1crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

Crash nummer 3

d r u m m A G A Z I N E

Gratis trumtidninG

Peter Wildoer

- Audition i Drömlandet

meinl Classics Custom

Tama SilverSTar

Trumstudio under 10 000:-

Tomas Eby • Anders Johansson • Karsten Bagge • Pétur ”Island” Östlund • Jocke Ekberg • Jeppe Sig Nielssen • Morgan Ågren

• Benny Greb • Adde • Morten Lowe Sörenssen

Designa DiTT Trumskinn!

rOnaLD Bruner JrDirk verbeuren

2 crash - magazine

AKTU

ELLT

3crash - magazine Cra

sh

LedareNågot drabbar oss vid unga år och som vägrar att släppa ta-get, en positiv energi, en dröm som ligger latent men som väcks till liv av en bra konsert, av en grym virvel eller soundet från själfulla cymbaler. Denna glädje eller besatthet om man så vill, hittar du hos alla trumslagare i detta nummer av Crash, även hos vår nye medarbetare Anders Strand. Vi känner, trots att vi arbetat i branschen i en massa år, fortfarande en viss upphetsning av att testa en ny trumstock eller pedal… Ja, vi är inte kloka men vi brinner i likhet med er för musik och trummor i synnerhet.

Musiken är det primära men in-strumenten är vår förlängda arm och verktyget som kan förverkliga dessa drömmar. Ibland behöver vi en kick av den sköna balansen i den nya Speed Cobran, som eldar på motivationen att gå till replokalen och öva även om so-len skiner och luften i lokalen är sunkig.Besattheten och hängivenheten är tidlös och den sitter lika djupt i jazzlegenden Pétur ”Island” Öst-lund som den talangfulla och 40 år yngre Mickael ”Walle” Wahl-gren. Ofta infinner sig en känsla

av att man aldrig varit bättre, samtidigt som man upptäcker att det finns så mycket mer att lära.Vår förhoppning är att Crash Drum Magazine kan entusias-mera er kära läsare och hålla besattheten vid liv!

- Per Burström

innehåll

2 crash - TrUmmagasineT

PostadressTelefon

FaxEmail

Hemsida

Ansvarig utgivare

Redaktion

Grafisk formRepro & Tryck

Artist på omslagsbildOmslagsfoto

Crafton Musik AB0303 / 24 60 900303 / 925 21info@crafton.sewww.crafton.se/crash_drum_magazine

Crafton Musik AB Per BurströmAnders Strand Svante BrodinMikael Runnström

MiRu DesignIT Grafiska, KungälvPeter WildoerPeter Olofsson

CRASH-DRUM MAgAzine

Eftertryck helt eller delvis förbjudet utan redaktionens medgivande. Vi reserverar oss för eventuella tryckfel eller fel i tekniska specifikationer.

3crash - magazine

Nummer 3 - Oktober 2011

I vår tidning kommer du att hitta ett an-tal QR-taggar. Taggarna är länkade till diverse film- och ljudklipp. Du använder din smartphone och en QR-applikation på dessa taggar. Applikationen laddar du ner från din appstore. Och där finns även vidare instruktioner hur du använder den.

Vill du ha Crash drum maGaZine

Gratisi brevlådan?

Gå in på www.crafton.se

och registrera dig!

QR-taggaR

4 Reportage Ronald Bruner Jr

6 Närbild Tama Silverstar

8 Aktuellt Nyheter

12 Intervju Morgan Ågren

13 Aktuellt Nyheter

14 Reportage Peter Wildoer

20 Aktuellt Tama Starphonic

22 Intervju Jeppe Sig Nielssen

24 Aktuellt Meinl Classics Custom

26 Intervju Karsten Bagge

28 Närbild Benny Greb

30 Intervju Thomas Eby

32 Tips/Tricks Trumstudio under 10.000:-

36 Reportage Dirk Verbeuren

37 Reportage Adde - Hardcore Superstar

39 Reportage Anders Johansson - Hammerfall

40 Tips/Tricks Designa ditt eget trumskinn

42 Intervju Pétur ”Island” Östlund

44 Tips/Tricks Voicing med Jocke Eklund

46 Intervju Morten Lowe Sörenssen

4 crash - magazine

AKTU

ELLT

5crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

4 crash - magazine 5crash - magazine4 crash - magazine 5crash - magazine4 crash - magazine 5crash - magazine

Hela situationen känns overklig och jag förstår irri-tationen men funderar samtidigt om mannnen hade kommit fram till Zlatans bord och sagt - Ursäkta alla

gillar inte fotboll om sällskapet blivit exalterade över grym-ma mål från VM 1957. Vet inte om Ronald Bruner Jr är bra på fotboll men som trumslagare håller han samma extrema tekniska nivå som Zlatan i fotboll, men Zlatan hade nog inte tagit färjan till Fredrikshamn.

Nåväl, Ronald Bruner Jr kommer från en musikalisk fa-milj där alla spelar eller dansar - My dog plays basketball! säger Ronald med ett leende. Själv började han började spela trummor redan vid 2-års ålder under Ronald Bruner Sr överseende, fadern är förövrigt också professionell trum-slagare.

Dagen innan hade vi en lyckad clinic i Göteborg som möj-ligtvis bara kunde blivit bättre om den stora lokalen varit helt utsåld. Konstigt att inte alla var där?

Ronalds cymbaler hade hittat en egen flygrutt och skulle inte anlända till Landvetter flygplats förrän efter clinicen, men det tycktes inte påverkat Ronald som var på gränsen till oförskämt lugn när han satte upp de inlånade cymba-lerna. Efter clinicen förstod man varför, karl’n behärskar konsten att fånga publikens intresse och uppmärksamhet till hundra procent, uppenbart lika bra timing som i trumspelet.

Ronald gillar utmaningar och förklarar att hans lärare Will Kennedy lärde honom att aldrig bli för bekväm med hur trummorna var placerade. –”Spela med handikapp, flytta cymbaler, ta bort eller lägg till pukor så att du måste hitta nya lösningar så att du kan utrycka dig utan att fastna i

invanda mönster”, hade Will sagt och Ronald tillägger –”Dessutom kan man sitta in på jam utan att bekymra sig om hur trumsetet är uppsatt”.

Trumsetet denna gång var ett Starclassic Maple MP52XZBNS med en extra 18” golvpuka som lät fantas-tiskt när Ronalds tydliga och energifulla spel fyllde lokalen. Stämläget var medium högt så att separationen och spänsten i ljudet blandades med Maple pukornas varma stomljud.

Ronald har slackt bastrumskinn som var relativt dämpad, mer än de medtagna två EQPADS kunde erbjuda så en av eleverna på Hvidtfeldska Gymnasiet fick låna ut sin tjocka tröja som extradämpning. Eleverna inledde förövrigt kväl-len med talangfullt ensemblespel under ledning av Kent Helgesen.

Setet hade en Tama Speed Cobra bastrumpedal som Ro-nald trakterade ohämmat fast det var första gången han spe-lat på Speed Cobra dubbelpedal. Förutom denna hade setet två Starphonic virveltrummor och ett gäng cymbalstaiv.

Ronald stämde upp Starphonic Bubinga virveln i ett högt stämläge med funkig karaktär men som tack vare Bubinga stommen ändå lät fyllig. Till vänster hade han en Starphonic Aluminium som däremot stämdes lågt och dämpades hårt för att få en karaktär av nedpitchad och kort samplat sound.

Till vardags spelar Ronald bland annat med bl.a. Stan-ley Clark och tidigare turnerade han med Marcus Miller…dessa mytomspunna bassister startade sina karriärer innan Ronald var föddes för 28 år sedan. –” Min pappa spelade all sorts musik för mig när han var liten, så jag känner till en massa musik som mina kompisar aldrig hört talas om. Jag

Ronald BRuneR JR – underbarnet med djupa rötter i den musikaliska myllan!

lyssnar ständigt på musik, jag formligen slukar musik och för mig är det en viktig del för att kunna utveckla det musi-kaliska uttrycket och skapa min egen röst. Detsamma gäller mina trummor, det finns en massa bra fabrikat men för mig är det med Tama som jag kan skapa mitt sound. Dessutom så känner jag att relationen till Tama är som en familj, det är inte så att Tama äger mig utan det är en relation med ett givande och tagande”.

Ronald övar flera timmar om dagen och söker som sagt ständigt nya utmaningar. –”Jag måste hålla mig i form och hålla mig på topp så att när jag utmanas av de yngre trum-slagarna, ska dom inte ha en chans”! Bakom Ronalds char-merande leende anar man en stark tävlingsinstinkt. Man kan undra om tävlingsinstinkten är ett måste för man skall nå den tekniska nivå som Ronald har och som gör hans spel så övertygande? Under soundcheck när spelet inte synkar 100% till bakgrunden så är det ändå Ronalds medryckande groove som är facit så att det är bara för den förinspelade bakgrunden att anpassa sig!? Det ligger i linje med Ronalds filosofi, att gå sin egen väg och med oväntade musikaliska infall överaskar lyssnaren.

Hur tänker du när du gör dessa monster fills, räknar du eller…? Undrade en clinic besökare.

-”Jag räknar inte, men jag känner takten som en periodefter all tid som jag övat med klick. Jag rekommenderar er verkligen att lyssna och öva till klick”, fortsätter Ronald och lägger till – ”Så att klicket blir en del av er själva och att perioderna snarare känns än räknas. Man kan säga att man flyttar klicket från den logiska delen av hjärnan till den kreativa och känslomässiga delen”.

Ronald spelar ett kraftfullt och tydligt spel med makalösa enkelslag som tycks ha obegränsad fart och styrka när slags-

Passerar Vinga fyr när vi sitter på färjan på väg till Fredrikshamn. Ronald Bruner Jr har startat upp sin gamla Powerbook och visar grymma videoklipp på Tony Williams. Vågorna tilltar när vi passerar Vinga fyr och de små högtalarna i den gamla Powerbooken låter ansträngda samtidigt som vi blir allt mer högljudda. I ögonvrån note-rar jag att övriga passagerare i Plus Loungen på Stena färjan riktar irriterande blickarna mot vårt bord. De flesta var på var hemåt efter ännu en arbetsdag eller på väg mot ännu en dag på fältet. Till slut knackar någon mig på axeln och säger - Jag vill inte vara oförskämd men…alla gillar inte jazz. Samtidigt piper det till i Ronalds Iphone och det visar sig att Ronald får ett sms från den berömde jazzpianisten Chick Corea.

kurarna dansar över trumsetet. –” Jag har övat en massa rudiments och bland annat en övning där jag spelar snab-ba enkelslag med en hand samtidigt som jag pressar mig att hålla uppe tempot. När inte det går längre växlar jag hand”, förklarar Ronald. Det är en imponerad rytmik och teknik Ronald besitter som nog bara varit provocerande om den inte upplevts som lekfull och med en stor nypa musika-litet. Han har heller inget emot att kallas ”crazy drummer” och han odlar med framgång ryktet som galen musikant.

Ronalds musikaliska energi och karisma är en enorm in-spirationskälla och jag antar att alla clinicbesökare fick en rejäl dos av välbehövlig spellusta i höstrusket.

Dagen efter på clinicen i Århus spelar Ronald ännu bättre. Det är en större lokal med större PA och setet låter ännu bättre, fylligt men med kontrollerad bas och tydlig attack. Ronald är i sitt rätta element när han står på scenen, snacket är avspänt och han svarar eftertänksamt på de frågor publi-ken ställer. Själv tror han att publiken inte bryr sig. En van-lig reaktion hos amerikanska musiker eftersom folk skriker och reagerar mer spontant ”over there”. Efter clinicen vill han inte gå ner och skriva autografer, men med lite övertal-ning kommer han trots allt ner och får mer frågor och beröm än under hela clinicen. Ronald ler och kvällen är räddad.

