1893.56:e årgången.

Häfte N:r 1

TJDSJ( H l FT

S J () V Ä S E N D E 1, UTGH' VEN AP

KONGL. ÖRLOGSMANNASÄLLSKAPE1,

CARLSKRONA.

56:e år g.

1893.

CAIU,SKIUINI. • .2\.JIIRALITETS-BOKTRYCKERI E r,

1893.

Innehåll:

}'l,Jttan nnder sistförflutna <lrCt. ............................ Sidd. l oeh

Årsberättelse ar före<lra;!allllen i artilleri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . u , Årsheriittelso af föredrag<lllden i skeppsbyggeri . .... . . .. Si<ld. ~U. 198 och

År . .;beriittelsc af företiraganden i reglementen, f'j tTa! tning m. m .... .... Sid.

l)lja silsom dgtlämparc ......................... .. . .... ... ...... .

Verldens han<!Plsflott,w ' <lr 1891 ....... ..... . ......•.. . .... . . .•.. . .

Fotogens elelfarlighet ri<l beshJutning ....... . .................... . .

:-;nahba resor ........................................ .. .... .. .. .

1\ågra ord om fl,,ttans d.rkare ................ . ........ .. .... .... .

Literatur .... ..... . ...................... . ...... Sidd. 74, :217, 309, 388

Arsberiittclse af r;·,redraganden i 11lindsende ..... .. ................. Sid.

Halls a nkare . . . . . . . . . . . . .. .... . ..... . ... . .. ................. .

Fra n;;b flotta.ns es katleriifningar 189~ . ....... ..... . . ....... . .. .. . .

En!,;·eloka tlotbln s esk<ttleröfningar 18\J:! . ... .... ................•...

Om dctaljsjömiitningen rid dra kuster ............. .. Si dd. 152, 21\) och

Btt rea u Veri ta s .. ............ ..... . .......•. ... ... . . ............. Sid.

N<trisazin111t .. .. . . . .. . . .... ... . ............................. . . . .

On t tlct grofra. skep psartilleriets jJlacering ........................ . .

Creu.;nts baklat!tlningsmeka ni sm............... . . ... .... . . .. ..... .

Om st,,nnar i .:\orm .\tlantiska Oceanen . . ..... ...... . ... ..... .... . "

115 .. 99.

231. 59 .. 61. 67.

71. 12.

" och 79.

112. 128. 14:..'. 327. 162. 178. 185. 212. 213.

Det hydranliob maskineriet f(Jl· Benbotcs grof\·a kanoner . . . . . . . . . . . . 216 . .

Dynamitkryssaren T'esurius .. , ............... ... ........... ... . . .

Franska segelfregat:en la Jfelpomhze ..... . .......... ... ......... .

~<1gra orsaker till t<jfjrJ!yr knr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276.

Brt'idllf'l·or nc:h dess betydelse lör krigsl>rllk .. .. . . . .. . . .... Sidcl. 2~JO odt 311.

.i\iignt om anortiningen af elektri ska oclysningen å dra minbåtar ..... Sid. 301.

N<lgra ord om lots- ocl1 sjiikartew rken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , 353.

Be;;t_,·,{ning oeh pansar på nuti<len'i sk epp......... . ........... . ... 3"75.

Om åskslag ueh åskleda re om bon l å fartyg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 378.

Luftturpe•len. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 382.

Tyska pansartorn och S11abbeldskanoner f;;r forter o:.t·h strand!Jatterier ::!8-±.

Kolfiirbrukningcn å krigsfartyg . .... . . ...... ............ .. ......... , 385.

();;te rrikiska nuumkryssaren .lfuriu 1'l1eresin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 387.

Om skydd.sniit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 391.

l<";irsök med r.lika slags ankare i tyska marinen................... .. 404.

Åminnelsetal: ................... " ............ . .......... ... .... .

Carl Ednml van Dockum Torsten Atlolf Anridsson ...................... . .......... .

Franyois Etlmoncl Påris . :::::::::::::::: .................. .

Axel P ontus Lilliehöök .................. . .... .. ... .. . . . .. . . ... .... ... . . ... .. . .

Fabian Jacob Wrerle Carl Edvard och Geo1:.,: ·~f· Tr~il~· .......................... .

b o ••••• •• ••••••• o ••••••••••

~nform1cle vid_ presid ii ncdliiggande inom Kong!. Örlogsmannasiillska pet

~rsberattclse ofver Kongl Orlogsmannasällskapets verksa mh et ....... .

Arsberättelse af föredrac:ran<len i min väsende Vietarias nnclercråno· "' . ................ · . . · · · ·

n o· • • · · · · ..•.. .. ...•. , •..•.....

~ågra iakttagelser rörande Yårt t~ sta minförsvar ..... : ............. .

Kong!. Örlogsmannasällskapets prisfrågor för år 1894 . :::::: :: : . ::::

Ltteratur ................................. ... .. .... . . .......... .

Sid. 411 .

" 412. 4 JG

, 421.

" 427 . , 430. ., 437.

" 443. 450. 453.

" 466. ., 470.

" 470. , , 474.

Såsom bilwno"

·Officiela un~erriittel~er (utdrag af General-Onlrr, Kong!. Bref orh Embetsskrif,·el­

ser ntgangna nr Kong!. Sjöförsnnsdepartementet).

Flottan under sistförflutna året.

Efter nära trettio års parlamentariska strider har Sveriges

folk under det nyss tilländagångna året uttagit ett steg till

''försvarsfrågans '' lösning, så afgörande och till sina följ der så

betydelsefullt, att år 1892 med skäl kan betecknas såsom det

märkligaste allt seelan representationsskickets ombildning. H vil­

ken ståndpunkt man än må intaga till denna fråga, man må

vara anhängare af ett system, som uti hären eller uti flottan

vil(förlägga tyngdpunkten af landets försvar, anhängare afin­

flelt eller värfvad stam, så måste dock hvarj e fosterlandsvän

glädjas åt denna det förflutna årets mäktiga insats i vårt för­

~warsväsende, hvilket derigenom tillförsäkrats en förbättrad

härorganisation och en icke oväsentligt utsträckt utbildnings­

tid för beväringen. Men det är icke allenast ur dessa syn­

punkter fosterlanels-vännen har skäl att med tacksamhet blicka

tillbaka på det gångna året. Dels må man nämligen hoppas,

att seelan den s. k. grunclskattefrågan, med allt det köpslående

om densamma, hvilket under senare tid i så hög grad tryckt

sin pregel på vårt politiska lif, af 1892 års urtima riksdag blif­

vit bragt ur lifvet, så har ock dermed ett af hindren för ett

fortgående framgångsrikt riksdagsarbete i -viss mån aflägsnats;

dels torde den offervillighet svenska folkets representanter lagt

i dagen genom de vid 1892 års urtima riksdag fattade beslut,

gifvit ett otvetydigt bevis för att svenska folket vaknat till

medvetande om betydelsen af att såsom ett fritt folk höra "vå­

gorna slå emot skären", och man bör kunna hoppas, att dess

representanter skola framgent fortgå på elen nu beträdda väg,

hvars fullfölj ande innebär den enda något så när säkra garanti

för ett tryggadt oberoend e.

Ty, förvisso är ännu mycket försvarsarbete ogjordt. Vårt

lands geografiska läge är icke sådant, att det hänvisar oss til l

ett försvar enbart genom här eller enbart genom flotta. Vi

Tidskr. i Sjöv. 1892. l

- 2 --

måste ega bådadera, hären med sina uppgifter, flottan med sina.

Genom sin större rörlighet kan flottan i högre grad än hären

bidraga till bevarande af vår neutralitet; och ett klokt upp­

trädande i sådant syfte af en kraftig flotta torde kunna bevara

freden mången gång, der elj es stridslystna grannars hot tvunge

oss att vädja till vapenleken. :E'lottans uppgift börjar sålunda

redan före kriget. :E'lottan måste vara stark redan under fre­

den för att om möjligt förekomma kriget, och om hvad vi

derpå nedlägga torde, i ännu högre grad än om de kostnader

som nedläggas på hären, kunna s~igas, att det är den premie vi betala för en ostörd fred. .

Då kriget icke kunnat undv+kas blifver flottans hufvud­

uppgift att bevaka och om möjligt uppehålla eller hindra en

öfver hafvet framträngande fiende samt derigenom gifva hären

tid att samlas och med sina krafter möta på sannolikt hotade

punkter. Lyckas flottan att stänga fiendens väg, då har hon

gjort sig väl förtjent om fäderneslandet; men om hon misslyc­

kas deri, blir slagen, instängd eller vilseledd, och mot en sådan

eventualitet gifves ingen visshet, rustade vi än vår flotta så

stark som måttet af landets hj elpkällor medgåfve, då beror

fäderneslandets välfärd på hären, och om ett sådant skede af

kriget inträder, då skall för hvarje vapenför ann icke salmas

plats, i de stridandes led. Sverige behöfver derför utom sin

flotta äfven en stark här, hvilken i sig kan upptaga det i

vapen öfvade folket, för hvars vidkommande ingen torde med

fog kunna påstå den nu beslutade öfningstiden vara för låna· b)

ty hvem som än bliiver vår motståndare, icke lärer han på

vår jord utveckla sina fanor i spetsen för trupper , hvilka in­

lärt krigföringens konst under så kort t id som 90 dagar.

Dessutom behöfver landet en här äfven af det skälet att '

:fienden kan komma annan väg, ~in öfver hafvet, om än sanno-

likheten eller faran häraf icke synes vara af större vidd.

Men äfven om vi måste vara beredda att motta.cra vår b

fiende p1i vår j ord, så är det å andra sidan SJ. elfklart att allt . ' som står i vår makt bör uppbjudas för att liindra honom

'

-3-

komma så långt. sjökrigshistoriens lärdomar peka orubbl~gt

i den riktning, att större krigsföretag, som skola utföras på

andra sidan ett haf, hafva föga utsigt att lyckas, så länge her­

raväldet öfver detta haf icke är obestricl t. Hoppgifvande i sig

sj elf är denna erfai'enhet för oss af desto större betydelse, som

till vår lycka natur.en så danat vår kust, att vi, för att bes.tricla

en fiende detta oinskränkta herradöme, ingalunda behöfva en

flotta "jembördig'' med vår eventuele motståndare, hvilket man

från många håll till förfång- för flottans utveckling velat göra

gällande, utan endast tillräckligt stark att innebära ett allvar­

ligt hot gent emot elen fiende, som försöker att med fartyg

öfverföra en arme till vår kust. 'ry med de många naturliga

utfallsvägar , som stå en i våra skärgårdar sig uppehållande

flotta till buds, måste' en sådan, väl ledd, för sitt bevakande

gifvetvis binda en betydligt starkare fiende, än den bevakande

styrkan sjelf och bör äfven i händelse afunderlägsenhet kunna

i hög grad försvåra hans förbindelse med eget land .

Det må under sådant förhållande vara berättigadt att be­

tvifla klokheten af en politik, som skulle söka tillbakahålla

flottans utveckling från dess nu varande svaghetstillstånd till

elen position, som synes med rätta tillkomma densamma

vid landets försvar. Det af 18S2 års sj ö förs varskommit te

framlagda betänkande, som, åtminstone hvacl materielförslaget

vidkommer, kring. sig samlat flottans män i enigt sluten trupp,

angifver vissa grunder, enligt hvilka anskaffningen utaf ma­

teriel för flottan borde ega rum, så att denna efter visst för­

lopp af år komme att intaga en dess uppgift afpassad och med

landets tillgångar förenlig ställning i försvarsorganisationen.

Men det utstakade programmet har aldrig blifvit till den

föreslagna utsträckningen följ d t . Personalen finnes, materielen

dröjer. Det är en lycka för oss, att vi under så lång tid, som

nu varit fallet, skonats från krigets prö±ningar; ty det är att

frukta, att erfarenheten af ett krig skulle lärt vårt folk att

hvad af ovis 11jugghet sparats från landets flytande värn, c!et

hade hundrafaldt fått gäldas på fastlandets slagfält .

-4-

Må man derför hoppas att, sedan representationen nu i ' handling visat sin benägenhet att taga försvarsväsendet under sitt hägn, det vapen, som först skall gå att möta fienden, icke längre må förgäfves afvakta den tillökning i materiel, utan hvilken den icke kan anses vuxen siil uppgift, att skydda fo­sterjorden mot inkräktare. Det är under uttalande af denna förhoppning vi öfvergå till en kort redogörelse för flottans ut­vecklingsarbete under det flydda året.

I.

Femte hufvudtiteln vid 1892 års lagtima riksdag.

Vid regleringen af utgifterna under riksstatens femte huf­vudtitel ifrågakommo vid sistlidet års lagtima riksdag nedan omförmälda förändringar beträffande

Ordinarie anslag: 1:o) Med bifall till Kongl. M~ j :ts derom gjorda framställ­

ning förhöj de riksdagen det i då gällande riksstat till aflö~ nin,q /ö1· .ftottans corpser och stater anvisade anslag å 1,579,734 kronor såväl med det för innevarande år till förändrad orga­nisation af sj ömanscorpsen erforderliga belopp, 66,000 kronor, som ock med det till l:a repetitionskursen för reserv-officerare behöfliga belopp a± 2,200 kronor, eller till l ,647,934 kronor.

Derj e m te medgaf riksdagen, att h vad af anslaget till er­sättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalma~ län icke redan på grund af 1872 och och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans corpser och stater må liksom före­gående år för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1893 användas,

samt anvisade på extra stat för år 1893 ett anslacr af 50 000 b )

kronor till genomförande af den beslutade löneregleringen för flottan, att gemensamt med anslaget till flottans corpser och stater redovisas.

2:o) För ttppsättning af en fästningsartillericorps för s.Jöbe­

(iistnin,qarna ·vid Carlskrona had e Kongl. Maj:t för~sla?'it riks-

-5-

dagen att - med godkännande af de för samma corps upp­gjorda stater - på ordinarie stat anvisa ettfö?·slagsanslag högst

af 189,600 kronor. Med godkännande af de för corpsen uppgjorda stater bi­

föll riksdagen på det sätt Kongl. Maj :ts framställning, att den på ordinarie stat anvisade ett 1·eservationsanslaq af 189,600 kro­nor; hvarj emte riksdagen medgaf, att å a.nslaget uppkommande reservationer finge af Kong L Maj :t disponeras för bestridande af kostnader för uppförande af för corpsen erforderliga bygg­nader och öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter.

3:o) Riksd.agen biföll Kongl. Maj :ts framställr,ting, att de besparingar, som under år 1893 kunde å reservationsanslaget till beklädnad åt sJömans- och skeppsgossecorpserna beredas, måtte, i den mån de icke erfordrades till täckande af öfverbetalnin­gar å detta reservationsanslag, få användas till godtgörande af eller afbetalning å den brist, som å anslaget uppkommit, innan detsamma erhållit reservationsanslags natur.

4:o) Beträffande förslagsanslaget till lindring i rustnings­

och roteringsbesvären had e Kongl. Maj :t ansett detta, på grund af i sammanhang med förslag till förändringar i värnpligtsla­gen ifrågasatt ytterligare lindring uti dessa besvär af 20 pro­cent af deras uppskattade värde, böra, i stället för att i öfver­ens'stämmelse med 1887 års beslut om båtsmanshållets vakans­sä'ttning nedsättas från 60 000 kronor (1892) till 40 000 kronor ) ) )

höjas med 6,600 kronor till 66,600 kronor. Men som förslaget om ytterligare lil,ldring i nämnda besvär icke bifölls, nedsatte

riksdagen i stället förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären för år 1893 till 40,000 kronor.

5:o )' För flottans nybyggnad och underhåll hade Kongl. Maj :t för~slagit, att af den år 1887 medgifna förhöjning med högst 100,000 kronor i anslaget för berörda ändamål måtte, utöfver det i riksstaten för år 1892 deraf anvisade belopp, 20,000 kro­nor, för år 1893 ytterligare uppföras 20,000 kronor, samt att

-6-

nämnda anslag sålunda skull e höjas från 1,220,000 kronor till

1,240,000 kronor. Riksdagen biföll på så sätt Kongl. Maj:ts förslag, att 19,000

kronor ytterligare beviljades, hvadan anslaget sålunda blef upp­

taget till l ,239,000 kronor. 6:o) Till bestridande af kostnaderna för sjöbe1>äringeus vu­

peuö(llin{;m· hade Kongl. Mai :t, under förutsättning af bifall

till föreslagen tillökning i de värnpligtiges öfningstid, föresla­

git, att det till beväringens vapenöfningar anvisade förslags­

anslag, 72,400 kronor, måtte förhöias med 112,600 kronor till

185,000 kronor. Då riksdagen emellertid sedermera afslog den

ifrågasatta ökningen i de värnpligtiges öfningstid, aflät Kongl.

Maj :t ny proposition i ämnet med begäran om dåvarande an­

slags förhöjning med 27,600 kronor, eller till 100,000 kronor.

Denna framställning vann riksdagens bifall.

7:o) Kongl. Maj:t hade föreslagit att för förbättrande af

lektorernas vid Sjölcrigsskolan löneförmåner det ordinarie an­

slaget till denna skola 31,040 kronor skulle ökas med 1,860

kronor, så att det komme att utgöra 32,900 kronor, i samman­

hang hvarmed föreslagen reglering af desse lärares löner skulle

genomföras. Riksdagen ansåg emellertid att någon definitiv

reglering af lönerna ±ör lektorerna vid Sj ö krigsskolan icke

borde ifrågakomma annat än i sammanhang med frågan om

de allmänna läroverkens omorganisation, på grund hvaraf fram­

ställningen icke i den föreslagna formen af rikselagen bifÖlls.

Deremot fann rikselagen lämpligt att på extm stat för år 1893

bevilja 1,860 kronor till löneförbättring åt lärarn e vid Sj ökrigs­

skolan med det dervid fästa vilkor, att, för att komma i åt­

njutande deraf, lärare icke må jemte sin befattning i Sjökrigs­

skolan utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisnings­

anstalt för inträde i nämnda skola. 8:o) Kongl. Maj :ts framställning om ökning med 10,000 i

· reservationsanslaget till sjö/carteverket afslogs af riksdagen.

9:o) I enlighet med Kongl. l\1aj :ts derom gjorda framställ-

-7-

ning, nedsatte riksdagen anslaget till durclunarschl.:ost ltader mod

4,000 kronor till 10,000 kronor. lO:o) Med bifall till hvad Kongl. J\1aj:t föreslagit, upptog

riksdagen det till lots- och fyrinn'ittningen med lUi-tiddninysan­

:;talterna erforderliga penningeauslag till enabanda belopp, h var­

till inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till

1,200,000 kronor, och följaktligen anslaget i sin helhet med in­

beräkning af cleri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor,

till 1,200,409 kronor, samt medgaf, att de å inkomsttiteln fyr­

och båkmedel uppkommande öfverslwtt fortfarande såsom hit­

tills finge användas för de med anslaget afsedela ändamål.

Extra anslag:

ll:o) Med bifall till Kongl. Maj :ts derom gjorda framställ­

ning anvisade riksdagen till jullb01·dande af pansarbåten "Thule"

för år 1893 på extra stat 1,118,000 kronor.

12:o) Till anskaffning af artillerimateriel och anställande af

skju f,fii rsök hade Kong l. Maj :t föreslagit riksdagen att bevilja

på extra stat ett belopp af 676,300 kronor samt deraf för år

1893 anvisa 530,000 kronor. Denna framställning bifölls endast

på det sätt, att rikselagen på extra stat för år 1893 anvisade

400 000 kronor deraf 290,000 till bestridande af återstå-' ' ende kostnad för 3 st. 24-cm. kanoner för fästningen Kungs-

holmen, 100,000 kronor för fartygens bebof af artillerimateriel

och 10,000 kronor till skjutförsök och inskjutning af kanoner.

13:o) Till rörliga minförsvaret anvisade riksdagen för år

1893 af Kongl. Maj :t äskade 100,000 kronor, samt

14:o) till fasta och till/ätliya minförsvaret 150,000 kronor.

15:o) 'l'ill uppförande af kruthus å Ber,r;lwln:en, för hvilket

ändamål1891 års riksdag beviljat 42,500 kronor, men för år 1892

endast anvisat halfva beloppet, anvisade riksdagen den åter­

stående hälften, 21,250 kronor, på extra stat för år 1893.

16:o) Likaledes anvisade riksdagen den återstående hälften,

46 000 kronor af det anslag å 92,000 kronor, som 1891 års ' ' .

riksdag beviljat till anläggning af signal- och telefonstationer.

17:o) För tiUbvggwrd of underbrfulssl•olans hus i Carlskrolla

beviljad e riksdagen i enlighet med Kong l. Maj :ts förslag ett belopp af kronor 110,583: 52 samt medgaf, att de hos marin­förvaltningen innestående odisponerade kronor 14,416: 48 af de för tioår.~;vakanserna i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län influtna afgifter äfvert,ledes skulle få för detta ändamål användas. Häraf anvisades för år 1893. förutom hela sistnämnda belopp, 50,000 kronor af det förstnä1~nda.

18:o) För uppförande af exercishus och ekonomibyggnader å

{ästni·11garne Kungsholmen och Vestm Hastholmen hade Kongl. Maj:t på extra stat för år 1893 äskat 67,500 kronor. Denna begäran afslogs af riksdagen under hänvisning till riksdagens under punkten 2:o här ofvan omförmälda beslut.

19:o) Slutligen biföll rikselagen Kongl. Maj:ts deromgjorda förslag om ett extra anslag för år 1893 af 46,000 kronor till sängservis och beklädnad tör 500 man värnpligtige.

På grund af förenämnda förändringar i anslagen under riksstatens femte hufvudtitel upptogos de ordinarie anslagens slutsumma i 1893 års stat till 6,539,090 kronor och de extra anslagen till 1,989,110 kronor, eller sammanlagdt 8,528,200 kronor.

