktober

Fredagens exkursioner är uppdelad i tre rutter. Avgångstid 8.30, återkomst senast kl 17.00

Tur 1Bulltofta (biotopanläggningar i parkmiljö) – Toftanäs (anläggning av bl.a. dagvatten) – Husie mosse(restaurerad våtmark). Guide Arne Mattsson, Malmö kommun. Lunch vid Torups slott. Torup(försöksområde med anlagd lövskog), guide Jörg Brunet, SLU, Uppsala. Höjeå/Ettarps ängar (an-lagd damm) – Höjeå/Dalby (anlagd damm och våtmark), guide Lena Tranvik, Ekologgruppen Lands-krona.

Tur 2Nöbbelövsmosse (restaurerat rikkärr) – Vombs ängar (restaurerad våtmark), guide Nils Englessonoch Anders Olsson, Lunds kommun. Lunch vid Krankesjön, Gunnar Andersson, länsstyrelsen iSkåne berättar om dess historia. Revingefältet (betesmark), guide Gösta Regnell, länsstyrelsen iSkåne. Skarhult (anlagd våtmark) – Ellinge (anlagd damm) samt kortare stopp vid närliggande dam-mar, guide Johan Krook, Ekologgruppen Landskrona.

Tur 3Eskilstorps ängar (havsstrandängar) – Ljungen (ljunghed) – Flommen (restaurerat marskland), gui-der Lars Knutsson, länsstyrelsen i Skåne och Paul Erik Jönsson, Lunds kommun. Fågelskådning vidFalsterbo.

Deltagarförteckning

Namn: Arbetsplats och eventuell e-postadress:

Aalto Yvonne Rönnninge gymnasium, Lindåsv 7, 152 70 SödertäljeAanderaa Rune Norges Skogeierforbund, Box 1438 Vika, 0115 Oslo, Norge

rune.aanderaa@skog.noAbrahamsson Åsa Miljöförvaltningen, Malmö stad, 205 80 MalmöAgerhem Bill FFNS Arkitekter, Geijersg 8, 216 18 Malmö

bill.agerhem@ffns.seAleljung Anna Länsstyrelsen i Kalmar, 391 86 Kalmar

anna.aleljung@h.lst.seAlström Tette Ekologgruppen i Landskrona AB, Järnvägsg 19b, 261 32 LandskronaAnderson Stefan Skogsvårdsstyrelsen i Södra Götaland, Ryttarev 8, 302 60 Halmstad

stefan.anderson@svssg.svo.seAndersson Anita Miljökontoret, Arvika kommun, 671 81 Arvika

Anita.Andersson@Arvika.seAndersson Gunnar Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 Malmö

guan@m.lst.seAndersson Lars Växjö kommun, Box 1222, 351 12 Växjö

lars.andersson@kommun.vaxjo.seAndersson Leif Pro Natura, Halnagården

leif.andersson@pro-natura.netAndersson Stefan Inst f systematisk botanik, Ö vallg 18-20, 223 61 Lund

stefan.andersson@sysbot.lu.seAronsson Mårten Skogsstyrelsen, 551 83 JönköpingArvidsson Håkan Naturgeografiska inst, Box 118, 221 00 Lund

hakan_arvidsson@hotmail.comArvidsson Johanna Naturvårdsenheten, Lstn i Västra Götalands län, 542 85 Mariestad

Johanna.Arvidsson@o.lst.seAsk Peter Inst f sydsvensk skogsvetenskap, Box 49, 230 53 AlnarpAsserup Per Naturgeografiska inst, Box 118, 221 00 Lund

gev96pas@student2.lu.seAude Erik Dep of Landscape ecol.,Nat. env. res. inst, Grenåv 12, Kalø, 8410 Rønde,

Denmarkeau@dmu.dk

Axelsson Anna-Lena Inst f skoglig vegetations ekologi, 901 83 UmeåAnna-Lena.Axelsson@svek.slu.se

Backéus Ingvar Växtbiologiska institutionen, Villav 14, 752 36 Uppsalaingvar.backeus@vaxtbio.uu.se

Bengtsson Kerstin Miljödelegationen, Lunds kommun, 223 50 Lundkerstin.bengtsson@lund.se

Bengtsson Lennart Skogsvårdsstyrelsen, Hälsov 1, 243 32 Höörlennart.bengtsson@svsg.svo.se

Bengtsson-Lindsjö Siv Ystads kommun, Nya Rådhuset, 271 80 Ystadsiv.bengtsson-lindsjo@ystad.se

Berg Ingrid KM Landskap, Box 21028, 200 21 Malmö

ingrid.berg@km.seBergendorff Claes Skånes Naturvårdsförbunds Forskningsfond, Ekologihuset, 223 62 Lund

Claes.Bergendorff@planteco.lu.seBerggren Anna-Lena Länsstyrelsen i Uddevalla, Packhusg 27a, 451 42 UddevallaBerggren Åsa Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

Asa.Berggren@cbm.slu.seBerggård Barbro Ekologiska inst, Lunds universitet, Box 117, 221 00 Lund

Barbro.Berggard@envir.lu.seBergknut Håkan Hörby kommun, 242 80 HörbyBerglund Björn E Kvartärgeologiska avd, Tornavägen 13, 223 63 Lund

Bjorn.Berglund@geol.lu.seBerglund Hasse Miljöförvaltningen, Botkyrka kommun,147 85 Tumba

hans.berglund@botkyrka.seBerglund Lena Länsstyrelsen Halland, 301 86 Halmstad

lena.berglund@n.lst.seBerglund Ulla Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland, Box 75, 282 22 Tyringe

skane.vastra.distrikt@svssg.svo.seBergmann Cecilie Norskog, pb 123, Lilleaker, Norge

FIRMAPOST@NORSKOG.NOBergsten Maria Rättviks kommun, 795 21 RättvikBergström Lotta Länsstyrelsen i Blekinge, 371 86 Karlskrona

lobe@k.lst .seBerlin Gudrun Växtekologen, Ekologihuset, 223 62 Lund

Gudrun.Berlin@planteco.lu.seBirgersson Ulf Sibeliusgången 2, 164 73 Kista

ulf.birgersson@svsmd.svo.seBirkö Thomas Plan- och miljökontoret, Örnsköldsviks kommun, 891 88

ÖrnsköldsvikBjuringer Hans Länsstyrelsen Halland, 301 86 Halmstad

hans.bjuringer@n.lst.seBjörk Lena Exercisg 2a, 211 30 MalmöBjörklund Håkan Ekologgruppen i Landskrona AB, Järnvägsg 19b, 261 32 LandskronaBjörkman Gert Aktion Skåne-Miljö, Box 1137, 221 04 LundBjörkman Leif Kvartärgeologiska avd, Tornav 13, 223 63 Lund

Leif.Bjorkman@geol.lu.seBjörling Peter Miljödelegationen, Lunds kommunBjörse Gisela Inst f sydsvensk skogsvetenskap, Box 49, 230 53 Alnarp

gisela.bjorse@ess.slu.seBladh Annika Länsstyrelsen i Kronobergs län, 351 86 Växjö

annika.bladh@g.lst.seBlindhem Terje Maridalsveien 120, 0461 Oslo, Norge

NOA@SN.NOBlixt Stig Ängahusv 154, 261 76 AsmundstorpBlomberg Per Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

per.blomberg@cbm.slu.seBlomqvist Per-Anders Istidsg 49, 906 55 Umeå

LRenberg@hotmail.comBoström Linda Miljökontoret, Järnvägsg 22, 251 89 HelsingborgBratt Lennart Länsstyrelsen i Falun, 791 84 Falun

lennart.bratt@w.lst.seBroström Anna Kvartärgeologiska avd, Tornav 13, 223 63 Lund

Anna.Brostrom@geol.lu.se

Brunet Jörg Inst f Naturvårdsbiologi, Box 7002, 750 07 Uppsalajorg.brunet@nvb.slu.se

Burman Anna Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 UppsalaAnna.Burman@cbm.slu.se

Carlsson Henrik Skogssällskapets Förv AB, Box 235, 281 23 Hässleholmhenrik.carlson@skogssallskapet.se

Cassing Gunilla Högskolan i Karlstad, 651 88 Karlstadgunilla.cassing@hks.se

Cederberg Björn ArtDatabanken, Box 7007, 750 07 Uppsalabjorn.cederberg@dha.slu.se

Claesson Kurt Varbergs kommun, 432 80 Varbergktc@kommunen.varberg.se

Cravener Martin Karlbergsv 46h, 113 37 Stockholmmcravener@yahoo.com

Cronert Hans Miljö- och hälsoskyddskontoret, 291 32 Kristianstadhans.cronert@m.lst.se

Dahlgren Magnus Växtekologiska avd, Ekologihuset, 223 62 LundMagnus.Dahlgren@planteco.lu.se

Danielsson Erik Ostkroken 136, 906 26 Umeåerdan66@hotmail.com

Danielsson Staffan Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 UppsalaStaffan.danielsson@cbm.slu.se

de Jong Johnny Skogsstyrelsen, 551 83 Jönköpingjohnny.de.jong@svo.se

Delshammar Eva Tekn. förvalt., Helsingborgs kommun, Gasebacksv 4, 252 27 Helsingborgeva.delshammar@helsingborg.se

Djurvall Karin Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland, Box 234, 291 23 Kristianstadkarin.djurvall@svssg.svo.se

Dobos Felicia Vikingav 19a, 224 76 Lundmiv93fed@student1.lu.se

Dübeck Lena Lena Dübeck Landskap, Bruket 7, 760 31 EdsbroEbenhard Torbjörn Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

Torbjorn.Ebenhard@cbm.slu.seEberhardt Florence Ekocenter Söderåsen, Färingtofta 4138, 260 70 LjungbyhedEderlöf Erik Skogsvårdsstyrelsen, Box 234, 291 23 KristianstadEdsbagge Hans Högskolan Trollhättan-Uddevalla, Box 1240, 462 28 Vänersborg

edsbagge@vbg.htu.seEide Ragnar Gullmarsgymnasiet, Norra kvarng 45, 453 34 LysekilEkblad Alf Inst f teknik och naturvetenskap, Högskolan i Örebro, 701 82 Örebro

alf.ekblad@ton.hoe.seEklind Ewa Gatukontoret, Malmö kommun, 205 80 MalmöElmquist Bodil Naturgeografiska inst, Box 118, 221 00 Lund

nge94bel@student1.lu.seElmqvist Thomas Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

Thomas.Elmqvist@cbm.slu.seElwér Kent Miljö- och räddningsförv, Burlövs kommun, Box 53, 232 21 ArlövEmanuelsson Urban Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

Urban.Emanuelsson@cbm.slu.seEnarsson Karin Källebodav 30-28, 290 60 Kyrkhult

karin.enarsson@home.seEnglesson Nils Park- och naturkontoret, Byggmästareg 4, 222 37 Lund

nils.englesson@lund.se

Enoksson Bodil Zoologiska avd, Lunds universitet, 223 62 Lundzoo_enok@luecology.ecol.lu.se

Ericson Jonas Naturvårdsverket, 106 48 Stockholmjonas.ericson@environ.se

Ericson Kajsa Stadshuset, KLK-NoS, 611 83 Nyköpingkajsa.ericsson@nykoping.se

Eriksson Johanna Naturgeografiska inst, Box 118, 221 00 Lundnge97jer@student2.lu.se

Eriksson Ove Botaniska inst, Stockholms universiteterikssoo@botan.su.se

Fahlstedt Trygve Vattenenheten, Jordbruksverket, Box 12, 230 53 Alnarptryggve.fahlstedt@sjv.se

Fahlström Brita Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 86 Kalmarbrita.fahlstrom@h.lst.se

Falck Joachim Miljö- och hälsoskydd, Ängelholms kommun, 262 80 ÄngelholmFeuerbach Peter Hushållningssällskapet Halland, Lilla Böslid, 310 31 Eldsberga

peter.feuerbach@hhs.halland.netFischer Angelica Föreningen Blekinge Flora, Pl 637 Elleholm, 37591 MörrumFleischer Siegfried Länsstyrelsen Halland, 301 86 Halmstad

sifl@n.lst.seFontell Kristina Miljödelegationen, Lunds kommun, 223 50 Lund

kristina.fontell@lund.seForslund Susanne Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 86 Kalmar

susanne.forslund@h.lst.seForsslund Annika Miljökontoret, Gävle kommun, Box 36, 801 02 Gävle

annika.forsslund@gavle.seFriberg Inger Ekv 22, 247 36 Södra SandbyFrost Ingela Växtbiologiska inst., Uppsala universitet, Villav 14, 752 36 Uppsala

ingela.frost@vaxtbio.uu.seFry Gary Inst f landskapsplanering, Box 58, 230 53 Alnarp

gary.fry@nina.nlh.noFröman Jan Tidningen NU, Box 6508, 113 83 Stockholm

jan_froman@liberal.seFält Peder Naturvårdsverket Hornborgarsjön, 521 98 Broddetorp

Peder.Falt@environ.seGaillard-Lemdahl Marie-José Inst f teknik och naturvetenskap, Växjö högskola, 351 95 Växjö

Marie-Jose.Gaillard-Lemdahl@Geol.lu.seGerell Rune Naturvårdskonsult Gerell, Tågratorp, 275 92 Sjöbo

rune.gerell@swipnet.seGrollmuss Emma Edbergstiftelsen, Högskolan Karlstad, 651 88 Karlstad

emma.grollmuss@hks.seGunnarsson Allan Inst f landskapsplanering, Box 58, 230 53 Alnarp

allan.gunnarsson@lpal.slu.seGustafsson Christel Växtbiologiska inst., Uppsala universitet, Villav 14, 752 36 Uppsala

christel.gustafsson@vaxtbio.uu.seGustafsson John-Eric Länsstyrelsen Jönköpings län, 551 86 Jönköping

john-eric.gustafsson@f.lst.seGustafsson Mårten Inst f skoglig mykologi, SLU, Box 7026, 750 07 Uppsala

marten.gustafsson@mykopat.slu.seHagberg Matz Miljödelegationen, Lunds kommun, 223 50 Lund

matz.hagberg@lund.seHammer Mårten Inst f landskapsplanering, Box 58, 230 53 Alnarp

marten.hammer@lpal.slu.seHasslöf Helen Skånes Naturvårdsförbunds Forskningsfond, Ekologihuset, 223 62 LundHaugan Reidar Mjosen skogeierforening, Box 1438 Vika, 0115 Oslo, Norge

reidar.haugan@skog.noHaugset Trine WWF, Pb 6784, St. Olavsplass, 0130 Oslo, Norge

trinewwf@online.noHedin Pekka Byg 10, 736 36 KungsörHjelmer Karin Helsingborgs museum, Box 7123, 250 07 HelsingborgHjort Gunilla Miljöförvaltningen Stockholm, Box 38024, 100 64 Stockholm

gunilla.hjort@environment.stockholm.seHoff Anders Baldersv 4, 222 70 LundHogård Marit co. Frid, Isjaktsgränd 19, 129 45 HägerstenHolmberg-Karlsson Gunnel Stadsbyggnadskontoret, Jönköpings kommun, 551 89 Jönköping

gunnel.holmberg@sbk.jonkoping.seHultman Ellen Lstn Jönköpingslän, landsbygdsenheten, 551 86 Jönköping

elhu@f.lst.seHusing Thomas Skogsvårdsstyrelsen i Gävle-Dalarna, Verkstadsv 8, 771 53 LudvikaHåpnes Arnold WWF, Pb 6784, St. Olavs Plass, 0130 Oslo, Norge

verdens.naturfond@wwf.noHägglund Christina Naturvårdsavd, Karlstads kommun, 651 84 Karlstad

christina.hagglund@karlstad.seHöggren Mats Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

Mats.Hoggren@cbm.slu.seHögmo Olle Bergaskolan, verkstadsv 1, 241 38 EslövHöjer Olle Projekt Tärnanområdet, Hästskov 2, 183 56 Stockholm

olle.hojer@swipnet.seIngelög Torleif ArtDatabanken, Box 7007, 750 07 Uppsala

torleif.ingelog@dha.slu.seIvarsson Kurt Klosterg 33a, 271 34 YstadJansson Eva Inst f trädgårdsvetenskap, Box 55, 230 53 Alnarp

eva.jansson@tv.slu.seJansson Nicklas Miljövårdsenheten, Lst Östergötland, 58186 Linköping

nicklas.jansson@e.lst.seJansson Sonja Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

