Högskoleverkets rapportserie 2000:6 R

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

○

UTVÄRDERING AV

Socionomutbildningar

Högskoleverket 2000

UTVÄRDERING AV

Socionomutbildningar

Högskoleverket • Birger Jarlsgatan 43 • Box 7851, 103 99 Stockholmtfn 08-563 085 00 • fax 08-563 085 50 • e-post hsv@hsv.se • www.hsv.se

Utvärdering av SocionomutbildningarProducerad av Högskoleverket i februari 2000Högskoleverkets rapportserie 2000:6 RISSN 1400-948XISRN HSV-R--00/6--SEInnehåll: Avdelningen för utvärdering och kvalitetsarbeteGrafisk form: Högskoleverkets informationsavdelningTryck: Printgraf, Stockholm, februari 2000

Innehållsförteckning

Högskoleverkets överväganden och bedömningar 7Allmänt 7Låga krav 9Lärarkompetensen och brister i verklighetsanknytning 9Resursbrist 10Jämställdhet och genusperspektiv 10Målen för socionomexamen 10Uppföljning 11

Inledning 12Syfte och utgångspunkter 12Utvärderingens fokus 14Uppläggning och genomförande 16Projektorganisation 17

Sammanfattning och bedömargruppens generellarekommendationer 20

Summary 23

Socionomprogrammets utveckling 27En intervjustudie och en enkätundersökning om yrkesroll ochutbildning 30Intervjustudien 30Enkätstudien 31Bedömargruppens kommentarer 33

Bedömning av de enskilda lärosätena 34Institutionen för socialt arbete vid Ersta Sköndal högskola 34Socionomprogrammet vid Göteborgs universitet 40Socionomprogrammet vid Lunds universitet 44Socionomprogrammet vid Mitthögskolan 50Socionomprogrammet vid Stockholms universitet 55Socionomprogrammet vid Umeå Universitet 62Socionomprogrammet vid Örebro universitet 66

Sammanfattande bedömning av socionomprogrammet 72Socionomprogrammens forskningsanknytning 72Socionomprogrammens internationalisering 75Yrkesrelevans 76Pedagogik 80

Särskilda frågor 84Den pedagogiska organiseringen av socionomprogrammet 84Resurstilldelningen inom socionomprogrammet 85Jämställdhet och genusperspektiv 86

Rekommendationer 89Allmänt omdöme 89Mål för socionomprogrammen 89Resursproblemet 90Skärpta krav på de studerande 91Brister i den professionsspecifika utbildningen 93Avsaknad av pedagogiskt ledarskap 94Lärarnas kompetensutveckling 95Akademisk kultur 96

Slutord 97

Bilaga 1: Självvärdering av socionomutbildningarna 98

5

Högskoleverkets övervägandenoch bedömningar

6

7

Högskoleverkets överväganden ochbedömningar

Bedömargruppens rapport innehåller en insiktsfull och grundlig genom-gång av socionomprogrammen. I utvärderingen ingår socionomprogrammenvid Ersta Sköndal högskola, Göteborgs universitet, Lunds universitet,Mitthögskolan, Stockholms universitet, Umeå universitet samt Örebrouniversitet.

Många av de frågor som bedömarna tar upp är sådana som detankommer på respektive högskola och dess beslutsorgan, främst utbildnings-ledningen, att bestämma om. Respektive högskola är adressat för dessadelar av utvärderingen. Det är Högskoleverkets förväntan och övertygelseatt utvärderingsrapporten ska ge ett konstruktivt bidrag till det fortlöpandeinterna utvecklingsarbetet vid de berörda högskolorna.

AllmäntHögskoleverket kan konstatera att bedömargruppen lyfter fram bådepositiva drag i utbildningen och framför kritiska anmärkningar motdensamma. Verket kan med utgångspunkt i den genomförda utvärde-ringen konstatera att samtliga socionomutbildningar sammantaget uppfyl-ler de krav som kan ställas på högre utbildning utifrån högskolelag ochexamensordning. Socionomutbildningen i Lund har lyckats hävda sigmycket väl inom det traditionella universitetet. Socionomutbildningen vidStockholms universitet har en väl utbyggd forskningsavdelning när detgäller kunskapsområdet socialt arbete. Trots detta konstaterar verket att detfinns frågor vid enskilda universitet som torde uppmärksammas särskilt.Det gäller framför allt vid utbildningarna vid Göteborgs universitet samtUmeå universitet. För utbildningen i Göteborg kan framför allt anförasstagnationen av den påbörjade översynen av programmet. Den resignationsom i stor utsträckning präglar institutionen riskerar att inverka ogynnsamtpå den fortsatta utvecklingen. Högskoleverket anser det viktigt att åtgärdervidtas för att bryta detta missmod och åstadkomma möjligheter så att deanställda ska kunna arbeta mot gemensamma mål. För utbildningen vidUmeå universitet hänger problemen framför allt samman med svårighe-

8

terna att rekrytera disputerade lärare. Detta problem delas visserligen medflera andra lärosäten men bristen på disputerade lärare riskerar att utarmaden vetenskapliga grund som all högskoleutbildning ska vila på. Emellertidkonstaterar bedömargruppen att forskningsanknytningen i många avseen-den fungerat tillfredsställande.

Utbildningen vid Örebro universitet har inte sådana allvarliga problemmen utbildningens organisation är dock en oroande faktor som på siktriskerar att ge upphov till kvalitetsbrister. De lärare som undervisar påprofessionsdelen av utbildningen är direkt knutna till programmet medande lärare som undervisar i andra ämnen som ingår i utbildningen kommerfrån andra institutioner/enheter inom universitet. Problemen hänger sam-man med svårigheten att samordna, integrera och anpassa dessa ämnen såatt de bättre passar socionomutbildningen.

I detta sammanhang anser Högskoleverket liksom bedömargruppen attdet är viktigt att även allmänt uppmärksamma den särskilda problematikenkring ämnet socialt arbete. Bedömargruppen har konstaterat att detorganisatoriska stödet för att utveckla tvärvetenskapliga och ämnes-övergripande perspektiv är generellt svagt utvecklat. Högskoleverket villtrycka på det angelägna i att arbeta för att få ämnesintegration, yrkesinrikt-ning och forskningsanknytning att fungera lika väl på grundutbildnings-nivån som den förefaller göra på forskningsnivån. Det ”hopplock” avämnen där man varvar psykologi, sociologi och andra ämnen utan integre-ring till de särskilda behov som socionomstudenter är betjänta av, är intetillfredsställande.

En annan organisationsfråga som Högskoleverket vill lyfta fram gällerborttagandet av institutionsstyrelsen vid utbildningen på Mitthögskolan.Beslutsbefogenheterna åvilar nu institutionens prefekt i förening med ettsamrådsorgan. För att undvika spänningar som i värsta fall kan leda tillkonflikter menar Högskoleverket menar att det är angeläget att allamedarbetargrupper har tillgång till ett forum för meningsutbyte och kangöra sin röst hörd.

När det gäller utbildningens relation till arbetsmarknaden vill Hög-skoleverket liksom bedömargruppen och många studenter framhålla attutbildningen inte uteslutande är inriktad mot en yrkesgärning som social-sekreterare. En sådan profil med inriktning mot socialsekreterarerollen varpåfallande tydlig vid Ersta Sköndal högskola. Exempelvis arbetar mångasocionomer inom frivilligorganisationer. Det är angeläget att ta till varastudenternas intressen och planer på sitt kommande yrkesval som i mångafall är andra än socialsekreterare.

9

Låga kravBedömargruppens rapport liksom den enkätundersökning som genom-förts bland studenter som nyligen avlagt socionomexamen visar på attmånga studenter anser att dels alltför låga krav ställs på studenterna ochderas studieresultat, dels på en otydlighet om vilka krav som ställs överhuvud taget. Det gäller särskilt vid utbildningarna i Stockholm ochGöteborg.

Studenterna som antas till socionomutbildningen har höga betyg ochantas i stor konkurrens. Högskoleverket gör bedömningen att de lågakraven inte bidrar till vare sig en god studiemotivering eller goda studiere-sultat. Studenternas krav på utbildningen är väsentligen högre än hög-skolornas krav på studenterna. Högskoleverket menar att det är ett väsent-ligt resursslöseri att inte ställa höga och tydliga krav på så välmotiveradestudenter och ser det som angeläget att högskolorna tar tag i frågan ochåtgärdar problemen.

Lärarkompetensen och brister iverklighetsanknytningHögskoleverket vill framhålla vikten av att lärosätena planerar utbildnings-insatser för det stora antalet odisputerade lärare som arbetar inom utbild-ningen. Högskoleverket instämmer i bedömargruppens förslag om attstudier på magister- licentiatnivå kan utgöra en start om doktorandstudiertill en början kan verka som ett alltför stort steg.

Bedömargruppen skriver att ”man undervisar om samhället som omsamhället inte fanns”. Ett sådant förhållningssätt är oroande och kan ivärsta fall leda till att de blivande socionomerna både har bristande förmågatill inlevelse och brister i det etiska förhållningssättet till de människor somde kommer att arbeta med. I förlängningen leder ett sådant förhållningssättockså till att utbildningen inte ger en tillräckligt god förberedelse förprofessionen. Högskoleverket anser det viktigt att utbildningen speglar ochförbereder studenterna på vad som väntar ute i verkligheten.

Det är också viktigt att studenterna får arbeta med sig själva då de oftakommer att bli sitt eget arbetsinstrument. Brist på förståelse, inlevelse,empati och självförståelse kan leda till brist i professionell självständighet.Ett led i ett sådant arbete är att krav ställs på att lärarna har en god verk-lighetsanknytning. Med detta avses praktisk kunskap om hur socionomersarbete gestaltar sig i verkligheten. Sådan kunskap torde i de fall där det finnsbrister kunna prioriteras i fortbildningen.

10

ResursbristLiksom bedömargruppen vill Högskoleverket peka på resursbristens kon-sekvenser. Det är svårt att belägga resursbrist med siffror, inte heller harutvärderingen varit särskilt inriktad på detta. Utvärderingen har dock i flerafall gjort tydligt att brist på resurser i utbildningen är ett problem.Problemet med de olika socionomprogrammens resurser har tidigareuppmärksammats av Samarbetskommittén för Socionomutbildning (seskrivelse till regeringen 1996 01 25).

