Closed rooms

77FORM 6 | 201276 FORM 6 | 2012 77FORM 6 | 201276 FORM 6 | 2012

tema vinjetttema vinjett

Gamla mentalsjukhus byggs om till lyxiga bostäder när allt färre människor låses in på grund av psykiska problem. Hur ser psykanstalterna ut i en allt mer medicinerad framtid? Vi besöker Beckomberga, Säter och nya Helix. Text: Björn Hedlund Foto: PaTrik engsTröm

SLUTNA RUMSäters hospital ritades av arkitekten Ture Stenberg och öppnade 1912. Då fanns 37 byggnader på området och 20 av dem var vårdpaviljonger. Byggandet av nya sinnessjukhus – som senare fick benämningen mentalsjukhus – fortsatte till en bit in på sextiotalet, vilket fått många forskare att hävda att Sverige hade världsrekord när det kom till antalet vårdplatser.



När jag var anställd inom socialpsyki-atrin i Sollentuna, en förort norr om Stockholm, fick jag ett samtal från

en kvinna med diagnosen borderline. Hon berättade att hon genomled tunga panik-attacker med olika intensitet. I veckor hade hon talat om hur hennes behov av hjälp blivit allt större. Hon hävdade att hon höll på att ”bli galen” och började allt mer högljutt uttrycka suicidala intentio-ner. Jag försökte få kontakt med ett team inom Stockholms landsting som hade till uppgift att ta hand om akutsituationer men de meddelade att de inte kunde komma eftersom kvinnan var för beru-sad. Vi beställde en taxi som kunde köra henne till en klinik i centrala Stockholm. Den rusade förbi bilköer i ytterfil medan hon med en skräckslagen min klamrade sig fast vid bildörrens handtag. Efter ett par dagars avgiftning förflyttas kvinnan till Danderyds sjukhus psykos-avdelning.

Hur påverkar psykiatrins institutioner dem som definieras som ”patologiska” och ”psyksjuka”? Dagens psykiatriska behandlingsmiljöer och utformningen av dessa institutionaliserade miljöer väcker förhoppningar och sorg, men också vik-tiga frågor som handlar om vilken typ av samhälle vi vill leva i.

I slutet av åttiotalet påbörjades av inst i-tutionaliseringen, som en rörelse bort från storskaliga inlåsningar av psykiskt sjuka i långa perioder. I mitten av sextio-talet vårdades runt 35 000 personer inom psykiatrisk slutenvård och då främst på mentalsjukhus. Trettio år senare var den siffran nere på 15 000. De stora mental-sjukhusen har gradvis ersatts av mindre isolerade enheter som är integrerade med andra delar av samhället. Boendestöd inom vad som kallas socialpsykiatri är ett tydligt exempel på detta.

I Stockholmsområdet är Beckomberga och Långbro platser där personer som har psykiska sjukdomar vistas under långa perioder. Under sin storhetstid var Beck-omberga i Bromma, Stockholm, en av Europas största anläggningar i sitt slag. Beckomberga öppnade 1952 och stängdes 1995. Fasaden är sparsmakad men helhets-intrycket är monumentalt. I mitten av de stora symmetriska anläggningarna reser

sig en stor gårdsplan och i mitten av den en lägre tegelbyggnad som användes som auditorium och kyrka. Beckomberga var arbetsplats för 800 vårdare och hem för runt 2 000 psykiskt sjuka.

Långbro sjukhus, söder om Stock-holm, var mer inriktat på tillfäl-lig behandling av psykiskt sjuka. Beläget i ett vackert parkområde

var tanken att de som vistades på Långbro skulle vara där en kortare period innan de slussades vidare till andra inrättningar. Hermann Göring är en kändisgäst som år 1925 låg inlagd här till följd av den psy-kiska ohälsa som uppkom i samband med hans missbruk av morfin. Under Långbro sjukhus storhetstid på sjuttiotalet fanns där 1 350 platser. Därefter började avveck-

lingen av verksamheterna som en del av avinstitutionaliseringen. 1995 stängde sjukhuset helt. Idag har det byggts bostadsrätter på Långbro, men parkområ-det bär i grunden fortfarande samma drag som det gjorde under sjukhustiden. Bygg-naderna är fortfarande intakta och skän-ker platsen en viss kuslighet. I den arki-tektoniska utformningen och valet av plats för både Beckomberga och Långbro ansågs naturen vara viktig komponent för att underlätta patienternas tillfrisknande.