Sonja.Jansson@nvb.slu.seJanzon Kaj Riksantikvarieämbetet, Box 5405, 114 84 Stockholm

kjz@raa.seJessen Graae Bente Botanisk institut, Oester Farimagsg 2d, 1353 Koebenhavn

bentej@bot.ku.dkJohansson Anette Länsstyrelsen i Blekinge, 371 86 Karlskrona

anejo@k.lst.seJohansson Eva Stadsbyggnadsgruppen, Linköpings kommun, 581 81 LinköpingJohansson,Kurt-Anders Skövde Naturskyddsförening, Henrik Gjutares gata 36b, 541 45 Skövde Jo -Johansson Leif Tekniska kontoret, Jönköpings kommun, 551 89 JönköpingJohansson Lotta Miljökontoret, Torsås kommun, Box 503, 385 25 Torsås

lotta.johansson@torsas.seJohansson Per-Arne Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, Rådhuset, 231 83 TrelleborgJohnsen Peter Park- och naturkontoret, Byggmästareg 4, 222 37 Lund

peter.johnsen@lund.seJohnsson Marie Stora Skog, 791 80 Falun

marie.johnsson@stora.se

Johnsson Thomas Studiefrämjandet i Skåne/Blekinge, Box 2003, 281 02 Hässleholmthomas.johnsson.1199@sfr.se

Jonsell Lena Inst f Naturvårdsbiologi, Box 7002, 750 07 Uppsalalena.jonsell@nvb.slu.se

Jonsson Eva Åsbygdens Naturbruksgymnasium, Torsta, 830 43 Åseva.jonsson@fc.itz.se

Jonsson Lars J Högskolan i Kristianstad, 291 88 Kristianstadlars.jonsson@mna.hkr.se

Jönsson Camilla Box 53, 243 21 Höörcamilla.jonsson@hoor.se

Jönsson Paul-Erik Park- och naturkontoret, Byggmästareg 4, 222 37 Lundpauleric.jonsson@malmo.se

Karlsson Börje Inst f miljö och energisystem, Tornav 3, 223 63 lundBorje.Karlsson@miljo.lth.se

Karlsson Jan Skogsvårdsstyrelsen, Box 7, 351 03 Växjöjan.karlsson@svsfg.svo.se

Karlsson Kjell Ekholmsv 21, 286 34 ÖrkelljungaKloth Jens-Henrik Ekologigruppen AB, Norrbys, Othem, 620 30 Slite

jenshenrik.kloth@ekologigruppen.seKnutsson Lars Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 Malmö

lakn@m.lst.seKrook Johan Ekologgruppen i Landskrona AB, Järnvägsg 19b, 261 32 Landskrona

jk.ekologgruppen@pop.landskrona.seKullberg Ylva Inst f sydsvensk skogsvetenskap, Box 49, 230 53 AlnarpLager Helena Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 86 Kalmar

helena.lager@h.lst.seLandström Thomas Komvux Kronoborg, Malmö, Vallby 7, 245 92 StaffanstorpLannér Jan Inst f landskapsplanering, 230 53 AlnarpLarsson Anders Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 MalmöLarsson Bengt Färgelanda kommun, 458 80 Färgelanda

Bengt.Larsson@fargelanda.seLarsson Catharina Länsstyrelsen Halland, 301 86 Halmstad

catharina.larsson@n.lst.seLarsson Pella Skenora gård, 134 65 Ingarö

pella_l@hotmail.comLarsson Torsten Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

Torsten.Larsson@environ.seLemdahl Geoffrey Kvartärgeologiska avd, Tornav 13, 223 63 Lund

Geoffrey-lemdahl@geol.lu.seLemel Jonas Svenska Jägareförbundet, Bäcklösav 8, 756 51 Uppsala

jonas.lemel@sjf.slu.seLie Marit H Statskog, Frydenlundsg 2, 0169 Oslo, NorgeLiman Hans Lst i Östergötland, 581 86 Linköping

hans.liman@e.lst.seLindbladh Matts Inst f sydsvensk skogsvetenskap, Box 49, 230 53 AlnarpLindén Bo Stadsbyggnadskontoret, Jönköpings kommun, 551 89 Jönköping

bo.linden@sbk.jonkoping.seLindqvist Andreas Gatu- och parkavd, Varbergs kommun, 432 80 VarbergLinusson Anna-Carin Växtekologen, Sölveg 37, 223 62 Lund

Anna-Carin.Linusson@planteco.lu.seLister Lisa Svenska Predator AB, Box 14017, 256 69 Helsingborg

Lisa@Predator.se

Ljungberg Bo Miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen, 151 89 Södertäljebo.ljungberg@sodertalje.se

Ljungberg Kenth Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 MalmöLjungberg Petter Samhällsbyggnadskontoret, Svalövs kommun, 268 80 Svalöv

petter.ljungberg@pop.landskrona.seLjungström Martin Vägverket, Box 543, 291 25 Kristianstad

martin.ljungstom@vv.seLoodberg Karin Miljödelegationen, 223 50 Lunds kommun

karin.loodberg@lund.seLund Patrik Kävlinge kommun, Box 501, 244 80 Kävlinge

mnpal@kavlinge.seLundgren Bertil Aktion Skåne-Miljö, Box 1137, 221 04 LundLundh Niclas Länsstyrelsen i Västra Götaland, Box 496, 503 13 Borås

Niclas.Lundh@o.lst.seLyng Johansen Louise Okologisk Afdeling, Botanisk institut, Kobenhavns universitet

louisej@bot.ku.dkLöf Åsa Länsstyrelsen i Stockholms län, Box 22067, 104 22 Stockholm

asa.lof@ab.lst.seLönn Benny Lst i Västra Götalands län, 542 85 Mariestad

benny.lonn@o.lst.seLönngren Mats Miljödelegationen, Lunds kommun, 223 50 Lund

mats.lonngren@lund.seMagntorn Ola Högskolan i Kristianstad, 291 88 Kristianstad

Ola.Magntorn@mna.hkr.seMagnusson Lars Västerhaninge folkhögskola, Box 23, 137 21 VästerhaningeMagnusson Sindre Miljödelegationen, Lunds kommun, 223 50 Lund

sindre.magnusson@lund.seMagnusson Sven Malmö Naturmuseum, Box 406, 201 24 Malmö

sven.magnusson@malmo.seMagnusson Sven-Erik Ekomuseum, Kristianstad kommun, 291 32 Kristianstad sven-

erik.magnusson@vattenriket.kristianstad.seMalmgren Kurt Skogseko, Skogsstyrelsen, 551 83 JönköpingMattiasson Göran Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 MalmöMattsson Arne Malmö kommun, 205 80 Malmö

arne.mattsson@malmo.seMelander Barbro Aktion Skåne-Miljö, Box 1137, 221 04 LundMikusinski Grzegorz Grimsö forskningsstation, 730 91 Riddarhyttan

Grzegorz.Mikusinski@nvb.slu.seMoskvitina Marianna Naturgeografiska inst, Box 118, 221 00 Lund

nge97mmo@student3.lu.seMüller Staffan Leksands kommun, Box 303, 793 27 LeksandMånsson Ingemar Litorina folkhögskola, Gullberna park, 371 54 KarlskronaMåreby Jan Nardus, Lilla Valla, 590 41 Rimforsa

nardus@algonet.seNarvelo Vidar Stadshuset, 251 89 Helsingborg

widar.narvelo@helsingborg.seNepper Larsen Signe COWI, Rådgivende Ingeniorer AS, Parallelvej 15, 2800 Lyngby, Danmark

sla@cowi.dkNielsen Tom Kävlinge kommun, Box 501, 244 80 KävlingeNielsen Viggo Miljökontoret, Borlänge kommun, 781 81 BorlängeNilsson Helene Gatu- och fastighetskontoret Stockholm Stad, Box 8311, 104 20 Stockholm

helene.nilsson@gfk.stockholm.se

Norberg Ylva NFR, Box 7142, 103 87 Stockholmylva@nfr.se

Nordell Olle Miljöförvaltningen, 261 80 LandskronaOlle.Nordell@mf.landskrona.se

Nordén Björn Botaniska inst, Göteborgs universitet, Box 461, 405 30 Göteborgbjorn.norden@systbot.gu.se

Nordin Lars-Thure Miljöförvaltningen, Enköpings kommun, 745 80 Enköpinglars-thure.nordin@kommun.enkoping.se

Nordling Hervor Solna Sundbybergs Naturskyddsförening, Nockeby kyrkv 60, 167 74Bromma

Nordmalm Pelle Näckrosv 17, 194 69 Upplands väsbypelle.nordmalm@snf.se

Nordström Susanne Trädgårdsg 17c:76, 753 09 Uppsalaa6susnor@ulmo.stud.slu.se

Nordvall Monika Miljöenheten, Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 Malmömonika.nordvall@m.lst.se

Nyberg Klas Miljöverkstaden, Box 2128, 250 02 Helsingborgmilj.verkst@helsingborg.se

Nygaard Bettina Dep of Landscape ecol.,Nat env res. inst, Grenåv 12, Kalø, 8410sRønde, Denmarkbny@dmu.dk

Ohlsson Gunnel Aktion Skåne-Miljö, Box 1137, 221 04 LundOlofsson Ingvar Tanums kommun, Amunderöd 6, 450 84 Bullaren

malin.pongolini@tanum,mail.telia.comOlsén Lars Göran Länsstyrelsen i Blekinge, 371 86 KarlskronaOlsson Anders Park- och naturkontoret, Byggmästareg 4, 222 37 Lund

anders.olsson@lund.seOlsson Lennart Naturgeografiska inst, Box 118, 221 00 Lund

lennart.olsson@natgeo.lu.seOlsson Olof FRN, Box 7101, 103 87 Stockholm

olof@frn.seOlsson Tobias Hee 58, Uddevalla

n6tobols@ulmo.stud.slu.seOlsson Ulf Skånes mykologiska förening, Pl 1174 Säflacka, 28060 Broby

ulfo@access.josnet.sePahlberg Gertie Vädergränd 7, 271 34 YstadPaulsson Ingvar Skogsvårdsstyrelsen, Box 3, 310 60 Ullared

ingvar.paulsson@svssg.svo.sePaulsson Marianne Komvux Kronoborg, Själlandstorget 1, 217 42 Malmö

MPaulsson@mailbox.malmo.sePersson Ann-Sofie Skogssällskapet, Hamng 3, 462 33 Vänersborg

ann-sofie.persson@skogssallskapet.sePersson Christer Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 MalmöPersson Helena Inst för syst. botanik, Lunds universitet, ö vallg 18-20, 223 61 Lund

Helena. Persson@sysbot.lu.sePersson Pär Miljökontoret, Järnvägsg 22, 251 89 HelsingborgPetersson Bo Kullabygdens Naturskyddsförening, Rundelsg 18, 263 33 Höganäs

bo.petersson@snf.sePettersson Börge Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

Borge.Pettersson@cbm.slu.sePettersson Camilla Agenda 21, Trelleborgs kommun, Rådhuset, 231 83 Trelleborg

camilla.pettersson@trelleborg.se

Ponzio Paola Kungsholmens stadsdelsförvaltning, Box 49 039, 100 28 Stockholmpaola.ponzio@kungsholmen.stockholm.se

Prentice Honor C Inst f systematisk botanik, Ö. vallg 14-20, 223 61 LundHonor.Prentice@sysbot.lu.se

Påhlsson Lars Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 MalmöQvarnström Lennart Stockholm Vatten AB, Talby Nedergård, 152 95 Södertälje

lennart.qvarnstrom@stockholmvatten.seRegnell Gösta Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 Malmö

gore@m.lst.seRegnéll Joachim Kvartärgeologiska avd, Tornav 13, 223 63 Lund

joachim.regnell@geol.lu.seRehnö Kerstin Komvux Kronoborg, Drevkarlsgränd 7, 226 52 LundRenberg Linda Istidsg 49, 906 55 Umeå

LRenberg@hotmail.comReuterskiöld David Ekologgruppen i Landskrona AB, Järnvägsg 19b, 261 32 LandskronaRewhus Bertil Kronborgsskolan Malmö, S. Esplanaden 18c, 223 52 LundRiad Lucie NFR, Box 7142, 103 87 Stockholm

lucie@nfr.seRickman Kattarina Näsuddens handelsträdgård, Barnängsg 16, 116 41 StockholmRittman Roland Jordnära, Box 49, 231 98 AndersllövRizell Malin Park- och naturkontoret, Byggmästareg 4, 222 37 Lund

malin.rizell@lund.seRoos Staffan Inst f naturvårdsbiologi, Box 7002, 750 07 Uppsala

staffan.roos@nvb.slu.seRosén Bengt Stiftelsen Skansen, Box 27 807, 115 93 Stockholm

bengt.rosen@skansen.seRosén Eje Växtbiologiska inst., Uppsala universitet, Villav 14, 752 36 UppsalaRosenberg Mats Stadsbyggnadskontoret, Örebro kommun, Box 30500, 701 35 ÖrebroRudander Eva Lst i Värmlands län, 651 86 Karlstad

eva.rudander@s.lst.seRudebeck Gustaf Ekologihuset, 223 62 LundRunesson Inger Svenska Lövträd AB, Fagerås, 340 30 Vislanda

inger.runesson@lovtrad.comSahlin Enar Härryda kommun, 435 80 Mölnlycke

enar.sahlin@hule.harryda.seSamuelsson Lotta WWF, Ulriksdals slott, 170 81 Solna

lotta.samuelsson@wwf.seSand Krister Miljö- och stadsbyggnadskontoret, Södertälje kommun

krister.sand@sodertalje.seSandberg Britt Komvux i Höör, Box 66, 243 22 Höör

britt.sandberg@ebox.tninet.seSandberg Eva Kungsholmens stadsdelsförvaltning, Box 49 039, 100 28 Stockholm

eva.sandberg@kungsholmen.stockholm.seSandström Anna Ekologiska kunskapsgruppen CALLUNA, Borggården, 582 28 Linköping

calluna@mbox301.swipnet.seSarlöv Herlin Ingrid Inst f landskapsplanering, SLU, Box 58, 230 53 Alnarp

ingrid.sarlov-herlin@lpal.slu.seSelander Björn Komvux Kronoborg, Själlandstorget 1, 217 42 MalmöSjöberg Bibi Solna Sundbybergs Naturskyddsförening, Skogsbacken 18, 172 41

SundbybergSjöberg Stig Lennart Länsstyrelsen i Skåne, 205 15 Malmö

stsj@m.lst.se

Sjöblom Christina Malmö naturmuseum, Box 406, 201 24 MalmöSjöholm Maria Naturgeografiska inst, Box 118, 221 00 Lund

masj0038@student.gu.seSjölander Lotten Miljöförvaltningen, Box 38024, 100 64 Stockholm

lotten.sjolander@environment.stockholm.seSjöstedt Ola GF Konsult AB, Box 5056, 402 22 Göteborg

ola.sjostedt@gfkonsult.seSlättberg Karin Boverket, Box 534, 371 23 Karlskrona

karin.slattberg@beverket.seSolås Asbjörn Statskog, Skjelderupsg 14, 0559 Oslo, NorgeSonesson Lars Komvux i Höör, Box 66, 243 22 Höör

sonesson.lars@swipnet.seStagen Anders Naturvårdsenheten, Lstn i Västra Götalands län, 542 85 Mariestad

anders.stagen@o.lst.seStangel Gunilla Lst i Västra Götalands län, 542 85 Mariestad

gunilla.stangel@i.lst.seStröm Claes Länsstyrelsen Västra Götaland, 403 40 GöteborgSundh Lennart Sundh miljö, Sofielundsg 14, 521 30 Falköping

lennart.sundh@ebox.tninet.seSvensson Bertil Vattenenheten, Jordbruksverket, Box 12, 230 53 Alnarp

bertil.svensson@sjv.seSvensson Roger Inst f Naturvårdsbiologi, Box 7002, 750 07 Uppsala

roger.svensson@nvb.slu.seSvensson Smith Karin Miljödelegationen, Lunds kommun, 223 50 LundSvensson Uno Naturhistoriska Muséet, Box 7283, 402 35 GöteborgSwenson-Cagnan Gunvor Komvux Kronoborg, Själlandstorget 1, 217 42 MalmöSöderlund Börje Nynäshamns kommun, 149 81 NynäshamnTerstad Jan Naturvårdsverket, 106 48 StockholmThunander Hans Växjö stift, Box 527, 351 06 Växjö

hans.g.thunander@mail.svkyrkan.seTillbom Madelene Fredrika Bremer gymnasiet, Rakstaringen 11, 135 67 Tyresö

madelene_tillbom@hotmail.comTobiasson Jan-Inge Länsstyrelsen i Västmanland, Tingv 1, 721 86 Västerås

jan-inge.tobiasson@u.lst.seToft Rolf Miljö- och hälsoskydd, Ängelholms kommun, 262 80 ÄngelholmTranvik Lena Ekologgruppen i Landskrona AB, Järnvägsg 19b, 261 32 LandskronaTronarp Eva Miljö och samhällsbyggnad, Eslövs kommun, 241 80 EslövTufvesson Sven Lunds kommun, 223 50 Lund

sven.tufvesson@lund.seTunón Håkan Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

hakan.tunon@pharmacog.uu.seTyler Torbjörn Inst f systematisk botanik, Ö Vallg 20, 223 61 Lund

