HHEERRMMEELLIINNOORRDDEENNTTIIMMEE

Hermelin nr. 150, JoakimJakobsson som man är vanatt se honom, aktiv inom

idrott i alla former.

Hermelinnytt Nr 1, 2011

FFrråånn aalluummnnbbrruunncchheenn::­­ ""NNäärr SSaannddrraa mmäärrkkttee aattttHHeerrmmeelliinneenn rruunntt mmiinn hhaallss vvaarrnnrr..88 bblleevv ddeett ttrreeddjjee ggrraaddeennssfföörrhhöörr..""

NNYYAAHHEERRMMEELLIINNEERRNNAA­­ aallllaa ddeettaalljjeerr

¤ Hälsning från Stormästaren

¤ Hermelinens historia återberättad av

Rasmus Hautala

¤ Nya hermeliner

2010 - 2011

¤ WWW - Wild West Wårfest

¤ Ordenskapitlet 2011

¤ Vem är i nämnden 2011?

DDeettttaa nnuummmmeerr aavvHHeerrmmeell iinnnnyytttt iinnnneehhååll lleerr.. .. .. ..

Layout: Mats Lövdahl

Hälsning från stormästarenÄntligen, får man väl nog säga. Nu har vi i nämnden fått den berömdatummen ur och fixat till ett nummer av Hermelinnytt. Trots att det kanskeverkar som om inget är på gång så händer det nog i kulisserna, somstormästare har jag hunnit dubba åtta nya riddare vid årsfestbanketten iMars i år 2011. Det var roligt att se så många kända och även okändaansikten vid alumnbrunchen som även ägde rum då. Rasmus Hautalaberättade om hur Hermelintecknet kom till världen, en mycket intressanthistoria! I dethär numret får vi även chansen att läsa om detta. I våras hadevi även en vårfest med cowboytema, Wild West Wårfest. Det var skoj, medbåde bastu och pistoler och i oktober hade vi en trevlig uppföljare i form avOktoberfest.Jag vill påminna att folk ska höra av sig om de vet någon riddare som intefår mailen från mailinglistan. Vi vill ju att alla ska ha en chans att veta attHermelinorden lever och mår bra!

He buri vaal tjörråt, ha en trevlig vinter!Stormästare Mats Lövdahl

Mats på Hotell Sacher i Wien, ätandes Sachertårta sommaren 2011.

HHeerrmmeell iinneennss ffööddsslloovvåånnddoorr-- ssåå ssoomm iihhååggkkoommmmeett aavv RRaassmmuuss HHaauuttaallaa

sseekkrreetteerraarree,, ffeessttmmaarrsskkaallkk,, ssåånngglleeddaarree oocchh HHeerrmmeelliinn nnrr..88

Sandra Ström brukar ibland påminna mig om att jag borde berätta om vad jag minns om Hermelinenstillkomst. Här kommer lite bakgrund information om hur det kommer sig.Vi hade träffats på Flora körens 60-års tillställning som ju var några år sedan. Jag noterade då att en vissklocka som jag och min hustru Camilla i mitten på 80-talet donerat som sångklocka till ÖN flitigt användespå festen. När jag frågade Sandra varför ÖN:s klocka var på en Florafest berättade hon att hon var ÖN:ssångledare ”och he så bra juud i klockon så ja låna me an”.När Sandra märkte att Hermelinen runt min hals var en singel nummers dvs nr.8 blev det tredje gradensförhör. Jag hade ju varit med så att säga från början. Påverkad av god mat, goda drycker och fintsjungande lovade jag plita ner hur de nu egentligen hade gått till vid Hermelinens födelse.Nåja sen tog livet sina vändor och det blev på nåt vis aldrig gjort. Tills nyligen när jag städade bort gamlapapper på kontoret. Då hittade jag plötsligt orginal ritningen till Hermelinen bland några gamla papper. Honlagades i ram och vid hermelin träffen till jubileet fick hon komma hem till ÖN. Jag försökte då så gott jagnu mindes berätta hur det kom sig på han tiden! Storyn följer nedan.Tanken på ett ordenstecken för ÖN hade som bekant diskuterats i årtioden. En räcka av händelser somledde till ett avgörande var nog när jag tillsammans med Ebba Dåhli som nationens representanter i Lundpå Kristianstads Nations Snapphanefest dubbades till Snapphaneriddare med band och ordens ägg ochhela faderullan, jag tror det var 1983. Det nya ”blinget” orsakade en del prat tillbaka i Åbo.När sedan ÖN:s dåvarande ordförande Roger Häggström och viceorföranden Ann-Sofi Sund 1984

