SRF Perspektiv nummer 3 2017.

Tidning för Synskadades Riksförbund

Omslag: Omslag: Maria EkerothFoto: Therese Selén

Rubriker på omslaget: GUIDE: tillgängliga resmål i sommar

Konst och design som kännsMarias resa från man till kvinna

Hugo räddades från ett liv på gatan

Så fixar du bästa belysningen

Redaktörens text:Bästa känslan av den svenska sommarenJag ska passa på att lata mig, bada och äta jordgubbar. Kanske gå på loppisar och någon bra utomhuskonsert. Även om det kan vara kallt och blött så tycker jag allra bäst om sommaren i Sverige. Det luktar så gott om regnvått gräs, inget smakar som sill och Västerbottenpaj på midsommar och känslan av att gå barfota på solvarma klipphällar är oslagbar. Om ni inte redan nu har bokat in hela semestern så kika på sidorna 12–13. Där har vi samlat ett antal resmål och evenemang som har lite extra anpassningar för besökare med synnedsättning.

I detta nummer får du också läsa om flera spännande personer: Marias resa från man till kvinna, Hugos liv som barnhemsbarn i Vitryssland och riksspelmannen Idas förtrollande fiolspel.

Ett spännande område som vi får dyka ner i lite extra är taktil konst och design. Läs om 3D-teknik, kännbara utställningar och hur man kan promenera eller sjunga sig till kunskap om föremålens storlek.

Glad sommar!

Therese Selen, redaktörtherese.selen@srf.nu

INNEHÅLL #3:2017

4 Aktuellt

8 Taktil konst och design Tillgängligare konst med 3D-teknik, taktila bilder, ljud och lukt.

12 Guide till resmål i sommar Syntolkade evenemang, taktila utställningar och fina vandringsleder.

14 Marias resa från man till kvinna Att genomgå en könsbekräftelse.

18 Skolan som rockar Vi besöker musikeleverna på danskaInstitutet för blinda och svagsynta.

21 Signerat Krönika av Ronja Helt.

22 Hugo räddades från gatan Han adopterades till Sverige från ett barnhem i Vitryssland.

26 Lysande inredning En ljusdesigner ger sina bästa tips på bra lampor och belysning.

28 Riksspelman med sväng Ida Meidell Blylod har både barock och folkmusik på repertoaren.

30 Min åsikt

31 Kurs för personer med NPF Gemenskap, skapande och samtal.

32 SRF-svepet 35 Sista ordet

Annonser

Redaktionsruta

AKTUELLT

Visste du att ...En ny antologi finns att beställa från Legimus. Den innehåller 24 berättelser om hur det är att vara närstående till någon med en sällsynt diagnos eller funktionsnedsättning. Boken heter Du får väl säga som det är.Karta avslöjar ett osynligt Venedig

Den stora konstutställningen Venedigbiennalen får ett speciellt tillskott denna gång. Projektet La Venezia che non si vede (som ungefär betyder: Det Venedig du inte kan se) presenterar en karta över Venedig via mobilappen BlindWiki.

Appen bygger på information från synskadade användare som har delat med sig av deras upplevelser av staden: besvärliga hinder och tips på det man inte bör missa. Dessutom arrangeras båtturer av blinda guider genom staden med alla kanaler. Biennalen pågår fram till den 26 november 2017.Årets barnrättshjälte kämpar för blinda barnManuel Rodrigues har kämpat i 20 år för blinda barns rättigheter i Guinea-Bissau. Nu hedras han med barnrättspriset 2017, eller Barnens Nobelpris, som det också kallas.

I Guinea-Bissau i västra Afrika har Manuel Rodrigues startat organisationen Agrice. De driver landets första skola som är anpassad för synskadade. Hittills har 250 blinda barn bott på Manuels center och gått i skolan. På centret får barnen ett hem, mat, kläder, trygghet och träning i att leva självständigare. De får tillgång till läkarvård och ögonoperationer. Organisationen hjälper också till att anpassa vanliga skolor runtom i landet för att kunna ta emot barn med funktionsnedsättningar och utbildar lärare i punktskrift.

Manuel Rodrigues organisation jobbar också med att nå ut med information om barns rättigheter till allmänheten och makthavare. De informerar om hur man kan skydda sig mot de vanligaste ögonsjukdomarna och delar ut gratis medicin. Ett av målen är att landets regering ska skriva under FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Barnrättspriset (World’s Children’s Prize) startade i Sverige år 2000 och sedan dess har 36 miljoner barn deltagit. Varje år hålls en

världsomröstning där miljoner barn utser mottagaren av priset. I år delades priset ut på Gripsholms slott. Juryn bestod av skolbarn från 15 länder.

Lättare låna böcker över gränser

Ett EU-beslut är äntligen fattat om Marrakechfördraget. Ett EU-beslut ska göra det möjligt för personer med synnedsättning att lättare låna böcker från andra länder. Det är EU-parlamentet, medlemsländerna i rådet och EU-kommissionen som nu har kommit till ett beslut efter en lång och utdragen process. Marrakechfördraget ger undantag i upphovsrätten för böcker som är anpassade till blinda och synskadade.

Detta ska göra det enklare för blinda och synskadade i Sverige att få tillgång till böcker på till exempel engelska, men den stora förbättringen väntas att ske i fattiga länderna där flest synskadade finns.

– Det är mycket positivt att EU äntligen beslutat sig för att påbörja en process som ska leda till att Marrakechfördraget ratificeras, säger SRF:s förbundsordförande Håkan Thomsson.EBU, European Blind Union, är positiva, men också kritiska, bland annat till att organisationer och bibliotek kan tvingas betala för att distribuera böckerna.

Internetkostnader avgjordes i domstolEn synskadad kvinna måste betala sina bredbandskostnader själv, med hjälp av handikappersättningen. Det slår Högsta förvaltningsdomstolen fast.Kvinnan använde en dator i hemmet för att söka jobb. Hon menade att hon inte kunde använda datorer på offentliga platser på grund av sin synskada. Kvinnan ansökte om ersättning från socialnämnden för bredbandsuppkoppling under 2014 och 2015.

Socialnämnden avslog ansökningarna och menade att handikappersättningen, som kvinnan får från försäkringskassan, borde täcka kostnaderna. Fallet överklagades till förvaltningsrätten som gav kvinnan rätt. Men beslutet överklagades till kammarrätten, som i sin tur gav socialnämnden rätt.

Nu har Högsta förvaltningsdomstolen kommit fram till att kvinnan behöver internetuppkoppling hemma. Men det är inte försörjningsstödet som ska täcka kostnaderna, utan handikappersättningen.

1 juli. Då får självkörande fordon börja testköras på allmänna vägar i Sverige. Tillstånd från Transportstyrelsen krävs, samt att en ansvarig förare finns på plats i eller utanför bilen. Utvecklingen går fort och flera tillverkare har i dag färdig teknik för helt självkörande bilar.

Lindqvistpris i Kanada

Bengt Lindqvist (SRF-ordförande 1975–85) har fått ge namn åt ett ärofyllt pris för studenter på York University i Toronto, Kanada. Varje år belönas den bästa masteruppsatsen i kritiska funktionshinderstudier. Nu heter priset Bengt Lindqvist Human Rights Prize in Critical Disabilities Studies.

”Jag måste nog dricka champagne”Det sa radiojournalisten Katarina Hahr till Aftonbladet efter glädjebeskedet i början av maj. Då fick hon rätt av förvaltningsrätten till ledsagning enligt LSS, efter lång tids tvist med Stockholms stad. Den tidigare domen, som nekade henne ledsagning, hade ogiltigförklarats och gjorts om.

Hopp om mer pengar till ledarhundarnaEn delegation från SRF uppvaktade socialutskottet i april för att prata om ledarhundar. Väntetiden för att få en ledarhund ökar samtidigt som anslaget stått still i mer än tio år. Det var huvudanledningen till mötet.

– Det kändes väldigt bra! Vår förhoppning är att det här leder till att det kommer förslag i samband med höstbudgeten som innebär ökade anslag till ledarhundsverksamheten, sade individstödschef Lena Ridemar, som var positiv efter mötet.

Vad skulle behövas för att få ordning på den långa väntetiden?– Det vore fantastiskt om vi kunde få ökade anslag så att vi i alla fall

under en period på fyra fem år kan få köpa in fyrtiofem hundar. Det skulle innebära ett extra anslag på kanske tio miljoner kronor.

Hur skulle det påverka väntetiden?– Det skulle kunna göra så att vi kom ner på en väntetid på cirka sex

månader, vilket är en rimligt lång tid, sade Lena Ridemar.

Målet är jämlikhet och delaktighet

I maj presenterade barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) regeringens nya mål med funktionshinderspolitiken.

– Vi ska se över nyckelområden. Därefter kommer mer konkreta reformer, sade hon.

Målet för regeringens nya funktionshindersstrategi är att jämlikhet och delaktighet ska öka för personer med funktionsnedsättning. Några områden som regeringen trycker extra mycket på är transport, samhällsplanering, IT-politik, arbetsmarknad och utbildning.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är plattformen för de nya funktionshindersmålen i Sverige.

Universell utformning, att samhället utformas och planeras så att det blir rätt från början, är en bärande princip i den nya strategin. Det kan vara allt från att personal ska ha rätt kunskaper till att tågstationer eller vallokaler är tillgängliga för alla.

Barnrättsperspektivet stärks och det ska utredas om termen nedsatt arbetsförmåga är bra eller dålig för de personer som berörs av den.

Körkortskrav för tolk inte diskrimineringKravet att alla tolkar ska ha körkort räknas inte som diskriminering. Det har DO (Diskrimineringsombudsmannen) kommit fram till.

Victoria Öjefors Quinn (första vice ordförande i SRF:s styrelse) anmälde Västra Götalandsregionen till DO. Victoria har tidigare jobbat som skrivtolk i Göteborg och var då anställd av ett företag som gör uppdrag åt regionen. Men i en ny upphandling krävdes körkort för alla tolkar. Victoria har en synnedsättning och kan därför inte ta körkort. Hon tyckte att reglerna var diskriminerande och menade att hon har kunnat utföra uppdragen ändå genom att åka kollektivt eller att samåka med en kollega.