Efter tre dagar med en galen trumslagare som spelade som en gud men som kom sent till alla överenskomna tider, så var det overkliga livet med världsstjärnan över. Tänk han fick SMS från Chick Corea medan vi satt och pratade…själv fick jag precis ett sms om att repet på söndagen var inställt.

- Per Burström

rePOrTage: rOnaLD BrUner Jr

Trumset från clinic i Danmark

REPO

RTAG

E

REPO

RTAG

E

7crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

6 crash - magazine 76 crash - magazine crash - magazinecrash - magazine

Under årens gång har jag packat upp en massa trumset och trots det blir man som ett barn när man sprättar upp kartongerna, känner doften av lack och svedan

efter de vassa häftklamren som rispat handens ovansida, ni vet där huden är så tunn och där droppnålen på hospitalet brukar sättas in uuhh!!!

Det första som slår mig är att stommarna är proffsigt fa-sade och att de sex tunna björklaminaten håller jämn och hög kvalitet. Trummans insida är behandlad i en amber ny-ans som ger stommen en pondus som man normalt bara hit-tar hos exklusiva trummor. Även insidan av bastrummans stämsarg är behandlad på samma sätt och bryter snyggt mot trumsetets brunsvarta finish.

Två varianterSilverstar finns i två varianter, testets Silverstar Custom

i lackerad SFBKMM –finish översatt ”Sanslöst Fin Borde Kosta Mycket Mer”. Samt en klädd variant som kort och gott heter Silverstar. De separata stämhusen har vissa likhe-ter med Starclassic men är något kantigare. Setet har pres-sade stämsargar av triple flanged hoop, vilket innebär att Silverstar inte ärvt Starcast pukupphängning från Superstar utan är av traditionell rims typ som fästs i stämskruvarna. Strulet med stämskruvar som ska hållas på plats när skin-nen monteras har jag som stolt ägare av diverse Starclassic set förskonats ifrån de senaste åren. Skall man säga något snällt så är rimsen ovanligt tajta och snygga för att vara av denna typ. Sedan får man inte glömma prislappen på setet

även om Silverstar kammat hem höga poäng på hög finish av SFBKMM-typ.

Apropå prislapp så motsvarar inte skinnen trummornas potential. Powercraft skinnen som följer med setet låter förvånansvärt bra men det kanske beror mer på stommens ljudkvalitet än skinnet. Slagskinnet får finna sig att bli re-sonansskinn medan vita Evans G1 skinn monteras på slag-sidan. Sa jag att pukorna är 12”x8” respektive golvpukan 14”x14”? Så är det och virveln är 14”x5”.

Kärnfullt soundMed skinnen monterade, laborerar jag med olika stäm-

lägen och blir positivt överraskad över den kärnfulla och runda attacken med en touch av lufsig vintage sound i det låga stämläget. I högt stämläge är ljudet kontrollerat med kort kärnfullt sound. Plötsligt har jag glömt prislappen och ställer högre krav på setet, nu vill jag komma igång och spela! De medföljande bastrumskinnen åker på och jag be-undrar det vita frontskinnet med sin gula patina, medan de gummibussade gjutna stämhakarna kramar stämsargarna.

Roadpro stativSilverstar levereras med Tamas topp serie Road Pro, sam-

ma stativpaket som Starclassic men med en Iron Cobra Jr istället för den dubbelt så dyra Iron Cobra. Onödigt bra kan man tycka även om alla lär uppskatta stativen när dom väl placerats på scenen eller i replokalen mellan affischerna på In Flames och Metallica. Den ena förövrigt signerad! Road

Pro stativ levereras även med de större seten i Silverstar- serien och där passar dom som hand i handske.

Bastrumpedalen fästs på en liten BD-höjare så att pedal-klubban träffar strax över skinnets centrum eller i centrum för den som så önskar. Frontskinnet är i detta läge medium högt stämt medan slagskinnet är lågt stämt, samma stämre-cept används till pukorna medan virvelns skinn får ombytta roller med högt stämt underskinn och medium lågt slag-skinn. Doktorns recept ger i detta fall ett förvånansvärt stort sound så länge man inte ligger kvar med bastrumklubban på skinnet. Ett sound som John Bonham fans med lätt tinnitus skulle uppskatta. Ett litet set med stort ljud!

Mer soundEfter jag tröttnat eller rättare sagt min högerfot tröttnat på

att spela Led Zeppelins ”Immigrant Song”, byter jag bas-trumskinn till Evans EMAD Coated, fortfarande lågt stämt och plötsligt byter setet decennium. Steve Gadds hologram kunde skönjas i rummets minst upplysta vrå eller var det Dave Weckl? Att döma av spelet som hördes in till grannlo-kalen var ingen av dessa herrar på besök, men musikaliska människor kunde tyda fragment av några fillins som min hjärna försökte övertyga nervsystemet att utföra. Det lät ovanligt bra eftersom den runda men tydliga attacken hjälp-te till här och där men… näe det var definitivt inte Steve Gadd som spelade. Evans Clear EC2 skinn hade fusionerat setet ytterligare och kanske…

Tittar jag i spegeln så tänker jag mer på Peter Erskine, så trummorna stäms upp och setet uppför sig mer som det ser ut, det vill säga härlig jazzig dunk i bastrumman och percus-siva pukor som även svarar på softa dubbelslag.

Testet har hittills varit att testa ljudmöjligheterna i Sil-verstar setet med 18” bastrumma. Hade min högerfot va-rit uthålligare och John Bonham varit min husgud hade jag naturligtvis valt ett större set. Silverstar finns i lösvikt upp till 24”x18” storlek och pukor från 8” till 18”. Steve Gadd wannabee’s kan med förkärlek kolla på seten med 20” bas-kagge. Coverbands gigen kanske blir bäst med 22”-seten. Burgundi Red Sparkle med 10” pukan i garderoben och 12” plus 14” och 16” på golvet förgyller de flesta scener, även i huvudstaden.

SammanfattningÄr detta allt man behöver frågar en vän av ordning ef-

ter att ha läst denna köpta test. Självfallet inte men tar man med prislappen i domslutet så är Silverstar en klar vinnare. Många set i denna prisklass ser bra ut men stommarna säger något annat och saknar brett ljudspektra.

Hosta upp lite mer pengar och investera i en Starphonic så får du ett set som även platsar i de fina salongerna eller de råaste klubbar om man så önskar. Testet visar att även Jazz-setet fungerar i fler spelsituationer. Lättroddat Clubkit eller situationer där karaktären men inte volymen av stort sound efterfrågas. Vi lånade ut setet till den eminente Karsten Bagge vid några konserter och Ola Johansson använde setet på turné med ett Queen Tribute band, som fyllde Lisebergs-hallen två kvällar i rad, båda var förvånade över den goda kvalitén och soundet men allra mest förvånade över priset.

- Per Burström

Tama SilverSTarSilverstar är den nya Tama serien som skall bringa lycka och framgång till trumslagaren med den

något mindre plånboken. Framför mig står två kartonger innehållande ett Jazz-set i Dark Mocha Fade. Hämta en kopp kaffe och sätt dig till ro medan jag går ner på lagret och hämtar stativpaketet så att vi kan nörda. Frågan är, vad har set runt 10.000 spänn att erbjuda?

Silverstar/Silverstar Custom VK/VL50S5-delars shellpack • Bastrumma 20” x 18” • Hängpuka 10”x 8” och 12” x 09” • Golvpuka 14” x 12” • Virvel 14” x 5,5”Hardware: Roadpro • HS70WN Virvelstativ • HC72WN Cym-balstativ • HC73BWN Cymbalstativ med bom • H75WN Hi-hat stativ • HP300 Bastrumpedal

Silverstar/Silverstar Custom VK/VL52KS5-delars shellpack • Bastrumma 22” x 18” • Hängpuka 10”x 8” och 12” x 09” • Golvpuka 16” x 14” • Virvel 14” x 5,5”Hardware: Roadpro • HS70WN Virvelstativ • HC72WN Cym-balstativ • HC73BWN Cymbalstativ med bom • H75WN Hi-hat stativ • HP300 Bastrumpedal

Silverstar/Silverstar Custom VK/VL62S6-delars shellpack • Bastrumma 22” x 18” • Hängpuka 10”x 8” och 12” x 09” • Golvpuka 14” x 12” och 16” x 14” • Virvel 14” x 5,5” Hardware: Roadpro • HS70WN Virvelstativ • HC72WN Cymbalstativ • HC73BWN Cymbalstativ med bom • H75WN Hi-hat stativ • HP300 Bastrumpedal.

FLEr SILvErSTAr SETuPSVK48JS - VBg

nÄrBiLD: Tama siLVersTarNÄ

RBIL

D

8 crash - magazine

AKTU

ELLT

9crash - magazine

AKTU

ELLT

aKTUeLLT: nYheTer FrÅn meinLAK

TUEL

TT

BYZANCE B16MH – Medium 16” hihat

Tillslut kom den, Byzance 16” hihat! Stor-leken har betydelse! Med en bred och mu-sikalisk spännvidd med ett mjukt och varmt sound, utan att stocksoundet från hihaten blir för ”såsig”. Det halvöppna hihat-soun-det är trots hihatens storlek kontrollerad och

snyggt! Fotsoundet har ett bra och tydligt ”chick” sound. Det halvöppna soundet är trots hihatens storlek mycket kontrol-lerat. Perfekt för dig som vill ha ett varmt, mörkt och stort hihat sound!

BYZANCE DARK B15DAH – Dark HiHat 15”

Med en mörk och mustig karaktär och en relativt kort sus-tian, är denna hihat mycket tydlig och distinkt! Man får det feta hihatsoundet från 15” storleken men tydligheten och at-tacken från en 14” .

BYZANCE B22DAR – Dark Ride 22”

Både sound och utseende går hand i hand med denna cym-bal! Precis som övriga cymbaler i DARK serien låter cym-balen mörkt och rått! Soundet är tydligt och relativ ”tickigt” men med en mörk karaktär! Den är precis som alla andra Byzance serier tillverkad i B20 legering. Dark serien är som synes inte svarvad utan hamrad för att få sitt utseende och sound!

BYZANCE VINTAGE TRASH CRASHES B16TRC & B18TRC

Vintage Trash Crasharna är designade och framtagna tillsammans med Benny Greb. Precis som cymbalerna i SAND-serien är de sandblästrade. Det tillsammans med de ”utskurna” hålen i cymbalen gör att soun-det blir kort och ”trashigt”. Precis som öv-

riga cymbaler som Greb har haft något med att göra låter de mycket musikaliskt och kommer passa in i flera olika musi-kaliska genrer!

M-SERIES MS85BMeinl har tagit fram en Bell i M-Serien. Som gör det möj-

ligt att få fram ett naturtroget och ett rent ”bellsound”. Fung-erar både som ”extra klocka” till ride cymbalen såväl som ett extra sound i cymbalsetupen! Oavsett om du spelar snabba ”blastbeats” och vill ha ett igenomträngande ”bellsound” el-ler om du är percussionist och söker efter fler sound kom-mer denna vara perfekt! Storleken är 8,5” och är gjord i B20 legering

Meinl firar 60 år i branschen. Från att vara ett litet enmansföretag, där Roland Meinl själv svarvade cymbalerna, har företaget idag vuxit till en av dom stora och mest aktiva aktö-rerna i branschen. Här kan du läsa om deras nyaste och hetaste cymbaler!

nyheter från Meinl

MEINL BYZANCE 20” ETHC – Extra Thin Hammered Crash

Precis som man kan tyda på cymbalens namn är denna crash extremt lätt och tunn med stora hammarslag. Det gör att crashen får ett mörkt, mjukt och trashigt sound med en perfekt sustain. Söker du en mörk och stor crash är detta en riktig ”killer”! Den

kommer även fungera som en perfekt mörk och mjuk ride i de mer softa jazzsammanhangen.

