1

Avantegardefilm, konstfilm, experimentell film. Tips och inspiration Sara Broos

Mainstreamfilmen har så starkt blivit en del av vårt medvetande. Alla kan relatera till film, alla vet eller tror sig veta vad en film är. När de flesta ser sin första avant garde film har de redan sett hundratals mainstreamfilmer på bio och TV. Och vad som är film har så starkt präntats in i deras medvetande att det utveckats en konventionell kontext. Avant garde filmens historia löper parallellt med mainstreamfilmens historia och har gjorde det i 75 år. Som en kritik mot massmarknaden. Utvecklingen inom experimentell film, avant garde eller underground film, abstrakt film, videokonst, digital konst eller vad vi än vill kalla det har drivits fram av en radikalt sökande efter att utforska nya former och innebörder som ofta inte har förståtts av en bred publik. Detta skulle vara katastrofalt för kommersiell film som är beroende av hög budget och lukrativ distribution. När vi ser vår första avant garde film tror vi att vi vet vad film är vi känner igen vad alla skulle hålla med om är film. När vi ser en avant garde film för första gången måste vi omdefiniera en erfarenhet som vi trodde att vi förstod. På 60- talet tränades man att se nya saker och experiment inom filmen genom Fellini, Bergman, Bunuel och Kurosawa. Som inte motsvarade Hollywoods förväntningar. Men avant garde film är vanligtvis så olik konventionell film att vi har svårt för att se den som film med tanke på vår erfarenhet och träning. Bröderna Lumiére och George Meliés kan man se som avantgardefilmens föregångare. Det var de som började experimentera med filmen under en tid när mediet ännu inte var utveckat och hade hunnit fastna i konventioner. Tekniken utvecklades snabbt inom filmindustrin men själv uttrycket stelnade snabbt i konventioner som i hög grad lever kvar än i dag.

2

Begreppet konstfi lm föddes på 20-talet. Det var främst i Frankrike och Tyskland som rörelsen var starkast. Men det fanns ingen arena och det var svårt att kategorisera filmerna. Många rörelser har uppstått över hela världen som har ifrågasatt konventionerna och som utforskat och tänjt på gränserna. Inom konsten utvecklades en rad ismer – dadism, kubism, expressionism och impressionism. Dessa ismer påverkade även filmskapare På 20 – talet ville konsten, foto och film ta sig ur tvångströjan. Konstnärerna kände sig hotade av filmen. Det var bara en maskin, man trycker på en knapp. Filosoferna trodde att människors förmåga att minnas skulle försvagas genom filmen. Tysk expressionistisk film utvecklades och en rad alternativa former utvecklades. Stumfilmen blev mer och mer avancerad. Skulptur och måleri utvecklades. Abstrakt konst. Experiment med disharmonier. Provokationer. Men den experimentella filmen skapade inte sina egna konstnärer utan det var konstnärer som arbetade inom andra områden som började experimentera med film. Man höll salong hemma hos varandra och det blev en arena. De fascinerades av illusionen av rörelse och av det spöklika magiska av att projicera filmen på en vit duk. De blandade flera olika konstarter:

tysk expressionism: http://home.nikocity.de/fabianweb/gerexp.html http://www.greencine.com/static/primers/expressionism1.jsp Hitchcock influerades av tysk expressionism Först när videon slog igenom blir rörlig bild som konstnärlig handling blir konstfilmen accepterad av konstmuséer, konsthallar.

3

Inom litteraturen finns en uppdelning mellan dramatik, prosa och poesi. Poesi behöver inte berätta en historia, där finns mycket större friheter än inom filmberättandet. I EUROPA kallades det för avant garde USA Experimentfilm. Ett generellt begrepp är konstfilm. Den första blomsterperioden var på 20 talet i Västeuropa. Frankrike och Tyskland. Och Sovjetunionen. En grupp filmskapare ifrågasatte kommersiella filmens misslyckande med att tala till människans själsliga behov på ett mer direkt sätt, som musiken eller bildkonsten gör. Hans Richter, Oskar Fischinger, Viking Eggeling. Drog publikens uppmärksamhet till rytm, form, rörelse och färg. Efter 2 a världskriget skedde en teknisk och estetisk utveckling kring avant garde filmen. Särskilt i USA. Billigare utrustning och kameror. Tekniken blev tillgänglig till vanligt folk. Små grupper bildades av independent filmskapare och blev en stark motkraft till den dominerande tunga Hollywoodindustrin. Basen var New York. Utvecklingen kom senare än i Västeuropa. I USA hade det endast gjorts sporadiska försök och det var inte förrän på 40-talet som den amerikanske avantgardefilmen började blomstra. Det var till stor del MAYA DERENS förtjänst. Hon gjorde endast 6 filmer (mellan 1943-1959) varav Meshes of the afternoon är den mest kända. Hennes filmer brukar omtalas som ”poetic cinema” eller ”personal film”. Hon var en betydelsefull föregångare i egenskap av yrkesverksam kvinna inom ett starkt mansdominerat revir. En annan framträdande filmare i USA var Kenneth Anger som blivit mest uppmärksammad genom de in slag av homosexualitet och fetischism som präglade hans film Scorpio Rising (1963). Samtidigt hände också mycket inom andra konstarter, John Cage experimentell musik. Jazz, litteratur, beatnik. Individuella konstnärliga uttryck. Socialt och politiskt engagemang, kritik mot Vietnamkriget, mänskliga rättigheter, De arbetade alla helt utanför institutionerna och industrin. Ordnade filmvisningar hemma hos någon med lakan uppspänt som filmduk. A M E R I K A N S K U N D E R G R O U N D F I L M I USA utvecklades något som skulle komma att kallas undergroundfilm. Den hade sina rötter i den europeiska avantgardefilmen. Utmärkande för många av filmerna

4

är att de gjordes med enkla medel – amatörutrustning 8 mm-kameror, vilket gav filmerna en känsla av home- movies och en stil utvecklades som kom att kallas TRASHY LOOK – Beatkultur – Andy Warhol – Robert Frank – Författarer som Jack Kerouac, Ginsberg, Burroughs m fl. I New York som delade en sorglös livsattityd och en annorlunda inställning till den etablerade konsten och samhället i stort – etablissemanget. De lyssnade på musik och kom att kallas The beat generation. Ur the beat generation utvecklades 60-talets hippiekultur – en önskan om att leva så oberoende av traditionella normer och värderingar som möjligt. Frihetslängtan. Undergroundfilmen utvecklas – John Cassavettes. New American Cinema group bildades i USA, även kallad The group. Idéerna publicerades i ett manifest i tidningen Film Culture, 1962. Man tog avstånd från censur, förespråkade nya finansieringsformer och ett försök till programförklaring: ”We believe that cinema is a personal expression. We therefor reject the interference of producers, distributors and investors until our work is ready to be projected on the screen. The low budget is not a purely commercial consideration. It goes with our ethical and aesthetic beliefs, directly connected with the things we want to say, and the ways we want to say them” Lumiére var förebild – enkelhet, bilden, vardagsbilder, det personliga. Single shot approach. Att fokusera på saker och objekt som man vanligtvis inte lägger märke till.