Problem som uppenbarats genom utvärderingen är exempelvis fåundervisningstimmar, att praktikhandledare inte längre får någon ekono-misk ersättning för sitt arbete vilket i sin tur kan ha påverkat utbudet avpraktik negativt. Resursbristen kan nog också tillskrivas en icke oväsentligdel av den håglöshet som i viss utsträckning präglar utbildningen på någraorter samt inom vissa grupper av lärare.

Jämställdhet och genusperspektivKvinnodominansen bland studenterna på socionomprogrammen är över-väldigande. Bedömargruppen konstaterar att inte något lärosäte har någongenomtänkt strategi för att locka fler manliga studeranden. Högskole-verket vill framhålla att sådana åtgärder är önskvärda.Bedömargruppen menar att det finns skäl för antagandet att ett manligtparadigm i väsentliga avseenden kännetecknar den kunskapssyn som gällerför socionomprogrammet, vilket bl.a. ger utslag när det gäller urvalet avkurslitteratur. Högskoleverket vill också framhålla vikten av att genus-perspektiv tas tillvara i utbildningen så att skillnader mellan kvinnligt ochmanligt agerande tydliggörs. Även skillnader i medicinska aspekter mellanmän och kvinnor bör förtydligas när det gäller t.ex. alkoholism och annatmissbruk.

En annan viktig jämställdhetsaspekt gäller kunskap om invandrare ochderas särskilda problem.

Målen för socionomexamenSocionomexamen är en yrkesutbildning och regleras i examensordningeni högskoleförordningen (SFS 1993:100, bilaga 2, punkten 43). Högskole-verket instämmer i bedömargruppens förslag om att ett viktigt mål förutbildningen bör vara studenternas personliga mognad, ökad självkänne-

11

dom och ett professionellt förhållningssätt grundat på empatisk förmåga.Examensordningens målformulering bör därför ges ett sådant tillägg.

UppföljningHögskoleverket har för avsikt att inom två till tre års tid följa upp resultatetav föreliggande utvärdering. Särskilt intresse kommer då att ägnas åt vadsom ovan särskilt betonats jämte de kritiska punkter som bedömargruppenanfört.

Högskoleverket kommer att ta initiativ till en sådan uppföljning.

12

Inledning

I Högskoleverkets uppgifter ingår bland annat att följa upp och utvärderautbildningen inom högskolan. Detta skall ske med beaktande av verksam-hetens uppgift och sätt att fungera gentemot samhällets och arbetslivetsutveckling och kompetensbehov.

I föreliggande rapport presenteras den utvärdering av socionomutbild-ningar som Högskoleverket genomfört i samarbete med utbildnings-anordnarna. I utvärderingen ingår samtliga traditionella socionomprogram.Dessa ges vid Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms univer-sitet, Ersta Sköndal högskola i Stockholm, Örebro universitet, Mitt-högskolan i Östersund samt Umeå universitet. De nyare omsorgsprogramsom tillkommit efter integrationen med Hälsohögskolan ingår ej i utvärde-ringen.

Socionomutbildningen omfattar 140 poäng (3,5 års heltidsstudier) ochleder till en yrkesexamen, socionomexamen.

Utöver denna huvudrapport har en arbetsrapport, Socionomens yrkes-roll ur olika perspektiv, publicerats. Arbetsrapporten innehåller en redovis-ning av intervjuer med olika intressenter till utbildningen.

Syfte och utgångspunkterHögskolorna har själva ansvaret för de utbildningar de bedriver medanHögskoleverket enligt sin instruktion har som uppgift att verka för att demål och riktlinjer som riksdag och regering fastställer för verkets ansvarsom-råde förverkligas. Däribland ingår som tidigare nämnts att följa upp ochutvärdera utbildning.

De mål och andra regler som gäller för utbildningarna är en viktigutgångspunkt för utvärderingsarbetet. En sådan utgångspunkt är högskole-lagens andra paragraf som stipulerar att den utbildning som anordnas medstaten som huvudman:

”vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövaderfarenhet, och … … ”

13

En annan viktig utgångspunkt är högskolelagens tredje paragraf:”Verksamheten skall bedrivas så att det finns ett nära samband mellanforskning och utbildning.”

I högskolelagens 1 kap 9§ anges de allmänna målen för grundläggandehögskoleutbildning. Målen gäller all högskoleutbildning vid högskolor ochuniversitet:

”Den grundläggande högskoleutbildningen skall, utöver kunskaper och färdighe-ter, ge studenterna förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga attsjälvständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen, alltinom det område som utbildningen avser. Utbildningen bör också utvecklastudenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå.”

Socionomutbildningen leder fram till en yrkesexamen. Denna regleras ihögskoleförordningen (bilaga 3, punkten 38). I förordningen regleras delsomfattningen på utbildningen (140 poäng), dels målen för socionom-examen. Målen lyder:

”För att erhålla socionomexamen skall studenten ha• förvärvat de kunskaper och den praktiska förmåga som krävs för socialt arbete

på individ-, grupp- och samhällsnivå,• uppnått kompetens att medverka i förebyggande socialt arbete och socialt

förändringsarbete på olika nivåer,• utvecklat förmågan att analysera och förstå sociala processer och problem samt

kunna identifiera och strukturera behov av åtgärder och lösningar på olikanivåer,

• förvärvat kännedom om sådana samhälls- och familjeförhållanden som påver-kar kvinnors och mäns livsbetingelser,

• uppnått förmåga att relatera olika typer av åtgärder inom verksamheten till derättsregler och till de övergripande principer som styr lagstiftningen, bl.a. inomdet sociala området.”

Punkten avslutas med att, utöver ovanstående, framhålla möjligheten förhögskolorna att ställa upp egna mål för utbildningen.

Ersta Sköndal högskola har ingen offentlig huvudman men har enligtförordningen SFS 1993:956 tillstånd att utfärda socionomexamen. Enligtlagen om tillstånd att utförda viss examina (SFS 1993:792) stadgas i 2§ att:”Utbildningen skall vila på vetenskaplig grund och bedrivas så att den i övrigtuppfyller de krav som uppställs på grundläggande högskoleutbildning i 1 kap.högskolelagen”. Paragraferna ovan är därmed tillämpliga på alla programsom ingår i denna utvärdering.

14

Ytterligare en viktig utgångspunkt i utvärderingen är verkets uppgift attstödja och främja arbetet vid högskolorna i syfte att förbättra verksamhetenskvalitet. Utvärderingen syfte är därför ytterst att bidra till förbättring ochutveckling av utbildningen. Utvärderingens uppläggning med självvärderingoch platsbesök är vald särskilt för detta syfte. Genom utvärderingen avutbildningarna har bedömargruppen dragit slutsatser och lyfter framobservationer i form av rekommendationer, som bedömargruppen anservara väsentliga för utbildningens utveckling. Utvärderingens uppläggningoch genomförande beskrivs senare i framställningen.

Utvärderingens fokusUtvärderingen fokuserar fyra kvalitetsaspekter: (1) Forskningsanknytning,(2) Internationalisering, (3) Yrkesrelevans samt (4) Pedagogik. De fyrakvalitetsaspekterna är valda utifrån samhällsutvecklingen i stort och särskiltutifrån utvecklingen inom socialt arbete. Exempel på förändringar är detalltmer mångkulturella samhället i kombination med flykting- och invand-ringspolitik. Ett annat exempel är att jämställdhet och genusperspektiv harfått en mer framträdande plats i dagens samhälle.1. Forskningsanknytning har valts främst utifrån högskolelagens 1 kap. 3§

som föreskriver att ”Verksamheten ska bedrivas så att det finns ett närasamband mellan forskning och utbildning” samt den andra paragrafenskrav på att utbildningen skall vila på vetenskaplig grund och beprövaderfarenhet.

Under denna punkt har frågor ställts om i vilken omfattninginformation ges till studenterna om den pågående forskningen vidfakulteten/institutionen samt om de uppmuntras och inspireras tillforskarutbildning.

Utvärderingen omfattar, särskilt med tanke på målen i högskoleför-ordningen, även i vilken grad studenterna utbildas i utrednings-/forskningsmetod anpassad till grundutbildningen samt i vilken måntvärvetenskapliga perspektiv tas upp. Särskild uppmärksamhet harägnats förhållandet med lärarnas teoretiska meritering.

2. Internationalisering som kvalitetsaspekt tar även den sin utgångspunkti högskolelagen. I den femte paragrafen föreskrivs att högskolorna i sinverksamhet bör ”främja förståelsen för andra länder och för internatio-nella förhållanden”. Frågan blir aktuell speciellt för socionomer med

15

tanke på den flyktingpolitik och invandringspolitik som bedrivs iSverige.

Omfattningen av både lärarutbyte och studentutbyte har tagits upp.Det svenska målet för studentutbytet inom Erasmus/Socrates är att 10% av de svenska studenterna skall tillbringa en del av sina studier iEuropa. I detta sammanhang har också frågor ställts både om hur deutresande svenska studenternas erfarenhet och kunskap tas till varalikväl som de inresande studenternas.

3. Yrkesrelevans kan relateras till högskolelagens andra paragraf, punktentvå som föreskriver att högskolorna skall ”… samverka med det omgi-vande samhället och informera om sin verksamhet”. Denna föreskrift harhär tolkats så att det är viktigt att utbildningen motsvarar samhälletsoch arbetsgivarnas krav på, i det här fallet, socionomer. I samband meddetta har frågor ställts kring vad som är socionomens yrkesroll och hurstudenterna själva förhåller sig till arbetsmarknaden. Se ävenarbetsrapporten: Socionomens yrkesroll ur olika perspektiv.

I sammanhanget har frågor kring nödvändigheten av och inrikt-ningen på praktik diskuterats.

Frågor har också ställts om förekomsten av relevanta tvärvetenskap-liga inslag inom utbildningen. Examensordningen understryker sär-skilt att studenterna skall kunna relatera olika typer av åtgärder inomverksamheten till rättsregler och de principer som styr lagstiftningen pådet sociala området. Därutöver markerar examensordningen att stu-denterna skall ha förvärvat både kunskaper och sådan praktisk förmågasom krävs för socialt arbete på både individ- och gruppnivå men ävenpå samhällsnivå.

4. En genomarbetad pedagogisk modell eller strategi är en förutsättningför en framgångsrik utbildning. Inom ramen för detta kriterium harfrågor ställts om hur man på lärosätet arbetar med pedagogiska frågorinklusive vilken modell som tillämpas samt i vilken omfattning studen-ter aktivt deltar i undervisningssituationen.

Utvärderingen har även gällt lärarnas pedagogiska kompetens ochmöjligheter till fortbildning och därigenom indirekt vilken vikt fakul-teten/institutionen lägger vid pedagogisk kompetens.