Torbjorn.Tyler@sysbot.lu.seTörnvall Svante Park- och naturkontoret, Byggmästareg 4, 222 37 Lundvan Meearingen Marie-Louise Skövde Naturskyddsförening, Lundenv 3b, 541 39 SkövdeViklund Bert Naturhistoriska Riksmuseet, Box 50007, 104 05 Stockholm

bert.viklund@nrm.seWaara Sylvia Inst f Energiteknik, Mälardalens högskola, 721 23 Västerås

swa@mdh.seWachenfeldt Jan Miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen, 149 81 Nynäshamn

jan.von.wachenfeldt@nynashamn.seWaernulf Margareta Centrum för Biologisk Mångfald, Box 7007, 750 07 Uppsala

Margareta.Waernulf@nvb.slu.seWaldemarson Eva Ekologiska inst, Ekologihuset, 223 62 Lund

evwa@luecology.ecol.lu.seWallertz Thomas Tranås kommun, 573 82 Tranås

thomas.wallertz.mh@tranas.seWeber Didrik Tyréns Infrakonsult AB, Box 27, 291 25 Kristianstad

didrik.weber@tyrens.seWennerholm Hans Naturvårdsavd, Karlstads kommun, 651 84 Karlstad

hans.wennerholm@karlstad.seWetterhall Björn Västerhaninge folkhögskola, Box 23, 137 21 VästerhaningeWiberg Lars-Erik Västerhaninge folkhögskola, Box 23, 137 21 VästerhaningeWickberg Jimmy Naturgeografiska inst, Box 118, 221 00 Lund

gev94jwi@student1.lu.seWigstrand Ronny Tranås kommun, 573 82 Tranås

ronny.wigstrand.mh@tranas.seWingerup Eva Komvux Kronoborg, Box 71, 236 27 HöllvikenWirén Mats Landskapsplanering, SLU, Box 58, 230 53 Alnarp

Mats.Wiren@lpal.slu.seWittrock Swantje Inst f landskapsplanering, Box 58, 230 53 Alnarp

Swantje.Wittrock@lpal.slu.seWånge Cecilia Helsingborgs museum, Box 7123, 25007 Helsingborg

helsingborgs.museum@helsingborg.seYng Anna Brunnsviks folkhögskola, Box 740, 771 28 LudvikaYng Helen Norrtäljeg 15b, 753 27 Uppsala

helen.yng@swipnet.seZackrisson Olle Inst f skoglig vegetations ekologi, 901 83 Umeå

olle.zackrisson@svek.slu.seZoric Persson Christina Kommunhuset, 233 80 Svedala

agenda21@svedala.seÅberg Johan Inst f naturvårdsbiologi, Box 7002, 750 07 Uppsala

johan.aberg@nvb.slu.seÅberg Susanne Stadsbyggnadskontoret, Stadshuset, 251 89 Helsingborg

abergsusanne@hotmail.comÅgren Annika Sydsvenska Dagbladet, 205 05 MalmöÅhlén Per Magnus Länsstyrelsen i Halland, 301 86 Halmstad

per-magnus@n.lst.seÅkeby Staffan Stiftelsen Skånes Djurpark, Jularp 3135, 243 93 Höör

staffan@skanesdjurpark.seÅström Karin Miljöinformation Å&N AB, Västringe, Etlehem, 620 13 Stånga

karin.astrom@miljoinfoan.seÖstergård Susann Miljöförvaltningen Stockholm, Box 38024, 100 64 Stockholm

susann.ostergard@environment.stockholm.seÖstman Lisa Gatukontoret Malmö kommun, 205 80 Malmö

lisa.ostman@malmo.se

Thomas Elmqvist: Välkomstanförande

CBM:s Skriftserie 2: 19-20. Uppsala 1999.

Välkomstanförande

Thomas ElmqvistCBM, Box 7007, 750 07 Uppsala. Tel. 018-67 10 71, 070-526 48 06, Fax: 018-67 35 37, E-post:Thomas.Elmqvist@cbm.slu.se.

Tanken på att restaurera natur är mycket gam-mal, men restaureringsekologi som vetenskap ären ny spirande verksamhet som samtidigt utgersig för att vara något mer än praktisk ingenjörs-biologi på megaskala.

Restaureringsekologi definieras vedertagetsom en ”process som syftar till återhämtning avvariabilitet i biodiversitet, ekologiska processeroch strukturer satt i ett regionalt och historisktsammanhang”. Restaureringsprojekt fokuseraspå att motverka effekter av antropogena stör-ningar, allt ifrån att öka populationsstorleken hosenskilda hotade arter, restaurera strukturer iett habitat (t.ex. död ved) eller restaurera växt-och djursamhällen (t.ex. avlägsna eller redu-cera exotiska invasionsarter), till att bygga uppfungerande biologiska system från mer ellermindre helt bar mark.

Enorm degradering av ekosystemGlobalt sett framstår den antropogena påverkanpå landekosystemen som enorma. Nyligen harupp till 43% av jordens vegetationsbekläddalandyta bedömts vara så allvarligt degraderad pågrund av nylig intensiv markanvändning att be-hov av större eller mindre restaureringsinsatserföreligger (Daily 1995).

Till skillnad från t.ex. cykloner samt natur-liga betes- och brandregimer uppträder inte an-tropogena störningar som pulser utan är konti-nuerligt intensiva med inga eller korta perioderför återhämtning. Irreversibla förändringar avekosystemen kan uppstå där ingen eller mycketlångsam återhämtning sker ens när mänsklig på-verkan helt har upphört. Denna ”tröghet” kan

bero på alltför frekvent återkommande bränder,låg eller obefintlig inspridning av frön, hög fröp-redation, ofullständig pollinering, och hög död-lighet av groddplantor. Att bryta dödläget på korttill medellång sikt kräver aktiva åtgärder för attinitiera eller påskynda successionen.

Konventionen ställer kravI konventionen om biologisk mångfald utgörrestaurering ett viktigt område och behandlasbl.a. i artikel 8 f där de länder som undertecknatkonventionen (ca 170 stycken) förväntas:

”Rehabilitera och restaurera degraderade ekosystem ochgynna återhämtning av hotade arter genom utvecklingoch implementering av speciella planer och skötselstrate-gier”.

Tre viktiga frågorJag hoppas att dagens föredrag och diskussio-ner ska ge en djup belysning av de tre, som jagser det, kanske viktigaste frågor som måste stäl-las för att vi framgångsrikt ska lyckas med na-turrestaurering.

Den första frågan är Vad är målet med res-taurering? Vad syftet än är, t.ex. att i vårt landåterskapa unga-intermediära successionsstadiersåsom hagmarker och lövskogar eller gynnamycket sena barrskogssuccessioner, så är det slut-liga valet mer ett uttryck för en politisk ambi-tionsnivå än vetenskapliga överväganden. Hurska vi hitta mekanismer för att hos allmänhetennå en bred förankring och diskussion om målenför restaureringsprojekt?

Den andra frågan är Vad ska restaureras?

CBM:s Skriftserie 2: Mångfaldskonferensen 1998

Forskning kan bidra med att formulera experi-mentellt testbara hypoteser och slutsatser omvilka komponenter/processer som är nödvän-diga att restaurera men hur väljer vi rätt rumsligoch tidsmässig skala?

Slutligen den tredje frågan: Hur ska res-taurerade områden skötas? Skötsel som gyn-nar t.ex. evertebrater kan missgynna andra or-ganismer och olika skötselmetoder kan således

ha mycket olika effekt på biologisk mångfald.Hur ska vi hantera detta?

Med dessa tre frågor hälsar jag alla varmtvälkomna till CBM:s Mångfaldskonferens 1998och till en med säkerhet mycket stimulerandeoch givande diskussionsdag!

Referenser:Daily, G.C. 1995. Restoring value to the world’s

degraded lands. Science 269: 350-354

Vy över stora föreläsningssalen i Lunds stadshall under första dagen av Mångfalds-konferensen 1998.

Björn E. Berglund: Biotopernas historia och synpunkter på restaurering ur ett paleoekologiskt perspektiv

Biotopernas historia och synpunkter pårestaurering ur ett paleoekologiskt perspektiv

Björn E. Berglund

Paleoekologiska basfaktaPaleoekologisk kunskap, främst baserad på pol-lenanalys av sjösediment och myrtorv, från så-väl Europa som Nordamerika, visar att växtar-ter uppträder ”individualistiskt”, d.v.s. de om-kombineras för varje tidsskede och varje klimat-situation. Exempelvis hade den senglaciala tund-ran för mer än 11 000 år sedan en helt annanartsammansättning än nutidens tundra vid isha-vet eller i Skandinaviska fjällen och den björk-skog som koloniserade landet efter tundratidenhade en helt annan karaktär än fjällens nutidabjörkskog o.s.v. Forntida biotoper saknar ofta”moderna analoger” och nutida biotoper harfunnits enbart under sen postglacial tid, d.v.s. desenaste 3–5000 åren. Föränderlighet känneteck-nar våra biotoper, såväl naturliga som kulturstyr-da. En slutsats för miljövården blir då att natur-bevarande (nature conservancy) helst bör ske påen storskalig landskapsnivå.

Exempel på biotoper och deras historiaLandskapshistoriska analyser med paleoekolo-gisk metodik (pollen, växtmakrorester, insekts-rester, sedimentanalys, kol-14 datering etc) börvara en naturlig del av kunskapsunderlaget vidrestaurering av biotoper, planering och doku-mentation av naturreservat och nationalparkersamt vid utarbeteande av skötselplaner. Dettabelyses av sex exempel:

1. Kullaberg i Skåne (Björkman). Pollenanalysav ett skogskärr visar bl.a. att här har varit skog-lig kontinuitet, med relativt stor skoglig mång-fald, ända fram till 1600-talet då ökat betestryck

Paleoekologiska laboratoriet, kvartärgeologiska avd, Lunds Universitet, Sölvegatan 13, 223 62 Lund. Tel:046-222␣ 78␣ 80. Fax: 046-222␣ 48␣ 30. E-post: Bjorn.Berglund@geol.lu.se

förvandlade skogen till halvöppen betesmark ochhelt öppen hed. Under det senaste århundradethar denna planterats med tall eller vuxit igen medspontan skog. Markvården får här ett underlagför sitt ställningstagande inför framtiden.

2. Råshults ängar i SV Småland (Lindbladh).Pollenanalys av ett kärr i ängen inom inägornavisar på skoglig kontinuitet fram till 1100-taletdå en äng med stor floristisk diversitet uppstod.Detta ger ett perspektiv på slåtterängens ålderoch struktur i detta område. Denna informationkan jämföras med skogsutvecklingen på utmar-ken.

3. Ölands alvar (Königsson). Den nutida kalk-stenstäppen har floristiska rötter tillbaka till sen-glacial tundratid, men dagens öppna landskapuppstod på grund av hårt betestryck i övergång-en bronsålder/järnålder för nära 3000 år sedan,allt enligt talrika pollenanalyser från öländskavätar.

4. Sydsvenska våtmarker vid sjöar i Sydskåne,åar och havsstränder i Blekinge (Regnéll, Berg-lund m.fl.) har uppstått vid olika tider på grundav människans exploatering av sumpskogar förfoderproduktion, under de senaste 3000 åren.

5. Skärgårdshavets maritima lövskog (Karlsson).Frågan om björkskärgårdens ursprung ochbjörkskogens naturlighet har varit föremål fördiskussion under hela 1900-talet. Pollenanalys pålänsstyrelsens och naturvårdsverkets uppdrag harnu visat, att de yttre skärens björkskog sanno-

likt är naturlig och har uppkommit när dessa öarhöjdes över havets nivå under medeltid eller se-nare.

6. Subalpin fjällskog med björk och tall i Abisko-området (Sonesson, Barnekow). Trädgränsen lågunder tiden 8–4000 år före nutid ca 200 m hö-gre än idag och tallen var då betydligt vanligareän nu. De nutida tallförekomsterna här kan där-för betraktas som relikter från denna tid enligttalrika pollen- och makrofossilanalyser.

Restaurering - till vad?Paleoekologisk kunskap talar för att vi bör res-taurera för att skapa biotoper och landskap medstor mångfald, d.v.s. hög art-, ekosystem- ochmarkkvalitet. Vi bör sträva efter blandskogarhellre än monokulturskogar, sumpskogar hellreän dikade åkermarker, hävdat odlingslandskaphellre än igenväxande kulturlandskap etc. Res-taureringarbete brottas alltid med frågan om vil-ket tidsskede som ska vara förebild. Även härkan paleoekologisk analys vara till stor hjälp.

Olle Zackrisson: Restaurering av biologisk mångfald och ekosystemfunktion i boreala barrskogar

CBM:s Skriftserie 2: 23. Uppsala 1999.

Restaurering av biologisk mångfald ochekosystemfunktion i boreala barrskogar

Olle Zackrisson

BakgrundRestaurering av biotoper för att bättre utnyttjaderas virkesproducerande förmåga har i organi-serade former försiggått i mer än ett århundra-de. Hittills har dock restaurering av andra vär-den än virkesproduktionen diskuterats sparsamt.Skogliga biotoper av speciellt intresse är tidiga-re hårt dikade och avverkade sumpskogar samtskogsskötselimpediment på fastmark. Sumpsko-garna har ur biodiversitetssynpunkt varit utom-ordentligt viktiga ”hot spots” i det boreala skogs-landskapet. I dag återstår endast en bråkdel avdessa artrika miljöer. Restaurering av biologiskavärden i tidigare hårt dikade och avverkadesumpskogar har ett stort värde sett ur ett sprid-ningsbiologiskt och landskapsekologiskt per-spektiv.

Framtida utmaningarEn framtida stor utmaning ligger i att både för-söka restaurera biologisk mångfald och virkes-produktion i de omfattande skogsskötselimpe-diment som skogsbruket lämnat efter sig i Norr-lands inland. Här har både omfattande biologis-ka värden och en lokalt viktig virkesproduktiongått förlorad. Dessa skogsskötselimpedimentupplevs också som något mycket negativt av demänniskor som lever i dessa bygder. Det borderimligtvis vara ett starkt framtida samhällsintresseatt restaurera dessa områden till mer naturliga

tillstånd. Vid en restaurering bör de biologiskaoch estetiska värdena prioriteras högt. En ve-tenskaplig utmaning ligger också i att klargöra ivad mån den starkt reducerade biologiska mång-falden haft ett avgörande inflytande på ekosys-temens funktion (t.ex. näringsämnesomsättningoch produktion av biomassa) i dessa områden.Internationellt finns ett starkt ökande intresseatt klargöra dessa basala samband. En bättreförståelse av sambanden mellan naturliga stör-ningsprocesser, biodiversitet och ekosystem-funktion ökar också de framtida möjligheternaatt prediktera effekterna av fortsatt skogsbrukoch globala miljöförändringar i boreala miljöer.

LitteraturHörnberg, G., Zackrisson, O., Segerström, U., Svens-

son, B.W., Ohlson, M. & Bradshaw, RHW. 1998.Boreal swamp forests. Biodiversity ”hotspots”in an impoverished forest landscape. Bioscience 48:795-802.

Zackrisson, O., Nilsson, M-C. & Wardle, DA. 1996.Key ecological function of charcoal from wildfirein the boreal forest. Oikos 77: 10-19

Wardle, DA., Zackrisson, O., Hörnberg, G., ochGallet, C. 1997. The influence of island area onecosystem properties. Science 277: 1296-1299.

