7164-062-2

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv

2 Sammanfattning ........................................................................33 Inledning ...................................................................................64 Vad är ekonomisk tillväxt? ..........................................................75 Den regionala tillväxten i Sverige .................................................8

5.1 Det senaste decenniets tillväxt i Sveriges arbetsmarknadsregioner ...........................85.2 Nya förutsättningar för tillväxtpolitiken ................................................................9

6 Tillväxtens beståndsdelar ..........................................................126.1 Faktorer som påverkar investeringskvoten – materiella investeringar ..................... 13 6.1.1 Nyföretagande ..................................................................................... 136.2 Faktorer som påverkar investeringskvoten – kunskapskapital ............................... 156.3 Faktorer som påverkar antalet arbetade timmar ................................................. 166.4 Faktorer som påverkar produktiviteten ............................................................... 17 6.4.1 Strukturförbättringar ............................................................................. 17 6.4.2 Innovationsförmåga .............................................................................. 18 6.4.3 Transportinfrastruktur ........................................................................... 19

7 Kommunala och regionala strategier för ekonomisk tillväxt ..........217.1 Attraktionskraft som ledstjärna ......................................................................... 217.2 Utvecklingen kan påverkas ................................................................................227.3 Varaktig tillväxt byggs underifrån ......................................................................23

Bilagor .........................................................................................25

Innehållsförteckning1

3 Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv

En kommuns eller regions förutsättningar för tillväxt kan variera kraftigt. Det gäller såväl vid jämförelser mellan regioner som vid jämförelse av samma region över tiden. Många regioner som tidigare haft goda förut-sättningar har fått se tillväxttakten minska markant i takt med att flera starka föränd-ringsprocesser, med globaliseringen och den nya ekonomiska geografin i spetsen, föränd-rat tillväxtens villkor. Geografisk närhet till råvaror och andra produktionsfaktorer samt ett stort arbetskraftsutbud i antal räk-nat hade tidigare stor betydelse för var till-växt uppstod. I det kunskaps- och tjänste-samhälle som Sverige har idag är det istället andra faktorer som är viktiga för framkom-sten av tillväxt.

Sverige producerar i allt högre utsträck-ning varor och tjänster med ett högt för-ädlingsvärde, vilket ofta kräver tillgång på högt utbildad och specialiserad arbetskraft. Denna utveckling medför att tillväxten allt mer koncentreras till de större lokala arbetsmarknadsregionerna där utbildnings-institutionerna är lokaliserade och utbudet av specialiserad arbetskraft hög. En annan orsak till att tillväxten främst ökar i storstads-regionerna är att tjänstesektorn ökar i storlek och att tjänster ofta förutsätter att kunden och producenten kan mötas. Förutsättning-arna för att driva ett tjänsteföretag är alltså mycket större i regioner där kundunderlaget är stort. Det snabba omvandlingstrycket i samhället och konsekvenserna av globalise-ringen och den nya ekonomiska geografin försvårar också de små arbetsmarknadsregi-onernas möjligheter att inom regionen över-föra resurser från stagnerande till expansiva branscher.

Som en konsekvens av dessa förändrings-processer har förutsättningarna för tillväxt minskat i många regioner. Men tillväxt beror också på människors värderingar och handlingar. I rapporten ”Spela roll” från Sve-riges Kommuner och Landsting samt Arena

för Tillväxt visade vi att en stads eller bygds förutsättningar för tillväxt visserligen är oerhört viktiga för dess utveckling, men att dåliga förutsättningar kan kompenseras med befolkningens goda förmåga att sam-verka samt genom deras kreativitet och förändringsbenägenhet. Fyra viktiga fakto-rer i sammanhanget är social tillit, lärande, entreprenörskap och ledarskap.

Bruttoregionprodukten mellan åren 1994 och 2001 ökade främst i de tre storstadsom-rådena Stockholm inklusive Uppland och Mälardalen, Göteborg inklusive de västra delarna av Västra Götaland samt Skåne. Ökningen har även varit stor utefter E4 söder från Stockholm genom delar av Öster-götlands och Jönköpings län samt i flera av högskoleregionerna. Det finns också ett antal kommuner eller regioner som har utvecklats bra utifrån sina förutsättningar som exem-pelvis Åre, Värnamoregionen, Siljansom-rådet och flera av de kommuner i Dalsland och Värmland som gränsar till Norge. Sämst utveckling av bruttoregionprodukten har Norrlands inland samt stora delar av västra Svealand haft.

Ett sätt att spegla tillväxtens mekanismer är att dela in denna i fyra delar. Antalet arbe-tade timmar, investeringskvoten för mate-riella investeringar, investeringskvoten för kunskapskapitalet samt produktivitetspå-verkande faktorer som exempelvis organi-satorisk och teknisk utveckling samt socialt kapital.

På riksnivå har antalet arbetade tim-mar haft mindre betydelse för tillväxten de senaste 30 åren, men på regional nivå har denna tillväxtfaktor stor betydelse efter-som människors rörlighet är mycket större mellan regioner än mellan länder. Männis-kor söker sig främst till attraktiva regioner med bra utbildningsmöjligheter och arbets-marknad. Detta skapar en rörlighet mellan regioner där de mindre regionerna tende-rar att få såväl nettoutflyttning, färre antal

Sammanfattning2


arbetade timmar och minskad bruttoregio-nalprodukt, medan utvecklingen blir den motsatta i de större regionerna.

Materiella investeringar handlar främst om nyföretagande och att befintliga företag investerar i sin verksamhet, men även om offentliga investeringar i t.ex. infrastruktur eller fastigheter. En region eller kommun är ytterst beroende av sin attraktivitet gente-mot andra regioner eller kommuner, när det gäller att få eller skapa utrymme för privata investeringar. Alla investeringar motsvaras per definition av ett lika stort sparande och det är i två avseenden som sparandet från hushållen styrs direkt till den egna regionen – vid investering i egen bostad och i sam-band med nyföretagande.

Som ett mått på den formella utbildningen används ofta begreppet kunskapskapital. Denna påverkas positivt av regionens eller kommunens egen utbildningskapacitet och nettoinflyttning av yrkesutbildad eller högt utbildad arbetskraft. Nettoutflyttning och utträdet av utbildad arbetskraft i samband med exempelvis pensionering eller sjukdom verkar i motsatt riktning. Kunskapskapitalet har även en indirekt påverkan på tillväxten genom att regioner med stor andel välut-bildad arbetskraft tenderar att locka till sig företag med stark kunskapsorientering.

Kompetens förknippas traditionellt med utbildningsnivå och det finns givetvis ett starkt samband. Men kompetens är ett mycket vidare begrepp än formell kunskap där kompetens också handlar om förmågan att tolka och omvandla kunskap. En region eller kommun kan därför delvis kompensera för en lägre utbildningsnivå genom befolk-ningens informella kunskaper och förmåga att använda den kunskap man har.

Investeringarnas produktivitet avgör vilken tillväxteffekt en regions nettospa-rande ger upphov till. Teknisk utveckling och innovationsförmåga spelar en avgö-rande roll för investeringarnas produktivi-tet. Dessa kan delas in i tre delar: proces-sinnovationer, organisationsinnovationer och produktinnovationer. Processinnova-tioner ersätter ofta arbetskraft med nya och mer produktiva maskiner. Produktiviteten per sysselsatt ökar, men arbetskraft friställs. Organisationsinnovationer brukar påverka

produktiviteten per sysselsatt positivt men har normalt små effekter på sysselsätt-ningen. Produktinnovationer, då nya eller på olika sätt utvecklade produkter ersätter gamla, har däremot visat sig vara en stark drivkraft bakom såväl sysselsättnings- som produktivitetsutveckling.

För en kommun eller region är transportin-frastrukturen av särskild vikt för investe-ringarnas produktivitet. Förbättrade trans-portsystem ökar möjligheterna för handel och kontakter och ger en effektivare regio-nal arbetsfördelning. Dessutom ökar storle-ken på de lokala arbetsmarknaderna, vilket främjar konkurrens och specialisering.

I den kundorienterade kunskapsekono-min spelar även social tillit, lärande och organisatorisk utveckling en allt större roll för tillväxten. Social tillit skapar sociala rela-tioner, samverkan och nätverk. Ett samhälle med låg korruption ökar den administrativa effektiviteten och lockar till sig kapital och kunskap utifrån. Spridning av kunskaper, vilket är nödvändigt för att kunna utnyttja innovationer, gynnas i organisationer som främjar lärandeprocesser. Säljkompetens och marknadsorganisation blir också allt viktigare i globalt konkurrensutsatta verk-samheter.