Femte hut'vudtiteln vhl 1892 års urtima riksdag. Beträffande 1892 års urtima riksdag ligga dess beslut oss

så nära i tiden, att det må vara tillräckligt med några få orcl erinra derom. Sammankallad i hufvudsakligt syfte att lösa för landtförsvarets ordnande vigtiga angelägenheter blef denna riksdags beslut af genomgripande betydelse äfven för :flottan, i det . att af Kongl. Maj :t föreslagna ändringar i värnpligtsla­gen den 5 Juni 1885 vunno riksdagens bifall. Genom nämnda förändringar utsträckes de värnpligtiges tjenstetid till och med 40:e året, med 8 år i beväringens första uppbåd, 4 år i det andra, och 8 år i landstormen. Derjemte komma :flottans värn­pligtige att under innevarande år öfvas i 66 dagar och från och l!led nästa år i 90 dagar, deraf, såvidt kändt är, endast

-0-

30 dagar om skeppsbord och den öfriga tiden - resp. 36 da­gar och 60 dagar - iland, under befäl från armeen, men med

medel från :flottan. Till bestridande af kostnaderna för den utsträckta öfnings-

tiden hade Kongl. Maj:t föreslagit riksdagen, att för år 1893 under femte hufvucltiteln anvisa ett anslag af 85,000 kronor. Detta anslagsbelopp var beräknadt under förutsättning af att det till beväringsmanskapet dittills utgående dagaftöningsbe­loppet, 20 öre, komme att fortfarande bibehållas. Men då det seelan syntes riksdagen skäligt, att höj a detta belopp till 50. öre så föranleddes derigenom en ökning i nämnda anslag af

)

ej mindre än 29,700 kronor. l1,iksdagen anvisade för år 1893 i öfverensstämmelse dermed 114,700 kronor, att gemensamt med det ordinarie anslaget till sjöbeväringens vapen~fningar re-

dovisas. Med anledning af bifall till Kong l. Maj :ts förslag om ·

ändring i lagen om lindring i rustnings och roteringsbesvären

elen 5 Juni 1885 samt de inom riksdagen i samma syfte väckta förslag, anvisade rikselagen ytterligare under femte hufvucltiteln 13,300 kronor, att redovisas gemensamt med det å ordinarie stat, vid lagtima riksdagen, under samma titel anvisade anslag. Genom de tilläggsanslag som sålunda för år 1893 kommit femte hufvucltiteln till godo, uppgår dess slutsumma till 8,656,200

kronor.

Flottans militära personal.

Officerskåren:

Ofticerarnes antal vid Kongl. flottan, har uneler året l Oktober 1891 - l Oktober 1892 blifvit ökaclt med från sjö-

e. krigsskolan utgångne underlöjtnanter ............................. . v

och minskad t genom: afskecl .............................................. .. ............. l med döden · afgångne ....................................... · 2 3

- 10 - ...

samt utgjorde således den l Oktober 1892 antalet

officerare vid Kongl. flottan ............................ -.. 161

Kong l. flottans permanenta och Kong l. Maj :ts flottas nya

reservstater, hvilka den l Oktober 1891 räknade 32 officerare, hafva under året minskats genom :

med döden afgångne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2

afskecl ............................................................ l 3

och utgjorde således å nämnda båda stater den l

Oktober 1892 antalet officerare........................... 29

Följande befordringar inom officerskåren hafva under sam­

ma tid egt rum, nämligen: vid Kongl. flottan:

till konteramiral . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l

" kommendörkapten af l:a graden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 11 kommendörkapten af 2:a graden ......... .............. ...... . 2

" kaptener . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

" löjtnanter... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 11 underlöjtnanter . . . . . .................................................. 6

i Flottan: till kommendör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l

samt i Flottm;s 1·eserv:

till underlöjtnanter .. .. . . . . .. .. .. . . . . . . .. . . .. . .. .. . .. .. .. . . . .. .. .. .. . .. .. 11

der af l från sjökrigsskolan och lO utexaminerade reserv­

officersaspiranter.

Underofficerskåren

har uneler året l Oktober 1891- 1 Oktober 1892 ökats med:

till underofficerare af 2:a graden befordrade ................. / .. 24

samt minskats genom: öfverflyttade till pensionsstat .. .. .. .. .. . . .. .. .. .. . .. .. . . .. .. .. 15

med döden afgångne . . . . . . . . . .. .. .. .. . .. . . . .. .. . . . .. .. . .. .. . . . .. . 8

genom öfverfiyttning på månadslönarestat . . . . . . . . . . l 24 Till flaggunderofficerare hafva befordrats: - -

underofficerare af 2:a graden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

Underofficerspersonalen, med undantag af de å nya reserv-

il - ·

staten och till månadslönarestaten öfverflyttade, upptog den l

·Oktober 1892 ett antal •af 249, hvaraf 15 flaggunderofficerare

och 149 unrlerofficerare af 2:a graden tillhörde Carlskrona samt

13 flaggunderofficerare och 72 underofficerare af 2:a graden

tillhörde Stockholms station. · Inom Kong l. Maj :ts flottas nya reservstat, har und~r året

ingen förändring egt rum och utgjord e antalet underofhcerare

derstädes fortfarande 9.

Sjömans kåren.

1l>Iatroslcompanierna bestodo den 30 September 1892 af:

l:a klassens sjömän, underofficerskorporaler . . . . . . 132 l:a 11 " öfrige . . . . . . . . . . . . . . . . .. · 312

2:a 11 11 • • • • • • • • • • . • • • . • • • • . 344

S:e " " . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 921 66 Rymde .... ·. · · · · · · · · · · · · · · · · · · · · · · ·

Vakante, tillfälligt . . . . . ......... · · · · · · · · · · · · 795 2,570

Medelåldern inom matroskompanierna var: för l:a klassens sjömän, underofficerskorporaler . 33 år

32 11 11 l:a 11 11 . ö±rige .... ..... . ............ . 11 2:a 11 11

••••••• o o ••••••••• ...... .. . 23 ''

11 3:e " 11 •• o ••••• o o •••••• ••• ••••••••

Eldare- och lwncltverkslcompauienw utgjordes af: J~'ldarea {delninge11.:

l:a klassens sj ö män, underofficerskorporaler . . .·.

l:a " " öfnge ..... .. ... .. .. · ·. · ·.

2.a " 11 • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

3:e " 11 · • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Ry1nde .. . . ...... ...... ·. · · · · · · · · · · · · · · · · · · · Vakante, tillfälligt . . . . . .. . ... . · · · · · · · · · · · · ·

Medelåldern inom eldareafdelningen var:

för l:a klassens sjömän, underofficerskorporaler

42 53 152

118 l

72

11 l:a n " öfrige .... · · · · · · · · · · · · · · 11 2:a " " · · · · · · · · · · · · · ·

" 3:e 11 " •••••••• o ••• o ••••••••••••••

20 "

348

35 år 32 11

24 71

21 "

-l~-

Handtvedwreaj"de1nin_qell:

l: a klassens sj ö man, underofficerskorporaler:

timmermän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

segelsömmare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 vapensmeder ............................ . ! 15

l :a klassens sj ö män, ö frige:

timmermän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 segelsömmare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .... · 3

vapensmeder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

minhandtverkare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ~ 41

2:a klassens sj ö män:

ti1nmerman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. .... . l vapensmeder . , . . ................ . ......... . ... . 3 4

· 3:e klassens sj ö män:

timmermän........... .. ............. . . . . . . . . . 4

vapensmeder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 8 .

Vakante tillfälligt . .. ........ . ...... . ..... . ...... ~~ 19 87 Medelåldern inom handtverkareafdelningen var: --­

för l:a klassens sjömän, underofficerskorporaler. . . . ... 38 år i' l·a " n ··f· . o nge ...................... 35 " " 2:a " " . . . ........... .. ........ 23 ,,

'' 3:e " " 19 " •••• ••• •••••••••••• o ••• o ••••

Minörkompanierna bestodo af:

l:a klassens sjömän, underofficerskorporaler ..... . . 18 l:a " " öfrige . . . . . . . . . . . . . ....... . 34 2:a " " 20

105 3:e " " • • o •••• o ••••••••••••••

Rymde ... . .................... . 3 Vakante, tillfälligt 71 251

Medelåldern inom minörkompanierna var:

för l:a klassens sjömän, underofficerskorporaler ...... . . 28 år " l·a " " .. f· . o nge ....................... 24 " " 2:a " " .. ·' .. . .... . .. . .. .... . .... .... 23 " 71 3:e l1 n ........................ . 20 "

- 13 --

Fästningsartillen:stkompanierna bestodo af: l:a klassens sjömän ...... . ..................... . 2:a n n

3:e n " Rymde .. Vakante ............ .... ...... .... ..... ... .... .

44 31

143 4

178 400

Medelåldern- inom fästningsartilleristkompanierna var:

för l:a klassens sjömän ........ . ..................... 26 år

" "

2:a 3:e

" "

" ............................ .. "

BåtsmanskomzHmierna bestodo af: l:a klassens sj ö män . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175

2:a " " . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 681

3:e " " ..................... . ..... 1,109 Rekryter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . 8

V arfsklass . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 346

23 " 21 "

V alm n te . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. .... .. .. . ... . . 3,367 5,686 Medelåldern inom båtsmanskompanierna var: --

för 1:a klassens sjömän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... ..... 45 år

" 2:a n " ..... . . . ...••.. . .....•..•... 40 "

n 3:e " " .. . .... .... . ................ 37 "

R ekryter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 "

V arf..;;klass . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 "

Skepps_gossekårens styrka den l Oktober 1892 var 389 gossar:

Af de karlskrifne hafva anstälts: på kompanierna vid Carlskrona station . . . . . . . . . . . 37

på " " Stockholms " . . . . . . . . . . . 23 60

Medelåldern mom kåren var 15 år; 60 gossar voro öfver

17 år gamla. Antalet inlemnacle ansökningar om antagning till skepps­

gosse utgjorde 326 stycken, af hvilka 218 antogos eller 67" /u· (Forts.)

-- 14-

Arsberij.ttelse af föredraganden i artilleri. Af kaptenen Yid Kong!. flottan A. B. Juel inlemnatl till Kong!. Örlogsmanna­

sällskapet i Oktober 1892.

Då j ag nu går att inför Kong l. Örlogsmannasällskapet re­

dogöra för det vigtigaste, som under året tilldragit sig inom

sjöartilleriet -- ett uppdrag, som förut på ett så förtjenstfullt

sätt varit fyldt af vapnets inom detta område mest framstå­ende och erfarne män - så känner j ag lifligt behofvet af

Sållskapets välvilliga öfverseende med bristerna hos mitt ar­

bete. Ehuru jag efter bästa förmåga sökt lemna en så full­

ständig bild som möjligt af årets utveckling, så vågar jag dock

ej hoppas att hafva fått kännedom om allt af intresse, som

derunder tilldragit sig. Detta så mycket mera som omstän­

digheterna föranledt mig att hafva denna redogörelse fårdig

mer än en månad före presidiiårets utgång, eller vid den tid­

punkt som eljes bäst hade varit lämpad för att börja dess ut­

arbetande. En så kort tidrymd som ett år kan ej gerna hinna att

uppvisa några stora afgörande framsteg på e~t område redan

så kultiveradt som artilleriets. Visserligen talar man om att

utvecklingen i vår tid skenar åstad i alla riktningar, men det

är egentligen när man blickar tillbaka öfver en mera obestämd

tidrymd; som man iakttager detta. Vid det första framträ­

dandet af en ny ·konstruktion kan man i allmänhet ej säga,

huruvida den kommer att bli epokgörande eller icke och de

förhoppningar, som vid första utbasunandet af något nytt fästes

vid dess vigt i dylikt afseencle, visa sig i allmänhet vara allt

för öfverdrifna. 1'Hvad stort sker, sker tyst" och elen vigti­

gaste utvecklingen är elen, som lugnt och j emnt fortgår uneler

våra ögon utan några väldiga språng, hvilka allt för ofta visa

sig vara snedsprång. Som dessutom det, som rör vår flottas

-15-

artilleri är det för oss vigtigaste, har till grund för denna re­

dogörelse blifvit lagd årets arbete på vår materiels utveckling,

med omnämnande af den utländska utvecklingen endast der

den gifver anledning till jemförelse med vår, samt på sådana

områden, der vi fylla våra uelwf från utlandet. ' En värdefull tillökning uti flottans kanonpark: utgöra de A1·tillm·i.

under sistlidne Oktober för pansarbåten Thule af Armstrong

et C:o levererade tvenne 25-cm. kanonerna. Dess e skilj a sig

från sina föregångare af samma kaliber i flera afseenelen näm-

ligen genom förändringar uti loppets konstruktion, i baldadd­

ningsmekanismen samt i kanonens byggnad. Längd, vigt, pro-

jektil, laddning och eff~kt äro dock lika de öfriga 25-cm. ka­

nonernas. Förändringen uti loppets konstruktion består deruti att

refflorna gifvits en starkare vridning, hvarj emte deras antal har

ändrats. Mekanismen lik1~ar den på Götas kanoner med följande

förändringar: kammarskrufven är afseeld att öppna~ endast

med användning af den för detta ändamål befintliga mekaniska

anordningen och icke efter behag med denna eller blott hand­

kraft, samt saknar derföre handtag, och rörlig häfarm. Kam­

marskrufvens såväl vridning i skrufmodern som utdragning

och svängning åt sidan verkställes medels kringvridning af

en och samma vef; de båda förstnämnda rörelserna på samma

sätt som på Götas kanoner samt vridningen i skrufmodern

derigenom att kammarskrufvens åt sidan riktade häfarm föres

uppåt eller nedåt af en på gångjernsbultens nedre fyrgängade

del löpande mutter. Den med denna förändring afseelda för­

delen är, att båda kanonernas bakladdningsmekanismer skola

kunna hanciteras fullt oberoende af hvarandra _ Detta medgif­

ves icke af anordningen på Götas kanoner, der båda vefvarna

för bakladdningsmekanismen äro på den sidan af p j esen, som

vett er inåt det trånga rummet mellan kanonerna. På Thule

sitter deremot vefven på hvardera kanonens yttersida.

De fl esta olikheterna i den inre byggnaden hafva tillkom-

-16-

mit i ändamål att gifva kanonerna större styfhet mot böjning.

Detta har skett dels genom att i stället för många korta band

använda ett fåtal mycket långa cylindrar. Så till exempel är

innersta bandlaget, som förut bestod af en mantal och 5 band,

på dessa kanoner sammansatt af en mantel och två cylindrar,

hvilka senare i längd emotsvara de fem banden; och dels äro

de yttre banden i längdriktning så fast förenade med }war­

andra, att kanonens styfhet mot böjning icke är beroende ute­

slutande på kärnröret, utan åstadkommes genom de yttre ban­

den och kärnröret tillsammans, hvarigenom motståndsfön~1ågan

i detta afseende blifvit minst fördubblad. Men ä±ven emot

sprängning är säkerheten förökad uti den nya konstruktionen

i det att o·odset från slädbandet och halfvägs fram ti JI myn-o ningen utgöres af kärnrör med toä bandlag i stället för birn-

rör och ett bandlag vid de äldre. Profskjutningen af dessa kanoner egde rum under sistlidne

September på Armstrong et C:s skjutplats vid Rtdsdale med ,

5 skott ±ör h vardera. De härvid an vända pro j eldilerna hade

samma vigt som 25-cm. pansargranaterna, 204 kg.; laddnin­

garne af brunt prismatiskt krut voro för hvardera kanonen

stigande från 115 kg. eller 5 kg. mer än stridsladdningen, till

134 kg., h vilket är så mycket som _krutkamJ~aren rymmer. De

med dessa laddningar erhållna hastigheterna varierade från

644 till 706 m. medan de motsvarande trycken voro re::;pektive

2,360 och 3,020 atmosferer. Vid alla skotten observerades den för kammarens öpp­

nande och stängning erforderliga tiden. Denna var för öpp­

nanc1et högst 37 och lägst 18 sek. medan det för stängningen

erfordrades högst_ ·go och lägst 24 sek De högsta tiderna till­

höra båda den - först profvade kanonen, h vars evighetsskruf

visade benägenhet att skära i, hvilket vid den andra kano­

nens profskjutning var afhjelpt, så att de längsta tidema för

denna kanon voro, för öppnandet 30 sek. och för stängnin­

gen 32.

~ i7-

be snabbskjutande kanonerna af gröfre kaliber vinna allt­

j emt ten äng. Som bekant var Italien den första europeiska

stat som antog dem i det att kryssaren Piemonte, som full­

bordades 1889 var det första krigsfartyg uteslutande bestyc­

kadt med snabbskjutande kanoner af kaliber vexlande från

Hotchkiss en-pundare till Armstrongs 15-cm. Efter Italien kom

England; af det 70-tal fartyg, hvars byggnad beslöts genom

n the N a val defence act n 1889 och hvaraf större delen nu äro fär­

diga, äro de flesta bestyckade med 12- och 15-cm. kanoner af

detta slag. I mån, som man hinner, ombestyckas äfven äldre

fart.yg med dylika. I 'l'yskland hafva både Krupp och Gruson under flera år

arbetat på framställandet _af större snabbskjutande kanoner.

Man synes nu emellertid hafva bestämt sig för Krupps system

i det att dylika kanoner af 15, 101/ ~ och 9-cm. kaliber, de båda

första 35 och den sista 30 kaliber långa, i April detta år blif­

vit fastställda för tyskar flottan. Äfven i Frankrike har under det sista året arbetats flitigt

på lösningen af denna fråga. En kommission, delvis bestående

af sjöofficerare, tillsattes i ~jol för att undersöka hvilket af de

befintliga systemen af snabbskjutande kanoner borde antagas

för nyanskaffning för flottan, medan man i afvaktan på resul­

tatet häraf har bö1jat med att förändra äldre 10, 14 och 16-cm.

kanoner till snabbskjutande. Kommissionen, som jemfört tvenne

i fjol från Armstrong inköpta kanoner med lavettage, en 12

och en 15-cm., med dylika af Canets, Creus6ts och Hotchkiss

till verkning, har under sommaren gifvit sitt utlåtande till för­

mån för Canets svstem. Hotchkiss kanoner ansågs ej tillfreds--- ,_,

ställande, emedan fallblocksmekanismen ej lämpar sig för kano­

ner af stor kaliber, i synnerhet då de användas för snabbskjut­

ning. Orensöt-kanonen lyckades ej heller att blifva gillad,

emedan den erfordrade trenne olika rörelser för öppnandet af

mekanismen. De Armstrongska kanonerna gåfvo uti frans­

männens händer ej goda resultat vid sigutförsöken och kommo

derföre ej under vidare anpröfning. 'llicls/o·. 'i Sjö1J, 1892.

Suabbskjn­tanrle

kanoner_

-18-

Att de engelska kanonerna skulle få stå tillbaka för den

inhemska tillverkningen var ju äfven att vänta, till och med

om denna ej varit af så framstående beskaffenhet som Canets,

hvilken äfven kan komma en utanför stående att känna sig

tveksam. Af kommissionens utlåtande synes emellertid oveder­

sägligen framgå, att bland de franska tillverkarue Canet intager

första rummet. Att Armstrong, som först kom upp med de

grofva snabbskjutande kanonerna, är den förnämsta tillverka­

ren deraf i England har aldrig varit b estridt. En jemförelse

mellan dessa båda system torde derföre icke sakna intresse.

H vad först mekanismen beträffar, så erfordrar Canets för

manö1·ern blott en rörelse af häfarmen, medan Armstrongs

hittills erfordrat tre. För ett par månader sedan har emeller­

tid afprofvats en ny modifikation af den sistnämnda mekanis­

men, som äfven den öppnas och stänges med en rörelse af en

häfarm i horisontal led, utan att denna förändring gjort nieka­

nismen mera komplicerad. Med afseende på manöverns lätthet

torde derför systemen få anses j emnstäJlda. Ej heller synes den

ena mekanismen vara mera komplicerad än den andra.

Patronhylsans extraktion består vid Armstrongs kanoner

endast deruti, att hylsan lossas så mycket, att den sedan kan

uttagas för hand; hvaremot vid hastigt öppnande af Canets

mekanism hylsan lär kunna kastas ut. I England anser man

detta olämpligt dels emedan sjöfolket vanligen gå barfota om­

bord och då måste vara rädda om sina fötter vid skjutning,

och dels emedan de tunga hylsorna vid utkastningen lätt kunna

taga skada, så att de ej kunna omladdas.

Vid Armstrongs kanoner äro i regel projektil och hylsa

skilda åt; skälet härför är ej att söka uti hans i vissa fall

större pro j ektilvigter, utan i det förhållandet, att man inom

engelska flottan ej vill stufva så stora laddningar i samma

durkar, som laddade och med rör försedda projektiler, hvar­

j emte stufning och langning betydligt underlättas genom åt­

skilj ande t; desutom anser man, att för de gröfre kalibrarue

ammunitionen ej får vara tyngre, än att hvarje del kan handte­

ras af en man. Canet deremot har här enelåst lagt an på att

'"'- Hl -

drifva upp skjuthastigheten med åsidosättande af sådana han­

syn, som ej angå kanonkonstruktören. Han öfverträffar der­

för äfven Armstrong uti snabbskjutning. Men den på skjut­

platsen ernåelda skjuthastigheten kan aldrig påräknas ombord,

ty, när kanonen skall användas från en rörlig plattform, så

blir denna hastighet hufvudsakligast beroende af den tid, som

erfordras för kanonens inriktning, under det att, huruvida för

omladdningen åtgår 1/ 1; eller 1

/ 10 minut, är af föga betydelse.

Med afseende på lavettagen förefinnes ingen afsevärd skill­

nad mellan systemen; båda använda rekylmantel med hydrau­

lisk broms och fjederkraft för tillbordssättningen och vid båda

verkställes riktningen och affyrningen af samma nummer, h vil­

ken jemte lavettaget är skyddad af en kraftig stålskölcl .

Beträffande slutligen de respektive kalibrames effekt vid

mynningen, så visa häruti Canets kanoner till följ d af sina

höga utgångshastigheter, en betydlig öfverlägsenhet. Som man

~j kan påvisa någon nämnvärd skillnad emellan de engelska

och franska röksvaga krutsorternas godhet, så är orsaken till

Canets höga utgångshastigheter nästan uteslutande att söka

uti den större laddningsvigten och uti den betydliga längden

hos hans kanoner samt för somliga kalibrar hos den mindre

projektilvigten. Häruti ligger den väsentliga olikheten mellan

de båda systemen. Hvad först längden beträffar, så är ur artilleristisk syn­

punkt den största möjliga längd önskvärd, men som Arm­

strongs kanoner äro konstruerade specielt för sjöbruk och man

ombord ej vill hafva kanonerna allt för långa, så har 40 ka­

liber blifvit bestämdt som den gräns, hvilken ej bör öfverskri­

das för kanoner afsedela för engelska flottan, medan deremot

Canet ej har någon bestämd gräns för längden på sina ka­

noner. Härigenom får han frihet att använda en större del af

loppet till krutkammare med bibehållande af en fördelaktig

proportion emellan krutkammarens och refflade loppets voly­

mer och sättes sålunda i stånd att använda de större laddnin-

- 2ö -

gar, som betingas af de högre utgångshastigheterna. Det visar

s1g nämligen, att om man vill öka ett vapens effekt, är det ej

nog med att öka loppets längd, emedan man clerpå vmner

j emförelsevis föga ökad utgångshastighet, om man ej samtidigt

ökar krutkammarens och laddningens storlek. En följd häraf

är att Canets ammunition genom den större krutladdningen och'

patronhylsan väger lika mycket och mera än Armstrongs.

