12
Innehållsförteckning (se http://kaj.arno.fi/fritid/arbete plus ordet nedan) 1. Fritiden och arbetsmyran, om tillgänglighet och balans /arbetsmyran 2. Förväntningar, om att inte göra någon besviken /forvantningar 3. Fritidsframgång, om hur man 'lyckas' på fritiden /framgang 4. Tidens väsen, om att disponera olika sorters tid /tiden 5. Gallra i dina semesterplaner, om att inte vila för itigt /semester 6. Ordning och reda, om att spara tid och slippa frustration /ordning 7-8. Friheten vi redan har, om skenbara och verkliga begränsningar /frihet 9. Frivilligt arbete, om att nå resultat och ha roligt /probono 10. En sund själ i en sund kropp, om idrott och att ta vara på sig /idrott 11. Mer än tusen ord, om fotografering under arbete och fritid /fotografering 12. På resande fot, om attityder, rutiner och äventyr /resande Chefredaktör Patrik Lindfors twitter.com/patriklindfors patrik.lindfors@forum. Forum för ekonomi och teknik | Mannerheimvägen 20 A | 00100 Helsingfors Telefon: +358 9 549 555 00 | redaktionen@forum. | http://www.forum-fet. Forum för ekonomi och teknik är Finlands enda svenskspråkiga affärsmagasin, med en upplaga på cirka 11 000 exemplar. Antalet läsare uppgår till drygt 27 000. Läsekretsen består i huvudsak av personer med teknisk eller ekonomisk utbildning. Forum ägs av Konstsamfundet och de svenskspråkiga ingenjörs- och ekonomföreningarna i Finland. Magasinet utkommer med tolv nummer per år. Forum -- det nlandssvenska affärsnätverket http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943 Detta material har producerats av Kaj Arnö och Forum för ekonomi och teknik. Materialet kan fritt använ- das, skrivas ut och distribueras. Du får gärna skicka ett meddelande till Kaj eller Patrik om vad du tycker. Kolumnist Kaj Arnö twitter.com/kajarno kaj.arno. kaj@arno. Särtryck 2010: Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

Embed Size (px)

DESCRIPTION

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.Innehållsförteckning (se http://kaj.arno.fi/fritid/arbete plus ordet nedan)1. Fritiden och arbetsmyran, om tillgänglighet och balans /arbetsmyran2. Förväntningar, om att inte göra någon besviken /forvantningar3. Fritidsframgång, om hur man 'lyckas' på fritiden /framgang4. Tidens väsen, om att disponera olika sorters tid /tiden5. Gallra i dina semesterplaner, om att inte vila för flitigt /semester6. Ordning och reda, om att spara tid och slippa frustration /ordning7-8. Friheten vi redan har, om skenbara och verkliga begränsningar /frihet9. Frivilligt arbete, om att nå resultat och ha roligt /probono10. En sund själ i en sund kropp, om idrott och att ta vara på sig /idrott11. Mer än tusen ord, om fotografering under arbete och fritid /fotografering12. På resande fot, om attityder, rutiner och äventyr /resande

Citation preview

Page 1: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

Innehållsförteckning (se http://kaj.arno.fi/fritid/arbete plus ordet nedan)

1. Fritiden och arbetsmyran, om tillgänglighet och balans /arbetsmyran2. Förväntningar, om att inte göra någon besviken /forvantningar3. Fritidsframgång, om hur man 'lyckas' på fritiden /framgang4. Tidens väsen, om att disponera olika sorters tid /tiden5. Gallra i dina semesterplaner, om att inte vila för !itigt /semester6. Ordning och reda, om att spara tid och slippa frustration /ordning7-8. Friheten vi redan har, om skenbara och verkliga begränsningar /frihet9. Frivilligt arbete, om att nå resultat och ha roligt /probono10. En sund själ i en sund kropp, om idrott och att ta vara på sig /idrott11. Mer än tusen ord, om fotografering under arbete och fritid /fotografering12. På resande fot, om attityder, rutiner och äventyr /resande

Chefredaktör Patrik Lindforstwitter.com/patriklindforspatrik.lindfors@forum."

Forum för ekonomi och teknik | Mannerheimvägen 20 A | 00100 HelsingforsTelefon: +358 9 549 555 00 | redaktionen@forum." | http://www.forum-fet."

Forum för ekonomi och teknik är Finlands enda svenskspråkiga affärsmagasin, med en upplaga på cirka 11 000 exemplar. Antalet läsare uppgår till drygt 27 000. Läsekretsen består i huvudsak av personer med

teknisk eller ekonomisk utbildning. Forum ägs av Konstsamfundet och de svenskspråkiga ingenjörs- och ekonomföreningarna i Finland. Magasinet

utkommer med tolv nummer per år.

Forum -- det "nlandssvenska affärsnätverket http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943

Detta material har producerats av Kaj Arnö och Forum för ekonomi och teknik. Materialet kan fritt använ-das, skrivas ut och distribueras. Du får gärna skicka ett meddelande till Kaj eller Patrik om vad du tycker.

Kolumnist Kaj Arnö

twitter.com/kajarnokaj.arno."

kaj@arno."

Särtryck2010:

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Page 2: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

18 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 1 2010

Kaj arnö http://kaj.arno.fiHur avskiljer man arbe­te från fritid? Bör man alls göra det? Hur myck­

et jobbar man lämpligen, under olika delar av dygnet, året, karriären, livet?

Det här är frågor som vi alla råkar ut för. Vi besvarar dem ofta omedvetet, snarare än eftertänksamt och rationellt. Att arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid är dels en djup sanning, dels en klyscha yttrad av oräkneliga självutnämnda experter.

Avsikten med denna spalt i Forum är att inleda en diskussion mellan Forums läsare, i Forumgruppen på Linked In och i det verk­liga livet, om arbete och fritid. Vad utgör en lämplig mängd fritid? Och vad känneteck­nar lyckad, ’framgångsrik’ fritid? Vi är de facto alla experter på området. Säkert finns det också folk som förtjänar sitt levebröd på sådana frågor, men jag vill påstå att vi kom­mer långt genom att tänka efter själva.

Ska man vara tillgänglig för arbetskol­leger och kunder under kvällsmiddagen med familjen? Då man hugger ved på lan­det? När man är ute på sin löprunda? Under valborg och midsommar? Under semester­resan till södern? I skidpisten? Under bas­tukvällen? Jag tror inte vi är betjänta av dogmatiska svar på någon av dessa frågor. Men vi mår bra av att ställa dem, och av att besvara dem åtminstone inför oss själva. Man kan inte vara alla till lags.

