1

2

3

Kapitel 1

Mötet med hjälten

En dag satt Ebrahanz vid Holgafors och fiskade. Ebrahanz är ett vattendjurfast han kan andas på land och han är stark. Han kan hantera svärd jättebra

och han bär en högaffel i handen. Han bor i Remeniabyn och han brukar gå tillNisrath Floden för att fiska. En dag var han vid Holgafors och fiskade. Då komdet en guldhjort som släppte sina horn av renaste guld. Ebrahanz tog dem ochpackade sina fiskegrejer och begav sig iväg mot Nisrath för att visa sina horn förinvånarna i staden. På vägen gick han igenom skogen Noringdal, som är en finskog, fast den är ganska liten. Sen gick han förbi en stor sjö som heter Marensjön,där stannade han och tog ett dopp. Därefter fortsatte han sin vandring motNisrath, vilken tog honom flera dagar. Framme i Nisrath mötte han en dvärgsom ville ha guldhornen. Då sa Ebrahanz att han kunde byta ett horn mot någotannat. Dvärgen svarade att det fanns en bok gömd vid Regnbågssjön som lågnedanför Humpa Dumpa skogen och nära den döda skogen. Då frågade Ebrahanzvar vid sjön boken låg. Dvärgen svarade att den låg på botten av Regnbågssjön.Då sa Ebrahanz att han fick lov att fiska upp den med sitt fiskespö. Om manbadar i Regnbågssjön så dör man på tre sekunder. Så gav han sig iväg motRegnbågssjön för att få boken. Tre dagar senare kom han fram till Regnbågssjön.Han virade ner sin lina i sjön och så försökte han att få upp boken med sin krok.Plötsligt kände han nåt som var tungt! Han bestämde sig för att dra uppfångsten. Efter ett tags vevande fick han upp den. Det var en bok som var grå

4

och ful men han öppnade och börja läsa. Då, ur ingenstans, hoppade en ful dvärgfram. Han försökte putta ner Ebrahanz i det farliga vattnet. Med ett knyck ikroppen lyckades Ebrahanz istället få dvärgen att huvudstupa få dvärgen attsnubbla ned i vattnet. Efter det kunde han återigen sätta sig ned för att läsa urboken.

5

Kapitel 2

Boken

Med darrande händer öppnade Ebrahanz boken som var skriven medgammalt bläck, och den var nästan oläsbar, och skriven med en gammal

skrivstil. Iden fula gråa boken stog det som så "Gå till de ondas fort för att taemot nått jätte värdefullt som du får om du förgör härskaren av det ondas land//Dunderhuset" Efter att han hade läst den konstiga texten så så tänkte han omhan skulle gå eller inte så efter en stund så bestämde han sig för att gå tillspåkvinnan som bor på andra sidan av Nisrath floden i huset närmast flodenstrax utanför Vicks byn. Så började han sin vandring mot spåkvinnan som kundese i framtiden och det skulle hjälpa Ebrahanz för att se vad som skulle ske i detondas land. På väg mot spåkvinnan så gick han igenom humpa dumpa skogen föratt ta sig ner till guldikabyn för att gå ner till den bruna stora bron strax utanförbyn. På vägen mot bron så såg han ett humpa dumpa djur, med tre ögon och tvåben, som ville bli kliad på sin rosa stora mage men Ebrahanz ville så fort sommöjligt till spåkvinnan. Medan humpa dumpa djuret låg på rygg och ville blikliad så forttsate Ebrahanz bara att gå. Ebrahanz fick lov att gå ner till guldikabyn för att gå över deras bro som låg strax utanför byn och var stor och brun ochdet var världens kändaste bro som man fick betala tull (och det var dyrt). Närhan kom ner till bron så stod det stora vakter, som var stora gröna äckligavarelser, som vaktade bron och tog emot pengar. Ebrahanz betalade och gick överden stora bron, som tog tio minuter at gå över, när han kom över så fortsatte hansin vandring mot spåkvinnan shurihithamanch. Ebrahanz hade gått i två dagarinnan han såg spåkvinnans hus. Han blev jätte glad att han var framme hanknackade med hårda slag. Spåkvinnan öppnade försiktigt för att se vem det var.Hon frågade också vem det var. Ebrahanz, sa Ebrahanz.Ebrahanz klev in i spåkvinnans lilla gråa hus. Shurihithamanch frågade hur honskulle kunna stå till tjänst. Då sa Ebrahanz-Skulle du kunna läsa boken och se om jag ska gå till det ondas fort eller inte?Spåkvinnan öppnade den gråa fula boken med sina beiga händer. Hon lästeboken och sa att hon förstod Dunderhuset för alla människor och djur ochvarelser håller på att svälta ihjäl av hunger. Dem måste ge bort all sin mat tillkarkaros, som var liten och tjock av all mat men han älskade de liv han hade,spåkvinnan sa att han skulle gå men att han måste vara försiktig.

