Världsmästare på ny bana

Spetskompetens spirar i Trollhättan

Konstantin fick jobbet han ville ha

Service- och Säljutbildningen

Ett magasin för utbildning, jobb och utveckling - Nummer 3/2012

developing people

framtidEtt magasin för utbildning, jobb och utveckling - Nummer 3/2012

aktuell

Kommer inom kort

Företag brukar alltid utar-beta prognoser, kalkyler och marknads planer som man sedan driver sin verksamhet mot. Det är i själva verket bara en sam-ling mål man sätter upp för att ha något att satsa sina resurser på. Man tittar på marknadens

förutsättningar, på den egna kapaciteten och på konkurrensen; sedan sätter man upp sina mål.

Oavsett hur mycket man organiserar ett företag med projektbeskrivningar och funktioner så är det alltid till sist personer som ska göra jobbet. Det är individer

som ska organisera verksamheten så att målen nås på bästa sätt. Det handlar alltså om att kunna visualisera målen och sedan hitta vägen. Den gemensamma nämnaren mellan personliga mål och företagsmål är att man alltid utgår från målet och arbetar bakåt i processen. Genom att sätta upp målet först, utan att ta hänsyn till vägen dit, så kommer man att finna många alternativa vägar. Det är lite som att lösa en labyrint. Fyra prinsar ska rädda prinsessan i tornet mitt i labyrinten. Då börjar man naturligtvis ifrån tornet och hittar på så sätt ”rätt väg”. Det är samma sak med all målbeskrivning. När Thomas Edison uppfann glödlampan så visste han vad han ville ha. Han gjorde över 9 000 försök innan han hittade vägen dit. Han utgick från själva lampan. Han ville ha en lampa som lyste och som kunde hålla lågan i många timmar, dagar och månad-er. Det var hans mål. Vägen dit blev mödosamt, men han släppte aldrig målet, han släppte aldrig visionen. När han började om så utgick han ifrån målet varje gång. Det här jobbar vi med dagligen: våra egna mål, våra medarbetares mål, verksamhetens mål och ibland också våra livsmål. Det gäller att inte gå vilse i labyrinten. Det gäller även som privat att hålla koll på våra kalkyler, prognoser och våra marknadsplaner. Det är lätt att formulera det i en verksamhet, men vi glömmer ofta bort det för oss själva.

Jerker SwandeChefredaktör

Innehåll

5

MiROis nye VDThomas Sjölund har tillträtt posten som VD.

6

KOnstantin ficK jObbet han DRöMDe OM

Läs om hur Konstanti Fager hittade sitt jobb genom att gå MiROis Serviceutbildning.

8

seRVice- Och säljutbilD ningen På MiROi i Göteborg möter vi Charlotta Andersson och Pia Marengo.

12

spetsKOMpetensen spiRaR i tROllhättan

Här skapas ett framtida världsföretag.

15

OM aRbetsföRMeDlingens ROll Och ansVaR

Samtal kring utbildning och övergången från skola till arbetsliv.

18

VäRlDsMästaRe på ny bana

Aktuell Framtid möter Michael Andersson, leg-endarisk landslagsspelare i hockey.

RedaktIon

Aktuell Framtid utges av MiROi. Besöksadress: Smedjegatan 19, 972 32 Luleå Ansv. utgivare: Jan Aspvik Chefredaktör: Jerker Swande, jerker.swande@miroi.se Tryck: Bording, Borås Layout: Kent IsakssonFotograf: Simon Sjölund (om annat ej anges.) Omslag: Konstantin Fager

“Om vi lärde oss tala och gå, som vi lär oss läsa och skriva, skulle alla halta och

stamma” - Mark Twain

Mot nya mål

3

Självkänsla och självförtroende är inte samma sak, som nämndes i den förra artikeln.

Självkänsla är själva grunden av vår psykolo-giska existens och utvecklas, uppåt eller neråt, hela livet. Det är känslan av att duga som man är. Att bli accepterad bara för att man finns.