Det självupplevda alternativet till mer eller mindre ständig tillgänglighet för an­svarstyngda arbetsuppgifter är i många fall avsaknad av semester och fritid. ”Hellre åker jag på semester med vissa avbrott, än skippar fritiden helt”, tänker vi då, och inget fel i det. Fel blir det om vi under en tilltänkt ledighet låter oss medryckas totalt av ar­betet, försummar dem vi tillbringar ledig­heten med och inte kopplar av. Resultatet blir då att vi hellre hade bort stanna på job­bet: Då hade vi gjort ett bättre jobb, och vi hade inte frustrerat vare sig våra medmän­

niskor eller oss själva med ouppfyllda för­väntningar.

Det gäller att fatta medvetna beslut, som man kan rättfärdiga framför allt för sig själv. I stället låter vi oss ofta regeras av konvenansen. Vad ska kompisarna säga? Frun? Mannen? Barnen? Kollegerna? Släk­tingarna? Alla dessa referensgrupper är viktiga, men man kan ju fråga sig vilken lo­giken är, om man jobbar så mycket att man inte har tid att njuta frukterna av sitt eget arbete. Detta i synnerhet om man inte arbe­tar under optimala förhållanden, då chefen är bra, kollegerna stöder en, arbetsuppgif­terna är utmanande och man själv är nöjd med vad man får till stånd.

Att åtminstone årligen utvärdera hu­ruvida man är nöjd med sin personliga ar­bets­fritidsbalans är också hälsosamt. En gång kan man behöva göra undantag, men ett helt år kan inte bestå av en räcka excep­tionaliteter. Visst ’har man ibland brådis’, men om arbetslivet urartar i en oändlig följd av brandsläckningar kan man fråga sig dels om ens arbetsmetodik är den rätta, dels om man gapar efter för mycket.

En diskussion om balansen mellan arbe­te och fritid urartar lätt i allmänna filoso­feringar om livets mening. Men kanske det är ett nödvändigt flummande. Hälsa, mat­vanor, att röra på sig, att umgås med vänner – det är viktiga saker. Och är vi rationel­la då vi optimerar resultatet för våra profes­sionella aktiviteter, varför då inte fatta för­nuftiga beslut också när det gäller att ladda kroppens och själens batterier? Också un­der fritiden bör vi fokusera på ett fåtal sa­ker. Att försöka hålla på med för mycket le­der till att inget lyckas bra. Och är vi ute ef­ter ren avkoppling kanske vi bör undvika att tillämpa prestationstänkande på friti­den. Fritidsframgången mäts med annor­lunda nyckeltal än den professionella. Vilka de nyckeltalen är må bli temat för en kom­mande spalt.

”Alla dessa referensgrupper är viktiga, men man kan ju fråga sig vilken logiken är, om man jobbar så mycket att man inte har tid att njuta frukterna av sitt eget arbete.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Fritiden och arbetsmyran

Page 3: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

14 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 2 2010

Kaj arnö http://kaj.arno.fiNyckeln till balans mel­lan arbete och fritid lig­ger i rätt ställda för­

väntningar. Det gäller både ens egna för­väntningar och omgivningens förväntning­ar på en själv.

Besvikelse, och i förlängningen ont sam­vete och stress, är oundvikliga konsekven­ser om vi lovar våra närmaste en avslappnad semester eller en trevlig middag, samtidigt som vi lovat kunderna eller kollegerna att vara tillgängliga efter bästa förmåga. Då blir det omöjligt att vara alla till lags.

Det är inget fel i sig på att vilja beha­ga vår omgivning. Att vi hjälper och stö­der varandra, i privatlivet eller i yrket, är en fundamental del av vårt existensberätti­gande. Fel blir det då vi mot bättre vetan­de lovar runt, i situationer där år av erfa­renhet borde ha lärt oss att det kan bli tunt med hållandet.

Det är också en grov missuppfattning, närd av felutnyttjande av mobiltelefoner och mejl, att vi ständigt behöver vara till­gängliga. Det behöver vi inte alls. Och vän­tar sig någon det av oss, är det bäst att ta ner denna någon på jorden. Att säga nej. Inte aggressivt, reaktivt eller självömkan­de, utan empatiskt, förebyggande och själv­säkert. Varken offensivt eller defensivt, utan sakligt.

Att ställa förväntningarna hos perso­ner man står i beroendeförhållande till be­höver inte alltid vara något man ser fram emot. Tidpunkten måste väljas rätt, oavsett det gäller den viktiga men något besvärli­ga kunden, den självupptagna chefen eller toffelhjältens underdåniga äskan om kom­pisledighet av ’regeringen’. Möts en väl un­derbyggd hemställan av oförståelse, kan­ske man bör överväga hur viktigt beroende­förhållandet egentligen är. Är detta en kund jag faktiskt vill jobba med? Behöver jag byta chef?

Smärtan i att ställa förväntningarna rätt behöver däremot inte alltid vara hög. ”Jag väntar ett samtal av Henrik om vårt nästa uppdrag, men har sagt åt honom att jag bara

hinner tala några minuter, eftersom jag är ute och äter med dig.” – ”Pappa måste job­ba i övermorgon, fast vi är här på landet.” – ”Jag måste gå halv elvatiden och kan inte dricka ikväll, eftersom jag har ett telefon­möte med Kalifornien. Men tills dess tänker jag ha roligt!”

Vardagen är full av orealistiskt högt ställda förväntningar. ”Jag är inte anträff­bar just nu men lämna ditt namn och ditt nummer så återkommer jag så fort jag kan”, kantänka med betoning på ’fort’, är önske­tänkande. Själv säger jag ”Jag avlyssnar säl­lan telefonsvararen så sänd helst mejl el­ler SMS”.

Och så har vi automatmejlen om semes­terledighet. Oj voj. Här föreslår jag ett mejl i god tid i förväg före ledigheten, till dem man väntar sig mejl av under ledigheten el­ler dem man mejlas mest med. Då kanske parterna hinner reda ut de viktigaste frågor­na före ledigheten och förebygga behovet av avbrott. Och automatmeddelandet då? ”Jag tar inte illa upp om du påminner mig om viktiga ärenden på nytt på tisdag 9.3.2010”, efter den obligatoriska harangen om ersät­tare och SMS­tillgänglighet.

Och stäng för allt i världen av telefonen ibland. Romantiska stunder med partnern ska inte bli störda, ej heller viktiga diskus­sioner mellan fyra ögon. Personer blir inte automatiskt viktigare av att de avbryter dig per telefon; kanske den du just nu är med förtjänar din fulla uppmärksamhet.