Vid Elswich uppställer man elen fordran på säkerhet emot

p j esernas sprängmng, att t rycket eJ far vara högre, än att

kanonen kan emotstå det; äfveu om kärnröret skulle vara rem­

n aclt eller genombränclt i hvilken punkt som helst af loppet.

Såsom en följd a± denna grundprincip äro kanonerna bandade

ända ut till mynningen och man kan svårligen gå utöfver ett

tj enstetryck af 2,200 till 2,400 atm. Canet använder lika höga

gastryck som Armstrong, oaktadt h ans kanoner ~j äro bandade

på långa fåltet, och häraf följ er ovilkorligen , att han eJ kan

hafva samma säkerhet emot sprängning som Armstrong eller

med andra ord att den sistnämndes pJeser äro starkare än

Canets. N edanstående j emförelsetab ellmellan Armstrongs och Canets

snabbskjutande kanoner är grundad på uppgifter erhållna direkt

från de båda fabrikanterna. T abellen upptager de kalibrar,

som tillverkas hos Armstrong samt bland Canets pJ eser dem,

som äro närmast lika Armstrongs i kaliber och längd.

Inom vår flo tta ega v1 ännu e.J någon större kaliber, än

57 mm. Detta är visserligen ett nedslående faktum i betrak­

tande af att stormakterna med flera stater numera utrusta sina

nybyggda stridsfartyg uteslutande med snabbskjutande kano­

n er upp till 15-cm. kaliber. Men å andra siclan kunna v1 väl

näppeligen förvänta oss att vara i stånd att hålla j emna steg

med de större sjömakterna i detta afseende mer än uti andra,

hvilka i likhet härmed äro så godt som uteslutande beroend e

på penningetillgångarne.

Ehuru Vl således eJ hafva att paVIsa någon till större ka­

librar utsträckt användning af det snabbskjutande systemet,

..s:: c,.) o m CD c: o '--m E '-< c: et!

~ ~ c: et! '­:o .... E ~ .....

~ 21 - ·

o >() Cl)

·•

~

* o C\J c g s

o o ro -,i'

"''

8 "'' 1::-)

"''

8 Cf)

g3'

u o

*

-22-

så har dock under det förflutna året arbetats på vinnande af ökad erfarenhet på detta område, i det att en snabbskjutande kanon af inhemsk tillverkning och konstruktion har anskaffats och försökts. Efter de skjutningar vid Finspong med höj­och sänkbara pansartorn jemte snabbskjutande kanoner, som finnas omtalade i årsberättelsen i artilleri för i fjol, beställdes för flottans räkning en 57 -mm. försökskanon, i hufvudsak lik de framställda pjeserna. Genom att afstå från mekanismens automatiska stängning eftf'r laddningen, hoppades man att er­hålla en solidare och mindre komplicerad mekanism än på Maxim-Norclenfelts halfautomrttiska kanon och detta i förening med fördelame af ett billigare pris och tillverkning inom lan­det. Då denna kanon i Januari profsköts, visade ett par af mekanismdelarue sådan svaghet, att skjutningen måtte afbry­tas. Sedan de skadade mekanismdelarue l rlifvit ersatta med nya, godkändes kanonen efter förnyad profskjutniug. Kanonen an­vändes derefter på Carlskrona skjutbana för profning af ammu­nition, då efter någon tid åter visade sig sådana formförän­dringar uti mekanismen, att denna måste repareras. Efter denna sista reparation har kanonen lyckligen genomgått en profskjut­ning af 100 skott med tj ensteladdning. Dock må man ej undra på om tilliten till denna mekanisms soliditet har blifvit något rubbad.

Finspangskanonen erbjuder ej heller längre ensam förde­lame af tillverkning inom landet och billigare pris än Maxim­N ordenfeltskanonerna, ty uneler hästen har profvats 4 st. af Stockholms vapenfabrik levererade, för kanonbåten Svensk­sund afsedela 57 -mm. kanoner, af nyssnämnda typ, helt och hållet tillverkade inom landet och till ungefår samma pris som Finspongs kanoner. .

Ehuru Maxim-Norclenfölts halfautomatiska 57-mm. kanon hittills har uppfyllt de förhoppningar, som vid anskaffandet ställdes på densamma och fastän elen onekligen något inveck­lade mekanismen . i allmänhet ej visat tecken till svaghet, så

hör man c1ock stqr+doip, ibmka,stas tvify~l om dess pålitligh~t

-23 -

uncl<?r strid, med påpekande af elen större svårigheten att ställa tillrätta ett fel uti en dylik mekanism än uti en enklare. Med aJseende härpå finnas goda skäl både för och emot, så att resultatet af r esonemanget blir beroende på vid hvilka af dem mal\ fäster största vigten. För kanonernas skötsel skola vissa handgrepp utföras; de af dem som öfverlemnas åt vapnet att verkställa automatiskt, blifva hastigare och noggrannare utförda samt utan risk att vapnet dervid tager skada genom ovarsamt ha1cdterande, hvarj emte man i högre grad frigi ort sig från följdmua af att betjeningen under striden förlorar be­sinningen och af att ovan~ folk . måste intaga undanskjutna nummers plats ~ men mekanismen blir mera invecklad med deraf följande olägenheter. Vi, som aldrig hafva sett vårt folk uti strid, veta ej h1ru pass talrika de fall kunna blifva, då en karl tappar koncepterna, så att han är mer eller mindre med­vetslös om hvad han företager sig. Vi kunna derför svårligen afgöra hvilken, som på det hela taget under drabbning kom­mer att blifva pålitligatt, mekanismen eller betj eningen.

Vill man afstå från användande af rekylen för automatisk manöver hos mekanismm, så kan denna konstrueras mycket enkel. Ett exempel härpå lemnar en af Societe Nordenfelt i Paris framställd 57 -mm. kanon, som i Maj detta år profvades i Seraing i närvaro af en från marinförvaltningen utsänd officer, som clerom afgifvit m fördelaktig rapport. Den prof­vade kanonen var afsedel för Kongostaten och var j emförelse­vis kort, hvilket dock ej hade någon betydelse, enär profvet egentligen afsåg mekanismen. Kanonen var konstruerad för användning af röksvagt krut och hade derför mindre kammare och patronhylsa än våra af samm'l. kaliber. Lavettaget bestod af lavettklyka med cleri hvilancle rekylmantel med hydraulisk broms och fj eder buffert. ·

Det för denna kanons bakladdningsmekanism mest utmär­kande är, att slutstycket består af m i förhållande till loppet excentrisk kammarshuf af mer än dubbelt så stor diameter som .

loppet:'! kaJiber ooh lwars medellinie ä\ paraHel med kärnlinien

Höl.-svagt krut.

-24 --

och belägen något mer än en half kaliber vertikalt under den­

samma. Mekanismen öppnas genom att vrida kammarskr11fven

så, att en parallelt med dess medellinie gående urtagning af

samma vidd som patronläget kommer midt för detta: stäng­ningen sker genom att från detta läge omvrida skrufven ett

halft hvarf. Vid öppnandet utkastas den använda patronhyl­

san och slagstiftet spännes. Affyrningen verkställes af elen

riktande. De vigtigaste egenskaper, genom hvilka denna me­

kanism fördelaktigt ski~jer sig från de hittills :<~vända kon­

struktionerna är, att nästan alla dess delar ku!lna lossas :och

ombytas utan att taga ut slutstycket samt att mekanismen i alla lägen från stängd till öppen är skyddande omgifven. af kanonens gods.

Liksom under föregående år har äfvell under det nu snart

tilländalupna; användningen af röksvagt lrut varit föremål för

en väsentlig del af de här hemma allställda skjuttörsöken.

Såsom vi påminna oss. från förra årsberättelsen i artilleri hade

man under loppet af 1891 kommit till det resultat, att af de

försökta krutsorterna ballistit, eller sisom det numera benäm­

nes, nobelkrut, ä~· lämpligast att ersätta det hittills använda

svartkrutet i 38- och 57 -mm. kallonerna. I den förra hade

man med en laddning af 165 gram 3-mm. grafiteradt dylikt

krut erhållit 700 m. utgångshasttghet med 1,500 atm. tryck

uti projektilens bas, och i den senare kanonen, med 380 gram

af samma krutsort, 650 m . . utg·ångshastighet och 1,GOO atm.

tryck i projektilens bas, svaJande emot omkring 2,000 atm.

vid stötbottnen. Med anledning häraf anbefallde K. marinför­

valtningen i böljan af innevarande år, att ofv~nstående ladd­

ningsvig~er af detta krut hädanefter skull e användas för skarpa

patroner till 57- och 38-mrr:. kanonerna.

Emellertid visade det sig, då den första större leveransim

af 3-mm. nobelkrut sistlidne April profsköts, att man med 380

grams laddning erhöll V,,= ti79 m. och maximitrycket vid stöt­

bottnen 2,380 atm. eller omkring 400 i'ttm. störr e1 än vid prof=

-25 -

skjutningen i Oktober; för att erhålla samma utgångshastig­

het, som vid sistni:imnda skjutning, erfordras blott 370 gram,

som gaf ett maximitryck af 1,840 atm. vid stötbottnen. Då

härigenom var tydligt, att olika leveranser af röksvagt krut

kunde gifva fullt tillfredsställande resultat blott laddningsvig­

ten ändrades något och dessutom utrymmet i patronhylsan i

hvaTj e fall är betydligt större, än som tages i anspråk af lad d­

u ingen, så ändrades föreskriften om laddningsvigten derhän,

att för 57 -mm. patroner skall användas sådan vigt af 3-mm.

grafiterad t nobelkrut . att proj ektiJens hastighet, nppinätt på 35

m. afstånd från mynningen, ligger emellan 630 och 650 m. utan

att maximitrycket vid stötbotten i medeltal öfverstiger 2,000 ~tm. Genom att öfvergå till det röksvaga krutet h ar sålunda

icke allenast vunnits det ursprungliga ändamålet, som var att

blifva af med den för snabbskjl1tning i hög grad hinderliga

krutröken, utan dessutom ernåtts en högst väsentlig stegring ·

uti effekten. För att tillgodogöra sig nobelkrutets egenskaper

i detta senare af.<seencle, fortsattes försöken med dylikt krut i

25-mm. kulspruta uneler sistlidne 'Mars. Vid denna }Jj es med­

gifver ej utrymmet i patronhylsan, att trycket mätes vid stöt­

botten såsom vid 57-mm. kanonerna, utan skulle man för ~l etta

ändamål nödgas borra hål i pipan. För att utan en dylik åt­

gärd kunna närmevis bestämma maximitrycket i kammaren,

användes vid försöken i Carlskrona tryckmätare anbringade

i pro j eldilens botten. Denna tryckmätare borde enligt före­

skrift från K. marii-iförvaltningen ej få gifva högre tryck än

1,600 atm. skjutningen böljades med 20 gram 2~mm. grafite­

raclt nobelkrut och då trycken voro låga stegrades lacldnin­

garne så småningom till32 gram. Härmed erhöll s V a:,= ti30 m.

och trycket 1,730 atm. Vid skottet med denna laddning extra­

herades ej den tomma hylsan, 1vaJjemtA slaghatten genom­

slogs och flera 'delar af mekanismen sö~1clrades. Allt detta tydde

på, att trycket varit för högt. Som det dessutom visade sig,

att hastigheten var så stor, att projektilen E:i följde refflorna,

mins~a,de~ ;\ter laddningen gradvis till 27 gram, Härmed <:Jr~

-26-

hölls V 3 •1 = 574 m. och trycket 1,300 atm.; slaghattarue hö~lo i allmänhet för denna laddning. •

Orsaken livarför genon1-brännning af slaghattarue ej får ega rum är, att den utrusande krutgasen kastar tillbaka slag­hanen med sådan kraft, att mekanismen löper fara att taga skada.

Emellertid hade vid Stoekholms vapenfabrik, som under de senare åren levererat 25-mm. ammunition till flottan, försö­ken med nobelkrut omfattats med mycket intresse. Man för­såg der en 25-mm. kulspruta med i pipan inskrufvad tryck­mätare för uppmätning af gastrycket i kammaren. Med denna erhölls vid 27 grams laddning ej mindre än omkring 3,000 atm. tryck, medan en samtidigt i projektilbasen insatt tryckmätare gaf ungefår samma resultat som erhållits i Carlskrona. Häri­genom blef det klart, att de hittills använda laddningarna varit alldeles för stora och man nedgick till 25 gram, som på den i pipans gods fasta tryckmätaren gaf 2,000 atm. med V 35 = 550 m., under det att tryckmätarei1 i . projektilbasen visade 1,100 atm. På grund af dessa försök har 2-mm. grafiteradt nobelkrut fastställts som laddning för 25-mm. patroner.

Laddningen bestämdes först till omkring 25 gram, men då senare försök under sistlidne Oktober visade, att god styrning af proj eldilen ej kunde erhållas med denna hastighet, så har man nödgats gå ned till en laddning, som ger omkring 470 m. hastighet, mätt på 35 m. afstånd från vapnets mynning. Ut­rymmet i 25-mm. patronhylsan är ej så stort, att laddningen behöfver insys i en kardus, utan den uppfyller helt och hållet patronen oeh skiljes blott med en tunn pappersförladdning från projektilen. I hylsans botten är inlagd en rund sidenpåse in­nehållande l gram jagtkrut såsom tändladdning.

Efter de gynnsamma resultat, som erhållits med nobelkrut i de snabbskjutande kanonerna kom turen att försöka detta krut äfv•m i större pjeser. En försöksskjutning i detta afseende företogs i Mars månad med en kasserad 12-cm. kanon Ml81. Ändamålet med dEinsamma var att ~;>öka sävii,l den li.i.mpligastEI

-27-

kornstorleken som den högsta laddning af nobelkrut, som med fördel kunde användas utan att gastrycket i krutkammaren öfversteg 2,200 atm. eller projektilens gördel öfveransträngdes. För att under projektilens väg ·genom loppet kunna uppmäta krutgasens tryck derstädes blef kanonen till en början apterad för trenne tryckmätare. Kanalerna till desamma voro borrade genom kanonens gods på respektive 2,023, 1,586 och 300 mm. afstånd från mynningsplanet, motsvarande 403, 940 och 2,126 mm. framför den ansatta projektilens bas.

Kopparcylindrarne, som användes i dessa tryckmätare voro icke förstukade. I krutkammaren vid Etötbottnen användes svenska tryckmätare, förstukade till 1,200 atm., men för att er­hålla bättre jemförelse mellan trycket uppmätt vid stötbottnen och på de olika ställena i loppet, inlades i krutkammaren under några skott äfven engelsk tryckmätare med samma slags kop­parcylinder som am"ändes i tryckmätaren i loppet.

Man började skjutningen med en laddning af 2 kg. 4,5 mm. grafiteradt nobelkrut och gick gradvis upp till 3,25 kg., med h vilken högsta laddning sköts 5 skott. Före det 5:e skot­tet insattes ytterligare en tryckmätare genom kanonens gods, så att den utmynnade omkring 20 mm. framför den ansatta projek­tilens styrgördeL Medeltalet af de i dessa 5 skott erhållna tryc­ken synes af nedanstående tabell; till j emförelse finnes äfven infördt trycken vid skjutning med vanligt svartkrut.

G a s t r y e k.

YiclCstötbottenl 2

•368 · ~ 2

•023

11

•58

.(j \ 300 mm. Utgångs-

Krutsort • mm. mm. . mm. fr. m •u. hastighet (ong. tryckm.) fr. myn. fr. myn. fr. myn. )

l at m. l atm. l atm . l atm . l

atm. l

lll.

Nobelkrut

\

1,705

l 1,990

l 2,338

l 1,469 581 599

Svarthnt 1,G77 1,502 1,056 l :!05 l 512

-28-

Man erhöll sålund a med nobelkrut det oväntade resulta­

tet att maximitrycket ej utvisades af de vid stötbottnen place­

rade tryckmätarne, utan af den af tryckmät.ame i loppet, som

var belägen omkring 403 mm: framför den ansatta projektilens

bas eller ungefär i tappaxelns vertikalplan. Då detta var ett'

resultat, som man ej kunde nöjaktigt förklara, och dessutom

gördlarue på de projektiler, hvilka skjutits med den högsta

laddningen visade så breda spår efter bommarne, - att enelast

högst ringa af kopparen återstod för att åstadkomma styrning

så har man ej af detta försök funnit anledning att frångä

svartkrutladdningen för -12-cm. kanon l\1:181. _

Liknande försök hafva ,sedermera företagits af Stockholms

vapenfabrik med en 25-mm. kulspruta med 6 i pipan inskruf­

vade tryckmätare. Resultatet blef äfven här, att trycket ett

stycke fram i loppet va::- högre än i kanunaren. Det torde

dock ej vara skäl ::.tt fasta så synnerligen stor vigt vid detta

förhållande; ty i England ha Noble och Longriclge, och i

Frankrike Sarran och Vieilie genom undersökning af liknande

resultat som de ofvanstående kommit till den slutsats att tryck-' .

mätare placerade framför den ansatta projektilens gördel gifva

för höga tryck och detta i synnerhet vid' röksvaga krut~orter. I ett _under sommaren publicerad t föredrag säger Capt.

Noble på tal om tryckmätning i loppet: "Ehuru jag ej förne­

k~r att tryckmätare, . placerede i .loppet på en kanon, kumia

g1fva värdefulla fingervisningar, anser j ag likväl, att de er­

hållna res ultaten ej äro tillförlitliga, såvida de ej bes tyrkas

genom af tryckmätarne oberoende medel. Då gaser eller andra

förbränningsproclukter äro uti ytterligt snabb rörelse, är det

aUtid sannolikt att en del af dessa proclukter slungas in uti

tryckmätaren med hög hastighet, hvarvid ett för högt tryck

kommer att erhållas; och det är ej heller omöjligt, att stundom

äfven för låga tryck registreras". - - - 11 Jag skulle kunna

illustrera min tankegång genom att bedja Eder föreställa Eder

f"tfekten af eLt hagelsl~ott , af.<> k:ju tet i en tryckmätare -

-29-

de med stor hastighet framkastade explo~ionsprodukterna verlut

alldeles på samma sätt". Uti ett unel er året utkommet arbete kallaclt "The artillery

of the Future and the new Powclers" säger Longridge, efter

att hafva framhållit hurusom de tryckmätare, som äro plaee­

rade - framför läget för koppargörcleln, ögonblickligt som pro­

j ektilen passerar utsättas för sina resp. inaximitryck: nAf det

sistnämnda förhållandet följer , att tryekmätare, placerade något

framför proj eldilens ursprungliga läge, ofta blifva betydligt

mera stukade, än andra placerade i kammaren. Detta visar

icke såsom man ofta tror, att ett lokalt maximitryck är belä­

get på detta ställe; detta förhållande är tvärtom en naturlig

följd af apparatens sätt att arbeta, såsom tydligen framgår a±

Sarrans och Vieilles undersökningar i detta afseencle." (Forts .)

Arsberättelse af föredraganden i skeppsbyggeri. Af DircUcin'n vi<l Mariningcniijrstatcn .T. Pihlg-ren inl cmnad till Kong!.

Örlogsnwnnasiillskapet i iifovembcr 1892.

skeppsbyggnadsverksamheten för ver·ldens handelsflottor

fluktu erar, enligt hvacl några sakfiirståndiga påstå, i perioder

om i allmänhet 7 års längd. Hvarföre? Ja, lagen härför har

man, mig veterligt, ännu icke fått klarhet om.

Enligt ''Lloyd's R egister of British and Foreign Shipping"

återgifves uti nedanstående tabell antalet och tontalet af samt­

liga ångfartyg och segelfartyg, hvilka uneler hvartdera af de

se:1aste 7 åren byggts fur handelsmaritima ändamål.

-M-

Ångfartyg " """ll>rlyg f, s,mm' l

Antal- l Tontal Antal l

Tontal l A n tal l Tontal l l l

338 . Il Il

G9~ 1885 33G,481 1: 354 288,177 Il 624,658 ,,

1886 315 357,ö56 11

2G9 205,52G

Ii

584 ö63,082

1887 34G 457,671 i! 193 122,108 539 579.770

1888 548 788,6öö 217 137,868 Ii 765 92G,523

1889 766 1,;260,802 324 241,827 Il

1,090 1,502,629

1800 880 1,328,541 482 318,268 l .:~62 L64G,S09

l 18!H 820 1,005,450 G91 437,377 l! 1,420 l 532,827

Häraf finna vi , att ett minimum i tontalet inträffade 1886,

under det att antalet af nybyggda fartyg var minst 1887; en

nollpunkt i verksamheten kan alltså kanske sägas vara belä­

gen omkring början af sistnämnda år. Maximmn tontal upp­

nåddes 1890. År 1891 var lifligheten redan i aftagande och

erfarenheten kommer helt visst att ådagalägga, att de under

innevarande år nybyggda handelsfartygen äro betydligt färre

samt mindre i tontal; och väl om så är, ty under de senaste

åren har på detta område helt säkert en öfverproduktion egt

rum och efter hvad det uppgifves, finnas uti de utländska,

större hamnarne, synnerligast de engelska, upplagda en oerhörd t

stor mängd dels äldre, "second hand'\ fartyg och dels nya, af

verkstadsbolagen byggda fartyg, hvilka äro till salu och göra

vidare nybyggnader för den närmaste framtiden i allmänhet

onödiga; de flesta byggnadsbäddar stå nog också nu tomma.

H vem vet, när nästa vändpunkt till det bättre kommer

att infinna sig? Möjligen kan ljusningen för verkstadsegarne,

i öfverensstämmelse med förutnämnda hypotes, inträffa redan

år 1894; helt säkert icke förr.

