View
0
Download
0
Category
Preview:
Citation preview
Färdiggjorda manskläder Produktion och handel i skiftet mellan hantverk och fabrikstillverkat.
Eva Bredberg
Institutionen för mediestudierModevetenskapKandidatuppsats (15hp) Kandidatkurs (30 hp)Höstterminen 2020Handledare: Professor Klas NybergEnglish title: Readymade menswear
Readymade menswear
Manufacturing and trade in the shift between craftsmanship and factory production.
Eva Bredberg
AbstractThis thesis concerns readymade menswear, tailoring and trade between 1865-1905 during the
emergence of ready-to-wear. The aim is to target who is manufacturing and selling readymade
menswear in a small town in a rural area in middle-north of Sweden. By analyzing advertis-
ing in three different local newspapers from 1865 to 1905 every tenth year regarding ready-
made menswear I answer the two main questions, who manufactures and sells readymade
menswear and where are they sold. Using the theory of flexible specialization by Charles
Sabel and Jonathan Zeitlins, I can see that the tailor saw the increasing demand from working-
class men employed in the increasing forest industry. The temperance movements and urban
life also increased the demand for suits. The analyzed ads show that tailors in the region are
the first to make and sell readymade clothes. I stress they had the skills to make readymade
menswear and used the sewing machine to organize and efficiently manufacture menswear. In
1875 readymade suits were sold at the market by tradesmen from the rest of Sweden. In 1895
the market trade was replaced by local shops and tailors with shops. In the beginning of the
new century readymade suits for kids and young boys were manufactured elsewhere and sold
in shops.
Nyckelord/KeywordsFärdiggjorda kläder, herrkläder, skrädderi, lagerskrädderi, herrekipering, konfektion, kostym,
skräddarsytt fabrikstillverkat, massproduktion, handel, flexibility specialization, symaskin.
1800-tal, Östersund.
Innehåll
1
Inledning 1
1.1 Syfte.............................................................................................21.2 Frågeställning...............................................................................21.3 Material och metod......................................................................21.4 Tidigare forskning........................................................................51.5 Teori.............................................................................................7
1.5.1 Definitioner........................................................................91.6 Disposition..................................................................................10
2 Skräddare: färdiggjorda kläder och symaskinen......................11
2.1 Skräddarna tar täten..................................................................112.2 Skräddarna och symaskinen......................................................19
3 Handlare: färdiggjorda kläder, herrekipering och konfektion...21
4 Slutdiskussion.......................................................................32
5 Sammanfattning....................................................................34
Appendix.................................................................................36
Textila begrepp................................................................................36Exempel på annonser.......................................................................37
Käll- och litteraturförteckning...................................................42
Bildförteckning.........................................................................45
1 InledningEn lagförändring år 1834 innebar att vem som helst kunde sälja färdiggjorda kläder. Tidigare
hade skräddarna genom skråväsendet ensamrätt på att tillverka kläder på beställning. De
kunde tidigare tillverka enstaka plagg för lagerskrädderi av överblivet tyg men någon
massproduktion var inte tillåten skriver Gertrud Grenander-Nybergs i sin uppsats
Sömnadsindustrien. En översikt av dess uppkomst och utveckling i Sverige.1 1864 års
näringsfrihetsförordning öppnar upp för handel på bred front skriver Fredrik Sandgren i sin
avhandling Åt var och en efter behov?: en studie av lanthandeln i Revsundsregionen i Östra
Jämtland 1870–1890.2 Under 1800-talet förändras samhället från jordbrukssamhälle till ett
industri- och stadssamhälle. Städerna växer, tillverkningsindustrin och handeln med varor
sker på ett nytt sätt. Seklet är början på dagens kommers och konfektionsindustri med ett ökat
utbud som förmedlas via reklam. Nya innovationer som symaskinen används i
klädtillverkning. Uppsatsen undersöker hur avregleringar, nya innovationer, och en ökad
efterfrågan påverkar utbudet, handeln och tillverkningen av kläder. Forskning kring kläder
handlar ofta om kvinnligt mode. Handeln och tillverkning av herrkläder i den svenska mode-
och dräkthistorien är ett relativt outforskat område, särskilt i skiftet från hantverk till
färdiggjorda kläder under 1800-talet.
Norrlands inland är jämförelsevis outforskat vad gäller tillverkning och handel kring
herrkläder. Östersund grundas 1786 och växer under 1800-talet när skogsbolagen köper upp
timmer och hemman i länet. År 1879 etableras järnvägen till Jämtland och ångbåtstrafiken
utökas i regionen. Nykterhetsrörelsen får ett starkt fäste i staden. Eftersom jag är född och
uppvuxen i Jämtland, två mil utanför Östersund och att jag även har ett gesällbrev i
herrskrädderi föll valet på Östersund och herrkläder. Genom att studera annonser som berör
skrädderi och färdiggjorda kläder i lokalpressen under 1800-talets andra hälft hoppas jag
kunna bidra med en pusselbit till forskningen om herrkläder, handel och tillverkning.
1 Gertrud Grenander-Nyberg, ”Sömnadsindustrien: en översikt av dess uppkomst och utveckling i Sverige” i Dædalus (Stockholm, 1946), 75–132, http://digitalamodeller.se/arsbocker/daedalus-1946/gertrud-grenander-nyberg-somnadsindustrien-en-oversikt-av-dess-uppkomst-och-utveckling-i-sverige/ (hämtad 2020-12-16), 80.2 Fredrik Sandgren, Åt var och en efter behov?: en studie av lanthandeln i Revsundsregionen i Östra Jämtland 1870-1890, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. (Uppsala: Univ.,Uppsala, 1999), 27.
1
1.1 SyfteMitt syfte med uppsatsen är att undersöka hur produktion och handel av herrkläder är
organiserad och utvecklas i en mindre svensk stad under perioden 1865–1905, i skiftet mellan
hantverk och fabrikstillverkat, för att därmed om möjligt kunna bidra med forskning om
produktion och handel kring herrkläder.
1.2 FrågeställningVilka säljer och tillverkar färdiggjorda manskläder och hur förändras det över tid?
Vilka säljer herrkläder och hur förändras det över tid?
Hur används nya innovationer för att möta utbud och efterfrågan av färdiggjorda kläder?
1.3 Material och metodI boken Den magiska spegeln använder Leif Runefelt annonser för att undersöka hur reklam
påverkar en utveckling av en friare kvinnlig identitet.3 Viveka Berggren Torell använder
annonser som referensmaterial i sin forskningsrapport Barnkläder på 1900-talet utifrån
mormors minnen, och museers material.4 Annonser är således ett material som används i
forskning. Lokalpressens annonser kan ge en bild av hur produktion och handel av kläder
utvecklas i en stad i Norrlands inland under 1800-talets andra hälft. En analys av annonserna
kan ge svar på uppsatsens frågeställningar. För att besvara uppsatsens frågor kommer det
primära empiriska materialet bestå av annonser från dagstidningar utgivna i Östersund.
Lokaltidningarna som jag kommer att använda är Jemtlands tidning för åren 1865,
1875 och 1885 och Jämtlandsposten för åren 1886, 1895 och 1905 och Östersunds posten för
åren 1885, 1895 och 1905.5 Årtalen är valda dels utifrån Hans Jacobssons indelning i boken
Hantverk och hantverkare i Östersund, dels utifrån näringsfrihetsreformen från år 1864 och
3 Leif Runefelt, Den magiska spegeln, [Elektronisk resurs], (Lund: Nordic Academic Press, 2020 (2019))4 Viveka Berggren Torell, För stass och stoj: barnkläder på 1900-talet utifrån mormors minnen och museers material: forskningsrapport från projektet "Ett sekel i skylten - barnkläder som industriellt kulturarv" (Göteborg:, Etnologiska institutionen, Univ. 2003).5 Eftersom Jämtlandsposten endast finns digitaliserat från oktober 1885 väljer jag året därpå.
2
dels järnvägens ankomst till Östersund år 1879. Genom att undersöka vart tionde år är det
möjligt att se ett mönster även om det finns en risk att jag missar någon annons från åren
däremellan. Materialet väljs utifrån annonser som innehåller ord som skräddare, färdiggjorda,
herrkläder, manskläder, kostym, kavaj, byxor, västar, överrockar, herrekipering och tyger som
kan härröras till herrkläder. Analysen sker av samtliga annonser i januari, mars och september
under nämnda nedslagsår. Månaderna väljs utifrån de marknader som fanns i Östersund under
vald period. Trettondagsmarknaden sker som namnet anger vid eller strax efter trettonhelgen i
början av januari; Gregoriemarknad i mars månad är den största marknaden under året och har
flest annonser. Höstmarknaden är i september och är den minsta marknaden. Eftersom
Norrlands inland vid den är här tiden är ett jordbrukssamhälle, ligger marknadsdagarna före
och efter jordbrukets mest intensiva period. Det är därför möjligt att Östersundsborna och
omgivande bondebefolkning gör sina inköp och förnyelse av garderoben på marknaderna. Det
är också möjligt att även lanthandlarna i provinserna gör sina inköp under marknaden. En
vanlig företeelse under perioden är att annonserna, framförallt handlarnas, är införda flera
dagar i rad eftersom annonsören då fick mängdrabatt på annonseringen. I de fall annonserna
är införda mer än en gång räknar jag det som en annons.
Materialet finns tillgängligt digitalt via Kungliga bibliotekets hemsida vilket är en
förutsättning under år 2020 då coronapandemin styr tillgänglighet till bibliotek. Under vald
period tillkommer nya tidningar i Jämtland och Östersund medan andra upphör. Jemtlands
tidning finns tillgänglig från juni år 1845 till april år 1889. Jämtlandsposten finns tillgänglig
från oktober år 1885 till december år 1925. Östersunds Posten finns elektroniskt tillgänglig
från perioden september år 1877 till december 1906. Den senare tidningen ges fortfarande ut.
De två andra har upphört. Jemtlands tidning har återuppstått och då med stavningen
Jämtlands tidning och ska inte förväxlas med den tidning jag har valt för undersökningen. Det
finns därmed inte en tidning som täcker hela den undersökande tidsperioden vilket kan vara
en fördel eftersom det är möjligt att det kan finnas olika annonser i de olika tidningarna och
med olika uttryckssätt. Eftersom det generellt sett inte finns några arkiverade
bokföringsuppgifter om företag från tiden är det inte möjligt att undersöka företagens utbud,
leverantörer och kunder. De skräddare och handlare som inte annonserar i tidningarna förblir
bara en siffra i statistiken. Det är möjligt att det finns fler skräddare och handlare i staden än
vad som finns i annonserna. För att utröna annonsörens yrke i de fall där det inte klart framgår
i annonsen, kommer jag att använda Sveriges folkräkningar för åren 1860, 1880, 1890 och
1900. Även Östersunds kyrkoarkivs husförhörslängders personregister kommer att användas. 3
I husförhören finns fler skräddare än antalet skrädderifirmor. Det beror dels på att en firma
kan ha fler än en skräddare anställd, dels att en del skräddare arbetade hemma hos kund och
de har därmed ingen egen verkstad. Husförhörslängder och folkräkningar är källor upprättade
av kyrkan och redovisar familjerelationer, samtliga invånare och yrken på en ort. De är därför
en god källa för att förstå hur många yrken och yrkesverksamma det finns på en ort vid ett
visst tillfälle.
Christer Ahlberger beskriver i sitt kapitel ”Handelns historiska former 1650–2050”i
antologin Kommers: Historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen,
handelns olika grundformer utifrån där kund, säljare och vara möts.6 Eftersom det inte alltid
uttryckligen skrivs i annonsen om handlaren är kramvaru-, klädes- och manufakturhandlare,
agent, grossist eller detaljist utgår jag från Ahlbergers tabell och benämner alla typer av
handlare (kramhandlare, agenter etcetera) som handlare eller säljare. I de fall där det framgår
vilken titel handlaren har eller för sammanhangets skull nämner jag det.
Peter Svensson menar i sin bok Diskursanalys att det är bra att ställa frågan Vad sker
här? till en text eftersom det tvingar läsaren att tolka handlingen.7 Jag använder Svenssons
fråga för att undersöka vem som annonserar och vad de annonserar om och till vilka
annonserna riktar sig. Uppsatsens metod består i att utifrån Svenssons fråga analysera
innehållet i utvalda annonser, i de tre lokaltidningarna som nämns ovan. Genom att därefter
göra en jämförande analys mellan annonsernas innehåll och tidigare forskning och andra
källor kommer uppsatsens frågor att besvaras.
1.4 Tidigare forskningDen tidigare forskningen kommer i uppsatsen att användas som referens till det empiriska
materialet och berör herrkläder, konsumtion, handel och produktion under 1700–1800-talen.
Det råder brist på svensk litteratur som berör herrkläder, handel och tillverkning i skiftet
mellan hantverk och fabrikstillverkat. Det finns en del äldre litteratur som beskriver svensk
klädproduktions utveckling i stort, till exempel Gertrud Grenander-Nybergs uppsats 6 Christer Ahlberger, ”Handelns Historiska former, 1650–2050”, Kommers: historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen, [Elektronisk resurs], (Uppsala: Historiska institutionen, Uppsala universitet, 2010), s 227–229, http://urn.kb.se/resolve?urn=ur n :nbn:se:uu:diva-130912 , (hämtad 2020-11-16), 233.7 Peter Svensson, Diskursanalys, upplaga 1, (Lund: Studentlitteratur, 2019), 138.