SOUNDCASTER THIN CRASHES SF16TC & SF18TC

Soundcaster Fusion familjen har fått tillök-ning utav två stycken Thin Crashar i storle-karna 16” samt 18”. Hybriden där tunt möter tjockt i serien blir extra intressant med dessa två tunna nykomlingar. Soundet är öppet och stort med relativt kort sustain. En bra all-

round crash som kommer fungera i flera sammanhang.

10 crash - magazine

AKTU

ELLT

11crash - magazine

AKTU

ELLT

aKTUeLLT: nYheTer

MEINL FD7KA – KANJIRALåt dig häpnas och inspireras

av denna lilla skönhet, Kanjira! Kanjira-trumman härstammar från södra delarna av Indien. Med sitt stämbara getskinn och två stycken jinglar känner man igen soundet från andra indiska trummor. Tonhöjden kan ändras med ”bänd”-teknik med fingret under skinnet så man får en varierad ton och sound. Fantastiska sound och komplexa rytmer (möjligheter…) gör att denna nykomling kan bli en hit för alla handtrumentusiaster.

TAMPERIO TP06AB-M Vad händer om man korsar en trä Tamborim med en

Tamburin? Jo då föds en TAMPEIRO! Trä Tamborimen har för-ädlats med tre stycken tamburin jinglar för

att få ett nytt och spän-nande sound! Den kan

användas i såväl trad. Tam-borim spel som till nya egna

musikaliska idéer!

HIHAT TAMBURINER - HTHH1BK, HTHH2BK

Klassisk hihat-tamburin med nickelbleck finns både i en dubbelradig samt enkelradig variant. Med robust kon-struktion och oklanderligt sound passar dessa in i dagens musikaliska klimat.FOOT TAMBURINE - FJS2S-BK

En liten halvmånetamburin med kardborreband som enkelt fästes längst fram på foten. Fottamburi-nen lämpar sig perfekt till CAJON spel så som till trumslagaren som får nya sound idéer! Montera på fottamburinen och börja utfors-

ka möjligheterna!

SAMBA – BRASILIANSKT TIMBA, REBOLO och TANTAM har utökats i SAM-

BA sortimentet: Dessa instrument används i battucada (sambaorkestrar). Nytt i sortimentet är även NAPA skinn, (NAPA skinn är ett material som kan liknas med en elas-tisk vaxduk) som dels finns som lösa skinn samt att de är monterade från start på bl a REBOLO och TANTAM.

nyheter • nyheter • nyheter • nyheter

Medveten mångfald i Tamburin djungelnTittar man i Meinls digra Percussionkatalog, så hittar

man en uppsjö tamburiner i olika form och med olika egenskaper. Det blir inte begripligt varför de gjort så många förrän man provar de olika modellerna och upp-täcker alla nyanser. Kärnan i soundet är vilken typ av jinglarna även kallade bleck, som tamburinen har. Meinl har fem varianter gjorda av Nikkel, Brass, Aluminium, Hammered Steel och Hammered Brass. De hamrade blecken har lägre volym och ett skirare och mer mång-fasetterat ljud. Andra aspekter på tamburiner är vikt och form samt ramens material.

Jag stötte ihop med vår erfarne studioräv och Tama endorser Christer Jansson. Han stod och testade tam-buriner och trots att han har ett gäng tamburiner i studion så sökte han efter fler sound. Med ökad medvetenhet kommer uppenbart fler nyanser in i bilden. Jag frågade Christer vad han tyckte om Meinl Compact Tamburiner och fick en lång utläggning om var de respektive tam-burin blecket skulle passa in. ”De trekantiga blecken har mindre energi och det är bra för mickarna eftersom de hatar tamburiner. Dessutom blir inte accenterna på två-fyran så starka. Ibland måste man dra ned accen-terna vid mix för att de blir för dominanta” förklarar Christer. Fler aspekter framkom bl.a. fördelen att ha så olika sound förpackade i samma form.”Vill man behålla samma groove men ändra soundet kan det vara bökigt att spela versen med gammal ståltamburin och spela re-frängen med en halvmåne tamburin”.

Christer spelande in tre olika Compact Tambourines åt oss i sin studio med en Colef 4038 bandmikrofon med samma gain och avstånd till mikrofonen lyssna till re-sultatet nedan.

Meinl Compact Tamburine

Nikkel CTA2-BK

Meinl Superdry Compact Tamburine Steel CSTA2S-BK

Meinl Superdry Compact Tamburine Brass CSTA2B-BK

Uppdaterad Iron Cobra har aldrig varit bättre! Den smått legendariska Iron Cobra har trots stora framgångar med Tama Speed Cobra,

inte förpassats till museum som en av de mest sålda bastrumpedaler. Tama visar med den fjärde uppdateringen att gamlingen ”is still going strong”. Uppdateringen be-

står av en stabilare fotplatta med kraftigare gods och lager vid infästningen med hälplattan samt en slätare yta för ”slide spelteknik”. Dessutom har Iron Cobran

fått samma typ av högklassiga lager och lager hus som på Speed Cobra. Vid en första provspelning känns pedalen smidigare i rörelsen än tidigare och

jag tror inte det bara beror på att min egen Iron Cobra är 12 år, snarare beror smidigheten på de nya lagren. Hur som helst så känns det som

att Iron Cobran har sin plats i Tamas utbud, som en variant för de som föredrar en kortare fotplatta än Speed Cobrans ”long

board”. Personligen har jag blivit frälst i Speed Cobran men att spela på nya Iron Cobran känns som att träffa en gammal polare som mognat men som ändå har samma temperament när det hettar till.

CAMCO –HP35BLegenden kommer till-

baks! Få pedaler har varit så mytomspunna….trots att det är över 10 år sedan den försvann ur produk-tion är den fortfarande ett begrepp hos trumslagare! Tama har gjort en nyutgåva på den klassiska CAMCO pedalen HP35B, med exakt samma detaljer som origi-nalet. Med sin enkla utväx-ling och lätta känsla kom-mer CAMCO pedalen även kunna tillfredställa dagens krav. Pedalen lev. med bag.

Meinl FX PEDAL Ett helt percussion kit i en liten låda med pedal! Från

klassiska till moderna percussion sound! Kommer vara en dröm för såväl alla trubadurer som vill kompa sig själ-va till congastjärnan som vill ha extra sound till sin set up! FX10 är Meinl första steg in i den digitala världen! Lådan innehåller tio ljud som man styr med foten. Ljud: Kickbass, Cyberkick, Tribalkick, Straight Tamborine, Claves, Handclap, Dry Cowbell, Straight Cabasa , Dou-ble Cabasa

12 crash - magazine

AKTU

ELLT

13crash - magazine

AKTU

ELLT

aKTUeLLT: nYheTer

12 crash - magazine

Vi delar samma hemstad, Umeå och även om jag har några fler år på nacken så är Morgan Ågrens musikaliska bana lika lång och fram-

för allt betydligt mer framgångsrik. Mitt band Clark Kent var visserligen på turné men Jämtland var det längsta vi kom innan jag flyttade från staden. Mor-gan å sin sida har spelat med Frank Zappa m.fl. och har världsrykte med spelkompisen och till lika under-barnet Mats Öberg. Detta rykte gav tillsammans med Modern Drummer Festival spelning sådan genom-slag att Morgan valdes av Moder Drummers läsare till världens bästa Fusion trumslagare förra året. Vi träffades i samband med att Morgan börjat använda Jamhub och då såg jag att killen från Hagaskolan hade blivit en halvmeter längre sedan senast vi möt-tes vid en spelning i gymnastikhallen.

Var det surrealistiskt att bli framröstad som bästa Fusion Drummer i Modern Drummers readers poll?

- ”Jo, med tanke på att man bor i fel land och inte spe-lar i kända band. Nästan samtliga på den där listan brukar vara Amerikaner trots allt, och spela i rätt så kända band. Dom är nog lite patriotiska där borta också. Men inte den-na gång! Det var kul och oväntat så klart! Youtube är nog förklaringen till att folk känner till vad jag gör. Klippet med Fredrik Thordendal och mig från mina fina UR program har över 1.5 millioner views till exempel.”

Du har jobbat med Mats Öberg sedan moppeåldern och

Mats å Morgan känns lika bekvämt i munnen bland era fans som Lennon/McCartny är för Per Gessle. Är er relation som ett gammalt äktenskap eller pirrar det fortfarande i den mu-sikaliska nerven? Har ni något på gång?

- ”Fördelarna med att kunna läsa ens tankar finns ju. Men samtidigt behöver man också överraskas och inte bara kun-na förutse vad den andra kommer att göra när man spelar.

Precis som i en vanlig relation kvinna och man, man behö-ver överraskas och hitta nya vägar Jag koncentrerar mig på solo projekt nu (Batterie Deluxe) hur som helst.

Det blir ett annat stuk på Batterie Deluxe än det som jag och Mats brukar göra. Mera "beats" och mindre toner och harmonier på något sätt. Jag lyssnar en hel del på electro-nica, också. Så det blir en slags hybrid av allt som snurrar i huvudet. Sen så kommer nya Mats/Morgan CD's också. Plus återutgivningar av gamla CD's, via Cuneiform Re-cords i USA.”

Förutom Batterie Deluxe har du några andra projekt på

gång?- ”En CD med Bill Laswell och Raoul Björkenheim som

kommer i Oktober. En annan CD med Trey Gunn (King Crimson) och Henry Kaiser är på gång och ett pop projekt från Frankrike som heter Peelgreems. En CD med Phil El-ter (också Fransman).

Och till sist en CD med ett Belgiskt band som heter Kings Of Belgium. Den är min favvo av ovan nämnda, tror jag.”

Hur kom det sig att du fick upp intresset för JamHub, den

är ju främst utvecklad som tyst replokal? - ”Det föll sig helt naturligt i och med att man alltid ve-

lat kunna styra volymen på ens lyssning opåverkat av alla andras volymer. Jamhub passar perfekt in i min lilla studio

där den fungerar som monitorsystem med hög volym för den som behöver det. Dess-utom är Jamhub portabelt så man kan an-vända den live och styra nivåerna själv för ex. loopar och klick. Kanon grej!”

- Per Burström

Jamhub och världens bästa morgan ågren!

INTE

RVJU

M-Cymbag - Nörderi med praktiska poäng

Meinl har tagit upp M-Cymbag i sortimentet och erbju-der set i standard storlekar och en massa storlekar i lös-vikt. Vid en första titt ställer man sig frågan om det finns behov eller om det är en onödig pryl för nördar. Eftersom man tillhör den senare gruppen så hittar man snabbt för-delar och användningsområden, här är några argument.

Ingen vill ha fett eller smuts på cymbalerna och med M-Cymbag kan man hantera cymbalerna utan att behöva ta på dem. Bagen är slitsad och har hål i centrum vilket gör den lätt att trä på medan cymbalen sitter på stativet. Det innebär också att bagen skyddar cymbalen och fung-erar även i ett hårt case med centrumbult. Har man trum-setet uppsatt så låter man med fördel M-Cymbag skydda cymbalerna från damm och andra luftpartiklar.

Puresound Custom Pro - Tajt sejarljud med funkiga bieffekter!

Vi har alla haft problem med ovälkommet rassel från sejarmattan, den eländiga mattan lever sitt eget liv och flörtar med basregistret från den inte ont anande bassis-ten eller gifter sig med den intensiva 10” pukan. Ofta får man gilla läget eller i värsta fall dra åt sejarspännaren så att mer eller mindre av virveltrummans fylliga ljud går förlorat.