Af det uti förestånde tabell för hvarje år upptagna totala

nybyggnads-tontalet levererad e England

år 1887. .... . . : . . . . . . . . . . . 82,2n °j0

, 1888 ........ .. . . ........ _ . 83,sa 0 f 0

- IU-

år 1889.

, 1890................. .. . 72,7o 0/ 0 och

, 1891 -.. . . . . . . . . . . . 75137 °/0

Häraf vill det synas, som om Englands ställning såsom

fartygsproducerande land vore något på retur i förhållande

till elen öfriga civiliserade verlden och så är nog äfven förhål­

landet. Nordamerika har nämligen på senare åren betydligt

utvidgat sin skeppsbyggeriverksamhet, detta visserligen mest

för örlogsmarinens räkning, men äfven för att fylla den inhem­

ska handelsflottans behof, och Tyskland går i detta hänseende

likalecles stadigt framåt.

Af tabellen kan vidare dragas den lärdom, att medelton­

talet för ångfartygen är i ständigt växande sedan 1885. Äf­

ven segelfartygen synas vara i tilltagande, hvad dimensioner­

na beträffar, och, egenclomhgt nog, till och med träfartyg af

ovanlig storlek hafva på senare tider sett dagen.

Vid Bath i Maine har nämligen nyligen byggts ett segel­

skepp af trä, Rappalwnuock, hvilket uppgifves vara och troligen

också är verldens största segel-träfartyg: Längden uppgår till

87,co m. och bredden till 14,sa m. Det är mätt till 3,053 ton

netto. Såsom ett exempel på dimensionerna af de i byggna-

den ingående materialierna må nämnas, att kölsvinet är 94

cm. högt samt att balkarue i spardäck hafva en genomskär-

ning af 45 cm. X 45 cm. Kostnaden uppgifves till 125,000

dollars.

RappaJwn­nor-k.

Den i sällskapets tidskrift förut omtalade "femmastade se­

gelbarken" ~lfaria Rickmers har under innevarande år gått af llfarict Rick-

stapeln samt blifvit fullbordad och ingått i tj enstgöring. D en nu?·s.

eges af firman Rickmers i Bremen och är 114,ao m. lång 14,ao

m. bred och 7,a2 m. djupgående. 'l'ontalet uppgår till 3,800.

Hon förer råsegel på fyra af masterna och har en total segel-

area af 5,000 qv.-m. Dessutom är hon försedd med en auxiliär

ångmaskin med trippelexpansion, hvilken i godt väder kan

drifva upp fartyget till en fart af 8 knop. Propellern är två-

Samoa.

Campania. O(' /i

Lur·an·ia.

-32-

bladig och försedd med rörliga blad, hvilka Ullder segling hm­na ställas långskepps för att ej minska farten.

Detta fartyg är sannolikt ·verldens s.törsta segelfartyg. • Äfven från de vanliga lastångfartygens område har året

lemnat exempel på mycket stora dimensioner. I slutet af Ok­tober månad gick nämligen i Sunelerland en lastångare af sta­peln, hvilken, såvidt mig är bekant, är den största i sitt slag. Den döptes till Samoa och är 138,oo m. lång, lo,4o~ m. bred samt 7 ,4~ m. djupgående; den har då ett deplacement af 13,000 ton. Djupet i rummet är 10,7o m.; den är mätt till 6,400 r~g.-ton och skall kunna lasta ända till 9,200 ton, hvilket ju represen­terar en högst aktningsvärd varuqvantitet. ·

Nu kommer turen till de trammtlantiska passagerareångar­u e och här äro nog de tagTia stegen störst.

Såsom inför detta sällskap redan vid fC11Ta högtidsdagen anförts, hade det kända Ounm·d-bolaget då beslutat sig för att hos Fairfield Shipbuilding and Engineer·ing O:o, Limited i Glasgow beställa tvem1e nya ångare, hvilka skola vara färdiga att redan vid den stundande Chicago-utställningens böTjan föra passagerare från Queenstown till N e w-Y ork

Detta beslnt har också satts i verkställighet och fartygens namn bestämts till Crun ponht och Luettnia.

D en förstnämnda gick lyckligt af stapeln hos ofvannämn­da firma den 8 September detta år och håll er nu på att fnll- · Lm·das. Man ber~ilmar säkert att hafva båda fartygen färdi­ga till elen bestämda tiden.

CamzJania är 189,oo m. lång och 19,no m. bred; den är 13,10 m. c\jup från köl till öfre däckets balkar och mäter omkring 12,500 ton brutto. Deplacementet. är något öfver 21,000 ton. Alla materialdimensioner hafva omsorgsfullt studerats för att öka skrofvets styrka utan att onödigtvis öka fartygets vigt. Det bygges efter högsta klass i Lloyd's med 16 vattentäta skott och dubbelbotten på hela längden; de vattentäta rummen äro så afpassade till sin . storlek, att faryget kan förblifva fly­tande äfven om 2 <1 3 af desamma vattenfyllas. Fartyget

-33-

motsvarar för öfrigt de fordringar, som Amiralitetet uppstält för sådana handelsfartyg, hvilka i krigstid skola användas som bestyckade kryssare.

Förstäfven är rak och aktern elliptisk Siclan är hel från för till akter och är fartyget förseclt med både back och hyt­ta. Ofvanpå öfra däck finnas däckshus i 2:ne våningar, hvar och en med sitt promenad-eläck och sitt skyddsdäck. För­utom denna öfverbyggnad finnas fyra fullständiga däck, kläd­da med stålplåt och plank; dessa äro "öfra däck", "hufvud­Jäck", "undre däck", och 11 trossdäck". Det sistnämnda använ­des för fraktgods, kylrum, proviant och u tredning, m. m.; de andra äro uteslutande afsedela till passagerames beqvämlighet med öftiga matsalonger, sällskapsrum och dylikt. Anordningar för sj ukvård äro äfven gjorda på lämpliga ställen på de oli­ka däcken, hva1jemte det är väl sörjclt för ventilation och upp­värmning medelst ånga i alla delar af fartyget, der menniskor skola vistas. Elektrisk belysning är anordnad, öfverallt och rikligt.

Såsom ett mått på inredningens dimensioner m å nämnas, att l:sta klassens matsalong är 2o,vo m. lång och 19 20 m. bred samt kan erbjuda sittplats för 400 passagerare.

Fartyget skall förses med två ställ af de hittills kraftiga_ ste vertikala trippel-expansionsmaskiner om 12,500 a 15,000 ind. hkr. för hvardera. I fartyget skall finna> ett cen­tralt långskepps-skott, så att maskinerna blifva placerade i hvar sitt rum, kommunicerande sins emellan genom vattentäta dörrar. H varje maskin har 2 högtryckscylindrar, l mellan­trycks- och 2 lågtryckscylindrar, dessa senare placerade i för­längning af högkyckscylindrarne; vefvarne äro stälda i 120° vinkel mot h-varandra. Högtryckscylindrarne hafva hvarsin rundslid och de andra cylindrarne två dylika, alla drifna på vanligt sätt, hvardera med två excenterstänger och länkrörel­se. Kondenseringsvattnet cirkuleras medelst 4 st. centrifugal­pumpar, hvar och en drifven af en sjelfständig compound ång­maskin; rörsystemet för dessa pumpar är så anordnad t, att

- ::l4-

de jemväl kunna användas för fartygets länsning. I maskin­rummen finnas dessutom fyra evaporatorer, hvilkas uppgift är att vid behof producera fär~kvatten dels till dricksvatten och dels till ersättande af spillångan från pannorna; derjemte fin­nas der uppsatta en stor förvärmare ±ör matarevatt.net samt tvenne reserv-kondensorer.

Propellermaskinerna erhålla ånga om 11 kg. tryck från 12 st. dubbeländade pannor, ordnade i tvenne gi·upper med hvarsin skorsten. Dessutom finnes i ena pannrummet en stor donkeypalma för att lemna ånga till elektriska belysnings.rna­skineriet, frysmaskineriet och en del andra hjelpmaskiner samt på undra däck en mindre sådan för destilleringsapparaterna och värmeledningen m. m.

Maskineriet är afsedt att vid profresan gifva fartyget en hastighet af 22 knop samt att i praktiken kunna med en kol­åtgång af 450 ton per dygn unelerhålla en fart af 21 knop, hvilket senare motsvarar en tid af 5 dygn 6 timmar för att gå öfver Atlanten. ·

Beskrifningen på detta fartyg må afslutas med den upp­lysning, att det är tackladt som tvåmastad slättoppad skonare och kostar färdigt omkring 12 millioner kronor.

Om man jemför denna oceanångares egenskaper med det bästa, som nu finnes färdigt och använclt på detta område, så måste man förvånas öfver det stora steg framåt, som genorn el etta byggnadsföretag gjorts.

De längsta nu existerande atlanterångarue äro 71 \Vhite Star71

bolagets Tetttonic och Majestic, hvilka hafva en längd öfverallt af 177,io m. eller ll ,ao m. mindre än de nya Cunarclbåtarne.

Det till deplacementet största samt tillika det snabbaste oceanfartyget är deremot 71Inman71-bolagets City of Paris, som cleplacerar 17,270 ton och i Juli månad detta år tillryggalagt vägen mellan Queenstown och Sanely Hook (New-York) på elen hittills okänclt korta tiden af 5 dygn 15 timmar och 58 minuter, motsvarande en mediumfart af 20, ~s knop. Den för C'ampania och Lur.ania beräknade tiden skulle sålunda med

- 3!)-

icke mindre än 10 timmar understiga de hittills kortaste öfver-

resorna. Så går inom skeppsbyggeriet med dess biområden allting

stadigt framåt, fast kanske för transatlanter-traden, der täflan

är störst med starkare steg än annorstädes. ) bo

Icke nog med att tillkomsten af Cunard-bolagets nya a-tar förmått Inman-bolaget att nu i slutet af Oktober månad afsluta kontrakt om byggande af 2:ne ångbåtar med i hufvud­sak lilw dimensioner och egenskaper som Campaw:a, utan kon­kurrensen har kommit \Vhite-Starbolaget att gå mycket längre.

Detta senare bolag lärer nämligen hos Hrr Harland & \Volff hafva bestält en ångare, Gigantic, hvilken skall påbörjas Oigantic .

på nämnda firmas varf i Belfast i bö~j ~n af ~ästa år samt vara färdigt att intaga sina turer på lm.len Liverpool-N ~w-Y ork sommaren 1894. Gigantic skall bhfva 213,4o m. lang och 20,04 m. bred samt mäta 15,000 tori brutto. Den är be-räknad att med en fart af 27 knop kunna gå öfver Atlanten på 4 1/, dygn, och för att kunna uppnå denna hastigbet har man måst taga sin tillflykt till användande af 3:.ne af hvar-andra oberoende framdrifuingsmaskiner med hvarsm propeller. Maskinernas sammanlagda kraftutveckling niåste nämligen upp-o·å till cirka 45 000 i. h.:kr. och det skulle både ur tillverk-~ings- och utry~mes-synpunkt ledt till för stor~ maskindimen-sioner om detta kraftbelopp skulle fördelats på endast tvenne maski~er. För ernående af den höga farten är det dessutom nö-diot. att hafva en stor clrif-area på propellrarne, hvilket det för en° ~iss gifven fartygsbredd och ett gifvet djupgående natur-ligtvis är lättare att på ett effektivt sätt erhålla med an vän-dande af tre propellrar än med två dylika. Af propellrarne l.Jlifver den ena placerad rätt akterut i fartygets medelplan, såsom på ett vanligt enkelpropellerfartyg, och de båda andra

på hvarsin sida, såsom på ett tvilling-propellerfartyg: D~~ta tremaskin-system har också gifvetvis en annan s to r ofverlag-senhet, nämligen i afseende på relativ säkerhet mot fullstä~1-diga maskinhaverier, då jn all sannolikhet finnes för , att VH'l

-36-

en möjligen inträffande olycka i ett maskinrum .~ / 3 eller åtmin­

stone alltid 1/ :1 af maskinkraften finnes disponibel q var.

Om redan Campanias dimensioner gåfvo anledning till re­

flexioner öfver fartygens snabba tillväxt, så gör G~qantic det

ännu mera. Den är nämligen icke mindre än 36,oo m. längre

än det längsta nu i tjenst varande ångfartyg (Teuton ic) samt öf­

verstiger med 2,s m. den en gång så ryktbara Great Eastent.

Detta senare fartyg, hvilket blef färdigt år 1868, var -

såsom många gånger inom detta sällskap upprepats -- 210,oo

m. långt och 25,24 m. bredt samt hade 3:d,100 tons deplace­

ment; det var försedt både med en propellermaskin och med

hjulmaskiner samt gjorde 13 knop.

J ag har omnämnt och beskrifvit här förut citerade extrema

exempel på nyare segel- och ångfartyg för att visa, i h vilken rikt­

ning handelskonkurrensen tvingar nutidens ingeniörer att gå,

och ådagalägga, att med vetenskapens nuvarande utveckling

samt med nu till buds stående arbetsmaskiner och redskap nå­

gon gräns i afseende på dimensioner och fart icke synes fin­

nas , för h vad som kan på detta område frambringas; och d ä

G reat Eastt:rn samtidigt kommit på tal, torde det icke vara

annat än rättvist att återkalla i minnet den man som kon-' struerade och byggde detta fartyg, ända hittills till sina dimen-

sioner oupphunnet, och hvilkens skarpblick och förutseende då

bland annat begagnade sig af samma hj elpmedel vid framdrif­

ningskraftens fördelning och samrna säkerhetsåtgärder med af­

::;eende på kollisions- och grundstötningsolyckor, till hvilka vi

ännu i dag, nära 40 år senare, få taga vår tillflykt; hans namn

var, som vi mariningeniörer aldrig böra glömma, Scott Rus­

sell, och torde det tillåtas mig att, för intressets skull, här cite­

ra en del, af hvad han vid "Great Eastern Steamship Com­

panys" bolagsstämma år 1853 i dessa afseenelen bland annat

yttrade :

"Separate sets of engines, each with several cylinders and se­

parate boilers, will be applied to work the screw, distinct from

those working the paddle-wheels, so that in the event of t em-

- 37 --

porary or even permanent derangement of any one of the en­

gines, or of either the paddle-wheels or of the scerew, the

other engines and propellers would still be available, and the

only result would be a prop01·tionate diminution of speed and

consumphon of fuel, thus rendering the chances of any serious

delay almost infinitely remote. The ship will b ecome, by its

construction, a beam of strength sufficient to meet any strain

to which it can be subj ected, and will consist of so many di­

stinct campartments that no local injury, however serious, can

affect its buoyancy to any dangerous extent".

I det föregående har jag framhållit några nyare produk­

ter inom skeppsbyggeriet, vid hvilkas frambringande man dock

rört sig på, så att säga, känd mark, om man ock el er gått

längre, än vägen förut var ba.nad. J ag skall nu söka redogö­

ra för några andra ·nyheter på detta område, der man dock

gifvit sig in på mindre odlad mark såväl hvad beträffar bygg­

nadssätt som byggnadsmaterial.

J emväl på fraktfartens område är konkurrensen stor, och

måste man derföre på alla sätt förenkla fortskaffningsmedlen

för att dymedelst få dem sjelfva billigare och i sin ordning kun­

na minska kostnaden för varutransport.

Denna tankegång har framkallat de s. k "Hvalrygg-:1 eller

"Cigarr11-ångarne, hvilka fått sitt namn af sj elfva skrofvets form.

De karakteriseras deraf, att de äro byggda i form af en lång,

nästan rund, balk med tillspetsade ändar; öfversidan på den

öfver vattnet liggande delen, h vilken bildar däck, är följ aktii­

gen kullrig och har gifvit anledning till den första benämnin­

gen ; den andra benämningen talar för sig sj elf.

Ideen med denna form är att få en tvärgenomskärning af

skrofvet, h vilken med stor area förenar relativt stor styrka, så att

lastutrymmet och deplacementet blifva stora och de nödiga för­

stärkningarne deremot ringa. Dessutom bör undervattenskrop­

pen göra ringa motstånd mot fartygets framdrifning genom vatt­

net, under det att öfvervattenskroppen mot vågslag erbjud er

så få och så små plana ytor, som möjligt. För detta ändamål

H!lalry.r;g­änyarc.

-38-

finnes - som sagdt - ingen brädgång utan endast ·relings­stöttor; "däckshus" m. m. dylikt äro icke byggda direkt på däcket utan ofvanpå några akterut befintliga j emtorn, hvilka kunna vara ternligen oberörda af sjön och låta den fritt rulla undan. Längst förut finnes likaledes ett j erntorn, hvilket rym­mer ängspelet samt besättningens nedgång till skansen, hvil­ken ligger rätt i piken. Akter om denna äro lastrum anord­nade hela vägen und er d~Lck utom längst akter, der maskine­riet har sin plats. De på akterdäck befintliga tornen äro van­ligen tre samt förenas upptill med ett j erndäck, på hvilket -­såsom förut nämnts -- ett däckshus är uppbyggdt, hvil.ket in­rymmer inredning för befäl och unelerbefäl m. m. samt styr­hytt och navigationshytt. De tre aktertornen omsluta styr­maskineriet, skorstenen och maski.nneclgången.

I lastrummens botten äro vattenballast-tankar anordnade för att möjliggöra fartygets förläggande på lämpligt läge, då det ej har full last inne.

'l'ill denna fartygstyp hörer en ångare Glwcta w, h vilken för "Lake Superi01· Iron C:os" räkning byggts hos Cleveland Shipbuilding C:o.

Fartyget är 81 ,oo m. långt, ll ,oo m. bredt samt 6,Bo m. djupt i rummet. Maskinen är af trippel-expansionstypen med cylinderdiametrar om respektive 43 cm., 74 cm. och 119 cm. med 91 em. slag. Ångpannorna äro två om 3,35 m. diameter och 3,ua m. längcl. Maskineriet kan vid 4,ao m. djupgående och 2,680 tons last framdrifva fartyget med en fart af 12 knop.

Af samma typ är äfven ett annat fartyg, som låtit något mera tala om sig, ()/wrles- H"1- n .retmore, hvilket äfvenledes är byggdt i Amerika för fart på Lake Superior och har i det närmaste samma dimensioner som det förutnämnda. Fartyget har nämligen gjort minst en dubbelresa öfver Atlanten, eme­dan det för reklams skull skickades öfver till Liverpool, der det ock väckte ett visst up]..>seende. Öfverresan lär ha försig­gått i dåligt väder; farten var i medeltal 9 knop och f{/(Jtm.ore visade sig, som helt nat~rligt är1 vara eq rnindre god sjöbåt,

-30-

Konstruktörerna påstå, att de med denna typ vmna 40 ° i o

i kostnad för sjelfva fartyget, j emfördt med ett lastfartyg af vanlig form och samma lastdryghet, samt att besparingen i maskinkraft är 60 ° J 0 i förhållande till det som erfordras, för att gifva samma fart åt ett vanligt fartyg med samma last­dryghet, hvartill bör läggas en deremot svarande minskning i kolåtgång m. m., för att få ett rätt begrepp om all den eko­nomi, som kan med dessa fartyg vinnas.

Huru myck et häraf, som kan i verkligheten realiseras , till­låter jag mi~ icke att här bedöma. J ag har emellertid ansett mig böra omnämna den nya typen, emedan det SP.r ut, som om den på sitt område skulle blifva till en viss grad epokgö­rande -- åtminstone för någon tid.

En annan ny ooh kanske mera intressant fartygstyp har r,0 w,re.

under innevarande år uppenbarat sig i ångaren Louure, kon-strum~ad och byggd af M. Oriolle i Nantes.

Den är afsedel för fraktfart mellan Bayonne oeh Paris och måste derföre dels hafva sådana dimensioner i afseende på höj d och bredd, att elen kan passera under alla broar öfver 8einen mellan Rouen och Paris, och dels ega sådana sjöegen­skaper, att den, äfyen med icke fullt lastcljup, kan uthärda hårclt väder i Kanalen ooh Gascogner-bugten.

Lastdrygheten bestämdes till 500 ton ooh ansågs ej kunna tagas större för att ej erhålla en för Seinens krökar alltför ohandterlig längd; bredden fick af ofvanstående skäl ej öfver­stiga 8,,·, m. och djupgåendet bestämdes af samma orsak till maximum 2,s n1. Vid problemets utarbetande fann man, att längden, om fartyget skulle erhålla lämpliga former på för­och akterskep]Jen, ej kunde blifva mindre än 53,oo m., hvar­ti ll den också bestämdes. Deplacementet fastställdes till 800 ton.

Det år naturligt, att ett fartyg med förestående rlimen­:;;ioner och proportioner svårligen skulle blifva verkligt sj ödug­ligt, om det som vanligt förseddes med en eller fiere propell­ra1r placerade akterut, emedan dessa redan vid ringa sättning

-40-

skulle gifva anledning till "rusning" i maskineriet och farty­get följaktligen icke i hårdt väder kunna disponera öfver fulla maskinkraften, just då det allra bäst vore i behof deraf.

M. Oriolle beslöt derföre att placera 2:ne propellrar något för om fartygets midt, strax för om ångpannorna, der de, äfven i hårclt väder, kunna utan fara för rusning arbeta med sin fulla kraft; hvar och en af dem roterar nämligen uti en tun­nel, hvilken i tvärgenomskärning är skapad som ett upp- och neclvändt U (il) och som är högst på midten, der propellern sitter, men sedan minskas i höj d för- och akteröfver för att så småningom försvinna, så att tunnelns tak slutligen sam­manfaller med sjelfva bottenbordläggningen. För att möjlig­göra undersökningar och reparationer af propellrarne utan att behöfva taga fartyget på slip eller i docka, har man öfver hvardera tunneln anbragt en brunn, uti hvilken luft afveder­börligt tryck kan inpumpas och vattnet i motsvarande tunnel derigenom nedpressas till sådan höj el, att ~rbete kan i hän.: clelse af behof der verkställas.

Louvre har 2:ne propellermaskiner efter trippelexpansions­systemet, som utveckla cirka 350 ind. hkr hvardera; cylin­clrarnes diametrar äro respektive 34 cm., 62 cm. och 90 cm.; propellrarne hafva 1,s m. dia m. och 2,o m. stigning. Ångpan­norna äro två till antalet och af vattentubstyp; de äro 2,n m. höga och 1,s m. långa. Fartyget är tacklådt som 2-mastad skonert och masterna likasom skorstenen äro naturligtvis fåll­bara.