4
Sömnadsindustrien. En översikt av dess uppkomst och utveckling i Sverige och Svenska
beklädnadsarbetareförbundet 1889–1939, En historik av Ture Nerman.8 De ger en
övergripande bild hur utvecklingen har varit och den är mer komplex av olika företagsformer
och tillverkningsprocesser än vad som ryms inom ramen för min uppsats. Jag har därför
använt källor som på något sätt berör handel, kläder, textil, Östersund och Jämtland. Dock
kommer den äldre litteraturen att finnas med som bakgrundslitteratur. Den litteratur jag har
valt kommer att visa vad forskningen känner till om efterfrågan, var konsumenten köper sina
kläder och konsumentens förhållande till kläders symboliska och ekonomiska värde. Jag
kommer även att använda litteratur som berör Östersund som handels- och hantverkstad
eftersom den tar upp statistik om antalet handlare och skräddare därtill händelser i området
som kan påverka utbud och efterfrågan.
I antologin Kommers: historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen
har Gudrun Andersson och Klas Nyberg redigerat en bok med nya undersökningar om handel,
textiler och kläder. Marie Tengroth Ulvängs artikel ”Bouppteckningen som livsgarderob:
Något om kläder och köpmönster i Härjedalen på 1870-talet”, belyser konsumtion av kläder
beroende på ålder och kön. Ulväng har utgått från bouppteckningar och varuförteckningar
från en lanthandel från 1870-talets Härjedalen.9 Tidsperioden i Ulvängs undersökning
stämmer överens med min undersökning och Härjedalen ligger i den region jag ska
undersöka.
Även hennes doktorsavhandling Klädekonomi och klädkultur, Böndernas kläder i
Härjedalen under 1800-talet är en bra källa då hon även där använt bouppteckningar för att
analysera bönders klädkultur och ekonomi.10 Jämtland som är ett skogslandskap precis som
Härjedalen fick också erfara kapital- och arbetskraftsinförsel när skogsbolagen från
Sundsvallsdistriktet köpte timmer och hemman. Den ekonomiska historien är därmed likartad.
Östersund är också den närmaste staden för Härjedalingarna även om municipalsamhället
Ljusdal ligger närmre.
Hon skriver även om böndernas förändrade syn och möjligheter på konsumtion under
1800-talets samhällsförändringar i ”Bondehushåll i förändring: kläder som uttryck för
8 Ture Nerman, Svenska beklädnadsarbetareförbundet 1889–1939, En historik (Stockholm: Förb.; 1939)9 Marie Tengroth Ulväng, ”Bouppteckningen som livsgarderob: Något om kläder och köpmönster i Härjedalen på 1870-talet.”, i Kommers: Historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen, red. Gudrun Andersson & Klas Nyberg, [Elektronisk resurs], (Uppsala: Historiska institutionen, Uppsala universitet: Uppsala 2010), 200–214.10 Marie Tengroth Ulväng, Klädekonomi och klädkultur, Böndernas kläder i Härjedalen under 1800-talet (Möklinta: Gidlund, 2012)
5
socioekonomisk ställning i 1800-talets Härjedalen” i antologin Varans vägar och världar:
handel och konsumtion i Skandinavien ca 1600–1900. Texten belyser även hur nya
konsumtionsbeteenden användes för att visa sin sociala position i samhället.11
Om kommersen i regionen skriver Fredrik Sandgren i sin doktorsavhandling, Åt var
och en efter behov?: en studie av lanthandeln i Revsundsregionen i östra Jämtland 1870–
1890. Tidsperioden sammanfaller med för uppsatsen vald tidsperiod. Främst är det avsnitten
som berör beklädnad, textil och leverantörer som är intressanta.
Martin Wottle redogör i sitt antologikapitel ”Detaljhandel med kläder och tyger,
1734–1834”, om Stockholmshandeln och skrädderiers utveckling i en period som ligger strax
före uppsatsens analysperiod.12 Texten ger en förståelse varför färdiggjorda kläder blir en del
av skräddarens verksamhet och hur en skrädderiverksamhet ser ut mellan åren 1734–1834.
Hans Jacobsson, Hantverk och Hantverkare i Östersund redogör för utvecklingen av
hantverksstaden Östersund från år 1830 till år 1970. Jacobsson har undersökt
husförhörslängder, skattelängder och burskapsböcker.13 Det är framför allt avsnitten som
berör åren 1860 till omkring 1910 som i det här sammanhanget kan vara intressanta. Han
beskriver bland annat hur vilka skräddarna var och hur många skräddare det fanns i staden vid
olika tidpunkter. Mellan åren 1860–1880 är skräddarna den klart största gruppen hantverkare
efter snickarna i staden.14
I referensmaterialet Östersunds historia del 3 som är sammanställt av redaktörerna
Sten Rentzhog och Ulla Andersson använder jag kapitlen som beskriver utvecklingen av
staden utifrån perspektiv om handel, hantverk, kommunikation, folkrörelsens och människors
vardag.15 I källan finns tabeller och statistik som handlar om befolkningsmängd, antalet
hantverkare, handlare och vilken typ av handel de bedrev. Materialets redovisade statistik och
beskrivningar om stadens utveckling och folkrörelsens etablering i staden kan ge svar om det
finns ökad efterfrågan på herrkläder.
Tidigare forskning speglar konsumtion av kläder, klädkulturer och handel i
skogslandskapet och i jordbrukssamhället. De beskriver hur skogsbolagens utbredning i 11 Marie Tengroth, Ulväng, ”Bondehushåll i förändring: kläder som uttryck för socioekonomisk ställning i 1800-talets Härjedalen”, i Varans vägar och världar: handel och konsumtion i Skandinavien ca 1600–1900, red. Christer Ahlberger & Pia Lundqvist (Göteborg: Historiska institutionen, Göteborgs universitet, 2007), 59.12 Martin Wottle, ”Detaljhandel med kläder och tyger, 1734–1834”, i Till salu: Stockholms textila handel och manufaktur 1722–1846, red. Klas Nyberg (Stockholm: Stads- och kommunhistoriska institutet, 2010).13 Hans Jacobsson, Hantverk och hantverkare i Östersund (Östersund: Östersunds fabriks- och hantverksfören., 1985)14 Jacobsson, 33–35 och 59.15 Sten Rentzhog och Ulla Andersson red., Östersunds historia, [D.] 3, (Östersund: Jämtlands läns
museum, 1986).6
Jämtland/Härjedalen tillförde kapital och arbetskraft till området och hur klädkulturer
förändrades genom befolkningens förbättrade ekonomi. Tidigare undersökningar visar inte
vilka som tillverkade kläderna eller hur handeln i staden såg ut och utvecklades. Östersund
har inte heller analyserats genom kläder och mode ur ett produktions- och handelsperspektiv.
Jag hoppas därmed att min uppsats kommer att bidra med svar på frågor som vem tillverkade
och vem som sålde de plagg som den tidigare forskningens konsumenter köpte och bar.
Tidigare forskning visar heller inte hur ny teknik användes för att tillverka kläder.
1.5 TeoriJag kommer att som teoretiskt ramverk för uppsatsen använda mig av Charles Sabel och
Jonathan Zeitlins teori om flexible specialization från artikeln ”Historical alternatives to mass
production: politics, markets and technology in nineteenthcentury industrialization”, i Past &
Present. Teorin från år 1985 är sprungen ur en debatt om hur industrialismen och
massproduktion kan ha uppstått och utvecklats från protoindustriell era till Fordism. De menar
att industrialisering och massproduktion inte alltid följde en rak väg utan att flera delar
samspelade och att det ibland var innovationer och teknik som banade vägen för
industrialismen och massproduktionen.16 Sabel och Zeitlin har undersökt utvecklingen av
textilindustrin i ett antal regioner i Västeuropa, Japan och USA. De hävdar att familjeföretag
och småindustrier förutsåg förändringar i utbud, efterfrågan och teknik och drog nytta av sin
yrkeskompetens genom att snabbt ställa om produktion och utbud. Flera samhällen som
uppstod på 1800-talet och som använde det som de kallar flexible specialization, fortsatte att
vara framgångsrika in på 1900-talet. När och om ekonomierna stagnerade berodde det på
ogynnsamma förutsättningar i området och inte på bristen av teknik.17 De har kommit fram till
tre förutsättningar för att en industriell utveckling ska vara möjlig. De menar att modellen kan
användas inte bara för 1800-talets förändringar utan även för att undersöka samtida och
framtida scenarion.18
16 Charles Sabel, & Jonathan Zeitlin, ”Historical alternatives to mass production: politics, markets and technol-ogy in nineteenthcentury industrialization”, i Past & Present, vol. 108, nr. 1, (1985), 133f, https://doi-org.ezp.-sub.su.se/10.1093/past/108.1.133 17 Sabel & Zeitlin, 134.18 Ibid., 144.
7
1. Ökad efterfrågan: Firmornas relation till marknaden. De förutser ny efterfrågan eller
de söker utöka sin verksamhet.
2. Möjlighet till ökad produktion: Relationen till marknaden uppmuntrade till att använda
teknologin.
3. Infrastruktur: Institutioner som upprätthåller och uppmuntrar; samarbeten, konkurrens
och innovationer.
Att teorin är lämplig att använda på forskning av klädtillverkning visar Nancy Green i sin bok
Ready-to-wear and ready-to-work: a century of industry and immigrants in Paris and New
York. Green har undersökt utvecklingen av textil- och klädproduktion i Paris och New York
och hon menar att forskningen av klädproduktion är ett förbisett område och att historie-
skrivningen av industrin består i den tunga industrin vid löpandeband. Textil- och
klädindustrin tillhör den bransch som kan avläsas i flexible specialization och har en viktig
roll i den moderna storstaden.19 Green ser utvecklingen som en demokratisering av efterfrågan
och som en demokratisering av tillgången på varor. Fler människor fick pengar att köpa för
och det fanns mer varor tillgängliga, dels på grund av distribution, dels på grund av
teknologi.20 Efterfrågan går från konsument till producent och tvärtom genom att en ökad
efterfrågan underblåses av en ökad varutillgång. Hon menar att standardiserade storlekar
skapades för att bemöta efterfrågan på uniformer för krigen under sent 1700-tal och tidigt
1800-tal dessutom gjorde innovationen symaskinen det möjligt att sy snabbare och
effektivare.21 Hon finner att små firmor med en existerande tillverkning av kläder mötte
efterfrågan med hjälp av ny teknik. Flexibiliteten ligger i dessa firmors möjlighet att ställa om
och effektivisera produktionen jämte hålla kostnaderna nere när efterfrågan ökar eller minskar
och när omvärlden förändras eller när ny teknik introduceras. Klädtillverkning och
konfektionens utveckling är en komplex sammansättning av olika företagsformer (skräddare,
handlare, fabrikörer).22 Skräddarna tillverkar och säljer plaggen själva, handlare beställer
färdiggjorda plagg hos skräddare, hos hemsömmerskor eller att fabrikörer startar
konfektionsfabriker. Vilka företag som lyckas växa beror på hur flexibla de är att ställa om
när efterfrågan ökar och hur effektiva de är i sin produktion.
19 Nancy L. Green, Ready-to-wear and ready-to-work: a century of industry and immigrants in Paris and New York, [Elektronisk resurs], (Durham: Duke Univ. Press, 1997). s 2f.20 Green, 23 och 29.21 Ibid., 29–32.22 Grenander- Nyberg, 80–93.
8
Teorin flexible specialization visar att företagare, genom en standardisering och
effektivisering av produktionen och en flexibel omställning av företagets utbud, kan möta
efterfrågan genom ett ökat utbud. Teorin innebär också att institutioner är en förutsättning för
företagen att få en gynnsam utveckling. Genom att undersöka vilka som tillverkar
färdiggjorda kläder och vilka som säljer herrkläder i Östersund med omnejd under perioden
1865–1905 är det möjligt att se om företagen använder sig av flexible specialization för att
möta en ökad efterfrågan med ett ökat utbud och hur försäljning och tillverkning av herrkläder
förändras över tid. Eftersom nyttjandet av nya innovationer är en del i flexible specialization
undersöks om och hur symaskinen nyttjas av skräddare i Östersund.
1.5.1 DefinitionerDefinitionerna är hämtade från Skräddarlexikon från Sveriges skrädderiidkareförbund vilken
är sammanställd av Ragnar Björkman.23
Färdiggjorda kläder, lagerplagg eller lagerskrädderi ska ses utifrån den tid då skräddarna
hade monopol på tillverkning av kläder och utifrån benämningen skräddarsytt. Färdiggjorda
plagg är tillverkade i generella storlekar för försäljning direkt till kund utan att känna till
kundens mått. Det handlar främst om tyngre plagg, exempelvis överrockar, kavajer, kostymer
som kräver passform och kunskap i tillskärning och sömnad. Skjortor, blusar och underkläder
som inte behövde någon särskild passform såldes också som färdiggjorda kläder. De
betraktades som linnesömnad och kunde därför säljas före liberaliseringen av textil och
klädförsäljning år 1834 menar Wottle.24 För att särskilja lättare plagg från de tyngre plaggen
där de senare kräver en yrkesmans kunskap för måttagning och tillskärning, kommer de
tyngre plaggen att benämnas färdiggjorda kläder och övriga kläder herrekiperingsartiklar.