En annan av Sveriges mer kända anstalter, Säter, står just nu i förfall i vän-tan på beslut om vad som ska hända med den. Den ritades av arkitekten Ture Sten-berg och öppnade 1912. Här fanns bland annat en rad säkerhetspaviljonger, så kall-lade fasta paviljonger, vilket betyder att byggnaderna hade stränga säkerhets-anordningar.Väggarna var tjocka och med en särskild larmanordning kunde man tillkalla skötare från andra avdelningar.

Ljuset i hela huset gick att tända från en central strömbrytare. En portvakt satt all-tid oåtkomlig i ett särskilt rum där han kunde reglera öppning och stängning av ytterporten. Arkitekturen var pampig och skulle ”utstråla samhällets makt och styrka”. När hospitalet öppnades hade området 37 byggnader och 20 av dem var vårdpaviljonger.

Sociologen Erving Goffmans bok Totala Institutioner från 1961 anses vara ett viktigt verk som bidragit till avinstitutionaliseringen. I boken visar Goffman hur gränserna mellan vårdare och intagna iscensätts och förstärks genom institutionernas ritualer. Dessa spelar en viktig roll i inlåsningarna av de patologiska och i hur dessa disciplineras. Goffman intresserar sig för hur identitet,

jaguppfattning, roller och integritet produceras och omvandlas i det sociala spelet. Det enkla faktum att psykiskt sjuka bryter mot vissa samhälleliga normer försätter de en position där de ofta drabbas av den sociala stigmatisering som Goffman skriver om.

I Sverige finns fem rättspsykiatriska enheter där människor som döms till vård placeras. I en tid när det är en stor politisk fråga huruvida terro-

risten Anders Behring Breivik ska få psykiatrisk vård eller inte, känns Svante Nycanders stridsrop och boktitel ”Avskaffa rättspsykiatrin!” från 1969 fjärr-ran. I början av nästa år invigs Helix som är en ny rättspsykiatrisk klinik i Hud-dinge, söder om Stockholm. Här kommer det att finnas 90 slutna vårdplatser för psykiskt sjuka. Anna Espling Rolf hos BSK Arkitekter, som ritat byggnaden, berättar entusiastiskt om projektet.

I mitten av byggnaden finns ett vårdtorg som hon beskriver som ”vårdsveriges häf-tigaste rum”. Hela anläggningen beskrivs som en plats som ska vara ”trygg, ljus och trevlig”. Ord som förknippas med den dominerande bilden av inlåsningsanstal-ter verkar hon vilja ta avstånd från. ”Tvång och instängdhet” är negativa begrepp. Kommunikation och öppenhet är där emot återkommande honnörsord, precis som säkerhet. Att det handlar om inlåsningar mot människors vilja, kom-mer i viss mån i skymundan. Precis som på andra håll i samhället talar hon om säkerheten i termer av att den ska vara dynamisk. Detta innebär att ”rätt män-niska ska vara på rätt plats”. Ett annat återkommande begrepp är ”överblickbar-het”. Det gäller att bygga bort slussar så att det blir färre hinder, om det blir för krångligt så orkar inte folk upprätthålla säkerheten. “Dörrar får stå öppna som inte ska det och så vidare” förklarar hon. ”Människor ska inte känna sig överva-kade.” Precis som i utformningen av Beckomberga tar man upp naturen som en bidragande orsak till tillfrisknande. Helix avspeglar en helt annan epok, med andra värden och ideologier, men det är uppenbart att det finns likheter med ambitionerna med Beckomberga. Naturen ska ha en kurerande inverkan och det är viktigt med mötesplatser mellan anställda och intagna.

När det fanns starka antipsyki-atriska organisationer som förespråkare hade brukaror-ganisationerna en annan roll

än idag. Kritiken mot institutionerna var mer tongivande. Det är talande att Anna Odells kritiska konstaktion väckte så stor uppmärksamhet. Idag formulerar många brukarorganisationer krav på erkännan-den och rättigheter kopplade till att ha ”neuropsykiatriska funktionshinder”. Inte sällan är grupperna sponsrade av läke-medelsindustrin som står för behandling. Beroende erbjuder ekonomiska möjlig-heter med allt vad det innebär men sam-tidigt blir det svårt att ”bita handen som föder en”. Precis som man kan tala om militärindustriella eller gränspolisiära industriella komplex gäller samma sak för psykiatriska behandlingsformer och läke-medel. Privatiseringen av apoteksmarkna-

den i Sverige eller den av vårdcentralerna i Stockholm är exempel på vad som hän-der när det växer fram marknader för nya typer av produkter. Utbudet av vissa pro-dukter växer, medan andra produkter som var värdefulla trots en mindre marknad blir svårare att få tag i. Samtidigt föränd-ras tillgängligheten i staden då mer pen-ningstarkare områden gynnas på för-ortens och landsortens bekostnad. Den psykiska ohälsan och ångesten förstärks av ett samhälle som blir allt mer ojämlikt.

