BÅRJÅS 2002...SISADNO – INNHOLD BÅRJÅS 2002 2002 Å tenke om samisk språk og skrive på lulesamisk Ole Henrik Magga Julevsámegiella Susanna Angéus Kuoljok Lulesamisk språk

SIS

AD

NO

– IN

NH

OLD 2002

BÅ

RJÅ

S 2

002

Å tenke om samisk språk og skrive på lulesamiskOle Henrik Magga

JulevsámegiellaSusanna Angéus Kuoljok

Lulesamisk språk – fra et privat hjemmespråk til et offisielt samisk språk?

Harrieth Aira

Samiskundervisningen ved Ájluovta skåvllå/Drag skoleKurt Tore Andersen, Bjørg Fagernes, Siv Kintel,

Wenche Nergård, Sylvia Nystø, Adele Nystø Ráhka, Solveig Skjelnes og Britt Karin Storvik

Gålmå oahppe ájádusá sámegiela ja sámegiellaåhpadusábirraIngrid Kintel, Sandra Nystø Ráhka, Maria Mikkelsen

«…ja gå tjalmme ij das vuojne, ij ga biellje gulá, de sjevnjut dát ilmme ja hávdde de rahpus…»

– oversikt over Lars Levi Læstadius’ samiskspråklige skrifter med språklige kommentarer.

Anders Kintel

Samiska ortnamn ur kommunikativ aspekt.Olavi Korhonen

Norske stedsnavn i det lulesamiske området – fortellerde om et langt samisk nærvær?

Kåre Tjihkkom

Bårjås ja Porjus.Lester Wikström

Framtida for lulesamisk språk.Jon Todal

BÅRJÅSDiedalasj ájggetjála Árran - julevsáme guovdásjPopulærvitenskapelig tidsskrift fra Árran – lulesamisk senter Kr. 70.-

Julevsámegiella uddni – ja idet?Lulesamisk språk i dag – og i morgen?

31019

36

4447

5773

7888

Julevsámegiella uddni – ja idet? L

ulesamisk språk i dag – og i m

orgen?

BÅRJÅS 2002 BÅRJÅS 2002

Bårjås la diedalasj ájggetjála mij almmuduvvá akti jahkáj Árranis – julevsáme guovdátjis.

Di∫∫gum: Árran julevsáme guovdásj, 8270 Drag/Ájluoktatelefåvnnå: 75 77 51 00. Fáksa: 75 77 51 01. E-poassta: [email protected]: kr 70,- + porto

Dåjmadus la Árran – julevsáme guovdásj, dávvervuorkká: Anne Kalstad Mikkelsen, dávvervuorká pedagogaLars Børge H. Myklevold, dávvervuorká lektur Oddmund Paulsen, dávvervuorká tekn. kons. asp.Dåjmadus ij vássteda ájnegis tjálle vuojnoj åvdås.

Jårggålime sámegiellaj: Kåre Tjihkkom –Árran, Kaia Kalstad, Sigmund Johnsen,Anders Kintel.Gráfalasj hábmedibme: Ronny Hermann,Blikk Sentraltrykkeriet AS, Bodø.Tjuorggam ja tjanádibme: Blikk Sentraltrykkeriet AS, Bodø.Tjuorgos jagen 2002: 500

Almmuduvvam doarjjagijn Sáme kultuvrrafåndas

Gåvvå åvddåbielen: ©Asgeir Kvalvik

© BáhkoISBN 82-7943-010-5

Bårjås betyr «seil», og er et populærviten-skapelig tidsskrift som utgis en gang i åretav Árran – lulesamisk senter.

Bestilling: Árran – lulesamisk senter, 8270 DragTlf: 75 77 51 00. Fax: 75 77 51 01. E-post: [email protected]: kr. 70,- + porto

Redaksjonen utgjøres av museumsseksjo-nen ved Árran - lulesamisk senter:Anne Kalstad Mikkelsen, museumspedagogLars Børge H. Myklevold, museumslektorOddmund Paulsen, teknisk konservator asp.Redaksjonen er ikke ansvarlig for deenkelte forfatteres synspunkter.

Samiske oversettelser: Kåre Tjihkkom –Árran, Kaia Kalstad, Sigmund Johnsen,Anders KintelGrafisk form: Ronny Hermann, Blikk Sentraltrykkeritet AS, BodøTrykking og innbinding: Blikk Sentraltrykkeriet AS, BodøOpplag år 2002: 500

Utgitt med støtte fra Samisk kulturfond

Forsidebilde: ©Asgeir Kvalvik

© BáhkoISBN 82-7943-010-5

Sisadno/InnholdÅvddåtjála ................................ 1

Forord ..................................... 2

Å tenke om samisk språk og skrive på lulesamisk.

Ole Henrik Magga .............. 3

Julevsámegiella.Susanna Angéus Kuoljok ..... 10

Lulesamisk språk – fra et privat hjemmespråk til et offisielt samisk språk?

Harrieth Aira ..................... 19

Samiskundervisningen ved Ájluovta skåvllå/Drag skole.

Kurt Tore Andersen, Bjørg Fagernes, Siv Kintel, Wenche Nergård, Sylvia Nystø, Adele Nystø Ráhka, Solveig Skjelnes og Britt Karin Storvik .......... 36

Gålmå oahppe ájádusá sámegiela ja sámegiellaåhpadusábirra

Ingrid Kintel, Sandra Nystø Ráhka, Maria Mikkelsen ...... 44

«…ja gå tjalmme ij das vuojne, ij ga biellje gulá, de sjevnjut dát ilmme ja hávdde de rahpus…» – oversikt over Lars Levi Læstadius’samiskspråklige skrifter med språklige kommentarer.

Anders Kintel ..................... 47

Samiska ortnamn ur kommunikativ aspekt.

Olavi Korhonen .................. 57

Norske stedsnavn i det lulesamiske området – forteller det om et langt samisk nærvær?

Kåre Tjihkkom .................... 73

Bårjås ja Porjus.Lester Wikström .................. 78

Framtida for lulesamisk språk.Jon Todal ........................... 88

BÅRJÅS 2002

BÅRJÅSDiedalasj ájggetjála Árran – julevsáme dávvervuorkásPopulærvitenskapelig tidsskrift utgitt av Árran – lulesamisk museumKr. 70.-

1999

Dutkam julevsáme guovlon –Forskning i lulesamisk område

2000BÅRJÅS

Diedalasj ájggetjála Árran - julevsáme guovdásjPopulærvitenskapelig tidsskrift fra Árran – lulesamisk senter Kr. 70.-

Læstádianissma – Tjuorvvo jienassjadde giedjegij

Læstadiansimen – Fra en ropenderøst til en voksende blomst

2001 BÅRJÅS

Diedalasj ájggetjála Árran - julevsáme guovdásj

Populærvitenskapelig tidsskrift fra Árran – lulesamisk senter Kr. 70.-

«…hvor de efter gammel Sædvane har færdedes»

sámij duobddága – samiske landskap

Skaff deg de foregående utgivelser av Bårjås

Bårjås er en type publikasjon som ikke går ut på dato over natta, så de foregående utgivelser er derfor like aktuelle. Disse kan du nå bestille.

Bestilling: Árran lulesamisk senter, 8270 DRAGtlf 75 77 51 00. Fax 75 77 51 01.e-post: [email protected] - pris:kr. 70,- + porto

BÅRJÅS 2002 1

De la ájggetjála Bårjås næljádis almmuduvvam. Di∫∫gujiddjijlåhko lassán aktelasj, ja nåv guhkev gå mij oadtjop ruoptusbuorre diedádusájt mijá bargos, de almmudip ájggetjállagav.Gålmmå vuostasj jagijt oattjoj Bårjås ruhtadoarjjagav VuonaGuoradallamrádes. Dán jage le Sámedigge mij buorre mielajnla vaddám doarjjagav Sáme kultuvrrafånda baktu.

Dán jage tebmá le julevsámegiella. Gæhttjalim lip tjuovga-dahttet gielav ja giellabargov moattet guiovlos, degu teorija jaanalyhtalasj dáses ja «rásseruohtsa dáses». Giella le guovdásjoasse ulmutja identitehtas ja iesjdádjadusás. Sámegiella le ajájnas tjoahkkijiddje faktor sáme etnalasj aktisasjvuodas.Sámegiella le aktelasj oarren ságastallamijda, ij dåssju sámijgaskan, ájnat álmmulasj forumijn – rijkkadásen ja bájkálattjat.Giella le dat mij la guodden sáme kultuvran ja identitehtan.Danna le stáhtus nasjåvnålasj giellan, prisihpalattjat la datavta buohta dárogielajn. Gå Divtasvuona suohkan la dállaåhtsåm bessta oassálattjan sámegiela háldadusguovlluj le ajviehka oalle ájnas. Ihkap boahtte ájge oadtjop vásedit dárogi-elak namá álgov, «Divtasvuodna», oadtju álmmulasj stahtu-sav suohkana namman avta buohta dáro namájn. Le aj ájnassáme bájkkenamá bisoduvvi vuojnnusij buvtedijn kártajn jarahtegalbajn. Áttjak la buojkulvissan Divtasvuona suohkan-stivrra mierredam dál gå Gásluovtrahte – mij suog∫á Státtá-tjåhkå tjadá, nammadum nasjonalvárren áttjak – galggá Stát-tárahten nabdeduvvat, de galggi sámegielak namma aj ane-duvvat rahtegalbajn.

Bårjås 2002 álggep tjállagijn Mákká Ole Henrikis; «Sámegi-ela birra ájádallat ja julevsábmáj tjállet». Vuostasj oasen limuhtem vuodulasj ájádallama giela birra. Tjállaga ma∫epoasen giehttu sån tjállemvuohkebargos 1970-lågon ja muhtemgielalasj hásstalusájs maj åvdån uddni lip.

Angéus Guoljoga Susánna tjielggi julevsámegiela vidjurijtuddni, ienemusát Svieriga bielen goappátjagá sijdan ja sijdaålggolin. Suv tjálos válldá åvddåsis julevsámegiela åvddåni-mev ja vidjurijt uddni, gudi li giellaaddne ja makkir aktijvuo-dajn. Angéus Kuoljok hæjttá tjielggidusájn makkir akadema-lasj bargo gávnnuji julevsámegiela birra.

Ájra Harrieth la tjállám viehka informatijvalattjat julevsá-megiela vidjurijs. Sån la analyserim faktorijt ma li bájnnámgiela vidjurijt gålmån sierra histåvrrålasj ájggegávdan sebru-

dakvidjurij ma målsudi. Ma∫emusát merustallá sån ma viert-tiji gávnnut vaj julevsámegielan la boahtte ájgge.

Sæmmi ájnas gå dádjadibme teorija ja analysjssa baktu lebæjválasj praktihkalasj giellabarggo. Ájluovta skåvlå rektorij jaåhpadiddjij tjállaga baktu oadtjop giellabargov lagábut gehtja-dit. Oadtjop gullat gåktu sámegiellaåhpadibme organiseriduv-vá skåvlån, makkir gássjelisvuodaj ja hásstalusáj åvdån li. Vij-dábut buktep åvddån gålmmå håla majt skåvlå nuorajskåvllå-oahppe adnin soames giella- ja skåvllåkonferánsan. Viehkaájnas la gulldalit nuoraj vuojnojda ma guosski giellaj ja åhpa-dibmáj, sij li gudi galggi hábmedit giela boahtte ájgev.

Moadda giellaguoradalle i tsuojggim man ájnnasa Læsta-diusa Lars Levija sámegielak tjállusa li årrum sáme tjállem-giela åvddånibmáj (gehtja buojkulvissan Mákká tjállagav).Ginntala Anders la válldám åvddåsis Læstadiusa tevstajt jabuktá tevstaj sisanov aktan gielalasj javllamusáj.

Tebmá mij moaddásij mielaav giddi le sáme bájkkenamá.Korhonena Olavi tjállá bájkkenamáj birra ma guosski mannu-lagájt. Tjihkkoma Kåre giehtadallá soames dáro bájkkenamájtSálto guovlojn maj álggo soajttá årrot sámegiella.

Wikströma Lester subtsas tjállgines nåv gå Bårjjåsa (bájkkeSvierigin) åvddånime birra, lavnnjegoade rájes el-fábmosta-sjåvnå rádjáj aktan sáme bájkkenamáj birra lahkusin. Moattejage dievnasusán oahpástuváj sån aj Uhtsi Pávllusijn, vuoss-tálasstempoehtta guhti aj vattij juojddáv vidtjumijda sáme-giela åvdås. Oahpástuvvap aj Uhtsijn tjálle tjalmij baktu.

Bårjås 2002 hiejttep tjállagijn Todala Jonas dan birra masimoassásij miella le gitta; namálattjat «Julevsámegiela boahtteájgge birra» Sån vuoset giella Divtasvuonan målsoduváj sáme-gielas dárogiellaj ma∫∫nenagi gitta 1980-lågo ma∫∫negæhtjáj.1989 álggin muhtem æjgáda barggat vaj giellamålssom jårgij-duvvá. Todal ij diehttelis máhte tjielgga vásstedit gatjálvissaj jus«julevsámegiella rijbbá», valla adná da dáhpádusájn 1980-lågoma∫∫negietjes li buorre loabádusá giela boahtte ájggáj.

Todala Jona positijvalasj dádjaduásj julevsámegiela boaht-te ájges hiehpá buoragit Bårjås 2002 ållit. Doajvvop Bårjåsmáhttá årrot unnes væhkátjin julevsámegielav nannitjit.

Lars Børge H. Myklevold,dávvervuorkkálektur/dåjmadiddje

Åvddåtjála

2 BÅRJÅS 2002

Så foreligger tidsskriftet Bårjås for fjerde gang. Antall abonnen-ter øker jevnt og trutt, og så lenge vi får positive tilbakemel-dinger på vårt arbeide vil vi fortsette å publisere tidsskriftet. Detre første årene fikk Bårjås økonomisk støtte fra Norges Forsk-ningsråd. I år er det Sametinget som velvillig har gitt oss støttegjennom Samisk kulturfond.

Årets tema er det lulesamiske språket. Vi har forsøkt å bely-se språket og språkarbeide fra forskjellige innfallsvinkler, bådefra et teoretisk og analytisk nivå og fra «grasrotplan».

Språket er en sentral del av et menneskes tilhørighet og selv-forståelse. Det samiske språket er også en viktig samlende faktorfor det samisk etniske fellesskapet. Samisk språk er stadig kilde tildebatt, ikke bare internt i de samiske samfunn, men også i offent-lige fora – nasjonalt og lokalt. Språket er et bærende element isamisk kultur og identitet, og har i dag status som nasjonaltspråk, i prinsippet på lik linje med norsk. At Tysfjord kommunenå har søkt om å bli innlemmet i forvaltningsområdet for samiskspråk er av meget stor betydning. Kanskje vil vi i framtida også fåoppleve at opprinnelsen til navnet Tysfjord – det samiske navnet«Divtasvuodna» – får offisiell status som navn på kommunen, pålik linje med det norske. Det er også viktig at samiske stedsnavnbevares gjennom synliggjøring på kart og vegskilt. Nylig har foreksempel de folkevalgte i Tysfjord kommune avgjort at når nåKjøpsvikvegen – som går gjennom det nylig kårede nasjonalfjel-let Stáddá /Stetind – skal omdøpes til Stetindvegen, skal også detsamiske navnet benyttes på vegskiltene.

Vi innleder Bårjås 2002 med en artikkel av Ole Henrik Mag-ga; «Å tenke om samisk språk og skrive på lulesamisk». Førstedel av artikkelen inneholder noen grunnleggende betraktning-er omkring språket. I andre del av artikkelen forteller han omdet rettskrivningsarbeidet som ble gjort på 1970-tallet, og endel språklige utfordringer vi står ovenfor i dag.

Susanna Angéus Kuoljok beskriver det lulesamiske språ-kets situasjon, hovedsakelig i Sverige, både i og utenfor hei-men. Hennes artikkel tar for seg utviklingen og vilkårene forlulesamisk i dag, hvem som bruker språket og i hvilkesammenhenger det brukes. Hun gir også en redegjørelse forspråkarbeid og -forskning, samt en oversikt over hvilke aka-demiske avhandlinger som finnes om lulesamisk språk.

Harrieth Aira har skrevet en meget informativ artikkel omsituasjonen for det lulesamiske språket. Hun har gjort en analy-se av faktorer som har påvirket språkets stilling i tre forskjelli-ge historiske faser med skiftende samfunnsforhold. Hun

avrunder med å gi ei vurdering av hvilke forutsetninger sommå være til stede for at lulesamisk språk skal ha ei framtid.

Like viktig som teoretisk og analytisk forståelse av språket,er det daglige praktiske språkarbeidet. Gjennom artikkelen frarektorene og lærerne ved Ájluovta skåvllå/Drag skole får vi etinnblikk i språkarbeid på nært hold. Vi får presentert hvordansamiskundervisninga ved skolen er organisert, og hvilke pro-blemer og utfordringer man står ovenfor. Videre gjengir vi treinnlegg som ungdomsskoleelever ved skolen framførte på enspråk- og skolekonferanse. Det er svært viktig å lytte til ung-dommenes synspunkter til språk og opplæring, det er de somskal forme det samiske språkets framtid.

Mange språkforskere har påpekt hvor viktige Lars LeviLæstadius sine samiskspråklige publikasjoner har vært forutviklinga av et samisk skriftspråk (se for eksempel Magga`sartikkel). Anders Kintel har grepet fatt i Læstadius tekster oggjengir innholdet i tekstene med språklige kommentarer.

Samiske stedsnavn er et tema som opptar mange. OlaviKorhonen skriver her om stedsnavn som har med kommuni-kasjon og samferdsel å gjøre. Kåre Tjihkkom behandler etutvalg norske stedsnavn i Saltenområdet, som med sannsyn-lighet kan ha samisk opphav.

Lester Wikström forteller i sin artikkel blant annet om utvik-linga av stedet Porjus (samisk: Bårjås) i Sverige, fra å være en«hållkåta» til å bli en kraftstasjon, samt de samiske stedsnavne-ne i området. Gjennom sin mangeårige tjeneste i Porjus ble hankjent med Paulus Utsi, en «protestpoet» som også ytte et viktigbidrag i kampen for samisk språk. Vi blir også presentert forUtsi gjennom forfatterens øyne.

Vi avslutter Bårjås 2002 med en artikkel av Jon Todal somomhandler det «alle» er opptatt av; nemlig «Framtida for lulesa-misk språk». Han viser at fram til slutten av 1980-tallet foregikkdet et gradvis språkskifte i Tysfjord – fra samisk til norsk. I 1989begynte en del foreldre arbeidet for å snu språkskiftet. Todalkan selvfølgelig ikke gi noe entydig svar på et spørsmål som«vil lulesamisk overleve», men mener at det som har skjeddsiden slutten av 1980-tallet lover godt for framtida for språket.

Med Jon Todals positive oppfatning av framtida for lule-samisk språk, passer det bra å runde av Bårjås 2002. Vi håperat også Bårjås kan være et lite bidrag til å styrke det lulesa-miske språket.

Lars Børge H. Myklevold,museumslektor/redaktør

Forord

BÅRJÅS 2002 3

ligvis betyr de ytre rammer meget.Men vår egen innstilling er den allerviktigste. Vi må rett og slett ville noe.Det er selve kjernen. Det tradisjonellesamiske samfunnets styrke for språk-

utviklingen lå nettopp i den uuttaltefaste vilje, og at det ikke fantes mangevalg. Det er derfor samisk har over-levd. I dag fins det mange valg og vimå bevisst bestemme oss for noe. På

Å tenke om samisk språk og å skrive på lulesamiskBevaring og utvikling av desamiske språkene er avhengigav en rekke faktorer både påsamfunnsnivå, gruppenivå ogpå individnivå. Alf IsakKeskitalo (1980) var en avde første her i landet til åpeke på faktorer som påvirkerde samiske språkenes stilling.I Sverige har KennethHyltenstam, ChristopherStroud og Mikael Svonni(1999) identifisert alt i altrundt 40 variable som spilleren rolle for overlevelsen avsamisk. Demografi, lovgiv-ning, faktisk bruk og status ernøkkelordene i diskusjonen avslike variable.

Ole Henrik Magga

To av de viktigste ting som virker innpå språkets bevaring og utvikling, erhvordan vi tenker om språket oghvordan vi skriver språket. Det ernemlig først og fremst våre egne valgsom avgjør språkets framtid. Natur-

I det tradisjonelle samiske samfunn fantes ikke mange språkvalg slik som i dag.Foto: Samemisjonens arkiv/Árran fotoarkiv

4 BÅRJÅS 2002

den andre siden har vi tilgang tilskriftspråket, som er et mektig verk-tøy om det brukes rett.

Å tenke om samiskog på samiskSamiske organisasjoner har gjentattom og om igjen at de samiske språ-kene er viktige å bevare og å utvikle.Men de har aldri sagt akkurat hvorviktig språket egentlig er. Enkeltre-presentanter, ja endog organisasjons-ledere, har ikke alltid selv fulgt opporganisasjonenes politikk i sin egenhverdag. Og fra enkeltpersoner innensamenes rekker får man etter hverthøre at språket kanskje ikke er så vik-tig likevel. Vi som arbeider med språ-ket i undervisning og forvaltning, blirstadig mer usikre på om vi tør å stå pånoen linje i språkspørsmålet ut overdet å undervise dem som frivilligsøker utdanning. Det er mange fakto-rer som påvirker de samiske språ-kenes framtid. Men nettopp denneusikkerheten er antakelig den allerviktigste enkeltfaktor. Og den trekkerfor tiden i gal retning med tanke påspråkenes framtid.

Alle språk er likeverdige. De erkomplekse, logiske systemer som harsamme potensiale til å uttrykke altsom mennesker kan oppfatte og ten-ke, forutsatt at de får anledning til åbrukes og utvikle seg naturlig i etsamfunn. Språk er ikke organismersom vokser, eldes og dør av seg selv.Tvertimot er deres utvikling, tilbake-

gang og eventuell død alltid knyttet tilsamfunnet de brukes i og vilkårene isamfunnet. Samisk er tradisjonelt etspråk for nøyaktig registrering avbeskaffenhet, bevegelser og prosesser.I dag står vi overfor nye utfordringerder samisk skal vær et redskap forutvikling av et globalisert samfunn.Språket er altså knyttet til samfunnetpå en uløselig måte. Nettopp derfor erdet så viktig hva samfunnet foretarseg og hvilke «bilder» det formidlerav dem som bruker samisk.

Språket er en så viktig del av per-sonligheten og åndsevnene til et men-neske at respekt for en person ogsåmå innebære respekt for personensspråk. Å krenke språket er å krenkepersonens menneskeverdighet. Å be-grense et menneskes aktivitet pågrunn av vedkommendes språk er åkrenke vedkommendes rett til sam-funnsdeltagelse, som i seg selv er engrunnleggende menneskerett. Vi harmange eksempler på samer som harkastet bort 7-8 år av sitt liv i skolenuten å lære å lese og skrive. At mangeav dem senere i livet har lært å lese ogskrive viser at det ikke har vært noegalt med deres evner. Omfanget avskadene som tidligere tiders språkpo-litikk har påført samer, er så langtikke blitt nærmere undersøkt.

Å få kommunisere på et språk manbehersker sikrer retten til å kunne iva-rata ens interesser i samfunnet, bådeinnen ens egen lokale samfunnsgruppe,innen landet som helhet og overforlandets forvaltning, domstolsapparatog politiske system. At samisk språk

ikke har hatt noen status over lang tidhar vært hårdt merkbart for enkeltin-divider av samer. Svært mange harlidd under dette, både under skole-gang og oppvekst. Det fins et stortantall analfabeter i den samiskebefolkning som ikke leser godt på noespråk og som slett ikke kan skrive pånoe språk. Slik har en språklovgiv-ning også begrenset verdi fordi for-valtningen i stor utstrekning basererseg på skrevne dokumenter. Den ska-den som allerede er påført enkeltmen-nesker, kan lovgivningen derfor ikkebøte på.

Språket utvikles best ved at detanvendes i forvaltning, forskning,undervisning og i politisk arbeid. Bru-ken er egentlig den eneste sannespråkrøkt. Det er avgjørende at detfinnes fora hvor samisk språk er kom-munikasjonsmiddelet. Samisk er blittholdt utenfor samfunns-utviklingen ien periode hvor svært mye nytt erintrodusert av hjelpemidler, teknik-ker, matarialer, fenomener og tenke-måter. Hvis samisk språk skal være etfullverdig alternativ til andre språk,må derfor så mange som mulig avlivets områder kunne omhandles påsamisk for alvor - og ikke bare i formav tolkning fra norsk til samisk. Baretolkning og oversetting vil i lengdenbety undergang for språket. I noenfora er man ennå ikke kommet sålangt en gang at det er lov å snakkesamisk.

Å kreve kunnskaper i norsk er enselvsagt ting. Like selvsagt er det åundervise på norsk. Der er det en

BÅRJÅS 2002 5

annen og sterkere vilje som rår. Åundervise på samisk, som er nødven-dig både av hensyn til samisktalendeog av hensyn til språket selv, møtesderimot ofte med liten forståelse. Ipraksis skjer det som regel slik at omdet fins én elev eller én deltager på etmøte som ikke kan samisk, må altforegå på norsk. Samisktalendes retttil eget språk og samisk språks rett tilutvikling teller i praksis svært lite.Dette er ikke holdbart. Det må utviklesen grunnleggende ny forståelse for atbruk av samisk er nødvendig, og at desom bruker samisk er i sin fulle rett.

Den offisielle politikken at samerskal være tospråklige er begrunnetmed at samer skal ha tilgang til lan-dets hovedspråk. Det er i seg selv rettog riktig. Men i lengden fører det til etparadoks: Nemlig at man ikke behø-ver å ha noen samiskspråklige fora ogsamisk språk vil utarmes sakte mensikkert. I den offentlige debatten bru-kes allerede argumentet om at «alleskal jo kunne norsk ifølge skolepla-nen» mot bruk av samisk på møter.For individet vil slik tospråklighetetterhvert ha den virkning at folk ten-ker på norsk og deretter oversetter tilsamisk. Samisk blir et kalkert språk pånorsk. Dette vil samtidig bli et alvorlighinder for kommunikasjon medsamer i andre land og slik vil detsamiske fellesskapet brytes opp. Vi serallerede noen av disse tendenser.

Forskjellene mellom mange av desamiske språk er såvidt stor at mankan betegne disse som virkelig atskiltespråk. Både sørsamisk, lulesamisk og

nordsamisk har egne skriftspråk. Der-for er det rimelig å snakke om tresamiske språk i Norge. Så må detunderstrekes at forhistorien og forut-setningene for de tre språkene ermeget forskjellig. Hvert av språkenemå utvikles ut fra egne forutsetninger.Dette er særlig viktig å huske i under-visningssammenheng.

Å skrive lulesamiskÅrene 1973-1978 ledet jeg arbeidetmed revisjon av de samiske rettskriv-

ningene i Norge, Sverige og Finland(se Magga 1994). Derfor har jeg tenktmye på betydningen av skriftspråket.Nå, et kvart århundre senere, kan detvære interessant å kaste et blikk pådet lulesamiske skriftspråket igjen.

Bokstaver og staveprinsipper eroppfunnet av mennesker og vokserikke vilt i naturen. Samisk er i sannhetblitt velsignet med altfor mange skrive-måter. I lulesamisk har det i praktiskbruk vært en 3-4 ulike rettskrivningerog ennå flere for mer teoretisk bruk.Den første boken som var skrevetdirekte på samisk, og altså ikke over-

Språket utvikles best ved at det brukes. Undervisning fra studio på Árran. Foto: Oddmund Paulsen, ©Árran

6 BÅRJÅS 2002

satt fra noe annet språk, var på lulesa-misk og ble trykket i 1839. Forfatterenvar Lars Levi Læstadius og boken het

Hålaitattem Ristagasa ja Satte almatja kaskan(Samtale mellom en kristen og et van-lig menneske). Det var en liten bok på

21 sider. Men Læstadius ga ut i alt 4bøker på lulesamisk og den største avdem var en bibelhistorie med tittelen

Det lulesamiske skriftspråket er utviklet på bakgrunn av arbeid med bibeloversettelser og religiøse skrifter. Siste skudd på stammen ernyoversettelsen av Det Nye Testamentet i 2000. Her er arbeidsgruppa samlet utenfor Helland kirke lanseringsdagen.Foto: Oddmund Andersen, ©Árran

BÅRJÅS 2002 7

Tåluts Suptsasah, Jubmela pirra ja Almatjipirra (Gamle berettelser, om Gud og ommennesker) på hele 259 sider (Læsta-dius 1844). Den kjente lappolog JustQvigstad (1898) uttalte i sin tid at den-ne boken er den første som man kanfinne en ekte samisk ånd i. Læstadius'utgivelser danner virkelig en milepæl iden samiske litteraturens historie. Ogfor rettskrivningen dannet de en nyskole kalt «det nordlapska skriftsprå-ket», eller populært også «kåtalap-skan», fordi den var så mye nærmeredagligspråket enn «det sydlapska bok-språket» som var brukt i de gamleoversettelser i Sverige fra 1740-åreneog utover til bibeloversettelsen i 1811.

K.B. Wiklund videreførte og om-formet Læstadius´ rettskrivning ogslik ble et «rent lulelapskt skriftspråk»til. Det ble i Sverige brukt som fellessamisk skriftspråk fra året 1899. Denfikk stor betydning først og fremstsom grunnlag for skriving av steds-navn på skilt og kart over hele Sveri-ge. I sin klassiske «Lärobok i lapskaspråket» fra 1915 brukte Wiklund «enmera noggrann och ljudenlig stafning...än hvad som är möjligt att använda iför lapparna själfva afsedda böcker».Wiklunds skriftspråk kunne godt hablitt – ja, kanskje rent av burde ha blitt– fellesskriftpråket for lulesamisk ognordsamisk. Det var beklagelig at såikke skjedde. Årsaken lå i de politiskeomstendigheter, men også i tilfeldig-heter. Etter 2. verdenskrig ble KonradNielsens (1926) ortografi for nordsa-misk valgt som grunnlag for densåkalte Bergsland/Ruong-rettskriv-

ningen (Bergsland og Ruong 1947),som også ble brukt for lulesamisk framtil 1977. Årsaken til dette valget varvisstnok at Björn Collinder ikke kunnekomme til et bestemt møte. I forordettil Nils Eric Spiiks grammatikk fra 1977er det redegjort for spåknemndas valgav rettskrivning slik: «Vad gäller orto-grafin har den lulesamiska språknämn-den enats om att grammatiken skallfölja Bergsland/ Ruongs system i storadrag med vissa undantag, (...) Orsakentill vårt ställningstagande beträffandeavvikelserna är många, men det vikti-gaste är att vi vill ta hänsyn till det sto-ra flertalet lulesamisktalande, som ald-rig accepterat de särskilda tecken, somanvänts i det samiska skrivsystemet desenaste åren». Det siste gjaldt de«samiske» bokstavtegn ∏, Ω, ª osv. Meddette var i praksis forsøket på å skapeet felles skriftspråk for nordsamisk oglulesamisk blitt umulig.

På norsk side var det lenge åpenbarinteresse blant lulesamer å bruke dennordsamiske rettskrivning som grun-nlag, og den ble faktisk brukt i avisenSámi Áigi i lang tid til å skrive lulesa-misk. I 1982 ble Spiiks system revi-dert. Ved den anledning ble jeg selvspurt til råds av lulesamer i Norge omman burde følge Spiiks opplegg ellerdet nordsamiske opplegget. Jeg kunneikke anbefale at man skulle bryterettskrivningssamarbeidet med lulesa-mene i Sverige, fordi det ville ha split-tet lulesamisk på en svært uheldigmåte. Det vesentlige innholdet i revi-sjonen som fulgte var at det sk. «stadi-emerket» (en apostrof oppe i linjen)

som hadde vært brukt i Bergsland/Ruong-systemet, ble erstattet av for-dobling av det andre leddet i konso-nantforbindelser, altså jávrre (nomina-tiv, altså ikke jáv’re som hos Spiik før).Opplegget ble så godkjent av Språk-nemnda i 1982 og i 1983 av Samekon-feransen. Lulesamisk rettskrivning bleså godkjent av Kultur- og viteskaps-departementet i Norge ved rundskrivav 29. 5. 1987.

Mange hadde nok kanskje trodd atden gamle drøm om et fellessamiskskriftspråk for alle hoveddialektene,eller i det minste for lulesamisk ognordsamisk, skulle gå i oppfyllelse i1970-årene. Avstanden mellom disseer fonologisk ikke større enn at detskulle ha latt seg gjøre. De språkligesærtrekk var tidligere løst for lulesa-misk med samme ortografiske systemsom i nordsamisk uten særlig storeproblemer. Nordisk Sameråd haddelangt på veg fra 1971 forutsatt at lule-samisk og nordsamisk skulle kunneha samme stavesystem. Språknemndaprøvde den muligheten, men lyktesaltså ikke. Årsakene til det var mange,blant annet de historiske forhold.Kanskje skjedde det igjen litt tilfeldig.Men de språklige hindringer var ikke,og er ikke, de største av dem.

Forholdet til sørsamisk er språkligsett meget vanskeligere å løse. For detførste er vokalinventaret mye større isørsamisk enn i lulesamisk. Særliggjelder det når man med vokaltegne-ne markerer motsetningen mellomfremre og bakre lyd i sørsamisk som iordformene båateme «kommet» og båe-

8 BÅRJÅS 2002

teme «det å komme». Den løsning somnå brukes i sørsamisk, kan selvsagtbrukes også i lulesamisk med noenforenklinger. Spørsmålet ville foreksempel være om man i lulesamiskbør skrive båahtam og båahtem eller båeh-tam og båehtem, eller om man burdeinnføre en forskjell som ikke fins ilulesamisk selv og skrive båahtam ogbåehtem etter sørsamisk mønster. Kon-sonantsystemet er på sin side rikere inord enn i sør. Prinsippielt kan ogsådet løses. Någjeldende sørsamiskekonsonantsystem ville nok bli noksåkomplisert ved en utvidelse slik at dettas hensyn til lulesamisk. Mens det isør for eksempel bare er to størrelser åskille mellom i konsonantgruppermed og uten preaspirert annet ledd,som i aaltoe og saelhtie, har lulesamiskfire størrelser álldo - áldo og sállte - sálte.Det er mulig å overføre det lulesamis-ke system til sørsamisk: aalldoe vs. saell-tie, mens det sørsamiske system forlulesamisk ville ble mer omstendelig,men ikke umulig: aallto≈aalto saallhti≈saalhti. Rettskrivning i trang mening(det vil si hvordan lydene gjengis iskrift) ville nok være mulig å få til fel-les for lulesamisk og sørsamisk. Der-imot strander utvikling av et fellesskriftspråk i vid forstand på vanskerpå grunn av ulikheter i ordforrråd,bøyningsformer og avledningsformer.

Den lulesamiske og sørsamiske rett-skrivning har en stor fordel i at de stortsett kan skrives på enhver datamaskin.Unntaket er likevel ng-lyden i lulesa-misk. Den skrives enten som n medaksenttegn over eller som ∫.

Den er vanskelig tilgjengelig pådatamaskin og burde derfor betegnespå annen måte, f. eks. slik Wiklundgjorde det med bostaven ñ som ispansk, en bokstav som fins i allemaskiner. En annen ting er at manikke har greid å enes i bruken avnorsk resp. svensk ø, æ og ö, ä i lulesa-misk og sørsamisk. Det burde væremulig. Språknemndas kompromissvar æ og ö for sørsamisk, men de somtrykker bøker bryr seg åpenbart ikkeom det. I Sverige brukes ä i lulesamiskog i Norge æ.

I bøyningsverket har man i lulesa-misk sløyfet -t som merke for flertall iverb og substantiver og som merkefor 2. person i verb. Dette er et valgsom lar seg forsvare utfra dagensspråk. Mange skriftspråk (som foreksempel fransk) tar dog vare påendelser selv om de ikke uttales leng-er i dag. Det kan ha både fordeler ogulemper.

En felles rettskrivning for sørsamisk,lulesamisk og nordsamisk (enaresa-misk burde også være mulig å få med)ville ha store fordeler for dem som villære seg flere samiske språk. Og i dagfins det mange med familiebånd tilflere samiske språk. Når stavingennoen ganger er «omvendt» mellom foreksempel lulesamisk og nordsamisk, erdet en ekstra vanskelighet. Eksempel-vis skrives ordet for «sky» balvva i lule-samisk, og balva i nordsamisk, somgrunnform. I eieformen skrives ordetbalva i lulesamisk, og balvva i nordsa-misk. Man kan selvsagt lære det, mendet krever en ekstra innsats.

Det vektigste argumentet for et fel-les skriftspråk for lulesamisk og nord-samisk ligger i den litterære utvikling-en disse språkene. Her behøver nord-samisk støtten fra lulesamisk – ogomvendt. Tross alt er likhetene sågjennomgående i ordforråd, bøyning-er og avledninger at en felles base vil-le være en styrke og den kunne utvik-les i fellesskap. Men det burde gjøreshelt bevisst og balansert. Jeg tror ikkelulesamisk ville bli ha blitt negativtpåvirket av et slikt felleskap.

Noen har tatt til orde for enda enrevisjon av rettskrivningene. Skulleman først foreta en revisjon, måtte detvære for å oppnå to ting. Det førsteville være å få samme stavesystem ialle samiske språk. Det andre måttevære for å kunne skrive samisk på enhvilken som helst skrivemaskin ogdatasystem. Da måtte man troligbasere seg på bokstavinventaret i eng-elsk. Begge deler ble forsøkt oppnåddi 1973-78 uten resultat. Forutsetning-ene for å lykkes bedre i dag er velneppe blitt så meget større enn dengang. Derfor har jeg selv ikke stiltmeg i spissen for nye revisjoner. Enrettskrivningsendring er et tungt pro-sjekt. Man må tenke seg grundig omfør man eventuelt setter i gang medslikt.

Den samiske språksituasjonen erfremdeles full av mange og storeutfordringer. Og jeg er sikker på atutfordringene ikke vil bli mindre medtiden, heller tvertom.

BÅRJÅS 2002 9

Ole Henrik Magga: «Ájádallat sámegiela vidjurijt ja tjálletjulevsámegiellaj»Guokta ássje ma li ájnnasabmusa ja guosski giellasuodjalibmáj ja -åvddånahttemij li gåktumij gielav usjudallap ja gåktu mij gielav tjállep. Mijá ietjama giellaadno le dat mij mierretjus mijá giella galggá viessogiellan bissot.

Giella le ålles ja logihkalasj systebma man báktu ulmutjijda le máhttelis tjielggit ietjasdádjadusájt ja ájadusájt, valla vuodon dasi le giela adno ja åvddånahttem luondulattjatsebrudagán. Giela åvddånahttem le tjanádum dan sebrudahkaj gånnå giella aneduvvá ja dangielladilláj mij la sebrudagán. Jus ulmutja doajmma sebrudagán la giellagássjelisvuohtajtjanádum, de nævrru ulmutja máhttelisvuohta sebrudagán doajmmat. Gielalasj guládallamietjat gielan le ájnas gå galga ietjat ássjijt sebrudagán várrit.

Giella åvddån buoremusát gå aneduvvá háldadusán, guoradallamin, åhpådusán ja aj politih-kalasj bargon. Gå le akta oahppe jali oasseváldde gut ij sámegielav máhte de dárogiella aneduvvá.

Jus sámegiella viesso giellan galggá bissot de giella viertti aneduvvat nav moatten dåj-man iellemin gå máhttelis.

Sieradusá sámegiellasuorgij gaskan li stuore ja mij javllap miján li gålmmå sámegielaVuonan; oarjjelsámegiella, julevsámegiella ja nuortaksámegiella. Da gålmmå giela li aj sierratjállemgiella. Moaddasin lij doajvvo aktisasj sáme tjállemgiellaj 1970 jagijn.