Den nionde paragrafen i högskolelagen föreskriver att studenternaskall ges förmåga till självständig och kritisk bedömning, självständigt

16

kunna lösa problem samt bibringas förmåga att följa kunskaps-utvecklingen. Frågor har ställts kring hur studenterna övas i dessakunskaper samt om lösning av realistiska problem används i exami-nationen.

Dessa fyra fokus har alla ägnats lika stor uppmärksamhet vid samtligalärosäten. I bedömargruppens rapport har dock enbart de mest intressantaoch angelägna frågorna kommenterats jämte de frågor som lärosätet självvalt att lyfta fram vid platsbesöken. I den sammanfattande bedömningenhar frågor av särskilt intresse tagits upp. Under rubriken Särskilda frågoruppmärksammas andra frågor som ej faller under ovanstående punkter mensom har avgörande betydelse för utbildningens kvalitet. Ett exempel ärresurstilldelningssystemet för socionomprogrammets vidkommande.

Uppläggning och genomförandeUtvärderingen omfattar dels en självvärdering som gjorts av det enskildalärosätet, dels en bedömning av experter. Självvärderingen omfattar viktigapunkter som utöver att utgöra underlag för dialog mellan lärosätet och denexterna bedömargruppen också utgör ett instrument för lärosätenas egnautvecklings- och förbättringsarbete. Den bidrar också med material tillhelhetsbedömningen av socionomutbildningarna genom att den omfattarfrågor kring studenterna, lärarna, organisationen, miljön och undervis-ningen. Högskoleverket rekommenderade att lärosätena i självvärderingenockså skulle göra en egen värdering av utbildningens starka och svaga sidor.Lärosätenas egna bedömning av svagheter och styrkor medför bättreförutsättningar att förverkliga framtida kvalitetsutveckling. Mallen försjälvvärderingen återfinns i bilaga 1.

Under hösten -99 genomförde den externa bedömargruppen samtligaplatsbesök. Innan platsbesöken tog vid hade bedömarna tagit del avinstitutionernas självvärderingar. Dessa diskuterades utifrån sitt innehålloch utvärderingens särskilda inriktning. Platsbesöket skulle leda fram till attslutsatser och iakttagelser utifrån självvärderingen styrktes eller modifiera-des. Vid besöket ställdes frågor utifrån utvärderingens särskilda fokusering.Varje platsbesök genomfördes på en dag. Bedömarna träffade företrädareför utbildningsledningen, lärare, övrig personal, samt studenter inklusiveföreträdare för studentorganisationerna.

Som underlagsmaterial har bedömargruppen utöver självvärderingarnaockså använt arbetsrapporten, Socionomens yrkesroll ur olika perspektiv,

17

dels en sammanställning av en enkät som skickades till studenter (se vidareavsnittet En intervjustudie och en enkätundersökning om yrkesroll ochutbildning.)

ProjektorganisationUtvärderingsarbetet har genomförs i en projektorganisation som bestått aven arbetsgrupp med en projektledare vid Högskoleverket. ProjektansvarigeMonica Wåglund planerade och satte igång projektet, genomförde intervju-studien och enkätundersökningen, projektansvarige Anette Gröjer deltog iplatsbesöken och slutförde projektet.

Intervjuerna i arbetsrapporten, Socionomens yrkesroll ur olika perspek-tiv, genomfördes av fil. kand Malin Barnö och fil. kand Britta Seeger.Monica Wåglund sammanställde resultatet.

I den externa bedömargruppen har två experter ingått: professor BengtBörjeson och förbundssekreterare Gigi Isacsson vid Svenska Kommun-förbundet. Båda experterna har varit och är verksamma inom och i näraanslutning till social utbildning.

Anette Gröjer och avdelningschefen Ragnhild Nitzler har växelvisdeltagit vid platsbesöken. Börjeson och Isacsson är ansvariga för bedömar-gruppens rapport och de slutsatser och rekommendationer som de kommitfram till. De har också författat bedömargruppens rapport. Deras rapportligger till grund för Högskoleverkets ställningstaganden.

En referensgrupp knöts tidigt till projektet. På grund av det låga antaletbedömare blev referensgruppens arbete mycket viktigt och värdefullt.Gruppens huvudsakliga uppgift var att i allt väsentligt diskutera ochkomma med förslag i planeringen av utvärderingen. Gruppen har haft flerasammanträden under arbetets gång. I referensgruppen har ingått: JerkerBjörkman från SKTF, Inger Farm vid Socialhögskolan Lund, Titti Fränkelfrån Akademikerförbundet SSR, Gudrun Hansson-Lönnqvist på Söder-sjukhuset, Lisbeth Johnsson vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg,Karin Röbäck från Studentkommittén, Karin Tengvald vid Centrum förUtvärdering av Socialt arbete och Birgitta Sandén Eriksson vid Institutio-nen för socialt arbete i Stockholm som senare ersattes av Anna-LenaLindquist vid samma institution.

Även på lokal nivå har det vid de flesta av lärosätena funnits lokalaprojektgrupper som har arbetat med lärosätenas självvärderingar. En kon-taktperson gentemot Högskoleverket har utsetts på varje lärosäte.

18

19

Bedömargruppens rapport

20

Sammanfattning ochbedömargruppens generella

rekommendationer

I Högskoleverkets utvärdering av socionomprogrammet ingår en bedöm-ning av två externa experter, professor Bengt Börjeson och förbundssekre-terare Gigi Isacsson. Bedömargruppen har under hösten 1999 genomförtendagsbesök på samtliga socionomutbildningar och där träffat företrädareför utbildningsledningen, lärare, övrig personal samt studenter. Bedömar-gruppen har på grundval av dessa besök tillsammans med de självvärderingarsom varje utbildning gjort utarbetat denna rapport.

Vid platsbesöken har främst följande områden varit föremål för bedö-margruppens granskning: forskningsanknytning, internationalisering, yrkes-relevans, pedagogik, resurstilldelning och jämställdhet.

Bedömargruppen har konstaterat att det finns brister i socionomutbild-ningens professionsförberedande delar. Framför allt handlar detta om attutbildningen inte i tillräckligt hög grad ger utrymme för moment som kanstödja studenternas personlighetsutveckling exempelvis vad gäller förhåll-ningssätt och attityder.

Bedömargruppen rekommenderar att statsmakterna initierar en översyn avhögskoleförordningens mål för socionomexamen med syftet att komplettera dessamed målformuleringar om personlig utveckling.

Från flertalet socionomutbildningar har framförts att nuvarande resurstill-delning till programmet varit så ofördelaktig att ambitionen att vara enkvalificerad professionsgrundande utbildning var hotad. Bedömargruppeninstämmer till fullo med denna karakteristik av resurstilldelningen. Ettförändringsarbete inom socionomprogrammet i linje med vad som föresla-gits i denna rapport förutsätter en förstärkt resursram.

Bedömargruppen rekommenderar att statsmakterna vidtar en omklassificeringi det centrala resursfördelningssystemet för socionomprogrammets räkning för

21

att ge möjligheter för utbildningen att utveckla pedagogiska modeller för attstödja studenternas personliga utveckling och självkännedom och kunna geutrymme för etiska och filosofiska reflektioner.

Socionomprogrammen uppvisar naturligtvis en rad variationer inbördesmen merparten av de svårigheter man brottas med återkommer i de flestaprogrammen om än med olika tyngd.

Bedömargruppen ser det som önskvärt och naturligt att man från socionom-programmens sida tar ett gemensamt ansvar för att definiera och preciseragrundutbildningens problem – naturligtvis med lokala genomförandegruppersom ett viktigt komplement.

Socionomprogrammets kravnivå måste höjas. Argumenten för detta disku-teras ingående i denna rapport. En höjd kravnivå skall naturligtvis inte varamekanisk utan bygger framför allt på en utveckling av examinations-formerna, ett införande av graderade betyg åtminstone för de teoretiskakunskapsmomenten och ett tydliggörande av de krav man kan ställa på enyrkesförberedande utbildningen avseende de moment som rör färdighets-träning, personlig utveckling m.m.

Bedömargruppen rekommenderar att samtliga socionomutbildningar påbörjarett utvecklingsarbete för att åstadkomma den åsyftade åtstramningen avkravnivån.

Bedömargruppen har konstaterat att det på många håll inom socionom-programmen saknas en bärande pedagogisk idé. Det paradoxala är att detför socionomprogrammet centrala ämnet – socialt arbete – inte finns engenomtänkt inriktning på grundutbildningsnivå. Hur de olika ämnes-momenten skall integreras och belysa varandra diskuteras förvånansvärtlitet. För studenternas del blir upplevelsen en fragmentariserad utbildning.Utan en genomtänkt uppfattning om ämnet socialt arbete förlorar helaprofessionsutbildningen sin teoretiska styrförmåga. Detta innebär bl.a. attman inom programmen inte har utvecklat en sammanhängande pedago-gisk modell för hur studenterna skall tillägna sig de professionsspecifikakunskaperna och färdigheterna – i dessa avseenden litar man på studie-praktiken.

22

Bedömargruppen efterlyser ett tydligt pedagogiskt ledarskap och en gemensampedagogisk idédebatt inom socionomprogrammen.

Ett viktigt redskap för att möjliggöra att socionomutbildningen är enyrkesförberedande utbildning är som nämnts ovan praktiken, som är högtvärderad av majoriteten av såväl ledning, lärare som studenter. De praktiskamomenten som upptar en relativt stor del av utbildningen och somdessutom är resurskrävande skulle i högre utsträckning än för närvarandekunna användas som erfarenheter även inom den teoretiska delen avutbildningen. För att detta skall kunna ske krävs sannolikt ett utvecklings-arbete som utbildningarna för närvarande saknar resurser för att genom-föra.

Bedömargruppen rekommenderar att statsmakterna genomför en fördjupadanalys rörande praktikens roll inom socionomutbildningen, innefattande prak-tikens omfattning och förläggning, dess integrering med de teoretiska momentenoch tillgången på praktikplatser.

Ett återkommande problem som bedömargruppen mött är svårigheten attrekrytera disputerade lärare till socionomutbildningarna. För många ejdisputerade lärare som redan finns inom utbildningen är det ett orealistisktprojekt att avlägga doktorsexamen. Realistiska alternativa program medinriktning på magister- eller licentiatuppsatser bör utformas. Det måsteockså utarbetas riktlinjer för meritering i samband med pedagogiskt utveck-lingsarbete, kursansvar osv.