Nu har DO kommit fram till att detta inte räknas som diskriminering eftersom regionen inte är arbetsgivare, utan bara upphandlar tjänsten. Samtidigt skriver DO att körkortskravet ”riskerar att leda till diskriminering”.

Taktil konst och designFlera sätt att greppa världenHur kan man göra utställningar, tavlor, kartor, serier och bilder mer tillgängliga? Hur skapar man taktila bilder och varför är de viktiga? Hur och när ska man använda 3D-modeller och finns det fler sätt att uppleva konst än med synen? Under konferensen Tactile Reading som hölls i Stockholm, i april, samlades många som arbetar med taktil konst och design i världen. Vi passade på att prata med några av dem om hur de jobbar i dag och om hur framtiden kan komma att se ut.

text & foto: Therese Selén

Att promenera runt en dinosaurieHur kan man få ett grepp om hur stora föremålen är i en utställning eller hur omfångsrika byggnader? Och hur kan man lyckas förmedla den faktiska storleken på en skalenlig modell, till exempel av en dinosaurie? På många museer är det förbjudet att känna på verken på grund av slitagerisken. Ann Cunningham jobbar på Colorado center for the blind i USA och där har de arbetat fram olika sätt att uppleva museum, utställningar och konst. Hon och hennes elever tog sig an dinosauriemodellen på ett vetenskapsmuseum i Denver genom att promenera runt den. De började vid huvudet, Ann beskrev måtten och hur det såg ut.

– Sedan gick vi längs med halsen och när vi kom till frambenen pratade vi om dem och hur stor magen är jämfört med en människas. Det här ger en väldigt bra känsla av hur det skulle vara att stå bredvid denna gigant om den var levande, berättar Ann.

Som komplement är det bra om det finns taktila bilder och mindre 3D-modeller som man kan känna i handen.

– All den här informationen tillsammans kan ge en ganska bra kunskap om vad det är man upplever. Ju mer man vet, desto mer nyfiken blir man, säger Ann Cunningham.

De har också jobbat med ljud för att skapa en rumsuppfattning. Ann Cunningham berättar att de visualiserade fram väntsalen i en nybyggd tågstation med hjälp av sång.

– Någon började sjunga och när de andra fyllde i så kunde man liksom höra volymen av utrymmet. Så en bra idé för att ta reda på hur stor en lokal är, är att sjunga i den, säger hon.Så känns Van Goghs konstverkHur skulle konstnären Vincent Van Goghs målningar kännas, lukta eller låta om man kom riktigt nära? Till exempel den kända med solrosorna? På Van Gogh-museet i Amsterdam finns sedan två år tillbaka programmet Feeling Van Gogh som är särskilt anpassat för personer med synnedsättning. Det består av en interaktiv guidad tur i en verkstad som på många sätt tillgängliggör konstverken.

Här finns taktila bilder som förklarar konstverken, en dockskåpsmodell av målningen sovrummet som är fylld med en massa detaljer och det går att lyssna på alla brev som konstnären skrev. Och för att kittla sinnena lite extra så kan man känna lukten av vått gräs vid en av målningarna som föreställer en äng efter ett åskoväder.

Några av konstverken finns i 3D-modeller så att man riktigt ska kunna känna penseldragen och den stelnade färgen som buktar ut från duken.

– Den tekniken återger tavlorna på ett så korrekt sätt som möjligt. Van Gogh hade ett så uttrycksfullt sätt att måla med penslarna och det passar väldigt bra för 3D-produktioner. När man känner på det så får man en klarare bild av verket, säger Ann Blokland, intendent på museets pedagogiska avdelning.

Målet har varit att göra museet tillgängligt för så många som möjligt. Viktigt har också varit att personer med synnedsättning ska kunna uppleva det tillsammans med seende vänner och familj.

– Som en bieffekt har faktiskt utställningen lett till ett ökat medvetande bland allmänheten. I Holland finns det få möjligheter för personer med

synnedsättning att uppleva konst, men det ökar hela tiden, enligt Ann Blokland.

När punktskriften blir lekHur kan man kombinera punktskrift med taktil grafik? Ann M. Conefrey, bosatt i Holland, är en av få grafiska designers i välden som arbetar med punktskrift. Hon tycker att det är synd att punkten ofta är producerad på ett ”stelt och enformigt sätt”, istället för att vara en naturlig del av designprocessen.

– Vi borde leka mer med punktskrift och lägga till fler dimensioner. Kanske palindrom, spegelvända ord, eller att man kan läsa vertikalt eller horisontellt. Det skulle kunna ge nya uttryck, säger hon.

Enligt Ann M. Conefrey är det ett problem att en del designers inte behärskar punktskrift.

– Om man inte själv läser den är det lätt att göra fel. Ofta är det skrivet uppochned eller alldeles för förstorat för att kunna läsas, säger hon.Viktigt är också att designen kan upplevas både av seende och icke seende. Hon har bland annat gjort klistermärken och plastarmband med taktila bilder och punktskrift.

Från gotisk arkitektur till serier2400. I snitt är det så många taktila bilder som en blind person upplever under sitt yrkesliv. Om man skulle göra om dem till en film så skulle filmen bli 1 minut och 40 sekunder lång.

– Den här extrema bildbristen ger ofta personer med synedsättning vaga, otydliga eller till och med felaktiga mentala bilder. Det hindrar dem från att på riktigt delta och integreras socialt och kulturellt eller till och med att studera vad de vill, berättar Hoëlle Corvest.

Hon har arbetat med och forskat om taktila bilder och tillgänglighet i Frankrike i 28 år. Hoëlle Corvest som själv är blind och har varit ansvarit för att tillgänglighetsanpassa utställningarna på bland annat Cité de Science, ett stort vetenskapligt museum i Paris.

– Världen är väldigt stor och det finns mycket information för ögonen, men för fingrarna finns det ofta nästan inget, säger hon.

Bland hennes böcker finns en konstbok där man kan känna konturerna av modellerna i kända konstverk. En annan bok visar arkitekturen i Saint-Chapelle, ett gotiskt kapell från 1200-talet i Paris, från alla möjliga vinklar och fönsterdetaljer. I ett taktilt seriealbum får man följa den franska seriefiguren Gastons äventyr och dråpligheter.Hoëlle vill bilda en internationell grupp som tillsammans ska ta fram och sprida fler högkvalitativa taktila böcker till ett bra pris.

3D-teknik – bilden av framtiden? 3D-teknik är på stark uppgång och Leona Holloway, från Monash University i Melbourne, har varit med och forskat kring olika typer av 3D-modeller. Målet var att skapa riktlinjer för hur man bäst kan använda dem.

– Det finns ett stort intresse för 3D-printing. Många har till och med sådana skrivare, men de använder dem inte, för de vet inte hur. Det är ett viktigt och spännande verktyg och vi måste lära oss mer om hur vi ska använda det, säger Leona.

I deras testgrupper fick många en aha-upplevelse när de kände på en bergskedja av 3D-modell och för första gången förstod hur den såg ut. Detta trots att de hade läst om bergen tidigare.

– Det visar att många inte får den kunskap de skulle behöva, säger Leona.

Fördelarna med 3D-modeller jämfört med taktila bilder är just att de är tredimensionella. Det passar för komplexa former som till exempel diagram, kuber, kartor och byggnader. Att förstå perspektiv och olika vyer blir också lättare. Modellen bör få plats i handen och presenteras tillsammans med annan kompletterande information. Nackdelen är att samma material används för alla modeller, vilket kan göra det svårt att urskilja detaljer. Leona hoppas kunna jobba mer med lärare och producenter för att ta reda på mer, och för att sprida tekniken.

Sista chansen!Passa på och besök utställningen KännbartDu har väl inte missat den taktila utställningen Kännbart? Den turnerar runt i Sverige och ska informera och upplysa om tillgänglighet och dövblindhet. Med hjälp av nyproducerad samtidskonst skapar projektet möten mellan teckenspråksvärlden och konstscenen. Nästa stopp för

utställningen är Borås konstmuseum där den finns på plats mellan 10 juni och 25 augusti. Därefter kommer den till Scenkonstmuseet i Stockholm mellan 7 september och 22 oktober 2017.

Bildtexter: Hur stor är egentligen en dinosaurie? Och hur känns den att stå bredvid?På Van Gogh-museet i Amsterdam finns en särskild utställningsdel med kännbara konstverk och modeller.Det är viktigt att våga leka med punktskriften, tycker Ann M. Conefrey.I en taktil konstbok kan man känna på fasaden till det franska gotiska kapellet Saint-Chapelle.3D-teknik passar bra till kartor och modeller, visar Leona Holloway.

Taktilt, syntolkat och tillgängligtDin guide till sommarens resmålVad ska du hitta på i sommar? Oavsett om du gillar att vandra, gå på parkteater eller besöka museum så kan det vara roligt att pröva något nytt på semestern. Vi har samlat några resmål och evenemang som är lite extra anpassade för besökare med synnedsättning. Glad sommar!

text: Elina Lööw & Therese Selén

Naturskön vandring• I Abisko nationalpark har flera leder anlagts för att besökare lättare ska kunna ta sig ut i naturen. På trappor och trösklar finns hindermarkeringar. En tredimensionell modell över området samt ljudinformation finns vid naturum. STF Abiskojaure fjällstuga anpassades 2017 bland annat för synskadade besökare. Gångstråk och ramper kring stugorna underlättar för orienteringen, det finns särskilda skydd för kaminerna i bastun och i stugan och skyltar med taktila bilder.

• I Dalby Söderskogs nationalpark utanför Lund finns en taktil utställning i form av en 50 meter lång slinga, kantad med rep och anpassad för bland andra synskadade. Längs slingan kan du känna på träskulpterade djur i naturlig storlek, deras spåravtryck och spillning. Mp3-spelare finns att låna med inläst text.

• I Store Mosse nationalpark i Småland finns Wibecksleden som är anpassad bland annat för synskadade besökare. Det finns en handledare längs med hela stigen. Ljudguide och punktskriftguide finns att låna kostnadsfritt inne i naturum.