Många tillväxtstrategier bottnar i att öka kommunen eller regionens attraktions-kraft, vilken kan uttryckas på tre sätt: som affärsarena för företagen, som livsarena för hushållen och som besöksarena för turis-ter och andra besökare. Affärsarenan kan exempelvis stärkas genom att främja nyfö-retagandet, stärka arbetskraftens kunskap och kompetens och investera i transportin-frastruktur. Allt detta är också bra för hus-hållen och turismen. Fler företag betyder fler jobb, utbildningssatsningar betyder mer utbildningsmöjligheter och förbättrad infrastruktur innebär större möjligheter för val av boende och arbete samtidigt som det gynnar turismen. En annan aspekt för att öka attraktiviteten är att förstärka kom-munens eller regionens varumärke och för besöksnäringen också att odla ett gott värd-skap. Det räcker inte alltid med att bara vara duktig, andra måste också känna till att du är duktig. Detta kan ske genom marknads-föring, att lyfta fram det unika och speciella


med platsen, att befolkningen talar väl om kommunen och att besökande får ett gott intryck av platsen och befolkningen. För att öka antalet arbetade timmar är det viktigt att underlätta för invandrade att komma in i arbetslivet och att förbättra den regionala samverkan mellan kommunen, landstingen och statliga myndigheter, på lokal och regio-nal nivå, i syfte att effektivisera insatserna för att minska arbetslöshet och ohälsa. För att öka investeringarnas produktivitet är det viktigt att öka regional organisering och samverkan mellan företag, högskolor, universitet och offentlig sektor som en del i arbetet att skapa ett lokalt och regionalt innovationsklimat.

När det gäller former för lokalt närings-livsarbete kan man i grova drag säga att de kan bedrivas från två utgångspunkter. Den ena kan kallas för ”ovanifrånstrategin” och den andra för ”underifrånstrategin”. ”Ovani-frånstrategin” har länge varit den traditio-

nella utgångspunkten för regionalpolitiken i många länder. Strategin siktar på att överföra arbetsplatser och investeringar från centrala tillväxtområden till regioner med problem i näringslivsstrukturen. ”Underifrånstrate-gin” går istället ut på att lyfta fram män-niskors egen kraft att påverka sin kommuns eller regions framtid. Det behövs social till-lit som skapar sociala relationer, samverkan och nätverk, lärande som ger kunskap och kompetens, entreprenörskap som fram-bringar kreativitet och handlingskraft samt ledarskap som fångar upp och förstärker den lokala och regionala kraft som kan komma ur social tillit, lärande och entreprenör-skap. I dagens globaliserade informations-samhälle där människor och företag kon-tinuerligt ställs inför snabba omställningar visar erfarenheter och forskningsresultat från många regioner och länder att ”underi-frånstrategin” ofta är mer framgångsrik än ”ovanifrånstrategin”.


Sveriges framtida välfärd hänger i stor grad samman med att den ekonomiska tillväxten i landet kan öka och att denna kan generera en ökad sysselsättning. Vi behöver fortsätta öka produktiviteten i såväl den privata som den offentliga sektorn. I den privata för att företag i Sverige ska vara konkurrenskraftiga på den internationella marknaden och i den offentliga sektorn för att kunna utföra mer och kvalitativt bättre verksamhet samt möta den åldrande befolkningens ökande efter-frågan på välfärdstjänster. Globaliseringen och den hårdnande internationella konkur-rensen leder till att arbetskraftsintensiv pro-duktion och ibland hela företag flyttar från Sverige. Vi behöver därför skapa nya kun-skapsintensiva företag som producerar varor och tjänster som ger bra betalt utomlands och som är svåra att kopiera. För att kunna finansiera den offentliga välfärden behövs också att företagen växer organiskt (dvs. att de anställer människor och inte bara växer genom uppköp av andra företag) och att det skapas nya konkurrenskraftiga företag. Fler människor behöver komma i arbete. Idag står mer än en miljon människor i förvärvs-aktiv ålder utanför arbetskraften. Detta är en enorm kostnad för samhället både eko-nomiskt och för de individer som på grund av exempelvis ohälsa, svag arbetsmark-nad i boenderegionen, höga trösklar för att komma in på arbetsmarknaden, otillräcklig erfarenhet, bristande formell kompetens, eller diskriminering inte kan försörja sig på egen hand.

I början på detta år kom Sveriges Kom-muner och Landsting och Arena för Till-växt ut med rapporten ”Spela roll – en bok

och lokal och regional utveckling”. Denna rapport hade ett underifrånperspektiv på utveckling och tillväxt. Fokus låg på män-niskors förmåga att vara kreativa och att kunna samverka med varandra. Vi pekade ut fyra faktorer som särskilt viktiga för dessa förmågor: social tillit, lärande, entreprenör-skap och ledarskap.

”Spela roll” handlade i stor utsträckning om vad människor själva kan bidra med för att förbättra utvecklingen lokalt och regio-nalt. ”Tillväxtens mekanismer” har tillkom-mit i syfte att skapa en större förståelse för tillväxtens beståndsdelar från ett mer teore-tiskt perspektiv. Rapporten ska fungera som ett komplement till ”Spela roll” för dem som tydligare vill se strukturerna bakom lokal och regional tillväxt och utveckling. Tan-ken är främst att belysa hur kommuner och regioner själva kan utforma en väl samman-hållen tillväxtpolitik. Frågor om nyföreta-gande, innovationer, satsning på utbildning, infrastrukturförbättring m.m. beskrivs här i ett systemsammanhang.

Grunderna till ”Tillväxtens mekanis-mer” har lagts av INREGIA på uppdrag av dåvarande Svenska Kommunförbundet. Jan Torége på Sveriges Kommuner och Lands-ting och avdelningen för tillväxt och sam-hällsbyggnad har skrivit ny text i valda delar samt bearbetat rapporten. Viktiga synpunk-ter har getts av Roland Lexén och Anders Elmevik på Sveriges Kommuner och Lands-ting samt av Per Sandgren på Arena för Till-växt. Redigering och layout av rapporten har gjorts av Heléne Tildeman på KLF Grafisk produktion.

Inledning3

Stockholm i augusti 2005

Ulf Johansson Jan TorégeAvdelningschef Utredare


BNP mäter hur mycket vi producerarEtt lands ekonomiska tillväxt brukar ses som liktydigt med den samlade produktionens tillväxt. Ett lands samlade produktion är detsamma som bruttonationalprodukten, BNP.

Storleken på BNP bestäms dels av hur mycket vi arbetar, dels hur effektivt vi arbe-tar. I ekonomiskt välutvecklade länder är produktivitetsutvecklingen i procent nor-malt mycket högre än den procentuella utvecklingen av antalet arbetade timmar. Hur effektivt vi arbetar har i Sverige under en lång period haft en mycket större bety-delse för den ekonomiska tillväxten än hur mycket vi arbetar. Men en ökning av anta-let arbetade timmar har ändå stor betydelse. En ökad produktivitet i privat sektor driver upp lönerna i såväl privat som offentlig sek-tor. Men i den offentliga sektorn är produk-tivitetsökningen oftast mycket lägre och den ökade skatteintäkten äts därför till stor del upp av ökade löneutgifter för offent-ligt anställda. Fler människor i arbete ökar däremot skatteintäkterna samtidigt som de offentliga utgifterna minskar. Denna form av tillväxt ger därför mer reella resurser till den offentligt finansierade välfärden, medan en ökad produktivitet i den privata sektorn i första hand höjer företagens konkurrens-kraft och människors köpkraft.

För att långsiktigt bibehålla sin produk-tionsförmåga måste ett land, likaväl som ett företag, successivt ersätta de resurser som förslits i själva produktionen. Exempelvis förslits varje år vägar, järnvägar, maskiner och anläggningar runt om i landet. Om inte detta kapital underhålls tillräckligt kom-mer produktionen att försvåras och så små-ningom minska. För att få fram den lång-siktigt hållbara produktionsförmågan måste man därför minska BNP med de resurser som behövs för att motverka kapitalförslit-ningen. Det resultat man då får är nettona-tionalprodukten.

Nationalinkomsten är summan av alla inkomsterNationalinkomsten beräknas genom att summera hushållens sammanlagda inkom-ster från arbete i form av löner och andra ersättningar, inkomster från kapital såsom ränteinkomster och vinstutdelning samt inkomster som kommer från mark- och jordtillgångar. Till kapitalinkomsterna ska räknas även inkomster från immateriella tillgångar, dvs. royalties och andra upphovs-rättsliga inkomster.

Regionprodukt och regioninkomstDen regionala motsvarigheten till brutto-nationalprodukten (BNP) är bruttoregion-produkten (BRP). Motsvarigheten till natio-nalinkomsten är regioninkomsten. En del av nationalinkomsten kan komma från andra länder, exempelvis vinster och dividender. På motsvarande sätt inkluderar regionin-komsten inkomster som härrör från andra regioner eller omfördelningar från staten. I den följande framställningen kommer vi främst att ha regioninkomstens procentu-ella tillväxt i åtanke när vi talar om regional tillväxt.