Småpratet är en ypperlig chans att smärtfritt ställa folks förväntningar. ”I kväll ska jag på fotbollsmatch med min son!”. Och låt dina kolleger veta huruvida du är morgon­ eller kvällsmänniska. Ring­er kvällskollegan dig sjutiden på kvällen och du beskrivit dig som morgonmännis­ka, är det mycket enklare att säga ”det här är jag inte beredd att lösa just nu. Jag behö­ver ett klart huvud. Kan vi ta det en vettig tid i morgon?”

Rätt ställda förväntningar åt alla håll är a och o. Undvik negativa överraskningar för alla parter!

”Att vi hjälper och stöder varandra, i privatlivet eller i yrket, är en fundamental del av vårt existens­berättigande. Fel blir det då vi mot bättre vetande lovar runt, i situationer där år av erfarenhet borde ha lärt oss att det kan bli tunt med hållandet.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Förväntningar

Page 4: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

20 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 2 2010

Kaj arnö http://kaj.arno.fiVad vill vi åstadkom-ma under fritiden? Vil-ket mål vill vi nå med att

vara lediga från arbetet? Avkoppling, kant-änka. Men i vilket syfte? För att bli produk-tivare i yrkeslivet? Då kanske ekvationen är lättast att lösa: Kör med just den mängd och typ av fritid som gör att dina prestan-da optimeras.

Men då blir fritiden som idrotten är för somliga: Ett nödvändigt ont. Behövs i läng-den av hälsoskäl, fast helst skulle man låta bli.

Tanken på fritiden som enbart olja för arbetsmotorn är givetvis befängd. Friti-den har ett egenvärde. Att tillbringa tid med medmänniskor, må så vara partner, barn, familj, släkt, vänner eller bekanta är ett grundläggande mänskligt behov som föga behöver ifrågasättas. Då kanske ett mått på fritidsframgång är den glädje man lyckats bereda sina medmänniskor? Det mervärde man skapat för andra?

Fritiden omfattar även arbetsliknan-de plikter. Räkningar ska betalas. Inkomster deklareras. Hus ska kanske byggas. Ju för-ment tråkigare, mer pliktliknande fritiden är, desto mer liknar framgångsmåtten dem vi använder i arbetslivet.

Och så har vi mellantingen, hobbyerna. Även om jag fotar för mitt eget höga nöj-es skull, kan jag ställa upp klassiska, nume-riska mål: Så och så många foton sorterade med taggar och bildtexter, uppladdade på nätet för andra att beskåda, eller utdelade som fotoböcker för släkt och vänner. Mitt subjektiva höga nöje består i att dela foto-glädjen med andra; för detta finns objektiva mätetal. Det kommer sedan an på mig själv att det hela inte urartar i en Photography Key Performance Indicator som förtar själ-va glädjen i fotograferandet. Men motsatt förhållningssätt, att samla på sig oräkneli-ga foton ingen ser, är knappast rationellt el-ler saliggörande, det heller. Eller, ännu vär-re, att skaffa dyr fotoutrustning och lämna den oanvänd.

En personlig prioriteringsfråga gäl-ler semester resor. Bör vi maximera anta-let bongade sevärdheter och upplevelser per tidsenhet? Eller får vi mer ut av att smäl-ta in i miljön, skapa lärorik interaktion med både ortsbor och medturister, och umgås med vårt eget eventuellt medhavda ressäll-skap? Balansen är inte uppenbar, och all-tid lyckas inte både och. Därför lönar det sig alla gånger att klargöra målen för sig själv och komma överens om förväntningsnivån med medresenärerna.

Svårast mätbar är fritidens roll som gro-grund för nya tankar. Nya mål, ändring-ar i livsinställning och vanor uppstår av sig själva endast om vi ger oss tid att tänka. Kanske måttet här är huruvida vi förändrat oss. Har vi vuxit som människor eller stag-nerat i gamla banor?

Ett annat framgångsmått för fritiden är huruvida den kan kombineras med ar-betet, varvid dess ’kostnad’ är mindre och dess ’nytta’ större. Själv har jag framgångs-rikt delat flera intressen med arbetskolle-ger. Löpning är avkopplande efter intensiva möten och ger möjlighet att informellt fråga vad kollegan riktigt menade; ibland har vi löst riktiga gordiska knutar under löpturen. Småprat om fotografering för att mjuka upp atmosfären inför eller efter möten har givit nya, spännande impulser för min fritid.

Och de som gillar matlagning kan gi-vetvis dela glädjen med sina arbetskolleger, oavsett om dessa också lagar mat eller bara njuter av att äta den.

Själv har jag i varje fall gått så långt som att planera och följa upp kvartalsmål för fritiden. Ett kvartal är tillräckligt långt för att långsiktiga mål ska hinna uppnås, och tillräckligt kort för att önsketänkande ska synliggöras fort. Jag har nu satt upp rätt så detaljerade privata kvartalsmål i flera år. Endel har jag nått, andra inte. Jag kan göra målen lagom specifika, mätbara och realis-tiska. Och jag är inte redovisningsskyldig inför någon annan än mig själv. Hittills har det känts rätt!

”Svårast mätbar är fritidens roll som grogrund för nya tankar. Nya mål, ändringar i livsinställning och vanor uppstår av sig själva endast om vi ger oss tid att tänka.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Fritidsframgång

Page 5: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 2 2010 17

Kaj arnö http://kaj.arno.fiEn timme är inte en tim­me. Tiden är inte skapt lika. ”Alla har vi 24 tim­

mar om dagen, det kommer bara an på oss själva att disponera tiden rätt.” Vilket kva­lificerat struntprat! För oss irrationella mänskliga varelser finns det fundamentalt olika sorters tid, som vi först måste få grepp om, innan vi kan planera och disponera över den logiskt.

Att fakturering i yrkeslivet sker per tim­me eller dag ger oss illusionen att värdeska­pandet är lineärt beroende av den satsade tiden. I förlängningen riskerar vi också att förledas agera som om olika semesterdagar, veckoslut eller vardagsavbrott i princip vore ungefär lika värdefulla.

Ändå borde vi veta bättre. Samman­hangen är mer komplicerade än så. Ibland kan vi omge oss med de medmänniskor vi helst tillbringar tid med, ibland lyckas vi inte. Ibland avbryts vår tankevärld, produk­tivitet och lyckoupplevelser av diverse irri­tationsmoment, ibland förunnas oss stun­der av inlevelse och ostörd koncentration. Ibland har vi tillgång till just de resurser vi anser oss behöva, ibland saknar vi allt från internet via proviant till något läsbart.

Kvalitetstid är begreppet med vilket vi beskriver situationer då allt stämmer, då vi mår bra. Många av oss tänker speciellt på tiden vi tillbringar med familjen, och delvis tror vi oss med kvaliteten kunna kompense­ra utebliven kvantitet.