Självförtroende är vad vi kan. Det vi är bra på, experter eller mästare, eller det vi är dåliga på. Alltså finns det alltid en prestation i samman hanget. Faran är att man blandar samman dessa två så att det måste finnas en prestation i att finnas till (självkän-slan). Man behöver inte prestera något för att få finnas till. Ditt varande här heligt och en födslorätt. Självkänsla och självförtroende är av helt olika natur. Det går inte ens att jämföra och kan inte ta varandras platser. Men det finns samband mellan dem och det är väl därför man ofta blandar ihop de båda. Om man har en bra självkänsla är självförtroendet nästan aldrig något problem. Men har man en dålig självkänsla, kan man aldrig få till det där med självför-troende. Det blir som hastigt uppflammande eldar, som snabbt brinner ut. Det finns inte något genuint, grund­läggande egenvärde. Om någon med en väl utvecklad självkänsla, det kan vara en vuxen eller ett barn, sätter igång och tränar t ex fotboll, för att det är roligt och för att man plöt-sligt bestämmer sig för att bli bäst. Sedan inser man efter hand att det var mycket mer komplicerat än man trodde från början. När man sedan slutar känner man ändå realistiskt att man är lika mycket värd som innan. Det finns ett värde som inte har med prestationen att göra. Man kan slå sig på något annat helt enkelt. Den person som har en lågt utvecklad själv känsla kommer att känna en stark känsla av misslyckande, med stor dramatik: ”Jag är värdelös och duger inte till någonting.” Det är stor skillnad från insikten av att man inte klarar av något, till känslan av att man är dum, miss-

lyckad och hopplös. Självkänsla bygger man upp av två saker. Dels av att personer i ens omgivning ser och accepterar en som man är. Inte för det man gör. Dels av att man själv känner sig värdefull för andra människor. Ens närvaro i livet spelar roll för andra. En klok person som jobbade med missbrukare har berättat att den starkaste inverkan på en missbrukares beteende är när man visar att han är viktig för andra. Det kunde räcka med att man hade en lillebror eller

någon annan som såg upp till en och där man plötsligt insåg att man var viktig som människa. Vi behöver alla bli sedda och bekräftade för dem vi är. När vi är det så är självförtroende något man får i present efter hand man lär sig att bemästra och klara av saker. n

Foto

: Okä

nd u

ppho

vsm

an

4

Självkänsla och självförtroende

Det här är den andra artikeln i artikelserien om självkänsla och självförtroende.

Det är många saker en ny VD för en verksamhet skulle kunna börja tala om. Men jag väljer att tala om förändring.

En påtaglig förändring är att Jan Aspvik klivit upp och blivit koncern-VD och att jag tagit över posten som VD för MiROi i-learning. När en organisation får en ny ledning

brukar det hända saker. Inte alltid för att en ny ledare sätter igång en massa förändringar, utan därför att de flesta i organisationen börjar förändras. Om gamla inar-betade rutiner börjar ändras – aldrig så lite – förändras också de medarbetare som kommunicerar. Sedan rullar det på. Man måste vara mycket skicklig om man ska undvika att förändra en organisation. Mycket skicklig och ganska okänslig för strukturer. Man har forskat kring detta fenomen på symfo-niorkestrar. En dirigent repeterar in ett stycke så att orkestern spelar exakt samma nyanser varje gång (som inför en skivinspelning). Men så byter man dirigent, och trots att alla har samma noter och spelar samma stycke på samma sätt som tidigare, låter det fullkomligt annorlunda. Så fort man byter tillbaka till den gamle dirigenten igen, så blir det som det lät innan, med några få ändrade nyanser. Man vet inte vad det beror på då det inte finns några tydliga ändringar – annat än person-ligheten. Men att det har med personkemi att göra är helt klart. MiROi har varit inne i en ganska häftig expansion de senaste åren. Vi har lyckats med konststycket att ta oss an nya utmaningar och dessutom leverera det som krävts av oss. Mycket tack vare personer som löst de problem som hela tiden uppstår när man växer (växt-värk är ju ett mycket gammalt och välkänt problem). Jag har själv varit mycket aktiv under dessa år i just den här förändringen och vet att ingenting sker plöts-ligt. Den största förändringen sker inte i ledningen, den sker ute i vår verksamhet. Vi finns nu på ett 90­tal orter. Vi får nya upp drag hela tiden. Att bara smälla upp kontor från ingen ting, utbilda

medarbetare från ingenstans och sedan välkomna 60 nya deltagare på måndag morgon, färdiga att leverera, är ju inget man ens önskar sina fiender. Men det har varit vår verklighet under rätt lång tid nu. För att lyckas med detta så måste mängder av beslut tas på den plats där aktiviteten ska verka. Därför har vi plattat till organisationen. Inte för att det är nytt tänk, utan för att det var nödvändigt. Med det följer alltid en massa merarbete för några, förvirring och frustration hos andra, men det får vi leva med en tid tills vi gjort färdigt. Om man ska städa skafferiet och avbryter mitt i, så ser det ju värre ut än innan man började: så det gäller att fortsätta. Nu ska vi trimma in organisationen. Så, vi får alla ha lite tålamod med det nya. Vi fortsät-ter att vässa vår kompetens, för det kommer inte att sluta här. Vi har en mycket spännande tid framför oss.

Thomas SjölundVD

MiROi har varit inne i en gans-ka häftig expansion de senaste åren. Vi har lyckats med konststycket att ta oss an nya utmaningar och dessutom leverera det som krävts av oss.