Den första resan, från N an tes till Paris, egde rum i Fe­bruari månad d. å., och erhölls då en fart af nära 10 knop. Vädret var hårclt, men fartyget redde sig godt såväl med som mot sj ön samt styrde väl; med sj ön tvärs in hade LouVJ·e

mjuka rörelser, h vilket är en naturlig följ d af den :flata bott­nen, de raka sidorna samt - och detta icke minst - tun­lame, hvillms sidor ~j ena som slingerkölar på samma gång som det i dem inrymda vattnet verkar som ballast. Efter profre­flaU har fartyget äfvt;~n under ganska svåra väcl,t;~rleksförhållan-

....... 41-

elen med goda resultat uppehållit trafiken mellan Bayonne och Paris och man har derför rättighet att antaga, att denna i sig sj elf ganska cljerfva konstruktion på ett lyckligt sätt före­nar de nödiga egenskaperna hos ett sjögående fartyg och ett flodfartyg.

Huruvida man i England tänkt lika med eller kopierat M. Oriolle, lemnar j ag dm· hän; allt nog: den 12 September d. å. sjösattes på firman Cochrane & Coopers varf vid Be-verley en ångbåt, benämnd 1'ulmlar, hvilken är byggd på samma 1\tbular.

princip som Lo u v re, men mindre. PropeHrarne äro här placerade något aldrT om fartygets

midt i hvarsin tub, inbyggd i fartyget och med cirkulär ge­nomskärning på midten, då deremot Louvrl's tunlar voro om­vändt U-formade och öppna nedtill hela vägen.

Fartyget är byggdt för ''The 'I'ubular Twin-screw Amid­ships Propulsian C:o" i Scarborough och är af.<;edt för trafik mellan Hull och York; det är 281G5 m. långt, 5,o;, m. breclt och 2,H m. djupgående samt lastar 180 ton. Maskineriet utgöres af 2:ne compouncl ångmaskiner, beräknade att vid 7,o kg. ång­tryck utveckla 125 ind. hkr. och framdrifva fartyget med 10 knops fart; de små cylindrarne hafva 22,3 cm. och de stora 44,a cm. diameter med 32,2 cm. slag.

Konstruktörerna framhålla såsom en särskild egenskap hos fartyg af denna typ, att de äro mindre vågbildande akteröfver samt åstadkomma mindre "sugning" än vanliga propellerfartyg och derföre vid trafik på kanaler och andra trånga farvatten också kunna längre bibehålla relativt hög fart, utan att skada bankar och stränder. Huru härmed sig förhåller , torde erfa­renheten få utvisa. Typen är i alla händelser på redan förut anförda skäl af mycket intresse och dess utveckling är väl värd att följas med uppmärksamhet.

Vid det sammanträde, som "Association Technique Mari- Alulllillimn­

time" afhöll i Paris i Juni 1890 upplästes en af den kände ucitar.

franske mariningeniören A. Hanser författad intressant afhancl-ling benärund "In:flll.ence economique de la legerete dans la

-42-

construction des navires'\ hvilken finnes tryckt bland nämnda sällskaps förhandlingar för sagda år. Författaren påpekar här de svårigheter, som för hvarj e dag allt mera och mera ställa sig i vägen för mariningeniören vid lösandet af hans · yrkes­problemer; "då en oemotståndlig ström'\ säger han, "tvingar oss att oupphörligen öka både fartygens hastighet och deras såväl anfalls- som försvarskraft, = = = = måste man nöd­vändigtvis spara in vigt på ett håll, för att hafva dylik dispo­nibel för den ökning, som kommer till fi'ån andra, så vida man ej vill slå in på den mycket beqvämare vägen att oupp­hörligen öka fartygens dimensioner". Denna senare utväg kan man ju ej känna sig tillfredsstälcl med, hvarföre man får söka upp lättare byggnadsmaterialier, och författarens val faller då på al·ttminium. För att reda ut frågan om denna metalls an­vändbarhet samt det ekonomiska resultat, som deraf skulle kunna vinnas, gör M. Hanser ganska noggranna och intres­santa, jemförande kalkyler öfver kostnaden för byggandet af kryssarne Duptt.tf-rle-Lom e och Drwout af stål och alumi­nium såsom byggnadsmaterial och kommer till den slutsats, att kostnaderna skulle med samma egenskaper hos ·fartygen i båda fallen blifva lika, om aluminium kunde i handeln fås för ett pris af 3 fr. 79 c. för l kg., hvilket han anser böra inom en icke alltför lång framtid kunna ernås. Här bör dock iakt­tagas, att författaren beräknat en hållfasthet hos elen suppo­nerade aluminium-legeringen motsvarande hälften af stålets.

Realiserandet af denna förhoppning är väl ännu a:flägse, men några steg i den rätta riktningen äro dock tagna, sedan ofvannämnda afhandliug författades. Dels uppgifves n~imligen til lverkningspriset på aluminium nu vara nere uti 2,r,o fr. pr kg. , hvadan den snart bör med tillräcklig vinst kunna afyttras

för 3,7u a 4,oo fr ., och dels hafva några mindre försök med me­tallens an vändande till fartygs- eller rättare båtbyggnad på senare tider med framgång gjorts.

Så fanns till exempel vid utställningen i Frankfurt am Main sistlidet år en liten aluminiumbåt, som väckte mycket

nppseende, Den var byggd ooh konstrl,lerad hoti den k&nda,

-43-

firman Escher, \Vyss & Co i Zurich; den hade en ]ängel af5,:;o m., var l,Bo m. bred och O,lj6 m. djup samt vägde med maskineri oeh allt endast 440 kg. Vigten af deruti ingående aluminium V<:Ll' 130 kg.

Uneler innevarande år har samma firma för vår i Paris bosatte landsman, ingeniör A. N o bels räkning byggt en något större elylik båt ( iVlt/;uoll), hvilken framdrifves af en nafta­motor och unelergick med lyckaclt resultat sitt leveransprof på Zl.trichersjön den l:st.e Juni. Såväl båten som maslcineriet ~ir så långt möjligt byggd af aluminium; det är i det sistnämn­da endast axlar och vefvar, som man gjort af stål.

Båten är 14;oo m. lång i religen samt 12:oo m. i V. L. ; (len är l,so m. bred O,D m. djup i rummet samt O,ri;-, m. djup­gående i färskvatten. Den har mycket fina linier samt starkt fallande klipperstäf och är tacklad som tv~mastad, slättoppad skonare. Materialdimensionerna äro mycket smäckra; köl och stäfvar äro af 175 mm. X 25 mm. smidd aluminium; s p an ten äro placerade på 40 mm. afstånd från hvaranclra samt äro gjorda af 25 mm. X 25 mm. X l ,;; mm. vinkelsektion, med undantag för maskinrummet, der de äro 37 mm. X 37 mm. X 6 mm.; bordläggningens tjocklek varierar mellan 2 mm. och 3 mm.; alla nitar äro af aluminium äfvensom pollare, roder, :flaggspel, stöttor och dylikt; den stående riggen är jemväl af aJuminiumgocls.

Skrotvet är omålaclt samt hålles blankt och silfverglän­sande; dess friktion mot vattnet är relativt ringa och på prof­resan erhölls med en bränsleåtgång af cirka 8 kg. nafta i tim­men en fart af 7 knop, hvilket med l , t knop öfverstiger den fart, som ernåtts med träbåtar af samma dimensioner och med all­deles lika maskiner.

Båtem vigt komplett är endast 1,500 kg., h vilket är 35 °; 0

hittare ~ln vigten af en lika stor båt af stål. Det använda byggnadsmaterialet utgöres ej af ren alumi­

nium, utan at en legering deraf med 3 a 5 " 1 o koppar. Denna smides och valsas lätt, men härdar sig vid kallbearbetning;

h(\.llffl.l'lthet~:n ll.J?pg&.r då visserligen till 28 kg. pr qv,-mm., Ill€)11,

--44-

tänjbarheten minskas 1 så att förlängningen vid afslitning en­dast blir omkring 4 ° j 0 , h vilket för ifi:·åga varande ändamål är alldeles för ringa; efter en dylik bearbetning måste derföre metalldelarue anlöpas, då elen absoluta hållfastheten nedgår till 15 a 16 kg. pr qv.-mm., men tänjbarheten i stället ökas till Girka 20 "/0 . Legeringens täthet är cirka 2,7 och priset för elensamma har varierat från 8 fralies till 12 francs pr kg., be­roende på, om den levererats i göten, som plåtar eller i fayon­stänger.

Båten har kostat 22,000 francs, dm·af endast 7,000 francs åtgått, för anskaffning af cirka 700 kg. aluminium. Det höga priset har nog i öfrigt sin förklaring i dyrbara detalj er i in­redningen samt den extra kostnad, som alltid är förenad med tillverkning af någonting i sitt slag nytt.

Enligt uppgift från England bygges nu der en kappseg­lingsbåt af aluminium.

Det ser således ut, som om önskan att kunna få ett lät­tare byggnadsmaterial för båtar redan kommit in på verklig­hetens område. Derifrån och till samma materials användan­de äfven för större fartyg är för visso steget stort, men hvad som nu på detta område gjorts, skulle dock redan kunna få sin inverkan jemväl på de större fartygen, om 111an byggde dessas småbåtar af aluminiumlegering; den döda vigten skulle då icke allenast minskas genom båtarnes mindre tyngd utan också .kunna nedsättas genom smäckrare båtcläfvertar, klenare ginor och skråstöttar samt mindre spel m. m., som deraf kun­de bli f va en följ d.

Fördelarne af det nya byggnadsmaterialet skulle kunna sammanfattas sålunda: vid dess användande får man mindre död vigt, d. v. s. minskadt deplacement och minskad framdrif­ningskostnad eller ·- med bibehållande af samma deplacement och samma framdrifningskostnad - ökad fart eller ökad last (för krigsfartyg - t. ex. ökad t artilleri); aluminium angripes ej af luft och vatten, hvaclan utgifterna för konserveringsmål­ning och dylika reparationer blifva relativt små; gammal alu­minium kan till billigt pris och med ringa vigtförlust nedsmäl-

-45-

tas och omvalsas, hvar±öre ett sådant material vid slopning har ett ganska högt värde, då deremot skrotet från ett stålfartyg endast betalas med en ringa del af det ursprungliga material­priset.

Ångmaskinerierna ±ör fartygs framdrifning gå i sin kon­struldian stadigt framåt i samma riktning, på hvilken man se­dan några år slagit in. Genom användande af högt ångtryck odt långt drifven expansion i flere cylindrar har man lärt sig taga ut mera arbete ur samma vigt ånga.

Genom anskaffande och bearbetande af starkare material till pannor och maskiner har man kunnat minska maskinvig­ten, hvartill äfven bidragit den genom det bättre materialet möjliggjorda större hastigheten på de rörliga maskindelarn e, d. v. s. den ökade omloppshastigheten.

Genom att skilj a de stora pumparne från huf-vuelmaski­nerna samt genom att använda ökad omsorg vid maskinarbe­tets utförande och maskinernas uppsättning, har man minskat det intprodnktiva arbetet vid sjelfva maskinens kringvridande, så att en större procent af den på pistonerna utvecklade kraf­ten, den indikerade, numera kommer fartygets framdrifning till godo, än som skedde vid användande af äldre konstruk­tioner ..

slutligen har icke oväsentliga framsteg gjorts uti konstruk­tionen af propellrarne, hvilket hufvudsakligast ernåtts genom sammanförande och kritiserande af de resultat, som i prakti­ken erhållits med propellrar af olika former och egenskaper i öfrigt, ty på detta område, kanske mer än annorstädes, får teorien ännu taga de bästa råden från praktiken.

För att belysa de gjorda framstegen tager jag mig frihe­ten att från C. Busleys i år publicerade arbete: "Die Ent­wickelung der Schiffsmaschine in den letzten J ahrzehnten" låna följande jemförande tabell mellan de resultat, som för 30 år sedan i medeltal erhöllos med en god \V atts lågtrycksmaskin, och hvad vi nu få vid användande af tidsenlig trippelexpan­sionsmaskin.

Åny?Jws/;i­JJcr.

~ ,129 -':::

~o >-3 ~ <: ;::!. hj

n o 2.; g. ~ '-'o .... "' 'O <:

~ 3

'"' "' ~ .... "' ~ o

o ~ "'" § er" 5'> < "' ~ "' :r. '"' '"' '"' = "' :r. "' "' IV '"' "' ;::;> .,.. ::0.. "

,..,. l~ o ct- o

;; <: '"' < "'" "' """ ,.. o ~ "' g "' '"' ~ ::0.. 'O ,..

'"? -o "' = ,:; ~o §: ~; ,; ,, 00 <n rl- "' ~ w ::; a ~ "' 00 ..; "' ,.

;:;· v

"' J:;

"'" "' ~o

3 '"' '"' ~ 2

3 a f;; B = :::: ~ a = ""' ~

.., a"<;·

"' :::; rl-

v "' ,.., = -o ~

"' "' ~ § "' ::..

"' s; " M-o ~ & .... ;::;. ~

:::;

~ >!"-

IV o

~j ~ .. C> ,.. o O t

= c c o ,.,. '"?

"' ~::. ~

o o .., ::.. 2. "' ~ "' -o .,; ~"

8 "'" rl-

-o ;;,; c

~ ; '"O (D ::; ;::.. ~

;:.:.o <? O"" :0 ~ a::. "' "' '"'

..., ..., "' o ;::;> ~ z. <? ::; ~

~ "' .... u, 1-.;.. ct-

.... 8 ~ .... o .:;r 1-:l -o a; O t o <?

~ .. c ct-O"" "' QO

E. ~ o '"' "' :r.-

~ ~ ·~c;

-46-

~ O? t:>j ..,

o ..;· = w :.;; -o (l) ct- o a ~ ;:::.: ::..c

"' "' "' CP '"' v "' ~ "' 2. "' = = <?

7· a"<; " ::0..

" "' ...... 1-..:l -8

~ ' < ~ CP a ;; ,. a·

-"' ~

-41-

Under den täfl.an, som på de senaste 8 a 10 åren pligått

såväl mellan de privata krigsfartygs-leverantörerna som mel­

lan de olika 1n·igsmarinernas egna varf för att på sina fartyg

och båtar erhålla den högsta farten, har man nästan öf~erallt

låtit förleda sig att, för vigtbesparings skull, gifva maskineri­

erna klenare dimensioner, än som med verk1ig soliditet äro

förenliga. Många hafva ock maskinhaverierna på senaste åren

varit, och detta i all synnerhet beträffande ångpannorna.

En reaktion inot de alltför mycket minskade maskinvig­

terna har derföre gjort sig gällande inom de mariner, der man

i detta hänseende låtit af strömmen föra sig för långt, och sär­

skildt har man funnit sig föranlåten att öka ångpannornas

materialdimensioner för att såmedelst minska chansen till öf­

veransträngning och läckor. På de kryssare, som i år full­

bordats för engelska marinens räkning äro t. ex. pannornas

vigt från 16 °/0 ända till '27 °/0 relativt större, än på de derförut

byggda fartygen med samma panntyper, och man har dessutom

i konstruktionen sökt införa elastiska elementer, som medgif­

va såväl pannstommarne som eldstäderna och tuberna att för­

länga sig utan att vexlarne derigenom stumt ansträngas.

För nya ångpannor är detta godt och väl, men huru rå­

da bot för alla de redan befintliga, som visat sig klena?

Som bekant torde vara, är det egentligen kring tubernas •Prrmlrs.•

eldstadsändar, som de värsta och skadligaste läckorna före-

kommit, och har man ansett, att detta förorsakats deraf, att

hettan der varit för intensiv. För att i detta hänseende skyd-

ela tubändarne har man inom engelska marinen under året

bö1j at använda en ny sorts tubringar eller gland0r (s. k. 71fer-

rnlesn), hvilka på eldsidan stickas in i tuberna samt genom en

ut- och öfverviken kant skydda skarfvarne mellan hålen i tub-

plåten och sjelfva tubändarne. Glanden, som är tillverkad af

smidbart gjutjern, har i innerändan en vanlig tubrings tjock-

lek, men är på ytterändans yttersida något afsvarfvad på en

längd af cirka 35 mm. , h varigenom ett ringform.igt .mellanrum

af cirka O, ' " mm. bredd der blir lemnadt mellan glanden och

Petroleum­eldning.

-48-

tuben, så att någon värme der icke heller kan direkt öfverfö­

ras från den förra till den senare.

Metoden har visat sig mycket effektiv på felaktiga pan­

nor, men är endast att betrakta såsom ett botemedel och in­

galunda såsom något preventiv vid konstruktion af nya pannor.

Vid Kongl. Örlogsmanna-sällskapets högtidsdag för 2:ne

år sedan berörde föredraganden i skeppsbyggeri frågan om

petroleums användande såsom bränsle ombord på ångfartyg.

Sedan dess synes icke problemets lösning kommit oss mycket

niirmare, men dock något.

Redan för trettio år sedan gjordes i Amerika försök med

att elda sjöångpannor med petroleum och dessa utföllo ur tek­

nisk synpunkt ganska fördelaktigt, men följ den blef, att mi­

neral o~j an häftigt steg i pris , så att saken af ekonomiska skäl

icke fick n<lgon efterfölj d.

I slutet på 60-talet synas dylika försök upptagits i Ryss­

land och 1870 försågs en båt Alexr:·i på Kaspiska hafvet med

apparater för eldning med "astatki" eller "masut'\ såsom äm­

net kallas i Baku, derifrån väl största delen deraf kommer.

lVIasuten utgöres af den återstod, som finnes qvar, sedan ke­

rosinen bortdestillerats från bergoljan, och dess egentliga vigt

är omkring O,n1; den afgifver brännbara gaser vid 150", men

kan ej antändas förr än vid cirka 215"; sj elfantändning upp­

kommer först vid 300°. Experimentet med Alexai utföll gynn­

samt och derefter följ de i samma trakter många andra försök i

a,nalog riktning, hvilka kröntes med sådan framgång, att i när­

varande stund nästan alla ångbå.tar på nämnda haf, samtliga

bolaget ''Bröderna Nobel" tillhörande ångare (cirka 40 st.) samt

mera än 80 "/o af de ångare, som trafikera Volga, använda ma­

snt som bränsle. I England, Frankrike och ltalierl hafva under årens lopp

experiment gjorts på detta område och alla hafva på det

hela taget, ur teknisk synpunkt)edt, utfallit)illfredsställande.

Många äro de apparater, som konstrueratsiför oljans införan­

Je i eldstaden, men i princip äro de hvarandra temligen lika.

Det går alltid ut på, att medelst en eller flere vid eldstads­

luckan placerade inj ektorer få brännämnet insprutadt i eldsta­

den i fint fördelad form och såsom motor användes härvid of­

tast ånga, ibland uppvärmd luft. Lågan antändes strax vid

~njektorn och kommer med stor kratt fram genom eldstaden;

t allmä~het . b;höfver icke någon annan förändring göras på

en vanhg SJöangpanna för dylik oljeeldning, än att ett eller

fl~ra h.valf eller ett genombrutet murverk af eldfast sten upp­

fores 1 eldstaelen för att hindra lågan att med för intensiv

hettao träffa tubplåten och tubändarne.

Ar 18_:33 gjordes i Marseille fullständiga experiment på

~etta omrade af. den kända verkstadsfirman "Forges et Chan­

tlers . de la M:ed1terranee", h vilken då från Ryssland hade be­

ställmng på 4 torpedbåtar. Huru dessa försök voro anordnade

torde icke här vara lämpligt att närmare beskrifva. Det ka1~ vara tillräckligt att citera, att rapporten öfver försöken kon­

staterar, att "naftaeldning kan till och med på torpedbåtar

med fördel användas". Den ekonomiska sidan af saken var

dock icke här medtagen i beräkning.

Dylika. fö~sök sägas hafva egt rum 1885 ombord på en

torpedbåt 1 Cherbourg och lenmat goda resultat. I Peters­

burg s~edde samma sak åren 1886 och 1887 och antagligen

har så Jemväl varit förhållandet på många andra ställen.

. Masutens, eller astatkis, värmevärde är sådant, att 62 kg.

deraf motsvara 100 kg. goda kol; med användande af det

förra ämnet till bränsle skulle' man sålunda för en bestämd

väglängd kunna minska bränsleförrådet med 38 °/0

jemfördt

~ned stenk~l, hvarigenom ju för ett lastfartyg m~jlighet till

okade fraktmkomster uppstår; och för ett krigsfartyg skulle ju

den stora fördelen vinnas med användande af masut, att med

en bes.tämd vigt af bränsle den Lillryggaläggbara väglängden

kan bhfva 38 "/o större.

Med sådana siffror för ögonen och då, såsom det synes

alla försök ur teknisk synpunkt slagit ganska väl ut må ma~ väl fråga sig, hvarföre icke det ifrågavarande bränsl~t kommit

J.lidskr. 'i Sjöv. 1892.

--GO-

till en mera allmän praktisk användning, och detta så myck~t mera, som masuten är lätt att medelst pumpning taga ombord och ''kolning" sålunda bör kunna ske från ett fartyg till ett annat äfven i öppen sj ö och under gång, och ringa arbete tor­dras för eldningens utförande, hvarigenom eldarepersonalens antal bör kunna minskas.

J a! skälet härtill får enligt mitt förmenande sökas dels uti en kanske alldeles omotiverad fruktan för det nya bräns­lets eldfarlighet och dels samt hufvuclsakligast deruti, att det­samma i nuvarande stund endast förekommer i några · större qvantiteter vid sjelfva produktionsorterna samt att priset på detsamma annorstädes ännu är ganska högt. Masuten kostar cirka 6 mark pr 100 kg. fritt ombord i Petersburg; om trans­porten af elensamma till svenska hamnar sattes i system me­delst användande af cisternångare och fasta upplagscisterner, borde priset här icke behöfva öfverstiga 58 kronor pr 1,()(X) kg., då stenkolen här nu säljas för ett medelpris af cirka 14,5o kronor för samma vigt; masnten skulle sålunda 'i svenska ham­nar vara omkring 4 gånger dyrare än stenkol, pr vigt räk­narlt, eller - med hänsyn tagen till de förut lemnade rela­tiv-värdena på värmeeffekt - 2,;, gånger dyrare, räknad t för samma värmevärde.