Så vad hävdar jag då att vi borde göra?För det första: varsebli vilka sorters

subjek tiv tid vi utsätter oss för. För det andra: gynna tillkomsten av

ange näma och produktiva tidssorter.För det tredje: öka kvaliteten på

kvalitets tiden genom aktiva förberedelser.För det fjärde: hänge oss åt just den sub­

jektiva tidssort vi för stunden lever i.För det femte: bryta upp i stunder då vi

inte förmår hänge oss.Dessa privata filosoferingar gör ingen

större skillnad på huruvida vi talar om ar­

bete eller fritid. Gränserna mellan de tu fly­ter såviså. Mina rättesnören, påstår jag, ökar mitt välbefinnande och min produkti­vitet oavsett vi talar om förvärvsarbete el­ler avkoppling.

Min logik går i följande banor. Vars och ens liv indelas omedvetet i olika sorters tid: vid skrivbordet, i telefonen, med datorn, i mötesrummet, i flyget, med partnern, i skidbacken, under middagen, i den avskilda stugan, i diverse köer. Indelningen är per­sonlig och godtycklig. Allmängiltigt är att vi kan påverka både fördelningen av vår tid mellan de olika kategorierna och den sub­jektiva tidskvaliteten inom varje katego­ri. Den rätta boken kan förvandla väntetid till läsglädje. Minneslistor kan effektivera ärenden på stan, om man likt mig avskyr att gå i butiker. Och att jag förberett samtals­ämnen behöver mitt middagssällskap inte veta, oavsett de är affärsbekanta, vänner el­ler familj.

De mest inspirerande människorna tycker jag mig ha iakttagit bland dem som bäst lever sig in i nuet och visar mest närva­ro, både i arbetet och under fritiden. De an­passar sig till förutsättningarna och hän­ger sig mödolöst åt stunden. Själv försöker jag med varierande framgång skapa ett så­dant tillstånd av flöde, både för mig själv och min omgivning.

Till livsvisdomen hör också omdömet att inse när förutsättningarna för en lyck­ad tidsanvändning saknas. Slår jag huvudet i väggen? Är bergstoppen omöjlig att nå? Är det bäst att tacka nej till denna affär? Hittar jag inte buggen i programmet? Alltför ofta inser vi onödigt sent att det är bäst att bryta upp och byta tidssort, gå ut och springa el­ler bara ta en paus.

En rationell och till den subjektiva verk­ligheten anpassad disposition av tiden är nyckeln till ett liv där arbete och fritid inte inkräktar på varandra, utan skapar en har­monisk helhet. Jag hoppas mina här fram­förda filosoferingar inspirerar dig att skapa dina egna, personliga rättesnören.

”De mest inspirerande människorna tycker jag mig ha iakttagit bland dem som bäst lever sig in i nuet och visar mest närvaro, både i arbetet och under fritiden.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Tidens väsen

Page 6: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 4 2010 17

Kaj arnö http://kaj.arno.fiVad ska du göra under semestern i år? Det här är en skenbart oskyldig

fråga som vi bombarderas med av arbets­kolleger, vänner och bekanta. Frågan kan vara välment och genuin, men den kan ock­så vara en utmaning till statusmarkering.

Att besvara frågan i ett socialt samman­hang kräver talang i att läsa mellan rader­na. För att få tyst på storskrävlarna kan du ju utveckla ett standardsvar: Du har bli­vit trött på det enahanda golfandet och vill få litet omväxling med några seglingsturer i nya båten. Du ska dessutom ta allihop på en långfärdsresa men ska sedan varva ned och tillbringa resten av ledigheten i lugn och ro på något av familjens sommarresidens, åt­minstone fram till jaktsäsongen.

Värre är det när familjen frågar, för att inte tala om släkten och svärföräldrarna. Men det här är inte en spalt om parterapi, barnavård, släktrelationer eller diploma­ti gentemot ingifta. Därför koncentrerar vi oss på den fråga du har fullständig kontroll över: Vad vill du själv göra på semestern?

Därmed inte sagt att din semester vore fri från förpliktelser. Du mår dock högst sannolikt bättre av att inför dig själv kon­statera att du verkligen vill besöka svärför­äldrarna, din partners syskon eller påfres­tande kusiner (om så bara för att glädja din partner), än att motvilligt uppoffra dig för att du ’måste’.

Huvudproblemet för oss Forumläsare brukar i semestersammanhang vara för högt ställda ambitioner. I våra vilda önske­drömmar tror vi oss under den skenbart oändligt långa semestern hinna med allt: De sociala förpliktelserna, parrelationen, bar­nen, de egna föräldrarna. Byggandet, nytt utedass, lider, ny bastu, vinterboning, nya fönster, vatten in och ut. Fiska, plocka bär och svamp. Läsa deckare, Alice Lyttkens, Richard Dawkins, fynd på vinden, Husis­

arna från 1927, diverse uppdämt yrkes­relaterat. Städa upp gammalt bråte. Skriva. Vandra. Idrotta, paddla, cykla, springa. Och så har vi ambitionerna kring året­runt­fri­tidssysselsättningarna: Ta HDR­fotogra­fier, makrofoton av fjärilar och blommor, filma sommarkalasen och under regniga da­gar öva Photoshop och få ordning på mor­fars frimärkssamling.

Och egentligen vill vi på semestern bara ta igen oss.

Frågan ”Vad ska du göra under semes­tern i år?” reduceras därmed till resone­mang ur två tidigare arbete­fritid­spalter i Forum: Fritidsframgång och Förväntningar. Hur definierar du en framgångsrik semester för dig själv? Och ser du till att du ställer in förväntningsnivån hos dina nära och kära så lågt, att du med största sannolikhet över­träffar den? När du vet vad du vill, och ser till att de dina inte blir besvikna på dig, har du det väl förspänt.

Vad du sedan väljer att göra är din sak, och ett otal val kan visa sig bli helt rätta: En luthersk effektivitetssemester i byggan­dets och vindsröjandets tecken. En janne­holménsk idrottssemeter i kroppskulturens och det fysiska välbefinnandets tecken. En michaelbjörklundsk matlagningssemester. En bokmalssemester i hängmattan. Något romantiskt på tu man hand. Med barnen på Eckerö, i Vimmerby och Kolmården. Allt på en gång torde dock bli fel.

Och, lever jag som jag skriver? Njae, jag vill fotografera, ordna, städa, läsa, vara so­cial, idrotta och lite resa. Jag vet! Jag bor­de rensa bort några ambitioner. Men verk­ligheten tar nog sedermera ned mig på jor­den; det jag inte hinner med förblir ogjort. Min tröst: Jag har i varje fall i detalj tänkt igenom vad jag vill och passat mig noga för att inte ställa omgivningens förväntning­ar för högt.