Konfektion: ”Benämning på tillverkning i större skala av kläder i olika storlekar [---]”.25
Begreppet konfektion används för massproducerade plagg i fabrik.
Måttkonfektion: Tillverkning av plagg utifrån en kunds mått och figur. Själva tillverkningen
sker under konfektionsliknande former medan tillskärningen av plagget sker separat. Säljs i
finare konfektionsaffärer. 26
23 Ragnar Björkman, Skräddarlexikon, 2 uppl. (Stockholm: Sveriges skrädderiförbund, 2004), 119 och 130f.24 Wottle, 122–123.25 Björkman, 129.26 Ibid., 132.
9
Skräddarsytt: Tillverkat av skräddare (mästare eller gesäll). Plagget skärs till och sys i utifrån
kundens personliga mått och figur.27
1.6 DispositionAnalysen består av två kapitel. Det första kapitlet berör skräddarannonser och annonser som
berör symaskiner. I kapitel två analyserar jag handelsmännens annonser därtill tar jag upp
övriga herrplagg vilka också kan härledas till 1800-talets brytningstid från marknadshandel
till butikshandel, från hantverk till fabrikstillverkat. Varje kapitel utgår ifrån i en kronologisk
ordning eftersom det då erhålls en förståelse för vad som händer över tid. Sist för jag en
slutdiskussion och avslutar med en sammanfattning. I bilagan redovisas och förklaras
benämningar på äldre tyger och plagg samt ett urval av annonser som visar på utvecklingen av
färdiggjorda kläder, herrekipering och konfektion.
2 Skräddare: färdiggjorda kläder och symaskinen.I kapitlet analyserar jag annonser som berör skräddarnas utbud i tidningarna Jemtlands
tidning och Jämtlandsposten. Jag utelämnar Östersundsposten eftersom samma annonser
finns i Jämtlandsposten. Genom att redovisa analysen utifrån åren 1865, 1885–86, 1895 och
1905 ges en förståelse för skrädderiföretagens utvecklingen. Frågan vilka som säljer och
tillverkar färdiggjorda kläder och hur det förändras över tid besvaras genom att analysera
skräddarannonserna och genom en jämförande analys med tidigare forskning. Vidare, genom
att analysera tidigare källor, undersöker jag om och hur nya innovationer påverkar
tillverkningen.
2.1 Skräddarna tar täten.
27 Ibid., 135.10
Nyligen inkommet: Doffel, Sattin, Korderojer, och Kläden m.m., i smakfulla mönster, [hw]ar[f] beställningar emottagas och expedieras med all ackuratess och skyndsamhet. […] Dessutom finnes ett ständigt lager av färdiggjorda Manskläder […] allt till de billigaste priser. H G Tjernström.28 29
1865H G Tjernströms annons från år 1865 är typisk för perioden. De är rena radannonser utan
någon markering av text. I de annonser som läggs ut inför Gregoriemarknaden får orden
färdiggjorda manskläder en mer markerad form vilket jag tolkar som att varan har en större
betydelse för annonsören att nå kunden. Annonserna tolkar jag som att Tjernström säljer
färdiggjorda manskläder av vilka han har ett ständigt lager och att beställningarna, (det
skräddarsydda) ska ske skyndsamt och med noggrannhet. Winifred Aldrich menar i sin text
”History of sizing systems ready to wear garments ” att färdiggjorda kläder (ready-to-wear
garments) har varit tillgängligaför den växande urbana befolkningen från mitten av 1800-talet.
De sena 1700-talets och tidiga 1800-talets krig runt om i världen skapade en enorm
efterfrågan på uniformer.30 Nancy Green skriver att lösningen på den ökade efterfrågan var att
skapa standardiserade storlekar i ”small, medium och large”.31 Hon skriver vidare att
skräddare i 1820-talets Frankrike och USA använde sin lågsäsong till att tillverka färdiggjorda
kläder till sjömän som efterfrågade billiga kläder.32 Några sjömän finns inte under perioden i
Östersund men antalet arbetare vilka kan jämställas med sjömän ökar i samband med stadens
och skogsindustrins expandering.
Antalet skrädderifirmor mellan åren 1847–1864 är 12 med 164 anställda vilket är den
klart största gruppen hantverkare skriver Jacobsson och visar på en stadskarta att det finns sju
skräddare på 1860-talet.33 Totalt i Östersund finns mellan åren 1863-1872 16 män med yrket
skräddare.34 Att antalet skräddare varierar kan bero dels på att en firma har flera skräddare,
dels att en del skräddare arbetar hos kunden och har därför ingen verkstad. Bosse Sundin
skriver i sin text ”En stad i fest” att Östersund år 1865 har en befolkning på 1808 personer. 35
Under år 1865 är det fyra skräddare som annonserar i Jemtlands tidning och Jämtlandsposten
28 Jemtlands tidning, januari 11, (1865), 3.29 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 1. 30 Winifred Aldrich ”History of sizing systems ready to wear garments”, i Sizing in Clothing: Developing Effec-tive Sizing Systems for Ready-to-wear Clothing, (red) Susan Ashdown [Elektronisk resurs], (Cambridge: Wood-head Publishing, 2007), 1 och 33.31 Green, 30.32 Ibid., 22.33 Jacobsson, 30 och 158.34 ”Register till husförhör”, Östersunds kyrkoarkiv, ÖLA/11109/A l a/8a (1863–1872).35 Bosse Sundin, ”En Stad i Fest”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), 14.
11
om färdiggjorda manskläder. De specificerar inte vilken typ av plagg det är frågan om.36 A A
Söderström säljer även han färdiggjorda manskläder, dessutom skriver han att det finns
korderojer, dofflar och satiner att tillgå.37 Det är möjligt att han säljer tygerna eller att han vill
visa att han har moderna tyger för den som vill ha skräddarsytt. En konsekvens av 1834 års
liberalisering är att skräddarna fick lagerföra tyger för försäljning.38 J A Lindholm förfärdigar
uniformer vilket tyder på en specialisering.39 I mars har han en annons där han en annons om
färdiggjorda manskläder vilket har en framträdande text i annonsen. 40 I samma nummer
annonserar P A Bahrd om ett större lager färdiggjorda manskläder.41 Grenander-Nyberg
menar att i marknadsstäder, hamnstäder och orter där personer vistas en kortare tid finns
skräddare som säljer färdiggjorda kläder.42 Östersund är vid tiden en marknadsstad där
skogsarbetare, marknadsbesökare från stad och landsort möts.
1875Jörgen Björklund menar i en tabell över hantverkare och anställda i sin text ”Företagande och
försörjning” att år 1874 finns det i Östersund fyra skräddare med 37 anställda.43 I
husförhörsregistret finns det 16 män med yrket skräddare.44 Skräddarna är en av de få
hantverksgrupper där det finns mer än en verkstad. Två av skräddarna i Östersund annonserar
i Jemtlands tidning om färdiggjorda kläder. P Hallström skräddare säljer alla sorters
manskläder och tyger som korderojer, kläden, dofflar och satiner.45 N Sundgren har
slutförsäljning på sitt lager av färdiggjorda manskläder.46 47 Det är möjligt att N Sundgren
inser sin begränsning och att konkurrensen blivit för stor för färdiggjorda kläder i staden. Det
är också möjligt att han säljer slut på säsongens färdiggjorda kläder för att få plats med nästa
säsongs kollektion. Skräddaren Petrus Ågren från Sundsvall annonserar i Jemtlands tidning år
1875 att han likt föregående år kommer till Gregoriemarknaden. Han har ett stånd på torget
36 De säljer även fruntimmerskappor men eftersom uppsatsen handlar om herrkläder har jag frångått den uppgiften. 37 Jemtlands tidning, mars 15, 4.38 Wottle, 122f.39 Jemtlands tidning, januari 11, (1865), 3.40 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 3.41 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 3.42 Grenander-Nyberg, 80 och 88.43 Jörgen Björklund, ”Företagande och försörjning”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), 40.44 ”Register till husförhör”, Östersunds kyrkoarkiv, ÖLA/11109/A l a/9a (1873–1882).45 Jemtlands tidning, september 18, (1875), 3.46 Jemtlands tidning, september 18, (1875), 4.47 Folkräkning 1900 - Östersunds församling, Jämtlands län, bildid: Folk_023066-087
12
där säljer ”bättre och välgjorda manskläder” vilka passar för alla samhällsklasser.48 Jag tolkar
det som att han ser en efterfrågan på färdiggjorda kläder från fler än från arbetarna.
Henning Schlasberg skriver i sina minnesanteckningar, Herr- & gosskonfektionens
utveckling för engrosförsäljning i Sverige under ett tredjedels sekel att det är arbetare och
bönder som köper de färdiggjorda plaggen. För dem är priset på kläderna mer avgörande än
kvalitet och passform. Han engagerar skräddare i sitt närområde för att sy firmans
färdiggjorda plagg.49 Eftersom det är skräddare som syr Schlasbergs herrkläder och det är
skräddare i Östersund som först annonserar om färdiggjorda kläder är det möjligt att plaggen
köps av främst arbetare och bönder även i Östersund. Eftersom Östersund är regionens enda
stad är marknaden och handeln i staden även viktig för jämten i stort. Efterfrågan av nya
kläder ökar i alla samhällets klasser genom att Östersund blir en smältdegel av
sågverksbolagens tjänstemän från Östersjökusten, arbetare från Jämtland och andra län,
handelsmän, hantverkare och en bondebefolkning med ökad ekonomi. Grenander-Nyberg
menar att den norrländska skogsnäringen var en guldgruva för handlare och tillverkare av
kläder.50 Marie Tengroth Ulväng menar att bönderna och byarna i Härjedalen fick ett
uppsving i ekonomin genom skogsbolagens kapital. ”Tidens nya möjligheter och preferenser
formulerades i sättet att klä sig utifrån social tillhörighet, ekonomisk förmåga, kön och
ålder.”51 In till Östersund flyttar år 1875 fler män än kvinnor i åldern 21–40 år.52 Det är
möjligt att en ökad andel manlig befolkning med god ekonomin ger en ökad efterfrågan på
kläder både för en urban stil och på arbetskläder. Skräddarna bidrar med ett ökat utbud genom
att de förutom de säljer skräddarsydda plagg även tillverkar och säljer färdiggjorda kläder.
1885–1886Östersund växer snabbt under 1880-talet och mellan åren 1875 och 1886 ökar befolkningen
från 2056 till 4951.53 År 1885–1886 finns det nio skräddare och 24 anställda i Östersund. Det
är bara målare och snickare som har ett högre antal utövare.54
48 Jemtlands tidning, mars 6, (1875), 4.49 Henning Schlasberg, Herr- & gosskonfektionens utveckling för engrosförsäljning i Sverige under ett tredjedels sekel, [Förf.], (Landskrona, 1928), 9 och 24.50 Grenander-Nyberg, 124.51 Ulväng, (2010), s. 200–214.52 Hans Wallentin, ”Människors vardag”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog & Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), 249.53 Sundin, ”En Stad i Fest”, 14.54 Björklund, 40.
13
Skräddare E Rislund på Kyrkgatan 12 i Östersund kostar på sig en bild på en man i
dubbelknäppt överrock, randiga byxor (möjligen korderoj), i finare lågskor, handskar,
höghatt, och en vit skjortkrage skymtas i halsen. Mannen på bilden är propert klädd.55 Rislund
utför allt vad yrket tillhör. Jag tolkar det som att han endast tillverkar och säljer skräddarsytt.
Han vänder sig de till de kunder som kostar på sig en skräddarsydd garderob. I annonsen
skriver han i fet stil om ett ”nyligen inkommit tyglager” vilket jag tolkar dels som att han
säljer tyger, dels som att han vill visa på nyhetsvärdet för sina kunder.56 J J Dahl utför också
allt vad skrädderiyrket tillhör. Vad som mer ingår i skrädderiyrket än att sy kläder framgår
inte. Det är möjligt att det är ändringsskrädderi eftersom han utför kemtvätt, renovering och
omfärgning av manskläder.57 Kläder är för tiden en investering och om hushållets ekonomi
inte tillåter att köpa nytt är omfärgning och renovering ett sätt att förnya och underhålla
garderoben. J J Dahl var fram till 1880 inneboende tillskärare hos S M Lindholm.58
Skräddaren S M Lindholm, etablerad i Östersund år 1863, går i konkurs år 1885 och säljer ut
sitt lager av färdiggjorda manskläder, korderoj- och doffeltyger. I samma annons säger han att
”Beställningar å Manskläder emottagas fortfarande […]” vilket jag tolkar som att han
fortsätter med skräddarsytt. 59 Lindholm kallar sin verksamhet för skrädderiaffär.60 Hans affär
ligger år 1876 på Köpmangatan och verkstaden på Kyrkgränd i Östersund.61 Skrädderifirma
Norélius och Ohlsson på Storgatan 33 i Östersund skriver att ett ”rikhaltigt lager” för höst-
och vintersäsongen har inkommit.62 Vad lagren består i framgår inte men det kan vara
lagerskrädderi som menas.63 Eftersom de inte specificerar några särskilda plagg tolkar jag det
som att det är tyger som inkommit och att kunden kan välja utifrån det. Det är också möjligt
att de säljer tyger. Annonsen är utformad för att dra blicken till sig genom att texten är
centrerad till mitten av satsytan och därmed lämnar ett tomrum runt om.