Östlund, L., Zackrisson, O., & Axelsson, A-L. 1997.The history and transformation of a Scandina-vian boreal forest landscape since the 19th

century. Can J For Res 27: 1198-1206.

SLU, 901 83 Umeå, tel: 090-786 77 21, 090-786 60 38, fax: 090-786 66 12, e-post:Olle.Zackrisson@svek.slu.se

Jörg Brunet: Invandring av skogsväxter till lövplanteringar på nedlagd åkermark

Invandring av skogsväxter till lövplanteringar pånedlagd åkermark

Jörg BrunetJörg Brunet, Institutionen för naturvårdsbiologi, SLU, Box 7002, 750 07 Uppsala. Tel 018-67 25 57, e-post: Jorg.Brunet@nvb.slu.se

BakgrundUtbredningen av artrika lövskogar i södra Sverigeär begränsad till områden med näringsrika brun-jordar. Det är dock framför allt dessa markersom människan har tagit i anspråk som odlings-mark. Idag återstår därför endast en liten del avdet lövskogareal som en gång täckte stora delarav södra Sverige. Åkerarealen nådde sin maxi-mala utbredning under de första decenniernaefter sekelskiftet och har sedan dess minskatkraftigt. Den största delen har planterats medbarrträd, endast en mindre del bär idag lövskogigen.

Omställningen av åkermark kommer för-modligen att fortsätta i framtiden och upp tillen halv miljon hektar kan bli aktuella för ändradmarkanvändning. Det som skiljer den nuvaran-de planteringsverksamheten från tidigare är attallt bördigare åkermarker utnyttjas och att de tillstor del planteras med lövträd.

Dessa lövbestånd kommer på sikt att blimycket betydelsefulla för landskapsbilden ochfrågan är om de även kan bli värdefulla natur-miljöer. I en åkerjord som tas ur bruk, finns detvanligtvis inga diasporer från skogsväxter. Ar-terna måste alltså sprida sig från existerande sko-gar i närheten.

ProjektetSyftet med vår studie var att undersöka hur långtid det tar tills en typisk skogsflora utvecklas ilövplanteringar på nedlagd åkermark och attanalysera vilka faktorer som påverkar etablering-en.

Vi valde ut 34 sekundärskogar på nedlagdåkermark i Skåne, Blekinge, Småland, Öland ochUppland. Alla bestånd var direkt angränsandetill äldre skogsmark eftersom de flesta nya plan-teringar idag anläggs i närheten av befintliga sko-gar. Av dessa var 28 planteringar och 6 spontantigenväxta bestånd i åldrarna 30-75 år. Trädskikt-et dominerades av björk i 22 bestånd samt av ek(8), asp (3) och sykomorlönn (1).

ResultatAlla av oss undersökta typiska skogsväxter, to-talt 49 arter, hade koloniserat åtminstone en avplanteringarna. Den genomsnittlig spridnings-hastigheten var 0,3 m per år (beräknad på artersmaximala täckningsgrad i planteringen), och 0,5m per år beräknad på maximal spridningsavståndfrån den gamla skogsgränsen. Vi kunde ocksåkonstatera att de flesta spridningshastigheter varhögre än arternas vegetativa spridningsförmå-ga. Antalet arter av typiska skogsväxter minska-de med ökad avstånd från den gamla skogen ide flesta bestånd och vi fann en nästan linjärökning av antalet arter med ökad ålder av plan-teringen. Dessa resultat visar tydligt att sprid-ning och etablering är en starkt begränsande fak-tor för vegetationsutvecklingen i lövplantering-ar.

Slutsatser för biotoprestaureringVåra resultat visar att lövplanteringar är poten-tiellt lämpliga biotoper för de flesta fältskiktsar-ter men att kolonisationen ofta sker långsamtpå grund av dålig fröspridning. Därför är det

viktigt att kontaktzonen till intakta skogsbioto-per med frökällor är så lång som möjligt. Kolo-nisationen av skogsväxter gynnas även av ett re-lativt tätt träd- och buskskikt som håller tillbakaljuskrävande gräs som annars bildar täta svålar.

Vidare verkar kolonisationen gynnas av enhög andel ädellöv (ask, alm, lind, lönn, fågelbär,avenbok, hassel), vars förna skapar ett lämpligmarktillstånd för etablering. Lövplanteringar pånedlagd åkermark kan fungera som refugier förkänsliga arter i försurningsdrabbade områdeneftersom de ofta har högre mark-pH och bas-mättnad till följd av tidigare gödsling.

Vår samlade bedömning är att lövplantering-ar i rätt läge och med lämplig skötsel utvecklastill värdefulla biotoper för skogsfloran inom lop-pet av några decennier.

LästipsVill du veta mer om projektet kan du läsa föl-jande artiklar:Brunet, J. & von Oheimb, G. 1998. Migration of

vascular plants to secondary woodlands insouthern Sweden. Journal of Ecology 86: 429-438.

Brunet, J. & von Oheimb, G. 1998. Colonization ofsecondary woodlands by Anemone nemorosa. NordicJournal of Botany 18: 369-377.

En artrik fältvegetationkan utvecklas efter någradecennier om det finnsspridningskällor i närhe-ten. Här en 60-årigbjörkplantering på enföre detta åker, Vickleby,Öland.

Unga lövplanteringarmåste hägnas mot vilt-bete. Övedskloster,Skåne.

Ove Eriksson: Dynamik hos fragmenterade populationer av ängs- och hagmarksväxter

Dynamik hos fragmenterade populationer avängs- och hagmarksväxter

Ove ErikssonBotaniska institutionen, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm. E-post: ove.eriksson@botan.su.se

De återstående resterna av ”det gamla kultur-landskapet”, bl.a. naturbetesmarker och slåtter-ängar, är på väg att bli allt mera sällsynta. Förut-om att dessa miljöer är vackra – för många är desjälva sinnebilden av det svenska landskapet –och därmed av stor betydelse för friluftsliv ochrekreation, hyser ängar och hagar en osedvanligartrikedom. Det är inte ovanligt att man hittaröver trettio arter av blomväxter på en kvadrat-meter naturbetesmark, och i enstaka fall uppe-mot det dubbla antalet. Men inte bara blomväx-ter är beroende av bete och slåtter. Ett stort an-tal svampar, insekter och fåglar är exempelvisknutna till gamla kulturlandskapsmiljöer. Natur-vårdsinsatser inriktas ofta på blomväxter, mendet är viktigt att bevarandearbetet inte försum-mar andra organismgrupper.

Som en följd av att hävden upphör, är deåterstående slåtter- och naturbetesmarkernamycket fragmenterade. Fragmenteringen beståregentligen av två olika processer: en minskningav den totala återstående arealen, och en ökningav det genomsnittliga avståndet mellan lokaler(med ”lokal” menas här och i fortsättningen enenskild slåtter- eller naturbetesmark). Båda dessaprocesser påverkar på ett avgörande sätt de kvar-varande populationerna av ängs- och hagmarks-växter. En minskande areal av hävdad markmedför att lokala populationer blir mindre, ochdärmed mera sårbara. Ökade avstånd mellanlokaler med god hävd minskar möjligheten tillfröspridning mellan lokalerna.

Dessutom pågår troligen en generell för-sämring av de återstående ängs- och hagmarker-nas kvalitet, något som kan bidra till att påskyn-

da utdöendeförloppen för känsliga arter. Orsa-kerna är flera: kvävenedfall som åstadkommeren ofrivillig gödslingseffekt, bristande hävdkon-tinuitet, och kanteffekter från omkringliggandemarker.

Forskningen om populationsdynamik hand-lar om att förklara orsakerna bakom arternasförekomst, mängdförhållanden och utbredning.Det är därför naturligt att populationsekologiblivit en viktig del av det växande forskningsom-rådet bevarandebiologi. I denna artikel vill jagkortfattat sammanfatta några slutsatser frånforskningen om ängs- och hagmarksväxternaspopulationsdynamik, och ge några synpunkterpå bevarande och restaurering av betes- eller slåt-terhävdade gräsmarker.

Kolonisation och utdöendenNär vi säger att en art ökar eller minskar bety-der detta att balansen mellan livscykelns tvågrundläggande processer, födelse och döende,har förändrats. Eftersom ingen population (engodtyckligt avgränsad mängd individer) kan haen konstant storlek särskilt länge, är sådana för-ändringar naturliga inslag i populationernas dy-namik. Vissa växtarter har en större benägenhetatt ”fluktuera”, växla i populationsstorlek, änandra. Detta gäller särskilt kortlivade växter, somkan dyka upp på en ny plats, öka i antal, för attefter en kort tid försvinna från platsen. Långli-vade växter, däremot, har oftast till synes merastabila populationer. De finns kvar på en ochsamma plats i åratal. I extrema fall kan enskildaväxtindivider leva i århundraden.

Ett enkelt sätt att beskriva växternas popu-

lationsdynamik är att betrakta populationernamed hjälp av två olika begreppsnivåer: individerföds och dör, och populationer föds och dör. I detsistnämnda fallet är ”födelse” liktydigt med ko-lonisation, och ”död” liktydigt med utdöende(lokalt utdöende; inte att förväxla med att en helart dör ut). Kolonisation och utdöenden är likanaturliga och självklara beståndsdelar av växter-nas dynamik som att individer föds och dör.

Under det senast decenniet har det skett enomfattande teoriutveckling om metapopulatio-ner, eller ”populationer av populationer”. Ko-lonisation och utdöenden är de grundläggandeprocesserna i metapopulationsdynamik. Denteoretiska idealbilden av en metapopulation be-skriver en ständigt föränderlig mosaik av kolo-nisationer och utdöenden, på platser som är sins-emellan förbundna av spridning. I en stabil me-tapopulation måste utdöendena balanseras av ettlika stort antal kolonisationer.

Långt ifrån alla växter uppvisar någon tyd-lig metapopulationsdynamik, i alla fall inte en-ligt idealmodellen (se Eriksson 1996a i referens-listan för en översikt). Många växter tycks inteha någon kontinuerlig förbindelse mellan de lo-kala populationerna. Efter den initiala kolonisa-tionen sker ingen ytterligare spridning in i po-pulationen. Detta innebär, för det första, att ko-lonisationer är relativt ovanliga. För det andrainnebär det att om miljön av någon anledningförsämras, och populationen minskar, kommerhastigheten av denna minskning att avgöra hurlänge populationen finns kvar. Ju snabbare ut-döendeförlopp, desto viktigare blir växtens för-måga till nykolonisation någon annanstans i land-skapet, som kompensation för den populationsom är på väg att försvinna.

Det finns mycket som tyder på att frag-menteringen av slåtter- och naturbetesmarker hargått så långt att det i praktiken inte sker någonnykolonisation. De kvarvarande populationernaav många arter är i praktiken isolerade, och san-nolikt i många fall minskande. Om så är fallet,styrs den pågående utvecklingen av de hävdbe-roende växternas utbredning och förekomstfrämst av hastigheten i de lokala utdöendeför-loppen.

Men fröspridning är ändå en viktig förete-else, inte minst därför att de flesta av ängarnasoch hagarnas arter inte är helt knutna till de häv-dade lokalerna. De kan finnas i restfragment iskogar eller skogsbryn, och de kan leva längsvägkanter. Fröspridning bör därför vara en vik-tig process för långsiktigt bevarande av dessaarter. Dessutom är det naturligtvis tänkbart attovanliga spridningshändelser faktiskt sker mel-lan hävdade lokaler, även om de är så ovanligaatt vanliga forskningsprogram (som oftast intepågår under så lång tid) inte kan påvisa någonspridning. I synnerhet om de lokala utdöende-förloppen går långsamt, bör vi inte bortse frånmöjligheten att sådana ovanliga spridningar kankompensera för de populationer som dör ut.

Fröspridning – ett spöke förpopulationsekologerFröspridning är ett av de områden som ställertill de största problemen för populationsekolo-ger. Det är mycket svårt att under fältförhållan-den följa enskilda fröns öden efter att de lämnatmoderplantan. Ofta tvingas man därför till för-enklingar. Ett vanligt sätt att resonera är att fröneller frukter med olika former av spridningsan-passningar, vingar, hakar eller fruktkött, antasvara bättre på att spridas än frön som saknarsådana. Ett annat sätt att studera spridning äratt uppskatta s.k. spridningskurvor, en beskriv-ning av antalet frön som transporteras till olikaavstånd från moderplantan. Figur 1 illustrerarhur en sådan kurva kan se ut. Oftast hamnar deflesta fröna närmast moderplantan, och redanefter ett relativt kort avstånd är antalet spriddafrön mycket lågt. Spridning över längre avståndberor på ”svansen” av spridningskurvan, somnaturligtvis är mycket svår att undersöka kvanti-tativt.

Trots en ganska omfattande forskning omfröspridning, så har man fortfarande mycketsvårt att förklara växtarternas mängdförhållan-de och utbredning i landskaps-skala på grund-val av den typ av förenklade modeller som byg-ger på fröspridninganpassningar, eller sprid-ningskurvor. Det tycks som om arter utan sprid-ningsanpassningar sprids lika väl som arter som

har sådana, och uppskattningar av spridningskur-vor ger oftast absurda underskattningar av väx-ternas spridningsförmåga. Exempelvis skulle deinvandrande växterna söderifrån efter landisensförsvinnande, om man extrapolerar resultat fråntypiska spridningskurvor, i många fall inte nåttlängre än till mellersta Skåne. Våra egna forsk-ningsresultat om vidhäftningspridning visar hel-ler inte på något klart samband med arternasutbredningsmönster (se Kiviniemi & Eriksson1999).

Något måste vara fel, frågan är bara vad. Vihar i vårt forskningsprojekt utvecklat en alter-nativ modell för att förklara spridningsförmåga(se Eriksson & Jakobsson 1998, eller Eriksson1999, för detaljer). Enkelt uttryckt beror denfaktiska spridningen på tre faktorer, varav sprid-ningkurvan endast är en. De andra två faktorer-na är antalet frön som produceras, och förmå-gan hos ett enskilt frö att etableras och ge upp-hov till en ny växtindivid. Ett problem är att desista två faktorerna står i ett omvänt förhållandetill varann. Växter som producerar många frönhar oftast små frön, som har svårt att lyckas med

etableringen. Därför kommer den faktiska sprid-ningsförmågan att bero på en avvägning mellandessa två faktorer. Avvägningens utfall beror isin tur på sambandet mellan fröstorlek och eta-bleringsframgång. Eftersom våra studier anty-der att detta samband är relativt svagt i gräsmar-ker, p.g.a. att störningar av växttäcket är vanliga,är det vår slutsats att fröproduktionen kommeratt ha den största betydelsen för en växtarts för-måga till spridning. Med all sannolikhet är dettamått iallafall bättre är gissningar som bygger påom växten har särskilda spridningsanpassningareller ej, eller på skattningar av fröspridningskur-vor.

Restpopulationer dominerar ifragmenterade miljöerSom nämndes tidigare är det troligt att växtpo-pulationer som lever i starkt fragmenterade mil-jöer i praktiken är isolerade. Utbredningen blandkvarvarande fragment av slåtter- och naturbe-tesmarker kan förväntas vara spridningsbegrän-sad, vilket också bekräftats för de flesta arter viundersökt (backtimjan, Thymus serpyllum, är ettbra exempel, se Eriksson 1998).

På grund av detta anser vi det troligt attmånga arter som finns i en del av de små ochisolerade fragmenten förekommer som restpop-ulationer. En restpopulation kan definieras somen population som i genomsnitt har en negativtillväxt (d.v.s. den minskar), men minskningenkan gå så långsamt att vi knappt kan observeraden. Anledningen till en sådan långsam minsk-ning är att många växter har egenskaper sommotverkar populationsnedgången, man brukartala om ”buffrande” egenskaper. De vanligastebuffrande egenskaperna är förekomst av vege-tativ förökning och förekomst av frövila, somgör att en s.k. fröbank utvecklas.

En väsentlig fråga för bevarandebiologin ärdärför att ge en uppskattning av hur lång tiddessa restpopulationer kan tänkas finnas kvar.Visserligen är vår kunskap i frågan ganska be-gränsad, men forskningsresultaten ger ändå engrund för tre allmänna slutsatser om ängs- ochhagmarksväxter:

Figur 1. En beskrivning av antalet frön som hamnarpå olika avstånd från moderplantan. För den reellaspridning i landskapet är ”svansen” av spridningskur-van av störst betydelse, något som tyvärr gör att frö-spridning är synnerligen svårt att undersöka.