dubbades till riddare av Lundensarna började det osa katt eller närmare bestämt hermelin. 60 årsjubletvar om knuten och NU skulle det bli orden/förtjänsttecken för ÖN.Styrelsen bestämmde att nu sku he bli av !! Det var mer eller mindre klart att ÖN behövde ettordenskapitel och en prenika eller förtjänstecken, frågan var bara vad.Ordförande Häggström hade studerat historia både flitigt och länge och kände väl till folket påHumanisticum. Efter konsultation med dåvarande nations kuratorn (eller var det Nils Storå som varkurator då??) * senare hedersmedlemmen och emeritius professorn Knut Pipping blev det på hansförslag hermelinen, som ju stoltserade både på landskapsvapnet och på nationens logga, som valdes.Till faddrar och för att utföra det paraktiska i utformandet av ordenshermelinen utsågs radarparet Roger &Rasmus. Småsaker för ett par kompetenta karlar från Pampas slätter tänkte vi. Allt gott och väl utrustademed en Xerox kopia av hermelinen från vapenskölden tågades vi iväg till Pettersson guldsmeds affär påSlottsgatan för att få det fixat. På den tiden utförde Petterssons guldsmedsaffär samtliga akademiskamedaljer och tecken i Åbo så valet av guldsmed var självklart. Akademin, studentkåren, körerna alla ficksina prenikor av Pettersson. Följaktligen var vi övertygade om att det här blir lätt som en plätt . . . men såvar det då inte!!* = Red.anm.: ÖN:s historik 1926-2006 berättar att Göran Pensar var kurator 1981-1985, Jan Näsman var efterföjare.

Det visar sig nämligen att den heraldiska hermelinen på Österbottens vapen inte har så bra balans. Omman troget följer hermelinens proportionerna från vapnet händer nämligen följande. Eftersom svansen stårrakt bakåt kommer ”Katton” att bete sig som en gulnäbb efter jatkot; dvs faller på arschle!Dessutom skulle spetsiga utstickande svansar kunna vara direkt farliga för bäraren.Vår besvikelse var påtaglig och nu var goda råd dyra, dessutom började det bli bråttom med det hela.Lyckligtvis kände vi en vältecknande kommande Ateneum student Teta Rönnblad och beväpnade medkaffe och dopp samt alla kopior, bilder, foton och annat med eller om hermeliner begav vi oss på visit.Mot löfte om ett helt fullständigt gratis ÖN-årsjubel tog sig Teta villigt och glatt an uppgiften att räta upp vårstackars Hermelin. Lösning kom att medföra den ytterst yviga och förföriska svans som med en graciösböjning lyfter sig och nuddar svanken. Det vill säga denna helt oförglömliga höga och självsäkrasvansföring som vår Hermelin stoltserar med än idag.

Ritningen av HermelintecknetTillbaka till guldsmeden Pettersson med nya ritningen. Efter några små justeringar och viktberäkningartrodde Pettersson att ritningen var bra nog för ett försök till en prototyp. Denna skulle handgraverades urett solitt stycke messing. Sedan föjde några veckors spänd väntan innan den handgjorda prototypsHermelinen var klar för avhämtning.Det var en ytterst spänd och förväntansfull styrelse som öppnade det lilla paketet vid evalueringsmötet.Förtjusta kunde vi konstatera att hon va grann så det förslog. Eftersom den första hermelinen varhandgjord hade hon en fluffigare päls än de gjutna syskon vi har idag, också andra detaljer såsom ögonosv var mera artistiska. Om hon finns kvar i ÖN:s ägo är hon en verklig raritet och den enda i sitt slag. Hontorde vara nr.0.