I Hammerdal sex mil norr om Östersund håller Skräddaren J M Karlsson till. Han
säljer färdiggjorda manskläder och symaskiner därtill utför han allt i skrädderiväg.64 Det här
innebär att skräddarna i byar och mindre samhällen utanför Östersund tillverkar färdiggjorda
kläder. Skogsbolagens pengar kom inte bara till Östersund utan i hela länet köptes hemman,
55 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 2.56 Jämtlandsposten, januari, 9, (1886), 4.57 Jämtlandsposten, januari 25, (1886), 1.58 Wallentin, 247.59 Jämtlandsposten, september 13, (1886), 1.60 Jämtlandsposten, mars 17, (1886) 4.61 Wallentin, 248.62 Jämtlandsposten, september 10, (1886), 1.63 Björkman, 118.64 Jämtlandsposten, mars 8, (1886), 9.
14
avverkades timmer och såldes till sågverksindustrin vid kusten. En förbättrad ekonomi för
arbetarna medger en demokratisering av efterfrågan. Jag menar att skogsarbetare, tjänstemän
och bönder finns under perioden i Hammerdal liksom i Härjedalen. Det innebär att det finns
ett kundunderlag och en efterfrågan på färdiggjorda kläder även utanför Östersund. Det är inte
nödvändigt att åka de sex milen till Östersund från Hammerdal när den lokala skräddaren
utökar sitt sortiment med färdiggjorda kläder.
Av de fyra skräddarna som annonserar i tidningarna för år 1885–1886 är det bara två
som annonserar om färdiggjorda kläder. Det finns betydligt fler skräddare i Östersund och
länet än som annonserar. Det är möjligt att konkurrensen från handlarna ökar och de
färdiggjorda kläderna de säljer tillverkas i övriga landet. Hans Jacobsson skriver att
myndigheterna i Östersund feltolkar fundationsbrevet av år 1789 och förvägrar de personer
som önskar mark för att starta fabriksrörelser.65 Det är möjligt att någon skräddare eller
köpman likt Schlasberg kunde ha startat en konfektionstillverkning i större skala.
Utvidgningen föll eftersom myndigheterna inte gav möjlighet till expandering.
1895År 1895 bor det 6255 personer i Östersund.66 I Östersund fanns år 1891 13 skräddare.67 År
1900 finns det nio skräddare med sammanlagt 43 anställda.68 Mellan åren 1870 och 1900 sker
en förskjutning från hantverk och industri mot handeln enligt Hans Wallentin i ”Människors
vardag”.69 Trots förskjutningen är antalet skrädderifirmor likartad mellan åren 1890–1900. År
1895 finns det två annonser från skrädderifirmor varav en från Ytterhogdal, en ort i
Härjedalen som ligger vid inlandsbanan. Under ”Firma- och adressregistret” i Jämtlands läns
annonsblads januari- och marsnummer från år 1895 finns det sammanlagt sju skrädderifirmor
upptagna.70 Två av skräddarfirmorna står även under klädes- och manufakturhandlare;
Norelius & Olsson och E Eriksson. Den förra är enligt Hans Jacobsson Östersunds största
skrädderifirma.71 Det är möjligt att de två firmorna även säljer färdiggjorda kläder,
Nu när året börjar
önskar jag att ni
väl för kroppen sörjer
65 Jacobsson, 63.66 Sundin, ”En stad i fest”, 1467 Jacobsson, 58.68 Björklund, 40.69 Wallentin, 235.70 ”Firma- och adressregister”, Jämtlands läns annonsblad, januari 12 och mars 2, (1895), 271 Jacobsson, 79.
15
att förkyld ej bli.
Kläder kom och köpen
starka varma, goda.
Våga nu försöken
ni präktig vara får.
J. Johansson, Köpmangatan 36.72 73
J Johansson är skräddare i Östersund.74 I Annonsen ovan berättar inte mer än att det finns
varma kläder att köpa. I annonsen för mars säljer han hemgjorda kläder och här specificerar
han överrockar och kostymer vilket är första gången en skräddare specificerar vilken typ av
plagg han säljer.75 Det är möjligt att ordet hemgjorda betyder skräddarsytt i egen verkstad. Det
är också möjligt att han vill göra en skillnad mot fabriksgjorda. I april öppnar F M Elmgren en
skrädderiaffär i Ytterhogdal som ligger i Härjedalens skogslandskap utefter inlandsbanan 14
mil söder om Östersund. Skogsbolagens intresse för skogen i Härjedalen ökade på
pengaflödet och möjlighet till arbete och ekonomisk vinning.76 Enligt Hans Jacobsson är
Elmgren en skräddare i Östersund som flyttar till Ytterhogdal.77 Elmgrens etablering i
Ytterhogdal tyder på att det finns underlag för ett skrädderi. Skogsbolagens tjänstemän och de
skogsarbetare som strömmar till bygden behöver kläder precis som hos skräddare Karlsson i
Hammerdal tio år tidigare.
Henning Schlasberg ser hur tyska handelsmän säljer konfektion i Sverige. Han startar
därför en tillverkningsindustri för herrkonfektion år 1896 efter att ha praktiserat på
konfektionsfabriker i Tyskland. Han kontrakterar skräddare i Landskronatrakten för att sy
hans herrkollektioner och en tillskärare anlitas för att skära till plaggen. Färdiggjord plagg
monteras utan kundprovning vilket är gängse när det gäller skräddarsytt. De senare kräver en
större arbetsinsats och mycket sys för hand. Till byxor och västar som är lättare skrädderi
anlitas kvinnor som syr hemma. De skräddare och sömmerskorna han anlitar för sin
engrosstillverkning är en del av den hemtillverkning som förekommer i Sverige vid tiden.78
Skräddarna anlitas under deras lågsäsong då de annars gick arbetslösa. Tillverkning av
72 Jämtlandsposten, september 1, (1895), 4.73 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 3.74 Jämtlands läns annonsblad, januari 12, (1895), 2.75 Jämtlandsposten, mars 8, (1895), 4.76 Ulväng, (2010), 201.77 Jacobsson, 80.78 Schlasberg, 9–15.
16
färdiggjorda plagg gör att skräddarna har jobb och en inkomst året om.79 Det här visar att
skräddarna är en del i den tillverkningen av färdiggjorda kläder som senare säljs som
konfektion. Schlasberg förstår marknaden och skapar ett utbud som de med lägre inkomst kan
köpa. Hur mycket av Östersundsskräddarna som syr till handlare går inte att via annonserna
reda ut. Det är möjligt att de syr till lokala handlare men det mesta säljs nog i
skrädderiaffärerna.
1905År 1905 bor det 7291 personer i Östersund vilket är ökning med dryga 1000 personer sedan år
1895.80 År 1910 finns det tio skrädderifirmor med sammanlagt 49 anställda.81 Det är en
ökning med ett skrädderi och sex anställda sedan år 1900. Skräddarna är fortfarande en av de
tre stora hantverksgrupperna (snickare, målare, skräddare). Överrockar säljes billigt hos E
Erikssons skrädderiaffär därtill har de ett nyinkommet lager av paletå- och kostymtyger.82
Berg och Wikéns skrädderiaffär tar emot beställningar och de rear ut vinterlagret för att få
plats med vårlagret.83 Vad lagret innehåller framgår inte av annonsen. Berg och Wikén ser ut
att ha gått skilda vägar efter januari 1905. G Bergs skrädderiaffär erbjuder ett elegant lager av
kostym- och paletåtyger.84 O A Wikéns skrädderiaffär rear under marknadsdagarna ut
paletåer, kostymtyger och ett lager överrockar.85 Thorséns skrädderiaffär erbjuder förutom
skräddarsytt och uniformskrädderi även ej avhämtade kostymer till ett billigt pris.86 Om
kostymerna är i standardstorlek eller kundanpassade framgår inte. Eftersom de är färdiggjorda
för den kund som köper dem till extrapriset behandlar jag plaggen som färdiggjorda kläder i
analysen. 100 år tidigare var försäljning av ej avhämtade kläder ett lagbrott om inte
skräddaren myglade eller påstod att plaggen var begagnade. Avregleringen år 1834 löste
skräddarnas problem att kunder inte hämtade sina beställningar på grund av avsaknad av
kapital eller oenighet kring snitt och fason.87
Sammanfattande slutsatser
79 Schlasberg, 9.80 Sundin,” En Stad i Fest”, 14.81 Björklund, 40.82 Jämtlandsposten, mars 15 och september 13, (1905), 1, resp. 2.83 Jämtlandsposten, januari, 25, (1905), 2.84 Jämtlandsposten, september 5 (1905), 1.85 Jämtlandsposten, september 11 (1905), 3.86 Jämtlandsposten, september 1, (1905), 1.87 Wottle, 127.
17
Analysen av skräddarannonserna visar att skräddarna tillverkar och säljer färdiggjorda kläder
från år 1865. Jag tolkar som att de tillverkar kläder för egen försäljning eftersom det inte
framgår i annonserna att de tillverkar för handlare. Antalet skräddare som annonserar om
färdiggjorda kläder ligger på ungefär samma nivå under hela perioden. Knappt en tredjedel av
stadens skräddare ser efterfrågan och förändrar sitt utbud. När befolkningstillväxten i
Östersund är som störst (1875–1886) fördubblas antalet skrädderifirmor men inte antalet
annonser för färdiggjorda plagg. Det är möjligt att färdiggjorda plagg är standardiserade varor
eller att skräddarsytt köps hos skräddaren och de färdiggjorda plaggen köps hos handlaren. En
analys av tidigare forskning visar att det är arbetare och lantmän som köper färdiggjorda
plagg vilket kan förklaras med en ökad inkomst för gruppen genom skogsnäringens
utbredning i länet. Samma typ av annonser finns i båda tidningarna vilket innebär att jag inte
ser någon skillnad mellan tidningarna i fråga om läsekretsen.
Tabell 1. Antalet skrädderier jämte skrädderier som annonserar om färdiggjorda kläder 1865–1905
Årtal Skrädderifirmor Skräddare som annonserar
om färdiggjorda kläder
Skräddare på landsorten
med annons.
1865 7* 4 0
1875 4** 3 0
1885/86 9 4 1
1895 9*** 1 1
1905 10**** 3 0
Totalt 39 15 2Källa skrädderifirmor totalt: * 1860-tal.88 ** år 1874, *** år 1900, **** år 1910.89 Källa: primärmaterial från analys av annonser i Jemtlands tidning 1865–1885, Jämtlandsposten 1886–1905, Östersundsposten 1895–1905.
2.2 Skräddaren och symaskinen.I Skräddarelexikon menar Björkman att det var symaskinen som gjorde att skrädderiet som
hantverk dog ut. Samtidigt skriver författaren att symaskinen användes av skräddarna för
88 Jacobsson, 158.89 Skrädderiverkstäder, 1874–1905, Jörgen Björklund, ”Tabell 9, Hantverkare och anställda inom olika branscher i Östersund”, ”Företagande och försörjning”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog & Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986). 40.
18
tillverkning av färdiggjorda kläder.90 I Östersund är det skräddarna som först annonserar om
symaskiner. Under Gregoriemarknaden år 1865 förevisar skräddare Tjernström hur en
symaskin fungerar. Symaskinen säljs senare under marknaden på auktion.91 Skräddaren S M
Lindholm annonserar år 1875 om ett utbud av symaskiner både för skräddare och för
husbehovssömnad.92 93 Han är återförsäljare av märket Singer och saluför salongs-, medium-,
skräddare- och skomakarsymaskiner. S M Lindholm är fram till konkursen en stor firma med
åtta gesäller och två lärlingar.94 Ytterligare en skräddare annonserar om symaskiner år 1875.95
Tio år senare är det två skräddare som säljer symaskiner av olika märken medan ”Handels-
och fabriks- Aktiebolaget Taflin & Co” säljer symaskiner av märket Singer.96 97 Björklund
redovisar endast en firma som säljer symaskiner och inte förrän året 1900.98 Efter 1885 finns
inga annonser för symaskiner i det material som undersöks.
De skräddare Schlasberg kontrakterar på 1890-talet använder symaskin för att
effektivisera arbetet med färdigsydda kläder. Eftersom de kvinnliga arbetarna inte är så
skickliga på att sy knapphål vilka annars sys för hand, investerar han i en knapphålsmaskin
för att hålla kvalitet och effektivitet. När han startar en fabrik vid slutet av seklet tillför han
motorer på symaskinerna.99 Symaskinen används tidigt hos skräddarna för att snabbare och
billigare tillverka för lager eller konfektion. Nancy Green menar att standardiserade storlekar
och att sömnaden av ett plagg kunde effektiviseras genom att sy delar till samtliga kavajer
först, för att senare sätta ihop hela kavajer. 100 Processen ger lägre arbetskostnad och därmed
lägre priser vilket gör att utbudet demokratiseras därtill kom symaskinen som ny teknik att
ytterligare snabba på processen och därmed ännu lägre tillverkningskostnad.