I mitten av 60-talet talades det om en nödvändig återgång till pure cinema. En självreflekterande film. Man experimenterade med det filmiska uttrycket. Man målade eller skrapade på filmremsan. Stan Brakhage gjorde filmer med insektsvingar som han klistrade fast på filmremsan. Andy Warhol gjorde en 8

5

timmar lång film. John Cage gjorde musik som bestod av tystnad. Man utforskade ögats perceptionsförmåga i filmer där färger och former avlöser varandra i hög takt. FLICKER FILMS. EN HEMSIDA MED FLICKER FILMS: http://www.ibiblio.org/flickerfilms/ Flicker film artists: http://www.hi-beam.net/mkr/fmhome.html Det går inte riktigt att göra en exakt kategorisering av avantgarde, experimentell film och underground film och skilja det från den experimentella delen av mainstreamfilm. Men experimentell film har vanligtvis andra motiv och existerar i en annan kontext än kommersiell narrativ film. Experimentell film har vanligtvis rötter som ligger närmre den moderna konstens historia än filmhistorien. Kontexten är allt oftare konstgallerier och muséer. Hur experimentella Godards Bergmans och Fellinis filmer än är så existerar de ändå inom en tradition av narrativ film. De upprätthåller också relationen mellan upphovsman, skådespelare och publik, en tradition som kommer från teatern. Ingmar Bergman räknas som en inflytelserik filmare inom experimentalfilmen. Öppningssekvensen i Persona är ett exempel.

(Persona) Lumiérebröderna var de första experimentella filmskaparna och kanske i ännu högre grad Meliés. Men deras försök var naiva experiment utan någon slags medvetenhet inom kulturella ramar. Det var annorlunda med målning, skulptur och musik. Kan ej kallas Avant Garde på samma sätt. Dessa filmskapare var inte involverade i striden mot institutionerna eller kyrkan, vilket exempelvis impressionismen var, och andra riktningar inom modern konst.

LUMIEREBRÖDERNA MELIES; A TRIP TO THE MOON LUMIERE : http://holonet.khm.de/visual_alchemy/lumiere.html Modernismens konstnärer har varit självmedvetet radikala och reagerat mot invanda nedärvda traditioner i sin strävan att etablera nya former. Att göra en

6

exakt kronologi för utvecklingen av experimentell film är fortfarande en viktig akademisk uppgift och det finns inga givna svar. Många räknar futuristerna Bruno Corra och Arnaldo Ginna - Corra bröderna – som de första experimentella filmskaparna. Runt 1910 gjorde de två abstrakta filmer, La Danza och L´arcobaleno. Dessa handmålade filmer finns inte längre kvar. De italienska futuristerna refererar ofta till film i sina manifest. De uttryckte starkt tilltro till att filmen som medium kunde bli en nyskapande och radikal konstform. De italienska avant-garde konstnärerna, franska, ryska och tyska konstnärer delade en fascination för tekniken som direkt relaterade till en värld i tid och rörelse. Några generella principer för experimentell film:

1) Abstrakta experiment. 2) Symbolism, psykologi och surrealism. 3) Existentialism, subjektivitet och det personliga.

ABSTRAKT FILM I Tyskland leddes avantgarderörelsen av fyra abstrakta konstnärer som började experimentera med film. En av dem var svensken Viking Eggeling. Oskar Fischinger, Walter Ruttman och Hans Richter. Idén om abstrakt konst är ofta missvisande och associerar till nonfigurativ konst. Men abstraktion som tendens inom modern konst är tydlig från och med impressionismen. Man kan jämföra abstrakt konst med vetenskap som undersöker de enskilda komponenterna eller underliggande krafterna i olika fenomen.

, , (Oskar Fischinger) Färger,konturer, former. Som antingen strävar efter att bilda en helhet eller som blir fristående delar. Denna vetenskapliga attityd startar med impressionismen som strävade efter en empirisk undersökning av visuella fenomen som ljus. Impressionister: Monet, Pissaro, Sisley. De första försöken med abstrakt film har mer gemensamt med kubism, Picasso, Duchamp, Experimentell film uppstod när bildkonsten började bli mer ickefigurativ och abstrakt. Inom abstrakt film används inte bilderna för att skildra en illusion av realistisk verklighet utan man försöker istället abstrahera och skapa rörelse, färger och rytm.

7

De anspelar ofta på minne, repetition, vad man har sett innan. Det finns idag många videokonstnärer som använder sig av liknande tekniker inom nya media, Nam June Paik, Woody och Steina Vasulka till exempel. De försöker skapa mening genom att använda sig av tekniken.

Isländska videokonstnären Steina Vasulka http://www.acmi.net.au/steina_vasulka.htm Steina and her husband and collaborator, Woody Vasulka, are two key artists in the development of video technology and its use in the creation of moving image artworks.

(Ur Diagonalsymfonin Viking Eggeling) Viking Eggelings film Diagonal Symphony från 1924 finns fortfarande kvar. Helt ickefigurativt. Formen är väldigt musikalisk. Även nära matematiken. En gren inom matematiken som kallar topologi. Skulle ha kunna gjorts av ett datorprogram grundat på algoritmer. Det mest radikala och utmanande försöket ett utforska en ny riktning inom filmen.

SURREALISM Surrealismen har sina rötter i symbolism och psykoanalys. Freuds terminologi. Det undermedvetna, drifter, infall, sexualitet. Den hade sin början i Frankrike och ville utforska det inre själslivets mörka vrår och drömmarnas oupptäckta landskap. De mest kända surrealistiska filmarna var även verksamma som konstnärer; Man Ray, Salvador Dali, Jean Cocteau. Den riktningen är mer känd än den abstrakta och har haft större inflytande på mainstreamfilmen. Det första kända exemplet är ”Den andalusiska hunden” (Un chien Andalou) och L´age d ´or – Dali och Bunuel. Filmerna är oftast figurativa på ett indirekt sätt. Föreställande men inte helt klart vad de syftar till. Allt kan inte

8

förklaras. Det blev stor skandal när Den andalusiska hunden visades första gången.