En ytterst nöjd styrelse bestämde raskt att beställa en gjutform enligt modellen och ett första tryck om100 hermeliner.Nu vidtog ivrig verksamhet med att skriva de första förslaget till stadgar. Det var inte alltid så lätt ochkrävde flera långa kvällar på Kåren då vi ibland faktiskt kom ihåg att skriva ner något. Det var en del somskulle beslutas; Hur skall hon bäras? I nations band såklart!! Jaha men hur då? Runt halsen! Inte såpraktiskt för damer i långklänning. Nåmen kanske i rosett för damer då ? Vem ska kunna få Hermelinen?

Det beslöts att Hermelinen inte skulle ges fritt åt alla utan fungera som ett sorts förtjänstecken. Andraviktiga frågor var tex. Är det en hona eller en hane. Jag vill minnas vi att vi beslöt att damera får hanarnaoch honorna ges åt herrar. När får hon bäras osv osv . . .Nå till slut blev det väl ganska bra tror jag.Det är ju härligt att idag se att Hermelinorden har levt vidare, frodas och mår bra. I början var intenämden så invecklad. Vi hade en ordföranden som samtidigt var Stormästare och t.ex nämdenarrarhade vi inte. HermelinNytt kom senare, för att inte tala om hemsidor osch annat som det finns idag. Detär ju en utmärkt sak att orden utvecklas och lever enligt de behov som finns.Hur gick det angående balansen för Hermelinen? Man kan ju bara se på våra glada riddare idag. Detkan konstateras att Hermelinen med hjälp av sin utomordentliga svansföring nog håller balansen ännulänge efter att den ärade bäraren tappat sin.

Tavla med originalritningen av hermelintecknet som stormästaren har hand om.

Vi bad alla hermeliner som dubbats sedan senaste Hermelinnytt utkom att skriva några raderom sig själva. Nr. 144 till 148 anslöt sig till vår muntra skara 2010 medan 149 till 156 tillhör denpinfärska kullen anno 2011.Det som gavs som utgångsläge var följande: Namn, nummer på hermelinen, hemort,skostorlek, livsfilosofi, om jag var en glass skulle jag vara samt något ärligt eftersom 2011 ärärlighetens år. Svaren som trillade in var följande.

NNyyaa hheerrmmeelliinneerr22001100--22001111

Mitt namn är Jesper ”Jeppe” Westerlund och jag är hermelin nummer 144. Min hemort förtillfället är Åbo, men född och uppvuxen är jag i nöjesmetropolen Jakobstad. Mina stadiga100+kilon hålls uppe av skor med storleken 45½ och om jag ska vara helt ärlig så är jag inne påmitt sjunde par Adidas superstars.Min livsfilosofi kan förklaras med orden ”Papp diin”, ”This sucks” och med H.Simpsonsodödliga ord: ”Kids, you tried your best and you failed miserably. The lesson is, never try.”Om jag vore en glass skulle smaken vara Sun Ice:s päronstrut, grön och söt på utsidan ochkinuskig och sliskig på insidan. I ärlighetens namn så hade jag inga byxor på mig när denna textskrevs.

Jesper Westerlund

Namn: Robin Michael SjöstrandNr: 145Hemort: Vasa (tidigare Åbo/Jeppis)Skostorlek: 44Livsfilosofi: Så länge man själv är nöjd så...Om jag var en glass skulle jag vara: En Twister - jag kan slingra mig ur det mestaNågot ärligt (Det är ärlighetens år detta år.)Jag ger de ansvariga för Hermelinnytt full frihet att skriva något ärligt om mig. [De ansvariga förHermelinnytt ger var och en som träffar nr. 145 friheten att fråga frågor som densamme inte kanslingra sig ur!]