Histåvrålasj vidjura lidjin ienep gå gielalasj hieredusá oarren gå dat ij lim tjádadahtte.Låsemus vuodovuojno aktisasj tjállemgiellaj julevsámijda ja nuortaksámijda le girjálasj

åvddånahttem dan guovten gielan. Da giela libá sjimoga bágoj-, såjådimij- ja suorgudisájhárráj ja aktisasj vuodo luluj gievrrudahkan, ja aj aktisasj åvddånahttem luluj máhttelis.

1970 jagijn gæhttjaladdin tjállemvuogev rievddadit vaj lulun oadtjot avta lágásj stavval-systemav gájkka sámegielajn. Ja gæhttjaladdin aj gielav rievddadit nav vaj luluj máhttelistjállet sámegielav juohkka lágasj datamasjijnan. Dalloj ettjin vuorbástuvá, ij la ga dalla dillerievddam dan hárráj.

Sámegiela dilen li ajn moadda ja stuorra hásstalusá, hásstalusá ma e unno boahtte ájggáj.

Litteratur:Bergsland, Knut 1982: Sydsamisk

grammatikk. Oslo, KárásjohkaHyltenstam, K., Stroud, C., & Svonni,

M. 1999: Språkbyte,språkbevarande, revitalisering.Samiskans ställning i svenskaSápmi, i Hyltenstam, Kenneth(red.) (1999): Sveriges sju inhemskaspråk - ett minoritetsspråksperspektiv.Studentlitteratur, Lund, Sverige.

Keskitalo, Alf Isak 1980: The status ofthe Sami Language. I Einar Hauge,J.Derrick McClure og DerickThomson (red): Minority languagesToday

Læstadius, Lars Lewi 1844: TålutsSuptsasah Jubmela pirra ja Almatjipirra. Hernösand.

Læstadius, Lars Lewi 1839: HålaitettemRistagasa ja Satte almatja kaskan.Hernösand.

Magga, Ole Henrik 1994: Hvordan dennyeste nordsamiske rettskrivningenble til. Festskrift til Ørnulf Vorren.Tromsø Museums SkrifterXXV, TromsøMuseum Universitetsmuseet.

Nielsen, Konrad 1926: Lærebok i lappiskRuong, Israel og Knut Bergsland 1947:

Rettskrivning for det fellessamiskebokspråket

Spiik, Nils Eric.1977. Lulesamiskgrammatik. Luleå

Qvigstad, Just 1898: Uebersicht dergeschichte der lappischensprachforschung. Suomalais-ugrilaisen seuran aikakauskirja XVI,3.Helsingfors

Wiklund, K.B. 1915: Lärobok i lapskaspråket. Uppsala: A.-B. AkademiskaBokhandeln

Forfatteren

Ole Henrik Magga er født 12. august 1947. Han var den første Sametingspresi-dent i Norge i perioden 1989-1997. Han har lang erfaring i arbeidet medurfolksspørsmål og er i dag leder av FNs Permanente Forum for Urfolkssaker.Han har utdanning i realfag og doktorgrad i samisk språkvitenskap og er i dagprofessor ved Sámi Állaskuvla/Samisk Høgskole i Guovdageaidnu/Kautokeino.

e-post: [email protected]

10 BÅRJÅS 2002

Julevsámegiella

Julevsámegiela guovdásjbájkkeSvierigin le Sirges, Jåhkågasska,

Duorbun, tjielde Jåhkåmåhkekomuvnan ja Unna Tjerusj,

tjärro Jielleváre jali Váhtjerakomuvnan, ja de VuonanDivtasvuona ja Hábmera

komuvna. Máhttá aj árjepluov-sámegielav (mij muhttijn aj

gåhtjoduvvá bidumsámegiellan)julevsámegielajn aktidit ja jus

sihtá julev-árjepluovsámegiellan(jali julev-bidumsámegiellan)

gåhttjot. Árjepluovsámegielan ijle ietjas tjállemgiella ájnat lagá-

mus tjállemvuohke gielalattjatle julevsáme tjállemgiella

Susanna Angéus Kuoljok

Giellabájkke jadialevtaÅvdebut julevsámegiella juogeduváj:1. nuortap dialäktaj Unna Tjerutjin, 2.guovdásjdialäktaj Sirggán, Jåhkågas-kan ja Divtasvuonan, 3. oarjep dialäk-taj Duorbunin ja 4. vuovddedialevtaj-

da Jielleváre vuovddetjäron, Sierre jaUttjá vuovddetjieldijn. Bidumsámegi-ella juogeduváj: nuortap dialäktajLuokta-Mávvasin ja Ståhken, 2. guov-dásjdialäktaj Semisjávr-Njárgan ja 3.oarjep dialäktaj Svájpán (Sammallahti1998:20-22). Jus gähttjá hoallij lågov jaárvustallá sijá vuojnov gielasa birra,mierreduvvam tjállemvuogijt, dialäk-tasegadimev mij badján dassta gåulmutja jåhttådi guovdásjbájkijda javálldudi ulmutjij gejn le ietjá gielladu-

ogásj, de nammadum dialäktajuoh-kem le ienemusát histåvrålasj. Muht-tijn soajttá aj ulmutjijt dåssjet tjuolldetduon dán juohkusij. Dasi duodden,valla de aktak Uttján ja Sierren uddniságas nammadum dialevtav. Jiellevá-re tjäron val galles muhtem vuorra-sappojs Várrejuohkusin sámegielavságasti (dan dialevta birra gehtja Col-linder 1938). Dálla Svájpán ij aktakárjepluovsámegielav ságasta. Vuonabielen Fuosko komuvnan ájnegattja

S – OarjjelsámegiellaL – Julevsámegiella (aktan

árjepluove sámegielajn)N – NuorttasámegiellaE – AnársámegiellaSk – GålldåsámegiellaKo – Guoládaksámegiella

Samegielaj guovdásj guovlo.

BÅRJÅS 2001 11

árjepluovsámegielav ságasti, ja guor-ralakkomuvnajn, Bájddárin, Oarjje-Bájddárin, Sálatvuomen, Skierrestá-dan ja Stájgon ij aktak. Oarjje-Fuoldánja Bálágin ájn ájnegasj vuorrasabbojulevsámegielav ságas. Bodödjo stá-dan giella ságastuvvá sijájs gudi dåh-ku li Divtasvuonas jåhttåm (njálmálasjdiedo Tjihkkom Kåres).

Galles julevsámegielav Vuonan jaSvierigin ságasti le dåssjå månadis,soajtti guovtet tuvsánis binnebu. Gat-jálvis le aj dassta makkir giellamáhtovvuoduj biedjá gå sámegielagij lågobirra sáhkat.

Sámegiela hárráj li álu rijkarájá bin-nát giellarájá, valla tendensa vuosedividjura li ietjájduvvamin. Ållagasjvuojnná dav gå luojkasbágo giellajváldeduvvi. Vuona bielega hiebadi jalijårggåli bágojt vuona dáros ja Svierigabielega svieriga dáros. Vájve ienemu-sát ilmmusi gå vuona jali svierigadáro bágo li abmasa rijkarájá nuppenbielen jali juoktá ietjáláhkáj älle sjimu-gattja, juogu dal jiednadattijn, stávi-dijn jali sisano hárráj. Dan diehti avta-gasj ihtanissaj máhtti guokta jali vilienep luojkasbágo ilmmat, bv. häjssa <vuo. dáro heis, hissa < sv. dáro hiss,

skruvvaruovdde < vuo. dáro skrujern,(skruvva)miejsil jali mejssel < sv. dároskruvmejsel.

Giella mánájda Gudi gielav bäjvvásattjat ságasti, d.j.ienemusát vuorrasappo, gáhtu ja dállae dasti galles mánájs (valla gávnnuji)sámegielav åhpa äjgádijs jali ádjájs jaáhkojs. Dasi duodden, sámegielagijsmuhtema li dájt ma∫emus lågijt jagijtjåhttåm giela guovdásjbájkijs, bv. bar-godisvuoda diehti, ja danen ulmutjabinnu gudi gaskanisá sámegielavságasti. Ållusijn li aj viessomguojmegej iednegiela juo álgos ij le sámegiellaja máná dakkir fuolkijn álu e sámegie-lagin sjatta. Gávnnuji äjgáda gudi sih-

Julevsáme giellakurssa Fuoskon jagen 1998. Gåvvå: O. Paulsen, ©Árran.

Mekanihkkárbáhkogirjje davvesámegiel-laj jages 1999.

12 BÅRJÅS 2002

ti mánájdisá julevsámegielav oahppatvájku ietja e máhte jali binnát máhttigielav ságastit. Sij adni julevsámegie-lav «vájmogiellan». Muhtema åsskuskåvlåv buktet mánájt sámegielagindahkat ja muhtema vuojnni vájvijt matjuovvu jus mánájdisá sámegielaginsihti, bv. gávnnat skåvlåjt gånnå lijulevsámegielak åhpadiddje ja buorreoahppamnävo, jali mánájda rádnajtgej bukti skåvlå ålggolin ságastit jastuvssit. Julevsámijs ålos aj vuojnnigielav gáhtomin ja diedon gatjálvisilmmá majt dahkat. Muhte gähttjaligiellavidjurijt buoredit guhkás ájm-

mudi. Akta buojkulvis dasi le gávtse-låkjagák ällosujtár, Rasá Juhán, guhtimoadda jage le njálmálattjat giehttumsuv máhtov muohta- ja jieg∫atermajbirra, mij dálla dal gávnnu girjen (Ryd2001). Sjimugis barggo julevsáme gár-voj birra (bálldatäksta sámegiellaj)bådij 1995 tjállijs Ájra Elsás, DuoljáKárinis ja Sandberg Birtse Ánná-Lij-sás.Vuona bielen li guhkes ájgevgähttjalam gielav nannit ja viessuditållagasj mánáj hárráj (ge. bv. KalstadMikkelsen 1996).

Mujttet aj hähttu Svieriga julevsá-mebájkijn dálla ålos aj nuorttasámegi-

elav ságasti. Buojkulvissan dasi dánlåhkåmjage (02-03) le Jåhkåmåhkesámeskåvlån nuorttasámegielak jajulevsámegielak oahppij låhko avtastuorre.

Giella almulasjbirrasijnAlmulasj birrasijn álu ij julevsámegie-lav gulá. Sáme Radio rádjá Svieriginsáddagijt 20 minuhta vahkkuj, Vuo-nan 40 minuhta vahkkuj. Muhtemprográmma Vuona bieles rájaduvviSvierigij ja Svieriga bieles Vuodnaj.Muhttijn aj julevsámegielav gullánuorttasámegielak prográmmajn dandiehti gå gev ságájdahtti julevsámegi-elav ságas. Nuorttasámegielak TV-sáddagjin ma álggin jagen 2001 gulláaj soames bále julevsámegielav datgaoares gå radiosáddagijn.

Svieriga girkkon li muhttijn jubmel-dievno ållåsit jali muhtem märrájjulevsámegiellaj, ienemusát Jåhkåmåh-ken. Ájllekdievnno Jåhkåmåhke dálv-vemárnánbiejvij le dajs oahppásamos.Duolloj dálloj gástadime, fiesstima jahávddádimdievno aj li julevsámegiel-laj, jus sámegielak härráv åttjut. Vuonagirkkon julevsámegiela adno le gártje-duvvam muhtem täkstalåhkusijda,sálmmalávllomij ja råhkålvisájda, mijmuhtem oassáj lisj sivvan manen julev-sámijs soabmása li ålggunam stáhtagirkkos. Divtasvuona bájken li lestadi-ánaj tjåhkalvisá ja ájllekbiena maj oajv-vegiella le julevsámegiella ja jus sárneli dárruj jali suomagiellaj de dålkkuji.

Nuorra æjgáda gæhttjali oahppat sámegielav vaj ietjasa mánáj máhtte sámástit.Gåvvå: O. Paulsen, ©Árran.

BÅRJÅS 2002 13

Dakkir sámegielak tjåhkalvisá ja bienali dálla vargga nåhkåm Svieriga bielesja de le aj máhttelisvuohta binnumalmulasj birrasijn gielav gullat.

Vidjura lidjin iehtjáda vásse jahket-juode. Bietsisj-Risstin (Guoljok RisstinBiehtsesuollus, r. 1885) giehttu jiedna-bátten dat ájges gå risstalasjvuohta(Laestadiusa oahppa) bådij Stuorju-levgáddáj 1800-lågo ma∫∫egietjen(Angéus Kuoljok 1976). Ájn 1980-jah-kelågon Jåhkåmåhken tjåhkalvahttin,valla dalloj juo de lidjin sámegielaksárnne, lávlloma ja dålkkuma sámegi-ellaj gáhtum (Guoljok Nils IerikDAUM Ka 343).

Sirggá, Jåhkågaska ja Duorbuna jah-ketjåhkanimijn ienemusát dárogielavságasti, Sirggán ja Duorbunin soabmá-sa muhttijn juojddá julevsábmáj javlas-ti. Unna Tjerutja tjåhkanimijn ságastidáro- ja sámegielav, ienemusát sámegi-elav. Bievddegirjijt dajs tjåhkanimijstjálli dárogiellaj. Vuordedahtte danengå ienemus sábme ij buvte sámegiellajtjállet ja iehtjáda gå sámegielaga galggiaj bievddegirjijt låhkåt.

Svieriga Sámedikke ållestjåhkani-mijn dålkkuji muhtem märráj ságasti-mijt julevsáme- ja oarjjelsámegiellajjali -gielas, valla galli ij gulá dikkesebrulattjajt julevsáme- jali oarjjelsá-megielav ságastime. Árvvedahttesámegielav ij le álkke ságastit dakkirsajijn ja dakkir ássjij birra masi ij lehárjjánibme. Soabmása aj adni dakkirbálij hållamijda gielan terma fájlluji.

Vuoratjismáno 1. biejves 2000 Svie-rigin fábmuj bådij giellaláhka sámegi-ela hárráj, mij javllá muhtem sised-

Sáddaga julevsámegiellaj li guokti vahkkuj. Gåvvå: O. Paulsen, ©Árran.

Divtasvuona hærrá Magne Kolvik gæhttjal muhtem mærráj julevsámegielav adnetgirkkon. Ja muhttijn gå la skallolåhkkijt åhpadime. Gåvvå: O. Paulsen, ©Árran.

14 BÅRJÅS 2002

namkomuvnajn, Gierunin, Váhtjerin,Jåhkåmåhken ja Árjepluoven, sámegi-elav le njálmálattjat máhttelis ávkkitfábmudagájn ja duobbmoståvlåjn.Uddni le ájn ilá árrat tjuolldet giellalá-gas båhtusijt, valla vuojnnet aktugasjsábme binnát ávkki máhttelisvuodajtmajt láhka vaddá. Da∫gas diehti ijmáhte javllat giellaláhka le ávkedib-me, dajna gå dan baktu vuoset unne-plåhkuj allasis ja stuoráplåhkuj ajsámegielav dåhkki ságastit ietjá aktav-uodajn gå ietjas vieson, bierij ja rádnajgaskan. Dát le oalle ájnas gå unneplå-gogiella galggá gullugoahtet sajijngånnå stuoráplågogielan aktu lij sadje.Giellalágan li aj märrádusá åvddås-kåvllådåjma ja vuorrasijhuvso birra,ma javlli mánnáj jali vuoras ulmutjij

máhttelisvuohta galggá gávnnut dåj-mav ja huvsov oadtjot sámegiellajållåsit jali muhtem mudduj, jus aktu-gasj rávkká. Vuona bielen ij le aktakjulevsámegielak dáfo dan rijka sáme-giellalága vuolen.

Väráltbirástiddje dáhtorvärmmádah-ka le uddni ájnas räjddon diededimijtgiela ja giellabargo birra oabllodittjat,ienemusát nuorap ulmutjijda. SameNetmav Sámij åhpadusguovdásj Jåhkå-måhken le ássam, le dan hárráj buorrebuojkulvissan. Vuona bielen Nordlándafylkka javllamános 2001 ássá nuorajdawebbabielijt, Infonuorra Nordlánnda, ma liienemusát julevsámegiellaj tjáleduvvamGälok Riembe Stijgas.

Svieriga bielen älle sámegielak avij-sa, valla soames bále li gávnnum

julevsámegielak tevsta Samefolket jaSáminuorra avijsajn. Dáj ma∫emusájgij julevsámegielak tevsta li binnum.Vuona biele nuorttasámegielak avij-sajn li aj binná tevsta julevsámegiellaj.Jagijt 1998 – 2001 tjálij åvddål namma-dum Gälok Riemmbe «biejvvegirjátjav»vuonadárogielak Ságat avijssaj.

Árran - julevsáme guovdásj le ájn-na ásadus gånnå julevsámegiella leoajvvegiella, valla diedon dárogielavaj ávkkiji. Jåhkåmåhke dávvervuor-kán, Ájten, ja Árjepluove dávvervuor-kán, Silbbadávvervuorkán, tjálli julev-sámegiellaj muhtem tevstajt, ienemu-sát vuosádustevstajt.

Svierigin sámij bájkkenamá dademilta vuojnnugåhti bijllagäjnoj bällán,vájku dal muhtem dárogielaga gudiälle hárjjánam guovtegielak gäjnnogal-bajda muhttijn dajt bäjsstali. Julevsámijdáfo namá li juo moadda jage gávn-num almulasj gártajn, valla dálla li dajtnamájt gártajda lasedime ja muhtemåvdep namájt duollimin (ge. AngéusKuoljok 2002b). Vuona bájkkenamma-láhka jages 1990 mierret bájkkenamájanov ja stávimav. Oasseájggásasj nam-makonsulänntavirgge gávnnu Vuonajulevsáme bájkkenammabargguj.

TjállemgiellaVuostasj girje ma båhtin 1600-jahkelå-gon lidjin jáhkkudakgirje ájgodumbargguj ulmmen sámijt ristagissanjårggålit. Giella dajn girjijn ij lim buor-re. 1700-lågon ja gitta 1800-lågo guovd-delij n.g. oarjjelsámegirjjegiella iene-

Gælok Riembe Stijga tjála «biejvvegirjásj», Ságadin jagen 2000.

BÅRJÅS 2002 15

musát tjáleduváj. Dan vuodon lij ubb-memsámegiella. Jages 1839 Svierigingirje boahtegåhtin n.g. nuorttasáme-girjjegiellaj Lars Levi Laestadiusa doar-jodimijn. Wiklunda (1915:29) milta dattjállemgiella lij segadibme oarjjelsáme-ja julevsámegiela åsijs ja iesj dagáj«rájnna julevsámegirjjegielav» (5. b.)mij de tjáleduváj suv oahppagirjen(duollim 1915). Wiklund lij Ådå Testa-menta (ÅT 1903) jårggålimbargon oaj-vemus ålmåj. Wiklunda stávimvuohkeiereduváj dan vuohkáj mij tjáleduvájHarald Grundströma báhkogirjen(1946-54) ja dan tjállemvuohkáj Jåhtteesaamee viessoom bådij (1937), mavHarald Grundström tjálij Birák Ándágiehttoma milta. Girje dárogielak jårg-gålibme bådij niellja jage åvddåla.

Oanegis ájgev 1900-lågo guovddelistjállemvuohke aneduváj mav álu gåhtt-ju Bergsland-Rå∫gå tjállemvuohkenvájku dal binnát ietjájduvvam. Dan tjál-lemvuohkáj Olavi Korhonena báhko-girjje (1979) ja soames ietjá girje båhtin.Vuostasj julevsáme universitehtakursama∫∫el, gå O. Korhonen jagen 1970åhpadij Bergsland-Rå∫gå tjállemvuoh-ke vuodon, de julevsáme ietja gielasaåvdedahtjin. Gå Spijka Nils Ieriga giel-laoahppa (1977) bådij, de julevsámegie-lak girje boahtegåhtin, ihka dal binnepmärráj. Dálásj tjállemvuohke mierredu-váj Sámekonferensas jagen 1983.

GirjálasjvuohtaJages 1976 udnátjij 150 girje bájkke lijulevsámegiellaj boahtám. Vuostatja

gudi tjálijga oahppamnävojt nuorapskåvllåmánájda lijga Gidok Máriddjaja Gidok-Lindberg Susánná (1984).Dálla li ienemus skåvllågirje jårggåli-me. Jårggålimijs tjuolldasin Ájra Gun-na ja Vannara Ingegerda libá tjállámmánájgirjev Jåvvå (1997) ja GälokRiembe Stijgga aj mánájgirjev Biehtár jaDuommá jávren stulliba (1999). Dajs gir-jijs li tjálle sáme guddnebálkáv oadt-jum. 1998 – 2001 gaskan li varggagájkka girje julevsámegiellaj boahtámVuona bielen tjuolldasin Ådå Testa-menta gähttjalimjårggålibme (2000).

Gudi románajt, novellajt ja poesid-jav tjálli älle ålos. Dasi årijs akta lisjdiedon ulmutja älle oadtjum oahppá-nit sámegiellaj tjállet ja vájku luluntjállet, de låhkke älle hárjjánam sáme-gielav låhkåt. Juo nammadum Gälok

Riembe Stijgga le ienemusát divtajttjállám, vuostasj diktagirjje, O, Oarjje-vuodna, bådij 1983. Duoljá Lars Máht-tu-rávkke le tjállám ájnna románavmij le boahtám Svieriga bielen, Tjaktja-lasta (1987). Sån le aj tjállám guoktanovella. Oabbás Sandström DuoljáSiggá le tjállám moadda girje, oahppá-samos lisj Ja jage gållin (1989), man sis-anon li ienemusát nissunrádnajisgiehto. Suv mánájgirje jages 1995,Máno niejdda ja Biejveniejdda, libá dåbd-dusa. Urheim Mikála le tjállám mánáj-girjev Gålmmå giehto (1988), man sisan-ov vuodnagáttij máná árggaiellemisdåbddi. Såj Spijka Nils Ierik-rávkijnlibá dåbddusa sunnu bargos iednegie-laska ja kultuvraska åvdedimes rijka-rájá goappák bielen. Dálásj oahpesgiellabargge li i.s. Duoljá Kárin, Gintal

Muhtem girje julevsábmáj.

16 BÅRJÅS 2002

Ánndáris, Tjihkkom Kåre ja AngéusGuoljok Susánná, gudi li tjállám oahp-pagirjijt ja vil ietjá girjijt. Sij, ja iehtjá-da aj, li jårggålam duov dáv tevstavjulevsábmáj.

ÅhpadusSvieriga sámeskåvlåjn, vuodoskåvlåjnja gymnásajn julevsámegielav låhki.Sámeskåvlåj ja vuodoskåvlåj åhpadu-sáv ij álkket máhte buohtastahttet daj-na gå åhpadus ij le avtagasj. Jåhkå-måhke ja Váhtjera sámeskåvlåjn máht-tá tjadádit guovtegielakprográmmavvalla muhtem vuodoskåvllå- ja gym-násaåhpadusán le val akta åhpadustij-ma vahkkuj.Vuona bielen aj låhkivuodoskåvlåjn ja joarkkaskåvlåjn(gymnásajn) julevsámegielav, ålosvuorrasap oahppijs Árrana mälgguda-kåhpadusá baktu.

Svieriga bielen muhtema säbrri ålles-sjattukåhpadussaj juogu de Sámij åhpa-dusguovdátja, åhpaduslihtoj kursajdajali álfá(behtiserim)kursajda. Álfákursajoahppijda Sámedigge biednikviehkevvaddá. Ubbmema universitehtan jaBodödjo åhpadiddjeallaskåvlån máhttágielav låhkåt. Tråmså ja Uppsala uni-versitehtaj åhpadusán oadtju vuododie-dojt julevsámegiela birra.

Giellaåtsådibme jaietjá giellabarggoGiellaåtsådimev álgadij K.B. Wiklund.Sån tjálij ietjá girjij siegen Laut- und

Gudi románajt, novellajt ja poesijav tjálli ælla ålos.

Ådå Testamennta, Grundströma báhkogirjje ja Julevsáme sálmmagirjje .

BÅRJÅS 2002 17

Formenlehre der Lule-LappischenDialekte (1891). Åvddåla lev juo nam-madam suv oahppagirjev (1915) ja tjá-lij aj báhkogirjev (1890). Suv ájggá-sasj, J. Qvigstad vuoset girjen Lappis-ke Eventyr och Sagn (1929a) dallusjjulevsámegielav Vuona bielen ja le ajtjoahkkim bágojt ájmon Oslo univer-sitehta girjjevuorkán. Tjállám le ajåvdusj «finnagiela» birra mij dálla legáhtum (Qvigstad 1925:18, 1929b:27).Svieriga biele arkijvajn gávnnuji åbbåållo fonográmma, oabmásabmusaienemusát Giella- ja álmmukmujtto-åssudagá arkijvajn Uppsalan ja ådå-sappo Ubbmema arkijvan.

Gåjt muhtem märráj joarkkanRå∫gå Israela dåktårbargguj (1943)máhttá javllat Angéus Guoljok Susán-ná dåktårbarggo (1997) ja GintalÁnndarisá oajvvefáhkabarggo (2000)libá. Gájkka gålmmå girje vuosedisámegiela mássjkedis báhkodahkam-vuogev suorgudisgietjij. Dat vuohkediedon le stuor ávkken udnásj giellaå-dåstuhttembargguj man oajvveássjijsakta le jussta ådåtärmmadahko.

Lars-Gunnar Larssona tjállusin(1990) ja Lehtiranta dåktårbargon(1992) gávnná gáldojt árjepluovsáme-giela birra. Udnásj biejve ájn fájllubáhkogirjje gånnå bágo dajs ja ietjágáldojs li tjoahken.

Stuor fámo uddni biejaduvvi ÅdåTestamenta jårggålimbargguj (ge.Angéus Kuoljok 2001 ja 2002a) sálm-magirjjebargguj (ge. JS 2002) jaGrundströma báhkogirje (1946-54)dálásj tjállemvuohkáj ådåsis ålgus-vaddemij.

Susanna Angéus Kuoljok: «Det lulesamiske språket»Forfatteren beskriver området for det lulesamiske språket, samt de forskjellige dialektene ilulesamisk område. I tidligere tider ble lulesamisk inndelt i fire dialekter, og pitesamisk i tre.Hun regner også opp i hvilke kommuner språket fremdeles er levende både i Norge og i Sve-rige. Hun konkluderer med at i randområdene sørover og nordover, sett med Tysfjord/Jokk-mokk som sentrale områder, er språket på vei til å dø ut.

Om språket til barna sier Angéus Kuoljok at vilkårene er meget dårlige i visse grupper, ogat familiene satser på at skolen skal videreføre det språket som er gått tapt hjemme.

Lulesamisk høres sjeldent i offentlige arenaer, som for eksempel i radio, TV, i religiøsekontekster, årsmøter, plenumsamlinger i Sametinget, med mere. Forfatteren konstaterer at tiltross for den samiske språklovens tilkomst våren 2000 i Sverige, så har ikke den fått denvirkningen som var forventet. Det verdensomfattende datanettverket er i dag en viktig forinformasjonsutveksling om språket og språkarbeidet. Til tross for mange negative ting nev-ner forfatteren også om positive saker, som blant annet Árran, hvor hovedspråket er lulesa-misk og at det begynner å komme opp veiskilter med stedsnavnene også på samisk.

Forfatteren skriver også om skriftspråket, og lister opp de forskjellige lulesamiske skrive-måtene fra begynnelsen av 1900-tallet og fram til dagens skriftspråk.

Om litteraturen sier forfatteren at det har siden 1976 kommet ut cirka 150 titler på lulesa-misk. Hun nevner en del personer som har vært aktive forfattere, blant annet Stig RiemmbeGælok og Sigga Tuolja Sandström.

Susanna Angéus Kuoljok kommer også inn på utdanningen i lulesamisk. Hun regneropp de skoleslagene hvor elevene har muligheter for å studere lulesamisk, og i hvor stor grad.

Forskning omkring lulesamisk språk tok til med K. B. Wiklund i 1891, med boka Laut- undFormenlehre der Lule-Lappischen Dialekte. Forskninga fortsatte med J. K. Qvigstads skrifter omlulesamisk i Norge, og Israel Ruongs doktoravhandling i 1943. Man kan betegne hennes egendoktoravhandling og Anders Kintels hovedfagsoppgave som en fortsettelse av Ruongs arbeider.

Til slutt sier forfatteren at det nedlegges mye ressurser i oversettelsen av Nytestamentettil lulesamisk, i arbeidet med en ny salmebok på lulesamisk, samt en nyutgivelse av H.Grundströms ordbok på det nåværende skriftspråket.

Tjálle

Angéus Kuoljok Susanna le riegádam 1939 ja badjánam Tjie∫alluovtan Stuor-julevgátten. Sån le fil.dr. suoma-ugralasj gielajn ja barggá dállá sámegiellaåtså-diddjen Uppsala universitehta suoma-ugralasj åssudagán. e-poassta: [email protected]

18 BÅRJÅS 2002

Referensa:Aira, Elsa & Tuolja, Karin & Pirtsi Sandberg, Anna-Lisa. 1995:

Julevsáme gárvo Jåhkåmåhke suoknan. Lulesamiska dräkter i Jokkmokkssocken. (Skrifter från Ájtte 2.) Jåhkåmåhkke.

Aira, Gun & Vannar, Ingegerd. 1997. Jåvvå. Jåhkåmåhkke:Sámeskåvllåstivrra.

Angéus Kuoljok, Susanna. 1976. ∫álos jiednabáddiis – Gåk gal'gap mii∫állet? Uppsala universitet: Suoma-ugralasj åssudahka. (PrienntikC-tjálos).

– 1997. Nominalavledningar på ahka i lulesamiskan. (Acta UniversitatisUpsaliensis. Studia Uralica Upsaliensia 28.) Uppsala.

– 2001. Samiskan har ingen krubba åt Jesus – funderingar kring denlulesamiska bibelöversättningen. Tjállagin: Språkets gränser ochgränslöshet. Då tankar, tal och traditioner möts. Humanistdagarna vidUppsala universitet 2001 (dåjm. Saxena, Anju). Uppsala.

– 2002a. Giella Ådå Testamenta ådå jårggålimen. Tjállagin:Hástalusat. Sámegiela ja sámi girjjála∫vuo∫a njealját dutkan- jabagadansymposia raporta. 2002 (Sámi die∫alasj áige∫ála 1/2002.)Sámi allaskuvla, Sámi Instituhtta ja Romsa universitehta Sámidutkamiid guovddá∫ (dåjm. Ijäs, Johanna).

– 2002b. Samiska ortnamn. Tjállagin: Oknytt nr. 1-2 2002. JohanNordlander-sällskapets tidskrift. Ubbmem.

Collinder, Björn, 1938. Lautlehre des waldlappischen Dialektes vonGällivare. MSFOu 74. Helsinki.

DAUM = Giella- ja álmmukmujttoåssudahka (Språk- ochfolkminnesinstitutet), Ubbmema dialäkta-, bájkkenamma- jaálmmukmujttoarkijvva (Dialekt-, ortnamns- ochfolkminnesarkivet i Umeå). Ubbmem.

Grundström, Harald. 1946-54. Lulelapsk ordbok. LulelappischesWörterbuch. (Skrifter utg. genom Landsmåls- ochfolkminnesarkivet i Uppsala. Ser. C 1.) Uppsala.

JS 2002 = Julevsáme sálmmagirjje. 2002. Stokhoalmma: Verbum FörlagAB.

Kalstad Mikkelsen, Anne.1996. Vuotnagáttiid mánát. Sámegiela nannenmánáidgárddi bokte. Barna fra fjordene. Styrking av samisk språkgjennom barnehagen. Tjállagin: Duosta hupmat. Gulahallanvuohkisámegieloahpahusas. Våg å snakke. Kommunikativ metode i samiskopp-lœringen. (dåjm.Todal, Jon & Martin Pope). Guovdageaidnu: Sámeåhpadusráde.

Kintel, Anders. 2000. Verba suorguduvvam verbajs: julevsámegielaværbbasuorgudisáj semántalasj guoradallam. (Sámegielaoajvvefáhkabarggo. Tromssa universitehtta. Humanisttalasjfakultehtta.) Tråmsså.

Kitok, Maria & Kitok-Lindberg, Susanna.1984. ABC-girjje.Jåhkåmåhkke: Sámeskåvllåstivrra.

Korhonen, Olavi. 1979. Bákkogir'je julevusámes dárrui, dárosjulevusábmái, lulesamisk svensk, svensk lulesamisk ordbok. Uppsala.

Larsson, Lars-Gunnar. 1990. Glidvokalen i lulesamiskan. Endialektgeografisk studie på grundval av Harald Grundströmsordbok. Tjállagin: Svenska Landsmål och svensk folkliv 1990.Uppsala.

Lehtiranta, Juhani. 1992. Arjeploginsaamen ääne-ja taivutusopinpääpiirteet (MSFOu 212). Helsinki.

MSFOu = Mémoires de la Société Finno-ougrienne. Suomalais-ugrilaisen seuran Toimituksia. Helsinki.

Qvigstad, J. 1925. Die lappischen Dialekte in Norwegen: Lappische Texteaus Kalfjord und Helgøy: Reste eines ausgestorbenes Seelappendialektes.Oslo: Oslo Etnografiske Museum.

– 1929a. Lappiske Eventyr og Sagn. IV. Instituttet for sammenlignendekulturforskning. Oslo.

– 1929b. Sjøfinnene i Nordland. (Tromsø Museums årshefter.Humanistisk avd. Nr 1. Vol. 51.) Tråmsså.

Pirak, Anta. 1933. En nomad och hans liv. (Skrifter utg. av K.Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala 28.3.) Uppsala.

– 1937. Jåhttee saamee viessoom. (Skrifter utg. av K HumanistiskaVetenskaps-Samfundet i Uppsala 31:2.) Uppsala.

Riemmbe Gælok, Stig.1993. O, Oarjjevuodna. Fanasgieddi:Jår'galæddji Å.s.

– 1999. Biehtár ja Duommá jávren stulliba. Kárá∫johka: Davvi Girji OS.Ruong, Israel.1943. Lappische Verbalableitung dargestellt auf Grundlage

des Pitelappischen. (Uppsala universitets årsskrift 1943:10.)Uppsala.

Ryd, Yngve. 2001. Snö – en renskötare berättar. Stokhoalmma: Ordfrontförlag.

Sammallahti, Pekka. 1998. The Saami Languages. An Introduction.Kárá∫johka: Davvi Girji OS.

Spiik, Nils Eric.1977. Lulesamisk grammatik. [Jåhkåmåhkke].Tuolja, Lars Matto. 1987. Tjaktjalasta. Jåhkåmåhkke: Sámi Girjjit.Tuolja-Sandström, Sigga. 1989. Ja jage gållin. (Giera 2. Texter och

läromedel utg. av Avdeln. för samiska, Umeå universitet.)Ubbmem.

– 1995. Máno niejdda. Jåhkåmåhkke: Sámeskåvllåstivrra.– 1995. Soldottern. Biejveniejdda. Jåhkåmåhkke: Sámi Girjjit.Urheim, Mikal. 1988. Gålmmå giehto. Kristiansund: Th. Blaasværs

Forlag.Wiklund, K.B. 1890. Lule-Lappisches Wörterbuch (MSFOu 1). Helsinki.– 1891. Laut- und Formenlehre der Lule-Lappischen Dialekte.

Stokhoalmma.– 1915. Lärobok i lapska språket. 2. duollim ålgusvaddem. Uppsala: A.-B.

Akademiska bokhandeln.Ådå Testamennta. 2000. Uppsala: Svieriga Rámátsiebrre.ÅT 1903 = Åtå Testamenta jårkålum tan taro-kielak Åtå Testamenta milte,

mi lä Kånågasast nanostum jaken 1883. 1903. Stokhoalmma.

BÅRJÅS 2002 19

Denne artikkelen handler omsituasjonen for det lulesamis-ke språket. Lulesamisk defi-neres av noen som en egenhoveddialekt eller språkgrup-pe innen samisk språk (NOU1985:14), men på grunn avstore regionale forskjeller idet samiske språket poengte-rer flere forskere at det ervanskelig å avgjøre om mankan definere samisk som etteller flere samiske språk(Kuoljok 2002:4). Nylig harstaten definert lulesamisksom ett av flere samiskespråk (Ot. prp. nr. 114(2001-2002). Denne artik-kelen er en analyse av situa-sjonen for lulesamisk språk iNorge, med referanse tilTysfjord der hovedtyngden avlulesamene bor.

Harrieth Aira

Lulesamisk språk er et minoritets-språk innenfor sitt tradisjonelle boset-tingsområde, hvor den språkligedominansen er norsk og svensk. Spe-sielt i tiden etter andre verdenskrighar lulesamisk språk hatt stor tilbake-gang som dagligspråk blant befolk-ningen, og må i dag kunne karakteri-seres som et truet språk, dvs et språksom kan være i ferd med å forsvinne.

Dette er et forhold som lulesamenedeler med mange andre språkligeminoritetsgrupper i verden. Fra alledeler av verden rapporteres det om attidligere livskraftige språk ikke lengreoverføres til neste generasjon avspråkbrukere, ved at språket ikke inn-læres og brukes mellom generasjone-ne (Todal 2002a). Det lulesamiskespråkets framtidige muligheter er der-

Lulesamisk språk – fra et privat hjemme-språk til et offisielt samisk språk?

Kart over samiske dialektområder. Kilde: Ottar nr. 84. Tromsø Museum.

20 BÅRJÅS 2002

for avhengig av at språket er daglig-språket og er naturlig kommunika-sjonsmiddel for befolkningen.

Faktorer sompåvirker språketsstillingHvilke faktorer er det som påvirker etspråks stilling, og hva er det som gjørat noen språk bevares og utvikles,mens andre språk dør? Språkforskeretrekker fram en rekke faktorer som tilsammen definerer språket status (Hyl-tenstam, Stroud & Svonni 1999, Hætta2000, NOU 1985:14). Utgangspunktet erat språk og samfunn påvirker hveran-dre, og et språks utvikling er mennes-kers verk. Mennesker lever som indivi-der, i samhandling i grupper, og samti-dig i større samfunnsfellesskap, ogulike faktorer som påvirker språketsstilling kan således inndeles i tre ulikenivå, faktorer på samfunnsnivå, fakto-rer på gruppenivå og faktorer på indi-vidnivå (Hætta 2000:8 som henviser tilHyltenstam, Stroud & Svonni 1999).Hyltenstam, Stroud & Svonni legger tilgrunn en rekke faktorer på hvert nivåsom påvirker språkets status og stilling,og noen av de mest sentrale faktorenesom Hyltenstam, Stroud & Svonni lis-ter opp, skal benyttes som utgangs-punkt for denne analysen.

Faktorer på samfunnsnivå – offisiellstatus og offisielle bestemmelser

I svært mange sammenhenger, spesielt ide senere år knyttes språkets stilling til

hvilken offisiell status språket har påsamfunnsnivået, og hvilke offisielle for-ordninger som er etablert for å verne ogstøtte opp om språket. Her trekkes poli-tiske og lovgivningsmessige forhold,flertallsbefolkningens ideologi, økono-miske forhold, utdanning og grad avinstitusjonalisering av minoritetsspråketfram som viktige faktorer for språkbe-varing (Hætta 2000). Tanken er at offisi-elle bestemmelser reflekterer rikssam-funnets syn på ulike språkgrupper, ogmanglende offisielle bestemmelseroverfor minoritetsspråk reflekterermanglende status fra rikssamfunnetsside (NOU 1985:14, s.153). Graden avinstitusjonalisering av samisk språkhenviser til hvorvidt samisk språk haren offisiell plass i styringssystemet. Medinstitusjonalisering forstås at et områdeer erkjent som et offentlig ansvar, ogder nedfelte formelle og uformelle ruti-ner, regler og normer gjelder for områ-det (Selznick 1957). Institusjonaliseringbygger på forestillingen om at offentligeinstitusjoner kan betraktes sommeningsbærende institusjoner, somskaper orden, mening og utvikler sam-funnet og de «påvirker den enkeltes sentralelivsinteresser og tilhørigheter, og hans forvent-ninger, innflytelsesmuligheter og aktivitetsni-vå» (Olsen 1988:21, March & Olsen1989). De politiske institusjonene, hvorkommunene er den institusjonen sombefolkningen mest identifiserer segmed, fremheves som særlig viktigesamfunnsutviklende og meningsdan-nende institusjoner (Aira 1995).