Ekonomisk tillväxt och välfärd är inte synonymerDen ekonomiska tillväxtens betydelse för välfärden innebär inte att man kan sätta lik-hetstecken mellan tillväxt och välfärdsut-veckling. De flesta anser exempelvis att väl-färden ökar med ökad fritid, men ökad fritid betyder samtidigt att landets produktions-förmåga avtar, att skatteintäkterna mins-kar och att det blir mindre pengar till den offentliga välfärden. Olika typer av negativa sidoeffekter av företagens produktion och hushållens konsumtion bidrar också till att vi inte kan sätta likhetstecken mellan eko-nomisk tillväxt och välfärd. Här är växthus-effekten och annan oönskad miljöpåverkan ett talande exempel.

Vad är ekonomisk tillväxt?4


Vid en grov indelning av Sverige i storstads-områden (Stockholms län, Blekinge och Skåne samt Halland, Göteborgs och Bohus och Älvsborgs län) och övriga landet visade det sig att redan 1920 hade dessa tre stor-stadsområden tillsammans en andel av Sve-riges inkomst som översteg 57 procent. Sam-tidigt var emellertid dessa tre storstadsom-rådens andel av Sveriges befolkning något under 41 procent.

Följande tabell 5.1 anger utvecklingen mel-lan 1920 och 2000 av inkomst1- och befolk-ningsandelarna.

Tabell 5.1 Storstadsområdenas (Stockholms län, Blekinge och Skåne samt Halland, Göte-borgs och Bohus och Älvsborgs län2) andel av Sveriges inkomst och befolkning 1920, 1960 samt år 2000. Procent.

1920 1960 2000Andel av Sveriges inkomst 57,5 52,0 55,1

Andel av Sveriges befolkning 40,8 46,1 52,0

Källa: SCB bearbetningar av Åke E Andersson

Tabellen visar att storstadsområdena redan 1920 spelade en dominerande roll i den svenska ekonomin. Tillväxten hade uppenbarligen under det första halva seklet av industrialisering inneburit en kraftig anhopning av offentligt och privat kapital i de tre storstadsområdena, som i sin tur inne-bar en dominerande roll i Sveriges produk-tions- och inkomstbildning. Under de fyr-tio åren av industriell mognad spred sig det industriella systemets fördelar över landet och övriga delar av landet ökade sin andel av den totala inkomsten i Sverige. Det var en

fördel för företagen att ha närhet till råva-rorna och den ökade produktiviteten inom jordbruket frigjorde och ökade utbudet av arbetskraft över hela landet. Men i början av 1960-talet svängde pendeln igen och stor-stadsområdenas andel av Sveriges inkomster började återigen stiga. Den privata tjänste-produktionens andel av inkomsterna ökade samtidigt som inkomstandelen från indu-strin avtog. Eftersom tjänsteproduktion till stor del förutsätter att kund och produ-cent kan mötas förskjuts förutsättningarna för tillväxt och utveckling från glest till tät befolkade regioner. Delvis kunde en expan-derade och decentraliserad offentlig sektor dämpa denna utveckling, men efter 1990 har koncentrationen av tillväxt i storstadsområ-dena accentuerats.

Det mest påtagliga om man jämför utveck-lingen i de olika riksområdena är Mellan-sveriges stabilitet i fråga om relativa ande-lar av Sveriges produktion och inkomster (se bilaga). Samtidigt förlorar Södra och Norra skogsbygden i relativ ekonomisk betydelse mellan år 1960 och 2000. Denna nedgång i ekonomisk betydelse har ett tydligt genom-slag i skogsbygdens befolkningsutveckling.

5.1 Det senaste decenniets tillväxt i Sveriges arbetsmarknadsregionerI norra skogsbygden har kuststäderna Luleå, Umeå, Sundsvall och Gävle och deras omgivande pendlingsområde haft en jäm-förelsevis snabb ekonomisk tillväxt, särskilt i jämförelse med huvuddelen av inlands-kommunerna. Luleå och Umeå har i hög grad gynnats som K-regioner, det vill säga regioner som tidigt blev centra för kunskap och kreativitet.

Figur 5.2 nedan visar den ekonomiska till-växten i landets arbetsmarknadsregioner

Den regionala tillväxten i Sverige5

1 Beskattningsbar förvärvsinkomst

2 Den valda geografiska indelningen har gjorts i syfte för att kunna upprätta en lång tidsserie från 1920 till år 2000. Enligt den definition av storstadsregioner som används av Långtidsutred-

ningen har de tre Storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö 39,0 procent av befolkningen (år 2002) och 46,2 procent av rikets förädlingsvärde, dvs. bruttoregionalprodukt (år

2001); Bilaga 3 till LU 2003/04, SOU 2004:34 Regional utveckling utsikter till 2020.


(81 enligt NUTEK:s definition av lokala arbetsmarknadsregioner) mellan 1994 och 2001. Regionerna har delats in i fyra lika stora grupper. Till den första gruppen hör den fjärdedel av regionerna som hade lägst tillväxt, till den andra den fjärdedel som hade näst lägst tillväxt osv. Exempelvis visar kar-tan att bruttoregionprodukten (BRP) under denna femårsperiod växte med mindre än 14 procent i regiongruppen med lägst tillväxt och med mellan 32 och 55 procent i gruppen med högst tillväxt. Det bör noteras att BRP t.o.m. minskade i några regioner trots hög nationell tillväxttakt.

Figur 5.2 Den ekonomiska tillväxten i NUTEK:s arbetsmarknadsregioner

Källa: RAPS

Tillväxten tycks följa de stora transport-stråken utefter E4 mot norr och söder från Stockholm ända ner till Skåne. Ett annat tillväxtstråk följer E6 utefter huvuddelen av västkusten. Därutöver har flera av hög-skoleregionerna haft en snabb ekonomisk tillväxt.

Kartan indikerar också att den ekono-miska tillväxten under denna period var större i regioner med stor än med liten folk-mängd. Samma mönster, dvs. växande regi-onala skillnader, går igen i de regionaleko-nomiska framskrivningar som nyligen har presenterats i den aktuella långtidsutred-ningen, SOU:2004:34 ”Regional utveckling – utsikter till 2020”.

5.2 Nya förutsättningar för tillväxtpolitiken

Två av de viktigaste förändringsprocesserna just nu i Sverige och omvärlden är globalise-ringen och den så kallade nya ekonomiska geografin. Dessa skapar såväl nya hot som möjligheter för svensk tillväxt- och välfärds-politik. Gränsöverskridande verksamheter och ökande rörlighet för människor, varor och tjänster bidrar till en växande konkur-rens mellan länder och regioner. Det har blivit allt viktigare att kunna tillhanda-hålla bra villkor för företag, institutioner och boende. Framgångsrika regioner måste vara attraktiva för både företag, hushåll och besökare. Ett land som Sverige kan inte kon-kurrera med låga produktionskostnader. Det har därför blivit allt viktigare att producera varor och tjänster som är svåra att kopiera. Ett stort mått av kunskapsinnehåll i pro-dukten eller tjänsten är naturligtvis viktigt, men även enklare produkter kan vara kon-kurrenskraftiga om de kan marknadsföras som speciella eller unika. Det är viktigt att synas, höras och ta plats i informationsbru-set och ofta är det inte bara fråga om att sälja en vara eller tjänst, utan även de upplevelser i form av den status, samhörighet, uppmärk-samhet etc. som varan eller tjänsten kan ge kunden.

Som vi visade i föregående kapitel har det skett en allt tydligare koncentration av ekonomisk tillväxt till storstadsregionerna, något som brukar betecknas som den nya ekonomiska geografin. En viktig förkla-


ring till utvecklingen är att tjänstesektorn vuxit och att denna ofta kräver att kunden och producenten kan mötas. Många före-tag inom denna sektor är alltså beroende av ett stort lokalt kundunderlag. Ett annat skäl till att tillväxt främst sker i storstads-regionerna är att utvecklingen mot en allt-mer kunskapsintensiv produktion kräver en specialiserad och högt utbildad arbetskraft. Utbud och efterfrågan på arbetskraft kan lättare mötas på en stor arbetsmarknads-region. Små arbetsmarknadsregioners brist på näringsbredd begränsar deras utrymme att överföra resurser från stagnerande till expansiva branscher och de blir därmed oerhört känsliga för den snabba struktur-omvandling som idag sker inom främst till-verkningsindustrin.

Det är troligt att effekten av globalise-ring, bland annat i form av EU:s utvidgning, och den nya ekonomiska geografin inne-bär en fortsatt påtaglig omstrukturering för svenska kommuner och regioner. Det betraktas som självklart att framgångsrika företag i dag, stora som små, måste kunna mäta sig med villkoren på globala markna-der. Om människor inte tar några lokala hänsyn som konsumenter och prioriterar att få en kvalitativ likvärdig vara eller tjänst så billigt som möjligt, måste våra inhemska företag hålla världsklass även för att behålla sina lokala konsumenter. På samma sätt för-håller det sig också med regioner och städer. Det ställs växande anspråk på kommuner och regioner för att kunna upprätthålla och marknadsföra sin attraktivitet.