Robin Sjöstrand

Mitt namn är Micaela ”Mixo” Heselius och jag har fått äran att bland hermeliner bära nr. 146. Jagär hemma från Kovjoki, där gräset är grönt, himmelen är blå och Nyland är långt borta.Om jag var en glass skulle jag vara en burk Häagen-Dazs pistachio! Varför? Ja, där har dunågot att fundera på! Mina fötter bär skodon av valör 36 eller 37 – skodon hör enligt mig tillnågot utav det mest nödvändiga här i livet. Ifall skor var en livsfilosofi skulle jag anamma den.I övrigt kan jag kanske inte säga att jag har någon direkt uttalad livsfilosofi, utan jag kör gärnaen blandning av ”Lev och låt andra leva”, ”Ärlighet varar längst”, ”Ingenting är omöjligt” och”Fuck this shit” typ. Eftersom det här med ärlighet är en del av min nästan-livsfilosofi kanske jagockså behöver tillägga att man omöjligt kan ha för många par skor, att jag föredrar sommarframom vinter samt att jag snart tänker vinna på lotto!

Micaela Heselius

Namn: Katrina "Katti" ÅkerholmNr: 147Hemort: PetsmoSkostorlek: 40+Livsfilosofi: Behind every great man stands a great woman.Om jag var en glass skulle jag vara: Kingis. Den är pålitlig och det finns en massa gott inuti.Något ärligt: Jag låtsas att jag kan mer om bilar och motorcyklar än jag egentligen kan. "Jahaaa,en 318, jamen det är väl kanske standard?" är en typisk hittepåfras.

Katrina Åkerholm

Hermelin nr.148, det är jag det. Jag heter Heidi Mattsson och kommer från Ekenäs, sålångt söderut i Österbotten man kan komma alltså. Jag går i skor av storlek 38 och leverlivet enligt mottot: "Hellre en österbottning på logen än tio nylänningar i skogen". Omjag var en glass skulle jag vara en puffet mint, med lite tuggmotstånd men gott innehåll!Och i ärlighetens namn tycker jag att fornisländska är ganska intressant och att jaggjorde ett smart val när jag gick med i ÖN. (Inte för att de två sakerna på något sätthänger ihop.)

Heidi Mattson

Hermelin med Vasa som hemort, nr. 149 Heidi Håkans – hej! Barnsligt förtjust i Carte d’Orsglassort Rocky Road. Blandningen av choklad, pecannötter och skumgodis fungerar i alla lägen– på gott och ont, dock kunde nog formen på skumgodiset utvecklas ytterligare.Fascinationen av skumgodis i olika former återspeglas i mina rosa Nike-tossor, storlek 39,som jag trampar runt i dagligen, till mina elevers illa dolda glädje.Ärlighetens år 2011 sammanfattas ypperligt i min livsfilosofi ”Man skall inte förstöra en brahistoria med sanningen”.

Heidi Håkans

Mitt namn är Joakim Lars-Johan Jakobsson och jag har fått äran att bli hermelin nr 150.Jag kallas Jocki och är hemma från den förlovade kebabstaden Jakobstad, som är känd försin korv-görans kebab. Har en ovanlig skostorlek på 43&1/3 och min livsfilosofi är attman ska leva livet, vilket också råkar vara livets mening.Om jag sku vara en glass så skulle jag vara en lösglass med 2st bollar, en vanilj och en avchoko, p.g.a. av att den eså söt och fin och jämställd i samhället.På fritiden så spelar jag amerikansk fotboll och golf och på kvällarna så brukar jag klä ut migtill batman och bekämpa brott och äta kebab.