BUNUEL & DALI :

Luis Buñuel was born in Span in 1900. In studied first with Jesuits before enrolling in the University of Madrid, majoring in science. At the University he met Salvador Dali and Federico Garcia Lorca. Inspired by Fritz Lang's film, Destiny , Buñuel went to Paris to study film during the 1920's amidst a flourish of avant-garde experimentation. There he became an assistant to the experimental filmmaker Jean Epstein, and in 1928 collaborated with some friends including Salvador Dali on Un Chien andalou , which became a surrealist classic. It provoked a scandal, but Buñuel went on to film L'Age d'Or in 1930, creating another scandal. L'Age d'Or would also be the last time Salvador Dali would collaborate with Buñuel as he fought with Buñuel over the film's anti-Catholicism. After L'Age d'Or , Buñuel further pursued his interests in anti-clericalism when he turned his attentions to making a documentary called Land Without Bread . (1932), studying the contrast between the poverty, disease, and death of the Spanish people and the lush, jewel-filled world of the Spanish Catholic Church. Buñuel went on to work for the foreign branches of major Hollywood studios, dubbing for Paramount in Paris and supervising co-productions for Warner Brothers in Spain. He produced several more Spanish pictures before leaving Spain for the United States during the Spanish Civil War. While in the United States, he was director of documentaries at

9

the Museum of Modern Art in New York. He also found himself working for major Hollywood studios again as well as the U. S. government, supervising Spanish-language versions of films for MGM, making documentaries for the U. S. Army, and dubbing for Warner Brothers. Buñuel began to direct films again after a creative hiatus of almost 15 years when he went to Mexico. In association with producer Oscar Dancigers, Buñuel made a series of films, including Los olvidados (1950), El (1952), and Criminal Life of Archibaldo de la Cruz (1955). The best of these films brought Buñuel once more to international acclaim. It was with his Mexican films that Buñuel began to fully develop his unique mix of surrealist humor and social melancholy, combining a documentary sense with surrealist qualities into a loose, discontinuous form of narrative that his films would continue to follow as his career would progress. With his Mexican films, he paid especially close attention to the details of average Mexican life. Buñuel would continue to make films in Mexico, most notably Nazarin (1958), even after leaving the continent. Buñuel returned to France in 1955 to begin three co-productions that placed him in the center of cinematic art. His first opportunity to work and live in Spain came when he made Viridiana in 1961. Though his script was initially approved, the film was banned upon release due to its anticlerical images, notably Buñuel's famous parodical shot of Leonardo Da Vinci's painting, The Last Supper . Nevertheless the film achieved international recognition. Controversy and problems with either distribution or censorship continued to appear throughout his career, as in his French film, Belle de Jour (1967), which would later go out of distribution for many years until Martin Scorsese rereleased it in 1996. Despite the complications Buñuel continued to be one of achieved international recognition. Controversy and problems with either distribution or censorship continued to appear throughout his career, as in his French film, Belle de Jour (1967), which would later go out of distribution for many years until Martin Scorsese rereleased it in 1996. Despite the complications Buñuel continued to be one of the most creative and productive of all film directors. (Källa Deep Focus) Salvador Dali inspirerade även filmare och områden av helt annan art; Disneys Phantasia från 1939 t ex. Med flodhästar som dansar. Animatörer och posters och reklam Mindre kända är Jean Cocteaus Orpheé. Cocteau influerade andra franska filmskapare som Truffaut, Resnais och Godard. Breddade språket och förde in en medvetenhet om symbolism och surrealism, psykoanalys. Ur ordlistan: ”Surrealism[1] is a movement stating that the liberation of our mind, and subsequently the liberation of the individual self and society, can be achieved by

10

exercising the imaginative faculties of the "unconscious mind" to the attainment of a dream-like state different from, or ultimately ‘truer’ than, everyday reality. Surrealists believe that this more truthful reality can bring about personal, cultural, and social revolution, and a life of freedom, poetry, and uninhibited sexuality. André Breton said that such a revealed truth would be beatific, or in his own words, "beauty will be convulsive or not at all." In more mundane terms, the word "surreal" is often used colloquially to describe unexpected juxtapositions or use of non-sequiturs in art or dialogue. When the concept of surrealism has been "applied" by associated groups of individuals, it has often been called a "surrealist movement," whether cultural (including artistic) or social. Surrealism in film Surrealist films include Un chien andalou and L'Âge d'Or by Luis Buñuel and Dalí; Buñuel went on to direct many more, with varying degress of surrealism. Notable for surrealism amongst Bunuel's later films are The Discreet Charm of the Bourgeoisie, The Exterminating Angel, and Belle de Jour. There is a strong surrealist influence present in Alain Resnais's Last Year at Marienbad. Surrealist and film theorist Robert Benayoun has written books on Tex Avery, Woody Allen, Buster Keaton and the Marx Brothers. Many have described David Lynch as a Surrealist filmmaker. For a examples of surrealism in his work, see Eraserhead or Mulholland Drive. Alejandro Jodorowsky sought to revive surrealism in his films The Holy Mountain and El Topo.

”Eraserhead” (Lynch) Terry Gilliam is considered a Surrealist filmmaker, with his films such as Brazil, Time Bandits, 12 Monkeys and The Fisher King. Czech filmmaker Jan Svankmajer has also made a number of surrealist films.[1] The truest aspects of Surrealism in film are often found in passing frames of a larger film; the sudden emergence of the uncanny into the "normal" which may or may not be further explored in the rest of the film. The original group spent hours

11

going from film to film, often not finishing one before seeking another, partly in hopes of catching just such ephemeral moments, and partly with the idea of "stitching together" a film in their own minds out of the disparate parts. (KÄLLA: http://en.wikipedia.org)

Maya Deren (1917, Kiev, Ukraine - 1961 New York)