1. Många av de mest karaktäristiska ängs- ochhagmarksväxterna utvecklar inte någon långli-vad fröbank. Denna slutsats bygger på resultatsom erhållits i omfattande undersökningar avvästeuropeiska fröbanker, och den har bekräf-tats av våra egna studier (se t.ex. Eriksson &Eriksson 1997). Det finns alltså inte mycket hoppom att restaureringsåtgärder skulle kunna akti-vera fröbanker hos arter som försvunnit från enlokal där hävd inte skett sedan en längre tid till-baka.

2. Vissa kortlivade arter som inte har en långli-vad fröbank, och som för närvarande minskar iutbredning, t.ex. gentianor (Gentianella) och vis-sa ögontröst-arter (Euphrasia) befinner sig san-nolikt i en ohjälplig utförsbacke mot utdöende ilandskaps-skala. Anledningen är att dessa arterhar en hög frekvens av naturliga populationsut-döenden, som inte motverkas av några nykolo-nisationer. Det är därför fullt tänkbart att inteens vidmakthållen hävd på kvarvarande lokalerpå sikt kan rädda dessa arter.

3. Flertalet av ängs- och hagmarksväxterna haren ganska god förmåga att utveckla långlivaderestpopulationer, eftersom de har vegetativ för-ökning. Detta innebär dels att populationernakan förväntas vara relativt stabila så länge häv-den bibehålls, dels att restpopulationer kan levakvar under lång tid även efter att hävden upp-hört. Såväl fältstudier som datorsimuleringar avpopulationsmodeller antyder att en tidsrymd istorleksordningen 50-100 år inte är en orimliguppskattning av den tid det tar innan restpopu-lationerna slutligen försvinner. I sin tur innebärdetta att det finns ett gott hopp om att restaure-ringsåtgärder ska kunna återskapa livskraftigapopulationer för en stor andel av ängarnas ochhagarnas arter.

Fragmentering, ockupans ochutdöendetrösklarEn viktig fråga för bevarandebiologin är hur manska tolka hotade arters förekomstmönster. Närär en art hotad? Räcker de kvarvarande popula-tionerna för att långsiktigt bevara en art? Och

vad menar man egentligen med ”långsiktigt”?Dessvärre är det svårt att ge särskilt välgrundan-de svar på sådana frågar. Som framgår av vadjag beskrivit hittills kan man däremot ge allmän-na riktlinjer för tillståndet hos växtarter för vil-ka man känner till fröproduktion, groddplants-etablering och livscykel (framför allt livslängdoch förmåga till vegetativ spridning).

Men fragmenteringen av ängs- och natur-betesmark kan leda till obehagliga överraskningaräven för en art som fortfarande finns kvar påmånga lokaler, om den har passerat vad sombrukar kallas dess utdöendetröskel. Teorin bak-om utdöendetrösklar är omstridd, och vi haregentligen inga bra metoder för att beräkna dem.

En utdöendetröskel är den minsta mängdåterstående ”lämplig” miljö som behövs för atten art ska finnas kvar. Teorin utvecklades frånbörjan för att beräkna hur stor del av en mänsk-lig population som man kan ”missa” i ett vacci-nationsprogram, utan att sjukdomen man vac-cinerar mot ska kunna spridas. Idén går i kort-het ut på att varje art endast ockuperar en vissandel av all tillgänglig lämplig miljö (man talarom en arts ockupans). Då mängden lämplig miljöminskar når den ockuperade andelen till slut sålåga värden att arten försvinner därför att delokala utdöendena går snabbare än arten hinnerkolonisera nya platser.

Figur 2 illustrerar ett hypotetiskt landskapdär de inringade områdena utgör lämplig miljö,och en hypotetisk art förekommer i de mörkapartierna. I område A finns ganska mycket lämp-lig miljö, och arten finns på sju av tio lokaler. Iområde B har miljön fragmenterats ytterligare,och arten finns endast kvar på en av fem loka-ler. Eftersom varje population förr eller senareriskerar att dö ut, måste en nykolonisation mot-verka detta utdöende. Risken finns att landska-pet i område B inte innehåller tillräcklig mängdav den lämpliga miljön för att uppfylla detta krav.Arten har i så fall redan passerat sin utdöende-tröskel. Ett långsiktigt bevarande kan således skeendast i den mån den kvarvarande populatio-nen är livskraftig.

Det är sannolikt att ganska många av dekaraktäristiska växtarterna i ängs- och hagmark-

er i delar av Sverige egentligen ligger nära sinautdöendetrösklar (se Eriksson & Kiviniemi1998), men att tidsskalan för lokalt utdöende ärsåpass lång att vi i praktiken inte kommer attdokumentera några utdöenden i den närmasteframtiden (eftersom de lokala utdöendeförlop-pen kan ta uppemot 50–100 år).

Vad menar man då med långsiktigt beva-rande? Det enda rimliga svaret är att ett systemmed ett fåtal kvarvarande rester av hävdad ängs-och naturbetesmark, kan säkerställa existensenav hävdberoende arter så lång tid som det tarför lokala populationer att dö ut. Nykolonisa-tioner är som nämnts inte särskilt troliga. Mendet är förstås viktigt att tänka på att detta är enminimum-skattning. Välskötta lokaler kan för-väntas hysa livskraftiga populationer under be-tydligt längre tid.

En enkel modellFigur 3 visar en enkel modell för hur växter med

Figur 2. Två stiliserade landskap där de inramade områdena betecknar en lämplig miljö för en hypotetisk art.De mörka fälten hyser populationer av arten, de ljusa lokalerna är inte ockuperade av arten. Figuren användsför att illustrera textavsnittet om ”fragmentering, ockupans och utdöendetrösklar”.

olika spridnings- och livscykel-egenskaper kanförväntas uppträda i ett fragmenterat landskap.De två axlarna representerar förmågan hos väx-ten att sprida sina frön (den horisontella axeln:”rumslig spridning”) och förmågan att utvecklarestpopulationer (den vertikala axeln: ”spridningi tiden”). Som nämnts ger fröproduktion ochgroddplantsetablering en indikation på frösprid-ningsförmåga, medan förekomst av vegetativspridning ger en indikation på ”spridning i ti-den”. En uppdelning av dessa förmågor i hög(H) och låg (L) ger ett system med fyra huvud-kategorier.

Två av kategorierna är ganska triviala. Ka-tegori 3 innehåller arter som vi helt enkelt för-väntar oss kommer att kunna fortsätta vara van-liga även i fragmenterade landskap, i kraft av godspridning och livskraftiga lokala populationer.Ett exempel är rölleka (Achillea millefolium). Ka-tegori 2 är arter som har en inneboende tendensatt vara ovanliga och sårbara, p.g.a. dålig sprid-

ningsförmåga och en liten förmåga att utvecklapopulationer som klarar perioder av negativpopulationstillväxt. Vi finner här de arter somsnabbast förvinner då hävden upphör, t.ex. fält-gentiana (Gentianella campestris).

Kategori 1 innehåller arter med dålig frö-spridning, men med en god förmåga att utveck-la restpopulationer. Dessa arter kan därför varamera hotade är deras förekomster kan tyckasantyda. En art som kattfot (Antennaria dioica), somvisserligen fortfarande finns på många platser,har sannolikt mycket få livskraftiga lokala pop-ulationer. I de flesta populationer produceras intemånga frön, och de har dessutom stora svårig-heter att lyckas med etableringen. Å andra sidanbör arter av detta slag svara positivt på restaure-ringsåtgärder, eftersom de har förmågan att ut-härda längre perioder av bristfällig hävd, ochdärför sannolikt finns kvar i anslutning till över-givna ängs- eller naturbetesmarker.

Kategori 4, slutligen, kan förväntas ha enhög frekvens av naturliga lokala populationsut-

döenden, men motverkar detta genom en godförmåga till nykolonisation. Ett exempel är ängs-skallra (Rhinanthus minor), som, förmodligen p.g.a.sin utmärkta groddplantsetablering även i slut-na gräsmarker, har visat sig ha en mycket godspridningsförmåga.

SlutsatserPå vilket sätt kan då populationsekologisk forsk-ning bidra med rekommendationer till nytta förbevarande- och restaureringsarbete i ängs- ochnaturbetesmarker? Det är knappast realistiskt attgöra detaljerade studier av mera än ett fåtal en-skilda arter, och även om sådana studier gjor-des, skulle de med all sannolikhet ändå vara be-lastade med tillräckliga felkällor för att göra ex-akta kvantitativa förutsägelser osäkra. Det ärdärför kanske så att den praktiska naturvårdenfår bygga på allmänna insikter av det slag jagförsökt förmedla i denna artikel:

– att fröspridning begränsar utbredningen avväxter i fragmenterade miljöer

– att den faktiska fröspridningen är mera bero-ende av fröproduktion och etableringsförmåga,än förekomst av särskilda spridningsanpassning-ar på frön och frukter

– att de flesta ängs- och naturbetesmarksväxterinte bygger upp långlivade fröbanker

– att fragmenteringen troligen gått så långt attvissa arter, med dålig förmåga att ”buffra” po-pulationsminskningar, sannolikt är ohjälpligenpå väg att försvinna helt

– att många ängs- och naturbetesmarksväxterutvecklar restpopulationer, och därför kan klaraganska långa tidsrymder av bristfällig hävd

– att denna egenskap kan göra att vi underskat-tar det långsiktiga hot som föreligger mot åt-minstone några av dessa arter

Figur 3. En enkel modell för växtarternas dynamik ilandskapsskala, som bygger på ”hög” (H) respektive”låg” (L) förmåga till spridning i rummet (frösprid-ning) och i tiden (förmåga att utveckla restpopulatio-ner). Se texten för ytterligare förklaringar.

ReferenserPå Botaniska institutionen, Stockholms univer-sitet, bedriver vi forskning om hagmarksväxter-nas populationsdynamik. Några av resultatensom beskrivits i artikeln kommer från studierutförda av doktorander: Katariina Kiviniemi, ÅsaEriksson och Anna Jakobsson. Nedan ges etturval av våra artiklar. Den som vill veta merakan kontakta ove.eriksson@botan.su.seEriksson, O. 1996a. Regional dynamics of plants: a

review of evidence for remnant, source-sink andmetapopulations. Oikos 77: 248-258.

Eriksson, O. 1996b. Population ecology andconservation - some theoretical considerationswith examples from the Nordic flora. SymbolaeBotanicae Upsaliensis 31: 159-167.

Eriksson, O. 1999. Seed dispersal and colonizationability of plants - assessment and implicationsfor conservation. Folia Geobotanica (undertryckning)

Eriksson, O. & Kiviniemi, K. 1998. Site occupancy,recruitment and extinction thresholds in grass-land plants: an experimental study. BiologicalConservation 87: 319-325.

Eriksson, O. & Jakobsson, A. 1998. Abundance, dist-ribution and life histories of grassland plants: acomparative study of 81 species. Journal ofEcology 86: 922-933.

Eriksson, Å., Eriksson, O. & Berglund, H. 1995. Spe-cies abundance patterns of plants in Swedishsemi-natural pastures. Ecography 18: 310-317.

Eriksson, Å. 1998. Regional distribution of Thymusserpyllum: management history and dispersal li-mitation. Ecography 21: 35-43.

Eriksson, Å. & Eriksson, O. 1997. Seedlingrecruitment in semi-natural pastures: the effectsof disturbance, seed size, phenology and seedbank. Nordic Journal of Botany 17: 469-482.

Kiviniemi, K. & Eriksson, O. 1999. Dispersal,recruitment and site occupancy of grasslandplants in fragmented habitats. Oikos 86: 241-253.

Siegfried Fleischer: Restaurering av våtmarker i Halland

CBM:s Skriftserie 2: 35. Uppsala 1999.

Restaurering av våtmarker i Halland

Siegfried Fleischer

I Halmstadprojektet samarbetar bl.a. Halmstadskommun, Hushållningssällskapet och Länssty-relsen. I den första fasen som startade i slutet av1980-talet var avsikten att finna kostnadseffek-tiva lösningar för minskning av kvävetranspor-ten till kusten. Restaurering av dammar och våt-marker blev ett komplement till åtgärder inomframför allt jordbruket. Det visade sig vara möj-ligt att inte bara minska markläckage och utsläppfrån punktkällor. Undersökningarna visade ocksåpå möjligheten att öka bortgången av kväve un-der transporten med vattendragen till havet.Även fosforbortgången studerades och projek-tet omfattade i det skedet våtmarker i skogs- ochjordbruksområden och även behandling av av-lopps- och dagvatten.

Dammar med flera funktionerI projektets nuvarande fas är flerfunktionelladammar och våtmarker i fokus. I avsikt att mins-ka predationen från gädda har på Hushållnings-sällskapets mark en våtmark anlagts parallelltmed en värdefull öringbäck. En del av vattnetpasserar då inte våtmarken där gäddan gynnas,och öringen kan på detta vis mer ostört vandraut genom bäckfåran. Våtmarken kan bl.a. även

användas för bevattning under torrår.Knebildstorpsbäcken inne i Halmstad är ett

annat viktigt vattendrag för havsöring. Som enföljd av att industri och bostadsområden bygg-des ut runt bäcken försvann havsöringen i bör-jan på 1980-talet. Halmstads kommun anlade1991-92 ett antal buffertdammar som skydd förvattendraget. De dagvattenledningar som tidi-gare gick direkt ut i bäcken kapades 1991-92 ochvattnet fick passera genom nyanlagda buffert-dammar innan det nådde bäcken. De följandeåren kunde havsöringreproduktion åter konsta-teras i bäcken.

I stadsdammar matas ofta fåglar, vilket drartill sig ännu mera fåglar. I projektet, som nu är isin slutfas, studeras vilken roll detta har för bud-geten av växtnäringsämnen.

Inom stadsbebyggelsen har hittills ett tret-tiotal öppna vattenytor tillkommit inom ramenför det flerårsprogram kommunen driver förrestaurering av dagvattensystemet. Bland annatfinns nu tre dammar vid flygfältet, formade somtre hjärtan, vilket också är Halmstads kommunsvapen. Den som kommer luftvägen kan inte tamiste på att man landar i en kommun med in-tresse för våtmarker.

Siegfried Fleischer, Länsstyrelsen i Hallands län, 301 86 Halmstad, tel: 035-13 22 06, fax: 035-13 21 45,e-post: siegfried.fleischer@n.lst.se

Tre nyskapade grunda dam-mar skyddar den övre delenav en havsöringbäck fråndagvattnet som kommerfrånHalmstads flygplats. Påbilden ser man också enmärgelgrav.

Föreläsare: Namn på artikeln/föredraget

Berikning av urbana biotoper

Mårten Hammer

De urbana områdena rymmer en stor mångfaldav miljöer. De flesta av våra naturtyper kan fö-rekomma här som obebyggda restmiljöer ellermedvetet sparade. Det som är speciellt med ur-bana områden är dock alla de antropogena mil-jöerna; dels det som man kan benämna stadsna-tur d.v.s. rivningstomter, hamn- och järnvägsom-råden etc., (biotoper av spontan karaktär somuppkommit i ett urbant sammanhang), dels an-lagda miljöer såsom parker, trädgårdar, koloni-områden, kyrkogårdar m.m. I dessa miljöer finnsarter och samhällen som inte förekommer i derurala miljöerna. Till detta bidrar naturligtvis enomfattande introduktion av arter, medveten så-väl som omedveten, men också avvikande mark-och klimatförhållanden (Gerell 1982, Gilbert1989). Exempel finns också på urbana miljöersom fungerar som refug för arter vars ursprungs-miljöer på landsbygden försvunnit (Sörensson1996).

De urbana friytorna har en mångfunktio-nell betydelse där människan och hennes behovstår i centrum:

Urbana friytors värden:

Social betydelse:• lek, rekreation, motion, naturupplevelse• pedagogikKulturell betydelse:• identitet• kulturhistoria, speglar stadsbyggnadsepokerEkologisk betydelse:• livsmiljö för flora och fauna• klimat, hälsa• hantering av dagvatten och organiskt avfall

Med tanke på att fyra av fem svenskar bor i tät-ort är det speciellt viktigt att värna om de urba-na miljöerna. Studier har visat att flertalet till-bringar större delen av sin fritid i eller i direktanslutning till bostadsorten, och känslan för na-tur grundläggs ofta här i detta vardagslandskap.Kunskapen om den urbana miljön är dock gan-ska låg eftersom ekologer och naturvårdare ute-slutande förlagt sina studier till den mera orördanaturen eller till resterna av den gamla bonde-kulturen.