Manglende offentlig vern og synlig-gjøring av samisk språk gjenspeiler

storsam-funnets syn overfor minori-tetsspråket, og kan gi et negativ eller etlikegyldig signal til både den samiskeog den ikke-samiske befolkningen.Motsatt antas det at en klar synliggjø-ring av samisk språk i det offentligeliv, signaliserer en positiv holdning tilsamisk språk hvor samisk har en egen-verdi som det er verdt å verne om. Detantas at dette vil ha positive effekter pågruppe- og individnivået i forhold tilspråkvalg og språksosialisering.

Det samiske språkets manglendestatus kan generelt knyttes til fornors-kningsperioden hvor samisk språkikke hadde noen offisiell status, og varet «usynlig» språk i offisiell sammen-heng. Flertallsbefolkningens ideologihar i tillegg vært svært negativ til ver-dien av det samiske språket. Lite elleringen økonomiske ressurser ble sattinn for bevaring og utvikling avsamisk språk. Det fantes ikke utdan-ning i samisk språk, og få samer had-de høgere utdanning. Der var hellerikke institusjonaliserte forordningersom hadde som mål å bevare ogutvikle samisk språk. Innholdet i den-ne fornorsk-ningspolitikken er grun-dig dokumentert i flere forskningsar-beid, og gjengis ikke nærmere her(Jensen 1991, Minde 2002).

Faktorer på gruppenivå - konsentrertbosettingsområde og særegnenærings- og livsformer

Det er en utbredt oppfatning at språkli-ge basisområder synes å være viktigfor språkbevaring. Det er ansett somviktig at språkbrukerne bor konsen-

BÅRJÅS 2002 21

trert og relativt avgrenset fra andrespråkgrupper, eller har områder der deutgjør flertallet av befolkningen. Slikebasisområder utgjør naturlige, kultu-relle sentra for språk-gruppene. Videreantas det å ha stor betydning for språk-bevaring med særegne nærings- oglivsformer. Dette ut fra at alle språkhar sin opprinnelse i særegne ogavgrensede livsformer. Endring i livs-form kan virke truende på et språk, ogdet søkes ofte om særbeskyttelse forspråket. I debatten om det samiskespråkets framtid trekkes for eksempelreindriftskulturen fram som en viktigspråkbevarende faktor (NOU 1985:14).Dette gjelder særlig i de nordsamiskeområdene der reindrifta har en sterkposisjon, mens derimot i sørsamiskemiljøer hvor reindriftskulturen fortsatter viktig for sørsamisk identitet, harnæringen ikke lenger den sammebetydning i språk-bevaringssammen-heng som tidligere (NOU 1985:14, 157).

Faktorer på individnivå - sosialiseringog språkvalg

Språkforskere regner hjemmet som detaller viktigste området for bevaring avspråk. Uten at et minoritetsspråk bliroverført på uformelt vis mellom gene-rasjonene hjemme, vil andre språkligetiltak (f eks språkopplæring i skolen) hamindre effekt i arbeidet med å sikrespråket ei framtid som naturlig kom-munikasjonsmiddel (Todal 2002a:112).Todal viser til at det var en klar styrkefor samisk språk at det i så stor grad bleoverført i hjemmene i Norge i 1990-årene. Til tross for en langvarig offisiell

fornorskningspolitikk, og til tross for athele bygder hadde skiftet dagligspråkfra samisk til norsk, fantes det likevellokalsamfunn der samisk var det natur-lige kommunikasjonsmiddelet både ihjemmene og i naboskapet (2002a:112).

I det følgende skal situasjonen forlulesamisk språk analyseres med ut-gangspunkt i nivåinndelingen til Hyl-tenstam, Stroud & Svonni. Etter minmening kan det lulesamiske språketsstilling beskrives gjennom tre ulikefaser. Fase 1; tiden frem mot 1950/60-årene. Fase 2; perioden mellom 1950/60-årene fram mot 1980. Fase 3; Vende-

punktet – fra 1980-årene og ved over-gangen til et nytt årtusen.

Det lulesamiskespråket i tiden frammot 1950/60-årene

Faktorer på samfunnsnivå – ingenoffisiell status og ingen offisiellebestemmelser

I den første fasen, i tiden fram mot1950/60-årene, var situasjonen forlulesamisk språk i den offisielle sfæ-

Tradisjonell lulesamisk bosetting i Tysfjord. Foto: Samemisjonens arkiv/Árran fotoarkiv.

22 BÅRJÅS 2002

ren den samme som det var for deøvrige samiske språkene. Det vil si atlulesamisk språk ikke hadde noenoffisiell status i samfunnet, og haddeingen offisiell benevning beskyttet ilovverk og lignende. Synet til lulesa-misk språk var svært negativt, hvoren ikke så verdien av det lulesamiskespråket. Det ble ikke satt inn midlerfor opplæring i lulesamisk språk i sko-len, og svært få lulesamer hadde høy-ere utdanning. I offisiell sammenhengvar lulesamisk et «usynlig» språk, detvil si et språk som levde og virket i deprivate hjem, i de små lokalsamfunn ifjordene og også på læstadianske sam-linger. (NOU 2000:3, kap. 5.3).

Faktorer på gruppenivå - egetbosettingsområde og særegnenærings- og livsformer

Tysfjord har hatt samisk bosetting sålenge det har vært bosetting i fjorden.I perioden fram mot 1950/60-årenevar den tradisjonelle samiske boset-tingen stort sett i fjordene hvorsamene levde i en utstrakt naturalhus-holdning med kombinasjonsnæringerinnen primærnæringene som basis.Flertallet av befolkningen bodde ogsåmarkert isolert fra det norske samfun-net omkring og hadde sine egne terri-torier og ressursområder. Det er ogsåhevdet at samene hadde sin egenmåte å organisere og styre livet på(sijddasystemet), som preget samenesforståelse av egne livsformer og leve-vis. Økonomisk sett var befolkningenselvstendig og hadde en naturalhus-holdnings-økonomi basert på sjølber-

ging (NOU 2000:3, kap.5.3.1, Mik-kelsen 1999).

Språklig sett var lulesamisk detdaglige hjemmespråket blant fleste-parten, og det var ganske vanlig atmange ikke behersket norsk når debegynte på skolen (NOU 2000:3, s.37).Mange har bitre minner fra møtetmed det norske språket når de begyn-te på skolen. Undervisningen var kunpå norsk med lærere som ikke forstoeller kunne lulesamisk (Evjen 2001:6-66). For nye generasjoner var morsmå-let lulesamisk.

Et annet moment som synes å hahatt stor betydning for bevaring avlulesamisk språk, og som kan knyttestil lulesamenes livsform, var læstadia-nismen som religiøs bevegelse blantlulesamene. Læstadianismen har all-tid hatt stor religiøs betydning i detlulesamiske samfunnet, og lulesamiskble tidligere aktivt brukt på læstadian-ske samlinger. Dermed ble språketrådende på et såpass prestisjefyltdomene som formidling av Guds ord(Todal 2002b:10). Innenfor et læstadi-ansk miljø var ideologien eller teologi-

Fra skoleinternat i Måsskje/Musken, Måske skavllå/Musken skole. ÁRRAN FOTOARKIV.

BÅRJÅS 2002 23

en om at en økende modernisering avsamfunnet ikke var bra, og den tradi-sjonelle samiske livsformen ble holdtopp som et ideal mot det modernesom trengte seg på, og som i mangetilfeller ble omtalt som norsk. Et sliktsyn omfattet også språket, og ble der-igjennom språkbevarende (Todal2002b:11).

Faktorer på individnivå - sosialiseringog språkvalg til fordel for lulesamisk

Når det gjelder individnivået var lule-samisk språk i denne perioden tilnær-met det eneste naturlige kommunika-sjonsmiddelet i hjemmene og i detnære lokalmiljøet. De fleste ble sosiali-sert inn i den samiske kulturen og defleste lærte seg språket som sitt første-språk. Dette skjedde i naturligesammenhenger (Gælok 1992).

Perioden mellom1950/60-årene frammot 1980

Faktorer på samfunnsnivå – fortsattikke offisiell status og offisiellebestemmelser

I andre fase, perioden mellom 1950/60-årene og fram mot 1980-årene, pre-ges enda det lulesamiske språketsoffisielle stilling av «usynlighet».Lulesamisk språk hadde fortsatt ikkenoen offisiell beskyttelse i lovverk oglignende og det var ingen formelleopplæringsprogrammer i lulesamiskspråk i skolen. Offentlige myndighe-

ter både sentralt og lokalt hadde ingenoffisiell politikk overfor det lulesamis-ke språket. Men mot slutten av denneperioden kan vi ane en begynnendeendring som etter hvert medførte atspråket fikk en mer synlig plass i sam-funnet.

Selv om språket ikke hadde noenoffisiell status, hadde flere sentralepersoner i det lulesamiske miljøetbåde på svensk og norsk side, lagt innarbeid og ressurser i språkarbeid. Det-te resulterte bl a i at lulesamisk fikkgodkjent sitt eget skriftspråk i 1983

(NOU 1985:14, s.152). Dette arbeidethadde pågått en tid. Det ble videreutgitt en lulesamisk grammatikk i1977 og en lulesamisk/svensk ordboki 1979. Godkjenningen av skriftsprå-ket, ordboka og grammatikken varviktige virkemidler som gjorde detmulig å igangsette formell opplæring ilulesamisk språk i skolen.

Og det skjedde da også. Skoleåret1980/81 ble det for første gang igang-satt undervisning i lulesamisk språkved Hamarøy videregående. Året etterble det igangsatt undervisning i lulesa-

Landets eneste skole med undervisning i lulesamisk var på Hamarøy videregående skoleskoleåret 80/81. FOTO: ©FREMOVER.

24 BÅRJÅS 2002

misk som c-språk og senere andre-språk v/Kjøpsvik skole i Tysfjord(Sametinget 1993). Disse undervis-ningstilbudene ble igangsatt etter kravfra elever og foreldre, og kunne realise-res når lulesamisk hadde et godkjentskriftspråk og en grammatikk somgjorde det mulig å undervise i språket.Dernest var det i 1969 kommet i enbestemmelse i skoleloven og i Møn-sterplanen for grunnskolen av 1974som gav hjemmel for å igangsette sam-iskundervisning (Todal 2002c:10).

I den samme perioden ble det ogsåtatt initiativ for å få lulesamisk i pres-

se og kringkasting, og i 1975 ble deførste lulesamiske radiosendingeneetablert. Det var et fem minutters pro-gram en gang i måneden, og blesenere utvidet til sendinger hver fjor-tende dag, nå med ti-minutters sende-tid (Heahtta 1987). Det kom også idenne perioden sporadiske artikler pålulesamisk i den samiske avisa SámiÁigi og senere også i lokalavisa «NordSalten Avis», men dette var kun spo-radiske avisartikler som ikke kom inni faste rammer (Sametinget 1993).

Det bør også nevnes at i 1983 bleden første lulesamiske lyrikkboka

utgitt av forfatter Stig Gælok (Gaski1998:60), og Nuortta – Sálto SámijSijdda (Nord-Salten sameforening) blestiftet i 1979 (Evjen 2001:143).

Faktorer på gruppenivå – endring ibosettings- og næringsstruktur

Etter 1950 preges den generelle sam-funnsutviklingen av framveksten avdet modere velferdssamfunnet hvorplanøkonomi, sektorisering og sentra-lisering var viktige ingredienser i den-ne politikken. Denne politikken haddestor innvirkning for det lulesamiskesamfunnet i Tysfjord og medførte sto-re endringer i bosettingsstruktur, øko-nomi og levevis. Dette hadde ogsåstor innvirkning for det lulesamiskespråkets stilling.

Fjordområdene der flesteparten avlulesamene bodde, ble erklært somfraflyttingsområde og det skjedde enstorstilt sentralisering av fjordens inn-byggere til sentrene i kommunen(Drag og Kjøpsvik). Bosettingsmøn-steret ble radikalt endret ved at fjor-dene til dels ble avfolket (med unntakav Musken), mens tettstedene vokste.Utviklingen tok ikke hensyn til dentradisjonelle lulesamiske livsformenog dens økonomi (NOU 2000:3, 37),parallelt som statlig initiert fornors-kningsprosess mot den samiskebefolkningen pågikk. Resultatet varen dramatisk endring i lulesamenesnæringsstruktur og bosettingsstruk-tur. Tettstedene fikk nå en befolkningsammensatt både av samisk og ikke-samisk befolkning, men lulesamene

Nord-Salten sameforening ble stiftet i 1979. Førstehjelp til lulesamisk som er i ferd med ådø ble definert som foreningens viktigste oppgave. Fra avisen Fremover 15. nov. 1979.

BÅRJÅS 2002 25

ble ikke en stor majoritetsbefolkning ide nye sentrene.

Også lulesamenes næringsgrunn-lag og livsform ble vesentlig endret idenne perioden. Sentralisering tilkommunens tettsteder gav ikke lengregrunnlag for å opprettholde det tradi-sjonelle næringsgrunnlaget. Nærings-grunnlaget ble endret fra naturalhus-holdning til pengehushold, fra kombi-nasjonsnæring til eneyrke/spesia-

lisering, fra primærnæringsøkonomitil handel, service, industri og offent-lig tjenesteyting. Samene som flyttetut av fjordene måtte gå i møte med enannen type samfunn og en annen typekultur (Evjen 2001:42), og dermed bleen vesentlig faktor for språkbevaringendret, nemlig særegen nærings-oglivsform.

I de nye bosettingsområdene og i denye yrkene/arbeidsplassene hadde

ikke lulesamisk språk en naturlig plass.Her var det norsk språk som var enerå-dende og dominant. Lulesamisk språkble fortsatt kun et språk for den privatesfæren, og blant de voksne i den lule-samiske befolkningen.

Faktorer på individnivå - sosialiseringog språkvalg til fordel for norsk

På individplanet førte denne sentralise-ringen til at språkvalget i det enkelte

Norcems sementfabrikk i Kjøpsvik utviklet industrikommunen Tysfjord. FOTO: ©ASGEIR KVALVIK.

26 BÅRJÅS 2002

samiske hjemmet endret seg. Sværtmange foreldre valgte å lære norsk tilsine barn og derigjennom å sosialiserebarna bort fra det lulesamiske språket.Norsk ble ansett som viktig blant annetfordi man mente at barna var best rus-tet for framtiden ved å lære seg norsk,fordi man så at framtiden ville kreve enatskillig større integrasjon i det norskestorsamfunnet for kommende genera-sjoner (dvs. barn som fødes i 1960-70-og begynnelsen av 1980-årene). Dengenerelle samfunnsutviklingen krevdeet tettere fellesskap mellom storsam-funnet og de samiske fjordsamfunnene,som også innebar store endringer ifolks forståelse og forvaltning av sinsamiske identitet (NOU 2000:2, 37).Dette valget gjorde foreldrene selv ombegge foreldrene var lulesamiskspråkli-ge, eller at en av foreldrene var lulesa-miskspråklig. Årsaken til at dennespråklige endringsprosessen skjeddemå kunne tilskrives den statlig initiertefornorsknings-prosessen som haddepågått over tid, og som ennå var sværtvirkningsfull på det lokale planet.

Det er imidlertid også viktig å trek-ke frem at selv om språkvalget gikk ifavør av norsk for barn og unge, opp-rettholdt fortsatt foreldrene og deeldre generasjonene lulesamisk språksom det naturlig kommunikasjons-middelet seg i mellom, men det var iliten grad et naturlig kommunika-sjonsmiddel mellom de yngste og deeldste. Todal karakteriserer dette somet begynnende språkskifte, ved at detvokste opp en generasjon samer somikke hadde lulesamisk som aktivt

språk, selv om de forstod mye lulesa-misk (2002b:11).

Mot slutten av denne perioden, detvil si fra slutten av 1970- tallet ogbegynnelsen av 1980-årene skjer det enbegynnende endring, ved at flere forel-dre og elever ønsker undervisning ilulesamisk språk i skolen, og ved atlulesamisk språk begynner å bli synligi samfunnet. Språkvalget i hjemmeneer ikke lengre et selvfølgelig språkvalgtil fordel for norsk. Det oppstår disku-sjon og drøftinger på det lokale planetbl a om språkvalg og «nytten» av å vel-ge lulesamisk for sine barn. Blantsamene var det ulikt syn på dettespørsmålet, men flere foreldre valgtelikevel lulesamisk for sine barn. Detskulle likevel enda ta en god del år førdette ble allment akseptert. Opp mot1990-årene var det fortsatt svært få avsamene mellom 0-35 år som behersketlulesamisk (Gælok 1992).

Vendepunktet – fra1980-årene og vedovergangen til et nyttårtusenFaktorer på samfunnsnivå - offisiellstatus og offisielle bestemmelser

Den tredje fasen, fra 1990-årene ogved overgangen til et nytt årtusen,endres rammevilkårene for samiskspråk. Gamle samepolitiske krav bleinnfridd, og det ble vedtatt nye loversom skulle fremme samisk språk. Detble tilsvarende opprettet nye samiske

institusjoner som skulle gjøre detmulig å oppfylle intensjonene i lov-givningen, bl a ble Sametinget etablerti 1989 , og det ble bevilget mere peng-er til samiske språk- og kulturtiltak(Todal 2002a:68).

De tre norske lovene som særligregulerte bruken av samisk språk varSameloven, Stadnamnloven, ogGrunnskoleloven (Grunnskolelovenble i 1998 erstattet av Opplæringslo-ven). Sameloven fikk i 1990 egnespråkbestemmelser der det ble slåttfast at samisk og norsk er likeverdigespråk. Grunnskoleloven fikk i 1995 enegen bestemmelse om rett til opplæ-ring i og på samisk i grunnskolen, og iopplæringsloven ble denne retten utvi-det ved at alle samer i grunnskole- og

Samisk L97.

BÅRJÅS 2002 27

videregående opplæring i Norge fikken individuell rett til å få opplæring isamisk. I 1991 ble ny stadnamnlov ved-tatt, og den slår fast at samiske steds-navn skal være offisielle navn vedsiden av norske og kvenske stedsnavn.

I tillegg ble det for grunnskolen ogvideregående opplæring vedtatt nyelæreplaner (i videregående opplæring iforbindelse med Reform-94, og igrunnskolen i forbindelse med Re-form-97). I grunnskolen fikk Norge forførste gang et eget helhetlig samisklæreplanverk, L97 Samisk, mens mantidligere hadde hatt fagplaner forenkelte særskilte samiske fag. Forsamisk språk har L97Samisk tre for-skjellige læreplaner; Læreplan i samisksom førstespråk, Læreplan i samisksom andrespråk og Læreplan i samiskspråk og kultur. Alle disse tre lærepla-nene foreligger også på lulesamisk.

Det ble i denne perioden også opp-rettet en rekke nye samiske institusjo-ner. Se for eksempel Todal (2002a) foren nærmere presentasjon av de nyesamiske institusjonene. Har så alledisse offentlige bestemmelsene hattbetydning for vilkårene for lulesamiskspråk og for forholdene i Tysfjord?

Når det gjelder språkbestem-melsene i Sameloven er de særskiltebestemmelsene om lovfestet rett til åbruke samisk i kontakt med offentligemyndigheter avgrenset til et eget geo-grafisk forvaltningsområde hvor detlulesamiske språkområdet i Norge ikkeinngår. Dette har som konsekvens atingen i lulesamisk område har en ube-grenset lovfestet rett til å bruke samisk

i kontakt med offentlige myndigheter.I Tysfjord har dette spørsmålet nyligaktualisert seg da en folkevalgt kom-munestyrerepresentant ikke fikk brukelulesamisk på møtene i kommunesty-ret (Samelista i Tysfjord 2001). Dettemed henvisning til at dette ikke er lov-bestemte forhold for kommunen å inn-fri, og man har således ikke igangsattoffentlig tolketjeneste.

Sametinget har imidlertid tatt tilorde for å få vurdert en utvidelse avdet geografiske forvaltningsområdetder lovfestet rett til bruk av samisk

gjelder, og har bl a forespurt Tysfjordkommunens syn på om kommunenønsker å bli innlemmet i dette geogra-fiske forvaltningsområdet (Sametinget2002). Kommunestyret i Tysfjordbehandlet spørsmålet i møte 7.november 2002, og vedtok med etknappest mulig flertall å si ja til å bliinnlemmet i forvaltningsområdet forsamelovens språkbestemmelser. Detgjenstår å se om Sameloven endresslik at lulesamisk område innlemmes idet geografiske forvaltningsområdethvor særlige lovbestemmelser gjelder.

Antall elever med opplæring i lulesamisk i grunnskolen i perioden fra 1980 til2001/2002. Kilder: Samisk utdanningsråd, skolestatistikk, Rapport: Undersøkelse om bruken av samisk språk (2000), og GSI´01.

2

35

64

76

0

10

20

30

40

50

60

70

80

1980/81 1991/92 1999/2000 2001/2002

28 BÅRJÅS 2002

Regjeringen har også, som tidligerenevnt, tatt til orde for å gi lulesamiskspråk en mer offisiell status i Norgegjennom forslag til endring av Sam-eloven. Dette ved å presisere at en iNorge har flere samiske språk, hvorav lulesamisk språk er ett av de samis-ke språkene (Ot.prp. nr. 114 (2001-2002), kap. 2.3.3).

Når det så gjelder lulesamisk somopplæringsspråk har den individuelleretten for samisk-opplæring i grunn-og videregående skole betydning ogsåfor lulesamisk språk. Fra 1980 da det

for første gang ble etablert lulesamiskundervising, og fram til høsten 2002har elevtallet med lulesamisk i grunn-skolen økt betydelig. I dag gis detopplæring både i lulesamisk som før-stespråk, andrespråk og samisk språkog kultur. Antall elever i grunnskolensom har lulesamisk som førstespråkhar økt betraktelig fra 1991 når opplæ-ring i lulesamisk som førstespråkpåbegynte. Opplæring i lulesamisksom førstespråk innebærer at allgrunnskoleopplæring er på lulesa-misk, og ikke kun i lulesamisk som et

eget språkfag. Diagrammene nedenforillustrerer dette.

Det samiske læreplanverket, L97Samisk er gjeldende i Tysfjord vedskolene på Drag og i Musken. Det gisogså undervisning i lulesamisk innenvideregående opplæring, og Høgsko-len i Bodø gir studietilbud på grunn-fagsnivå i lulesamisk språk. Det lule-samiske senteret, Árran, tilbyr i tilleggfjernundervisning i lulesamisk for ele-ver i grunn- og videregående opplæ-ring til ulike skoler/kommuner i lan-det. Skoleåret 2001/2002 fikk 22 eleveret fjernundervisningstilbud i lulesa-misk. I tillegg er det verdt å nevne atdet ble etablert samiske barnehager iTysfjord, på Drag i 1989 (NOU 2002:3,side 40) og senere også i Musken. Desamiske barnehagenes betyding forspråkbevaring og språkutvikling måsies å ha hatt en avgjørende betydningfor vending av et påbegynt språkskif-te (Todal 2002b).

I tillegg er det i de senere år utvik-let læremidler på lulesamisk (for-trinnsvis for grunnskolen), og det erutgitt litteratur på lulesamisk for deyngste (Kuoljok 2002). Læremiddel-dekningen er på langt nær tilfredsstil-lende, men har blitt atskillig bedresiden 1980.

Det må også nevnes at i 1990-åreneble det etablert en rekke nye samiskeinstitusjoner lokalisert til Tysfjord. I1976 etablerte Samisk utdanningsrådet lokalkontor til Tysfjord. Sametingetdesentraliserte en del av sin adminis-trasjon til Tysfjord i 1993. Árran –Lulesamisk senter ble etablert i 1994,

Antall elever i grunnskolen med lulesamisk som førstespråk. Kilder: Samisk utdanningsråd, skolestatistikk, Rapport: Undersøkelse om bruken av samisk språk (2000), og GSI´01.

34

21

18

14

10

5

10

15

20

25

30

35

40

1991/92 1994/95 1997/98 1999/2000 2001/2002

BÅRJÅS 2002 29

Aktiviteter ved Árran Mánnágárdde. FOTO: ÁRRAN MÁNNÁGÁRDDE, ©ÁRRAN

Noen lulesamiske læremidler som er utgitt de siste årene.

Noen barnefilmer med lulesamisk tale.

Læremidler for førskolebarn for bruk i språkopplæringen.

30 BÅRJÅS 2002

NRK – Sámi Radio opprettet distrikts-kontor i Tysfjord i 1996 og Høgskoleni Bodø etablerte en egen språkseksjontil Tysfjord, i tillegg til desentralisertestudier i lulesamisk språk på høyerenivå.

Alle disse samiske institusjonenebidro til etablering av mange arbeids-plasser relatert til samisk språk, kulturog samfunnsliv, og lulesamisk ble i

atskillig større grad synliggjort gjen-nom disse virksomhetene.

Faktorer på gruppenivå – økendesamisk bosetting i sentrale strøk ognye samiske næringsformer

Det faktum at det ble etablert mangenye samiske institusjoner i lulesamiskområde har ved overgangen til år2000 medført økende samisk bosetting

i Tysfjord kommunes sentrale strøk,fortrinnsvis til Dragsområdet. Gjen-nom oppbyggingen av en samiskinfrastruktur er det blitt etablert nyearbeidsplasser, som igjen har gjort detmulig for unge å bosette seg i kommu-nen. Mange av disse flyttet bort frakommunen i utdanningsøyemed, oghar flyttet tilbake de senere årene(Todal 2002b).

Árran – julevsáme guovdásj/lulesamisk senter – ble etablert i 1994. FOTO: ©ASGEIR KVALVIK.

BÅRJÅS 2002 31

Dette har medført at den samiskebefolkningen igjen har fått nye kon-sentrerte bosettingsområder, særligDrag og fortsatt i Musken. Etablering-en av de samiske institusjonene harmedført at nye samiske næringsfor-mer er etablert. På det lulesamiskesenteret, Árran, er forsknings- ogutviklingsarbeid, språkarbeid, lære-middelproduksjon og offentlig samisktjenesteyting de nye næringsformene.I Musken skal det etableres oppdrettav laks, som klart må betraktes somen ny samisk næring som skal virkeved siden av tradisjonell fjordfiske.

Til sammen har alle disse faktorenebrakt med seg endrede livsformer ogsamhandlingsmønstre mellom samiskog ikke-samisk befolkning i Tysfjord.Men ved overgangen til et nytt årtusenpreges dette av at lulesamisk opptrernoe mer som en likeverdig part i dettebildet. Lulesamisk er ikke lengre totalt«usynlig», verken i offisiell sammen-heng, eller i lokal sammenheng.

Faktorer på individnivå - sosialiseringog språkvalg både/og – både samiskog norsk

På individnivået har faktorer på sam-funns- og gruppenivået påvirket posi-tivt for lulesamisk språk. Hvor det i1970- og 80-årene var svært få mellom0-30 år som hadde lulesamisk som sittmorsmål, er dette bildet noe annet idag. Flere foreldre velger lulesamisksom hjemmespråk/førstespråk forbarna, og flere velger lulesamisk opp-læring for barna i skolen. Det eksakteantallet lulesamiskspråklige er van-

skelig å anslå, da det ikke foreliggeroffisielle tall for dette i dag. En under-søkelse om bruken av samisk språksom ble utført våren 2000, anslår sta-tistisk sett at ca 1.720 personer forstårlulesamisk i det lulesamiske språkom-rådet i Norge (Samisk nærings- ogutredningssenter 2000:15).

Et annet trekk i dette bildet ertospråklighet. Tidligere så vi at frammot 1950/60-årene var det lulesamiskettspråklighet som dominerte, og iperioden mellom 1950/60-årene frammot 1980-årene var det norsk ett-språklighet som dominerte blantsamiske barnog unge. Ved overgang-en til nytt årtusen tyder det på at bådelulesamisk og norsk, dvs tospråklig-het, blir mere vanlig. En del lulesamis-ke barn lærer både lulesamisk ognorsk, og vokser opp med begge språ-kene i hjemmet. Samtidig er det verdtå nevne at norsk språk fortsatt domi-nerer både i lokalmiljøet, og i sværtmange lulesamiske hjem. Lulesamiskemorsmålsbrukere under 30-år er fort-satt i mindretall, men bildet er ikke såensidig negativt som i mellomkrigsti-den fram mot 1980-årene.

Et tredje trekk i dette bildet er envoksende generasjon av lulesamiskeungdommer som etablerer familie, ogsom selv ikke har lært seg språkethjemme. En god del av disse ønskerimidlertid «å ta språket tilbake», dvset ønske om at deres barn skal bli lule-samiske morsmålsbrukere. Noe somde selv ikke ble. I og med at de selvikke har det språklige verktøyet hjem-me, men ønsker å velge språkvalg og

språksosialisering til fordel for lulesa-misk, blir det et spørsmål hvordanoffentlige myndigheter og institusjo-ner, lokalmiljø, naboskap, øvrig slektog familie kan hjelpe dem med dette«prosjektet».

Har lulesamisk språken framtid?Som nevnt innledningsvis er språketsframtid avhengig av språkbrukerehvor språket er et naturlig kommuni-kasjonsmiddel i dagliglivet. Et pessi-mistisk syn for språkets framtid leg-ger til grunn at om hundre år ersamisk ikke lengre er et levende språki Norden.

Andre legger til grunn et mereoptimistisk syn. Noen språkforskeremener at samisk språk vil overleveforutsatt at flere språkbevarende fak-torer er oppfylt. For å «måle» situasjo-nen for et mindretallspråk som ikke ernasjonalspråk har noen forskere ut-viklet en åttetrinnsskala der språk påtrinn 8 er mest truet og språk på trinn1 er minst truet. Hætta (2000:17) klas-sifiserer nordsamisk for å befinne segpå trinn 4, mens Todal klassifiserernordsamisk for å befinne seg på trinn1 (Engen & Kulbranstad 1998:88). Til-svarende klassifiserer Hætta lulesa-misk antagelig for å befinne seg påtrinn 6 (Hætta 2000:17), mens Todalplasserer lulesamisk på trinn 4 (Engen& Kulbranstad 1998:88).

Alle vet at det er umulig å spå omframtiden. I den sterke fornorsknings-

32 BÅRJÅS 2002

perioden var det mange som trodde atsamisk språk, også lulesamisk, skulledø ut. I dag vet vi at lulesamisk ikkeer et utdødd språk, men er et sværttruet språk.

Legges antall barn og unge i barne-hage, grunn- og videregående skolemed lulesamisk som førstespråk tilgrunn for en vurdering av språketsframtid, vet vi at antallet ikke ermange. Samtidig skjer et revitalise-ringsarbeid som en kan anta medførerat flere lærer seg lulesamisk, selv omlulesamisk ikke nødvendigvis er deresførstespråk/ morsmål. Ut fra dette

antar jeg at antall voksne språkbru-kere vil øke.

Likevel er situasjonen i dag at det erfærre lulesamiske språkbrukere ennfor noen tiår siden, og dette har selvføl-gelig betydning for framtidens språk-bruk. Samisk brukes i mange andre,eller flere situasjoner enn før, men altsåav færre personer (Gælok 2002).

Dersom lulesamisk skal ha ei fram-tid, må det derfor tilrettelegges forlulesamisk både på samfunnsnivå, pågruppenivå og på individnivå. Jegmener det er en klar forutsetning atlulesamisk blir offisielt beskyttet i lov-

verk og offentlige forordninger, foreksempel i Sameloven ved at lulesa-misk område innlemmes i Samelovensforvaltningsområde.

Dernest må ressurstilgangen foriverksetting av språklige tiltak forbe-dres atskillig. Dette særlig gjennomøkonomiske virkemidler som kan gjø-re det mulig å utvikle språklige hjel-petiltak, for eksempel opplæringspro-grammer, utvikling av læremidler ogannen litteratur, tilrettelegging av fas-te medietilbud på lulesamisk (særligfor barnog unge), terminologiutvik-ling for å utvikle et moderne lulesa-misk språk, og tilrettelegging for brukav lulesamisk i de fleste offentligesammenhenger.

På gruppenivået er det en forutset-ning at lulesamisk utvikles som ennaturlig og synlig del av lokalsamfun-net. Det er derfor svært positivt nårTysfjord kommune, som den politiskeinstitusjonen som lokalbefolkningenidentifiserer seg mest med, nylig ved-tok at lulesamisk skal være et offisieltspråk i kommunen på lik linje mednorsk. Dette betinget at kommunentilrettelegger for bruk av samisk språki kommunestyret og i andre kommu-nale sammenhenger både utad, ogoverfor brukere av kommunale tjenes-ter. På denne måten gir kommunen etsignal om at lulesamisk språk ansessom likeverdig med norsk, og er etsvært viktig signal å gi overfor barnog unge, som er framtidens språkbru-kere.

På lokalsamfunnsnivå er det ogsåviktig at lulesamisk får større aksept

Moderne datateknologi kan brukes i språkopplæringen. FOTO: ©HARRY JOHANSEN.

BÅRJÅS 2002 33

blant lulesamene selv. Det er mitt inn-trykk at mange vegrer seg for å pratesamisk av ulike årsaker. Noen føler atspråkkompetansen ikke er tilstrekke-lig. Andre føler at det samiske språketsom en kan, ikke holder mål fordi deter en blanding av norsk og samisk, etsåkalt «kjøkkenspråk» som manmener ikke har en egenverdi (Gælok2002), og den språklige selvfølelsenpreges av det. Atter andre vegrer segfor å prate samisk, fordi man følerubehaget med «språkpolitiet», det at

andre språkbrukere korrigerer deresspråk. Språkarbeidere er blitt beskyldtfor å opptre som «språkpoliti». Dettefordi språkarbeidere føler et spesieltstort ansvar for å drive språkrøkt.Dernest har mange også et uttrykks-problem, da lulesamisk i dag på langtnær er utviklet som et funksjoneltmoderne språk. Nye begrep og termersom har fått innpass i samfunnet fin-nes ikke på lulesamisk, og et stortarbeid må gjøres for å utvikle språketi den retningen. Andre opplever at de

nye begrepene og de nye termene somfremmed, og språkarbeidere beskyl-des for å innføre nordsamiske termerinn i språket, og på denne måten for-ringe lulesamisk.

På lokalsamfunnsnivået har alledisse elementene betydning for språk-utviklingen. Åpenhet og toleransebåde mellom den samiske og denikke-samiske befolkningen, samtinternt blant samene, innbefatter atbefolkningen i lokalsamfunnet selvmå ta innover seg at alle disse elemen-

Kommunestyret i Tysfjord vedtok nylig å søke kommunen inn under forvaltningsområdet for samisk språk. Foto: ©Ann-Chatrin Braseth.

34 BÅRJÅS 2002

Harrieth Aira: «Julevsámegiella – sijddagielasdåhkkiduvvam sámegiellaj?»Åvddål 1950/60 jagij ij lim julevsámegielan makkirik dåhkkidum árvvo sebrudagán. Sámegiellaittji manenik aneduvá. Ienemus oasse sámijs Divtasvuonan ietjasa guovlojn årrun, sieradumlátte sebrudagás, ietjasa duobddágijn ja ietjasa ressurssadáfojn. Julevsámegiella lij bæjválasj sijd-dagiellan ienemus oassáj, ja stuor oasse mánájs ettjin dárogielav máhte gå skåvllåj álggin.

Vuodnasåkke gånnå ienemus oasse sámijs årrun sirddemguovllon tjielggiduvvin. Gå dátsirddemguovllo-politihkka tjielggiduváj de julevsámij æládusháme ja årudakháme ietjájduv-vin. Sáme guovdásj guovlojda jåhttådin ja láttij sæhkáj årrujin. Valla dajn ådå guovdátjijnsjaddin unneplåhkon. Ma∫∫ela gå sáme lidjin dajda ådå sajijda jåhtåm de rievdaj giellaadnomuhtem sijdajn. Moaddása æjgádijs dárustahttjajin ietjasa mánájda.

Julevsámegiella dåhkkiduváj tjállemgiellan jagen 1983. Tjállemgiela dåhkkidibme aktangrammatihkajn ja báhkogirjijn lidjin ájnnasamos vájkkudagá ma váddin máhttelisvuodaválgget formálalasj álmmulasj åhpadimijn skåvlån. Jagen 1980/81 ásaduváj sámegiellaåhpa-dibme Hábmera joarkkaskåvlån.

1980 jagij gietjen le dille rievddam. Sámepoltihkalasj rávkalvisá ålliduvvin ja ådå lága magalggin åvddedit ja nannit sámegielav mierreduvvin. Sámegielak oahppij låhko le lassánam.Julevsámijguovlon li ådå sáme institusjåvnnå vuododuvvam. Daj ådå institusjåvnåj infra-struktuvraj baktu li ådå bárggosaje vuododuvvam. Dan ådå ájggegávdan vuojnnusi boahtájulevsáme li vargga jæbddásattja láttij sebrudagán. Moattes æjgádijs sámegielav sijdanmánájda sáhkadi, ja rávkki sámegielåhpadimev skåvlån.

Sámegiela dille le rievddam. Dalla ælla nav ållo giellaaddne gå soames lågev jage das åvd-dål, ja dat diedon vájkkut boahtte ájggásasj giellaanov. Sámegiella mij åvddål lij dåssju sijd-dagiellan aneduvvá dalla ietjá ja moattelágásj aktijvuodan, valla giellaaddne li binnum. Tjállemielas la dárbbo julevsámegielav almmulasj lágaj baktu suoddjit. Jus dat buorre dille galggáåvddånit de hæhttuji ienep oasse sámijs sámegielav árvvon adnet. Ienep oasse æjgádijs hæht-tuji sámegielav oahppamgiellan ietjasa mánájda válljit. Giellaaddne vierttiji lassánit.

Forfatteren

Harrieth Aira er født i 1962 på Ness i Tysfjord. Hovedfag i statsvitenskap fraUniversitetet i Tromsø i 1994. Arbeider nå som rådgiver ved Sametingetsopplæringsavdeling, Distriktskontor for lulesamisk område med kontorstedpå Drag i Tysfjord.

Adresse: Sametinget, 8270 Ájluokta/Drag.e-post: [email protected]

tene eksisterer, og finne konstruktiveløsninger som kan fremme språkbru-ken. Jeg mener det er behov for bådeinterne og eksterne drøftinger om dis-se forhold, med sikte på en størreaksept for språklig mangfold.

På individnivået er det å håpe at desiste årenes positive utvikling fortset-ter. Det vil si at flere foretar språkvalgtil fordel for lulesamisk. Det er avovermåte stor betydning at atskilligflere velger lulesamisk som opplæ-ringsspråk for sine barn. Antalletspråkbrukere må øke.

Dernest er det en forutsetning atspråket brukes som et naturlig kom-munikasjonsspråk i hjemmene, og ilokalsamfunnet for øvrig. Her er detimidlertid også signaler som tyder påat norsk vinner i konkurransen omoppmerksomhet. Dette gav blantannet ungdomsskoleelever med lule-samisk som førstespråk uttrykk for påen konferanse som ble arrangert iTysfjord 14-15. mai 2002. Elevene for-talte som språklig dominans ikke bareute gjennom kameratskap med norsk-språklige, men også hjemme, og gjen-nom media (TV, radio, data, aviserm.m), og ved at også foreldre/familiepåvirkes av et dominant norskspråk-lig omkringliggende miljø. Elevenesavnet andre språklige arenaer uten-om klasserommet.

Konkluderende kan man derforvære forsiktig optimist med hensyntil det lulesamiske språkets framtidigestilling, men forutsetningen er at flerefaktorer på ulike nivå virker sammeni en positiv retning.

BÅRJÅS 2002 35

Litteratur:Aira, Harrieth (1995): Samisk distriktspolitikk i kommunalpolitiske

kontekster. LOS i Nord-Norge. Notatserie, notat nr. 38. NORUTSamfunnsforskning.