Både globaliseringen och den nya ekono-miska geografin kan sägas ha två dimensioner eller motpoler (se figur 5.3). Den ena sidan av globaliseringen innebär att produktionen av standardiserade varor och tjänster söker sig till de ställen i världen som kan produ-cera dessa billigast. I takt med att den globala rörligheten ökat för kapital, företag och även människor har nationsgränserna successivt minskat i betydelse. Den nya kommunika-tionsteknologin och den ökade rörligheten har även inneburit att ny kunskap och ny teknik idag sprids mycket snabbare till andra länder och att de konkurrensfördelar som dessa tidigare gav ett land som Sverige inte är lika påtagliga längre.

Den andra sidan av globaliseringen inne-bär att det lokala och regionala får större betydelse. När allt mer information är glo-bal ökar värdet av den information och kun-skap som inte är det. Ny teknik och formell kunskap är mycket lättare att kopiera idag än för 10–20 år sedan. Men det som visat sig vara svårt att kopiera är den tysta kunskap och de sociala band som lokalt eller regio-nalt byggts upp mellan människor, företag och offentliga institutioner. Det handlar om lokalt och regionalt specialiserade kunska-per och förhållanden som är skräddarsydda för att passa specifika verksamheter. Exem-pel på detta i Sverige är bilindustrin i Göte-borg, plastindustrin i Gnosjö och telekom-industrin i Kista.

Den nya ekonomiska geografin innebär främst att attraktionskraften ökar för stor-stadsregioner av skäl som vi tidigare beskri-vit. Tjänstesektorn ökar, vilka ofta kräver stora lokala kundunderlag och varuproduk-tionen (liksom delar tjänstesektorn) blir allt mer kunskapsintensiv och söker sig därför i högre grad till större arbetsmarknadsregio-ner där utbildningsnivån ofta är högre. De små lokala arbetsmarknadsregionerna kan hamna i en negativ spiral med färre arbets-tillfällen, nettoutflyttning, mindre offent-lig och privat service osv. Attraktionskraften för stora arbetsmarknadsregioner har blivit allt starkare, men det finns motkrafter. Stor-stadsregioner har ofta höga mark-, lokal- och bostadskostnader, trängselkostnader, pend-lingskostnader, höga lönekostnader m.m. Forskningen visar också att det tillväxtfräm-jande sociala kapitalet ofta är större i mindre städer och orter. En del företag och män-niskor väljer därför att vara kvar eller eta-blera sig/flytta till mindre orter eller städer. Denna motkraft är speciellt stark om män-niskor och företag har en stark lokal eller regional förankring till orten eller staden.


Figur 5.3 Två dimensioner av globaliseringen och den nya ekonomiska geografin

Call Center är ett bra exempel på standardi-serad tjänst där en regions lägre kostnader är en viktig konkurrensfördel. Kungsör, Kalix och Haparanda är tre kommuner som alla har en förhållandevis stor andel förvärvsak-tiva som arbetar inom denna bransch. Min-dre kommuner eller regioner med småföre-tagaranda utvecklar ofta en konkurrensför-del genom sina nationellt sett låga produk-tionskostnader, ett ofta väl utvecklat socialt kapital samt ett specialiserat näringsliv. Det bästa exemplet på denna småföretagaranda i Sverige finns i nordvästra Småland med Gnosjö i fokus. Högteknologisk tjänste- eller varuproduktion är oftast koncentrerat till storstadsregioner med tillgång till forsk-ningsinstitutioner och ett stort utbud av, och attraktionskraft för, välutbildad och specia-liserad arbetskraft. Kista Science City i norra Stockholm är ett bra exempel på detta.

Uppslutningen kring mottot att hela Sve-rige ska leva speglar en stark vilja hos svenska folket, men är också ett varsel om att många tvivlar på att detta i framtiden är något själv-klart. Det finns hos många en oro över att en större del av vår industriproduktion kom-mer att försvinna utomlands utan att vi fullt ut lyckas ersätta dessa med nya jobb, att ännu fler människor hamnar i arbetslöshet och att vissa kommuner drabbas hårdare av denna utveckling än andra och i förlängningen får svårt att överleva. Tillväxten kommer i ett

sådant scenario i ännu högre grad att kon-centreras till storstadsregionerna, skatterna kommer troligtvis att sänkas för att öka efterfrågan på arbetskraft och locka inves-teringar till Sverige och antalet standardi-serade tjänstejobb (McJobs), kommer san-nolikt att öka.

Flera av de tillväxtstrategier som nämns i denna rapport handlar i grunden om att kommuner och regioner, givetvis med olika förutsättningar att göra det, ska förflytta sig uppåt och till höger mot kombinationen specialiserad produktion och attraktions-kraft i stora LA-regioner. Det handlar om att undvika den nedre delen av figuren, att behöva konkurrera genom låga löner och stå inför förändringar som snarare handlar om anpassning än utveckling. Satsningar på forskning, utbildning och det livslånga lärandet, att verka för en högteknologisk specialisering av näringslivet, eller att fram-häva det unika och speciella i kommunen eller regionen handlar om att flytta sig uppåt i figuren. Investeringar i infrastruktur, regi-onförstoring och regionalisering med ökad samverkan mellan kommuner handlar alla om att ”knyta upp sig” mot en större region och därmed öka den egna kommunens att-raktionskraft i den nya ekonomiska geogra-fin.

Specialiseradproduktion

Standard-produktion

Attraktionskraftsmå LA-regioner

Attraktionskraftstora LA-regioner

Gnosjö-andan

Science City

Callcenter McJobs

Globaliseringen

Den nya ekonomiska geografin

Region-inkomstens till-växt i procent

Antalet arbetade timmar x dess tillväxteffekt

Investerings-kvoten för

materiellt kapital x dess produk-

tivitet

Investerings-kvoten för

kunskapskapital x dess tillväxt-

effekt

Organisatoriska och tekniska för-

bättringar

• Befolknings-tillväxt

• Sysselsätt-ningsgrad

• Medelarbets-tid

• Sparande • Externa direkt-

investeringar• Nya företag• Investerings-

benägenheten

• Utbildning• FoU• Interaktiva

lärprocesser

• Strukturför-bättringar

• Innovationer• Infrastruktur• Logistik• Marknads-

kompetens

= + + +


Ekonomisk tillväxt är vanligen resultatet av ett komplext samspel mellan flera driv-krafter. Sambanden kan många gånger vara särskilt svåra att urskilja på lokal eller regio-nal nivå. I detta avsnitt är avsikten att lyfta fram och diskutera några av de grundläg-gande beståndsdelarna i ekonomisk tillväxt och hur de kan komma till uttryck lokalt och regionalt. Med ekonomisk tillväxt avser vi här i första hand regioninkomstens tillväxt i procent.

Följande förhållanden och komponenter kan sägas styra regioninkomstens tillväxt i en region eller kommun:• Antalet arbetade timmar.• Investeringskvoten för det materiella

kapitalet, det vill säga nettoinvesteringar i infrastruktur, byggnader och andra anläggningar samt maskiner och annan varaktig utrustning.

• Investeringskvoten för kunskaps- eller utbildningskapitalet.

• Förbättringar av produktiviteten, t ex i form av tekniska och organisatoriska för-ändringar som görs inom privata företag och i offentliga verksamheter.

Med investeringskvot menar vi här investe-ringar i relation till det redan befintliga kapi-talet. Vilken sammantagen tillväxt i region-inkomsten dessa komponenter ger upphov till beror på investeringarnas produktivitet och på sysselsättningsökningens tillväxt-effekt.

För att få en sammanfattande och över-siktlig bild av den ekonomiska tillväxtens drivkrafter kan vi uttrycka detta på följande sätt (se figur 6.1).

Figur 6.1 Tillväxtmekanismer och komponenter

Formeln för ovanstående bild kan skrivas enligt följande: Tillväxttakten i regioninkomsten i procent = a x (sysselsättningens tillväxttakt i timmar)

+ b x (det materiella kapitalets produktivitet) + c x (kunskapskapitalets tillväxt) + organisatoriska och tekniska förbättringar.

Där a = sysselsättningsökningens tillväxteffekt, b = de materiella investeringarnas produktivitet och c = kunskapsinvesteringarnas produktivitet.

Tillväxtens beståndsdelar6


Nedan kommer vi att granska de fyra till-växtkomponenterna var för sig med särskild tonvikt på nyföretagande, innovationer och infrastruktur.

6.1 Faktorer som påverkar investeringskvoten – materiella investeringar

En region, och än mera en kommun, är ytterst beroende av sin attraktivitet gentemot andra kommuner eller regioner, när det gäller att få eller skapa utrymme för investeringar. Företagen har full frihet att välja var man vill investera och till vilka regioner i värl-den deras sparande kanaliseras. Även hus-hållens sparande finansierar investeringar i andra regioner och länder, eftersom deras placeringar sker på bankkonton eller i olika aktie- och obligationsfonder. Nettosparande i en region beror därutöver av den offentliga sektorns budgetöverskott och av kreditgiv-ningen (netto) från andra regioner.