En analys av tidigare forskning och andra källor visar att det är möjligt att skräddarna
använder symaskiner för att tillverka färdiggjorda kläder. I Östersund är skräddarna
återförsäljare av symaskiner både för husbehov och för yrkesmässig sömnad. Det framgår av
annonserna att skräddarna i Östersund säljer innovationer som symaskinen. Det framgår inte
att de använder symaskinen för tillverkning av färdiggjorda kläder. Det är dock möjligt att
90 Björkman, 11 och 118.91 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 4.92 Jemtlands tidning, mars 6, (1875), 7.93 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 4.94 Jacobsson, 38.95 Jemtlands tidning, september 18, (1875) 4.96 Jämtlandsposten, september 10, (1886), 1.97 Jemtlands tidning, mars 3, (1885), 4 och september 5, 4.98 Björklund, 34.99 Schlasberg, 9–15 och 21.100 Green, 33.
19
Östersundsskräddarna nyttjade symaskinen eftersom det annonseras om symaskiner för
skräddare och att skräddare i andra delar av landet nyttjade symaskinen för tillverkning.
3 Handlare: färdiggjorda kläder, herrekipering och konfektion. Kapitlet berör handlarnas annonser ifrån de tre tidningarna i en kronologisk ordning. En
jämförande analys görs mot tidigare forskning och andra källor för att besvara frågan vilka
som säljer och tillverkar färdiggjorda kläder och hur det förändras över tid. Även frågan om
vilka som säljer herrkläder och hur det förändras över tid ska besvaras. Under avsnitten 1865–
1875 behandlas vem som säljer färdiggjorda kläder i Östersund, på marknaden och i
lanthandeln samt vem som kan ha tillverkat plaggen. I avsnittet som berör 1885–86 behandlas
påverkan av utbud och efterfrågan efter järnvägens och nykterhetsrörelsens etablering. De två
sista avsnitten 1895 och 1905 berör herrekiperingens utveckling och hur
konfektionstillverkade plagg introduceras i staden.
1865I en affär vid torget i Östersund har A T Hjelm en handelsbod där han säljer byxor och västar
av helmollskinn samt västar av korderoj.101 102 103 De första färdigsydda plaggen var i regel
gjorda till försäljning för de som inte hade möjlighet att sy hemma.104 Vem som tillverkar
Hjelms utbud framgår inte. Det är möjligt att det är en lokal skräddare som tillverkar dem
eller att de är tillverkade genom hemsömnad. Någon annan handlare som säljer färdiggjorda
kläder finns inte. Marie Ulväng skriver tygerna var avsedda för arbetare som ersättning för
skinn och vadmal.105 Genom klädmarknadens avreglering och lokal kännedom om marknaden
ser A T Hjelm möjligheten att möta efterfrågan genom att utöka sitt utbud.
År 1860 finns det 28 burskapsägande köpmän i staden. Det finns även en bank.
Köpmännen bedriver en omfattande handel med diverse varor som spannmål, garner med
101 Jemtlands tidning, mars 29, (1865), 4.102 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 5.103 Jacobsson, 158.104 Ulväng (2010), 214.105 Ulväng, (2012), 246. Även; Schlasberg, 7.
20
mera. År 1864 sker en fördubbling av handelsidkarna.106 Det kan ses som en direkt
konsekvens av näringsfrihetsförordningen från samma år, en institutionell förändring som
påverkar samhället i stort. Skogsindustrin påverkar också regionens ekonomi. Timret och
skogen i Jämtland ger arbetstillfällen för de jämtländska bönderna och tillfällighetsarbetare
från andra län. Näringslivet blomstrar när sågverksbolagen från Sundsvallsregionen köper
hemman och skog. De bidrar därigenom med kapital till området.107 Varor, arbetskraft och
konsumenter var före år 1880 hänvisade till hästtransport. Varorna kom med hästforor från
Atlant- och Östersjökusten där Sundsvall var den viktigaste orten.108 Handlarna från
Sundsvallsregionen har inga färdiggjorda kläder till försäljning på marknaden 1865. Ture
Nerman skriver i sin text Svenska beklädnadsarbetareförbundet 1889–1939, En historik att
lagerskrädderi syddes främst för lantfolk, arbetare och att de såldes på marknader.109 Någon
marknadsförsäljning av färdiggjorda kläder sker inte år 1865. A T Hjelm verkar vara en
tämligen ensam handlare med sitt utbud av färdiggjorda kläder och dessutom i en butik i
staden.
O Th Kindström från Sundsvall har i Jemtlands tidning en halvsidesannons med olika
textila varor vilka han kallar för kramvaruartiklar. De varor som ligger under rubriken ”För
Herr-Garderoben” är tyger som dofflar, korderojer, kläden, croiseer och västtyger.110 I övrigt
består kramvarulagret av artiklar som en herre kan behöva, allt utom överrockar, kavajer,
byxor och västar, det vill säga sådant som skräddaren syr. Hans försäljningslokal är hos
handlaren Eric Andersson vid torget. En tillfällig lokal hos någon av stadens näringsidkare är
vanligast för handlarna från Sundsvall. F T Fresk, Sundsvall, har även han ett litet lager av
herrekiperingsartiklar men annonserar övervägande om tyger.111 Ytterligare tre handlare från
Sundsvall annonserar sitt utbud. De säljer textilier som kan härröras till herrkläder som till
exempel korderojer och kläden från Norrköpings fabriker.112 Det innebär att det är fem
handlare på marknaderna som säljer varor som berör herrkläder. Ingen av dem säljer
färdiggjorda manskläder utan utbudet består i herrekiperingsvaror och tyger för herrkläder.
1875
106 Björklund, 25107 Ibid., 24ff..108 Ibid., 25.109 Nerman, 21.110 Jemtlands tidning, januari 4, (1865), 3.111 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 3.112 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 3 och 4.
21
Under år 1875 kommer det till Gregoriemarknaden fyra olika handlare från Östersjökusten
som hyser in sig i olika lokaler och säljer tyger, färdiggjorda manskläder och andra herrplagg.
I ett stånd på torget hittar kunderna O Frank från södra Sverige, med ett stort lager av bättre
färdiggjorda manskläder.113 114 Det visar också att det kommer säljare från södra Sverige och
att Östersund och Jämtland är en växande marknad med ökad efterfrågan. Georg Hörnström,
Ragunda realiserar sitt sortiment. I hans sortiment finns allt från ljus, strömming, glas och ett
stort manufakturlager. Manufakturlagret består i bland annat färdiggjorda manskläder, kläden,
dofflar och korderojer.115 Det är möjligt att Hörnström bedriver en lanthandel i Ragunda. Det
är också möjligt att han är en handlande som kommer till Östersund med sitt lager. Ragunda
ligger mittemellan Sundsvall och Östersund. Jag har därför placerat in honom under handlare
på marknad.116 Sitt stora lager av manufaktur och kramvaror säljer Ernst A Ekbom från
Sollefteå via postorder. Han ska sluta med sin rörelse och har därför slutförsäljning. Lagret
består till stor del av textila varor men även symaskiner.117
Ydén och Kassman som säljer tyger och färdiggjorda manskläder riktar sin annons till
lanthandlarna i länet.118 Den här annonsen visar att färdiggjorda kläder säljs via lanthandlarna
ute i länet. Fredrik Sandgren menar att lanthandlarnas konfektion kom från Stockholm och
Boråsområdet men även att varor produceras i Östersund och Sundsvall.119 Mellan åren 1874–
76, menar han att utbudet av beklädnad är den största varugruppen räknat efter livsmedel.120
Ulväng menar att det är mannen i bondefamiljen som köper färdiggjorda plagg i korderoj hos
lanthandlaren i Härjedalen. I de fall mannen kostar på sig skräddarsytt är tygerna av finare
hel- eller halvylle. Vidare skriver hon att böndernas klädinköp inte är en enskild företeelse.121
Det är därför möjligt att samma köpmönster och klädkonsumtion finns i Östersund. I början
av 1870-talet handlar bönderna i Härjedalen hos lanthandlaren en komplett garderob av
skjorta, byxor, väst, tröja, rock och mössa.122 Redan år 1865 är det möjligt för bönder och
stadsbor att köpa en komplett garderob i Östersund men de går både till skräddare och till
någon handlare på marknaden. Avregleringen år 1846 medger lanthandelsförsäljning vilket
113 Jemtlands tidning, mars 6, (1875), 6.114 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 6.115 Jemtlands tidning, januari 30, (1875), 4.116 ”Hörnström” Folkräkning 1880, Ragunda församling, Jämtlands län, bildid: Folk_823001-052117 Jemtlands tidning, januari 16, (1875), 6.118 Jemtlands tidning, mars 6, (1875), 6.119 Sandgren, 87.120 Ibid., 103.121 Ulväng, (2012), 246–248.122 Ibid., 247.
22
gör det möjligt för landsortsbefolkningen att köpa varor i sin närhet.123 Handlarna på
marknaden och lanthandlarnas förmåga att se behovet och möjlighet till att tillfredsställa
efterfrågan är tydlig här. De institutionella förändringarna som sker år 1834 och år 1864 gör
handel av färdiggjorda kläder möjligt.
I Östersund säljer stadens kramhandlare tyger, rockar, västar, byxor och
ekiperingsartiklar.124 Två handlare Axel Winnberg och Edward Berg annonserar om
överrockar, kavajer västar, byxor och ekiperingsartiklar och tyger för herrkläder.125 126 De är
först med att specificera vilken typ av manskläder de säljer. Vilka som tillverkar handlarnas
kläder anges inte i annonserna. Axel Winnberg säljer både färdigsytt och lättare konfektion
vilket får ses som en föregångare till dagens herrekipering. Handlarna har utökat sitt utbud.
Köpmännen både på marknaden och handlarna i staden möter efterfrågan av herrkläder.
1885–1886 Östersunds befolkning mer än dubbleras mellan åren 1875 och 1886 från 2056 till 4951
personer.127 Bosse Sundin menar i sin text ”Folkrörelser och kulturliv” att vid slutet av 1800-
talet är den övervägande åldern bland ogifta män i Östersund 20–40 år.128 De inflyttade
arbetarna från andra län bidrar till föreningslivet i staden. Från år 1880 och framåt är
folkrörelsens (nykterhets-, hembygds- och arbetarrörelsen) tid i Sverige.129 År 1883 byggs
nykterhetsrörelsens godtemplarhus i Östersund, vilket var Sveriges största trähus då.130 Sten
Rentzhog skriver i en artikel i Länstidningen från 2017 att när godtemplarrörelsen kom till
Östersund år 1879 blir en fjärdedel av stadens invånare medlemmar. Godtemplarrörelsens
lokal används även som en offentlig lokal för teater och politiska möten. Eftersom antalet
föreningar och därmed sammankomster (fester och möten) ökar menar jag att det blir många
tillfällen för att bära kostym. Antalet banker ökar i Östersund med nio mellan åren 1847–
1901.131 Riksbankens hus byggs år 1885 och flera andra institutioner tillkommer.132 Det stora
antalet banker som tillkommer i staden innebär att det finns kapital och en tjänstemanna- och
borgerlig klädpraktik i staden. Efterfrågan på herrkläder ökar därmed. David Tjäder beskriver 123 Sandgren, 52124 Jemtlands tidning, september 9, (1875), 4. 125 Jemtlands tidning, september 18, (1875), 4. 126 Jemtlands tidning, januari 1, (1875) 2.127 Sundin, ”En Stad i Fest”, 14.128 Sundin, ”Folkrörelser och kulturliv”, 126.129 Ibid., 127.130 Sundin, ”En Stad i Fest”, 12.131 Björklund, 37.132 Sundin, ”En Stad i Fest” 11f.
23
i boken Män i Norden: manlighet och modernitet, 1840–1940, den borgerlige handels- och
tjänstemannen som en man med karaktär, med makt och klädd i kostym.133 Ella Johansson
skriver i samma bok som ovan om arbetaren som en skötsam person vilket hon ser som en
förborgligande av arbetaren.134 Nancy Green menar att färdigsydda kläder marknadsfördes
som en del i en civiliseringsprocess av arbetare och koloniernas invånare. Konfektion var
bättre än begagnat. Hon menar att det är en demokratisering av utbud om än påtvingad.135 En
större antal tjänstemän som bär kostym, ett större antal arbetare som önskar tillhöra samma
konsumentgrupp som övriga män i en modern stad. Kläder menar Ulväng manifesterar status
genom kvalité, mängd och färg.136 Det är de yngre i Härjedalen som först anammar ett mode
och nyheter vilket de såg som en symbol för framgång och förbättrade villkor skriver hon.137
Vilket är möjligt att även männen i Östersund också uppfattar köpekläder som symbol för
framgång. Det är också möjligt att de ogifta männen inte hade möjlighet till hemsömnad.
Anna, Hedtjärn Wester menar i sin avhandling, Män i kostym: prinsar, konstnärer och
tegelbärare vid sekelskiftet 1900, att när tegelbärarna sammanträder på sina
fackföreningsmöten är de klädda i kostym om än med olika personliga uttryck.138 Ett
personligt uttryck kan skapas med olika kragar och manschetter vilka kan köpas i en
herrekipering eller hos en välsorterad handlare. E M Andersson annonserar år 1885 om
”herrekiperingsartiklar”.139 140 Björklund skriver att det år 1886 finns en herrekipering.141 Det
ser därmed ut som det inte finns mycket till handel för män. Det troliga är att männen köper
de tyngre kläderna hos skräddarna och på marknaden.
