Cathy Freeman 37

CATHY FREEMAN– de olympiska spelen och 49.11 sekunder

nationell forsoning

Johanna DahlinMaster UiO

Inledning

Den 25 september 2000 blev loparen Cathy Freeman olympiskmastare over 400 meter. Mer an 120 000 askadare pa StadiumAustralia i Sydney, och millioner over hela landet sag och firade.Loppet har beskrivits som sa mycket mer an ett lopp - som rep-resentant for landets urbefolkning var Cathy Freeman inte baraen popular idrottare som sprang mot personliga segrar, utanhon bar ocksa en nations forhoppningar om forsoning. Genomatt vinna 400m, var forvantningarna, skulle Cathy Freeman enaett delat land och overbrygga 200 ar av lidande.

Forsoning (reconcilliation) mellan vita och aboriginer harvarit pa den politiska dagordningen sen slutet pa 1980-talet, ochhandlar inte bara om att gora upp med historien. For aven ommycket av det explicita fortrycket ligger i det forflutna kamparaboriginerna an i dag med rasism och betydligt samre lev-nadsvillkor an den vita befolkningen. Det finns dock motstandmot forsoningsprocessen, och premiarminister John Howard harvagrat att a statens vagnar be om ursakt for de oforratter somhar begatts. Forsoning mellan vita och aboriginer i Australien

38 Johanna Dahlin

vore en viktig transition for landet. Antropologisk teori menaratt sadana overgangar ofta markeras av ritualer, och som jagkommer visa i artikeln, finns det rituella element i de olympiskaspelen. Dessa rituella element kom tydligt fram i den har speciel-la situationen och artikeln vill, med utgangspunkt i ritual- ochsymbolteori samt forestallningar i australisk nationalism, visahur Cathy Freemans olympiska 400 meter gavs en symboliskfunktion i forsoningsprocessen.

Forsoningsprocessen

Firandet av tvahundraarsjubileet av den australiska kontinen-tens kolonisering 1988 mottes av protester av aboriginska grup-per som inte tyckte det var sa mycket att fira. I efterdyningarnatill kontroversen skapade den davarande labourregeringen blandannat ATSIC (Aboriginal and Torres Strait Islander Comis-sion) och tillsatte ett Council for Reconcilliation som skulle job-ba med malsattningen att Australien 2001 da man firade hun-draarsjubileet av sjalvstandigheten skulle vara ett mer jamliktland som gjort upp med det forflutna. Under nittiotalet skeddeocksa tva saker som verkligen satte ‘den aboriginska fragan’ padagordningen och skapade mycket debatt. Den ena var Mabo-domslutet i juni 1992 som innebar att den australiska sed-vaneratten erkande aboriginernas ratt till sina forfaders mark(vilket kallas native title) och med det foljde en serie av mal(som forst nu borjar avgoras) som provar aboriginernas lan-drattigheter over hela Australien.

Den andra handelsen var rapporten Bringing them homevilken slog ner som en bomb 1997 genom att visa hur abori-

Cathy Freeman 39

ginska barn systematiskt tagits fran sina foraldrar och placeratsi fosterhem eller pa institutioner under stora delar av nitton-hundratalet. Syftet var att urbefolkningen helt skulle assimil-eras i den vita majoriteten och utplanas som grupp, det kallasfor the stolen generations. Det hela var sa utbrett att det knap-past finns nagon aboriginsk familj som inte paverkats, det galleraven Cathy Freeman vars mormor togs fran sina foraldrar somliten.

Cathy Freeman

Fodd 1973 i den lilla staden Mackay i norra Queensland klevCathy Freeman for forsta gangen in i rampljuset nar hon som16 aring var med och vann stafetten i samvaldesspelen (ettmasterskap for tidigare medlemmar av det brittiska imperiet).Nar hon vid nasta samvaldesspel 1994 vann bade 200 och 400moch skapade en mindre kontrovers genom att springa arevarvmed den aboriginska flaggan blev hon en del av det allmannamedvetandet. Hon foljde upp detta med silver vid de olympiskaspelen i Atlanta, och guld i varldsmasterskapen 1997 och 1999.Hon kom till start i Sydney som stor favorit, som en av Aus-traliens popularaste personer och med en enorm press pa sig attge hemmapubliken ett guld.

