2 SPRÅKVÅRD 2007/2€¦ · väntar för grammatik, ... förbi i svensk språkhistoria; ... engelska, spanska, arabiska, kine-siska, kanske också hindi (t.ex. Graddol

SPRÅKVÅRD 2007/2 1

T I D S K R I F T U T G I V E N A V S P R Å K R Å D E T • 2 0 0 7

2.

3 Olle Josephson: Sista numret4 Framtiden5 Olle Josephson: Språken byts och

blandas, men det mesta består15 Håkan Hanson: Samtal eller

konstgjort tal i nyheterna?20 Frågor och svar25 Birgitta Lindgren:

Konsten att sätta punkt26 Ola Karlsson:

Kontrollera språkkontrollen33 Ingela Tykesson-Bergman:

Har kunden alltid rätt?38 Noterat40 Rickard Domeij:

”Det blir mer av allt!”43 Nyutkommet45 Birgitta Lindgren:

Farväl till Språkvård

2 SPRÅKVÅRD 2007/2


LEDARE

Sista numretDET ÄR ALDRIG ett enkelt beslut att lägganed en framgångsrik tidskrift. Språkvårdhar över 6 000 prenumeranter, är högtvärderad av sina läsare och har ett allmäntgott anseende.

Ändå känner vi ingen tvekan att avslu-ta 43 års utgivning och släppa fram dennya Språktidningen.

Språkvård kan sägas ha fyllt tre uppgif-ter genom åren: den har informerat omoch diskuterat Språknämndens – det se-naste året Språkrådets – uppfattning ismå och stora frågor, den har publiceratnya forskningsresultat av betydelse förspråkvården och det svenska språksam-hället, och den har varit en populärveten-skaplig tidskrift med utrymme för breddebatt.

Som Birgitta Lindgren påpekar i sinhistorikartikel i detta nummer har Språk-vård löst särskilt den första uppgiftenmycket bra. Men de senaste åren har denaxlats allt mer av webbplatsen(www.språkrådet.se) med närmare enmiljon besök årligen.

Som vetenskaplig tidskrift är Språk-vårds ställning oklar. Vetenskapens speci-alisering – som man i och för sig kan sörjaöver – gör det svårt att publicera original-forskning i Språkvård. Tidskriften måstevälja mellan att bli mer populärvetenskap-lig eller en renodlad specialisttidskrift.Och den breda populärvetenskapliga tid-skriften har vi inte haft resurser och jour-nalistisk kompetens att göra.

Den svenska språkvårdens villkor harradikalt förändrats sedan tidskriftens för-sta nummer 1965. I dag handlar språk-vård inte bara om ett gemensamt moders-mål, svenskan, utan den måste också riktasig till dem som använder minoritets-språk, invandrarspråk, svenska som an-draspråk eller den internationella engel-skan. Stora språkteknologiska insatserkrävs också.

Sverige har sedan 2005 en samladspråkpolitik, med fyra övergripande målsom riksdagen slagit fast, och Språkrådetär sedan 2006 en del av den centrala stat-liga myndigheten på språkets område, In-stitutet för språk och folkminnen.

I det läget kan man bara välkomna enbredare språktidskrift, journalistiskt redi-gerad och helt fristående från statsmak-terna.

Nyordningen bör leda till ett slagkraf-tigare Språkråd. Vi kan lägga våra krafterpå områden där vi verkligen är experter,samtidigt som vi når nya grupper genomatt synas i Språktidningen – och andramedier.

Vi tackar alla läsare genom åren ochsäger farväl som redaktion. Det blir ingenmer Språkvård. Men det blir mer språk-vård!

Olle JosephsonChef för Språkrådet,

redaktör för Språkvård


Tidskriften Språkvård försvinner, menspråkvårdens uppgifter växer i detmångspråkiga Sverige. Därför ägnar

vi en stor del av Språkvårds sista nummeråt framtiden.

Man kan blicka in i framtiden på olikasätt. Språk kan ses som relativt slutna sys-tem i sin egen rätt: vilka förändringarväntar för grammatik, ordbildning ochstavning? Man kan koncentrera sig påförändringar i bruket: vad händer medordförråd, stilnivå, tilltal och språkriktig-hetsnormer i medier, myndighetstexteroch vardagstal? Eller man kan utgå frånsamhällsförändringar, villkoren för bru-ket: hur påverkas språk och kommunika-tion av globalisering, ny teknik och fler-språkighet?

De fyra framtidsartiklarna i dettanummer blandar naturligtvis perspekti-ven, i olika proportioner. Min egen inle-dande artikel tar upp såväl språksamhäl-lets utveckling i stort som förändringar pådetaljnivå i svenskan. Artikeln är denmest spekulativa; den siktar ibland ändain i 2100-talet.

De tre andra artiklarna gör var sittnedslag inom ett särskilt område och harnågot kortare tidsperspektiv. Håkan Han-son diskuterar nyhetsspråket i etermedierutifrån den nya tekniken. Leder den tek-niska utvecklingen till att vi själva klipperihop vårt nyhetsspråk av konstgjort tal?

Också Ola Karlsson utgår från teknik-

förändringarna, men håller sig främst tillspråkvårdens klassiska uppgift att hjälpafolk att skriva rätt. Vad kan vi begära avspråkkontroller och språkstödsprogram?

Ingela Tykesson-Bergman dyker ned ien till synes evig samtalssituation: vad sä-ger vi när vi går och handlar? Hennes ar-tikel kartlägger dagens samtalsvanor menväcker framtidsfrågor; det korta samtalet ikassan eller över delikatessdisken sägermycket om hur vi ser på varandra. Snabbamöten av detta slag blir allt vanligare. Hurkommer vi att bemöta våra medmänni-skor i framtidens vardagssamtal?

Vi kunde ha skrivit om annat: omöversättning och tolkning med hjälp av nyteknik, om tidningsspråk, om framtidensord- och grammatikböcker, om språkpoli-tik. Inte minst kunde vi ha skrivit mycketmer om alla andra språk i Sverige änsvenskan. Vårt urval är bara punktnedslagpå några få av de områden språkvårdenmåste beträda under 2000-talet.

En grundläggande syn på språk ochspråkvård har artiklarna gemensam: språkska användas. Språkvårdens uppgift är attbidra till att så många som möjligt kanhävda sig i så många olika språksituatio-ner som möjligt, i tal och skrift, med ochutan teknik, på svenska och på andraspråk.

Olle Josephson

Framtiden


FRAMTIDEN

Språken byts och blandas,men det mesta består

OLLE JOSEPHSON

År 2107 hör du kanske tolv språk under en

dag och talar själv sex. I din svenska nättid-

ning kommer vart 25:e ord från engelskan,

och när du trycker på översättningsknappen

för din kinesiska tidning blir svenskan lite

märklig men begriplig. Du säger sitter

drömmer, struntar i bestämd artikel och kan

inte skilja på sje- och tje-ljud. Men mycket är

sig alldeles likt. Olle Josephson spår i

språksumpen.

Gustaf Cederschiöld, professor isvenska i Göteborg, gav 1917 utboken Framtidssvenska. I den dis-

kuterar han önskvärda och tänkbara för-ändringar i svenskan under 1900-talet.Latinska lånord borde böjas enligt svensktmönster, flera faktum, ordet som kunde of-tare ersätta vilken som relativpronomen,inget borde bli vanligare än intet. Initial-

ord som JO förväntades bli ett ännu vanli-gare ordbildningssätt, liksom mönstret attlånga lånord förkortas: manuskript, auto-mobil och omnibus blir manus, bil och buss.

Där fick Cederschiöld rätt. Men hanhade också andra prognoser för framti-dens skriftspråk. Bestämd form plural avneutrala substantiv borde enligt ett vanligttalspråksmönster sluta på -a: ögona, barna,husena. Pronomenet de kunde åtminstonei vardaglig stil ersättas av di. Han önskadevarmt att så kallade enklitiska pronomentogs i bruk i skrift: jag sågan, jag hördenaoch jag ficket i stället för jag såg honom, jaghörde henne och jag fick det. Man kundevänta sig att verbavledda substantiv på-ande och -ende, firande, leende, snartskulle mer eller mindre försvinna. Medtillfredsställelse såg Cederschiöld frammot fler förkortade preteritumformer somförtjänte, spelte, talte. Där fick han fel.

Det är vanskligt att spå om ett språksframtid. Kanske finns inget säkrare sätt


att skriva en artikel att skratta åt hundraår senare.

Språkprognoser är förknippade medåtskilliga metodproblem. För det förstakan det vara svårt att skilja på det troligaoch det önskvärda. I denna artikel skriverjag inte om hur svenskan borde förändras.Språkvårdsperspektivet sparas till slutet.

För det andra är tidsperspektivet kne-pigt. Man kan inte göra så mycket bättreän att bedöma om tendenser som råder idag kan tänkas hålla i sig. Spådomarnablir därför starkt samtidsbundna, även omman försöker hålla ett hundraårsperspek-tiv – läsaren av denna artikel kommersnart att märka hur tidsperspektivet skif-tar.

Det skiftande tidsperspektivet berorockså på att hastigheten varierar mycketmellan olika slags språkförändringar.Somligt går långsamt. Viktigare uttalsför-ändringar, till exempel att vi skulle införatonande s-ljud, tar kanske 200 år innanprocessen är fullbordad (Nordberg 2001).Minst lika långsamma är grundläggandegrammatiska förändringar, exempelvis attvårt nuvarande två-genussystem blev etten-genussystem som i engelskan, för öv-rigt en föga trolig utveckling. Åtskilligtförändras troligen inte alls. Tiden för sys-tematiska stavningsreformer är för alltidförbi i svensk språkhistoria; det utesluterinte att enstaka ord byter stavning. I endiskussion av dessa företeelser är alltsåhundraårsperspektivet i kortaste laget.

Somligt går desto fortare. Ordförrådetfylls på i mycket rask takt, framför alltmed ord för nya företeelser. Förändringari samtalsformer och textmönster kan eta-bleras på några år, inte minst på grund avny teknik. Du-reformen förändrade vårttilltalssystem på tio år. E-post- och chatt-svenskan, med avbrutna meningar, för-

kortningar och smileys, bröt sig fram un-der ännu kortare tid.

För det tredje kan spekulationer ha oli-ka startpunkter. Man kan å ena sidan utgåfrån språket som system. Att exempelvisinfinitivmärket att faller efter kommer ikonstruktionen kommer resa är systemen-ligt; andra hjälpverb som vill, kan, får ochska tar ju inte att. Alltså kan man anta atttendensen till att-bortfall så småningomblir regel.

Å andra sidan kan man starta i viktigasamhällsförändringar. Några långsiktigatendenser brukar alltid nämnas (se t.ex.Josephson 2004, Svensson 2005). Denmest övergripande är globaliseringen,som leder till närkontakt mellan mångaolika språk, både svaga och starka. En an-nan tendens är informationstekniken ochmedieutvecklingen som skapar nya språk-bruksvillkor – bland annat diffusare grän-ser mellan tal och skrift. Den tilltagandespecialiseringen och vetenskapens intågpå många samhällsområden påverkarbåde genrer och ordförråd. Viktig är ock-så intimiseringen eller informaliseringenav samtalsformer och stilmönster.

Olika utgångspunkter blandas alltså iden här artikeln. Men i huvudsak handlarden först om språksamhället och sedanom svenskan.

Kampen mellan språken

Vår vardag kommer att bli flerspråkigare.Man kan redan i dag göra experimentetatt räkna efter hur många språk man sereller hör under en dag: svenska, engelska,några invandrarspråk. Tack vare nätet ochdigitaliseringen är otaliga språk lättåt-komliga.

När flera språk är tillgängliga uppstårofrånkomligen en kamp mellan dem. Ivärldsmåttstock kommer några stora


språk under 2000-talet att slåss om hege-monin: engelska, spanska, arabiska, kine-siska, kanske också hindi (t.ex. Graddol1999, Calvet 2002, Phillipson 2003).Även om USA går bakåt som kulturelltoch ekonomiskt dominerande stormaktunder 2000-talet, befäster troligen en in-ternationell engelska sin ställning somspråk nummer ett. Den hade turen attvara ledande språk när glo-baliseringen satte fart påallvar mot slutet av 1900-talet och kan därför sommedeltidens latin eller1700-talets franska behållasin position utan att varahelt beroende av ett stortantal förstaspråkstalare.Men de andra riktigt storaspråken kommer att synasmer, också i vår del av värl-den.

I Sverige innebär kam-pen mellan olika språk en ökad risk fördomänuppdelning. Redan i dag håller juforskning och högre utbildning på att gåförlorad för svenskan. Nästan alla svenskadoktorsavhandlingar i medicin, teknikoch naturvetenskap är engelskspråkiga,liksom hälften av universitetens alla mas-terprogram.

För högskolan är troligen de närmastetjugo åren avgörande. Antingen lyckas detuniversitetsvärlden att etablera den paral-lellspråkighet som krävs för svenskansöverlevnad som vetenskapligt språk. Ellerockså förloras domänen, och då blirsvenskan inte längre ett redskap för fack-språkligt tänkande. Hur det går harmycket stor betydelse för språkvalen inomandra domäner som teknikindustri, fi-nansväsen, politik ovanför kommunnivåeller mer avancerad samhällsdebatt. Som

vardagsspråk, dagligt mediespråk, littera-turspråk, eller nationellt lag- och författ-ningsspråk kommer dock svenskan medall sannolikhet att ha en god position iSverige också om hundra år.

Utrymmet för minoritetsspråk och in-vandrarspråk både krymper och växer. Åena sidan är det inte troligt att antaletmodersmåls- och förstaspråkstalare ökar

för minoritetsspråk som fin-ska, samiska och meänkielieller invandrarspråk sompersiska, kurdiska och tur-kiska. När vardagskontak-terna går åt många olika hålloch identiteten inte formasfrämst av rent lokala förhål-landen, får samhällets domi-nerande samtalsspråk starktgenomslag som förstaspråk.

Å andra sidan ökar förut-sättningarna att låta mångaspråk frodas som andraspråk

eller främmande språk. Bloggar, fanziner,chatt, Skype och nya digitaliserade mediersom vi ännu inte sett, gör det mycket lät-tare för talare av små språk att hålla kon-takt. En ensam jiddischtalare i Ljusdal el-ler Värnamo för trettio år sedan hade intemånga tillfällen att använda sitt språk. Idag går det bra dygnet runt, bara man sät-ter sig framför datorn. De ökade språk-kontakterna leder till att de flesta svenskarkommer att kunna många fler språk än idag, kanske 5–6 stycken, men vid sidan avsvenska och engelska är det inte sammaspråk.

Språkblandning och variation

Ett flerspråkigt samhälle innebär ocksåmer språkblandning. Ordet språkbland-ning har i dag en negativ klang i mångasammanhang, men om hundra år uppfat-

Tiden för

systematiska

stavnings-

reformer är

för alltid förbi.


tar vi ständig växling och lån av ord ochfraser mellan olika språk som det endanaturliga. Webbplatser, dataspel, tidskrif-ter och böcker med olika språk intill var-andra blir vanligare. I dag kodväxlar vi tillengelska i vardagligt tal med korta frasersom none of your business, you name it – el-ler med betydligt längre uttryck. (Densom vill ha talrika exempel på språkväx-lingen rekommenderas Martin Keller-mans serie Rocky.)

Denna språkblandning kommer attöka, och den ger också visstökat utrymme i svenskan förstora språk i Sverige somarabiska, spanska och finska.Många svenskar kommerinte att kunna avgöra vadsom är deras förstaspråk,modersmål eller andraspråk.Svenska som talas med ut-talsdrag från språk i Öst-Europa, Mellanöstern, Fjär-ran östern eller Latinameri-ka kommer att höra till var-dagen. Förortssvenskan, ettsvenskt ungdomsspråk på flerspråkiggrund, är ju redan etablerad (senast Bijvo-et och Fraurud 2006). I någon form kom-mer den att leva kvar även om den inte lå-ter som i dag.

Något av samma utveckling väntar fören del av skriftspråket till följd av de dato-riserade översättningsprogrammen. Utomför mycket specialiserade områden kom-mer de aldrig att producera perfekt svens-ka, men texterna blir fullt läsbara och be-gripliga. Vi kommer alltså att läsa mycketsvenska med spår av exempelvis kinesiska,arabiska eller engelska i ordval, menings-byggnad och fraseologi. Mot slutet av år-hundradet kan det också finnas teknik fördatoriserad simultantolkning av talat

språk på samma sätt. Möter vi en japantrycker vi båda på tolkknapparna på våramobiler och talar våra modersmål.

Kommer denna ökade variation ocksåde svenska dialekterna till godo? Nja, börman nog svara på den frågan. Lokala, sär-präglade landsbygdsdialekter försvann tillstora delar som modersmål i Sverige un-der 1900-talets andra hälft. De kommerinte tillbaka. Nya dialekter är att väntafrämst i storstäderna. Det hindrar inte attintresset ökar för både nya och gamla dia-

lekter som ett slags andra-språk – ungefär som för endel minoritetsspråk. I deninformella textvärlden pånätet och annorstädes får visäkert mer skrivande påostandardiserade dialekter.

Och olika regionala vari-anter av talad svenska leverkvar. Också om hundra årkan man nog höra skillna-den på nordsvenska, syd-svenska och mellansvenska(troligen uppdelad på en

västsvensk och en östsvensk huvudvarietetkring Göteborg respektive Stockholm; jfrElert 1994). Det är inte ens helt orimligtatt den viktigaste uttalsgränsen i svensk-an, den mellan främre och bakre r, hållersig kvar ungefär där den legat sedan mit-ten av 1900-talet, d.v.s. en linje som gårungefär från mellersta Halland över Jön-köping till norra Smålandskusten.

Själva de geografiska gränserna blirdock mindre viktiga. Alltmer kommer viatt höra alla regionala varieteter över helalandet; vi blir rörligare och väljer inte all-tid regional identitet i vårt tal utifrån varesig ursprung eller nuvarande hemort.Därför får vi också nya blandningar av re-gional svenska. De senaste åren har man

Det blir många

engelska lånord:

admitta,

koverage

och rekvesta.


t.ex. allt oftare kunnat höra en svenskasom består av sydsvensk intonation ochsatsmelodi kombinerad med central-svenskt uttal av varje enskilt ljud – lyssnapå Louise Epstein eller Helle Klein! Flersådana blandningar är att vänta.