Bedömargruppen anser det är mycket angeläget att andelen disputerade lärareökar inom socionomprogrammet och att man samtidigt utvecklar system förlärarnas pedagogiska och teoretiska kvalificering.

Slutligen har bedömargruppen konstaterat att det på många håll inomsocionomprogrammen finns brister i vad vi skulle vilja kalla ”den akade-miska kulturen”. Det innebär att utbildningarna misslyckas med att väckaen vetenskaplig nyfikenhet hos studenterna och att man inte använder demöjligheter som finns att låta den forskning som bedrivs inom universite-tet/högskolan också komma studenterna på grundutbildningen till del.Som vi nämnt tidigare kan vi sammanfattningsvis konstatera att forsknings-anknytningen med tanke på dess korta historia ändå i många avseendenfungerar tillfredsställande och vi har anledning att tro att utvecklingen härsnabbt kommer att undanröja de brister som ändå finns.

23

Summary

This evaluation by the National Agency for Higher Education includes anassessment by two external experts, professor Bengt Börjesson and GeneralSecretary Gigi Isacsson. During the autumn of 1999, the assessment grouppaid one-day visits to all programmes of education leading to a degree insocial work and public administration. During the visits they metrepresentatives for management, teaching staff, other staff and students.On the basis of these visits and of the self-evaluations carried out by eachprogramme, the assessment group prepared the present report.

The following areas constituted the main focus of scrutiny for theassessment group during its visits: links to research, internationalization,professional relevance, educational methodology, resource allocation andgender equality.

The assessment group noted that there are shortcomings in aspects ofthe programmes of education relating to professional preparation. Aboveall this involves the programmes not providing sufficient scope for elementsaimed at supporting the students in developing aspects of personal behavioursuch as attitude.

The assessment group recommends central government to initiate a review of theHigher Education Ordinance’s objectives for the University Diploma in SocialWork with a view to supplementing them with formulations relating to personaldevelopment.

Representatives from the majority of programmes of education in socialwork and public administration have declared that the current provision ofresources to the programmes is so unfavourable that the goal of providinga first-class educational foundation for professional work in this field isunder threat. The assessment group is in complete agreement with thischaracterization of the allocation of resources. Changes in social workprogrammes along the lines proposed in this report presuppose a moregenerous framework of resource provision.

24

The assessment group recommends central government to undertake areclassification of the national system of resource allocation where programmesof education in social work and public administration are concerned in orderto make it possible for them to develop educational models able to support thepersonal development and self-awareness of students and to provide scope forethical and philosophical reflection.

The individual programmes naturally vary somewhat in relation to oneanother, but most of the difficulties faced have to be tackled in most of theprogrammes, even if the degree of severity differs.

The assessment group considers it desirable and natural that representativesfrom the various programmes of education in social work and public admini-stration should take joint responsibility for defining and focusing the problemsfacing basic higher education in this field. Local implementation groups will ofcourse constitute an important supplementary force in this respect.

The requirements of the programmes of education in social work andpublic administration must be raised. The arguments for this are discussedin the present report. More stringent standards should not of course bemechanical but rather be based on developing methods of examination, theintroduction of variable grades at least with respect to the theoreticalaspects of the programmes and a clarification of the requirements that mayreasonably be placed on a programme of education preparing students fora profession in relation to such elements as the mastery of skills andpersonal development.

The assessment group recommends that all programmes of education in socialwork and public administration should start work on achieving the greaterstringency in standards referred to.

The assessment group noted that a convincing educational methodology islacking in many areas of the programmes of education in social work andpublic administration. It is paradoxical that the central subject of suchprogrammes —social work — does not have a well thought-out orientationavailable at basic higher education level. There is surprisingly little discussionof how the various elements of the subject should be integrated and shedlight on one another. For students, this produces the perception of afragmented programme of education. If a thoroughly thought-out

25

conception of the subject of social work is lacking, then the wholeprogramme of professional training is left theoretically rudderless. Thisinvolves not having developed a coherent educational model within theprogramme for encouraging students to development the specific professionalexpertise and skills they require, for instance. In these matters workexperience is relied on to provide the necessary training.

The assessment group would like to see clearer educational leadership and ajoint discussion of educational ideas within the programmes of education forsocial work and public administration.

An important instrument for making programmes of education in socialwork and public administration into an appropriate preparation for aprofessional career is work experience, as was mentioned above. This aspectof the programmes is highly valued by the majority of management,teaching staff and students alike. The practical aspects that currently takeup a relatively large part of the programmes and which in addition absorba lot of resources, could be utilized to a greater extent than at present asexperience to be processed in the theoretical part of the programmes. Forthis to happen, developmental work is probably required which theprogrammes currently lack the resources to carry out.

The assessment group recommends central government to carry out a thoroughanalysis of the part played by work experience in programmes of education forsocial work and public administration, covering the scope of the work experienceand its location, its integration with the theoretical aspects of the programmesand the availability of work experience places.

A recurrent problem met by the assessment group is the difficulty ofrecruiting teaching staff with PhDs to programmes of education in socialwork and public administration. For many of the non-doctoral teachingstaff already working in the programmes, it would be an unrealistic projectto take a PhD. Realistic alternative programmes should be set up orientedtowards Masters or Licentiate dissertations. Guidelines should also beprepared for accreditation in relation to course responsibilities, work ondeveloping educational methodology, etc.

The assessment group considers it a matter of great urgency to increase theproportion of teaching staff with PhDs in programmes of education for social

26

work and public administration. At the same time, it is also necessary to developsystems for the educational and theoretical accreditation of teaching staff.

Finally, the assessment group noted that in many areas of the programmesof education in social work and public administration there is a lack of whatmight be called “academic culture”. This means that the programmes failto stimulate scientific curiosity in the students, and do not avail themselvesof the opportunities available for making research carried out at theinstitutions accessible to students doing their basic training. To sum up, itshould be noted, as mentioned above, that the links to research, consideringits brief history, none the less function satisfactorily in many respects, andwe have reason to believe that future developments will rapidly remove theshortcomings that none the less exist.

27

Socionomprogrammets utveckling

Embryot till en svensk socionomutbildning tillkom på initiativ bland annatav Centralförbundet för socialt arbete. År 1921 bildades Institutet försocialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm som enfristående stiftelse. Ett av syftena med utbildningen var att skapa vägar tillden högre utbildningen också för studerande som saknade formell student-examen. De särskilda intagningsregler som gällde vid institutet innebar attdessa studenter genom folkhögskolestudier kunde få tillgång till högreutbildning.

Under efterkrigstiden tillkom ett antal socionomutbildningar – denförsta i Göteborg 1944. Därefter följde i relativt snabb följd Lund, Umeå,Örebro och slutligen Östersund. Utbildningen fick 1964 högskolestatus –socialinstituten blev socialhögskolor. En viss anpassning till den traditio-nella akademiska utbildningen skedde bland annat genom breddning ochfördjupning av den teoretiska utbildningen och en förstärkning avlärarorganisationen. Drygt tio år senare – 1977 – införlivades social-högskolorna med universiteten/högskolorna på respektive utbildnings-orter. En betydelsefull förändring av utbildningen skedde vid denna tid-punkt i och med tillskapandet av det akademiska ämnet socialt arbete.Samtidigt inrättades fyra professurer i socialt arbete. Den förvaltningsin-riktade profilen som sedan socialinstitutets tillkomst varit en del av socionom-utbildningen blev en egen utbildning 1983 och Institutionen för socialtarbete bildades. Socionomutbildningen reglerades vid denna tid av encentral utbildningsplan som bland annat slog fast att utbildningen skulleinledas med en grundläggande samhällsvetenskaplig utbildning på 40poäng samt innehålla två handledda praktikperioder.

Redan 1987 sågs socionomutbildningen över igen, denna gång avenmansutredaren Björn von Sydow vilken menade att utbildningen intetillfredsställande levde upp till kraven på yrkesförberedelse och inte hellergav en tillräckligt teoretisk fördjupning. I översynen framfördes också attantalet lärarledda timmar i undervisningen måste ökas.1 Översynen

1 Utbildning för socialt arbete. Socionomutbildningen – översyn och förslag. Stock-holm. UHÄ-rapport 1988:1

28

utmynnade så småningom i en ny central studieplan. Enligt denna plan somformade socionomutbildningen på 1990-talet hade ämnet socialt arbete engrundläggande betydelse för utbildningens identitet och alla studerandeskulle utöver den handledda studiepraktiken om 20 poäng och fältförlagdastudier om minst 10 poäng genomgå kurser om minimum 60 poäng i socialtarbete. Totalt omfattade socionomutbildningen 140 poäng.

90-talet innebar också en expansion av högre tjänster inom ämnetsocialt arbete och ett antal professurer tillkom varav en del inriktade motsärskilda områden exempelvis missbrukarvård.

Den centralt reglerade linjeorganisationen som möjliggjorde detalj-styrning av högskoleutbildningarna avskaffades 1993/94 och socionom-utbildningen ingick bland det 40-tal yrkesinriktade program som tillkomvid denna tidpunkt. I högskoleförordningen fastställdes socionomexamensomfattning (140 poäng) och mål. Målen begränsades till fem övergripandemål utöver högskolelagens allmänna mål och därutöver överlämnades tillvarje socionomutbildning att själv fastställa egna mål och utbildnings-planer.

Inom ramen för den statliga socialtjänstkommitténs arbete underbörjan av 1990-talet utfördes ett utredningsarbete som ledde fram tilldelbetänkandet Kompetens- och kunskapsutveckling – Om yrkesroller ocharbetsfält inom socialtjänsten. (SOU 1995:58). Av kommitténs uppdragframgick att man förväntades förbereda en kommande översyn av utbild-ningen genom att summera de krav och önskemål om en förändradutbildning som fanns hos kommunerna och de fackliga organisationerna.Uppdraget genomfördes enligt kommittén ”mot bakgrund av kritiskaröster om socionomutbildningen”.2

Kommitténs slutsats var att socionomutbildningen även fortsättnings-vis borde vara en generalistutbildning med både yrkesförberedande ochforskningsförberedanden inslag. Man menade vidare att vissa momentborde förstärkas och man nämnde här kunskaper om samhället ochvälfärdspolitiken, om handläggning och dokumentation och om det pro-fessionella förhållningssättet. Man väckte frågan om någon form av AT-tjänstgöring som komplement eller ersättning för studiepraktiken menmenade att denna fråga borde ses över ytterligare. Kommittén ansåg attyrkeserfarenhet borde betraktas som en merit men var inte beredd att ställaformella krav på tidigare yrkeserfarenhet för tillträde till socionom-

2 Kompetens och kunskapsutveckling – Om yrkesroller och arbetsfält inom social-tjänsten. Delbetänkande av socialtjänstkommittén. SOU 1995:58 s. 11

29

utbildningen. För att förstärka förväntningarna på att utbildningen ocksåskulle förmedla ett professionellt förhållningssätt föreslog man att hög-skoleförordningens krav för socionomexamen skulle kompletteras med ettkrav på personlig utveckling och empatisk förmåga, det vill säga ungefärliknande formuleringar som redan fanns för sociala omsorgsutbildningen.Slutligen menade socialtjänstkommittén att socionomutbildningen bordeomklassificeras i det centrala resursfördelningssystemet för att bland annatgenom mer gruppundervisning kunna tillgodose ovannämnda krav påprofessionellt förhållningssätt. Socialtjänstkommitténs delbetänkande leddeej till några konkreta förändringar av socionomutbildningen.