””

5

Organisation i förändring

6

-Var vill du jobba?Det var den första frågan jag fick när jag klev in i MiROis lokaler ...

Det var lite omtumlande, berättar Konstantin Fag-er, 20, som precis har fått jobb på sitt drömställe: da matteo – ett av Göteborgs häftigaste innekaféer. Jag hade spanat in det här stället efter att ha stött på dem på en mat mässa. Det var min dröm att få jobba här.

Konstantin Fager tog studenten i fjol efter att ha gått hotell- och restauranglinjen. – Jag har aldrig tvekat om vad jag ville syssla med. Det här är mitt liv. Vi sitter på några kaffesäckar i ett litet utrymme bredvid själva kaféet som är inrett i en gammal industri lokal. Spåren av de gamla traverserna i maskin-hallen finns kvar och utgör en stor del av atmosfären. Det är högt i taket och av någon anledning är dessa gamla verkstadslokaler en perfekt miljö för att driva ett av de häftigaste kaféerna i Göteborg. Här finns hant-verket kvar i de vackra, slitna tegelväggarna. Men nu är det inte lukten av olja och maskiner i luften: nu är det doften av nybakat bröd och en varm, god arom av kaffe som sprider sig runt besökaren. – Vi importerar allt kaffe själva, säger han och pekar på alla stora kaffesäckar som står på pallarna runt oss. Vi betalar till och med kaffebönderna bättre än Fairtrade. Det gäller ju att sörja för kvaliteten. Och visst får man känslan av kvalitet. Varje kaffesort är noga utvald och importerad. Allt bröd man bakar är gjort på surdeg, med mycket noggrant utvalda råvaror. – Det tar tre dagar att baka ett bröd, säger Konstantin för att understryka kvaliteten. Det finns inget socker eller andra tillsatser i det. Först gör vi vår egen jäst innan vi bakar. Det är ett gediget hantverk. Det är det här som jag trivs så bra med, säger han, allt görs från grunden där omtanke om produkten också blir till omtanke om kunden. Här ska man kunna sitta ner och njuta av livet en stund, tillsammans med andra som också är noga med kvalitet, allt från lokaler till bröd. Det blir positiv atmosfär, en positiv energi.

Vad gav serviceutbildningen på MiROi som inte utbildningen på Hotell- och restauranglinjen inte gav?

Konstantin funderar en stund över hur han ska svara. – Först tyckte jag inte att jag behövde den, men det var ju den som gav mig ett jobb. Den var mycket praktiskt inriktad på själva jobbet. Den var seriös och proffsigt upplagd, jag lärde mig mycket om vad som förväntas av mig i ett yrke. Studenten var kunskap, MiROi var själva jobbet. Det var ingen tvekan alls. Från första stund så var vi inriktade på ett jobb här. Väldigt mycket var på mina villkor. Folk ställer höga krav. Jag fick lära mig att skruva upp servicen. Service är allt. Från att ge någon plats till att lyssna. Det blev fantastiskt. Först att få en praktikplats. Jag praktiserade först i 5 veckor, sedan fick jag jobb deltid, nu är jag uppe i 90% och med alla inhopp jag gör så är det ju en fulltid. Konstantin ilar vidare. Han lägger upp nytt bröd i en korg. Ett bröd som luktar fräscht och varmt och som är lite mörkbrunt hårt på ytan. Ett bröd som började bakas för tre dagar sedan. n

7

-Var vill du jobba?Det var den första frågan jag fick när jag klev in i MiROis lokaler ...

På MiROi i Göteborg möter vi Char-lotta Andersson och Pia Marengo. Vi pratar lite om Konstantin Fager som har gått den här utbildningen (se förra artikeln). Frågan om hur man kör den här utbildningen och varför den blivit så framgångs rik kommer upp. De berättar lite om utveck lingen av service utbildningen. Man drog igång 2010 på allvar och har nu ett 20-tal som avlöser varandra och går in och ut hela tiden. Det är förberedande på många sätt.

Ibland handlar det också att veta vad man gör på ett jobb. Vad är ett jobb? Många som kommer hit har aldrig varit på en arbetsplats. De vet inte vad man gör i ett fikarum och vad man inte gör. Vad förväntas av mig när jag kommer ut? Det kan uppstå många märkliga situa tioner för att man inte vet. Förr hade ju alla sommarjobb. Man fick jobba varje sommar 3­4 år ibland innan man kom ut och fick ett jobb. Man lärde sig på något sätt. Idag är det mycket få som får sommarjobb. De har helt enkelt aldrig varit på en ar-

Grundmodul 8 veckor

• Kommunikation• Personlig marknadsföring• Service• Försäljning• Turism• Callcenter• Arbetsmiljö• Lokalvård

1

Charlotta Andersson/Pia Marengo

8

Service- och Säljutbildning

Sedan MiROi startade Service- och Säljutbildningen 2010 har 3 268 personer genomgått utbildningen hittills, 1 634 fick jobb direkt efter utbildningen vilket innebär att 50% har fått jobb.

betsplats. De uppträder på samma sätt som i skolan, för det är den enda referens man har.