Puresound har uppmärksammat detta och presenterar en serie sejarmattor under namnet Custom Pro som skall lösa problemen. De nya mattorna har en betydligt min-dre anläggningsyta mot sejarskinnet och fördelar trycket så att sejarmattan inte dämpar skinnet lika mycket som traditionella sejarmattor gör när mattan är hårt åtdragen.

Systemet fungerar utmärkt och Puresound Custom Pro kan spännas väldigt hårt utan att bottenregistret dör eller att sejarsvaret går förlorat. En positiv bieffekt är att spök-slagen blir tydligare och att sejarljudet får en torr funkig torrhet när sejarmattan är hårt åtdragen.

Det är superlätt att skifta sejarmatta eftersom sejarban-den är av en ny typ som håller sejarmattan på plats med sprintar. Det blir därigenom enkelt att byta skinn, efter-som banden bara behöver justeras vid första montering. Banden och sprintarna passar alla Custom Pro mattor så att man snabbt kan skifta matta och därigenom byta se-jarljud beroende på hur rumsakustiken är på det aktuella spelstället.

Custom Pro finns i nuläget i två varianter med sejare av stål för brillians respektive mässing för ett varmare och fylligare ljud. Två bredder med 20 strängar eller 24 strängar erbjuds för 13” respektive 14” virveltrummor.

Vi gläds åt den nya och betydligt lägre prisbilden som

gör det möjligt för oss trumslagare att ha flera sejarmat-tor och därigenom flera exklusiva sound utan att bli rui-nerade. Tidigare i höstas sänktes även priserna på Pure-sound Custom och Blasters.

D’Addario ny ägare av Promark Sedan årskiftet är D’Addario Co ny ägare av Promark.

D’Addario har genom åren växt från att varit en förstklas-sig strängtillverkare till att bli ett mer komplett företag inom tillbehörsmarknaden. Promark blir den starka och saknade länken i kedjan bestående av Evans, Puresound, HQ m.fl. Man kan notera att resurserna som tillförs inte kommer från riskkapitalister med kortsiktiga mål utan från ett familjeföretag drivet av ett genuint intresse för produkterna och med ett unikt tekniskt kunnande inom tillverkning och produktion. Förutom detta har VD’n Rick Drum tidigare arbetat på Vic Firth och höga mål är uppsatta, så framtiden ser ljus ut för det hängivna gänget kring Promark.

nyheter • nyheter • nyheter • nyheter

14 crash - magazine

AKTU

ELLT

15crash - magazine

REPO

RTAG

E

14 crash - magazine

Copyright © Peter Wildoer

R L R L R L R L R L R L R L R L

Play this with your hands.

Feet exercise, singles

Peter Wildoer

Play with your feet together with hands above.

A 1 A 2

A 3 A 4

A 5 A 6

A 7 A 8

B 1 B 2

B 3 B 4

B 5 B 6

B 7 B 8

James LaBrie – Static impulse. Peter både spelar trummor och sköter

skriksång på plattan.

Peter Wildoer

- Audition i Drömlandet

Torsdagen 9 september läste jag Mike Portnoys Face-bookinlägg att han slutat i Dream Theater. Min fru sa genast och utan någon större eftertanke, ”Då lär väl James LaBrie, sångaren, fråga dig om du vill spela med Dream Theater?”.Själv tänkte jag att det kanske skulle finnas en mikrosko-

pisk chans även om det lät osannolikt. Tre dagar senare, den 11 september och innan en spelning med Darkane i Frankrike, fick jag ett mail av James där han undrade om jag var sugen på att provspela med dem. Chockerande att det faktiskt blev som min fru sa!

Cubase-projektet på The dance of eternity. De färgade delarna överst i bilden visar alla olika delar, den blå linjen längst ned med svarta prickar på visar de olika tempobytena och ovanför linjen i det grå fältet visar alla svarta streck de olika taktarterna.

Peters fotövning för kontroll, hastighet och uthållighet. Övningen är en va-riant av George Kollias 16-week workout. En bra och givande övning som bör spelas varje dag för att öka kontrollen med spel på dubbelpedal/dubbla bastrummor. Man övar de tre olika teknikerna med vristspel på trettioandre-delsnoterna, vrist och ben på sextondelsnoterna och ben på åttondelsnoterna. Obs, börja långsamt då tanken är att du skall spela hela övningen från början till slut i samma tempo. Bör absolut övas till metronom!

Entrén till S.I.R. Studios

En av deras lastbilar som används till att köra ut backline till alla turnéer de hyr ut till

Nu kanske ni undrar varför just jag fick detta mail? Då får vi dra tillbaka klockan till en kväll i bör-jan av 2010 när jag fick ett samtal av en viss Matt

Guillory, keyboardist i James LaBries soloband. Han job-bade med låtar till James nya soloplatta och undrade om jag var intresserad av att spela trummorna. Jaha, det låter ju som en hyvens uppgift, tänkte jag och tackade ja. Normalt rör jag mig i de lite hårdare delarna av metal-svängen, som fast medlem i Darkane och tidigare med Pestilen-ce, Old Man’s Child m.fl.. Vad många däre-mot inte känner till är att jag även har spelat mycket andra genrer. Denna gång skulle jag ta vid efter Mike Mangini, en mycket respekte-rad trummis, lärare och DVD-instruktör, som hade spelat på James tre första soloskivor. Med andra ord var det allt annat än ett ”blå-bär” jag ersatte, utan snarare en förebild! Plat-tan ”Static Impulse” spelades in i mars 2010 och släpptes senare samma år. Min medver-kan där har verkligen öppnat dörrar för mig.

James var alltså väl förtrogen med mitt trum-spel vilket föranledde att han nu kontaktade mig igen (jag sjunger också skriksång och growl på plattan och har ju på sätt och vis sjungit duett med herr LaBrie vilket är lite galet i sig). Jag visste också att dom andra medlemmarna i Dream Theater gillade ”Static Impulse” väldigt mycket. Både John Petrucci (gitarrist) och Mike Portnoy hade mailat mig att de gillade plattan och mitt trumspel. Bara det var ju sjukt coolt men jag blev ändå helt chockad av James mail och det faktum att Dream Theater diskuterade mig som ersättare för Mike i bandet.

Strategi och plan En vecka senare fick jag mail av deras manager med detal-

jerna kring provspelningen och veta att den skulle äga rum en månad senare. Två dagar därpå fick jag veta vilka tre låtar som skulle spelas och en länk för nedladdning. Låtarna var ’The spirit carries on’, ’A nightmare to remember’ och ’The dance of eternity’. Jag hade hört ett par av dom tidigare och insåg omedelbart att den nästkommande månaden skulle be-

stå av övande, övande och lite mer övande. Att låtarna kräver en hel del jobb att planka och lära sig förstår den som är bekant med dom.

’The spirit carries on’ är en 6/8-ballad och inte tekniskt svår men jag förstod att de ville kolla känsla, timing och musikalitet, vilket ju är självklart och kanske en av dom absolut viktigaste delarna. Dom andra två låtarna är av en helt annan karaktär och väldigt mycket mer att sätta sig in i: ’A nightmare to remem-ber’ är 16 minuter och består av flera olika delar, tempon och taktarter. ’The dance of

eternity’ på 6 minuter och 13 sekunder består av konstanta taktbyten, taktarter och nya delar efter varandra. M.a.o så långt ifrån en vanlig låtstruktur man kan komma. Faktum är att jag själv mest skrattade efter första genomlyssningen och tanken på hur skulle jag finna tid att först plocka ut vad herr Portnoy spelar, lära mig det och kunna allt utantill. Det skulle krävas ett konstant lyssnade all vaken och ledig tid. Tid som inte fanns eftersom jag oftast har annat att göra, inte minst som heltidanställd trum- och mattelärare på Mega Musik gymnasieskola i Helsingborg!

Någon sorts strategi och plan för hur jag skulle gå tillväga var nödvändig. Först och främst in med de tre låtarna i min iPod för att kunna lyssna till och från jobbet och alla spon-tana tillfällen. Jag visste också att Mike Portnoy släppt de senaste Dream Theater-plattorna på eget bolag med separata spår för alla instrument. På det viset skapade jag en version av ’A nightmare to remember’ utan trummor att spela till. Jag hittade också en version av ’The dance of eternity’ ut-ann trummor på nätet. Jag ser väldigt stora fördelar med att spela låtar utan originaltrummorna då man själv måste ”styra skutan”. Givetvis är det bra att inledningsvis spela till origi-nalversionen för att höra att man plockar ut rätt. I dag är ju också Youtube ett fantastiskt verktyg. Där fann jag ett klipp när Portnoy spelar hela ’The dance of eternity’ i en studio. I ett annat klipp går han igenom slutet av samma låt som i princip växlar taktart varje takt. Jag kände igen klippen och har DVD:n som klippen var tagna från, ”Mike Portnoy – Li-quid Drum Theater”. Det finns också live-versioner på alla låtarna vilket var till stor hjälp. För att följa och få grepp om låtarna insåg jag att en skriftlig analys, med taktarter och vissa noter, av varje låt behövdes. John Petrucci har släppt alla Dream Theater-album som notböcker där alla låtstruk-turer fanns vilket sparade mig mycket arbete. Dessutom fick jag en inblick i hur bandet tolkade de olika taktarterna, något som skiljer sig från hur jag ser och hör det. Jag la också in de tre låtarna i Cubase och datorn för att kunna ”loopa” spe-cifika delar och lyssna bit för bit. Det visade sig att Dream Theater uppenbarligen aldrig spelat in till klick. Tempot går upp och ned allt som oftast. Det tog mig minst en hel dag att få rätt på detta men det var det absolut värt. Nu var det bara till att börja öva från takt ett!

Övning och hemlighetsmakeriTillsammans med Mickael ”Walle” Wahlgren, en f.d. elev,

fantastisk trumslagare och mycket god vän, la jag upp ett schema som bestod av 15 minuter uppvärmning och en tim-me teknikövning för både händer och fötter. Även hastighet och uthållighet övades upp och framförallt i fötterna. Res-terande tid gick till att plocka och jobba med låtarna. Med tanke på att jag hade fyra veckor på mig fick det max ta en vecka per låt. Sista veckan skulle ägnas åt att spela alla tre låtarna tills dom satt i muskelminnet. Det var lika bra att ta tjuren vid hornen och börja med den tekniskt sett svåraste låten,’The dance of eternity’. När jag satt där och plockade ut dom första fyra takterna av låten, lyssnade om och om igen, och sakta börja lära mig vad som hände, kändes slut-målet att kunna spela nästan 30 minuter musik av den riktigt progressiva metal-skolan nästan övermäktigt! Sakta men sä-kert jobbade jag mig genom låten och efter två helger och en veckas övande på kvällar efter jobb ”satt” den. Därefter kom det långa opuset ’A nightmare to remember’, en hår-dare låt med mer dubbla bastrummor som passar mitt spel ganska bra. Inte så teknisk svår men absolut en mastodontlåt att sätta tänderna i!

Sista låten, ”The spirit carries on”, med mestadels rakt 6/8-trumspel och betydligt ”smakfullare” trumspel är helt annorlunda! Här fick jag jobba mycket hårt med timing och placering av bastrumman för att få det riktigt tight och svängigt.

Den sista veckan spelade jag låtarna om och om igen för att verkligen nöta in dem. Blotta tanken på att spela låtarna med Dream Theater en vecka senare gjorde mig sjukt ner-

rePOrTage: PeTer WiLDOer - aUDiTiOn i DrÖmLanDeTRE

PORT

AGE

Foto

: Pet

er O

lofs

son

16 crash - magazine 17crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

17crash magazine

Virgil Donati och Peter. Av Peters leende att döma verkar han ju minst sagt glad.

Trots nervositet är ju en stadig frukost alltid på sin plats!