Socionomutbildningen vid Sköndalsinstitutet ligger vid sidan av detstatliga högskolesystemet och har sitt ursprung i Stora Sköndals utbildningav diakoner 100 år tillbaka i tiden. Kampen för att få den sociala linjen attbli jämställd med utbildningen inom de dåvarande socialinstituten blevlång och ett fullständigt erkännande kom först under 1970-talet. Sedan1993 har Stora Sköndal av regeringen tilldelats rätt att utfärda socionom-examen. Ett samgående mellan Erstas högskoleenhet och Stora Sköndalskedde 1996 då respektive huvudman beslutade att Ersta högskola ochSköndalsinstitutet skulle gå samman till en gemensam högskola.

Under socionomutbildningens hela historia har praktikmomenten varitviktiga inslag. I den utredning som låg till grund för förändringen avutbildningen under 70-talet, den s.k. SLU-rapporten3 , förs ett ingåenderesonemang om studiepraktikens del i socionomutbildningen och behovetav integration mellan teori och praktik. Studiepraktikens längd (två termi-ner) ifrågasätts inte. I en nyligen publicerad rapport om studiepraktikeninom socionomutbildningen i Stockholm 4 konstaterar Ulla Pettersson attomfattningen av den handledda praktiken numera varierar över landet.Den enda utbildning som fortfarande har två hela terminers handleddpraktik är den interkulturella socionomprofilen i Östersund. Det vanligastealternativet är 20 poängs handledd praktik samt ca 10 poängs fältförlagdastudier. Den av Socialtjänstkommittén föreslagna nationella översynen avpraktiken har inte förverkligats.

Inte heller vad gäller socionomutbildningens teoretiska innehåll finnsnågra aktuella analyser. För något år sedan gjordes dock en jämförande

3 Sociala linjens utbildning. Utredningsrapport framlagd av arbetsgruppen för över-syn av sociala linjens utbildning. Stockholm: Nämnden för socionomutbildning.Februari 1976

4 Ulla Pettersson: Studiepraktiken i socionomutbildningen – en översyn. Rapport isocialt arbete nr 93-1999. Stockholms universitet

30

studie av uppsatser som skrivits inom ramen för socionomutbildningenunder åren 1977, 1987 respektive 1997.5 Författarnas slutsatser är att C-uppsatserna i socialt arbete under de senaste 20 åren genomgått en påtagligakademisering vilket bland annat kan avläsas i mer enhetlig och konsekventgenomförd formalia, längre och mer innehållsrika metodavsnitt och en vissökning av inomdisciplinära och internationella referenser.

Socionomutbildningens expansion ser ut att fortsätta. Sociala omsorgs-utbildningen integreras på många högskoleorter med socionomutbildningenoch med det ökade antalet studieplatser öppnas ytterligare möjligheter att”utlokalisera” delar av utbildningen till nya studieorter. Magisterprogramfinns nu vid samtliga socionomutbildningar utom Ersta-Sköndal (därplanerna på magisterprogram är långt framskridna) och det finns förnärvarande 14 professurer i socialt arbete.

En intervjustudie och en enkätundersökning omyrkesroll och utbildningVid sidan av de självvärderingar som lämnats av de olika utbildningsenheternahar bedömargruppen också haft tillgång till två studier rörande å ena sidansocionomens yrkesroll 6 och å andra sidan socionomutbildningens kvalitetsom utgångspunkt för bl. a. formulering av frågeställningar inför besökenvid de olika studieorterna.

IntervjustudienUnder 1998 genomförde Högskoleverket 114 intervjuer med yrkes-verksamma socionomer, politiker, chefer, studenter och klienter. Syftet varatt ge en bild av a) hur socionomernas arbetssituation ser ut och b) vilkaförväntningar och krav de berörda har på en yrkesverksam socionom. Somväntat ger kartläggningen av socionomernas verksamhetsområde en mång-facetterad bild av arbetsuppgifterna. Man arbetar med vitt skilda arbetsupp-gifter inom en rad olika samhällssektorer, man finner socionomer påpraktiskt taget alla nivåer av besluts- och befogenhetshierarkier. Uppgiftenvarierar också från uttalat relationsorienterade arbetsuppgifter till verksam-het som inbegriper utredning, budgetplanering och budgetansvar etc.

5 Peter Dellgran - Staffan Höjer: Kunskapandets villkor och gestalt. En studie avuppsatser i socionomutbildningen 1977-97. CUS-skrift 1999:1.

6 Monica Wåglund: Socionomens yrkesroll ur olika perspektiv - redovisning av enintervjustudie. Högskoleverket februari 1999 respektive Enkätsvar socionomer.Arbetsmaterial, Högskoleverket april 1999

31

I denna mångfacetterade bild framstår emellertid vissa nyckelfunktionersom professionella grundbultar: utredningsarbete och behandlingssamtal.

En annan omständighet är viktig att ta fasta på: i de olika verksamheterdär socionomen arbetar ingår mycket ofta aktörer med en annan yrkesmäs-sig kompetens. Socionomen får i dessa sammanhang en slags samhällsve-tenskaplig och/eller socialrättslig specialistfunktion. Socionomutbildningeninnebär därför trots att den kan ses som en generalistutbildning de facto attsocionomen i den konkreta verksamheten agerar utifrån en specialistkom-petens.

En viktig aspekt av socionomens professionella arbete är att kunnaskriva. Att arbeta med människor i olika sammanhang är en centralarbetsuppgift men det ensamma arbetet vid skrivbordet är lika centralt.Detta förhållande har naturligtvis konsekvenser när det gäller socionom-utbildningen.

I intervjustudien förs också antydningsvis ett intressant resonemang omatt socionomerna verkar i en verksamhetskultur där nästan all kraft går åttill att ”driva projektet” medan mycket liten omsorg ägnas åt att utvärderaverksamheten. Det är viktigt att denna tradition kan brytas; den innebär enstor ovisshet om vilket utbyte samhället får av det sociala arbetet och vilketgagn klienterna upplever sig ha av verksamheten. Ur ett annat perspektivkan man anta att professionens status blir lidande på frånvaron av signifi-kanta data som bestyrker verksamhetens berättigande (i förekommande falltillkortakommanden). Denna fråga har uppenbart intresse också då mandiskuterar socionomutbildningen. Det är i det sammanhanget man kanlägga grunden till en kompetens av kritisk reflexion och gransknings-kompetens – gentemot det jobb man själv är/blir engagerad i.

EnkätstudienDenna studie genomfördes med följande undersökningspopulation: desom började på ett socionomprogram 1994 och som tog ut en socionom-examen under 1997 ingick i studien. Enkäten sändes ut till 326 personeroch den besvarades av 237 personer (svarsfrekvens 73 %). Av ett misstagingick i studien inte de personer som tog ut examen under januari 1998vilket praktiskt taget halverade det relevanta undersökningsmaterialet. Inteheller ingick studerande från Sköndalsinstitutet i enkäten. Av dessa skälskall naturligtvis enkätens resultat tolkas med försiktighet.

Enkäten innefattar ett trettiotal frågeställningar inför vilka man gav detillfrågade fyra svarsalternativ: mycket dålig (1) – mycket bra (4); missnöjd

32

(1) – mycket nöjd (4); inte alls (1) – i mycket hög grad (4); inte alls viktig(1) – mycket viktig (4).

Den allmänna bilden av utbildningen är påfallande positiv. Mellan 70och 94 % av de svarande anser att utbildningen som helhet varit bra ellermycket bra. Ingen av dem som svarat har givit svarsalternativet mycketdålig.

Jämfört med denna generellt positiva bild framstår de svarandes upp-fattning om lärarnas pedagogiska förmåga som betydligt mer negativ. Ävenvid den utbildning där man är mest positiv anser drygt 30 % av de svarandeatt den pedagogiska förmågan hos lärarna är dålig; vid en utbildning ärsiffran 67 %. Bedömningen av lärarnas teoretiska kompetens är emellertidmycket mer positiv – mellan 71 och 93 % anser att den teoretiskakompetensen är bra eller mycket bra.

Det enligt bedömargruppens uppfattning viktigaste resultatet frånenkätstudien gäller fråga 6 – den om studietakten. I genomsnitt två av femstuderande anser att studietakten och därmed kraven på studenterna var förlåg. Detta förhållande är särskilt påtagligt i de större städerna (Stockholmoch Göteborg). I Stockholm anser 62 % av de svarande att kravnivån/studietakten är för låg.

De svarande anser ofta att utbildningen inte givit tillräckligt godakunskaper för att man skall bemästra olika praktiska aspekter avprofessionsutövningen (särskilt gäller detta s.k. förebyggande insatser inomdet sociala arbetet). Bedömargruppens tolkning av dessa svar är emellertidinte att de svarande i huvudsak anmärkt på de utbildningsmoment som harden praktiska inriktningen. Kritiken går ut på att man ”inte fått tillräckligt”av sådana utbildningsmoment.

En svepande bedömning av svaren på de frågor som gäller förmågan attkritiskt analysera problem, granska rättsregler och bedöma strukturellasamhällsförhållande är att de svarande här är påfallande positiva. Ej syste-matiska variationer finns mellan de olika utbildningsorterna.