År 1879 rullar det första tåget från Sundsvall in på Östersunds station och inget blir
sig mera likt.142 Varor, arbetskraft, konsumenter och handelsmän kommer med tåget till
regionen. Järnvägen i stort skapar också arbetstillfällen både för järnvägsanställda och
textilbranschen eftersom järnvägen är en uniformsbaserad klädpraktik. Sandgren menar att
133 David Tjäder, ”Kapitel 2” i Män i Norden: manlighet och modernitet 1840–1940, red. Jørgen Lorentzen & Claes Ekenstam (Möklinta: Gidlund, 2006), 48–52.134 Ella Johansson, ”Kapitel 4”, i Män i Norden: manlighet och modernitet 1840–1940, red. Jørgen Lorentzen & Claes Ekenstam (Möklinta: Gidlund, 2006), 130.135 Green, 25.136 Ulväng, (2007), 58.137 Ulväng, (2010), 201 och 214.138 Anna Hedtjärn Wester, Män i kostym: prinsar, konstnärer och tegelbärare vid sekelskiftet 1900 (Stockholm: Nordiska museets förlag, 2010), Diss. Lund: Lunds universitet, 2010), 111 och 114.139 Jemtlands tidning, mars 7, (1885), 1.140 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 7.141 Björklund, 32f.142 Sundin, ”En stad i Fest”, 11.
24
järnvägen har en positiv effekt på regionens handel och lanthandel.143 Jane Ashelford skriver i
sin bok The art of dress. Clothes and society, 1500–1914, att när Londons stationer etableras
kan konsumenten nå exakt den gata och affär kunden söker efter. Bussarna och tågen gör det
möjligt för medelklasskonsumenter att spendera sina pengar i Londons affärer. Billiga
biljetter och en ökad trafik gjorde det möjligt för konsumenter långt utanför London att
besöka staden på en dag.144 Nu är inte Jämtland och Östersund en motsvarighet till London
men det visar på att när tåget och kommunikation intensifieras är det möjligt att konsumenter
och varor i större mängd kommer till en central handelsplats. Det är därför möjligt att Firma
Eklund & Ulmgren från Stockholm som annonserar inför Gregoriemarknaden i mars istället
för att komma själva med varorna anlitar ett ombud eller agent som bor hos handlaren A T
Hjelm vid torget. Ombudet har ett provlager av olika tyger med sig: kläden och korderojer av
Norrköpingsfabrikat.145 Sandgren menar att lanthandlarna köpte beklädnadsvaror från södra
Sverige och Stockholm.146 Det är möjligt att handlare inne i Östersund också köpte
färdiggjorda kläder från Södra Sverige. Ångbåtstrafiken på Storsjön var också ett viktigt
transportmedel för varor, konsumenter och arbetskraft. Mellan åren 1880–1910 är det upp till
2140 avgångar per år på Storsjön.147 Antalet butiker (totalt oavsett utbud) i staden
tredubblades mellan åren 1875 och 1886. När all textilhandel inklusive sko-, skinn- och
pälshandel blir antalet utövare lika stort som matvaruhandeln.
Från Sundsvall kommer Fredr. Bengstelius med textila varor, både tyger och kläder.
Manskläder och kläden har nu en blygsammare textstorlek än tidigare.148 Petterson & Blom
från Sundsvall har en realisation av ett stort lager av färdiggjorda manskläder att sälja på
Gregoriemarknaden. De hyser in sig hos järnhandlare Hellström.149 Béve & Co från Sundsvall
har varit på marknadsdagar i Östersund i flera år förut. Det som skiljer från annonserna från
1875 är att de under år 1885 annonserar om korderojer etcetera från Norrköping.150 Nasielsky
& Co säljer ett stort lager av manskläder. De specificerar kostymer, sommaröverrockar,
kavajer, byxor och västar vilka är prissatta. Här finns en möjlighet för konsumenten eller för
handlarna att jämföra priser med andra försäljare. Nasielsky & Co vänder även sig till ”Herrar
143 Sandgren, 141.144 Jane Ashelford, The art of dress: clothes and society, 1500-1914 (London: National Trust, 1996), 256-257.145 Jemtlands tidning, mars 7 (1885), 3.146 Sandgren, 142.147 Björklund, 22.148 Jemtlands tidning, mars 7, (1885), 2.149 Jemtlands tidning, mars 10, (1885), 4.150 Jemtlands tidning, mars 3 (1885), 1.
25
Handlande”.151 De tar också upp beställningar av korderojer. Förutom konkurrensen med
skräddarna har de även tröjor, kalsonger och reskappor med mera i sitt sortiment.
Reskapporna och regnkapporna är i annonsen riktade mot män. Jag tolkar det som att
Nasielskys för ett utbud i tiden. År 1886 annonserar P Carlsson från Stockholm att han
slumpar bort cirka 7500 plagg. På Prästgatan 49 A kan konsumenter köpa överrockar från 15
kr helkostymer i blå cheviot från 18 kr.152 Hos Nasielsky & Co kostar en kostym av korderoj
22 kr år 1885. B R Hillelson handlande i Östersund har gått i konkurs och säljer ut sitt
varulager av tyger, färdiggjorda manskläder och nattrockar för herrar.153 154 N Åström & Co
lägger ner sin verksamhet år 1886 efter 22 år i branschen.155 Under åren 1884–1886 inträffar
enligt Wallentin en handelskris därför är konkursrealisationer vanliga.156 Fredrik Sandgren
menar att de periodiska marknaderna minskade i betydelse under 1800-talets senare del. Det
var torghandeln, lanthandeln och stadsbutikerna som tog marknadsandelar. Stadens handlare
ökade försäljningen under marknadsdagarna. Handelsmännen i Östersund menade att
handlarna på marknaden tog vinsten och de vill därmed förbjuda marknaderna.
Januarimarknaden förbjöds år 1888. Till Gregoriemarknaden som var den viktigaste enligt
Sandgren kom säljare från hela Sverige och besökare från hela länet.157
1895Sundsvallshandlarnas och hästtransporternas tid är förbi. Det finns inga annonser från
handlare från Sundsvall för år 1895. De handlare som annonserar är dels de som finns i
Östersund, dels de handlare eller fabriker från övriga Sverige som har agenter i Jämtland eller
säljer per postorder. Annonserna från år 1895 speglar också klädesförsäljningen för kostym,
överrocks- och byxtyger. Flera fabriker och firmor annonserar om tyger att köpa via agent
eller direkt från fabrik, ofta via postorder. Fabrikerna och firmorna ligger i Stockholm och
söderut. O Lindholm för firma Wessling & Lindholm från Stockholm erbjuder korta varor,
ylle och trikåvaror. Annonsen gäller endast för handlande det vill säga affärsinnehavare i
Östersund och Jämtland.158
151 Jämtlandsposten, mars 8, (1886), 4.152 Jämtlandsposten, september 6 (1886), 1.153 Jemtlands tidning, mars 3 (1885), 4.154 Folkräkning 1880 - Östersunds församling, Jämtlands län, bildid: Folk_823066-061155 Jämtlandsposten, mars 8, (1886), 1.156 Wallentin, 244.157 Sandgren, 27 och 58.158 Östersundsposten, mars 12, (1895), 1.
26
I firma och adressregistret i Jämtlands läns annonsblad från år 1895 finns det sju
klädes- och manufakturhandlare upptagna i Östersund, tre av dessa är också skräddare och en
har en filial där han säljer herrekiperingsartiklar, därutöver finns det ytterligare en
herrekipering.159 Om det finns någon handlare som säljer enbart färdiggjorda herrkläder
framgår inte. Det är möjligt att de två skräddarna som också är klädes- och
manufakturhandlare säljer färdiggjorda kläder och tyger. Garn- och vävhandlarna säljer trikå,
tyger och underkläder enligt annonserna. Albert Anderssons filial säljer ylle och trikåvaror för
herrar.160 Therese Bergström på Storgatan 52 i Östersund är ytterligare en garn- och
vävhandlare som säljare trikå- och yllevaror för herrar.161 Garn- och vävhandlaren A G
Dahlmans Filial säljer gosskostymer av trikå och cheviot. Den senare kostar 4 kr. Udda byxor
för pojkar i samma material som kostymer finns också.
Oscar Lundbecks filial för herrekiperingsartiklar återfinns på Storgatan 32 i
Östersund. Där säljer han allt vad en herre kan behöva från spelmarker till skjortor förutom
tyngre plagg som kostymer, kavajer e t c. Lundbeck har flera annonser utlagda utifrån
varutyp.162 I firma och adressregistret i Jämtlands annonsblad från år 1895 finns han med både
under manufaktur- och klädeshandlare och under kapphandlare. Affärsfilialen på Storgatan 32
står under herrekiperingsaffär.163 Enligt Nationalencyklopedin är en herrekiperingsaffär en
plats där herrkläder säljs och benämningen har funnits sedan år 1894. 164 I Östersund år 1895
är det benämningen på en affär som säljer herrvaror men inte de tyngre plaggen. Första
gången begreppet herrekiperingsartiklar används i Östersund är den 7 mars 1885 i E M
Anderssons annons (se ovan). Lundbeck annonserar om en chefsportfölj den 11 mars 1895.
Det innebär menar jag att det finns en kundgrupp av tjänstemän, chefer eller andra som gör
viktiga (bank-) ärenden och därför behöver en portfölj. Lundbeck kan ses som en handlare
som övertagit marknadernas utbud.
Schlasberg ger sig i december år 1896 ut på en försäljningsresa från Gävle till
Östersund. Med sig har han en provkollektion av sommarrockar och kostymer med två
modeller på kavajer. Han skriver att han besöker platser och firmor som en tysk firma vände
sig till. Det är främst små storlekar (46–52) som beställs ur hans kollektion och att
konfektionskläder säljs till de yngre kunderna. Storleksspannet är mellan 46–52 eftersom det 159 Jämtlands läns annonsblad, januari 5 och september 7, (1895), 2.160 Jämtlandsposten, september 4, (1895), 1.161 Jämtlandsposten, september 13, (1895), 4.162 Jämtlandsposten, mars 11, (1895), 4 även Östersundsposten, mars 11, (1895), 1.163 Jämtlands läns annonsblad, mars 2 (1895), 2.164 ”herrekipering”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/herrekipering (hämtad 2020-12-18).
27
endast var jämna nummer som behövs sys upp. Det var inte så noga med passformen på
kläderna hos konsumenten.165 Storlekarna 46–52 är de storlekar för en normallång man som
används idag. Eftersom han skriver att det endast behövdes jämna nummer innebär det att det
också fanns 47, 49 osv. Dagens storlekssystem på konfektionssydda herrkläder med bara
jämna mått kan ha sitt ursprung här. Det innebär också att de engelska small, medium, large
som Nancy Green skriver om inte används. De handlare som beställer av Schlasberg känner
sin kundkrets eftersom de köper kläder utifrån vad de trodde gick att sälja. År 1898 säljer han
manskostymer för 13:50 styck och gosskostymer för 11:50.166 Priserna tål att jämföras med
kostympriserna tio år tidigare (18 kr för en kostym, se ovan). Jag har inte sett någon annons
som kan härröras till Schlasberg.
1905Under år 1905 tillkommer två nya varianter av butiker och att handlarna annonserar
färdiggjorda plagg för en ny kundgrupp. Bergqvist och Johanssons utbud består av
underkläder, strumpor, kostymgarn och andra vävnader.167 I september annonserar de om
gosskostymer, kavajer och paletåer för gossar. Rubriken är ”Barnkläder”.168 Albert Andersson
Handels AB filial, som sålde ylle- och trikåvaror för herrar år 1895 säljer år 1905 även
herrkostymer och gosskostymer.169 Frejamagasinet säljer gosskostymer, -kavajer, tyger och
underkläder.170
P Hellgrens Go[dt]köpsmagasin säljer konfirmationskostymer från 11.50 per
kostym.171 172.173 Jämför Hellgrens annonserade pris med de gosskostymer som Schlasberg
säljer från år 1895 (se ovan). Att vara uppklädd till konfirmationen är inte nytt i sig. Det som
är nytt är att det finns färdiggjorda konfirmationskostymer att köpa. Efter konfirmationen
anses barnet vuxet och kan ge sig ut i arbetslivet. Konfirmationskostymen kan ses som ett
förkroppsligande av vuxenlivet. Tidigare var kostymen skräddarsydd eller ett arvegods vilken
syddes om. Kostymen gjordes säkert också lite större för att växa i och för att användas under
lång tid framåt. Viveka Berggren Torell skriver i sin forskningsrapport Barnkläder på 1900-
165 Schlasberg, 12.166 Ibid., 15.167 Jämtlandsposten, mars 10, (1905), 2.168 Östersundsposten, september 12 (1905), 2.169 Östersundsposten, mars 9, (1905), 2170 Östersundsposten, mars 11, (1905), 2171 Jämtlandsposten, mars 1, (1905), 1.172 Folkräkning 1910 - Östersunds församling, Jämtlands län, bildid: Folk_123066–055.173 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 8.
