7. Det subjektiva med- borgarbegreppet– till ... · är inom lutherska kyrkan, men Heini har ändå gått en kompletterande kurs, som även medlemmar från Evangeliska fosterlandsstiftelsen

113Medborgarbildning i lokalsamhället

7. Det subjektiva med-borgarbegreppet – till-hörigheternas mångfald

Demokrati skulle kunna ses som en organisationsprincip för en grupp lika välsom för ett samhälle. De som förväntas delta i detta organiserande är såvälnationella medborgare som kommunmedlemmar. Därför kommer vi i dettakapitel att röra oss från individ, över grupp till samhällsnivå.

Först ges en presentation av de personer som intervjuats. Därefter beskrivsoch diskuteras hur intervjupersonerna själva talar om sina relationer och vil-ka tillhörigheter de har. Detta avsnitt har flera delar. I första delen beskrivsvad som skulle kunna kallas en tillhörighet till system eller en strukturell in-tegration, såsom bostadsområde eller kommun. I den andra delen beskrivs entillhörighet som skulle kunna tänkas innebära en starkare bindning, såsomfamilj och föreningsliv.

Sedan beskrivs och diskuteras vilken offentlighet som intervjupersonernaanvänder sig av och vad som händer med, och i, denna offentlighet. Efterdetta beskrivs och diskuteras hur intervjupersonerna ser på vad som eventu-ellt krävs för att använda sig av eller träda ut i offentligheten, som medborga-re eller som något annat – om boendeort, kön, kunskapsnivå eller något annatär betydelsefullt. Slutligen träder bilderna av ett mångtydigt medborgarbe-grepp fram.

114 Medborgarbildning i lokalsamhället

7.1 Presentation av intervjupersonernaI presentationen av intervjupersonerna finns både en beskrivande del och entolkande del. Jag har använt mig av de faktauppgifter som de intervjuade hargivit och de presentationer som de ger av sig själva. I den tolkande delen harjag vävt samman berättelserna och utelämnat vissa delar och sammanfattatandra. Sammanlagt tolv personer presenteras.

De första tre personerna träffade jag på arbetskooperativet Talkoo somstartade genom ett utvecklingsprojekt som är förlagt till bostadsområdenaLagersberg och Råbergstorp.

Jakob är från Syrien (assyrier) och är i trettioårsåldern. Han har gått igrundskola i Syrien där han arbetade med snickeri. Han kom till Sverige förett fåtal år sedan och bor i Lagersberg i ett flerfamiljshus. Han emigrerade tillSverige i samband med giftermål med en kvinna från Syrien som är bosatt iSverige. Paret har ett barn som är i ettårsåldern. Jakob är arbetssökande ochdeltar i arbetspraktik samt är medlem i arbetskooperativet Talkoo.

Thomas är från Turkiet (men är assyrier från ett område i östra Turkietsom gränsar till Irak där flertalet boende är kristna assyrisktalande) i trettio-årsåldern. Thomas har utbildat sig parallellt med att han har arbetat. I Turkietbörjade han arbeta i tioårsåldern hos en guldsmed. Av och till, när det fannsmöjlighet, lärde han sig läsa, skriva och räkna. Han flydde till Sverige förcirka tjugo år sedan, då han var sexton år. Första bostadsorten var Örebro därhan har släktingar. Där gick han i grundskola i två år. Han började på for-donsteknisk linje i gymnasieskolan, men avbröt utbildningen efter sex måna-der eftersom en släkting ordnat arbete i Eskilstuna. Efter denna utbildninghar inte Thomas deltagit i någon formell utbildning.

I mitten av -talet flyttade han till Eskilstuna och fick arbete omedel-bart inom en industri. Han är gift och har fyra barn i åldrarna ett och ett halvtår till sjutton år. Nu bor familjen i ett flerfamiljshus i Råbergstorp. I början av-talet köpte familjen en kiosk, senare under -talet köpte de en restau-rang. I slutet av -talet såldes restaurangen och han blev arbetssökande.Han deltar i arbetspraktik och är medlem i arbetskooperativet Talkoo.

Olivia är från Sverige och i femtioårsåldern. Hon är född i Eskilstunaom-rådet och har växt upp här. Olivias utbildning startade med nio år i grundsko-la. Därefter gick hon en kontorsutbildning. Detta skedde på -talet. Un-der åren - och - deltog hon i Komvux grundkurser och i data.Dessutom har hon via studieförbundet abf deltagit i en Starta eget-utbild-ning i slutet av -talet. Under några olika, kortare, perioder har hon bottutanför Eskilstuna. Då bodde hon på två olika orter i Mellansverige och på enort i norra Sverige. I Eskilstuna har hon i sitt vuxna liv bott i Skiftinge ochbor nu i ett flerfamiljshus i Lagersberg. Hon har två barn varav ett bor hem-


ma, han är i tioårsåldern. Olivia är arbetssökande och deltar nu i arbetsprak-tik och är medlem i arbetskooperativet Talkoo. Hennes uppdrag inom Tal-koo vid intervjutillfället var att vikariera som timanställd lokalvårdare.

Nästa tre personer träffade jag genom Balsta Musikhus.Jenny är från Sverige och fyllde år sommaren . Hon har gått i den

obligatoriska nioåriga grundskolan och går nu sista året på det samhällsve-tenskapliga programmet på gymnasiet. Dessutom arbetar hon då och då påett kafé. Hon är född i Eskilstunaområdet och har växt upp här. Hon har intebott någon annanstans än i Eskilstuna. Hon bor tillsammans med sin mor iett flerfamiljshus och träffar sin far utanför hemmet. Två äldre systrar harflyttat hemifrån.

Alex flydde till Sverige från Bosnien för ungefär två år sedan. Då var handrygt tjugo år. Där bodde han på en ort knappt tio mil från Sarajevo. Han harsin grundutbildning från forna Jugoslavien. Där gick han den obligatoriskaåttaåriga grundskolan och påbörjade fyraårigt tekniskt gymnasium. Den tek-niska utbildningen blev dock inte slutförd. I Sverige har han läst klart svenskaför invandrare, Sfi, och studerar nu på kommunal vuxenutbildning, Komvux.På kvällarna är han kvällsansvarig i en reception. Han arbetar också i ett kafé.Arbetena är deltidsarbeten och han är därför arbetssökande. I Sverige finnsockså hans mamma, ett syskon och flera äldre släktingar. Alla bor i Eskilstu-na. Alex bor ensam i en lägenhet i ett flerfamiljshus strax intill centrala Eskils-tuna.

Linda är drygt tjugo år och bor i ett flerfamiljshus i centrala Eskilstuna.Hon är från Sverige och har inte bott någon längre tid utanför Eskilstuna.Linda har gått i obligatoriska nioåriga skolan, därefter gick hon en treårighantverksteknisk linje på gymnasiet. Linjen har få teoritimmar och består tillstörsta delen av praktik. Linjen kan leda till utbildning som exempelvis baga-re, florist eller plåtslagare. För Lindas del ledde utbildningen till att hon blevhovslagare. Efter gymnasiet gick Linda en tremånaders kurs på Strömsholmsfolkhögskola i Västmanland i några månader och utbildade sig till hästsköta-re. Hennes släktingar bor i, eller i närheten av, Eskilstuna. Hon arbetar deltidsom kaféansvarig på dagar och kvällar. Dessutom arbetar hon deltid som crou-pier på pubar och restauranger.

Två personer träffade jag genom Eskilstuna finska förening.Anita är i femtioårsåldern. Hon och hennes man kom till Sverige med två

små barn från Finland i slutet av -talet, då de fått arbete här. Några årsenare fick familjen sitt tredje barn. Hennes utbildning från Finland är nioår-ig grundskola som hon sedan kompletterat i Sverige med ytterligare grund-skole- och gymnasiestudier. Under gymnasiestudierna blev hon underskö-terska och har under senare år fått fortbildning vid de respektive arbetsplat-serna. Familjen har haft uppdrag som fosterhem. Anita har varit yrkesverk-


sam som städerska, bussförare, behandlingsassistent, fosterförälder, kontakt-familj, övervakare och väktare. I mitten av -talet fick hon besvär med attröra sig och det visade sig att hon hade sjukdomen Multipel sclerosis, ms. Detgör att hon är sjukpensionär sedan några år tillbaka. Hon har bott cirka åri Eskilstuna, men flyttade för tre år sedan några mil utanför staden.

Heini är i trettioårsåldern och kommer ursprungligen från östra Finland.För drygt två år sedan kom hon till Sverige för att tjänstgöra inom sitt yrke,som präst i lutherska kyrkan. Från Finland har Heini en nioårig grundskola,därefter gymnasieutbildning i tre år. Hon fortsatte därefter att studera tillpräst och har en teologie magister samt är prästvigd i Finland. Prästvigningenär inom lutherska kyrkan, men Heini har ändå gått en kompletterande kurs,som även medlemmar från Evangeliska fosterlandsstiftelsen deltar i, för attlära känna de förhållanden som gäller i Svenska kyrkan. Hennes första tjänst-göringsort var Södertälje och i september fick hon tjänst i Eskilstuna.För några månader sedan flyttade hon till Eskilstuna och bor nu i ett flerfa-miljshus i centrala Eskilstuna. Hon är ensamstående.

Ytterligare två personer träffade jag genom transportföretaget Busslink.Kjell är i femtioårsåldern. Han är från Sverige och har bott på olika orter i

Mellansverige. Grundutbildningen har Kjell från realskola. Därefter var tan-ken att han skulle gå på gymnasiets latinlinje. Det började han också med ochdeltog i två år. Sedan avbröt han studierna och fick snabbt arbete inom enindustri. Därefter har han arbetat som busschaufför. Den fortsatta utbild-ningen har Kjell fått genom kurser inom arbetet där han är gruppledare. Hanbor i Strängnäs, i ett radhus med sin fru. Barnen är vuxna och har flyttathemifrån.

Lena är i fyrtioårsåldern och från Sverige. Hon bor några kilometer utan-för Eskilstuna centrum, i ett flerfamiljshus. Hon ska snart flytta till ett annatområde, något närmare centrum. Hon är född och uppvuxen i Eskilstunakommun. De tidiga grundskoleåren tillbringade hon i en skola på landet, menunder högstadiet flyttade hon till en skola strax utanför Eskilstuna centrum.Efter grundskolan började hon arbeta på en fabrik. Hon har bott kortare pe-rioder på andra orter i Sverige. Hon läste in gymnasiekompetens när hon vari tjugoårsåldern. Därefter har hon växlat mellan att arbeta som bussförare ochstuderat utanför kommunen i olika perioder. Hon har påbörjat ett programvid ett universitet, men avbröt detta. Däremot har hon fullföljt enstaka kur-ser som hon läst vid en högskola. Idag arbetar hon som bussförare och harvarit knuten till arbetsplatsen i cirka tjugo år.

De sista två personerna träffade jag via Eskilstuna företagarförening.Hedvig är i femtioårsåldern och bor några kilometer utanför centrala Es-

kilstuna i ett villaområde. Barnen har flyttat hemifrån och hon är ensamstå-ende. Hon är från Sverige och har till största delen bott i regionen. Efter att ha


tagit realexamen när hon var år fick hon genast arbete. Efter realexamenhar hon utbildat sig inom de företag där hon arbetat. Hon har varit anställd imånga år, men är nu egen företagare inom området bokföring och redovis-ning. Hennes arbetslokal är belägen i centrala Eskilstuna.

Henry är i fyrtioårsåldern och bor med fru och barn i en mindre ort straxutanför centrala Eskilstuna. Han är från Sverige och har bott i regionen. Självhar han gått nioårig grundskola och därefter yrkesskola vilket ledde fram tilltvå examina, dels verkstadsmekaniker, dels industrielektriker. Han fortsattesenare på Komvux och examinerades som ingenjör. Efter denna utbildninghar han gått kurser via arbetet. Han har ett eget företag inom elektronikbran-schen med ett trettiotal anställda såsom administratörer, ingenjörer och elek-triker. Arbetsplatsen är belägen i centrala Eskilstuna.

7.2 Att tala om sig själv utifrånen tillhörighet

Om vi vänder tillbaka till Marshall (/) så såg vi att medborgarskapkan uppfattas juridiskt som en individs formella relation till andra individeroch staten i form av skydd för liv och frihet. Det kan också uppfattas politiskti form av politisk makt, såsom att vara valbar och ha rösträtt. Slutligen kanbegreppet uppfattas socialt i form av en grundläggande ekonomisk och socialtrygghet.

Om vi fortsätter att använda oss av begreppet medborgarskap kan det upp-fattas som att medborgare bor inom ett visst geografiskt område, en nation,eller åtminstone har någon annan tillhörighet. I Sverige finns dessutom kom-muner, både landstingskommuner och primärkommuner där olika dimensio-ner av medborgarskapet ska verkställas på lokal nivå. Slutligen gick Sverigemed i Europeiska Gemenskapen år och därmed finns möjligheten attinvånarna skulle kunna betrakta sig om européer. Dessa olika varianter avtillhörighet kan till största delen förstås som en relation till den offentligamakten, till stat och kommun.

Dessutom skulle invånarna kunna uppfatta sig som tillhöriga utbildnings-system eller arbetsmarknad. Slutligen finns den del av samhället, det civilasamhället, där invånarna kan vara medlemmar och därmed ha en tillhörighettill olika organisationer.