Service­ och säljutbildningen finns för 4 definierade branscher: Försäljning och detaljhandel, Hotell och restaurang, Service-nära tjänster och Callcenter. Det här är också rangord ningen för hur populär kurserna är. Detaljhandeln är mest populär, sedan följer Hotell, Service och sist Callcenterutbildningen. Den här utbildningen är upplagd på 22 veckor: 8 veckor i grundmodulen, 8 veckors fördjupning och 6 veckors praktik. Men kan läggas upp olika beroende på den lokala inriktningen. – Vi börjar alltid utifrån personen själv, säger Pia. Vad vill hon själv syssla med? Vad brinner han för? Vi har träffat människor som har varit arbetslösa i 3­4 år och de har aldrig fått den frågan tidigare. Sedan försöker vi finna ut mer exakt. Charlotta förklarar: – Det är stor skillnad mellan att jobba på Gina Tricot, Dressman eller på HM. De allra flesta vet ju vad de tycker om och de har också en dröm att jobba på ett speciellt ställe, precis som Konstantin som hade bespetsat sig på ett kafé med en mycket speciell inrikt-ning, nästan en livsstil. När de väl vågar ”komma ut”, för de här drömmarna kan vara väl inkapslade i

Ditt jobb

4Valbar modul 6-8 v

• Grundkurs inom hotelloch restaurang• Försäljning medinriktning detaljhandel• Fördjupning inomcallcenter• Servicetjänster• Data• Språk• Turism• Övriga kurser

2APU 3-6 veckor

ArbetsplatsförlagdUtbildning där du vill jobba. APU ger dig:• Arbetslivserfarenhet• Referenser• Möjlighet till anställning

3

9

Service- och Säljutbildning

nedvärderingar, bortförklaringar och förnekanden, så har det ofta varit efter ett rätt hårt arbete från coachen. Men där inne finns en oerhörd energi som man måste komma åt. Även i själva utbildningsproces-sen finns det ett coachande arbete. Det gäller inte bara att finna ut hur omgivningen ser ut, utan lika mycket måste man finna ut vad jag själv egentligen vill och tycker. – Var är engagemanget? fyller Pia i. Vi hade en deltagare som absolut inte kunde komma på någonting som hon var intresserad av. Jag frågade henne vad hon brukade göra hemma när hon var ledig? Jag älskar att pyssla. Ah – Panduro! Jag ringde upp till Panduro som väl är Sveriges största kedja med pyssel- och hobbyprylar. Hon fick praktik där och hon älskade

det. Äntligen hade hon hamnat på rätt ställe. – Vi hade en annan tjej, som varit i Sverige några år, 35 år, med man och barn. Hon hade städat i några år och var dödligt trött på det jobbet. Hon hade ingen aning om vad hon ville göra. Åk runt lite och fundera på något ställe som du skulle kunna tänka dig att jobba på, var vår uppmaning. Så ringde hon plötsligt en dag: Landvetter! skrek hon. Jag vill jobba på Landvetter. Det var en plats med skön atmo-sfär och människor som var på väg

någonstans. Jag vill jobba med säkerheten på Landvet-ter. – Varför vill du jobba med säkerheten? frågade jag: Det vet jag inte! sa hon självklart. Men det är det jag vill.

10

“Det finns en väldig massa upp dämd energi hos var och en. En energi som blivit till frustra-tion. Det är mycket viktigt att lösgöra detta. Det där drivet som deltagarna utlöser blir den viktigaste ingrediensen i utbild-ningen. Det kan man inte lära ut, man måste hitta det. Det kan ju vara en del i förklaringen till att mer än hälften som går utbildningen också får ett jobb direkt.”

Det finns bland vissa kritiker ett synsätt som bygger på att det inte går att skaka

fram mer jobb genom att utbilda och utveckla de personer som söker jobb. Att hur än du utveck-lar jobbsökeriet, så går det inte att skapa fler jobb än de som finns på marknaden – så egentligen är det bara att kasta utbildnings- och utvecklingspengar i sjön genom att försöka utveckla de som söker: att göra dem anställningsbara. Men vi som jobbar med utveck-ling har upptäckt att detta inte är hela sanningen. När en kreativ person träffar på rätt arbetssökande, har det hänt mer än en gång att man har skapat ett nytt jobb precis åt den personen. Ett jobb som inte fanns innan. Den person som söker ett jobb

passar precis in i en tanke, en idé eller en vision som företagaren har och som gör att det kreativa mötet blir det som öppnar en ny avdeln-ing, en ny sektion eller en satsning på en ny affärsidé. Dessa möten är magiska, och alla vi som jobbar i den här typen av organisationer – som hjälper män-niskor att bli mer anställningsbara

– har upp levt detta någon gång. Det är inte bara arbetsgivare ensam som skapar jobben, de kan i hög grad skapas av mötet mel-lan två människor. Och hade den här personen inte vågat, kunnat eller haft förmåga att vara sig själv (anställningsbar) i dessa möten – så hade dessa nya jobb aldrig blivit skapade. n

Var kommer alla jobb ifrån?