Joakim Jakobsson

Eftersom nr. 151 inte sänt in någon egen presentation kommer här en fiktivt ärlig sådan.Tommy ”Hommen” Viklund är hemma från Petalax – men han önskar över allt annat att mankunde skippa det där med Petalax, och bara säga Malax. Skor bär han gärna. Och glass slickaså.Vi vet inte hur Hommens livsfilosofi lyder, men vi tycker att den borde vara något i stil med”En limerick om dan´ – det fixar väl den som é van!?”. I ärlighetens namn tycker vi i nämnden attHommen är en kramgo kille! I ett fotoalbum där står tiden stilla...

Tommy Viklund

Hanna Nilsson, nr. 152, född och uppvuxen i det natursköna Munsala där skogarna är gröna ochlindorna luktar minkskit. Numera bosatt i Bamböle, Åland där råddjuren springer runt husknutenoch lindorna doftar kobajs.Jag lever som jag tycker för dagen med en filosofi att allting ordnar sig. Mina fötter är inte såstora men rätt så breda och brukar jämföras med ankfötter, men storleken brukar förlikas med37,5.Jag gillar glass och jag önskar jag vore en glass en DAIM glass, hederlig, söt, knaprig ochhelt otroligt smarrig med lite spännande inslag.I ärlighetens namn så tycker jag minkskit luktar bättre än vad kobajs doftar.

Hanna Nilsson

Mitt namn är Sofia Elisabet Knutar och jag är hermelin nr 153. Jag är uppväxt i Finlandslyckligaste stad - Nykarleby, men Åbo börjar efter sju år att kännas som väldigt hemmadet också.Jag är i skrivande stund fem-före-färdig psykolog och trivs med livet! När jaginte cyklar så traskar jag gatorna fram i mina skor som brukar vara i storlek 37 eller38. Jag försöker verkligen ta dagen som den kommer, även om det inte är det lättaste allagånger när man är ett litet kontrollfreak som jag. Men försöka duger! Jag tror också påatt "livet lär" och att man alltid kan bestämma sig för att förändra livssituationereller sammanhang man inte trivs i.Om jag var en glass så skulle jag vara en päron split!Den är grön, ser trevlig ut och är ganska smarrig med vaniljen inuti, men kan orsakailande i tänderna om man inte är försiktig. I ärlighetens namn så är jag så pinsamtförtjust i gröna oliver att jag kan äta dem rakt ur burken!

Sofia Knutar

Mitt namn är Anton Grindgärds och är uppfödd i Henriksdal, Kristinestad. Jag dubbades underårsfesten 2011 till hermelin nummer 154.Min skonummer är svaret på meningen med livet, universum och allt. Alltså 42. Därför har jagnu bestämt mig för att min livsfilosofi också är 42.I ärlighetens namn så skulle jag inte vilja vara en glass, men om någon tvingade mig attdjupfrysa mig själv så skulle det nog troligtvis bli en rom-russin av eländet.

Anton Grindgärds

Namn: Andrea ForsmanNr: Hermelin 155Hemort: MolpeSkostorlek: 37 på baktassarnaLivsfilosofi: Det är dom små stunderna som gör Det.Om jag var en glass skulle jag vara: Minns ni isglassen Cool från Sun Ice? Den.Något ärligt: Ärligt talat så är jag helt såld på att brodera korsstygn!

Andrea Forsman

Mitt namn är Jennie Nylund och jag har i år dubbats till hermelin nr 156. Jag härstammar frånden barnrika ön Eugmo och på mina fötter trängs oftast ett par converse med storleken 36.5,som tycks vara min exakta skostorlek.Min livsfilosofi skulle kunna vara: ”Det enda i livet som man ångrar är de chanser man intetog”. Jag har aldrig ångrat att jag kom hit till Åbo för att studera och inte heller att jag bestämdemig för att gå med i ÖN. Och inte har jag ännu behövt ångra att jag gav en kronobybo chansenför den delen heller.Om jag var en glass skulle jag nog vara en Cool (Sun Ice gamla favorit som torde varavärldens godaste saftpinne), knäckigt chokladig på ytan, god att slicka på och den blir barabättre och bättre.Och ja, jag kan i ärlighetens namn avslöja att jag biter på naglarna och har gjort det så längejag kan minnas.