• Tillgänglighetsanpassad information om den 120 mil långa Skåneleden finns i appen Vandra i Skåne. I nuläget finns syntolkade beskrivningar och etappintroduktioner för delled tre, fyra och fem. Voice-over-funktionen är under utveckling.

• I Herrfallsängs naturreservat (Örebro län) finns både en taktil karta samt ett ledstråk som sträcker sig fram till Lundblomstorpet.

Syntolkade evenemang:På Scandinavium, Ullevi, Gamla Ullevi och Bravida Arena (alla i Göteborg), samt på Friends Arena och Tele2 arena i Stockholm finns syntolkningsutrustning (en typ av öronsnäcka) att låna till flera evenemang. Det är arrangören som beslutar om evenemanget ska syntolkas. Vid hockey och fotboll är det ofta radiosportens direktsända webbradio man hör i lurarna från den match som spelas på plan.

Syntolkning Nu arrangerar syntolkningar av flera evenemang. Bland annat teatern Bergtagna på Dalateatern, komedierna Charmören från Larv på Teaterladan i Larv och Flaggan i topp på Krusenstiernska gården i Kalmar. Dessutom syntolkas Spanska Flugan på Gunnebo Sommarteater i Mölndal, liksom Soldat Fabian Bom på Vallarnas Friluftsteater i Falkenberg och Hotelliggaren på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

Parkteatern i Stockholm arrangerar några syntolkade föreställningar.

Taktilt och ljud på museer:Många museer har ljudguider och syntolkade visningar. En del har taktila delar av utställningar som besökare får känna på. Bland annat Vasamuseet i Stockholm som har en mindre modell av Vasaskeppet som du med synnedsättning kan känna på. I utställningen Tillsammans (för barn och vuxna) på Världskulturmuseet i Göteborg finns taktila modeller och föremål och inspelade berättelser och information att ta del av. Vissa museer, till exempel Spårvägsmuseet i Stockholm, gör undantag för

synskadade besökare som kan få känna på delar av föremålen som publiken normalt inte får röra. Utställningen Megamind på Tekniska museet är ett science center där man får utforska, känna och experimentera. All textinformation går att få på flera sätt: uppläst samt med valbar textstorlek och kontrast. Den taktila utställningen Kännbart, som i sommar befinner sig på Borås konstmuseum, kan du läsa mer om på sidan 10.

Ljudguider av platser:På webbsidan audioguides.se finns många av landets alla ljudguider samlade, både från museer, platser i städer och ute i naturen.

Är du i Stockholmsområdet kan du dessutom ladda ner appen Tillgängligt landskap där du kan lyssna på ljudguider och syntolkningar av tillgängliga resmål i Stockholm. Till exempel seglarparadiset Sandhamns historia eller den rekonstruerade vikingagården Gunnes utanför Upplands Väsby.

Läs fler tips på: www.srf.nu/perspektiv

Marias resaFrån man till kvinnaFaka:TranssexuellTranssexuell, eller transsexualism, är en medicinsk diagnos som i Sverige idag är en förutsättning för att få tillgång till nytt juridiskt kön och underlivskirurgi. Inom vården används ofta benämningen könskorrigerande behandling. Till exempel kan en person som känner sig som en tjej, men som vid födseln fick det juridiska könet kille vilja få hormonbehandling så att hon utvecklar bröst och/eller operera underlivet. Att vara transsexuell har inget med en persons sexuella läggning att göra. Socialstyrelsens rättsliga råd får in fler ärenden varje år om fastställande av könstillhörighet. 2013 avslutades 125 ärenden, 2014 var det 189 och 2015 avslutades 198 ärenden.

TransvestitEn person som växlar mellan att klä sig eller använda sig av andra attribut som traditionellt används av män respektive kvinnor.

Källa: RFSL och Socialstyrelsen.

På helgerna lämnade han machojargongen och sågverksmiljön bakom sig. Han tog med en kasse tjejkläder, bytte om på en tågtoalett, blev ”hon” och kunde äntligen leva. Efter ett långt dubbelliv och en flerårig behandling är Maria i dag kvinna - i själen, på pappret och i kroppen.

text & foto: Therese Selén

Det var i 15-årsåldern som hon kände att något inte stämde. På den tiden var hon inte ”hon”, utan ”han”. Tanken på att vara född i fel kropp kom gång på gång. Men hon slog bort den.

– Jag var helt vilsen i kropp och själ, men dolde det väldigt väl, berättar Maria Ekeroth och tänker tillbaka på tiden innan livet förändrades.

Hon växte upp utanför Eksjö i Småland, försökte smälta in i småstadssamhället och spelade fotboll med killkompisarna.

– Det var ett sätt att komma bort från tankarna. Jag vågade inte prata med någon om hur jag kände. Jag var rädd för att mista mina vänner och min familj.

Hon började jobba på en mansdominerad arbetsplats inom träindustrin, och där flödade machojargongen. Av rädsla för fördomar och trakasserier fortsatte hon att trycka bort sina tankar och sin önskan om ett annat sätt att leva.

Det var först i 25-årsåldern hon vågade ta kontakt med sjukvården. Goda samtal med en förstående kurator fick Maria att våga öppna upp sina känslor. Under den första tiden åkte hon till kuratorsmötena som man. Men i takt med de stärkande samtalen började hon ta ut svängarna och vågade åka dit klädd som tjej.

– Jag fick chans bearbeta mina tankar och veta att jag inte var ensam om detta. Jag hade ingen aning om varför jag kände såhär eller vad transsexualism är. Jag kände mig bara mer bekväm i en tjejroll, säger hon.

Maria åkte ibland på resor till Stockholm eller Göteborg. Hon hade med sig en kasse med tjejkläder och bytte om på en toalett på resecentrum i Jönköping. Hon tog in på vandrarhem och strosade runt på gator och torg.

– Det var en fantastisk frihetskänsla som inte går att beskriva. Mitt innersta kom fram. Sedan var det lika vemodigt när jag skulle åka

tillbaka. Jag visste att jag var tvungen att byta om igen för att följa normerna. Man lever ett dubbelliv. Det är enormt påfrestande, berättar hon.

Det finns en stor självmordbenägenhet bland många i hennes situation. Maria var inget undantag och under en period utvecklade hon ett självskadebeteende och skar sig i armen.

– Det var ett sätt att bedöva smärtan. Det ska ju absolut inte behövas, men jag mådde riktigt risigt. Som tur var förstod jag att jag måste söka hjälp. Många orkar inte leva vidare, det är otroligt ledsamt och tragiskt, säger hon.

Maria har haft dålig syn sedan hon var liten, men det tog lång tid innan hon blev tagen på allvar. Hon hade svårt att se i mörker, hon gick på saker och snubblade när hon försökte göra fritidsaktiviteter. Varken optiker eller sjukhuspersonal förstod vad det handlade om, utan hänvisade henne till starkare glasögon.

– Jag fick kämpa i motvind. Det var ingen som lyssnade när jag sade att glasögon inte hjälpte, säger Maria.

När hon skulle fylla 20 år lyckades hon till slut få en remiss till ögonmottagningen på universitetssjukhuset i Linköping och blev inlagd där i två dygn. Efter en rad tester fick hon beskedet att hon har ögonsjukdomen RP (Retinitis pigmentosa).

– Jag hade ingen aning om vad det handlade om. Jag hade bil och körkort. Men det skulle bli indraget. Det var ett otroligt hårt slag, jag förstod inte att jag såg så dåligt.

Maria tycker ändå att hon har haft tur. Hennes syn försämras så sakta att hon har haft tid att vänja sig. Men den vita käppen låg många år i byrålådan.

– Det har tagit många år att acceptera detta. Jag tyckte inte att jag behövde den. Jag skämdes också ganska mycket. Men i dag använder jag käppen dagligen och tycker att den är bra, säger hon.

Att genomgå alla steg från en manskropp till att fullt ut bli den kvinna hon är i dag var en lång process i många olika steg. 2006 fick Maria beskedet att hon skulle få påbörja en transsexuell utredning. Utredningen var

omfattande och innebar många psykologsamtal, undersökningar av kirurger och dessutom ett antal begåvnings- och kunskapstester.

– De hade fått information om min synnedsättning, men i testet var det en massa bilder och man skulle se vad som fattades i bilden. Ju mer jag tittade på en bild desto suddigare blev den. Och testet var på tid. Jag kände mig så frustrerad, men kämpade mig igenom dessa tester även om jag tyckte det var fel, säger Maria.

Testerna godkändes ändå, och den ansvarige överläkaren hade överseende med synnedsättningen i Marias fall.

Efter två år fick Maria diagnosen transsexualism och fick då påbörja en hormonbehandling. Var sjätte vecka tar hon en injektionsspruta med det kvinnliga könshormonet östrogen och ska göra så för resten av livet.

Maria fick dessutom träna sin röst hos en logoped. Hon övade på olika fraser, lyssnade på andra kvinnor på stan och på tv.

– Det var väldigt spännande, men svårt. Jag hade en ganska stark röst, men försökte dämpa den för att smälta in bland andra kvinnor och tjejer.

– Rösten är viktig, för det är en stor del av ens identitet, säger hon.Nästa steg för Maria var ett godkännande från Socialstyrelsens

rättsliga råd, vilket krävs för att få göra det kirurgiska ingreppet. Så i januari 2010 blev Maria inlagd i två veckor på sjukhus. Själva ingreppet tog ungefär tre timmar.

– Enkelt kan man säga att kirurgen skapar en vagina av penisen. Man vänder ut och in på underlivet. Jag vaknade upp och hade bandage från magen och nedåt. När de smärtstillande medicinerna avtog så gjorde det fruktansvärt ont. Jag låg på rygg en hel vecka, berättar hon.

Nu började nästa utmaning: att hålla sin vagina vid liv. Maria betonar att detta inte är något sexuellt, men man tränar med en slags massagestav som ska sitta inne 30 minuter morgon och kväll i sex månader.

– Det är som ett öppet sår och det gjorde fruktansvärt ont, så att tårarna sprutade. Man måste göra detta eftersom det finns en risk att det växer ihop annars.