Ombyggnad av trumset som filmades och trumtekniker till hands.

Peter tillsammans med Dream Theater efter provspelningen.

När jag vaknade på dagen D den 20 oktober visste inte nervositeten några gränser. Min provspelning var inte förrän klockan sex på kvällen och trots försök till annan sysselsätt-ning hade jag svårt att fokusera. Två timmar innan värmde jag upp och spelade igenom alla låtar på hotellrummet.

Vi tog en taxi bort till S.I.R. och möttes av managern Frank och hans fru Marjorie. Två mycket trevliga människor som jag hade haft regelbunden kontakt med inför detta och dom tog varmt emot oss. På väg in träffade jag Aquiles Priester. Vi småpratade lite om hur galet allt detta var och upptäckte att vi nog är ganska lika och vi har kontakt sedan dess. Väl inne i den gigantiska ”replokalen” hälsade jag på alla i ban-det, filmteamet på c:a åtta personer, alla tekniker och några representanter för dom olika fabrikat Dream Theater-killarna är sponsrade med. Allt som allt var där c:a 20 personer i lo-kalen och alla tittade på mig, kändes det som. Välkomnandet var väldigt varmt, alla var mycket trevliga och det skojades ganska friskt. Killarna i bandet sa att även dom var nervösa och att det hela var en helt ny situation eftersom dom spelat tillsammans med Mike i 25 år. Jag var sist ut och dom var ganska slitna efter att redan ha kört igenom allt med sex an-dra trummisar före mig, haft möte efter varje provspelning och dessutom andra möten med bl.a. skivbolaget angående allt runtomkring det att Mike hade slutat.

Dom undrade om jag ville ha något att äta från den grymt stora buffén. Jag är verkligen en storätare och brukar skämt-samt säga att min favoritmat är ”Ät vad du orkar-buffé” men det var omöjligt att tänka på mat just i den stunden. I stället började jag bygga om trumsetet och anpassa det till mig. Det fanns en trumtekniker till hands som hjälpte mig. Hela tiden filmade någon vad jag gjorde och jag småpratade med kil-larna i bandet under tiden. Något som gjorde att nervositeten släppte allteftersom. När trumsetet var i ordning skulle alla in ear-system ställas in och ljudnivåer in i inspelningssys-temet. Allt skulle filmas och spelas in professionellt. John Petrucci började spela något, jag hakade på och vi jammade i bortåt en tio minuter.

Efter det blev det lite lättsamt prat och lite justeringar på vår lyssning och sen ytterligare ett jam. Härligt! Här satt jag och jammade med Dream Theater! Killarna var på strålande humör och vi skämtade en hel del och det var underbart att stämningen var så uppsluppen. Den mesta nervositeten var borta. Jag frågade om de ville spela de tre låtarna i någon speciell ordning och Petrucci sa att de ville köra ’A nightma-re to remember’ först följt av ’The dance of eternity’ och sist ’The spirit carries on’. Det kändes fantastiskt att köra igång med ett fett intro, och att få spela med levande musiker efter all övning till bakgrundsfiler. Vi körde låten rakt igenom och det kändes väldigt bra. Petrucci bekräftade känslan och sa att han gillade ”draget” i mitt spel samt att mina fötter var fan-tastiska. Ni kan ju förstå att jag blev glad! Frank, managern, frågade om jag ville ha lite mer vatten och placerade några flaskor bredvid mig samtidigt som han viskade ”You fucking nailed it Peter”.

’The dance of eternity’ satt också. Vi synkade mycket bra trots att vi aldrig spelat ihop tidigare eller det faktum att lå-ten inte är lätt att spela med någon även om man repat hårt! Lite allmänt jubel och applåder bröt ut i lokalen. Killarna i bandet kom fram och gjorde ”high five” med mig. Jag var helt euforisk vid det här laget!

vös. Till saken hör att jag då också visste vilka andra som skulle provspela och ordningen. En lista med namn som fick mig att gapskratta och sätta mig ner när jag såg den. Här fanns några av mina absolut största förebilder. Trummisar som tillhör absoluta världseliten och kan flytta gränsen för vad som är möjligt att göra på ett trumset vad gäller teknik, hastighet och koordination.

Så här såg listan ut:October 18th: Mike Mangini: 2pm, Derek Roddy: 6pmOctober 19th: Thomas Lang: 10am, Virgil Donati: 6pmOctober 20th: Marco Minneman: 10am, Aquiles Priester: 2pm, Peter Wildoer: 6pm

Jag var mycket väl förtrogen med alla trummisarna utom Aquiles Priester. När jag kollade upp honom på Youtube visade det sig att han är ett metal-monster av högsta klass. Givetvis! Så det var lilla jag från Glumslöv i Skåne och sex världsberömda trollkarlar på trummor som alla, med undan-tag för Aquiles, spelat på anrika Modern Drummer Festival .

Jag var alltså en riktigt ”underdog” på kortet. Nu lät jag mig givetvis inte nedslås av det utan skrev ut listan och hängde på väggen. Tänk att jag var på samma lista som dem, fantastiskt! Det hela blev ännu coolare eftersom provspel-ningen skulle äga rum på klassiska S.I.R. (Studio Instrument Rentals) i New York. Tala om att jag hade fjärilar i magen och hade extremt svårt att tänka på annat än just provspel-ningen precis hela tiden.

Det hela förvärrades av att jag absolut inte fick berätta om den för någon. För att ta ledigt från jobbet en vecka så kräv-des därför en bra ursäkt. Det var väl inte det svåraste men det

går ca 140 musikesteter på gymnasiet som inget fick veta. Många av dem Dream Theater fans, som vet att jag spelar på James senaste platta, vilka frågat mig upprepade gånger om jag fått erbjudande att ta över efter Portnoy. Jag har å det bestämdaste nekat till detta! Sen skall vi inte tala om alla på Facebook som skrivit till mig. Fatta att jag egentligen bara vill skrika ut det till alla! Jag höll på att spricka!

En annan sak att ta i beaktning är Mike Portnoys status, en levande trumlegend med trogna fans som har inspirerat tio-tusentals unga trummisar till att börja spela trummor! Även om chansen att just jag skulle få giget med Dream Theater var mikroskopisk så fanns det hela tiden i bakhuvudet att det skulle bli en väldigt väldigt stor uppgift att fylla tom-rummet efter Portnoy. Han är en stor personlighet och en riktig ”entertainer” och fansen kommer att ställa stora krav på efterträdaren!

ProvspelningenSöndagen 17 oktober bar det av till New York. En resa man

inte gör varje dag så min fru och jag stannade hela veckan och passade på att turista samtidigt. Jag hade med mig öv-ningsplatta och pedaler för att kunna hålla tekniken uppe under dom tre dagarna fram tills min provspelning. Någon vecka tidigare hade jag kontaktat Virgil Donati, en av mina absolut största förebilder, och frågat om vi på något sätt kun-de träffas. På tisdagen ringde han och undrade om jag ville komma ner till hans rum för att snacka lite. Hur maxat var inte det! Vi spenderade nästan två timmar tillsammans innan hans provspelning. Jag fick en chans att fråga honom om massor av saker jag velat veta. Otroligt inspirerande!

Jag var i sjunde himlen och bara det kändes allena värt re-san och allt jobb.

rePOrTage: PeTer WiLDOer - aUDiTiOn i DrÖmLanDeTRE

PORT

AGE

18 crash - magazine

AKTU

ELLT

19crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

18 crash - magazine 19crash - magazine

Sist ut var ’The spirit carries on’ och nu gällde det att kom-ma ner i varv efter två mycket intensiva låtar följda av ohäm-mad lycka. Efter piano- och sångintrot kändes det gott att bara få lira lite vanligt trumkomp utan några sjuka taktarter.

Även denna låt fortlöpte helt enligt planen och i slutet dan-sade till och med Marjorie, managerns fru, vilket var ganska kul. Jordan Rudess (keyboard) sa att ”vi kunde stått på scen i dag och kört dessa låtar och varit sjukt nöjda”. Ett bra betyg! Jag var helt enkelt mycket glad och nöjd.

Nu sa Petrucci att de skulle göra ett test och prova lite nya saker på mig. – Bli inte nervös, fortsatte han och förklarade att det var ganska svåra prylar. Jordan presenterade sin idé först. Det var något i stil med en takt 7/8 följt av 3/4, 5/8 och till sist 7/16. Varannan runda var det 5/16 sista takten i stäl-let. Samtidigt lirade han något rytmiskt och tonalt helt galet, i alla fall i mina öron just då.

Stundtals kände jag mig helt ställd men efter ett tag fick jag trots allt grepp om det en aning och vi körde runt och testade lite idéer. Petrucci hade också en idé, något enklare men fortfarande svår med udda taktarter och annat skoj. Vi jammade loss ganska rejält samtidigt som Petrucci lirade lite solo. Avslutningsvis filmades det en intervju med bandet, managern och mig där vi pratade igenom själva provspel-ningen. Dom ställde frågor om mer personliga saker och kände mig på pulsen. Jag fick höra att dom var mycket nöjda med min insats och vi hade riktigt kul faktiskt. När min fru och jag åkte tillbaka till hotellet var det med en otrolig lätt-nad att allt faktiskt var över. Jag hade redan sagt till bandet att oavsett vem de väljer så kände jag mig som en otroligt lyckligt lottad vinnare att fått vara en del av allt detta, att få spela med mina idoler! Vad mer kunde jag begära!

SlutordEn knapp månad efter provspelningen fick jag beskedet att

jag inte fått platsen i Dream Theater. Det kom inte som en överraskning. Jag vet ju hur duktiga dom andra trummi-sarna är. Dessutom bor jag i en annan världsdel och hade varit tvungen att sticka ut enormt mycket. Något jag san-nolikt inte gjorde bland dessa trumgiganter. Jag känner mig ändå som en vinnare och är glad och hedrad över att hamnat på samma lista. Jag har fortfarande kontakt med dom andra trumslagarna.

Summa summarum vill jag bara säga, tappa aldrig dröm-men och ge inte upp. Vem vet vad som döljer sig runt hörnet?

I mitt fall blev ju 2010 ett oväntat men fantastiskt år. Jag vill tacka Teddy Möller (F.K.Ü. & Loch Vosotk) som tipsade Matt Guillory om mig för att spela på James LaBries platta. Utan hans tips hade inte något av detta inträffat.

Stay Metal! Peter Wildoer

Peter är aktuell med Darkane-DVDn ’Layers of Live’ .

rePOrTage: PeTer WiLDOer - aUDiTiOn i DrÖmLanDeT

Peter tracking Static Impulse

Peter Wildoers hemsida

Walle Wahlgren är en up-coming trumslagare som redan gjort intryck. Walle är med i Roine Stoltz Agents of Mercy som ef-

ter turnén i USA spelade in den tredje CD. Sedan i somras har Walle spelat på ett Silverstar set upphottat med en Starphonic PST146 ett set som använ-des vid detta videoklipp som inspelades i Darkane's studio. Walle har också gjort några uppskattade clinics för Tama och vi är inte förvånade eftersom Walle har så mycket talang och kunskap trots sin ringa ålder.

Av copyrightskäl kan vi inte länka till Peters Dream Theater audition men du hittar det materialet på youtube.com.

20 crash - magazine 21crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

”

21crash - magazine

Man kan tycka att det finns tillräckligt med vir-veltrummor på marknaden, men för en nörd som undertecknad och många av er som just nu läser detta kan man aldrig få nog!