“Forsoningsspelen” i Sydney 2000

Cathy Freemans enorma popularitet i hemlandet visas blandannat i det att hon var den som gavs aran att tanda den olymp-

40 Johanna Dahlin

iska elden under invigningen. Att tanda den olympiska elden arden mest symboliska handlingen under hela spelen. Betydelsenav att Australien lat sig representeras av en aboriginsk kvinnanar hela varlden ser pa (invigningsceremonin har spelens hogstatittarsiffror) ska inte underskattas, aven om det fran vissa hallhar kritiserats som en form av hyckleri: “feel-good images likethose of Freeman lighting the flame and the cultural expressionin the Opening Ceremony covered over the harsh realities forIndigenous people throughout Australia” (Behrendt 2001). Detbudskap sadana bilder kan sagas sanda - att Australien ar ettland som gjort upp med sitt forflutna och dar alla medborgarevarderas lika ma vara en bit fran sanningen, men som bland an-nat Behrendt framhaller sa visar anda den typen av bilder avforsoning, kulturell mangfald och samexistens, ett annat Aus-tralien an ett brittiskt dominerat och kulturellt enhetligt land(ibid). Skaparna av oppningsceremonin sa att det budskap deville sanda med ceremonin var ‘inclusion’, forsoningstemat bleven omedveten men inte oonskad biprodukt (Gordon 2000).

“The Race of Our Lives”

En vecka efter oppningsceremonin intog Cathy Freeman stadionigen for forsoken pa 400m. Hon mottes av ett enormt jubel frande over hundratusen askadarna. Hon vann sitt lopp enkelt ochaven foljande omgangar, kvartsfinal och semifinal, vanns planen-ligt pa lite battre tid for var gang. Den 25:e september var detsa dags for finalen, som i tidningarna benamndes som “the raceof our lives”. Loppet startade klockan 20.10 och Freeman stodvid startblocken ikladd skor i de aboriginska fargerna rott, svart

Cathy Freeman 41

och gult och en drakt som tackte hela kroppen. Mindre an enminut senare var hon olympisk mastare. De 112 524 askadarnapa Stadium Australia jublade och skrek, sjong och dansade. Hu-vudpersonen sjalv hade dock sjunkigt ihop pa loparbanan ochtagit av sig skorna och huvan pa drakten. Efterat sa hon attvad hon kande da var en enorm lattnad: “It was more reliefthan anything. [. . . ] When you have dreamt of something for solong and it finally happens it really spins you out. It turns yourworld upside down. I had to sit down” (Evans 2000). Efter vadsom verkade som en evighet steg hon upp, fick en australisk ochen aboriginsk flagga och borjade springa och dansa runt stadionoch sag tillslut valdigt lycklig ut.

400m av forsoning

Alla australiska dagstidningar var fulla av artiklar om Cathybade fore och efter hennes lopp. Det huvudsakliga innehallet iartiklarna ar hennes personlighet, hur hon hanterat den enor-ma pressen samt forsoning och den symboliska betydelsen avhennes seger. Nar andra intervjuas om henne sa handlar detom hur avslappnad, odmjuk, jordnara och fokuserad hon ar.Det exemplifieras bland annat med att hon ringde till stafet-tlagets tranare strax efter sin seger for att fa nasta morgonstraningstid bekraftad, och att hon valde att bo i den olympiskabyn och inte pa lyxhotell som manga andra av friidrottens su-perstjarnor. Hennes personlighet betonas ofta och naturlighetenframhavs extra tydligt i en artikel dar hon liknas vid den aus-traliska naturen och sags vara ‘solid as the Rock’ (dar ‘the rock’ar den beromda klippformationen Uluru/Ayers Rock) med ‘a

42 Johanna Dahlin

smile as wide as the great outdoors’ (Evans 2000). Den storapress och de forvantningar som fanns pa henne infor spelen, ochhur bra hon hanterat den, tas upp i flera av artiklarna:

It’s not so far when you think about it, 400m.Try running it with 19 million people on your back.For the past few years last night’s Women’s 400mOlympic Final has been called something else inthis country. Cathy’s race. [. . . ] an entire nation wascounting on her to be their symbol – not just ofyouth and athleticism and sport, but of the future[. . . ] Never before has an Australian woman com-peted under more pressure than Cathy Freeman didlast night. (Colman 2000)

Tillfragad om hennes framtradande sa svarade labourledarenKim Bearzley att han betraktade loppet som “400m av nationellforsoning” och var full av beundran for den idrottsliga prestatio-nen och hur hon bar en nations forvantningar: “She carried theweight of expectation on her shoulders so lightly and so com-petently, she just made you proud to be an Australian” (AAP2000a).