När det gäller frågan om pedagogisk grundidé för utbildningen, ärfrånvaron av entusiasm bland dem som svarat alldeles påfallande. Vid enhögskola anser t.ex. endast 29 % att det fanns en pedagogisk grundidémedan mer än hälften vid en annan högskola anser att utbildningen har ensådan sammanhållande karaktär (den sista relativt positiva uppfattningengäller märkligt nog socionomprogrammet vid Örebro där lärarna självamarkerar hur svårt det är att hålla samman de olika utbildningsmomenteninom olika ämnen).

33

Den entydigt mest positiva bedömningen av utbildningen gäller praktik-utbildningen. Nio av tio svarande anser att denna del av utbildningen varbra eller mycket bra (mycket bra är det i särklass vanligaste svaret). Däremotär det många som är kritiska när det gäller kopplingen mellan de teoretiskaoch de praktiskt yrkesförberedande utbildningsmomenten.

Slutligen skall en omständighet beröras: i vilken mån utbildningen harinternationell prägel respektive i vilken mån utbildningen ger grund förverksamhet i ”vårt internationaliserade samhälle”. 75 % av de svarande frånMitthögskolan anser att utbildningen hade ”en internationell atmosfär”medan siffran endast var 6–9 % för Lund, Stockholm och Göteborg.Diskrepansen kan givetvis förklaras av att vissa av studenterna vid Mitt-högskolan genomgått det internationella programmet. Siffran är ändåanmärkningsvärt låg, för Stockholms del sett mot bakgrund av det mycketomfattande engagemanget från Stockholmsinstitutionens sida när detgäller utbildningsinsatser osv. riktade mot bl. a. Östeuropa och Ryssland.

Bedömargruppens kommentarerSom framhållits har vissa omständigheter vid enkätstudiens genomförandebegränsat dess användbarhet. Den gängse försiktigheten vid tolkningen avenkätsvar måste därför poängteras ytterligare. Bedömargruppen vill ändåmarkera, att i vissa avseenden har svaren sitt givna intresse – detta gäller iall synnerhet de svarandes sammantagna relativt positiva uppfattning avsocionomprogrammets kvaliteter. De ansvariga för och de pedagogiskt enga-gerade i socionomprogrammet beskriver en krissituation – man framhålleratt resursknappheten nu har nått smärtgränsen, att inga resurser längrefinns tillgängliga för pedagogiskt utvecklingsarbete osv. Bedömargruppenmenar naturligtvis inte att intervju- och enkätstudien jävar detta påståendemen vi vill ändå påstå att utbildningen inför studenterna – med de undantagvi markerat härovan – lyckats att hävda kvalitativa ambitioner väl.

34

Bedömning av de enskilda lärosätena

Institutionen för socialt arbete vid Ersta Sköndalhögskola

AllmäntI likhet med flera andra socionomutbildningar genomgår Sköndalsinstitutetför närvarande en stark expansion. Vid bedömargruppens besök hade manjust fått besked om resurser för en samordnad sjuksköterske/socionomut-bildning och man arbetar vidare med planerna på en socionomutbildningmed inriktning mot frivilligt socialt arbete. Man avvaktar nu prövningen aven framställan om inrättande av magisterprogram. Idealstorleken voreenligt ledningen 2 000 studenter för Ersta Sköndal.

Vid flera av bedömargruppens samtal tar man upp något man kallar för”sköndalsandan” vilken bl. a. innebär att man vid en liten utbildning kanpåverka mer. Men studenterna menade att man också kan märka enkonflikträdsla och att många konflikter sopas under mattan vilket ävendetta kan bero på att högskolan är en liten institution. Med ”sköndalsan-dan” menade man också att det finns ett stort utrymme för att engagera sigi samtliga frågor och att man märks som individ inom utbildningen.

Men flera av de som bedömargruppen träffade såg också en fara i dennagemensamma kultur. Man angav att utbildningen måste öppna sig föromvärlden och att man ibland har kunnat se drag av självtillräcklighet.Någon menade att utbildningen genomlevt en ”törnrosasömn” under långtid men att det skett en radikal omsvängning under de senaste 3 - 4 åren.Forskningsavdelningen, samverkan med socionomutbildningen i Stock-holm och integreringen med Ersta har varit viktiga delar i denna omsväng-ning. Bedömargruppen kunde också under vårt besök notera många teckenpå att Sköndalsinstitutet befinner sig i en utomordentligt dynamisk period.

ForskningsanknytningKontaktytorna mellan forskning och grundutbildning är många, exempel-vis handleder föreståndaren för forskningsavdelningen lärarna i uppsats-handledning. Samtliga lärare på forskningsavdelningen skall också under-

35

visa på grundutbildningsnivå. Detta har många fördelar men också nack-delen att antalet timlärare med fälterfarenhet minskat i motsvarande grad.

Studenterna angav att man redan den första terminen får kontakt medpågående forskning. Bedömargruppen kan konstatera att det finns ennärhet mellan forskning och grundutbildning vid Sköndalsinstitutet. Densärskilda kompetens som finns inom forskningsavdelningen vad gällerforskning kring den ideella sektorn och frivilligt socialt arbete samt etik böri och med denna närhet kunna spela en stor och positiv roll förgrundutbildningens identitet.

Sedan 1996 finns ett erbjudande till tillsvidareanställda lärare omfortbildning. Eventuella nyrekryteringar kommer enbart att gälla dispute-rade. Det har funnits en del motsättningar och konflikter vad gäller kravenpå lärarna men detta har förändrats under de senaste åren. Det har tillexempel skett en stor förändring i synen på vilken kompetens som ärönskvärd inom lärargruppen. Under tidigare perioder var det självklart attutbildningen behövde praktiska, ”jordnära” lärare. Nu ser man det som enstor brist att några lärare enbart har socionomexamen.

Studenterna anser att de har teoretiskt kompetenta lärare men att dennakompetens är alltför smal och att lärargruppen är för liten. Man kommer attmöta samma lärare många gånger under utbildningstiden och studenternasäger också att en liten lärargrupp ”sätter tak och väggar” det vill säga formaren kultur som blir svår att avvika ifrån.

Bedömargruppen ser också den lilla lärargruppen som ett tydligtproblem vid institutionen. En praktisk konsekvens blir naturligtvis att varjelärare måste ta på sig en orimligt stor kunskapsbörda. Ett större inflöde averfarenheter och idéer skulle dessutom berika utbildningen ytterligare. Detsamarbete som pågår mellan institutionen och Socialhögskolan i Stock-holm kan ha stor betydelse i detta sammanhang.

I socionomutbildningen vid Sköndal ingår också diakonala kurser totaltomfattande 20 poäng, vilket innebär att det totala programmet omfattar160 poäng. Det diakonala momentet inom utbildningen innebär en”syresättning” menar såväl forskare som lärare och ger också ett kunskaps-tillskott bland annat när det gäller främmande religioner. De diakonalainslagen finns i stort sett med under hela utbildningen. Bäst fungerarintegreringen på termin 4 där man arbetar med etiska frågor. Man bör enligtledning och lärare använda den diakonala delen som ett raster som kanläggas över andra ämnen och då kan generera många områden lämpliga fördiskussion.

36

InternationaliseringInstitutionen har sedan några år utvecklat en rad olika internationellakontakter med andra universitet och högskolor. Man har koncentrerat sigpå student- och lärarutbyte. Man ingår i ett Nordplus-nätverk och etteuropeiskt nätverk inom ramen för Sokrates/Erasmus. Varje år praktiserarca 10 studenter, det vill säga drygt 10 procent, utomlands och enstakastudenter deltar också i teoretisk utbildning. Institutionen tar även emotstudenter från andra länder framför allt från Tyskland. Ett annat inslag iinternationaliseringen är lärarutbytet. Institutionen arbetar inom Sokrates/Erasmus-nätverket med att översätta alla kurser till European CreditTransfer System. Bedömargruppen kan konstatera att Sköndalsinstitutionen– inte minst med tanke på att det rör sig om en relativt liten institution –kommit mycket långt i internationaliseringsarbetet.

YrkesrelevansForskargruppen menade vid bedömargruppens besök att många studenterser socionomutbildningen som en inskolning för det kommande yrkeslivet,men att man efter några års utbildning kommer till en återvändsgränd omman inte också lärt sig att söka efter metoder för att förstå sociala processeroch problem. Det finns en skepsis till ”socialarbetarprojektet som sådant”bland studenterna men även bland lärarna.

Studenterna ansåg att utbildningen har en socialsekreterarprofil men attinstitutionen även har tagit över samhällets bild av yrket och därmedförmedlar att socialsekreterare är utbrända, att de inte kan bemöta klienteroch att det är oklart om de kan göra någon nytta inom ramen för offentligverksamhet.

Bedömargruppen som mött liknande tongångar vid andra socionomut-bildningar kan bara beklaga om ett sådant synsätt präglar utbildningen.Den stora gruppen av nyexaminerade socionomer kommer att åtminstoneunder en period arbeta inom offentlig sektor och då oftast inom kommu-nernas socialtjänst. Det måste vara svårt att göra detta om man fått ennegativ bild av yrket redan under studietiden. Samtidigt förutsätts socionom-utbildningen ha en bredd som lämpar sig för många arbetsuppgifter och detär därför olyckligt om socialsekreteraryrket får dominera alltför mycket.Det innebär ett dilemma för en utbildning att å ena sidan utbilda för engenerell socionomkompetens och att å andra sidan utbilda studenter somi de allra flesta fall kommer att arbeta inom ett begränsat antal yrken inomoffentlig sektor. Bedömargruppen anser att socionomutbildningen vid

37

Sköndalsinstitutet i likhet med vad som gäller för de flesta av socionomut-bildningarna måste lösa detta dilemma.

Sköndal har ett yrkesråd med representanter för fältet som träffas 1-2gånger per termin. Enligt självvärderingen pågår också samtal med någrastadsdelsnämnder i Stockholm om ett formaliserat och fördjupat samar-bete. Studenterna menade att eftersom utbildningen akademiserats har desjälvutvecklande momenten tonats ner. De önskar bl. a. att man kunde hautvecklingssamtal några gånger under utbildningen och efterlyser ävenmentorskap.

Under första praktikperioden finns en tydlig integrering mellan teorioch praktik, en trolig och positiv följd av den lilla institutionens närhet.Man gör exempelvis en områdesbeskrivning där man fokuserar någotspeciellt problem. Utbildningen arbetar aktivt med de erfarenheter somstudenterna gör under den första praktikterminen. Andra praktikterminenär betydligt svårare att integrera men under denna termin ställs också kravpå inläsning av ca 1500 sidor litteratur. Utbildningen har gjort utvärderingarav andra praktikperioden som visar att de flesta studenter där får ettbetydligt mer positivt intryck av socialt arbete än efter den första perioden.Man uppger sig inte ha några bra metoder för att avråda studenter som visarsig inte klara de praktiska momenten.