Starphonic har som sagt ett antal features och den mest unika är stämsargen, Grooved Hoop, som är en pressad sarg med en kant där de små stämhakarna greppar. Skinn-byten blir lätt som en plätt men innovationen påverkar även soundet. En vanlig pres-sad stämsarg har sin svagaste punkt vid hålen för stämskruvarna tillika samma ställe där trycket från stämskruvarna är som störst. Därför har många tillverkare sargar med tjock-are gods på virveltrumman. Stabila sargar ger fast botten-register men det finns vissa fördelar med tunna sargar som öppnare klang och rundare rimshot. Grooved hoop är något tunnare än traditionella sargar men är samtidigt, tack vare sin form, väldigt stabila. Sammantaget ger det både spänst i de lägre registren och musikaliska övertoner med bra svar även vid svagare spel.

Cherry WoodUnder våren kom Tama ut med två modeller i bergränsad

upplaga, s.k. Limited Edition, PCH146 Cherry Wood (körs-bärsträ) och PST146 Steel i Black Chrome finish. I likhet med alla Starphonic är måtten 14”x6”.

Körsbärsträ är väldigt hårt och varje laminat är bara en

halv mm tjock så de tolv lagren bildar en kärnfull stomme på endast 6 mm. Finishen är suverän och den matta ytan ut-strålar värme och trygghet likt farmors sidebord med godis-skålen. Låter den hälften så bra som geléhallonen smakade på den tiden, ja då...

Redan direkt ur kartongen visar PCH146 potential med bra kärna i mellanregistret och helt naturligt drar jag upp

skinnet för att ytterligare utforska topp och mellanregistret. Starphonic levereras med Evans G1 Coated respektive Hazy 300 sejarskinn och jag balanserar slag-

skinnet genom att stämma samma ton vid varje stämskruv. Inte överdrivet eftersom det är vik-

tigare att skinnet är balanserat och kan vibrera fritt än att det är exakt samma ton vid varje stämskruv. Genom att lyssna på skinnet en bit in från sargen hörs den fundamentala tonen bättre.

I stämhaken sitter en packning av gummi som bromsar stämskruven så att den inte vibrerar och lossnar. Ju högre stämläge ju högre tryck mot stämskruven. Senare visar det sig att Starphonic håller stämläget väldigt bra, stämskru-varna hade ingen tendens till att lossna trots intensivt spel med kantslag.

Starclassic Limited Cherry Wood visar sig trivas i höga stämlägen och imponerar med bra svar i sejarmattan även när skinnet stäms stenhårt. I det läget är soundet sanslöst funkigt med kort men stor kärna. Jag testade virveln på en

tama starphoniC

Tama Starphonic virveltrummor har allt sedan premiären för några år sedan etablerat sig i finrummet. Då fanns fyra modeller med stomme av Maple, Bubinga, Brass eller Aluminium, allihop med distinkt karaktär och spän-nande tekniska lösningar som inte bara är gimmicks utan innovationer som direkt påverkar sound och hante-ring. Sedan premiären har ett antal spännande Limited modeller dykt upp. Här tittar vi närmare på Limited Steel i Black Chrome och Cherry Wood.

storbandsspelning i en relativt torr lokal och PCH146 gick igenom ljudbilden på ett snyggt sätt. Personligen tycker jag att låga stämlägen fungerade bra men att det framför allt var i medium och höga stämlagen som denna limited virvel briljerar.

Limited Steel PST146Det mest förvånande med Steel PST146 är nog priset!

Priset på gatan ligger under 4000:- och det måste närmast

anses som ett hån mot de övriga medlemmarna i Starphonic familjen. Så vad har PST146 att komma med?

Stålstommen är 1mm tjock och har finish i Black Chrome som tillsammans med de kromade stämhusen ger en snygg look. När ögat fått sitt lystmäte började jag att laborera med olika stämlägen och konstaterar snabbt att PST146 har många ”sweetspots” och i likhet med övriga Starphonic vir-veltrummor musikaliskt skönsjungande övertoner. PST146 har en ljudkaraktär som placerar den mellan syskonen med stomme av Mässing respektive Aluminium. Den först-nämnda är kraftfullare medan Aluminium virveln har något rundare torrare klang. Super Sensitive sejarmattan levererar snyggt sejarljud med tydlig topp och fylligt bottenregister .

Testade PST146 både på rep och gig som gav mersmak. Högt stämd fick den en torr klang med kontrollerade över-toner med ett snyggt ”pop” och tajt kantslag. I lågt eller me-dium stämläge blir PST 146 mer livfull och fylligare även vid softare spel utan att bli trött eller ointressant

Sammanfattningsvis Starphonic Cherry Wood- PCH146 har en grymt funkig

karaktär med kärnfullt ”pop” som ger beatet ett bra driv. Det unika är att sejarmattan får blanda sig i leken även när slag-skinnet är väldigt högt stämt. I det läget låter PCH146 inte som en timbale utan som en virveltrumma där spökslagen får briljans från sejarmattan.

Steel PST146 är mer neutral än PCH146 och platsar i en mängd olika sammanhang, sejarsvaret är ypperligt och övertonerna finns där men är under kontroll. Vill man ha mer volym så byter man till en grövre sejarmatta typ Pure-sound Blaster eller Tama MS20SN14C. Då växer ”hornen” och stämman blir grövre för den som så önskar. Räcker inte det så rekommenderar jag dig att kolla in Starphonic Brass som har lite mer output.

Starphonic-familjen har fått tillökning och det ryktas om ytterligare versioner, så glädjen kommer fortsatt vara obe-gränsad även om upplagan i vissa fall är begränsad.

- Per Buström

-Obegränsad glädje i begränsad upplaga!

nÄrBiLD: Tama sTarPhOnicNÄ

RBIL

D

Låter den hälften så bra som geléhallonen smakade på den

tiden, ja då...

22 crash - magazine

INTE

RVJU

23crash - magazine

IN

TERV

JU

Ni skriver musiken tillsammans, kan du kort beskri-va hur det går till?

-”Det mesta av materialet skriver vi tillsammans, ofta har Claus vår gitarrist eller jag några idéer som vi utgår ifrån och arbetar vidare med i bandet. Vi har alla våra roller. Claus till exempel är bra på det hårdare ma-terialet medan Niels, bassisten, är som vår kapten som styr skeppet. Han har förresten gjort förproduktionen på den nya plattan. Själv bidrar jag mest med det melodiska och spelar även keybord på en del av materialet. Efter Iphone och Ipad kom har det blivit lättare ochvi kan göra mer själva i replokalen.”

Var spelade ni in nya plattan?-”Gitarrer, bas och sång spelades in

i vår studio men alla trummor spelades in i Sörens och Car-park North’s studio Yderlandet på Amager i Köpenhamn”

Arbetade ni mycket med trumljudet, är det mycket sound-replacment eller är det Tama Bubinga-setet man hör på in-spelningen?

-”Vi arbetade en hel del med trumljudet på den här plat-tan. På Euphoria så spelade vi in en hel del själva och då var vi rätt gröna på det området. Det blev inte gjort helt ordentligt så på den plattan fick vi använda en del sound-replacement. Dessutom spelade vi in låtarna en i taget så vi fick så att säga börja om för varje låt. Sedan dess har vi spelat in en mängd demos och lärt oss mer om hantverket. Dessutom har jag blivit bättre på att stämma trummorna, man skall känna sitt trumset för att få det att låta optimalt.

Vad det gäller soundreplacement så har Jacob Hansen stor erfarenhet av att mixa tung musik. Därför har han en tendens att göra soundreplacement mer än vad jag själv skulle gjort. Jag är ett stort fan av Abe Cunningham, Danny Carey, Josh Freese och Dave Grohl och jag gillar inte för hårt och komprimerat trumljud. Därför valde jag Tama

Starclassic Bubinga som är det enda set som jag spelat på som låter akustiskt som om det är inspelat och mixat. Det

är så mycket ljud i dom att det i stort sätt inte finns behov av soundreplacement, jag har till exempel aldrig gjort sound-replacement på pukorna, dom låter helt suveränt bra. Jag har också nyss köpt en Starphonic Brass som låter grymt så det är på ett sätt en skam att vi använt en del replacement på virveln. Men den hörs eftersom replacementen är som en extra krydda.”

Vilka skinn har du på trumsetet?-”Jag har använt Evans G2 skinn som

slagskinn på pukorna och bastrumman har jag haft GMAD respektive ett RE-MAD resonant skinn. På virveln labore-rade jag mellan Power Center Rev Dot,

Genera Dry och HD.”

Du har en setup med Meinl cymbaler är det dessa du hade på inspelningen?

-”Jag är väldigt nöjd med min Meinl cymbalsetup som i huvudsak består av MB20. Sedan förra plattan har jag fått en deal med Meinl och det var en ”Dream come true” för mig. Min 15”-hihat är på samma gång våldsam och mjuk. Crasharna är lagom skitiga och 24”-riden har tydlig attack och snygg sustain. Har också en del GenX effektcymbaler och en Soundcaster Custom som skär snyggt genom gitarr-väggen. Jag märker stor skillnad på cymballjudet på den nya plattan jämfört med den gamla.”

Vi önskar Jeppe lycka till och väntar på singeln som kom-mer ut i augusti. Nya CD’n ”Feeding The Beast” kommer i oktober som förväntas att öppna fler dörrar för det ambi-tiösa kollektivet Surfact.

-Per Burström

Det danska bandet Surfact knockade mig med låten Absolutly Shameless från 2008. Rytmik i gränslandet mellan rock/pop/metal som kändes spännande i ett fack där man ofta hittar standard-låtar man hört förr. Nu har det gått några år och bandet kommer med en ny platta inspelad av sam-ma team, producent Sören Balser och Jacob Hansen på mix och mastering. Jeppe Sig Nielsen som är trumslagare i bandet, medlem sedan 2005, spelar en viktig roll i bandets sound och låtskrivande. Vi vill förstås veta mera om instrument, inspelningen och låtskrivande.

Jeppe i Surfact

-Dansk intelligent pop meD tungt sounD!

inTerVJU: JePPe sig nieLsen

Surfact: ”Feeding the Beast” Kommer i oktober

24 crash - magazine 25crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

25crash - magazine

Vad är då skillnaden från denna nya serie och den redan så populära Classics-cymbalen? Den stora skillnaden från den tidigare Classics är att Custom

är gjord i brilliant finish, blank och högpolerad! Cymbalen görs i den redan så framgångsrika B10-lege-

ringen, (som normalt görs i betydligt dyrare cymbalserier) till skillnad från den vanliga Classics som är gjord i B8-legering. Vad innebär då detta? B10-legeringen innebär att cymbalen är gjord i 90 % koppar och 10 % tenn. B8-lege-ring har istället 92 % koppar och 8 % tenn. B10-legering gör så att cymbalsoundet får en ljus och klar klang samt tyd-lig och fyllig ton, allt för att klara det moderna trumspelet.

Så upp till bevis efter detta tekniska ”mumbojumbo”-snack! Hur låter de? Vilka storlekar finns de i och vilka sammanhang passar de i?

CrashesDet finns ett digert utbud av crashar i serien (från 14” till

20”-crashar) – allt från spröd och snabb 14” crash till den så maffiga och fylliga 20”-crashen. Det anmärkningsvärda är att de mindre crashcymbalerna har ett mycket öppet och rikt sound trots dess storlek! 14”-crashen är ett måste om man är ute efter ett snabbt och klart crashsound! Man har även valt att tillverka crasharna i två olika tjocklekar, Powerful och Medium, för att tillfredställa allas behov! Medium kommer passa bra i de flesta allround sammanhang medans Power-ful-crasharna således har lite mer output i sig och kommer låta allra bäst när det behövs mer volym!

De större crasharna, 18”-20”-crasharna har ett tydligt och fylligt sound med en attack som också kommer att fungera bra som ”mangelcrash”/crashride !