Hon har också gjort bröstimplantat i form av silikoninlägg, ett betydligt mindre smärtsamt ingrepp. Innan hon kunde räknas som kvinna av det

svenska samhället återstod en hel del juridik. Via Skatteverket får man ett nytt personnummer och så behöver man byta namn. Nya id-handlingar, bankkonto och allt som är kopplat till personnumret måste ändras.

Från 1972 och ända fram till den 30 juni 2013 var alla människor som genomgick en könsbekräftande behandling tvungna att sterilisera sig. Eftersom Maria gjorde sin behandling 2010 gällde det även henne.

– För mig personligen hade det inte så jättestor betydelse, jag hade ett sånt stort mål med detta. Men jag tänker på alla mina medmänniskor som steriliserades mot sin vilja.

2016 beslutade staten att betala ut ersättning till de som drabbades av de tidigare bestämmelserna. Detta är en pågående process och exakt hur det kommer att gå till är inte klart än.

– Jag kommer att söka ersättning, det är helt befängt att staten ska få bestämma vem som ska få fortplanta sig eller inte.

I dag beskriver Maria sin relation med familjen som sund och bra. Men det har varit tufft och tagit tid. När hon tog mod till sig och berättade blev de chockade.

– Allt som är nytt kan man vara rädd för. Bor man på en mindre ort så tänker många så mycket på vad andra ska tycka och tänka. Jag kan förstå min familj. Det är en komma-ut-process för dem med. Man få ge dem tid att bearbeta.

En könsbekräftelse är ju en stor och oåterkallelig förändring i livet. Tvekade du någonsin?

– Nej, aldrig. Jag hade sådant stort fokus. När jag flyttade till Linköping var inte min sociala situation så bra, jag hade varken vänner eller jobb. Men jag kände att utredningen måste gå först. Allt annat får jag ta tag i när den är klar.

Varför var du så säker?– Jag mådde inte alls bra. Men jag fick en bekräftelse att jag är en

kvinna i lagens namn, ingen kan någonsin ta ifrån mig detta. För mig var det väldigt viktigt. Idag är jag mycket mer harmonisk och lugn i själen och utstrålar mer självförtroende.

I dag håller Maria föreläsningar och berättar om sitt livs resa på skolor. – Jag är tacksam för att jag har fått möjligheten att göra detta. Det känns bra att få berätta och kanske ge stöd åt någon i en liknande situation.

Bildtexter: Maria levde länge i gränslandet mellan man och kvinna. I dag föreläser hon för andra om livet som transsexuell.Under många år tog ingen Marias dåliga syn på allvar. I dag använder hon sin vita käpp varje dag.

Skolan som rockar– om Idas och Johns musikdrömmar

Fakta: Ibos (Institutet för blinda och svagsynta)Ibos är ett kompetens- och rehabiliteringscenter för personer med synnedsättning i Danmark. Lokalerna hittar man genom att följa ett ledstråk i marken som löper hela vägen från tågstationen fram till huvudingången. Innanför dörrarna är det istället en levande ljudfyr i form av fåglar i bur. Fågelkvittret ska hjälpa besökaren att hitta rätt.

I Hellerup, en kvarts tågresa utanför Köpenhamn, ligger det danska Institutet för blinda och svagsynta (Ibos) lokaler. Här kan unga med synnedsättning förverkliga sina artistdrömmar. Perspektiv åkte dit för att träffa elever och lärare på musikprofilen.

text: Sara Shamloo Ekblad foto: Öyvind Vågen

Det är torsdag strax efter klockan nio på morgonen. Ute är det bitande kallt som det ofta är veckan innan jul. Inne i musiksalen finns det många olika instrument, alltifrån gitarrer till keyboards, men trumsetet saknas. Rytmikläraren Peter Whitte förklarar att det beror på att eleverna hade konsert kvällen innan och att de inte hunnit bära tillbaka setet. Peter är en av musikprofilens fem fasta lärare. Han undervisar i samspel, trummor och rytmik och har arbetat här i många år.

Just nu har musikprofilen två elever, Ida Christensen är en av dem. Hon kommer in i musiksalen med andan i halsen – lite sen. Efter att ha tagit av sig jackan frågar hon om det är okej att spela in lektionen för att kunna fortsätta öva hemma. Sedan börjar de. Rytmik står på schemat. Ida ställer sig mittemot läraren Peter, han klappar en takt som Ida härmar. Peter använder både händer och fötter och klappar en ny takt som Ida härmar. Plötsligt öppnas dörren. Musikprofilens andra elev, John

Clausen, kommer in. John ställer sig också på golvet och följer med i rytmikövningarna. Det går i ett högt tempo. Ibland kommer Ida och John av sig. Peter är positiv och gör ingen grej av det, han upprepar bara samma takt så att de får chans att lyckas. Efter en stund uppmanar Peter dem att själva improvisera takter. Det blir många skratt ackompanjerade av klapp- och stampningar.

Musikprofilen är en yrkesmusikerutbildning på två år där enbart elever med synnedsättning studerar. Utbildningen har ett samarbete med konservatoriet i Esbjerg, där eleverna kan fortsätta sina studier. På konservatoriet studerar eleverna integrerat med seende.

– Under åren på Ibos arbetar vi med att skapa förutsättningar för att eleverna ska klara av studierna i Esbjerg. Det handlar till exempel om att hitta rätt synhjälpmedel, berättar Peter Whitte.

Musikprofilens teamleader Ditte Lise Juul Pedersen fyller i:– Vi arbetar också med att stärka elevernas identitet. Många har aldrig

träffat andra med synnedsättning, så vi lägger ner en del tid på att bara prata.

De flesta elever har sång eller gitarr som huvudinstrument. Det är aningen fler synsvaga än personer med grav synnedsättning som söker sig till utbildningen.

På elevernas schema står 20 lektioner i veckan. Resten av tiden är till för egen övning. Efter rytmiklektionen är det dags för en lektion i samspel. Nu har läraren Thomas Meintz anslutit sig. Thomas undervisar i samspel och gitarr. Peter, John och Thomas sätter sig bakom gitarr, bas och keyboard. Ida greppar mikrofonen. På dagens repertoar står två låtar. De börjar med Stevie Wonders låt Signed, sealed, delivered I’m yours. En svängig och kraftfull låt. De spelar den flera gånger i sträck. Mellan varje tagning kommer Peter på saker som kan förbättras.

– Improvisera! Sjung ut! Variera! ropar han glatt. När alla är nöjda går de över till nästa låt. Musikprofilen är inriktad på rytmisk musik. Det är ett vitt begrepp som rymmer all musik förutom klassisk. Samspelslektionen är en och en halvtimme lång. Efteråt får vi en pratstund med Ida och John.

Ida är 24 år, utbildad arbetsterapeut och synsvag. Men det visade sig vara krångligare än hon först hade trott att arbeta med arbetsterapi, så

hon såg sig om efter alternativ. Nu läser hon sitt första år på musikprofilen och hennes huvudinstrument är sång.

– Jag trivs här. Det är bra att träffa andra och utbyta erfarenheter och tipsa varandra om hjälpmedel, säger Ida.

John håller med. Han är 30 år och är inne på sitt andra år på utbildningen. Även John har sång som huvudinstrument och är synsvag. De tycker båda att det är tråkigt att inte fler elever läser utbildningen. De senaste åren har elevantalet sjunkit. Det beror på att allt färre kommuner är beredda att betala för utbildningen. Det är nämligen elevens hemkommun som bekostar studierna.

Idas mål är att arbeta med musikterapi för barn. John vet ännu inte vad han vill, kanske studera på universitet.

Mellan tre och fem elever studerar vid Ibos musikprofil varje läsår och de flesta är mellan 20 och 23 år. I Danmark går elever med synnedsättning generellt i integrerade skolklasser. Rytmikläraren Peter tycker att en integrerad skola är bra, men ibland kan det behövas lite komplettering för att klara av konservatoriestudierna sedan efter åren på Ibos.

– Vi följer inte upp tidigare elever, så vi vet inte hur det går för dem efter utbildningen. Men vi vet att ett par gamla elever försörjer sig på musiken, säger Ditte Lise.

Ibos har också en femårig organistutbildning för personer med synnedsättning. Utbildningen har funnits i över 25 år och ges i samarbete med Kirkemusikskolen i Roskilde. I Danmark är det stor brist på organister, så utbildningen garanterar nästan arbete efter fullgången utbildning. För närvarande har organistprogrammet inga elever, den senaste eleven slutade för ett år sedan. Det svaga intresset kan bero på att utbildningen är så pass lång som fem år.

Ibos arbetar även för att möjliggöra studier i klassisk musik. Men klassisk musik kräver att eleverna kan läsa noter, vilket ofta är en extra utmaning för synsvaga och blinda. Ibos håller dock på att ta fram ett notläsningsprogram för punktskriftsläsare. I datorprogrammet går det att själv skriva musik och att sedan välja om man antingen själv vill läsa noterna på sin punktskriftsdisplay eller om man hellre vill få musiken uppspelad direkt.

– Programmet är nytt, så vi har inte hunnit testa det så mycket än, berättar Peter Whitte.

Efter en dag full med musik lämnar vi Hellerup och beger oss mot tåget till Köpenhamn och vidare hem till Sverige. Bildtext: På musiklektionerna får studenterna John och Ida leva ut sina musikdrömmar. Här spelar de tillsammans med läraren Thomas.

SIGNERATVem jag är ryms inte i ett ordHar du någonsin känt dig som ett mjukisdjur som hamnat i händerna på en pedantisk morsa som alltid måste lägga ner dig i samma leksakslåda, trots att rummet är fyllt av olika leksakslådor?

– Nej, inte precis, gissar jag att du svarar.Jag kan inte heller påstå att jag brukar gå omkring och känna mig som

ett mjukisdjur, men det är ändå en ganska passande liknelse för hur det känns när samhället ständigt tvingar in mig i samma identitet, samma låda.

– Vem är du? frågade fröken när jag, sex år gammal, kom till en ny klass i en ny skola.

– Jag heter Ronja och jag är blind, svarade jag. Som om det inte fanns något mer att tillägga. Det var allt jag var. Det var det folk lärt mig att jag var.