Engen, Thor Ola og Kulbranstad, Lars Anders (1998): Tospråklighet ogminoritetsundervisning. AD Notam Gyldendal.

Evjen, Bjørg (2001): Velferd og mangfold. Tysfjord kommune 1950-2000. Tysfjord kommune 2001.

Gaski, Harald (1998): Skriftbilder. Samisk litteraturhistorie. Davvi Girjo OS.

Gælok, Samuel (1992): Institusjonalisering av samisk kultur –planlegging av Árran – Lulesamisk senter. Hovedfagsoppgave isamfunnsvitenskap. Samfunnsplanlegging og lokal-samfunnsforskningsgruppa, Institutt for samfunnsvitenskap,Universitetet i Tromsø.

Gælok, Samuel (2002): Samisk i oppsving i Tysfjord. Avisartikkel. AvisaNordland, 4. september 2002.

Heahtta, N.J.(1987): «NRK-Same Radio – bare for nordsamer ellerogså for et tilbud for lule- og sørsamer?» i Rapport fra Samiskkulturkonferanse i Nordland, 23. – 25. september 1987, Nordlandfylkeskommune 1987.

http://www.wis.no/gsi: Grunnskolens info-systemHyltenstam, K., Stroud, C., och Svonni, M. (1999): Språkbyte,

språkbevarande, revitalisering. Samiskans ställning i svenskaSápmi, i Hyltenstam, Kenneth (red.) (1999): Sveriges sju inhemskaspråk – ett minoritetsspråksperspektiv. Studentlitteratur, Lund,Sverige.

Hætta, Ole Henrik (2000): Hva bestemmer om et språk blomstrereller dør? Det samiske språket som eksempel, i konferanse-rapport Samisk språks stilling i skolen og lokalsamfunnet, Konferansei Lakselv 28.-29.11.2000. Sámediggi/Sametinget.

Jensen Bråstad, Eivind (1991): Fra fornorskningspolitikk mot kultureltmangfold. Nordkalott-Forlaget

Kuoljok, Susanna Angéus (2002): Lulesamiska Ett minoritetsspråk iSkandinavien. Uppsala universitet, Finsk-ugriska institionen,Sverige.

Lov om grunnskolenLov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringen

Lov om Sametinget og andre samiske rettsforholdLov om Stadnamn March, J.O. og Olsen, J.P. (1989): Rediscovering Institutions. New York.

The Free Press.Mikkelsen, Filip (1999): Sáme institusjåvnå badjánibme. Bårjås 1999. Pop-

ulærvitenskapelig tidsskrift utgitt av Árran – lulesamisk senter. Báhko.Minde, Henry (2002): Fornorskinga av samene – hvorfor, hvordan og

hvilke følger? Utredning for SametingetNOU 1985:14 Samisk kultur og utdanningNOU 2000:3 Samisk lærerutdanning – mellom ulike kunnskapstradisjonerOlsen, J.P.(1988): Statsstyre og institusjonsutforming. Universitetsforlaget

AS. Det blå bibliotek.Ot.prp. nr. 114 (2001-2002) Om lov om endring i Lov 12. juni 1987 nr.

56 om Sametinget og andre samiske rettsforhold (ny organisering avarbeidet for samisk språk).

Samelista i Tysfjord (2001): Bruk av samisk i offentlig sammenheng. Brevtil Kommunal- og regionaldepartementet av 19.12.01.

Sametinget (1993): Utredning om styrking av samisk språk fra Sametingetsutredningsgruppe for samisk språk i lulesamisk språkområde,september 1993.

Sametinget (2002): Brev av 23.05.02 fra Sametinget til Tysfjord kommuneSamisk Nærings- og Utredningssenter (2000): Rapport: Undersøkelse om

bruken av samisk språk. Tana. Samisk utdanningsråd: SkolestatistikkSelznick, P. (1957): Leadership in Administration. University of

California press. Berkely and Los Angeles, California.Todal, Jon (2002a): «…jos fal gáhttet gollegielat» Vitalisering av samisk

språk i Noreg på 1900-tallet. Avhandling til dr.art.-graden. Dethumanistiske fakultet, Universitetet i Tromsø.

Todal, Jon (2002b): Historia som faktor i vending av språkskifte. Einkomparativ studie av gælisk på East Sutherland og samisk i Tysfjord.Prøveforelesing til dr.art.-graden ved Universitetet i Tromsø, 7.juni 2002.

Todal, Jon (2002c): Undervisninga i samisk som førstespråk i Norge. Eitkort tilbakeblikk. Prøveforelesing til dr.art.-graden vedUniversitetet i Tromsø, 7. juni 2002.

36 BÅRJÅS 2002

Ájluovta skåvlla/Drag skole er den skolen i Norge som harlengst erfaring i lulesamisk grunnskoleutdanning. Vi er inne i

vårt 11. år med undervisning på lulesamisk. Vi har densamiske læreplanen som teorigrunnlag, og har derfra utvik-

let vår praksis for en god undervisning på samisk. Skolen vårhar ca. 20 lærerårsverk, i tillegg har vi assistent, merkantilt

personale, renholdspersonale og vaktmestertjeneste.Av skolens 114 elever får 28 elever undervisning etter L97S.

Over 50 elever har samisk i fagkretsen. I tillegg til første-språksopplæringa har vi undervisning i samisk som andre-

språk og samisk språk og kultur. Skolen har inneværende årsju norskspråklige klasser. Skolen har 20 lærerårsverk og avdisse underviser seks lærere i og på samisk. Alle som under-

viser på samisk har samisk i fagkretsen.Av rektorer og lærere ved Ájluovta skåvllå/Drag skole: Kurt ToreAndersen, Bjørg Fagernes, Siv Kintel, Wenche Nergård, Sylvia Nystø,

Adele Nystø Ráhka, Solveig Skjelnes og Britt Karin Storvik

Samiskundervisning ved Ájluovta skåvllå/Drag skole

Organisering avsamiskundervisninga«Drag skole er en tokulturell skole, med norskog samisk som to likeverdige opplæringsspråkog ligger i kjerneområdet for lulesamisk boset-ning i Norge. Skolen tar i all sin virksomhethensyn til dette.»

(sitat fra virksomhetsplanen vår)

Heimen får velge mellom de tospråkalternativene ved innskrivingenav elever, våren før de begynner i 1.klasse. Elever med samisk som opp-læringsspråk er delt i 3 klasser, små-skole, mellomtrinn og ungdomstrinn.I småskolen har vi hele tiden hatt sommål å ha kun samiskspråklige lærere.

I enkelte fag har vi vært nødt til åslå samiskklassene sammen mednorskklassene, f.eks. i engelsk på

mellomtrinnet og i noen av fagene påungdomstrinnet. Dette gjør vi fordi vii all vår virksomhet vil legge forhol-dene til rette for at den enkelte elevskal føle at skolen tar vare på han/henne og dennes kulturbakgrunn.

Skolen og alle elever må ha enpositiv holdning til tospråklighet. Demå ha arenaer der de utvikler enaksept for hverandre. Vi har tatt kon-sekvensen av dette og har derfor fel-les aktiviteter på tvers av språkgren-sene. Erfaringene er gode. Vi tror deter med på å forsterke skolen somsamiskspråklig arena. Samisk blirvanlig, den blir alminneliggjort.

Fjellturer, overnattingsturer, over-natting på skolen – stor suksess. Vihar aktivitetsuker/prosjektuker avulike slag, bla. innhøsting, avis,musikkuke, solidaritetsarbeid, ute-dag, datakurs og kanokurs.

Glimt fra opplæringapå samiskDen norske skolen har over 200 årspraksis i å drive skole. Mange bøkerer skrevet og tusenvis av læremidlerer produsert. Dersom vi som lærereikke synes at lærestoffet eller meto-den for opplæringa for et emne er godnok, kan vi gå på lærerbiblioteket og

BÅRJÅS 2002 37

finne noe som vi mener er mer spen-nende for eleven. Slik er det dessverreikke i den samiske skolen og slett ikkefor den lulesamiske skolen. Vi må lagemesteparten av lærestoffet selv oglegge det til rette metodisk. Vi harimidlertid fått dekket det grunnleg-gende behovet i samisk som fag framellomtrinnet og opp.

Når det gjelder lese- og skriveopp-læringa finnes ulike metoder. Vi valg-te å satse på den metoden vi har hattgode erfaringer med i de norskspråk-lige klassene. Siden vi har sammen-slåtte klasser i samisk, måtte vi leggeom undervisninga i språkfagene.Grunntanken her er at elevene førstskal lære seg å lese på morsmålet. Nårde er trygge på det samiske alfabetetog leseprosessen går de gradvis over

til også å ha norsk som fag. I begyn-nelsen har vi bare norsk muntlig.Faget «Giella» (Språk) fungererutmerket.

Det som er vanskelig for oss er atdet ikke finnes spesialpedagogisk test-materiale på samisk, blant annet lese-tester. Det blir ikke riktig å teste ele-vene på norsk, det blir ikke samsvarmellom det elevene kan og resultatetav testen. Dersom det skulle være entest for lese- og skrivevansker, kanfaktisk eleven i verste fall feildiagnos-tiseres. I inneværende år har vi fåttmidler til å utarbeide lesetest for 4. års-trinn. Arbeidet er kommet i gang ogskal være ferdig i løpet av dette skole-året. Det er svært gledelig at vi på siktkan tilby våre samiskspråklige eleverlesetester på opplæringsspråket.

LæremidlerSamisklærerne har mye å arbeide medi tillegg til det en lærer i den norskeskolen har. Utfordringene er store ogarbeidsmengden enorm. Når en i til-legg har kuttet ned på et godt hjelpe-middel som konverteringa, er situa-sjonen verre enn den noen gang tidli-gere har vært. I tillegg til det somforventes av oss som lærere, skal vitilrettelegge undervisninga til samisk ide fleste fag. Det går mange timermed til å oversette og tilpasse.

For å få flere språklige input, treng-er elevene å lese litteratur på sitt egetspråk. Det hadde vært fint med foreksempel en lulesamisk oversettelseav Harry Potter. I hylla på biblioteketskulle Ronja Røverdatter og kanskjeMarkens grøde også ha stått.

For å forbedre læremiddeltilgangenhar vi de siste to årene hatt et felles-prosjekt med Måske skåvllå/Muskenskole og Árran – julevsáme guov-dásj/lulesamisk senter om et lære-middelverksted. Her har vi blantannet produsert teksthefter i samisksom fag, vitnemål og meldingsbok pålulesamisk.

Behov for framtidigeprosjekter Vi har, og har hatt, eksternt finansierteprosjekter i forbindelse med term-arbeid i naturfag. Det begynte med ettav fellesprosjektene på mellomtrinnet.

Fra årets fjelltur. Foto: ©Magne Nilsen.

38 BÅRJÅS 2002

Elevene skulle kartlegge fjæra sombiotop. Vi skulle ha samiske navn påblant annet skjell. Elevene undersøktemed folk de antok kunne dette. Detviste seg at ordene ikke fantes. Vi søk-

te da om prosjektmidler fra språkrå-det og fikk penger til å gå igang. Detteprosjektet er nok det man kan kalle«elevinitiert».

Vi ser at det er viktig å fortsette

med slike prosjekter, også i andre fag.Disse prosjektene må vi utforme selv,fordi vi ser hva vi behøver og hvor-dan det må gjøres.

Blant annet er det viktig å igangset-te arbeidet med emnehefter på mel-lomtrinnet, både i fagene natur- ogmiljøfag og samfunnsfag, spesieltemner som ikke er dekket av de lære-bøker vi bruker i disse fagene, dissebøkene er skrevet etter L97. På små-skoletrinnet er det nødvendig medflere lærebøker i faget samisk, blantannet leseverk med store bokstaver.Når det gjelder fagene Samisk somandrespråk og Samisk språk og kulturer interessen stigende. Her mangler vibøker og undervisningsmateriell.

Å være samisk-språklig på Ájluovtaskåvllå/Drag skoleFor dagens unge mennesker i vårtområde er det slik at det å være sa-miskspråklig er å være tospråklig.Dette er en språklig nødvendighet somden samiske befolkning har til fellesmed andre minoriteter i forhold til sineaktuelle majoritetsspråk. Skolens målom å styrke det samiske språket må dasees i et tospråklig perspektiv.

Alle våre samiskspråklige elever ertospråklige. De fleste lærte samiskførst, noen parallelt med norsk. Enkel-te lærte norsk først, og samisk senere.Det er ulikt for elevene hvilket språksom er det dominante.

Elevene har et dominerende norsk-

Innhøstingsdag. FOTO: ©ÁJLUOVTA SKÅVLLÅ/DRAG SKOLE

Vi har et fantastisk fint nærområde omkring skolen. Foto: ©Ájluovta skåvllå/Drag skole

BÅRJÅS 2002 39

språklig miljø rundt seg, alt fra kame-rater, media og øvrige samfunn. Detnorske språkets påvirkning kommer

til syne. Det samiske språket er utsattfor et press. Skolen er en viktig del avet revitaliseringsarbeid for det samis-ke språket, da den er den viktigstesamiskspråklige arenaen for elevene ialderen 6-15 år. Våre elever er fremti-dige språkbærere. Det er derfor knyt-tet mange forventninger til elevenesspråkutvikling. Og dersom man fårindikasjoner, eller bare en diffusfølelse av at språket ikke utvikles godtnok, blir man tilsvarende bekymret.Spørsmålet er om skolens undervis-ning kan demme opp for fornorsk-ningen, slik at det lulesamiske språ-kets mulighet til å overleve ivaretas.

For å oppnå en tilfredsstillendetospråklig utvikling, regner man trebetingelser som må oppfylles. Det før-ste er en sosiologisk betingelse. Lokal-miljø og storsamfunn gir positiv støtte

til tospråklig oppvekst. Det andre er enspråkpedagogisk begrunnelse. Barnetmå gis samordnet språkundervisningbåde i sitt førstespråk og sitt andre-språk med tospråklighet som målset-ting. Det tredje er en pedagogiskbetingelse. Elever gis mulighet til fag-lig/kunnskapsmessig utvikling på liklinje med jevnaldrende mens de utvik-ler sine ferdigheter i andrespråket.

For elevene er det av stor betyd-ning at deres jevnaldrende har enpositiv holdning til deres tospråklig-het. Språk er nært knyttet til identitet.Det er viktig at de føler seg inkludert,både språklig, sosialt og identitets-messig. Samiskspråklige klasser måogså ha en inkluderende og aksepte-rende holdning til de andre klassene.Det er et gjensidig forhold. Sosialt settfår elevene felles opplevelser og får

Prosjekt «Vinteraktivitetsuke 2002». FOTO: ©ÁJLUOVTA SKÅVLLÅ/DRAG SKOLE

Utedag for små- og mellomtrinnet. Foto: ©Ájluovta skåvllå/Drag skole

40 BÅRJÅS 2002

dermed et fellesskap på tvers av klas-ser, språk og kulturer.

I samiskspråklige klasser brukerlærerne bare samisk. Formålet er at ele-vene og de samiskspråklige lærerneskal opprette samisk språkkontakt. Detblir unaturlig for lærer og elev å snakkenorsk sammen. Vi forsøker å synliggjø-re det samiske språket så godt vi kan(eller så langt vi rekker) med tospråkli-ge beskjeder o.s.v. til heimen ved fellesprosjekter. Ved felles arrangementer påskolen, bl.a. ved juleavslutningen,synger alle elevene (og lærere og forel-dre med) både på samisk og norsk,lesing av juleevangeliet og lignendeskjer på begge språk. Skolen fremstårsom en enhetlig felles arena.

Vi har et sterkt ønske om å styrkeden arenaen vi har fått til. Vi arbeidermed at det skal bli mulig for de eleversom ønsker det, å få en forsøksord-ning der samisk språk og kulturerstatter sidemålet. Vi mener dette vilføre til en økning i antall elever medsamisk i fagkretsen, og en størreaksept for bruk av språket både ilokalsamfunnet og skolen.

UtfordringerframoverDet gjelder å redde et språk. Vi harklart å snu en trend. Nå er det opp tilpolitikerne å gi oss rammevilkår for

videreutvikling. Vi ønsker fortsatt å til-by ei god undervisning på lulesamisk,men da må også det økonomiske værepå plass. Det er blant annet snakk omtimeressursene som tilføres fra StatensUtdanningskontor. Skolen får ikke dek-ket sitt reelle behov for timer i samisk.

Tysfjord kommune må arbeidevidere med å få tilført midler fra sta-ten for de merutgifter kommunen harfor å undervise på to språk og etter tolæreplaner.

Når man driver ei samisk undervis-ning innenfor den norske skolen erdet snakk om to læreplaner med uliktinnhold. Det tilsier også ulikt behovfor læremidler. Det må da kjøpes innandre, egnede læremidler. Det har deti liten grad vært rom for.

Vi ønsker oss økonomisk handlefri-het slik at vi kan få tilført midlerutover det ordinære budsjettet til sko-len, slik at man kan får kjøpt det somfinnes på markedet til bruk i ei lulesa-misk undervisning. Dessuten håper visterkt at Kristin Clemet gir oss de pc-ene vi har søkt om penger til.

De ti årene som snart er gått harvært brukt til å få undervisningen til åfungere. Hvert nytt klassetrin har gittstore utfordringer. Vi har måttet læreoss å tenke annerledes. Noen feilskjærer gjort, men vi har lært av dette. Viskulle tilpasse en samisk skole inn i enorganisasjon som har vært «bestan-dig». Det fører til store endringer ogsåfor den organisasjonen som engangbare var Drag skole. Det å også skullebli Ájluovta skåvllå har tatt tid ogprossessen er på langt nær over.

Tidligere sametingspresident Ole Henrik Magga på besøk. Foto: ©Ájluovta skåvllå/Drag skole

BÅRJÅS 2002 41

Da vi først startet førstespråks-undervisningen forutså vi ikke at vietter ti år hadde tre klasser medsamisk som førstespråk, og mellom20-30 elever i samisk som andrespråkog samisk språk og kultur. Det harført til en trangbodd tilværelse for enskole som opprinnelig var bygd for enfiredelt folkeskole, og 15 år etter supp-lert med to klasserom og alle nødven-dige spesialrom for en moderne ung-domsskole. Vi har revet vegger, sattopp nye, alltid med stå-på-vilje ogmed troen på at alt kunne bli bedre.

Stadig flere foreldre ønsker under-visning i eller på samisk for deresbarn. Foreldre som av ulike årsakerikke har lært seg samisk, melder oppsine barn til undervisning i samisk. Enav skolens største utfordringer vilvære å tilrettelegge opplæringssitua-sjonen for disse elevene.

Vi har en plikt til å gi alle en tilpas-set undervisning i språket. Vi må hamulighet til å gi elevene en starthjelp,slik at de etter en forholdsvis kortperiode kan kommunisere godt på detsom kommer til å bli deres opplæ-ringsspråk.

I tillegg til å oppfylle læreplanensmål og intensjoner, skal de samiskelærerne i stor grad produsere sittlærestoff. Du ser dem stadig sittendemed saks og limstift. De har nok merå bekymre seg over enn den somunderviser på norsk. Hva med ele-vens språkutvikling, hva med skole-ferdigheter, og hva med deres sosialeliv i skolen. Og når alle bøkene er lestog grundig studert, hva gjør vi da?

FremtidsskolenUtfordringene for skolen vår framover itid blir mange. Vi lever i et samfunnsom i større og større grad blir interna-sjonalisert. De store språkene, verdens-språkene, ikke minst engelsk, domine-rer de språklige arenaer i takt med atverden blir mindre og mindre via inter-nett og andre tekniske landevinninger.Dette er noe vi tydelig merker også heri Tysfjord. Midt opp i dette skal småspråkgrupper bestå, deriblant samisk.Og i en slik større sammenheng blirogså norsk et lite språk, nærmest somet språk for særlig interesserte.

Hva så? Vi kan ikke reversereutviklingen om vi måtte ønske det. Vihar sett hvordan det norske språketblir påvirket av engelsk. Ordet tape erett eksempel. Trailer et annet. Her harsvenskene på en måte vært mer ærligenn oss. I mangel av noe bedre fant deut at ordet tape må skrives slik detuttales: tejp. Situasjonen for det samis-ke språket er naturlig nok enda van-skeligere. Vi må nøye oss med tæjppakanskje, påvirket av engelsk medsvensk skrivemåte. Og da blir en trai-lersjåfør til trailervuoddje. Eller kanskjeenda bedre: trájlarvuoddje. Og fremti-dens lulesame vil kanskje si noe såntsom Yes, dån la nav cool!

Friluftsliv i nærområdet er viktig for oss. FOTO: ©ÁJLUOVTA SKÅVLLÅ/DRAG SKOLE.

42 BÅRJÅS 2002

Men vi gir oss ikke. Vel nok kaninternasjonaliseringen virke som entrussel, men den gir oss også mulighe-ter. Fjernundervisning og virtuelleklasserom er to av stikkordene. Ogbare Sámásta-kurset oversettes til eng-elsk, så får vi kanskje samiskspråkligeungdommer både i Polen og Tanzaniaog i andre strøk av vår klode. Dettegir oss nye muligheter, kanskje mestfordi vi får følelsen av at samisk er etinternasjonalt språk nesten på stør-relse med hva det måtte være. Samti-dig skal vi ikke glemme at samisk all-tid har vært et internasjonalt språk iden forstand at det har blitt bruktinnenfor grensene til 4 nasjonalstater.

Ved Ájluovta skåvllå/Drag skole ervi stolte over at vi er den eneste sko-len som har utdannet elever medsamisk som førstespråk. Når detteskrives har vi uteksaminert to kulltiendeklassinger med lulesamisk somførstespråk, og flere kull kommer. Deter derfor vi med god grunn kaller ossfor Julevsáme vuodoskåvlå åhpadimguov-dásj som på norsk blir Lulesamisk senterfor grunnskoleutdanning.

Juleavslutning 1999. FOTO: ©ÁJLUOVTA SKÅVLLÅ/DRAG SKOLE.

Fra årets fjelltur. FOTO: ©ÁJLUOVTA SKÅVLLÅ/DRAG SKOLE.

Forfatterne

Forfatterne er rektorer og samis-klærere ved Ájluovta skåvllå/Dragskole i Divtasvuodna/Tysfjord.e-post: [email protected]

BÅRJÅS 2002 43

A. Nystø Ráhka, S. Skjelnes og B. K. Storvik: «Sámegiela åhpadibme Ájluovta skåvlån»Ájluovta skåvllå le 11 jage fállam julevsáme giellaåhpadusáv vuodoskåvlån ja le dat skåvllårijkan gænna li guhkemus åtsådallama åhpadit julevsámegiellaj. Sámegiela oahppapládna levuodon sámegiela åhpadimen, ja dan vuodo nanna vaddá skåvllå buorre sámegiela åhpadim-fálaldagáv sámegielak oahppijda. Skåvlå 114 oahppijs tjuovvu 28 oahppe sámegiela oahppa-plánav L 97 S. Badjelasj 50 oahppe låhki sámegielav fágalattjat. Duodden vuostasjgielakåh-padussaj fállá skåvllå åhpadimev sámegiellaj nubbengiellan, ja aj fágav Sámegiella ja kultuvr-ra. Darogielak skåvlå Rijkan ma lij juo jådon læhkám badjel 200 jage, adni buorreåtsådallamijt skåvlåjt jådedit. Sámegiellaåhpadibme le esski álggodásen måttijn stuorra hás-stalusájn. Sámegielak oahppamnævojs le stuorra dárbbo, ja prosjevtaj baktu gættjal skåvllågåbttjåt dárbojt oahppamnævojda. Skåvllå le tjadádam prosjevtav fiervá birra ja tjoahkkimmoallánagájt ja bágojt sámegiellaj, duodden la aj skåvlån jådon oahppamnævvo-åssudahkaaktan Måske skåvlåjn ja Árranijn.

Divna sámegielak oahppe li guovtegielaga. Ienemusájn le sámegiella læhkám vuostasjgiel-lan, valla muhtema li oahppam goahppátjijt gielajt åvtå bále, ja muhtemijn le dárogiella læh-kám vuostasjgiellan. Oahppij gaskan li sieradusá makkir giella le oajvvegiellan. Sámegielaåvddånahttema hárráj, le skåvllå sierraláhkáj ájnas, gå skåvlla ham le 6 - 15 jahkásasj sáme-gielak oahppijda buoremus arena gielav åvdedit. Dá sámegielakoahppe le boahtteájggáj ájnasgiellaguodde, ja vuorddemusá oahppijda, giela hárráj, li stuore. Gatjálvis le jus skåvlå åhpa-dusfálaldahka ganugahttá dárojduhttemav, váj julevsámegiella åvddålij guovlluj bissu vies-sogiellan.

Åhpadiddje dåssju sámásti sámegielklássajn, gå oahppij ja giellaåhpadiddjij aktisasj ulm-me le aktisattjat sámástit. Guovtegielak diedádusájt sijdajda, dagu dal prosjevta birra, gæhttjal skåvllå sámegiellaj almmudit. Gå skåvlån li aktisasj ásadusá ietjá klássaj dagu daljavllaásadusá, de lávllu oahppe, åhpadiddje ja æjgáda sámegiellaj ja dárogiellaj. Javllaevange-lium ja ietjá tevsta lågåduvvi guovte giellaj. Skåvllå le aktisasj arena goappásjgielagijda. Æjgátlåhko mij sihtá sámegielakåhpadusáv mánájdisá lassán jages jahkáj. Mánáj æjgá-da gudi ietja ælla sámegielav oahppam, duon dán sivá diehti, diededi skåvllåj sij sihti mánágalggi sámegielav oahppat. Skåvlå stuorámus hásstalus le dájda mánájda sámegiellaåhpadu-sáv fállat.

Ájluovta skåvlla le mihá gå la ájnna skåvllå mij sámegielav vuostasjgiellan fállá sámegie-lagijda. Náv guhkás li guokta slåhtå oahppijs tjadádam vuodoskåvlåv sámegielajn vuostasj-giellan, ja ienebu ma∫enagi gárvváni. Dan sivá diehti nabddám lip ietjama Julevsáme vuo-doskåvlå åhpadimguovdásj.

44 BÅRJÅS 2002

Vuodon dán åvdedibmáj legålmå skåvlå ságastallama

konferánsan «Kompetanse ogopplæring i samisk sammen-heng», mij ásaduváj Árranin

moarmesmáno 14. ja 15.biejvijt 2002

Ingrid Kintel, Sandra NystøRáhka ja Maria Sunná Mikkelsen

Ingrid KintelBuoris! Muv namma l Ingrid Kintel, ja8. klássan, sámeklássan váttsáv. Mångalgav ságastit ietjam åtsådallamijsgåktu dárogiella sámegielav bájnná.Mån hæhttuv dal ájn didjij subtsastitjuojddáv majt moaddi lav ájádallam.Ja dájt muv ájádusájt la jáhkáv ájnassubtsastit didjij. Árvvedav muhtemadijás e rat mijá vidjurijt dáppe dåbdå.

Dárogiella gullu ja vuojnnu juohk-ka sajen. Dárogiella aj mijáv sámeklás-san bájnná. Gássjel sjaddá sámástit gådivna mijá oahppamgirje lij dárogiel-laj tjáledum. Gássjel sjáddá aj sámástitgå miján li nav moadda dároåhpadid-dje.

Ja gåktu de? Gåktu dáv tjoavddet…

Mujna li muhtem ájádusá:Iv la mån nav smidá sijdan sámás-

tit, valla sámástav muv unnemus viel-ljaj. Muv mielas le sunji ájnas sámás-tit. Iehtjam æjgáda munji sámástibá,valla munji l gássjel sunnuj sámástit.Hárjjánam lav nav dárustit! Åvddålagå lidjiv unnep, de ienebut sámástivsijdan. Mujtáv gå dárustahtjiv sijdan.Mujna lij ráddna gut javlaj «mamma»ja «pappa» ietjas æddnáj ja áhttjáj.Munji gulluj nav tjábben gå dárustij,ja nav mån aj dárustahtjiv. Suohtas lijmuhttijn dárustit.

Valla ávon lav gå ieddne ja áhttjemunji åhpajga sámegielav. Ávon lavgå oadtjuv sáme mánájgárden vádt-set. Ávon lav gå oadtjuv sámeklássanvádtset. Ávon lav gå åvvånis oadtjuvoahppat sámegielav!!!

Gå mån gasskadásen vádtsiv, de lijstuor gássjelisvuohta mijáv oadtjotsámástittjat. Åhpådiddje ittjij diedemajt galgaj dahkat. Klássan de guorra-sijma gilppusav dahkat. Dat oahppegut binnemusát dárustij, oattjoj gåhpådievav hálmugijs. Munji dát sjattajgássjel. Muv njálmme manná åvtåtrajes, ja iv juohkka bále mujte sámás-tit. Diedon de sån gut binnemusátsáhkadij gilppusav vuojtij. Sån oattjojSTUOR gåhpådievav hálmugijs majtiehtjádij juogadij. Gå dat gilpos lijgærggam de vas ájn åvtåv gilppusav

sidájma... Diedon hálmugij diehtij,valla ejma huoman oattjo.

Sandra Nystø RáhkaMuv namma l Sandra Nystø Ráhka ja9. klássan, sámeklássan váttsáv. Mångalgav nágin minuhtav hållat. Ássjeman birra mån galgav sáhkadit la oab-me ássje ja sihkkarit ij værálda iene-mus geldulasj ássje, valla sidáv huo-man dav nammadit. Juska dát le oab-me ássje, de sidáv dij galggabit diehtetjur gåk lij sámegielav vuostasjgiellanoahppat. Ja ihkap soabmásij sjaddáávkken.

Åvddåla lijdjin sámegielak oahp-pijn guhkep skåvllåbiejve danen gåsámegielav åhpajma. Nav lij juohkkabierjjedagá. De lidjin giehttjit klássa-gijn guokta tijma ienep gå duojn ieht-jádijn, Fáhka lij Luondo ja Birás,sebrudakfáhka jali ietjá. Diedijma navlij oahppamplánan tjáledum valla mij dav gávnajma rievtugahttásin danengå då iehtjada, dároklássaga ettjin dájtduoddetijmajt dárbaha. Ihkap dal ájá-dallabihtit at mij ejma galga nav ájá-dallat. Ájádallabihtit diedon at galgaj-ma liehket ávon gå oadtjop sámegie-lav oahppat. Diedon lijma ávon, vallaejma le ávon gå hæhttujma liehketskåvlån guokta duoddetijma dåssju

Gålmå oahppe ájádusá sámegiela jasámegiellaåhpadusá birra

BÅRJÅS 2002 45

danen gå sámegielav åhpajma. Die-dáv at da gudi adni sámegielav nup-pát giellan adni sámegiellatijmajt gåda iehtjáda sijá klássan adni ietjáfágav, duola dagu sebrudakfágav. Jadat miejnni at da gudi sámegielavnuppátgiellan adni oadtju ienepsebrudakfáhka læksojt dahkat danengå sij adnin sámegiellatijmajt gå sij mágalggin dahkat sebrudakfágav..

Gå mån vádtsiv giehttjit klássan delij munnun Marian Luondo ja biràs

guokta ma∫emus tjima bierjjedagá.Ejma dasi lijkku, ja soames bierjjedagáde skulkkijma. Skulkkijma ma∫emustijmav. Gå friddjabåddå sjattaj demanájma skåvlås viega! Manáj gåjt debuoragit, ejma oattjo nav ållo bælkov,jus ållu riekta mujtáv de ejma åvvånisbælkku. Nágina tjabu javllin buorre lijdat at lijma skulkkim. Ja ma∫ep jagede hejtij dat årnik at giehttjit klássagahæhttujin liehket skåvlån guokta tij-ma ienebuv gå duo iehtjáda.

Ja divna dal árvvedihpit manennav sjattaj...

Maria SunnáMikkelsenMuv mielas lav mån smidáp dárogiel-laj gå sámegiellaj. Ij dåssju smidáp gå

fágajt usjudalá, valla dárogiella l soa-mesláhkáj ienep luondulasj munji.Mån lav smidáp ságastittjat, gárgadi-sájt dagátjit, dádjadittjat. Mån usjuda-láv dárruj, niegadav dárruj. Iv de månsidá náv galggá liehket, valla nav ladat sjaddam. Iv diede riekta manen,valla muhtem rádjáj gåjt máhtávvuojnnet. Duola dagu muv æjgáda esámásta munji, dárustip mijá gasskan.Ietjam oarbbenij aj dárustav, ja die-don dat muvva bájnná. Sámemánáj-gárden lav galla vádtsám, ja mujna l ajsámegiella vuostasjgiellan skåvlån.

Sivva le aj dat, at juohkka sajengånnå vuojnnep, de la dárogiella. Jusålgus klássalanjás vuolgá, de la dáro-giella. Gå ávijsajt lågå, gå radiov gull-dala, gå TVav gehtja. Sæmmi gå fil-majt vuojná, gå internehtan surffi jagå girjjijt lågå. Juohkka sajen. Diedon

Sandra Nystø Ráhka lågådallá giellakon-feránsan Árranin.Gåvvå: A. K. Mikkelsen, ©Árran.

Anne Stenhammer lij akta lågådallijs. GÅVVÅ: E. O. SKÁLLTJE, ©ÁRRAN.

46 BÅRJÅS 2002

I. Kintel, S. Nystø Rahka og M. S. Mikkelsen: «Tre skole-elevers synspunkter på samisk språk og språkopplæring»Denne presentasjonen er basert på tre skoleelevers innlegg på konferansen «Kompetanse ogopplæring i samisk sammenheng», som ble arrangert på Árran 14.-15. mai 2002. De presente-res her uavkortet, og slik de ble framført muntlig på konferansen. Elevene framfører sine syns-punkter på språksituasjonen og språkopplæring. Disse ungdommene har noe på hjertet, de harnoe å fare med, og de må lyttes til. Det er de som er språkets framtid.

la sámegiella aj boahtám muhtemdájs sajijda. Valla duola dagu mánájTV’a ja sáme ådåsa ælla munji miel-lagiddisa. E ga filma dagu «Bánne»,girje dagu «Gihttse, Gájttsa ja Båhtt-je». Ájnna nuorajmagasijnna sámegi-ellaj la bláde «¥». Valla danna lij dås-sju 2-3 biele julevsábmáj. Ietján lenuorttasámegiellaj jali ietján tjále-dum. Sæmmi Sami Radio nuorajsád-dagij aj. Iv mån dádjada ålov dajs. Gådáv usjudaláv, de vuojnnu daguhæhttuv lynkursav nuorttasábmájválldet, jus galgav buorev dájs oadt-jot. Juogu dav jali de divna dáv majt

nammadam lav aj viertti julevsábmájboahtet, ja dat ij sjatta.

Mujna l dåbddo dát julevsámij seb-

rudak la ilá unne. Ilá unne daj stuorraålmåjda berustittjat. Ilá unne vaj iet-jam ávijsav galgajma oadtjot, ietjamprosjevtajt dahkat. Mij lip ilá galle-gattja, ilá gallegattja gudi julevsáme-gielav adnep. Soames láhkáj le má dataj duolla. Gåsstå ulmutjijt råkkåstitdivna dájda prosjevtajda? Valla gåusjudaláv gåk lij 10-20 jage dás åvd-dåla, de lav mihá dan åvdås majtjulevsámij sebrudak la nahkam. Lipoadtjum duola dagu Árranav, ja oad-tjum oahppat sámegielav vuostasjgi-ellan skåvlån. Diedáv iv la agev návtelæhkám. Moattes lij dási vuosstájmannam. Ja nágina e ane siváv dasiga, sij dåssju e sidá sáme sebrudagavviesodit. Dat la huj vájvve. Suddo l ajgå muhtem julevsáme e ietja sidádåbddåt ietjasa sábmen. Iv mån dád-jada manen, liehket sábme ij la majdikman birra galga skámádit. Muhtemaietjá sámijt vasjulahtji, ihkap dåssjudan diehti gå ep galga jáhkket sån laiesj sábme. Suhtav gåjt, gå náv sjaddá.Sáme galggi farra mihá liehket ietjasaduogátjis ja kultuvra ja giela åvdås.Iesj lav gåjt.

Ållusin lij miella konferánsav tjuovudit. Gåvvå: E. O. Skálltje, ©Árran.

BÅRJÅS 2002 47

Lars Levi Læstadius ble født i Jäckvik i Pite Lappmark året 1800. Det samiske innslaget varrelativt stort både i mors- og farsslekta. Olof Stefansson Gran som var kyrkoherde i Lycksele1673-1690 var en av hans forfedre, født i sognet «av Lappska föräldrar» slik det står iGrapes herdaminne fra 1835, og på morssiden var Sjul Mårtensson Granberg, en annen avhans forfedre, «lapp født i Sorsele och Granbyn» (Grape 1835). Læstadius hadde samiskinnslag også gjennom sin morfars mor Anna Mårtensdotter, som var skogssame fra Umbyn iLycksele (se også Boreman 1942).

Brødrene Lars Levi (1800-1861) og Petrus (1802-1839) bodde i Arjeplog i de første barneår, og senere i Kvikkjokk (fra år 1808). Gjennom sin oppvekst ble de allerede frabarndommen tospråklige. Petrus skriver i sin journal, at de fra barndommen av varfullstendig samisktalende, og at de var fjellsamer fra Tuorpun og Sirkas samebyer i Lulelappmark (Læstadius P. 1977). Deres barndomsdialekt ble da lulesamisk, dialekten som påsvensk side har sin dialektgrense fra søndre Gällivare til Pite-elven (nord for Arjeplog), og iNord-Saltenområdet på norsk side.

«…ja gå tjalmme ij das vuojne, ij gabiellje gulá, de sjevnjut dát ilmme jahávdde de rahpus…»– oversikt over Lars Levi Læstadius’ samiskspråklige skrifter med språklige kommentarer

Anders Kintel

Senere, da Læstadius i 1825 ble for-ordnet til pastor i Enontekis og Kare-suando, kom han til en forsamlingsom også var tospråklig. Samene iområdet snakket nordsamisk (tornesa-misk) og nybyggerne finsk (tornedals-

finsk). Samene var i majoriteten, menfinsk var det offisielle kirkespråket.Det å tilegne seg det tornesamiskedialekten var uproblematisk for ham,men med det finske språket sleit hanmed, i alle fall i begynnelsen, «finskanär icke så lätt att lära seg, som jag ger-na önskade» skriver han i et brev i

1826, og ber adressaten om en ordbokog en grammatikk.

Siden kirkespråket i Torne lapp-mark på denne tiden var finsk, prektehan for det meste på finsk. Men iblantholdt han også sine prekener påsamisk. Anders Bær forteller i bokaMuitalusat at Læstadius en påske prek-

48 BÅRJÅS 2002

te to ganger hver dag, på finsk ogsamisk (Jernsletten 2000).

Læstadius somforkynner og hansspråklige stilLæstadius prekte strengt og alvorlig,men også mildt og trøstefullt der hanså at menigheten behøvde trøst. Det erinteressant å lese hva et samtidig vit-ne forteller om den opplevelsen hanhadde av Læstadius’ prekener, og

hvordan dette virket inn på tilhørerne,og her gjengir jeg Nils Jernslettens(2000) norske oversettelse av AndersBærs beskrivelse:

«Vi var hver dag de fire påskedagene toganger i kirka før og etter middag, daLæstadius preket før og etter middag påfinsk og samisk. Dette underlige så jeghele påsken hver gang Læstadius preket ikirka. I blant brukte hele menigheten åbegynne å puste tungt og gråte i kirka.Men etter hvert som menigheten pustetog gråt, så hevet Læstadius og endret sinprekestemme. Og igjen når pustingen oggråten stilnet av, så brukte også Læsta-dius tale saktere og mildere og trøste atnu trengte de ikke å frykte så mye somfør fordi Gud er nådig mot alle botferdigesyndere for Kristi skyld. Også hosLæstadius selv brukte ofte tårer rennenår han preket i kirka. Læstadius visste(rein-)flokkens vis og hvordan man skalbehandle den og rå med ulven når flok-ken ble redd om natta.»