Rides Ride-cymbalerna finns i en 20” medium modell samt en

powerful modell i storlekarna 20” och 22”. Man får med alla modeller ett mycket bra stock sound, pga av sin klara och destinkta karaktär i cymbalen . Med sin tydliga och ljusa attack bör dessa vara perfekta vare sig du spelar Speed Me-tal eller om bara vill ha ett tydligt och distinkt Ridesound i din cymbalsetup! Klockan har ett tydligt klocksound utan att låta för ”skrällig”. Ridesoundet som finns i serien känns igen från flera klassiska rockalbum!

Är du ute efter ett tajt och klart/ljust Ridesound med ett tydligt stocksound kommer Classics Custom Ride cymba-lerna vare en hit för dig!

HihatsHihat-locken finns i storlekarna 14” och 15”. 14”-hihaten

finns både i en medium modell samt en powerful modell, 15” kommer i medium. Hihaten låter precis som man vill att en hihat ska låta i denna genré; Tydlig, med bra attack och med ett oklanderligt chipsound från fotspelet! Som halvöp-pen blev 14” powerful-hihaten en riktig ”killer”! Classics Custom hihatcymbalerna har alla chanser att bli en klassiker utan att kosta en förmögenhet!

SplasharSplasharna finns i storlekarna 8”, 10” och 12”. 8”och 10”

låter i mina öron som riktiga dyrgripar! Man känner igen soundet från de mer dyrare modellerna! De låter exakt som splash ska låta – snabbt, kort och rappt! 12”-splashen har något längre ton och kan till och med användas som liten crash!

ChinasSvagheten i ”mellanpriscymbalsträsket” brukar ju vara

China cymbalerna – hårda, gälla, klånkiga och alldeles för ljusa osv. Så hur klarar då Classics Customs Chinas detta svåra test…? Faktiskt helt perfekt! Detta var för mig den stora överraskningen i hela serien! Den har en något mju-kare och rundare ”veck” än andra Chinas i denna prisklass. 18”-chinan låter mjuk och trashig. Den har ett mörk sound vilket gör att den kommer kunna användas i flera olika sam-manhang! Söker du ett trashigt och mörkt sound så kan den-na vara något för dig. 16”-chinan har samma egenskaper som 18”-chinan men har, som sig bör med tanke på dess storlek, något mer attack och ljusare klang!

CymbalsetClassics Custom kommer även i ett cymbalset. Cymbalse-

tet består utav 16” Medium Crash, 20” Medium Ride, 14” Medium Hihat, setet levereras med ett stabilt Hardcase som gör det möjligt att sticka ut på turné på en gång!

SammanfattningSammanfattningsvis är Meinl Classics Custom med sin

unika B10 legering en perfekt allroundcymbal som är an-vändbar i flera olika genrer, vare sig det är i ett mer allround sammanhang eller i en mer volym krävande situation, utan att i någon av fallen förlora sin musikaliska kvalitet! Med sin brillianta finish och professionella sound ser och låter den ut som vilken dyr cymbal som helst, men har ett pris som gör att man kan utöka sin cymbal-setup utan att man måste pantsätta hela sin virveltrumkollektion!

- Anders Strand

meinl Classics Custom– det fokuserade Cymbalsoundet!

Det var med stor spänning vi i vintras åkte ner till Meinlfabriken i Gutenstetten i södra Tyskland för att bl.a kolla in och lyssna på Meinls nyheter för 2011. Bland alla nyheter fanns den nya cymbal serien Classics Custom som gjorde oss mer än nyfikna! Som den upplysta Crashläsare och Meinlkän-nare du är så tänker du kanske vadå nya Classics? Den finns ju redan! Ja, den redan så etablerade Meinl Classics har ju funnits en tid, nu är det dags för dess storebror CLASSICS CUSTOM att göra entré! Willkommen in der familie Classics Custom!

CLaSSICS CUStOM finns i följande modeller:

SpLaSHES8” CC8S-B10” CC10S-B12” CC12S-B

...................................................................................................CHInaS16” CC16CH-B18” CC18CH-B

...................................................................................................HIHatSMedium14” CC14MH-B15” CC15MH-BPowerful14” CC14PH-B

...................................................................................................CRaSHESMedium14” CC14MC-B16” CC16MC-B17” CC17MC-B18” CC18MC-BPowerful16” CC16PC-B18” CC18PC-B20” CC20PC-B

...................................................................................................RIDESMedium20” CC20MR-BPowerful20” CC20PR-B22” CC22PR-B

...................................................................................................CYMBaLSEtCC-141620M 16” medium Crash14” medium Hihat20” medium Ride inkl. prof. hardcase

Undertecknad av artikeln vid besök i Meinl fabriken! Här testas den så populära B22SAR – Sand Ride.

NÄRB

ILD

nÄrBiLD - meinL cLassics cUsTOm

NÄRB

ILD

26 crash - magazine

AKTU

ELLT

27crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

26 crash - magazine 27crash - magazine

Du har skrivit all musik till KB Project-”Enfant Terrific”, hur kommer låtarna till?

- Oftast skriver jag vid pianot, men idén kan ha uppstått var som helst , på tåget, på gatan, medan jag lyssnar på en platta, eller vid trummorna. Det kan vara en melodi eller basgroove som jag omgående skriver ned, därefter jobbar jag vidare på idén vid pianot både musikteoretiskt och på gehör. Det är ett samspel där jag så att säga intellektuali-serar vad jag hör och där musikteorin understöder gehöret. Dessutom kan jag via datorn få ut musiken på noter. Jag har alltid med mig min bärbara Mac och jag använder mig mycket av Sibelius (notprogram). Det har bl.a. den stora fördelen att jag kan höra bitar “playback”, som kanske är för avancerade så att jag inte kan spela det i “real time” på pianot.

Även om trumspelet är suveränt så känns inte ”Enfant

Terrific” som en typisk trumplatta där kompositionerna lig-ger som en bakgrund för trumfillins, har du haft musikalisk utbildning även på piano?

- När jag gick på Musikkonservatoriet i Köpenhamn fick jag undervisning i piano samt teori och arrangering. Men jag måste tyvärr erkänna att jag inte är så bra att spela fritt på pianot. Detta är något jag hoppas kunna arbeta mer med, eftersom jag är övertygad om att det kan bli ett star-kare kompositionsredskap för mig och vara till stor nytta

när jag undervisar.Det skulle naturligtvis också vara kul att spela bättre pia-

no för egen del, men jag har absolut inga ambitioner om att uppträda offentligt med det!

Har du arrangerat musiken eller har arrangemangen vuxit

fram med dina medmusikanter?- Jag har skrivit alla arrangemang, men det är klart att

mina väldigt kompetenta medmusiker också kommit med inputs och idéer som jag själv inte tänkt på. Det kan vara förslag till annan harmonisering eller att vi kommer över-ens om att upprepa eller hoppa över vissa delar på ett annat sätt än vad jag tänkte från början.

Var det självklart att spela in med dessa musiker?- Ja, Per, Henrik och Thomas är den ultimativa gruppen

för denna musik. De är alla väldigt professionella, krea-tiva och musikaliskt känsliga. Dessutom lyssnar dom och sätter sig in i vad kompositören (jag) avser med materialet samtidigt som de låter deras musikaliska personlighet lysa igenom. Vi känner varandra väl och är samspelta eftersom vi spelat mycket tillsammans. Det gör förstås att vi har ett bra flyt och dessutom visste jag att vi skulle ha kul under hela processen!

Du har flera storlekar av Tama Starclassic Maple vilka an-

Jag mötte Karsten Bagge i samband med en clinic i Köpenhamn för några år sedan och fick snabbt klart för mig att Karsten har breda musikaliska rötter. Det är det i och för sig många som har, men ofta saknas handlingskraft att driva igenom projekt. Karsten tycks förutom kunnande också ha denna förmåga. Så förutom frilansjobben i storband, smågrupper och duo’s så komponerar han musik till sitt egna projekt: KB Project.

I KB Project spelar även de etablerade musikaliska vännerna, Thomas Fonnesbæk på bas, gitarristen Per Gade samt Henrik Gunde på piano. Musiken är komponerad av Karsten men är ingen typisk trumplatta utan en musika-lisk CD där kompositionen har huvudrollen och där de instrumentella insatser förlöser musiken med en mogen-het som aldrig känns menlös utan fräsch och inspirerande.

Karsten lånade ett Tama Silverstar Jazzkit under en norrlands turné och vi fick en pratstund i Sundsvall när Karsten spelade med Kristian Jørgensen Quartet featuring Andreas Öberg.

vändes vid inspelningen?- I de flesta sammanhang spelar jag på ett set som be-

står av 18x14 bastrumma, 14x14 golvpuka, 12x8 hängpuka och antingen 5.5x14 eller 6x14 virvel.I studion använde jag dessutom en extra 16x16 golvtom och en 5.5x10 effektvirvel - bägge placerade på min vänstra sida, dvs. till vänster för hihaten. Det kan bl.a. höras på numret “Sir Rafa” på cd’n.

Hur stämmer du trummorna? - Trummorna är högt stämda, men inte ex-

tremt högt. Generellt stämmer jag i kvartar mellan hängpuka, golvpuka och bastrumma. På det sättet undviker jag en bestämd tona-litet i trummorna, så jag inte sitter med ett set som stämmer i t.ex. E medan alla andra spelar i Eb! Bottenskinnet på pukorna stäm-mer jag i samma pitch som slagskinnet eller högre, beroende på vilken klang jag önskar. Virveln stämmer jag mer individuellt på käns-la och intuition, men den är oftast trumsetets högst stämda trumma. Jag är väldigt glad för min Starphonic Maple vir-vel. Den har en djup botten och kropp och har mycket varmt ljud. Dessutom är den vacker! Jag skulle gärna se att Tama kommer med ett helt set i Starphonic serien.

Hur skall CD’n distribueras?- Albumet kom på vårvintern och kan lätt köpas på min

hemsida www.karstenbagge.dk. Jag har gjort min egen la-bel, “ConFun Music”, som är relaterat till min första CD som co-leader: BaggeSchack “ConFidently Uncertain”. Den utkommer på Dansk Musiker Forbunds bolag: Gate-way. Enfant Terrific kan i princip skaffas hem till alla skivaf-färer, men eftersom det blir allt färre skivaffärer och många

av dem bara tar hem de “säkra” nyheterna, så räknar jag inte med att den automatisk kommer att stå på hyllorna i speciellt många butiker. Men förutom på min hemsida kan man hitta den som download på bl.a. iTunes.

Det är dags för kvällens konsert så vi får av-sluta intervjun men jag sitter kvar och lyssnar till bandet som spelar i Franska Hotkvintettens skola med fantastiskt spel. Silverstar setet låter suveränt i händerna på Karsten, som spelar ele-

gant och blänker till med några musikaliska solon där hans goda teknik och stilkänsla får brilliera. Den månghövdade publiken i Sundsvall stortrivs.

- Per BurströmKARSTEN BAGGE - DANSK MUSIKALISK HANDLINGSKRAFT

inTerVJU: KarsTen BaggeIN

TERV

JU

INTE

RVJU

28 crash - magazine

AKTU

ELLT

29crash - magazine

NÄRB

ILD

28 crash - magazine

Benny Greb, som är född i den tyska staden Augsburg 1980, har redan en karriär inom trumvärlden som får oss andra trumslagare att häpna! Eller vad sägs om

att vid fyllda 30 redan ha spelat på de stora prestigefulla trumfestivalerna runt om i världen, haft egna clinics, gett ut instruktions-DVD:s och soloskivor, turnerat och anlitats för sessions/studioinspelningar? ”And the list goes on!”

Benny Greb är kanske för den breda massan mest är känd som en ”så’n där” clinic-trumslagare, men med en musika-litet och mognad som får många erfarna teknikmonster att baxna! Har du möjlighet så kolla in hans spel på exempel-vis youtube – du kommer då snabbt att inse att han besit-ter mer än bara ekvilibristisk teknik! Du kommer även att förstå varför hans ledord är ”Don´t just play drums – make music”! Vare sig Benny spelar ett komplext groove eller solo så är det alltid med musikalitet och sväng!