Ökande urbaniseringDen urbana miljön omfattar ansenliga och stän-digt växande arealer. Grova uppskattningar ta-lar om över 200␣ 000 ha mer eller mindre inten-sivt skötta grönytor (MOVIUM 1979, Dahlin1987). Figur 1 illustrerar hur arealen fördelar sigpå olika förvaltarkategorier, och för att få enuppfattning om storleksordningen är Ölandsarea inlagd längst ned.

Nära tre fjärdedelar av den totala arealentillkom under 60- och 70-talens kraftiga tät-ortsexpansion. Då var planerarna generösa medmark, men kvalitetsmässigt var det oftast frågaom rena försämringar med ensidigt innehåll ochbrister i utförandet, ”gräsöknar”.

Som ett svar på detta igångsattes i slutet på70-talet en FoU-verksamhet vid Inst. för land-skapsplanering vid SLU/Alnarp där en ekolo-gisk kunskap tillämpades på grönytorna, fören-at med kunskap från trädgårds- och parkkultursamt i viss mån från skogsbruk.

Urbana blomsterängarBland det som först fångade intresset var de

Mårten Hammer, Inst. för landskapsplanering, Box 58, 230 53 Alnarp. Tel. 040-415411, Fax. 040-465442,E-mail: Marten.Hammer@lpal.slu.se

enorma arealerna av kortklippt gräsmatta ochmöjligheter till en differentiering av dessa. Lands-bygdens ogödslade slåtterängar fick stå modellför urbana blomsterängar. Olika anläggningsme-toder har utvecklats. En metod går ut på att ut-nyttja fröinnehållet i nyslagen änghö (Hammer1987, 1994). En fördel med denna gentemotandra metoder är att den gör det möjligt att in-troducera en lång rad arter som inte kan tillgåskommersiellt. En annan fördel är att man ut-nyttjar ett lokalt förankrat växtmaterial.

I de fall där det saknas en lämplig givarängär man hänvisad till odlat material. Sedan 1989finns en kommersiell fröproduktion av ängs-växter av inhemskt ursprung (Hammer 1993).Till en början var det enbart fråga om skånsktmaterial, men efterhand har det utvecklats ettnät av underleverantörer/kontraktsodlare för attkunna erbjuda ett mera regionalt anpassat växt-material. År 1997 salufördes 111 arter och 6 stan-dardfröblandningar för olika förhållanden.

De genetiska aspekterna på sådana odling-ar behandlas i ett doktorsarbete vid Forsknings-institutet for Skov og Landskab, samt vid Inst.för Naturvårdsbiologi, SLU. En tioårsuppfölj-ning av anlagda ängsytor på tidigare åkermarkhar visat att det är möjligt att på kort sikt skaparelativt artrika ängssamhällen även på från bör-

jan näringsrik mark (Hammer & Gyllin 1996).För att utröna hur användning av färdiga frö-blandningar fungerar i praktiken har vi under-sökt utfallet av olika ängsanläggningsprojekt ikommunala grönförvaltningar, bostadsföretagoch anläggningsfirmor. Hela kedjan från plane-ring, anläggning och skötsel har härvid beaktats.Drygt 70% av projekten bedömdes ha utfallitväl, d.v.s. minst 50% av insådda arter etableradeoch minst 50% täckning av det insådda. Orsa-ker till mindre lyckade resultat var flera, menfelbedömning av platsens förutsättningar vid valav artsammansättning var en av de viktigaste.

Allmän artberikningFör den stora massan befintliga gräsmattor ärdet oftast inte önskvärt att plöja upp och nyan-lägga. På grundval av kunskaper om de proces-ser som styr etablering i slutna grässvålar ochegna studier kring lucketablering har teknik/metoder tagits fram för artberikning vid över-gång till mera extensiv ängsskötsel (Hammer &Kustvall 1991, Hammer 1996).

Om det ska vara möjligt att klara av ökadearealer äng krävs det rationella metoder som äranpassade efter urbana förhållanden. Det bästasystemet för slåtter i urbana områden är traktorutrustad med frontmonterad rotorslåttermaskin,

Figur 1. Arealen grönytor i urban miljö (milj m2) fördelat på olika förvaltarkategorier. För att få en uppfattningom storleksordningen är Ölands area inlagd längst ned.

Kommunerna

Privat

Landsting

Kyrkan

Försvaret

Övr. statligt

Öland

0 200 400 600 800 1000 1200 1400 milj m2

Föreläsare: Namn på artikeln/föredraget

lågprofil/lågtrycksdäck och balpress (Jacobson1992). Uppsamling av höet är den viktigaste för-utsättning för att en artrik ängsvegetation skautbildas (Persson 1995). Ett utvecklingsarbetehar igångsatts mot en mera floravårdsanpassadvägkantsskötsel (Gyllin & Hammer 1998). I ettpågående projekt tillsammans med Vägverket sesvägkantsvegetationen som en resurs för t.ex. bio-gasframställning. Teknik för vägsläntslåtter ochtillvaratagandet av biomassan studeras ur olikaaspekter.

Örtrikare gräsmattorÄven då det nu finns möjliga alternativ till denkortklippta gräsmattan så kommer den även iframtiden att vara ett oumbärligt inslag i denurbana miljön om än ej i den arealmässiga om-fattning den har idag. Under de senaste åren harförädlingsarbetet till stor del varit inriktat på attfå fram lågväxta och mycket skottäta sorter someffektivt blockerar invandring av tvåhjärtbladi-ga växter. På tvärs mot denna inriktning går ettnyligen startat SJFR-finansierat projekt. Medinspiration från artrika naturbetesmarker ser vipå möjligheterna att skapa mera skötselextensi-va örtrika gräsmattor som alternativ till dagensbruksgräsmattor. En första delstudie har omfat-tat identifiering och kategorisering av ett poten-tiellt lämpligt växtmaterial, samt studier av fe-notypisk differentiering hos några taxa insamla-de från habitat med olika selektionstryck.

Kantzoner, buskar och trädEtt utmärkande drag för de urbana ytorna är denhöga frekvensen av kantzoner. I övergångszo-ner t.ex. mellan öppen och sluten vegetationfinns en outvecklad potential i de urbana grön-ytorna. Enbart genom en differentierad skötselkan mycket uppnås vad gäller både mångfald ochestetiskt uttryck (Hammer & Gyllin 1995).

Vad gäller träd- och buskytor har olika typ-bestånd identifierats och beskrivits utifrån struk-turella parametrar. För uppbyggnaden av dessatyper har det utvecklats olika anläggnings- ochskötselmodeller (se vidare Gustavsson 1986,Gustavsson & Fransson 1991, Gustavsson &Ingelög 1994). Fältskiktet är en bortglömd men

mycket viktig beståndsdel för att uppnå fullvär-diga miljöer. I den isolerade stadsmiljön kan maninte räkna med någon spontan invandring avskogsörter och skogsgräs, utan här krävs aktivaintroduktionsinsatser. Mycket av den kunskapvi har idag om introduktionsmetoder och eta-blering kommer från försök som startade i bör-jan av 80-talet (Hammer 1994, 1995). Perma-nent markerade provytor har gjort det möjligtatt följa etablering och spridning under en långtidsrymd.

En omfattande studie av faunan i 15 parkerhar bl.a. påvisat ett klart samband mellan såvälvertikal som horisontell vegetationsstruktur ochfaunasamhällenas sammansättning (Wirén 1994).Våta och fuktiga miljöer är en bristvara i tätorts-miljön, men med den nya insikten om dagvatt-net som en miljöberikande resurs (Lönngren1998) öppnas oanade möjligheter (Hammer etal 1996).

Kunskap och informationOm vi vill ta tillvara och utveckla den urbanamiljön på ett hållbart sätt måste vi utveckla teo-rier och metoder för att ta fram och transfor-mera planeringsrelevant kunskap till praktiskhanterbar planeringsinformation. Ett forsknings-program med namnet Grönstruktur och stads-miljöutveckling har detta som syfte. Ett av deingående projekten behandlar biologisk mång-fald. Syftet är att utveckla den teoretiska ochpraktiska kunskapen kring fenomenet biologiskmångfald i tätortsmiljöer genom att skapa enlandskapsekologiskt inriktad bedömningsmodell,samt att utreda skiljelinjen mellan det biocent-riska och det antropocentriska synsättet på bio-logisk mångfald. En grundtanke är att operatio-nalisera begreppet biologisk mångfald, det villsäga göra det praktiskt användbart i t.ex. en pla-neringssituation. I en föregående pilotstudie(Gyllin & Hammer 1998) gjordes försök att ska-pa ett karteringssystem för urbana biotoper.Metoden behöver dock utvecklas vidare ochmodifieras på flera punkter.

LitteraturDahlin, A. 1987. Grönyteförvaltningens organisation.

En kartläggning av hur tätorternas störregrönyteförvaltare organiserar arbetet med sköt-sel och underhåll av grönytor. Stad & Land nr60.

MOVIUM 1979. MOVIUM, en undersökning ommark och vegetation i urban miljö. SverigesLantbruksuniversitet. ALA Rapport 7. Uppsala.

Gerell, R. 1982. Faunavård i stadsmiljö. SNV PM1622.

Gilbert, O. L. 1989. The ecology of urban habitats. Chap-man & Hall, London.

Gustavsson, R. 1986. Struktur i lövskogslandskap. Stad& Land 48.

Gustavsson, R. & Fransson, L. 1991. Furulunds fure,en skog i samhällets centrum. Stad & Land 96.

Gustavsson, R. & Ingelög, T. 1994. Det Nya Landska-pet — kunskaper och idéer om naturvård, skogsodlingoch planering i kulturbygd. Skogsstyrelsen.

Gyllin, M. & Hammer, M. 1998. Floravårdsanpassadvägkantsskötsel. Rapport 98:2 Institutionen förlandskapsplanering Alnarp.

Gyllin, M. & Hammer, M. 1998. Biologisk mångfald iurban miljö – definition och mätmetodutvecklingför praktiskt bruk samt en utvärdering av destrukturella förutsättningarna. SJFR projekt Fi-nal report.

Hammer, M. 1987. Äng i urban miljö - anläggningoch skötsel. En kunskapsöversikt. In: Dahlsson,S-O. Hammer, M. Tuvesson, M., ’Kunskaper omgräs’. Stad & Land 61.

Hammer, M. 1989. Naturen som förebild. In: Bengts-son, R., Berglund, K., Bosch-Willebrand, I.,Gustavsson, E., Hammer, M., Hermelin-Jungstedt, I., Lorentzon, K., Lövkvist, B., Nils-son, E., Zetterlund, H. & MOVIUM. (eds.)Perennboken - med växtbeskrivningar. pp 148-170.LTs förlag, Stockholm.

Hammer, M. 1991. Anläggning av blomsteräng i ur-bana friområden - experimentella studier. Stencil,Inst landsk plan, SLU/Alnarp 1: 1-87.

Hammer, M. & Kustvall, V. 1991. Blomsteräng -etableringsstudier vid insådd på bar jord samt

vid artanrikning i redan etablerad grässvål. Sten-cil 91:3 Inst landsk plan, SLU/Alnarp.

Hammer, M. 1993. Situation und Organisation derSaatgutgewinnung und -vermehrung vonheimischen Wildpflanzen. XXIII. Internationa-les Rasenkolloquium 08.-11. September 1993 inKøge, Dänemark. InternationalesRasenkolloquium.

Hammer, M. 1994. Anläggning av fältskikt. In: Gus-tavsson, R. & Ingelög, T. (eds.) Det Nya Land-skapet - kunskaper och idéer om naturvård,skogsodling och planering i kulturbygd. pp 275-290. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Hammer, M. 1996. Gräsmatta blir blomsteräng. GrönaFakta 7: 8.

Hammer, M. 1995. Creation of woodland herbaceouslayer in urban broad-leaf plantations -introduction techniques and establishmentstudies. IFPRA World Congress, Antwerp,Belgium 3-4 sept 1995.

Hammer, M. & Gyllin, M. 1995. Stadsbryn -artberiknings- och skötselexperiment avseendefältskiktet. BFR projekt 890196-1. Final report.

Hammer, M. & Gyllin, M. 1996. Förändringsstudier ianlagda ängsparceller under en tioårsperiod. BFRprojekt 880262-3. Final report.

Hammer, M., Gyllin, M., Vought, L. & Lacoursière, J.1996. Flerbruk av öppet utjämningsmagasin fördagvatten - exemplet Toftanäs, Malmö. BFR pro-jekt 890790-1. Final report.

Jacobson, E. 1992. Skötselteknik för stadens ängar.Stad & Land 104.

Lönngren, G. 1998. Ekologisk dagvattenhantering. Kun-skapsöversikt och program för kunskapsutveckling. Cen-trum för Ekologisk Dagvattenhantering, SLU/Alnarp.

Persson, T. S. 1995. Management of roadside verges:Vegetation changes and species diversity. Sverigeslantbruksuniversitet, Inst. för ekologi och miljövård.Rapport 82.

Sörensson, M. 1996. Hotade insekter i skånska sko-gar - dagsproblem och framtidsutsikter. SkånesNatur 81.

Seminarium 1: Barrskog

Seminarium 1: Restaurering av barrskog

I nordöstra delen av Kronobergs län finns bil-dade eller planerade skogsreservat vilka samman-lagt omfattar ca 2␣ 000 ha produktiv skogsmark.Detta är ca 1,3 % av områdets produktiva skogs-marksareal.

Området har låg nederbörd, ofta försom-martorka och hög blixtantändningsfrekvens.Den ursprungliga skogen bör alltså ha varitbrandpräglad. Utanför reservaten är nästan allskog numera skött produktionsskog.

Reservaten utgörs till stor del av äldre (100–300 år), tämligen orörd barrskog, men vissa re-servat innehåller också skötta, yngre och medel-ålders kulturbestånd. Andelen mycket grova trädoch grov död ved är i de flesta reservaten gan-ska låg. Endast mindre delar av reservaten harbrunnit under de senaste 100 åren.

Borrprover från små torvmarker visar attreservaten längre tillbaka brunnit upprepadegånger. En pollenanalys från naturreservatet Sto-rasjöområdet visar att från 700-talet och framtill 1700-talet var lövträdsandelen betydligt stör-re (björk, al, ek, bok) och grandelen betydligtmindre än idag.

Skogsvårdsstyrelsen Jönköping-Kronobergär naturvårdsförvaltare för reservaten i områdetoch sköter viss fastighetsförvaltning för natur-vårdsfondsfastigheter som ännu ej avsatts som

Skogsreservat i nordöstra delen av Kronobergslän – ett praktikfall som underlag för diskussion

Jan Karlsson

Jan Karlsson, Skogsvårdsstyrelsen Jönköping-Kronoberg, tel 0470-74 66 61, e-post:jan.karlsson@svsfg.svo.se

reservat. Skogsvårdsstyrelsen har också som sek-torsmyndighet ansvar för att skogspolitikensmiljömål uppnås.

Från dessa utgångspunkter är det naturligtatt fundera över hur skogsreservaten i framti-den – i samverkan med andra former av beva-rande – bäst kan bidra till att uppfylla miljömå-let. Några tankar och frågor kring detta redovi-sas i punktform nedan. Avsikten är inte att ar-gumentera för vissa modeller utan främst att visapå de val som måste göras, och att väcka diskus-sion om mål och medel vid restaurering av barr-skogsbiotoper.

Skogsreservaten i framtidenMer barrskog för naturvård – men hur?• Gröna planer NO, NS• Nyckelbiotoper• Utvidga befintliga reservat• Lägga skog till myrreservat• Göra reservat av kalhyggen med fröträd?• Bilda nya stora reservat?