En detalj som tas upp i manga av artiklarna och som Colman(2000) menar bidragit till att oka pressen var diskussionen kringde dubbla flaggorna under arevarvet. Colman anmarker att detar lustligt vilken roll flaggor spelat i Cathy Freemans karriar.“Would she, could she, will she?” var fragor som cirkulerade iforhandsdebatten. Nar hon vann sin forsta stora guldmedalj isamvaldesspelen 1994 och sprang arevarv med bade den abori-

Cathy Freeman 43

ginska och den australiska flaggan var det kontroversiellt. Menden har gangen hade ingen nagot att invanda.

Cathy Freemans decision to carry the Aboriginaland national flags after her 400 metres triumph was‘terrific’, John Howard said today. [. . . ] ‘I’ve neverhad any qualms about that; she’s proud of her Abo-riginality and she’s proud of being an Australian.[carrying both flags was] a perfectly natural thing todo, and I don’t think anyone would be in the leastconcerned about it.’ (AAP 2000b)

Howard framholl ocksa gemenskapen i firandet av segern narhan i en radiointervju 29 september 2000 tillfragades om hantrodde att Cathy Freemans medalj skulle fa en enande effekt palandet:

The positive response indicates that we wereprobably a lot more unified or reconciled on theseissues than many of the critics has allowed for. [. . . ]So everybody was very happy about that, and thefact that everybody is happy about that probablydrives home the point that as a people who say thereare deep rivers division in the Australian communi-ty are I think wrong and exaggerating the situation.(Behrendt 2001: 27)

Premiarministern havdade alltsa att Freemans succe var etttecken pa att forsoning redan skett, nagot som bland annat

44 Johanna Dahlin

Behrendt konstaterar, passade hans regerings politik att ned-prioritera forsoningsprocessen (ibid.). Gemenskapen lyfts dockfram av manga, bland annat Cathy Freemans mamma ochstyvfar som forutom samhorigheten i tittandet pa loppet be-tonar symbolismen for aboriginerna och den inspiration hon ar- sarskilt for aboriginska barn. De uttrycker sin tro pa att dot-terns guldmedalj kommer att hjalpa forsoningsprocessen.

She’s the [person who] brought the people of Aus-tralia to come together as one group, her stepfathersaid last night. Whether it is Anglo-Saxon, Asianor whatever, she’s admired by so many people. Somany people have respect for her. (AAP 2000a)

Inspirationstemat tas upp av de flesta aboriginer som inter-vjuas, forfattaren Ruby Langford Ginibi skrev att: “every timeyou run, the spirit of Aboriginal Australia and the whole ofAustralia runs with you” (Jopson 2000). Samma artikel citerarLouisa O’Donoghue, tidigare ordforande for ATSIC som menadeatt

Freeman was an inspiration who had sent themessage to Aboriginal people watching that ‘if shecan make it, so can they’ [. . . ] She came fromQueensland. People have got to understand that shehasn’t come from power and privilege. She has comefrom the grass roots like many Aboriginal peoplewho’ll be watching. (Ibid.)

I en annan artikel intervjuas en 17-arig aboriginsk pojke,George Brown som sager foljande:

Cathy Freeman 45

I couldn’t believe how many non-indigenous peo-ple were holding up Aboriginal flags and the Aus-tralian flag with the Union Jack cut out and replacedby the Aboriginal flag, and how many Australiansstood up for Cathy and cried when she went over toher mum. (Gordon 2000)

Att forandra flaggan pa det sattet blir att symboliskt bytaut det brittiska mot kontinentens aboriginska historia, att flyttatonvikten och soka ett annat arv. I samma artikel beskrivs ocksadet omvanda, hur aboriginer som aldrig har velat hedra statenAustralien nu gor det:

Tollivar Fisher, the brother of Cathy’s late fa-ther, watched her on television from his home inCairns. He wept, too, but he also did something hehas never done before: he stood for the national an-them when Cathy received her gold medal. (Ibid.)