6

Kapitel 3

Den onda världenKarkaros vaknade med ett ryck. Han kollade ut över sina arméer från sitt högasvarta fort i Zlas. Han var nöjd över det han hade skapat. Namn kom ochfrågade om dem kunde ta en promenad.-karkros. Visst.-Namn. När ska vi gå?-karkaros. Nu om du vill.-Namn. Okej.Dem gick ut och pratade.-Namn. Nu ska vi gå rakt på sak "du har för lite rustningar till dina arméer".-karkaros. Nej det får inte va sant.-Namn. Jo det är sant.När dem kom hem till fortet så kallade karkaros till kris möte, i stora rödamatsalen. Alla i styrelsen kommer till matsalen morgonen där på.-karkaros. Här med öppnar jag mötet!-karkaros. Någon som har nån idée om hur vi kan få mer rustningar till mig?-Namn. Vi kan ju gå och ta från bönderna.-karkaros. Nej tyvär det har vi redan gjort. Nått annat förslag?-Dimjagare. Kan vi inte bara minska på dina arméer?-karkaros. Aldrig i hela mitt piiiiiiiiiiiiip liv! ! ! Nått annat?-Namn. Vikan ju inta den goda världen för att få mer rustningar?-karkaros. Det var den briljantaste idéen jag har hört! ! !Dem kom fram till att dem skulle inta den goda världen men dem hade intebestämt nått.

7

Kapitel 4

Omen

Ebrahanz stod inne hos spåkvinnan, i hennes gråa lilla stuga. Ebrahanzfunderade över vad som stått i den gråa fula boken, som han hade fiskat upp

ur regnbågssjön. Spåkvinnan som hade varit ute på sin dagliga promenad komhem och sa till Ebrahanz som så:- Humpa Dumpa djuren beter sig konstigt. Jag upptäckte det när jag var ute ochgick.Ebrahanz svarade:-Jaha så märkligt, när jag var ute igår så var de som vanligt.Spåkvinnan sa-Jaha.Ebrahanz sa:-Jag känner mig också konstig, det är nog bäst att jag går till slottet Lapiz Lazuli.Där har dom nog nån som kan sjukdomar och så kan jag berätta för Polfe omHumpa Dumpa djuren.Spåkvinnan sa:-Ja det låter som en bra idéEbrahanz började sin vandring mot Lapiz Lazuli redan samma dag. Han vandradeväster ut mot Nisrath bergen. När han kom fram till bergen så började han attklättra upp och ner och upp och ner för bergen. När han hade kommit förbibergen så var han så svettig att han tog ett bad i holga forsen, precis brervidslottet. När han hade badat klart så gick han mot slottet med vanliga steg. Närhan kom fram till porten in till slottet så stod det två biffiga (stora och starka)vakter som vaktade slottet. Ebrahanz frågade om han fick komma in. Efter enstund så svarade dom två vakterna i kör, JA! men det måste handla om nåttviktigt. En vakt frågade om vad det handlade om?Ebrahanz sa:-Det handlar om landet.Den andra vakten sa:-Men då får du komma in.En betjänt visade Ebrahanz till kung Polfe. Under tiden när han gick så tänktehan hur fint slottet var. När han kom upp till Polfe som satt högst upp i enatornet, han knackade på till Polfes rum Polfe sa:-Kom in!Ebrahanz sa:-Hej ers majestät. Får jag slå mig ner?Polfe sa:-Ja min unge here. Hur var namnet?Ebrahanz svarade:-Ebrahanz.