Om vi går tillbaka till Habermas indelning av samhället i olika sfärer skul-le vi kunna spåra om intervjupersonerna relaterar sig själva till livsvärld ellersystem. I relation till staten skulle exempelvis en person kunna uppleva sigsom medborgare, men också ha en relation till vad Habermas kallar ”social-staten”, det vill säga socialförsäkringssystemet i staten. Tillhörigheten blir då


inte nödvändigtvis medborgarens utan snarare klientens (Carleheden, ).Resultaten visade att intervjupersonerna väljer att orientera sig själva till

olika tillhörigheter. Jag har tolkat intervjusvaren på så sätt att intervjuper-sonerna ibland inte lagt in någon känslomässig värdering i relationen, de baratillhör. Ibland har de däremot lagt in en känslomässig värdering och då tolkarjag det som att tillhörigheten kan vara önskvärd eller inte önskvärd. Det ärockså så att konsekvensen av tillhörigheten ibland medför att intervjuper-sonerna talar om sig själva utifrån sin tillhörighet till livsvärldens privata sfär,ibland talar de om sig själva utifrån sin tillhörighet till livsvärldens offentligasfär.

I avsnitten viktas personerna på olika sätt, det vill säga vissa personer kom-mer oftare till tals än andra. Det innebär att utsagorna från de olika intervju-personerna används explorativt, det vill säga inte för att ge en bild av vad varoch en sagt utan för att närmare undersöka vissa aspekter.

7.2.1 Geografisk och administrativ gräns

Ett sätt att dela in befolkningen i en kommun är att skilja mellan dagbefolk-ning och nattbefolkning, särskilt används detta i statistik. Jakob, Thomas,Jenny, Linda, Alex, Olivia och Heini bor alla i centrala Eskilstuna. Lena hål-ler på att flytta in till Eskilstuna centrum. Anita har nyss flyttat ut från cen-trum. Henry och Hedvig bor precis utanför staden. Kjell bor i en angränsan-de kommun och tillhör dagbefolkningen.

En tillhörighet skulle kunna vara som boende i ett bostadsområde ellermedlem i kommunen.

Hedvig känner sig mest som Eskilstunabo, inte som Nordbo eller europé.Att se sig själv som Eskilstunabo och känna sig som Eskilstunabo och att varamedborgare är något som en person utvecklar, menar Hedvig. En vändningsker i tonåren:

”Det är nog kanske när du går på högstadiet du börjar vidga och se attdet inte bara är Eskilstuna. Det är nog där nån gång som du släpper dethär riktiga Eskilstunaseendet och börjar känna att det finns någontingannat.”

Efter många år som anställd har hon nu eget företag och arbetar i den egnalokalen eller hos kunder. Hennes arbetslokal finns i centrala Eskilstuna ochoftast har också kunderna sin arbetsplats i centrala Eskilstuna. Dagen ser oftaut så att hon åker in till arbetet, kanske går ner till affärsområdet vid Fristads-torget och äter lunch, sedan åker hon hem.


Kjell tillbringar en stor del av dagen i Eskilstuna eftersom han arbetar där.Trots att han vistas stor del av dagen i Eskilstuna uppfattar han sig ändå intesom delaktig i Eskilstuna, han har exempelvis inte lust att rösta i Eskilstuna.Han har inte funderat i de banorna. Transportbolagets kontor är beläget ut-anför Eskilstuna centrum och när Kjell är inne i centrum är han där för att sehur trafiken fungerar och prata med busschaufförerna:

”Jag är ju väldigt lite nere på stan faktiskt, det är ju nån gång ibland närman är ner och pratar med folk och liksom skapar sig en bild av detverkliga livet så att säga. Jag tittar ju på busstrafiken, det är rent yrkes-mässigt.”

Han använder sig inte av de affärer som finns i centrum och skulle inte, ”somkvinnorna” gå och titta för nöjes skull i skyltfönster och affärer. Ska han köpanågot gör han det, helst i en enda affär, sedan går han ifrån affärsområdet.Istället tillhör han i högre grad Strängnäs, den kommun där han bor och är”nattbefolkning”:

”Ja, jo, jag känner hemhörighet där. Man är ju mera där än i Eskilstunakommun för i Eskilstuna är ju jag mera anonym, Strängnäs kommunvet ju många vem jag är, tror jag, många fler än i Eskilstuna kommun.Jag känner ju igen många.”

Ett tecken på att man är tillhörig skulle kunna vara att man blir sedd ochigenkänd som person:

”Ja, det är viktigt det tycker jag nog, att man uppmärksammas. Domhejar och så där, att man har ett kontaktnät.”

Kjell drar paralleller till hur grupper fungerar generellt bland djur och män-niskor, att vi gärna bildar en grupp där vi markerar att vi känner igen varandraoch att vi markerar ett avstånd till dem som inte tillhör gruppen. Både Kjelloch jag som intervjuar är dagbefolkning, men vi kanske blir accepterade iEskilstuna ändå:

”Ja ja bara man försvinner på kvällen så är det bra.”

Kjell bor i en annan kommun och skulle kunna uppfatta sig som svensk:

”Ja det tycker jag väl att jag är, det känner jag mig väl som. Men jag ärtveksam till mina kollegor härnere. Det finns arbetskamrater från El


Salvador, vi har många kurder, många från det forna Jugoslavien, vi harKosovoalbaner och vi har serber och vi har bosnier. Jag kan ju inte seskillnad på dom, jag vet inte om nån kan det och dom, jag vet inte jagtror inte dom känner sig som riktigt svenskar – nånsin.”

Tillhörigheten finns i Strängnäs och i Sverige och skulle kunna sträcka sig utöver Europa, men det tycker han inte. Gränsen dras någonstans och i det härfallet dras den vid Sveriges gräns:

”Ja, om jag ska svara ärligt så gör det nog det.”

Kjell uppfattar sig varken som europé eller världsmedborgare. Men han villlägga till en annan dimension, att svaret beror på var man befinner sig geogra-fiskt. Om han skulle vara i exempelvis Sydamerika eller Kina så skulle detmycket väl kunna inträffa att han både skulle säga och tycka att han är europé:

”Det är liksom lite avståndet hemifrån. Jag menar nu när jag är i Es-kilstuna så säger jag inte att jag kommer från Sverige, inte säger jag attjag kommer från Europa. Så är det ju inte, utan man säger jag kommerfrån Strängnäs. Frågar nån från Strängnäs var jag kommer ifrån – dåsvarar jag att jag bor på den och den vägen.”

Och om någon i bostadsområdet frågar samma fråga skulle Kjell tala om ivilket av husen han bor. Tillhörigheten skulle kunna kombineras med en känslaoch Kjell menar att medborgarskap kan handla om en slags grupptillhörighet,kanske lite av nationalromantik också:

”Jag vet inte, jag var intresserad av idrott när jag var yngre. Då var manju mera nationalist, man ville ju att Sverige skulle vinna, så var det ju –heja Sverige friskt humör.”

Olika aktiviteter i samhället kan bidra mer eller mindre till att nationalismstöds. Nationalismen kan ta sig olika uttryck och ett sätt är att vara negativtill invandrare. Inom det lokala bussbolaget finns ingen möjlighet att ha ennegativ inställning till invandrare, menar Kjell:

”Nej, skulle de försvinna skulle vi har en jädra personalbrist så domhar ju hjälpt oss. Dom är ju som vi, det finns ju korkhuvun där medoch det finns ju dom som är jättebra, jag menar, det är ju så.”

Jenny har flyttat inom Eskilstuna stad och uppfattar att hon är medborgare:


”Ja det är jag. För att jag finns i Sverige. Jag tycker att alla som ärbosatta i Sverige är medborgare. Fast jag tycker att man kan vara avolika slag. Att man, bryr man sig så är man mer medborgare, går du tillbiblioteket, är du med i olika ställen än dom som inte finns med alls. Såtycker jag. Jag tycker nog att man föds till det för du utnyttjar ju ändåsamhället, distriktssköterskan. Ja jag tycker nog det.”

Linda har flyttat mellan några orter nära Eskilstuna. När Linda associerar tillbegreppet medborgare tänker hon sig att hon är medborgare på ett nationelltplan:

”Jag tycker väl man är i Sverige. Ja, att man är ju svensk så att mantänker väl då är man väl i Sverige.”

Lena uppfattar sig som Eskilstunabo, men kan också känna att hon är europé:

”eu är i sin linda nu så det är väldigt svårt att säga någonting om det.Man pratar om utvidgning och man pratar om man finslipar själva or-ganisationen också, så att det är lite svårt att få nån överblick hur det är.Men det är klart att jag ser ju att tanken, eller den allra första tankenvar Kol- och stålunionen och det är ju ett fredsprojekt, det är klart attur den synpunkten är det ett väldigt positivt projekt absolut. Man kandra det väldigt långt även som en motpol till usa då som är liksom enannan ... men vi kan ju aldrig bli ett Europas förenta stater. På det sättetär jag pessimist med alla våra olika språk och etniska grupper.”

I förhållandet till eu är Lena positiv ”så här långt”, men menar att det kom-mer att ta lång tid att bygga upp eu.

Henry bor i en mindre by några minuters bilfärd från Eskilstuna och ar-betar i Eskilstuna. Han har bott i samma område och beskriver sig som tillhö-rig till orten och även till ett större område. Gränsen går vid den svenskagränsen, han känner sig inte som nordbo eller som europé.

Det är också möjligt att beskriva sig som tillhörig en ännu större enhet,världen. Att vara världsmedborgare. Detta gör Olivia som bott några år påandra orter, men nu bor i Eskilstuna igen. Hon för in tanken att människan ären universell medborgare. Hon börjar med att mena att alla personer i Sverigeär medborgare. Det finns egentligen ingenting som skulle kunna göra perso-nerna till icke-medborgare. Det spelar ingen roll vad de gör, eller vad de tyck-er, alla är medborgare i nationen Sverige. Att vara medborgare gäller ävenlokalt, personerna är medborgare i kommunen Eskilstuna, till och med ärpersonerna medborgare i sitt bostadsområde. Även om vi träder utanför


Sverige är en människa medborgare, alla är världsmedborgare. Olivia kopplarinte ihop begreppet medborgare med att en person betalar skatt utan att varamedborgare är något som existerar på en global nivå. Är man en människa såär man medborgare. Medborgare blir man då man föds, ”helt naturligt”. Menom nu alla redan är medborgare, då borde det vara onödigt att ansöka ommedborgarskap. Det håller Olivia med om.

Flera intervjupersoner kommer från andra länder och har ansökt om att blisvensk medborgare. Anita kom från Finland på -talet och är svensk med-borgare sedan tidigt -tal, hon uppfattar sig som Nordbo, men inte somsvensk. Svensk är man inte, utan man är finne, och det är viktigt att vara finne:

”Vi som är födda efter kriget i Finland vi har blivit... vi känner oss...Det är sån här skamkänsla att vi har lämnat hemlandet. Vi till exempel,vi hade ingen som helst möjlighet att stanna där, vi har inte letat efteräventyr och så när vi har flyttat hit utan vi var tvungen att söka jobboch bostad. Vi var väldigt unga och vi hade två barn och hela livet fram-för sig, massor med idéer och massor med krafter att göra av med…”

Anita hade redan sin gudmor i Sverige när hon flyttade. Gudmodern flyttadepå -talet. När gudmodern kom på besök hade hon ”fina kläder” och mas-sor med pengar, hela plånboken var full av sedlar – konstiga sedlar. Dessutomflyttade Anitas pappa till Sverige. Det innebar att det redan fanns en rad släk-tingar i det nya landet. En del av de släktingar som fortfarande lever har flyt-tat tillbaka, men gudmor och fadern är borta.

Det finns en viss känsla av svek eftersom det blev människor som stanna-de kvar i Finland, medan andra flyttade. Den känslan finns framför allt hosdem som blev kvar:

”Det säger dom också helt... Ja, helt rakt. Men vi kvittade det här på såvis att vi säger att vi flyttade och ni får stanna. Om vi hade stannat såhade ni varit tvungen flytta och så är det också, någon var tvungen attåka därifrån.”

De som blev kvar hemma hade sannolikt tänkt sig att även Anita och hennesfamilj skulle leva ett liv som var likt deras, med arbetslöshet och brist på möj-lighet till utveckling, ett knapert liv:

”I det området går ingenting framåt, vi som flyttade vi har fått myck-et rikare liv, bättre innehåll i livet.”

Istället för att känna sig som svenska känner sig Anita som Eskilstunabo och


hon åker ofta till Eskilstuna. Hon har bott så länge i Eskilstuna och menar attallt händer där, i byn utanför Eskilstuna stadsbygdsområde bara ”bor de”.Hon kan dock tycka att hon har upptäckt Europa och kan känna sig lite someuropé:

”Mer och mer, man har ju det här fönstret mot Europa.”

Heini känner sig nu som Sverigefinne och som ”riktig Eskilstunabo”, meninte egentligen svensk. Hon tillhör Norden och Europa, men menar att det ären ytlig tillhörighet. Att hon beskriver sig själv som Sverigefinne beror på atthon är finskspråkig finländare i Sverige. Beteckningen Sverigefinne är relativtny och den kommer att användas i kyrkan tillsammans med budskapet att detbedrivs ett Sverigefinskt arbete. Det är både det svenska och det finska somska lyftas fram. Arbetet kommer också att bedrivas på både svenska och fin-ska språket.