Læstadius var kjent både for sitt tem-prament og til dels stahet i debattermed både vitenskapelige og geistligekolleger. Han ble til og med klaget innfor den geistlige øvrigheten for grovtspråkbruk i sine prekener. Det varneppe de samiske menighetslemmenesom leverte inn klager til øvrigheten.Boreman skriver at motstanden komfra tre hold. Mest og bitrest fra bren-nevinshandlerne som mistet sine inn-komster da folket ble forvandlet tiledrue, ærlige og fredsommelige men-nesker. Dernest kom fiendskapen fra

de sorgløse som ikke ville overgi sittliv i synd og vantro, og til slutt kommotstanden fra «herrefolket» som varblitt såret av hans grove, utfordrendeord og opptreden mot deres «stand ogstilling». Her vil jeg legge til at til«herrefolket» tilhørte også hans ånde-lige kolleger. «Men prästerna i Åselekände inte Marias hjärta, och Mariakände även, att de inte var av dettafårahuset» skriver Læstadius (1979) itidsskriftet «Ens Ropandes Röst iÔknen» om sitt møte med samepikenMaria i Åsele nyttårshelgen 1844. OgLæstadius kjente vel også «att de intevar av detta fårahuset». Derfor bruktehan ofte sterke og fordømmende ordom presteskapet, slik Havdal (1977)skriver om dette:

«Også over sin egen stand feller han enhard dom. De fleste trår etter verdsligære, lyst og rikdom. De er redde for åstøte folk: derfor taler de i runde alm-innelige vendinger, uten å nevne tingeneved deres rette navn. Her trenges Døpe-rens ord om ormeyngelen og Frelserenstale om den onde og utro slekt.» (Havdal1977, s. 25)

Og med årene ble han og mer og merkritisk til forholdende i den lutherskekirke. I en pinsedagspreken i 1859konstaterer han at det er nesten dødt iden lutherske kirke. Bare i Gosensland, altså i vekkelsens og denlevende kristendommens land, bareder lyser solen, «der i Gosens land,hvor Israels barn bor» (Læstadius1993A, s. 131).

Petter Sitsi (Gáldes-Biehtár) var utsen-dingspredikant fra Sverige til Tysfjord. Foto: Kurt-Tore Andersens foto-samling/Árran Fotoarkiv.

BÅRJÅS 2002 49

Om Læstadius kan man si at få lev-de så nær naturen som ham. Hele sittliv grublet han hvordan man skulleforstå Gud og hvordan man skulleforstå naturen, og kanskje hvordanman skulle forene naturens rike ognådens rike. Det er derfor han venderseg til naturen, til botanikken, tilpsykologien og til antroplogien nårhan skal finne ord og uttrykk for for-soningens hemmelighet, slik som i«Dårhushjonet» (Læstadius 1949). OgLæstadius hentet ofte bilder fra natu-ren for å tydeliggjøre sine utsagn, heret utdrag av en preken i svensk over-settelse:

«Betrakta de små fåglarna, mesarna, hurvaksamma de är och ständigt i arbete! …Vi vet ju också att myrorna är flitigareän alla andra skapade varelser. De gåroch bär på stora bördor och blir ändå intetrötta. … Denna korta nådetid tar snartslut, och ni får flytta till det varma klima-tet där solen står rätt över huvudet. Derfinns inte ormar, paddor och grodor, inteheller kattuglor som flyger i mörkret,skogstroll som skrattar bakom knutarnaoch skogsdemoner som grinar otäckt såsnart en levande människa kommer motdem.» (Læstadius 1985, s. 609)

Og hvordan naturens rike gir farge tilnådens rike, er Læstadius’ avskjed-spreken i Karesuando det besteeksempel på. Her noen av avskjedsor-dene:

«Lev da vel i Faderns beskyttelse, allenådevalper! Farvel, alle meiser og sva-

leunger! Måtte den nådige Herren Jesusbevare dere fra haukens klør og fø deremed mygg! Farvel, dere Jesu lam somOverhyrden har rykket ut av den glu-pende ulvens tenner! Måtte HerrenJesus føre dere til de beste gressgangerog fø dere med beste enghøy når vinte-ren kommer! Lev vel, dere små melke-korn som ennå holder på å vokse i Her-rens aker! Måtte sædens Herre gi godtog tjenlig vær så dere kunne bli fylt medføde før frosten kommer, at dere måttebli til den vakreste grøde og hvetekornsom høstmennene samler i sin lade. Måt-te sædens Herre bevare denne lille akerf-lekk fra snøvær, hagl og uvær slik atikke kulden skulle få bite disse svake mel-kekorn før høsttiden kommer!» (Læsta-dius 1988, s. 81).

Læstadius’ samiskeskrifter Læstadius gav ut fire skrifter påsamisk. Først to skrifter som han had-de tenkt som «lärobok för nybegyn-nare» i lapska språket, Hålaitattem Ris-tagasa ja Satte almatja kaskan (en diskus-sion mellan en kristen och en vanligmänniska) (Læstadius 1839), og NobbeHålaitattem Ristagisa ja Satte almatja kas-kan (andre diskussion mellan en kris-ten och en vanlig människa) (Læsta-dius 1847). De øvrige skrifter var enpreken på andre juledag Prediko nobbeJaula peiwen Naln (Læstadius 1842).Deretter en bibelhistorie Tåluts Suptsa-sah, Jubmela pirra ja Almatji pirra (Gamla

berättelser om Gud och om männis-skorna) (Læstadius 1844). Oversettelsetil svensk og finsk av disse fire skrifterhar tidligere kyrkoherde i KaresuandoGeorg Gripenstad gjort og finnespublisert i boka Saamenkieliset saarnat jakirjoitukset – samiska predikningar ochskrifter (Gripenstad 1927). I tillegg tildisse ovennevnte skrifter som blepublisert finnes det i dag oppbevart toprekener på samisk av Læstadius, en

Anders Nilsen Kintel (Stefjord Ánndá)var blant dem som var godt kjent medLæstadius skrifter. Foto: Samemisjonens arkiv/Árranfotoarkiv.

50 BÅRJÅS 2002

visitasjonspreken holdt i Arjeplog i1856 og en visitasjonspreken holdt iGällivare (ikke datert). Disse er publi-sert i det lille prekenheftet Sárne utgittav Th. Blaasværs Forlag i 1993 (Læsta-dius 1993B). Språket i disse skrifter avLæstadius ble kalt «nordlapska bok-språket», men var lulesamisk med noeinnslag av dialektene i norra og södraGällivare.

Om utgivelsen«HålaitattemRistagasa ja Sattealmatja kaskan»De to skriftene om Hålaitattem Ristagasa jaSatte almatja kaskan omhandler som titte-len viser om en samtale mellom en kris-

ten og et vanlig menneske. Samtalenhandler i hovedsak om kirkegang, omprestens preken og om misbruk av alko-hol. Til de to skriftene kom der ulikekommentarer fra prester som domkapit-let hadde gitt i oppdrag å kommentereskriftene. Prestene Olof Lindahl i Åseleog Nils Johan Sundelin i Lycksele varmeget kritiske bl.a. fordi språket avveikfra den dialekten som var i sydligere

Samlingene var viktige språklige arenaer. FOTO: A. KALSTAD MIKKELSEN, ©ÁRRAN

BÅRJÅS 2002 51

Lappmark. Gustav Engelmark og Hen-rik Læstadius i Gällivare bemerket atspråket avveik fra det samiske «bok-språket» men stemte overens med densamisken som ble snakket i Arjeplog,Jokkmokk og Gällivare. Mest positiv varkyrkoherden i Jokkmokk Johan Ulle-nius, som skreiv at samisken var «denrenaste och mäst eleganta och wackrastelapska, som han för sin del någonsinhade läst». (Wikmark 1980)

I forbindelse med utgivelse av detførste skriftet hadde også den finskepresten Jacob Fellmann i Utsjoki fåttoversendt manuskriptet. Fellmannbehersket Utsjoki-dialekten og haddegitt ut noen skrifter i denne språkform.«Till författarens beröm länder ickeallenast att han berikat Lappska skrift-språket med nya ord och former, utanoch att han, så som sagd, skrifvit detnästan utan all tillhjälp af ifrån främ-made språk lånade ord och äfven efterspråkets egen natur», skrev Fellmannbl.a., og ønsket at flere lignende skrif-ter skulle bli utgitt og spredd i heleLappmarken (Nissen 1956-58). Denneoppfordring fra en så kyndig og ansettkollega som Fellmann har utvilsomtvirket oppmuntrende på Læstadius ihans videre arbeid med å formidleskrifter på det samiske språket.

«Prediko Nobbe Jåulåpeiwen Naln»Det andre skriftet er Prediko Nobbe Jåulåpeiwen Naln, dvs. Preken på andre jul-dag (Læstadius 1842). I Qvigstad og

Wiklunds «Bibliographie der lappis-chen Litteratur» er den ganske kortregistrert som «Orginal (orginalar-beid) in der nord-lappischen Schrift-sprache von Lars Levi Læstadius»(Nissen 1956-58). Men Qvigstad ogWiklund har også gjengitt hva tittelsi-den meddeler om forfatteren. Til deher ovenfor gjengitte fem samiskeordene «Prediko Nobbe Jåulå Peiwennaln» (Preken på andre juledagen)står nemlig tilføyd følgende: «Maw lätjaallam L. L. Læstadius, Prosta jaKyrkoherra Karesuandosne, RiddarFranskalats Kudnen Legionest», dvs.«som er skrevet av L. L. L., prost ogkyrkoherde i Karesuando, ridder avden franske æreslegion» (Nissen 1956-58). Gjennom disse tilføyelser til for-fatternavnet minner vi om at Læsta-dius i 1842 var blitt titulær prost, og athan i 1841 var blitt utnevnt til ridderav «Den franske æreslegion» som føl-ge av sin deltakelse i og arbeid for denstore franske «Recherche-ekspedisjo-nen». Om noen skulle finne det mal-plasert at Læstadius tok dette ridder-skapet med på tittelbladet på sin jule-preken, så må man ikke glemme athan i så måte bare fulgte den vanligeskikken i datiden.

Denne preken av Læstadius er noknoe preget av hans egen sjeletilstand.På den tiden går han selv i en tungvekkelse, og lovens dom er da detsentrale element i hans liv. Denne pre-ken er lovens preken fra begynnelsetil slutt. Man fornemmer dundret fraSinai berg når man leser prekenen. OgLæstadius går voldsomt ut mot druk-

kenskapen som lå som en svøpe overhans eget folk i kirkesognet. Uttrykket«det hjerte er fullt av taler munnenover» er velegnet utsagn om dennepreken. Jeg gjengir noen sitater avprekenen, skrevet etter dagens lulesa-miske ortografi:

«Ij vijnnajuhkke másja vijna báldanhekkas diehti. Ij sån nagá tjuodtjot oat-tjes hálijdimij vuosstij. Sån juhká dasikgahttjá ja de sån álggá buolvaj nannabiehket, njáhkat ja guokkardit, dádjot javuokset. Ja dakkár svijnijt, mieladimijtja nieljejuolgágijt vierttiji åhpadiddje jarievtes ristagisá vuojnnet girkko báldan,vierttiji áhká ja máná gesadallat degujábma gårodijt sijddaj.» (Læstadius1993B, s. 14)

Norsk oversettelse: «Den som er endranker klarer ikke å holde seg i ro nårhan ser brennevinet. Han kan ikke mot-stå sin egen kjøds begjærelser. Han drik-ker til han faller, og da begynner han åkravle på sine knær, smyge og krype påalle fire, oppføre seg som en galning ogspy. Og slike svin, vettløse og firfotedemå lærerne og de rettsindige kristne seved kirken, og hustruene og barna måslepe dem hjem som døde slakt.»

Og lengre ute i prekenen:

«De buoredit ietjada ja allit bája Jubme-la jienav dåssje diehti tjuodjat dijá bæll-jáj, allit bája Lånestiddjev tjierrot jagujttit dijá badjel, nav gåk sån dålentjieroj Jerusalema viesádij badjel. Juhtedát ájgge le oanegis ájgge ja dát hægga

52 BÅRJÅS 2002

le rassje degu hárppo mij vargga boark-kan. Ja bærggal manná degu urudis jaåhtså gev sån galggá vuostak njiellat. Jajábmen vuor∫et dijáv juohkka lávkenmajna dij duolmastihpit dáv vuorrádisednamav.» (Læstadius 1993B, s. 16)

(Norsk oversettelse) «Så gjør nå forbe-dring og la ikke Guds røst forgjeves lydei deres ører, la ikke Frelseren gråte ogklage over dere, som han fordum gråtover Jerusalems innbyggere. For dennetid er en kort tid, og dette liv er skjørtsom en tråd som snart brister. Og djeve-len går rundt som et rovdyr og søkeretter hvem han først skal oppsluke. Og

døden lurer på dere ved hvert steg somdere tramper på denne elendige jord.»

«Tåluts Suptsasah,Jubmela pirra jaAlmatji pirra»Det mest omfattende skriftet påsamisk fra hans hånd skulle bli enbibelhistorie som han kalte Tåluts Supt-sasah, Jubmela pirra ja Almatji pirra. Enbok på hele 259 sider, trykket i 1844.Det er en bibelhistorie over Det gamletestamente, delt i 80 kapitler el. styk-ker fra «Vuostas Pekke. Sjiudnjetemepirra» (Første stykke. Om skapelsen)til «Kautsad låkad pekke. Aike låkopirra ja påres Testamenta tjaalloga pir-ra» (Åttiende stykke. Om tidsregning-en og om det gamle testamentes skrif-ter). Kristian Nissen (1956-58) beteg-ner denne som et mesterverk avLæstadius som samisk forfatter. Qvig-stad og Wiklund karakiserer boka sliki bibliografien, og her oversatt tilnorsk: «Orginalarbeid i det nordlap-piske skriftspråk. Er skrevet helt isamenes ånd og med uttrykk og ven-dinger fra dagligspråket. Et orginaltarbeid, som er meget yndet avsamene» (Nissen 1956-58).

Læstadius hadde et puristisk språk-syn, og kritiserte språket i tidligereutgivelser for å være altfor mye fargetav det svenske språket. De arbeiderhan kritiserte, var tidligere overset-telser på svensk side, hovedsakelig tilumesamisk, en nordlig variant av sør-samisk. I og med bibeloversettelsen av

1811 var det skapt et «sydlappsk bok-språk». I denne oversettertradisjonenfra midten av 1600-tallet hadde detfestnet seg en god del «svedismer»,særlig i form av svenske «förlappska-de» ordformer, men også i setnings-bruken. Læstadius er kritisk til disse«språklige barbarismer» som han kal-ler det, som har fått innpass i språketpga. ukyndighet og skjødesløshet(Læstadius 1844). I denne sammen-heng nevner han at bl.a. ordene «wärld,slägta, riktesfärdogwuot, nagen og salog ärolånta af swenskan och förlappskade.»Dette kommer klart fram i fortalen tilbibelhistorien. Og så opplysende somdet svenske forordet er for Læstadius’valg av språkform og siden at dennebok er så lite tilgjengelig, vil jeg avhensyn til interesserte lesere gjengiforordet i sin helhet:

«Erinran till wördiga Presteska-

pet i Lappmarken!

Att en biblisk historia på lappska språketwarit länge af behofwet påkallad, erkän-nes af alla, som känna, huru swårt detär för lapparna, att föra med sig den sto-ra Qwartupplagan af Bibeln, och bewaraden för wäta under sina flyttningar tillNorrige. Att författaren till detta lillaarbete wågat första försöket, torde såle-des icke ogillas; men att han uti staf-ningssättet något afwikit från den wan-liga boklappskan, gillas icke, såsom jagförnummit af de anmarkningar, hwilkawid granskningen af manuscriptet,under sist hållna prestemöte i Piteå, blif-wit gjorde. Det är dock icke här rättastãllet att anföra de grunder, som förf.

Lars Levi Læstadius.

BÅRJÅS 2002 53

följt i afseende på stafningssättet, hwilkapå sitt ställe skola redowisas, om herrenförläner tid och krafter; det är nog, omförf. nämner, att de som känna bådefinnska och lappska språken måste god-känna den stafnings och rättskrifningsmethod, som förf. följt. Några blandsödra lappmarkens presteskap tordeäfwen wilja göra den anmärkningen, attden dialect, som förf. följt (nemligenJockmocks och Gelliware), icke är fulltförståelig eller begriplig för lapparna iden södra lappmarken. Men förf. hargjort sig den föreställningen, att lappar-nas både språk och nation går ut i södralappmarken, hwadan alla lappska böcker,som hädanefter tryckas, böra hafwamera afseende på den norra dialecten,hwilken i alla fall är den renaste ochkommer att bibehålla sig längst. Att förf.uteslutit en hel hop barbarismer, sominsmugit sig i den wanliga boklappskan,torde icke läggas honom till last. Hwemfinner icke, att wärald, slägta, riektesfär-dogwuot, nagen, salog m.fl. äro lånta afswenskan och förlappskade. Dessa bar-barismer hafwa blifwit språket påtruga-de af okunnighet och wårdslöshet; ty dåman i äldre tider icke wiste, huru ett ordborde öfwersättas, så drog man till medswenska, och gaf det swenska ordet enlappsk ändelse. Att sådane barbarismerwunnit häfd, är icke något skäl, hwarfö-re de böra bibehållas, då det finnes rentlappska ord att sätta i stället. Förf. hop-pas, att hwar och en, som arbetat sig inspråkets anda, skall hålla honom räkningför sådane barbarismers uteslutande.Föfattarens önskan är, att detta lilla arbe-te måtte medföra den wälsignelse, som

dermed åsyftas. Hernösand, den 15.december 1843.“ (Læstadius 1844)

Når det gjelder disse barbarismer somLæstadius nevner er noen av disse forlengst gått inn i det samiske språket,mens andre som f.eks. «slægta» og«nagen» ikke har fått samme innpass,i alle fall ikke i det skriftlige språket,jf. den nye oversettelsen av Det NyeTestamentet til lulesamisk. Nedenforfølger et eksempel på Læstadius somoversetter. Dette er «lågåt biehhke»(tiende stykke) av bibelfortellingenegjengitt etter dagens ortgrafi:

Gålmmå guosse båhti Abrahama lusáJa Hærrá vuojnnuj Abrahamaj Mámrenjoasken, gå sån lij tjåhkkåhime goadeuvsa báldan biejvve guovddelin. Ja gåsån gehtjastij bajás, de sån ájtsaj gålm-må guosseålmmå tjuodtjomin vuojnnu-sin. De Abraham viegaj dåhku ja gåb-merdij ietjas ednamij ja jáhtij: «Hærrá!Jus mån lev gávnnam ármov duv tjal-mij åvdån, de ale maná mieddel muv.Mån galgav viedtjat tjátjev, vaj dijoadtjobihtit juolgijt bassat. Ja mån sidávbuktet biebmov, vaj dij nælggádihpit,åvddål gå ájn guhkebuj vuolggebihtit.»De jáhttin dá guosseålmmå: «Dagá navgåk dån le jáhttám.» De manáj Abra-ham jåhtelijt goahtáj Sara lusá ja jáhtij:«Dagá dalága (vargga) gáhkojt.» Iesj gisdoahppij gálbev ælos, vattij svájnnasij jasån rájaj dav jåhtelit. Ja Abraham buvtijvuojav, mielkev ja gálbebiergov, mavsån lij gárvedam, ja biejaj guossijda, jada bårrin. De jáhttin dá guosseålmmå:«Gånnås le duv áhkká Sara?» De vás-

stedij Abraham: «Goaden dat le.» Dejáhtij akta dájs guosseålmmåjs: «Gåmån nuppádis boadáv duv lusá, guhtidalloj ællá, de le Saran bárnne.» Dávguláj aj Sara, gå sån lij tjuodtjomin uvsaduogen. De mådjusij Sara aktu allasis jajáhtij: «Mån lev iesj boares ja muv isetle boares. Vilá gus mån galgav dievdovhálidit?» De jáhtij hærrá Abrahamaj:«Mannas Sara mådjusij, ij gus doajvoietjas mánájt oadtjot gå sån le nav boa-res? Le gus mige máhtodibme Jubmelaåvdån?» De suorgganij Sara (gå gulájjuhte dát lij dakkár guosse mij diedijmajt ulmusj suolet dahká), ja nádoj: Ijsån le gal mådjusam. Valla guosse jáht-tin: «Ij dat littja nav, gal dån le mådju-sam. Valla gal dat lisj duohta, majt mån

Læstadius´ prekener i ny utgivelse.

54 BÅRJÅS 2002

lev jáhttám. Gå mån boadáv nuppádisduv lusá, guhti dalloj ællá, de le Saranbárnne. (Læstadius 1844, s. 16)

Noen språkligekommentarerEtter å ha gjennomgått Læstadius’samiske skrifter blir man fort klarover at forfatteren er genuint samisk-språklig, og at disse hans skrifter erskrevet «efter språkets egen natur»slik Jacob Fellmann uttrykker det(Nissen 1956-58). Der tidligere skrifterhar et mer omstendelig og krongletespråk har Læstadius et lettere og ledi-

gere språk med utstrakt bruk av verb-avledninger, som er et karakterisk ogsmidig uttrykksmiddel i samisk, ogsom på en måte er kjernen i språket.Språket ligger nær opp til det muntli-ge dagligdagsspråket blant samene ilappmarken, og det er nok derfor atdet også ble kalt «kåta-lappska» (dvs.telt-samisk). Hans utstrakte brukverbavledninger og infinitte verbfor-mer er også et klart tegn på godekunnskaper i samisk, her noen set-ningseksempler (fra Læstadius 1844)med dagens ortografi:

«Ma∫∫el dulve, gå almatja lassánaddin,ja Noa aktan barnijnis lij jábmám, de

dahkagåhtin allasisá dakkár gájsev mijgalgaj ållet gitta alme rádjáj …». «Válldup dan diehti ja sægodup gielajt,vaj e das guládalá gaskanisá». «De ajtu vuolgijga dåhku ja årrujga dasiijá badjel. Valla åvddål gå ulmutja oad-dádin, tjåhkanin Sodoma bahádahkkehuodnaha birra, gájadin ja tjuorvvunLåttav ålgus …». «… gå sån lij tjåhkkåhime goade uvsabáldan biejvve guovddelin …, de sån ájt-saj gålmmå guosseålmmå tjuodtjominvuojnnusin».

Språket er som tidligere nevnt lulesa-misk, med noe innslag av de nordli-gere dialektene. Jeg skal her kort vise

Omslagside av Lars Levi Læstadius´bibelhistorie. Å∂∂e Testament – Det Nye Testamentet fra 1755.

BÅRJÅS 2002 55

noen forskjeller i ordvalg mellomLæstadius’ tekster og Tat Ailes Tjalog(TAT 1811), bibelen av 1811, Åtå Tes-tamenta 1903 (ÅT 1903) og Ådå Testa-mennta 2000 (ÅT 2000). For enkelhets-skyld har jeg valgt å skrive eksem-plene etter dagens ortografi (medunntak av TAT 1811). I de tilfellerTAT 1811, ÅT 1903 og ÅT 2000 brukersáluk etter svenske salig bruker Læsta-dius den nordligere formen ávdugas.Der TAT 1811 bruker gärde, ÅT 1903bruker urtasgárdde ’urtegård’ og ÅT2000 nykonstruksjonen sjattadahka bru-ker Læstadius dálkasgärda. Alle deovennevnte oversettelsene bruker riev-tesferduk ’rettferdig’ mens Læstadiusbruker lådje med den betydningen atingen kan være åndelig lådje utenomde rettferdige i troen. Der alle tre bibe-loversettelsene bruker ordet iesselissan’fruktsommelig, gravid’ bruker Læsta-dius både iesselissan og nuollen. Læsta-dius bruker videre konsekvent boaresom gammel og boarrásamos om eldst.TAT 1811 bruker ulike former av vuo-ras, og ÅT 1903 og ÅT 2000 bruker boa-res og boarrása om de eldste (medlemmeri rådet), mens de ellers bruker ulikeformer av vuoras om gammel. Der ÅT2000 bruker både iellet og viessot omværbet å leve bruker Læstadius konse-kvent iellet. Læstadius bruker dengamle komitativendelsem -kum/-gum,giergijkum jámas bálkkun, og han brukerogså den eldre kondisjonalisformen, f.eks. jus dån diedálulu. Om korset brukerhan mest ristamuorra men iblant ogsåkruossamuorra og kruossa, videre kruossi-návllit ’korsfeste’. Ved noen tilfeller

bruker han sydsamiske reminisenserfra tidligere skriftspråk, f. eks. mien ogtien. Dette forekommer i prekener,men ikke i bibelhistorien. Ordene straffog straffe bød som kjent på problemerfor oversettelsensgruppen for ÅT2000. Hos Læstadius har jeg så langtikke funnet samiske termer for deordene. Der en skulle forvente å finnede bruker Læstadius omskrivninger.

Når det gjelder innslag av nordli-gere dialekter, fant jeg bl.a. mátke, dállo,og ved et tilfelle ihcalis ’nyttesløst, for-gjeves’, men for øvrig bruker han detlulesamiske dåssjedis ’forgjeves, nyttes-løst’. Som tidligere påpekt bruker hanordene ávdugas og ávdugasvuohta omsalig og salighet, men ved noen tilfellersetter han sálukvuohta i parentes. Kon-sekvent bruker han jáhttet istedenforjavllat.

En interessant observasjon er atmens han i fortalen til Tåluts Suptsasah,Jubmela pirra ja Almatji pirra (Læstadius1844) nevner bruken av ordet væráltsom språklig barbarisme, så dukkerdette ordet opp flere ganger i ensenere skrift, nemlig i visitasjonspre-kenen som han holdt i Gällivare(Læstadius 1993B). Muligens er hanblitt mindre språklig puristisk medårene.

Når det gjelder syntaktiske forholdsynes Læstadius å ha en ganske frisetningsoppbygning. Verbets plasse-ring i en setning varierer, noe som er itråd med det muntlige språket. Hervil jeg bare nevne at tendensen i ÅT2000 er at verbet som regel kommerganske langt bak i setningen. Samtidig

må en også kunne si at Læstadius erganske fri i sine oversettelser, mindreord for ord oversettelse enn det vikanskje er vant med fra tidligere ogsenere oversettelser.

AvslutningLæstadius’ samiske skrifter har vært oger dessverre fremdeles lite tilgjengeligfor folk flest idag. Læstadius har et fol-kelig språk som er lett å lese, samtidigsom han har et rikt ordforråd å øse av.Disse skrifter er skrevet i «språketsanda» slik han selv uttrykker det i forta-len til bibelhistorien. Når en leser hansskrifter oppdager man hvilke språkligeskatter disse er for de som ønsker å for-dype seg i det samiske språket. Og ikkeminst er disse skrifter - som også forfat-terens hensikt var - en åndelig skatt tilvelsignelse for alle som leser Guds ord,skrevet og forkynt på samenes eget«hjertespråk». Og at disse var «yndet avsamene» slik Qvigstad og Wiklund skri-ver, er det ikke det minste tvil om.

Forfatteren

Anders Kintel er født i 1950 i Tys-fjord. Han har hovedfag i samiskspråk fra Universitetet i Tromsø,og er nå høgskolelektor ved Høg-skolen i Bodø, avdeling for lærer-utdanning.E-post: [email protected]

56 BÅRJÅS 2002

Litteratur:Boreman, Per 1942: Luleå stifts julbok. Herdaminne över släkten

Læstadius. LuleåBoreman, Per 1953: Læstadiianismen. Svenska Kyrkans

Diakonistyrelses Bokförlag, Stockholm. Grape, Isak 1835: Svenska Lappmarkens herdaminne. LuleåGripenstad, Georg 1927: Saamenkieliset saarnat ja kirjojtukset –

Samiska predikningar och skrifter. Akateeminen kustannusliike,Helsinki.

Havdal, Olaf 1977: Læstadianerne. Fra Nordkalottens kirkehistorie.Trondheim.

Jernsletten, Nils 2000: Vekkelse og vitenskap Lars Levi Læstadius 200år. Litt om språket hos Lars Levi Læstadius. Ravnetrykk, Tromsø.

Laestadius, Lars Lewi 1839: Hålaitettem Ristagasa ja Satte almatjakaskan. Hernösand.

Laestadius, Lars Lewi 1842: Prediko Nobbe Jåulå Piewen Naln.Hernösand.

Laestadius, Lars Lewi 1844: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatjipirra. Hernösand.

Laestadius, Lars Lewi 1847: Nobbe Hålaitattem Ristagasa ja Sattealmatja kaskan. Stockholm.

Læstadius, Lars Levi 1949: Dårhusjonet – en blick i nådens ordning.Helsingfors.

Læstadius, Lars Levi 1979: Ens Ropandes Röst i Ôknen. Norrtälje.Læstadius, Lars Levi 1985: Postilla. Norrtälje.Læstadius, Lars Levi 1988: Prekensamling II. Læstadius Forlaget.

Narvik.Læstadius, Lars Levi 1993A: Prekensamling III. Læstadius Forlaget.

NarvikLæstadius, Lars Levi 1993B: Sárne. Th. Blaasværs Forlag.Læstadius, Petrus 1977: Journaler öfver missionsresor l Lappmarken

(1831, 1833).Nissen, Kristian: Lars Levi Læstadius og hans samiske forfatterskap.

Sameliv 1956-58, Oslo.TAT 1811 = Tat Ailes Tjalog. 1811. Hernösand.Wikmark, Gunnar 1980: Lars Levi Læstadius’ väg till nya födelsen.

Skeab Verbum. Lund.Wikström, Lester 2000: Laestadius och samerna. Foredrag ved seminar

i Tysfjord prestegjeld, 27.10.2000ÅT 1903 = Åtå Testamenta. 1903. Stockholm.ÅT 2000 = Ådå Testamennta. 2000. Uppsala

Anders Kintel: «…ja gå tjalmme ij das vuojne, ij ga biellje gulá, de sjevnjut dát ilmme jahávdde de rahpus…» - Lars Levi Læstadiusa sámegielak tjállaga gielalasj kommentáraj.Lars Levi Læstadiusa birra l viehka ållo tjáledum, valla binnebut suv sámegielak tjállagij birra. Artihkaltjálle gæhttjal dánna gåvvit suv sámeberajvuodav ja sámegielak tjállagijt majt ájgenis tjálij. Vieljatja Lars Levi ja Petrus lijga sámegielaga juo mánnávuoda rájes. Gå Læstadius oattjojámmádav girkkohærrán Gárrásavvunin de oahpásmuváj sån aj Duornnusa sámegiellaj ja åhpaj aj suomagielav. Gå suomagiella lij girkkogiellanDuornnusa sámeednamin daj ájgij, de sárnnedij ienemusát suomagiellaj, valla duolloj dálloj sárnnedij aj sámegiellaj.

Læstadius sárnnedij rábmásit, ållagattjat gåjt de juhkalisvuoda vuosstáj, valla aj ietjá suddotjerdaj vuosstáj ma tjoaggulvisán bihkusin. Vallasån aj jaskadij liekkos vájmos gånnå jaskadussaj dárbov vuojnij.

Læstadius almmudij niellja tjállaga sámegiellaj: «Hålaitattem Ristagasa ja Satte almatja kaskan» ja «Nobbe Hålaitattem Ristagisa ja Sattealmatja kaskan.» Duodden javllasárnev «Prediko nobbe Jaula peiwen Naln,» ja dan ma∫∫ela rámmátsubttsasav «Tåluts Suptsasah, Jubmela pir-ra ja Almatji pirra» mij lij ålles girjje. Duodden dájda tjállagijda gávnnuji ájn guokta sárne sámegiellaj sujsta, almmuduvvam sárnnetjoahkken«Sárne.»

Dájt tjállagijt la sån julevsámegiellaj tjállám, valla giella l sægodum muhtem bágoj ja moallánahkkoj nuortap ja oarjep Váhtjera gielas. Læsta-diusin la vuogas giella mij la álkke låhkåt. Suv giella lij viehka lahka dan giela majt sáme dalloj bæjválattjat hållin, danen gåhtjudin suv gielav«goahtesámegiellan». Læstadius gæhttjalij aj sámegielav suodjalit bájnnumis dárogielas.

Artihkaltjálle vuoset gåktu muhtema sámeednama hærrájs buorren duosstun dájt suv tjállagijt ja sjabmum dav vuogas sámegielav suv tjálla-gijn. Tjálle aj åvddånbuktá muhtem buojkulvisájt Læstadiusa tjállagijs, ja ma∫emusát buktá muhtem kommentárajt Læstadiusa giellaadnuj.

BÅRJÅS 2002 57

Ortnamnen i ett område utgör ett viktigt språk- ochkulturhistoriskt material, som man inte kan förbigå närman studerar ett folks historia. I beskrivningen avsamernas samhälle i äldre tid kompletterar ortnamnenandra källor som forskaren har tillgång till. Ofta ger dekunskap om perioder som ligger långt före andra språk-liga minnesmärken. Namnen har brukats för att beskrivade topografiskt mest iögonfallande platserna i naturen,större sjöar, berg, vattendrag etc., men de har även oftakulturell, mytologisk, näringsmässig, kommunikativ ellerannan bakgrund, som det gäller för oss att kunna tolka,om vi vill öka vår historiska kunskap. Sådana lokaliteterkan vara mindre framträdande men nog så betydelse-fulla för informationen om människornas föreställnings-värld, kulturkontakter eller dagliga sysslor.

Samiska ortnamn ur kommunikativ aspekt

Olavi Korhonen

När man utmärkte platser i naturenmed namn innebar det också att kun-skapen om dem på muntlig väg kundespridas till människor i ett större områ-de. De kunde av samma orsak traderasfrån generation till generation som endel av det immateriella kulturarvet.Det är svårt att föreställa sig huromfattande en jägares eller renskötares’mentala karta’ var i äldre tid. Han

hade inte bara kunskap om alla platseri sitt eget område utan han behärskadeäven stora delar av kringliggande trak-ter. Man kan hos äldre personer ännufå prov på den färdigheten (Korhonen1997:53). När en plats fick ett namnutgick det från namngivarnas erfaren-heter och språkliga referensram. När vinu studerar namnen och försöker tolkadem innebär det att vi återskapar litetav den begreppsvärld som de tidigarenamnbrukarna hade.

Ortnamn ochsamfärdselI det samiska ortnamnsförrådet finnervi topografiska termer som har medsamfärdsel att göra. De tillhörde dendel av namnförrådet som förmedladekunskap till var och en som hadeanledning att färdas i ett väglöst land.Jag börjar med exempel på namnele-ment med kommunikativ bakgrundsom syftar på större områden i natu-ren. Naturnamn av denna typ kan haen varnande innebörd, dvs. de beskri-ver terrängen eller vattenvägar, där detförekommer hinder av något slag. Dekan innehålla upplysningen att dal-gången längre fram slutar mot ett brantfjäll eller att sjöarna längre bort inte germöjlighet att komma vidare. Namnsom innehåller lulesamiska måsske(eller avledningar av den ordstammen)’dalbotten, inbuktning i fjällbrant’ ärtydliga exempel på denna ortnamnstyp(jfr. terrängen kring Måsske ’Musken’ iDivtasvuodna ’Tysfjord’). Andra natur-namn åter kan genom sin betydelsevisa var det finns lämpliga färdvägar.Den som t.ex. skulle färdas från enfjälldal till en annan behövde känna tillpass eller dalgångar i de mellanlig-gande fjällen. Två exempel på sådananamnelement är (i Tysfjord respektiveGällivare) gievttse alternativt gävttse

58 BÅRJÅS 2002

’(längre) sänka, dal (i fjällrygg)’(Grundström 1946-54:206, Collinder1964:84, Qvigstad 1944:28) och (i Jokk-mokk etc.) boarkka ’djup sänka i berg-eller fjällrygg’ (Grundström 1946-54:781; jfr. nordsamiska boatka, arje-plogssamiska båºkka/båtkka/bårkka, ume-samiska båºkka/ bårkka, sydsamiskabåarhke/ båårhke).

Ibland har den kommunikativa

betydelsen fördunklats, så att den intelängre kan knytas till ett känt ord i detdagliga språket (dvs. till så kalladeappellativer). Exempel på det är ordför lämpliga ställen i fjällområdet, därman kan förflytta sig från de övredelarna av ett vattensystem till ettannat. Sådana platser har ibland namnsom innehåller de dialektalt varie-rande appellativet tjahtsa, tjahtja eller

tsahtsa (Grundström 1946-54:1228, Col-linder 1964:21, Qvigstad 1944:16, 17 ).Termen är nu för de flesta okänd, menkan enklast översättas ’pasströskel,vattendelare högst uppe i en dalgång’.De namngivna platserna finns främst ihögfjällsterräng. I dalgångar i östligareskogbevuxna områden, där vattendragoch sjöar sträcker sig mot varandrafrån olika håll och där det bildas lämp-

Vy över Måsske/Musken. Måsske betyder «dalbotten, inbuktning i fjällbrant». FOTO: ERLING URHEIM, ©JULEVSÁME GÅVVÅ

BÅRJÅS 2002 59

liga ställen för överfart, finner man enannan term. Inom Jokkmokk ochsydöstra Gällivare finns det flera sjöaroch bäckar mm. med förleden Suobbat-.Ett enstaka belägg för appellativetsuobbat med möjlig skogssamisk bak-grund har upptecknats, nämligen(Södra Gällivare) ’snöbro över älv elleröver klyfta’ (Grundström 1946-54:1001). Den betydelsen måste betrak-tas som en svag återspegling av enursprungligare områdesbeteckning.Man kan på kartan lätt se att det är frå-ga om sjöar på vattendelare. Det äroklart om det finns ett samband medordet (lule- och nordsamiska) suohpa(gen. sg. suohppaga) med betydelsen’övergångsställe, snöbro över bäck/älveller klyfta/jökelspricka’ (Grundström1946-54:1011, Collinder 1964:211,Qvigstad 1944:66). Kanske kan ordenskonsonantism, som verkar oförenliga,förklaras av förhållanden i en numeraförsvunnen skogssamisk varietet. Ivarje fall representerar tjahtsa (etc.) ochsuobbat rent geografiskt en fjällsamiskrespektive en skogssamisk term för ettområde, där man av namnet kan vetaatt det är lämpligt att passera från ettvattensystem till ett annat.

Ortnamn i kulturellaoch etniskakontaktområden Det samiska bosättningsområdet harunder årtusenden varit ett kontaktom-råde för olika etniska grupper frånöster och väster. Både ortnamn och

enstaka skriftliga källor ger oss upp-lysningar om det. I den västliga delenav Sábme har kontakten med nordborförekommit mycket länge. De nordis-ka lånorden i samiskan visar att sam-erna inte bara var en jagande och fis-kande inlandsbefolkning, utan ävenmycket tidigt ägnade sig åt andranäringar vid kusten. Det finns därförett antal inlånade termer som härrörfrån urnordisk tid. Begreppet urnor-disk har med nordisk språkhistoria attgöra och omfattar perioden från ochmed århundradena efter vår tideräk-nings början fram till omkring 700

e.Kr. (åsikterna om var man skall sättaperiodens slutgräns varierar mellan600-800 e.Kr., Dahlstedt 1975:320). Deomkring tvåhundra lånorden (Sköld1961:197) berör fångst av villebråd vidkusten och i havet, båtar och båtdelar,gårdsbruk och boskapsskötsel. Mångatermer berättar om vardagliga ellerhantverksmässiga sysslor (Nesheim1982:4-5, Collinder 1982:318-319,Wiklund 1947:58 ff). Man anser att detvar i kustområdena i nuvarandeNordlands och Troms fylke, som kon-takterna främst uppstod (Nesheim1982:4).

De omkring tvåhundra lånorden i samiska från urnordisk berör bland annat båtar ochbåtdelar FOTO: SAMEMISJONENS ARKIV/ÁRRAN FOTOARKIV.