Jennie Nylund

RRiimm oomm hheerrmmeelliinneerrnnaa 22001111Heidi höll hårt i nationens varje slant, höll ÖN långt från ruinens brant. På festerna med tillslutet, hon har bästa krutet. Hon till Vasa återvände, nu åt henne en hermelin vi sände.149 Heidi Håkans

150 Joakim JakobssonJocki höll på medlemmarna koll, för nationens del har han spelat mycket boll. På revyscenenhar han briljerat mången gång, med både spex och sång. 150 är från Jakobstad, han gör varoch en glad.151 Tommy ViklundHommen har ofta underhållit oss med en och annan limerick, han är en riktig snusmumrik.Barens mästare han är och under många år ÖN hållit kär. 151 kommer från P-lax, nu var detför honom hermelindags. Skriv en limerick om dehär ditt satan.152 Hanna NilssonPå mången fest Hanna räddat oss från svält, en och annan fick göra nytt hål i sitt bält. Påscenen hon oss många gånger glatt, också bakom baren spelat ett och annat spratt. 152 ärbra på att tala, så är hon ju också från Munsala.153 Sofia KnutarInom nationen hjälpt till med det mesta, för ÖN hon alltid vill göra det bästa. Kommittéer ärFias grej, inom dem hon jobbat för mycket galej. För ÖN:s skull hon bytte vy, hon är juegentligen från Nykarleby.154 Anton GrindgärdsNationens idrott har varit hans roll, både med klubba och med boll. I revyn hållit reda på dentekniska biten, kring honom lyser nationsfliten. 154 kom från Dalin, ikväll ska han gå på balin.155 Andrea ForsmanSom VO abi:n hon vallat, också på många fester trallat. En Molpegröbb som i ÖN fann ettandra hem, blir nu hermlin 155. Hon har varit med i allt, det tycker vi är ballt!156 Jennie NylundJennie i Blade mycket skrivit, och medlemmarna information givit. Också bakom barenhuserat, mången medlem där serverat. Från sju broars rike, kom en tjej utan dess like.

Dessa lästes upp på årsfestens Solenn akt. Påhittade av nämnden.

Eftersom det är ärlighetens år så bör i ärlighetens namn påpekas att denna text enbart ärskriven med hjälp av de bilder från solennakten, som finns på nationens hemsida.Hursomhelst så var det en varm vårdag i Mars, fåglarna kvittrade och vinden blåste sköntpå hjässan när jag begav mig till Arkens aula för att bevittna solennakt anno 2011.Det första som slog en när man kom in var att det var varmt, varmt som i Lucifershemvist, detta tack vare Arkens fina stora fönster som gav effekten av växthus. En storskara människor hade samlats och stämningen var halvt på topp, det hälsadesvälkommen av ordförande Emilia och alla var glada.Den första ordentliga programpunkten var utdelandet av den nyakamratskapsutmärkelsen, detta år var det Thomas Jacobson som fick utmärkelsen.Sedan delades det ut diverse stipendier och vissa blev således ännu gladare.Efter det var det dags för höjdpunkten; ordenskapitel. Stormästare Mats tog tag isaken och började med att utlysa ärlighetens år, alla i nämnden delgav något ärligt åtpubliken, undertecknads ”pinsamhet” är fortfarande lite känslig eftersom min kärlek tillMarkus Heikkilä inte är besvarad.

De nya riddarna dubbades och mera om dom kan du läsa här i bladet. Till sist fick allatillresta vänföreningar framföra sina hälsningar och överräcka eventuella gåvor. Mingletfortsatte tills folk skingrades för att sticka hem och göra sig i ordning till banketten.