Alla investeringar motsvaras per defini-tion av ett lika stort sparande. De offentliga budgetöverskotten motsvarar ett offentligt sparande och bidrar därigenom till fler inves-teringar och högre tillväxt. Långsiktigt kan det därigenom vara fördelaktigt för Sveriges ekonomiska tillväxt att staten upprätthåller ett budgetöverskott inom den offentliga sek-torn, likväl som det i lågkonjunktur kan vara befogat att reducera det offentliga sparandet för att därigenom stimulera konsumtion och sysselsättning. För enskilda kommuner och landsting är det svårt att på motsvarande sätt som staten anpassa sina budgetar efter kon-junkturläge och långsiktiga tillväxtambitio-ner. För dem spelar de egna budgetöverskot-ten och därmed det egna sparandet sanno-likt en mindre roll för det samlade sparandet än förmågan att attrahera sparande, dvs. att få krediter från andra regioner.

I två avseenden styrs dock hushållens spa-rande direkt till den egna regionen, nämligen vid investering i egen bostad och i samband med nyföretagande. Särskilt nyföretagande har en betydande hävstångseffekt, eftersom det egna sparkapitalet attraherar finansiellt

kapital från banker och andra placerande företag.

I boken ”Spela roll” lyfter vi fram entre-prenörskapet som en av fyra faktorer som påverkar tillväxt och utveckling lokalt och regionalt. Att regionalt ha en stark entrepre-nörsanda som medverkar till att nya företag skapas och att befintliga företag växer orga-niskt är av största vikt för en kommun eller region.

6.1.1 Nyföretagande Sverige har under det senaste halvseklet haft ett relativt begränsat nyföretagande jämfört med många andra länder. Däremot har storföretag och offentliga organisationer kommit att få en stor relativ betydelse som arbetsgivare. Bristen på företagare i Sverige har flera skäl, exempelvis brist på förebilder i omgivningen, ett skattesystem och lagstift-ning som inte är anpassade för småföreta-gares villkor, svårigheter för entreprenörer att få riskkapital och dåliga incitament för högskolor och universitet att kommersia-lisera innovationer. Ett mått på graden av entreprenörskap är andelen egenföretagare i arbetskraften. Länder med en hög andel egenföretagare kan beskrivas som entrepre-nörssamhällen, medan länder med en låg andel snarare kan beskrivas som löntagar-samhällen.

I Taiwan var 1996 hela 31 procent av arbets-kraften egenföretagare3. Ett utpräglat entre-prenörssamhälle i Europa är Italien. Där var hela 27,5 procent av de manliga anställda inom industri och service egenföretagare år 2000. Motsvarande Europasnitt var samma år 7,9 procent för kvinnor och 15,8 procent för män. Andelen egenföretagare inom industri och service i Sverige var 5,1 procent för kvinnor och 13,1 procent för män4. Om man jämför andelen egenföretagare inom EU15, med en eller flera anställda, placerade sig Sverige på trettonde plats, endast före Danmark och Frankrike.

I likhet med de flesta andra länder är nyfö-retagandet inte jämnt fördelat över landet. Det svenska nyföretagandet är framför

3 Executive Yuan, 1996

4 EU Labour Force Survey 2000, Eurostat


allt överrepresenterat i storstadsregionerna. Många små och glest befolkade kommu-ner har däremot haft en nettominskning

av antalet företag. I tabell 6.2 beskrivs den procentuella nettotillväxten av företag med anställda i ett urval svenska kommuner.

Högst antal nya företag Lägst antal nya företagStockholm 13,71 Arvidsjaur 2,48Danderyd 9,35 Essunga 2,53Strömstad 9,23 Oxelösund 2,55Vaxholm 9,16 Oskarshamn 2,67Solna 8,73 Bromölla 2,68Täby 8,39 Degerfors 2,68Värmdö 8,36 Hofors 2,78Nacka 8,31 Olofström 2,79Lidingö 8,20 Mönsterås 2,83Sundbyberg 8,10 Falköping 2,85

Genomsnittssiffran för samtliga kommu-ner i Sverige var 4,42 procent. Den regio-nala fördelningen av antalet nya företag per 1000 invånare har ett samband med yrkes- och utbildningsstrukturen. Det är framför allt i regioner med stor andel högutbildade som antalet nya företag är hög. Kommuner med många nya företag finns framför allt i Stockholmsregionen, med ett stråk längs västkusten från norska gränsen ner till Vel-linge i Skåne och nordvästra Småland.

Det har gjorts ett antal undersökningar av olika faktorer som kan förklara de regi-onala skillnaderna i nyföretagande5. Regio-nens tradition av småföretagande har en stor betydelse i sammanhanget. Det är oerhört viktigt att det finns förebildar. De interna-tionella undersökningarna visar också enty-digt att det ofta krävs en betydande, formell utbildning för att starta företag. Dessa resul-tat stöds av en studie från Institutet för till-

växtpolitiska studier, ITPS. Samma under-sökning pekar även på att nyföretagande är vanligare bland människor med utländsk bakgrund.

Lokalisering till en befolkningstät region eller en storstadsregion spelar också en täm-ligen stor roll för en hög andel nystartade företag. Närheten till råvaror och ett lokalt överskott av arbetskraft är idag inte lika vik-tigt som förr. För den växande tjänstesek-torn är det betydelsefullt att ha ett stort lokalt kundunderlag och för den allt mer kunskapsdrivna varu- och tjänsteproduk-tionen behövs en stor lokal arbetsmarknad – inte i form av överskott av ledig arbets-kraft, utan för att öka möjligheten att hitta välutbildad och specialiserad arbetskraft. Båda dessa utvecklingar påverkar nyföre-tagandet i befolkningstäta regioner på ett positivt sätt och glest befolkade regioner på ett negativt sätt.

5 Artiklar i Regional Studies och egen statistisk analys

Tabell 6.2 Kommuner med högst respektive lägst antal nya företag per 1 000 invånare (årsgenomsnitt 2000–2004).

Källa: Jobs and Society, nyföretagarbarometern


6.2 Faktorer som påverkar investeringskvoten – kunskapskapital

Traditionellt förknippas kompetens med utbildningsnivå och det finns givetvis ett starkt samband. Men kompetens är ett mycket vidare begrepp än formell kunskap där kompetens också handlar om förmåga att tolka och omvandla kunskap. I många sammanhang lyfts det livslånga lärandet fram.

I boken ”Spela roll” är en av de faktorer som lyfts fram just lärandet och att läran-det främst handlar om våra värderingar och förhållningssätt. Den formella kunskapen är en viktig grund att stå på, men det livs-långa lärandet handlar i stor utsträckning om människors inställning till lärande och deras förmåga att kontinuerligt utveckla sin kompetens.

Som ett mått på den formella utbildningen används ofta begreppet kunskapskapital. Denna påverkas positivt av regionens eller kommunens egen utbildningskapacitet och nettoinflyttning av välutbildad arbetskraft. Nettoutflyttning och utträdet av utbildad arbetskraft i samband med pensionering och sjukdom verkar i motsatt riktning. Regioner med hög andel unga får ofta ett högt kun-skapskapital eftersom unga i genomsnitt har en högre formell utbildning än äldre. Detta skall dock inte likställas med att kompe-tensen är högre bland yngre. Kartan nedan (figur 6.3), som visar andelen högutbildade6 i Sveriges 81 arbetsmarknadsregioner, ger en grov bild av kunskapskapitalets regionala variation.

6 Minst tre års eftergymnasiala studier

Figur 6.3 Andelen högutbildade i 81 arbetsmarknadsregioner.

Källa: rAps


Kunskapskapitalet påverkar den ekono-miska tillväxten både direkt och indirekt. Den direkta påverkan av ”utbildningskapita-let” baseras på utbildningsinvesteringarnas produktivitet och avspeglas som skillnader i bruttolön mellan utbildad och icke utbil-dad arbetskraft för varje given åldersklass. Beräkningar på statistiskt datamaterial från 1990 års Folk- och bostadsräkning visar att ett (1) formellt utbildningsår motsvarar sju yrkesverksamma år ifråga om inkomstupp-gång. Andra studier visar att den samlade arbetsproduktiviteten i en region påverkas positivt av ett växande antal högutbildade.

Det råder delade meningar om de hög-skole- och universitetssatsningar som gjorts under senare år bidragit mer till Sveriges tillväxt än om motsvarande resurser i stäl-let skulle ha satsats i de redan etablerade universitetsorterna. Undersökningar har dock stärkt hypotesen om att utspridningen gagnat såväl regionerna som den nationella tillväxten (Roland Andersson och Mats Wilhelmsson, Ekonomisk debatt 2004). En rimlig förklaring till detta kan vara att de lokala högskolorna dels har ett större fokus på ekonomi och teknik, dels är bättre på att samverka med näringslivet i regionen.