Orden

Så långt om språksamhället och allmännakommunikationsvillkor. Men vad händermed själva språken, med ordförråd ochgrammatik?

Först ska sägas att de många språken iSverige säkerligen förändras högst olika.Men för att denna artikel inte ska blievighetslång handlar den fortsättningsvisbara om svenska

Och då händer inte så mycket, trotsallt. Det svenska standardspråket, särskilti skrift, är mycket stabilt. Som språksys-tem – d.v.s. grammatiken, ordböjningen,ordbildningsmönstren – ändras det troli-gen mindre från 2007 till 2107 än från1907 till 2007. De förändringar jag förut-spår i denna artikel är tämligen begränsa-de – även om det kan se mycket ut när alltsamlas på ett ställe. Oföränderlig blirdock inte svenskan. Det går inte att djup-frysa ett språk när tio miljoner talar, läseroch skriver det varje dag.

Självklart ökar de engelska lånorden,fast vi vet inte hur mycket. För 25 år se-dan var andelen nyare engelska lån i lö-pande tidningstext ca 0,3 procent, i daghar den fördubblats (Sandøy ms), ochman kan tänka sig att den stiger till 4–5procent mot slutet av århundradet. Detblir väldigt mycket engelska, men mer lärdet inte bli. De tusen vanligaste orden isvenskan täcker ungefär 70 procent av envanlig tidningstext, och detta basordför-råd är så väletablerat att de engelska in-brytningarna i det blir mycket få. Flerta-

let nya ord kommer också att vara svenskasammansättningar.

Många av de nya orden är vardagsord,redan i dag på väg in svenskan: plejs, guts,heavy, brajt, tricky. Men minst lika mångaav de engelska lånen tillhör ett internatio-nellt ordförråd med rötter i latinet – dedi-kerad och promota är två exempel från se-naste upplagan av Svenska Akademiensordlista. Det gör att de inte verkar såfrämmande och det är lätt att ta in dem.Sådana nya ord kan vara impakt (med be-toningen på andra stavelsen), konnekta,konsistera, imposa, admitta, development,koverage, saliens, konvinsa och konviktion,prejudis, (in)evitabel, violens och violera,rekvesta.

Avsiktligt har jag stavat många av detänkbara lånorden efter svenskt mönster.Lånord som varaktigt etablerar sig får oftaett tämligen svenskt utseende, särskilt deinternationella orden. Det hänger sam-man med språkblandningstendensen. Viblir mindre och mindre ängsliga för attblanda, och då blir vi inte heller rädda föratt stava och böja engelska ord på svenska.

Engelskan kommer att dominera lån-orden men blir inte enda långivandespråk. I senaste upplagan av SvenskaAkademiens ordlista hittar man t.ex. endel japanska ord som karaoke och taek-wondo. Det blev ståhej när ursprungligenarabiska keff och ursprungligen turkiskaguss togs upp i ordlistan 2006. Det uppre-pas inte när nästa upplaga på 2010-talettroligen har ett tjugotal liknande ord(kanske abou, gitta, habibi, län). Då har vibörjat vänja oss vid att svenskan plockarupp lånord från många språk.

De internationella orden gynnas avspecialisering och vetenskaplighet. I dagtalar vi inte om hösnuva och ordblindhetutan om pollenallergi och dyslexi; fler ord-


byten av detta slag väntar. Samma driv-krafter ligger ofta bakom nya samman-sättningar med en mycket specifik bety-delse som inte kan läsas ut av de ingåendeorden: trängselavgift (vad för slags träng-sel?), växthuseffekt (effekt på vad?). Vi fårmånga sådana ord under 2000-talet.

Ordbildning och ordböjning

Sammansättning kommer fortsatt att varaden dominerande metoden för nyords-bildning. Men andra ordbildningssättsom är vanliga i dag och blir än vanligareär initialorden (lvu, pk, sms, lol) och kort-orden (demo, igno ’okunnig person, igno-rant’, ett tänk). Detta är alltså inga nyhe-ter, utan tendenser som förstärks, inteminst av tvånget att skriva fort och kort isms och chatt.

Samma kontinuitet gäller ordböjning-en. 2000-talets nya verb kommer liksom1900-talets att böjas efter första konjuga-tionen, trigga, triggade, triggat (inte trig-ga, tragg, truggit), mainstreama, main-streamade, mainstreamat (inte -streamde,-streamt). Konkurrensen mellan s-pluraloch svensk pluralböjning på svenska lån-ord fortsätter (gangsters eller gangstrar),liksom konkurrensen mellan direktinlånav engelska verbalabstrakter på -ing ellersvensk ordbildning med -ning, stalking el-ler stalkning. Det är inte troligt att någonav varianterna blir allenarådande.

Principerna för ordbildning förbliralltså desamma, men nya prefix och suffixär högst tänkbara. Det personbetecknan-de -er finns i svenska ord som slarver ochtoker men är föga produktivt. Det är detdäremot i engelskan, stalker, hacker, doer,och kan återupptas i svenskan, framförallt vid bildningar till enstaviga verb somslutar på vokal: en troer, en taer. En lik-nande uppblomstring kan man tänka sig

för det internationella prefixet dis-, un-derstött av redan inlånade dissa. Vi skullefå ord som disvårda (eller dissvårda) i stäl-let för vanvårda, disbetala för ’vägra ellerlåta bli att betala’.

En annan fråga är vad som händermed formorden och de mycket vanligaorden. Tendensen bör hålla i sig att hög-frekventa tvåstaviga ord blir enstaviga ef-ter talspråksmodell också i standardskrift:lade/la, sådant/sånt, något/nåt. Men varjeord har sin egen historia; förloppet verkarha stannat upp för sedan/sen. Förrns ochmens bör alltså bli stilistiskt neutrala –båda finns i dag som vardagliga i Akade-miens ordlista. Systemet för personligapronomen förenklas något (se nedan!).Samtalsspråket skapar kontinuerligt nyadialogadverb som ba och typ. Vi vet intevilka; för närvarande tycks såä (av så här)vara på frammarsch. Men dessa ord äralltför talspråksegna för att ta plats i stan-dardskriftspråket.

Mindre förskjutningar i prepositions-och konjunktionssystem inträffar säkert. Idag kan man se en svag tendens att alltoftare inleda bisatser med formord plusdet allmänt underordnande att: efter att,före att, fast att, för att, som att – också plusatt. Kanske blir denna enkla modell do-minerande.

Meningar och grammatik

Den nya tekniken har som sagt fört medsig att villkoren för tal och skrift intelängre är så väsensskilda. Allt oftare talarvi på typiska skriftspråksvillkor – mono-logiskt, planerat, till okända mottagare.Ett bra exempel är meddelande vi läser inpå våra egna telefonsvarare. Och ännu of-tare skriver vi på talspråksvis: oplanerat,för stunden, dialogiskt med en bestämdmottagare. Det gäller framför allt cyber-


rymdsskrivandet i olika former.Teknikutvecklingen på 2000-talet ger

oss fler medier där såväl tal som skrift an-vänds på nya villkor. Att diskutera hur detvå språkarterna i allmänhet påverkar var-andra är därför inte så fruktbart längre.Man måste se till de specifika använd-ningsvillkoren, och man måste också för-stå att överspridning mellan olika medierinte är självklar. Vi kommer inte att talasom telefonsvarare med vårabarn. Vi kommer inte attskriva statliga utredningarpå chattsvenska.

För att inte bli alltförvidlyftig begränsar jag där-för grammatik- och me-ningsbyggnadsprognosernatill skrivet standardspråk,d.v.s. i huvudsak tryckta tex-ter och texter på offentligainstitutioners webbplatser.

Sakprosans meningarkröp ner till genomsnittligtungefär 15 ord under 1900-talets andrahälft (Svensson 1993, jfr Nyström 2001).Det är inte troligt att de blir så mycketkortare. Man behöver ofta ett drygt dus-sin ord för att få ihop en hel mening medny information. Den genomsnittliga me-ningslängden kommer därför att hålla sigkring denna siffra.

Men andra förändringar är att vänta.Vi skriver allt mer och blir vanare att pla-nera för hela texter. Däremot planerar viinte varje enskild mening så noga, efter-som vi producerar så många. Meningspla-neringen sker mer på talspråksvis: manbörjar med den information som anknytertill det föregående och skriver sedan tillsdet passar att sätta punkt (jfr Svensson2005). Därmed blir ordföljden friare.Svenskans grundläggande ordföljdsmöns-

ter består, men satsdelar kan flyttas litefriare, särskilt i meningens början ochslut. Också i formell sakprosa kan me-ningarna därför komma att se ut ungefärså här: Bostadsmarknaden i den här rappor-ten har vi inte uteslutande skrivit om för ex-perterna att den ska läsas.

Redan i dag har en del konstruktionerblivit vanligare på grund av den ”spontan-are” meningsplaneringen. Listar man dem

som nedan kan man bli för-vånad, men det är inte svårtatt hitta exempel i tidningaroch tidskrifter:

SSSSSatsratsratsratsratsradningadningadningadningadning: Konsekven-serna för samhällsekonominär uppenbara, den höjda rän-tan spär på inflationen. (Inteen bisatskonstruktion: Deuppenbara konsekvenserna församhällsekonomin är att denhöjda räntan spär på inflatio-nen.)

SSSSSyyyyyntaktiskt ofulntaktiskt ofulntaktiskt ofulntaktiskt ofulntaktiskt ofullständi-lständi-lständi-lständi-lständi-ga meningarga meningarga meningarga meningarga meningar: De tre isländska bankernahör till Nordens tio största. Ett lysande re-sultat för ett land med en befolkning någotstörre än Malmös. (Inte bisatskonstruk-tion: … vilket är ett lysande …)

HuvudsatsorHuvudsatsorHuvudsatsorHuvudsatsorHuvudsatsordföljd i bisatsdföljd i bisatsdföljd i bisatsdföljd i bisatsdföljd i bisats: Ingen veti dag vad blir följden om de stora glaciärernasmälter. (Inte bisatsordföljd: … vad följdenblir …)

LLLLLogiskt-syogiskt-syogiskt-syogiskt-syogiskt-syntaktiskt kontaktiskt kontaktiskt kontaktiskt kontaktiskt komplicermplicermplicermplicermpliceradeadeadeadeadesatsflätorsatsflätorsatsflätorsatsflätorsatsflätor, som dock är lätta att förstå: Detär en fråga som utreddes redan av en kom-mitté som lämnade ett betänkande för fyraår sedan med målsättningen att avföra fråndagordningen.

Konstruktioner av detta slag blir alltsåän vanligare. Samtidigt kommer det alltidatt finnas genrer där varje mening måstevara noga planerad, t.ex. lagar och avtal.

Vi planerar inte

varje mening så

noga, eftersom vi

producerar så

många.


Det kunde därför tänkas att sådana genrerkommer att skilja ut sig från vanlig sak-prosa mer än i dag. Men oundvikligt ärdet inte. Det beror i mycket på om fram-tida klarspråksarbete kan förena kraven påprecision med den friare meningsplane-ringen.

Ingen av dessa förändringar innebär istrikt mening förändringar av det gram-matiska systemet. Det består i stort sett,som sagt, men inte helt oförändrat. Det ärfrestande att peka på några punkter därsvenskan har en mycket speciell gramma-tik och där den tilltagande språk-blandningen kan leda till att an-dra mönster etableras:

Konstruktionen går och läggersig, sitter och äter, tar och städar kanersättas av – eller jämställas med –går lägger sig, sitter äter, tar städar.Redan i dag kan man på Googlehitta exempel som kommer spelareller sitter drömmer.

Svenskan har ett starkt sub-jektstvång, och när inget seman-tiskt subjekt finns stoppar man inett det. Det blir kanske inte längre nöd-vändigt: Jag undrar hur blir i midsommar.Också det som obligatoriskt objekt kan blimindre obligatoriskt: Har du varit i Thai-land? Ja, jag har.

Användningen av bestämd och obe-stämd artikel är mycket komplicerad isvenskan. Systemet är i gungning och för-enklingar troliga. Framför allt bör vi fåfler artikellösa konstruktioner. Vi sågs sistagång i Paris. Det är uppgift för styrelsen.

I dag låter de här tre fallen som brutensvenska. De gör inte om femtio år.

Rätt och fel

Det som är fel i dag kan nämligen bli rätti morgon, särskilt om det är svårt i dag. År

2005 gav Svenska språknämnden utSpråkriktighetsboken med rekommenda-tioner i ett hundratal relativt besvärligaspråkriktighetsfrågor. En del av råden ärsäkert överspelade mot slutet av seklet, tillexempel den speciella bisatsordföljden (seovan!), varningen för konstruktionen pådetta sättet utanför västsvenska samman-hang, kanske också avrådan från dubbeltsupinum, du hade kunnat gjort det.

Ganska säkert är de accepterat som en-hetsform för de och dem; däremot intedom, som skulle innebära ett alltför stort

ingrepp i skriftbildenför att godtas i flerta-let texter. Det finnsgoda systemskäl förförändringen. Dis-tinktionen mellansubjektsform och ob-jektsform är numerabara fullt genomfördför personliga prono-men i första och andraperson: jag/mig, vi/oss,du/dig, ni/er. I tredje

person plural försvann skillnaden i talmellan di och dom i stora delar av Sverigeunder 1900-talet. I tredje person singularär den och det både subjekts- och objekts-form. När man syftar på personer före-kommer i tal han som grammatiskt objektoch även hon – han är en urgammal dia-lektform. Det vore därför inte underligtom vi om hundra år inte alls skiljer påsubjekts- och objektsform för tredje per-sonens pronomen i svenskt skriftspråk. Viskriver bara de, han, hon, den och det.

Kan vi vänta oss några motsvarandesystemförändringar för uttalet? Bortserman från alla regionala och socialautttalsvarianter, finns allmänt sett tvåmotstridiga utvecklingslinjer i dag. Å ena

Vi skiljer inte

mellan de

och dem

utan de blir

enhetsnorm.


sidan hör vi allt oftare ett uttal där trycketfördelas relativt jämnt över de betonadestavelserna. Särskilt i förortssvenskan ärdet vanligt; det ger ett ”stötigt” intryck.Denna typ av uttal är språktypologisktvanligare än den svenska modellen; denkännetecknar t.ex. grekiskan och finskan.

Å andra sidan kan vi tänka oss en ut-veckling lik den i danskan: med ökad tal-hastighet kommer trycket att koncentre-ras till en enda stavelse i en ordgrupp.Därav följer många reduktioner och assi-milationer i de svagare stavelserna.

Vi vet inte om någon av tendensernafår riktigt starkt genomslag. Ur språk-vårdssynpunkt vore kanske det första al-ternativet inte så dumt. Det innebär attuttalet ligger relativt nära stavningen. Dåblir det lite lättare att lära sig stava, lärasig svenska och faktiskt också att uppfattavad folk säger när hörbarheten är dålig.

Uttalet av enskilda vokal- och konso-nantljud är aldrig konstant. I dag får tillexempel på många håll ä- och ö-ljuden ettöppnare uttal (de uttalas som om de stodframför r, jämför läsa och lära) och varkenbakre eller främre r har ett rullande uttalutan blir ett slags väsljud. Förskjutningarav detta slag är ofrånkomliga men inte såomskakande.

Mer uppseendeväckande vore om vifick nya vokaler och konsonanter eller omnågra försvann. Det kan tänkas att eng-elskt w-uttal slår igenom, så att vi konse-kvent uttalar watten (bestämd form avwatt) och vatten olika. Men troligt är detinte; engelska lånord på w brukar så små-ningom få svenskt v-uttal.

Tänkbart är också sammanfall mellansje- och tje-ljud; vi skulle uttala skära ochkära likadant. De två ljuden ligger näravarandra och är svåra att skilja åt (det gäl-ler dock inte det bakre sje-ljudet). I Norge

har man konstaterat ett sammanfall hosmånga ungdomar de senaste årtiondena(Mæhlum m.fl. 2005). Och varken sje-eller tje-ljudet har stöd i stavningen på såsätt att de entydigt svarar mot en bokstav.

Mindre dramatiskt är att vi med denökade språkblandningen kan få en del nyaljudkombinationer. Det har nog blivit lät-tare för oss att uttala ord på ps- de senasteårtiondena, pseudo och psoriasis. På sam-ma sätt kanske ljudkombinationer frånafrikanska språk som mb- och nd- införli-vas i svenskt uttal.

Språkvården

Det är svårt att fånga framtiden i en sam-manfattande formel. Men kanske kundeden låta så här: vi kommer inte att tyckaatt svenskan är svårare att hantera i tal ochskrift om hundra år, snarare tvärtom. Detblir inte besvärligare att tala, skriva ochläsa i allmänhet. Däremot kan språksitua-tionen kännas mer komplex. Varje språk-brukare får mer att hålla reda på: Vilketspråk ska man välja för det specifika till-fället? Hur ska man anpassa sig till detaktuella mediet, den aktuella tekniken,den särskilda mottagaren?

Språkvårdarna får därför mycket attgöra. För det första måste de hålla reda påalla olika språk i Sverige. En avgörandefråga är att svenskan inte för alltid förlorardomäner till engelskan de närmaste år-tiondena. Lika avgörande är att minori-tets- och invandrarspråk tas till vara. Om174 av 175 modersmål i Sverige förtigsoch förtrycks kommer vi att få stora pro-blem med etnifiering, misslyckad skol-gång och sociala klyftor.

För det andra medför flerspråkighetenoch språkblandningen stora praktiskauppgifter. Det handlar inte bara om attskapa översättningsprogram, sökmotorer,


ordböcker, datoriserade lexikon, talsyntes-program och mycket annat så att det blirlätt att vandra mellan språken. Det väntarockså en folkbildningsuppgift att öka för-ståelsen för vad det är att leva i ett sam-hälle där språken ständigt byts och blan-das.