OOrrddeennsskkaappiittlleett aannnnoo 220011 11Text: Jesper Westerlund

Höjdpunkten för nämden under årsfestveckan är, förutom allt trevligt festande, givetvisordenskapitlet när de nya hermelinerna ska dubbas. Eftersom det i år är jubileumsårskedde detta under solennakten istället för på banketten, här följer en kort rapport.

Från vänster: Johan Helsing, Andreas Öhman, Mats Lövdahl, Tanja Holm, Jan-Henrik Smått, Rasmus Hautala, CarinaLagerström, Ulf Skinnar, Linda Jansson, Linda Backman, Rachel Nygård-Taxell, Sandra Ström. Tack till Tarja Boström för bilden.

Det känns som att denna sida vore passlig för en glad bild, så här kommer en frånalumnbrunchen i Mars 2011 i samband med ÖN:s 85-års årsfest. Den togs just föreårsfestens Solenn akt. Bilden som Linda Jansson och Sandra Ström håller i är en tavlamed originalritningen av Hermelinen.

Efter att alla återhämtat sig något från den oförglömliga årsfesten samlades ett gänghermeliner i Pargas på The Barn för att i sann Ronja Rövardotter-anda välkomna våren. Meddetta som utgångsläge var temat för kvällen givet: Vilda Västern.Sagt och gjort, lördagen den 21.5 lät alla trötta cowboys (-och girls! – indianerna ochmexikanerna lyste med sin frånvaro) sina trötta hästar vila utanför den lokala saloonenmedan de själva satte tänderna i en blodig biff med bönor och sköljde ner det hela mednågra järn.Efter att The Good, The Bad och The Ugly utnämnts var det dags för en mycket uppskattadoch historiskt korrekt revolverduell. För visst räknas väl svarta sopsäckar, vattenpistoler ochblöta A4-papper som autentiska inslag i dylika dueller? Eftersom ingen opponerade sigkunde en vinnare koras utan egentligt svinn i hermelinskaran. Hurra!Kvällen bjöd dessutom på bastu, tummen upp för Azerbajdzjan i Eurovision Song Contestoch marshmallows över öppet värmeljus. Bättre än så kan man inte ha det!

WWii lldd WWeesstt WWåårrffeesstt

Ingen vet varför alla ser så sura ut på denna bild, kanske maten var äcklig.

Text & bild: Micaela Heselius, bildtext: Mats Lövdahl

Pistolduell mellan Markus Heikkilä och Johan Helsing, med domare Mathias Lybäck och Mats Lövdahl. Observera den korrekta sheriff-posén med tobak i käften av Christian Nylund i mitten. Till höger står cowgirlsen Linda Backman och Tanja Holm.

Ny duell på gång med Markus Heikkilä, hans målområde fästs av Heidi Mattson. Till höger boskapsböndernaAnton Grindgärds och Sofia Knutar. Någon random byfåne i bakgrunden.

Bilder: Micaela Heselius

Eftersom nämnden utlyst ärlighetens år i år kommer här nu en helt ärlig presentation avårets nämnd. (Red.anm. allt är sant.)Mats Lövdahl är årets Stormästare. När han inte drar Sofia i håret tränar han för att dansarollen som ”den svarta svanen” i ÅST:s kommande uppsättning av Tjajkovskijs ”Svansjön”.Micaela Heselius fungerar som nämndens Skrifvare. Hon brukar skriva brev till viltfrämmande människor och be att få låna socker. Ibland får hon svar, men polisen brukarvara misstänksam gällande brev med vitt, pulveraktigt innehåll.Simon Björkman är Fogde. Simppe bygger lego på sin fritid. Eller egentligen är det duplo.Hans största konstruktion hittills är en 1:500 modell av Taj Mahal. Den står inne på hanstoalett.De tvenne lustiga nämndenarrarna är Jesper Westerlund och Heidi Mattsson. Jeppe ärexpert på hårföning. Han håller kurser i detta för blivande hårfrisörskor på Åbo yrkesskola.Heidi Mattsson har vassa tänder. Hon bits.

NNäämmnnddeenn 220011 11Text: Heidi Mattson