11

På varje ort där MiROi har verksamhet kom-mer det att bli en Creative Studio. Det är ett rum, en studio, dit alla som är inskrivna på

någon kurs eller på något program på MiROi kan gå. Här finns datorer och en projektledare som kan hjälpa till. På vissa platser finns flera hundra inskrivna på olika kurser. Nu finns möjlighet att skapa kontakt och nätverk mellan alla även om man inte går på samma kurs och har olika tider. I en Creative Studio ska det vara högt i tak, det

ska finnas inspiration, kontakter, fri kommu-nikation och möj-ligheter att prova sina tankar och idéer. Man ska kunna komma och gå som man vill. En kreativ mötesplats för alla. Creative Studio är öppen varje vardag 9-16.

Creative Studio

Vi kom på att hon talade en väldig massa språk som hon aldrig hade haft användning för när hon städade. Men det fick hon nu. Hon jobbar där idag. Hon stor-trivs med sitt arbete. Det finns en väldig massa uppdämd energi hos var och en. En energi som blivit till frustration. Det är mycket viktigt att lösgöra detta. Det där drivet som

deltagarna utlöser blir den viktigaste ingrediensen i utbildningen. Det kan man inte lära ut, man måste hitta det. Det kan ju vara en del i förklaringen till att mer än hälften som går utbildningen också får ett jobb direkt. n

I en modern sal i ett mycket vackert, gammalt hus vid sidan av Göta älv mitt i Trollhättan skapas ett framtida världsföretag. Sprunget från spetskompe-tensen ur spillrorna av Saab. I huset huserar MiROi med sina aktiviteter och det är under dessa vingar som Contribe Embedded Solutions AB nu utbildar nästa grupp elarkitekter för en förvän-tansfull världsmarknad. Vi träffar Stefan Lundh, en entusiastisk lärare som

sliter sig ifrån sin grupp så att vi kan få ett litet samtal om verksamheten. – Det här företaget är ett dotterföretag till Contribe som är ett IT företag. Vi bildades i mitten av januari i år och vi utvecklar och förädlar en del av Saabs hög-teknologiska verksamheter: elarkitektur. Det var i vågskvalpet i alla turer kring Saab som Johan Rosendahl funderade på hur man skulle kunna rädda någon del av den oerhörda spetskompetens som

Spetskompetensen spirar i Trollhättan

12

utvecklats i Trollhättan under alla år av bilutveckling. Saab har ju varit ett innovationsrikt företag präglat av smarta lösningar snarare än påkostade projekt. Det är med den erfarenheten som man nu skapar nästa stora internationella företag. – Jag har själv jobbat 29 år på Saab, fortsät-ter Stefan, där jag varit med och utveck-lat elnät i bilen. Det är en mycket stor och komplicerad del i utvecklingen av nya

modeller. Man tänker kanske inte på att det finns ett 50-tal olika datorer i en modern bil, som alla ska kommunicera med varandra och måste tala samma språk. Den vanlige bilköparen ser den nya modellen,

designen och egenskaperna, men i en utvecklingspro-cess så ligger den stora utvecklingen på elsidan. Det är också den största kostnaden när man utvecklar en bil.

I kurslokalen sitter 10 blivande elarkitekter och sätter

sig in i det testlaboratorium som man bygger upp och utvecklar här. Det är nämli-

gen detta som är själva affärsidén: en standardiserad laboratoriemiljö för elarkitektur i bilar. I dag sitter alla bilföretag och gör samma sorts utveckling. Man bygger ny elarkitektur i varje ny bilmodell. För att testa den måste man bygga en