Denna prisskillnad är ju verkligen så betydande, att den tillsvidare måste förhindra masutens allmänna an vändande. Å andra sidan får man väl dock antaga, att konkurrensen här som annorstädes en dag kommer att förändra förhållandena, så att varan blifver tillräckligt billig samt tillgänglig på de platser, der den behöfve.;;.

Det sista, jag hört af denna fråga, kommer från Italien, cler under förlidet år tillfredsställande försök lära gjorts om­bord på pansarfartygen Caste{lidardo och Ancoua, och italien­ska tidningar uppgifva att sjöministern i samråd med finans­ministern låter utarbeta planer för anläggande af peb'oleum­raffinaclerier i Italien i ändamål att lemna tillgå1; g på bipro­dukten 71masut71 , som då skulle adopteras såsom bränsle på

-51 --

italienska flottans fartyg; och är det kanske denna lifskraf­tiga marin forbehållet att på detta område snarast visa de andra vägen.

Ett annat sätt för petroleums användande inom sj öma­skinväsendet är, att bruka sjelfva oljan i förgasad form såsom drifkraft i maskinen, och detta är redan på många håll och flera sätt i praktiken tillämpadt; och är det isynnerhet elen fornt omnämnda Zuricher-firman Escher, Wyss & Co, som här i Europa spridt maskiner, der ofvannämnda princip till­lämpas. Maskineriet på aluminium-båten Mignon är också af denna typ.

Det är enkeltverkande och trecylindrigt, allt samman­bygdt uti en gemensam stomme; slidskåpen sitta ofvanpå cylindrarne och sliderna drifvas af en axel, som står i förbin­delse med propeller~xeln. Omkastning af maskinens rörelse sker genom att vrida ett litet ratthjul ena eller andra vägen, h varigenom ~lidernas axel ändrar läge i förhållande till propel­leraxeln. Pannan, som egentligen består af en stark spiraltub af koppar, är placerad ofvanpå maskinen. I botten på pan­nan finnes 2:ne brännare, en stor och en liten. Under gång pumpar en maskinpump naftan från tanken till pannans spiral, hvarest elen uppvärmes från brännarne samt bildar ånga. En större del af . denna ånga passerar vid utgåendet från spira­lens öfre ända genom en centraltub till slidskåpet, uneler det att en annan del går till en injektor, der den insuger en lagom qvantitet luft, med hvilken den blandar sig och seelan ledes till den stora brännaren. Den ånga, som användes i maski­nen, går derifrån åter till förtanken genom, utom fartyget på hvarsin sida om kölen placerade, rör, i hvilka den kondenseras.

När maskinen skall sättas i gång, pumpas först luft in i nafta-reservoiren med tillhj e lp af en för ändamålet af.gedd handpump; när trycket här stigit lagom, öppnas en kran till den lilla brännaren, hvarest gasen antändes, då elen komm.er ut. Derefter pumpas medelst en annan handpump olja till pannspiralen, hvarest den uppvärmes trån Clen lilla brännaren

Pr!J·oleum som drif­

kraft.

Agne och

Aqda.

-52-

och förgasas. Så snart trycket i pannan stigit tilllagom höjd, öppnas kranen till injektorn, hvarifrån gasblandningen då ledes till den stora brännaren och maskinen är klar att sättas i gång.

Fabrikanterna tillverka årligen omkring 50 st. småbåtar, förnämligast af trä och stål, med dylika maskiner om 2, 4 och G hästars kraft.

Krigsmarinerna hafva dock hållit sig främmande för dessa och dylika maskiner för sina fartygsbåtar och detta af - som det synes mig - en berättigad fruktan för systemens (de äro nämligen redan många) eldfarlighet. Äfven häruti kan man JU dock med skäl vänta sig förbättringar.

Om också, såsom j ag här förut påpekat, byggnadsverk­samheten för handelsflottornas räkning under den senaste tiden varit i aftagande, så arbeta deremot de flesta länder med ifver på sina krigsflottors tillökning och fhllföljande af de nybygg-­naclsprogram, som redan förnt uppgjorts .

Sverige. Inon1 vår egen flotta bafva framstegen visserligen

relativt små, men någon tillökning i materielen har ju egt rum.

varit dock

2:dra klass minbåtarne A,qne och A,qda, hvilka redan under sistlidet år delvis profvades, hafva först uneler detta år full­ständigt afslutats.

Båtarne äro hvarandra i det närmaste lika till såväl in­redning som bestyckning; de hafva båda en fast 35-cm. min­tub i stäfven, en rörlig dylik på däck midskepps samt en två­pipig 25-mm. kulspruta på styrhustaket.

A,qda är, såsom förut på denna plats framhållits, försedd med en s. k. rörpanna, uneler det att A,qnes ångpanna är af, vanlig lokomotiv-typ.

Agnes hufvuddimensioner äro: Längd öfverallt .......... ........................ ................ .

" i vattenlinien ................................ . ........ . 31147 m. 30,6o m.

-- 53 ·-

Största bredd ......... ... ...... .. .............. ..... ........... .. . . Bredd i vattenlinien .............. . ...... ... .................... .

Vid en profresa, som egde rum den 10 sistlidne erhöllos följande medelresultat: Djupgående: för ................................ .

" akter ......................... . ... . 0174 m. 1,ss m.

3,4ö m. 3,Ba m.

Oktober,

Deplacement ................ . ........... ..... ..... . 44,oo kub.-m. Ångtryck i pannan ............................ .. 9,2o kg. pr C]_ v.-cm. Vacuun1 . .. . .. .. . .. . . . . .. . .. . . .. . . . .. . . .. . . . .. . . . . . . . O,o2 '' " Blästertryck i eldrummet; vattenpelarhöj d 98,o mm. Slagantal per dista,nsminut..................... 1,325,"

" " tidsminut ..................... , .. 415,5 Indikerad hästkraft ........................ ,.. .. . 433,n7 Fart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18,so knop.

Dessa båtars sidor äro uppdragna högre än sidorna på de i öfrigt nästan lika sj or a minbåtarue Nar/ och Nörve, så att de komma i ungefärlig jemnhöjd me'cl dessa senares däcksruff, hvarigenom de nya båtames frisida blifvit 32 cm. högre på lägsta stället. Att detta skall icke oväsentligt öka sjöduglig­heten är ju påtagligt.

Nybyggnadsbudgeten för år 15:\92 omfattar endast fortsätt­ning af pansarbåten Thules byggnad samt anslag till tvenne 1:a klass minbåtar.

Thule är nu så avancerad, att citadell-pansaret är under uppsättning; möjligen kommer den att gå af stapeln redan i Januari månad.

Thule är som kändt är. i det allra närmaste lika med ' . Göta, med undantag deraf att elen förre är förseeld med ramm samt att tornkanonerna på Thule komma omkring 30 cm. högre än Götas.

Stäfstycket på Thule, hvilket tillsammans med det ned­springande pansardäcket och bordläggningen bildar rammen, är af gjutstål från Bofors och väger något öfver 9 ton.

Fartygets hufvucldimensioner äro: Längd öfverallt i reling ....... , ............................ ·... 79,99 m.

Thule.

Oondul och

Oudwr.

-54-

Längd i vattenlinien mellan stäfvarnes ytterkanter 79,44 m.

Största längd i vattnet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 81 17;; m.

'1 11 öfverallt.......................................... 83,r,s m. 11 bredd på ytterkant af pansar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14,62 m.

Djupgående utan styrlast ................. : . .. .. . .. . .. . ... ... 4,92 m.

Hvad fart och maskinkraft beträffar, så har man beräknat

samma resultat som för Göta. Bestyckningen är jemväl densamma som på Göta med un­

dantag af att den fasta mintuben i förstäfven försvunnit på

Thule tillföljd af rammens tillkomst. Fartyget beräknas blifva.

fullt färdigt i Augusti månad 1893.

De l:a klass minbåtar, hvilka äro till byggnad anbefallda,

skola kallas Gondul och Gudur samt hafva erhållit N:is 9

och 11. Genom skrifvelse den 22 April d. å. har Kongl. marinför­

valtningen uppdragit åt varfschefen i Carlskrona att gå i för­

fattning om nämnda minbåtars byggande vid dervarande varf.

Båtarnes hufvuddimensioner äro:

Längd öfverallt i reling ................................ .

'1 i V. L:n efter stäfvarnes ytterkanter

Största bredd på spant ................. : .............. . 11 11 i V. L:n ..................... .......... . .

Djup i rummet midskepps ............. .... ....... .. ... .

Djupgående midskepps ................................ .

" akter fullt rustad ....... .. ....... .. ..... .

(8!-spantets area på spant ............................. .

V attenliniens area på spant .......................... .

38,6o m. 37,7o m.

4,25 m. 4,oa m. 2,6a m. 1,12 m.

2,to m.

3,4o qv.-m. 94,61 ,

Deplacement på spant... ................................. 69,w ton.

Ind. hästkraft vid ett blästertryck, motsvarande

62-mm. vattenpelarhöjd ........................... 840.

Fart i knop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.

Bestyckningen utgöres af t.vå mintuber för 38-cm. nunor,

deraf en fast i stäfven och en rörlig på däck, samt två st.

tvåpipiga 25-mm. kulsprutor, placerade på utbyggda plattformm·1

en på hvardera sidan af båten.

--bil-

Såsom nyheter för året på de sjelfgåencle minornas område

torde böra nämnas, att man vid Carlsinona station med fram­

gång gjort försök med der af koppar tillverkade "Collision­

heacls" af ungefär den konstruktion, för hvilken förra årets

föredragande inom denna vetenskapsklass i sin årsberättelse

redogjort, samt att minbåten A_gnes däckstub är konstruerad

för utskjutning medelst krut och elektriskt affyrande och visat

sig mycket väl motsvara sitt ändamål. Den till patronerna an­

vända laddningen utgöres af 130 gram 15-mm. krut, hvilket

gifver ett utskjutningstryck af 2 atmosferer.

Budgeten för år 1893 upptager för nybyggnader för flot­

tans behof endast nödiga medel för pansarbåten TAules af­

slutande. Till hvilket belopp och för hvilka ändamål nybyggnads­

anslag för flottan kommer att äskas vid nästkommande års

riksdag, är väl ännu icke bestämdt, men med kännedom om,

att en kommitte nu är sammankallad tillfölj el af nådigt beslut

den 16 September innevarande år och att denna kommitte

har sig bland annat ålagd t, att till Kongl. Maj :t snarast in­

komma med förslag, dels på de förändringar uti existerande

fartygstyper, hvilka vid blifvande nybyggnader möjligen böra

iakttagas, och dels till nya fartygstyper, hvaraf flottan enligt

kommitMens mening möjligen kan vara i behof, torde man få

draga den slutsats, att de nybyggnader, som komma att för

1893 års riksdag föreslås, icke blifva i allo lika dem, med hvilka

vi nu äro sysselsatte. stillastående är på de flesta områden liktydigt med till­

bakgång och detta eger helt säkert här sin till ämpning, men

lika visst är; att "förändringar icke alltid äro förbättringar11•

1\fan har med afseende på våra nuvarande pansar l •åtar af

l:sta klassen uttalat såsom önskningsmål bland annat, att en

af de grofva kanonerna kunde placeras akteröfver för att an­

vändas vid reträtt, att bättre skydd mot den förstörande in­

verkan från nutidens snabbskj utande artilleri kunde beredas

l1åde 15-cm. ka,nonerna och de 1ninclre pj eserna, samt att min-

- 56-

tuberna kunde placeras bakom pansarskyclcl , på det att de eJ måtte vara alltfor mycket exponerade för fientlig eld och dermed följ ande risk att få minorna exploderade inom eget fartyg genom en granatskärfva eller dylikt.

Gerna medgifns, att allt detta· vore mycket önskvärclt; men på samma gång vill jag uttala den åsigt, att ollt detta icke kan på så små fartyg som de ifrågavarande ernås, utan att på andra håll uppoffringar måste göras, hvilka enligt min uppfattning äro för stora i förhållande till det, som vinnes. J ag åsyftar här hufvudsakligast frågan om elen stora kanonens placering akterut; ty härigenom skulle nämligen helt visst blifva nödvändigt att adoptera barbett-torn i stället för de täckta torn, vi infört på våra pansarbåtar, och detta skulle säkerligen under många stridskombinationer kunna komma att nkosta oss mera, än det smakar" - som ordspråket säger.

Det är sant, att barbett-tornen inom t. ex. den engelska flottan förbättrats så till vida, att de fått starkare skydd mot explosioner underifrån, men ofvanifrån och från sidorna för­blifva kanoner och lavet.ter i dessa torn relativt oskyddade. Om dessa, ting kan man ju hafva olika åsigter, men jag är viss om, att jag ej är ensam om den härofvan uttalade, och såsom bevis härför tillåter jag mig citera, hvad en auktoritet i hithörande frågor, elen franske f. d. sj ö officeren och skrift­ställaren E. \V eyl, nyligen yttrat med anledning af egenska­perna hos de krigsfartyg, hvilka i September månad voro sam­lade i Genuas hamn med anledning af Columbus-festerna. Han säger:

nFörst och främst faller det i ögonen, att - med hänsyn tagen till de enorma framsteg, som på senare tider tagits på artilleriets område, d. v. s. införande af snabbskjutande kano­ner af medelstor kaliber och de nya, häftiga sprängämnena -alla dessa fartyg äro alltför svagt skyddade. Kanonerna äro placerade uti barbetter med mer eller mindre väl ihopkomna skyddskåpor eller också bakom helt tunna skärmar. De äro sålunda i hög grad utsatta för det moderna artilleriets härj-

-57-

ningar. Sans-Pan-il, ett engelskt fartyg,*) har dock väckt stort uppseende för placeringen af sitt artilleri; utom de två stora 110-tons kanonerna · har den nämligen tre ganska respektingif­vande lag kanoner".

"Frågan om värdet . af elen s. k. "låga:1 pansarfartygstyp en, h vilken representeras af Sans- Pm·ed och några italienska far­tyg, diskuterades ganska mycket af de närvarande sj öoffice­rarne; i Frankrike och England är denna fråga afgj ord, ty man vet nu för ticlen af erfarenhet, att denna sorts fartyg icke lämpar sig för farvatten, der hård sjö förekommer (''oi1 la mer est duren), men detta hindrar ingalunda att dylika far­tyg kunna komma att göra goda tj enster i 1\'Iedelhafvet och passa för ett land, som icke har något med de stora oceaner­na att skaffa".

Om den samlade flottan yttrar han vidare: "Kanon i barbett-torn, mer eller mindre skyddad, är det

karakteristiska uti bestyckningen, och det är också helt säkert, att, om ett krig plötsligt skulle utbryta och de fartyg, som ligga i Genua, skulle utgöra elen egentliga stommen af de krigförande, så skulle de alla förstöras af några få pro j ektiler'l.

"Deras stora kanoner kunna förstöras af elen minsta pro­jektil, deras medelstora artilleri är oskycldadt; jag vill ej tala om deras småpieser, ty man kan väl hafva olik~ åsigter om, huruvida man bör skydda dessa med tunna skärmar, som egentligen icke erbjuda något motstånd, och sålunda offra el­dens snabbhet för ett skydd, som är mera moraliskt än verk­ligt verksamt.''

Norge.

För norska mannen har det innevarande året varit i ny­byggnadshänseencle ovanligt gynnsamt. Två nya fartyg hafva nämligen blifvit färdiga och öfverlemnade till tj enstebruk; de

*) Plaperingen af detta fartygs artilleri päminner i mycket om T/Nt/1},

Viking.

58' - -

äro kanonbåten af l:a klass Vi/;in:J samt chefs- och rädd­

ningsfartyget Heirndal . Vikin_q är byggd af stål och har följande bufvuddimen­

swner: Största längd ... , .................. . . . ......... : ................ . . 62,1 m.

. " bredd .................. . .................... .......... .. . 9,B2 m.

Djupgående ...... . .. .. ....... ........................ . ......... .. 3,Ru nl.

Deplacement ............................................... ,...... 1123 ton. Maskineriet utvecklar 2,000 i. h .:kr. och framdrifver farty­

get med en fart af lö knop. Kanonbåten har ett skyddsdäck af ståt om 33 mm. ~j ack­

lek Bestyckningen utgöres af 2 st. lf)-cm. Kruppskanoner, 4 st. 65 mm. snabbskjutande kanoner (Hotchkiss), 4 st. 37-mm. revolverkanoner samt 3 st. mintuber för 40,6 cm. minor, deraf en undervattenstub i förstäfven och två tuber öfver vatt­

net, en på hvardera sidan. Besättningsstyrkan är cirka 140 man. Heinzdal är likaleledes byggd af stål; dess dimensioner äro:

Största längd., , ..................... .. ......................... 55,to m.'

, bredd ......................................... ; .. .. .. .. 8,20 m. Djupgående....................... ............................... 4,oo m. Deplacement.............. . . . .................................... 6$0 ton.

Med en indikerad hästkraft af 700 h.:kr. gör fartyget 12

knop. Bestyckningen utgöres af 4 st. snabbskjutande Hotchkiss­

kanoner om 65 mm. kaliber. I Mars månad detta år sträcktes dessutom kölen till ./E_qir,

kanonbåt af 2:dra klassen. Dess största längd skall blifva 33,2 m. och största bredd

9,o~ m.; med 2,~.; m. djupgående blifver deplacementet 393 ton. )Eyir bygges af stål och är försedd med ett 38 mm. tjould

skyddsdäck af samma metall. Bestyckningen skall utgöras af l st. 21-cm. kanon om

14,200 kg:s vigt, l st. 7-cm. snabbskjutande Kruppsl~anon san1t

~ st. snabbskjut:wde 5-cm. J{ruppskan01wr.

- :)!} -

Maskineriet är beräknadt att utveckla 400 i. hkr. och gif­

va kanonbåten en fart .af 9 knop. Vid privata verkstäder äro helt nyligen bestä1lda ett minut­

läggningsfartyg och två patrullbåtar. De sistnämnda skola blifva :20,o a 2l,o m. långa, 3,17 m. breda

samt få; ett deplacement af cirka 24 kub.-m. De blifva i hufvucl­

sak lika, men afsigten lärer vara att förse den ena med tven­

ne roder, ett på hvardera sidan om propellern, och den andra med ett roder, som vanligt placeradt akter om propellern.

Efter all sannolikhet komma. dessutom två stycken l:a klass minbåtar att sättas i verket. De skola bestyckas med

två tuber för utskjutning af sjelfgående minor deraf den ena tuben är placerad i förstafven och den andra på däck.

Den ena minbåten kommer antagligen att förses med en

Du 'femple-panna under det att elen andra får en rörpanna

a la Thornycroft. (Forts.)

Arsberättelse af Föredraganden i Reglementen, Förvaltning m. m.

Under presidiiåret hafva ej några förändringar af mera genomgripande art inom denna klass egt rum inom vårt eget land, dock ber jag att fa omnämna:

Heglementet för sj örnanskårens skolor etc. har blifvit af­slutad t genom faststäBandet af afdelningen , skjutskolan" den ~!3 Februari 1892.

:E'örändrade bestämmelser fur reserv-officersaspirants ut­bildning och utnämning till reservunderlöjtnant samt för re­

Rervqnclerlöitnants re])etitionskurs utfärcl~des den 18 l\iars s. ä.

- 60 -

Förnyade signalsystem och taktiska föreskrifter samt evo­lutioner för minbåtar fastställdes den 19 April s. å.

Genom Nåd. Generalorder den 21 Juni skall i år antagen skeppsgosse vid blifvande karlskrifning vara förpligtigad att enligt stationsbefälhafvarens beslut ingå antingen vid fasta eller vid värfvade stammen.

Inom förvaltningsdirektionen i Carlskrona har utarbetats ett förslag rörande sjukvårdens ordnande vid stationen och ombord i fartyg under krig och är detta förslag öfverlemnadt till Kongl. marinförvaltningen.

Tvenne tillägg till besigtningsreglementet äro utfärdade, innehållande föreskrifter för besigtning af såväl materialier till beklädnad och sängservis som af proviantartiklar.

Nytt reglemente för flottans pensionskassa har fastställts den 22 Januari.

Bland förändringar med afseende på manskapets utbild­ning inom främmande mariner, vill j ag enelast omnämna en inom den engelska. 1!-,örutom den sedan många år välkända artilleriskolan om bord i E:ccell en t har nämligen inrättats en exercisskola på \Vhale Island nära Portsmouth, i förbindelse med hvars varf den är ställd medelst jernväg. Denna skola kan lemna undervisning åt 1,000 man, för , hvilka alla, såväl af officers- och nnderofficerskåPerna som af manskapet, finnes bostäder på platsen. Under chefens för skolan befal stå ä±ven några äldre kanonbåtar, utrustade med kanoner at olika certer för elevernas öfning i skarpskjutning. Efter samma ide är under anordning skolor i flera af de engelska örlogshamnarne. Denna förändring har förorsakats deraf att amiralitetet bestämt det hvarje man skall för att kunna uppflyttas till A. B. (able seaman) hafva genomgått en kortare kurs i hufvudsaldigen artilleriexercis i exercisskola, hvarjemte för.slag lär vara å bane att utsträcka denna skyldighet äfven till eldarne, då man fun­nit behofvet af dt;mna yrkesklass å de större pansarfartygen

Ö i

och kryssame så stort, att fråga är å bane, om ej besättnings­listorna måste ändras der hän, att eldare ingå i stället fÖr annat manskap och derför äfven böra kunna användas vid kano­nerna.

Carlskrona den 7 November 1892. C. O. Olsen.

Suppleant till föredraganden i 5:e Vetenskapsklassen.

Olja såsom vågdämpare. På senare tider har uppmärksamheten allt mer riktats på

oljas utomordentliga förmåga att dämpa brottsjöar. Mången fartygsbefälhafvare har enligt egen uppgift endast denna för­måga att tacka för hans fartygs lyckliga utgång ur striden mot elementen, och derföre lemnas också ofta rapporter öfver tillfällen, då olja användts under storm. Tack vare dessa rap­porter och deras offentliggörande i olika maritima publikatio­ner samlas så småningom en rik erfarenhet, som sålunda stäl­les till yngre och mindre erfarne befälhafvares förfogande. Månget lif och mycket penningar hafva sparats endast genom att på ett klokt sätt offra några liter olja, och man kan der­för ej förvånas öfver, att det numera är ganska vanligt, att fartyg medföra olja endast och allenast af.sedd för användning under möjligen inträffande stormar.