”Och ser du till att du ställer in förväntnings­nivån hos dina nära och kära så lågt, att du med största sannolikhet överträffar den? När du vet vad du vill, och ser till att de dina inte blir besvikna på dig, har du det väl förspänt.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Gallra i dina semesterplaner

Page 7: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

14 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 5 2010

Kaj arnö http://kaj.arno.fiDetta har hänt: Dagens förvärvsarbete är slut. De privata plikterna in-

leds med att räkningarna betalas. Men var sjutton var den där ena räkningen? Och var är koderna till det sällan använda kontot (för föreningen)? Efter något frustrerat le-tande blir detta undanstökat, varvid fören-ingens påstöt om fotografierna för histo-riken blir aktuell. Men de fotografierna är dels i pappersform från förra århundradet, någonstans, och dels i digital form på obe-kant plats i filstrukturen på två olika hård-skivor samt på några CD- och DVD-skivor som de andra föreningsmedlemmarna gav mig (vänta nu, var lade jag dem?).

Och plötsligt är fritiden inte rolig längre.Irrationella som vi människor är, för-

faller vi lätt till önsketänkande både under arbetet och på fritiden. Men under friti-den verkar vi tillåta oss betydligt mer irra-tionalitet. En finansdirektör jag jobbat med gjorde hisnande privatekonomiska beslut utan någon vidare analys. Och folk med pe-nibelt sinne för ordning på företagets pap-per har ibland det personliga arkivet i en salig röra.

Efter att ha bränts av eget rådd och se-dermera under en längre tid satsat på grad-vis ökad ordning och reda uttryckligen ock-så under fritiden, har jag mått bara bätt-re och bättre. Flera frustrationsmoment har bortfallit.

Det svåra är som bekant att komma igång. Men jag har tagit det i två steg: Först har jag övertygat mig om att avdela korta entimmes pass för sortering, och gjort ka-lenderanteckningar för ordningsskapan-de, som jag lytt nästan lika blint som om det gällt kundmöten. Och dessa entimmes pass har sedan inspirerat till fortsatt sorteran-de, under telefonkonferenser eller kvällstid, då hjärnan i mitt fall inte klarar av krävan-de jobb. På så sätt har jag övervunnit min egen tröghet och olust, och kommit i åtnju-

tande av ordningens frukter: Snabbare ruti-ner. Betydligt mindre tid tillbringad med le-tande. Färre eldsvådor att släcka. Och möj-lighet att genast ta fram sådant jag tidigare knappt visste att jag hade.

Den subjektiva lyckokänslan var stor då jag slängde över hundra gamla CD- och DVD-skivor med diverse backupar. Hög på hög med papper gick till insamlingen. Arki-vet tar mindre plats, och själva slängandet är en renande gärning som givit vällust.

Nu är det här ju ingalunda fashionabelt. Ordning associeras med trångsynthet, rigi-ditet, inflexibilitet, småborgerlighet. Men lika bra kan man associera oordning med resursslöseri både vad tid och pengar be-träffar, med brist på respekt för medmän-niskor, med slarv eller i förlängningen rent-av med lortighet eller habegär.

Det har inte alltid varit så, men själv för-binder jag numera ordning med sparad tid, sparade pengar och en känsla av frihet. Det är skönt att under fritiden göra sig av med bördan av tillhörigheter man egentligen inte behöver eller fäst sig vid. Lagringskostna-den för allsköns bråte blir lätt hög, om man beaktar alternativkostnaden för kvadrat-meterhyran. Och vad gör man med tinges-tar man glömt att man har, eller prylar man inte hittar om man råkar behöva dem? Nu har jag givit hedersplatsen åt det jag behö-ver oftast respektive det jag gillar mest, i arbetsrummet, i resten av bostaden, i källa-ren. Och hårdskivan, speciellt mina vid det här laget över etthundratusen fotografier, håller på att få samma behandling.

Att bli en icke-prylsamlare och en före-detta-råddstövel är dock inte lätt. Hushåll tenderar att ha medlemmar med större to-lerans för oordning. Själv har jag haft stort utbyte av att städa i den privata balansräk-ningen, både vad ekonomin och inventari-erna beträffar. Kanske det är en välsignel-se att jag är så disträ att min enda chans att hitta är att skapa ordning?.

”Snabbare rutiner. Betydligt mindre tid tillbringad med letande. Färre eldsvådor att släcka. Och möjlighet att genast ta fram sådant jag tidigare knappt visste att jag hade.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Ordning och reda

Page 8: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 7-8 2010 19

Kaj arnö http://kaj.arno.fiIfall ordet fritid faktiskt åsyftar fri tid, rör det sig om tid vi fritt dispone-

rar över. Och frihet har vi också i arbetet. Visst begränsas vårt val av arbetsplats av en mängd förpliktelser, och visst finns det ex-terna, objektiva restriktioner för hur vi kan gestalta arbete och fritid. Men jag hävdar att vi använder bara en bråkdel av den frihet vi är givna av vår Skapare, av Rousseau, av vår arbetsgivare och av våra närmaste.

Tänk bara vilka val vi står inför. Hur mycket vill jag jobba? Vad vill jag jobba med? Hur mycket måste jag slita i och tjäna pengar för brödfödans och överlevnadens skull? Vad vill jag håva in mest på grund av snikenhet, habegär och prestige? Når jag mina egentliga mål i livet, på det sätt jag använder min fritid och min arbetstid?

En tankenöt jag tror vi alla mår bra av är frågan om hur vi skulle bete oss ifall inga yttre tvång existerade. Vad skulle vi göra om total frihet rådde? Jag tror att det finns två till sitt väsen helt skilda former av frihet rörande arbetet: Friheten att och Friheten från. Friheten att få jobba, förtjäna pengar och skapa värde för våra medmänniskor är något annat än friheten från att nödgas job-ba, av vilken orsak det vara månde. Tanke-nöten blir därmed: Om tvångsaspekten i ar-betandet försvinner, vad skulle vi då använ-da vår frihet till?

”Vilken lyxtanke”, kanske läsaren invän-der. ”Ja, själv har jag åtminstone inte nå-gon sådan frihet”. Må så vara. Men om, ifall, denna frihet faktiskt fanns, kanske slutsat-sen är att valet skulle falla på något som är åtminstone delvis möjligt att förverkliga också i realvärlden.