Kursdeltagare och lärare

13

testrigg för att testa i den. Man bygger i princip upp ett nytt laboratorium för varje bilmodell. Den nya affärs-idén är att standarisera testriggen så att alla bilföretag kan testa sin elarkitektur i Trollhättan. Världens stora bilföretag knackar på dörren, då det skulle betyda oer-hörda besparingar att göra testerna i ett standardlabora-torium. – Vi försöker hålla bilföretagen ifrån oss så länge vi kan, annars skulle vi bli uppätna och bara specialise-rade på ett företag, säger Stefan. Vi kan förkorta fram-tagningstiden av nya bilmodeller upp till 70 procent. Det är det här som är den stora flaskhalsen i utveck-lingen av nya bilmodeller. Framför allt när elbilarna

utvecklas i allt större utsträckning. Det kommer att bli framtidens stora utmaning. På frågan om de har någon kontakt med det kinesis-ka företag som ligger i förhandlingar med Saab ler han bara finurligt. – Vi har kontakt med många bilföretag, säger han hemlighetsfullt. Arbetsförmedlingen följer samarbetet mellan MiROi och Contribe enbedded solutions med stort intresse. Att koppla in ett utbildningsföretag så tidigt i en före-tagsutveckling innebär många möjligheter för fram-tiden. n

Kursdeltagare

I dag sitter alla bilföretag och bygger ny elarkitektur i varje ny bilmodell. Den nya affärsidén är att standarisera testriggen så att alla bilföretag kan testa sin elarkitektur i Trollhättan. Det skulle sänka utvecklings-tiden för varje bil modell med 70 procent.

Stefan Lundh, lärare i samtal med Johanna Miller

14

Johanna Millner, MiROi och Emma Wenner berg från Arbetsförmedlingen.

– Vi har under många år arbe-tat med att etablera oss bland arbetsgivarna, säger Joanna Millner som är affärsområdes-chef i Trollhättan. Det har varit ett långsiktigt arbete och det ger resultat. Nu kommer många arbetsgivare till oss direkt när de ska rekrytera personal. Senast förra veckan var Länsförsäk-ringar här och gjorde inledande intervjuer. En person fick jobb direkt som säljare, fast hon inte ens sökte som säljare.

Johanna Millner från MiROi sitter

och samtalar med Emma Wenner-berg från Arbetsförmedlingen. Emma ser det från AF:s horisont. – Vi har väldigt många som får en kick ut i arbetslivet från service- och säljutbildningen, säger Emma Wennerberg. Den här utbildningen är också mycket populär, det är ett väldigt tryck, just nu har vi kö på den. MiROi har en bra relation till arbetsgivarna i orten och vet vad man behöver och vill ha. Servicen är bra mot arbetsgivarna. Vi på arbetsförmedlingen har ett dubbelt ansvar: dels mot den arbetslöse, men också mot arbetsgi-

varen. De här två parterna har olika krav på oss som förhandlingspart-ner. Serviceutbildningen är en insikt för många att man måste serva sig själv. Allt kan inte varda givet. Den här graden av självständighet är precis vad en arbetsgivare vill ha. I skolan blir man hela tiden till-sagd vad man ska göra i nästa steg. I arbetslivet gäller andra regler. Där måste man bygga upp så mycket kompetens så att man kan bedöma vad som ska göras härnäst. Sedan måste man ha förmåga att kommu-nicera detta med sin omgivning och

Företagen kommer hit till oss och rekryterar direkt

15

sedan måste man ofta själv ta reda på hur det ska lösas och yill sist göra det. Johanna håller med. – Det är ett stort hopp mellan skolan och arbete. Och det blir bara större och större. Det krävs mycket mer av självständighet och initiativ från varje medarbetare i dag. Det finns i stort sett inte några enkla jobb längre. Det som förr var enkla industrijobb är idag fyllt med datorer, kommunikation och utvecklingsarbete. Ett arbete kan totalförändras på några år. –Vi har sett att väldigt många praktikplatser också leder till arbete, säger Emma. Här är inte praktik något som bara kastas in som ett ämne vilket som helst. Här betyder det i stor utsträckning att man får praktisera med något man vill ägna sig åt. Det är intressant att se förändringen på de individer som går här. Bara det att man får struktur i sitt liv genom en praktikplats, gör att fritiden helt annorlunda. Man får en avgränsad fritid och den värderar man och fyller på ett helt annat sätt än när man var arbetslös. Då betydde fritid ingenting. Plötsligt släpper också en massa stress.

Det fina med den här praktiken är att den är indivi-duellt anpassad till individen. Man blir inte längre behandlad som en i ett kollektiv. Utbildningen är också väldigt flexibel. Läser man Handel så kan man stoppa in sociala medier om man är intresserad. n

Bilden från vänster till höger: Phisdajan från Thailand, Masumah från Afghanistan, Lena Bengtsson utbildar. Foto Tony Timmerbäck

En vacker dag kommer de två nätverken att möta varandra och då uppstår ljuv musik.

Nätverk och kultur krockarFacebook är den unga

generationens nätverk.

Äldre har arbets platsen som sitt nätverk.

I Ljungby gjorde man om Serviceutbildningen och an-passade den till nyanlända och de som varit i Sverige

några år, men som inte kommit ut på arbetsmarknaden.