Maya Deren is known for her contributions to the American avantgarde of the 1940’s and 1950’s. Stan Brakhage called her "the mother of us all" and her work has often been regarded as an initiation to American experimental film. However, Deren’s importance in the field of cinema studies has often been underestimated, even though she is one of the few filmmakers who aimed at combining practice and theory. Read more here: http://www.widerscreen.fi/2004/2/towards_embodied_knowledge.htm – en direkt relation till ”Un Chien Andalou”. I den moderna perioden har idén om symbolik inom konsten förändrats radikalt som ett resultat av psykonanalysen. Tidigare krävde kyrkan till exempel att det måste finnas en moralisk mening för varje bild. Efter Freud och Jung blev symbolerna istället mycket mer personliga, subjektiva sätt att skapa mening. Inom surrealism är det mycket upp till åskådaren att lägga in mening och innebörd i bilderna. Mer fritt associativa filmer. Som en dröm, gränser mellan logik, det irrationella, gränsöverskridande. Utmanar betraktaren - till exempel Deren och Dali / Bunuel. Den tidsmässiga rytmen är i sig en slags symbol eller metafor. Rytmen, det repetitiva. Det är lätt att säga att Meshes of the afternoon representerar en dröm som att Deren drömde drömmen och sen skrev ett filmmanus. I konventionell film har vi drömsekvenser där filmen försöker respresentera en av karaktärernas drömmar. Men Deren har en annan struktur. Det finns ingenting som separerar dröm från verklighet, de glider in i varandra. Ingen säker tolkning för åskådaren.

12

Filmen börjar med en enkel handling. En kvinna springer och verkar följa efter ngon lite längre fram. Hon springer uppför trappstegen till ett hus och tappar en nyckel när hon hon ska sätta in den i låset. Hon kommer in i huset och genom en point of view rörlig kamera upptäcker vi interiören. En rad objekt; stolar, bord, trappa, ett spvrum…. Trots denna realism känns filmen som en dröm eller fantasi. Filmen upprepar sedan denna enkla handling en rad gånger men vid varje upprepning är det ngn liten förändring. Kvinnan blir två kvinnor, två aspekter av hennes personlighet , sen tre personer. Filmen representerar inte en dröm utan har endast strukturen av en dröm. Det fanns aldrig någon mening som Maya Deren uttryckte med filmen. Den står öppen för tolkning. Symbolerna har ingen fixerad kulturell innebörd. Filmen konstruerar nya symboliska innebörder i stället förö att yttrycka sammanhang som redan existerar.

MAYA DEREN FORUM : ht tp://www.algonet.se/~mjsull/ ARTIKEL OM MAYA DEREN Senses of cinema: http://www.sensesofcinema.com/contents/directors/02/deren.html http://www.sensesofcinema.com/contents/cteq/05/35/mirror_maya_deren.html

STAN BRAKHAGE

13

”If Maya Deren invented the American avant-garde cinema, Stan Brakhage realized its potential. Unquestionably the most important living avant-garde filmmaker, Brakhage single-handedly transformed the schism separating the avant-garde from classical filmmaking into a chasm. And the ultimate consequences have yet to be resolved; his films appear nearly as radical today as the day he made them. Brakhage was born in 1933, and made his first film, Interim (1952), at 19. Notably prolific, he has completed several films most years since. To date, his filmography lists over 300 titles, ranging in length from a few seconds to several hours.” Läs mer: http://www.sensesofcinema.com/contents/directors/02/brakhage.html http://www.sensesofcinema.com/contents/03/26/brakhage_intro.html Ur Stan Brakhages filmer :

(EYE – MYTH) (MOTHLIGHT)

14

COCTEAUS HEMSIDA : http://www.netcomuk.co.uk/~lenin/JeanCocteau.html PAINLEVE 30 – tal ljussatte akvarier. Han var marinbiolog och konstfilmare. Hade ett naturvetenskapligt perspektiv. Visuella experiment med sjömaneter och sjöhästar. Hjälte bland surrealisterna. Finns på DVD: ”Surrealism and science”. Har även gjort en film med fladdermöss. En absurd betraktelse.

Läs mer om Painleve: http://www.raintaxi.com/online/2000winter/painleve.shtml

(born 1934 - ) Czechoslovak animator extraordinaire, Jan has been making intensely bizarre films since the mid-'60s. Most of his work is a mix between 3-D stop-motion animation, puppets and live-action, but it can involve any mix of the above. His stories are eerie, delightful, and surreal. His actors include real people, machines, socks, clay figures, antique dolls, pencil sharpeners, and skeletons or stuffed corpses of animals, among other things. His sets are usually decaying Czech buildings or

15

landscapes, decorated with waste of the industrial age: rotting furniture, rusty nails, sawdust, oily screws, and the like. Källa hemsidan: http://www.awn.com/heaven_and_hell/svank/svank1.htm

ur ”dimensons of dialogue” KOMPILATIONSFILM – snuttar ut andra filmer, journalfilmer tex. ”compilation movie, or compilation film, is a feature film that is mostly composed of footage from a television serial. These typically compress the plot of a story arc from about eight to thirteen broadcast hours to a bit more than two hours without commercials. This is a term used by reviewers of Japanese anime. Additional animation may be added that is either of a superior quality to that made for television or which changes story details, often making the ending lead to a sequel not suggested in the original show. Such films may be put on video or DVD, recently even without being shown theatrically. A compilation movie is often the most available source for the content of the TV series for persons outside the range of broadcasting. Release rights to other countries are often given for compilation movies well before the entire serial is similarly released, if ever. A compilation movie, however, does not contain the characterization developed through the series, but it does not have filler material or extraneous plot. The most important compilation films were Space Battleship Yamato and the first three Mobile Suit Gundam films. Both of the television series from which these were derived had little viewership, but when the compilations of the stories were shown in theaters, they became the most important Japanese animated television series of their respective eras. The anime series voted most popular, Maison Ikkoku, also had a compilation film. Also, Dragon Ball has had several compilation films shorter than an hour.” Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Compilation_movie

16

EXISTENTIALISM Begreppet existentialism definierades av Sartre. I litteraturen Kafka. Karakteristiskt för existentialistiska berättandet är att protagonisten och betraktaren/ publiken äger samma kunskap eller blick. Tanke och erfarenhet, alltid med individen i centrum. Personliga och subjektiva erfarenheter och upplevelser. Autobiografiska. Nära relation mellan upphovsmannen och protagonisten. Det finns filmauteurer och Bergman är en av dem, symboliskt autobiografiska filmer. Personliga och subjektiva. Experimentell film görs oftast av en enda person Större integritet än inom mainstreamfilm. Kameran representerar direkt filmskaparens tankar. Blir som en penna att skriva med. JONAS MEKAS exempel – Diary Films – Vi ser världen genom hans ögon, hans personliga subjektiva resa genom världen.