Knightly skriver att via spelen sandes ett budskap tillvarlden om ett nytt Australien: “including the desire of thepeople (if not yet the government) to put things right with theAborigines” (Knightley 2000). I artikeln ‘As we leave darkerdays behind, Cathy’s win is so important’ skriver Fitzsimonsom loppets forsoningsaspekter:

We are a nation with a deeply troubled past onthe Aboriginal front and at this moment, as a coun-try, we are trying to reconcile that troubled pastwith a far better future. Cathy Freeman is the best

46 Johanna Dahlin

known Aborigine in the land, and, in some way, hav-ing her blast her way to the top of the podium whilewe cheered ourselves hoarse felt like it helped to has-ten the healing [. . . ] No she didn’t cure cancer, ab-solutely she didn’t alleviate world hunger all on herown. But have a look around you as the nation wild-ly celebrates her Olympic victory. That, in itself, isno mean feat and proof positive that we have comea long, long way from the darker days of our past.(Fitzsimons 2000)

Var fick de allt ifran?

Som vi har sett lades stor betydelse i Cathy Freemans seger. I dethar kapitlet ska jag forsoka belysa den har betydelsen ur nagraolika vinklar. Den forsta av dessa ar australisk nationalism dardet satt som Cathy Freeman beskrivs pa stammer val overensmed de ideal som framhalls i den. Den andra aspekten ar hursport har vissa kvaliteter som ger ett slaktskap med ritual ochsom kan forklara att det var just en sporthandelse som gavssadan betydelse. I en ritual och sporthandelse, ar det inte barautovarna som ar viktiga utan ocksa askadarna, och betydelsenav askadarna lyfts fram i flera av artiklarna. Slutligen ska jag idet har kapitlet forsoka lyfta fram den symbolik som finns hosCathy Freeman.

Cathy Freeman 47

Australisk nationalism

Enligt Kapferer betonar den australiska historieskrivningen li-dandet i nationens grundande som en koloni for straffangar,inte onskvarda i moderlandet och skickade till andra sidan jor-den dar klimatet och marken var ogastvanlig (Kapferer 1988:23). Kapferer menar att den australiska nationalismen ar for-mad i motsats till vad som betraktas som brittiskt, dar Aus-tralien anses sta for jamlikhet och naturlighet och England forhierarki och artificiell konstruktion (ibid.198). Forestallningarkring natur och naturlighet ar saledes centrala, och som vi harsett ovan framstalls Cathy Freeman som naturlig, hon liknas tilloch med vid den australiska naturen. Kapferer havdar att vitaaustralier har en romantisk bild av traditionellt levande aborig-iner, vilken bygger pa forestallningar om naturlighet. Man serdem som levandes i harmoni med naturen och i ett ursprungligt,naturligt samhalle. Attityden mot urbana aboriginer daremot,ar mer foraktfull:

White Australians hold urban Aborigines in low-er regard than tribal Aborigines. [. . . ] Tribal Abo-rigines are symbolic of the white Australian valua-tion of the essential harmony of the individual withnature. In so far as urban Aborigines is not mani-festation of such unity, they can be the objects oflegitimate disapprobation. (Ibid: xxxiv)

Att det framhalls att Cathy Freeman ar fran ‘bushen’, enhala pa landsbygden i Queensland kan ses mot den bakgrunden.Det ar ocksa vart att notera att aboriginerna uppfattas som

48 Johanna Dahlin

en lank till historien och det forflutna, och Kapferer menar attaboriginerna har blivit allt viktigare i den australiska nation-alismen som representanter for ett annat arv an det brittiska.Enligt Kapferer ar sport i Australien hogre varderat an intellek-tuella aktiviteter eftersom det betraktas som naturligt, och kankopplas till “demonstrable differences in nature and to the pow-er of pure spirit” (ibid: 174). Men det ar inte bara som ettuttryck for det naturliga som det ar signifikant att det var ensporthandelse som tillskrevs sadan betydelse. Sport har ocksaandra egenskaper.