28
talet utifrån mormors minnen, och museers material, att kostymer för gossar köps främst av
välbärgade familjer i stan. De billiga massproducerade konfektionskostymerna köptes främst
till arbetarpojkar.174 Det tolkar jag som det finns kostymer för olika prisklasser. Schlasberg är
en firma som kan tillmötesgå en kundkrets med mindre i plånboken.
En annonsbyrå från Stockholm efterlyser ”Första klassens detaljaffär”.175 176 Kravet är
bästa läge och skyltfönster. Den som nappar får ensamförsäljning på finare herrkonfektion.
Fabriken har förut endast haft försäljning i Stockholm men vill utöka.177 Det här ser ut att bli
den första butiken som säljer herrkonfektion i Östersund det som vi idag kallar herrekipering.
Kravet på bästa läge kan jämföras med HM:s etablering i Stockholm där bästa läge och
skyltfönster var viktigt för HM enligt Carina Gråbacke i Kläder shopping och flärd,
Modebranschen i Stockholm 1945 – 2010.178
Svenska klädesfabriken AB i Stockholm söker agenter för måttagning av män och
gossar för att sy upp herr- och gosskostymer, vilka tillverkas i egna verkstäder. Det är så lätt
att ta mått efter deras system så vem som helst kan göra jobbet står det i annonsen.179 180 Jag
tolkar egna verkstäder som att de tillverkar plaggen genom att anlita skräddare likt
Schlasbergs firma.
Sammanfattande slutsatserAnalyserna av handlarnas annonser visar att färdiggjorda arbetarkläder säljs år 1865 av en
handelsman i Östersund. År 1875 säljs färdiggjorda kläder på marknaderna av handelsmän
från Sundsvallsdistriktet. När kommunikationerna förbättras blir det lättare att frakta varor
och för konsumenter att resa till Östersund. Med ett ökat resande utökas handlarnas utbud
med ett nytt sortiment i form av researtiklar. År 1885 ökar antalet handlare i staden som säljer
herrkläder och handlare på marknaden minskar något. Det är möjligt att handeln från
Sundsvall avtar när agenter och ombud etablerar sig i Östersund. År 1885 finns det en
detaljhandlare som enbart säljer herrekiperingsartiklar och tio år senare är de två. Handeln
med herrekiperingsvaror och lättare herrplagg flyttas från marknadshandlare till
detaljhandlare. Butiker som enbart säljer färdiggjorda kläder etableras i början på 1900-talet. 174 Torell, 36–39.175 Jämtlandsposten, mars 3, (1905), 3.176 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 9.177 Jämtlandsposten, mars 3, (1905), 3.178 Carina Gråbacke, Kläder, shopping och flärd: modebranschen i Stockholm 1945–2010 (Stockholm: Stockholmia, 2015), 144–145.179 Östersundsposten, januari 23, (1905), 1.180 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 10.
29
Vid den tiden används ordet konfektion istället för färdiggjorda kläder i annonserna vilket
tyder på en större organiserad tillverkning. Handlarna gör därmed skillnad på de plagg som
tillverkas av skräddarna. Annonserna från 1905 visar att en ny kundgrupp åberopas; pojkar i
konfirmationsåldern. Handeln av färdiggjorda kläder går från handelsboden via marknaden till
manufakturhandlare och till sist detaljhandlare. Vem som tillverkar de färdiggjorda kläderna
för handlarnas räkning framgår inte i annonserna. Det är möjligt att det är firmor likt
Schlasbergs som tillverkar kläder. Eftersom lanthandlarnas leverantörer av kläder kom från
övriga Sverige är det möjligt att även Östersunds handlare hade leverantörer utanför länet. Det
är ett likadant annonsutbud i alla tre tidningarna vilket innebär att jag inte ser någon skillnad
mellan tidningarna i fråga om läsekretsen. Tidningarna vänder sig till både stad och landsort
som till alla samhällsklasser.
Tabell 2. Antal annonser för färdiggjorda kläder, konfektion och ekiperingsartiklar
Årtal Handlare i
stan
Handlare från
övriga Sverige
Herrekiperingsvaror
i staden
Herrekiperingsvaror
från övriga Sverige
1865 1 0 0 2
1875 2 6 1* 2
1885/86 3 5 1 3**
1895 1 0 2 0
1905 5*** 0 0 1
Totalt 11 14 4 8
* Kramvaruhandlare eller trikå och garnhandlare. ** En skräddare i Hammerdal. *** Övervägande goss- och konfirmationskostymer. Källa: primärmaterial från analys av annonser i Jemtlands tidning 1865–1885, Jämtlandsposten 1886–1905, Östersundsposten 1895–1905.
30
4 SlutdiskussionDiagram 1. Totalt antal skrädderifrimor i Östersund jämte antal firmor som annonserar
om färdiggjorda kläder över tid.
1865 1875 1885-1886 1895 19050
2
4
6
8
10
12
Skräddare totalt i staden Färdiggjorda av skräddare Affär i stanHandlare på marknad Herrekipering
Källa: primärmaterial från analys av annonser i Jemtlands tidning 1865–1885, Jämtlandsposten 1886–1905, Östersundsposten 1895–1905. Källa: skrädderifirmor totalt, * 1860-tal.181 ** år 1874, *** år 1900. **** år 1910.182
Diagrammet visar att färdiggjorda kläder annonseras och säljs av skräddare under hela
perioden. När befolkningsökningen är som störst finns det färdiggjorda kläder att köpa hos tre
olika aktörer i Östersund. De färdiggjorda kläderna säljs både av handlare i staden och på
marknaden men att de senare upphör efter järnvägens etablering. Antalet skrädderifrimor
överlag ökar från sju år 1865 till tio år 1905. De ökar markant mellan åren 1875 och 1886.
Vid år 1905 ökar antalet butiker som säljer herrkläder. Herrekiperingsvaror säljs i detaljbutik
från år 1885.
Analysen visar att tillverkningen och försäljningen av färdiggjorda kläder sker av
skräddare i staden parallellt med beställningsskrädderiet. Försäljning av kläder sker genom
handlare på marknad eller i butik. Sandgren visar att lanthandelns beklädnad tillverkas i
Stockholm eller södra Sverige och på marknaderna är det handlare från Sundsvall som säljer
enbart till köpmän i regionen. Det har dock inte framgått i annonserna vem som tillverkat
handlarnas sortiment. Det är möjligt att tillverkning av handlarnas utbud sker i övriga Sverige.
Ute i regionen köper männen sina garderober hos lanthandlaren enligt Ulväng och Sandgren.
Jag visar genom min analys att det även gick att köpa färdiggjorda kläder hos lokala
181 Jacobsson, 158.182 Skrädderiverkstäder, 1874–1905, Jörgen Björklund, ”Tabell 9, Hantverkare och anställda inom olika branscher i Östersund”, ”Företagande och försörjning”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog & Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986). 40.
31
skräddare. Även om handlare före järnvägens etablering kom till Östersund med färdiggjorda
varor är järnvägen en innovation som förenklar (snabbare och mer varor) transporten av varor,
arbetskraft och konsumenter. Järnvägen gör också att handeln från Sundsvall avtar. Agenter
och ombud etablerar sig i staden. Det är endast varorna som transporteras. Fabrikörer och
handlare behöver inte följa med.
De lättare plaggen och herrekiperingsartiklar säljs först hos handlare på marknaden.
Vid 1885 efter järnvägens och nykterhetsrörelsens etablering och institutioner tillkommer
ökar utbudet på herrekiperingsartiklar och ordet kostym används i annonseringen. Den förra
säljs i en särskild butik år 1885 och vid år 1895 är de två butiker. I staden utvecklas
herrekiperingsaffären från handlare som säljer andra textila varor. Herrekiperingar är från
början butiker som säljer lättare herrkläder och accessoarer. Kostymen som kan ses som ett
modeplagg men också som en markering på ökat inflytande och ett ökat ekonomiskt välstånd
säljs hos skräddare, handlare och av handlare på marknaden. År 1895 är det endast skräddare
och handlare i staden som säljer de tyngre plaggen. Analysen visar att det finns skräddare som
både adresserar sig som skräddare och manufakturhandlare. Det innebär att tidigare forskning
kan ha förbisett att herrkläder säljs färdiggjorda av skrädderiaffärer. Den här indelningen
innebär att förståelsen för utvecklingen för herrklädersförsäljning blir missriktad i tidigare
forskning. Statistiken i Östersunds historia blir därför missvisande vad gäller försäljning av
herrkläder.
Vid 1905 syns en början till den konfektionsindustri som blir signum för 1900-talet.
Men det är inte skräddarna i Östersund som tillverkar kläderna även om några av skräddarna i
Östersund tillverkar kläder utanför beställningsskrädderiet och säljer dem parallellt med
skräddarsytt och handlarnas utbud. Konfektionssydda kläder kommer från tillverkare i södra
Sverige och de är riktade mot ungdomar. Konfirmationskostymen säljs i Östersund främst av
tyg- och trikåhandlare och inte av skräddare. Det är möjligt att dessa handlare redan hade
kända leverantörer och en inarbetad kundkrets av kvinnor som handlar till sina barn.
Annonserna stödjer tidigare forskning att det är kostymer för yngre som kommer först
eftersom de kräver en mindre tygåtgång och det går därmed att sy mer. Skillnaden mellan
kostnad och intäkt blir större för fabrikören och handlaren. Min analys pekar på att
tillverkningskostnaderna har gått ned eftersom priserna på kostymerna sjunker. År 1885 är
priset för en kostym runt 20 kr och år 1905 då en konfirmationskostym kostar 11:50.
Schlasbergs pris mot handlare låg år 1898 på 11:50 för en gosskostym. Hellgrens pris är priset
ut mot kund och Schlasbergs pris är inköpspriset för handlaren. Analyserna av annonserna 32
från år 1905 visar även på ny era av herrklädesförsäljning och produktion. Dels att en firma
söker butikslokal med skyltfönster i bra läge för försäljning av konfektion, dels efterlysningen
av agenter som ska måtta kunder för konfektionskläder. De senare handlar om måttkonfektion.
Det som förut varit en yrkeskunskap för skräddarna kan nu göras av vem som helst. Det här
visar att konfektionstillverkningen av kostymer tar över från skräddarnas lagerskrädderi.
Uppsatsens frågor har besvarats genom teorin flexible specialization. Analysen visar
att efterfrågan på arbetskläder och kostymer ökar med skogsindustrins etablering och en ökad
inkomst för arbetarna. Genom nykterhetsrörelsens etablering skapas fler användningstillfällen
för kostym. De tre aktörerna skräddaren, handlare i staden och på marknaden känner dels till
regionens marknad, dels genom flexibilitet förändrar de sitt utbud utifrån efterfrågan och
skapar nya försäljningsställen. Utbudet demokratiseras genom att det dels finns flera aktörer
som konkurrerar och pressar ner priset, dels att skräddarna är flexibla och nyttjar sin
yrkeskunskap till att utöka verksamheten med färdiggjorda kläder. Aktörerna nyttjar
innovationer som symaskiner och järnvägen för att öka och förändra sitt utbud utifrån
efterfrågan. Genom olika lagförändringar och ett ökat antal institutioner är det möjligt för
aktörerna att verka på marknaden. Däremot uppstår ingen större konfektionsfabrik eller
verkstad i regionen. Det är möjligt att stadens magistrat feltolkar stadens fundationsbrev och
berövar därmed företagare möjligheten. Det är också möjligt att klädtillverkningen i södra
Sverige har kommit längre i att effektivisera tillverkningen och kan därmed pressa priserna
ytterligare. Ovanstående visar att teorin om flexible specialization stöder uppsatsens frågor
och syfte.
5 SammanfattningMitt syfte med uppsatsen var att undersöka hur produktion och handel av herrkläder är
organiserad och utvecklas i en mindre svensk stad under perioden 1865–1905, i skiftet mellan
hantverk och fabrikstillverkat. Uppsatsens tre frågeställningar; Vilka säljer och tillverkar
färdiggjorda manskläder under perioden och förändras det över tid?; Vilka säljer herrkläder
och hur förändras det över tid?; Hur påverkar nya innovationer utbud och efterfrågan? har
besvarats genom analys av annonser och genom att jämföra med tidigare forskning.
33
Uppsatsens primära material har bestått i annonser från tre lokaltidningar i Östersund
vilka har berört färdiggjorda herrkläder och övriga herrkläder under perioden 1865–1905
Annonserna valdes med tio års intervaller utifrån tre marknader i Östersund med begrepp som
berör herrkläder. Annonserna har analyserats genom Peter Svenssons fråga vad sker här?
därefter jämförts med tidigare forskning inom herrkläder, konsumtion, handel och produktion
under 1700–1800-talen. Uppsatsens teoretiska ramverk har hämtats från Charles Sabel och
Jonathan Zeitlins begrepp flexible specialization.
Undersökningen har visat att lokala skrädderier tillverkade och sålde lagerskrädderi
under hela perioden och att antalet skrädderier inte minskade trots att det fanns handlare som
även de sålde färdiggjorda herrkläder. Herrekiperingen var från början en affär som sålde
lättare plagg, kragar och manschetter. Herrekiperingsartiklar såldes från början på marknaden
för att från år 1885 säljas i detaljhandel. Symaskinen såldes först av skräddarna och användes
av skräddarna för att effektiviserar tillverkningen långt innan de såldes av handlarna.