En stor del av oss människor måste via egen erfarenhet lära sig att överkonsumtion och lättja inte ger något varaktigt och där-med inte är värda att eftersträvas, lika li-tet som det är värt att avundas de männis-

kor som på något vis har det bättre ställt än vi själva. Via ödets nycker har jag kommit i åtnjutande av vissa frihetsgrader jag tidiga-re saknade. Slutsatsen har för egen del varit att jag under mitt tidigare, skenbart ’ofria’ liv helt i onödan låtit mig bindas av band som aldrig funnits. Och överdriven frihet är ett gissel. Människan behöver fasta ramar, övertygelse och rutiner; det blir en belast-ning att behöva fatta beslut i frågor vi hit-intills avgjort med förlängda ryggmärgen. Eftersom jag inte tror mig vara särdeles an-norlunda än vad folk är mest, är min slut-sats att vi inte lever ut den frihet vi har el-ler rättmätigt borde ta oss, samtidigt som vi gör vårt bästa att nå frihet inom andra om-råden, där vi bara borde finna oss tillrätta med omständigheterna.

Friheten att gestalta arbetsliv och fri-tid binds för mycket av konvenansen. Vad ska folk säga, tycka och tänka? Men bo-ven är vi själva, om vi ständigt jämför oss med hur det gått för de andra som började i Topelius skolan i september 1970, som tog studenten i Lönkan i maj 1981, som blev fuxar på Teknologföreningen i septem-ber samma år, eller som delar någon an-nan egenskap som gör dem till vår referens-grupp.

Så när vi begrundar arbetet och fritiden i en lugn stund, påstår jag att vi mår bra av litet tidlös filosofering. Om vi vore fria, vad skulle vi då göra? Är vi mogna att förvalta och nyttja den frihet vi har? Vill vi konsu-mera eller producera? Har vi på sistone ska-pat något, om än aldrig så litet, som är av värde eller till glädje för våra medmännis-kor – kunder, arbetsgivare och kolleger li-kafullt som familj, släkt och vänner? När vi besvarat dessa frågor för oss själva, kan det bli enklare att fatta beslut om hur vi vill för-foga över den arbets- och fritid som blivit oss förunnade, och som vi faktiskt har en hög grad av frihet att besluta om själva.

”Eftersom jag inte tror mig vara särdeles annorlunda än vad folk är mest, är min slutsats att vi inte lever ut den frihet vi har eller rättmätigt borde ta oss, samtidigt som vi gör vårt bästa att nå frihet inom andra områden, där vi bara borde finna oss tillrätta med omstän dig­heterna.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Friheten vi redan har

Page 9: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

18 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 9 2010

Kaj arnö http://kaj.arno.fiI gränsmarkerna mel-lan arbete och fritid finns något vi kallar för

frivillig arbete. Frivilligt är det såtillvida, att ingen ersättning utgår. Arbete är det där-igenom, att det finns en uppdrags givare. Någon utomstående part har intressen som ska drivas. Ren hobbyverksamhet kräver ju inte att vi på något vis är nyttiga, utan vi kan lugnt odla vår själ utan yttre krav.

Varför skulle man då åta sig att arbeta frivilligt? Är det någon mening med att låta andra ställa krav på en, utan ekonomiskt vederlag? Utan vidare. Det finns många be-vekelsegrunder, ytliga såväl som djupa. Att pro bono-arbetserfarenhet ser bra ut på CV:n skadar ju inte, men räcker föga som motivationsfaktor annat än för den vär-sta prestigetänkare. Mer givande är det ut-vidgade nätverket, av personer med annan profil än de vanliga kunderna. Detta nätverk kan hjälpa med de mest varierande behov, ifall föremålet för frivilligarbetet är om-sorgsfullt valt.

Rimligen väljer man ett ändamål man vurmar för. Det kan röra sig om en organi-sation med anknytning till ens egna intres-sen, som har behov av ens sakkunskap. Du får lära känna personer som kan det du är intresserad av; de får dra nytta av ditt kun-nande inom ditt specialområde. Då blir det ömsesidigt utbyte – så mycket mer än bara ett gott samvete över dagens goda gärning.

Villkoren för frivilliga uppdrag är inte heller lika strikta som för betalt arbe-te. Visst ska arbetet du gör vara uppdrags-givaren till nytta, men ingen förväntar sig att du i detalj dansar efter deras pipa el-ler uppfyller byråkratiska detaljformalite-ter när du jobbar gratis. Det blir enklare att säga nej; din tröskel för att våga dra gränser för vad du ställer upp på kan sjunka. Dessa erfarenheter kan komma väl till pass också i det normala yrkeslivet. En arbetsrelation som bygger enbart på ömsesidig respekt och empati får en annan natur. Kanske du

upptäcker att du också dagligdags har möj-lighet att välja jobba i huvudsak med folk som får dig på gott humör och ger dig lust att prestera?

Jag hävdar att frivilligarbetet är ett gott föredöme för vardagsjobbet ur grundläg-gande produktivitetsperspektiv: Jobbar man gratis, vill man bara två saker – nå re-sultat och ha roligt medan man jobbar. Im-produktivitet, intrigering och nejsägare har man väldigt litet till övers för. De självklara metoder man använder för att undvika dem i pro bono-arbete kan inspirera alldagen.

Frågan inställer sig förstås huruvida man ekonomiskt sett har råd att arbeta gra-tis. Jag tror de flesta Forumläsare lever över existensminimum. Ofta är respekt och ge-nuin arbetsglädje en större bristvara än det pekuniära. Och de bristvarorna bjuder för-nuftigt valt frivilligarbete på i riklig mängd.

Själv har jag haft påfallande roligt fri-villigarbete under senvåren och sommaren. Via omvägar i form av mig tidigare obekan-ta beröringspunkter i de ömsesidiga nät-verken kontaktades jag av turismenheten i Väståbolands stad, med uppgift att hjäl-pa staden nyttja webbens sociala nät för att få fler turister till skärgården. Mitt egenin-tresse som tidvis Nagubo var att förstärka mitt nätverk till ortsbefolkningen, och jag slogs omedelbart av tanken att andra tidvi-sa Nagubor har liknande behov.

Vi grundade Facebook-fansidor för Nagu och en skild Twitter- och Facebook-identitet vid namn Bertel Nagubo, en dia-lekttalande gambel skråpelgåbb som på Na-gufärjan skyltar att ”he blir betär om tu å komber me”. Kontona twitter.com/nagubon och facebook.com/nagubon har kopplat ihop hundratals ortsbor och sommargäs-ter, som Bertel motiverar till att bli frivil-liga Nagu-ambassadörer. Jobbet som Ber-tel-barnmorska kan vara svårt att klå i ro-lighet, men med litet fantasi kan de flesta av oss hitta frivilliga uppdrag som är både sko-jiga och nyttiga.