– Ska jag hjälpa dig med din lunchbricka? Hittar du till elevhemmet? brukade mina skolkamrater på folkhögskolan fråga mig, 14 år senare.

– Behöver du hjälp nedför trappan? Vart ska du? Behöver du hjälp att hitta en sittplats? frågar folk dagligen när jag åker tunnelbana till jobbet.

Det är klart att jag är tacksam för att mina klasskamrater genom åren inte lämnat mig vilse i en snödriva eller låtit mig gå in i matsalsväggarna och det är inget fel med de här frågorna. Men samtidigt får det mig varje gång att känna en oerhörd sorg för vilket intryck jag gör på alla människor jag möter för första gången. Jag blir aldrig sedd som hon med den snygga frisyren. Eller hon som ser ut som om hon dansar när hon går. Nej, jag blir alltid hon som är blind. Och för många fortsätter jag att vara hon som är blind. Trots att vi har gått i samma klass i tre år. Trots att jag är så

mycket mer. Jag är lesbisk, brunett, en sångerska, en skribent, en kattälskare och ett kakmonster.

Efter att ha varit hon som är blind i 23 år önskar jag att folk skulle lägga märke till något annat när de ser mig. Vad som helst. Jag skulle nog till och med blivit glatt överraskad om någon ropat skällsord eller busvisslat efter mig.

Jag är blind. För mig innebär det bland annat att jag inte kommer att lära mina barn att cykla. Den där äppelpajen som mamma bakar på tjugo minuter tar en timme för mig att göra och jag kommer aldrig veta hur det känns att planlöst vandra runt på stan utan att ständigt behöva hålla reda exakt på centimetern var jag är. Det har jag accepterat, om än motvilligt. Men jag vägrar vara okej med att det är allt jag är.

Ronja Helt, kommunikatör & journalist

Hugo räddades från ett liv på gatanHan var fyra år gammal och på väg att kastas ut på gatan tvingad att klara sig själv. Han hade en ögonsjukdom och tänderna var i väldigt dåligt skick. Om inte hans adoptivföräldrar hade hittat honom i sista stund vet ingen hur det hade gått. Men Hugo Nordgren är säker på hur det skulle ha slutat. – Jag hade inte funnits idag, säger han.

text & foto: Joachim Kåhlman samt privata bilder

Det är en glad och ganska sprallig 18-åring vi möter på ett kafé i Stockholm. Hugo Nordgren gillar att spela datorspel och han sänder sitt spelande live över internet så att andra spelintresserade kan titta på. Ett av favoritspelen är ett simulatorspel där man kör lastbil genom Europa. Han har ett stort intresse för teknik och pluggar till bilmekaniker. Redan som liten var han motorintresserad och när familjen var på bilresa så ägnade han sig gärna åt bilens instruktionsbok i timmar.

Hugo föddes i Vitryssland av fattiga föräldrar med alkoholproblem. Redan efter ett par månader hamnade han på ett barnhem och flyttades sedan runt flera gånger mellan olika hem innan hans adoptivföräldrar upptäckte honom när han var fyra år. I Vitryssland behåller man bara barn upp till fyraårsåldern på barnhemmen. Om de inte har fått nya

föräldrar då får de klara sig själva. För barn med någon form av funktionsnedsättning är chansen att hitta adoptivföräldrar väldigt små.

När Hugo kom till Sverige upptäckte man att han hade fel på sina ögon. Efter besök hos ögonläkare och optiker fick han en lapp att ha för ena ögat under flera år för att det andra ögat skulle utvecklas normalt. Han var också ovanligt kort för sin ålder, troligen på grund av dålig kost i Vitryssland. Under sitt första år i Sverige växte han sju centimeter. I dag ser Hugo rätt bra, men han måste sitta längst fram i klassrummet för att kunna se tavlan.

Vitryssland har kallats för Europas sista diktatur och är tillsammans med Ryssland det minst demokratiska landet i Europa, enligt en rapport av den amerikanska organisationen Freedom House 2017. Hugo vill inte åka dit i dag eftersom han är rädd att bli kvar och inte kunna resa ut igen. Han har funderat på att i framtiden söka upp sina biologiska föräldrar, kanske med hjälp av dokumentärserien Spårlöst i TV4.

– Någon gång vill jag nog åka till Vitryssland, men jag vill bli äldre först, säger han.

Han tror att det skulle kunna vara ganska lätt att lokalisera föräldrarna, bland annat med hjälp av det han kallar ”den blå historieboken”. I den boken skrev hans adoptivmamma dagboksanteckningar från tiden i Vitryssland och fram tills att Hugo kom till Sverige. Hugo har själv inte läst sin egen historiebok. Ett av skälen är att han har förträngt alla minnen av tiden i Vitryssland och inte vill att minnesbilderna ska komma tillbaka. Hugos enda minnen från Vitryssland består idag av en handfull fotografier tagna på det sista barnhemmet han bodde på innan han flyttade till Sverige.

Vi får låna Hugos historiebok och kan läsa mammans noggranna anteckningar som börjar med det första mötet med Pavel, som Hugo hette när han bodde i Vitryssland. Boken berättar hela historien om hans tid i Vitryssland och om hans första tid i Sverige. I boken finns fotografier på Hugo från tiden i Vitryssland och namnen på Hugos biologiska föräldrar och syskon. Med boken följer också ett antal tidningsklipp som visar på den svåra situationen i Vitryssland. En av tidningsartiklarna beskriver hur små resurser barnhemmen har och att det leder till att barnen blir undernärda och inte får tandvård. Många av barnen i

Vitryssland vid den här tiden, i början av 2000-talet, var också påverkade av sviterna efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Vitryssland fick ta emot en stor del av det radioaktiva nedfallet. Den strålning som mödrarna utsattes för påverkade under lång tid barn som föddes efter olyckan med både cancer och missbildningar som följd.

Det går inte att se på Hugo att han har en bakgrund i Vitryssland och det händer att han väljer att inte berätta varifrån han kommer.

– Jag har varit med om att jag kommit hem till kompisar och blivit utkastad av deras föräldrar på grund av att jag är från Vitryssland. Det gör mig arg eftersom de inte känner mig eller vet hur jag är, säger han.

Det kan finnas olika orsaker till att det är så, tror Hugo.– Det beror nog på att det nästan är diktatur där. Då tror de att alla som

kommer därifrån är dåliga människor. Även tiden med Sovjetunionen som fienden i öster och kommunismen har nog påverkat folks syn på personer från de forna Sovjetstaterna.

Hugo är aktiv i sociala medier och eftersom han gillar att fotografera använder han Instagram mycket. I sociala medier har han valt att vara öppen med att han kommer från Vitryssland.

– Ofta fungerar det bättre på nätet, då hinner folk vänja sig på ett annat sätt och har sett lite vem jag är först, tror han.

Hugo ser ljust på framtiden. Även om hans syn riskerar att försämras över tid kommer han kunna jobba med drömyrket bilmekaniker. När vi träffar honom har han praktik på en bilverkstad där han trivs jättebra.

– Jag är helt säker på att det är det här jag vill jobba med. En bardomsdröm har gått i uppfyllelse.

Följ Hugo på Instagram. Hans användarnamn är: @hugo.nordBildtexter: Bilden till höger är tagen under tiden Hugo vistades på barnhemmet i Vitrysslan.Hugo Nordgren minns inte mycket av sina första barndomsår i Vitryssland. Men någon gång vill han åka tillbaka och leta rätt på sina biologiska föräldrar.

Lampguide

Lysande inredning

En genomtänkt belysning hemma är bra för alla, men särskilt viktig för den som har en synnedsättning. Men vad är skillnaden på kallt och varmt ljus, var ska man placera lamporna och hur ska de riktas? Ljusdesignern David Johansson ger några goda råd.

text: Jan Wiklund & Therese Selén

Spotlights:Det första man bör tänka på är hur man fördelar ljuset. En fin ljussättning inne bygger på kontraster mellan ljus och mörker. Placera och rikta lamporna mot det som behöver synas extra tydligt. Man kan till exempel rikta ljuset med någon form av spot mot sådant som är viktigt i rummet. Flera spots är bättre än bara en ljuskälla. Fem till sju lampor i ett vardagsrum och fyra till fem lampor i övriga rum är en rekommendation. En jämn takbelysning behövs också, exempelvis när man städar. En plafond ger ett bra grundljus i rummet.

Kök:I köket är det bra att ha stora ljusmängder och många lampor över arbetsbänkar och matbord. De bör vara riktade neråt så att man inte blir bländad.

Hall:Utöver taklampan kan man gärna specialbelysa skohyllan eller hatthyllan, till exempel med en ljuslist.

Trappor:I trappor är det bra med ljuslister som har ljuset riktat neråt bakom handledaren så att man ser trappstegen ordentligt. En särskild belysning på trappans första och sista steg är ett bra komplement.

Sovrum:I sovrum bör man ha väl avbländade läslampor som är riktbara. De bör vara placerade i mitten av sängen, riktade utåt så att man inte bländar sin partner. Har man en tv är det bra att belysa väggen bakom, annars kan kontrasten bli för stor.

Arbetsplats:På arbetsplatser bör det finnas en bra, väl avbländad avlång pendelarmatur i taket för att ge ett grundljus. Dessutom behövs en läslampa som riktas mot det som ska läsas.

Färger:Ett kallt, vitt ljus (ibland åt det blåa hållet) upplevs som ljusstarkare än en gulare ljus från exempelvis stearinljus eller en klassisk glödlampa. Det blåare ljuset underlättar för de flesta om man ska läsa finstilta bokstäver. Detta kan naturligtvis variera mellan olika synnedsättningar. Vet man att man har svårt att läsa böcker är ett råd att använda blått kallt ljus med 4000 Kelvin (mått på färgtemperaturen) i ljuskällan. Ett annat råd är att rådfråga personalen i en bra lampaffär.

Bildtexter: Med belysning bakom ledstången i trappan ser man bättre var den är.Med extra belysning nedåt ser man även trappstegen bättre.