8

Polfe frågade om vad Ebrahanz ville.Ebrahanz svarade:-Jo, Humpa Dumpa djuren beter sig konstig. Och jag mår också konstigt, jag troratt det kommer att hända nått med landet ers majestät.Polfe sa:-Det låter som om vi ska hämta trollkvinnan Quaha.Ebrahanz sa:-Det låter som en bra idé.En betjänt hämtade trollkvinnan. När dem hade pratat om det här problemet såbestämde sig Polfe för att skydda sitt land igenom att ställa upp arméer.Ebrahanz fick ett specielt updrag. Han skulle nämligen få leda arméerna i kriget.Men en så länge är det bara en plan, sa Polfe.

9

Kapitel 5

Förrädaren

Karkaros satt i sitt trasiga fort i Zlas. Han funderade på något som kunde fåhonom att få reda på vad de goda hade för svagheter. Han tänkte på att

andvända en spion, men då får man inte reda på så mycket. Efter ett tagstänkande så kom han på det, "EN FÖRRDARE", skrek han högt. Alla vakterkom inspringandes, för de trodde att det var en förrädare i Karkaros rum.Karkaros samlade in alla sina närmaste, han ville utse en spion som skulle ta medsig en förrädare hem.Karkaros sa:- Jag har utset en spion som ska föra med en förrädare hem.Namn frågade:- Vem?Karkaros svarade:- Du!Namn frågade:- Jag!Karkaros pekade med hela handen mot Namn när han svarade:- Ja du!Namn frågade:- Vad får jag för det?Karkaros svarade:- Pengar såklart, hur så?Namn svarade:- Jag bara undrade.Namn känner sig rädd för att han måste åka, men han tjänar pengar på det, ochdet tycker han om. Namn åker nästa morgon till den goda världen med sitt jetplan, för att det ska gå fort så Karkaros inte behöver vänta. Nästa morgon begersig Namn iväg till den goda världen med sitt jet plan. När han kommer frammötts han av en vakt, som undrar vad han gör där.Namn svarade:- Jag ska berätta nyheter för kungen.Vakten svarade:- Okej kom in då.När Namn kom in i slottet så såg han drottningen Rhosina. Namn ropade pådrottningen som var på våningen över. Rhosina frågade vad han ville.Namn svarade:- Jag vill prata med dig.Rhosina kom ner till Namn, som stod på våningen under.Namn frågade:- Får jag prata med dig i enrum?Rhosina svarade:- Det går väll bra.De gick in i ett gandka litet rum, fast båda fick plats.Namn sa:- Nu går vi rakt på sak, vill du följa med mig till den onda världen ochbli förrädare åt dem onda?Rhosina svarade:- Ja det vill jag, för då kommer jag bort från det här usla stället!Namn säger:- Bra, då åker vi på direkten. Du får pengar för det såklart.När de kommer tillbaka till den onda världen så talar Rhosina om vad dom godahar för svaghet till Karkaros, dem godas svaghet är flyg anfall. Karkaros blir jätteglad för att hon får veta.

10

Kapitel 6

Något förfärligt händer

Karkaros sitter i sitt fort, och tänker, för imorgon så ska han sätta sin plan iverket.