När Heini flyttade från Finland till Sverige behövde hon ett internordisktflyttningsbetyg. Flyttningsbetyget gör att hon snabbt blir ansluten till detsocialförsäkringssystem som finns i Sverige. Hon blir ”papperssvensk”. Detgör att det finns olika dimensioner i medborgarbegreppet. Hon menar attman både kan vara medborgare direkt när man föds och att det kan ske enutveckling till ett medborgarskap. För den som föds i ett land och är medbor-gare där kan medborgarskapet finnas från födseln. För den som invandrarkan man också diskutera åldrar, man kan vara år efter finsk tid men, som iHeinis fall, dryga två år efter svensk tid (hon har varit den tiden i Sverige).Hennes ”medborgarålder” är drygt två år och på den tiden blir man inte heltförsvenskad. Att bli medborgare eller bli svensk är en process.

Jakob har invandrat från Syrien. Han kom till Sverige för två år sedan ochmenar att ett svenskt medborgarskap är viktigt: ”Jag bor här, då måste jagvara svensk medborgare”. Samtidigt anser han sig också som medborgare iSyrien.

Thomas kom som flykting till Sverige och uppfattar att han är medborga-re, han har svenskt medborgarskap:

”Jag är medborgare. Jag har svenskt medborgarskap, jag har, därför attjag har bott många år här. Och då får man medborgarskap när mansöker det efter fem år.”

Thomas menar att tidsmässigt uppfattade han att han var medborgare redan iTurkiet trots att han då bara var i tonåren. Han invandrade till Sverige när hanvar cirka år. När han väl var i Sverige så tyckte han att han kände sig sommedborgare efter fyra, fem år. Han ansökte om svenskt medborgarskap när


han var år och fick ansökan beviljad. Men då menar han att han egentligenvar dubbel medborgare, eftersom han ju redan hade känt sig som medborgarei Turkiet.

Thomas menar att om man bor i landet är det naturligt att ansöka omsvenskt medborgarskap, men det kan också finnas andra anledningar till attansöka:

”När man har svensk medborgare det blir lättare när man reser, ochdet blir ja, i stort sett det blir bra för att komma till ett arbete. Man fårlättare jobb, även i andra länder som Norge, Danmark. Och jag fåringa politiska problem.”

Med andra ord är det praktiskt och lättare med ett svenskt medborgarskap.Om Thomas vill resa tillbaka till Turkiet behöver han inget visum om han ärsvensk medborgare. Utan svenskt medborgarskap måste han alltid förlängasitt turkiska pass, annars får han böter. Det är inte enkelt att förlänga passet,det tar ofta lång tid. Det kan också uppstå politiska problem om han inte harsvenskt medborgarskap. Eftersom han inte gjort militärtjänst i Turkiet kanmyndigheterna komma att kräva detta av honom. I Sverige behöver inte Tho-mas göra någon militärtjänst, han har blivit frikallad. Ytterligare skäl att sökasvenskt medborgarskap är att Thomas ”känner sig” svensk:

”Jag känner mig inte nu turkisk, jag känner mig som svensk. Fast jag ärinvandrare. Jag känner mig så för att jag har bott så många år och tän-ker inte återvända mer till Turkiet.”

Thomas har anhöriga som invandrat till Sverige när de var äldre. Det finnsinga problem med tanke på deras rättigheter i samhället. Däremot finns pro-blem med trivsel, de är anpassade till en annan kultur:

”Deras rättigheter är väldigt bra. Dom får sina rättigheter och allting,men trivs inte. För dom är anpassade till kulturen därborta när manbott va, och det blir mycket svårt för dom, för dom är äldre. Med språk,dom känner inte som en medborgare. Men om man ser med livet, domfår hjälp. Och Sverige är bra på att ta hand om dom. Alltså socialbitenoch allting. Dom som är äldre och så där dom gärna vill vara hemma isitt land, dom trivdes bättre, för att dom har levt där. ”

Släktingarna är över år och de känner sig som medborgare, men ändå inte.Thomas menar att de hela tiden tänker på sitt hemland, de drömmer om det.Nu har dock släktingarna bott i över tio år i Sverige och de börjar anpassa sig.


Det stora problemet är det svenska språket. Thomas menar att de på grund avåldern har större svårigheter att lära sig svenska.

Själv uppfattar sig Thomas som medborgare i Eskilstuna, att han har ettlokalt medborgarskap. Att vara medborgare är att vara lika, att bemötas lika,och eftersom han blir bemött lika nationellt och lokalt är han medborgare:

”Ja, jag känner mig som alla andra folk och jag känner inte att det finnsskillnad mellan jag och en svensk. Jag betalar lika mycket skatt somdom andra och jag jobbar lika mycket som dom. Det gäller sammatider, samma för dom också. Jag tänker så här: när jag är medborgare,om jag går till en post eller till bank, då har vi rätt allihopa, lika myck-et. Det finns ingen skillnad, alltså att en ska komma före än andra.”

Han vistas oftast i bostadsområdet utanför centrala Eskilstuna och i centralaEskilstuna. Dessutom besöker han och familjen gärna släkt och vänner i an-dra delar av Sverige.

Alex kom till Sverige som flykting från Bosnien och befinner sig just nu ien situation då han uppfattar att han är bosnisk medborgare och ändå inte.Han är inte heller svensk medborgare:

”Det är det som är svårast för mig när någon frågar mig… Vad harDu... jag har inget medborgarskap. Det som jag vill just nu att jag skabli en svensk… Ja, det är det som jag vill. Det är därför jag är här och …Jag säger alltid gärna och jag står för att jag är född i Bosnien och jaghar min religion… jag har mina rötter och allt det där, traditioner ochallt möjligt men ja… medborgarskap vill jag ändra, jag vill inte varabosnier.”

Alex vill med andra ord byta från en geografisk och administrativ tillhörighettill en annan.

Om intervjupersonerna hade koncentrerat sig på att berätta om sin rela-tion till staten, att presentera sig som medborgare, skulle vi ha kunnat stannahär. Men intervjupersonerna talar om sig själva utifrån att de har ännu flerrelationer som de vill lyfta fram. Medborgarbegreppet fylls med mer innehållän individens relation till staten.

7.2.2 Olika tillhörigheter i olika livsfaser

Att vara tillhörig ett boendeområde eller en kommun innebär med viss auto-matik en tillhörighet till ett administrativt system. Man får inte välja att till-


höra detta administrativa system, men behöver heller inte ansöka eller an-stränga sig för att vara tillhörig. I andra sammanhang kan andra villkor gällaför tillhörighet. Man kan behöva kvalificera sig eller ansöka.

Att föreställa sig tillhörigheten till ett system är en tankemodell. En annantankemodell skulle kunna vara att man går igenom olika faser i livet. Manföds, utvecklar relationer, utbildar sig, får arbete, bildar familj, åldras och dör.Dessa faser finns, men det finns inte någon självklarhet i annat än döden fören person som är född. Det finns ingen automatik i att kunna utveckla rela-tioner, utbilda sig, få arbete etc. Här behövs en avsiktlig handling från män-niskan och omgivningen.

När intervjupersonerna berättade visade det sig att de också talade om sigsjälva utifrån olika roller som kan hänföras till olika livsfaser. Ibland önskaderoller, ibland oönskade roller. I den här delen möter vi också intervjuperso-nerna som arbetskraft, brukare, klienter och konsumenter.

En av de viktigaste händelserna i en människas liv, menar Thomas, är attbilda familj. Han kände glädje när han tog körkortet, men framförallt varglädjen stor när han blev pappa. Han gifte sig när han var knappt år ochblev pappa när han var .

Lena för in dimensionen att familjen, särskilt föräldrarna, är ställföreträ-dande medborgare för barnen:

”Snabbt och spontant så tycker jag väl att dom första åren, då är väl ialla fall ens föräldrar på nåt sätt ställföreträdare för dig för du är väldigtutlämnad eller ... väldigt maktlös som liten nyfödd baby. Men när dubörjar skolan tycker jag, då har vi ju röster. Som i klassen, det är väl därdet börjar eller dagis eller vad man nu har. Man börjar påverka sinomgivning mer eller mindre högljutt och mer eller mindre framgångs-rikt men jag tror att man måste vara ... ja i ett större sammanhang.”

Om föräldrarna kan vara ställföreträdande medborgare så kan släktingarnasom grupp ge ett annat stöd. De kan fungera som ställföreträdande ekono-miskt system, som bank. När Thomas hade arbetat några år som industriar-betare fick han låna pengar av släktingar och kunde köpa en restaurang:

”Vi har sånt hjälpmedel att vi hjälper varandra. Att vi ställer upp för var-andra. Man kan lita på varandra. Fullständigt. När man säger någontingman behöver inte va skriftlig. Här i Sverige, alltid du måste skriva under.”

Det kan också uppkomma ett gränsland mellan familj och arbete. Familjenblir både privat och del av offentligheten. Ett exempel är Anita och hennesfamilj, vilka har haft fosterbarn där barn och ungdomar kommit från hela


Sverige. Fosterbarnen har varit en inkomstkälla, men mer än det har barnenvarit en källa till glädje.

Under åren som fosterförälder har Anita försökt att i mesta möjliga månbehålla kontakten med barnens biologiska föräldrar. Barnen tillhör sina bio-logiska föräldrar:

”Ja, vi bara lånar. Föräldrarna ... egna föräldrarna dom är ju en tillgång,det är alltid så. Det är dom som känner sina barn bäst fast dom inte harkommit överens med dom eller omständigheterna har varit svåra. Så ärdet, men det är deras barn.”

I det här fallet blir fosterfamiljen ställföreträdande föräldrar och därmed ock-så ställföreträdande medborgare för barnen.

Flera av de yngre intervjupersonerna lyfter fram kamratkretsen. Alex del-tar i flera band och det första bandet kontaktade honom eftersom de hadehört talas om honom:

”Det första bandet som jag började spela i var Balkan Art Music, dåvar det dom som kontaktade mig. Ja, dom hörde att det är en som harkommit till Sverige som kan spela folkmusik från Balkan, från dom därländerna som finns just nu, och dom ringde till mig bara och frågadeom jag var intresserad att spela. Då sa jag ja på en gång och det var enbra början.”

Därefter gick Alex en trumkurs i en studiecirkel:

”För att sätta mina kunskaper inom några grundregler eller hur skaman säga, för att läsa lite noter. Dom flesta saker jag lärde mig kundejag tidigare men visste inte skriva det på papper och läsa. Där träffadejag en trumlärare och hans tjej som har ett band som jag spelar just nui, det är det andra bandet alltså.”

Också det tredje bandet kom han in i därför att deltagarna frågade honom omhan ville delta. Genom tillhörigheten får Alex möjlighet att spela, men ocksåatt visa för andra att han kan spela.

Även Jenny deltar i ett rockband. Bandet sköter sig själva i repetitionslo-kalen och det arbetssätt som musikbandet har leder till att gruppen ocksåutvecklas till en vänskapskrets. Vad kommer då att hända med tillhörighetennär ungdomarna slutar gymnasiet, kanske flyttar eller får barn? Flyttar de?

”Det gör vi inte. Jag vet inte. Det är så tråkigt med att vi, vi är ju i en


ålder där folk vill röra på sig. Så det är ju jättetråkigt faktiskt. Vi harsagt nu att vi ska satsa det här året och börjar det gå bra så ska allastanna. Börjar vi få spelningar så stannar alla i Eskilstuna. Då får manjobba eller läsa här. Så ser vi vad som händer. Eller så får alla flytta, tillStockholm. Alla måste flytta till samma. Det finns ju i och för sig bandi Eskilstuna som, jag har en kompis som bor i Stockholm så har hanbandet här. Han åker hit jämt, men det blir inte billigt.”

Intervjupersonerna skulle kunna ha en tillhörighet till utbildningssystemet,arbetsmarknaden eller vara pensionärer. Det visar sig att Jenny både var stu-derande och arbetade då och då, Alex studerade och hade ett projektarbetedeltid och Jakob studerade och hade ett projektarbete. Olivia och Thomasvar båda arbetslösa. Hedvig, Henry, Heini, Lena, Linda och Kjell hade allaarbete och Anita var sjukpensionär.

Alla intervjupersoner är i någon form brukare. De personer som har barneller är sjuka har dock en mer omfattande brukarroll. Anita sitter i ett brukar-råd för pensionärer, Olivia i ett boenderåd och Henry i ett yrkesråd. De somhar små barn, Jakob, Olivia, Thomas och Henry är brukare av öppen vård,hälsovård och skola. Anitas hälsa ger problem och hon är brukare av sjuk-vård. Även Lena är av och till brukare av sjukvård. Flera är studerande och iden ålder då de skulle kunna kallas brukare av utbildningssystemet och där-med sitta i någon form av råd, såsom elevråd. Det gäller Jenny som går pånationellt program på gymnasiet och Alex och Jakob som går på Komvux.Ingen av dem sitter dock i något råd i denna brukarroll.