Institutionen har genomfört enkätundersökningar för att få en uppfatt-ning om hur praktikhandledarna upplever studenternas kunskaper. Enkäter-na visar enligt självvärderingen att studenter som genomför sin andrapraktikperiod skattas högt av handledarna. Särskilt värderas studenternasförmåga att klargöra och bearbeta personliga värderingar ifråga om etik ochlivsåskådning.

PedagogikSjälvvärderingen anger att den pedagogiska grundsynen som präglar utbild-ningen tar sin utgångspunkt i en tilltro till studenternas förmåga attsjälvständigt söka och bearbeta kunskap. Man konstaterar också att detgäller att finna en balans mellan att inspirera till engagemang och intresseoch att ge utrymme för ett vetenskapligt förhållningssätt. Bedömargruppeninstämmer i detta och menar att studenternas uppfattning om att studie-takten ibland är för låg kan bero på att lärarnas tilltro till studenternas egenförmåga måste paras med tydliga krav på kunskapsinhämtning.

Vid institutionen tillämpas delvis andra antagningskrav än inom övrigasocionomprogram. Vid sidan om gängse krav på grundläggande ochsärskild behörighet skall studenterna också har minst fem månaders för-

38

praktik. Vidare viks tio platser för antagning på grundval av intervjuer.Denna modell har utvecklats och permanentats under de senaste åren ochi självvärderingen anger man att erfarenheterna är mycket goda och att manavser att ytterligare utveckla antagningsformerna. Bedömargruppen anseratt detta utvecklingsarbete är betydelsefullt och att erfarenheterna fråninstitutionen bör användas för en framtida diskussion om antagnings-förfarandet överhuvudtaget.

Institutionen har formaliserade rutiner för att genomföra och admini-strera kursvärderingar. Studenterna menar dock att utvärderingarna bordevara kursrelaterade, det vill säga utformade efter kursens uppläggning, ochatt de nuvarande standardiserade utvärderingarna inte tillför utbildningennågot konkret. Studenternas representation i institutionsstyrelsen har ut-ökats.

Om institutionens ekonomi enbart baserades på statsbidraget skulleman endast kunna ha 6,25 lärarledda undervisningstimmar. Student-avgiften, som för närvarande är knappt 3 000 kr per temin, samt anslag frånhuvudmannen är förutsättningarna för att kunna bedriva en bra utbildningoch man har nu utrymme för ca 10 undervisningstimmar per vecka.

Examinationsformerna har just nu varit föremål för intensiva diskussio-ner. Grundidén är att man vill ha en spridning på olika typer av examina-tion. Man strävar också efter att ha utbildningsmoment där flera lärarearbetar gemensamt. Som exempel nämns femte terminens kurs Barn somfar illa där lärarna i socialrätt och psykologi undervisar. Det förefaller somom majoriteten av lärarna nu är för en tregradig betygsskala medanopinionen på studenthåll är mer oklar. Studenterna menar att det finnsutrymme för att anstränga sig mer och både de och lärarna anför att så längesom man kan arbeta deltid, vilket sker i en hel del fall, kan man inte säga attsocionomutbildningen är en akademisk utbildning. När man jämför sigmed övriga socionomutbildningar anser man dock att Sköndal i genom-snitt ställer högre krav. Studenterna önskar att man utvecklar exami-nationen och tydliggör kraven exempelvis på hemtentamina. Det finns ingagemensamma regler för hur lärarna skall ge återkoppling på tentaminavilket studenterna också efterlyser eftersom några lärare ger mycket fåkommentarer. Vad gäller C-uppsatserna anser dock både lärare och studen-ter att kraven är höga. Bedömargruppen har intrycket att institutionenbedriver en seriös intern diskussion om examinationsformerna. Vi tror attdet är av stor betydelse inte minst med tanke på studenternas synpunkterangående studietakten att denna diskussion fortsätter. Av självvärderingenframgår att detta också är institutionens avsikt.

39

Bibliotek och datasal fungerar bra. Biblioteket har ökat antalet lån medöver 75 % på fem år och erbjuder en god möjlighet till litteratursökningmed datorstöd. Arbetsmiljön för den administrativa personalen är god.Studenterna saknar mötesplatser och efterlyser bl. a. ett café.

Särskilda rekommendationerSom nämnts är bedömargruppens uppfattning att socionomutbildningenvid Ersta Sköndal högskola befinner sig i en mycket dynamisk period.Bedömargruppen anser dock att den lilla lärargruppen oavsett varje lärareskompetens innebär en begränsning av den önskvärda bredden på utbild-ningen. Det är bedömargruppens uppfattning att institutionen bör hittavägar att bredda lärargruppens samlade kompetens. Det är också angelägetatt utbildningen inte enbart ses som en socialsekreterarutbildning, vilkettyvärr verkar vara fallet idag.

40

Socionomprogrammet vid Göteborgs universitet

AllmäntEn ambitiös översyn har nyligen genomförts inom socionomprogrammeti Göteborg. Översynen syftade till att se över utbildningsprogrammetsstruktur, innehåll och pedagogik. Bedömargruppen fick signaler om attuppföljningen av översynsgruppens förslag tyvärr stannat upp på halvavägen. Möjligtvis kan detta bero på att socionomutbildningen i Göteborgenligt bedömargruppens uppfattning präglas av en viss uppgivenhet fram-för allt inför den stora bristen på resurser. Det verkade som om resursbristenblockerade mycket av kreativiteten och idéerna om hur man inom nuva-rande ramar ändå skulle kunna vidta vissa förbättringar.

Institutionen stod vid vårt besök inför en integrering av den socialaomsorgsutbildningen med socionomprogrammet. Man hade ännu intefattat beslut om man fortsättningsvis skall ha ett gemensamt program ellerflera.

ForskningsanknytningGrundutbildningen och forskningsavdelningen står enligt mångas utsagolångt ifrån varandra i Göteborg. Tidigare har man inte genomfört någrahögre seminarier vilket man dock planerade att ha under höstterminen1999. Lärargruppen menade att det fanns stora brister i hur pass informe-rade studenterna var om dels den forskning som bedrevs vid institutionen,dels annan forskning i socialt arbete. Studenterna visade sig inte känna tillett enda forskningsprojekt vid institutionen, inte heller hade de kännedomom vilka disputationer som ägde rum. Professorerna deltar marginellt igrundutbildningen. I den enkät som Högskoleverket genomfört (se ovan)framgår också att de socionomer som examinerats i Göteborg ansåg att dei liten grad ”erhållit förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå pådet sociala området”. Lärarna framhöll att kunskapsintresset inom grund-utbildningen generellt sett var psykologiskt orienterat medan forsknings-intresset orienterade sig mot sociologiområdet. Vad detta kan betyda förutbildningen hade dock inte analyserats närmare.

Andelen disputerade lärare har ökat markant under de senaste åren.Institutionen har med goda resultat vid ett par tillfällen satsat stora resurserpå att möjliggöra för universitetsadjunkter att ägna sig åt forskarutbildning.

Litteraturen inom utbildningen är till stor del svenskspråkig samt aväldre datum. Förekomsten av vetenskapliga artiklar är obefintlig. Bristernai vetenskaplighet märks enligt lärarna när studenterna skriver sina uppsat-

41

ser. Bedömargruppen konstaterar att forskningsanknytningen vid Göteborgs-institutionen borde kunna förbättras även inom ramen för nuvaranderesurser.

InternationaliseringLärar- och studentutbyte förekommer inom ramen för Erasmus och andraprogram. Gästföreläsare från andra länder förekommer flitigt men oftaunder kort tid och deras medverkan får, enligt vad som sägs i själv-värderingen, därmed inte så stort genomslag. För att kunna attraheragäststudenter måste man kunna erbjuda kurser på engelska vilket man ännuså länge bara kan göra på magisternivå. Ledningen framförde dock tillbedömargruppen att utbildningen kommit långt vad gäller internationali-seringen.

YrkesrelevansLedning, lärare och studenter förefaller nöjda med praktikterminen. Samt-liga verkar också nöjda med integreringen av praktisk och teoretisk under-visning. Studenterna får efter praktiken arbeta vidare med fall som de tagitmed sig från praktikplatsen. Studenterna sa emellertid att praktiken var”upphaussad” eftersom man då hade förväntningen att allt skulle bliuppenbart som man inte tidigt förstått. Praktiken var också alltför inriktadpå arbete på socialkontor.

Det är under praktiken som man har störst möjlighet att upptäcka omnågon student kan antas vara olämplig exempelvis för klientkontakter. Avsjälvvärderingen framgår att om studiepraktiken underkänts vid två tillfäl-len kommer inte studenten att erhålla socionomexamen men att mansaknar instrument för att kunna avvisa studenter. Avskiljandeförordningen7

uppgavs inte fungera i sammanhang där det handlar om personlig lämplig-het och man efterlyser andra instrument. Enligt självvärderingen har manockså diskuterat möjligheten att anta en viss andel av studenterna utifrån ettintervjuförfarande. Man har även diskuterat att införa krav på yrkeserfaren-het före studiernas påbörjande. Studenterna efterlyser någon form avutvecklingssamtal där studentens personliga resurser, intressen och utveck-lingsmöjligheter fokuserades. Tidigare fanns samtalsgrupper som frivilligtinslag i utbildningen men dessa har tagits bort av resursskäl.

7 Förordning om avskiljande av studenter från högskoleutbildning (SFS 1987:915)

42

PedagogikLärarna menade att det inte fanns något distinkt pedagogiskt ledarskap vidinstitutionen men att det ändå förekom en livaktig pedagogisk diskussion.Mycket beror denna diskussion på enskilda lärares engagemang i depedagogiska frågorna. Ledningen framhöll att bristen på pengar gjorde attman inte hade resurser för att utveckla den pedagogiska diskussionen. I denpraktiska verksamheten är man alltmer av resursskäl hänvisade till stor-föreläsningar vilket försvårar den pedagogiska utvecklingen. Studenternamenade att undervisningsformerna gav för litet utrymme för diskussionoch reflektion.

