SVINSTU-FREDRIK - TROLLKARLEN FRAN OSTRA...

SVINSTU-FREDRIK - TROLLKARLENFRAN OSTRA VINGAKERDen vastsormlandska spelmanstraditio-nens store trollkarl framfor alia andravar Svinstu-Fredrik. Hans ratta namnvar Fredrik Lindroth och han var foddi Stenhustorp 1812. Hans fader, mjol-naren Anders Lindroth, fodd 1777 i V.Vingaker, agde bade Stenhustorp ochBoda kvarn.

Nagon storre framgang som egen fo-retagare hade tydligen inte Fredrik. Ar1845 flyttade han som drang till Hultaoch aret darpa sitter hans foraldrar somhusmansfolk i Stenhustorp eller Svin-stugan, som det lilla stallet vid Kram-bol ocksa benamndes.

Ar 1853 meddelas att Fredrik Lind-roth i Hulta ar dod jamte foljande upp-lysningar: Far ej skrifwas her. Domdfor 2:dre resan stold till allmant arbetea Fastning. Det var ju talande upplys-ningar.

Svinstu-Fredrik dog saledes som fast-ningsfange borta fran hemtrakten. Det-ta uppges ocksa av den muntliga spel-manstraditionen, som dock for det mes-ta omtalar, att han trollat sig till ga-lenskap och dog pa hospitalet i Nyko-ping.

De biografiska uppgifterna har jagfatt av Dr Imber Nordin-Grip i hennesbok om Pintorpafrun.

Den muntliga spelmanstraditionenom Svinstu-Fredrik ar rikhaltig. JohnJohansson fran Ede, senare Vingakeroch Katrineholm, berattade att Fredrikunder sin tid i Hulta forsorjde sig ge-nom att mot betalning aterstalla tjuv-gods. Allmanna meningen var dock, attdet var just han sjalv, som forst stulitgodset. Han borde ju da kanna till vardet fanns, sa det fordrades inte sa myc-ket av forbund med underjordiska mak-ter for den bravaden.

Han larde sig spela av forskarlen. Detskulle ske en torsdagsnatt i nedan ochupprepas heist sju torsdagsnatter i rad.En svart katt fick Nacken som offer.Nackens elev larde sig da att spelatrollstamt och kunde spela Hins polskasa att bord och bankar dansade. Hankunde t. o. m. spela fiol med balgvan-tar pa handerna.

Per Johan i Hissjo berattade medglimten i ogat om hur det gick till narSvinstu-Fredrik stannade skvaltkvar-nen. "Det var sa, att greve Lewen-haupt pa Claestorp fatt reda pa att destulit jarn i Krambol och alia miss-tankte Svinstu-Fredrik. Dyster i hagenakte greven till Svinstugan for att gemjolnaren en riktig laxa. Fredrik anadeorad och hade i god tid i samrad medmjolnardrangen vidtagit sina matt ochsteg. Nar greven kom till kvarnen var

sag ingenting fast han gick och tram-pade pa jarnet. Fredrik kunde forvandasynen pa folk, se. Claestorpsgreven bb'r-jade att ordentligt laxa upp mjolnaren.Men denne forstod ingenting och lad-des, att han intet horda pa grund avdet stora kvarnhjulet, som dunkadekraftigt. Greven hojde rosten, men dastampade Fredrik i golvet och ropade:"Tost, skvalta, sa en kan hora va folksajer!" — och kvarnen stannade. Mjol-nardrangen hade namligen samtidigtfatt ett tecken och stannata kvarnen,men det visste inte greven. Denne hadeju hort talas om mjolnarens formagaatt kunna trolla och nu fick han ju etttydligt bevis harpa. Foljden blev, attgrevens allvarliga formaningstal blevbetydligt mildare i tonen an som franborjan varit avsett och det var just syf-tet med Fredriks "trolleri" den gang-en", slutade Per Johan sin berattelse.