För det tredje växer uppgiften att följaoch utveckla det svenska standardspråket.I ett samhälle där många språk användsunder ständigt skiftande villkor kan osä-kerheten öka om vad som är det gemen-samma standardspråket, särskilt i skrift.Vad kan man lita till när man ska uttryckasig i offentliga sammanhang? Den fråganmåste språkvårdarna svara på.

Skulle språkvårdaren ändå få en stundöver, går det alltid att skratta åt spådom-arna i denna artikel. �

LITTERATUR

Bijvoet, Ellen och Fraurud, Karin: ”Svenska mednågot utländskt.” Språkvård 2006/3.

Calvet, Louis-Jean: Le marché aux langues. Plon,2002.

Cederschiöld, Gustaf: Framtidssvenska. Stockholm,1917.

Elert, Claes-Christian: Indelning och gränser inomområdet för den nu talade svenskan – en aktuelldialektgeografi. I: Kulturgränser – myt eller verk-lighet? (Diabas. 4.) Umeå, 1992.

Graddol, David: The decline of the native speaker.I: David Graddol och Ulrike H. Meinhof, utg.,English in a changing world (AILA Review 13).AILA, 1999.

Josephson, Olle: Ju. Ifrågasatta självklarheter omsvenskan, engelskan och alla andra språk i Sverige.Stockholm, 2004.

Mæhlum, Brit m.fl.: Språkmøte. Innføring i sosio-lingvistikk. Oslo, 3 uppl., 2005.

Nordberg, Bengt: Samma gamla tal. Språkvård2001/2.

(Nyström, Catharina) På väg mot ett bättre myndig-hetsspråk. Statskontoret, 2001:18.

Philippson, Robert: English-Only Europe? Challen-ging language policy. Routledge, 2003.

Språkriktighetsboken. Utarbetad av Svenska språk-nämnden. Stockholm 2005.

Sandøy, Helge: Avisspråket i Norden – ei jam-føring. Ms 2007.

Svensson, Jan: Språk och offentlighet. Om språkbruks-förändringar i den politiska offentligheten. Lund,1993.

Svensson, Jan: Trends in the linguistic developmentsince 1945: Swedish. I: Oscar Bandle, utg., TheNordic Languages. An international handbook ofthe history of the North Germanic Languages. Del2. Mouton de Gruyter, 2005. S. 1804–1815.


FRAMTIDEN

Samtal eller konstgjorttal i nyheterna?

HÅKAN HANSON

En polarisering mellan spontant tal och

talsyntes väntar i etermedierna nyhetsspråk.

Men vad som vinner vet vi inte. Håkan Hanson

resonerar om vad vi kommer att få höra i

radio och tv.

säljbudskap. I ordval och syntax är denljudliga versionen också lik den visuella. Ivarje nyhetssändning förekommer kortameddelande, kallade telegram. De är fördet mesta hämtade från telegrambyråer,som samarbetar för att ge bredast möjliganyhetstäckning. I Sverige sköter TT den-na bevakning inte bara åt svenska medier,utan de viktigaste nyheterna sprids ocksåinternationellt till världsomspännandenyhetsbyråer som Reuters och AFP. Enstor internationell nyhet från Sverige, t.ex.meddelande om nobelpristagare, behöverinte många minuter för att vara känd påtidnings-, radio- och tv-redaktioner överhela världen.

Vidare är intervjuer med enskilda per-soner, ofta makthavare, som råkar varadagsaktuella, välkända inslag i både radio-och tv-nyheter. Dessa kan både vara ban-dade (och i så fall gärna redigerade) ellerdirektsända.

Men nyhetssändningarna domineras

Etermediernas nyhetsspråk, en variantav svensk sakprosa, är i allt väsentligten produkt av dagspressens och tele-

grambyråernas språk. Det har i sin turstarkt påverkats av franska, tyska och un-der senare årtionden särskilt av engelsk-språkiga medier. Radio- och tv-nyheter ärsig påfallande lika överallt i världen. Dehar begränsad språklig variation, och hål-ler sig till några fasta former eller genrer.Några av de vanligaste kan beskrivas såhär:

Nyhetssändningar inleds ofta med tre,fyra väl koncentrerade satser, en löpsedel,samma ord som för dagspressens tryckta


av bandade rapporter från reportrar i in-och utlandet. De är ofta prydda med kor-ta, alltså redigerade intervjusvar. Direkt-rapporter från ett aktuellt nyhetsområdeförekommer när de personella och teknis-ka förutsättningarna tillåter det. ”Här hardet hänt något och här är vi.”

Så finns det studiosamtal, en direktsänddialog mellan programledaren och någonav redaktionens egna medarbetare, somantingen är närvarande i studion elleruppkopplad från fältet. Sammasituation gäller för studiointer-vjuer med utanförstående experteller makthavare. De flesta ny-hetssändningar, både i radio ochtv, avslutas med en väderprognos,antingen framförd av programle-daren eller i längre sändningar aven meteorolog.

För att beskriva vad som kanhända i framtiden är det viktigtatt resonera om hur de olikagenrerna kan tänkas utvecklas,likaså hur radio och tv-medietväljer att utnyttja ny teknik. Så kallad tal-syntes är både viktig och intressant. I stäl-let för mänskliga röster utnyttjar man ta-lande datorer fyllda av korta språkljudsom får ljuda allt efter användarens öns-kemål.

Vi har alla redan nu erfarenhet av tal-syntes i en mängd kommersiell och of-fentligstyrd information, men den har såvitt jag vet ännu inte utnyttjas för nyhets-bruk. Själv betraktar jag talsyntes som denyttersta skriftliga formen; nyhetsuppläsa-ren avstår från att använda sin egen röstoch låter datorn läsa upp texten. Det tordeheller inte vara omöjligt att låta datornväxla kön och förr eller senare torde ocksålyssnaren själv kunna välja vilken sortsstämma den vill höra på.

Vinsten med talsyntes är i första handekonomisk, men den innebär också min-dre personligt ansvar, t.ex. för uttalet.

Fler och kortare

Den pågående utvecklingen av nyheteroch magasinsprogram kan beskrivas så,att nyheterna blir fler och mer koncentre-rade och samhällsprogrammen längre ochmer aktuella. Men man kan också beskri-va skillnaden som att uppläst skrift där-

igenom får maka åt sigför magasinens sam-tals- och reportage-innehåll. Språkligt settär det en kamp mellandet skriftbundna ochdet spontana talet.

Det kan därför vararimligt att återgå till deåtta genrer som jagskissat ovan och se de-ras framtida möjlighe-ter mellan talsyntes,uppläst skrift och

spontant tal. Löpsedeln är uppläst skriftmen kan tänkas få mindre tidningsmässigform och bli mer berättande och tal-språksnära. Talsyntes kan möjligen an-vändas som goddag-sägare och rubriklä-sare i korta nyhetssändningar.

Talsyntes skulle redan nu kunna an-vändas i uppläsningen av telegram. Pro-blem finns dock: Till exempel hinner da-torn inte lära sig uttalet av nya namn påplatser och personer lika fort som de nu-varande mänskliga uppläsarna. Satsbeto-ningen torde inte heller bli bättre.

Längre intervjuer låter sig inte synteti-seras utan är en rent muntlig form. Fråganär om inte genren är på väg från nyheter-na till magasinen, sakta men säkert. Inteheller bandade rapporter och reportage är

30–40 med-

verkande syns

eller hörs i en

halvtimmes

nyhetssändning.


lämpade för talsyntes. De kännetecknasav att de muntliga intervjudelarna ärhårdredigerade och sammanbinds av kor-ta upplästa reportertexter. Den s.k. mikro-fonparadoxen – de intervjuade talar spon-tant, de professionella radio- och tv-med-arbetarna läser från manus – borde dockkunna avskaffas eller åtminstone mjukasupp. Det är i de flesta fall fullt möjligt attgöra allt inspelningsarbete muntligt ochpå plats. Redigering och bandning kangöras hemma på redaktionen.

Man kan alltså hoppas att denna vikti-ga genre hamnar på den muntliga sidan iframtiden. Just nu är den en konstigblandform, både språkligt och när det gäl-ler kontexten. Den senareigenkänns oftast bara på detbakomliggande miljöljudet.Blandformen innebär ocksåatt antalet medverkande ien halvtimmes tv-nyhets-sändning är orimligt högt:30–40 medverkande somsyns eller åtminstone hörs.Därav följer att antalet turerockså blir högt, drygthundra gånger per sänd-ning måste lyssnaren bytafokus från en person till en annan (Han-son 2006, s.17).

Direktrapporter faller sig numera na-turligt att framföra med spontant tal ochär definitionsmässigt omöjliga som tal-syntes. Detsamma gäller studiosamtal ochstudiointervjuer. Det är svårt att tänka sigatt en programledare sitter och intervjuaren dator i direktsändning.

Korta väderprognoser består av upplästtext, som lämpar sig väl för talsyntes. Där-emot är de längre prognoserna, särskilt itv, mer svårbedömda. En välplaneradgrundtext, i tv stödd av väderkartor, fram-

förs med klara drag av muntlighet ochtydligt kroppsspråk. I framtiden kommerde säkert att bli än muntligare. Men na-turligtvis finns det också möjligheter förSMHI att sälja ett dataprogram med bådebild och ljud till tv-redaktioner i olikaområden ...

Bilderna

Även om inte bilderna hör till det språkli-ga området är det ändå befogat att tala omdem för att fullständiga skildringen av tv-nyheter. Av min undersökning av ett endaAktuelltprogram framgår att bildernaskaraktär starkt präglas av nyhetsurvalet. Jumindre bildmässigt ett nyhetsämne är, de-

sto fler blir genrebilderna,d.v.s. bilder ur arkivet sombara visar ämnesområdet.Ett ämne som t.ex. datavirusillustreras då med bilder pådatorer en masse eller i de-talj, gärna växelvis. Fler blirockså bilder på talande per-soner i och utanför studion.Dessa kan naturligtvis räk-nas som informativa; manfår ju reda på hur en inter-vjuperson ser ut. Höginfor-

mativa bilder – sådana som verkligen för-stärker eller kanske t.o.m. överglänser detverbala budskapet – är däremot relativt få.Bara i sällsynta fall hänvisar texterna tillinformativa bilder, och i det avseendetskiljer sig nyheterna starkt från t.ex. na-tur- och vetenskapsprogram.

Det är självklart att en skärpning avbildhanteringen också kommer att påver-ka det verbala budskapet. Samarbetetmellan bild och text (spontant tal) kom-mer att öka, och jag tror att den muntligaspråkformen lättare kan användas i de-monstrerande syfte.

De som följer

de gamla

maneren blir

lättare

accepterade.


Talspråket har t.ex. inneboende de-monstrativa drag som bruket av prono-men som de här och sådana där. I ett re-dundant och bildmässigt reportage omkryssningstrafiken i Östersjön i Aktuellt-undersökningen hittade jag nedanståendesamtal mellan reportern och två buss-chaufförer. Samtalet – eller intervjun –fördes på kajen vid vilken ett magnifiktkryssningsfartyg hade lagt till:

Reportern: Dom här nu som kliver iland här vart vill dom åka?Chaufför 1: Dom vill åka till Stadshu-set och Vasa brukar det va Gamla stano ja vad är det mer Fjällgatan brukar vita en sväng förbiChaufför 2: En liten sightseeing in iStockholm i City jaReportern: Och Stadshuset vad gördom där?Chaufför 1: Dom brukar va där entimma dom tittar väl jaChaufför 2: Blå hallenChaufför 1: Blå hallen lite grann ja detär Nobel där, vet du som lockar

Samma information kan lätt skrivas pånyhetssvenska så här: ”Kryssningsturisteri Stockholm tittar gärna på Vasamuseet,Stadshuset – tack vare Nobelfesten – ochGamla stan samt beundrar utsikten frånFjällgatan, säger representanter för Stock-holms bussturism.” Vilken variant är lät-tast att ta till sig via öronen? Självklartden muntliga – trots att ögonen just nuhar en annan uppfattning.

Insikten om de klara skillnaderna mel-lan uppläst skrift och spontant tal är viddet här laget rätt väl spridd på de störstanyhetsredaktionerna. Däremot vore deten överdrift att hävda att de slagit igenomi produktionen, utom möjligtvis i studio-

samtal och studiointervjuer. De före dettamonopolredaktionerna TT, Dagens Eko,Aktuellt och Rapport har kvar sin högastatus, och de nytillkomna vill gärna varaså lika dem som möjligt. Detsamma gällerunga och nya medarbetare: De som följerde gamla maneren blir lättare accepterade.Inte heller finns det några publika skäl attgå från uppläst skrift till spontant tal, trotsatt det senare är betydligt begripligare. Desom inte begriper vad som sägs klagarinte, utan skyller på sin egen fattningsför-måga. Trist nog.

Gissningar

Självfallet kan man tänka sig att radio-och tv-nyheter utvecklas på annat sätt änmellan polerna talsyntes och spontant tal,som jag valt som den här artikelns tema.Men då får man å andra sidan ta till rättgrova gissningar. Här är några:

• Om någon av de stora internationellaetermediekanalerna, exempelvis BBC el-ler CNN, skapar någon ny nyhetsgenre såär det troligt att den också sprids vidaretill Sverige och andra länder. Den inter-nationella likformigheten är som sagtstor.

• Tekniken kommer rimligen också attinnebära nya möjligheter att båda ta framoch sända ut nyheter. Möjligheten att väl-ja journalistiska genrer och framförande-former ökar säkerligen, och därigenom fårkonsumenterna möjlighet att själva tillre-da en lämplig nyhetsvälling. Det innebär isin tur att det redaktionella nyhetsurvaletkommer att minska i vikt och medarbe-tarna blir alltmer opersonliga. Denna ut-veckling kan man ana redan nu i televisio-nen. Aktuellt och Rapport har inte allssamma krafter och resurser som för tjugoår sedan. Några enstaka medarbetare ärfortfarande knutna till det gamla varu-


märket, i övrigt fladdrar nyhetsmedarbe-tare, gamla som unga, kända som okända,mellan de båda redaktionerna.

• Det är inte uteslutet att det i framti-den, snart eller senare, dyker upp någonperson med tillräckligt inflytande, pondusoch överlägsen argumentationsförmågaoch kräver förändring av dagens maner inyhets-tv. Att ett knappt 30 minuter långtprogram innehåller mellan 30 och 40medverkande, som byter talartur med var-andra mer än 100 gånger är naturligtvisinte särskilt rationellt ur tittarnas synvin-kel. Tempot måste förändras och tittarnafå möjlighet att höra igenom ett resone-mang. Hur detta ska ske utan att självanyhetskänslan försvinner är naturligtvisett problem, som jag dessbättre inte harmed att göra.

• För radions del kan man tänka sig attnyhetssändningarna blir ännu kortare ochdärför framställs som talsyntes, medanaktuella nyhetsmagasin blir längre,snabbare och muntligare. En annan vari-ant är nyhetssändningar där programleda-

ren leder ett samtal med olika reportraroch nyhetsaktuella utanförstående, och atten telegramredaktör berättar vad som ståri telegrammen i stället för att läsa uppdem ord för ord.

Då är vi tillbaka i den tänkta konflik-ten mellan talsyntes och spontant tal. Imina nyhetsdrömmar vinner det muntligaöver den superskriftliga talsyntesen. Denär nog bra på SJ men knappast på SR. �

LITTERATUR

Hanson, Håkan: Det här är Aktuellt. Mediability,Västerås-AWJ, Nyköping 2006.

Hanson, Håkan: Talspråkslära för journalister och an-dra. Studentlitteratur, Lund 2001.

Poulsen, Ib: Radioavisens forståelighed, DR, forsk-ningsrapport 2/B1988, Köpenhamn.

Håkan Hanson var under många år redak-tionssekretare på Dagens Eko och utbildadenyhetsjournalister på radio och tv. Under desenaste tio åren har han undersökt och skri-vit om etermediernas nyhetsspråk, i Språk-vård senast i nummer 2006/1 med artikeln”Klaffar och klaffel”.


F R Å G O R O C H S V A R

I dag kan ordetkuttersmyckeäven refereratill män.

w w w. s p r å k r å d e t . s e w w w. s p r a k r a d e t . s e

Öppningsanordning

Jag kan inte hitta rättterm för en öppnare somfinns på exempelvis

tonfiskburkar: en rund öglasom man drar upp locketmed. Sen blev jag fundersamöver vad metallöglan pådryckesburkar för t.ex. öloch läskedrycker heter. Medden drar man inte upplocket utan pressar in det enbit.

Juliana Handberg

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Vi tar ringen påölburken först. Den tycks gåunder benämningen öpp-ningsring. (Se t.ex. www.returpack.se). Även öpp-ningsanordningen på vanligakonservburkar tror jag kankallas öppningsring. Jag hardock också funnit belägg pålockring. (Se t.ex. www.kompass.se.)

Claes Garlén

Kuttersmycke

Varifrån kommer ordetkuttersmycke? Närbörjade det användas

överfört, utanför båtvärlden,och varför?

Marie Birde, SR/P1

SvarSvarSvarSvarSvar: Ordet betyder ur-sprungligen ’(vacker) flicka i

fören på fritidsbåt’, vilketframgår av Nationalencyklo-pedins ordbok (NEO).I NEO anges att det ärvardagligt och att detförekommit åtminstonesedan 1950-talet. Kutter ären typ av eller snarare formpå fritidsbåt. Det kommer avengelska cutter, ’ngt som skär

(igenom vattnet)’. Uttryckethar alltså inget att göra medord som kuttra och kuttrasju.

Från fritidsbåtar spred sigbruket sannolikt först tillandra transportmedel, sombilar (raggartjejer) ochmotorcyklar. Senare har detblivit en allmän beteckningför (vackra) kvinnor somvisas upp i olika samman-hang. Detta överförda brukgår antagligen tillbaka till1960-talet.