60 BÅRJÅS 2002

Till de tidigaste språkliga tecknenpå sådana kontakter hör ortnamn pånorsk sida så långt söderut som i höjdmed norra Jämtland. Ett sådant namnär Namsen, sydsamiska Laakese, somåterger ett urnordiskt *laguR, eller tidi-gare *laguz, jfr. fornnorskt logr ’låg’,som visar att det har funnits ensamisk befolkning i Namdal i södraHaalogaland sedan omkring 800 e.Kr.eller tidigare (Bergsland 1964:138;1995:27, Bergsland 1994:201). Vi skallkomma ihåg att de tidsuppgifter omsamisk bosättning som man fårgenom daterade ortnamn av detta

slag bara är ett av flera sätt att klarläg-ga samernas äldre historia. Med arke-ologins hjälp kan man komma mycketlängre tillbaka i tiden. Namnet på nor-ska Vefsn eller Vefsna, sydsamiskaVaapste och Vaapstejeanoe, Vapstälven påsvensk sida, anses tillhöra vikingatideller tidig medeltid (Dahlstedt1967:89, Bergsland 1994:196). Det ordsom ingår här är med tidigt ljudskickdet norska ordet vefs ’geting’ och nam-net är ett exempel på ljudhärmandevattendragsnamn. Det svenska nam-net Vojmån, en biälv till Ångermanäl-ven i Sverige, sydsamiska Våajmoe, kan

i samiskan ha fått sin uttalsformsenast under vikingatid (Dahlstedt1967:95, Bergsland 1994:192). Detgamla namnbelägget för sjön där vatt-endraget börjar, nämligen Veimosiorenligt ett äldre belägg, leder tillbakatill ordstammen i norska veima ’gjøreunyttige svingende bevægelser, vimseom’ (Torp 1963:854). Älven gör flerakraftiga svängar och rinner i närhetenav Vilhelmina i en riktning som är heltmotsatt till alla andra vattendrag(Dahlstedt 1967:93). Fler namn kundenämnas, som förutsätter mycket tidigakontakter med nordbor över Kölen.Sådana färder i öst-västlig riktningunder det första årtusendet efter vårtideräknings början stöds också avden nordiska sagalitteratur.

De äldsta skriftliga källorna kom-pletterar det vi kan utläsa av ortnam-nen. Där finns värdefulla uppgifter omhur man färdades i områden med vat-tenvägar avbrutna av landsträckor. Enmycket gammal text talar om hur manmed båt tog sig från Cvenland, dvs.Kvänland, över fjällkedjan ned till nor-ska kusten i väster. Kvänland varområdet runt dagens Bottenviken,som benämns Cwensæ (Julku 1986:53-54). Texten ingår i den välkända berät-telsen av Ottar från slutet av 800-talet,där nordbors och kväners härjningar ivarandras områden omtalas. Ottar varen storbonde eller snarast en hövdingmed betydande inflytande i sitt områ-de i mellersta delen av nuvarandeTroms fylke. Hans uppgifter ingår i ettfornengelskt historieverk. ’Dessa kvä-ner anfaller ibland nordmännen över

Olaus Magnus’ illustration år 1555 av hur de fientliga ’moskoviterna’ passerar land-sträckor på sina plundringsfärder.

BÅRJÅS 2002 61

bergen; ibland [anfaller] nordmännendem; där finns mycket stora sötvat-tenssjöar mellan bergen; kvänerna bärsina båtar över land till sjöarna (bera∂

a Cwenas hyra scypu ofer land on ∂ameras) och anfaller nordborna.’ Däref-ter följer en förklaring till hur det ärmöjligt. ’De har mycket små båtar;mycket lätta (hy habba∂ swy∂e lytle scypa,swy∂e leohte)’ (Lund 1983:23). Det finnsmånga uppgifter om samernas ochnordbornas lätta båtar, som i mångafall dessutom var gjorda av bord somvar hopfogade med söm av sentrådeller rottågor. Senare fynd av sådanabåtar har gjorts i Norrland (Westerdal1987:86-108). Tekniken att foga sam-man båtborden med främst rottågorhar till sen tid bevarats bland samernapå Kolahalvön.

De långa båtfärdernas tidEtt annat sätt att transportera båtareller mindre fartyg över landsträckorfår vi i Orkneyinga saga, som i vissadelar ingår i samlingsverket Heim-kringla författat omkring 1230. Däromtalas hur en av huvudpersonerna iberättelsen från en nordlig del avTrondheimsfjorden lät dra skeppenfrån Beitsto∂ (dagens Beitstad) norrutförbi en dragsträcka som bör ha legatvid vattendraget nära dagens Nam-dalseid ( ar lét hann draga skip ór Beitsto∂innanver∂ri ok nor∂r yfir Elduei∂)’ (Julku1986:63). Hur mycket som var land-sträckor på de ca två milen mellan

fjordarna är obekant. Norr därom lig-ger dagens Namsfjorden och Namsen(textens Naumsi ’till Namsen’), som jagredan har berört. Jag återkommersenare till ett namnelement som kom-mer fram i ett av textens ortnamn,nämligen ei∂ ’ed, landsträcka (mellansjöar eller förbi en fors)’. I Orkneyingasaga omtalas också kontakter medsamer, som kanske kan förläggas justtill Namsen.

Men mest känd för beskrivningarav färder över Kölen (i texten skrivetKilir) är emellertid Egils saga medmånga uppgifter om kontakter eller

konfrontationer mellan nordbor,samer, kväner och kareler. Där omta-las de färder som företogs över fjäll-kedjan i båda riktningarna under led-ning av kungens skatteuppbördsmanThórolf Kveldulfsson. Texten är troli-gen nedtecknad före 1230 men denåterger händelser som delvis inträffa-de flera århundraden tidigare (Sigfús-son 1982:522-523). Den geografiskabeskrivningen är utförlig och innehål-ler detaljer av hur man färdades öste-rut ända till Karelen där man fick riktbyte. Det framgår att Thórolf Kvel-dulfsson efter en färd ‘kom ned från

De kloka ’moskovitiska’ handelsmännens sätt att färdas med båt och varor över land-sträckor (Olaus Magnus 1555).

62 BÅRJÅS 2002

fjällen till gården i Sandnes’ i Vefsn-fjorden (kom af fjallinu ofan í Vefsni, fór

á fyrst til bús síns á Sandnes; Julku1986:75). Även namnet Vefsn respekti-ve samiska Vaapste, berörde jag tidi-gare.

Vikingatiden var en expansiv tid,då färder inte bara företogs norrut ochvästerut, utan även i österled. Nord-borna omtalas under namnet ruser iden grekiska handskriften De admi-nistrando imperio ’Om rikets sty-relse’, författad omkring år 950 e.Kr.av den bysantinske kejsaren Konstan-tin Porfyrogennetos. Där beskrivs denordiska vikingarnas båtfärder utefterfloden Dnjepr. Av texten framgår intebara de långa, farofyllda färderna ochde båttyper man brukade, utan förfat-taren nämner även ett ortnamn, somintresserar oss här. I Dnjepr fanns detnämligen flera forsar med namn avnordiskt ursprung (Sahlgren 1930:141-147). Den fjärde av de sju forsar manskulle passera beskrivs som ton megan’den stora (mäktiga)’, som på rusiska(egentligen dåtidens ’svenska’) kallasAifór och på slaviska Neasit (DAI1967:58-59). Den var helt ofarbar medbåt och ruserna var därför tvungna attbära båtarna och alla förnödenheterförbi forsen och låta de kedjade sla-varna gå till fots. Här förekom anfallfrån fientliga inbyggare, så man varpå sin vakt. Den senare delen av nam-net Aifór anses återge nordiskt -fors.Men vad är då den inledande delenAi- ? Med tanke på att forsen var ofar-bar anser Sahlgren att det är fråga omordet ed, som på ’900-talssvenska’

hette ai∂ (1930:146). Den rekonstruera-de namnformen är därmed *Ai∂fors,som kan jämföras med namnen Edeforsoch Edforsen som finns i Sverige. Bety-delsen är då ’ofarbar fors som måstepasseras på land’ (Sahlgren 1950:141)Falk har velat bestrida den tolkningen(1951:144) men har på ett övertygandesätt blivit motsagd av Sahlgren.

När man utan olyckor tagit sig för-bi forsarna och nådde ön Heliga Gre-gorios offrade man levande tuppar,bröd, kött eller något annat som manhade med sig. Man stack även nedpilar i en ring i marken, en offersedsom har paralleller i fynd från Got-land. Även svärd som man funnit iDnjepr, som antingen är tappade elleroffrade nära denna ö, verkar ha västli-ga motsvarigheter. Men ännu intres-santare för oss i detta sammanhang ären runsten, den sk. Pilgårdsstenendaterad till slutet av 900-talet i Bogesocken på Gotland, på vilken det ståratt vänner reste stenen till minne aven viss Ravn och hans sällskap, som’kommo långt i Aifur’ (Androshchuk2002:12). Det är en lockande tanke attkombinera det med kejsar Konstan-tins uppgift om den farofyllda passa-gen på landsträckan vid den fjärdeDnjepr-forsen. Ravn blev kanske offerför de fientliga stammarna vid land-sträckan, dvs. edet, eller kanske hanalltför våghalsigt försökte ränna utförden med båt. De många runstenarna iNorden med syftning på färder iösterled syns ge stöd för att namnetpå stenen faktiskt kan vara det Aifór,som den grekiska texten omtalar. Tex-

tens och runstenens dateringar stäm-mer i varje fall bra överens.

Båtleder ochlandsträckor i norrVi får mot bakgrund av de vikingatidaberättelserna en ny syn på de betyd-ligt senare skriftliga källorna om fär-der i norr, där vatten- och landsträc-kor växlade med varandra. OlausGraan skriver i slutet av 1600-talet attsamerna hade sydda båtar som ’ähromächta lätte, at e dem månge mijleröfwer höga fiäll och backar ifrån denena siöen till den andra föra, bära ochdraga kunna’ (Graan 1899:52). Nico-laus Lundius skriver vid ungefär sam-ma tid att samerna i Ume lappmarkhar ’båtar så lätta att en person kanhonom på sin axlar bära’ (Lundius1905:9). Det var en sådan färd över enlandsträcka som Linné har berättatom och illustrerat med en teckning,när han 1732 befann sig på en platsinte långt från Lycksele. Man ser påteckningen hur en same bär båtenvälv över sig och att båtens bord ärsammanfogade med sömningsteknik.En sådan båt kallade befolkningen förhåp (Linné 1913:41). Ehrenmalm berät-tar från sin resa år 1741 i Åsele lapp-mark om de lätta båtarna, som varsömmade med rottågor. Han skriveratt samerna ’som flyttiande af och anuti sit widlyftige skatteland, kunnaaltid med ringa möda bära sin båtmed sig emellan siöarne’ (Ehrenmalm1743:97-99). Högström har från sam-

BÅRJÅS 2002 63

ma period uppgiften att en håp är sålätt, att när en same kommer till enalltför stor fors ’så tar han sit skepp påryggen och wandrar landwägen, tilshan får åter någorlunda fogligt ochstilla watn’ (Högström 1980:111-112).Uppgiften om denna ändamålsenligabåttyp har han från de sydliga lapp-markerna. Beteckningen håp (pl. håpar)är ett svensk lån från finska haapio’aspbåt’ (jfr. finska haapa ’asp’; Korho-nen 1982:43-57). Det är en term somvarit mycket vanlig i främst Västerbot-tens inland, men redan Olaus Magnusnämnde den i mitten av 1500-taletfrån de nordliga kustområdena (Mag-nus 1982:190).

Här bör jag tillägga att det faktisktvar båtar gjorda av aspstammar, somruserna köpte av sina underlydandenorr om Kiev inför färderna nedförfloden. De utrustades med åror, extrabordgång och annan utrustning. Båt-typen var mycket lätt genom att dentill större delen bestod av en endaurholkad aspstam. Man hade medvärme från en eld utvidgat sidorna såatt båten fick rymd. Den grekiskabeteckningen var monoxylon ’enstam(båt)’ (ADI 1967:56-58). I sydvästfinsktområde, där jag till och med kunnatfinna sådana båtar i bruk, kallas dealltså haapio (Korhonen 1982:17-18). Denådde Finland framför allt via Finskaviken. Ingen urholkad aspbåt har åter-funnits i Norrland, trots att ordet håp ifrämst Västerbotten har vid spridningsom beteckning för en lätt roddbåt.Bristen på tillräckligt grova aspstam-mar i norr har i varje fall hindrat en

inhemsk tillverkning. Man gjordedäremot lätta båtar av tunt täljda bordav gran och de var särskilt smidiganär borden fogades samman med rot-tågor! Från 1800-talet finns det mångaskriftliga belägg för båtar som kanbäras eller släpas över landsträckor.De omtalas av J.A. Nensén hos Drake(1918:73), av Kristoffer Sjulsson hosPettersson (1979:149-159) och av Zet-terstedt som själv hade sett dem (Zet-terstedt 1980:114). Denne ger oss dess-utom en folklig benämning för land-sträcka, nämligen mårka, som inlands-befolkningen brukade. Denna termoch dess språkliga samband är det nulämpligt att analysera.

Muorkke, muotka och mårkaDet allmänna ordet för ’ed, landsträc-ka mellan (farbara) vatten’ är nordsa-miska muotki (även muoºki), lulesamis-ka muorkke, umesamiska muörkkie, syd-samiska muerhkie (i delar av arjeplogs-och arvidsjaurssamiskan har ursp-rungligt tonlöst ’läspljud’, tonlös den-talspirant, bevarats fram till sen tid,dvs. muoºkke respektive muöºkkie). Mot-svarande ord finns även i östsamis-kan. Denna topografiska term tillhördet ordförråd som är gemensamt församiskan och finskan från äldsta tid. I

Landskap i Rávdda i Sverige. Här er flera landsträckar mellan farbara vatten, eller«muorkke», som det heter på lulesamiska FOTO: ERLING URHEIM, ©JULEVSÁME GÅVVÅ.

64 BÅRJÅS 2002

detta sammanhang är det intressantatt se skillnaden mellan sk. arvord ochlånord. Arvorden tillhör den del avordförrådet som härstammar från detgemensamma finsk-ugriska urspråk,från vilket dagens samiska varieteter(dialekter) och de östersjöfinska språ-ken har sitt ursprung. Finskan är detstörsta östersjöfinska språket. Densamiska termen ovan motsvarar detfinska substantivet matka ’resa’ (SKESII:337). I arvord av denna höga åldermotsvarar diftongen -uo- i det samiskaordets första stavelsen ett finskt -a-,jfr. lulesamiska guolle, finska kala ’fisk’.Betydelserna ’landsträcka (etc)’ och’resa’ i respektive språk verkar däre-mot svåra att förena, om man barabetraktar det samiska ordet som entopografisk term. Men bakom ordetssyftning på en viss sorts terräng finnsockså anknytningen till den aktivitetsom förekom där, dvs. att man efteren båtfärd var tvungen att börja gå tillfots, att företa en färd. Man fick bärasin packning och utrustning - kanske iflera omgångar - och dra eller bärabåten till nästa farbara vatten. Detsom i finskan nu är ’färd’ eller ’resa’(matka) är i samiskan platsen för fär-den (muorkke).

Det äldre förhållandet mellan sub-stantiv och verb kommer tydligt fram inordsamiskans muotki ’ed, landsträcka’och muotkut ’transportera (en båt) överen landsträcka (från en sjö till en annaneller förbi en fors)’. Verbet har efter-hand blivit mindre brukat men detfinns i beskrivningar från äldre tid.Petrus Læstadius skriver att den väg

man måste tillryggalägga på land kal-las ’muorke’. ’Man plägar nämligendraga båten med sig öfver land, när deticke är långt ifrån den ena sjön till denandra. Detta kallas Muorkat’ (Læsta-dius 1977:154). Grundformen av verbetär uppenbarligen ett arjeplogssamisktmuorkkat. En avledning till finska matka’resa’ är matkata ’resa, färdas (till fots,ofta en lång sträcka)’. Verbet har ingenspeciell anknytning till färd över enlandsträcka mellan sjöar el.dyl. Ensådan betydelse finns däremot bakomdet finska verbet taivaltaa ’färdas, van-dra’. Det substantiv som verbet hörsamman med är nämligen taipale ellertaival, ’(väg)sträcka; ed mellan två vat-ten’. Med syftning på äldre förhållan-den kan verbet även betyda ’dra en båtöver en landsträcka (mellan sjöar ellerförbi en fors)’ (SKES IV:1199). I modernfinska har substantivet övergått till attfå den allmänna innebörden ’(mödo-sam) vägsträcka (vanligen mellan tvåviloplatser, ofta i ödemarken)’.

Men det samiska ordförrådet bestårförutom av arvord även av lånord avolika ålder. De kan identifieras genomljudskick, betydelse och utbredning idet låntagande språket. Ett exempel påett lånord i detta sammanhang ärnordsamiska mátki, lulesamiska (Gälli-vare) mátkke ’väg; resa’ av finska matkamed samma betydelser. Ordet finnsfrån östsamiskt område i Finland ochned till södra Gällivare (SKES II:337),dvs. i ett område där finska talas idag.Från norra delen av Jokkmokk ochsöderut är det okänt (Grundström1946-1954:506), vilket pekar på att

ordet inte tillhör det äldsta lånords-skiktet. Men vi kan även konstatera, atti ungefär samma område där det fin-ska ordet kom in i samiskan, finns detett lån som har gått i motsatt riktning.Jag tänker på det finska substantivetmuotka ’ed, landsträcka (över vilkenman drar en båt)’, som skall kombine-ras med verbet muotkata eller muotkia’dra en båt över en landsträcka (mellansjöar eller förbi en fors)’ (SKES II:337).Vad kan vi säga om de orden? De före-kommer i de nordfinska dialekterna iFinland och angränsande områden iNorge och Sverige. Om vi tillämpar detvi nyligen konstaterade om ljudskick,spridning och betydelser, kan barasamiskans muotki och muotkut varaderas original. Lånet kan tidfästas tillden tid då den finsktalande befolkningbörjade färdas i samiska områden inorr och efterhand slog sig ned somnybyggare. Det faktum att ett lån harskett i den riktningen säger oss dessut-om, att man på olika sätt var beroendeav samerna under sina färder. Samernavisste var båtlederna och landsträckor-na fanns och medverkade säkert somvägvisare, roddare och bärare. Detfinns ett stort antal samiska lånord i definska dialekterna, som rör livet i nord-ligt klimat och nordlig natur, inteminst transporter och färder (Korho-nen 1989:65-67). De talar sitt tydligaspråk om de första bofasta inbyggar-nas beroende av samerna för sin över-levnad.

Nu återstår det att förklara ordetmårka i de nordsvenska dialekterna.Termen hör intimt samman med det

BÅRJÅS 2002 65

som har sagts tidigare. Svenska aka-demins ordbok känner ordet medstavningen morka 1833-1937 och muor-ka 1928. Den vanligaste stavningen ärdock mårka som är belagt från ochmed 1732 (även pl. måtkor 1746 med -tk- som har sin grund i ume- eller arje-plogssamisk konsonantism). Det över-sätts ’sträcka utmed en fors eller ettfall eller mellan ett par sjöar eller älvardär man vid båtfärd måste färdas tillfots (och draga l. bära båten)’ (SAOB1878). Ordet mårka förekommer ofta ireseskildringar från 1800-talet ochframåt men har även en folkligförankring i dialekterna, som Dahl-stedt har visat (Dahlstedt 1950:201-207, med karta 13; 1983:21-25, medkarta 1). Det når i dialekterna ned tillsödra Västerbottens inland. Söderdärom uppträder med samma bety-delse ordet mökk ~ mökke, som når in inorra Ångermanland. Ordet mökk ~mökke och belägg för lulesamiskamåhkke (med varianter) som topogra-fisk term synonymt med muorkkebehandlar jag i en uppsats som ärunder tryckning (Onomastica Urali-ca). Læstadius kombinerar helt riktigtsvenska mårka med samiska muorkkeoch nämner sedan en intressant sakom hur man ’brukade dra båten öfverland, när det icke är långt ifrån denena sjön till den andra’. Man lägger’ved-trän, stakar och dylikt tvärs öfverden väg, som man ämnar fara fram,på det att båten må gå lättare, ty i denmjuka mossan går det mycket tungt.Mellan hvart och ett träd, som sålun-da lägges tvärs öfver vägen, är ej stör-

re afstånd än ungefärligen halfvabåtens längd, så att han alltid går pådem’ (Læstadius 1977:154-155).

Ájdde, eid och ed I standardverken om samiska ortnam-nelement upptas ordet ájdde med bety-delserna ‘ed, näs, pass’ (Collinder1964:47) och ’eid, overgang fra en fjordtill en annen’ (Qvigstad 1944:7). Detnämns av respektive källa som lånfrån fornnorska ei∂ eller nutida norskaeid. I Nordische Lehnwörter ger Qvig-stad båda alternativen som möjligaursprungsformer (Qvigstad 1893:83).Tryckta samiska ordsamlingar och

ordböcker känner inte ájdde som ettlevande ord i samiskan. Det fannsdäremot enligt äldre uppteckningar ikustbygder på norsk sida (Ibestad,Ofoten, Gullesfjord, Vesterålen, Hama-röy, Tysfjord, Folden (Fold) och iTrøndelag; Qvigstad 1893:83). I stan-dardverken för nord-, lule- och sydsa-miska är ordet okänt (dvs. även i Has-selbrink 1981-1985), men det finns iljudskicket aejrie ’eid’ i en senare syd-samisk ordbok (Bergsland & MattssonMagga 1993:21). Dahlstedt uppteckna-de med en sydsame från Ed i Ådalenovanför Sollefteå uttalet eire (andra sta-velsen med slappt uttal av -e; Dahl-stedt 1983:24). Ordet har belagts somajr i det ålderdomliga överkalixmålet

Vy över Ájluokta/Drag. Ájluokta (Ájddeluokta) betyder «edviken». FOTO: ©ASGEIR KVALVIK.

66 BÅRJÅS 2002

(Källskog 1990:125). I de sista exem-plen har -r- uppkommit av -∂-.

Med tanke på den dialektgeografis-ka bild som vi får av lulesamiska ájddei Norge, bör ordet ha tillhört ordförrå-det hos den sjösamiska befolkningen.Därmed kan man även räkna med envidare ordspridning utefter kusten,troligen i både sydlig och nordlig rikt-ning, på grund av den långsträcktakaraktär som de sjösamiska varieteter-na har. Sjösamisk befolkning har fun-nits från Helgeland i söder (Bergsland1967:33), till Varangerfjorden i öster(Qvigstad 1925:9). Genom att vissatypiska språkdrag har sina motsvarig-heter i östsamiskan blir en geografiskgränsdragning i den riktningen delvisflytande. De sjösamiska varieteternaundanträngdes allt mer i sambandmed att fjällsamerna sökte sig motkusten vid nödår. I början av 1900-talet hade de försvunnit söder omMalangen. Dessförinnan hade desenast återfunnits av Qvigstad i Gull-esfjord, Westerålen, Hamarøy ochTysfjord och även längre tillbaka i Sal-ten och Helgeland (Qvigstad 1925:8).I Tysfjord och Hamarøy kallades dekvardröjande resterna av deras språkför finnagiella av samer med fjällsamiskbakgrund. Tydliga skillnader fannsbl.a. i kasussystem och ljudskick(Qvigstad 1925:18). Ordet finne harsedan gammalt varit en norsk beteck-ning på samer.

Förutom den redan nämndainskriften på Gotland från slutet av900-talet med namnet Aifur, som kanha med en av Dnjepr-forsarna att

göra, finns det en runsten i Upplandfrån början av 1000-talet på vilkenäldre fornsvenskt ed uppträder. I dettafall är det fråga om en viss Ragnvaldsom hade varit ’krigarskarans höv-ding’ (vas li∂s forungi) i den bysantin-ske kejsarens livgarde. Han missarinte tillfället att efter hemkomsten tillhemorten Ed berömma sig av dethöga uppdraget. Han nämner ävendet, när han reser en sten till minne avsin mor Fastvi som ’do i Æi∂i ’dog i Ed’(Jansson 1963:45-46, 1982:486). Vi vetatt ett väringagarde, som skapades islutet av 900-talet och bestod in på1100-talet, var beryktat på grund avde respekterade nordiska vikingarna(Benediktsson 1982:537-538). Med tan-ke på vikingarnas vida färder är detdärför inte förvånande att finna ettbetydande antal naturnamn vid Nor-ges nordliga kust innehållande samis-ka ájdde, som har sitt ursprung i detnordiska ordet (jfr. nedan).

Från syd- och lulesamiskt område iNorge där ájdde enligt Qvigstads upp-teckningar betyder ’ed’ ingår det i ort-namn i Folda (Ájdde ’Eidet’) och i Tys-fjordsområdet (i delar av Mannfjordoch Grunnfjord, bl.a. Ájdde ’Eidet’,Ájddenjárgga ’Eidneset’, Ájddetjårro,’Eidryggen’, Ájddeluokta ’Eidbukta’,Ruddnavuonájdde ’Grunnfjordeidet’),(Qvigstad 1938: 211, 212, Storjord1998:84, 94). Särskilt belysande ärÁjdde ’edet mellan Grunnfjord ochMannfjord’, som bildar ett namnknip-pe med Ájddetjårro och Ájddevárre på ettsmalt ställe, där terrängen är lämpligför färd från den ena fjorden till den

andra. Från detta område fanns detäven möjlighet till färder längre motöster. Härifrån utgick nämligen denviktigaste vägen ’over til Sårkkå ogSverige’ (Storjord 1998:84). Grunn-fjord hör till de få områden där manmed säkerhet återfinner marknadsak-tiviteter mellan kustbor och fjällsamerföre 1600 (Hansen 1984:56).

Sedan återkommer namnelementet ide välkända ortnamnen Ájluokta ’Drag’(belagt redan 1665), som egentligen ärbukten vid Drag, och sjön Ájluoktjávrre’Dragsvatnet’ (Qvigstad 1938:217, 220,Storjord 1998:139,142). Här har desamiska namnen, som vi får anta fannstidigare, överlagrats av det nordiskadrag med betydelsen ’dragställe (förbåtar)’, som återkommer i flera namn-lokaler (se karta 1). Det område somuppenbarligen var lämpligast att drabåtarna på indikeras nu av namn somBåtstømyran och Båtstøbergan, som liggeri lägre och våtare terräng. Storjord harinte sett sambandet mellan norskansDrag och det förkortade samiska Áj-,utan tolkar den samiska förleden urlulesamiska ájles (eg. áljis) ’helig’. Dettaär troligen en gammal folklig etymolo-gi. Landområdet Ájládde sydost omDrag heter nämligen på norska Hel-land. Mycket belysande för en tolkningur kommunikativ aspekt är uppgiften ien skriftlig källa från 1720, där det sägsatt det var lätt att från Tysfjord ta sigvidare söderut över ’Drageydet’, ty ’dereysande drager deres baad med sigover Eydet’ (Storjord 1998:136, 139).

De ortnamn jag nu har nämnt kankompletteras med fler exempel norrut,

BÅRJÅS 2002 67

t.ex. i Kvæfjord, Lenvik och Salangen(Qvigstad 1935), men beläggen kan räc-ka för att visa den ställning namnele-mentet hade i äldre tiders samfärdsel.Det nordiska ordet har med svenska edoch norska eid att göra, som återgår påfornvästnordiska ei∂, n. ’Land som manbenytter til derover at fortsætte sin Rei-se, naar Reisen til Vands i Fartøi ellerpaa Is afbrydes ved en Naturhin-

dring...’ (Fritzner 1886:294). Den rekon-truerade urnordiska formen är *ai∂a-(Vries 1977:95), som mycket väl kankomma i fråga som utgångsform församiska ájdde. Lånet kan emellertidäven ha skett något senare, när denurnordiska ändelsen -a regelrätt hadefallit och givit ett vikingatida *ai∂. I detsenare fallet måste dock lånet hänförastill tidig vikingatid, eftersom ett urnor-

diskt ai i fornvästnordiskan har över-gått till ei (muntliga upplysningar avTryggve Sköld). Den språkhistoriskabakgrunden till termen ed/eid belyses avatt det sammanhänger med stammen idet latinska verbet ire ’gå’. Grundbety-delsen är således ’gång, gångställe’(Widmark 1958:84, Sahlgren 1930:139,Modéer 1936:90-91). Det var med andraord fråga om den plats där båtledenslutade och man var tvungen att gå ensträcka på land till nästa vatten. Nam-nelementet är därmed till betydelsenprimärare än drag ’dragställe (förbåtar)’.

Av Ottars berättelse vet vi att nord-bor redan under tidig vikingatid medfartyg färdades så långt norrut ochösterut som till Kolahalvön och runtdess östra del. Det nordiska namnele-mentet och lånet till samiskan har där-för en naturlig kommunikativ bak-grund. Det är till och med möjligt attåterfinna mycket östliga namn av det-ta slag på platser med tidig handels-verksamhet. En sådan är den medelti-da marknadsplatsen på Fiskarhalvön,ryska Ryba∏ij poluostrov, på nordvästradelen av Kolahalvöns kust, dit han-delsmän från olika håll samlades(Hansen 1984:55, 59, 60). Halvön ärförbunden med fastlandet genom ensmal landremsa som i sin tur har tvåsmalare partier. På halvön återfinnarman namnet Áidevuotna (Aide’vuonneenligt Itkonen 1958:965) åsyftande enhavsbukt. Den gamla marknadsplat-sen hette Áidegohppi (Aiddegoppe enligtHansen 1984:59-60). Det var en platsdär handel bedrevs mellan samer och

Karta 1: Ájluokta ’Drag’ i Tysfjord, med sjöar och landsträckor som förkortade båtfär-derna i gammal tid.

68 BÅRJÅS 2002

handelsmän från ryskt, dansk-norsktoch svensk-finskt håll. Samerna vista-des sommartid vid sina fiskevarp vidkusten och bodde vintertid nära inlan-dets älvar och sjöar. Flera beskriv-ningar av fiskhandeln återfinns hosCharuzin (1890). Namnen Áidesuolu(Aidd’suelo) och Áidenjárga (Aide-njargaenligt Itkonen 1958:965) finns också iområdet, vilket förstärker namnenskommunikativa innebörd.

De alternativa namnen på marknad-splatsen var ryska Vajdaguba, finska Vai-tolahti och nordiska Kjørvåg. De två för-sta namnen visar en ljudmässig åter-givning av den samiska förleden,medan namnets senare del är översatt(ryska guba resp. finska lahti av samiskagohppi ’(havs)vik, bukt’). Detta visar isin tur att det samiska - och därmeddet bakomliggande nordiska namnele-mentet - är primärt i förhållande till de

andra. Namnet Kjørvåg (våg ’havsvik,bukt) är däremot troligen resultatet aven andra norsk namngivning i sam-band med ökad handelsaktivitet undermedeltiden. Men även före Áidevuotnaetc. fanns det helt samiska namn somutmärkte områdets speciella karaktär,nämligen Davvemuotka ’det yttre edet’och Maddemuotka ’det inre edet’ åsyf-tande de två landsträckorna (här medstavningen enligt Suomen Suuriruhtin-aanmaan kartta, 1863-1919, del A5).Den stora fjorden öster om landförbin-delsen hetter Muotkavuotna och denskoltsameby som sträcker sig härifrån isydlig riktning heter Muotka! Man kanav medeltida kartor se att man hademycket god kännedom om Ishavskus-tens landformationer. Norrlands in-land är betydligt sämre redovisat än deavlägsna kusterna vid Kolahalvön!Namnet på en udde med en branthöjdformation på Fiskarhalvön, Gikker-njarga (Suomen... 1863-1919, Kikker’njargenligt Itkonen 1958:979), återfinnes påen karta från 1595 som Kegor och 1570som Kegore (Mingroot & Ermen 1988:17,11). Namnen Vedagoba och Motkagobapå kartan av Gerard Mercator från 1595återger Vajdaguba/Áidegohppi respektiveden stora fjorden Muotkavuonna.

Fjällområdenas ájdde,biesske och muorkkeSagalitteraturen berättar även omnordbornas färder österut mot fjällked-jan från det som idag är syd- och lule-samiska områden. Där finns två sjöar

Karta 2: Bieskehávrre i norra Arjeplog med flera namntyper som syftar på landsträckormellan vatten.

BÅRJÅS 2002 69

som intresserar oss i detta samman-hang. Den ena är Bieskehávrre (gen.sg. iförleden) i norra delen av Arjeplogskommun (karta 2). Den stora uddenmed en smal landförbindelse som finnsi sjön liknar den nyss beskrivna Fiskar-halvön (som dock har ett bredare land-fäste). Här finns även naturlokalitetermed förleden ájdde, nämligen sjön Ájde-jávrre och berget Ájdevárátj (gen.sg. iförleden). Syftningen på ’edet’ påuddens landfäste är uppenbar. Påandra sidan av riksgränsen i västerfinner man på olika kartutgåvor nam-nen Muotkkejávrre (med arjeplogssa-misk stavning) ’edsjön’ och den norskanamnformen Eidvatnet. Ansamlingen avolika topografiska termer med likvär-diga betydelser kompletteras här avnamnet Bieskehávrre, där biesske betyder(utpräglat) ’smal landremsa (mellansjöar eller vattendrag)’. Namnet före-kommer inte som appellativ, utanbetydelsen framgår av naturförhållan-dena. Vi får tänka oss en tydning avnamnelementet ur stammen i verbetbiesskedit ’klippa’. Utan tvekan är detuddens smala landfäste som är grun-den till namngivningen, och därmedhar vi en genuin samisk term som tids-mässigt föregår Ájde-, som finns i detvå namnen på platsen. Eftersom ájdde’ed’ har homonymen ájdde ’stängsel,gärdesgård’ av finska aita, gjorde fäl-tupptecknaren en kontroll och kom tillslutsatsen att ’där har veterligen aldrignågot viste legat’ (Collinder 1964:47).

En förtydligande parallell till dentopografiska termerna biesske finns ibynamnet Biesske i södra delen av

Jokkmokks kommun (karta 3). Ensmal landremsa av detta slag kanförekomma på många platser, men föratt termen skall bli brukad vid namn-givning, krävs det speciella förhållan-den. En kan vara av kommunikativkaraktär, dvs. övergången från ett far-bart vatten till ett annat kan ske utanansträngning. Den sträcka man behö-ver färdas är kort. Platser med dettanamn är ibland även vattendelare. Ifallet med byn Biesske utgör landrem-san en gräns mellan de vattendrag,som till slut rinner ut i Lule älv i norroch Pite älv i söder!

Kontrasten till platser med ett bety-dande avståndet mellan båtledernaframgår av nästa område i södra Arje-plog (karta 4). Lajsälven, Lájssuo (ume-samisk stavning), flyter på ett visstavstånd från det stora sjösystem, därbl.a. Uddjaur, Ujják, finns. En kommu-nikationsled behövdes mellan vattnenoch den fann lämplig terräng i ettområde som på kartan utmärks avnamnet Nasaleden (färdled brukadför senmedeltida gruvaktiviteter). Ber-get Muörkienåjvvie avslöjar att det finnsen mårka här (umesamiska åjvvie =lulesamiska oajvve ’mera runt berg

Karta 3: Gårdarna i Biesske, södra Jokkmokk, där en smal landremsa även utgör vat-tendelaren mellan två älvdalar.

70 BÅRJÅS 2002

eller fjäll’). Den sträcker sig i dalgång-en med två Nulij-namn (myr ochtjärn). Förleden är gen.pl. ur umesa-miska nållie ’(väg)röse, vägmarkering’(jfr. Collinder 1964:143, där med extrastarkt stadium).

Ytterligare en förstärkning av dekommunikativa aspekterna hos nam-nen i området får vi av Ájsjávrre och

Ájsjátje, namn på en sjö och ett berg. Vikan med goda skäl tolka den förkorta-de förleden Áj- på samma sätt som iÁjluokta ’Drag’ i Tysfjord, dvs. ur ájdde’ed’. En komplikation brukar uppstå iövergången mellan en förkortad för-led och en efterled, när den senaredelen av namnet utgörs av -jávrre (var-vid bl.a. -hávrre, -ávrre uppstår, i ume-

samiskan även -hure, och -ure). I dettafall slutar även förleden på j och manväntar sig namnformer som *Ájjávrreeller *Ájávrre, (som i namn som finns iTärnaby och Malå). I södra Arjeploghar det emellertid även under lång tidbott en svensk befolkning, som harpåverkat det samiska namnskicket.Beträffande Ájsjátje bör man observera

Karta 4: Sjön Ájsjávrre, södra Arjeplog, som tillsammans med andra namn visar områdets betydelse för samfärdsel i gammal tid.

BÅRJÅS 2002 71

Olavi Korhonen: «Sáme bájkkenamá mannulagájvuojnnoguovlos»Guovlo bájkkenamá li ájnas giella- ja kultuvrrahiståvrrålasj ábnnasa majt ij máhte bálldalamannat gå la álmmuga histåvråv guoradime. Åvdep ájgij sáme sebrudagáv tjielggidijn li bájk-kenamá duodden gáldojda majt guoradalle máhttá ávkkit.

Sámegiela bájkkenamájn gávnnap luonndobágojt ma adni dahkamuhájt mannulagáj. Dak-kir luonndonamájn máhttá årrot sisadno mij várrot, sihtá javllat da tjielggiji duobddágijt jaliænojt ja jávrijt gånnå le juoga mij duosstu. Máhtti diededit vágge nåhkå tsækko báktáj (buoj-kulvissan Måsske Divtasvuonan), jali jávrijs dåbbelattjan ij desti guhkebuj besa. Ietjá luonndo-namá vas máhtti vuosedit gåggu dåhkki mannat.

Sámij årrombájke li jahketuvsánij alluj årrum guovlo gånnå duo ja dá álmmuga lullet jaallet li æjvvalam. Sámeednama allebielen la aktijvuohta láttij årrum juo viehka guhkev. Danengávnnuji luojkadum bágo maj álggo le állgodárogiela ájges (bájken 200 – 700 Kr m.). Daguoktatuvsán luojkasbágoj bájken guosski judosbivdov nuorregátten ja nuoren, vantsajt javanntsaåsijt, ednambargov ja slidorsujtov. Adnet li merragátte Nordlándan ja Tromsan gånnåaktijvuohta vuostak álgij.

Vijdábut tjállagin álggá tjálle jågåjn ja jávrijn ma ælla manádahtte, degu gårtje, ájde jávrijjali luovtaj gaskan. Korhonen tjielggi gålmmå dakkir namá; muorkke, ájdde ja biesske. Dagguvierttijin vantsa guotteduvvat jali gieseduvvat, ja tjálle aj subtsas muhtem vantsaj birra dålusjájges ma lidjin gæhppada guoddet jali giesset. Korhonen tjielggi mij la daj namáj duogen, nåvgå ájdde. Prienntidum sáme báhkotjoahke ja báhkogirje e dåbdå ájdev mij la viesso báhkosámegielan. Sámij guovlojs Vuonan gånnå ájdde le tjállagij milta «eid» gávnnu dat bájkkena-májn Fuoldán ja moatten sajen Divtasvuonan, nåv gå Ájluokta, mij la tjoahkkáj giesedumbágos Ájddeluokta.

Forfatteren

Olavi Korhonen er professor vedSamiska studier, Umeå universitet.Hans forskning er rettet motsamiske dialekter, samt historiskeforhold som kan klarlegges vedhjelp av språklig og kulturelt kil-demateriale. Dokumentasjon ogleksikonarbeide er andre arbeids-områder.

e-post:[email protected]

att den äldsta topografiska kartan,dvs. generalstabskartan, har namnfor-men Aistjakk, där man kan identifieraefterleden -tjåhkka (möjligen tjahke)’topp’. Skillnaden i förhållande till fäl-tuppteckningar under 1900-talet ärstort, men kan förklaras av den osä-kerhet som den korta förleden Áj-medförde.

72 BÅRJÅS 2002

Litteratur:Androshchuk, Fedir, 2002. Har gotländska vikingar offrat vapen i

Dnjepr-forsarna? Fornvännen 97. Stockholm.Benediktsson, Jacob, 1982. Varjager. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk

medeltid 19. København.Bergsland, Knut, 1964. To samiske navn på Namsen lånt fra norsk. Maal

og Minne. Oslo.Bergsland, Knut, 1994. Samiske perspektiver i Helgelands historie.