Utbildningarnas indirekta påverkan på tillväxten sker genom att regioner med stor andel högutbildad arbetskraft eller med exempelvis en högskola tenderar locka till sig företag med stark kunskapsorientering. Exempel på detta finns bland de högtekno-logiska företagen, som i stor utsträckning väljer att lokalisera sig till regioner som har ett stort kunskapskapital.

Tillgången på yrkesutbildad personal är också en viktig tillväxtkomponent. Kompe-tenskraven på de anställda även inom servi-cenäringar och industri växer. I en nyligen genomförd studie har yrkesutbildningssys-temet i Stockholmsregionen granskats. En av slutsatserna är att systemet i ett interna-tionellt perspektiv har stora brister, vilket skapar flaskhalsar och problem på arbets-marknaden (Regionplane- och trafikkonto-ret 2004, ”Perspektiv på en väl fungerande yrkesutbildning i Stockholmsregionen”).

6.3 Faktorer som påverkar antalet arbetade timmar

Antalet arbetade timmar har i jämförelse med den ökade produktiviteten spelat en mycket liten roll för tillväxten i länder med redan hög BNP. Antalet arbetade timmar i Sverige har minskat något mellan åren 1980 och 1993, medan produktivitetsök-ningen i den privata sektorn varit hela 72 procent. Undantagen utgörs av länder med en stor arbetskraftsinvandring som exempelvis Irland7 och USA8, där antalet arbetade timmar ökat och ytterligare bi-draget till dessa länders höga tillväxtnivåer. Motsatsen hittas i Japan där obefintlig in-vandring och en åldrande befolkning har påverkat antalet arbetade timmar och till-växt negativt9.

För enskilda regioner i Sverige kan skillna-den i utveckling av antalet arbetade timmar däremot ha stor betydelse för den regionala tillväxten, främst beroende på att männis-kors rörlighet inom landet är mycket större än rörligheten till och från andra länder. Människor söker sig till de regioner man vill bo i, där arbetsmarknaden är bra eller där det finns möjligheter att utbilda sig och företa-gen söker sig till de områden där det finns ett stort kundunderlag och gott om välut-bildad arbetskraft. Detta skapar en rörlighet mellan regioner där de mindre regionerna tenderar att få en lägre sysselsättningsgrad och regiontillväxt i takt med att det sker en nettoutflyttning av människor och att före-tagen får allt svårare att verka eller etablera sig i dessa regioner.

Antalet arbetade timmar i en region bestäms av folkmängden, av hur stor andel av befolkningen som är i arbetsför ålder, av sysselsättningsgraden bland dem i arbetsför ålder samt av medelarbetstiden per syssel-satt. Se figur 6.4.

= x x xBNP

Befolkning

BNP

Timmar

Timmar

Sysselsättning

Sysselsättning

Befolkning 16–64 år

Befolkning 16–64 år

Befolkning

Arbets-produktivitet

Medelarbets-tiden

Sysselsättnings-grad

Andelen arbets-för befolkningBNP per capita

Totalt antal arbetade timmar per invånare


Figur 6.4 Sambandet mellan antal arbetade timmar och tillväxt i BNP per invånare

Källa: Fregert och Jonung

7 Källa: Timbro, Maria Rankka, ”Frihet med förhinder – in- och utvandring i vår tid”, 2000

8 Källa ITPS: ”Migration och arbetskraftsinvandring till USA”, 2004

9 Källa: Olle Rossander och Kjell Fornander, ”Den lyckosamma krisen”, 1998

6.4 Faktorer som påverkar produktiviteten

Investeringarnas produktivitet avgör vilken tillväxteffekt en regions nettosparande ger upphov till. På kort sikt spelar det en bety-dande roll hur investeringarna fördelas på olika ekonomiska sektorer. Om en region exempelvis koncentrerar huvuddelen av sina investeringar till ny infrastruktur eller bostadsbyggande stimuleras sysselsätt-ningen inom regionen och samtidigt skapas en ny plattform för framtida ekonomisk tillväxt. Däremot blir tillväxten begränsad på kort- och medellång sikt på grund av att denna typ av kapital är mycket varaktigt och har en låg marginell produktivitet under de första 5–10 åren.

I en allt mer kundorienterad kunskaps-ekonomi spelar organisatorisk utveckling, med social tillit och lärande som viktiga ingredienser, en stor roll för produktivite-ten. Social tillit skapar sociala relationer, samverkan och nätverk. Ett samhälle med låg korruption, förtroende för sitt lands institutioner och stor mellanmänsklig till-lit ökar den administrativa effektiviteten

och ger också goda möjligheter att locka till sig kapital och kunskap utifrån. Spridning av kunskaper, vilket är nödvändigt för att kunna utnyttja innovationer, gynnas i orga-nisationer som främjar lärandeprocesser. Säljkompetens och effektiv marknadsorga-nisation blir allt viktigare i globalt konkur-rensutsatta verksamheter.

6.4.1 StrukturförbättringarInvesteringarnas produktivitet beror även på överföringen av resurser från stagnerande eller lågproduktiva till expansiva eller hög-produktiva branscher. Avgörande för möj-ligheten att generera denna typ av överfö-ringsvinster är regionens näringsbredd. Den beror i sin tur på befolknings- och inkom-stunderlaget. Sveriges största region (Stock-holmsregionen) har mer än 600 olika bran-scher och de övriga storstadsregionerna har nästan lika stor näringsbredd. I landets minsta arbetsmarknadsregioner är närings-bredden däremot mindre än en tredjedel av den Stockholmsregionens, vilket begrän-sar utrymmet för ökad kapitalproduktivitet genom strukturomvandling.


6.4.2 InnovationsförmågaAvgörande för investeringarnas produktivi-tet är också teknisk utveckling och innova-tioner.

Teknisk utveckling och innovationer kan delas in i följande delar.1. Processinnovationer. Nya och mera pro-

duktiva maskiner utvecklas och tas i anspråk.

2. Organisationsinnovationer. Nya orga-nisationsformer utvecklas och införs. Det kan exempelvis vara självstyrande arbetslag eller outsourcing av viss verk-samhet till andra företag.

3. Produktinnovationer. Nya produkter som till funktion, material eller design är överlägsna gamla produkter.

Effekten på tillväxten av teknisk utveckling är mycket stor och har långtgående effekter i ekonomin. Processinnovationer ersätter ofta arbetskraft med kapital. En vanlig effekt vid införandet av processinnovationer är att produktiviteten per sysselsatt ökar, men att arbetskraft frigörs. Vid processinnovationer inom det regionala näringslivet är det vik-tigt att regionen förmår skapa nya arbetstill-fällen i nya eller organiskt växande företag alternativt genom ökad pendling ”koppla upp sig” mot en annan region med större efterfrågan på arbetskraft.

Organisationsinnovationer har en ten-dens att påverka produktiviteten per syssel-satt positivt, men verkar ha små effekter på sysselsättningen. Produktivitetseffekterna uppstår vanligen genom en ökad specialise-ring och fler åtaganden inom denna specia-litet.

Produktinnovationer har däremot visat sig vara en stark drivkraft bakom såväl syssel-sättnings- som produktivitetsutveckling. Anledningen är att nya produkter initialt väcker en mycket stark efterfrågeökning. När efterfrågeökningen är tillräckligt stark stiger både produktiviteten och sysselsätt-ningen.

Innovationsförmågan varierar avsevärt mellan de svenska regionerna. Patentfrek-vens och andra mått på innovationsförmåga

visar att storstadsregionerna, men också en mindre region som Värnamo/Gnosjö/Gisla-ved-regionen, har hög kapacitet i detta avse-ende. Figur 6.5 visar att de regionala skillna-derna är stora avseende innovationsförmåga. Kartan kan sägas avspegla en långsiktig för-måga att utveckla nya produkter eller pro-duktionsprocesser10.

Figur 6.5 Patentfrekvens – godkända patent – i olika arbetsmarknadsregioner i Sverige per 1 000 invånare 1994–2001

Godkända patent per 1 000 invånare

10 Källa: ”Clusters of Patents in Sweden”, Working Paper No. 42, KTH, Stockholm, 2003


Kartan visar att de orter som har många patent per invånare återfinns i regioner som är väl försörjda med universitet och högsko-lor. Även förekomsten av utvecklingsori-enterade storföretag skapar goda förutsätt-ningar för innovationer.

6.4.3 TransportinfrastrukturNär transportsystemen byggs ut eller får en förbättrad servicegrad ökar möjligheterna till handel och kontakter och därmed till en effektivare regional arbetsfördelning. Dess-utom ökar storleken på de lokala arbets-marknadsregionerna, dvs. arbetsmarknader-nas territoriella utbredning, vilket främjar konkurrens och specialisering. Bättre kol-lektiva transportsystem och ett utvecklat vägtransportsystem ger befolkningen till-gång till fler arbetsplatser inom pendlings-avstånd. Människor får fler alternativ i sina val av boende och arbete, efterfrågan och utbud av arbetskraft kan lättare mötas, sår-barheten minskar för mindre orter och stä-der vid strukturomvandling på lokal nivå och utbytet av idéer, kunskap och erfaren-heter mellan aktörer på arbetsmarknaden ökar med förbättrade transportsystem och regionförstoring.