Jonas Mekas en av mina favoriter, Jonas Mekas, curator, filmare och författare. Han är en viktig förgrundsgestalt inom den amerikanska Avant – gardefilmen och New American Cinema. Han kämpade för att den smalare konstfilmen skulle bli tillgänglig för en större publik. ”Film became a way of appreciating, almost literally, every second of his life.” Jonas Mekas, filmare, konstnär och poet, född 1922 i den lilla byn Seminiškiai i Litauen där han växte upp på en bondgård. I slutet av andra världskriget satt han och hans bror i ett nazistiskt fångläger i Hamburg. Efter kriget studerade han filosofi vid universitetet i Mainz i Tyskland för att 1949 flytta till New York.

17

Han har sedan 1950-talet varit en förgrundsgestalt inom experimentfilmen, både som filmare, organisatör och språkrör. Han är mest känd för sina dagboksfilmer som bygger på en sorts estetik där han fokuserar på det dagliga livet och det mindre perspektivet. Han filmar mer eller mindre konstant och väljer sedan ut enstaka klipp som han sätter ihop långt senare. Flera kända ansikten från New York syns i hans filmer. Exempelvis; Andy Warhol (som han också jobbat tillsammans med), Yoko Ono, John Lennon, Allen Ginsberg, Norman Mailer, George Maciunas, Salvador Dali och Nam June Paik. 1955 grundade han tidskriften Film Culture. Mellan 1958 och 1975 skrev han om film, och då helst om avantgardefilm, i New York-tidningen The Village Voice. Han grundade distributiosagenturen Film Makers' Cooperative 1961 och var dess president fram till 1980. 1970 inrättade han Anthology Film Archives i New York som idag har över 120 000 filmtitlar i sitt arkiv. Tidigt på våren 1964 filmade han The Brig som från början var en teaterföreställning skriven av Kenneth H. Brown och regisserad av Judith Malina och Julian Beck för The Living Theatre i New York. The Brig blev den sista stora föreställning som The Living Theatre satte upp i New York under sextiotalet. Jonas Mekas filmade hela föreställningen med en handhållen kamera under en natt och sedan klippte hans bror Adolfas Mekas ihop den. Den första versionen var drygt två timmar lång men den klipptes ner till cirka 68 minuter eftersom den i det närmaste var outhärdlig att se. Filmen och föreställningen utspelar sig i ett marinkårshäkte där vakterna med våld och tillmälen bryter ner fångarna. Den svartvita filmen, med sin suggestiva ljudbearbetning, skildrar främst hur en fånge, som spelas av Warren Finnerty, bryts ner till något som i det närmaste kan beskrivas som ett djur. Filmen vann pris för bästa film på dokumentärfilmfestivalen i Venedig 1964. 2005 representerade Jonas Mekas Litauen på Venedigbiennalen. Läs en intervju med Jonas Mekas: Senses of Cinema : http://www.sensesofcinema.com/contents/01/17/mekas_interview.html ”Like the new poet , the new filmmaker is not interested in public acceptance. The new artist knows that most what ´s publicly said today is corrupt and distorted. He knows that the truth is somewhere else, not in the New York Times and not in Pravda. He feels that he must do something about it, for his own conscience, that he must rebel against the tightening web of lies” (Jonas Mekas i boken Naked Lens – Beat Cinema).

18

JOSEPH CORNELL (1903-1973) – USA Samlade skräp på gatorna. Levde ensam, gjorde 3d collage, shadowboxes, representerad över hela världen. Tog redan existerande filmer och satte ihop dem. "[Cornell] spent most of his life in a frame house on Utopia Parkway in Queens, New York, with his mother and his crippled brother, Robert. From there this reclusive, gray, long-beaked man would sally forth on small voyages of discovery, scavenging for relics of the past in New York junk shops and flea markets. To others, these deposits might be refuse, but to Cornell they were the strata of repressed memory, a jumble of elements waiting to be grafted and mated to one another. "In the studio he would sort his finds into their eccentric categories - 'Spiders,' 'Moons,' and so forth - and file them with boxes of his own mementos, like love letters to Jennifer Jones and other movie stars or ballet dancers he'd never met; and from them he made boxes. He would tinker with them for years” Läs mer källa : http://www.artchive.com/artchive/C/cornell.html

På 30 talet pratade man inte om experimentfilm som ett begrepp. Vi har satt titeln. Det fanns inga visningsmöjligheter, ingen distribution. Ett galleri ger en helt annan betydelse, innebörd. Men på 30 talet började MOMA samla på filmer. En egen avdelning för film. MODERNA MUSÈET följde efter. Det var innan 2 a världskiget. Efter andra världskriget pratade man inte om experimentfilm. Det dröjde ända fram till sent 50 – tal tidigt 60 – tal och då i New York och San Fransisco. Sent 60 – tal videon kom. Tog över. TV apparater i gallerierna.

19

Kenneth Anger, Ron Rice och Jack Smith. Sent 50 tal t idigt 60 tal.

Intervju med Kenneth Anger: http://www.sensesofcinema.com/contents/directors/03/anger.html A fragment of the never-completed film, PUCE WOMEN. Filmen ni såg; Puce Moment: "Dress after rhinestone-beaded dress wriggles at the camera. Jonathan Halper's soundtrack blasts with Pink Floyd-style feedback broken by his folkie voice singing lyrics of omnipotence. Yvonne Marquis' face fills the camera. Her eyes look glassy under long, black lashes. Huge black deco earrings swing herky-jerky. She wears heavy, dark eye makeup and coral lipstick. Yvonne raises her dress to fill the camera frame. She's naked and laughing, looking up through the dress at the sky. She drops it over her head and it falls to her toes. Her steps seem unsure and unsteady, and she puts on shoes laid on a pillow. More soundtrack feedback highlights a shot of her makeup table, with its enormous bottle of perfume. The Puce Woman strikes Nazimova poses in front of a mirror as she applies the perfume. She looks at herself again in the mirror to Halper's lyrics. She throws her head back, striking a glamour pose on her puce day bed. The day bed moves. She sighs. The day bed is being taken on a trip. Her eyes roll back in ecstasy and sexual anticipation. Shadows turn light and dark again as though the bed is moving through a passageway. Then she's lying on her porch again. In the background are the Hollywood Hills. Now holding the leashes of her six Rashimov hounds, the Puce Woman surveys her kingdom. From the camera angle, the hounds are on the level of her house. The camera pans up the leashes for a close-up of her hand. The Puce Woman has a petulant and bored expression, like Clara Bow, as her dogs lead her down the steps. Her face fades into the camera as Fini appears in deco lettering." - Bill Landis, Anger Klipp från Kenneth Angers fi lmer på nätet: http://www.subcin.com/anger.html