Så långt har uttrycket haften något negativ, manschau-vinistisk ton. I dag användsordet också mer i betydelsen

’visa upp’, ’använda somdragplåster’, och kan dåreferera även till män. I enartikel i Göteborgs-Postenförra året presenterades t.ex.Harald Treutiger som dennya tv-kanalen TV 7:skuttersmycke.

Ola Karlsson

Den väg med flestbackar

Konstruktionen den vägmed flest backar kännsfrämmande för mig.

Jag skulle skriva antingenden väg som har flest backareller vägen med flest backar.Men exempel på den nyavarianten möter mig alltoftare. I en nyhetstext omtandhälsa till exempel: ”Deområden med sämst tändervisar på förbättring.” Eller ien debattartikel om littera-turkanon: ”Sverige är nogdet enda land i världen meden skola som inte har iuppdrag att undervisa i denegna klassiska litteraturen.”Det enda landet, skulle jag haväntat mig. Det determinati-va det enda land är för mig ensignal om att det måste följaen som-sats kopplad tillland.

Är det oproblematiskt attkombinera determinativaden/det/de med prepositions-fraser i stället för med


F R Å G O R O C H S V A Rw w w. s p r å k r å d e t . s e w w w. s p r a k r a d e t . s e

relativsatser, eller bör jagändra sådant när jag somredaktör putsar andrastexter?

Gun-Britt Sundström

SvarSvarSvarSvarSvar: Man bör helst ändra.Konstruktionen kan varaproblematisk av läsbarhets-skäl. Determinativt prono-men följt av substantiv utanslutartikel signalerar att ennödvändig relativsatskommer, precis som duskriver. När den inte gör detmåste läsaren, om det vill sigilla, byta avkodningsstrategi.

En mening som ”Öis ärdet lag med flest importer” –för att ta ett annat autentisktexempel – slutar väldigtabrupt och oväntat. Manförväntar sig något i stil med”Öis är det lag med mångaimporter som har lyckatsbäst hittills”. I ditt exempel,”det enda land i världen meden skola som”, fungerarsom-satsen inte på dettasätt. Den knyter inte an tillland som förväntat, utan tillskola. Därför lämnas dendeterminativa frasen ocksåhär hängande i luften.

I stället kan man skriva”Sverige är det enda land ivärlden där skolan inte har iuppdrag att …”. Ditt andraexempel kan skrivas”Områden med sämst tändervisar på förbättring” eller omman väljer en konstruktion

med relativsats: ”Deområden där tänderna varsämst visar på förbättring”eller ”De områden som hadesämst tänder visar påförbättring”.

Det är möjligt attobestämd form i sådana härfall är på väg in i svenskan.Men än så länge verkar dekonstiga och kan störaläsningen.

Olle Josephson

Wiki

Heter det wiki påsvenska eller rekom-menderas något

annat? Hur böjs ordet i såfall? På nätet verkar en wiki,wikin, wikier, wikiernavanligast. Men det vanligas-te är ju inte alltid rätt.

Jenny Sylvin,språkvårdare, Svenska Yle

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Det heter wiki även påsvenska och uttalas medsvenskt v-ljud. Wiki användsdels om en teknik som gördet möjligt att snabbt ändraoch lägga till information påwebbsidor. I den betydelsenfinns inget behov avböjningsformer. Men ordetkan också användas om enwebbsida eller webbplatssom utnyttjar denna teknik.Och ifråga om böjning har

språkbruket på nätet i dettafall rätt.

Benämningen kommerfrån det hawaiianska ordetför ’snabb’.

Ola Karlsson

Möte eller samman-träde

Heter det styrelsesam-manträde ellerstyrelsemöte? En

gammal chef till mig varmycket noga med attpoängtera att det heterstyrelsesammanträde. Hansmotivering var: ”Möte harman i kyrkan, inte i styrelse-rummet”.

Christian Fredrikson,Cibol Konsult AB

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Det kan heta bådestyrelsemöte och styrelsesam-manträde. Enligt ordböcker-na är möte och sammanträdepraktiskt taget synonyma(’organiserad sammankomst,ofta i syfte att fatta beslut’).Det stämmer alltså inte attmöte bara skulle gällakyrkliga möten.

Vi vill gärna rekommen-dera det kortare styrelsemöte.Helt klart är det vanligast. Idatabasen Presstext finns4 573 belägg på styrelsemöteoch 415 på styrelsesamman-träde. Motsvarande styrke-



Den engelskapluralformenklinkersär helt onödigi svenskan.

w w w. s p r å k r å d e t . s e w w w. s p r a k r a d e t . s e

förhållande gäller för ordensförekomst på Internet(391 000–40 700).

Birgitta Lindgren

Klinker eller klinkrar

Vad är pluralformen avklinker? Vill inte skrivaklinkerplattor.

Anna-Karin

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Ordböckerna uppfat-tar tydligen ordet somoräknebart eller som enkollektivbeteckning, omman så vill. Men visst bordeklinker också kunna använ-das om varje enskild platta,

d.v.s. på samma sätt somtegel och kakel också användsom varje enhet samtidigtsom de är kollektivord.

Om en pluralform behövs,kan man använda denändelselösa klinker eller denhelt regelbundna klinkrar

(jämför en åker, flera åkrar).Bäst är egentligen klinkrar,eftersom en pluralform somär identisk med singularfor-men normalt bara användsav uttalsmässiga skäl (t.ex.en terrier, två terrier). Mentiden är kanske inte mogenför detta steg ännu. Detfinns just nu inte ett endabelägg på klinkrar viaGoogle. Den engelskapluralformen klinkers är heltonödig i svenskan.

Claes Garlén

Utdaterad

Det gäller utdaterad förengelskans outdated.Är detta gängse

språkbruk? Ordet finns iSvenska Akademiensordlista, men där ges ingenbetydelse.

Monica Äikäs

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Vårt äldsta belägg påutdaterad är från 1996 ochordet har nog kommit för attstanna. Visst kan det kännassom en onödig anglicism.Men det hade lika gärnakunnat uppstå inomsvenskan, så det verkar inteså apart. Man kan jämföramed utsliten, utslagen,utagerad, utgången.

I de flesta fall kan man

lika gärna använda föråldrad,,,,,utgången eller inaktuell,,,,, inågra fall kanske snarare somhar passerat bäst-före-datum.....

Claes Garlén

Indian politiskt korrekt?

Jag undrar hur manöversätter NativeAmerican på bästa sätt?

Är det helt politiskt korrektatt säga indian på svenska?

Johanna Henrikson,Förlaget Harlequin

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Det är möjligt attIndian eller åtminstone RedIndian inte är politisktkorrekt i USA, men påsvenska har indian intenågra negativa konnotatio-ner. Så skriv alltså indianoch indiansk.

Birgitta Lindgren

En brax

Det finns en fisk somheter braxen. Iblandkallas den bara för

brax i singular. Är detkorrekt?

Andreas

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Det heter braxen ochinget annat i obestämd form


F R Å G O R O C H S V A Rw w w. s p r å k r å d e t . s e w w w. s p r a k r a d e t . s e

enligt ordböckerna,detta trots att väldigt mångasäger och skriver braxnumera. Man uppfattar heltenkelt braxen som bestämdform och utgår från att braxär den obestämda formen.

Enligt ordböckerna heterdet braxnar i plural, där -n-kommer från den historisktkorrekta grundformenbraxen. Men i språkbruketverkar braxar vara vanligast,givetvis till följd av att denpassar bättre till den ”nya”grundformen brax. Eftersombrax, braxar är så spriddaformer och verkar heltrimliga, kommer de nogockså snart att finnas med iordböckerna.

Rickard Domeij

Dumburken

Jag skulle på något listigtsätt behöva ta reda påetymologin för ordet

dumburken. Jag har i minaefterforskningar lånat en bokmed titeln ”TV – dumburkeller väckarklocka?” av LarsUlvenstam, 1967, men intekommit lösningen närmare.

Lotten Bergman

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Vårt äldsta belägg pådumburk finns i ett tidnings-klipp från 1962: ”I Sverigetalar man stundom om

dumburken. På amerikanskaheter det the Six Day idiotBox.”

Det innebär inte att ordetmyntades exakt 1962. Sombelägget visar är det redankänt då. År 1958 brukarutpekas som märkesår försvensk tv. Men å andra sidanfinns det en datering föridiot box till omkring 1960,så 1962 är kanske inte såtokigt gissat.

Birgitta Lindgren

Snöfall

Jag finner det förbryllan-de att väderpresentatörernumera berättar om

snöfall. Nog sa de väl förrbara snö? ”Skåne väntas fåsnö på onsdag.” Snön kan juinte komma till marken utanatt falla, precis som regn ochhagel, men aldrig har jaghört meteorologerna tala omregnfall eller hagelfall. Detfinns kanske en förklaring?

Barbro Sollbe

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Vem kan svara bättrepå det än just en meteoro-log? Vi överlät frågan tillredaktionen på SVT Väder.Här är svaret i förkortadversion:

Enligt SMHI:s definitioner

i Väderspråket (som manhittar på www.smhi.se,under rubriken Meteorologi)heter det snöfall och sedanlätt, måttligt eller ymnigt/kraftigt beroende påintensiteten.

Jag kan tänka mig att detberor på att man vill varatydlig på att skilja den snösom redan ligger på markenfrån den snö som faller. Detär ju också därför vi säger5 cm nysnö och inte 5 cmsnö, allt för att skilja på vadsom redan finns och vadsom tillkommit.

Motsvarande risk förmissförstånd finns inte vadgäller regn, för regn blir juvatten när det nått marken.Man pratar om exempelvis25 mm regn senaste dygnet,men man pratar aldrig omregndjup, utan i sådana fallom flödesnivåer ellervattenstånd vid översväm-ningslägen.

Detta resonemang fallerdock lite om man pratarhagel, för det heter hageloavsett om det faller ellerligger på marken. Men hagelå andra sidan är intelånglivat när det väl ligger påmarken, eftersom hageluppträder vid plusgrader ochsmälter bort mer ellermindre direkt.

Personligen använder jagorden snö och snöfall somsynonymer. Oftast använder



Man vill skilja densnö som redanligger på markenfrån den som faller.

w w w. s p r å k r å d e t . s e w w w . s p r a k r a d e t . s e

jag nog snö, men om detfinns risk för missförståndanvänder jag snöfall. Snöakan man ju givetvis ocksåanvända, och där rådeningen tvekan om vad sommenas. Några exempel: ”Ettområde med regn och snö

drar in mot Västkusten”,”Det snöar kraftigt påGotland just nu”, ”Ettsnöfall täcker just nu storadelar av Norrland.” Sägerman i stället att snö täckerstora delar av Norrland blirju betydelsen en helt annan.

Det blev inget entydigtsvar, men i alla fall ett försöktill förklaring på varför vianvänder ordet snöfall.

Per Stenborg, meteorologSVT Väder

Ortnamn och ortsnamn

Det första ord jag möteri årets första nummerav informationsbladet

Klarspråk från Språkrådet ärortnamn. Min fråga är varfördet inte står ortsnamn.Varför har foge-s försvunnit?

Lars Björklund

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: Både ortnamn ochortsnamn förekommer. Förspråkvetare är det ortnamnsom gäller. Det har till ochmed blivit en form som harkommit att skilja de invigdafrån de oinvigda. Men omman studerar ordlistornasoch ordböckernas andrasammansättningar med ort-som förled, finner man attortnamn står ganska ensamtutan foge-s; de andra ordenpå ort utan foge-s har i regelmed gruvteknik att göra. Vianser att man bör accepterabåda formerna. Det görnumera även SvenskaAkademiens ordlista.

Eva Olovsson, redaktör förKlarspråk

Mall och blankett

Vi håller på att skapa ettintranät och diskuterarvad som ska rymmas

under rubriken Mallarrespektive Blanketter. Vad äregentligen skillnaden?

Charlott Elisson

Svar:Svar:Svar:Svar:Svar: En brevmall visar hurett brev skall vara uppställt,

d.v.s. hur brevhuvudet skallse ut, var adressaten skallskrivas, vilken avslutandehälsning som skall användas.

Numera kan mankonstruera ett malldoku-ment i de flesta ordbehand-lingssystem man använderpå sin dator. Malldokumen-tet kan sedan utnyttjas närman skriver ett brev. Dåskapas ett nytt dokument,själva brevet, men mallenligger kvar oförändrad ochkan användas igen för andrabrev.

En mall liknar alltså ettbrevpapper med förtrycktbrevhuvud och eventuelltsidfot med avsändaruppgif-ter, som man kan skrivasjälva brevet på.

En blankett innehållertomma fält som man skallfylla i. För att veta vad manskall fylla i finns ledrubrikerovanför de tomma fältensom Namn, Adress, Födelse-datum, Inkomst o.s.v.

Det förekommer säkert attman ibland kallar enbrevmall för blankett,eftersom man uppfattar attdet finns fält som man skallfylla i utan att det står någraledrubriker utsatta. Det ärväl ingen större skada meddet, men det finns som sagten betydelseskillnad.

Birgitta Lindgren


SKRIVRÅDET

Konsten att sätta punktATT SÄTTA PUNKT är väl ingen konst. Detär bara att göra det vid meningens slut.Men var slutar meningen? En definitionpå mening är att den börjar med stor bok-stav och slutar med punkt, frågetecken el-ler utropstecken. Den definitionen, sominte håller till 100 procent, hjälper dockinte när man sitter där och skriver ochundrar över var punkten bör sättas.

Måste en mening vara fullständig, allt-så innehålla både subjekt och predikat?Inte alls. Kan en mening vara så kort somett enda ord? Javisst! Hur lång får denvara? Det är svårare att säga. Det kanbero på innehållet. Om man har en långuppräkning, blir meningen längre utan attverka svår. Det kan också bero på genren.Vetenskapliga texter har ofta fler längremeningar. Det finns också kulturella skill-nader. Översättare från svenska till span-ska brukar ibland slå ihop två meningartill en; spanjorer tycker annars att textenser barnslig ut. Kommer man upp över 40ord bör man se upp. Och det är också braom en text växlar mellan långa och kortameningar.

Mången minns kanske från sin skoltidrådet att man skulle slopa så gott som allaoch i stället sätta punkt för att undvikatexter som: ”Och så åkte vi i väg på utflyk-

ten och jag åt upp mina mackor redan ibussen och så kom vi fram till djurparkenoch där tittade vi på alla djuren och åkteradiobil och sedan skulle vi äta vår mat-säck men jag hade inget kvar och jag varjättehungrig men som tur var fanns det enkorvkiosk och jag köpte en korv där.” (Enmening på drygt 60 ord.) Förmodligen ärdet detta råd som givit upphov till pseu-doregeln att man inte får börja en meningmed och. Det får man alltså. Men mankan alltid testa utan.

Ibland kan man välja skiljetecken mel-lan satser. Punkt är starkast avskiljande.Vill man ha en mjukare övergång mellantvå fullständiga huvudsatser kan man väljasemikolon. Kolon betonar sambandet mel-lan satserna något starkare än semikolon,och pekar framåt. Komma markerar baraen kort paus i läsningen, medan tankstreckanvänds för att starkare betona ett avbrott.

I äldre tider var man inte så noga medatt markera meningsslut med något teck-en eller för den delen att markera me-ningsbörjan med stor bokstav. Med tryck-konsten började man utveckla interpunk-tionen, och då blev det en konst att sättapunkt.

Birgitta Lindgren


Kontrolleraspråkkontrollen

OLA KARLSSON

Stavnings- och grammatikkontroll används

flitigt trots att den fungerar dåligt för många

användare. Det visar flera undersökningar.

Språknormerna i programmen överensstäm-

mer heller inte alltid med aktuella språk-

vårdsprinciper. Ola Karlsson drar upp riktlin-

jerna för vad språkvården kan göra för

språkkontrollen.

några år en grammatikkontroll för svens-ka. För svenska finns ytterligare ett parprogram, som Skribent och forsknings-programmet Grim (http://skrutten.nada.kth.se/grim/).

Dagens språkkontroller fungerar bådebra och dåligt: de hittar många slarvfel(dubbla mellanslag etc.), stavfel och enk-lare syntaktiska fel vid närliggande ord(det röda bil). Men väldigt många fel hit-tas aldrig, i synnerhet inte mer komplice-rade syntaktiska fel, ordbildningsfel ochidiomatiska fel. Ibland levererar de falskaalarm och vilseledande instruktioner medde konsekvenser det kan medföra.

I takt med ett ökat användande blirdessutom ett annat problem allt mer syn-ligt: alla program på marknaden är utfor-made för att passa alla, trots att behovenmellan olika användare skiftar starkt. El-ler snarast: de är utformade med en kvali-ficerad, vuxen skribent som norm. Mankan undra hur programmen fungerar förandra, framför allt för grupper med sär-

FRAMTIDEN

Allt fler svenskar skriver dagligen tex-ter i sitt arbete. Kraven på skrift-språklig kompetens ökar stadigt i ar-

betslivet, även i industriyrken. Vi skriverockså allt mer på vår fritid: informations-blad i bostadsrättsföreningen, privatawebbsidor, e-brev till bekanta. Datorise-rade verktyg som stavnings- och gram-matikkontroll har därför blivit ett allt vik-tigare stöd i mångas skrivande. Det heltdominerande skrivverktyget på markna-den är den inbyggda språkkontrollen iMicrosoft Word. Den innehåller sedan


skilda skrivpedagogiska behov, som skol-barn och andraspråksskribenter. Proble-met har belysts i två undersökningar, enjag själv gjort och en genomförd vid Gö-teborgs universitet.

Skrivstöd för invandrare

I min egen undersökning (Karlsson 2004)lät jag sex personer med svenska som an-draspråk använda språkkontrollen Gran-ska. Syftet var att undersöka hur pro-grammet fungerade förskribenter med svenskasom andraspråk, för att pro-grammet senare skulle kun-na anpassas bättre för den-na målgrupp. Programmet,som utvecklats vid KTH iStockholm, har normer ochregler som mycket liknardem i Word. Testpersoner-na, tre män och tre kvinnor,arbetade på tre olika myn-digheter. Alla talade godsvenska men hade rätt va-rierande färdigheter i skriven svenska.