Karkaros vill ha sina rustningar innan han dör, har han bestämt. Tidigtmorgonen därpå, innan solen kastat sina första bleka strålar över Ailivamarcherade Karkaros arméer till jetplanen, som stod uppradade i skuggan avDrakbergen. Jetplanen hade stora plattformar sattfasta under den storaflygplanskroppen som arméerna kunde stå på. När alla arméer var på så flög deiväg mot den goda världen. När dem flög så gick solen upp på himlen och det varså vakert. De onda flög så högt som möjligt för att de goda inte ska märka något.Efter en timme så kommer de onda fram till dom godas land och landar nere vidGojmojskogen, i kanten av nisrath bergen. De börjar att gå upp mot Lapiz Lazulii långsam fart för att det ska ske vid lunch tid. Efter en halv timme så kommerdom fram till Lapiz Lazuli. En soldat knackar på dörren, en av Polfes vakteröppnar dörren. Karkaros soldater rusar in i slottet och dödar så många dom kanmed sina k-pistar, samtidigt som det här händer så ligger polfe i sin säng ochslappar och driker vatten, men det som han inte vet är att vattnet är förgiftatmed förlamnings medel som håller hela livet. När Karkaros soldater har tagit såmånga rustningar som dom behöver så åter vänder dom fort hem till Zlas, därKarkaros väntar. Ebrehanz får tidigt reda på att dom har blivit anfallna avKarkaros soldater, för Ebrahanz var i Polfes rum nr det här hände.

11

Kapitel 7

Spåkvinnan

När Karkaros kommer hem från sin lilla morgon promenad så är alla arméerhemma i fortet. De har med sig alla rustningarna som han ville ha.

Karkaros frågar om nån blev dödad av de onda, då sa de att ingen blev dödad.Karkaros kände på sig att nått skulle hända efter att de tog alla rustningar. SåKarkaros bestämde sig för att gå till spåkvinnan och kolla om hon kunde se omnågot skulle hända dom.När Karkaros kom fram så satt spåkvinnan ute vid ett utebord och sola i baröverkropp. Karkaros frågade om hon kunde hjälpa och kolla om det skulle händanått. Spåkvinnan skrek till av förvåning av att hon fått besök av en främling somville se om de goda skulle anfalla de onda. De gick in i huset och fram till sinspåkula. Spåkvinnan sade att de onda kommer att få besök av en speciel personsom kommer med en förbanelse, som dom bara blir av med att ge tillbakarustningarna. Karkaros blev väldigt rädd och sprang hem till fortet för att börjaförbereda sig inför förbanelsen.

12

Kapitel 8

Ebrahanz tar upp kampen

Ebrahanz begav sig mot den onda världen för att ta tillbaka det som de ondahade tagit av de goda. På väg mot sitt mål mötte han spåkvinnan. Hon var

på väg mot Lapiz Lazuli för att berätta om att Karkaros hade varit och frågathenne om de ondas framtid. Hon hade svarat på det fast hon egentligen inte ville.Hon blev så rädd så att hon berättade allt för honom. Ebrahanz fick ett elexirsom gåva av spåkvinnan. Detta elexir skulle sedan skydda honom och andra somdrack det. Det skulle skydda mot pistolskott och allt som kunde döda dem. Eftermötet med spåkvinnan så fortsatte Ebrahanz sin vandring mot den onda världen,för att ta sin hämnd. När han kom fram till Guldikabyn så stannade han för attta en sovpaus, för han var jättetrött. Precis när han skulle somna så kom hela dengoda världen för att hjälpa honom med att gå in i striden. Ebrahanz säger till allaatt dem ska lägga sig ner och sova för att dem måste vara pigga när de ska anfalladen onda världen.

13

Kapitel 9

Resan

När de vaknar morgonen där på så ger dem sig av mot den onda världen. Påväg mot sitt mål så passerar det den uttorkade skogen i Zlas. När de kom

igenom den, så står det en solkatt som har hört vad som försigår och hon tänktehjälpa de goda med att döda Karkaros. Solkatten visste väldigt mycket om dedöda fortet i Zlas, hon sa att hon kunde hjälpa till att hitta hemliga gångar somleder till Karkaros.

Precis när de hade träffat solkatten kom det vakter springande mot dem för atthålla dem borta. Alla tog fram sina vapen och dödade vakterna. Rhosina dog avhjärtattack, för hon blev så rädd. Ebrahanz skickar ett brev hem till Polfe som ärden enda som stannade hemma i den goda världen för att han var så svårt sjuk.Så här stod det i brevet: "Hej käre konung, det går bra på vår resa mot de ondaoch hittills är det bara en som har dött av hjärtattack och det är Rhosina, KRYAPÅ DIG! ! MVH//ALLA IDEN GODA VÄRLDEN".