20

C H R I S M A R K E R – Sans Soleil och La Jetée "I dream of a world where each memory could create its own caption." — Chris Marker

Chris Marker, the most poetic and original of documentarists."—Derek Malcolm, The Guardian Om hans filmer: http://www.frif.com/subjects/marker.html Transkript från Sans Soleil: http://www.markertext.com/sans_soleil.htm Om Chris Markers CD – ROM produktion IMMEMORY : http://www.latrobe.edu.au/screeningthepast/reviews/rev0300/gobr9a.htm ”Marker’s storehouse of images produces a new cosmos of over determined meanings. In this sense, the filmmaker’s game with the documentary film genre becomes more of an ironic analysis of the documentary’s latent tendencies to monumentalize. Marker's approach is more like a kind of evolution than a lofty subliminity, like folding Japanese origami paper, or new digital photo processes, such as the zapping, windowing, linking, and morphing that actually dominate Marker’s more recent works ”.

21

Filmen Forugh Farrokhzad HEMSIDA: http://www.forughfarrokhzad.org För ett par år sedan såg jag en film, ”The House Is Black” som påverkade mig mycket och som jag aldrig kan glömma. Den är gjord av en iransk poet född på trettiotalet i Teheran. ”In 1962, beloved and controversial poetess Forugh Farrokhzad went to Azerbaijan and made this short film on the grounds of a leper colony, presaging in 22 minutes the entirety of the Iranian new wave and the international quasi-genre of "poetic nonfiction." It's a blackjack of a movie, soberly documenting the village of lost ones with an astringently ethical eye, freely orchestrating scenes and simply capturing others, while on the soundtrack Farrokhzad reads her own poetry in a plaintive murmur—this in the same year as Vivre sa Vie and La Jetée. (Chris Marker has long been a passionate fan, as has Abbas Kiarostami, whose The Wind Will Carry Us owes its title and climactic verse to Farrokhzad.) It was the only substantial piece of cinema Farrokhzad ever made. Five years later, having already attained near legendary status in Iran for her writing, she was killed in a car crash at the age of 32, guaranteeing her posthumous fame as a feminist touchstone for generations of angry Persian women. Also on the DVD are two fascinating shorts by Mohsen Makhmalbaf: 1992's Images From the Qajar Dynasty (a kind of research compilation assembled during the making of Once Upon a Time, Cinema), and 1996's The School That Was Blown Away, a rural vignette executed as a kind of realist reconsideration of some of Gabbeh's tale threads. Köp filmen här: http://www.combustiblecelluloid.com/classic/houseblack.shtml

22

ALAIN RESNAIS Natt och dimma Frankrike 1956. Nuit et brouillard. Regi: Alain Resnais. 32 minuter (källa SFI.SE) Natt och dimma är en dokumentärfilm som berättar om nazitidens förintelseläger. Filmen är en kraftfull erinran om att det fasansfulla som hänt kan upprepas om vi inte håller minnet levande och är vaksamma. Filmen växlar mellan färgbilder på det ödsliga lägret Auschwitz och arkivbilder på offren som en gång levde på platsen. Den svenska speakerrösten som ackompanjerar bilderna kommenterar det historiska skeendet och reflekterar över hur vi ska förhålla oss till det som hänt. Filmen är inspelad 1955 och hade svensk premiär 1959. Inför nypremiären 1998 har filmens ljudband restaurerats med utgångspunkt från den svenska speakerinläsning som gjordes 1959. SYNOPSIS : Ten years after the liberation of the Nazi concentration camps, filmmaker Alain Resnais documented the abandoned grounds of Auschwitz. One of the first cinematic reflections on the horrors of the Holocaust, Night and Fog (Nuit et Brouillard) contrasts the stillness of the abandoned camps’ quiet, empty buildings with haunting wartime footage. With Night and Fog, Resnais investigates the cyclical nature of man’s violence toward man and presents the unsettling suggestion that such horrors could come again.

(www.criterion.com)

23

ALEXANDER SUKOROV

Ur filmen Sukorov HEMSIDA : ht tp://www.sokurov.spb.ru/ Om filmen ni såg en liten bit ur Elegy of a Voyage (2001) “People once lived here. I knew them. I believe I lived among them, too. When someone died, we wept. We were afraid that we were becoming fewer. Then we began to move our houses closer to the road. Everyone did so. We all wanted to live close together. No one wanted to live apart. But I can't recall whether it helped us.” Alexander Sokurov (from the author's text to the film) In this film, the artistic transformation of the objects of reality reaches the pinnacle of the author’s alteration of this reality. The author’s thoughts and words anticipate the appearance of visual images crystallised from flickering impressions of reality, composed in a manner that is eloquent yet austere, fantastic yet truthful. In this voyage the names of people and places are alienated: this unfettered dream, a dream about the infinitude of space and time, needs no frontiers or passports. Images of the native land: an altar in a church where a baby is being baptised, surrounded by sombre faces, the familiar landscapes of “abandoned homeland”, the frontier zone – are succeeded by other images: by the glittering lights of a western town at night, by the portrait of a young man, speaking a foreign language and retaining his smile even at a sad recollection. Neither these landscapes nor these portraits convey distinctive marks of today's life, but rather the unchanging generic features of various sources of human existence. Only the director's will leads us to the point of convergence. When, following him through deserted rooms of a museum at night, in old 16th century Dutch paintings we discern and recognise the elusive warmth of life and our eternal yearning for a voyage – so that we may return – to one another. For art alone can give us the unique chance to take part in this cycle. Alexandra Tuchinskay

24

En annan rysk egensinnig regissör:

TARKOVSKIJ: http://www. nostalghia.com/

Och en till av mina favoriter; den holländske fotografen och filmaren Ed van der Elsken: ”As far as the Fifties, Sixties and Seventies are concerned, Ed van der Elsken was one of the great documentary photographers. An exuberant chronicler of his times, van der Elsken's unrestrained passion for life translated into a rapacious, experimental photography. Enormously respected in his native Holland, van der Elsken is little known in Britain (certainly in comparison to American contemporaries such as William Klein or Robert Frank, with whom he is often compared), and this survey exhibition of his work in photography and film, gives the opportunity to appraise his pivotal position between pre-war street photographers such as Weegee and Brassai, and the emotive, ultra-subjectivist photography of Nan Goldin and Larry Clark, that came after him.” Källa: http://www.absolutearts.com/artsnews/2001/08/03/28948.html

Kan jämföras med fotografen och filmaren Robert Frank, född 1924 i Schweiz. Bor numer i New York.