Det är visserligen sant, att ej alla inlemnade rapporter öfverensstämma i att prisa oljans ofvannämnda förmåga, men så är dock förhållandet i de allra flesta fall, och det synes sannolikt, att om man hade tillfälle att i detalj granska de fall, der oljan icke visat sig af något väsentligt gagn, det skulle befinnas, att förfaringssättet vid an vändandet varit orik­tigt eller att man användt olämpliga oljor (mineraloljor).

- 6~

Allmänna &sigten synes emellertid vara, att vegetabiliska

och animaliska oljor, utgjutna i en våldsamt upprörd sjö, i

hög grad ega förmåga att dämpa brotten och a,tt förvandla

sjön till en lugn, jemn dyning, för hvilken äfven hårdt lastade

fartyg vaka. Vi skola här neda~1 återgifva innehållet af några rappor­

ter angående oljas användning. Kapten Rodhe på .Archdale yttrar: ''Jag har användt olja

vid flera tillfållen under storm och har alltid funnit, att den

hindrar sj ön från att toppa sig, men att den ej hindrar en

lång sjö från att komma ombord isynnerhet inte i ett hårdt

lastad t fartyg. Den hindrar alltid en brottsjö från att komma

ombord, hvilket likväl är en god sak, och de långa sjöar, som

komma ombord, höj a sig sakta öfver relingen, utan annan

kraftutvE;ckling än den som representeras af vattnets egen

tyngd. Sjöns anslag blir aldrig så kraftigt, som då olja ej

användts, hvarföre jag rekommenderar olja till användande,

isynnerhet i krabb sjö. :B-,ör en lång sjö eller dyning, då intet

brott förekommer, tror jag oljan vara till ingen nytta. Jag

skall aldrig försöka att sätta en båt i sjön i hårdt väder ut.an

att dessförinnan hafva utgjutit mycket olja på vattnet samt

äfven försett båten med en fYlld oljepåse. Vid länsning i hårdt

väder tillråder jag, att utom oljan använda bugten af en kabel,

med båda sladdarue fastgjorda på låringarne, utfirad akterut n.

Befålhafvaren på franska passagerareångaren Dupuy de

Lome, kapten Dechaille, anmäler, att han den 16 Sept. förlidet år

å Lat. N 4~u och Long. \V 15" var utsatt för en hård ·storm från

NO med vindstyrka 10 samt hög sjö från WNW, SO och NO.

Kursen var SW. För att hindra sjön att komma ombord lät

han fylla klosettskålarue så v~] för som akter med dref och

olja samt lät sålunda olj an långsamt afrinna genom trummorna.

Detta tillika med den olj a, som droppade från de utomborels

hängda oljepåsarne, hindrade sjön från att komma ombord.

'Pyska skeppet Rutand var den 19 Maj på Lat. S 45" och

Long. \V 110" utsatt för hård storm med hög sjö, hvilket

tv~ngade skeppet att länsa. Olja utsläpptes från främsta lovarts­

klosetten, men detta kunde dock ej hindra, att en svår sj ö

kom ombord, krossande relingen och åstadkommande annan

skada. Kapten Schröder på tyska ångfartyget Bohemia, som öfver~

fölls af en NW-lig storm med vindstyrka 11, använde till den

oregelbundna sjöns bekämpande olja, som utspreds öfver vatt­

net dels från påsar upphängda i fock- och storvanten samt vid

kommandobryggan dels från klosettrummorna på båda sidor,

belägna akter om kommandobryggan samt i aktre kajutan.

Endast genom dessa medel, säger han, blef det honom möjligt

att hålla sin kurs med den akterliga vinden. I annat fall hade

han måst lägga bi. Svenska briggen Drott öfverfölls på Lat. S 31 u och Long.

IN 50" af en ovanligt hård pampero. Fartyget var hårdt

Jastadt och väldiga störtsjöar bröto oupphörligt öfver detsam­

ma, hotande att slita bort skallmingen på luckorna. Uneler så­

dana förhållanden uthängdes vid båda kral).balkarne tve~ne segeldukspåsar h vardera fylld med dref, h varpå göts c:a l gallon

olja, hälften fiskolja hälften petroleum. Ingen sjö bröt deref­

ter öfver fartyget. Dock, kl. 11 e. m. gick en svår brotts j ö in

öfver fartyget, krossande däcksbåtarne. Anledningen härtill

var, att styrbords oljepåse gått förlorad, ty så snart en ny påse

uthängts, hände det icke vidare, att någon sj ö kom in.

Många flera exempel skulle kunna framdragas, men de an­

förda må vara tillräckliga för att visa oljans förmåga.

Men ej blott för att skydda fartyg, som i öppna hafvet

äro utsatta för svår sjö, utan äfven vid tillfälligt inträffand e

händelser, vid båtars firande i sjön och vid räddningsarbeten

har olja, utgjuten på vattnet, visat sig vara af stor nytta,

hvarpå nedanstående exempel torde tjena såsom bevis.

På ångfartyget Funur, som elen 13 Mars på Lat. N 44 u

od1 Long. \V 41" var utsatt för en svår storm, sprang babords

rorketting och . ögonblickligen lofvacle fartyget till vinden. Tack

vare, att utombords hängde oljepåsar ·på båda sidor, undveks att vid tillofningen någon brottsjö kom in.

Befälhafvaren på engelska ångfartyg~t Siberian, kapten Park, berättar, att han den ~ September påträffat det drif­vande vraket af engelska fartyget Little Wonder. Han gick upp i lovart om fartyget, utgöt en stor mängd olja genom främsta klosetten, hvarefter han kunde fira båt i sjön. Denna, som äfven rikligen försågs med olja, kunde derefter gå fram och tillbaka mellan ångaren och vraket nästan utan att taga

in något vatten. Engelska ångfartyget Oltawa hade strandat på . Blonde

Rock, Nova Scotia, och då dess båtar firades i sjön, användes olja med mycken framgång för att förtaga brottet på sjön.

Franska paketbåten La Champagne påträffade den 22 Augusti i öppna hafvet engelska skeppet Alumbach, som lastadt med trä och stadt på resa från Masquali till Liverpool, sprun­git läck och var i sjunkande tillstånd. Befälhafvaren på La Champagne, M. Boyer, ansåg det nästan omöjligt att kunna sätta båt i sjön för att rädda vrakets besättning, som tagit sin till­flykt till kajuttaket, hvarföre han hade för afsigt att afvakta stillare väder för bergningens verkställande. Då emellertid den engelske befålhafvaren ansåg sig behöfva omedelbar hjelp, eme­dan, äfven om besättningen ej bortspolades af sjön, den dock skulle vara utsatt för att hungra ihj el, enär den ej kunde komma åt proviantrnmmen, som stodo under vatten, så beslöt sig M. Boyer för att våga ett räddningsförsök. Han gick för­denskull upp 1' /2 kabellängd i lovart om fartyget samt lät genom babords klosetter utgjuta mycket olja, som, derigenom att maskinen arbetade, spreds vida omkring bildande på vatt­net en stor brottfri yta. Dm·efter. kunde båten, som äfven rik­ligen försågs med olja, j emförelsevis lätt firas i sjön. Båtens tilläggning vid vrakets läsida försvårades i hög grad, dels deraf att elen höga sj ön gick tvärs öfver fartyget och bildade riktiga vattenfall på läsidan, dels deraf att en mängd plankor af lasten

-65-

o:rhgåfvo fartyget. Icke desto mindre lyckades tilläggningtm, och besättningen räddades.

The 11Pilot Chart of the North Atlantic Ocean", utgifven af the Hydrographic office i Washington, angifver följ ande korta allmänna regler för oljas användande mot brotts j öar.

Tjocka och tunga o~jor äro bäst. Mineraloljor äro ej så verksamma som vegetabiliska och animaliska oljor. Rå petro­leum har gifvit rätt goda resultat; raffinerad petroleu~ har visat sig sämre. Några slag af oljor såsom kokosnötolja och vissa slag af fisko~j a stelna, då de komma i vattnet, h varföre de äro obrukbara, men kunna med fördel blandas med mine­raloljor. Såsom allmän regel kan bästa sättet för oljans an­vändande anses vara att fylla klosettskålarue på bogen med dref och olja samt låta den långsamt afrinna genom aflopps­rören. Ett annat enkelt och lätt tillämpligt sätt är att fylla segeldukspåsar med dref och ·olja samt, sedan i dessa små hål nedtill blifvit upptagna med en segelnål, upphänga dem utom­bords medels en sladd.

När man länsar för storm, sprides oljan genom påsar vid Juanbalkarne eller från de främsta spygatten. Då vid svår slingring fartyget hotar att köra upp i vinden användes olja ±ör och akter om midskepps på båda sidor. Då man ligger bi, bör oljan spridas från lovarts bog. Med hög sjö tvärs på lifvet användes oljepåsar på bestämda afståndlångs hela sidan. Med hög sj ö från flera håll hängas flere påsar utombords på båda sidor.

Utom ofvan nämnda sätt för oljans utspridande på vattnet hafva äfven andra i samma ändamål, blifvit försökta, hvaraf särskildt de torde förtj ena ett omnämnande, som af tysl;:a sällskapet för skeppsbrutnes räddning företagits med olj e­raketer och olj ebomber, konstruerade af W. Meissel, officer på en af N orddeutscher L'loyds ångare. De första af dessa försök , verkställdes i December 1887 med raketer innehållande utom en krutsats af 0,4 kg. en bleckcylinder rymmande O,a kg. rofolja, försatt med något glycerin för att hindra oljan att

'J'idskr. i Sjöv. 1892. 5

-66-

stelna. Dessa försök, som företogos pa on Norderuey, lem­

nade ej tillfredsställande resultat, hvarföre nya försök anställ­

des den 27 och 28 Januari 1888 fi·ån ångfartyget Neuwerk

vid mynningen af Elbe. De afskjutna raketerna exploderade

dels utanför bränningen i vattnet, dels i luften utanför och

öfver bränningen. Af dessa försök framgick, att man helst bör

låta explosionen ega rum i vattnet, enär den oljade delens

form blir mera rund än om explosionen eger rum i luften, att

raketerna helst böra afskjutas från land och att oljans infly­

tande på bränningen var mycket obetydlig.

Den 13 April s. å. företogos försök med samma konstruk­

törs oljebomber. Bomben utsköts från en kanon liknande den,

som vid räddningsstationer användes att utskjuta räddnings­

trossen. På djupt vatten bildades vid bombens explosion, äfven

med ganska hög sjö, en jemn, brottfri fläck, som vid en ladd­

ning af 1/ 2 kg. tran uppgick till c:a 50 0-m. Egde explosio­

nen rum i eller öfver bränningen, uppstod ingen sammanhän­

gande yta, utan oljan sönderslets i mindre, handstora fläckar,

och verkan blef ingen.

Ännu ett annat sätt att utsprida o~j a på vattnet har ny­

ligen blifvit uppfunnet och patenteradt af Mr Sidney I. Pres­

cott. Apparaten består af en flottör, på hvars undre sida

finnes en tub innehållande olja. I ena ändan af denna tub är

en ventil, hvarigenom oljans matning kan regleras. Nära andra

ändan af tuben är en piston, som kan glida in i röret. Pisto­

nens yttre sida påverkas af vattnet och indrifves i tuben, hvar­

igenom oljan tvingas ut genom ventilen. Apparaten bogseras

af fartyget på ungefär samma sätt som den franska släpmi­

nan el. v. s. med en hanfot, hvars främre part är betydligt

kortare än den aktre.

Många äro för öfrigt de redan befint,Jiga apparater, som

konstruerats i syfte att begjuta hafsvattnet med olja. Men

i sjelfva verket torde de redan omnämnda, af Förenta stater­

nas hydrografiska departement utgifna enkla föreskrifterna för

oljas anYfinclande mot brottsjöar. vara de me,;t. praktiska.

-67-

Det antal menniskolif och fartyg, hvilka redan torde hafva

bruket af olja att tacka för sin räddning, mana t i Il fortsatt

arbete på utvecklingen af detta för den sjöfarande vigtiga

hjelpmedel. Det är väl ganska påtagligt att detta mången gång

kan blifva det halmstrå, till hvilket han klänger sig fast, och

som håller honom uppe uneler hårda pröfningar. Det är emel­

lertid derför af vigt att all erfarenhet som elen sjöfarande und er

utöfningen af sitt yrke insamlar rörande olj as användning

såsom vågdämpare må blifva tillvaratagen, sammanställd med

andras erfarenheter och derefter publicerad till den sj öfaran­

des ~j enst. En sådan uppgift har :·the U. S. Hydrographic

Office'' -- bland många andra nyttiga uppgifter -- uppställt,

för sig. Det mottager derför med nöj e, j a, uppmanar fartygs­

befålhafvare att insända rapporter i dylikt hänseende, hvaref­

ter de månatligen offentliggöras i den förut omnämnda "Pilot

c hart etc. 71 Dylika uppgifter kunna insändas antingen direkt

till: "Hydrographic office, Navy Department, rl'aslti-ngton, D.

0. 71 eller genom närmaste nordamerikanska konsulat.

Verldens handelsflottor år 1891.

Efter ''Nautical Magazine meddela vi nedanstående ur

:'Lloyd's Register" hemtade siffror rörande ha'nd elsflottornas

storlek m. m. vid slutet af år 1891, varande segelfartyg om

mindre än 100 reg.-tons drägtighet netto och ångfartyg om

mindre än 100 reg.-ton brutto icke inneslutna i beräkningen.

Antal f'artyg. Tontal.

England med kolonier egde...... 11,965 om 12,455,687

Förenta Staterna........ .. ........... 3,927 1,926,426

Tyskland .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. 1,851 1,703,754

Norge................ .... .... .. .......... 3,333 l ,GSJ ,759

-GS-

Frankrike .... ...... ............. .. ... . . 1,210 1,057,708 Italien ........... . ...... . . .. .. .. .. .... . 1,400 818,840 Spanien ... .. ...... ... . . ... .. .. .. . . .. .... . 880 554,962 Sverige ................ ... .. . .. . ....... . 1,477 498,505 Ryssland-Finland .......... .......... . 1)96 481,799 Holland .. .. ....... .. .. .... .... ........ . . 517 435,791 Grekland ............. .. .......... . ..... . 1,030 356,483 Danmark .. .. ........ .. .. ...... . .. .... .. . 840 310,676 Österrik e-Ungern ....... ........ . ... . . 345 273,812 Turkiet ....... ......................... . 939 235,172 Brasilien ................................ . 560 199,972 Japan .................................... . 333 164,302 Belgien .. . .. .. .......... .. . .. .. ...... .. . 90 112,541 Chile ..................... .. .. . .. . ....... . 142 102,595 Portugal ............ .. ............. ... .. . 187 97,168 Argentina ........ .......... ............ . 147 50,683 I{ina ......... ............................ . 45 48,566 Hawaii ........... .. ... ....... ... .. .... .. . 26 22,489 Egypten ... .. ..................... ...... . 36 20,689 Uruguay ........... .......... .. ......... . 33 11,929 P eru ................................... . 37 11,625 Andra länder, tillsammans ...... . . 150 ---- 60,575

Summa 32,066 23 694 508 . Af ~etta antal fartyg fördela sig å ng- och segelfarty~en

på de ohka länderna enligt följ ande sätt: Ångfartyg.

Antal. 1'outnl England med kolonier 6,881 9,116,883 Förenta staterna.. ...... 431 572,252 Tyskland... ..... .. ........ 846 1,088,830 Norge...................... 515 335,537 Frankrike........ .. .. .. .. . 532 853,799 Italien ..................... 227 317,197 Spanien.................... 409 436,925 Sverige.................... 517 209,754

segelfartyg. Antal. Tontal.

5,084 3,338,804 2,866 1,354,174 1,005 614,924 2,818 1,346,212

678 203,909 1,173 501,643

471 118,037 960 288,751

69 -

Ryssland-Finland ...... 249 205,093 947 276,706

Holland ..... .. . .. .......... 201 284,804 316 150,987

Grekland ............ . ..... 112 119,569 918 236,914 Danmark ..... . .... .. . .. ... 236 173,894 604 136,782 Österrike-Ungern ...... . 138 172,375 207 101,437 Turkiet ........ . ......... .. 85 65,533 854 169,639 Brasilien ..... ... . ........ . 15-:lO 116,088 380 83,884 Japan ..... ................. 250 142,492 83 21,810 Belgien .. .. .......... ..... . 82 110,112 8 2,429 Chile ..... ....... ..... ....... 34 38,860 108 63,735 Portugal .................. 46 56,788 141 40,380 Argentina ..... . . . . ... .. ... 58 20,528 89 30,155 I{ina ......... .... .... ... .... 41 47,806 4 760 Hawaii ... .................. 17 11,848 9 10,641 Egypten ........... ... . . .. 1G 16,196 20 4,493 Uruguay ......... . .. . . ... . 20 9,254 13 2,675 Peru ...... . ..... .. . ......... l 2,100 36 9,525 Andra länder ............ 69 37,476 81 23,099

Summa 12,193 14,562,003 19,873 9,132,505

En öfverblick öfver sammanlagda tontalet för alla fartyg under åren 1889- 91 sådant det angifves af ''Lloyd's Register" visar att detta tontal under år 1890 växte med 788,307 ton och under år 1891 ytterligare ökades med 754,550 ton. San­nolikt angifva dessa siffror ändå icke den verkliga tillväxten, och om hänsyn tages till att ångarens transportförmåga är om­kring tre gånger så stor som segelfartygets af samma storlek, så är denna ökning i sj elfva verket mera än tre gånger större, än som synes af nyss angifna siffror. Enligt denna beräk­ningsgrund skulle det r:flektiva tonnaget vid slutet af de sista fyra två-årsperioderna hafva varit:

1885 1887 1889 1891

Effektiva ton 42,090,338 42,574,951 48,122,395 52,818,614

- 70 --

På sex år har det flytande effektiva tonnaget vuxit inemot

~5 procent, och det är derför ingalunda förvånande, att egare

af fartyg, såväl nu som under närmast föregående tid, ofta

göra elen erfarenheten att frakterna äro för låga, och att ån­

gare, hvilka icke äro förseelda med besparande maskiner eller

byggda, så att cle kunna föTa ett maximum af last på en gif­

ven trade, hellre böra läggas upp än hållas i arbete. Sedan

någon tid tillbaka har tillskottet af nybygdt tonnage öfverskri­

clit behofvet, och beklagllgtvis har detta förhållande under det

löpande året ytterligare förvärrats. -

N Ordamerikas Förenta stater hålla sig ännu nominelt såsom

N:o 2 på rangskalan bland fartygsegande länder; men då be­

räkningen göres på grundvalen af det effektiva tonnaget blif­

ver ordningen mellan Förenta Staterna, Tyskland, N org~ och

F raukrike följ ande: Tyskland .. .. . . .. .. .. .. .. .. .. . med ö.881.414 ton N.-Am. Förenta Stater... " 3,070,930 ''

' ' Frankrike..................... 11 2,765,306 11

Norge....... .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. . " 2 362 823 " ' '

Det af ånga framdrifna tonnaget växer fortfarande raskt

inom de flesta handelsmariner. Enelast Förenta staternas och

J apans _ samt några andra länders ångfartygsflottors tonnage

har under år 1891 gått tillbaka. Under åren 1889--91 ökades nedanstående länders ång-

fartygsflotta med följ ande tonnage: Englands med omkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 827 tusen ton

Tysklands 11 11 .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. • 160 11 11

N or ges 11 n .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. . 89 " 11

Hollands " " .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. . 68 n 11

Nord.-Am. Förenta Staters med omkring 55 11 11

Ryssland-Finlands 11 )) 49 n 11

Brasiliens n :1 48 11 " Frankrikes 11 11 44 11 11

Greklands 11 11 36 11 11

::;)veriges l1 " 28 11 ,,

-71-

Spanien,; med omkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ~:d tusen ton

Österrike-Ungerns med omkring......... 21 " " Det mest anmärkningsvärda draget hos de statistiska upp­

gifter, som för år 1891 kunna hemtas ur "Lloyd's Register",

är att de uppvisa en till växt uti segelfartygens totala tonnage,

visserligen icke stor, men ändock betydelsefull i betraktande

af att detta tonnage nu i många år befunnit sig i ständio· o,

nedåtgående. Orsaken till det med 1891 inträffade afbrottet

får nästan uteslutande tillskrifvas engelska redare, som höjde

det brittiska segeltonnaget med 138,000 ton. De små öknin­

gar som spåras i Sveriges, Rysslands, Danmarks m. fl. länders

segelflottor inverka ej nämnvärdt, men utvisa att hos Östersjö­

makterna, med undantag af 'l'yskland, förtroendet för detta

slags fartyg ännu förefinnP.s. R vad den norska segelfarten

vidkommer, så är det svårt att veta, hvad det har att betyda,

att segelflo~ tans tonnage under år 1891 neclgid\: med 14,000

ton, i bet,raktande af att den året förut växte med 23.000 ton. ' -

Den lilla ökningen i Sveriges segelflotta 1891, 5,500 ton, mot-

väger icke minskningen året förut. Engelska kolonierna egde

vid 18U1 års slut 7 4,000 ton segelfartyg mindre än vid näst­

föregående årsskifte.

Fotogens eldfarlighet vid beskjutning. En kanonskjutning

emot kärl med fotogen har utförts utanför 'l'aulon, i ändamål

att utröna7

huruvida denna mineralolja, som blifvit föreslagen

till användning såsom bränsle för torpedbåtar, kunde vara

farlig att använda för krigsbruk. Tio kärl, fyllda med fotogen voro uppställda på en flotte

bakom en stålplåt, föreställande siclan af eu torpedbåt. l\1ecl

en 47-mm. snabbskjutande kanon skötos tolf skott emot plåten

på 100 meters afstår(cl. Åtta kä,rl med fotogen f~ttade eld. I

-72 -

elen rapport, som af kommissionen, h vilken öfvervakat sk j utnin­

gen, afgifvits till sjöministern, afstyrkes användandet affotogen såsom bränsle för torpedbåtames ångpannor.

(Le Petit Journal, 11. 12. 1892.)

Snabba resor. Inman-bolagets ångare City of Pw·is har förliden höst verkstält en resa öfver Atlanten, mellan Queen­

stown och Sandy Hook, som ställer alla föregående i skuggan.