Riksspelman med svängUmeåfödda riksspelmannen Ida Meidell Blylod har både barockmusik och folkmusik på repetoaren. Musiken inbjuder till att ge sig hän, stampa takten och kanske försjunka i egna tankar. I sommar har hon engagemang ute i Europa och i Sverige.

text: Åsa Nilsson foto: Lisa Ljunggren

Ida Meidell Blylod framför violin och sång på Läkaresällskapet den 5 april i Stockholm, när stiftelsen Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för synskadade fyller 100 år. Hon bär ett halsband i trä nyligen inköpt under en resa till Västafrika för fältstudier i traditionell musik.

När vi träffas två dagar senare på ett fik vid Slussen den 7 april vet vi ingenting om vad som ska ske bara några timmar senare på Drottninggatan i Stockholm. Ida Meidell Blylod är på tillfällig visit i stan. Under våren har hon frilansat med bas i den slovenska huvudstaden Ljubljana.

För fem år sedan blev Ida Meidell Blylod riksspelman i västerbottnisk folkmusik. Hon bedömdes av en jury och fick Zornmärket i silver.

Silvermärket är en kvalitetsstämpel på spelmannens kunnande. Den västerbottniska folkmusiken kan uppfattas som kärv.

– Ibland ligger musiken mellan dur och moll och det ger ett lite kärvt intryck, säger hon.

Ida Meidell Blylod har spelat fjol sedan hon var fem år. Det var först när hon var över 20 och gick på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm som hon även började sjunga. Då var det läskigt, men nu vågar hon stå för sin sång. Hon gör även egna kompositioner.

Ida Meidell Blylod lär sig musiken utantill för hennes synnedsättning gör det svårt att läsa noter samtidigt som hon spelar. Hon har fått en del gratis tack vara synskadan.

– Jag har kanske en viss typ av lyssnande, säger hon.När Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998 medverkade Ida Meidell Blylod på Synskadades Riksförbunds cd Synskadade i möjligheternas tid. När jag spelar upp cd-spåret ”Spel-Eriks polska från Stensele” i min mobil blir hon rörd över sig själv som elvaåring.

– Jag hör en oräddhet och ett rytmiskt driv i spelet, säger hon.

När jag ber henne nämna några angelägna möten låter svaret vänta på sig. Hennes möte med Gud kom i tonåren. Fiollärare Thomas Andersson i Umeå och lektor Ann Wallström på Musikhögskolan i Stockholm har också betytt mycket.

Senare på telefon berättar Thomas Andersson att Ida Meidell Blylod snabbt fattade tycke för sitt instrument. Det blev en lyckad syntes.

– Kärleken till fiolklangen genomströmmar hennes musik på ett sätt som inte inträffar så ofta, säger han.

Ett betydelsefullt barndomsminne är synkontrollerna i Stockholm. Hon och hennes mamma brukade hitta på något extra kul efter besöket hos ögonläkaren. Ida Meidell Blylod är synsvag till följd av medfödd grå starr.

Efter kafébesöket hänger Ida Meidell Blylod fiolväskan på ryggen och vi går till Södermalmstorg. Där träffar hon sin ensemble Brustna hjärtan barock som ska fotograferas inför en sommarturné.

– Ida har en intensiv ton. Hon är en bra improvisatör med mycket sväng, säger bandmedlemmen Stina Petersson.

Att Ida Meidell Blylod kan sin repertoar utantill skapar en stor frihet och tillåter henne att ta ut svängarna.

Namn:Ida Meidell Blylod.Fyller:30 år den 2 juli.Beskriv din mamma:Glad, omtänksam och entusiastisk.Motto:"Try to leave the world a little better than you found it."När grät du senast?Gråter ofta.Drömresa:Sydamerika, Kuba.Vilken roll tar du i en ny grupp?Öppen, trevlig och känner in stämningen.

Se Brustna hjärtan barock här i sommar:10/8 kl 19, Sköndals kyrka, Stockholm

12/8 kl 17, Gripsholms slott, Mariefred

13/8 kl 16, Spetebyhall, Valla (Katrineholm)

17/8, Brännkyrka kyrka, Stockholm

MIN ÅSIKTGör din röst hörd! Mejla din insändare eller ditt debattinlägg till

srf.perspektiv@srf.nu eller posta ett brev till SRF Perspektiv, 122 88 Enskede. Insänt material tas med i mån av plats. Skriv max 1 300 tecken

inklusive mellanrum. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera texten.

Kommentar till artikeln: När är synnedsättningen en merit?

Syncentralerna borde vara förebilder

Vi instämmer helt med det Jenny-Ann Karlsson, kurator på syncentralen i Jönköping skriver. Att det är oerhört viktigt att någon

eller några i personalen på en syncentral har egen erfarenhet av synnedsättning och själva har genomgått en rehabilitering. Vi anser att det inte blir lika stor vi- och domkänsla om det ter sig naturligt att även personalen kan ha en synnedsättning.

1

Vi har mött fördomar bland personal på syncentraler som är mycket kränkande för oss med synnedsättning, men i synnerhet för de människor vi finns till för. Någon kan säga: ”Att man kan ha barn om båda parter är blinda!” eller "Det kanske inte är lämpligt att den här klienten träffar en medarbetare med synnedsättning, hen kan ju bli chockad!"

Men vi, som är gamla i gemet, har aldrig fått någon negativ reaktion från våra klienter. Tvärtom, får vi ofta kommentarer som: ”Det har varit mycket givande och skönt att få komma till en kurator/synpedagog som vet hur det kan vara när man är inne i en kris på grund av en synförsämring”.

Vi hoppas att chefer och personalansvariga inom landstingets syncentraler tar till vara på sökanden med egen erfarenhet av synnedsättning! Vi tycker också att syncentralerna kan bli förebilder för andra arbetsplatser. Alltså inte enbart via den fysiska miljön med punktmärkta skyltar, taktila ledstråk och ledfyrar utanför porten.

En tanke som slagit oss är om det kan upplevas knepigt eller som konkurrens för övriga inom arbetsgruppen, att ha medarbetare som kanske vet mer om hur det är att gå igenom rehabiliteringen?

Vi ser fram emot fortsatt diskussion i ämnet.

Kuratorerna Louise Holmgren och Monica Svedesjö på synrehabiliteringen i Västerbotten

Kommentar till insändaren: Vilseledande normkritik

Viktigt att synliggöra maktstrukturer

Normkritik innebär inte att ifrågasätta alla normer i samhället. Många av dessa underlättar människors kommunikation. Det som

ifrågasätts är de normer som begränsar människors liv och i de mest allvarliga fallen leder till diskriminering. Dessa är vi inte alltid medvetna om. De visar sig dock lätt i språket. Varför säger vi till exempel damfotboll och fotboll? Eller varför säger vi personer med synnedsättning?

1

Det finns massor av tjejer och killar som spelar fotboll. Flickor och kvinnor ingår dock inte i normen eftersom vi talar om damfotboll som skiljt från fotboll.

Seende personer är fler än oss som är synskadade. Genom att använda person med synnedsättning har vi dock talat om att seende personer är normen och samhället är därmed i första hand anpassat för dem. Vi är en särgrupp som kräver en särskild benämning. Det är ett ständigt pågående arbete för oss att få olika verksamheter att inkludera tillgänglighet från början.

Ett normkritiskt förhållningssätt synliggör maktstrukturer inom organisationer. Det innebär inte att skuldbelägga dem som har lätt att ta plats och få makt i en organisation, utan att säkerställa att alla medlemmars engagemang får utrymme.

I SRF brottas vi med hur vi ska få fler medlemmar att komma på möten och vara engagerade och vilja ta på sig uppdrag. Det vore dumt av oss att inte ta till oss ny forskning och nya metoder för att få en levande organisation.Jämställdhets- och likabehandlingskommittén genom Karin Hjalmarson, handläggare

SRF-kurs med gemenskap, skapande och givande samtal "Alla har olika behov"Yoga, skaparverkstad och kommunikationsövningar stod på programmet när SRF anordnade kurs för synskadade med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på Almåsa i maj.

text & foto: Joachim Kåhlman

När vi hälsar på är gruppen med ett tiotal deltagare i full gång med att göra skulpturer. Margareta Söderlund från Synskadade konstnärer och konsthanverkares förening, SKKF, leder övningen. De använder en bas i form av en frigolitkub och skapar sina skulpturer med ståltråd, tyg och gips ovanpå den.

– Hur ser en eldslåga ut egentligen? Det är deltagaren Amanda Modigh från Jönköping som undrar.

Margareta förklarar att den kan se ut lite som ett trasigt blad. Amanda nickar nöjt och börjar skapa sin skulptur.

– Det var väldigt roligt att skapa med händerna. Jag gjorde det mycket när jag var mindre och nu blev jag sugen på att fortsätta göra det, säger Amanda.

Hon tycker att det är väldigt bra med en kurs som särskilt riktar sig till personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

– Det är bra att gruppen är liten så att alla kan få ta plats och det är viktigt med erfarenhetsutbyte. Men jag deltar även i den lokala verksamheten i Jönköping och det fungerar bra, berättar Amanda.

Ingela Olsson från Töreboda gör en skulptur i form av ett hjärta. Hon berättar att det ska symbolisera att hon älskar SRF.

– Det har varit en väldigt bra kurs med ett väldigt trevligt gäng, säger Ingela.

Hon tror att det är bra att SRF ordnar kurser speciellt för den här gruppen även om hon helst ser att distrikt och lokalföreningar tar ett större ansvar för att ordna verksamhet för den som har fler funktionsnedsättningar än synskadan.

– Många känner inte sig välkomna i sina distrikt och det är problem med bemötandet, berättar Ingela.

Hon tror att det skulle behövas mer utbildning av både funktionärer och personal ute i föreningarna för att bemöta den här gruppen. – Det viktigaste är att lyssna och förstå att alla har olika behov, säger hon.

Bildtexter: Deltagarna skapade skulpturer med hjälp av ståltråd, tyg, gips och en frigolitbit.