En annan sagen handlar om hurSvinstu-Fredrik lyckades avsloja enmattjuv: "En gang var det manga gub-bar som satt i kvarnkammarn och van-ta och sa kom Fredrik och at en: "Nufar du ga och sla pa." Han gick ochlamnade matsacken. Nar han hade sla-git pa, kom han in och skulle ata. Menhan hade haft en korv med sig i mat-sacken och nu var korven borta. Dakom Fredrik och sa, att den skulle atasig (= bekanna) som hade tagit kor-ven. Men ingen atog sig och da ritadeden trollkunnige en ring i aska medgaffeln och sa: "Om ni inte atar er samister ni yga." Ingen ville ata sig ochda stack han med gaffeln i ringen. Dakom katten fram under banken, darhan satt och at pa korven och ygaslank pa katten och han skrek. Det varkatten som hade tagit korven." (Med-delat av Karl Persson, fodd 1853, Bjalk-bol, Katrineholm).

Bada dessa ganger klarade sig Svin-stu-Fredrik och hade nytta av sin for-maga att kunna trolla och det hadehan flera ganger. Kvarnstocken i Bergakvarn var for kort, men Svinstugen tan-jer ut den sa att den blir lagom lang.De tunga kyrkklockorna i Stora Malmsoch V:a Vingakers kyrkor hanger Fred-rik ensam upp och slikt kunde ju intevara mojligt utan trolleri. En sack blas-te han upp och den for ivag (till Bla-kulla forstas) och kom hem paskaftongenom skorsten.

Sadana reminiscenser fran haxeripro-cessernas tid levde kvar i norra Sma-land i min barndom. En paskafton varjag hos morfar, som bodde vid stran-den av en sjo. Det smallde och smatt-rade och jag vart radd och krop upp imors kna och sa: "Jag ar sa radd, for

laller sa dant." "Du behover inte

vara radd", sa mor, "det ar bara gamleLatt som skjuter efter paskkaringar."Jag tittade ut och dar gick den gamleknekten Latt utefter sjostranden ochknallade och sko't med sitt gevar. Ha avar mycket styv i korken och medvetf nom sin vikt och betydelse; det var 'uhan, som hade hindrat haxorna att ^ asin hemfard fran Blakulla sla sig ner ibyn och kanske landa hos morfar. Den-ne visade sin tacksamhet mot Lattengenom att presentera honom ett halv-stop brannvin. Man kanske knappt kantro, att detta hor 1900-talet till, menjag ar inte ensam om mina barndoms-upplevelser.

Ett beprovat satt att skamma, d. v. s.forhaxa, en fiol har den flitige medde-laren till Sodermanlands Fornminnes-forening, metallarbetaren Gustaf Erics-son, antecknat ar 1867. Jag antar, attSvinstu-Fredrik nagon gang gick till-vaga salunda:

Man drager en ormgadd (ormtunga)fyra ganger omkring sina fingrar, sa-gande: "Sa sant jag haver dragit orm-gadden fyra ganger omkring mina fing-rar, sa sant skall den icke mer fa ljudi dina strangar an i mina fingrar; i GudFaders och Sons och den helige Andesnamn, amen."

Svinstuge-Fredrik klarade sig lange,men "krukan gar sa lange till vatten,att den pa sistone sender gar". Och nufar Per Johan i Hissjo ater beratta :

"Pa Vastra Vingakers kyrkogardskulle Svinstu-Fredrik en natt ta redapa en doing, en sjalvspilling. Vad hanskulle med den till, ska jag beratta enannan gang. Widmark var med ochstod pa avstand och sag pa och beratta-de sedan for mig hur det hela hade av-lupit. Allt sag ut att arta sig fint. Fred-rik mumlade en lang besvarjelse, fickupp doingen och tog vara pa det hanville ha — vad det nu kunde vara —och skulle lagga honom ater i graven.Men for att doingen skulle halla siglugn, fordrades ytterligare en kraftigbesvarjelse. Om nu Svinstugen gjordedetta ofullstandigt eller glomde bortdet helt och hallet, vet varken Wid-mark eller jag. Expeditionen avlopteemellertid sa, att Fredrik av doingenfick sig en hejdundrande orfil, somgjorde honom tokig for hans aterstaen-de livstid. Han dog sedan pa hospitalet.Widmark blev ocksa litet underlig efterdet nattliga aventyret."

Hur Svinstuge-Fredrik slutade sinadagar har jag redan berattat; han trol-lade sig till galenskap och dog i fangel-se och fick icke begravas i hemorten.

Kara spelmansvanner, Widmarks ef-tertradare i hela Sveriges land, och 6v-riga eventuella lasare! Jag formanareder allvarligen att aldrig nagonsinsyssla med att forsoka uppvacka nagradoingar.