25

Robert Frank Gjorde den första beatfilmen ”Pull My Daisy” 1959 - That crazy feeling in America when the sun is hot on the streets and music comes out of the jukebox or from a nearby funeral, that's what Robert Frank has captured in the tremendous photographs taken as he traveled on the road around practically forty-eig ht states in an old used car (on Guggenhiem Fellowship) and with the agility, mystery, genuis, sadness, and strange secrecy of a shadow photographed scenes that have never been seen before on film. - Jack Kerouac, from his introduction to The Americans. In 1955, the Swiss photographer Robert Frank traveled throughout the United States by car and returned with a bleak portrait of what the American road had to offer. As Kerouac writes in his introduction, Frank's photographs had "sucked a sad, sweet, poem out of America," a sadness found in the forlorn looks of dime store waitresses, funeral attendees, and human faces rendered unrecognizable in the glare of jukeboxes. The slightly offset angles and the blurred focus of many of the photographs suggest the n ervousness and dislocation of the people they capture. Frank dispels any romantic notions of the lingering pioneer spirit of America by presenting a landscape of people and places absent of hope and promise. KÄLLA: http://www.yale.edu/amstud/r66/fr1.html Se hans foton med röstkommentarer till bilderna. BILDSPEL : http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/47/jsp/bildspel.jsp?a=347935&d=1059

26

It is an unknowable odyssey that characterizes our movement into the world of life and consciousness. We are born--torn from the comfort of a warm, dark and profound penumbra and thrust into the sharp shock and pandemonium of a brightly lit operating room, our eyes take on a life of their own, and what they communicate to us and how they communicate to us over the years begins to shape the contours of what we call our psyche, when we are talkin’ prettyfancy, and merely our self when we spend those silent sacred moments each morning before the mirror wondering who, or, what that thing is, that sentient organism with the curious eyes, looking back at us from the reflecting glass. Läs fortsättningen här : http://www-rohan.sdsu.edu/dept/english/textmex/RobertFrank/frankworking.html ANDRA RELATERADE TILL BEATGENERATIONEN: Alfred Leslie, William S Burroughs, Ray Carney, Ginsberg, Jack Smith, Cassavettes. ”Beat means Beatitude, not beat up" - Jack Kerouac "The entire Beat literary movement was based, to some extent, on Keroac's estimate of be-bop as an improvised spontaneous form" - Allen Ginsberg ”Beat has a schizophrenic etymology. There are numerous manifestations of beat culture. The first - and most commonly rec ognized - is of the literary friendships which emerged in '40s New York between poet Allen Ginsberg and author Jack Kerouac, both of whom sought a way in which the written word, and art in general, could express the immediacy of lived experience. They believed that art should express the harshness of life as experienced and the transcendental potentialities of religious and narcotic explorations. Art and life were to become the same, the false distinctions that had thus far separated the two would be transgressed in multiple celebrations. A third figure in this unique friendship was William Burroughs, although he would always deny his position as a beat writer, frequently advocating insurrection and radical-literary deconstruction beyond the exegesis of the poetic vision, nevertheless his path and that of the beats would be entwined in friendship, love, and sex, throughout the rest of their lives.” BRA SIDOR OM CASSAVETTES & INDEPENDENT FILM MM : http://people.bu.edu/rcarney/

27

The Beat Movement on Film A Comprehensive Screening List by Ray Carney, Boston University: http://www.lib.berkeley.edu/MRC/CarneyFilms.html http://www.sensesofcinema.com/contents/00/9/beat.html http://www.sensesofcinema.com/contents/00/9/beat.html Digital video har varit ett stort genombrott inom experimentell film. Nya former av gallerier, installationer och en utveckling av språket och tekniken. Ny teknik, interaktiva installationer. Tips på samtida konstnärer/ konstfilmare

DOUGLAS GORDON WHAT HAVE I DONE - INTERAKTIV SIDA : http://www.hayward.org.uk/whathaveidone/ One of the most prominent artists of his generation, Douglas Gordon is showcased in what have i done at the Hayward Gallery, his first major solo show in London. Gordon's work, which encompasses film, photography, installation, text and sound, explores themes such as temptation and fear, life and death, good and evil, and innocence and guilt, sucking the viewer into a world simultaneously familiar and unfamiliar.

24 Hour Psycho The exhibition begins with 24 Hour Psycho (1993), a slowed-down version of Alfred Hitchcock's 1960 film Psycho. A different take on a familiar classic, it introduces many of the important themes in Gordon's work: recognition and repetition, time and memory, complicity and duplicity, authorship and authenticity, darkness and light. (http://arts.guardian.co.uk/gallery/0,,818576,00.html

28

http://www.billviola.com/ has been making video tapes, architectural installations, sound environments, electronic music performances and works for television for over 30 years. His video installations such as Nantes Triptych 1992 and Five Angels for the Millennium 2001, which are both in the Tate Collection, are total environments that envelop the viewer in image and sound.