Intervjupersonerna beskrev sällan sig själva som brukare och ingen upp-fattade sig som klient. Däremot gavs olika berättelser och kommentarer därintervjupersonerna kan beskrivas som brukare eller klient. Beroende på hurklientrelationen tolkas kan alla vara klienter, om anslutning till socialförsäk-ringssystemet ger den rollen. Om vi istället ser klientrollen som att personer-na är beroende av ekonomiskt bistånd blir situationen komplicerad. Att haekonomiskt bistånd eller arbetslöshetsersättning kan likna varandra. Av dekommentarer som gavs av intervjupersonerna framgår att i gruppen finns bådeklienter, tolkat som beroende av ekonomiskt bistånd och klienter, tolkat somberoende av arbetslöshetsersättning representerade. Frågan hur beroendet avden egna familjen, eller släkten, och studiestöd ska tolkas lämnar jag öppen.

Om det fanns några få kommentarer om brukar- och klientrollen, så vardet däremot sällsynt att intervjupersonerna berättade om något som kundebeskriva dem själva som konsumenter eller producenter/försäljare. Thomasberättade dock om en av sina första affärer. Det var när han skulle sälja en bil.Det var två svenska unga män som köpte den och eftersom de kom överensöverlämnade han bilen utan att männen lämnade hela köpesumman. Istället


lämnade de ett körkort som pant och männen skulle återkomma efter någradagar. När hans assyrianska kamrater fick höra detta blev de förskräckta ochtrodde att Thomas aldrig skulle få resten av pengarna. Thomas var van vid attmuntliga avtal skulle gälla, vilket han menar fungerar bra bland assyrierna.Försäljningen slutade med att svenskarna betalade utan problem, men Tho-mas uppfattar att det hade varit svårt att bevisa att det fanns ett avtal och attdet alltid finns folk som inte följer avtal.

Alla inblandade parter i den här affären fanns i Sverige och faller inom detsvenska lagrummet, men Thomas litade inte riktigt på att denna tillhörighetskulle kunna skydda honom i form av att den andra parten skulle följa lagen.Han uppfattade att för en svensk är legalitet och legitimitet inte alltid samma sak.

7.2.3 Medlem i förening eller kulturell gemenskap

Samtliga intervjupersoner är medlemmar i en kommun och precis som be-greppet medborgare är begreppet medlem mångfasetterat. Begreppet med-lem används under intervjuerna då intervjupersonerna berättar att de tillhören förening eller ett trossamfund.

Flera av dem berättar om att de varit medlemmar i föreningar men slutatatt delta. Anita har varit medlem i fackförening, och i förening för fosterför-äldrar. Hon är fortfarande med i Svenska kyrkan, men är inte lika aktiv somtidigare. Under två valperioder var hon aktiv kyrkopolitiker i en församling.Eftersom hon blivit vald till kyrkopolitiker innebär det att hon också varitmedlem i ett politiskt parti. Hon är inte längre aktiv för hon känner att detparti som hon egentligen stöder inte för den politik i kommunen som honönskar. Det hon är mest tveksam inför är planeringen av stadsbygden, menframförallt inför hur äldreomsorgen organiseras.

För Thomas är medlemskapet i Syrisk-ortodoxa kyrkan betydelsefullt.Det innebär att han inte bara är medlem i assyriska gruppen här i Sverige, hanär också tillhörig en större enhet, nämligen Syrisk-ortodoxa kyrkan. Där finnsgemenskap och tron är något som förenar.

Tillhörigheten till den assyriska gruppen innebär också en språklig ge-menskap. Denna gemenskap lyfter också Heini fram. Hon var först mycketintresserad av att lära känna det svenska samhället och lära sig språket. Detvisade sig att det fanns stora skillnader mellan Sverige och Finland:

”I början tyckte jag det var liksom en kulturchock att flytta till Sverigedärför att så lite visste jag i Finland vad egentligen på vilket sätt ni leverhär i Sverige. Även om jag tycker att vi vet mycket mer om er än tvärt-om.”


Heini har studerat svenska i skolan. Det sätt som svenskar använder språketoch hur svenskar tänker är annorlunda mot hur finländare gör, menar Heini:

”Då tyckte jag i början att om jag hade flyttat till England eller någonannanstans så tyckte jag det skulle vara en mindre kulturchock därföratt här var så annorlunda än vad jag hade tyckt och tänkt.”

Språktillhörigheten får betydelse. Det var en överraskning för Heini att skill-naderna skulle vara så stora, särskilt är det skillnaderna i tänkesätt som Heinitycker sig se, men också hur språket används. Heini uppfattar att svenskanoch finskan befinner sig på olika plan. När hon använder svenskan innebärdet också att hon ser saker och ting annorlunda. Hon uppfattar till exempelatt svenskarna inte är så direkta och raka som finländarna, vilket har varitsvårt att vänja sig vid:

”Förstås skulle jag vilja säga att alla är så raka och direkta som möjligt,liksom hemma hos, men det är man inte och då måste man liksom ac-ceptera det och sen att bli van vid det på nåt sätt. Det har jag blivit,tycker jag. Nu för tiden tycker jag det rätt så kul att ni är annorlundaoch sen att hela samhället är inte likadant och sen språket är ganska kulatt använda.”

För Heini är finskan det språk som är ”närmast” men svenskan kommer alltnärmare. Ibland är det svårt att komma ihåg om ett program var på svenskeller finsk tv, eller om hon hört eller läst något på svenska eller finska. Detinnebär att hon ibland får svårt att hitta sista länken till den källa hon har.Hon får använda de ord hon kan och svenskan blir inte så nyanserad. Honuppfattar inte att svenskan är särskilt ordfattig utan att det är en annan di-mension som gör att svenskar inte är så direkta:

”Man använder inte ord, att man vill liksom lämna något kvar, denandra måste läsa igenom mellan raderna eller från kontexten. Det somman tänker, men det man inte vågar säga högt själv.”

Att svenskarna inte är så direkta kan väcka irritation hos finländare. För demär det viktigt att det sägs klart och tydligt vad en person tycker och tänker.Möjligen kan olika historiska erfarenheter ligga bakom skillnaderna, menarHeini:

”Det kanske är därför att liksom vi, när vi har varit i krig så var vitvungna att ta ansvar och sen att ta ställning. Så det är liksom hot och


sen att det hade på nåt sätt påverkat att vi också tycker att man måste ...man kan inte så väldigt mycket leka med ord utan att man måste sägavad man tänker, rakt ut.”

För Alex är också medlemskap i trossamfund av betydelse, men han har istäl-let upplevt konflikter mellan människor på grund av olika religioner. Självtillhörde han den kristna församlingen, den Serbiska kyrkan, i Bosnien. Detvar först i Sverige som han hörde att församlingen kallas ortodox. I Stock-holm och Katrineholm finns kyrkor för ortodoxa, men Alex har inte besöktdessa. Han har kontakt med andra som kommit från samma område i Bos-nien som han, men lika mycket med andra personer. Alex uppfattar inte, somexempelvis Thomas, att han är tillhörig en viss kulturell grupp. Just nu är inteAlex medlem i några föreningar:

”Ja, men det blir säkert några föreningar som jag tänkte gå till. Sen ...nu är det fortfarande det första steget som jag har tagit i det svenskasamhället, jag försöker lära mig språket, känna till folket, traditioneroch försöka fixa ett jobb för att klara mig i livet. Sen när jag har ettjobb som är fast och trygghet, också fixa familj, försöka tänka också pålite mer ... ja, att tillbringa lite mer tid med musiken, i musiken så kan-ske ja...”

Jenny är medlem i en politisk ungdomsförening, Grön ungdom, och i idrotts-föreningen Eskilstuna Basket. Hon har spelat basket i flera år och sitter sedanett år tillbaka med i styrelsen. Däremot är hon inte medlem i någon musikfö-rening. Hon är inte aktiv i något elevråd :

”Tiden räcker inte till nåt mer. Jag försöker alltid va med överallt, påalla områden och till slut måste man välja. Fast det är inte kul att välja.”

Under tonåren ägnade sig Linda ofta åt ridning. Hon gick på en ridskola somkommunen ansvarar för, Vilsta ridskola. När hon deltog i den verksamhetenvar hon medlem i Eskilstunaortens ryttarförening. Linda är hovslagare, mendet är inte lätt att få arbete i detta yrke. Hon skulle önska att hon fick lite merpraktik inom området, men hennes stora hästintresse får vila ett tag. Det äralltför kostsamt att fortsätta det intresset just nu.

Lena uppfattar sig som passiv just nu:

”Hade du frågat mig för år sen, då hade jag nog gärna engagerat migmer, nu gjorde jag inte det. Jag prioriterade annat i mitt liv. Nu tyckerman att man ser att de politiska partierna dom suger inte upp ungdo-


marna och så dom har inte den genomslagskraften längre som dom harhaft, utan då är det mera andra saker som ... och det tycker jag är trå-kigt. Som jag ser det är väl fackföreningarna, där finns ju nån slagsgräsrotsnivå.”

Det finns däremot en problematik i fackföreningarna, menar Lena, eftersomde förväntas organisera samtliga på en arbetsplats och därmed människor medolika politiska åsikter. Problematiken består av att det ofta är företrädare frånen enda politisk riktning som är aktiva och väljs till förtroendemannaposter.Det saknas representanter från olika ”politiska läger”:

”Det är klart att det finns alla politiska åsikter men det är möjligt attdet är dom som är mest aktiva i styrelsen och så, dom är nog, vad ska vikalla det, main-stream-sossar, eller vad man nu ska kalla det. Jag trorinte du hittar dom här riktigt anarkistiska vänstermänniskorna och intedom här lite blåare människorna heller utan det är nog nån slags mitt-fåra men det är ju som jag upplever det, jag kanske har fel…”

Kjell är ordförande i en samfällighetsförening bland radhusen där han bor,vilket är ”jordnära”. Livet fylls också av kontakterna med barn och barnbarn:

”Jag tycker att mitt liv är fyllt, tiden räcker inte till. Ja, ibland kännsdet liksom lite ... det är då man liksom, när man sticker iväg på semes-ter det är då man känner att nu skiter jag i det här ett tag.”

Kjell är också medlem i Handelstjänstemannaförbundet och i ett politisktparti. Han har tidigare varit politiskt aktiv, men i och med förändringar i ar-betet, i form av ändrade arbetstider och förflyttning till Eskilstuna, blev detsvårare att hinna med. Dessutom menar han att hans parti: ”skjutit iväg liteför långt åt höger för min smak”.

Hedvig är medlem i Företagarföreningen som kan ses som en sorts fack-förening. Där är hon aktiv och sitter i styrelsen. Hon har tidigare varit med-lem i idrottsföreningar, men inte nu längre. Slutligen är hon också medlem ivägsamfälligheten i bostadsområdet.

Olivia var en gång i sin ungdom medlem i ssu, men avslutade det engage-manget när hon bildade familj. Hon har också varit i olika kyrkor och lyss-nat, men hon är inte medlem eller engagerad i någon särskild kyrka. Istället ärhon ”nyfiken på alla religioner”. Hon har besökt Allaktivitetshuset Knutenregelbundet och för inte så länge sedan deltog hon i kurs om kooperativtarbete. Det var efter den kursen som hon blev medlem i arbetskooperativetTalkoo. Hon är intresserad av vävning och väntar på att det ska öppnas ett


allaktivitetshus i Lagersberg. Allaktivitetshuset är tänkt att placeras i sammalokal som arbetskooperativet Talkoo. Där kan Olivia tänka sig att det skullekunna bli offentliga diskussioner.

Avståndet till en samlingsplats har betydelse. Eskilstuna stad delas upp avstörre gator, av Eskilstunaån och också av järnvägen. Råbergstorp, Lagers-berg och Nyfors ligger, enligt Olivia ”på denna sidan järnvägen”. Att gå nerpå stan och sitta och prata det är för långt, menar hon. Men till Nyfors kanOlivia tänka sig att gå. Därmed blir Nyfors ”häråt”, på denna sidan:

”Sen är det slut. Ha, ha. Ja, den här sidan alltså, om stan.”

Är det med andra ord för långt att åka till exempelvis bostadsområdet Skift-inge, som ligger på andra sidan järnvägen och ån?

”Nja, nej det är det nog inte heller, men jag har inte varit dit nej. Ja detär ner till city och sen är det ja, hem igen.”

Helst skulle hon vilja bo på landet, men den möjligheten finns inte just nu.Istället är Olivia medlem i Hyresgästföreningen och har engagerat sig för attdet ska finnas odlingslotter i bostadsområdet.

7.2.3.1 Mer än medlem

Att vara medlem kan uppfattas på olika sätt. Medlemskapet kan vara en till-hörighet, såsom när vi är medlemmar i en kommun. Medlemskapet kan varagivet. Medlemskapet kan vara något vi ansöker om. Vi ansöker om medlem-skap i idrottsföreningen och när vi inte längre vill tillhöra slutar vi att betalaavgift. Därmed är vi inte längre tillhöriga. Men vissa medlemskap kan ha an-nan karaktär. För flera av intervjupersonerna är medlemskapet i en särskildkyrklig församling något man antingen föds in i eller något man själv väljer. Ibåda fallen har medlemskapet karaktär av att vara livet ut.

I Sverige har Svenska kyrkans relation till staten förändrats från år .Det har stiftas en lag om trossamfund. Det sättet att tolka kyrkans roll ärdock något främmande för Heini. Hon menar att vara medborgare kan liknasvid att tillhöra ett trossamfund, men relationen blir då inte till staten utan tilltrossamfundet. Kyrkan är också överordnad de nationella gränserna. Är enperson kristen går det utöver stat och nation:

”Jag kan inte nu välja kyrka, kyrkotillhörighet för mig det var obliga-toriskt därför att jag jobbar i kyrkan. Men för den som jobbar någon


annanstans så det är en fråga, man kan vara utanför eller träda in. Enmedlem i nån förening, för mig det är en ytligare, jag kan påbörja ochsen avsluta, men att vara medlem i Svenska kyrkan det är något för helamitt liv.”