Tiden för denna resa, 5 dygn 14 timmar och 24 minuter, un­

derstiger med l tim. och 34 minuter det förutvarande rekor­

det, som äfven hölls af samme ångare. Största tillryggalagda

distans per dygn var 530 distansminuter; medelfarten under

öfverresan 20,7 knop. Samma bolags ångare City oj New- York håller rekordet ostvart.

Ett segelfartyg om 2,000 ton Loch Torridan har, äfvenle­des förliden höst, fullbordat en resa mellan Gravesend och

Hogson's Bay, eller en väglängd af närmare 15;000 nautiska

mil, på 7 4 dygn, h vilket gör en medeldistans pr dygn af 202,~ minuter och en medelfart af 8,o knop. Största pr dygn till­ryggalagda distans var 341 minuter.

(Insänd t. ) Några ord om flottans dykare.

Artilleristen, manövristen, skytten, signalmannen, eldaren

- ja hvar och en, som har en uppgift att fylla under denna

väpnade fredens tid, erhåller utbildning och bringas i tillfalle

att förkofra sig eller åtminstone att underhålla den färdighet

han en gång förvärfvat. Dykaren är dock i detta afseende

förbisedd, oaktadt hans yrke på honom mången gång ställer både maktpåliggande och farliga uppgifter.

Huru mången gång räddas ej ett fartyg från ärl den ena,

än den andra svåra följ den af ett missöde genom ett hastigt,

kraftigt och klokt ingripande af en dykare? Huru många tu­

sentals kronor inbesparas ej genom en säker och van dykare,

som återfinner ett förloradt ankare, en sjunken mina m. m.(

- 7~-

Hur rådvill står man ej, när dykaren förklarar , att han ej kan

gå ned på det djupet och ej kan arbeta på den bottnen o. s. v.;

då man nästan kan vara säker på, att en van dykare utan

svårighet skulle löst uppgiften? Man kan visserligen tvinga honom att gå ned på skäligt

djnp eller, om han nekar, utstryka honom som dykare, men

man kan ej tvinga honom att finna en sak eller att på ett

klokt sätt arbeta på bottnen - dertill fordras vana. Sedan

han gått ned kan man ju ej kontrollera, om han gör något

eller hvad han gör, äfven om man - hvilket alltid borde vara

händelsen - medelst talrör e. d. kan meddela sig med honom.

Efter genomgången kurs får dykaren aldrig öfning annat än

rlå hans biträde verkligen erfordras, och då är man genast fardig

att sätta stora fordringar på honom. På så vis kan inträffa

att en dykare visserligen varit kommenderad i denna egen­

skap å flera fartyg, men aldrig kommit i tillfalle att efter slutad

öfningskurs få utföra något dykeriarbete. När man sedan efter

elylik paus på kanske 7 a 8 år - sådant har händt - sänder

ned honom i en annan sorts klädning, än den han öfvats uti,

med ovana pumpare, ingen som förstår sig på vare sig appa­

rat, pump eller en dykares handterande - då tro vi mången

skulle tveka att krypa in i hans kläder och man får sanner­

ligen ej förundra sig öfver att dykaren under sådana förhål­

landen förråder en ganska förklarlig oro. Han vet, att om han nekar, förlorar han sin befattning

som dykare och mi ster dermed en ganska god extra inkomst.

Då vågar han hellre försöket. På de sju åren har han kanske

glömt hur påklädningen sker, hur slangarna kopplas m. m.

sådant får man då passa och försöka. I lyckligaste fall finnes

någon som varit med om dylikt arbete förut och som biträder

vid påklädningen, under det maskinisten smö1j er pumpen, skep­

paren najar stegen och officern, som leder arbetena, läser i den engelska eller franska handledningen för att kontrollera att

ingenting uraktlåtes. Under dylika omständigheter kan det

vara obehagligt nog att gifva order om dykning. Att ej flera

-74-

olyukshändel:ser inträffat, kan man lugnt skrifva på slumpens konto.

Och hur lätt vore det ej, att hålla dessa yrkesmän i nivå med de fordringar man ställer på dem? Hvar fjortonde dag under expedition och för öfrigt när tillfälle erbjuder sig borde , dykaren gå ned, hvarvid såväl han som hans medhjelpare finge öfning.

Finnes ombord andra dykare än den dertill kommenderade, borde dessa äfven öfvas, likaväl som sekunclkommendören, N:r 3 och 4 vid artilleripj eser få öfning med sina vapen. Dessu­tom borde en repetitionskurs årligen anordnas, helst i April månad, innan fartygen lemnat stationen.

Fördelaktigt vore, om eldare i allmänhet utbildades till dykare och maskinisterna hade kännedom om apparaterna, ty då hade man alltid ombord folk , som km11de sköta ouh tillse dykeriet.

Officerarne, som ofta få leda dylikt arbete, borde äfven genomgå en kurs , som kunde förläggas till deras utbildning på varfvet. De ringa premier man på så vis erlade skulle helt säkert betala sig mångdubbelt genom erhållandet af säkra dy­kare och vana handhafvare af materielen.

--s-

Litera tur. Tillägg till lärobok om för flottan fastställda sjelfgående min or

afhandlande :schwarzkopffs 35-cm. mina Mj88. (Insänclt.)

'l'ill ReclakLionen af Tidskrift i Sj ö väsendet.

l\lctl anledning af det i sonasl utkomna häftet af Tidskriften*) af Red. såsom ege t infijnla yttramlo i do spursm,11, so m npp;;tiltt genom ntgifvandet nf •Tilliigg­till liirubok om fijr llultan fastsbilida sjcllgåondc minor>,, anhåller underteeknad

*) Syftar vå föregående å rgitngs niist sista häfte. P;l grund af bri stande ulrynuno kttudn •lenn<t artii\l') ido, siisom ~ ig bort, införas j sam111a årgångs sist;~

l1iift,e, Rerl,

75-

,,Il !'lats för ytterligare 11iigm unl i li mnct, Pj af lwgiir att ha sista unlel, ty detta väntar h~.n ej att få, utan emedan Rctl :s uppfattning är, att denna är •en fi.,r tj ensten mycket vigtig fråga », och yttrandet är affattadt på ett sådant siitt,

att det framtvingar ett svar. H vad tirlen fOr bokens utgifvanclc beträffar, så lir detta en sak, h varom Kong!.

marinförvaltningen beslntH, och jag har derför intet att tillägga, till hvad jag förut meddelat härom. Men då Retl. pä tal om hemlighållandet af minans kon­struktion säger, att jag ej niimnt «att bogäran om ilenna fritagelse oj gjortlos fiiiT iin den 17 Aug. 18\Jl samt att' den erhölls genom skrifrelsc från fabrikanten t re d<lgar senare•, tilläggande: «denna orsak till dröjsmålet med tilliiggets ut­gifvande lwn således knappast !liggas fabrikanten till last», s1 tyckes Rctl. eJ !"lista sig vid den ganska vigtiga omstiindighetcn, att Kong!. marinf0rvaltningcn just då liig i nn<lcrhamlling om bestiillning af nya minor; först dtt hlcf n1imligen fahrikanten i tillfiille att genom eftergifter fö1skafi<t sig förmånen af en ny bcshill­ning - eftergifter, scim han helt nHturligt skulle varit föga benligcn att lcmna

ut;m någon dylik förmån . Att_ 35·cm. minan 1\1 \)L oj erhå.ll it någon offiriel benlimning vi< l tlen tid,

Ullägget utkom, var ej något «oöfvcrstigligt hinder• fur dess bcskrifv~mle iW; Ul cn att rycka ut ett af s kilon och utlemna de andra. är ett svagt inkast. Umlcr minans tillverkning toretog-os n~g-ra gansim viisentliga för~ndringar i dess kon­st ruktion, flera hade kunnat följa, ty fastställelsen den 27 Nov. lH91 var ej mer •defiuitiv» lin den, som egde rum elen 28 Aug. samma 1r, och vid afprufningeu, sum egdc rum först i Juli månad i år, hade mycket väl kunnat hiinda, att motti­fikationer å dessa visHt sig vara behöRiga. FrågaR: är det under sådana om­ständigheter lämpligt att utgifva beskrifningen på minan , innan den lcve~·en1ts "!

Red:s pilstående, att •förf. ser många svårigheter fOr att göra en beskrifning på det hemliga rummet», är en oriktig tolkning af mina on\. H vad jag &agt od1 ännu vidhåller är, att l!å en del af minan ej kan l.Jeskrifvas i boken, ger dott1t svårigheter för en tydlig framställning i denna af ile skilda delames siitt att arbeta tillsammans. Att det skulle vara beMfligt att nu åter göm on sepa­rat, hemlig bcskrifning på det hemliga rummet, d1 en sårlan redan l'örut utgi(­vits, endast för att beskrifva en såtlan detaljförändring som att en länkstUng iir till lwpphul en arm på en annan sida om dennes axel, inser jag ej. For att komma till full insigt om minans alla detaljer miste Lieuna i •1 lla hämlclscr stu­deras isärtagen, och rr;an får ej fi.\rntslitta så föga sinne fiir det mekaniska hos dem, som skola hanclhafva minor, att dem göres behof af en ny beskrifning p1 det hemliga rummet endast dorlör, att en olikhet af detta slag förefinnes samt att detta inverkar l'å liinkstitngens rörelse. Sa mma fOrutsättning hnr gjurts bo­träffande den sista utvoxlingen fur svänningen af fj edrarne till tlen hydrostatiska

pi s tonen. Djapregleringsmekauismcn i det hemlig·t rummot lir on kopia af den af

Whitehoad uppfunna och iinnu anviinda. och detta har jag mor iin en gång fram­hallit iifvensom att denna iir hemlig. Att Red. dot oaktadt !mr •svårt att in ~e, hvad ett kontrakt med lVkite/1 ead (C: Go i Fmme har att ska iTa med en mi11a tillverkad hos Jl[nscltincnbaunctiengesell:;e/wft i Berlin> iir oförklarl igt. Gen< m

fritagelse från löften, gifna till den scuaro linnau , har m•tn ju ej frit.1 ~its från

ljdigaro ingån~na förpligtelser tiH firnJan Whitej_wad & (;u,

- 76

Botriiffan<le maskinens ig~ngsåttning iir det ju rätt inlrcss~nt att crfar;1, hvad konstmktörens af's(gt varit. Men iifven om denna varit mig förut bekant. skulle jag vid minans bE:skrifning icke framställt igångsättningen genom lär.kluft såsom något karakteristiskt tör minan emedan den så illa uppfyller, hvad solll denned säges hafva afsetts, att minan ej kan sägas besitta den egenskap, man velat tilldela henne. För ett rätt bedömande af minan äro upplysningar om af­Rigten ej tillfyllest; man måste äfven hafva erfarenhet om, hur minan i verklig­heten forhåller sig, och verklig<t forhållandet är, att minans maskin ·ibland f~r den omtalade först;t igångsättningen, ibland icke, och hvilketclera iir enda st be­roende at en sådan obetydlighet som konsistensen hos oljan , hvarmed tryckregtt­latorns ytor smörjas. Har oljan stelnat ·- och detta gör den ganska snart, då oljelagret mellan ytorna är ytterst tunn t - hindrar el en luften att lärka igenom, oeh maskinen sättes då ej .j gång, förr än minan kommer i vattnet. Anordnin­gen för maskinens igiiugsättning genom llickluft ii.r nr ingeniorsynpunkt föga kon­struktiv, och den nuvarande tryr.kregulatorn hade mycket lätt kunnat konstru­eras så, att den omtalade afsigten vunnits: ett försök i den rigtningen har hiir med framgång utförts å en af minorna. Det är just det bristfalliga i den nn­vamnde igångsättningen, som gifvit anledning till en ifrågasatt förändring af <lCtma till likhot med h vad som tillämpas å MI !J l , der alla fordringar på en go( l igångsiittning på ett utmärkt siitt fyllas. Denna förändring kan på intet vis få na.mn af •betydliga förändringar•, som Red. gifvit den, enär den är mycket llttt ntfonl.

Jag har ej sagt att hanen ej kan åtkommas. Skulle genom ovarsamhet virl minans handterande detta sl\e, har det dock ingen annan verkan än den, som åstadkommes, då hanen vid minans utskjutning slås tillbaka inuti tuben, nämli­gen att maskinen sättes i sakbt gäng, om den mycket omtalade läckluften kom­mer fram; i annat fall har de.t ingen verkan alls, och hanen iir i båda fallen lätt återförd i det stängande läget. Hanens mer eller mindre utsättande för vidrii­rande - något, som förekommer å alla minor - var dock ej det, som frågan gällde, utan (]etta var faran för minans försättande i obru kbart skiek, om den hamiteras på det sätt, anmälaren finner «viilbetiinl<t.•

Sliden har Jör kritiken varit en stötesten, och det är att hoppas att de, som hafva behof a.f' en fullständig kännedom om minan, studera den bättre, än den, som nu tagit sig för att kritisera ett arbete utan att förnt hafva «närmare stu­(lerat>> det ämne, som han gjort till föremål för sin kritik. Några •fåror i den yttre slidens mr,nteh finnes c) af det skäl att de äro alldeles obeltöfl·1:ga. Hvar och en, som är berättigad att om minan inhemta kännedom, kan tierom liitt iifvertyga sig.

Till sint ber jag få framhålla att, emetlan jag bemött den mot boken förda kritiken , jag derfor ej ansett mitt arbete vara utan brister. Boken är, såsom rless titel anger, afsedd att vara en lärobok, oeh lärarens uppgift är att munt­ligt utf)'lla, hvad som bn brista i tydlighet. Det bästa undervisningsmaterialet iir dock alltid sjolfva minan, och utan att studera denna kan hvarken eleven i skolan eller tlen, som idkar SJelfstudier, komma till full insigt om dess sinnrika konstruktion.

Stockholm •len 2!) November 18!)2) Olof R. lAmdberg.

77

Meningsutbytet rörande •Tillägg till lärobok om for flottan faststäi!th sjelt'­giiende minor» har antagit sådana dimensioner och beklagligtvis äfYen en sådan ton, att vi anse detsamma icke böra vidare fortg;\, sedan författaren nn lemnats tillfiille att besvara våra yttranden med anledning af hans •svar på kritik> _- Att vi , af hvad förf. ofvan anfor, icke finna anledning från"'å hvad vi förut i ämnet yttrat, behöfva vi knappast tillägga. Atskilligt skulle' vara att invända mot ofvanst'ende svar, men ri afstå derifrån, emedan «ord foder onl» oeh vi önska di skussionen i ämnet för denna gång afslntad. Dock vi]j;\ vi med afseende på de mångomskrifna fårorna i den yttre slidens mantal citera ett skrifligt uttalande af fabrikanten sjelf: •Die anf dom inneren Schiober befindlichen zwei kleinon Hilfskanäle s te hen. mit dem Einströmnngskanal dll!'eh o~dcci im JJ{antet des tinsse­t·rn Schiebers entsprechend angebracliten Bogen in Vcrbindung, nnd ist dm·ch diesen Umstand ein Anspringen der Maschine in jeder Lage ermöglicht. •

Red.

Innehåll i åtskilliga maritima och krigsvetenskapliga tidskrifter 1892.

J(ongl. J(J"'iysvetenska]J!~-Akademiens HandUngm· och 7'icl­skrift 21 :a häftet. Sekreterarens anförande pii Akademiens högtidsdag: Aka­demiens l äRingsämnen for år 1893; Det militära postväsendet i fält.

22:a ocl1 23:e häftena. Andre styresmannens anmälan om afaåtl"ne och till­komne ledamöter; statistik öfver rekryteringen af stammanskap ~id ~ilrfvade ar­mcen under åren 1860-1890: Hanaus belägring 1636.

::!4:e häftet. Karl XII:s plan för fälttåget mot Ryssland 1708 och 1709; En fiiltskjutning med alla. vapen i Tyskland.

AJ•t·illeJ•i-Tidsk'rift. 5:e och 6:te hiiftena. Vår nya härordning; Inle­<lan(le anmärlmingar öfver de tryck, som alstras af en del nya drifmedol; l<'örslng till skjntinst!'llktion for tyska fastningsartilleriet; Skjntförsök med 12-cm. haubits fm i8D och Hi-cm. kanon fm l84, ntförd~t å .fi'Iarma skjutfält hösten 1890.

Nm·sk Ticlsskrift for Sövcesen. ll:e ärg. 1:a och ::!:a häftet. Bör tlen nuvarnnde planen för sjökrigssiwlan undergå uågon föriindring och i sä fall lnilka? Hvacl bör göras för att rest>rvofficerare skola kunna bibehålla intresse for tjensten och militiirisk duglighet? En normalstrid; Också en normalstrid , Ballistit; Nutidens flott;t och dess spörsmål; Franske torpedbåten Dmgon; Georges C. Bakors undervattensMt; Torpedbåtar, deras organisation och taktik ; Om lan­t('rneföring.

3:e hilftet. Torvedbåta r, deras organisation och taktik; Är det fiirsvarligt att bibehålla Carljohansv::ern som flottans hufvudstation? Bruket af olja att dämJl'L sjögång; Sårbehandling; Något om Kinas sjiif\irsvar; Är torpcdbttten användbar såsom kanonbåt?

Dansk Tillst>k1'ift fm· Sövcesen. 27:e b~nd. 4:e häft. Vapnens tek­nik; Om transport af torpedbåtar; Tyska marineris torped-vilsen· Seo·clfartyo·s r iu·g· Skjntförsök mot Resistance. . . ' " " " '

5:e häftet. Det snabbskJutande artilleriets inflytande pii taktiken och skepps­byggeriet; segelfartygs rigg; Torpedbiltars bruk under krig.

1lia.1·ine-Rundschau. IO:e oeh ll:e hiift. :Frankrikes marinbudget !lir i'u· 1R92 ot:h (less öde; «Meer» och «Schiff• i d3cowulf»; Kronpri'll.~, Ji'riedric·/, Crrd

-78 -

och A·rndnius, deras historia ; Rysb1 slagskeppet Tri Strjaliteljn o1•h too·ped­

kryssaren Gridcu; Nya fartyg för Förenta Staternas flotta .

12:e hiift. Tredagars slaget i Dardanellerna den 17, 18 01·h Hl .Tuli 1657;

Ryska pansarskeppet Gnn,qut; Nya l'artyJ för argentinska flottan; Engelske krys­

saren .Apollos grundstötning.

J1fittheilungen ctttS cle1n Gebicte des Seewesen.'l. l\':o X. Bidrag

till maritim fysik; Den rekonstruerade k ra ''ollen Santa Maria.; Ett mörsareskepp;

Tornskeppet Miantonomo!ts sjöegenskaper; Öfver torpedbåtars bogse1ing af pan­

sm·skepp; J<'ranske torpedbitten Dmgon: Brittiska slagskeppet Jl-ldass Bm'(leur;

Aluminium-naphta-jakten !Jb;qnon; Försök mot pansarplåt i Amerika och England;

8kjtttförsök mot R cs·islance; Chilensim pansn rskcppet Capitan Pm.!; Den amrri­

bncilm trc-skrnf-kryssareu Colnmbia.

N:o XI. Den praktiska Meteorologien me1l hänsyn till viidcrleksprognos;

Anmii.rhningar öfver dc senaste profturerna med fartyg af engelska örlogsflottan;

En artillerifråga ; Förenta Statcrnas hamnförsvars-ramskepp Ammenmm; l•'ranske

pansarkryssaren J,atouclic-11·ev·illc; Nya engelska torpedMtar; En till segelfar­

tyg löriindrad ångare . • Tm.wnal of tlle lloyal lJnitecl Sm .. vice InsUt·,ttion. September.

1Llgrrsinsgovär, deras sista utveckling och efl'ckt; Fiirgblindhet; Torprdniit-förRI'tlt'.

Oktober. ]i'ra.nska flottan s manöver 189:!.

Novcmuor. Ryska flottan.

P1·ocee(Ung.s of the Royal A1·tillm"y Institution. Oktober.

J<\',ronta Statemas ?vlilitiir-Almtlemi vid West Point; Det sista chilenska kriget.

Rerne M (t1'iti ·me et Coloniale. September. :Fransk skeppsbrott

statistik for il.r 1890; Anteckningar :1f nppbönlsliikaron på. fregatten A·rdhuse

~trcn 1818- 14 (slut); Upphofvet till franska Indien, Jan Eegtun 170G--5G (forts.);

Histori ska studier öfver fransk:t iirlogsflottan (forts.); J,uftseglingskonsten o<·lt ut­

forskningen af afrikanska kontmenten (forts.); Granater la1ldade med nitrogelatin;

Amerikanska pansarkryssaren 'lkras.

Oktober. Nya Caletlonien oeh 1less innebyggare 1890; J,uftseglingskonsten

och utforskningen af ati'ikanska l;ontinenten (forts.); Upphofvet till fran ska In1lien,

Jan Begum 170G -5G (slut); Fransk skeppsbrottstatistik för år 18~10 (slut); Bidrag

till sjötaktikens geometri; studie öfver Yiirmets mekani8ka teori (forts.); Engelska

tullverkets personal tillförd flottan; Fiirbiittringar i Je engelska hamnarne.

November. Landsiittning af la.ndstigningEtrupp; Luftseglingskonsten och

utl'orskningcn af afrikanska kontinenten (slut); Nya Caledonien oeh dess innebyg­

gare 1890 (forts.); Krut och häftiga spriingiimnen (forts.); Tyska flottan (forts.);

J)e forna marintrupperna (forts.); Historisk:i stutlier ;·,fver fmn ska örk>gsflottan

(forts.); Engelska s!agskeppen Bnrflcnr, Ocnlurion och '1'/nuulercr; Amerikanske

kryssam e ColmnMa och J11co·blclwarl; Engelska flottans manövrer 189~; Ryska

flottans manövrer i Östersjön; Sjökrigsskolan i Nord-Am. J<'örenta stater.

December. Sjöstl·itlen vid Caldera; Nya Caledonien oeh dess inneuyggare 1890

(forts.); Sbldie öfver värmets mekaniska teori (forts.); Kol i östra Indien; Histo­

riska studier öfver fran ska örlogsflottan (forts.); Engelska slagskeppet Rwm'Uies;

Engelske kryssam e Ha.wlce, fplriycnict od1 Sa.pplw,· Cnnard-bolagets nya båtar;

Medel att :lväga.bringa. kommunikati on mellan ett strandallt fartyg och land.

Pt•oceeclin(IS oj' the U. S. Na:tml Inst'itute. N:o H. Om sårades

r;·,rsta hehandling or·h transport.