”Jag hävdar att frivilligarbetet är ett gott föredöme för vardagsjobbet ur grundläggande produktiv itets­perspektiv: Jobbar man gratis, vill man bara två saker – nå resultat och ha roligt medan man jobbar.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Frivilligt arbete

Page 10: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

18 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 9 2010

Kaj arnö http://kaj.arno.fiDet fanns en tid då jag såg kroppen som ett bi-hang till hjärnan. Hjär-

nan skapade. Hjärnan stod i centrum under både arbete och fritid, medan kroppen mest följde med. Visst kunde kroppen tidvis möjliggöra intressanta upplevelser för hjär-nan, men den spelade en underordnad roll.

Den modellen kör många med än i dag. Ibland pinar samvetet (vilket som bekant är en konstruktion av hjärnan) och deklarerar att man ’borde’ röra på sig. Underförstått är att man egentligen inte alls har lust, och att ändamålet med fysisk aktivitet har med nyttotänkande att göra. Är du i bättre skick, orkar du jobba bättre.

Med just en sådan hemställan blev jag i tiden kontaktad av mitt eget samvete. Ini-tiativet var kryddat med en liten pris även-tyrslust, och en desto större dos olust in-för fysisk ansträngning. Att frivilligt utsät-ta sig för att bli trött och svettig, under den knappt tilltagna fritiden, det kan väl inte vara meningen med livet? Jag har ju sluppit skolans förhatliga gymnastiklektioner för år och dar sedan!

All vår början varder svår. Inget blev bättre av att mina första stapplande löpför-sök i novemberrusket, med en överambitiös löptakt enligt mottot ’må detta fort ta slut’, ledde till andfåddhet och förkylning.

Nu vet jag bättre. Jag försökte på nytt med några års mellanrum och kom igång ordentligt när jag kombinerade tävlingsin-stinkt med självinsikt. Tävlingsinstinkten gällde ambitionen att en vacker dag springa en maraton, något som sannerligen platsade som ett äventyr för en som likt mig aldrig sprungit längre än tre kilometer i ett sträck. Självinsikten var att jag inte ska tävla med dem som är bättre än jag, utan med den hö-säck jag varit ditintills. Bättre än en sådan slöfock kunde jag nog!

Med tiden (nej, inte plötsligt) förbyttes olusten i lust. Jag orkade mera. Jag kände mig attraktivare och fick mer självförtroen-

de. Slalomåkning och snöbrädande i Lapp-land och Alperna begränsades inte längre av konditionen. Jag fick mer tålamod i arbetet, mer uthållighet. Under löpningen märk-te jag att vissa framsteg tar tid, men känns desto angenämare då man når dem. Fastän jag objektivt sett ingalunda var i trim, ver-kade min omgivning se mig som något av en sportfåne och hälsoapostel. I vår matrika och rörelsefattiga värld är en sådan status nåbar även för oss vanliga dödliga.

I dag är en välmående kropp ett själv-ändamål för mig. Denna kropp tjänar arbe-tet likaväl som fritiden. Under arbetsresor löper jag med kolleger och löser företagets problem då vi först småpratat och utbytt de senaste löperfarenheterna. I ensamhet lö-per jag med papper och penna, som jag lärt mig ta med för att krafsa ner de många idé-er som infinner sig i en ordentligt syrsatt hjärna. Jag följer årstidernas gång i både München och Nagu, och njuter av den fris-ka luften och avkopplingen.

Hjärnan har inte kommit till korta under mitt dyrkande av kroppsligt välbefinnande. Cykling över Alperna, bestigning av Mont Blanc och Kilimandjaro eller skidvand-ring med tusen höjdmeter per dag hade inte kommit på fråga utan mina drygt hundra löpkilometer per månad. Maratonlopp och det lekfulla grundandet av runnismen, lö-pandets religion, har givit hjärnan ytterli-gare intensiva upplevelser.

Den senaste impulsen på idrottsarenan har jag fått till sjöss. En väldefinierad över-kropp får man inte av löpning, men nog av paddling. Naturnärheten i en kajak i Åbo skärgård är oöverträffbar och den estetiska upplevelsen hisnande; sådan magmusku-latur skulle jag då aldrig idas bygga upp i en konditionssal.

Slutresultatet är att hjärnan och krop-pen i dag betjänar varandra på lika villkor. Kroppen åtnjuter en oerhörd respekt för de upplevelser den låter hjärnan få del av, un-der både arbete och fritid.

”Självinsikten var att jag inte ska tävla med dem som är bättre än jag, utan med den hösäck jag varit ditintills. Bättre än en sådan slöfock kunde jag nog!”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

En sund själ i en sund kropp

Page 11: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

18 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 9 2010

Kaj arnö http://kaj.arno.fiI vinjetten för denna ko-lumn ingår en kamera. Och det är ingen slump.

Fotografering knyter ihop arbete och fritid, till nytta och glädje.

Det vimlar av bilder omkring oss, vack-ra som fula. Var och varannan telefon har kamera. De sociala näten svämmar över av bilder. Som turister knäpper vi foto på foto. Tonåringar tar självporträtt och kompis-porträtt nästintill dagligen.

Fotoöverflödet utmanar oss på flera sätt, i egenskap av förmenta herrar över vår ar-bets- och fritid. Hur riktar vi fotouppmärk-samheten rätt? Hur kan vi dra nytta av de bilder som finns? Hur kan vi se till att våra medmänniskors bild av oss inte blir allt-för skev? Och hur kan vi gestalta fotandet så det blir möjligast avkopplande och givande?

Liksom i så många andra sammanhang är vi människor irrationella och låter slum-pen och humöret avgöra vad vi fotografe-rar. Vackert så, för det vi har lust att foto-grafera, tar vi bättre bilder av. Men funde-rar vi ett varv på vilka mål vi har i livet, och hur vi kan stöda målen med fotografier, kan vi rikta fotouppmärksamheten bättre och få vackra bilder som både blir nyttiga att an-vända och lustfyllda att skapa. Fota kaoset på vinden eller källaren, före och efter upp-röjningen. Satsa en del av företagets budget på slående profil- och gruppbilder, tagna av en proffsfotograf under nästa större möte. Engagera arbetskollegans halvvuxna, foto-intresserade barn som semi-proffsfotograf för att fånga stämningen under en tillställ-ning som förväntas bli minnesvärd.