Hur formulera mål för barrskogsreservat?• Nu ofta kärnområde för fri utveckling ochytterområde med skogsbruk motsvarande mål-klassen PG.• ”Fri utveckling” som mål? Onaturligt låg

brandfrekvens och onaturligt högt betestryckstyr mot sena successionsstadier (gammal gran-skog).• Dags att formulera mål på ett nytt sätt? Kva-litetsmål som anger vad bevarandearbetet yt-terst ska syfta till, t.ex. att bevara vissa arter elleratt visa hur skogslandskapet såg ut vid en visstid. Skötselmål som anger det (helst mätbara)tillstånd som skötseln ska leda till, t.ex. brändareal per år, lövandel, antal grova träd per ha.• Bevara arter eller efterlikna naturskog? Vil-ken tids ”naturskog”?• Vilken lövandel är ”naturlig”? Ska vi inombarrskogsreservaten skapa naturvärden knutnatill pionjärlövträd?• Ska vissa typer av skog vara överrepresente-rade i reservaten i jämförelse med ”naturland-skapet”, t.ex. sena successionsstadier (efterliknaskog som p.g.a. slumpen inte brann på 200-300år)?• Vilka konsekvenser får det att reservaten barautgör ett par procent av den ursprungliga sko-gens areal (t.ex. mindre ytor för slumpen att verkapå)?

Restaurering – hur?• Bränning! Naturligt men dyrt och inte risk-fritt. Hur efterlikna forna tiders stora variation ibrandintensitet?• Vänta med att släcka naturliga bränder inomreservaten! Detta kräver samverkan med Rädd-ningstjänsten.• Avverka för att efterlikna brand? Ett sätt attskapa grova träd, död ved, skiktade bestånd.• Viltstängsel för att få pionjärlövträd och tall?• Markberedning för att få pionjärlövträd?

Restaurering – i vilken takt?• Äldre skog med begynnande naturvärden –låta den vara tills den brinner naturligt även omdet är sådan skog som brinner ibland?• Skötta produktionsbestånd med hög värde-tillväxt och ringa naturvärde. Fri utveckling?Skötsel för virkesproduktion fram till slutavverk-ningsålder men gynna framtida naturvårdsträd?Hårda gallringar för att snabbare nå lönsammadimensioner och tidigare kunna överföra bes-tånden till naturvärdesproduktion? Eller brän-na/avverka redan nu?• Fördelar med att sprida föryngringen i tiden!

Seminarium 2: Lövskog

Seminarium 2: Restaurering av lövskog

Praktiska och vetenskapliga aspekter pårestaurering av lövskog och hagmark i Skryllenaturreservat

Nils Englesson

Nils Englesson, Lunds kommun. Nuvarande adress: Spårsnögatan 65, 226 52 LUND. Tel: 046-30 76 06.

Allmänt om Lunds kommun ochSkrylleområdetLunds kommun har en yta av 44␣ 270 ha. Störredelen upptas av marker som odlas som åker ilikhet med stadens närmaste omgivningar. Menefter skånska förhållanden har Lund också myck-et natur bevarad. Det finns även stora ängs- ochbetesmarker, mycket tack vare det 43 km2 storamilitära övningsfältet Revingefältet, som till stör-re delen hävdas som betesmark.

Skrylleområdet är ett ca 1␣ 100 ha stort na-tur- och rekreationsområde, beläget mellan or-terna Södra Sandby i norr och Dalby i söder.Det sträcker sig från urbergsknallen Billebjer iväster till rullstensåsarna Hällestads åsar ochRevingefältet i öster. Från Lunds centrum tillSkrylles centrala delar är avståndet drygt 10 km.Området är ett av de viktigaste rekreationsom-rådena i Lunds kommun och för hela sydvästraSkåne.

Naturvårdsplanen och SkrylleområdetNaturvårdsplanen för Lund antogs av kommun-fullmäktige 1990. Här konstateras att det redanfinns nio skyddade områden runt det som i dagär naturreservatet Skrylle. Bland de skyddsvär-da områdena som behandlas finns även Skrylle

trots dess dominerande karaktär av granskogs-område. Skydd föreslås enligt 19 § NVL somnaturvårdsområde med tonvikten lagd på ettskydd som rekreationsområde. Lunds kommunägde 1990 ca 200 ha skog i området och Do-mänverket ägde större delen av resten.

Naturreservatet Skrylle bildas1993 utbjöds Domänverkets skog till försäljning.Efter förhandlingar med Lunds kommun, Stif-telsen för fritidsområden i Skåne och Natur-vårdsverket kom man överens om att ca 340 haskog skulle säljas, med hälften till Lunds kom-mun och hälften till ”Stiftelsen”. Dalby Norre-skog, som hade varit reservat sedan tidigare,överfördes till Naturvårdsfonden.

Naturvårdsverket bidrog med halva köpe-skillingen under förutsättning att området skul-le göras till naturreservat. Kommunen upprät-tade förslag till förordnande och skötselplan förnaturreservatet Skrylle. Länsstyrelsen i Malmöbeslutade om att inrätta reservatet och Lundskommun blev naturvårdsförvaltare över hela detnya naturreservatets 565 ha.

Biologisk mångfald i LundLunds kommun har tagit fram en utredning med

en kartmässig redovisning av den biologiskamångfalden i Lund. Detta har skett inom ramenför Agenda 21-arbetet och bl.a. som ett under-lag till en reviderad översiktsplan (ÖPL) och somett komplement till naturvårdsplanen.

En av de två kartorna ger en översikt överförhållandena i hela kommunen. Av kartan ochi utredningen framgår att det finns några kärn-områden eller resursområden med avseende påden biologiska mångfalden i kommunen och attSkrylle är ett av dessa. De övriga är Stångbymosse, Kungsmarken, Vombs fure och Häcke-berga. Av utredningen framgår också var pro-blemområdena finns och vilka möjligheter somfinns att förbättra förhållandena.

För Skrylles vidkommande framgår dessstrategiska läge för den biologiska mångfaldenoch hur positiva åtgärder i området har storamöjligheter att ge effekt även i omgivningarna.Den andra kartan ger en mer detaljerad bildöver staden Lund och dess omgivningar.

Övriga reservat och andra skyddadeområden intill SkrylleI Skrylleområdet finns förutom Skrylle ytterli-gare nio reservat samt nationalparken Dalby Sö-derskog. Därutöver har kommunen nyligen in-köpt området Jonstorp /Åkestorps fälad somska bli ett nytt reservat. Biotopskydd förhandlasi Abusadalen. Reservaten beskrivs närmare i fol-dern om Skrylleområdet. Samtliga reservat ochnationalparken har i dag ett mycket högt värdeför den biologiska mångfalden. Skryllereserva-tet har potentiella möjligheter till ett betydligthögre värde än i dag. Skötselplanen har tagitfasta på detta.

Skrylle naturreservatSkrylleområdet är ursprungligen ett utmarksom-råde på Romeleåsens norra del mellan SödraSandby och Dalby. Här möttes gränserna fördessa socknar samt Hardeberga och Torna Hälle-stad liksom byarna Rögle, Tygelsjö, Ryd, Mårydoch Abusa, som också hade sina utmarker här.Fram till medeltiden var området bevuxet medskog, som alltefter mer och mer huggits ner ochersatts med betesmarker. Enefälader har däref-

ter brett ut sig i stor omfattning och har underlång tid dominerat landskapet. Inom reservatetfinns nästan inga rester kvar men i angränsandereservat finns fin fäladsmark, t.ex. i Måryd och iGryteskog. Fäladsmarken i Skrylle blev efterhandplanterad med skog under senare delen av 1800-talet. Den första skogsgenerationen har beståttav gran, som nu är avverkad eller stormfälld ochersatt av ny skog i en eller ett par omgångar.

Hur utöka lövskogsarealen pågranskogens bekostnad ?I dag präglas området av en ny skogsgeneration,som till större delen är planterad. Mer än 75 %av ytan är fortfarande bevuxen med gran. En-ligt målsättningen i den nya skogsbruksplanenoch skötselplanen för naturreservatet ska dennaareal drastiskt minska till ca 10 %. Detta betyderatt 190 ha lövskog 1993 ska utökas till 455 havarav 17 ha lämnas till fri utveckling. Därigenomkommer skogen i Skrylleområdet att få en rikti-gare skånsk prägel av löv och komma bättre ibalans med flora och fauna i trakten.

I princip ska trädslagsbyte ske efter slutav-verkning vid normal omloppstid. Vid gallringarska lövuppslag gynnas. Längs alla spår och lederhar sedan länge löv prioriterats. Dessa lövstråkkan efterhand breddas och övergå till lövbestånd.

I området sker då och då stormfällning avskog. Stormfällen ska planteras med löv.

Gran behålls på ett par områden där för-hållandena är gynnsamma för gran och där själv-föryngring sker. Detta är positivt för det rörligafriluftslivet samt för den flora och fauna sometablerats i granskogsbestånden. Försök medstormfast skog ska kvarligga tills vidare och ef-terhand utvärderas.

En översiktlig vegetationskarta och en för-ändringskarta visar de förändringar i vegetationoch landskap som kommer att ske genom attskötselplanen genomförs. En karta från ca 1800visar ett helt öppet landskap med fäladsmarker(hårdvall med enebuskar eller lövbuskar), äng-vall, kärrvall och backvall, samt större sankmar-ker än i dag. Skog fanns endast på åsarna i öster.Kartan har i viss mån tjänat som vägvisare förförslag till åtgärder i skötselplanen.

Seminarium 2: Lövskog

Skrulle backarNamnet Skrulle backar återfinns på kartan frånca 1800. Backarna är ett högt liggande område,inte långt från fritidsanläggningen Skryllegården.De var 1993 till större delen bevuxna med gran-skog med en ålder av 35–40 år i mycket god till-växt.

Skötselplanen säger att skogen ska avver-kas omgående för att etablera en fäladsmark medvida utsikter. I en första etapp har 5 ha avver-kats med undantag av 5 mindre granskogsdung-ar, stängsel har satts upp och området betas medfår. Arbetet med Skrulle backars restaurering harnu inordnats som ett delprojekt i det lokala in-vesteringsprogrammet med statligt stöd. Därvidföreligger nu (1998) följande planer:a. De kvarstående grandungarna från etapp 1-området slutavverkas.b. Ca 3 ha tall/gran avverkas och inhägnas.c. Bokskog – ca 40 år – inhägnas och blir betadskog.

( Det har senare beslutats att inte beta bok-skogen. Den nyetablerade fäladsmarken betas nuav nöt.)

Genom dessa åtgärder ska man i viss månåterfå en del av de utblickar som fanns före sko-gens tillkomst på 1800-talet samt gynna den bio-logiska mångfalden genom att på olika sätt för-söka etablera fäladsvegetation, t.ex. en.

Ula kärrI dag kärr delvis bevuxet med relativt stora alar.Här ska etableras kärr med öppet vatten ochnuvarande granskog mellan Skrulle backar ochUla kärr slutavverkas. (F.n. uppskjutet tills vida-re.)

SkryllesjönFöretaget Ballast Syd, som bryter kvartsit i ettstort stenbrott som gränsar till reservatet, haråtagit sig efterbehandlings-arbetet i det som nukallas Skryllesjön. Enligt avtalet ska företaget härskapa en badsjö. Detta har misslyckats uppre-pade gånger genom att ”sjön” läcker vatten, vil-ket gör den omöjlig som badsjö. Kommunenkan möjligen tänkas ge efter i sina förväntning-ar på en badsjö och i stället acceptera ett mereller mindre naturligt vatten med ringa vatten-djup som bas för andra vattenanknutna frilufts-aktiviteter än bad och som en resurs för floraoch fauna.

SoptippenI den nordvästra delen av reservatet är en f.d.soptipp belägen – ca 20 ha. Under senare år framtill 1997 har anläggningen fungerat som sopsta-tion för framför allt Sandbyborna. På den gam-la tippen har det planterats buskar och träd idungar och större delen har gräsbesåtts för attden relativt höga tippen skall kunna fungera somskidbacke vintertid. Att anläggningen tagits medi naturrreservatet beror på att man velat säkradess framtida användning som en rekreations-yta i naturreservatet.

Lokaler för sällsynta växtarterPå några ställen i reservatet finns lokaler förklockgentiana och kambräken. Dessa växtarterhör hemma i ett mer öppet landskap är skogs-landskapet i Skrylle. Därför röjs växtställena dåoch då för att om möjligt säkra dess framtid ireservatet med förhoppning att de ska spridastill de nyrestaurerade betesmarkerna.

Seminarium 3: Ängs- och hagmark

Kungsörs kommunKommunen är belägen vid Mälarens västra ut-post, mellan större kommuner som Västerås –Örebro – Eskilstuna. Invånarna pendlar mellan8␣ 500 –9␣ 000 personer. Cirka 6␣ 000 personer bori tätorten. I övrigt är invånarna fördelade pålandsbygden i ett antal byar.

Två större vattendrag mynnar ut i Mälaren,Arbogaån och Hedströmmen. Kommunens stra-tegiska läge vid Mälarens utpost utgör i histori-en en viktig knutpunkt.

Mitt i kommunen i östvästlig riktning gåren förkastningsbrant som delar kommunen i tvåhelt skilda vegetationszoner. I söder ligger ettsmåbrutet jordbruk, norr om förkastningen ettjordbrukslandskap med goda jordar och rik ädel-lövskog.

Kungsör hyser tusentals fornlämningar frånjärnåldern. Våtmarksslåtter dominerade ocksåbygden i flera tusen år och fanns med som mark-användning in på 1900-talet.

Tätorten ligger ännu i direkt anslutning tillorörda kulturlandskap med ängar, hagar ochgravfält. Den totala åkerarealen uppgår till cirka8␣ 600 ha. Den totala skogsmarksarealen uppgårtill cirka 8␣ 696 ha.

Inledande föredrag vid seminarium omrestaurering av ängs- och hagmark

Pekka Hedin

Pekka Hedin, Naturskap AB, tel. 0227-318 85, fax 0227-318 85

NaturvårdMarkanvändningen med slåtter och betesdjur harunder mycket lång tid skapat en ovanligt rik bio-logisk mångfald i Kungsör. För att den mångfal-den ska bibehållas måste liknande markanvänd-ning pågå.

1973 började en omfattande restaurering avhagar i Kungsör. Först prioriterades ädellövha-garna, så småningom formades restaurering framtill bevarandet av hela historiska landskap.

1500-talslandskapetPå slättbygden ligger Kungsgården och de storagodsens 1500-talslandskap. På 1700-talet fanns750 ha slåtterängar som tillhörde Kungsgården.I dag är ett 30-tal ekhagar restaurerade i dettalandskap. Samtliga är klassade i högsta värde.Stora delar är också klassade som riksintresse.Det mesta ligger under vård av Kungsörs natur-vårdslag som utför gallring, röjning, slåtter, ham-ling, stängsling m.m.

JärnålderslandskapetI direkt anslutning till tätorten i öster ligger ettnyrestaurerat järnålderslandskap med 16 betes-hagar, fem gravfält, fossila åkersystem, fornbor-

gar, husgrunder från järnålder, fägator m.m.

Skogs- och strandbeteslandskapetI brytningen mellan slätt- och skogsbygd liggerett nyrestaurerat skogsbeteslandskap med ett ti-otal hagar runt den oskiftade byn Granhammar.

Från den gamla medeltidskyrkan och bynTorpa ner mot Mälaren ligger ett 20-tal hagar iett genuint småbrutet mälarlandskap med strand-bete.

StrategiMed facit i hand efter 24 års restaurering av 70hagar, kan man säga att vården av hela landskapger mycket mer än vård av enstaka hagar. Attkunna skapa dynamik i ett landskap med om-växlande öppna betesmarker, ekhagar, lundar,strandbetesmarker m.m., ger en ökad variation iupplevelse och mångfald.

I dag finns en projektledare som är sam-ordnare mellan djurhållare, markägare, kommun,ideell naturvård och länsstyrelse. Kommunenbidrar med ett naturvårdslag, sex personer medarbetsledare.

ForskningUnder sommarhalvåret inventeras och under-söks effekter av ingreppen. Fasta provytor eta-bleras med fem ytor i så kallade gruppsystemmed 100 dm2 i 1 m2 plus en storyta på 100 m2.

Slåtter- och lövängarPå senare år har några slåtterängar etablerats ikommunen.

I Kungsör fanns troligen rikt med löväng-ar. Därför är det av största vikt att återskapa enlöväng i kommunen. En askäng har valts ut därslåtter har förekommit i historien. Nyhamlinghar pågått några år, mest av ask, men även någralindar har hamlats.

I de flesta hagmarker i dag har en oönskadvegetation etablerats. I fuktiga partier har vi oftatäta högörtängar med älgört. Under ekar och vidbetesdjurens favoritplatser gynnas brännässlaoch i gläntor och nyöppnade ytor i beteshagartar ofta ormbunken örnbräken över.