14

Kapitel 10

Kampen

Ebrahanz säger att de ska anfalla denna natt, de kan inte slå till på dagen fördå är det fullt med vakter. "Denna natt ska bli Karkaros sista natt" tillade

Ebrahanz innan han la sig ner för att vila. De skickade ett brev till Karkaros, därdet stod ungefär samma sak som Ebrahanz sa "Denna natt kommer att bli dinsista, Karakros". Precis när de skulle gå så gav Ebrahanz elexiret till alla så att deinte kunde bli skjutna eller dödade.De marscherade mot fortet för att döda Karkaros. De kröp in i små gångar somvar i fortet. Ebrahanz kröp in först för att ta alla vakter som var i vägen förhonom, för han var ju världens bästa krigare genom tiderna. Alla de andra komefter för att hjälpa Ebrahanz med alla vakter. Han kunde ta alla vakter själv mendå skulle han inte ha några krafter kvar till Karkaros.Ebrahanz svingade sitt svärd över hans huvud, tog det lite längre ner och slach,så var några av de ondas huvud avhuggna. Ebrahanz fortsatte så där tills hanhade en kvar, då tog han svärdet och tryckte upp det mellan benen på en avvakterna.Sedan fortsatte Ebrahanz med sin armé mot Karkaros torn. De gick upp förtrappan till Karkaros torn, han låg och sov när Ebrahanz armé anföll Karkaros.Det var Ebrahanz som satte svärdet i Karkaros, allt blod sprutade åt alla håll ochkanter.När de återvände hem så var det morgon och alla de onda vakterna hade vaknatoch hade gått ut för att träna. När de såg Ebrahanz och hans armé så blev destumma och de frågade vad de gjorde här, Ebrahanz sa att Karkaros var död.Alla började jubla, för egentligen så ville ingen jobba för honom. De hade blivittvingade att jobba för honom.Alla de onda vakterna blev goda den dagen och alla levde lyckliga i alla sina dar,men det är inte slut där. När de gick hem till den goda världen så låg Rhosinaskropp kvar på samma ställe som de hade lämnat den. De bar hem den för attbegrava den döda kroppen, fast då sa en av de onda att hon hade jobbat förKarkaros. Ebrahanz blev ledsen för att hon hade svikit dom, så han bestämde sigför att inte begrava henne.

15

Kapitel 11

Slutet

När de kommer hem så blev det fest, för alla som ville ha kul. Och nu händedet något konstigt, Polfe gick ut på sin balkong i sitt torn och sa att de

hade en ny kung över hela landet till och med kung över den onda delen, och detvar.... . Allt blev tyst, alla funderade på vem det skulle vara men ingen kom pådet. Spänningen var olidlig och alla tänkte så det knakade. Efter fem minuter såskrek Polfe ut att det var EBRAHANZ som skulle leda landet i resten av hansliv. Alla började att skrika av glädje. Ebrahanz gick upp till Polfe i tornet ochville tala inför folket. Han sa som så "Jag vill tacka alla som har hjälpt mig meddet som har gjort mig till kung och framför allt en speciell person som jag villtacka extra mycket är, spåkvinnan Shurihithamanch! ! Hon har hjälpt mig medmin uppväxt och allt jag behöver hjälp med. Så tack så hemskt mycket alla".Efter att han hade pratat så blev det ett stort jubel i hela folkmassan.Efter det så gick Ebrahanz iväg för att tänka för sig själv en stund, han tänkte påatt han nu skulle styra landet. Han skulle inte kunna göra det själv, han behöveren drottning som kan hjälpa honom att styra landet.Det finns en jätte snygg tjej som bor i Nisrath. Hon är singel, smart och modigoch hon vill ha en kille som är modig. Han friade till hon och sen så gifte de sig,det blev ett stort bröllop, sen så levde de lyckliga i alla sina dar.