Programmet fungerade inte särskilt välför mina användare. Jämför man med re-sultat från undersökningar med kvalifice-rade modersmålsskribenter (t.ex. Knuts-son 2001, Domeij 2003) hittade det få avfelen, framför allt av de mest frekventa fe-len: lexikala fel (en institution där deprime-rande klimat erövrar atmosferen), skrivre-gelsfel (den 031109) och artikel- och be-stämdhetsfel (hur förhåller de båda nivåersig till varandra?). Programmet missadeockså rätt många ordföljdsfel (Enligtforskningen man bör inte använder det) ochkongruensfel (en antal ärende).

Det programmet annars har svårast förär typografiska fel (saknat mellanslag,styckefel, dubblering av ord, uppenbara

felinmatningar som rredan, åtFöljd) ochskiljeteckensfel (semikolon i stället förkolon, felaktig kommatering) – som för-visso inte är typiska just för invandrare –och lexikala fel (ordvalsfel, icke-idioma-tiska uttryck, prepositionsfel, semantiskafel, utelämnade ord). Den sista feltypenhar programmet i princip inte resurser föratt upptäcka.

Även de falska alarmen var påfallandemånga och rör framför allt konstruktioner

som är typiska för texter iarbetslivet: rubriker, diarie-nummer, datum, adresser.Sådana alarm upplevdes sommycket störande av minaanvändare, i synnerhet somde inte hade lika lätt sommodersmålsanvändare att sedet falska i dem. Program-met var alltså dåligt rustatbåde för användargruppensfel och för deras texttyper.

Trots bristerna tycktesanvändarna ha gott förtro-

ende för programmet, dels för att man vartacksam för alla fel man fick påpekat försig, dels för att man inte tycktes se attprogrammet missade många fel. Minadeltagare gjorde mycket få egna ändringaroch rättade också mycket få av de fel pro-grammet inte upptäckte. Språkkontrollerfrämjar i sig lätt en ”ytlig” gransknings-strategi hos användaren. Men andra-språksskribenter, liksom oerfarna skriben-ter överlag, brukar också allmänt göra fär-re ändringar på djupet än mer erfarnamodersmålsskribenter, och de har svårareatt åtgärda fel de hittat.

En del av de faktiska fel programmethittade, åtgärdades överraskande nogdessutom inte. Det tycktes ibland bero påatt programmet inte gav tillräcklig infor-

Språkkontroller

främjar en ”ytlig”

gransknings-

strategi hos

användaren.


mation, eller tillräckligt korrekt informa-tion, för att man skulle våga ändra. Sär-skilt tycktes de många ersättningsförsla-gen vara förvirrande, och i jämförelse medmodersmålsanvändare hade man svårareatt sovra bland förslagen. Man hade ocksåproblem med att avgöra vilken analys somvar den rätta när programmet gav två ellert.o.m. tre olika analyser av ett samman-hängande fel (som när ett normal liv tol-kas dels som särskrivningsfel: normal liv,dels som kongruensfel: ett normal).

Skrivstöd för barn

I undersökningar gjorda inom projektetSkrivaIT på Göteborgs universitet (Sof-kova Hashemi och Hård afSegerstad 2004) har språk-kontrollen i Word testatspå 160 skolbarn i åldern 9–13 år. Word var det pro-gram så gott som alla barnanvände när de skrev upp-satser och liknande, ochalla brukade ha språkkon-trollen påslagen när deskrev. Detta trots att resul-taten visar att programmetger mycket liten språklighjälp, helt enkelt för att detsnarast utgår från feltyper hos kvalificera-de vuxenskribenter. Täckningen, antalethittade fel av det totala antalet fel, varbara 9 % (mot 58 % för en vuxen paral-lellgrupp).

Jämför man med vuxna, gör barnframför allt fler fel. Grammatiska avvikel-ser är i nämnda undersökning ca niogånger vanligare än hos vuxna. Och med-an vuxna framför allt åstadkommer kong-ruensfel i substantivfraser, ordvalsfel ochuteblivna ord (mest p.g.a. tangentbords-missar), har barnen helt andra problem:

stavfel (stak för stack), talspråksformer(våran, den dära, denna uppsatsen), uttals-härmande stavningar (de för det, e för är)och verbreduktioner (hitta för hittade).Särskilt svårt har man för ord-, sats- ochmeningssegmentering, vilket resulterar isär- och hopskrivningar, utelämnad inter-punktion och liten begynnelsebokstav vidny mening. Det sistnämnda är fel som förövrigt gör det svårt för språkkontrollen attöver huvud taget kunna analysera texter-nas språk.

Samtidigt hade barnen svårt att tillgo-dogöra sig programmets information:meddelandetexten och terminologin varför svår och ersättningsförslagen för

många. Många trodde dess-utom att det faktum att un-derstrykningarna av gram-matiska fel är gröna snarastbetyder ”godkänt”. Viktigastav allt är dock kanske attskrivstödet i grunden är kon-trollerande och inte didak-tiskt. Programmet ger ingetutrymme för inlärning ellerträning, vilket kan vara önsk-värt åtminstone när språk-stödsprogrammet används isvenskundervisningen. (Så-

dana funktioner finns däremot inlagda ispråkprogrammet Grim.)

Utvecklingsbehov

När man framöver ska vidareutvecklaskrivstödsprogram, är den primära upp-giften alltså att anpassa programmen tillolika användargrupper. Det gäller språk-nivån: olika grupper gör olika typer av felsom kräver olika slags språkregler. Ochdet gäller gränssnittet: för vissa räcker detkanske med själva felet understruket, an-dra behöver mer pedagogiskt utformade

Många trodde att

de gröna under-

strykningarna av

grammatiska fel

betyder ”god-

känt”.


diagnoser och ersättningsförslag, och yt-terligare andra önskar integrerade lexikonoch utförliga hjälptexter om felen.

Mycket talar dock för att många an-vändare, undantaget rena inlärare, har enbegränsad behållning av felmeddelandenoch hjälptexter. För många ger heller inteersättningsförslagen tillräcklig hjälp: de ärför många och för felaktiga, och det kor-rekta alternativet hamnar ofta långt nerbland förslagen.Hellre ett korrekt er-sättningsförslag änfel- och hjälptextersom kräver lingvis-tisk kompetens, föratt hårdra lite. Hursom helst bör detfinnas en viss flexi-bilitet i funktioneroch inställningar re-dan i ett standard-program, men där-utöver behövs dessutom särskilda pro-gram för vissa användargrupper.

I dag kan användarna i viss mån anpas-sa sin språkkontroll genom att aktiveraoch avaktivera olika språkregler. Få ut-nyttjar dock den möjligheten. Det är job-bigt att gå igenom alla regler och de flestaanvändare – i synnerhet andraspråksskri-benter – klarar inte av att göra optimalaval. Därför vore det bättre med vissa bas-inställningar för alla, som sedan kan kom-pletteras med färdiga paketinställningarför vissa text- och användartyper.

Så långt gränssnittet. Men framövermåste det också till bättre program medhögre prestanda: både bättre täckning(upptäcker fler fel och feltyper) och preci-sion (färre falska alarm). För att åstad-komma det krävs bl.a. fler lexikala resur-ser och fler regler. Felanalyser och falska

alarm beror ofta på brister i hanteringenav fraser och idiomatiska uttryck, så merfrasinformation bör läggas in i program-men, t.ex. för frekventa och fasta ellerhalvfasta fraser. Vidare måste bättre er-sättningsförslag ges för kända och frek-venta fonologiska felstavningar (hännesför hennes, tykr för tycker etc.). Befintligaregler bör finslipas, och fler regler, inteminst skrivregler, måste tillföras för att

öka täckningen. För invandrarskri-benterna är det förstås särskilt vik-tigt att man täcker in regler försvenskans markerade strukturer,d.v.s. språkdrag som är unika försvenskan och som många invandra-re har svårt för, som placeringen avnegationer i huvud- och bisats.

Samtidigt bör man dra ner påtäckningen för eller ta bort vissa an-dra feltyper, som irriterande an-märkningar om verblösa satser ochregler för klassiska men ibland dis-

kutabla eller onyanserade språkriktighets-frågor: i dag anmärker Word på till de som,kommer göra och både av x och y (i ställetför till dem som, kommer att göra och avbåde x och y), trots att sådana konstruktio-ner är helt accepterade av språkvården.

Inte bara Word

Så långt har jag i princip talat om Word.Men många, barn som vuxna, skriver sombekant i många andra program och sam-manhang: e-brev, webbtexter, sms. Ochnär datorer i dag säljs utan MS Word ochMS Office förinstallerat, använder allt flerandra ordbehandlingsprogram. I ordbe-handlingsprogram (Open Office m.fl.),webbprogram (Dreamweaver, Frontpage),webbtjänster (bloggar, diskussionsforum),e-postprogram etc. bör det alltså finnassvenska språkstöd – för den som vill an-

Olika grupper

gör olika typer

av fel som kräver

olika slags

språkregler.


vända sådana. Och språkstöd handlar intebara om stavnings- och grammatikkon-troll utan även om integrerade lexikon,ordgissningsfunktioner i mobiltelefoner(s.k. ordprediktion), diktering (att man lä-ser in en text) och talsyntes (att man fårtexter upplästa av en syntetisk röst). I dagsaknas i hög utsträckning sådana språk-stöd, och de som finns håller för låg kvali-tet. Fler måste till, och för att språkstödska kunna användas i många samman-hang, är det bra om de som utvecklas görsså program- och systemoberoende sommöjligt.

Vilka produkter som ska innehållaspråkstöd kan diskuteras: en språkkontrolli e-postprogrammet som tar hänsyn tillvissa genrespecifika drag (smilisar, kändaförkortningar som iaf ’i alla fall’, mvh’med vänlig hälsning’ etc.) behövs, menman vill sannolikt inte få sina sms språk-kontrollerade. Många av språkexemplenur texterna i den nämnda Göteborgsun-dersökningen vore för övrigt knappastheller möjliga att analysera utifrån en nor-mal skriftspråksnorm: GÖÖÖT!! serru e djul lov fan va gött d e asså aja de e bara bäst-pussen! (webbdagbok, tjej, åk 8).

Språkvårdens ansvar

Varför utvecklas då inte fler och bättrespråkstöd? En förklaring är att teknikenär ung: mycket forskning och utveck-lingsarbete kvarstår kring både teknik ochanvändning. Även fundamentala frågorkring användningen är än så länge väldigtlite undersökta: Hur många datoranvän-dare har en språkkontroll på, och hur an-vänder man den? Lär man sig något avkontrollen? Hur påverkar den texterna?Fungerar språkkontrollerna med derasfelmeddelanden och grammatiska hjälp-texter över huvud taget för skärmläsning?

Ett annat hinder är att behövligaspråkresurser, som frasordböcker ochskrivregler, ofta ägs av förlag – som sällanvill dela med sig utan höga ersättningar.Huvudförklaringen till att utvecklingengår långsamt är dock att lönsamheten ärlåg. Språkverktyg för stora språk somengelska och spanska är kommersiellt in-tressanta, liksom vissa tillämpningstyper,som ordprediktion i mobiltelefoner. Menför medelstora språk, som svenska, är si-tuationen besvärlig: språkstödsprogramkan vara kommersiellt möjliga, men gene-rerar så lite intäkter att produktutveckla-rna inte har råd att satsa på vidareutveck-ling och kvalitet. För uppenbart olönsam-ma produkter, som språkkontroll för dys-lektiker eller samisktalande, delas iblandstatligt stöd ut.

Samtidigt är vi i dag i ett läge därspråkvårdens inflytande på språknorm-erna delvis fått ge vika för språkkontroll-programmen (läs: språkkontrollen iWord). Det krävs därför ett större infly-tande från språkvården på skrivstödspro-grammens regler och normer. Det innebärprimärt att normerna ska stämma överensmed språkvårdens rekommendationer,vilket inte alltid är fallet i t.ex. Word. Detberor åtminstone delvis på att produktut-vecklarna vill låna språkvårdens officiösastämpel för sina program och samtidigtge användarna de normer och rekommen-dationer man tror att de vill ha, även omde inte stämmer med språkvårdens. Ettkommersiellt dilemma, och ur språk-vårdsperspektiv ett oroande sådant.

Mängden och urvalet av normer ärockså viktigt. Ett program ska t.ex. intebara varna för långa meningar och struntai ordföljdsfel. I dag innehåller program-men väl många onödiga regler, som lagtsin mest för att de varit enkla att föra in.


Tillverkarna vill dock inte gärna plockabort onödiga eller tveksamma regler, ef-tersom färre regler ger användarna sämrevaluta för pengarna. Avvägningarna här ärdock inte självklara; det krävs mer diskus-sion om både vilka språkregler som ärmöjliga och vilka som är önskvärda attimplementera. Allt detta förut-sätter ett ökat samarbete mellanprodukttillverkare, forskare ochspråkvårdare.

Vissa inledande steg i dennariktning har tagits. I Finlandhar Svenska språkbyrån tillsam-mans med Lingsoft (det företagsom skapat språkkontrollen bl.a.i svenska Word) utvecklat pro-grammet Svefix, med en fin-landssvensk stilkontroll, ochSpråkrådet har på uppdrag avLingsoft och Microsoft inven-terat normer, regler och hjälptexter iWords språkkontroll för svenska ochframfört revideringsförslag, varav vissa re-dan implementerats. Det primära måletför Språkrådet har varit att språkriktig-hetsnormerna ungefärligen ska överens-stämma med dem som ges i Språkriktig-hetsboken.

Man kan fundera på om framtidensskrivstödsprogram ska utvecklas av kom-mersiella företag, i samarbete mellan före-tag och språkvård eller helt av den statligtfinansierade språkvården – i samarbetemed forskningsinstitutioner. I vilket fallkräver nu fler och bättre skrivstöd rimli-gen något slags statliga medel. Hur myck-et beror på om skrivstöd ska vara gratis,som en del av en fritt tillgänglig språkliginfrastruktur för allmänheten, eller inte.Svaret på den frågan är en avvägning mel-lan hur högt allmänheten värdesätterspråkstöden, d.v.s. hur mycket man är be-

redd att betala för dem, och hur viktigtspråkvårdare och politiker tycker det är attallmänheten använder skrivstöd.

Mot bakgrund av denna artikels inle-dande rader om ökade krav på skrivkom-petens, är det mycket som talar för att åt-minstone vissa basala språkstöd bör vara

fritt tillgängliga. Detskulle i förstone kunnaröra sig om en stav-nings- och grammatik-kontroll, en skrivregels-och skrivrådssamling,en svensk ord- och fras-ordbok, en uttalsordbok,en svensk-engelsk över-sättningstjänst och enwebbaserad talsyntes.Verva (f.d. Statskonto-ret) kunde bidra till attgöra sådana resurser

fritt tillgängliga åtminstone för offentligaorgan i Sverige.

Vettig konsumentinformation

Eftersom språkkontrollerna blivit en vik-tig men bitvis vansklig normkälla, är godaanvändarinstruktioner dock det mest aku-ta behovet i dag. Många litar blint påkontrollen och tror att den klarar mer änden gör. Därför är det viktigt med konsu-mentinformation både om programmensmöjligheter och begränsningar. Dels be-hövs mer allmän information om pro-grammens utformning och innehåll, delsmer preciserade instruktioner om hurprogrammen ska användas: vilka regler,hjälpfunktioner och granskningsstrategierman bör välja utifrån svenskkunskaper,texttyp etc. (några goda råd kring dettages i Rickard Domeijs artikel om språk-kontroller i Språkvård 2005/2).

Visst finns lite redan i dag t.ex. i ma-

Åtminstone

vissa basala

språkstöd bör

vara fritt

tillgängliga.


nualen till Word, men de flesta läser sombekant inte manualer. Den mest primärakonsumentinformationen om program-mens begränsningar bör därför lyftasfram och synliggöras mer, gärna redan påkonvolutet till fristående program ochunder verktyget Stavning och grammatiki Word: ”Språkkontrollen hittar bara vissaspråkfel. Den säger rätt ofta att något ärfel trots att det är rätt. Och den gör aldrigen dålig text bra. Ställ själv in vilka felsom ska kontrolleras. Läs instruktionen!”Man behöver också gå andra vägar för attnå ut till användarna: inte minst lärareoch chefer i arbetslivet behöver kunskaperom hur dessa skrivverktyg fungerar ochkan utnyttjas på bästa sätt, så att de kanvägleda studenter och medarbetare i an-vändningen.

Här har språkvården en viktig uppgiftbåde som konsumentföreträdare och kon-sumentrådgivare. Och det är en roll somblir allt viktigare att spela för språkvårdennär flödet av språkteknik ökar: ordpredik-tion, dikteringsprogram, talstyrda telefon-tjänster, maskinöversättningstjänster påwebben o.s.v. Det är många språkverktyg

och andra tekniktillämpningar som på-verkar språk och språkanvändning i dag– ett faktum som en språkvård som vill hainflytande över språket måste få uppögonen för. �

LITTERATUR

Domeij, Rickard: Datorstödd språkgranskning underskrivprocessen – svensk språkkontroll ur användar-perspektiv. Institutionen för lingvistik, Stock-holms universitet. 2003.

Karlsson, Ola: Skrivstöd för andraspråksskribenter –användaranpassning av språkkontrollen Granskaför andraspråkssvenskar som skriver i arbetet. In-stitutionen för nordiska språk, Stockholms uni-versitet. 2004.

Knutsson, Ola: Automatisk språkgranskning avsvensk text. Institutionen för numerisk analysoch datalogi, Kungliga Tekniska Högskolan.2001.

Sofkova Hashemi, Sylvana och Hård af Segerstad,Ylva: Att lära sig skriva i IT-samhället. Institu-tionen för lingvistik, Göteborgs universitet.2004.

Ola Karlsson är språkvårdare vid Språk-rådet och har tidigare medverkat i Språk-vård bl.a. om datatermer (1998/4) och medråd för webbskrivande (2000/2).