Heini menar att för henne träder hon in en gång och ut en gång i trossamfun-det. Och utträdet är när man dör.

På liknande sätt som Heini beskriver trossamfundet, beskriver också Ja-kob och Thomas medlemskapet i Syrisk-Ortodoxa kyrkan.

Heini beskriver också en annan tillhörighet som inte är enkel att förändra.Hon är uppvuxen på en gård och för henne är det betydelsefullt att ha möjlig-het att komma tillbaka till gården, till jorden. Det är inte egentligen relatio-nen till staten som är central, det är kombinationen relationen till staten ochrelationen till jorden:

”Det är jord som är våran och dit ska jag och dit vill jag. Det är just densom är den viktigaste, och att vara där utan att vara en finsk medborga-re det är omöjligt. Om man har jord där då måste man vara också finsk.”

Tillhörigheten till gården och orden blir betydelsefull. När Heinis föräldrarinte längre kan sköta jorden och inte längre är i livet kommer troligen ingenlängre att bo på gården. Gården är ändå syskonens och de kommer att besökaden. För Heini blir gården en symbol, det är både en fysisk och en mentalplats. Det är en utgångspunkt för tänkande och handling. En annan dimensi-on är att hon ärver sin del av gården och det är otänkbart att inte ta vara på ettarv:

”Därför att jag har ärvt så jag kan inte slösa bort eller kasta bort den.Jag måste behålla, eller den vill jag behålla.”

Att lämna sitt finländska medborgarskap skulle vara en förlust, rentav ett svek:

”Om jag valde att vara en svensk medborgare så tycker jag att jag harförlorat något, jag har svikit något som har varit mitt hela mitt liv.”

7.2.4 Förändrad tillhörighet

Tillhörigheten kan förändras frivilligt eller ofrivilligt. Tillhörigheten föränd-ras också beroende på fas i livet. Ett exempel är den obligatoriska skolan, därtillhörigheten bygger på ålder. Vid en viss ålder är personen inte längre tillhö-


rig. Flera av intervjupersonerna har flyttat eller flytt. Någon är skild, någonhar förlorat en nära anhörig, flera av intervjupersonerna har barn som flyttathemifrån, andra har bytt arbetsplats.

Heini är inte flykting eller anhöriginvandrare, hon är här av andra skäl:

”Jag ville vara utomlands, att vara utanför finska gränsen. Det var ock-så bra för min del i Sverige, det är inte så väldigt exotiskt och det är inteväldigt långt borta, men ändå. Och sen att lära språket, det var egentli-gen en viktig grej. Jag ville lära mig ordentligt svenska därför att detfinns tjänster i Finland, i Finska lutherska kyrkan till exempel, ellernån annanstans där man behöver kunna svenska språket.”

Den ursprungliga tanken för Heinis del var att hon skulle arbeta några år i ett”lagom” främmande land, men efter att ha varit i landet några år börjar honfundera över om det också kan bli så att hon stannar en längre period:

”Nu vet jag inte om jag kommer att återvända. När jag kom hit såförstod jag att nu är jag också en av dessa, alltså invandrare. Så man fårse vad som händer i livet. På nåt sätt att man tänker hela tiden att jagska tillbaka nån gång, men när jag bosatte mig här, då började jag tänkaockså att nu är jag en av dessa invandrare och det är många som harstannat kvar, så jag får nu se vad som händer mig.”

Hon har två syskon och alla tre syskonen bor utanför Finland. Heini besökerFinland regelbundet. Hon är den av syskonen som bor närmast och förväntasta hand om föräldrarna och den gård som de kommer ifrån.

Olivia har själv flyttat mellan olika delar av landet så hon vet hur det är attkomma ny till ett område. Olivia fick ändra sig för att ”bli medborgare i Norr-land” och dessa nya förutsättningar hade betydelse för hur vardagslivet lev-des. Detta liv skilde sig från det hon var van vid från Eskilstuna. Visserligenvar det bad och fiske på sommaren och skidor på vintern, men det fanns inteslalomåkning och ingen hoppbacke. Olivia uppfattar att hon aldrig blev ”med-borgare” i Norrland, trots att hon bodde där i några år:

”Jag blev aldrig det. Jag vande mig inte. Jag ville bara ner igen. Jag varinte född där uppe. Visst trivdes jag, det gjorde jag visst, ibland folketalltihopa och så. Men att nej.”

Det var mörkt på vinter, mörkt när hon åkte hemifrån på morgonen och mörktnär hon kom hem. På sommaren var det istället ljust hela dygnet. Olivia hadefamilj och arbete så det var inte det som saknades. Det var snarare en känsla


av att vara ”hemma”. I Eskilstuna kommun finns personer som inte är föddai kommunen men som av olika skäl kanske aldrig kan komma ”hem”. Vadkan man som enskild person egentligen göra för att underlätta för sig självoch för omgivningen så att livet blir mera drägligt? Olivia menar att det ärviktigt att de som flyttar in presenterar sig själva:

”Ja, gå ut bland folk och kanske presentera sig. Så var det mycket förr.Den har kommit bort, den seden. Man talar om vem man är och vadman sysslar med. Ja, vad man gör på fritiden, man kan ju finna mångamed samma intresse. Komma med i gemenskapen. Det är A och O. Demåste gå med i föreningar och studiecirklar.”

Med andra ord, menar hon, skulle det vara en fördel om personer som flytta-de in till ett bostadsområde tog kontakt med de närmaste grannarna och heltenkelt knackade på och presenterade sig. Det behöver inte innebära att perso-nerna behöver ha med sig blommor eller ens kaffebröd, det räcker att baraknacka på och säga hej, menar Olivia.

Hedvig drar paralleller mellan att komma till ett nytt land och att kommatill en ny arbetsplats. I båda fallet behöver den som kommer lära sig språketför att ha en chans att ”komma in”. Varje arbetsplats har ett ”visst sätt”. Detär därför det tar en ”sån tid” att komma in på en ny arbetsplats. Hur lång tiddet tar, beror på hur snabbt den nya personen lär sig ”språket”, men också påhur de personer som finns i gruppen agerar.

Eftersom Hedvig arbetat på flera olika arbetsplatser har hon fått arbetamed att lära sig nya ”språk”. Nu när hon arbetar hos olika uppdragsgivareflera dagar i veckan måste hon i ännu högre grad snabbt lära sig nya språk.Dessutom måste hon delta i en situation där uppdragsgivaren och hon skaanvända ett gemensamt språk, det språk som används inom ekonomi. De måstehitta ord som blir meningsfulla för båda parter:

”Det märker man vissa gånger också att det har inte gått hem det jaghar sagt. I synnerhet när man pratar om siffror och resultat och sånthär då. Vissa, dom är ju hemma direkt och med vissa dom där får manta en bit i taget och en bit i taget och en bit i taget innan det går hem.”

Om nu Hedvigs uppdragsgivare kan lära sig ”tala ekonomispråk” så skullekanske alla människor kunna lära sig ”tala politikspråk”:

”Ska man vara ... ja säg politiskt så måste du nästan ha typ mentor somdu går med. Som säger hur det fungerar. Först så får man lära sig sättet,rutiner och arbetslivet inom det politiska. Sedan är det ju fakta – du


har ju en faktabit som du måste sätta dig in i och som inte är liten. Jagser ju bara det här inom Företagarföreningen, det är ju mycket att läsapå.”

7.2.5 Tillhörigheter – en sammanfattning

Av de intervjuade personerna har fem invandrat till Sverige. Anita invandradesom arbetskraft från Finland. Thomas och Alex har kommit som flyktingar.Jakob kom som anhörig och Heini kom för att utlandstjänstgöring kundevara en merit och en möjlighet till språkstudier, kanske också lite äventyr.Alla utom Alex kan resa mellan Sverige och sitt ursprungsland.

Anita och Heini har en språklig kulturell tillhörighet både i Sverige ochFinland och har ingen önskan att bli ”svenska”, Anita är finne och Heini ärSverigefinne. Thomas och Jakob har en språklig, kulturell tillhörighet somgår över flera nationsgränser, då de är assyrier. Precis som Anita och Heinihar de också en religiös tillhörighet som överträder nationsgränserna. Alexhar en språklig kulturell tillhörighet som blivit problematisk, han har ocksåen religiös tillhörighet som går utöver nationsgränserna. Ett svenskt medbor-garskap skulle underlätta för honom. Då kan han förändra relationen till detland där han bodde tidigare.

Anita, Thomas och Heini uppfattar sig som Eskilstunabor. Anita och Tho-mas har svenskt medborgarskap medan Jakob och Alex gärna vill ha svensktmedborgarskap. Heini skulle gärna vilja ha dubbelt medborgarskap. Thomasuppfattar sig som ”svensk”. Heini uppfattar sig som Nordbo och både Anitaoch Heini uppfattar sig som européer. Ingen av dem som invandrat uppfattarsig som ”medborgare i världen”.

Jakob och Alex tillhör utbildningssystemet. Jakob, Alex och Heini tillhörarbetslivet. Samtliga har tillhörighet till socialförsäkringssystemet och fören-ingslivet samt säger också att de har en språklig, kulturell tillhörighet sominte är ursprungligt svensk.

Av dem som är födda i Sverige är det främst Jenny, Olivia, Kjell och Hen-ry som tydligast lyfter fram tillhörighet till familjelivet. Olivia och Kjell mar-kerar också tillhörighet till bostadsområdet. Flera är dagmedborgare och detär Lena, Hedvig och Olivia som markerar tillhörighet till Eskilstuna. Jenny,Olivia, Kjell, Linda, Henry, Hedvig och Lena har samtliga svenskt medbor-garskap och samtliga uppfattar också att medborgarskapet är en tillhörighettill nationen. Däremot är det bara Kjell som markerar att han är svensk. Ingenuppfattar sig som Nordbo. Enbart Lena uppfattar sig som europé. Oliviauppfattar sig som Eskilstunabo, men samtidigt är hon öppen för att ha ett”universellt” medborgarskap.


I denna grupp betonas socialförsäkringssystemet i lägre grad. Det är Oli-via som lyfter fram stöd vid arbetslöshet och ekonomiskt bistånd samt Lenaoch Hedvig som har erfarenhet från sjukvården. Enbart Jenny tillhör utbild-ningssystemet. Däremot har samtliga tillhörighet till arbetsmarknaden ochsamtliga har tillhörighet till föreningslivet. Ingen nämner någon icke-svenskspråk- eller kulturtillhörighet.

Tillhörigheten kan vara en fråga om juridik, vilket land man är juridisktknuten till. Tillhörighet kan man födas till, flytta till och ansöka om tillträdetill. Man kan bli svensk medborgare utan att vara ”svensk”. Enbart genom attbosätta sig i Sverige blir invånarna också tillhöriga i socialförsäkringssyste-met, man blir ”papperssvensk”. Det behövs ingen ansökan till denna tillhö-righet. Genom födsel kan man också vara tillhörig en språklig, kulturell ellerreligiös grupp. Man kan vara assyrier, finne, Sverigefinne eller kristen. Tillhö-righeten kan också ske genom en aktivitet – att man exempelvis studerar, ar-betar eller är med i föreningslivet. Jag får intrycket att tillhörighet i familjeli-vet markeras när man själv bor hemma, när barnen är små och när barnensjälva bildat familj och barnbarnen kommer. En sammanfattning av de olikatillhörigheterna skulle kunna se ut enligt nedan:• Att födas in i något• Att ansöka om något• Att prioritera något (att tycka något är viktigt)• Att vara positiv till något• Att vara negativ till något• Att vara aktiv inom något• Att känna att man är delaktig i något

Det är inte tillhörigheten till offentlig makt eller offentlig administration somnämns oftast, istället nämns tillhörighet, eller önskad tillhörighet till det eko-nomiska systemet i form av arbete och till livsvärlden i form av privat ochoffentligt liv. I det offentliga livet är det inte den politiska människan i formav medborgare eller kommunmedlem som går ut i offentlighet som nämns,även om det finns exempel, utan snarare en föreningsmänniska, en fritids-människa.

Om vi tar exempel från intervjupersonerna kan vi exempelvis säga att Jen-ny föds in i ett svenskt medborgarskap, kommunalt medlemskap och i enfamilj. Hon har aktivt sökt sig till föreningslivet och är aktiv där. Thomas haransökt om svenskt medborgarskap, aktivt flyttat till Eskilstuna kommun ochaktivt bildat en familj. Det är tveksamt om han aktivt sökt sig till trossamfun-det, det verkar vara en mer eller mindre automatisk tillhörighet, han är ”merän medlem”. Det övriga föreningslivet har han aktivt sökt sig till och är aktivdär, främst till en kulturförening som har anknytning till trossamfundet. Be-


roende på barnens ålder är han också engagerad i deras föreningsaktiviteter.Vi vet därmed att intervjupersonerna har en tilldelad respektive en aktiv

önskan om tillhörighet. En tillhörighet behöver dock inte innebära någonhögre grad av offentlighet. Intervjupersonerna skulle kunna vara postgiro-medlemmar och enbart se sitt medlemskap i en förening som en fråga om attbetala medlemsavgift. På samma sätt skulle de kunna betala skatt i kommu-nen och vara skattekommunmedlemmar, men dessa intervjupersoner går ut-över denna tillhörighet och deltar på något sätt i en offentlighet. I nästa av-snitt kommer vi att få se vilken offentlighet som intervjupersonerna menaratt de söker sig till och/eller använder.