De bilder som redan finns ligger ofta osorterade på en hårddisk och saknar back-up. Egen dumhet. Alla våra bilder kan vi inte med ett slag sortera och göra tillgängli-ga för vänner och kolleger, men vi kan rela-tivt mödolöst skapa ett webbalbum på, säg, Picasa och lägga upp åtminstone valda ny-tagna bilder. Det har jag nu gjort sporadiskt

i två år. Även om jag på picasaweb.google.com/kaj.arno.fi eller Facebook lagt bara en bråkdel av bilderna jag tagit, har utbytet av bilderna klart ökat. Picasa lagrar även bil-der som inte är offentligt länkade men nog syns för dem jag publicerat länken till, så-som deltagarna på privata fester. Och rätt valda foton blir bra gåvor, som stärker ge-menskapen mellan givaren och mottagaren både i yrket och privat.

Därmed kommer vi till våra medmän-niskors bild av oss. I ålderskategorin 15 till 25 år är de flesta både medvetna och ange-lägna om det intryck de gör på bild; de smi-lar reflexmässigt upp sig då en kamera tas fram, rensar bums bort dåliga bilder och sätter tid på att få de rätta bilderna att sy-nas både på nätet och i realvärlden. Vi över 25 har inte lika mycket ork till detta, men gör oss själva en björntjänst om vi neglige-rar saken totalt. Andras bild av oss påverkar vårt liv. Det hjälps inte annat än att vi själva ägnar saken uppmärksamhet.

Men framför allt ska fotografering vara skoj, både framför och bakom objektivet. Och det blir det, om vi gör det till något so-cialt och estetiskt. Fota med vänner. Skaf-fa nya vänner via fotografering. Hitta foto-grafer. Motivera andra att ställa upp på bild, bland arbetskolleger, familj, släkt och vän-ner. Koppla in andra intressen. I något jag skämtsamt kallade ”Furuvik Fashion Fes-tival” (se Picasa-länken ovan) kombinera-de jag Facebook-identiteten Bertel Nagubo med modeintresset hos vänner till min est-niska byggentreprenörs döttrar (tala om omvägar!) och fick oförglömliga bilder av mitt sommarhus som resultat. På kuppen fick jag lärdomar för arbetslivet: Att leda fotomodeller skiljer sig inte fundamentalt från att leda programmerare.

Kameran blir rätt använd ett verktyg för skapande och dokumentation. Bildernas mer än tusen ord kan vi dra nytta av i arbe-tet och ha glädje av på fritiden.

”Vi över 25 har inte lika mycket ork till detta, men gör oss själva en björntjänst om vi negligerar saken totalt. Andras bild av oss påverkar vårt liv.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Mer än tusen ord

Page 12: Arbete och fritid: Spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2010

16 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 12 2010

Kaj arnö http://kaj.arno.fiMåste du resa mycket i arbetet? Samtidigt som du inte måste, utan

får, resa på fritiden? Resande är en sällsam kombination av rutin och äventyr.

Jag minns med saknad hur jag i tiden såg fram emot mina första ’riktiga’ affärs resor. Det var spännande att få fara på kurs till Stockholm, på konferens till Rom eller ända till USA. Det var svårt att förstå äldre kolle­ger som blaserat talade om att ’igen’ behöva resa, till Frankfurt, London eller Paris. Kun­de det bli enahanda att fara dit?

Resande kan innebära ofrihet. Klockslag att passa. Obekväma tidpunkter att stiga upp. Komma hem sent. Tidszoner som rub­bar dygnsrytmen. Okunskap om var man hittar vettig mat. Avstånd från dem man egentligen vill vara med. Köande och vän­tan. Och förmaningar: Stäng av datorn! Telefonen såviså. För att inte tala om den självgoda maktutövningen småpåvarna i säkerhetskontrollen utsätter oss för, under förespegling att det vore för vårt eget bästa. Den mest extrema känsla av ofrihet upplev­de jag då Eyjafjallas utbrott höll mig stran­dad på fel sida Atlanten under fem dagar i våras.

Mer uthärdligt blir det enahanda resan­det om man anpassar sig. Stiger upp i tid. Tar egen mat med. Lagom liten och lätt lit­teratur, bekväm att ta fram i varje kö. Mini­mal packning. Mentala rutiner och minnes­listor så småsaker såsom laddare inte glöms. Skype och SMS till stödtrupperna, vid rätt tillfälle. Tacka nej till att oreflekte­rat äta flygmaten. Vägra distraheras av köp­erbjudanden och löpsedlar. Värna om mak­ten över den egna tanken och humöret.

Guldkant kan resorna få om man lyck­as ta vara på de tillfällen man erbjuds att göra något annorlunda, socialt, unikt. Rätt förberedd kan man förvandla oförutsedd vänte tid till en angenäm träff, en löptur el­ler ett besök på en ort man själv verkligen gillar, i stället för att hemfalla åt självömkan eller låta sig vilseledas av ovidkommande

reklam. Men det kräver att man tänkt efter före, lagt upp små minneslistor och förval­tat sin adressbok så väl att man enkelt får en överblick över vilka personer man kunde träffa, privat eller i yrket, på orten man be­söker. Google Maps, Wikipedia, Wikitravel, Trip Advisor och andra nätresurser hjälper också, om man surfat i tid.

Att kombinera affärsresor med privata intressen är inte lätt, men inte heller omöj­ligt. Närvaro av för arbetet utomstående personer blir lätt distraherande och rentav påfrestande. En sak i taget! Ett fuktigt be­sök på Oktoberfest kan mycket väl vara helt koncentrerat på lösande av svåra affärs­problem, varvid närvaro av aldrig så stäm­ningshöjande bättre hälfter vore fel. Rätt kan däremot vara att förlänga resan och då bjuda med privat sällskap, så länge allas förväntningar satts riktigt.

Uppbyggande av personliga rutiner kring resandet kan göra affärsresande inte bara uthärdligt utan mödolöst och pro­duktivt. När och vad man packar (i tid, li­tet). Var man förvarar resväskan och neces­sären (alltid resklara och på samma plats). Vilka papper och vilken litteratur man tar med (små högar som man gjort redo i tid). Var man håller dem under resan (enkelt till­handa). När och hur man förvaltar kvitton (sorterar och slänger under resan, redovisar genast efteråt). När man mejlar under re­san (under väntetider, dock minst två gång­er dagligen). Hur man packar upp då man kommer hem (genast allt på rätt ställe, även om man är trött).

Själv nyttjar jag tröttheten under resor till att utvärdera tidigare planer och ned­teckna nya idéer med penna och papper. Överföringen till datorn får vänta tills det blir bekvämt.

Rikligt resande har för egen del lett till att jag bättre uppskattar de miljöer och för­utsättningar jag har framför köksdörren, både i München och i Nagu. Och de affärs­resor jag nuförtiden mest ser fram emot går till Åland.

”Uppbyggande av personliga rutiner kring resandet kan göra affärsresande inte bara uthärdligt utan mödolöst och produktivt.”

ARbete Och FRitid

Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

På resande fot