Särskilda boendemiljöer som utformas för människor med allvarliga former av psykisk sjukdom säger mycket om tiden vi lever i. På Beckomberga och Långbro användes precis som på andra håll lång-bad för att kurera människors psyke. Idag fyller spa-behandlingar funktionen att kurera människor. Det är stor skillnad i dess två blöta behandlingsformer och den senare har betydligt större spridning. Det visar på hur det som antropologerna Rose och Novas kallar en global tendens mot ”biologiskt medborgarskap” stärks. De skriver också om hur kopplingen mellan brukarorganisationer och läkemedels-industri är ett uttryck för en. I viss mån ersätter det till och med det politiska medborgarskapet. Att föreställa sig själv som en produkt av sin biologi är ett uttryck för en ny typ av självförståelse och identitet. Att normaliteten snävas av och allt fler definieras med bokstavskom-binationer eller neuro-psykiatriska funk-tionshinder innebär dock inte att stigman försvinner. Medikaliseringen av samhället rullar på, men den psykiska ohälsan omformuleras.

Nittonhundratalets mentalsjukhus var, precis som fängelserna, präglat av att de psykiskt sjuka sågs som en risk. De gamla anläggningarna var organiserade utifrån centrala övervakningsrum och hierarkiska signaler. Idag, när allt större delar av sam-hället omfattas av riskbedömningar och säkerhetsarkitektur präglar det också de psykiatriska behandlingarnas miljöer. Dagens behandlingsformer struktureras utifrån mer decentraliserade former: boendestöd, särskolor och stödboenden är uttryck för hur psykiatriska rum spritt sig över större delar av samhället. Samtidigt blir de gamla anläggningarnas lyxiga bostäder som symboler för det nya, friska samhället.

Rättspsyk Helix

arkiTekT Bsk arkitekterFärdigsTällT oktober 2012YTa 17 00 kvmanTal PaTienTer 90

arkitekerna på stockholmsbaserade Bsk ville kombinera en ljus och modern vårdmiljö med höga krav på säkerhet. anläggningen i Flemingsberg utanför stockholm har en slags bruten kam-struktur som vilar på berghällen. även här är naturen i fokus. Helix är placerad i en isolerad park, där de intagna kan ta promenader

Rättspsyk BRinkåsen

arkiTekT sjögren arkitekterFärdigsTällT september 2011YTa 17 000 kvmanTal PaTienTer 80

ambitionen med utformningen av rättspsyk Brinkåsen var att skapa en anläggning som skulle efterlikna samhällets separerade aktiviteter, nämligen arbete, Boende och Fritid. därför skiljde arkitekterna på sjögren arkitekter på de olika aktiviteterna genom att bygga fjorton byggnader runt en cirkelformad park. Boendet är placerat på markplan för att ge patienterna direkt kontakt med naturen i parken.

”I en tid när det är en stor politisk fråga huruvuda terroristen Anders Behring Breivik ska få psykiatrisk vård eller inte, känns Svante Nycanders stridsrop och boktitel ’Avskaffa rättspsykiatrin’ från 1969 fjärran.”

FOTO

: BSK

AR

KiT

eKT

eR



i början av nästa år invigs Helix som är en ny rättspsykiatrisk klinik i Huddinge utanför Stockholm. Här kommer det finnas 90 slutna vårdplatser för psykiskt sjuka.

Den före detta vårdanstalten Säter i Dalarna står i förfall. Det har talats om att man ska använda lokalen till att ställa ut särlingskonst, men det finns inte pengar för att rusta upp lokalerna och driva dem. en brand på vinden 2002 har förvärrat byggnadens skick. Fram till 2006 stod dörren öppen och blev ett tillhåll för urbana utforskare, hemlösa och graffitiartister. Nu har den murats igen. FO

TO: B

SK A

RK

iTeK

TeR



Den nya anläggningen Helix i Huddinge är ritad av BSK Arkitekter. Naturen ska ha en kurerande inverkan och det är viktigt med mötesplatser mellan anställda och intagna.

Fönsterluckorna för de gallerförsedda fönstren ska vara karaktäristiska för Säter. en av biverkningarna till den psykofarmaka som infördes på femtiotalet var ljusskygghet. På Mentalvårdsmuseet på samma område finns de stråhattar som patienterna använde bevarade.

FOTO

: BSK

AR

KiT

eKT

eR

Documents

Closed rooms