Nedan: Från installationen Five Angels for the Millennium (http://www.tate.org.uk/magazine/issue6/fiveangels.htm)

29

En annan favorit : Tony Oursler Som bland annat gjort videoprojektioner på dockor Se hans filmer: http://www.tonyoursler.com/

Amerikanen Tony Oursler (f. 1957) är en av de främsta mediekonstnärerna i vår tid. I sina verk behandlar han kritiskt den allt otydligare gränsen mellan mediesamhällets fantasivärld och verkligheten. Oursler har utvidgat videokonstens metoder och skapat en ny upplevelsemättad konstform där vi rör oss i gränslandet mellan videro, teater och skulpturinstallationer. Den retrospektiva utställningen innehåller verk från åren 1980 till 2005. De äldsta videorna är gjorda i den traditionella tekniken. I sina nyare videoinstallationer har konstnären lösgjort den levande bilden från den traditionella bildrutan och projicerar den på nästan vad som helst, ofta så att han utnyttjar det existerande rummet och arkitekturen. Han fascineras av den nya teknologin och dess möjligheter att imitera mänskliga upplevelser. På olika ytor projiceras huvud som för en högljudd diskussion med varandra eller för sig själva. Grimaserande ansikten tittar fram ur klädbylten. Åskådaren befinner sig mitt bland de förvirrande händelserna i videorna eller blir själv utsatt för blickar, som ett TV-program. Vem iakttar egentligen vem? Tony Oursler ruskar om våra invanda sätt att uppfatta levande bilder. Hans surrealistiska visioner försätter besökaren i ett surrealistiskt tillstånd av förvirring och manar oss att dryfta mediernas och televisionens makt över människors världsbild och personlighetsutformning. Centrala teman blir människans alienation från sin egen kropp och samhällets fragmentering. Tony Oursler har också visat sina videor på de mest överraskande platser utomhus. I utställningen ingår miniatyrmodeller som presenterar projekt för stadsrum som han planerat tillsammans med arkitekter.

30

http://www.paikstudios.com/ By John Hanhardt, Guggenheim Museum ”The Worlds of Nam June Paik is an appreciation of and reflection on the life and art of Nam June Paik. Paik's journey as an artist has been truly global, and his impact on the art of video and television has been profound.To foreground the creative process that is distinctive to Paik's artwork, it is necessary to sort through his mercurial movements, from Asia through Europe to the United States, and examine his shifting interests and the ways that individual artworks changed accordingly. It is my argument that Paik's prolific and complex career can be read as a process grounded in his early interests in composition and performance. These would strongly shape his ideas for mediabased art at a time when the electronic moving image and media technologies were increasingly present in our daily lives. In turn, Paik's work would have a profound and sustained impact on the media culture of the late twentieth century; his remarkable career witnessed and influenced the redefinition of broadcast television and transformation of video into an artist's medium.” Källa; http://www.paikstudios.com/

31

Andra samtida videkonstnärer: Ann-Sofi Sidén (f 1962) är sedan länge en mycket uppskattad konstnär på den internationella konstscenen. De senaste åren har hon haft stora separatutställningar i London, Paris och i Wien. När Moderna Museet nu visar några av hennes viktigaste verk blir det den största presentationen som hittills gjorts av hennes konstnärskap. Med frågor om sårbarhet, kontroll, våld och övervakning nystar Ann-Sofi Sidén bland trådarna i det mänskliga psykets historia. Hon blandar journalistik, spelfilm och vetenskapliga undersökningar som tar form i skulpturala installationer eller rumsskapande videoverk. Ofta dominerar känslan av att befinna sig inom ett system - politiskt, ekonomiskt eller socialt - eller av att befinna sig mellan olika system.

PETRA LINDHOLM http://www.petralindholm.net/

32

LINA SELANDER http://www.linaselander.com/

”My name is Oona”

Swedish avant-garde filmmaker, Gunvor Nelson was one of the central figures in the avant-garde film movement that emerged in the Bay Area in the 60s. Gunvor föddes i Värmland, flyttade till San Fransisco men bor nu åter i Värmland, Kristinehamn. 13 000 träffar på google. Hennes filmer: http://www.canyoncinema.com/N/Nelson.html

Pipilott i Ris t :

www.pipilott irist.net/begin/open.html Född 1962 i St Gallen, Schweiz. Bor och arbetar i Zürich, Schweiz.

33

Biografi "Jag är ett typiskt TV-barn. Jag vet hur det känns när man inte längre kan skilja åt detdär som hände på eftermiddagen i skogen och det, som var på TV efteråt." Pipilotti Rist, videokonstens superstjärna, har formats av populärkulturen ända från sin barndom. Smeknamnet Pipi(lotti), som följt henne ända in i vuxen ålder, kom från Pippi Långstrump. Som barn fantiserade hon om att hon var John Lennons inkarnation. I ungdomen designade hon scener åt de lokala rockbanden och regisserade deras rockvideon. Själv har hon också under en lång tid verkat i gruppen Les Reines Prochaines. Det årtionde då Rist föddes syns på många sätt också i hennes bildkonst: TV, fluxus, popkonst, Beatles och Nam June Paik. Rist använder sig av medhjälpare i sina verk, men hon fungerar själv som producent, regissör, ledare för dramatisering och filmning, och skådespelare. Ibland kan man i hennes videoverk se ett slags överdrivet rollspel eller konstiga bildvinklar, som när kameran är placerad i en handväska eller toalettstol. Nuförtiden har hon förutom video också producerat en mängd installationer, där åskådarens upplevelse måhända blir ännu mera intensiv än via en TV-monitor. Förutom dessa finner man också i hennes produktion arbeten där hon inte alls använt video: texter, olika slags publikationer, videostillbilder, multipler och performancer. Källa och fortsättning: http://www.kiasma.fi/site/pop/pop.php?tid=519&lang=se&mo=

Länkar

http://www.crac.org/ CRAC - Creative Room for Art and Computing - is a digital media workshop located in Stockholm, Sweden. CRAC operates as an interdisciplinary platform, and as an embassy for rethinking how new media can and should be used. TEXTER : http://www.sensesofcinema.com

34

DISTRIBUTION AV EXP FILM http://www.filmform.com/ EUROPEAN DISTRIBUTOR A-Film Amsterdam, Netherlands Tel: +31 (0)20 635 32 35 Email: sales@a-film.nl http://www.re-voir.com/html/artistes.htm http://www.usa.re-voir.com/catalog.html CRITERION http://www.criterion.com/ Kvällskurs/ distans på Karlstads universitet (John Sundholm) 10 poäng: The Moving Image in the Expanded Field of Audiovisuality, http://www.kau.se/utbildning/kurs_detail.lasso?id=KU7163 SE EXPERIMENTELL FILM PÅ NÄTET: http://expandedcinema.blogspot.com/ SVT / KOBRA har lagt ut en del fi lmer på nätet: http://www.pleix.net/fi lms.html På Moderna museet kan man ta del av videokonst på ett videotek. Debatt om bl a videkonst: http://www.konstkvarteret.se/viewtopic.php?p=4480 Cinema in the Gallery http://www.sensesofcinema.com/contents/03/28/salla_tykka_trilogy.html Om Experimentell f i lm länkar : http://www.brightlightsf i lm.com/experimental.html