Helgeland historie 2. Mosjøen.Bergsland, Knut, 1995. Bidrag til sydsamenes historie. Skriftserie 1. Center

for samiska studier. Tromsø.Bergsland, Knut & Mattsson Magga, Lajla, 1993. Åarjelsaemien-daaroen

baakoegærja/Sydsamisk-norsk ordbok. Kautokeino.Charuzin, Nikolaj, 1890. Russkie Lopari (manus i svensk översättning av

Georg Gripenstad, DAUM). Moskva. Collinder, Björn, 1953. Lapparna. En bok om samefolkets forntid och

nutid. Stockholm.Collinder, Björn, 1964. Ordbok till Sveriges lapska ortnamn. Sveriges

ortnamn. Kungl. ortnamnskommissionen. Uppsala.Collinder, Björn. 1982. Lapparna. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk

medeltid 10. København. Dahlstedt, Karl-Hampus, 1950. Det svenska Vilhelminamålet 1. Skrifter utg.

genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. A: 7,1. Uppsala Dahlstedt, Karl-Hampus, 1967. Some Observations on Scandinavian-

Lappish Place-Names in Swedich Lapland. Lapps and Norsemen in OldenTimes. Instituttet for sammenlignende kulturforskning. Oslo.

Dahlstedt, Karl-Hampus, 1983. Synpunkter på mellanspråkligdialektografi från en nordskandinavisk utsiktspunkt. Folkmålsstudier28. Meddelanden från Föreningen för nordisk filologi. Åbo.

DAI se Constantine PorphyrogenitusEhrenmalm, Arvid, 1743. Resa Igenom Wäster-Norrland Til Åsehle

Lappmark anstäld uti Julii Månad 1741. Stokholm.Falk, Knut Olof, 1951. Dnjeprforsarnas namn i kejsar Konstantins VII

Porfyrogennetos De administrando imperio. Lunds universitetsårsskrift N.F. avd. 1, 46 nr 4.

Fritzner, Johan, 1886. Ordbog over det gamle norske sprog, I. Kristiania.Graan, Olaus, 1899. Relation, eller en Fullkomblig Beskrifning om

Lapparnas Vrsprung, så wähl som om heela dheras LefwernesFörhållande. Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ocksvenskt folkliv. XVII, 2. Uppsala.

Grundström, Harald, 1946-54. Lulelapsk ordbok 1-4. Skrifter utgivnagenom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. C I:1-4. Uppsala.

Hansen, Lars Ivar, 1984. Trade and markets in northern Fenno-Scandiavia A.D. 1550-1750. Acta borealia 2. 1984. Tromsø.

Hasselbrink, Gustav, 1981-1985. Südlappisches Wörterbuch /Oårjelsaamien baaguogärjaa I-III. Skrifter utgivna genom Dialekt- ochfolkminnesarkivet i Uppsala. C:4. Uppsala.

Högström, Pehr, 1980 (1746). Beskrifning öfwer de til Sweriges Kronahörande Lapmarker. Umeå (Stockholm) 111-114

Itkonen, T.I., 1958. Koltan- ja kuolanlapin sanakirja II. Lexica socielatisFenno-Ugricæ XV. Helsinki.

Jansson, Sven B. F., 1963. Runinskrifter i Sverige. Uppsala.Jansson, Sven B. F., 1982. Runinskrifter. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk

medeltid 14. København.Julku, Kyösti, 1986. Kvenland - Kainuunmaa. Studia historica

septentrionalia 11. Jyväskylä.Constantine Porphyrogenitus, 1967. Constantine Porphirogenetius. De

administando imperio. Greek text edited by G. Moravcsik. Englishtranslation R.J.H Jenkins. Washington.

Korhonen, Olavi, 1982. Samisk-finska båttermer och ortnamnselement ochderas slaviska bakgrund. En studie i mellanspråklig ordgeografi ochmellanfolklig kulturhistoria. Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- ochfolkminnesarkivet i Umeå. Ser. A Dialekter Nr 3. Umeå.

Korhonen, Olavi, 1989. Tre språk i kontakt - en fråga om jämvikt ellerdominans. Symposium Lingua-Cultura. Luleå.

Korhonen, Olavi, 1997. Samiskan som språk och traditionskälla.Språkliga och kulturella gränser i Nordskandinavien. Två uppsatser.Kulturens frontlinjer. Skrifter från forskningsprogrammet Kulturgräns Norr7. Umeå.

Læstadius, Petrus, 1977 (1831). Journal för första året af hanstjenstgöring såsom missionaire i Lappmarken. Faksimilietext ochkommentar. Kungl Skytteanska Samfundets handlingar 15:1.(Stockholm) Umeå.

Linné, Carl von, 1913 (1732). Iter lapponicum. Holmiæ.Lund, Niels, 1983. Ottar og Wulfstan. Af Den oldengelske Orosius. Ottar

og Wulfstan. To rejsebeskrivelser fra vikingetiden. Roskilde. Lundius, Nicolaus, 1905 (1671). Descriptio Lapponiae. Bidrag till kännedom

om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv XVII:5. Uppsala.Magnus, Olaus, 1982 (1555). Historia om de nordiska folken. Faksimil

av Historia de gentibus septentrionalibus. Stockholm 1909-1951.Malmö (Rom).

Mingroot, Erik van & Ermen, Edvard van, 1988. Suomen jaSkandinavian vanhoja karttoja. Helsinki.

Modéer, Ivar, 1936. Färdvägar och sjömärken vid Nordens kuster.Namntolkningar. Uppsala.

Nesheim, Asbjörn, 1982. Samisk språk. Kulturhistoriskt lexikon för nordiskmedeltid 15. København.

Ordbok över svenska språket utg. av Svenska Akademien. 1-. 1898-. Lund.Pettersson, Olof Petter, 1979. Kristoffer Sjulssons minnen om

Vapstenslapparna under förra hälften av 1800-talet. Acta lapponica20. Stockholm.

Qvigstad, Just, 1893. Nordische Lehnwörter im Lappischen. Christiania.Qvigstad, Just, 1925. Die lappischen Dialekte in Norwegen. Oslo.Qvigstad, Just, 1935. De lappiske stedsnavn i Troms fylke. Instituttet for

sammenlignende kulturforskning. Oslo.Qvigstad, Just, 1938. De lappiske stedsnavn i Finnmark og Nordland

fylker. Instituttet for sammenlignende kulturforskning. Oslo.Qvigstad, Just, 1944. De lappiske appellative stedsnavn. Instituttet for

sammenlignende kulturforskning. Oslo.Sahlgren, Jöran, 1930-31. Vikingar i Österland. Något om

Dnjeprforsarnas svenska namn. Namn och bygd 18. 1930. Lund.Sahlgren, Jöran, 1950. Dnjeprforsarnas svenska namn. Namn och bygd.

Uppsala.SAOB se Ordbok över svenska språketSigfússon, Björn, 1982. Egils saga. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk

medeltid 3. København.SKES se Suomen kielen etymologinen sanakirjaSköld, Tryggve, 1961. Die Kriterien der urnordischen Lehnwörter im

Lappischen 1. Skrifter utg. av Institutionen för Nordiska språk vidUppsala universitet, 8. Uppsala.

Storjord, Thorbjørn, 1998. Tysfjord - Divtasvuodna. Samiske og norskestadnamn. Bodö.

Suomen kielen etymologinen sanakirja I-VI. Utg. av Y.H. Toivonen, E.Itkonen, A.J. Joki, R. Peltola. Lexica Societatis Fenno-Ugricæ 12, 1-6.Helsinki 1955-78.

Torp, Alf, 1963. Nynorsk etymologisk ordbok. Faksimil av original 1919.Oslo.

Widmark, Gusten, 1958. Ordet bor som appellativ ochortnamnselement. Namn och bygd 45, 1957. Uppsala.

Wiklund, K.B., 1947. Lapparna. Nordisk kultur 10. Stockholm.Vries, Jan de, 1977. Altnordisches etymologisches Wörterbuch. Leiden.Zetterstedt, Joh. Wilh., 1980 (1833). Resa genom Umeå Lappmarker i

Vesterbottens Län förrättad år 1832. Örebro.

BÅRJÅS 2002 73

Rundt omkring i vårlandsdel Nord-Norge finnervi norske stedsnavn der vitilsynelatende verken har enrimelig forklaring på hvor-dan navnet har oppstått ellerhva som ligger til grunn fornavnet.

Kåre Tjihkkom

I denne artikkelen har jeg avgrensetmeg til det lulesamiske bosettingsom-rådet, og forsøkt å belyse noen norskestedsnavn som tilsynelatende mangleren innlysende forklaring eller etymo-logi. Tar man i betraktning at detdominerende språket i store deler avområdet var samisk i lang tid, altså itiden før det store innrykket av norsk-talende, så kan man få en oppfatningom hvorfra stedsnavnene stammer fra.

Hvordan ble dissenavnene til?De stedsnavnene jeg har tatt for meghar et tilpasset forledd og et oversatt

etterledd. Denne typen av navneset-ting har lang tradisjon mange steder,både i våre områder og ellers rundtomkring i verden for øvrig. Slike tingtyder på at det opprinnelige navnet erblitt overtatt av et folk med et annetspråk enn det som er områdets opp-rinnelige språk. I store deler av vårtområde tyder dette på at den samiskebosettingen og det samiske språkethar lengst tradisjon selv om norskspråk og kultur fullstendig har over-tatt i dag.

Utformingen avnavneneForleddet i mange av navnene i denneartikkelen har i sin samiske form opp-rinnelig to stavelser i forleddet, mener blitt forkortet til bare en stavelseved utelatelse av en vokal i andre sta-velsen. Dette er vanlig i slike steds-navn som kan forkortes uten at betyd-ningen går tapt. Dette har gjort innlå-ningen til norsk lettere på grunn av atuttalen for en norsktalende også blelettere. Samiske stedsnavn har ofte etbeskrivende innhold, slik at en som erfremmed i området kan faktisk få vite

hva han eller hun har å forholde segtil ved ankomsten til stedet. I slikeområder der det kom en ny befolk-ning inn i området behøvde de nyeinnbyggerne kanskje ikke å sette eteget og nytt navn på stedet fordi detallerede fantes et navn som var lett åbruke. Ettersom tiden gikk og genera-sjonene overtok etter hverandre, bleopprinnelsen til navnet glømt, og tilslutt satt man med et navn som på allemåter høres norsk ut, men opprin-nelsen er dunkel.

UtvalgetÅ ta med alle de norske stedsnavnenesom kan ha en samisk opprinnelse idet lulesamiske området vil bli altforomfattende. I stedet har jeg tatt formeg noen utvalgte stedsnavn i hverav kommunene Tysfjord, Hamarøy,Steigen, Sørfold og Bodø. Nedenforhar jeg forsøkt å gi en kort forklaringpå hvordan disse navnene har opp-stått og hva som ligger til grunn fornavnet. Enkelte navneformer med *foran viser at dette er enten en hypo-tetisk eller en rekonstruert form avnavnet.

Norske stedsnavn i det lulesamiskeområdet – forteller de om et langtsamisk nærvær?

74 BÅRJÅS 2002

Hjelseng

Opprinnelsen til navnet Hjelseng iHamarøy kan skrive seg fra det samis-ke ordet gielas, som betyr ås eller kjøl.

Oluf Rygh, anfører imidlertid at nav-net kommer «vistnok af hjalmr.», «iBetydningen: Stak, snarest Høstak, ogNavnet skriver sig vistnok fra en Tid, daJordveien laa som Slaatt under en andenGaard.» (Rygh 1905). Rygh referererogså til Aslak Bolt jordebok fra 1430, som

anfører «af Hialmseinge». Det er ogsågjort gravfunn fra jernalderen (Guttorm-sen 1984), som antyder norrøn bosetting.

Det er likevel mulig at denne går-dens navn kan ha røtter både i samiskog i norsk, ettersom uttalen av navnetfonetisk sett gir assosiasjoner til detsamiske gielas, som i forkortet formlyder giels-, slik at navnet på samiskble *Gielsgiedde.

Gården Hjelseng ligger ved en åssom ser ut som en kjøl sett fra nord-

og vestsiden. Dette er med på å indi-kere at det samiske navnet på gårdenkan ha vært Gielasgiedde.

Gielasgiedde kan oversettes medÅsjord eller Kjøleng.

KjøpsvikVed første øyekast kan man forledestil å tenke på Kjøpsvik i Tysfjord somet veldig gammelt handelssted, som

Hjelseng. Gielasgiedde kan være opphavet til navnet. Åsen til høyre er en typisk «gielas». Foto: Oddmund Paulsen, ©Árran.

BÅRJÅS 2002 75

også Kjøpstad i Gildeskål indikerer på.Imidlertid har Kjøpsvik vært bebodd iadskillig lengre tid enn det har værtsom handelssted. Navnet Kjøpsvikomfatter egentlig bare den vika somer havneområde i dag. Lokalt skillerman fremdeles mellom Kjøpsvik nedeved havna og Kjøpsnes som er indus-triområdet og et stykke mot Kjøpsviksentrum. Ser man på terrenget i selveKjøpsvika, så ser man at den øverstedelen av det som i dag kalles for Lind-jorda ender i en trang kløft som endteopp i Pæsa. Videre er det også ei trangkløft fra sjøen der tunnelåpningen er idag og opp forbi lensmannsgården.Formodentlig har enten disse to mar-kante kløftene til sammen eller bareden ene av dem gitt det opprinneligenavnet for Kjøpsvik, Gievttseluokta.

I forleddet Kjøps- ser det ut som deter den samiske terrengbetegnelsengievttse som ligger i bakgrunnen. Gievt-tse betyr skar eller en forsenkning i enlangstrakt fjellrygg. I de første medde-lelsene om hva stedet het har mansannsynligvis sagt det heter Gievsluokta,som er en forkortet form av Gievttseluok-ta. Så har man da oversatt bare detandre leddet -luokta til norsk ogbeholdt førsteleddet i en forvansketform av den opprinnelige uttalen.Enkelt sagt har dette navnet for en medet annet språk enn samisk blitt oppfat-tet som *køfsvika, ettersom de enkelteelementene i gievs-, som ie og v, oppfat-tes som henholdsvis ø og f. Igjen kom-mer datidens danske skrivemåte inn ibildet, og man «korrigerer» til Kiøbsvig,som oppfattes og leses som Kjøpsvik.

Gievttseluokta (Gievsluokta) kan over-settes med Skarvik.

KobbvatnKobbvatn i Sørfold kan slik det uttalesi dag gi assosiasjoner til kobbe ellersel. Det er imidlertid vanskelig å tenkeseg at en kobbe eller en sel kan forsereen fallstrekning på ni meters høyde.Kobben er for det meste avhengig avvann for å bevege seg, skjønt den kanåle seg fram noen meter på et isflakeller et lavt skjær som stikker opp frahavet. Mest sannsynlig er det å tro atden samiske betegnelsen gåhpe, en dal-botn eller en rundaktig dalsenkning,er opphavet til forleddet Kobb- i steds-navnet. Med stor sannsynlighet har deførste informantene sagt at vatnetheter Gåpjávrre, og nedskriveren harrett og slett skrevet Kaabvandet ellerKobvandet. Nedskriveren har kanskjeforstått noe samisk og visst at jávrrebetyr vatn eller innsjø, eller navnetkan like gjerne allerede før den førstenedtegnelsen blitt uttalt *Kåbvatnet avnorsktalende. I senere tid har samenelånt tilbake navnet Kobbvatn somNuorjojávrre (=Kobbvatn).

Gåhpejávrre (Gåpjávrre) kan oversettessom «vatnet i dalsenkningen» ellerbare Dalvatnet.

LaukvikLaukvik i Steigen er ett av mangestedsnavn med Lauk- som forledd.

Rent umiddelbart får man kanskje enoppfatning om at dette har å gjøremed det eldre begrepet for å bade, lau-ge. Dette er et navn som alltid fore-kommer ved havet, og som regelbestår grunnen ved flomålet ognedenfor av leire eller gjørme som all-tid gynger eller svikter når man gårder, og en slik grunn kalles for 'lævggá'på samisk. Om navnet Laukvik har deførste informantene kanskje sagt atvika heter Lævgluokta, og for den somskrev ned dette navnet hørtes det sik-kert ut som *Læukvik eller rett og slettsom i dag, Laukvik.

Den samiske navneformen Lævggá-luokta (Lævgluokta) kan oversettes medLeirvika.

SkillvatnetBakgrunnen for navnet Skillvatnet iHamarøy er ikke et skille mellomenten kommunene Hamarøy og Tys-fjord eller noe annet ved dette vatnet.Som kjent ble kommunegrensenmellom Hamarøy og Tysfjord fastsattførst på 1920-tallet, og navnet, skrevetsom Skilvandet, var i bruk allerede da.Dette tyder på at man ikke har hatt etskille som utgangspunkt for navnet påvatnet.

Tenker man seg at navnet i utgangs-punktet er samisk, og ser litt på ter-renget på sørvestsiden av vatnet, så ermulighetene store for at det samiskesjiella, som betyr offer, kan ligge tilgrunn for det nåværende navnet. Deter troligvis landskapet på sørvestsiden

76 BÅRJÅS 2002

av vatnet som er navnegiveren. Der erdet brattheng og dystre steinurer, somleder tankene til steder der gudene utei naturen har sine oppholdsteder ellersteder hvor de mottar offer fra men-neskene. Siden det samiske sjiella ogden lokale uttalen av det norske skille,skjelle, er veldig likt, så er det mulig atdet har foregått en sammenblanding.Forleddet sjiel- i det sannsynlige opp-rinnelige navnet Sjieljávrre; er beholdtstort sett intakt i norsk språkdrakt, oger tolket som skille.

Sjiellajávrre (Sjieljávrre) kan oversettesmed Offervatnet.

SoløyvatnetAntageligvis ligger en historisksamisk terrengbeskrivelse til grunnfor Soløyvatnet i Bodø, suoloj, somikke bare betyr ei øy, men har ogsåsidebetydningen isolert, eller for segselv. I tillegg finnes formen suoludissom også betyr skjult eller ikke lett åfå øye på, foruten isolert eller for segselv.

Vi må kanskje til finsk for å få enforklaring på dette. I finsk betegnersalo villmark eller ødemark, altså langt

fra bebodde steder. I enkelte nordsa-miske stedsnavn forekommer ennå ensamisk variant av dette som i Suolovuop-mi mellom Alta og Kautokeino, og Suo-lo∏ealgi på høydene mellom Ivalo ogSodankylä i Finland, begge stedene eropprinnelig langt fra nærmeste be-bodde steder. Ser man litt på terrengetpå Bodøhalvøya, så oppdager man atSoløyvatnet er isolert på mangemåter, blant annet er det et stykke tilnærmeste vatn av størrelse, som Vatn-vatnet ved Tverlandet. Videre er vatnetskjult bak en åskam når man er vedhavet, på Mørkved og Hunstad. Det

Det utstikkende neset er Kjøpsnes, mens Kjøpsvik – på samisk Gievsluokta – er vika til venstre. FOTO: ©ASGEIR KVALVIK.

BÅRJÅS 2002 77

Forfatteren

Kåre Tjihkkom er født i 1950 i Tysfjord. Hans førstespråk er samisk, og hanhar arbeidet mye med språket. Blant annet har han vært med på å utarbeideden lulesamiske ortografien som brukes i dag. Han har univesitetsutdannelsepå mellomfagsnivå, og har arbeidet som samisk språkkonsulent for Árransiden sommeren 1999.

E-post: [email protected].

er da ikke usannsynlig at vatnet harfått navn på grunn av sin beliggenhet,isolert og for seg selv.

Forleddet Soløy- i navnet er medstor sannsynlighet ikke norsk, men enforvanskning av det samiske suoloj,som for en norsktalendes øre høres utsom «soløy», og kanskje nedtegnetsom Soløvandet første gangen og sidenuttalt og skrevet som Soløyvannet for åfå en norsk språkdrakt.

Suolojjávrre kan oversettes med«vatnet for seg selv» eller «vatnet somer skjult».

Veien videreStedsnavn kan gjennom nærmeregranskning gi mange opplysningerom bruk og tradisjoner og ikke minstom hvilke etniske grupper som haranvendt området. Det har også mye åsi om hvem og hvilke som var de før-ste i et område og hvordan områdetble brukt, spesielt i situasjoner derman av ulike årsaker vil klarleggeeierforhold, rettsoppfatninger og imange tilfeller også oppfatninger omhvem som kom først til et område.Granskning av stedsnavnene er ogsåinteressant utfra stedets eller områ-dets historie. Spesielt interessant kandet være i samband med arkeologiskeundersøkelser for å supplere den kul-turelle konteksten.

Avslutningsvis vil jeg si at dettemaet jeg har behandlet i denneartikkelen kanskje bare berører denøverste toppen av isfjellet, for å bruke

et slikt uttrykk. Et prosjekt som går utpå å granske alle stedsnavnene iområdet vil måtte engasjere et heltteam, og kanskje en hel institusjon,som har de kunnskapene som er nød-vendige for å gjennomføre dette.

Kåre Tjihkkom: «Dáro bájkkenamá julevsámij guovlojn –subtsasti gus da sáme li mælggadav årrum danna?»Tjálle gæhttjal tjielggit muhtem dárogielak bájkkenamájt majda ij gávnnu etymologalasjtjielgadus. Tjálle javllá moadda bájkkenamá ælla jårggåluvvam sámegielas dárruj, ájnat liluojkadum navtik jårbån ja oadtjum dåssju dáriogielak hámev. Dakkir bájkkenamájn laållu ietjá sisadno gå sámegielak tjalmij gæhttjá, ja ij åvvånis dat mij boahtá vuojnnusijdárogielak tjalmij gehtjadijn.

Tjálle vuojno milta li dárogielaga luojkkam bájke namáv váni jårggålahtek, ja jus nam-maj sámegielak tjalmij gæhttjá, de dádjat ulmusj mij la bájke namá duogen. Doarjjaginsunji li nåv gå gåktu bájkke vuojnnu ja ma gávnnuji dajn bájkijn luondo bieles. Tjálle ij lagæhttjalam tjielggit divna dárogielak bájkkenamáj julevsámij guovlojn, ájnat le válljimnágin gallegis namáv dajs suohkanijs ma gulluji julevsámij guovlojda.

Bájkkenamá máhtti guoradallama baktu vaddet ållo diedojt bájke histåvrås, gudi álgonårrun dajn dáfojn ja gåktu luonndo aneduváj. Sæmmi aj jus soames sihtá tjielggasin oadt-jot gej ednam lij vuostak. Arkeologalasj guoradallamijda le aj ávkke bájke namáv dádjadit,máhttá vaddet buorep dádjadusájt åvdep ájge histåvrås.

Tjálle javllá ma∫emusát bájkkenamájt guoradallat ij la avta ulmutja barggo, ájnat ållesbarggogáttse jali ihkap ålles institusjåvnå barggo gejna li mahttudagá dakkir bargojda.

Litteratur:

Grundström, Harald 1946-54. Lulelapskordbok. Lulelappisches Wörterbuch.Uppsala.

Guttormsen, Helge 1984, Hamarøybygdebok, bind 2

Rygh, Oluf 1905, Norske Gaardnavne, bindXVI, Nordlands amt. Christiania.

78 BÅRJÅS 2002

Bårjås betyder «seil» (segel) står det på insidan av omslaget tilldenna tidskrift. Meningen är, om jag fattat saken rätt, att

tidskriften likt vinden i ett segel skall ge fart åt forskning kring denlulesamiska kulturen på båda sidor om kölen. När jag såg första

numret av Bårjås associerade jag omedelbart till ortnamnet Porjusoch de olika småtryck med titeln Porjus som där kommit ut, inte

minst sedan Porjus Arkivkommitté kom till, en arbetsgrupp som jagvar med och bildade ungefär vid den tidpunkt, 1963, då jag var ifärd med att lämna Porjus. Många av de färgstarka berättare sombyggde järnvägen och kraftstationen hade gått bort under de år jag

varit i Porjus, likaså många av de gamla bland samerna längsStora Lulevatten och i Porjus. Jag beslöt mig för att under den sistaveckan i Porjus gå runt med bandspelaren och be de gamla berättaom det Porjus som varit. (Allt material som Arkivkommittén samlat

in finns nu i gamla kraftstationsbyggnaden i Porjus).När jag sju år senare skulle lämna Luleå stift stod det klart för

mig att det återstod en viktig person att intervjua – Paulus Utsi –och framför allt att få åtminstone några av hans dikter översatta

och spridda. Efter en vecka i Vaisaluokta tillsammans med Paulusoch Inger återvände jag till Skellefteå, där dikterna och intervjun

med Paulus trycktes i från Bygd och Vildmark, Luleå stifts årsbok 1970. Olavi Korhonen löste problemet med hur de

ortografiska tecknen skulle komma på rätt plats. Tusen exemplar av dikterna trycktes som särtryck, som Paulus sedan

hade med sig under sina resor som slöjdkonsulent i Sápmi. Det varfem år innan diktsamlingen Giela Giela («Snara språket») kom ut.

Bårjås ja Porjus

Lester Wikström

Så nu vet ni vem det är som skriverom Porjus i Bårjås. Jag väljer att göradet i två avdelningar. Först om Porjus,en hållkåta som blev ett nybygge somblev en kraftstation.

Sedan om Paulus Utsi, en proteste-rande samepoet i Porjus.

Porjus – från hållkåtatill kraftstation I mitten av 1600-talet upptäcktes sil-vermalm i Kedkevare och Alkavare,nordväst om Kvikkjokk och sydostom Virijaure. Senare upptäcktes järn-malm också i Gällivareområdet. Detstatliga ämbetsverk som i Sverigekontrollerade all gruvbrytning varBergskollegium. Sommaren 1797 gjor-de bergsrådet Samuel Gustaf Herme-lin (1744-1820) – hans namn är förres-ten bevarat i Hermelins fall i StoraSjöfallet – tillsammans med en radexperter en resa längs Lule älvdal föratt ta reda på hur malmen bäst skulletransporteras ner till kusten. I rese-dagboken står det bland annat att vin-tervägen «från Jockmock till Gelli-ware går förbi Anajoki och över Liggaselet och har omkring 1/8 mil norrom Stor Luleå elf en hållkåta blivitinrättad, för de resandes beqwämlig-

BÅRJÅS 2002 79

het, hwilken hittills tjenat till sitt ända-mål, så mycket ett litet rökpörte kunnatgöra. Från Hållkåtan räknas till Gelli-vare 5 à 6 mil». (Wennerström, u.å.)

Tjugo år senare, 1817, gjorde enannan grupp, också den utsänd avKungl. Maj:t och Bergskollegiet, enresa i samma syfte som Hermelins.Notarie var Abr. Roman. Denne när-mar sig Porjus från norr och skriver:

«Omkring en mil S.O. ifrån SjaunjaNybygge tillslutar sig Lule träsk medett brant och brusande strömfall af enganska betydlig höjd, till äfventyrsomkring 80 fot, hvilket utgör börjantill den egentliga stora Lule elfven, somderefter, i en nästan rak direction,fortsätter sitt lopp 22 à 23 mil till Bott-niska viken. – Ifrån Luspakoski (så kal-las nyssnämnda strömfall) kröker sigelfven något i söder, förbi ett lågtskogsberg, till Niaumelsaskas, och harunder denna väg ännu tvänne ström-fall, Porjos och Napar, af nästan sammabeskaffenhet som det förra, likväl ejalldeles af samma höjd. Niaumelsas-kas (på Svenska Harasprånget eller rät-tare Harsprånget), är namnet på detstörsta vattenfall i Lule elf och förmod-ligen också det största, som finnesinom hela Riket». (Roman 1818)

Såvitt jag kunnat finna är det härförsta gången som namnet Porjusnämns i ett skriftligt dokument. AttPorjus eller Bårjås betyder segel råderdet ingen tvekan om. Förmodligengavs namnet därför att man här – änt-ligen – efter att ha passerat flera svår-forcerade vattenfall kunde börja segla,först på Porjusselet och sedan, när

man passerat strömfallet Luspakoski,Stora Lulevatten. (En av HaraldGrundströms sagesmän kopplar nam-net Porjus till boarre, som betyder flot-te, underförstått att man här kundepaddla med flotte eller båt över selet.Lulesamiskans bårjås (segel) och boarre(flotte) är dock två olika ord utanspråkhistoriskt samband, upplyserOlavi Korhonen i ett brev till förf.2002-10-07 men stärker antagandet attnamnet har med kommunikation attgöra.)

År 1834 i en reseskildring av läkarenoch sågverksägaren Jon Engström (1794-

1870) finner vi namnet Porrimilli somnamn på det första nybygget i Porjus. År1859 i en annan reseskildring kallasnybygget Porremeli (Pettersson 1864 -66). Men först Engströms berättelse:

«Från Harsprånget fortsatte jagkosan än längre åt norr, för att se lan-det kring stora Luleå-vattnet. Jagbegaf mig fördenskull till Porrimilli,ett alldeles å nyo insynt nybygge, somär beläget i nordost om de förutnämn-da Porriosfallen, strax bredvid stran-den af Luleåjaurs nedersta ända. Ditvar en mil ifrån Harforssen, och vägengick här, såsom från Anajock, genom

Måltid hos fiskarelappen Abmut Merak vid Stora Lulejaur (Teckning 1859 i C A Petterssons bok «Lappland, dess natur och folk»).

80 BÅRJÅS 2002

idel obanade skogstrakter. Det var såkallt om natten, särdeles vid solensuppgång, att det frös en tums is-skor-pa å vattnet på myrorna, och mossanhårdnade äfven så att den braskadeunder fötterna; men å de åkrar somlågo på höjderna skedde likväl all-singen skada på kornet. Endast pota-teskålen blef något bränd af frosten,men icke så att det skadade växtlighe-ten af själva jordfrukten.

Porrimilli är bebygdt af 2:ne åboer.En liten skogsbäck åtskiljer deras ägo-välden, som, hvad gårdstomternabeträffar, ej äro stort mer än 200 fotaflägsne från hvarandra. Husen voronytimrade och vackra, men ej ännuinredda. På stället vistades nu endastett par nygifta personer, som vårdadekreaturen. De bodde i en särskilt litenkula, der jag kröp in, och lade mig på

något björkris och ett par renhudar. –Här återsåg jag samma Lappqvinnasom var med under den förutnämndaseglatsen på Stenviken. Hon var sigalldeles lik: liten och kort; knotig ochkantig; hade bred mun och rinnandeögon, samt en låg panna. Gud signehenne! – Än vidare fortsattes vägennorr-ut och längs uppåt stora Luleå-jaur till Jutsaråva eller Råvatsch,såsom det äfven kallas, ett nybyggesom för tre år sedan blifvit anlagdt pågod jordmån, å en sluttning, hvarestelden förstört den högväxta gransko-gen och mossan, dock utan skada förmarken.

Under vandringen från Porrimilli,den 6:te augusti, besteg jag det närabelägna Napaberget och öfversåg,från dess topp, större delen af norraLuleå-sjön, hvars stränder för det

mesta bebos af Fiskare-Lappar.Benämningen utmärker deras lefnads-sätt. – Från Napaberget syntes åter de3:ne Porriosfallen, som utgöra förstaegentliga begynnelsen af stora Luleå-elf. Den mellersta forssen är inemotlika stor som Harsprånget, och alla trefallen räknas till nära tre fots höjd,men deras omgifning har ej det vildautseende som bergstrakten vid Har-forssen.

(...) Så väl Porrimilli som Råvatschäro, för närvarande, några eländigahyblen, der Nybyggnarne ej lefvastort annorlunda än fiskar-Lapparutom det att de ega ett par kor ochnågra får. Fisk och mjölk är derasmesta föda; jordbruket tyckas de ejbry sig om. Å båda nybyggena varännu knappt två kappeland åkerupphackad, ehuru man, särdeles vid

Erik Abraham Olofssons hemman i Porjus omkr. 1910, när kraftverket började byggas (Bild i foldern «Porjus», utg. av Porjus Arkiv-kommité).

BÅRJÅS 2002 81

Råvatsch, på de tre år som nybyggetstått der, hade kunnat odla ett partunneland, ty marken är både god ochmedgörlig. Men invånarne voro afLappslägtet, och de äro lättingar, samtalltid, i första generationen, någraeländiga jordbrukare». (Engström1834)

När nybygget anlades 1833 heterdet Poikasberg, som enligt Hultblad(1968, s. 302) i jordeboken förvrängdestill Bajasberg. Som vi sett ovan användsockså Porjus och Porrimeli omväxlandesom namn på den första gården i Por-jus. I t ex Jokkmokks husförhörsbok1890-1897 står det «Pårrimelle ellerPorjus No 1 1/4 mntl krono».

Korhonen upplyser (brev till förf.2002-10-07 och -09) om att på general-stabskartan 1885 (tryckt 1890) heterselet norr eller nordväst om nybyggetPårremielesuavon. Namnet kan tolkassom Boarremiellesavvun (eller -savon’sel’). Mellanleden i namnet innehållerantingen mielle ’styråra, roder, paddel’eller miel’le ’(sand)brink, brant sand-strand vid älv eller sjö’. Eftersomselets namn har med nybygget attgöra, som i sin tur fått sitt namn avstrandens branta karaktär, bör kartansnamn tolkas som ’selet vid flottbrin-ken’. Till övriga namn som nämnts itexterna ovan ger Korhonen följandekommentarer:

Niaumelsaskas kan tydas (och nor-maliseras) som Njoammelsaskas ’har-skuttet’ av verbet sasskat ’hoppa,skutta, hoppa jämfota’. Senare upp-teckningar ger oss formen Njoammel-sasskam i samma betydelse.

Napar återgår på Nábárvárre ’borr-berget’ (nábár ’navare’) och åsyftar itexten en plats vid älven i bergets när-het.

Luspakoski är finska och har ett sam-iskt namn som grund. Luspa- är lånfrån lusspe ’utlopp’ och finska koskimotsvarar motsvarar guojkka ’fors’.

Jutsaråva, ett område vid Jutsájávr-re, jfr juhtsa, gen. sg. jutsá ’dån, mul-ler’.

Råvatsch, nybygge vid Roavásjjávr-re ’lillbrännan’.

Napaberget är resultatet av en ofull-ständig återgivning resp. översättningav efterleden i Nábárvárre.

Bakgrunden till namnet Poikasbergär enligt Korhonen osäker.

De som 1833 anlade nybygget iPorjus var Matts Andersson Jålåkis(1783-1854) från Anajokk (Ligga) ochNils Andersson från Vaikijaure. Denförres dotter Anna Stina, född 1806 iSjokksjokks sameby och död 1870 iPorjus, gifte sig med Olof ErikssonRim, «av den släkt som av ålder inne-haft skattelandet Nelkerim» (Hultblad1968 s 302). Deras son Erik AbrahamOlofsson (1844-1920) är identisk medden legendariske «Porjusgubbben»,som enligt den muntliga traditionensålde fallhöjden till kronan för 110 000kronor. «Men det ska vara silver», lärhan ha sagt. Och så fick det bli. Gårman till köpehandlingarna ligger detemellertid till så här:

«Den 21 januari 1910 godkännerKungl. Maj:t ett köpeavtal av den 26december 1909 med ägaren till 1/4mantal Porjus nr 1 E A Olsson ang. för-

värv av 95 hektar, som avsöndrats frånPorjushemmanet under benämningenFallstrand 1:1, som huvudsakligen lågvid älsstranden. Den 20 februari 1917godkänner Kungl. Maj:t ett den 21december 1916 undertecknat köpeavtalom återstoden av hemmanet 1/4 man-tal Porjus nr 1 (95 hektar) för 110 000kronor». (Forsgren 1982)

Innan vi går vidare måste vi dröjavid ännu en reseskildring från mittenav 1800-talet. Framför mig ligger offi-ceren Carl Anton Petterssons bok«Lappland, dess natur och folk», efterfyra somrars vandringar, i bilder ochtext skildrade (1864-66, ny uppl. 1871).Om Harsprånget skriver han att dånetdärifrån hördes vida omkring såsomen mullrande åska. Enligt kyrkoherdeBjörkman och tingstolken Åström iGällivare kunde dundret stundomhöras ända till det fem mil därifrånbelägna Gellivara Dunder.

Den 28 juli 1859 klockan två på mor-gonen steg Pettersson upp för att full-borda sin teckning över fallet. «Jag läm-nade detta jätte-vidunder klockan 5 ochvandrade vidare samt kom klockan 9på morgonen till det 1 mil från det storafallet belägna nybygget Porremeli, derjag i anseende till regnet föga bättrekunde taga mig till än att sofva. På afto-nen begaf jag mig en half mil i båt öfverselet och vandrade ännu en half mil tillfots, tills vi klockan 11 på aftonen kom-mo till en lappkåta och inqvarteradeoss hos lappen Anders Abot Merak.Han syntes vara en af de bättre fiskare-lapparne och hade två getter. Fiskare-lapparna äro nemligen öfverhufvud

82 BÅRJÅS 2002

mycket fattiga. Den lapska nationenskärna utgöres af fjell-lappar och skogs-lappar, hvilka båda äro fullkomliganomader, ehuru skogslappen meren-dels lefver ett vida bättre lif än fjell-lap-pen och står i allmänhet på en högrebildningsgrad än denne. Men fiskare-

lappen är deremot icke egentligen läng-re nomad; han eger få, stundom ingarenar och slår sig ned vid sjöarne iLappmarken för att af deras afkastninghafva sitt uppehälle för dagen. Icke säl-lan blifver han med tiden tiggare ochfattighjon, eller nödgas han söka tjenst

hos nybyggarne som vallhjon. Emeller-tid och då fisket äfven för egentliganomadiska lappar, såvidt de äro i till-fälle att förskaffa sig fiskredskap, är eningalunda föraktlig sysselsättning, så äröfvergången från skogs- eller fjell-lap-pen till fiskarelapp ganska naturlig, och

Stora Porjusfallet 1921 Foto: Ludvig Wästfelt, ©Wästfelts foto.

BÅRJÅS 2002 83

om en fiskarelapp kan förskaffa signågra getter, så sker början av öfver-gången till det svenska lefnadssättet,och då händer det, att han eller hansbarn med tiden blifva bofasta nybyg-gare. Fiskarelapparne bo uti trädkåtor,helst bygda vid goda fisklägenheter. Destå i anseende vida öfver sockenlappar-ne, afsigkomna lappar, som måste tjenasitt bröd hos svenskar genom förrät-tande af de lägsta sysslor såsom hud-afdragare, profosser och dylikt, hvadanordet socken-lapp kommit att betydaett sådant slags handtlangare.

Men jag återvänder nu till minvärd Merak och hans familj. Uti kåtantillbragte jag natten. Sällskapet bestodaf lappen, hans hustru, tre barn,Qvickström och mig. Äldsta dotternvar en nittonårig flicka, ehuru anlets-dragen voro för lappen egendomliga.De från fisket hemkommande barnenmedförde åtskillig harr, hvaraf någottillagades och äfven gästvänligt bjödsQvickström och mig. Jag åt med godsmak deras enkla anrättning. Brödfanns ej. Lapparne åto ur sitt tråg medfingrarne och drucko derpå spadetsom soppa. Kåtan är belägen på södrastranden af Stora Lulevattnet.