FRAMTIDEN

Har kunden alltid rätt?INGELA TYKESSON-BERGMAN

I ett samhälle som fylls av service och

information blir det många korta samtal

mellan okända människor. Makt och med-

mänsklighet kommer till uttryck i till synes

triviala repliker. Kommer vi att be om ursäkt i

framtiden, kommer vi att våga oss på direkta

uppmaningar? Ingela Tykesson-Bergman har

undersökt vad vi säger när vi går och handlar.

flera försök att tränga sig före i kön för attfå köpa ett paket cigaretter. Nu slinkerhan tyst tillbaka till sin plats. Biträdetåtergår till de köande kunderna: hej –nånting annat? – femton kronor – tack – hejdå. Hon arbetar koncentrerat, betjänarvarje kund med samma vänliga tonfall.Man hör tydligt allt hon säger. Sorlet ikön har stillnat och stämningen har blivitlite tryckt, efter hennes utbrott nyss.

Episoden väcker en intressant fråga:varför tystnar det i en kundkö när ett bi-träde tillrättavisar en person som försökertränga sig före? De som stod där i helg-ruschen och väntade på sin tur tyckte för-modligen att en åthutning var precis vadden rastlöse unge mannen förtjänade. Isak bör alltså ingen ha haft något att in-vända. Däremot kan de köande ha reage-rat på biträdets sätt att uttrycka sig. Dekan tänkas ha blivit överraskade av att bi-trädet avvikit från den förväntade interak-

En scen en lördagseftermiddag i Press-byrån på T-centralen i Stockholm:mycket folk i rörelse, ett sorl av rös-

ter, långa köer framför de båda kassorna.Plötsligt hörs ett biträde utbrista:

– Nä du, nu tar du det lite lugnt! Omdu har så där bråttom så skulle du hakommit hit tidigare!

Den som blir tillrättavisad är en ungman med härjat utseende. Han har gjort


På 50-talet kunde

man säga ”Var så

vänlig att vänta

på er tur” till

borgmästarinnan.

tionsritualen, genom att utdela en befall-ning. Att beordra någon något är en tal-handling som vanligen avspeglar status-skillnader till den talandes fördel i en rela-tion (Fraser & Nolen 1981). När ett bi-träde ger en befallning till en kund såuppfattas det som ett normbrott.

Biträden vid kassor och servicediskarundviker i de flesta fall uppmaningar i di-rekt form när de talar med kunderna. Detär ett av resultaten av mina undersökning-ar av samtal i butiker. Många yttrandenhar självklart funktio-nen att få kunden attgöra något. Men avsamtal som spelats invid en kassa har jagbland sådana yttrandenbara registrerat ett par iimperativform. Till enkund som tillfälligt villparkera sin kundvagnvid kassan säger biträ-det: men kör den gärnalite rakt in så att den intehindrar vet du för nästavagn (.) jättebra. Här tonas den direktauppmaningen ner dels genom att den följsav en förklaring, dels genom att den av-slutas med en värdering, biträdets uttryckför uppskattning. Hela yttrandet mjukasupp genom tilläggen gärna, lite och vetdu. Vid ett annat tillfälle säger biträdet:glöm inte din vagn där. Då är det en rakuppmaning, men den framförs i vänligttonfall, strax efter artighetsfrasen trevlighelg. Dessutom avslutar biträdet med ettskratt, och genom det modifieras styrkan iuppmaningen ytterligare (Adelswärd1989).

Biträden som vill få kunderna att göranågot väljer hellre att formulera sig indi-rekt. Man kan se det som uttryck för en

artighetsstrategi genom vilken den talan-de visar respekt för den andres integritetoch handlingsutrymme (Brown & Levin-son 1987). I bokhandeln säger biträdetexempelvis: här då kan du- (.) får du betalai kassan så får du den där boken, när honuppmanar en kund som just gått med i enbokklubb att gå till kassan och betalamedlemsavgiften. Ett annat exempel ärhämtat från en delikatessdisk. När biträ-det vill få en kund som är ensam vid dis-ken att strunta i kölappsautomaten, säger

han inte: ”Ta ingen kölapp!Kom hit direkt i stället!” utan:du behöver ingen lapp om du e påväg dit. Det sägs mer i förbigå-ende.

Inget ursäkta, många tack

Att kunder försöker tränga sigföre alla andra är ingen sällsyntföreteelse. Däremot är det kan-ske inte så vanligt att biträdenförsöker göra något åt det. (Vil-ken köande kund har t.ex. und-gått att känna frustration när

det är långa köer i en butik och en ny kas-sa öppnas? Över att djungelns lag plötsligtråder, och att kundernas tävlan om vemsom är snabbast sätter alla turordnings-regler ur spel?)

Vid delikatessdisken händer det inteså sällan att kunder tränger sig fram ochbryter in i pågående samtal med snabbtframkastade frågor, exempelvis: har duinte fått hem mortadellan? eller var liggersvamparna hörrudu? shiitake å såna där?De tar sig alltså rätten att avbryta andrassamtal utan att be om ursäkt, vilket svärmot allmänna samtalsregler. Och biträde-na besvarar oftast den typen av frågor.Med korta och snabba svar visserligen,men utan att be den de redan samtalar


med om ursäkt. Kanske är det här är ettexempel på en normförändring i kund-samtal. Det är det i alla fall i jämförelsemed normen i en mjölkbutik på 50-talet,där ett biträde kunde säga ”Var så vänligoch vänta på Er tur” till en kund, tillikaborgmästarinna, när denna försöktetränga sig före i kön (Savås 2000).

En generell iakttagelse, som gäller helamitt inspelade material (160 samtal), äratt varken biträden eller kunder använderuttrycken ursäkta eller förlåt. En enda fö-rekomst av förlåt (i bemärkelsen ’hur sa?’)har jag hittat. Det är väl för mycket sagtatt ursäkter skulle vara ett artighetsfeno-men i utdöende i butiker, men kanskestämmer Janet Holmes (1998) iakttagel-ser om användningen av ursäkter på NyaZeeland in även på svenska förhållanden.Holmes betraktar ursäkten som ett ut-tryck för värnande om relationen. Hennesslutsats är att ursäktsstrategier spelar enmer avgörande roll för upprätthållandetav relationer mellan vänner, än de görbåde i relationer mellan närstående och irelationer mellan främlingar.

Andra typer av artighetsuttryck, främsttack och hej, är desto vanligare i butiker.Det gäller särskilt för biträdenas del, ochalldeles särskilt i kassan. Vad som försig-går i en kassa är välkänt för de flesta: kun-den lägger vad den handlat på ett varu-band, kassabiträdet startar bandet och re-gistrerar priserna. Summan visas på endisplay, kunden betalar, packar ner sinavaror och går. Denna procedur skullemycket väl kunna genomföras utan ettord, men så går det inte till, inte i Sverige.Under den tid som ett rutinartat kassabe-sök varar – ca 30 till 60 sekunder – pågårockså ett samtal med några yttranden avbiträdet och åtminstone något av kunden.

Kassabiträdet öppnar i princip varje

samtal med hej. I det fortsatta samtalettackar hon kunden minst två, oftast tregånger: först när hon talar om vad kundenska betala (etthundrafemtisex å femti tack),ett s.k. ett föregripande tack (Elert 1980),sedan när hon tar emot betalning ochslutligen med ett tack som syftar på trans-aktionen som helhet och fungerar somsamtalsavslutare.

På vissa håll i världen, t.ex. på NyaZeeland, är mönstret för kassasamtal un-gefär detsamma som i Sverige. I andraländer visar sig samtalskonventionernavara helt annorlunda, trots att de yttre be-tingelserna är tämligen likartade. I Ne-derländerna, exempelvis, är det enda somnormalt yttras vid utgångskassorna på enstormarknad att biträdet frågar om kun-den samlar bonuspoäng: Spaart u airmi-les? (Kuiper & Flindall 2000).

Pollyannaprincipen

Artigt beklagande uttryck är svenska bi-träden sparsamma med överlag, exempel-vis i situationer då de talar om för en kundatt en vara inte finns eller att den har tagitslut. Attitydmarkören tyvärr förekommeribland, och vid något tillfälle jag är ledsen,men det ingår inte i mönstret.

Den dag jag spelade in samtal vid deli-katessdisken hade personalen fått ett spe-ciellt problem att hantera. Man hade an-nonserat om extra billig lax, men laxen– ett parti på ett ton – såldes slut på någratimmar. Efter det fick biträdena ideligenbesvara samma fråga från kunderna omdenna lax, var den verkligen slut? Jag haranalyserat ett drygt tjugotal sådana ”lax-samtal” och sett en klar tendens. Hellre änatt beklaga det faktum att laxen är slut,väljer biträdena att betona den storamängden lax de redan lyckats sälja. Ett ty-piskt laxsamtal kan se ut så här:


K=kvinna ca 35 år, B=biträde ca 55 år.K: va laxen slut?B: laxen e slut jaK: de kommer inge mer då?B: nä de va bara ett ton vi hade å sälja[---]

Kunderna som frågar om lax är ofta justsådana som tar sig fram till disken utanatt vänta på sin tur. Även om kundernavisar att de vill ha snabba besked, svararbiträdena gärna i narrativform: ja (.) vihade ett ton å sälja å de har faktiskt gått åthär på förmiddan, berättar de exempelvis.Eller mer korthugget: tog slut för en timmasen ungefär (.) ett ton har vi sålt. Det visarsig att frasen ett ton förekommer i såmånga som 19 laxsamtal (av 23), medanattitydmarkören tyvärr bara förekommer i7 av laxsamtalen. Som allmänt samtalsfe-nomen kan detta förklaras som ett utslagav Pollyannaprincipen (Leech 1983), d.v.s.beredvilligheten att se saken från den ljusasidan och välja angenäma samtalsämnenframför obehagliga. Det kan också förkla-ras som ett sätt för biträdena att avvärjamissnöje hos kunden. Serviceanställdasjälva ser förmågan att ”vända kunden” –från att vara negativ till att bli positivt in-ställd till företaget – som ett uttryck förprofessionalism (Abiala 2000).

Indirekta ursäkter

Att utebliven artighet kan få negativaföljder för relationen, visar följande exem-pel från kassan i en stor matbutik. Kun-den har letat förgäves efter en påse Daim,godisbitar som butiken annonserat ut tillextrapris. Det talar hon om för kassabiträ-det, just som hon ska betala: ja sökte Daimmen ja kunde inte hitta ni hade ju nå re-klampris på de också nitton å- Kundenframför först sin kritik som ett skämt: ni

har de gömt så int folk ska hitta de, sägerhon och skrattar. Strax därpå uttryckerhon kritiken mer direkt: när ni annonserarom de så ska de ju- så borde de va sån attman ser de. Men kunden har skratt i rös-ten, och biträdet tycks välja tolkningen attkunden vill småprata och egentligen inteär så intresserad av godiset. Hon hakar påkundens skämt: vi gömmer alltid det bästa.(Kunden och biträdet faller varandra del-vis i talet, vilket hakparenteserna i utdra-get från samtalet visar. Figuren ☺ angeratt något sägs md skrattande röst.)

B=biträde ca 55 år, K= kvinna ca 70 år.[---]B: du hitta de inte?K: nä:: de finns inte ni har de gömt såint folk ska hitta de SKRATTARB: [vi gömmer alltid-]K: [☺ när ni annonserar om de] så skade ju- så borde de va sån att man serde ☺B: vi gömmer alltid de bästa[---]

Biträdets skämtsamma bidrag verkar kun-den dock inte riktigt uppskatta. I det fort-satta samtalet sker en förhandling om hu-ruvida butiken gjort fel eller inte, och för-hållandet med den svagt exponerade va-ran hotar att utvecklas till en konfliktmellan samtalsparterna. När biträdet irask följd ger några förslag om var Daim-påsarna borde ligga, ställen som kundenredan sökt på, ilsknar kunden till: ja nä defår va men ja tycker de e dumt å göra så där,säger hon slutligen. Först då får hon in-stämmande respons av biträdet: ja de hål-ler ja me om hörru.

Problemet blir löst så småningom, mendet kräver en hel del extra, interaktivt ar-bete från biträdet. Medan kunden packar


ner sina varor ringer biträdet en kollegaoch får reda på var man lagt Daimen. Dåknyter biträdet an till kundens inledandeskämt, med kundens ordval (gömt), fastutan att skämta själv denna gång: om duväntar en sekund så ska ja fråga var domhar gömt dom. Biträdet upprepar ordetgömt i telefonsamtalet med kollegan. Ioch med denna verbala återanvändning(Anward 2000; 2004) låter hon kundenförstå att hon accepterar kundens bild avsituationen.

Att uttryckligen säga ursäkta eller förlåtär bara en av flera olika strategier för attframföra ursäkter. Den form av ursäkt bi-trädet väljer här är att ta på sig ansvaret(Holmes 1998). Genom att göra perspek-tivbyte och tala om problemet som kun-den beskrivit det, bekräftar biträdet kun-dens uppfattning att butiken har felat.Samtalet blir en uppvisning i hur talesät-tet ”Kunden har alltid rätt” opererar ipraktiken. Intervjuer med biträden visaratt det fortfarande är ett ytterst levandeartighetsfenomen i butiker.

Det pratades mer i butikerna för fem-tio år sedan, när kunderna fick personligbetjäning över disk. Omfattande rationa-liseringar har gjorts inom handeln sedandess. I snabbköpens efterföljd har självbe-tjäningstanken fortsatt att fira triumfer,och kunderna har genom åren fått skötamer och mer av butiksarbetet själva. Ef-tersom varje biträde fått allt fler kunderatt hantera, kunde man tro att kundsam-talen reducerats till ett minimum, men såenkelt verkar det inte vara. De exempelsom lyfts fram i denna artikel visar att bi-träden i många situationer inte väljer detsnabbaste, mest fåordiga sättet att samtalamed kunden. I stället lägger de ner rätt

mycket möda på språkligt extraarbete, omharmonin i samspelet med kunden hotaratt störas. Det pratas fortfarande en heldel i butikerna. Vi kommer alltid att viljasmåprata. �

LITTERATUR

Abiala, Kristina: Säljande samspel. En sociologisk stu-die av privat servicearbete. (Stockholm Studies inSociology. N.S. 9.) Stockholm: Almqvist &Wiksell International. 2000.

Adelswärd, Viveka: Laughter and dialogue. The so-cial significance of laughter in institutional dis-course. Nordic Journal of Linguistics 12:2. S.107–136. 1989.

Anward, Jan: Allt du önskar kan du få? Om SAGoch talspråket. Språk och stil NF. 10. S. 197–220.2000.

Anward, Jan: Lexeme recycled. How categoriesemerge from interaction. Logos and Language.5:2. S. 31–46. 2004.

Brown, Penelope & Levinson, Stephen C.: Politen-ess. Some universals in language use. Cambridge:Cambridge University Press. 1987 [1978].

Elert, Claes-Christian: Artighetsuttryck i svenskan.Yttranden i rutinmässiga interaktioner. Nysven-ska studier. 59–60. S. 429–442. 1980.

Fraser, Bruce & Nolen, William: The association ofdeference with linguistic form. InternationalJournal of the Sociology of Language. 27. S. 93–109. 1981.

Holmes, Janet: Apologies in New Zealand English.I: J. Cheshire & P. Trudgill (red.), The Socio-linguistics Reader. 2. Gender and discourse. NewYork: Arnold. S. 201–239. 1998.

Kuiper, Koenraad & Flindall, Marie: Social rituals,formulaic speech and small talk at the super-market checkout. I: J. Coupland (red.), Smalltalk. Harlow: Longman. S. 183–207. 2000.

Savås, Gunnar: Från Handelsbod till Stormarknad.Värnamo: Fälth & Hässler. 2000.

Ingela Tykesson-Bergman är lektor i svenskavid Södertörns högskola. Hon disputeradevåren 2006 vid Stockholms universitet påavhandlingen ”Samtal i butik. Språklig in-teraktion mellan biträden och kunder”.


Svenskundervisningbedrivs vid cirka200 universitetoch högskolor i över40 länder.

NOTERAT

Erik Wellanders pris2007

Stiftelsen Erik Wellan-ders fond delar varje årut ett pris för förtjänst-

full vetenskaplig insats inomspråkvårdens område. Prisetgick i år till två personer.

Ett pris om 25 000 kronorgick till docent Anna-MalinKarlsson, Stockholm, förforskning och pedagogisktförfattarskap om hur språkoch text används i dagenssamhälle, i arbetslivet och pånätet. Likaledes fick fil.drBenjamin Lyngfelt, Göte-borg, 25 000 kronor förforskning och pedagogisktförfattarskap om svenskgrammatik och om språkrik-tighet.

Rickard Domeij

Historia

Svenska språknämndenhar upphört men skainte glömmas. Nästan

det allra sista vi gjorde påSpråknämnden var attsammanställa en tvåhundra-sidig historiebok, Nämnd,inte glömd (Svenska språk-nämndens skrifter 95,Stockholm 2007, redaktörBirgitta Lindgren). Bokens

grundsten är en krönika sombörjar med idén om enspråknämnd på ett moders-målslärarmöte i Sigtuna1942 och ändar medriksdagsbeslutet omomorganisation 2005.Därefter följer tio kapitel därordförande, föreståndare ochmedarbetare från i dag och igår varvar svepande perspek-tiv, personliga minnesbilderoch avgörande fakta. Denlättsamma tonen hindrarinte centrala lärdomar omsvensk språkvård under1900-talets andra hälft.

För 100 kronor kan bokenbeställas från Språkrådet.

Olle Josephson

Svenskan i världen

I Svenskan i världen.Betänkande av Utred-ningen om svenskundervis-

ningen i utlandet (SOU2007:9) kan man läsa attsvenskundervisning i dagbedrivs vid cirka 200universitet och högskolor iöver 40 länder. Om manbortser från Finland, som juockså är svenskspråkigt,finns det största antaletinstitutioner med svenskun-dervisning i Tyskland ochUSA med 25–30 institutio-ner vardera. I betänkandetsslutsatser sägs: ”Det intresseför språket och landet somdetta är uttryck för måsteSverige ta vara på. Att stödjasvenskundervisning förmänniskor i andra länder är

en väg att främja svenskaintressen.” Det kan manhålla med om.