Sport som ritual

Genom sin formaliserade natur och repetitiva konventioner kansport sagas sta narmre ritual an praktiskt handlande. Klausen(1996) menar att sport i allmanhet och de olympiska speleni synnerhet kan betraktas fran ett rituellt perspektiv. Hankallar olympiska spelen en ‘modern ritual’ och pekar pa be-tydelsen av omgivningen och oppnings- och avslutningscere-monin. Men han framhaller ocksa att karnan i ritualen ar sjalvatavlingarna och att det ar genom dem som stabiliteten och kon-tinuiteten finns. Reglerna andras bara langsamt, prestationerkan jamforas via rekord. Det tar manga ar av traning for attkunna framtrada pa de olympiska spelen vilket kraver att vil-lkoren inte andras dramatiskt. Det innebar att de stabila el-ementen i den olympiska ritualen ar just de som ska uttryc-ka forandring och gransbrytande (Klausen 1996:190). Rituellaegenskaper diskuteras av Moore och Meyerhoff (1977) av vilkaflera kan sagas finnas i de olympiska spelen. Det sker repetition

Cathy Freeman 49

till bade form, innehall och tillfalle. Symbolerna och handlin-garna ar extraordinara och/eller anvands pa ett extraordinartsatt vilket drar uppmarksamhet till dem och urskiljer dem franvardagslivet. De olympiska spelen halls vart fjarde ar, det ar be-gransat vem som far delta, och de formaliteter som finns runtomkring gor att det verkligen ar utskiljt fran vardagen. Denolympiska rorelsen har ocksa sina egna symboler och ideal somska aras genom spelen. Aven om att springa kan betraktas somen spontan aktivitet sa finns det inget spontant over en olymp-isk tavling. Distans, tidpunkt och de omgivande aktiviteterna arfastlagda. Ordningen ar valdigt precis. Kvalificeringen sker paett speciellt satt, och innan och efter loppen finns det speciellaprocedurer som ska foljas. En av ritualers uppgifter ar att kom-municera ett budskap, och en stor del av budskapet i en ritualfors fram av symboler. Delar av budskapet bars av det som arkonstant i ritualen (i Rappaports (1979) terminologi ‘canonicalmessages’) vilket i det har fallet kan vara sjalva lopandet, ba-nans cirkelform och prisutdelningen. Andra delar av budskapetbars av det som forandras i ritualen (‘indexical messages’) – ivart fall vem det ar som springer. Uppdelningen ar naturligtvisinte glasklar, till stor del ar det ocksa samspelet mellan de olikatyperna av symboler som skapar budskapet.

Askadarna

Nagra vi inte ska glomma i var diskussion ar askadarna, pa platseller via media. Utan dem vore de olympiska spelen intet. CathyFreeman framtradde framfor fler an hundratusen pa stadiumAustralia och hundratals miljoner framfor tv-apparaterna runt

50 Johanna Dahlin

om i varlden. Enligt Moore och Meyerhof (1977) ar den kollek-tiva dimensionen en av de mest framtradande hos ritualer - dehar en social mening, vilken kan ses i den stora uppmarksamhetsom ges till olympiader men kanske annu tydligare i den kanslaav enighet som manniskor kanner nar de firar en seger, eller forden delen, sorjer ett nederlag. I tidningsartiklarna lyfts det harfram som en av de viktigaste aspekterna ur forsoningssynpunkt,i flera av de ovan anforda citaten framhalls nationens enighetoch gladjeyra i firande av segern som stort i sig sjalvt. Fitzsi-mons beskriver ocksa hur hela Australien kanner sig beslaktatmed henne, som kallas for ‘our Cathy’ och jamfor den kanslasom hela nationen kanner efter Cathys seger med vad simmarenGrant Hacketts mamma kande nar hennes son vann guld tva da-gar tidigare (Fitzsimons 2000). Victor Turner (1995) diskuterarkollektiva dimensioner i ritualer under namnet communitas, ochurskiljer tre olika typer, dar vi i det har fallet kan sagas ha attgora med spontaneous communitas vilket Turner beskriver somen fas eller ogonblick, inte ett permanent tillstand. Communi-tas ar en kansla av ‘sameness’ och delade upplevelser i kontrasttill vardagslivets sociala struktur. Det ar en ‘transformativ’ up-plevelse som gar in i djupet pa varje person och finner nagotgemensamt och delat (ibid: 138–40). Turner beskriver commu-nitas som en blandning av “lowliness and sacredness, of homo-geneity and comradeship. We are presented, in such rites, witha ‘moment in and out of time’, and in and out of secular so-cial structure” (ibid. 96). En kansla av ‘in and out of time’beskrivs i en av tidningsartiklarna som behandlar upplevelsenav tid kring loppet och avslutar med: “Today a young aborig-inal woman managed to briefly make time stand still” (Linell

Cathy Freeman 51

2000). Kanslan av enighet beskrivs ocksa i ett citat fran CathyFreeman sjalv i samma artikel “I could feel the crowd totallyover me, all around me [. . . ] I felt everyone’s emotions being ab-sorbed into every pore of my body” (ibid). Att forsta askadarnasupplevelse i termer av Turners communitas satter det i nara re-lation till forsoningsaspekterna. En kansla av samhorighet somdelas av en stor del av Australiens befolkning kan betraktas somcentralt i en forsoningsprocess som har enighet som malsattning.