Ökad tillgänglighet till högre utbildning ställer också krav på transportsystemens kvaliteter, eller omvänt, ett utbyggt trans-portsystem ger större möjligheter för fler att studera. För Sverige med stora avstånd och utspridd befolkning innebär ökade inves-teringar i logistik, genom effektiva trans-portmöjligheter, en allt viktigare konkur-rensfaktor. Ur ett regionalt utvecklingsper-

spektiv är utvecklingen av transportsektorn också väsentlig för att upprätthålla tillgäng-ligheten till service och för ökad effektivitet inom offentlig sektor.

Transportmöjligheterna påverkar i hög grad strategiska val hos näringslivet och hos den enskilde. Transportsystemens förmåga att erbjuda logistiska lösningar för före-tag och medborgare utgör ytterst konkur-rensfrågor i en global ekonomi och skapar allt tydligare förutsättningar för regional utveckling. Transportinfrastrukturen utgör ett område där staten, som huvudansvarig för mycket långsiktiga investeringar, måste tydliggöra avsikterna och genomföra stora insatser för att uppnå en långsiktig regional och nationell konkurrenskraft. Det är där-för av största vikt att underlagen för beslut om investeringarna förmår fånga tillräck-ligt långa utvecklingsperspektiv. Att moti-vera långlivade investeringar, som kortsik-tigt ger en låg men långsiktigt en mycket hög avkastning, kan ändå vara nog så svårt i ett politiskt klimat som är starkt fokuserat på konsumtion och akuta problem.

Sverige har under en 25–30-årsperiod haft en investeringsnivå i väginfrastruk-turen som endast utgör hälften av motsva-rande investeringsnivå inom EU 15 inklusive Norge och Schweiz (se diagram 6.6). Effek-terna av denna lägre nivå är svåra att mäta, men innefattas i de samlade effekterna på den ekonomiska utvecklingen, med gene-rellt små investeringar relativt omvärlden. Brister i infrastrukturutbyggnaden är klart hämmande i storstadsregioner där trängsel-effekterna är kostnadsdrivande.


Diagram 6.6 Väginvesteringar i förhållande till BNP åren 1975–2001. Procent.

0,0

0,2

0,4

0,6

0,8

1,0

1,2

Sverige

EU minus Sverige plus Norge och Schweiz

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001


7.1 Attraktionskraft som ledstjärnaDet är helt uppenbart att kommuners och regioners tillväxt kan stimuleras genom beslut i kommuner och landsting. Denna slutsats har även bekräftats vid riksdagens beslut 2001 om en ny regional utvecklingspo-litik. Den nya politiken ska utgå ifrån lokala och regionala aktörer och deras kunskaper om lokala förutsättningar och förhållan-den. (Regeringens proposition 2001/02:04 ”En politik för tillväxt och livskraft i hela landet.”)

En allt mer påtaglig nyckelfaktor vid ökad internationell konkurrens är attraktions-kraft. En region eller kommun kan bidra till att öka sin attraktivitet i tre avseenden. • som affärsarena, dvs. för företagen, • som livsarena, dvs. för hushållen, och • som besöksarena, dvs. för besökare.

Affärsarenan kan exempelvis stärkas genom att främja nyföretagandet, genom att stärka arbetskraftens kunskap och kompetens, investera i transportinfrastruktur och genom att effektivisera det offentliga ser-viceutbudet. Allt detta är också positivt för både hushåll och besökare. Fler företag bety-der fler jobb, utbildningssatsningar betyder vanligen bättre utbildningsmöjligheter för alla och en mer prisvärd offentlig service betyder rent allmänt att hushållens välfärd växer. En ytterligare aspekt för att öka att-raktiviteten i kommunen eller regionen är att förstärka sitt varumärke och för besök-näringen också att odla ett gott värdskap. Det räcker inte alltid med att bara vara duk-tig, andra måste också känna till att man är duktig. Detta kan ske genom marknadsfö-ring, att lyfta fram det unika och speciella med platsen, att befolkningen talar väl om hemkommunen och att besökande får ett gott intryck av platsen och dess befolkning.

Följande punkter ger mer konkreta exem-pel på några viktiga områden som bör beak-

tas i det regionala och lokala arbetet med till-växtstrategier:

Strategier för högre ekonomisk tillväxtStrategier för tillväxt av det materiella kapi-talet kan exempelvis vara:• Direktinvesteringar, från andra inhem-

ska och utländska regioner, vilket förut-sätter dels att regionen är känd för andra investerare än regionens egna, dels att lönsamheten och förutsättningarna för långsiktig tillväxt är åtminstone likvär-diga med förhållandena i andra regioner. Detta är en faktor som bör ses som bak-grund mot den växande institutionella konkurrensen mellan regioner och län-der i världen.

• Stimulans av nyföretagandet genom sats-ningar på exempelvis gymnasieutbild-ning som uppmärksammar företagan-dets och särskilt småföretagarens villkor och möjligheter. Här bör också ingå olika åtgärder för att stärka kommunens eller regionens entreprenörsanda.

• Effektivisering av kommunernas och landstingens löpande verksamhet som gör att sparande och investeringar kan ökas eller skatterna sänkas.

Strategier för tillväxt av kunskapskapitalet kan utformas inom följande områden:• Forskning och utvecklingssatsningar,

som bidrar till ökad kreativitet och ska-par attraktivitet för både företag och hushåll samt bidrar till en snabbare pro-duktivitetsutveckling inom näringslivet.

• Utveckling och anpassning av yrkesut-bildningen, eftersom bristen på yrkes-utbildad arbetskraft kan bli ett hot mot tillväxten och omvänt en stark lokalise-ringsfördel för kommuner och regioner med en såväl anpassad som välutbildad arbetskraft för det lokala näringslivet.

Kommunala och regionala strategier för ekonomisk tillväxt7


• Organisation av interaktiva lärprocesser, som får betydelse för hur snabbt inno-vativa processer kan få ett genomslag i ortens företag och organisationer.

Strategier för att öka antalet arbetade tim-mar/öka sysselsättningen kan vara:• Åtgärder för att integrera invandrare i

arbetslivet. Här bör kommunerna kunna utnyttja erfarenheter från Värnamo/Gnosjö/Gislaved respektive regioner i andra länder, exempelvis i Storbritannien.

• Förbättrad samverkan mellan kommu-nen, landstingen och statliga myndighe-ter på lokal och regional nivå i syfte att effektivisera insatserna för att minska arbetslöshet och ohälsa.

Strategier för att öka produktiviteten kan slutligen vara:• Regionförstoring. Exempel på åtgärder är

förändrade taxesystem för pendling med kollektiva färdmedel och på längre sikt investeringar i förbättrad infrastruktur för arbets- och servicependling. Andra åtgärder är samverkan och arbetsfördel-ning för att upprätthålla service, skolor och andra tjänster av hög klass.

• Specifika utbildningssatsningar kopplad till nya produkter eller nya processer.

• Ökad regional organisering och samver-kan mellan företag, högskolor, univer-sitet och offentlig sektor som en del i arbetet att skapa ett lokalt och regionalt innovationsklimat.

• Satsning på ökad kompetens inom för-säljning och marknadsföring.

7.2 Utvecklingen kan påverkasEn kommun eller regions förutsättningar för tillväxt kan variera kraftigt. I takt med glo-baliseringens och den nya ekonomiska geo-grafins ökande inverkan har speciellt storle-ken på den lokala arbetsmarknaden fått allt större betydelse för en kommun eller regions

tillväxtförutsättningar. Men det finns även en rad exempel som visar att utvecklingen långt ifrån är så förutbestämd som man kan förledas att tro.

I boken ”Spela roll” finns en förklarings-modell som delar upp en kommuns eller regions ekonomiska tillväxt i två delar. Dels utifrån platsens förutsättningar för tillväxt i form av exempelvis storleken på den lokala arbetsmarknaden, infrastruktur, utbild-ningsnivå, befolkningsstruktur m.m., dels utifrån befolkningens förmåga att samverka med varandra och deras kapacitet att konti-nuerligt göra saker annorlunda och bättre. Boken lyfter fram faktorer som social tillit, lärande, entreprenörskap och ledarskap. En kommun eller region som i hög grad utveck-lar dessa förmågor kan mycket väl kompen-sera för sämre tillväxtförutsättningar och därmed avvika från ”en förväntad utveck-ling”.

Följande figur från SABO-rapporten ”Tillväxt och tilltro – scenarier för Sveri-ges bostadsmarknader” visar att kommu-ner och regioner verkligen kan påverka sin utveckling och att vissa regioner utmärker sig framför andra när det gäller långsiktig tillväxt. Figurerna har konstruerats genom att för var och en av de 81 arbetsmarknads-regionerna beräkna kvoten mellan genom-snittlig befolkningstillväxt åren 1985–2000 och variation runt detta genomsnitt. Denna kvot är ett mått på befolkningstillväxtens varaktighet. Om kvotens värde ligger nära noll är sannolikheten stor för att den fram-tida trenden blir en annan än den historiskt observerade. I motsatta fallet, dvs. om kvo-ten skiljer sig påtagligt från noll, är sanno-likheten större för att den observerade till-växten eller tillbakagången består. Motivet för att här illustrera tillväxten i befolknings-termer är att befolkningsutveckling och inkomstutveckling på lång sikt tenderar att gå hand i hand.