Jag sof godt i lappens rökiga kåta.Efter att på morgonen med lappen ochhans familj hafva deltagit i ännu enmåltid fisk och af hans dotter Karinköpt en lappmössa, bröt jag upp ochbegaf mig i båt till östra ändan af Sto-ra Lule vatten, der observationeranställdes och lyckades temligen. Der-på vände jag åter till selet och forutför elfven till det ofvannämnda

nybygget Porremeli. Jag hade der vidförra tillfället tillbragt natten i en rus-kig skrubb; nu hade man skurat den-samma för att göra mig nattherbergetlitet behagligare». (Pettersen 1864-66)

Två år senare, 1861, återfinner vi CA Pettersson, denna gång i sällskapmed landshövding Widmark och eningenjör Berg, på nytt i Porjus ochnybyggena kring Stora Lule vatten.«Den 8 juli, sedan jag verkställt minaobservationer, togo Berg och jagafsked af Widmark och foro till en viksom heter Vaisaluokte. Här var oss till-mötes en lapp med tre rehnar, somskulle föra våra saker öfver fjellen tillNorge. Lappen hette Jovva NilssonNalak.» (Pettersen 1864-66)

Det skulle här föra för långt att ock-så återge Petterssons farofyllda fjäll-vandring. «Den 10 juli kl. 4 på morgo-nen voro vi vid Vesterhafvets strandoch fingo inandas den friska hafsluf-ten.» Från Grötö kommer de till Bodö,där de provianterar och anträder åter-resan genom Saltensfjord och Saltdalenöver fjällen till nybygget Jäckvik. Härär Lars Levi Laestadius född, skriverPettersson. Och i Boukt «i sammatrakt» den yngre brodern Petrus. (Pet-tersen 1864-66)

Men här lämnar vi Carl Anton Pet-tersson. Jag har tagit med denna skil-dring dels för att den ger en godinblick i livet i Porjus och traktendäromkring, dels för att vi får möta ensom vandrade samma vägar över tillNorge som brukas ännu i dag. Menframför allt för den ingående skil-dringen av fiskarelappen Abmut

Merak. Abmut Merak är anfader tillJokkmokksprosten Johan Märak, somi dag är en av eldsjälarna i översätt-ningen av psalmer, bibeltexter ochkyrkohandbok till lulesamiska i ettprojekt som förenar lulesamer i Norgeoch Sverige och lägger grunden till ettgemensamt skriftspråk.

Det fanns ytterligare ett skäl att tamed Petterssons reseskildring. Hantog in i en vik som heter Vaisaluokta.Det gjorde den som skriver dessarader första gången i slutet av 1950-talet. Där mötte jag Paulus Utsi ochom honom skall nästa avsnitt handla(Se också Wikström 1979 och 2000).

Paulus Utsi –protesterandesamepoet i Porjus Paulus Utsi föddes den 7 juli 1918 iLyngseidet i Troms fylke i Norge. Hanavled nyårsdagen 1975. FöräldrarnaPer Mikkelsen Utsi och MargaretaUnga hade sitt sommarviste i Lyngsei-de medan vintervistet låg på densvenska sidan, i Karesuando. Halvaåret i Sverige, halva i Norge, ja, så vardet för många renskötande samer.Nationsgränserna hade på ett olyc-kligt sätt delat Sápmi, Sameland. Tackvare en överenskommelse 1751 mellanNorge och Sverige hade dock svenskasamer rätt att enligt gammal sedvanalåta sina renar beta i Norge. Genom enny överenskommelse 1919 mellanNorge och Sverige minskades emeller-tid på ett drastiskt sätt de svenska

84 BÅRJÅS 2002

samernas möjlighet att sommartidnyttja betesmarkerna i Norge.

Konventionen skulle träda i kraft1923. Detta är också det år då familjenUtsi tvingas lämna Karesuando. Deflyttar till Sirkas sameby i Jokkmokkskommun och får sitt sommarviste iVaisaluokta och sitt vinterviste i Por-jus. Lars, en av Paulus äldre bröder,har berättat att lappfogden före flytt-ningen kom med en påse silverpengar(Marainen 1977). Familjen Utsi varinte den enda som tvingades flytta.1937 fanns sex av de förflyttade famil-jerna i södra Jukkasjärvi, tio i Gälli-vare, 33 i Jokkmokk, två i Sorsele, 19 iArjeplog, fem i Tärna i Västerbotten(Lennart Lundmark 2002, s. 130 f).

När antalet renar och människor ien sameby plötsligt fördubblas är detinte svårt att föreställa sig att motsätt-ningar kan uppstå. Dessutom varnordsamernas sätt att bedriva ren-skötsel ett annat än lulesamernas.Nordsamernas renskötsel var exten-siv, lulesamernas intensiv. Det senareinnebär att renarna såväl sommar somvinter hålls någotsånär samlade ochatt varje familj flyttar med sin egenrenhjord. Den extensiva renskötselndäremot innebar att renarna sommar-tid fick ströva tämligen fritt och att dedå naturligtvis kom att blandas medandra byars och familjers renar(Lundmark 2002, s. 152 f).

Sedan var det språket. Nordsamer-na talade nordsamiska, finska ochnorska, lulesamerna lulesamiska ochsvenska. Självklart uppstod det svå-righeter i kommunikationen mellan

Paulus Utsi ringer till gudstjänst i Vaisaluokta kåtakyrka 1961 Foto: Gunnar Bergbom.

BÅRJÅS 2002 85

de två grupperna. Därtill kom att fler-talet nordsamer som kom inflyttandehörde till den östliga grenen av denlaestadianska väckelsen medan lulesa-merna hörde till den västliga. En avkvinnorna från norr berättade för migatt hon blev kritiserad för att honhade för mycket glitter i sin sam-edräkt.

Tvångsförflyttningen från norr hadesatt djupa spår hos Paulus Utsi. Star-kast kommer de till uttryck i diktenMitt hemland (Utsi 1970):

Farväl, mitt hemland! Stigarna har blivit trånga.Motvilligt och med tunga stegjag måste lämna platserna,där jag växt upp.

I mitt varma modersmålFrämmande ord gör sig plats.Bliv till minne trampad vallDär kåtan stod och där jag lekte.Ljudet från skällorna på min faders härkarhar stannat kvar i botten av min själ.Inväxt är renmärket i näthinnan,Allt jag kände är ett med mitt hjärta.

Förbliv i mitt minne, fadersstav,kastlina av senor, ögla i pulkans kantflyttning med raid och ackja med färdkost.Vid bäckstranden är bördhalvan,flyttar ännu genom dalen,minns klövjebågen.Håll fast vid det liv du ärvtMed hela ditt jag!

Men rätten till landet har du mist.

«Men rätten till landet har du mist».Orden träffade mig med oerhörd kraftförsta gången jag hörde Paulus läsaden här dikten. Jag, vi, har nog interiktigt förstått innebörden i det somhänt, inte bara det som hände 1923utan också det som hade börjat slåigenom hundra år tidigare. Fram tilldess var det samebyn och dess famil-jer som ägde landet och därför ocksåbetalade skatt för sitt landinnehav.Vid tvistemål som kom upp i härads-rätten var det självklart att man toghänsyn till samernas sedvanerätt.Samerna fick själva välja en lappläns-man och två nämndemän. Inte sällanvar samerna i majoritet i häradsrätten.Det som händer i slutet av 1700-taletoch början av 1800-talet är att maktenöver samernas skatteland helt olagligtförskjuts från häradsrätten till länssty-relsen och landshövdingen – ocheftersom landshövdingen skötte kro-nans mark började man driva tesen atthan också bestämde över samernasland (en bra sammanfattning avutvecklingen ger Lundmark 2002, s.44 ff).

För Paulus Utsi var varje roman-tiskt tillbakablickande fjärran. Dikten«Våra rättigheter» börjar: «Se framåt,framåt!/ Än har du rätt till det,/ änhar du tid till det.» Paulus engageradesig i den då pågående utredningenom renbeteslagen – när den kom varhan mycket kritisk till den. Och sta-tens ständiga regleringar av vatten-ståndet i Vaisa förstörde inte bara fis-ket utan också kalvningslandet. Han

Paulus Utsis dikt «Mitt hemland»/«Goatto-ænan» (Utsi 1970, Luleå stiftsårsbok 1970, Från Bygd och Vildmark).

86 BÅRJÅS 2002

visade mig en teckning som han gjortöver utvecklingen i Vaisaluokta från1920 till 1970 (som ingalunda varnågon slutpunkt):

Människohänder dämmer vattnen,vattnet höjes, tränger samen,renens mat har vattnet sköljt,hjortronmyrar, skohöängar.Fisken lämnat har sin färdväg.(Utsi 1970)

Paulus Utsi var en mycket mångsidigpoet. Här har jag lyft fram några sidorsom visar honom som protestpoet.Han var djupt engagerad i att bevarade samiska näringarna och därmedden samiska kulturen. Som slöjdkon-sulent och en tid som silversmed fickhan kontakt med ungdomarna, somskulle föra det samiska arvet vidare.

I Jokkmokks församling finns i dagflera kåtakyrkor eller kyrkkåtor, hur

man nu vill kalla dem. När dessa kyr-kors historia en dag skall skrivas kom-mer ingen förbi Paulus Utsis namn.

«Förr kom präster och predikanteroch höll gudstjänst i samernas kåtor»,berättade han, när vi möttes i Vaisa1970. «Men byn var stor och kåtornasmå. När biskop Jonzon var här i Vai-sa en gång ville han att vi skulle flyttahit en barack från Aluokta, den skullevi få till skänks av Vattenfall. Men,tänkte vi, en barack passar inte tillkyrka här uppe. Vi bygger hellre enkåtakyrka. «Men kan Du göra ritning-ar till en kåta som rymmer 150-200personer?», undrade biskopen. Detblev vårvinter och jag lämnade rit-ningarna till prosten Lindgren somvidarebefordrade dem till biskopen iLuleå. Det dröjde inte mer än enmånad så kom det pengar i förskott.Jag blev både häpen och glad. Nu bör-jade vi jobba, alla pojkarna i min egenåldersgrupp i byn. När biskopen kom,det var den 18 juli 1948, för att invigakåtakyrkan lovade jag att den skullestå i tio år. Nu (det var alltså 1970,förf. anm.) har det gått 22 år och denstår där än». (Wikström 1970)

Vad Paulus inte kunde veta var attden också skulle stå där den dag somnu är år 2002, 54 år efter det att denbyggdes, 27 år efter Paulus död. Låtvara att sedan 1984, då en ny kyrkainvigdes i Vaisa, kåtan från 1948 intelängre är kyrka utan en föreningskåtaför Vaisa sameförening, som fick den igåva av Jokkmokks församling.

Paulus Utsis stora önskan var attden samiska kulturen i vidaste mening

Paulus Utsis teckning till dikten «Människohänder dämmer vattnen» (Utsi 1970,Luleå stifts årsbok 1970, Från Bygd och Vildmark).

BÅRJÅS 2002 87

Litteratur:Engström, Jon 1834: Resa genom Norrland och Lappland.Forsgren, Nils 1982: Porjus. Pionjärverket i ödemarken.Hultblad, Filip 1968: Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken.Lundmark, Lennart 2002: «Lappen är ombytlig, ostadig och obekväm.» Svenska statens

samepolitik i rasismens tidevarv. Norrlands universitetsförlag i Umeå.Marainen, Johannes 1977: Paulus Utsi – samepoet. En studie av Paulus Utsis dikter i relation

till hans samiska bakgrund. Uppsats för litteraturvetenskapligt proseminarium vidGöteborgs universitet ht 1977.

Marainen, Johannes u.å: Karesuando samesläkter. Umeå.Pettersson, Carl Anton 1864-66: Lappland, dess natur och folk; ny uppl. 1871.Roman, Abraham 1818: Berättelse över Norrbotten och dess Lappmark.Utsi, Paulus 1970: Dikter. Luleå stifts årsbok 1970, Från Bygd och Vildmark.Utsi, Paulus 1975: Giela giela. Uppsala.Wennerström, Henrik u.å: Ur Robsahms anteckningar: Resa till Jockmock och Kvickjock och

kolonisationen. Ur gamla papper sammandraget. Norrbottens museum i Luleå, kartongJokkmokks byar.

Wikström, Lester 1970: Paulus Utsi – protesterande samepoet. Luleå stifts årsbok Från Bygd ochVildmark.

Wikström, Lester 2000/01: PUX – arvet från Paulus Utsi. Luleå stifts årsbok Från Bygd ochVildmark.

Lester Wikstrøm:»Bårjås ja Porjus»Tjálle Bårjjåsin moadda jage åroj åvddål gå oarjás jåhttåj 1960 jagij gassko. Madi danna åroj,de oahpásmuváj bájke histåvråjn. Dán artihkkalin sån subtsas gåktu Bårjjåsa idjadimsajes fáb-mostasjåvnån sjattaj. Gávnnuji moadda tjállusá Bårjjåsa bájkes, gitta gassko 1600-jagijs, gåSveriga stáhtta silbbamálmav råggådij. Sierra láhkáj miellagiddis le Carl Anton Pettersona gåv-vim guollársámes Abmut Merakis jagijt 1850 ja 1860. Soames dajs ieme sáme bájkkenamajsBårjås-bájken li udnásj bæjvváj anon, juska vil viek moadda li dárojduhtedum, duola degu Por-jus (=Bårjås).

Ma∫∫egietjen 1950 jagij tjálle æjvvalij diktatjállijn Paulus Utsijn (1918-19759) Vájsáluov-tan. Utsi lij Muotken (Lyngseidet) riegádam, gånnå suv fuolkke giesseguohtomav anij. Dálvijtsij Gárasavvonin årrun. Ma∫∫áj gå guohtomsåbadus Vuona ja Svieriga stáhtaj gaskan hieredijjåhtemav giesseguohtomijda Vuona bielen de hæhttuj Utsi fuolkke jåhttåt Sirggá tjælldáj Jåhkå-måhken. Dát jåhtem gárrasit vájkkudij nuorra Paulus Utsi mielav, mij ma∫∫el suv divtajnvuojnnusij boahtá. Utsi lij siegen guoradallamin ådå ælloguohtomlágav, ja aj jåhkå- ja jávrre-dulvvadime vuosstáj sån aj ietjas vuojnojt buvtij. Suv mielas da lidjin ájto sámekultuvrraj.Ietjas tjállema ja duoje báktu Paulus Utsi nannij ja åvdedij sámegielav ja kultuvrav.

Forfatteren

Lester Wikström (född 1929) ärteologie licentiat vid Uppsala uni-versitet. Han prästvigdes 1954 ochvar präst i Porjus 1958-1963. Hanär projektledare för provöversätt-ningen av Nya testamentet tilllulesamiska (Ådå Testamennta2000) och en lulesamisk provp-salmbok (Julevsáme Sálmmagirjje2002).

e-mail: [email protected]

skulle få leva vidare. «Tror Du att detgår?», frågade jag. Ur hans svar villjag bara citera slutorden: «Vad vi villär att få nyttja naturen. Vi lever näranaturen, är ett med den. Det är kanskedet som är vår kultur» (Wikström1970).

Paulus Utsi ville rädda samernaoch deras kultur. Men det var mycketsom tog emot. Språket till exempel.Nu gäller det att både Giela giela, att«snara språket» och att Giela gielain,att «snara med språket».

88 BÅRJÅS 2002

Det er langt fleire språk somstatar i verda. Det store fleirta-

let av språka har difor ikkjenokon stat der dei dominerer,og lulesamisk språk høyrer til

dette fleirtalet. I dag reiser eindel språkforskarar spørsmåletom korleis det vil gå med dei

«statslause» språka i framtida.Somme peikar på at dei fleste

av desse språka no kan stå ifare for å døy ut som levande

daglege kommunikasjonsmiddel(Krauss 1992). Av og til blirvi òg presenterte for analysar

som seier at språk med tildømes under éin million tala-rar neppe kjem til å overleva

meir enn ein generasjon til.

Jon Todal

Språkutvikling ermenneskestyrtKorleis vil det så gå med språksam-funn som har langt under ein millionmedlemmer? Det er naturleg at eit

slikt spørsmål blir reist i samisksamanheng, men samtidig er dette eitslikt spørsmål som det på vitskapleggrunnlag ikkje går an å gje noko gene-relt svar på. Språkdød, språkskifte ogvending av språkskifte er relativt nyeforskingsemne, og det er utvikla liteteori på området. Men det som vi like-vel kan slå fast, er at forholdet mellom

språk og språkbrukar og mellomspråk og samfunn på ingen måte erstyrt at naturlover. Det vil seia at einikkje kan setja opp ein formel og seiaat viss tilhøva er slik eller slik i dag, såvil det gå slik eller slik i framtida.Difor er ein påstand som den at eitspråk må ha minst éin million talararfor å overleva, alt for enkel. Ein slik

Framtida for lulesamisk språk

Eit viktig moment i bevaringa av eit språk er spørsmålet om personleg vilje hos folk. Ilulesamisk område er denne viljen sterkt til stades, her representert ved foreldre frå Tys-fjord som vann Sametingets språkmotivasjonspris i 2000 FOTO: ©BJØRN HILDONEN

BÅRJÅS 2002 89

påstand kan nok fungere i media forfå retta søkelyset mot problemet, mendet er viktig å vera klar over at talfes-tingar ikkje har noko grunnlag i for-skinga. Det finst mange døme på livs-kraftige språk med få talarar, samtidigsom det finst mange døme på tidle-gare svært utbreidde språk som hardøydd ut.

Utviklinga for eit språk kan i høg-ste grad kan vera viljestyrt. Det er eitspørsmål om korleis sentrale styre-smakter legg tilhøva til rette for åkunna fremje språket, altså eit spørs-mål om ein overordna politikk. Det eròg eit spørsmål om korleis institusjo-nar i lokalsamfunnet, slik som tildømes barnehagar og skular, kan veramed på å styrkje språket, altså eitspørsmål om gjennomføring av ein poli-tikk. Og det er spørsmål personleg vil-je hos folk til å ta vare på og føre sitteige språk vidare i familiane.

Det er viktig å slå fast alt dette for-di det bak spørsmål som «kjem lulesa-misk til å overleva» (og bak påstandarsom at eit språk må ha så og så mangetalarar for å overleva), ofte ligg eioppfatning av at det finst noko som erei «naturleg språkutvikling». Det«naturlege» blir da gjerne at språkmed få talarar heile tida må vike forspråk med fleire talarar. LingvistenNancy Dorian peikar i 1998 på at den-ne oppfatninga ligg som ei tung børpå alle minoritetsspråk. «Språklegdarwinisme» kallar ho denne(mis)oppfatninga av at små språkuansett kjem til å forsvinne. For deisom tilhøyrer minoritetssamfunn og

som ønskjer å føre sitt eige språkvidare, blir det såleis først og fremstviktig å kvitte seg med denne børa ogavvise all slags språkleg darwinisme.

Men likevel: Vi er i dag vitne tilspråkskifte i mange minoritetssam-funn rundt om i verda. I det følgjandevil eg drøfte stillinga for lulesamisk iNoreg ut frå det vi veit om slikespråkskifte. Eg vil ta utgangspunkt itre sentrale forskarar innanfor språk-sosiologi og tospråklegheitsforsking.

SpråkskifteDen norsk-amerikanske lingvistenEinar Haugen var sjølve pioneren inn-

anfor forsking på språkskifte. Hanstuderte språkskifte frå norsk til eng-elsk i dei norske immigrantmiljøa iUSA og gav allereie i 1953 ut avhand-linga The Norwegian Language in America.Her sette han mellom anna opp eioversikt over korleis språkskifte gjer-ne skjer i ein familie, frå den genera-sjonen som er fullstendig einspråklegi minoritetsspråket til den generasjo-nen som er blitt fullstendig einspråk-leg i majoritetsspråket. Hos Haugentek dette skiftet fem generasjonar.Minoritetsspråket kallar han A, majo-ritetsspråket B. Oversikta si set hanopp slik:

A – Ab – AB – aB – B

Tysfjord var i tidlegare århundre den mest folkerike av dei samiskdominerte fjordane iNordland. Her eit parti frå Hellemofjorden, sedd frå Musken. Foto: Lars Børge H. Myklevold, © Árran

90 BÅRJÅS 2002

Desse bokstavane skal lesast slik atden første generasjonen er fullstendigeinspråkleg i A, neste generasjon harogså A som sitt dominerande språk,men samtidig meistrar dei òg B på eitteller anna nivå (her markert med litenb). Den tredje generasjonen er balan-sert tospråklege og meistrar både Aog B godt. Denne tospråklege genera-sjonen snakkar da gjerne minoritets-språket A med foreldra sine, menmajoritetsspråket B med borna sine.Borna (fjerde generasjon) meistrardifor B best. Og den femte generasjo-

nen kan ikkje noko av A og er heilteinspråkleg i majoritetsspråket B.Haugen kallar denne utviklinga fråstor A til stor B språkskifte.

USA (som Haugen studerte) korkjevar eller er noko kjerneområde fornorsk språk. Norsk levde vidare iNoreg trass i språkskiftet i dei norskeinnvandrardistrikta i USA. Men der-som språkskifte skjer i eit språk sitt kjer-neområde og i mange familiar samtidig,har vi derimot å gjera med språkdød.

I fjordane i Nordland har det eingong gått føre seg eit språkskifte som

kanskje samtidig kan kallast språk-død, eller iallfall dialektdød. Dei sjø-samiske slektene som budde der, had-de sin eigen sjøsamiske dialekt for-skjellig frå det lulesamiske språketsom i dag blir brukt i distriktet. Dettesjøsamiske språket vart gjerne kallafinnagiella. Allereie på slutten av 1700-talet begynner eit språkskifte frå fin-nagiella til norsk. Det er uklårt korlang tid det gjekk før dette språkskif-tet var fullført. Just Qvigstad studertefinnagiella i Tysfjord på 1880-talet, ogblant informantane hans var IngeborgArntsdotter frå Mannfjorden ogAmund Andersson Koltik. Ingeborgdøydde i 1921 og Amund i 1936, sådet må iallfall fram til 1930-åra halevd folk i Tysfjord som hadde lærtfinnagiella på tradisjonelt vis. Mentruleg har det levd enda yngre perso-nar som kunne snakke språket. I sistebandet av bygdeboka for Tysfjord kanvi lesa at den læstadianske predikan-ten Lang-Jakob frå Losvika så seintsom i 1960-åra sette opp ei liste på 10– 12 personar som kunne snakke fin-nagiella (Evjen 1998:55).

Vi ser at språkskifte (frå finnagiellatil norsk) sannsynlegvis tok lengre tidenn dei fem generasjonane som Hau-gen sette opp. Vi har da hatt å gjeramed ei tospråklegheit (AB og aB) somstrekte seg over fleire generasjonarenn dei Haugen skildra. Hos dei 10 –12 personane som var registrerte på1960-talet, var det nok snakk om eiaB-tospråklegheit. Men kanskje har eibalansert AB-tospråklegheit halde segstabil i eit par generasjonar før det? I

Ein viktig grunn til at det samiske språket fekk låg status, var at det ofte blei knytt tilgammaltid og fattigdom – i motsetning til det norske, som blei asossiert med velstand ogdet moderne FOTO: SAMEMISJONENS ARKIV/ÁRRAN FOTOARKIV.

BÅRJÅS 2002 91

dag er det i alle fall i dette områdetsnakk om ein opphavleg sjøsamiskfolkesetnad som er einspråklege i B(det vil seia i norsk). Eit slikt fullsten-dig språkskifte har skjedd både i Tys-fjord og i andre fjorddistrikt i Nord-Noreg, og det har skjedd mange andrestader i verda.

Eg skal ikkje her drøfte årsakene tilspråkskifte, berre peike på at dei kanvera mange og samansette, og at deiheller ikkje er alltid dei same på deiforskjellige stadene. Men ein del avdet som har skjedd i dei samiske byg-dene i Noreg i nyare tid, kan nok for-klarast som langtidsverknader av denoffisielle fornorskingspolitikken somstyresmaktene vedtok og prøvde påsetja ut i livet i ein hundreårsperiodefrå midten av 1800-talet til midten av1900-talet. Ein viktigare grunn har detlikevel truleg vore at det samiske såmange stader er vorte knytt til gam-maltid og fattigdom, medan det nor-ske er vorte knytt til det moderne ogtil velstand og velferd.

På 1960- og 1970-talet kunne det sjåut som om det skulle gå med lulesa-misk i Tysfjord som det tidlegare had-de gått med finnagiella. Ein såg klåretendensar til språkskifte. Det vaks oppein aB-generasjon, for å bruke Haugensi klassifisering. Seinare skulle detvise seg at det i bygda fanst motkref-ter til dette, det var folk som ville snuspråkskiftet. Starten på denne proses-sen er grundig skildra av Anne Kal-stad Mikkelsen i ein artikkel frå 1996.Den nye utviklinga i Tysfjord har vaktein god del interesse blant folk som

arbeider for å snu språkskifte andrestader. Den finsk/svenske lingvistenLeena Huss skreiv i 1996 ein artikkelom det som skjedde i Tysfjord ogbehandlar stoffet på nytt i den storeavhandlinga si frå 1999.

Vending avspråkskifte I 1991 gav den kjende amerikanskespråksosiologen Joshua Fishman utboka Reversing language shift. Boktitte-

len set namn på ein trend vi no kan sjåmange stader rundt om i verda, nem-leg at medlemmer av innfødde mino-ritetssamfunn ønskjer å vende eitpågåande språkskifte.

Mest sitert og brukt i ettertid erkanskje den skalaen som Fishman idenne boka sette opp for å kunnemåle kor truga eit truga språk er. Ska-laen hans er på åtte steg og inneheldfaktorar både frå familien, lokalsam-funnet og storsamfunnet. Eit språksom er på stadium åtte hos Fishmaner mest truga, og så nedover til sta-

I 1989 begynte ein del foreldre på Drag i Tysfjord å organisere seg for å snu det lulesa-miske språkskiftet. Dette resulterte blant anna i opprettelsen av den samiske barnehagen«Vuonak sámemánná» FOTO: ©ØYVIND A. OLSEN

92 BÅRJÅS 2002

dium 1, som er det stadiet som deiminst truga minoritetsspråka er på.Fishman går ut frå at folk sjølve kanpåverke situasjonen. Slik kan eit språkskifte stadium og bli mindre truga(eller meir truga) enn før.

Det er eit poeng hos Fishman atfleire faktorar må verke saman for ateit språkskifte kan bli snudd. Difor erdet ikkje effektivt å satse berre på éinfaktor. Det er òg eit poeng hos Fish-man at det som bestemmer kva tiltaksom skal setjast i verk, er kor språketligg hen på skalaen. Det er difor ikkjeså enkelt at eit språksamfunn berre

kan kopiere ein vellykka aksjon i eitanna språksamfunn.

Fishman legg avgjerande vekt påom språket kan overførast på naturlegvis i familiane eller ikkje. Dersom einhar ei uformell og naturleg språkover-føring i heimane, vil styrkingstiltaksom til dømes opplæring i språket påskulen, få mykje større effekt enn omspråket ikkje vart brukt i heime.

Da ein del foreldre på Drag i Tys-fjord i 1989 begynte å organisere segfor å vende det lulesamiske språkskif-tet i bygda, la dei vekt på mykje avdet same som Fishman to år seinare

kom til å lansere som viktig i bokaReversing Language Shift. Dei analysertesin eigen situasjon og overførte ikkjedirekte modellar frå andre (dei fannaltså ut kor dei var på skalaen, for åbruke Fishman sine termar). Dei lavekt på at språket skulle bli brukt hei-me, helst av foreldra sjølve, men der-som dei ikkje kunne: av andre familie-medlemmar. Dette er det viktigastepunktet, i følgje Fishman. Vidare sågdei at fleire faktorar måtte dra saman,og dei la eit stort arbeid i å starte oppein lulesamiskspråkleg barnehage(Mikkelsen 1996).

Så stod språkopplæringa i skulenfor tur til å endrast. Men no er detikkje slik at all skuleopplæring er likeeffektiv for vending av språkskifte.

Baker sin typologiAll skuleopplæring som omfattar meirenn eitt språk kan kallast tospråklegopplæring. Men ikkje all slik opplæ-ring fører til at elevane blir tospråkle-ge. Det er ikkje ein gong all tospråklegopplæring som har tospråklegheitsom mål. Det er ikkje så lenge sidanlulesamisk berre kunne brukast somhjelpespråk i skulen. Læraren kunneda bruke samisk av og til viss elevenslett ikkje forstod det som vart sagt pånorsk. I denne situasjonen vart faktiskto språk brukte i undervisninga, menmålet var ikkje å utvikle tospråkleg-heit hos elevane. Tvert i mot var målether at eventuell bruk av samisk skullelette innlæringa av norsk.

Etableringa av «Vuonak sámemánná» var ein viktig begivenhet i det lulesamiske språk-arbeidet FOTO: ©ØYVIND A. OLSEN

BÅRJÅS 2002 93

Tospråklegheitsforskaren ColinBaker har utarbeidd ein typologi fortospråklege opplæringsmodellar i sku-len (Baker 2001: 194). Han har herprøvd å dele inn dei modellane somfaktisk er i bruk i fleirspråklege miljørundt om i verda. Han brukar fem kri-terium for inndelinga si. Dei fem krite-ria er (1) det språklege målet for denopplæringa som blir gjeven, (2) deisamfunnsmessige måla for opplæ-ringa, (3) kva språk som blir brukt iklasserommet, (4) kva elevgruppemodellen er meint for og (5) kva typeav opplæringsprogram som språkopp-læringa går inn som del av. Poengetfor oss her er at Baker deler inn opplæ-ringsmodellane i det som han kallar«svake» og «sterke» modellar fortospråkleg opplæring. Det er da deisterke modellane som er effektive for åutvikle tospråklegheit hos elevane.

Plassert inn i Baker sin typologi vilmodellen med lulesamisk som hjelpe-språk da sjå ut som Modell A nedan-for:

Dette er ein modell Baker ville haklassifisert som ein «svak» tospråklegmodell, fullstendig ueigna til å fremjatospråklegheit blant borna. Tospråk-

Programtype

Majoritetsmodell, utanopplæring i andre språkenn majoritetsspråket

Språket i klasserommet

Norsk, med høve til å bruke samisk som hjelpespråk.

Samfunnsmål for opplæringa

Assimilering

Språkleg mål for opplæringa

Bli så gode som mulig i norsk

Samiskundervisninga ved Ájluovta skåvllå/Drag skole er organisert etter ein modellsom er velegna for å gjere elevane tospråklege. FOTO: ©ANNE KALSTAD MIKKELSEN

Modell A: For lulesamiske elevar i fornorskingstida.

legheit var da heller ikkje noko målfor modellen.

For at ein modell skal vera «sterk» erdet avgjerande at begge språka blirbrukte i undervisninga også i andre fagenn språkfaga. Dersom det er snakk omeit minoritetsspråk og eit majoritets-språk, er det viktig at minoritetsspråket

får mest plass i skulen, sidan majoritets-språket har mest plass utanfor.

Korleis er så den tospråklege opp-læringa organisert på Drag i dag. Ipraksis kan vel det variere ein del etterkva ein har av lærarar og læremiddel.Men i prinsippet følgjer opplæringaein modell som vist på neste side.

94 BÅRJÅS 2002

Dette er ein typisk «sterk» tospråk-leg modell med stor vekt på minori-tetsspråket, ein modell som i følgjeBaker skulle vera veleigna for å gjeraelevane tospråklege.

OppsummeringI lys av teoriane til diverse språksosio-logar kan vi seie dette om utviklingafor lulesamisk i Tysfjord dei siste åra:Før 1989 såg vi eit eintydig språkskiftefrå A til B i Tysfjord, omtrent slik EinarHaugen skildra det frå USA allereie i1953. Foreldra som på slutten av 1980-talet starta arbeidet for å vende språk-skiftet i bygda, tok tak i dei faktoranesom Joshua Fishman seinare kom til åhalde fram som dei mest avgjerande,nemleg språket i familien og ei elleranna form for språkleg støtte utanforfamilien. Fleire faktorar måtte verkesaman. Den samiskspråklege barneha-gen vart den viktigaste faktoren utanforfamilien. Seinare blir det i bygda i løpetav 1990-talet etablert ein skulemodellsom etter Colin Baker sin typologi måvurderast som «sterk» og dermed eignatil å utvikle tospråklegheit blant ele-

vane. Alt dette lovar godt for framtidafor lulesamisk og tyder på at samane iTysfjord har kvitta seg med den ideolo-giske børa som Nancy Dorian i 1998kalla «språkleg darwinisme», ei mis-oppfatning som går ut på at språk medfå talarar ikkje har noka framtid.

Men arbeidet for minoritetsspråktek aldri slutt. I følgje stega på JoshuaFishman sin berømte skala frå 1991 vilden beste sikringa for lulesamiskvidare bli å skaffe språket ei eller annaform for offentleg status.

Alt i alt er framtida for lulesamisk språk lovande. På bildet er framtida representert vedelever frå Ájluovta skåvllå/Drag skole FOTO: ©ANNE KALSTAD MIKKELSEN.

Programtype

Bevaringsmodell. Samiskspråk og innhald, mednorsk som obligatorisk fag

Språket i klasserommet

Samisk, med norsk-opplæringa på norsk.

Samfunnsmål for opplæringa

Styrkje elevane sin samiske identitet. Kunna fungere i to kulturar.

Språkleg mål for opplæringa

Funksjonell tospråklegheit

Modell B: For lulesamiske elevar etter Læreplanverket av 1997.

BÅRJÅS 2002 95

Litteratur:Baker, C. 2001: Foundations of Bilingual

Education and Bilingualism. Clevedon:Multilingual Matters.

Evjen, B. 1998: Et sammensatt fellesskap.Tysfjord kommune 1869-1950. Tysfjordkommune.

Dorian, N. 1998: «Western languageideologies and small-language prospects.»I Grenoble, L. A. og Whaley, L. J. (red.).Endangered Languages. Language lossand community response. Cambridge:Cambridge University Press: 3 – 21.

Fishman, J.A. 1991: Reversing language shift.Clevedon, Philadelphia & Adelaide.Multilingual Matters Ltd.

Grenoble, L. A. og Whaley, L. J. (red.):Endangered Languages. Language lossand community response. Cambridge:Cambridge University Press.

Haugen, E. 1953: The Norwegian Languagein America. Bloomington: Indiana.University Press.

Huss, L. 1996: «Erste Hilfe für eine bedrohteSprache. Wiederbelebungsmass-nahmenbei den norwegischen Lulesamen.» ILapponica & Uralica 100 jahre finnisch-ugrisher Unterricht an der UniversitätUppsala. Uppsala: Uppsala universitet:71-8.

Huss, L. 1999: Reversing Language Shift inthe Far North. Linguistic Revitalization inNorthern Scandinavia and Finland.Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Krauss, M. 1992: «The World’s languages incrisis.» Language 68, 4-10

Mikkelsen, A. K. 1996: «Vuotnagáttiid mánát.Sámegiela nannen mánáidgárddi bokte».I Pope, M. og Todal, J. (red.). Duosttahupmat. Gulahallanvuohkisámegieloahpahusas. Guovdageaidnu:Sámi oahpahusrá∂∂i: 49 – 68.

Pope, M. og Todal, J. (red.) 1996: Duosttahupmat. Gulahallanvuohkisámegieloahpahusas. Guovdageaidnu:Sámi oahpahusrá∂∂i.

10-jagi vuo∂∂oskuvla sámi oahppoplánat1997: Oslo: Gonagaslaª girko-, oahpahus-ja dutkandepartementa.

Jon Todal: «Julevsámegiela boahtteájgge» Væráldin li ienep giela gå rijka. Ienemus oasse gielajs e dåjma oajvvegiellan makkirak sierra rij-kan, ja julevsámegiella gullu dájda gielajda. Uddni badján gatjálvis muhtem giellaguoradallijsgåktu dal manná dákkár «rijkadis» gielaj boahtteájggáj.

Gielaj ja giellaaddnij gaskan ja gielaj ja sebrudagáj gaskan ij la makkirak luonndoláhka mij åvd-dånimev stivrri. Gávnnuji buojkulvisá gielajda ma viessu ja majt dåssju gallegattja ságasti, sæmmibále gå buojkulvisá gávnnuji gielajda ma åvdebut lidjin riek oabllum ja ma dálla li gáhtum.

Gielaj åvddånibme le álu ulmutjij duogen. Gatjálvis sjaddá gåktu guovdásj oajválattja sihtidilijt gárvedit vaj giela åvddåni ja bissu ielle giellan. Dánna l gatjálvis politihkas mij gielajt suod-ji ja åvdet. Gatjálvis le aj gåktu bájkkásasj institusjåvnå, duola dagu mánájgárde ja skåvlå nan-niji ja åvdedi gielav, ietjáláhkáj javladum gåktu politihkka tjadáduvvá gielaj gáktuj. Ja duoddenle aj gatjálvis gåktu ájnegis almatja bisodi ja åvdedi gielav lahkabirrusijn ja berrahij gaskan.

Valla huoman lip ielvvemin giellamålssomav moatten unneplåhkosebrudagán åbbå væráldin.Vuonaj sinna Nordlándan le ájgenis dákkár giellamålssom årrum, majt aj soajttá gåhttjot giellajáb-mem, jali giellasuorgij jábmem. Juo 1700-lågoj álgon álgij giellamålssom finnagielas dárogiellaj.Dákkár giellamålssom le årrum Divtasvuonan ja aj ietjá merraguovlojn Nuortta-Vuonan, ja dát leaj dáhpáduvvam moatten ietjá guovlojn væráldav miehtáj.

1960- ja 1970-lågon lej vuojnunagá julevsámegielajn Divtasvuonan mannamin sæmmiguovlluj gå finnagielajn. Valla ma∫enagi tjuodtjelin bájke almatja dákkár åvddånime vuosstij,siján lij vuojn miella ganugahttet ja jårggålit giellamålssomav.

Giellaguoradallij mielas le giellaåvddånibmáj ájnas jus giella luondulattjat aneduvvá sijdajnja lahkabirrusijn. Jus la iehpeformálalasj ja luondulasj giella sijdajn, de sjaddá giellanannimduola dagu åhpadibme skåvlåjn dåbmarabbo gå jus ij lim giella anon sijdajn.

Æjgáda gudi 1980-lågon rahtjagåhtin giellamålssomav ganugahttet válldin adnuj dajt faktåv-råjt majt Joshua Fishman ma∫∫ela dættodij ájnnasabmusin, namálattjat giellaadno sijdajn, ber-rahij gaskan, ja duodden muhtem gielalasj doarjja sijda ålggolin. Åvtå bále vierttijin moattesdájs faktåvråjs doajmmat buohtalakkoj. Sámegielak mánájgárdde sjattaj de ájnnasamos faktåvr-rå sijda ålggolin, ja ma∫∫ela 1990-lågon ásaduváj skåvllåmodella mij Colin Bakera typologijamilta sjattaj gievras modella ja dan diehti ájnas gå galggin guovtegielakvuodav åvdedit oahppijgaskan. Gájkka dá dáhpádusá li nannimin julevsámegielav boahtteájggásasj giellan.

Forfatteren

Jon Todal, fødd 1952 i Aure på Nordmøre. Dr.art. Førsteamanuensis vedSámi allaskuvla/Samisk høgskole i Guovdageaidnu. Har spesielt arbeiddmed spørsmål omkring tospråklegheit og innfødde minoritetsspråk.e-post: [email protected]

96 BÅRJÅS 2002

Árran

Árran – julevsame guovdásj/lulesamisk senter ønsker ågjøre kjent at Oddmund Andersen skal opp til doktor-gradsdisputas 20. desember i år.

Tittelen på Andersens doktorgradsavhandling er «Flytte-folk og bofaste. En studie av samisk bosetting i Sør-Tromsog nordre Nordland». Han fokuserer på den tidlige marka-samiske bosettinga og tar utgangspunkt i skriftlig og arkeo-logisk kildemateriale. Deler av materialet er fra hans egnearkeologiske undersøkelser.

Andersen har siden mars 2002 vært ansatt som forsker vedÁrran, og har tidligere vært museumsleder på Árran fra1996 til 2002. Han arbeider nå i et samarbeidsprosjektmellom Universitetet i Tromsø, Lofotmuseet og Árran.Hans del av prosjektet er en videreføring av en del pro-blemstillinger som han behandler i doktorgradsavhand-linga si, der reindrifta er sentral.

Documents

BÅRJÅS 2002...SISADNO – INNHOLD BÅRJÅS 2002 2002 Å tenke om samisk språk og skrive på lulesamisk Ole Henrik Magga Julevsámegiella Susanna Angéus Kuoljok Lulesamisk språk