Betänkandet finns attladda ner på regeringskansli-ets webbplats: <www.rege-ringen.se/sb/d/108/a/77200;jsessionid=aR122I_eWyo8>.

Rickard Domeij

Växande språkvård

Svensk språkvård blirmångspråkigare. Detmärks om inte annat på

Språkrådets expansion detsenaste halvåret. Rådet harövertagit ansvaret för Lexin,lexikonen mellan svenskaoch invandrarspråk(www.sprakradet.se/lexin).Rådet har sedan första apriltvå halvtidanställda språk-vårdare för teckenspråk,Tomas Hedberg ochTommy Lyxell, och sedan 1juni två halvtidanställdaspråkvårdare för romani,Dimitri Florin och BakiHasan. Sedan 2006 ingårdessutom gamla Sverigefin-ska språknämndens fyra


”Språkrådet måstege mer utrymme åtlångsiktigt,strategiskt tänkande.”

språkvårdare i Språkrådet.Mycket språk blir det.

Olle Josephson

Världens störstatermbank

Efter flera års arbete harnu termbanken IATE(Inter-Active Termino-

logy for Europe) öppnats förallmänheten. Termbankenär en sammanslagning avalla de termbanker somtidigare förekommit separatinom EU. Den blir därmedvärldens största termbankmed miljontals termposteroch termer på alla EU-språken. Termbanken, somersätter den gamla term-tjänsten Eurodicautom,innehåller dessutombulgariska, rumänska och enhel del andra språk..

Webbadress: <http://iate.europa.eu/iatediff/>.

Rickard Domeij

Språknämndsslut

Svenska språknämndenhar upphört. Medlems-församlingen beslutade

enhälligt på det sistaårsmötet den 11 april att”avveckla, upplösa och låtaavregistrera Svenskaspråknämnden”. Sedanövergick man raskt till atttillsammans med etthundratal inbjudna gäster

hålla seminarium omlärdomar av Språknämndenshistoria.

– Det nya Språkrådetmåste ge mer utrymme åtlångsiktigt, strategiskttänkande, sa MarikaTandefelt, professor isvenska i Helsingfors.

Jan Svensson, svenskpro-fessor från Lund, såg enlycklig förskjutning iSpråknämndens verksamhetfrån en stark inriktning påspråket i sig under de förstaårtiondena till mer upp-märksamhet på praktisk

användning och språkpoli-tiska förhållanden.

Och en tredje professor,Staffan Hellberg frånStockholm, framhöll som enviktig lärdom att språkvår-den måste skaffa sig starkaallierade. De finns på denoffentliga sidan; därför vardet logiskt att Språkrådet nuvar en del av en statligmyndighet.

Sen blev det middag, taloch dans, och sen gick vihem och mindes Språk-nämnden.

Olle Josephson

Den olösta abrovinken

Det första numret avSpråkvård 1965efterlyste information

om abrovink. Några säkraupplysningar om ordetkunde inte ges då, ochegentligen inte senare heller.Formen kan variera –aborvink, abevink, habravink,apravink, apelvink, abrovinsj,habrovinsj m.fl. Betydelsenkan variera från ’kringåenderörelse’ till ’listig lösning’,men även ’örfil’ och ’konstiggrej’. Det dröjde ända till1998 innan ordet togs med iSvenska Akademiensordlista. I Bonniers ordbokkom det med tidigare. Detsvåra för en ordboksredaktörär att veta vilken form detskall tas upp under. Det harblivit abrovink.

Härkomsten är höljd idunkel. Ett förslag går ut påatt det bakom ordet skulleligga ett abborvink, ett ickebelagt ord som skullebeteckna den rörelse som enabborre gör med stjärten närden ändrar riktning. Enligtandra förslag kunde ordethärledas till abbreviera’förkorta’ eller aberration’avvikelse’. Även abrakadabraföreslås liksom ett dialektordaber ’rörelse av okynnig art’,minsann! I det sista numretav Språkvård står vi alltsålika frågande som i det första– var kommer abrovink ifrånoch vad betyder det egentli-gen?

Birgitta Lindgren


SPRÅKTIDNINGEN

”Det blir mer av allt!”RICKARD DOMEIJ

Några läsare anser säkert en del artiklar för

banala, andra finner somligt för svårtuggat.

Patrik Hadenius, chefredaktör för Språktid-

ningen, siktar på en bred läsekrets med olika

intressen. Språkvård har intervjuat honom.

frågor och svar, anmälningar och språk-råd, som vi vet att Språkvårds läsare gillar.

Det låter intressant, men det mesta ärväl ändå sådant man kan tänkas hitta i ettnummer av Språkvård. Varför behövsSpråktidningen? Patrik Hadenius vänderpå frågan.

– Varför inte? Det finns tidningar omsnart sagt allt och alla, men märkligt nogingen bred populärvetenskaplig tidningom språk. Det finns radioprogram, tv-program och böcker om språk, men ingenspråktidning.

Med stigande engagemang talar hanom hur mycket det finns att berätta ochdiskutera om språk. Om all den språk-forskning som pågår och som också är re-levant utanför universitetsvärlden mensom inte syns idag. Om allt som finns attberätta om svenska språket och andraspråk som används i Sverige och världen.Han talar om invandring och miljon-svenska, den nya svenska språkmyndighe-ten och EU-samarbetet, som också bidra-git till ett ökat intresse för språk.

Första numret av den nya språktid-ningen kommer i slutet av augusti2007. Tidningen vänder sig både till

dem som arbetar med språk – till exempellärare, översättare, informatörer, journalis-ter och tolkar – och den språkintresseradeallmänheten. Språkvårds prenumeranterfår tidningen automatiskt.

Allt detta är praktiska detaljer sommånga av oss redan känner till. Men vadska det första numret innehålla?

– Inget är definitivt bestämt, säger Pat-rik Hadenius. Men kanske något om3 000 år gammal språksnobbism. Säkerten artikel om ungdomsspråk. Troligen nå-got om det skorrande r-ljudets framfartöver Europa. Och givetvis mängder med


”Språkpolitiskt

är den nya

tidningen politiskt

oberoende

språkliberal.”

– En del känner också att det svenskaspråket är hotat, kanske av globalisering,invandring eller dålig svenskundervis-ning. Man kan diskutera om dessa hotverkligen är reella, men känslan gör attfler vill värna och diskutera det svenskaspråket.

Så är det nog, säger jag, men varför be-hövs en ny språktidning? Duger inteSpråkvård? Patrik Hadenius skakar be-stämt på huvudet.

– Nej, Språkvård duger inte.Det är en fantastiskt välgjord tid-skrift, men den är för smal. Anta-let läsare minskar, samtidigt somintresset för språk ökar. Så bordedet inte vara. Genom att breddainnehållet, göra en mer tillgängligoch mindre akademisk tidning,och genom att marknadsföra denmer, hoppas vi att upplagan bätt-re ska motsvara det stora intres-set.

Bred och populär

Patrik Hadenius vill inte hålla med om attdet hade varit bättre med två språktid-skrifter: en smal och fackspråklig, en bredoch populär. Eftersom den nya språktid-ningen ska innehålla så mycket ur Språk-vård skulle det inte mycket blir kvar omman också hade den kvar som en smalarefacktidning, menar han. För de rent ve-tenskapliga artiklarna, som inte får plats iSpråktidningen, hänvisar han till Språkoch stil.

Han pekar dessutom på att det finnsen hel del andra smala tidskrifter somhandlar om språk. Svensklärarna har tillexempel sin Svenskläraren, översättarnahar Med andra ord och språkvårdarnainom förvaltningen har sin Klarspråk.

– Det som saknats är en bred tidskrift,

säger han. Språkvård har förändrats undersenare år och blivit bredare, nu tar vi baraett lite större kliv och gör den ännu mertillgänglig.

Han tror inte heller att läsarna ska sak-na Språkrådets röst sådan den personifie-ras i Språkvård av Olle Josephson, Birgit-ta Lindgren och alla andra som arbetar påSpråkrådet. De kommer att fortsätta attsynas i Språktidningen, lovar han. OlleJosephsons ledare ska till exempel finnas

kvar, även om den fåretiketten krönika.

– Skillnaden motSpråkvård är bara attde får konkurrens ochmothugg. Läsarna fårmöta fler röster.

Han hoppas dess-utom att det blir flertidningar om språk,både smala och breda.Han jämför med hurdet ser ut i historie-genren. Där finns i dag

tre breda populära tidningar: PopulärHistoria, Världens Historia och Allt omHistoria. Alla med en upplaga på över30 000 exemplar.

Språktidningen ska alltså vara mer po-pulär och ha ett bredare innehåll änSpråkvård. Betyder det att det blir färreartiklar med anknytning till språkvård ochmer av annat? Inte om man får tro PatrikHadenius.

– Det blir faktiskt mer av allt. Språk-tidningen kommer med sex nummer perår och varje nummer blir tjockare änSpråkvård. Här finns alltså plats för merom språkvård och språkriktighet, och omspråket i vardagen – kuriosa, trivialiteteroch allvar – och om nya forskningsrön.

Med en populärare tidning finns ris-


ken att den antingen blir för lättuggad förSpråkvårds tidigare läsare eller för svår-smält för de nya läsarna, påpekar jag. Pat-rik Hadenius medger att det kan vara så,särskilt om man envisas med att läsa allt itidningen. Men han ser det inte enbartsom en nackdel. Han säger att det till ochmed är ett mål att någon av artiklarna skakännas banal för några medan en annanartikel känns för snäv och tung för en delandra.

– Visst vore det toppen om alla gilladeallt. Men det är troligare att de flesta hit-tar några artiklar som de läser med behåll-ning och några som de faktiskt struntar iatt läsa – de kommer ändå att vara nöjdamed tidningen.

Men en tidning som både är bredare,tjockare och tjusigare än Språkvård kostarnaturligtvis mer. En helårsprenumerationpå Språktidningen kostar 365 kronor. FörSpråkvårds läsare blir det till en börjanbetydligt billigare. De första tre numreningår i årets prenumeration på Språkvård.

Språkpolitik och framtid

Det senaste året har det varit mångaspråkdebatter, bland annat om en språk-lag, engelskan på universiteten, svenskun-dervisningen och modersmålsundervis-ningens berättigande. Språkvårds ställ-ningstagande har varit tydligt i alla dessadebatter. Därför vore det intressant attveta var Språktidningen står språkpoli-tiskt sett. ”Politiskt oberoende språklibe-ral” lyder Patrik Hadenius svar.

– Tidningens uppgift är att vara somett torg där företrädare för olika åsikterska kunna framföra sina bästa argument.Jag skulle önska att vi kunde vara lite merkontroversiella, men tyvärr överensstäm-mer Språktidningens redaktions språksynalltför väl med den homogena svenskaspråkvårdens.

Vi börjar närma oss slutet av intervjun.Eftersom jag skriver för sista numret avSpråkvård med temat framtiden vill jagveta hur Patrik Hadenius ser på språksi-tuationen i dag och svenskans framtid.

– Jag spår svenskan en lysande framtid,svarar han. Jag är inte särskilt orolig fördomänförluster – jag tycker att motkraf-terna verkar väl mobiliserade. Språktid-ningen är givetvis en av dem. Det jag där-emot är orolig för är det minskande anta-let ansökningar till de högre språkutbild-ningarna. Möjligen är vi också lite föröverens och lite för nöjda med hur dukti-ga vi varit när det gäller klarspråksarbetet.Vi får inte bli bekväma och vi får inte slåoss till ro! �

Patrik Hadenius, chefredaktör för Språktid-ningen och före detta redaktör på Forskningoch Framsteg, har medverkat i Språkvårdmed artiklarna Är bärspelare ett bra ord?(1990/2) och Jag blev dummare på engelska(2004/3).

Mer information om Språktidningenfinns på <www.spraktidningen.se>.


NYUTKOMMETParkvallska perspektiv

Det senaste året har jag läst två böck-er som tycks skapade ur en näst in-till sjukligt passionerad besatthet av

språk. Den ena är Ola Wikanders I dödaspråks sällskap, recenserad i Språk-vård 2006/2. Den andra är MikaelParkvalls bok Limits of language (Batt-lebridge, 2006) som trots titeln är engränslös resa genom ett otyglat, encyklo-pediskt landskap som innehåller det mes-ta som har med språk att göra.

Den kan närmast liknas vid en osaligblandning av språkvetenskapligt upp-slagsverk, lingvistiskt samlaralbum ochGuinness rekordbok. Här finns mäng-der av lärorika, ofta uppseendeväck-ande exempel på skillnader mellan värl-dens språk, blandat med kultfenomen,som det påhittade språket Klingon fråntv-serien Star Trek, och triviala inköps-tips för lingvister, t.ex. knivslipen As-pekt. Boken avslutas med en lingvistiskkalender med historiskt viktiga språkve-tenskapliga händelser för årets alla dagar.En oumbärlig bok för alla språknördar.

Boken kan beställas på <www.battlebridge.com>.

Rickard Domeij

Funktionellt

Grammatik är inte bara en språk-struktur, ett system av olika gram-matiska formkategorier. Gramma-

tik omfattar också alla de icke-formellafunktioner vi behöver för att uttrycka ochskapa betydelse: Vi etablerar kontakt medandra med hjälp av olika språkhandlingar

som att fråga, uppmana, erbjuda och in-formera. Vi beskriver världen med hjälpav ord. Vi utgår från verbet och byggerupp beskrivningen som en process där nå-gonting utförs eller händer, uppfattas,sägs eller är. Och vi skapar meningsfullasamband genom att organisera de olika

informationsbi-tarna så att logis-ka och tematiskasamband upp-står.

Allt detta somvi gör med språ-ket samspelaroch bildar denhelhet som bety-delsen manifes-teras genom. Omdetta har Per

Holmberg och Anna-Malin Karlssonskrivit ett pionjärarbete, Grammatik medbetydelse. En introduktion till funktionellgrammatik (Ord och stil. 37. Hallgren &Fallgren 2007). Det är en genomarbetadpresentation och tillämpning av denfunktionella språkmodell som bygger påden australiske språkvetaren MichaelHallidays teorier. Redan att boken är påsvenska är förtjänstfullt; man slipper gåvia engelskan för att tillägna sig ett avan-cerat teoretiskt resonemang.

Boken är tänkt att användas som intro-duktionsbok vid universitet och högsko-lor, men förutsätter grundläggande kun-skaper om ordklasser och satsdelar. I slut-kapitlen visar författarna hur man prak-

Per Holmberg

och Anna-Malin

Karlsson har

skrivit ett

pionjärarbete.


Avsaknaden av

ett språkveten-

skapligt termlexi-

kon på svenska

har varit stor.

tiskt kan arbeta med funktionell gramma-tik. Exempelvis myndighetstexter beskyllsofta för att vara för komplicerade bådeinnehållsmässigt och språkligt. Medhjälp av den funktionella grammatikenfår man en inblick i att det faktiskt ock-så finns goda skäl för ett relativt abstraktspråk i vissa sammanhang. En myndig-hetsperson har olika perspektiv att tahänsyn till, måste samtidigt hålla dis-tans och skapa kontakt och dessutomfölja riktlinjer och regler. Ibland behöverman skriva granskningen slutfördes i stäl-let för jag har granskat färdigt. Det är ettav bokens många exempel på att allt ispråket skapar betydelse, även stil ochgrammatik.

Grammatik med betydelse är årsbok iSpråkvårdssamfundet, där vem som helstkan bli medlem genom att betala årsavgif-ten 175 kronor till pg 57 86 13-2.

Erika Lyly

Språkvetenskapligatermer

Avsaknaden av ett språkvetenskapligttermlexikon på svenska har varit storalltsedan Peter A. Sjögrens utmärkta

Termer i allmän språkvetenskap från 1978gick ur tiden. Inte minst har det märktsbland rådvilla studenter på universitetensgrundutbildningar. Nu vill Studentlittera-tur råda bot på problemet med ett nyut-kommet Termlexikon i språkvetenskap(2007) som omfattar c:a 1 800 uppslags-ord. All heder till förlaget för det!

Dock saknar jag flera grundläggandetermer, och ibland också fylligare beskriv-

ningar av dem som finns. Morfem, gra-fem och fonem är förstås med, men intemorfer, grafer och foner. Och vill man

veta vad proto-typteorin är fårman en hänvis-ning till Rosch,Eleanor, där detinte står mycketmer än att hon ärskapare av proto-typteorin. Menäven om inne-hållet kan sägasvara i magraste

laget, är det på det hela taget både vällagatoch matnyttigt. Och det lilla formatetpassar utmärkt i studenternas fickor.

Rickard Domeij

Språkvårdensgenomslag

Språkvården rekommenderar, men föl-jer någon rekommendationerna? Ja,svarar Paula Ehrnebo i sin doktorsav-

handling Heter Vägverket Tielaitos ellerTievirasto på finska? (Stockholm 2007).Hon har undersökt hur finskspråkiga tid-skrifter i Sverige följt Sverigefinskaspråknämndens rekommendationer omfinska översättningar av namn på svenskamyndigheter och institutioner, socialter-mer, tjänstetitlar m.m. Drygt två gångerav tre blev det som Språknämnden ville,främst vid namn på domstolar och lik-nande, sämst vid arbetsmarknadstermer.Vägverket heter Tievirasto.

Olle Josephson


Det började som en stencilerad samling

språkfrågor. Snart skrev ledande forskare i

Sveriges enda språkvårdstidskrift. Men blev

Språkvård någonsin forum för riktigt bred

debatt? Birgitta Lindgren, en av tidskriftens

redaktörer under senare år, tecknar Språk-

vårds historia.

Det första numret av Språkvård komut i februari 1965. Då hade Svens-ka språknämnden, eller Nämnden

för svensk språkvård som det hette framtill 1974, funnits i över två decennier.Nämnden inrättades 1944.