7.3 Att söka sig till det offentligaoch till offentligheter

Att en mötesplats existerar, behöver inte innebära att invånarna använder sigav den eller att den är avsedd för en särskild aktivitet. Mötesplatser kan varafasta eller tillfälliga, de kan vara organiserade av det offentliga eller privata.

Inom Eskilstuna kommun finns en rad mötesplatser för diskussioner. Dessamötesplatser kan vara offentligt anordnade som Medborgarkontoret, Stads-huset, kommunens hemsida eller utställningar på biblioteket. De kan ocksåvara organiserade av folkbildande verksamheter, exempelvis Eskilstuna folk-högskolas öppna hus, studieförbundens studiecirkelverksamhet samt genomandra organisationers arrangemang. Förutom dessa mötesplatser, som är or-ganiserade av institutioner, förekommer fasta eller spontana fysiska eller vir-tuella offentligheter, mötesplatser som enskilda individer skapar.

7.3.1 Offentligheter – mötesplatser

Jennys rumsliga mötesplatser är musikhuset, kaféer, bibliotek och förenings-lokaler, men även virtuella mötesplatser är viktiga. Hon sköter en hel del avarbetet med basketföreningen via e-post:

”Vi har, hela styrelsen har internet nu då. Så fort det är någonting, istäl-let för att man ska sitta och ringa runt till folk så skickar man ut tillgruppen och sen så skickar dom tillbaka vad dom tycker.”

Hon deltar även i tillfälliga arrangemang som konferenser och festivaler, tillexempel musikfestivaler. Där träffar hon sina vänner och andra personer somdelar hennes intressen. Eftersom hon studerar på gymnasienivå finns hon hela


tiden i en mötesplats, skolan, men hon använder också biblioteket:

”När man kommer igång och har mycket plugg då går man mycket påbiblioteket.”

Hon arbetar också vissa timmar på ett kafé, en annan mötesplats. Hon kom-municerar och bildar sig en uppfattning om olika frågor via tidningar, inter-net och genom att se på tv:

”Först Eskilstuna-Kuriren varje morgon, sen så försöker jag läsa Af-tonbladet på internet på kvällen läser jag och sen så läser jag dn så fortjag kommer åt en. Sen läser jag lite blaskor, nej men Darling brukar jagläsa, det är en tidning som började på internet som, det är lite popmu-sik och kläder så där, det är som en veckotidning. Den kommer ut var-annan vecka. Alltså nu finns den som vanlig tidning. Jag visste inte omden när den var på internet. En tvärtom-tidning. Inte lika utseende-fixerad och sådär. Lite mer om, mer text om olika saker; intervjuer.”

Hennes mötesplatser är inte enbart lokala, hon är även ute offentligt natio-nellt via internet och internationellt genom sitt engagemang i Grön ungdom:

”Jag ska till Prag nu i september, med Grön ungdom. På imf och Världs-bankens möte och demonstrera, så får vi se vad det blir av det. Det skabli jättekul. Jag har velat åka till Prag jättelänge så det var därför jaghängde på. Det kommer folk från hela världen nästan. Sen ska jag göramitt specialarbete om Världsbanken.”

Det visar sig att Jenny har valt att leva sitt liv i och söka sig till olika offentligamötesplatser, hon är sällan hemma.

Lindas rumsliga mötesplats är musikhuset och gymmet. I någon mån res-tauranger där hon träffar sina vänner och andra. Hon är visserligen med i enfackförening, men har inte använt sig av den för att träda ut i offentligheten.Hennes intresse är inte heller att vistas i offentlighet, men hennes två arbeten,i ett kafé och som croupier, innebär att hon hela tiden uppehåller sig på mö-tesplatser, ett musikhus och olika restauranger. Möjligheten att vistas på mö-tesplatser, till exempel föreningsliv, hindras också av att det ofta kostar peng-ar. Bibliotek går hon sällan på. Hon undviker att läsa och föredrar bilder vil-ket innebär att hon hellre ser på tv. Även när hon ser på tv menar hon att honkan ha svårigheter att bilda sig en uppfattning, särskilt om politik, eftersompolitiker använder ett språk hon inte förstår:


”Hur vet man att det inte är politik i de samtal som förs på krogen? Ja,det är kanske på politik fast inte menat (så)... det är vardagslivet, lik-som allt … fast inte så som politikerna pratar. Jag tycker det är ganskasvårt. Dom har som ett eget språk tycker jag.”

Hon använder sällan datorer, men kan ordbehandling och kan använda sig avinternet. Hon har inte heller sökt någon information vid Medborgarkonto-ret, däremot har hon varit där och röstat:

”Jag tror att jag röstade där en gång, det är väl enda gången jag vartinne, förut låg väl Bostadsförmedlingen (där). Ja. Annars har jag intevart in. Jag vet inte ens vad är det för någonting.”

Hedvigs rumsliga mötesplatser är olika arbetsplatsers fikarum och framför-allt köksbordet i hemmet:

”Jo, köksbordet det är det bästa som finns. Där har vi väldiga diskus-sioner.”

Hon går också på möten hos Företagarföreningen. Hon använder sig av dags-tidningar och noterar att båda lokaltidningarna har varit ”nedlastade med in-sändare”, särskilt om stadens byggnadsplaner. Någon gång besöker hon bib-lioteket, ibland ser hon på tv, exempelvis dokumentärer. Men hennes intresseför att vistas i offentligheten är lågt.

Lenas rumsliga mötesplatser är fikarummet på arbetet och i föreningslivetgenom att hon är medlem i en fackförening och börjar engagera sig alltmer idet arbetet. Hon kan ordbehandling och söka på internet, men väljer iställetatt använda sig av telefon. En viktig mötesplats för Lena är de flitiga telefon-kontakter hon har. Hon använder sig av lokaltidningar och hon har skrivitinsändare. Hon använder sig sällan av biblioteket utan köper egna böcker. Påtv och radio ser och lyssnar hon på program om naturvetenskap, samhällsve-tenskap och beteendevetenskap. Ibland lyssnar hon på debatter på Radio Sörm-land.

Om kommunens hemsida ändrades så att det blir en interaktiv kontaktmellan politiker och invånarna i kommunen skulle det kunna underlätta, trorLena. Hon saknar ett öppet forum där medborgarna dygnet runt kan kommatill tals med politiker eller delta i någon annan diskussion:

”Det börjar ju finnas såna saker men jag har inte sett nåt på Eskilstuna-nivå, det är det här med chatt på nätet. Jag hörde politiker som ställdeupp i lördagsintervjun på p, dom deltar ofta chatt på nätet efteråt. Det


är rakt, pang, en kanal in i maktens korridorer verkligen. Men på denhär Eskilstunanivån så tror jag inte att det finns nån sån. Då får man välringa upp till kommunhuset där och försöka få prata med.”

Eftersom hon kör buss, finns hon hela tiden på vad som skulle kunna tolkassom en mötesplats. I vilket fall syns hon hela tiden och har kontakter medolika personer. Dessutom blir hon genom arbetet engagerad i hur ombyggna-der i staden genomförs. Eskilstuna kommun presenterar ibland planer förbyggnation, men Lena går inte exempelvis till bibliotek eller Medborgarkon-toret för att titta på dem. Den informationen får hon genom lokaltidningen.

”Jag är uppgiven för stadsplaneringen i Eskilstuna. Jag tycker den är heltfruktansvärd och speciellt trafiken eftersom jag sitter i trafiken varje dag.”

Det Lena tänker på är inte stora bostadsområden som byggs utan små detal-jer som att gatlyktor kunde stå en meter längre åt ett visst håll, eller att enskylt kunde varit placerad på ett annat sätt, en kurva kunde varit annorlundautformad så att trafiken, gående och till och med planteringar hade varit säk-rare.

Hon kanske hade varit mer engagerad i det offentliga under åren om intestudier och i viss mån sjukdom hade upptagit hennes tid. Hennes intresse föratt delta i offentligheten har dock ökat något under det senaste året.

Heinis rumsliga mötesplatser är helt enkelt trottoaren där hon möter för-samlingsmedlemmar och kyrkans rum, särskilt vid kyrkkaffet. Hennes arbe-te som präst innebär att hon nästan hela dagen vistas på olika mötesplatser.Är hon inte i kyrkan kan arbetet innebära att en tillfällig mötesplats skapas dåhon samtalar med enskilda eller familjer på annan plats. Det blir oftast attsamtalen sker i kyrkans lokaler eller i någons hem, mer sällan exempelvis på”lokal”:

”Jag tycker att restaurangerna inte är så väldigt trivsamma, men detmåste man också på nåt sätt göra nån gång tycker jag. Vara ute på stanoch möta människor, eller kanske se på vilket sätt det är här i stan. Jaghar en konfirmand som frågade mig om jag har besökt Lejonbaren iSkiftinge som är alldeles nyligen öppnad, en finsk bar och restaurang,ja en tonåring ville veta om jag har varit där och jag tyckte det varväldigt spännande att han frågade.”

Hon använder dagstidningar och hon läste information om kommunen fören kort tid sedan när hon flyttade till Eskilstuna. Eftersom Heini fick rösta ikommunalvalet vid valet fick hon snabbt sätta sig in i de olika partiernas


program. Hon hade tidigare bestämt sig för ett parti i Finland, men det visadesig att det motsvarande partier inte hade riktigt samma inriktning, särskiltinte när det gällde inställningen till eu. Det gjorde att Heini till slut tog kon-takt med ett annat parti och röstade på det partiet.

Hennes arbete innebär att gränsen mellan arbete och fritid är svår att draoch det innebär att hennes ”offentliga” arbete, hon är en offentlig person,finns med henne hela tiden. Vilket hon själv valt.

Anitas rumsliga mötesplatser är kaféer där hon träffar vänner, föreningsli-vets lokaler där diskussioner förs, särskilt Finska föreningens lokal, och ettkommunalt råd där hon deltar som representant för finsktalande. Rådet träf-fas i Stadshuset. Hon bildar sig en uppfattning genom att läsa svenska ochfinska tidningar, hon letar efter information på internet och hon ser på svenskoch finsk tv. På tv ser hon gärna debattprogram och hon lyssnar gärna påRadio Sörmland på bilradion. Under de senare åren har hon fått ett fysiskthandikapp och att delta i offentligheten genom att till exempel skriva en in-sändare är inte längre möjligt. Annars deltar hon gärna i offentligheten ochåker kontinuerligt till Eskilstuna just för att delta i olika mötesplatser ochdiskutera.

Olivias rumsliga mötesplats är bostadsområdets områdesgrupp och för-eningslivet, såsom idrottsföreningar och Hyresgästföreningen. Hon går ock-så då och då till ett allaktivitetshus. Hennes medlemskap i arbetskooperativetTalkoo, liksom att hon ofta tjänstgör som lokalvårdare, gör att hon vistas ilokaler som mycket väl kan vara en mötesplats för andra. Hennes arbete ärofta ett ensamarbete. Hon engagerar sig i föreningslivet framförallt genombarnets aktiviteter. Hennes intresse för att delta i det offentliga och diskuteraär inte så stort. Däremot vistas hon gärna i det offentliga och engagerar sig iandra aktiviteter, till exempel att arbeta praktiskt med miljöfrågor och att sät-ta upp en vävstol på allaktivitetshuset. Själv har hon medverkat i ett inslag idet regionala nyhetsprogrammet Östnytt. tv-inslaget handlade om det ny-startade arbetskooperativet Talkoo. Här blev Olivia i en mening en offentligperson för ett ögonblick.

Jakobs rumsliga mötesplats är föreningslivet i form av Syrisk-Ortodoxakyrkan och Syrianska föreningen. Särskilt festerna är viktiga aktiviteter. Hangår också till Allaktivitetshuset Knuten. Någon gång går familjen på restau-rang. Han använder han sig av det bibliotek som finns i en närbelägen skolaoch läser den lokala tidningen Sméjournalen, vilken delas ut till samtliga hus-håll i centrala Eskilstuna. Dessutom ser han på tv, gärna nyheter och text-tv.Han vill inte delta i diskussioner i offentligheten utan är mer intresserad avatt lyssna. Däremot är han engagerad i Syrisk-Ortodoxa kyrkan som lärareoch det kan ses som en viss offentlighet:


”Varje söndag måste man gå i kyrkan med familjen och sedan till för-eningen.”

Thomas rumsliga mötesplats är också föreningslivet. Assyriska föreningenhar möten, särskilt festerna är betydelsefulla:

”Man träffas i föreningen, och sen har vi ibland fester, stora fester somföreningen ordnar. Sen vi har ett en gång per år vi har en stor fest, visom kommer från samma by, som vi brukar träffas i Södertälje. Omman inte träffats på kanske några år, plötsligt man ser varandra där. Javi har kontakter med Södertälje och Örebro.”