– Det blev en stor framgång, säger Tony Timmerbäck som är affär-sområdeschef i Ljungby. Vi plock-ade in material från yrkessvenskan och anpassade kursen till gruppen. Vi lade fokus på något vi kallar för språkpraktik och hade mycket information för traktens näringsliv. Utfallet blev mycket bra. Alla som gick kursen kom ut på praktik, vilket inte är så vanligt i den här gruppen. Av dessa så är det ca 40 procent som senare fick en form

av fortsättning – sommarjobb eller timarbete. – Fokus är att alla ska komma ut och få känna på hur det fungerar på en svensk arbetsplats, säger Tony. Det här har man ju försökt göra i många år, men utan något bra resultat, men med den här anpas-

sade serviceutbildningen fungerar det. Det har också blivit mycket snack på byn. Nu får vi alltid några spontanbesök direkt från gatan som vi måste skicka ner till arbets-förmedlingen. Ryktet går om att det här är en väg ut i arbetslivet. n

Det händer saker i Ljungby

16

En snickare från Sundsvallsom av en bit trä skulle göra en palllite stressad förståsnär han tog sig ett blossav misstag han brände upp sin Pall Mall

Leonardo’s Limerick

Att misslyckas ingår i inlärn-ingsprocessen. Det borde vara avdramatiserat vid det här laget, men tyvärr ser man ett misslyck-ande som – ett misslyckande.

Alla gör det hela tiden. Det är det som är in-lärningens essens. Man lär sig allt om det man

håller på med just genom att man misslyckas. Men det finns en viktig regel: Satsa inte mer än du har råd att förlora. Den amerikanske författaren Ste-phen Covey, som skrivit boken 7 goda vanor, berättar om hur han en dag upptäckte att han slutade ramla när han åkte slalom, vilket var hans stora intresse. Han antog att han stod på benen för att han hade blivit en skicklig skidåkare. Men så insåg han att det egentligen var för att han hade börjat bli försiktig. Han klev inte längre över den gräns han hade. Han expanderade inte sin förmåga – han slutade

utvecklas. Han insåg att när han hela tiden töjde gränsen av vad han presterade så utvecklades han hela tiden. När han körde på säkerhet så var det slut med den utvecklingen. Att misslyckas är en förutsättning för varje inlärningsprocess. Att misslyckas är inte slutet på en ut-veckling, snarare en början av den.Det här är vi födda med. När vi lär oss gå, ramlar vi först hela tiden, men varje gång vi gör det så lär vi oss något nytt om balans. När vi tränar att kasta bollen i en basket-korg så borde vi ju bli bättre på bomma korgen, för det är ju det vi gör de flesta gångerna i början. Men vi lär oss hela tiden av våra små misslyckanden. Till slut, när vi kan allt om att misslyckas, så börjar vi lyckas. Det gäller att inte höra på de som skrattar åt våra misslyckanden. Till slut blir det prestige i att inte misslyckas. Vi tappar inte ansiktet och blir generade på grund av att vi misslyckas. Vi tappar ansiktet och

blir generade på grund av att svaga människor utnyttjar vårt misslycka-nde till sin egen fördel. Dé borde skämmas i stället. Ofta är det så att den som retar andra för deras misslyckande i själva verket är rätt misslyckade själva. Det är inte av de stora och starka som man blir illa behandlad – det är av de små och svaga. n

Foto

: Alic

ia N

ijdam

(CC

3)

17

Att misslyckas är en merit …… eller borde vara det.

Världsmästare på ny bana

Mikael Andersson känner nog många sportintresserade igen. Ja, det är ju han! Den gamle hock-eyvärldsmästaren som också var med och tog Svenska Dagbladets Bragdguld 1987. Mikael Andersson har nu blivit 53 år och har redan en gedigen karriär bakom sig i och vid sidan av rink-en. Han kommer från Kiruna, som fostrat så många hockeylegender, men är kanske mest känd för att själv ha fostrat många bra spelare och för att ha coachat Björklöven, i

Umeå, de senaste åren. Han avslutade ishockeykarriären i Löven säsongen 93-94. Efter det sålde han sportkläder, var säljans-varig för kaffemaskiner, distrikt ansvarig på Svenska Shell AB för att sedan återvända till hockeyn som tränare i Luleå och Timrå. Sen Björklöven som sportchef förstås…

Numera arbetar han för MiROi som vice VD, med Umeå som utgångs-punkt.

Junior 18 EM-guld 1977 Junior 20 VM-silver 1978 Junior 20 VM-brons 1979 VM-guld 1987 Canada Cup 1987, semifinalSM-guld 1987 Svenska Dagbladets guldmedalj 1987 VM-brons 1988 OS-brons Calgary 1988

Mikael Andersson

Bild: MiROi

18

Vad gör du på MirOi?