Symboliken hos Cathy Freeman

Enligt Turner (1967: 20) ar en viktig funktion hos symboleratt de visar pa sadant som betraktas som mal i sig sjalva (ax-iomatiska varden), vilket i det har fallet ar sadant som varderasav den australiska nationalismen. Mycket i den har handelsenrefererar till konceptet ‘natur’, vilket kan betraktas som en rot-metafor i australisk nationalism for att tala i Sherry Ortnerstermer dar hon menar att en rotmetafor “formulates the uni-ty of cultural orientation underlying many aspects of experi-ence, by virtue of the fact that those many aspects of experiencecan be likened to it” (Ortner 1973: 1340). Genom att framhallahennes naturlighet, placeras och varderas Cathy Freeman i en-lighet med australisk nationalism. Turner menar ocksa att rit-ual kan ses som en mekanism vilken “periodically converts theobligatory to the desirable” (Turner 1967: 30) Forsoning ochfragor som ror urbefolkningens rattigheter ar kontroversiella iAustralien, men i det har sammanhanget framstalls de utes-lutande positivt och som nagot efterstravansvart. Man skullekunna havda att genom Cathy Freemans seger och den omtyck-

52 Johanna Dahlin

thet hon atnjuter, sa kommer sjalva iden om forsoning narmreden australiska allmanheten. Den finns en mangfald av meningoch symbolism hos Cathy Freeman. Genom sin aboriginalitetforkroppsligar hon 200 ar av fortryck – genom sina prestation-er overvinner hon det. Som en aboriginsk lopare ses hon somnara naturen, men genom det formaliserade sociala samman-hang som lopandet sker i ar naturen omgardad av kultur ochhon omformar dem till ett, verkar som en medlare mellan dehar tva polerna. Hon ar ocksa en medlare mellan tradition ochmodernitet, en bild av framtiden och en lank till det forflutnaoch kontinentens historia. Som aborigin star hon for traditionoch minst 40000 ars narvaro pa kontinenten, som en ung kvin-na, varldens basta 400m lopare med en futuristisk drakt, ar honocksa en representation av framtiden. Tidningarna framstallerhenne som barandes nationens hopp om en battre framtid ochsom en symbol for vad Australien vill vara. Ytterligare under-strykande temat om en ny borjan ar 400m som en cirkel, ensymbol for att nagot ar fullfoljt och nagot nytt kan borja. Laris-sa Behrendt (2001) skriver att Cathy Freeman blev en symbolsom utnyttjades av olika sidor och fordes fram som en bild avdet Australien respektive dromde om. Hon menar att likt pre-miarministern framhalla Cathy Freemans succe som tecken paatt det inte finns nagra problem med ‘race relations’ i Australien,inte ar en acceptans av aboriginalitet i sig, utan av den typ avaborigin hon verkar vara “non-confronting, amiable, modest andsuccessful in the dominat culture. That is, she is the kind ofAborigine that would not make John Howard feel threatened”(Behrendt 2001: 27–28). Behrendt menar att bakom ett dylikttankande finns en kategorisering i ‘good Aborigine’ och ‘bad

Cathy Freeman 53

Aborigine’, en rasistisk konstruktion som innebar att man kanomfamna den ena och marginalisera den andra. Freeman kritis-erades fran vissa hall for att ha blandat sig i ‘rasistdebatten’efter en intervju dar hon diskuterade hur assimilationspolicynpaverkat hennes familj, det tolkas fran vissa hall som ett skuld-belaggande och krav pa ursakter. Det finns en infekterad skuld-fraga kring the stolen generations, och aven om Freeman pratarom personliga handelser som format hennes liv, betraktas detsom politisk retorik. For Freeman, precis som for flertalet abo-riginer, gar det inte att beratta familjehistorien utan att kommain pa assimilationen. Manga ser ocksa positivt pa att hon pratarom det, och i forkroppsligandet av de morka delarna av nitton-hundratalets historia finns en del av forsoningssymboliken hosCathy Freeman.