I övrigt finns Syrisk-Ortodoxa kyrkan och en rad idrottsföreningar där främstbarnen deltar. Genom barnen deltar han också indirekt i dans och musikakti-viteter. Han går också ibland till Allaktivitetshuset Knuten. Ibland besökerhan vänner som har restaurang och diskuterar då vardagsproblem. Dessa dis-kussioner med vänner och familjer sker inte alltid i Eskilstuna. Diskussionerkan också föras på andra orter runt om i Sverige där exempelvis de som till-hör Syrisk-Ortodoxa kyrkan möts. Han bildar sig en uppfattning genom tv-program som nyheter, sport och filmer. Nu har han tid, men tidigare var hanmycket upptagen då han var egen företagare. Han är intresserad av att delta ioffentlighet och vill gärna träffa svenskar, men har egentligen bara funnitidrottsföreningar där också svenskar finns.

Alex rumsliga mötesplats är musikhuset, både repetitionslokalen och detkafé som finns. Dessutom förs diskussioner hemma hos vännerna. Han stu-derar och arbetar i musikhusets kafé och båda aktiviteterna gör att han stän-digt syns. När han dessutom deltar i ett musikband är han ofta en offentligperson. Han bildar sig uppfattningar genom att läsa lokaltidningen Folketoch Sméjournalen. Han använder också information på internet och ser påmusikprogram och film på tv. Han känner till Medborgarkontoret, mest föratt han gått igenom det för att komma till kommunens integrationsförvalt-ning. Eftersom Alex kommer ifrån Bosnien skulle man ju kunna tänka sig atthan ofta får frågor om situationen i det landet, men det händer inte så ofta.Han säger att det finns andra bilder av landet, än de som i allmänhet speglas imedia. Han skulle kunna berätta om såväl positiva som negativa sidor. Menvar skulle han kunna berätta om detta? Finns en offentlig plats för dessa be-rättelser?

”Det finns säkert några cirklar eller nåt sånt. Jag vet inte, jag har intevarit med i någon men jag hörde att dom som är större grupper här istan, som chilenare, jag vet inte, dom brukar ha kvällar eller organisera


kvällar där dom berättar om sin historia och bjuder på mat och ja...berättar för folk hur det är hos dom i deras hemländer. Annars kanman också med sina kompisar på ett fint sätt berätta om sitt land, sitthemland.”

Kjells rumsliga mötesplatser är både informella och formella. De finns på ar-betsplatsen, i fikarummet och i föreningslivets lokaler där bostadsområdetsförening eller fackföreningens medlemmar möts. Eftersom han är gruppleda-re och aktiv i fackföreningen deltar han ofta i möten, men hans arbete innebärinte, såsom exempelvis en busschaufförs, att han är i andras blickfång en stordel av dagen. Hans arbetsrum har ingen insyn, exempelvis genom en glasruta,men dörren kan gärna stå öppen. Han bildar sig uppfattningar genom att läsaflera lokaltidningar:

”Det är viktigt tycker jag, det är en härlig känsla när man kommer ut ibrevlådan och tar tidningen på morgonen.”

Kjell har medverkat i en intervju i en av lokaltidningarna. Han köper egnaböcker och använder internet, bland annat för att läsa kvällstidningar. På tv

ser han nyheter och program om historia, natur och frågesporter. Dessutomanvänder han text-tv. Hans omfattande föreningsengagemang visar att han ärintresserad av att delta i offentligheten och att diskutera.

Henrys rumsliga mötesplats är lunchrummet på arbetet och föreningsli-vet i form av Företagarföreningen samt via barnens aktiviteter i idrottsfören-ingar. Förutom att Företagarföreningen tar initiativ tar han också egna initia-tiv och skapar en mötesplats för att nå förvaltningstjänstemän och politiker.Han är företagsledare och rummet har glasväggar så han är en synlig chef,ofta med öppen dörr. För att bilda sig en uppfattning läser han kvällstidning-ar, lokaltidningar och Dagens Industri. På tv ser han sport och nyhetspro-gram. Han deltar aktivt i olika offentligheter, men att vara med i sammanhangdär han har små möjligheter att aktivt delta i diskussionen, såsom möten iStadshuset, är inte intressant – enbart frustrerande:

”Nej det har jag inte gjort, det skulle jag inte orka med, jag skulle intekunna hålla truten på mig.”

Henrys kommentar problematiserar hur inflytande kan uppnås och därmedgår vi över till olika former av inflytande.


7.4 Olika former av inflytande

7.4.1 Makt och vanmakt

Att rösta är ett sätt att påverka. I detta avsnitt kommer intervjupersonerna attberätta om olika sätt att påverka, eller berätta om när de misslyckats att på-verka. Bland de yngre intervjupersonerna är det en person som inte hade upp-nått den ålder så att hon kunde rösta vid förra valet. En av de andra intervju-personerna var inte här i landet vid det tillfället. Den tredje, av de unga, an-vände sin rösträtt.

Att rösta vid riksdags- och kommunalval uppfattas som en angeläget, där-emot nämns inte valet till Europaparlamentet. Eftersom den yngsta personeninte varit röstberättigad försöker hon påverka familjen så att någon där röstarpå det parti hon önskar. En yngre man har haft möjlighet att rösta, men upp-fattade den gången att det inte var någon större mening, allt var redan be-stämt.

Jenny tillhör en rad olika organisationer, bland annat ett politiskt ung-domsförbund. Genom detta engagemang deltar hon inte bara i lokal och na-tionell politik. Hon är också delaktig i miljörörelsen i stort och påverkar ge-nom att delta i en europeisk demonstration i Prag. Hon påverkar också ge-nom att vara styrelseledamot i en idrottsförening. Däremot är hon inte aktivi exempelvis elevkåren, även om hon studerar. Linda tillhör en organisation,en fackförening men är inte aktiv där. Gruppen får vara aktiv för henne. Alextillhör ingen organisation men han är aktiv i musikhusets råd som i sin turpåverkar kommunens aktiviteter vad gäller musiklivet. Rådet blir ett brukar-råd för musiker.

Jenny påverkar det musikband hon är delaktig i. Linda har en del av sittarbetsliv knutet till musikhuset och hon påverkar sitt arbete, det vardagligaarbetet. Det är hon mycket intresserad av att göra, om hon får ett klart man-dat. Däremot är hon inte lika intresserad av att diskutera eller påverka arbetetinsatt i ett större sammanhang, i arbetslivet. Alex deltar också i arbetet i mu-sikhuset och påverkar via sin delaktighet i husets råd.

Som grupp betraktad blir de områden som de yngre påverkar musiklivet,miljön och arbetslivet. Detta gör de genom att påverka sin familj, sina kamra-ter i musikbandet, genom olika organisationer och genom ett råd på musik-huset. De nivåer de påverkar blir kommunal, nationell och internationell.

Samtliga yngre menar att det är angeläget att inflytande sker. Det finnsockså viss möjlighet att påverka. Men det finns också en rad hinder för att deska kunna påverka. Om man ska sitta i ett råd eller en styrelse behöver manbli vald. Ibland kan frågor redan vara avgjorda eller det kan finnas mäktiga


personer som påverkar besluten. Det är också svårt att finna en fråga att enga-gera sig i eller vara den som ”sticker upp”. För att öka möjligheterna till in-flytande föreslås skilda valdagar för kommunala val och val till riksdagen.

Bland de äldre har alla använt sig av sin rösträtt utom en person som intebefann sig i landet vid förra nationella valet. Valet till Europaparlamentet kom-mer upp i denna grupp, men mera som exempel på svårigheterna med storageografiska områden. Vanligen kopplar man röstning till riksdags- och kom-munalval. En viss tveksamhet till att alls rösta finns hos en av de intervjuade.

I gruppen äldre finner vi också personer som sitter med i råd som hardirekt kontakt med kommunala beslutsfattare. Anita är med i kommunenspensionärsråd och Henry är med i det som åtminstone då och då fungerarsom ett yrkesråd.

Ingen talar om att påverka sin familj för att fatta det ena eller andra beslu-tet. Istället tillhör samtliga en eller flera organisationer där de kan utöva in-flytande, såsom fackförening, hyresgästförening, samfällighetsförening i bo-stadsområdet, idrottsförening, hem och skola-förening eller trossamfund.Samtliga har också använt sig av möjligheten att påverka, ibland med fram-gång, ibland med mindre framgång.

Bland dem som har arbete verkar det finnas få möjligheter till inflytandepå arbetssituationen. Yrkesrådet inom kommunen har försvunnit där profes-sionella, till exempel busschaufförer, kunde ge sin syn på samhällsplanering.Fackföreningarnas inflytandemöjlighet blir reducerad till några procents på-slag på lönen. Transportföretaget är uppbyggt av en komplicerad blandningav landstingskommunen och primärkommun med begränsade ramar ochmånga hänsynstaganden. Som anställd finns små möjligheter att arbeta medinflytandefrågor. För den som är egen företagare eller är ensamföretagare be-skrivs situationen som något bättre, men även där begränsas möjligheten tillinflytande av beslut som är svåra att påverka för den enskilde företagaren.

Som grupp betraktad blir de områden som de äldre påverkat, eller villpåverka, daghem, grundskola, gymnasieskola, fritidsverksamhet, sjukvård,bostadsområdet, handikappfrågor (fysisk tillgänglighet), samhällsplanering,miljö och arbetsliv (utöver rena lönefrågor).

För att få inflytande över dessa områden påverkar de arbetskamrater, che-fer, anställda, medlemmar i organisationer samt politiker och förvaltnings-tjänstemän på lokal och regional nivå. Dessutom röstar de.

Även i denna grupp menar samtliga att inflytande är viktigt, men de serockså hinder. Det är svårt att påverka när svaret så ofta blir att pengar saknas.Politiker lyssnar, men agerar inte. Politiker slits mellan olika lojaliteter. För-valtningstjänstemän slits mellan att vara ett redskap och göra ”det rätta”. Fack-föreningen har inget handlingsutrymme. Det är också svårt att påverka omorganisationen är fastlagd, och kanske också måste vara fastlagd för att ge


tredje person service. Att formulera sig väl inför politiker och förvaltnings-tjänstemän är ett måste. Att ta sig till de platser där inflytande sker går intealltid, tillgängligheten är ibland bristfällig. Frågan ställs om situationen blirbättre när vi får ytterligare en nivå att förhålla oss till, den Europeiska Unio-nen. Hinder av annan karaktär kan vara att man inte vågar påverka, man ärotrygg. Eller att frågorna helt enkelt inte upplevs som angelägna att engagerasig i.

De möjligheter för inflytande som nämndes var:• Röstning• Delta i politiskt parti• Sitta i styrelser i organisationer• Delta i olika råd: brukarråd, pensionärsråd, yrkesråd• Påverka den egna gruppen, såsom det egna musikbandet• Kontakta förtroendevalda och tjänstemän• Påverka sitt arbete

Men det nämndes också en rad hinder, såsom:• Politiker lyssnar ej• Politiker agerar ej• Fackföreningen har ingen makt• Förvaltningstjänstemän slits mellan direktiv och vad som är ”rätt”• Man måste bli vald för att få besluta• Svårt vara den som ”sticker upp”• Svårt att formulera sig• Man kan vara rädd• Svårt ta sig till maktens korridorer, ibland rent fysiskt

När intervjupersonerna kommenterar deltagande i allmänna val är de flestamycket positiva till röstningen som sådan. I kommentarerna kopplas docksällan röstning ihop med ordet inflytande. Istället sägs att man ska rösta, manska gå och rösta. Röstningen framstår både som delaktighet i en ritual ochsom en reell inflytandemöjlighet.


7.5 Att vara eller bli medborgare

7.5.1 Från vara till göra

I de tidigare avsnitten har vi kunnat läsa intervjupersonernas kommentarertill och tankar om tillhörighet och vilka mötesplatser de använder för olikaaktiviteter, bland annat diskussioner som kan leda till inflytande. Av kom-mentarerna och tankarna framgår att det finns en blandad inställning till till-hörighet och inflytande samt att intervjupersonerna i olika hög grad funnitmötesplatser och deltagit i diskussioner.

Utifrån kommentarerna och tankarna föreställer jag mig att det skullekunna finnas ytterligare olika åsikter om exempelvis hur ett aktivt medbor-garskap utvecklas och om det finns vissa kvalifikationer för detta som behö-ver utvecklas över tid. Det skulle också kunna finnas skillnader mellan åldrar,kön, boendeort och om man är infödd svensk eller har invandrat i förväntatdeltagande i samhället och hur man utövar sitt medborgarskap i nationen ochsitt medlemskap i kommunen.

Jenny uppfattar att människor föds in i ett medborgarskap men att, vadjag skulle kalla, utövandet av medborgarskapet startar i tonåren. Hon menaratt då har en person kunskap nog, då tar personen ställning och då lyssnarandra människor i omgivningen på personen. Det finns annars ingen skillnadi rättighet, skyldighet eller möjlighet mellan könen, beroende på boendeort,grad av utbildning eller mellan personer som är infödda eller invandrade.Däremot menar Jenny att personer som finns i stadsbygd ofta har fler möjlig-heter att aktivera sig. Hon menar också att de som invandrat kan ha vissasvårigheter att hävda sina rättigheter, de får inte lika bemötande som en in-född.