– MiROi arbetar ju i grunden med att stärka individen för en tuff arbetsmarknad. Att öka den egna konkur-renskraften helt enkelt, så att man kan få ett jobb och sedan försörja sig själv. Det här sker genom utveckling och utbildning. Utveckling är kanske mest en fråga om att upptäcka sina egna resurser, våga stå fram och ta för sig. I kombination med utbildning är det mycket starkt. Som vice VD arbetar jag mest med affärområdes-cheferna i södra Norrland. Där organiserar och struk-turerar vi upp verksamheten i varje område. Jag är ytterst personalansvarig och ska tillsätta i första hand lokala områdesschefer. Stödja och utveckla förmågan att bygga ”vinnande team”. Jag arbetar också med att implementera och genomföra centrala upphandlingar i regionen.

Vad är det Viktigaste du har tagit Med dig från spOrten?

– När jag skall intervjua och tillsätta en chef pratar jag ofta i idrottstermer om att hon eller han skall vara den som skall bygga det absolut bästa arbetslaget som är möjligt utifrån de förutsättningar som gäller för uppdragen. Jag ser mycket till förmågan, ofta på magkänsla utifrån ett bra cv, att personen kan inspirera och få med sig personal framåt, försöker helt enkelt hitta en inspiratör och teambildare av hög klass. Vi tror ju att ett team mycket bygger på att förstå och sträva efter uppsatta mål. Men det är i lika hög grad att ha kul på jobbet. Att våga vara sig själv, att bjuda både på sina styrkor och på sina svagheter: att ha distans till sig själv.

hur beskriVer du din ledarstil?

– Man måste alltid utgå från sina egna värderingar.Jag har ju arbetat under många olika ledare genom åren. Inom ishockeyn är det Conny Evensson, Hans ”Virus” Lindberg, Leif Boork och Tommy Sandlin.Man får inte alltid se laget som ett lag. Ett lag byggs av individer. Varje individs framsteg betyder något för hela laget. Det här gäller i alla former av organisation-er, även för lagidrott.

hur lyckades du Med det du tOg dig för?

– När det gäller hockeyn var det var nog en kombina-tion av envishet och bra föräldrar som stöttade så där lagom mycket. Jag hade visionerna klart för mig tidigt. Jag hade också en viss talang. Men att utveckla en talang har ett pris. Jag hade det man kallar för ”vinnar-skalle”. Jag gav mig aldrig. Det har jag haft nytta av inom många områden. Sedan var det annat på min tid. I Kiruna hade vi obe-gränsat med istid. Snö och is fanns hela tiden överallt en stor del av året. Sedan fanns det bra kemi med mina coacher. Den insikten har jag nytta av idag. Genom alla år inom toppidrotten lär man sig, genom sina vinster och sina förluster, hur ett bra samarbete fungerar. Man lär sig också hur ett dåligt samarbete fungerar. Både samarbetet mellan mig och andra, men också hur samarbete i större enheter fungerar. Det har jag med mig i min civila karriär. n

Mikael poserar tillsammans med de båda legendarerna Börje Salming och Peter “Foppa” Forsberg

Nr 4 av Aktuell Framtid beräknas utkomma

i oktober

19

Han var nytänkande i många frågor – inte bara inom ut-

bildning och kunskap. Han var för kvinnans principiella jämlikhet såväl inom soldatliv som inom politik. Tankar som för den tiden var oerhört radikala. Han betonar i sina verk att social härkomst inte betyder någonting, eftersom vi alla har fattigt folk liksom kungar bland våra förfäder. Han var in-tresserad av filosofi, matematik, astronomi, drama, konst och politik, och studerade och undervisade i alla dessa ämnen. Han var nyfi-ken och nyskapande. I sin trädgård – vars namn Akademeia, fick ge namn åt alla akademier därefter

Om Platon hade levat idag hade han nog arbetat på MiROi

Marknadsledande inom distansutbildning

www.miroi.se

HADE HAN NOG ARBETAT PÅ MiROiOM PLATON HADE LEVAT IDAG

– skapade han den första akademin som fortsatte sin verksamhet i mer än niohundra år, tills den stängdes av kejsar Justinianus år 529 e.Kr.

Med MiROis distanskoncept sprider vi kunskapen vi-

dare. Alla, oavsett bak-grund, social status, kön eller religion, och oavsett hur mycket tid du har eller var i världen du bor, eller oavsett vilka intres-sen du har, så kan

du hos oss studera på distans – med en lärare

som lyssnar och svarar på dina frågor. Du kommer heller ald-rig att bli mobbad av någon, eller tvingas avsluta dina studier i förtid. Platon hade älskat idén.