Nykterhetsrörelsens etablering i Östersund påverkade efterfrågan så tillvida att medlemmarna,
som var ett stort antal i staden, behövde kostymer för möten och samkväm. Där uppsatsen
slutar börjar en ny era av handel med konfektionstillverkade kostymer för herrar och gossar.
Uppsatsens resultat bidrar därmed till forskning om herrkläder och till forskning om handel
och produktion av herrkläder i Norrlands inland.
34
AppendixTextila begreppCheviot. Ett tungt, slitstarkt kostymtyg av ull från cheviotfåret. Styckfärgat mörkblått är
vanligt. Ett tyg som var vanligt i konfirmations- och finkostymen.183
Croiseer. Tyg av silke, bomull eller fin ull i kypert med påförda blommor eller andra mönster.
Croiseer i siden används till foder. Det grövre tyget används till soldatkläder.184
Doffel. Ett valkat och ruggat tjockt ylletyg som används främst till ytterplagg.185
Kläde. Ett glansigt, valkat, ruggat fast ylle tyg av kardgarn (blandat långa och korta fibrer som
kardats inte kammats, luddigare och porösare). Luggen fixeras åt ett håll vilket ger glansen.
Vanligt tvåskaft. (kan vara valkat tyg allmänt).186
Korderoj. Ett starkt och tungt bomullstyg liknande sammet eller manchestertyg med upphöjda
ränder och vävt med särskilt inslag för luggen. I Sverige benämningen på flera slags
klädesliknande hel eller halvylletyger i två eller flera färger utan manchester eller upphöjda
ränder. ”Tämligen urmodigt”.187
Mollskinn. Mollskinn; ett kraftigt bomullstyg i satinbindning.188
Sattin (Satin, Satäng). Ursprungligt en bomullsväv i satängbindning. Tät, fintrådig och
enfärgat tyg som används vanligtvis till foder.189
Vadmal. Ett kraftigt tyg av grov ull som valkats till en tät yta.190
Paletå. Rock med enradig gylfknäppning (dold) eller tvåradig knäppning. Den är något
insvängd i midjan och med slits i ryggen. Kort rock, bondrock. Den paletå som finns idag är
från år 1830. Kan skrivas PALETOT. Det är främst ett herrplagg men fanns tidvis även för
damer.191
183 ”Cheviot”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/cheviot (hämtad 2020-12-18).184 Lars Nilsson Synnerberg, Svenskt [w]aru-lexi[c]on uti sammandrag ur de mest bekanta författares arbeten, rörande handeln (Göt[h]eborg:L.N. Synnerberg,1815) Del 1 – 2, 97.185 ”Doffel” http://www.saob.se/artikel/?unik=D_1665-0167.8SJ7 (hämtad 2020-12-14).186 Björkman, 94.187 ”Kraffer-Kristdala”, Nordisk familjebok, åttonde bandet, (Stockholm: Stockholm Expeditionen a[f] Nordisk familjebok, Gernandts boktryckeri-aktiebolag, 1884) http://runeberg.org/nfah/0684.html (hämtad 2020-12-14).188 Björkman, 95.189 Ibid., 96.190 ”Vadmal”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/vadmal (hämtad 2020-12-18).191 Björkman, 53.
35
Exempel på annonser
1. H G Tjernström ”Färdiggjorda manskläder”, Jemtlands tidning, januari 11, (1865).
2. Skräddare E Rislund, Jämtlandsposten, januari, 9, (1886).
36
3. J. Johansson, Köpmangatan 36, Jämtlandsposten, september 1, (1875).
4. S M Lindholm, ”Singer symaskin”, Jämtlandsposten, mars 6, (1875).
37
5. A T Hjelm, ”Byxor av svenskt helmollskinn” Jemtlands tidning, mars 29, (1865).
6. O Frank, ”Färdiggjorda manskläder”, Jemtlands tidning, mars, 6, (1875).
7. E M Andersson, ”Herrekiperingsartiklar”, Jemtlands tidning, mars 7, (1885).
38
8. P Hellgren, ”Konfirmationskostymer”, Jämtlandsposten, mars 1, (1905)
9. ”Första klassens detaljaffär”, Jämtlandsposten, mars 3, (1905).
10. Svenska Klädesfabriks Akt.-Bol., ”Driftiga Agenter”, Östersundsposten, januari 23, (1905).
39
Käll- och litteraturförteckningOtryckta källorÖstersunds kyrkoarkiv, SE/ÖLA/11109/A l a/8a (1863–1872). www.riksarkivet.se (hämtad
2020–12–07)
Östersunds kyrkoarkiv, SE/ÖLA/11109/A l a/8a-b (1863–1872). www.riksarkivet.se (hämtad
2020–12–07)
Sveriges folkräkningar, www.riksarkivet.se https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar (hämtad
2020–12–07)
Tryckta källorJemtlands tidning, (1865, 1875), https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS
%20TIDNING&from=1845-01-01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)
Jämtlandsposten, (1886, 1895, 1905), https://tidningar.kb.se/?newspaper=J
%C3%84MTLANDSPOSTEN, (hämtad 2020-10-07)
Östersunds posten, (1885, 1895, 1905), https://tidningar.kb.se/?newspaper=
%C3%96STERSUNDSPOSTEN, (hämtad 2020-10-07).
Jämtlands läns annonsblad, (1895), https://tidningar.kb.se/?newspaper=J
%C3%84MTLANDS%20L%C3%84NS%20ANNONSBLAD&from=1895-01-
01&to=1895-12-31 (hämtad 2020-12-02).
Nationalencyklopedin, https://www.ne.se/uppslagsverk/ (hämtad 2020-12-02)
Synnerberg, Lars Nilsson, Svenskt [w]aru-lexi[c]on uti sammandrag ur de mest bekanta
författares arbeten, rörande handeln. (Göt[h]eborg:L.N. Synnerberg,1815) Del 1 - 2.
LitteraturAhlberger, Christer, ”Handelns Historiska former, 1650–2050”, Kommers: historiska
handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen [Elektronisk resurs], (Uppsala:
Historiska institutionen, Uppsala universitet, 2010), s 227–229,
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-130912, (hämtad 2020-11-16).
40
Aldrich, Winifred ”History of sizing systems ready to wear garments”, i Sizing in Clothing:
Developing Effective Sizing Systems for Ready-to-wear Clothing, red. Susan Ashdown
[Elektronisk resurs], (Cambridge: Woodhead Publishing, 2007).
Ashelford, Jane, The art of dress: clothes and society, 1500-1914 (London: National Trust,
1996).
Berggren, Torell, Viveka, För stass och stoj: barnkläder på 1900-talet utifrån mormors
minnen och museers material: forskningsrapport från projektet "Ett sekel i skylten -
barnkläder som industriellt kulturarv" (Göteborg: Etnologiska institutionen, Univ.
2003),
Björklund, Jörgen, ”Företagande och försörjning”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten
Rentzhog & Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), s 19–124.
Björkman, Ragnar, Skräddarlexikon, 2 uppl. (Stockholm: Sveriges skrädderiförbund, 2004).
Green, Nancy L., Ready-to-wear and ready-to-work: a century of industry and immigrants in
Paris and New York [Elektronisk resurs], (Durham: Duke Univ. Press, 1997).
Grenander Nyberg, Gertrud, ”Sömnadsindustrien: en översikt av dess uppkomst och
utveckling i Sverige” i Dædalus (Stockholm, 1946), 75–132,
http://digitalamodeller.se/arsbocker/daedalus-1946/gertrud-grenander-nyberg-
somnadsindustrien-en-oversikt-av-dess-uppkomst-och-utveckling-i-sverige/ (hämtad
2020-12-16)
Gråbacke, Carina, Kläder, shopping och flärd: modebranschen i Stockholm 1945–2010
(Stockholm: Stockholmia, 2015).
Hedtjärn Wester, Anna, Män i kostym: prinsar, konstnärer och tegelbärare vid sekelskiftet
1900 (Stockholm: Nordiska museets förlag, 2010), Diss. Lund: Lunds universitet,
2010.
Jacobsson, Hans, Hantverk och hantverkare i Östersund (Östersund: Östersunds fabriks- och
hantverksfören., 1985).
Johansson, Ella, ”Kapitel 4”, i Män i Norden: manlighet och modernitet 1840–1940, red.
Jørgen Lorentzen, & Claes Ekenstam (Möklinta: Gidlund, 2006).
Nerman, Ture, Svenska beklädnadsarbetareförbundet 1889–1939, En historik (Stockholm:
Förb.; 1939).
Rentzhog, Sten, ”Gamla teatern en del av vår historia”, Länstidningen, september 28 (2017),
https://www.ltz.se/artikel/gamla-teatern-en-del-av-var-historia. (hämtad 2020-12-04).
41
Runefelt, Leif, Den magiska spegeln [Elektronisk resurs], (Lund: Nordic Academic Press,
2020 (2019))
Sabel, Charles & Zeitlin, Jonathan, ”Historical alternatives to mass production: politics, mar-
kets and technology in nineteenthcentury industrialization”, i Past & Present, vol.
108, nr. 1, (1985), s 133-176, https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1093/past/108.1.133 .
Sandgren, Fredrik, Åt var och en efter behov?: en studie av lanthandeln i Revsundsregionen i
Östra Jämtland 1870–1890, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. (Uppsala: Univ.,
Uppsala, 1999)
Schlasberg, Henning, Herr- & gosskonfektionens utveckling för engrosförsäljning i Sverige
under ett tredjedels sekel [Förf.], (Landskrona, 1928).
Svensson, Peter, Diskursanalys, upplaga 1 (Lund: Studentlitteratur, 2019).
Sundin Bosse, ”En Stad i Fest”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och Ulla
Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), s 7–18.
-, ”Folkrörelser och kulturliv”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och Ulla
Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), s 125–128.
Tjäder, David, ”Kapitel 2”, i Män i Norden: manlighet och modernitet 1840–1940,
red. Jørgen Lorentzen, & Claes Ekenstam (Möklinta: Gidlund, 2006).
Tengroth, Ulväng, Marie, ”Bondehushåll i förändring: kläder som uttryck för socioekonomisk
ställning i 1800-talets Härjedalen”, i Varans vägar och världar: handel och
konsumtion i Skandinavien ca 1600–1900, red. Christer Ahlberger, & Pia Lundqvist
(Göteborg: Historiska institutionen, Göteborgs universitet, 2007), s 57–74.
-, ”Bouppteckningen som livsgarderob: Något om kläder och köpmönster i Härjedalen på
1870-talet.”, i Kommers: Historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-
talen, red. Gudrun Andersson & Klas Nyberg [Elektronisk resurs], (Uppsala:
Historiska institutionen, Uppsala universitet: Uppsala 2010), s. 200–214,
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-130912 , (hämtad 2020-11-16).
-, Klädekonomi och klädkultur, Böndernas kläder i Härjedalen under 1800-talet (Möklinta:
Gidlund, 2012).
Wallentin Hans, ”Människors vardag”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och
Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), s 229–330.
Wottle, Martin, ”Detaljhandel med kläder och tyger, 1734–1834”, i Till salu: Stockholms
textila handel och manufaktur 1722–1846, red. Klas Nyberg (Stockholm: Stads- och
kommunhistoriska institutet, 2010).42
Bildförteckning1. Tjernström, H G, ”Annons om färdiggjorda kläder”, Jemtlands tidning, januari 11,
(1865). https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS
%20TIDNING&from=1845-01-01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)
2. Rislund, E, ”Annons om Skräddare E Rislund”, Jämtlandsposten, januari, 9, (1886),
https://tidningar.kb.se/?newspaper=J%C3%84MTLANDSPOSTEN, (hämtad 2020-
10-07)
3. Johansson, J, ” Annons J. Johansson, Köpmangatan 36”, Jämtlandsposten, september
1, (1875), https://tidningar.kb.se/?newspaper=J%C3%84MTLANDSPOSTEN,
(hämtad 2020-10-07)
4. Lindholm, S M, ”Singer symaskin”, Jemtlands tidning, mars 6, (1875),
https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS%20TIDNING&from=1845-01-
01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)
5. Hjelm, A T, ”Byxor av svenskt helmollskinn” Jemtlands tidning, mars 29, (1865),
https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS%20TIDNING&from=1845-01-
01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)
6. Frank, O, ”Färdiggjorda manskläder”, Jemtlands tidning, mars, 6, (1875),
https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS%20TIDNING&from=1845-01-
01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)
7. Andersson, E M, ”Herrekiperingsartiklar”, Jemtlands tidning, mars 7, (1885),
https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS%20TIDNING&from=1845-01-
01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)
8. Hellgren, P, ”Konfirmationskostymer”, Jämtlandsposten, mars 1, (1905),
https://tidningar.kb.se/?newspaper=J%C3%84MTLANDSPOSTEN, (hämtad 2020-
10-07)
9. ”Första klassens detaljaffär”, Jämtlandsposten, mars 3, (1905), https://tidningar.kb.se/?
newspaper=J%C3%84MTLANDSPOSTEN, (hämtad 2020-10-07)
43
10. Svenska Klädesfabriks Akt.-Bol., ”Driftiga Agenter”, Östersundsposten, januari 23,
(1905), https://tidningar.kb.se/?newspaper=%C3%96STERSUNDSPOSTEN,
(hämtad 2020-10-07).
44
Recommended