När det gäller aktiviteter som att delta i idrott eller musik menar Jenny attsituationen är annorlunda, där finns ett tydligt kvalificeringsbehov. Hon villgärna känna tillit till alla i gruppen och att de har den kompetens som krävsför aktiviteten. När det gäller att engagera sig i samhället eller rättigheter ochskyldigheter gäller inte samma kvalificering. Däremot är det en fördel ompersonerna kan formulera sig. Det finns inga skyldigheter att engagera sig,utom i två avseenden. Att rösta och att vittna ser Jenny som skyldigheter.Även om ingen kvalificering finns kan det ändå finnas ”goda” och ”mindregoda” medborgare. En mindre god medborgare är den som bryter mot lagen,särskilt en del onödiga småbrott som förstör vardagen, såsom sabotage avcyklar.

Linda uppfattar egentligen ingen skillnad i rättighet, skyldighet eller möj-lighet mellan olika personer. Linda menar att det finns personer som uppför


sig bra eller mindre bra men några ”goda” eller ”mindre goda” medborgarefinns inte, menar Linda. Om en person begår ett brott, vilket är dåligt, upp-fattar hon inte att personen gör det i egenskap av medborgare. Det handlarom en person som snarare gör ett misstag. På en av sina arbetsplatser måstehon ofta bedöma personer. De hon bedömer, spelare på restauranger, är bragäster om de är nyktra, inte fuskar och har ett trevligt ordval.

Olivia anser att människor föds in i medborgarskap. Hon ser inga skillna-der i rättighet, skyldighet eller möjlighet mellan olika personer i något avse-ende.

Heini ser alla som medborgare och ser inga skillnader i rättigheter, skyl-digheter eller möjligheter mellan infödda och invandrade personer. Däremotmenar hon att innan tonåren kan delaktigheten vara frivillig. I tonåren tänkerpersoner självständigt och då kan frivilligheten övergå till ett ansvarstagandeoch en skyldighet. Hon ser också en skillnad mellan män och kvinnor därkvinnor utvecklat ett större ansvarstagande för att kulturarvet ska bevarasoch överföras mellan generationer. Hon uppfattar att männen har lättare attvara rörliga och inte uppfattar sig som bundna. På samma sätt ser hon enskillnad mellan personer som har fast egendom i form av hus eller gård och desom hyr sin bostad. Den som äger jord har ett ansvar mot egendomen och detska balanseras mot ansvaret för samhället.

Thomas menar att alla är medborgare, men att det är skillnad i åldrar hurmedborgarskapet utövas. När barn är små är det föräldrarna som utövar de-ras medborgarrätt. Han ser det som att familjen är medborgare. Familjen,utbildningen och arbetslivet deltar i utvecklingen av medborgaren. Mellankönen ser han inga skillnader. Däremot menar han att det finns ”goda” och”mindre goda” medborgare, de mindre goda är de som begår brott.

Alex ser alla personer som medborgare när de föds och att de sedan ut-vecklar hur medborgarskapet utövas. Under livet utbildas man, gör militär-tjänst och börjar arbeta. När dessa steg tagits är man ”färdig” medborgare,samtidigt som att vara medborgare är en känsla. Känner man sig som med-borgare och om man lever som andra är man medborgare. Att bilda familj ärockså en del av medborgarskapet. Han ser inga skillnader i rättigheter, skyl-digheter eller möjligheter mellan olika personer, förutom att det finns en skill-nad mellan barn och vuxna. Däremot menar han att det finns ”goda” och”mindre goda” medborgare. En medborgare behöver kunna språk och sam-hällskunskap och bör inte utnyttja välfärdssystemet. Medborgaren behöverha god vilja och motivation och ta egna initiativ för sin välfärd. Dessutom förAlex in dimensionen att det mer eller mindre finns naturligt hos människanatt hon är social, planerar för sin framtid och vill vara aktiv. Det handlar dåinte om att vara medborgare eller inte, utan om att vara människa.

Anita ser en viss skillnad i rättigheter, skyldigheter eller möjligheter mel-


lan olika personer, men det handlar om hur man hanterar olika situationer.Hon menar att under ett liv agerar man som medborgare i relation till olikalivssituationer. När man har små barn engagerar man sig i frågor som rörbarn, är man äldre blir äldrefrågor intressanta. Engagemanget kan till ochmed ses som ett tvång, ett sätt att skydda sina barn. Det är ingen skillnadmellan infödda och invandrade, men invandrade måste ”kämpa mer”, inteminst med att lära sig svenska. Att kunna svenska blir en sorts kvalificering förtillhörighet och inflytande.

Jakob, Kjell, Henry och Hedvig ser ingen skillnad i rättigheter, skyldighe-ter eller möjligheter mellan olika personer. Däremot menar Kjell att i vissafall kan det vara svårt att få balans mellan könen i vissa arbetsuppgifter, detblir lätt en uppdelning mellan män och kvinnor. Henry tar upp att det verkarsom om kvinnor är uthålliga och inte ger sig när de åtar sig något. Män harlättare att släppa taget om en uppgift. Hedvig lyfter fram att hon uppfattar attpersoner som bor på landsbygden ”bryr sig mer om varandra”. Dessutombetonar hon att språket har stor betydelse. Språket är avgörande för tillhörig-het och inflytande.

7.5.2 Att göra det goda

Av kommentarerna från intervjupersonerna drar jag slutsatsen att människanföds till ett medborgarskap, en tillhörighet, där hon har vissa rättigheter ochskyldigheter. Jag uppfattar det som att människan går från ett varande till ettgörande. Detta görande är inte helt värderingsfritt. Här finns normer och ennormativitet. Det finns bättre och sämre aktiviteter. Bland de bättre aktivite-terna är ett livsförlopp där man utbildar sig, arbetar och bildar familj, för enman också att göra militärtjänst. Det finns inget lagligt tvång till detta livsför-lopp, men det är en mer eller mindre utvecklad praxis. I detta livsförlopp,utvecklar sig också medborgarskapet som tillhörighet, rättigheter och skyl-digheter. En person kan dessutom vara en mer eller mindre god medborgaregenom att vara laglydig, vittna, rösta samt bidra till välfärdssystemet men inteutnyttja det. En god vilja och motivation till att vara social och planera sinframtid ingår också. Kön, bostadsort, migration påverkar i olika hög grad,men verkar inte vara avgörande om jag ser på gruppens samlade kommenta-rer. Jag tolkar det som att intervjupersonernas gemensamma nämnare utgörsav att det är den personliga aktiviteten som är avgörande.


7.6 Bilden av medborgarenDe tolv intervjupersonerna har berättat, kommenterat och uttryckt åsikterom tillhörighet, offentlighet och inflytande. Den samlade bilden presenteras inedanstående sammanställning och kommenteras därefter.

Bilden av en medborgare:• Alla är medborgare från födseln• Medborgarskapet är geografiskt avgränsat globalt, nationellt och lokalt, men

det kan också vara en kulturell grupptillhörighet• En medborgare resonerar utifrån det lokala och det globala• En medborgare har både en tillskriven, automatisk tillhörighet (juridisk)

och en kvalificeringstillhörighet, då man väljs in eller visar att man är tillhö-rig genom viss kompetens

• Att vara medborgare är en känsla• En medborgare deltar i vissa engångs- och återkommande aktiviteter, så-

som militärtjänst (män), ta körkort, betala skatt, röstar. En medborgare ärlaglydig, vittnar och är punktlig

• En medborgare håller sig informerad om samhället via tidning, tv, kamrater• En medborgare har en språktillhörighet, utvecklar sina språkkunskaper och

kommunicerar• En medborgare har en strukturell anknytning till samhället (anknytning till

socialförsäkringssystemet, utbildningssystemet etc)• En medborgare har lika rättigheter och skyldigheter som andra medborga-

re, ingen åtskillnad görs på grund av ålder, kön eller annat (ett barn tillhörett hushåll och hushållet är medborgare), men en annan bild är att yngreinte har samma skyldigheter och att kvinnorna har mer (självpåtagna?) skyl-digheter

• En medborgare låter sig socialiseras och utbildas av familjen, gruppen ochav samhällets representanter

• En medborgare utbildar sig återkommande under livet• En medborgare bildar familj, förvärvsarbetar• En medborgare tar aktiv del i sina barns aktiviteter och fostrar dem• En medborgare sätter sina mindre barns intressen före sina egna• En medborgare deltar i föreningslivet, särskilt i grupper som stärker kultu-

rell grupptillhörighet• En medborgare söker aktivt upp andra medborgare och deltar i bostadsom-

rådets aktiviteter• En medborgare arbetar ideellt• En medborgare är en aktiv brukare, där det behövs• En medborgare är intresserad av kultur och natur, vävning såväl som odling


• En medborgare är skapande, finns inte en aktivitet skapar medborgarenaktiviteten

Tiden för att bli medborgare är då personen föds. Vid födseln blir en personmedborgare. Vid denna tidpunkt hanterar och utövar familjen personensmedborgarskap. Under en rad av år utvecklas personen till att i allt högregrad ta över aktiviteterna från familjen och självständigt agera som medbor-gare.

De handlingar som hör till att vara medborgare är exempelvis att utbildasig, bilda familj, fostra sina barn väl, förvärvsarbeta, delta i de delar av fören-ingslivet som passar, att arbeta ideellt, att vara aktiv brukare, att betala skatt,att rösta, vara punktlig, att lyda lagar, vittna och ta körkort och att aktivt sökaupp andra människor, vara social och agera och kommunicera. Allt sett somett livsförlopp. Livsförloppet påverkar också i sin tur när i tiden en personengagerar sig i olika frågor.

Men att vara medborgare är också att ha en känsla för sitt medborgarskap.Dessutom verkar medborgaren också behöva ha en viss förmåga att särskiljaoch sortera i nivåer utan att förlora helheten. Om exempelvis en medborgareska vara lika intresserad av det lokala som det globala förutsätter det att med-borgaren ska kunna uppfatta, särskilja och nivåbestämma det lokala och detglobala och ändå uppfatta att delarna och nivåerna utgör en helhet.

I medborgarskapet ingår en tillhörighet, som kan gälla ett nationellt terri-torium likaväl som till en kulturell grupp. När intervjupersonerna berättarskulle jag vilja säga att det nationella medborgarskapet nämns, men att ett”tyst medborgarskap”, kanske ett dubbelt medborgarskap finns. Om vi tän-ker oss att medborgarskap innebär att vi följer en norm, en lag, vill jag menaatt en grupptillhörighet, särskilt en världsomfattande grupp kan vara lika be-tydelsefull som ett nationellt medborgarskap och innehålla likartade dimen-sioner.

En del av relationen mellan medborgare och stat kan ses som rättigheteroch skyldigheter för medborgaren, vilka bland annat uttrycks i form av attmedborgaren tillhör ett system av socialförsäkring, utbildningsinsatser ocharbetsmarknadsåtgärder. I och med att medborgaren tillhör välfärdssystemetså tydliggörs också medborgarskapet rumsligt hos försäkringskassan, arbets-förmedlingen, den formella skolan, folkbildande verksamheter, vården ochomsorgen – allt organiserat och/eller finansierat av statliga och kommunalamedel.

De mötesplatser där medborgarna möts, diskuterar och bildar en uppfatt-ning arrangeras kontinuerligt, eller tillfälligt, av dem själva, av föreningsliveteller av kommunen, staten, alternativt uppstår slumpmässigt. Deltagandet imötet kan vara mer eller mindre frivilligt. En trevlig träff med väninnan för


att samtala om kulturpolitik är inte av samma karaktär som ett möte i föräld-raföreningen. Rummet utgörs av hemmet, gatan i de centrala delarna av Es-kilstuna, uterummet i det lokala bostadsområdet, föreningslokaler, kyrkan,bibliotek och museer. Som media för att diskutera och/eller för att bilda sigen uppfattning använder sig intervjupersonerna av direktkontakt med andrapersoner, böcker, tidningar, tv, radio, telefon, internet och objekt (föremål).Intervjupersonerna ser, de talar, de lyssnar och de upplever något känslomäs-sigt.

Någon icke-medborgare finns inte, men väl en god medborgare och enmindre god sådan. Den mindre gode är i viss mån en negation av ovanstående,men hänför sig till framförallt till laglydigheten, en dålig medborgare är intelaglydig.

Skulle då bilden av medborgaren också kunna sägas vara bilden av dendemokratiske medborgaren? Om demokrati tolkas som en procedur och enprocess som utgörs av dialog mellan människor så kan den subjektiva bildenav medborgaren vi här fått också tolkas som en demokratisk medborgare.Egenskaper som förmåga till kommunikation och samvaro med andra lyftsfram. Däremot sägs också att det finns hinder för kommunikation och sam-varo. Medborgaren behöver med andra ord agera för förändring för att kun-na gestalta sig själv som en demokratisk medborgare.

*

Nu har vi mött tolv personers tankar om tillhörighet, offentlighet och infly-tande. Den verksamhet som bedrivs inom folkhögskola och studieförbundförhåller sig också till dessa begrepp och frågan är vad de tolv personernaskulle mötas av om de sökte sig till folkbildningen. Medborgaren förhåller sigtill offentligheten och när vi i kapitel respektive besöker Eskilstuna folk-högskola och de elva studieförbunden undersöks och diskuteras särskilt hurverksamheten organiseras i förhållande till att de utgör en offentlighet, tränarför offentlighet (medborgarbildning) och går ut i offentlighet och skapar opi-nion.

Documents

7. Det subjektiva med- borgarbegreppet– till ... · är inom lutherska kyrkan, men Heini har ändå gått en kompletterande kurs, som även medlemmar från Evangeliska fosterlandsstiftelsen