Figur 7.1 Förväntad varaktig befolkningstillväxt i relation till folkmängden i olika lokala arbetsmarknadsregioner

Källa: SABO 2004, ”Tillväxt och tilltro – scenarier för Sveriges bostadsmarknader” I figuren visar den vertikala axeln befolkningsförändringens varaktighet och den horisontella axeln folkmängden år 2000 i respektive region. Storstads-regionerna har av skalskäl uteslutits.

I bilagd tabell B3 återfinns kvoten för samt-liga arbetsmarknadsregioner.

Det finns ett tydligt samband mellan en kommun eller regions förutsättningar och förväntad varaktig befolkningstillväxt (se svart linje); ju befolkningsmässigt större region desto större sannolikhet för varak-tig tillväxt. Detta ligger helt i linje med den nya ekonomiska geografin som betonar stor-lekens skalfördelar.

Men det är intressant att det finns flera regioner utöver storstadsregionerna som uppvisar en stabilt positiv utveckling. Exem-pelvis framgår att många regioner, som av naturgivna skäl har goda förutsättningar för tillväxt, ligger påtagligt bättre till än vad som kan förväntas av deras storlek. Hit hör exempelvis Falkenbergs-, Halmstads-, och Strömstadsregionerna samt Gotland, Åre och Haparanda. Uppenbarligen spelar här förmågan att dra nytta av naturmiljö

och klimat en stor roll tillsammans med förmågan att utnyttja ett fördelaktigt läge invid gränsen till andra länder. Jönköpings-, Umeå- och Värnamoregionen, som inklude-rar Gnosjö och Gislaved, illustrerar att sam-bandet mellan storlek, tillväxt och stabili-tet påverkas av en stark kunskapsorientering respektive ett starkt entreprenörsklimat.

7.3 Varaktig tillväxt byggs underifrån

Många regioner, särskilt de som har haft svag befolkningsutveckling under en längre period, upplever särskilda svårigheter att att-rahera riskvilligt kapital för den strukturella förnyelse som är nödvändig. Bankerna har lagt ned många lokala kontor i mindre orter och städer och mycket kunskap om det lokala näringslivet har därmed gått förlorat, vilket försvårat de lokala företagens möjligheter att få låna kapital. Andra hinder som försvå-

2,0

1,5

1,0

0,5

0

-0,5

-1,0

-1,5

-2,0

-2,50 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 300 000 350 000

Folkmängd

Kvoten

FalkenbergVärnamo

Strömstad

Haparanda

Åre

JönköpingUmeå

Halmstad

Växjö Luleå

Västerås

Örebro

Linköping

Uppsala

Helsingborg

Fyrstadsregionen

NorrköpingKarlstad

Gävle

SundsvallSkellefteå

Nässjö

ÖrnsköldsvikLudvika

KarlskogaSollefteå

SorseleFilipstad

Gotland

Genomsnittlig förväntad befolknings-tillväxt vid olika folkmängder

Skövde


rar en strukturomvandling kan vara gamla värderingar som försvårar en nödvändig för-nyelse eller offentliga regler som komplice-rar satsningar på infrastruktur. Baserat på exempel från övriga landet kan satsningar på nyföretagande och/eller satsning på det som är unikt eller speciellt, exempelvis genom att ta tillvara naturresurser, vara två vägar. Den strategi som man väljer behöver vara lokalt förankrad och skräddarsys efter respektive regions specifika förutsättningar.

När det gäller formerna för lokalt närings-livsarbete kan man i grova drag säga att de kan bedrivas från två utgångspunkter. Den ena kan kallas för ”ovanifrånstrategin” och den andra för ”underifrånstrategin”.

Ovanifrånstrategin”Ovanifrånstrategin” är, eller har i alla fall länge varit den traditionella utgångspunkten för regionalpolitiken i många länder. Strate-gin siktar på att överföra arbetsplatser och investeringar från centrala tillväxtområden till regioner med problem i näringsstruktu-ren. Tillväxt i en region ska således komma utifrån. Rollen för de lokala myndigheterna i en sådan strategi har traditionellt varit att lägga förhållandena tillrätta genom att bygga ut infrastrukturen och industriområden för att regionen ska bli mera attraktiv för pri-vata företag eller offentliga myndigheter. En annan del i denna strategi är att söka kontakt med företag och försöka övertyga dem att flytta aktiviteter eller bygga helt nya före-tag i regionen.

Underifrånstrategin”Underifrånstrategin” går ut på att lyfta fram människors egen kraft att påverka såväl den egna framtiden som sin kommuns eller regions framtid. Det handlar här om att utveckla samverkan mellan människor och deras kapacitet att hela tiden göra saker annorlunda och bättre. Det behövs socialt tillit som skapar sociala relationer, samver-kan och nätverk, lärande som ger kunskap och kompetens, entreprenörskap som fram-bringar kreativitet och handlingskraft samt ett gott ledarskap som fångar upp och för-stärker den lokala och regionala kraft som kan komma ur social tillit, lärande och entreprenörskap.

Det kan handla om att stimulera start av nya företag genom olika former av stöd till idéskapande och idéutveckling, men minst lika viktigt är att främja vidareutveckling bland redan existerande företag och före-tagsmiljöer i en region.

Näringspolitiken bör i dessa fall baseras på nätverk både mellan företagen och mellan företagen och regionala offentliga institu-tioner som exempelvis skolor, rådgivnings- och forskningsinstitutioner.

Åtgärder för att stimulera nyföretagande och för att främja utvecklingen av befint-liga företag och företagsmiljöer förstärker ofta varandra. Goda näringslivsmiljöer kan till exempel förstärka nybildningen av före-tag. Entreprenörer startar som regel det egna företaget i en bransch där de har utbildning och erfarenhet och i den region där de bor och arbetar utan att utvärdera andra lokali-seringsalternativ.

Det lokala ledarskapet är oerhört centralt. I dagens samhälle uppkommer det allt fler tillfällen då ledarskap måste utövas mellan, och inte endast inom, befintliga strukturer. Den växande omfattningen av nätverksor-ganisering innebär att många frågor inte ägs av någon enskild part, åtminstone inte i ett tidigt skede. Denna utveckling är inte unik för någon sektor utan nätverksorientering är något som sker inom såväl det offentliga som det privata, men också däremellan. Det behövs lokala och regionala ledare som kan mobilisera lokal aktivitet och skapa relatio-ner mellan olika aktörer, myndigheter, före-tag och organisationer. Befintliga och poten-tiella ledare inom såväl offentlig, privat som ideell sektor bör få såväl uppmuntran, upp-backning och även möjlighet till utbildning för att stärka sin ledarskapsförmåga.

Erfarenheter och forskningsresultat från många regioner och länder visar att ”under-ifrånstrategin” är mer framgångsrik än ”ovanifrånstrategin.”


BilagorTabell B1 Riksområdenas procentuella andel av Sveriges inkomster 920–2000

1920 1940 1960 1975 2000Stockholmsregionen (AB) 26,1 25,9 23,4 22,2 24,9Mälardalen (CDETU) 15,3 15,8 15,9 16,5 16,1Småland och Skaraborg (FGHIR) 8,3 9,6 10,6 11,1 10,7Sydsverige (KLM) 14,2 13,6 13,2 13,8 13,5Västsverige (NOP) 17,2 16,3 15,4 16,4 16,7Södra skogsbygden (SWX) 10,5 9,6 10,3 9,6 8,7Norra skogsbygden 8,3 9,2 11,0 10,3 9,4

Tabell B2 Riksområdenas procentuella andel av Sveriges befolkning 1920–2000

1920 1940 1960 1975 2000Stockholmsregionen 11,2 13,7 16,8 18,2 20,5Mälardalen 17,3 16,3 16,6 17,1 16,8Småland och Skaraborg 16,5 14,4 13,2 9,5 11,8Sydsverige 14,8 14,5 13,7 14,2 14,4Västsverige 14,8 15,2 15,6 19,5 17,1Södra skogsbygden 13,4 12,5 11,7 10,5 9,4Norra skogsbygden 12,9 13,3 12,4 11,0 10,0


Tabell B3 Långsiktigt varaktig befolkningstillväxt i relation till folkmängden i lokala arbetsmarknadsregioner

Källa: Egna bearbetningar av SCB:s statistik

© Sveriges Kommuner och LandstingSektionen för förnyelse och tillväxt

Augusti 2005

ISBN: 91-7164-062-2

Grafisk form och produktion: KLF Grafisk produktion

Documents

7164-062-2