Vid varje årsmöte under de första år-tiondena brukade nämndens sekreterareredogöra för ett antal frågor som besvaratsunder året. I början av 1960-talet fram-ställdes också en utförlig stencilerad sam-ling av besvarade frågor. Det var givetvisendast en begränsad krets som nåddes avdessa meddelanden. Dåvarande sekretera-ren Bertil Molde väckte därför tanken på

att nämnden skulle ge ut en tidskrift.Molde berättade senare att de övriga i ar-betsutskottet var tveksamma till om ensådan tidskrift skulle slå an och omnämnden, eller rättare sagt nämndensenda heltidsanställda, Molde själv, skullemäkta med arbetet. Man beslöt ändå tillslut att göra ett försök.

Svenska Bokförlaget bekostade detförsta numret av Språkvård, som tidskrif-ten fick heta. Det sextonsidiga numret in-leds med en artikel med rubriken ”Anmä-lan” (1 sida), där redaktören beskriver syf-tet och ger faktaupplysningar om prenu-meration m.m. Den tilltänkta tidskriftenskulle rikta sig till alla ”som är intressera-de av vår tids svenska språk”. Det framgårvidare att tidskriften är avsedd både somett organ för nämnden och ”ett forum fördebatt av aktuella språkvårdsfrågor av oli-ka slag”. Någon liknande tidskrift fannsinte då, och inte heller senare. Det gälldedå som nu att språktidskrifter var tungavetenskapliga årsskrifter som vände sig tillforskare och fackmän.

HISTORIK

Farväl till SpråkvårdBIRGITTA LINDGREN


Numret ger i de olika artiklarna läsarenupplysningar om nämnden och belyservilka uppgifter som nämnden skulle ta sigan och innehåller en översikt över aktuellaspråkvårdsfrågor. Artiklarna är i tur ochordning: Nils Hänninger ”Hur den svens-ka språkvårdsnämnden kom till” (1 sida),Carl Ivar Ståhle ”Om språkvårdens upp-gifter” (1 sida), ”Talspråksformer i skrift”(utan namngiven författare, d.v.s. det varredaktören, Bertil Molde, som skrivit den,2 sidor), Erik Wellander ”Om svenskanstillstånd och behov” (5,5 sidor); så följeren kort efterlysning av information omordet abrovink, abrovinsj, signerad ”Red.”,en avdelning Frågor och svar omfattande12 frågor (1 sida) och ”Ord på avvägar” avsignaturen ”B.M.” om felaktigt bruk avberamad (en halv sida). Baksidan består avannonser från Svenska Bokförlaget förSvenska Akademiens ordlista, den etymolo-giska ordboken Våra ord av Elias Wessénoch Svenska förnamn av Roland Otter-björk, de två sista utgivna av nämnden.

Författarna var alla nära knutna tillnämnden. De ingick i arbetsutskottet.

Vid det första årets slut hade tidskrif-ten fått omkring 1 200 prenumeranter.Och antalet ökade från år till år. Efter 10år hade 2 000-strecket överskridits. Enverklig topp nåddes 2001 med nästan7 000 prenumeranter efter en kampanj,men så sjönk det igen. År 2006 noteradesdrygt 6 000. Men å andra sidan ansermånga att 6 000 prenumeranter för enkulturtidskrift är en hög siffra. Varje ex-emplar kan också ha flera läsare, så sprid-ningen behöver inte betraktas som dålig.Ändå är det märkligt att exempelvis intealla svensklärare hållit sig med tidningen.Inte ens alla skolor har haft den. Mankan också undra över att inte flera tid-ningsredaktioner har prenumererat. Det

kan knappast bero på prenumerationsav-giften. Den har alltid varit låg. Första åretvar den bara 6,50 kr, vilket ger cirka 48 kri dagens penningvärde. Efter tio år kosta-de den 18 kr, cirka 79 kr i dagens pen-ningvärde. Prishöjningarna därefter var såförsiktiga att man i själva verket någragånger sänkte priset.

Av den läsarundersökning av privat-personer som gjordes hösten 2006 fram-går att den statistiska genomsnittsläsarenhar prenumererat på Språkvård i 6 år ochär 50–59 år gammal. Om vi delar upp lä-sarna åldersvis så dominerar kvinnorna(71 %) bland de yngre (under 50 år) ochmännen (64 %) bland de äldre (över 50år). Lärare är den största enskilda yrkes-gruppen, dock är de inte fler än 19 %.

Språkvård har alltid utkommit medfyra nummer per år. Hur försenad redak-tionen än varit, så har aldrig lösningenmed dubbelnummmer tillämpats. De för-sta tio åren omfattade varje nummer avSpråkvård 16 eller någon gång 20 sidor imycket litet typsnitt. ”Kyrkobladet” kalla-des tidskriften länge på grund av sitt yttre.Teckenstorleken var cirka 3 mm och si-dorna var tätt packade, ofta utan mellan-rubriker. Illustrationer förekom nästanaldrig. I mitten på 1970-talet ökades om-fånget till 24 eller 32, någon gång 36 si-dor, och läsbarheten förbättrades: störretypsnitt, fler mellanrubriker och ingresser.Från och med nr 4 år 2000 innehöll varjenummer alltid 50 sidor.

Först under 1990-talet togs mer rejälagrepp med utformningen. Grafiska exper-ter tillfrågades, och den förr så kritvitaframsidan och baksidan fick färg. Från2001 har en professionell layoutare, Mi-kael Nyberg, anlitats för varje nummer.De stående avdelningarna som Ledare,Frågor och svar, Noterat och Nyutkommet


blev tydligare markerade och fick sinagivna platser. En sak ändrades dock inte:utseendet på tidskriftens namn. Det stodkvar som en logotyp, en gång skapad avformgivaren Karl-Erik Forsberg.

Vilka har medverkat?

Den som var sekreterare i nämnden ochdessutom chef för sekretariatet var ocksåredaktör för Språkvård: förstBertil Molde alltså, sedanMargareta Westman ochdärefter Olle Josephson. Föratt avlasta redaktören inför-des mot slutet av 1990-taletett system med redaktions-sekreterare – först en, senaretvå. I tur och ordning harLena Moberg, jag själv, JanSvanlund och Rickard Do-meij fungerat som redak-tionssekreterare.

I de 170 nummer som kommit ut avSpråkvård, detta nummer medräknat,finns det över 700 artiklar med namngi-ven författare. De flesta artiklar har skri-vits av utomstående. Många som skrivithar varit engagerade i nämnden som leda-möter. Etablerade språkforskare bådeinom och utom nämnden har inbjudits attskriva, och det har egentligen inte varitsvårt att få dem att bidra. Visserligen hardet kanske inte ansetts så vetenskapligtmeriterande att publicera sig där, å andrahar det varit den enda populärvetenskap-liga språktidskrift som funnits. Under desista decennierna har också allt fler yngre,även odisputerade forskare fått utrymmeatt berätta om sin forskning. Forskare harvarit den helt dominerande gruppenbland författarna. Även utövare i yrkensom har språket som främsta verktyg ellerspecialämne såsom journalister, lärare, re-

klamfolk har naturligt nog medverkat.Ovanligare är att beslutsfattare har delta-git. Men dåvarande radiochefen Nils OlofFranzén skrev om TV, radio och språk-vården (1966/1), och Ingemar Rehnberg,direktör i Euroc-koncernen, skrev oväntatnog en kritisk artikel om den nya bibel-översättningen (1982/2). En kulturminis-ter, Bengt Göransson, har visserligen skri-

vit, men det var långt efterministertiden och artikelnhandlade om mödan medatt leda paneldebatter(2001/4). Ett fåtal skönlit-terära författare har ocksåmedverkat, bl.a. Sara Lid-man, som berättade (1988/4) om sin uppväxt med endialekt och sin oro för atturbaniseringen skall leda tillatt språket bli alltmer ab-strakt, eftersom det inte

längre får näring ur kontakten med markoch djur.

I början var det redaktionella materia-let ofta osignerat. Det ansågs obehövligtmed författarnamn. Det var nämndensom talade, med en stämma – så var tan-ken. Med tiden blir det dock allt färreosignerade artiklar. Tidigare var frågorna iavdelningen Frågor och svar mycket av-skalade. Från och med 1986/3 sattesnamn ut både på frågaren och på den se-kretariatsmedarbetare som besvarade frå-gan. På så sätt fick man ett mer autentisktintryck av en levande dialog mellan läsareoch de anställda på nämnden.

Vad har det handlat om?

Artiklarna har omspänt allt möjligt, fråndetaljfrågor till mer översiktliga ämnen.Det kunde vara välkända språkriktighets-problem som ”Är färsk sill god eller gott?”

Språkvård har

varit den enda

populärvetenskap-

liga språktidskrift

som funnits.


av Gun Widmark (1966/2) eller nya som”Förslag typ löntagarfonder – om ett nyttspråkbruk i dagens svenska” av Sölve Oh-lander (1983/1). Den artikeln analyseradeden nya användningen av typ som prepo-sition, ej att förväxla med talspråksad-verbet typ som dyker upp senare på 1980-talet (Jag gillar språk, typ).

Mer allmänt hållna artiklar om språk-vårdens ställning och uppgifter har i någ-ra fall haft stor betydelse för synen påsvensk språkvård. Bertil Moldes ”Språk-vården och språket” (1971/4) gör den vik-tiga distinktionen mellan att vårda språk-systemet och att vårda språkbruket; densenare uppgiften lyfts fram som den an-gelägnaste. I Ulf Telemans ”Rätt och rätt ispråket” (1977/3) nämns för första gång-en tre slags orsaker till att man kan skrivafel: normlucka, normkonflikt och att ”ma-skineriet strejkar”. Det var en uppfattningom språkfel som kom att få stor betydelseinte minst för skolans svenskämne. Oftaciterad är också Margareta Westmans”Varför har vi en språknämnd” (1991/4).Westman talar om tre hållningar tillspråknormer: den restriktiva, den plura-listiska och den pragmatiska. Hon före-språkar närmast den pragmatiska men vi-sar också stor förståelse för den pluralisti-ska.

Under årens lopp har det också publi-cerats artiklar på danska och norska, t.ex.Peder Skyum-Nielsen:. ”Internationalsprogplanlægning” (1977/4), Kjell IvarVannebo: ”Unionsoppløsningen – opp-takt til språkstrid” (2005/2). Dessa artik-lar har tagits in för sitt läsvärde, men dethar också funnits en ideologisk anledning:vi har velat stödja och demonstrera dennordiska språkgemenskapen. Något kla-gomål på språkvalet har aldrig försports.

De två sista decennierna har det fun-

nits fler artiklar som kan karaktäriserassom språkpolitiska. Mycket viktig var UlfTelemans ”Det svenska riksspråkets ut-sikter i ett integrerat Europa” (1992/4). Iden diskuteras för första gången risken fördomänförluster till engelskan. Och UlfTelemans och Margareta Westmans ”Be-höver vi en nationell språkpolitik?” (1997/2) gav så småningom upphov till utred-ningen ”Mål i mun”, som i sin tur leddefram till att riksdagen i december 2005fattade beslut om en språkpolitik förSverige.

Engelskans växande inflytande på olikasamhällsområden har tagits upp i mångaartiklar från 1980-talet och framåt; helanummer 1986/1 ägnades det engelska in-flytandet på svenskan med ett tiotal artik-lar. Då handlade det nästan uteslutandeom inlån av ord och fraser. Av naturligaskäl blir det först på 2000-talet vanligtmed artiklar om effekterna av att engelskaär arbetsspråk. Lovisa Alvtörn granskade i”Läsa på engelska och skriva svenska”(2002/1) svenskan i skoluppsatser somförfattats av gymnasister med skolunder-visning på engelska; hon kunde påvisa enspråklig osäkerhet som kändes igen frånandraspråksskribenter. Hedda Söder-lundh demonstrerade i ”Svenska är lättareatt fatta” (2005/2) hur studenter i sam-hällsvetenskap får en grundare förståelseav en kursbokstext när de läser den påengelska. Och under 2006 debatteradeföreträdare för olika universitet engelsk-ans ställning i den högre utbildningen.

Det var först på 2000-talet som det påallvar märktes i tidskriften att vi lever i ettflerspråkigt samhälle. Under 2001–2002uppmärksammas minoritetsspråken i enartikelserie: finska, meänkieli, samiska,jiddisch, romani, teckenspråket. IngerLindbergs ”Myter om tvåspråkighet”


(2002/4) fick stort genomslag och tog sigsnabbt in på kurslistor och studiedagar. Ifem avsnitt avrättar den myter om två-språkighet som att ”forskarna är oeniga”,”modersmålet stör andraspråksinlärning-en” eller ”barn lär sig fort”.

Andra nya områden som traditionelltinte har räknats till språkvårdens kärnom-råde är läsfärdighet och samtalsmönster.Exempelvis Anna-Malin Karlssons ”Läsakors och tvärs” (2002/4) handlade om hurfolk brukar läsa webbtext, Maria Lind-grens ”Chefen bestämmer” (2002/3) omstrategier i utvecklingssamtal och KarinTaubes ”Läsning i PISA” (2006/4) omläsfärdighetstester i svensk och europeiskgrundskola.

Från och med 1986 publicerades årli-gen en nyordslista. I synnerhet under desenaste decennierna har strävan varit attmaterialet i varje nummer skulle innehållabåde tunga och lättsammare artiklar.

Tidskriftens roll

Som sades inledningsvis skulle Språkvårdrikta sig till alla som är intresserade av vårtids svenska språk. Den skulle fungerabåde som ett organ för nämnden och ettforum för debatt av aktuella språkvårds-frågor av olika slag. Som organ för Språk-nämnden har den fungerat utmärkt.Nämnden har kunnat få ut information,t.ex. om sina skrifter och aktiviteter, ochkunnat föra ut sina åsikter i språkvårds-frågor, i ledare och svar på språkfrågor.Lite mer tveksamt är det om Språkvårdblev ett forum för debatt av språkfrågor.

Visst har det debatterats, men det har intelyckats oss att få med beslutsfattare i de-batten eller den breda allmänheten. Kan-ske har ambitionen att vara både en popu-lärvetenskaplig och seriös vetenskapligtidskrift verkat lite svajig. Några läsare harsäkert tyckt att det lutat för mycket åt ett-dera hållet.

Många av artiklarna har under årenslopp varit kurslitteratur på universitets-kurser, och det har naturligtvis varit ettgott betyg åt kvaliteten och visar attSpråkvård varit en tidskrift att räkna med.

När nu Språkvård läggs ned så har intelängre Språkrådet något eget meddelan-deblad. Den uppgiften kan vi delvis lösagenom att lägga ut information på vårwebbplats. Allt fler tycker att det är na-turligt att i första hand söka aktuell infor-mation via den kanalen. Nätet är ocksåsnabbare än tryckta medier. Men alla harinte tillgång till Internet, och i synnerhetäldre känner att de inte vill lägga tid på attlära sig hur man gör. Vi får överväga omvi dessutom skall ha ett enklare blad somskickas ut.

I övrigt kommer den nya Språktid-ningen att ta över Språkvårds uppgifter,speciellt som en populärvetenskaplig tid-ning. Det är vår övertygelse att en tidningsom drivs professionellt med en redaktionsom arbetar på heltid har goda möjlighe-ter att bli det som Språkvård inte lyckadeshelt med. Därför känns det inte så sorg-ligt att ta farväl, även om vi trots allt kom-mer att sakna arbetet med tidningen ochkontakten med våra läsare. �


43:e årgången ISSN 0038-8440Redaktör och ansvarig utgivare: Olle JosephsonRedaktionssekreterare: Birgitta Lindgren och Rickard DomeijRedaktion och expedition: Språkrådet, Box 20057, 104 60 Stockholmtfn 08-442 42 00, fax 08-442 42 15E-post: [email protected] (för beställning);[email protected] (för språkfrågor och synpunkter på Språkvård)Språkrådet på Internet: <www.språkrådet.se> eller <www.sprakradet.se>Telefonrådgivning på svenska (vard. 9–12): 08-442 42 10, på finska 08-455 42 20Tryck: JMS Mediasystem, Malmö 2007Som tidigare meddelats får den som redan är prenumerant på Språkvård förutomnr 1 och 2 av Språkvård även 3 nummer av Språktidningen under 2007. Den som villteckna prenumeration på Språktidningen hänvisas till <www.spraktidningen.se> ellertelefon 08-55 11 09 50.

SPRÅKRÅDET

Språkrådet är språkvårdsavdelningeninom Institutet för språk och folkmin-nen, som är central myndighet på

språkets område. Språkrådet skall bedrivaspråkvård och på vetenskaplig grund öka,levandegöra och sprida kunskaper omspråk i Sverige, också minoritetsspråken.En annan uppgift är att främja s.k. klar-språksarbete på svenska myndigheter.

Det dagliga arbetet utförs vid rådetssekretariat med Olle Josephson som chef.

Rådet har övertagit Svenska språk-nämndens skriftserie, som omfattar 95nummer. Några av de senast utgivna iSpråknämndens och Språkrådets skrift-serie är:

2 Anna-Malin Karlsson: En arbets-dag i skriftsamhället (2006)

1 Språk och skrift i Europa (2006)95 Nämnd, inte glömd (2007)94 Textvård (2006)93 Språkriktighetsboken (2005)92 Rickard Domeij: Datorn granskar

språket (2005)82 Svenska skrivregler (2000).

Språkrådet ger också ut ordböcker ochordlistor såsom Svenskt språkbruk (2003),Svenska språknämndens uttalsordbok(2003) och Svensk skolordlista (2004). Förnärmare information se <www.språkrådet.se> eller <www.sprakradet.se>.



POSTTIDNING B Språkrådet, Box 20057, 104 60 Stockholm

Detta är sista numret av Språkvård.Redaktionen tackar sina läsare genom åren.

Den som vill ha svar på språkfrågor och veta meraom Språkrådets verksamhet kan gå till

vår webbplats<www.språkrådet.se> eller<www.sprakradet.se>. Den som vill fortsätta att

läsa om språk hänvisas till den nyaSpråktidningen.

SPRÅKRÅDETär språkvårdsavdelningen inom

Institutet för språk och folkminnen.

Documents

2 SPRÅKVÅRD 2007/2€¦ · väntar för grammatik, ... förbi i svensk språkhistoria; ... engelska, spanska, arabiska, kine-siska, kanske också hindi (t.ex. Graddol