Ingela Olsson tror att det skulle behövas mer utbildning av både funktionärer och personal ute i föreningarna för att bemöta personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

SRF-SVEPETVad händer i ditt distrikt och lokalförening? Mejla till srf.perspektiv@srf.nu eller posta ett brev till SRF Perspektiv, 122 88 Enskede. Skicka gärna med bilder. Insänt material tas med i mån av plats. Skriv max 700 tecken inklusive mellanrum. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera texten.

Familjehelg med samtal och skidåkningDen 31 mars till 2 april anordnade SRF Västerbotten en familjehelg på Malå Hotell och Skievent i Malå. Tio familjer från hela länet deltog.

På dagarna fanns olika aktiviteter som utförsåkning, skoteråkning, pulkaåkning och pimpelfiske.

Under eftermiddagen deltog de vuxna i samtalsgrupper, samtidigt som de små barnen var på bio och såg Smurfarna. Ungdomarna hade en egen samtalsgrupp. På kvällen hade två av ungdomarna ordnat en musiktävling där alla deltog.

Under helgen gavs mycket utrymme för samtal och behovet är stort för alla, att få känna att man är del i ett sammanhang och byta erfarenheter med varandra.

Det var en mycket lyckad helg, och SRF Västerbotten kommer att fortsätta sitt arbete med att bygga vidare på detta.

Text: Ann Lindmark, Ombudsman, SRF Västerbotten

Bildtext:Gänget är är på väg att åka ut och pimpla. De åker skoterstötting – ett släp som dras av en skoter.

Svara på enkät om ditt surfandeSamhällets information om hur personer med funktionsnedsättning använder internet är otillräcklig. Begripsam AB har fått statliga pengar för att göra en enkätundersökning i vår och önskar många deltagare från olika funktionshindersorganisationer. SRF har deltagit i arbetet med att ta

fram undersökningen. Den genomförs under maj och juni 2017. Vi hoppas att många vill vara med och påverka!

Du kan svara per telefon eller via webben. För mer information, kontakta Kerstin Ahlstrand, 073-230 00 81 eller läs mer på: www.begripsam.se/internet

Fler skolor finns ...I nummer två av Perspektiv skrev vi om olika digitala kurser på Härnösands Folkhögskola. Där nämns fyra andra folkhögskolor som har kurser särskilt anpassade för synskadade, men det finns ännu fler folkhögskolor som har liknande kurser. Bland annat Glimåkra Folkhögskola i Skåne som har en preparandkurs för ungdomar med synnedsättning. Läs mer på www.folkhogskolor.nu

Lyckad helg för anhöriga

I slutet av mars arrangerades en anhörighelg för anhöriga till synskadade barn ute på Almåsa konferens. Elva mor- och farföräldrar och fyra syskon till barnets föräldrar deltog.

På lördagen kom representanter från MTM på besök och berättade om Legimus och visade taktila böcker. Vi fick även besök av Ann-Marie Stenhammar som berättade om projektet Det outsagda. Projektet handlar om de tankar och känslor som inte blir sagda mellan barn och föräldrar, men som kanske borde sägas. De tankar som vi inte alltid kan sätta ord på.

Vi fick dessutom tid att diskutera skolfrågor och habilitering med Cecilia Ekstrand från SRF. Två unga vuxna berättade också om deras erfarenheter av att vara ung och synskadad, om skolan, kompisar och familjen. Och om hur de kände att de har kunnat ta till vara på alla möjligheter i livet.

Vid ett besök på Svartkrogen, som var helt mörklagd, var uppdraget att hitta de tre sorters kakor som fanns på bordet. En inte helt enkel uppgift när man inte är van att känna efter med händerna.

På söndagen fick vi en snabbkurs i punktskrift av Lena Nisula Wester (från SRF). Karin Hjalmarson (också från SRF) berättade om ledsagning och bemötande.

Helgen var mycket uppskattad och syftet var att lyfta de anhörigas roll och ge dem förståelse för hur viktiga de är i sina barnbarns eller syskonbarns liv. Vi ville få dem att se möjligheterna och inte hindren. Många av deltagarna fick en bättre förståelse för hur viktigt det är med kommunikation och att tala med varandra. Syftet var även att de anhöriga skulle knyta kontakter med andra anhöriga för fortsatta träffar utanför SRF.

Text: Christine Helí

Bildtexter: Att få prova skriva på punktskriftsmaskiner var givade för många anhöriga.

SISTA ORDET

Håkan Thomsson, förbundsordförande, 08-39 91 11, hakan.thomsson@srf.nu

Demokrati kräver vänlighet och respekt

För det mesta när jag besöker distrikt och föreningar i SRF-organisationen så är stämningen positiv och hjärtlig och jag möts av en varm glädje och gemenskap. Men det händer någon enstaka gång att jag märker att det pågår konflikter med rejäla personmotsättningar. Detta är kanske ofrånkomligt i en organisation av SRF:s storlek. Inte desto mindre är detta något som vi måste ha beredskap för att hantera.

I inledningen av SRF:s stadgar står: ”Synskadades Riksförbund är en organisation som präglas av öppenhet och demokrati, där alla medlemmar kan göra sin röst hörd och allas synpunkter är välkomna”. Detta är något vi alla har skyldighet att följa. Men det handlar om mera än en skyldighet, det är ett viktigt förhållningssätt som är avgörande i en demokratisk förening.

Det är viktigt att vi tycker olika om saker och ting. Det skapar förutsättning för en utvecklande diskussion. Ibland förmedlar vi själva klokskap, ibland får vi insikter och kunskaper genom att lyssna på andra. När alla har full tillgång till information, och alla kunnat framföra sina aspekter och åsikter i ärendet, kan vi fatta demokratiska beslut. Om inte alla tycker samma sak är det majoriteten som bestämmer. Så fungerar det i en demokrati.

I vårt etiska program står bland annat: ”För oss i SRF är det viktigt att vi handlar, fattar beslut och uppträder på ett sätt som stämmer med våra värderingar och ett allmänt accepterat etiskt förhållningssätt”. Utifrån tanken om alla människors lika värde måste vi bemöta varandra korrekt. Härskartekniker, skitprat bakom ryggen eller mobbning får inte förekomma. Märker vi tendenser till sådant är det viktigt att vi reagerar och säger ifrån. Alla kan inte älska alla, men inom föreningen gäller att vi ska vara varsamma, och möta varandra med vänlighet och respekt. Så bygger vi förtroende och gemenskap.

Istället för att ägna oss åt interna konflikter bör vi lägga vår energi på att påverka samhället. Ingen annan kommer att ta tillvara på synskadades rättigheter åt oss, det måste vi själva göra genom SRF.

Annonser:

Njut av sommaren på AlmåsaAlmåsa, där grusvägen slutar och havet börjar – 25 minuter från Stockholm. En plats i skärgården vald med omtanke. Egen sandstrand, bryggor och skogen med naturen inpå knuten. Kom och njut av lediga dagar på Almåsa. Här förlängs sommaren med sol och bad, en mängd blandade aktiviteter och god mat. Något av det bästa med Almåsa är att du får chansen att träffa nya vänner i alla åldrar. Vi har öppet från den 21 juni till den 31 juli.

Våra temaveckor:Midsommarfirande 21–25 juniVi reser midsommarstången, plockar blommor och blad och firar en traditionell midsommar med sång och musik.

Familjevecka 10–14 juliSemester för stora och små. Vi åker på utflykt, har korvgrillning, trädklättring, kajakpaddling och bus.

Hälsovecka 17–21 juli Veckan bjuder på uppfriskande yoga, härliga skogspromenader och matnyttiga tips till en hälsosam vardag. Vi avslutar veckan med dans och musik.

För bokning mejla till bokning@almasa.se

eller ring 08-500 404 80, bokningen är öppen klockan 9–16.

Varmt välkommen hälsar vi alla på Almåsa!

Almåsa konferens

Sveriges RiksbankMynt som blir ogiltiga efter 30 juni 20171-krona5-krona2-krona

Betala med dina äldre mynt eller sätt in dem på bankkonto i tid. Hitta närmaste plats förinsättning på myntkartan.se.

Sök studiestipendier från KMAKarin Fallenius stipendium till synskadad ungdom under 30 år för vidare studier främst i språk.

Johan Otto Lundgrens stipendium till synskadad ungdom för studier och därefter yrkesutbildning.

Ansökningar lämnas från och med år 2017 elektroniskt. Sökande hänvisas till stiftelsens hemsida www.stiftelsenkma.com samt vidare under fliken "Studiestipendier"

Ansökningsperioden startar 1 augusti och ansökan ska vara inskickad senast 15 september.

Stiftelsen Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för synskadade, KMA Lena Bergström, mobil 070 717 19 30

MånadslottenStöd Synskadades RiksförbundKöp MånadslottenDragningar varje dagMiljonchanser varje månadFör beställning ring: 08-39 90 60www.manadslotten.se

Smycket för lycka i livet– den unika gåvan för de unika tillfällenaDet finns tillfällen när man vill önska någon extra lycka i livet. Det kan vara vid giftermål, födelsedag, student-examen, dop eller när något speciellt har hänt i livet. För dessa stunder finns Lyckopenningen.Ett minne för livet

I mer än 100 år har det varit tradition att önska någon personlig lycka med en Lyckopenning. När du köper detta smycke stödjer du Synskadades Riksförbunds arbete för ett bättre samhälle för personer med synnedsättning.

Du kan även få den graverad med namn och eventuellt datum. Beställ idag på lyckopenningen.se eller ring vår ordertelefon 08-39 90 70

SRF-annonserSEGLING sommar och Almåsa!Nu är det snart dags för en av årets höjdaraktiviteter på Almåsa konferens! Sällskapet Seglare med Synnedsättning (SmS) arrangerar seglardagar i juli. Aktiviteten vänder sig till intresserade över hela landet. Nyfikenhet är det enda som behövs, inga förkunskaper i segling eller båtliv krävs.