De sista fem åren har slåtter av älgört före-

kommit. Älgörten har slagits i juni före blom-ning och åter i september när ett nytt beståndgynnats under sommaren. Resultatet har givitmosaiker av intressanta vegetationstyper därmarken varit ogödslad.

Liknande slåtter som på älgört har utförtspå nässlor och örnbräken. Resultaten har varitgoda på magra marker.

Sammanfattningsvis är slåtter i betesmarken missad insats i naturvården. Här finns en stornaturvårdsnytta, inte minst på de otaliga strand-betesområdena som ofta har för dålig hävd ochfel vegetation.

Träd i betesmarkOfta har hagmarkerna för många och fel träd.Det krävs mod och kunskap för att ta bort t.ex.en vacker asp, björk eller ek. Om grässvålen skabli tät och örtrik behövs det ordentliga ljusbrun-nar mellan träden. I Kungsör har vi 300–400-åriga ekhagar. Kungsör har ett internationelltansvar att upprätthålla denna mångfald. I Mäla-rens gynnsamma klimat har en del värmerelik-ter överlevt som är knutna till dessa ädellövsko-gar. Om hagarna blir för täta minskar också för-utsättningen för många ljus och värmekrävandearter att överleva. Död ädellövsved har mycketstor betydelse för ett flertal rödlistade arter.

Biologisk mångfaldÅr 1994 började ett omfattande arbete med attinventera Kungsörs kommun på mångfald. Ar-betet ska ligga till grund för en kommunal ak-tionsplan. Vidare ska resultaten användas för attsprida kunskap hos allmänhet och samhällspla-nerare om vad som är biologisk mångfald samthur den ska bevaras och utvecklas.

InformationEn viktig del i naturvårdsarbetet är informationi olika plan. Skrifter om sevärdheter i natur- ochkultur höjer ofta medvetandet och upplevelse-förmågan.

Återkommande information sker i kommu-nen, dels genom föreläsningar om det ekologis-ka arbetet, dels genom återkommande kostnads-fria bussutflykter till viktiga platser. Utställning-

ar sker också i kommunen. En bas är åtta skär-mar som visar kulturlandskapets utveckling frånistid fram till år 2010. Här visas markanvänd-ningens betydelse för den biologiska mångfal-den.

Naturstigar har anlagts på viktiga platser.Det är bra att knyta ihop olika sevärdheter med

en märkt led. Information finns med skyltar ochfoldrar. En speciell natur- och kulturturism harvuxit fram i Kungsör.

Projektledaren för naturvårdsarbetet geräven allmän rådgivning. Han fungerar också somkommunekolog och delger sina synpunkter påremissvar och liknande.

Seminarium 4: Våtmarker

Inledningsanförande

Hans Cronert

Hans Cronert, länsstyrelsen i Skåne län, Kristianstads kommun, adress: Miljökontoret, Kristianstads kom-mun, 291␣ 32 Kristianstad, tel 044-25 26 87 eller 13 52 38, fax 044-21 99 09, e-post:hans.cronert@kristianstad.se, hans.cronert@m.lst.se

Jag har blivit ombedd att inleda detta seminari-um utifrån en praktikers synvinkel. Min praktikgrundar sig i arbetet med våtmarkerna längs ne-dre delarna av Helgeån i nordöstra Skåne, detsom i dag går under benämningen KristianstadsVattenrike. Sedan hösten 1989 sker här olikaaktiviteter med bäring att bevara de ekologiskavärden som finns i våtmarkerna och restaurerasådana värden som försvunnit. Mer om detta se-nare i mitt anförande.

Människan har i alla tider lagt ett högst prak-tiskt perspektiv på det här med våtmarker. Frånatt under lång tid först ha omhuldat vattnet somdricksvatten, gödning av ängen, jakt- och fiske-resurs, transportmedium m.m., har vattnet un-der de senaste seklen mest setts som något ne-gativ som man till varje pris vill ha bort. Detförsvårar odling, försämrar höet, befrämjar smitt-spridning o.s.v. Resultatet ser vi idag när mer än90 % av våtmarkerna i odlingslandskapet är bort-dränerade. De våtmarker, åar och bäckar somfinns kvar är i stor utsträckning kanaliserade ochamplituden i sjöar och vattendrag ska variera sålite som möjligt under året. Bilden från hur Käv-lingeåns vattensystem såg ut före torrläggning-arnas period har många av er sett. Platsen förbiologisk mångfald har krympt!

Under de senaste decennierna har intressetför att bevara och återskapa våtmarker vuxit

fram alltmer. De våtmarker som det har handlatom faller i de flesta fall inom följande katego-rier:

• restaurering av strandängar vid fågelsjöar för återskapande av biologiska mångfald/framför allt häckande och rastande fåglar – naturvård- arna• skapande av våtmarker av olika slag längs vattendrag för näringsfångst – miljöskyddarna/ limnologer• skapa/restaurera småvatten för änder – jäg- arna• skapa/restaurera för fiskar – fiskarna

De senaste åren har varianterna ökat ochman försöker bredda syftet eller målet i sitt pro-jekt:

• styrning mot andra djurgrupper än fåglar, t.ex. grodor• skapa omväxling i stereotypa miljöer i odlings- eller skogslandskapet• skapa trevliga besöksmiljöer i tätorter• dammar/våtmarker ska inte bara fånga när- salter i jordbrukslandskapet utan också använ- das som renande miljöer för dagvatten från urbana miljöer eller för slutsteg vid avlopps- vattenbehandling.

Vid restaureringsplanering pratar man ofta i all-männa termer om att berika växt och djurlivet.Och det gör man ju – det är sällan man miss-lyckas. Ofta får man ett snabbt och positivt re-sultat. Det prunkar snabbt av våtmarksväxter,olika fågelarter anländer tidigt och utnyttjar växt-produktionen och den uppblomstrande insekts-rikedomen. Olika insekter rör sig i, på och ovan-för vattnet. På omgivande marker kan i ett inle-dande, mera ”öppet” skede finnas tofsvipa ochstrandpipare. Alla ser och märker detta och allaär nöjda.

När vi idag träffats för att prata kring våt-marksrestaurering och biologisk mångfald, tyckerjag dock att det finns några saker att trycka påoch fundera över lite extra när det gäller kopp-lingen just till biologisk mångfald:

1. Precisera syftet bättre.Jag tror det är dags att gå ett steg längre, d.v.s.fundera mer i detalj på vad jag vill/skulle kunnagynna, hur gör jag det på bästa sätt och hur fårjag en uthållig våtmark utifrån de syften man harsatt upp. Kanske finns det annars risk att manfår onödigt ensartade våtmarker. Här tror jagockså det finns mycket att vinna för djurartersom är hotade i landskapet idag. Jag tänker pågroddjur och fåglar av olika slag, men också påolika insektsgrupper och växter.

Jag anser det behövs mer eller bättre sam-manställd kunskap somkan bidra till en ökad na-turvårds/biologisk mångfaldsnytta. Ett före-dömligt första steg tycker jag Roger Svenssonsoch Anders Glimskärs kunskapssammanställ-ning är (se referenslista).

2. Storlekens betydelse och betydelsen av om-landets utseende.Groddjur och insekter nöjer sig med små blötaarealer , vadare kräver stora, men gemensamt äratt de ställer krav på både våtmarkens och om-givningens utseende.

Strandpaddan/stinkpaddan nöjer sig medsmå gölar (några hundra kvadratmeter kanskeunderhåller ett bestånd), är beroende av en om-givning med kortvuxen eller sparsam vegetation,de vill ha sandig miljö (ska kunna gräva ner sig

under vintern o.s.v.). Vissa hotade jordlöparart-er vill ha relativt kortvuxen vegetation med dyi-ga jordblottor under sommarperioden, men villha lite högvuxna miljöer med träd, buskage ellerstenmurar på torra land att tillbringa vintern i.Många arter lever sitt vuxna liv på land men till-bringar ungstadier i vatten. Slutligen kräver ettlivskraftigt rödspovsbestånd åtskilliga hundrahektar betes- eller ännu hellre slåtterhävdadstrandäng. Det ska finnas blöt miljö att söka födai men också torr miljö att lägga bona i. Det skahelst vara fritt från uppstickande ting i form avträd, buskage och stängsel.

Exemplen illustrerar väl variationen i krav ifråga om storlek, utseende och omgivning somolika organismer kan ställa på det vi benämnersom våtmark.

3. Varaktighet–skötselEn våtmark växer med nödvändighet igen ochmåste skötas på ett visst sätt för att bibehålla devärden man kanske avsåg att skapa – den fukti-ga kortsnaggade strandängen, mosaiken medöppna vattenytor, en fiskfattig men fågelrik mil-jö eller tvärtom.

4. Skapa/återskapaIntressanta begrepp att resonera kring. Ofta pra-tar man om att återskapa. Det tror jag ofta ärmycket svårt i det moderna odlingslandskapet.Där har det under lång tid varit en tradition avintensiv hävd med bete eller lieslåtter (även påde minsta ytorna). Detta har vi svårt att återfå ianslutning till de mindre våtmarkerna i dag. Denandra förutsättningen som är annorlunda idagär kvävet. Från en kväveknapphet, har vi idagett landskap laddat med kväve, där våtmarkernakontinuerligt tillförs kväve med vattnet eller ge-nom nedfall från luften. De våtmarker vi kanåstadkomma idag var troligen sällsynta förr ochvice versa.

5. Restaurera/bevara??Jag tror att vi ska försöka utnyttja de våtmarkervi redan har, och (om det går) förbättra dem i-stället för att skapa helt nya.

Kristianstad VattenrikeVerksamheten drogs igång hösten 1989. Områ-det som omfattas är de nedre delarna av Helge-ån med biflöden och de kustnära delarna avHanöbukten, med tyngdpunkten på de Ramsar-klassade våtmarkerna i områdets centrala delar.Syftet är att bevara de ekologiska värdena ochrestaurera sådan värden som försvunnit. Måletär att skydda, men också utnyttja värdefulla na-turområden omgivna av intensivt utnyttjade om-givningar (jordbruk, bebyggda miljöer, vägar).

Att restaurera handlar inte bara om att gesig ut i våtmarken och härja, utan det handlarofta lika mycket om att få politiskt gehör, omallmänhetens inställning, markägarinställningoch slutligen inte minst ekonomin.

Fokus på hävdad markVi har från börjat fokuserat på de hävdade be-tes- och slåttermarkerna – främst som fågelmil-jöer. Här har funnits goda förutsättningar, vär-den har funnits kvar att bygga på (enkare än närdet inte finns något kvar), vi har haft tillgång tilläldre inventeringsmaterial som gett vägledningför prioritering av områden, bönder, djur, slåt-terintresse, vattenregim.Fokus mot:– att utvidga arealer med bete och slåtter (sefigur 1).– att gynna nyckelfunktioner för strandängs-fåglar, d.v.s. få dem blötare – få fram grunda yt-vatten, blå bård och direktkontakt mellan ängoch vattendrag.

Figur 1. Hävdade strandängar längs nedre Helgeån, Kristianstads Vattenrike 1989 och 1996.

Figur 2. Rödspovar längs nedre Helgeån, Kristianstads Vattenrike 1968–1997.

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

Antal par

– att få bort uppstickande föremål i form avbuskar och träd.

Detta har skett genom buskröjning, vass-höggräs-tuvbearbetning (slaghackning, brän-ning), utvidga betesfållor (bättre arrondering).

Efterhand har det blivit ett utvidgat fokus istrandängarna mot– skalbaggsfaunan (jordlöpare, kortvingar) –inventering (kunskap om förekomst och indika-tioner på vad som arterna/artgrupperna kräver– skötselråd– groddjur – (vanliga grodan), strandpaddan– floran – slåtterängssvålen, kalkfuktäng

Vi skulle vilja veta mer, exempelvis om slåt-terängens insektsfauna (rara djur och vadarungs-mat).

Att följa upp/få kvitto på gjorda insatser ären viktig del i det hela. T.ex. indirekt – följa upphävden; arealer, intensitet, hävdform. Här kanvi redovisa positiva siffror – arealen har ökat från1200 till 1400 ha. Arealen slåtter + efterbete har

mer än fördubblats. Kontakten mellan den blåbården och sjön har ökat på en 2 km lång sträcka.

Att följa upp arter är betydligt mer ansträng-ande och tidskrävande. Vi har gjort det i samar-bete med fågelklubben, med stöd av Världsna-turfonden WWF. Det tog 260 timmar att inven-tera, sammanställa och utvärdera materialet.

Vi vill bl.a. visa arter som har en nyckel-funktion. När det gäller t.ex. rödspov har detnästan skett en fördubbling sedan det minstaantalet i mitten av 1980-talet, från 38 till 65 par(se figur 2).

Ett annat exempel från Håslövs ängar visaratt både tofsvipa och rödspov har ökat där se-dan verksamheten startade.

Referenser:Svensson, R. & Glimskär, A. 1993. Våtmarkernas

värde för flora och fauna. Skötsel, restaureringoch nyskapande. En kunskapsöversikt. Natur-vårdsverket, Rapport 4175.

Kan beställas från:SLU PublikationstjänstBox 7075750 07 UppsalaFax:018-67 28 54/67 35 00

Utgivare:CBMBox 7007750 07 UppsalaTel: 018-67 10 00

ISSN 1403-6568ISBN 91-89232-04-6

CBM:s Skriftserie

CBM:s Skriftserie ges ut av Centrum för Biologisk Mångfald och utkommer med oregelbundnamellanrum. Tidigare utgivna nummer är:

1. Livskraftiga rovdjursstammar. CBM:s Rovdjursseminarium 12 oktober 1998. Torbjörn Ebenhard & Mats Höggren (red.)

CBM:s Skriftserie 2 Åsa Berggren & Anna Burman (red.)¶r citeras: Berggren, † & Burman,...

Documents

SM 1019 Otto Burman

Morgendagens helsearbeidere i nord, Martin Burman

Skriftserie nr6 "Tillit, trygghet och ansvar"

Föräldramöte Blivande förskoleklasser Ht2018 · Föräldramöte Blivande förskoleklasser Ht2018 Lhena Sävenmark, förskollärare Mikael Burman, bitr rektor 2018-05-23. Välkomna

Translate David Beckham is English Mrs Burman is a teacher He is a lawyer We are intelligent

Mats Berggren - Onsdag aften lige før syv

OM DU VAR JAG - UR · Om du var jag Handledning till Om du var jag 4 Margareta Berggren – Att Samtala Margareta Berggren är legitimerad psykolog, terapeut, organisationskonsult

INSTITUTTETS SKRIFTSERIE Nr. 32 2013 INSTITUTT FOR FILOSOFI … · 2014-11-18 · 2 Instituttets skriftserie Nr 32, 2013 ©Institutt for filosofi og førstesemesterstudier Universitetet

Vetenskaplig skriftserie från Remeso, Temagruppen ... · ning inom teknik och naturvetenskap, medicin och vård, utbildningsvetenskap, ... Delta, Epsilon, Pi och Tau – mellan november

Romaner - Ugla Bokantikvariatuglabokantikvariat.no/uploads/1/1/5/9/115935131/romaner.pdfInstamatic Berggren Arne H.Aschehoug & Co,1994 209 30 Webers lov Berggren Arne Tiden Norsk Forlag

Elevhälsoarbete under utveckling – en antologi · Elevhälsoarbete under utveckling – en antologi FoU skriftserie nr 8, 2018. Redaktör. Cecilia Löfberg

ARVIDSJAURS KOMMUN Sammanträdesprotokoll Árviesjávrien ... · Leif Andersson (c) Kristina Bäckström (c) ... Berggren, Berggrens Schakt samt Mats Holmström och Helen Lundmark,

H.264 as MTI for rtcweb Jonathan Rosenberg Bo Burman

Berggren Seminar Paper

Disenos de Plackett-Burman

Skriftserie nr3 "Engagemang och sammanhang"

Psicología Como Ciencia y Atravesamientos de La Ps Evolutiva Erica Burman

Skriftserie - Matematikksenteret › sites › default › files › attachme… · – digitalt læremiddel for mellom- og ungdomstrinnet..... 29 Tomas Bergqvist: Räknare i skolmatematik

Burman Fasti 2.pdf

Refleksion Skriftserie Nr. 4/2009 - RUML