Till Slut

De olympiska spelen i Sydney kallades for the reconciliationgames, och tonen slogs an i invigningsceremonin med ett ty-dligt aboriginskt inslag, kront av Cathy Freeman som tandeden olympiska elden. Annu tydligare kom dock forsoningstematfram i tidningarnas behandling av hennes 400m seger. Uttryckfor enighet i firandet av segern eller i de hemgjorda flaggor-na som ersatt union jack med den aboriginska flaggan lyftesfram. Kommentarer kring hur Cathys seger skulle fora vitaoch svarta narmare varandra var flitigt forekommande. Loppettillmattes en enorm betydelse, for att forsta denna betydelsehar jag valt att fokusera pa de rituella elementen i de olymp-

54 Johanna Dahlin

iska spelen. Genom att ta fasta pa de formaliserade aspekternahos sport som ger ett slaktskap med ritualer, kan man se hursporthandelser som denna fyller manga av de funktioner som rit-ualer gor. Ritualer har ocksa en kollektiv dimension, vilket kanses i askadarnas upplevelser. Den kansla av enighet som lop-pet har gett Australien framhalls ofta i tidningsartiklarna. Foratt ritualer ska vara viktiga, bar de mening som i sig uppfattassom viktig. I det har fallet, sa bars och skapas mening i relationtill nationalism och nationell historia Cathy Freeman som per-son portratteras i tidningarna pa ett satt som overrensstammerval med de egalitara och naturliga idealen i nationalismen,hon beskrivs som stark, jordnara och odmjuk – och framforalltnaturlig. Genom att vinna 400m pa de olympiska spelen i Syd-ney har Cathy Freeman inte uppnatt nagot konkret som genastkommer att paverka det australiska samhallet. Hennes seger harinte paverkat levnadsvillkoren for kontinentens urbefolkning ochdet mesta ar som forut. Men tidningarna framholl henne somviktig i forsoningsprocessen av flera skal, forutom som skapareav enighet kanske framforallt som en inspirationskalla som vis-ar att vara aborigin inte ar ett hinder for att kunna presterapa hogsta mojliga niva. Det framholls hur hon ger stolthet ochsjalvkansla till manga aboriginer genom sina prestationer ochgenom den stolthet hon visar over sitt ursprung. Lika mycketsom genom sina prestationer, var det just genom det satt somtidningarna behandlade dem som Cathy Freeman blev en del avden australiska forsoningsprocessen.

Cathy Freeman 55

Litteraturforteckning

AAP (2000a), ‘This will help bring black and white together,say her parents’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

AAP (2000b), ‘With australia all aflutter, pm endorses cathy’stwo flags’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

Behrendt, L. (2001), ‘Cathy freeman and the politics of sport’,Journal of Australian Indigenous Issues 4(1).

Colman, M. (2000), ‘At last she’s free’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

Evans, L. (2000), ‘Cathy’s girlhood dream comes true’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

Fitzsimons, P. (2000), ‘As we leave darker days behind, free-man’s win is so important’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

Gordon, M. (2000), ‘A brand new day’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

Huxley, J. (2000), ‘The race of our lives’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

Jopson, D. (2000), ‘Her next run? make it for office, say indige-nous leaders’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

56 Johanna Dahlin

Kapferer, B. (1988), Legends of People Myths of State, Smith-sonian Institution Press, Washington and London.

Klausen, A. M. (1996), Lillehammer-OL og olympismen Et mod-erne rituale og en flertydig ideologi, Gyldendal, Oslo.

Knightly, P. (2000), ‘The wizards of oz’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

Moore, S. and Meyerhoff, B. (1977), Introduction: Secular Rit-ual. Forms and Meaning, Van Gorcum, Assen AND Amster-dam.

Ortner, S. (1973), ‘On key symbols’, American Antropologist 75.

Rappaport, R. (1979), Ecology, Meaning and Religion, NorthAtlantic Books, Richmond California.

Stephens, T. (2000), ‘Pride of the land’.URL: http://www.olympics.smh.com.au/

Turner, V. (1967), The Forest of Symbols, Aspects of Ndemburitual, Cornell University Press, Ithaca and London.

Turner, V. (1995), The Ritual Process, structure and anti-structure (1969), Aldine De Gruyter, New York.