Vi går igenom grunderna i segling, provar på de olika momenten och gör även en utflykt till ett bestämt mål i vattnen kring Almåsa. Äventyr, god gemenskap, Almåsas underbara natur och duktiga funktionärer utlovas. Och kanske blir det ett nyfunnet intresse att bygga vidare på hemma!Vad: Seglardagar med SmS.När: 13–16 juli 2017.Var: Almåsa konferens, Västerhaninge.Kostnad: 1 200kr (900 om du är medlem).Betalas till bankgiro: 5031-1745 (Märk inbetalningen med namnet på den som betalningen avser samt ”Almåsa”).Sista anmälningsdag: 25 juni 2017.Kontakt:

Alireza G. Alipour, telefon: 0709-14 44 82, Per Karlsson, telefon: 0702-90 32 73eller mejla till sms@srf.nu

När du anmäler dig, tala om ifall du har några allergier, behöver specialkost, har ledarhund eller om det är något annat som vi behöver känna till om dig.Anmälan är bindande. Vi behöver få in din avgift i samband med anmälan.Efter anmälan får du mer detaljerad information om tider och upplägg.

För dig under 30 år:Plugga vidare i höst?– sök stipendium ur fonderFör studier finns flera fonder att söka pengar ifrån. Några av fonderna kan du läsa om på SRF:s webbplats: srf.nu/utbildningsfonder Men det finns även flera specialinriktade fonder för personer som bor i olika delar av landet. För information om alla fonder: Yvonne Gille på SRF telefon: 08-39 91 54, e-post: yvonne.gille@srf.nu Sista ansökningsdag: 31 juli 2017För studier finns flera fonder att söka pengar ifrån. Några av fonderna kan du läsa om på SRF:s webbplats: srf.nu/utbildningsfonder Men det finns även flera specialinriktade fonder för personer som bor i olika delar av landet. För information om alla fonder: Yvonne Gille på SRF telefon: 08-39 91 54, e-post: yvonne.gille@srf.nu Sista ansökningsdag: 31 juli 2017

Kulturhelg för barn och ungdomarVälkommen till en helg fullspäckad med kultur! Prova på teater och dans, spela instrument, lyssna på musik, titta på syntolkad film och dansa. Självklart hinner vi också med lite lördagsdisco och lekar.

Helgen vänder sig till barn mellan 7 och 16 år. Lillsved är även anpassad för rörelsehinder. Vi åker gemensam buss med ledare från Stockholms central. Vi kan också möta upp på Arlanda om man kommer med flyg.

Våra ledare har lång erfarenhet av att arbeta med barn med synnedsättning. De flesta arbetar professionellt med barn och några är dessutom specialpedagoger eller förskollärare. För att få en så bra helg som möjligt för alla barn är det viktigt att vi får information om barnens behov innan helgen, särskilt om det är första gången barnet kommer på våra aktiviteter. Tid: 29 sep–1 okt.Plats: Lillsveds Folkhögskola, Stockholm.Sista anmälningsdag: 25 augusti.Avgift: Medlemmar 600 kronor, för två barn 1000 kronor, icke medlemmar 1000 kronor. Detta inkluderar kost och logi, samt resa från Stockholm till Lillsved. Riksförbundet står för barnets buss- eller tågkostnader. För anmälan och frågor: Mejla Christine Heli på christine.heli@srf.nu

Konferens för egenföretagareÄr du egenföretagare eller har du funderat på att bli det? Då ska du komma på SRF:s konferens för synskadade egenföretagare på Almåsa.

Ur programmet:- Information från Nyföretagarcentrum. Hur startar jag ett företag och hur kan jag förändra om jag redan är företagare. Hur kan jag marknadsföra mig med en liten budget?- Rättigheter som synskadad egenföretagare.- Information om bra fonder att söka medel ifrån.- Information från Skatteverket eller revisor.- Tips på hur administration och annat praktiskt kan lösas när man är synskadad.Det kommer att finnas mycket tid för att dela tips och erfarenheter.

Tid: 29 sep–1 okt 2017Pris: 400 kronor för resa, kost & logi i dubbelrum. Enkelrum kan fås mot en kostnad av 400 kr.

För info och anmälan:

Karin Hjalmarsontel: 08-39 91 55e-post: karin.hjalmarson@srf.nuEller Jana Malmtel: 08-39 92 93e-post: jana.malm@srf.nuAnmäl dig senast den 25 augusti.

Tjejhelg i november för 13–18-åringarVill du bada i badtunna under bar himmel, laga tacos och ha tjejsnack? Då ska du anmäla dig till tjejhelgen på Almåsa konferens. De som vill kan också spela spel, bada i poolen, gå på skogspromenad eller bara lata sig. Vi kommer att bo i Strandhuset på Almåsa där man kan välja att sova på loftet eller på bottenvåningen. Almåsa konferens är även anpassad för rörelsehinder.Tid: 17–19 november 2017 Plats: Strandhuset, Almåsa konferens VästerhaningeMålgrupp: Ungdomar (tjejer) med synnedsättning 13–18 årAvgift: Medlemmar 300 kronor, icke medlemmar 600 kronor, inkluderar kost och logi, samt resa från Stockholm. Riksförbundet står för barnets reskostnader (ej föräldrar) med billigaste färdsätt. Ta med: sovsäck.Anmälan: christine.heli@srf.nu senast den 19 september 2017.Ange namn, personnummer, adress, telefonnummer, särskilda behov eller specialkost. Meddela även särskilda önskemål.

Sök bidrag ur Synskadades Stiftelse

Du som är synskadad och i behov av ekonomiskt stöd på grund av låg inkomst kan söka bidrag från Synskadades Stiftelse. Du kan söka bidrag för olika insatser och åtgärder som utifrån Stiftelsens ändamål syftar till att förbättra situationen för behövande synskadade, till exempel vård och behandling, tandvård, stöd till fritidsaktiviteter eller rekreation. Normalt beviljas inte bidrag för insatser som samhället ansvarar för. Krav för att erhålla bidrag är att din taxerade årsinkomst inte överstiger 179 200 kronor. Vi beviljar inte bidrag för redan gjorda aktiviteter/inköp och

handläggningstiden kan vara upp till 3 månader. Inkomstuppgifter från Skatteverket ska alltid bifogas till ansökan.

Ansökningsblanketten finns på vår hemsida www.srf.nu eller kontakta Yvonne Gille på SRF:s kansli, telefon: 08-39 91 54, e-post: yvonne.gille@srf.nu

Stiftelsen Johan och Signe Lindegrens familjefond

Du som bor i Norrbottens län och är synskadad kan söka bidrag från ovan nämnda stiftelse. Förstagångssökande prioriteras, enligt testatorns vilja. Ansökan skall göras på särskild blankett. Blanketten finns på SRF Norrbottens kansli, Bangårdsgatan 12 A Luleå, tel. 0920 22 98 20.

Ansökan ska ha inkommit senast den 10 oktober 2017 och skickas till:

Stiftelsen Lindegrens familjefond c/o SRF Norrbotten, Bangårdsgatan 12 A, 972 35 Luleå

Du kan också själv göra en ansökan elektroniskt på SRF Norrbottens hemsida www.srf.nu/norrbotten alternativt skriva ut blanketten och skicka in. Beviljat bidrag sätts in på person- eller bankkonto.

Karin Sundbaum, Sekreterare

Studietips:

”Vi har en mängd olika studiematerial som vänder sig till medlemmar och funktionärer i SRF:s lokalföreningar och distrikt. Vi erbjuder materialen i tillgängliga format som talbok, storstil, punktskrift och e-text.

Synskadades Riksförbund Folkbildning anpassar studiematerial till önskat media för synskadade eller dövblinda som deltar i en studiecirkel eller folkhögskoleutbildning som får statligt stöd. Ta kontakt med oss för mer information. Telefon 08 – 39 90 00, e-post folkbildning@srf.nu . Läs mer på www.srf.nu/studier/folkbildning . ”

Förmånliga försäkringar med unika fördelarSRF är en del av UNIK Försäkring. Det innebär att du som medlem kan teckna trygga försäkringar för bland annat din bil, ditt boende och olycksfall

- för dig och dina familjemedlemmar.

Här ser du några av våra unika fördelar: LSS-ärendenJuristhjälp vid överklagan av LSS-ärenden ingår i alla våra hemförsäkringar. HjälpmedelLåg självrisk på hjälpmedel för syn- eller hörselfel i hemförsäkringen. Generösa rabatterTeckna flera försäkringar hos oss och få upp till 20 % rabatt. Unik serviceVi har inga knappval och du får svar inom 15 sek. när du ringer. Anpassad bilFörsäkring av hela bilen utan premiepåslag för anpassad bil. HemextraEn extra bra hemförsäkring för dig som tillhör personkretsen LSS eller SOL.

Kontaktuppgifter Unik Försäkring: Telefon: 010-490 09 91 Öppettider: måndag till fredag kl. 8.15 till 16.45E-post: info@unikforsakring.se Hemsida: www.unikforsakring.se

Försäkringsgivare är If Skadeförsäkring AB org.nr 1614120-3 med säte i Helsingfors (adress till huvudkontoret är Ängsporten 4, 02200 Esbo, Finland), som i Sverige representeras av WaterCircles Sverige AB org.nr 556807-9056 (postadress Box 1014, 164 21 Kista, Isafjordsgatan 35, tel. 08-517 29 600, info@watercircles.se). WaterCircles är anknuten försäkringsförmedlare till If.

Redaktionsruta:

Ges ut av Synskadades Riksförbund, årgång 41 utgivningsdag: 7 juni 2017Nästa manusstopp och utgivning: 16 aug och 15 septOmslag: Maria Ekeroth Foto av: Therese Selén

Vinjettillustratör: Linnea Blixt

Tryckeri Lenanders Grafiska AB, Kalmar

Redaktion srf.perspektiv@srf.nuSRF Perspektiv, 122 88 EnskedeTherese Selén, redaktörtherese.selen@srf.nu 08-39 92 78Kari Agger, grafisk formgivare

Ansvarig utgivareHåkan Thomsson hakan.thomsson@srf.nu

Prenumeration Tidningen ingår i medlemskapet, övriga 250 kr/år. SRF Perspektiv finns som tryckt tidning, på tal, som podcast, i punktskrift samt i textformat. Du kan via mejl få tal- och textversionen i din dator.

Annonser och prenumeration: katarina.viklund@srf.nu 08-39 91 23 ISSN: 1652-263X

Stöd SRFPlusgiro: 90 00 90-2