Enligt ovannämnda enkät tyckte mer än hälften av de tillfrågade attstudietakten var för låg. Av självvärderingen framkom att studenternamenade att de låga kraven främst gällde de tre första terminerna. Manantydde också att det var svårt att uppleva någon direkt progression iutbildningen. Ledningen delade inte studenternas uppfattning men hadeinte närmare undersökt varför lärargruppen och studenterna hade olikauppfattningar. Få studenter arbetar vid sidan av studierna. Både studenteroch lärare menade att ett tänkbart skäl till varför studenterna upplevdekraven som låga kunde vara den tvågradiga betygsskalan i kombination medexaminationsformerna. Några av studenterna angav att det kunde ses somorättvist att man fick samma betyg på ett godkänt arbete oavsett hur mycketkraft man lagt ner. Studenterna framhöll också att återkopplingen påinlämnade examensuppgifter i stort sett var obefintlig.

Bedömargruppen ser med oro på studenternas uppfattning att utbild-ningen präglas av kravlöshet. Situationen blir inte bättre av att studenternai Göteborg delar denna uppfattning med många andra socionomstuderande,vilket vi återkommer till i våra sammanfattande slutsatser.

Lärarna ansåg att undervisningen om könsfrågor är bristfällig men att dettrots allt blivit bättre. Studenterna framhöll att genusperspektivet finns medi utbildningen. Institutionen har genomfört en enkät rörande genusperspektiveti kurslitteraturen vilket medfört förändringar i urvalet av litteratur.

Särskilda frågorInstitutionen har en jämställdhetsplan och ett jämställdhetsombud somansvarar för att jämställdhetsaspekten bevakas vid lönesättning, vid tillsätt-ning av anställningar och av representanter i styrelser och arbetsgruppersamt att genusperspektivet finns tillgodosett i kurslitteraturen.

Under 90-talet har studentantalet ökat något medan TA-personalenminska med ca 10 %. Detta jämte flera långtidssjukskrivningar bland TA-

43

personalen har lett till en ansträngd arbetssituation och studenterna menaratt servicen varit bristfällig. TA-personalen tycker dessutom atttrångboddheten är ett stor hinder i arbetet.

Tillgången på datorer är utomordentligt knapp och enligt studenternabör man köpa en dator själv eller avstå från användning. Bristen på datorerleder också till att studenterna inte själva har tillgång till sökfunktionerexempelvis vad gäller vetenskapliga artiklar. I självvärderingen nämns dockatt man inom kort skall göra ett större nyinköp av datorer till studenter ochpersonal.

Det finns inga naturliga mötesplatser för studenterna på institutionen.Matsalen stänger tidigt och man har också brist på arbetsplatser. Avsjälvvärderingen framkommer att institutionens lokaler bedöms vara ända-målsenlig förutom bristande ventilation i lektionssalarna.

Särskilda rekommendationerSocionomprogrammet i Göteborg befinner sig i en svår utvecklingsfas.Man har haft ambitionen att genomföra en total översyn för att förbättrautbildningen men det har funnits åsiktsskillnader om vad resultatet avöversynen borde bli och vid bedömargruppens besök låg i stort settdiskussionen nere. Man har upplevt resursbristen som ett oöverstigligthinder i utvecklingsarbetet och låtit denna leda till en viss uppgivenhet och,som man skriver i självvärderingen, till minskad arbetsglädje. Samtidigt harman kanske underlåtit att se de resurser som utbildningen faktiskt har. Manhar tillgång till många pedagogiskt intresserade lärare därav många somdisputerat inom spännande och viktiga områden. Man har många sökandetill programmet, engagerade studenter, en bra genomströmning och en godarbetsmarknad för dem som examineras. Allt detta borgar för att institutio-nen på sikt kan återvinna en del av den kampvilja som tidigare prägladeutbildningen.

Bedömargruppen menar att den översyn som socionomprogrammet iGöteborg genomfört bör aktualiseras och bilda utgångspunkt för ettfortsatt förändringsarbete. För att lyckas med detta krävs sannolikt också attledning, lärare och studenter ger sig tid att skapa en gemensam grund attutgå ifrån. Problemet med bristande ekonomiska resurser delar institutio-nen med övriga socionomprogram. När det gäller utbildningen i Göteborgär dock vårt intryck att den misströstan som vi mötte har mer komplexaorsaker än enbart den anförda resursknappheten.

44

Socionomprogrammet vid Lunds universitet

AllmäntUtbildningen har en stark ställning och en god renommé. Vid socialhög-skolornas införlivande i universiteten drog man i Lund slutsatsen att manmåste ha en stor institution för att kunna hävda sig. Institutionen ville ocksåväxa för att kunna ha en bredd och skapa valfrihet. Dessutom var denkvantitativa ökningen viktig för att kunna rekrytera nya lärare. Den senasteexpansionen sker nu genom att man bygger upp en utbildning med 30 + 30studieplatser i Helsingborg. Bedömargruppens slutsats är att socionom-utbildningen i Lund, precis som man angav från ledningen, lyckats hävdasig mycket väl inom den ”traditionella” universitetsvärlden. Detta beror tillen del på att man varit en växande institution. Ledningen verkar entydigtpositiv till denna utveckling, samtidigt som ett av utbildningens känne-tecken efter vad bedömargruppen erfarit är närheten mellan ledning, lärareoch studenter, något som kan riskera att gå förlorad vid en alltför snabbtillväxt.

ForskningsanknytningLedningen har observerat att studenterna tycker att de saknar kontakt medforskningsavdelningen och inte heller är klara över vilka lärare som forskar.Målsättningen är att 25 procents forskning skall ingå i varje lärartjänst ochvice versa. Men ledningen saknar maktmedel enligt vad man själv redovisar.Utbildningen har inte några högre seminarier i traditionell bemärkelse. Detär ett glapp mellan andra terminen som har ett teoretiskt innehåll och därman bl. a. har undervisning i vetenskaplig metod och de kommande treterminerna då studenterna inte ges utrymme att träna detta. Under dessaterminer läser dock studenterna en hel del vetenskapliga artiklar. En viktigdel av forskningsanknytningen sker genom uppsatsen på sjätte terminen,där man lägger ner mycket tid på handledning utan att egentligen haresurser för detta. Bedömargruppen anser dock att det borde finnas merutrymme för skrivande under hela utbildningstiden.

I självvärderingen poängteras behovet av att öka andelen disputeradelärare. På grund av den försämrade ekonomin vid universitetet kan man intelängre bidra till finansiering av forskarutbildning för odisputerade lärare.Man anser att det är angeläget att nyanställda lärare genomgår pedagogiskagrundkurser. För framtiden menar man att lärarna även bör ha kompetensatt utveckla och driva internetbaserade kurser.

45

InternationaliseringEnligt Lunds universitets internationaliseringsmål skall 15 procent avstudenterna ha genomfört en del av sina studier utomlands. Socialhögskolanhar ca 10 studenter varje termin som praktiserar utomlands och 10 sombedriver teoretiska studier. Utländska studenter kommer till Socialhögskolanvarje termin främst för att göra praktik och projektarbeten eller skrivauppsatser men några har också deltagit i teoriundervisningen. Ca 20 % avkurslitteraturen är engelskspråkig. Socialhögskolans lärare deltar ilärarutbyten och undervisar utomlands och gästlärare från andra universitetundervisar i Lund. Bedömargruppen delar de synpunkter som kommitfram i självvärderingen att socionomprogrammet ger goda möjligheter tillinternationalisering både i teori och praktik.

YrkesrelevansInstitutionen gör regelbundet uppföljningar av nyexaminerade socionomerför att få en bild av hur arbetsmarknaden ser ut för gruppen. I januari 1999gick enkäten ut till 57 nyexaminerade studenter, 34 av dessa hade fått”socionomarbete”, 8 läste magisterkursen och 6 personer läste andra kurser.Av de som arbetade inom ett socionomyrke var alla anställda inom offentligsektor, merparten inom kommunerna. Lärarna menar att utbildningenmåste ta hänsyn till att den stora arbetsmarknaden finns inom offentligsektor och att en praktik på en socialbyrå kan vara en bra grund för annatsocialt arbete. Samtidigt bör man sträva efter att ge kunskaper som kananvändas inom ett brett område, så kan t.ex. skrivträning vara en braförberedelse för uppsatsen men också för att möta socialtjänstlagens krav pådokumentation. Det finns en pågående diskussion om att bredda utbild-ningen och att lyfta fram den mångfald som finns på arbetsmarknaden försocionomer. På den andra terminen skriver studenterna 6-poängsuppsatserdär man hämtar sina ämnen från många yrkesområden. Många av studen-terna är från början terapeutiskt intresserade vilket förstärks av att utbild-ningen är processinriktad. Studenternas intresse för psykoterapi minskarenligt lärarnas uppfattning i viss mån under utbildningens gång.

Studenterna säger att utbildningen bidrar till negativa förväntningar omdet framtida yrket och att yrkesverksamma som föreläser inom utbild-ningen också ibland bidrar till dessa negativa förväntningar!

Utbildningen har inget fast yrkesråd eller liknande utan arbetar medad hoc-grupper vid planering av nya kurser. Några yrkesverksamma perso-ner har nu blivit adjungerade lärare. Man skulle vilja ha extern examination

46

där forskare och yrkesverksamma skulle vara examinatorer, men resurser fördetta saknas.

Studiepraktiken är den mest kostnadskrävande delen av utbildningen,terminen tar 14 % i anspråk av den totala utbildningstiden men ca 20 % avresurserna. Lärarna anser att praktiken inte är välintegrerad med teorin.Praktiken som ligger på femte terminen följs inte upp under nästa terminmen däremot förekommer uppföljning under sjunde terminen där studen-ten i en inledande essä kan välja tema vilket ofta innebär att man användersig av praktikerfarenheten. Eftersom det bara finns en praktiktermin harman värnat de praktiska momenten på bekostnad av integrationen. Prak-tiken upplevs av lärarna som mycket processinriktad, det handlar mindreom vilka kunskapskrav som praktiken ställer och mer om vad som händermed studenten själv. Någon lärare funderar kring om det finns mycket”luft” i praktiken medan studenterna säger att man vill ha ytterligarepraktik. Bedömargruppen anser att de brister som framkommer vad gällerintegrationen mellan de teoretiska och de praktiska momenten borde varamöjliga att åtgärda även inom nuvarande resursramar.

När studenterna under praktiken visar sig olämpliga för klientkontakterbrukar handledaren slå larm och praktikläraren kan avråda från fortsattastudier eller föreslå studieuppehåll. Bedömargruppen noterar att man vidutbildningen i Lund som vid övriga socionomutbildningar har svårigheteratt hantera liknande situationer.

PedagogikI självvärderingen anges den pedagogiska grundsyn