Hans groove är fet och tung, vilket för tankarna till de stora groove-mästarna, men med delikata finesser som får de flesta av oss att tappa hakan! Benny använder med an-dra ord sin teknik på ett alldeles ypperligt sätt, precis när den behövs, ”inget onödigt jidder” som någon sa! Med den teknik som Benny besitter är det lätt att hamna i en spelstil där tekniken tar över och musiken och själen får stå tillbaka, men herr Greb har lyckats med konststycket att kombinera dessa två världar till en alldeles egen homogen spelstil: the Grebstyle!

Olika övningsmetoderI sin instruktions-DVD ”The Language of Drumming”

(Hudson Music) demonstreras Bennys otroliga musikalitet och talang. Han visar där upp sina olika övningsmetoder, som kan appliceras till såväl den mycket erfarna trumslaga-ren som den som är i början av sin trumkarriär. Att Benny dessutom visar sina koncept med en otrolig musikalitet och humor gör det hela till mycket inspirerande och njutbar stund!

När man lyssnar på Benny kan man ana hans influenser – såsom Vinnie Co-lauita, Dave Weckl, Steve Gadd och Steve Jordan – men hans spel för även tankarna till en rad andra artister och band som Police, Tower of Po-wer, Stewart Copeland, James Brown, The Meters, Chick Corea, David Garibaldi, James Taylor och Paul Simon. Influenserna är, som ni förstår, många! Benny framhäver även sina Meinl-trumpolare, däribland Wolfgang Haffner, Felix Lehrman och Jost Nickel, som en stor inspirations-källa! Trots de många influenserna hör man i hans spel alltid ”hans egen röst”.

För ett par år sedan blev Benny tillfrågad av Meinl att ta fram och designa en egen signatur-Ride; Meinl Byzance Sand Ride (B20SAR). Den tillverkades ursprungligen i 20” storlek, numer finns det även en storebror; Byzance Vinta-ge Sand Ride 22” (B22SAR). Nedan kan du läsa om Bennys och Meinls tankar bakom Sand cymbalerna!

Digra kunskaperÄn så länge har Meinl Byzance Vintage Sand Ride varit

den mest utmanande och svåraste cymbalen för Meinl att tillverka. Det beror till stor del på den komplexa proces-sen av sandblästringen som gör att Sand Ride får just sitt säregna egna sound och utseende! För att få fram just det sound som Benny efterfrågade har Meinl fått använda all sin digra kunskap och erfarenhet när det gäller cymbaltill-verkning. När Sand Ride cymbalen presenterades 2009 blev den omgående en ”snackis” och en rejäl ”hit”! När man ser Bennys demonstrationsvideos av cymbalen så förstår man varför och intrycket av cymbalen förstärks helt klart av att det är just Benny som spelar! Såväl trumslagare som trumtidningar och websidor har lovordat Sand Ride cym-balen. Som en extra fjäder i hatten fick Meinl det presti-gefulla priset m.p.i.a 2010 (ett branschpris för den mest

uppmärksammade produkten i trum-/percussionvärlden). Med all denna positiva feedback och erfarenhet rörande Meinl Sand Ride i bagaget, beslutade sig Meinl för att – med Bennys överinseende – utöka Ride sortimentet i Sand-serien med 22” Sand Ride B22SAR (mer om denna nedan)!

När vi läser om Sand Ride-cymbalen får vi bl.a. följan-de beskrivning: ”Vintageserien är en ny serie som startas

upp med Benny Grebs Sand Ride. Benny ville ha en cymbal som kan crashas men ändå ha

stabilitet och inte vara för mörk så att den fungerar i en rad olika sam-

manhang. Kort sagt en ride som matchar Benny Grebs fantas-

tiska musikalitet.”

Bennys tankar”Det har varit ett

stort privilegium att få ta fram och utveckla min egen signatur-cymbal . Under resans

gång med utvecklingen av cymbalen så lär man

sig och upptäcker vad man egentligen söker för

sound. Hela ’cymbalgänget’ hos Meinl har med dess kunskap

haft en stor del i att hitta just det sound jag sökte efter. Hela den här pro-

cessen har varit en mycket lärorik period för mig som jag är otroligt tacksam för att fått vara en del av!”Detta är Bennys egna ord angående tankarna om den egna

cymbalen. Sand Ride har, som nämnts ovan, den längsta tillverkningsprocessen i förhållande till alla Meinls övri-ga cymbaler, vilket delvis beror på den mer tidskrävande sandblästringen. Den sandblästrade ytan gör att cymbalen får sitt personliga och karaktäristiska sound och en säregen look. Man kan tro att cymbalen tappar mycket av det tonala soundet när man har sandblästrat den, men icke! Cymbalen är också tillverkad så att den är mjuk och crashig ute vid kanten och hårdare ju längre in man kommer mot klockan av cymbalen. Detta gör att cymbalen får en ”crossover-ef-fekt” så man kan både crasha den, samtidigt som den har ett tydligt stocksound när man spelar lite mer traditionellt ride-spel!

Olika musikaliska sammanhangEfter en lång väntan och fler besök än vanligt för Benny

i Meinls fabrik i Gutenstetten, Tyskland, samt tester av ett otal prototyper av cymbalen hade man till slut fått fram den färdiga 20” Sand Ride-cymbalen B20SAR!

”Det känns som vi med denna Ridecymbal har skapat nå-got helt nytt som jag är otroligt stolt att fått vara en del av”, säger Benny Greb.

Ett av Bennys önskemål var att Sand Ride-cymbalen skulle kunna passa in i alla olika musikaliska sammanhang, såväl studio som live, soft likväl som lite mera heavy spel. Han ville kunna använda den som en delikat jazzride ena stunden, för att i nästa ögonblick kunna använda den som en crashride för spel i lite mer hårda sammanhang!

Som ett bevis på att detta verkligen fungerar i praktiken är vår svenska Peter Wildeor som använder 20” Sand Ride

cymbalen i sin cymbal-setup! Han använder cymbalen för att få lite mer, som han själv säger, ”fusion sound” i sin metal set up. Lyssna gärna på hur cymbalen låter när Peter provspelar för Dream Theater (Se artikel på sid. 14).

Meinl och Benny Greb fick ganska omgående förfråg-ningar från olika håll runt om i världen om en 22”-modell i Sandserien. ”Vi pratade om det tillsammans och beslutade oss för att prova att göra en 22”-modell med samma spe-cifikationer som 20”-cymbalen”, säger Benny. När man väl hade hittat fram till den slutgiltiga 22”-modellen var både Meinl och Benny mycket nöjda över och överraskade av resultatet! Man har tagit sound- och look-egenskaperna hos 20”-modellen och applicerat dem på 22”-modellen utan att förlora de egenskaper som Benny efterfrågade! B22SAR-modellen är således något mjukare och mer ”washig” än dess lillebror, vilket innebär att trumslagare som är utefter en mjuk och washig 22”-ride med ett tydligt stocksound kommer att gilla denna här modellen!

På fråga om vilken av modellerna som Benny kommer att använda svarar han:

”Jag kommer att växla fram och tillbaka mellan 20”- och 22”-modellerna i Sandserien, det kommer säkert då och då till och med vara svårt av välja vilken utav dem jag ska an-vända! Men det är fantastiskt att kunna ha välmöjligheten att byta mellan dem inom samma ’soundpallet’. Jag måste säga igen att jag är otroligt tacksam till hela Meinlteamet för utvecklingen av serien och cymbalerna! Jag måste ock-så passa på att tacka alla Meinlfans – 22” Sand Ride är faktiskt en idé från alla er!”

Experimentera med soundUtöver 22” Sand Ride fick Benny för några år sedan

möjligheten att vara med och utveckla sin Trash Hat GX-12/14TH. Detta är en effekt-hihat som kan användas på en rad olika sätt. Det vanligaste är att den används som stängd effekt-hihat som låter trashigt – lite som en ”stackad” china cymbal – kort och skitigt! Precis som Benny vill så kan man exprimentera med de sound och möjligheter som finns med denna!

Bennys förklarar varför han spelar på Meinl med att säga: ”Meinl har en lång och gedigen tradition av cymbaltillverk-ning. Meinls nyfikenhet på nya sound och möjligheter ger mig och alla andra trumslagare nya möjligheter. Jag be-höver både det varma och blöta soundet från Byzance till det mer torra och skitigare från Vintageserien. De moderna stack- och effektsounden finns i Generation X- serien (där Trash Hat ingår)”.

- Anders Strand

Sandride Sandride HiHat

BennY GreB– sand ride – don´t just play the drums – make music!

Vill du veta mer om Benny Greb och höra hans musikaliska trum-spel samt få övrig inspiration kan du kolla in länkarna nedan! Lyssna och njut och inspireras till att öva och spela mera!

Använd din smartphone till länkarna.

nÄrBiLD: BennY greB - sanDriDeNÄ

RBIL

D

30 crash - magazine

AKTU

ELLT

31crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

3130 crash - magazine crash - magazine

D et var mycket musik när jag växte upp hos båda mina föräldrar. Pappa är ju musiker så det var rätt mycket jazz och klassiskt hos honom. Och Beatles

förstås! Vi sjöng ganska ofta med pappa vid pianot också. Hos mamma lyssnade vi på all möjlig musik och där var det en hel del dans också! Jag kommer ihåg att jag gjorde ”klassikern” och slog på kuddar och grytlock. Min morbror är också en musikalisk inspiration. Han spelade i band och jag var ofta och hälsade på honom i Köpenhamn. Vi bru-kade ofta lyssna på plattor, mest Reggae och Hip Hop. Jag spelade piano en kort period när jag var liten men slutade tyvärr, vilket jag såklart ångrar idag. Det var mest trummor vid kommunala musikskolan som gällde. Sen södra Latins musiklinje och därefter ett år på CNSEA i Havanna. Sen dess har jag bara lirat på!

Du spelar både traditionellt spel med band som Calle Real

där du också är sångare, samtidigt som du spelar i diverse pop/rock sammanhang med andra ord rätt olika groove och timing. Hur ser du på timing, tänker du eller förhåller dig på olika sätt beroende genre?

- ”Ja, det är alltid olika, beroende på genre och instru-ment. När jag spelar traditionell son eller modern timba så har ju alla instrument sin speciella uppgift. Vissa ska driva medan andra ska följa. Ungefär som ett fotbollslag, där varje spelare har sin position! När det gäller pop/rock handlar det nästan alltid om att följa. Ibland hjälpa, fylla ut och självklart att ”limma” ihop grooven och kanske vikti-gast av allt, förstå när man inte ska spela;). All sorts musik har sitt eget sväng och som slagverkare handlar det alltid om att anpassa sig. Öppna öron är ett måste!”

Hur ser du på de olika rollerna som sideman kontra front-

man? Förbereder du dig mentalt på samma eller skiljer det sig beroende på din roll?

- ”Det är viktigt att tänka på vem som står i centrum under en liveakt. Jag förväntar mig stöd från mitt band när jag ska fronta precis som jag är noga med att ge stöd åt en annan

sångare/musiker när jag själv är sideman. Mentalt förbere-der jag mig nog lite olika. När jag ska fronta och förbereder mig inför ett gig så har jag en tendens att bli lite ”inåt”. Jag måste vara i ett speciellt tillstånd om jag ska kunna driva en publik. När jag ska spela slagverk så har den största delen av förberedandet redan skett, i replokalen. När det väl närmar sig gig så räcker det oftast med att värma upp och ta en öl.

Thomas säger att han älskar att spela in och att

han haft turen att göra en hel del pålägg i olika stu-diosammanhang.

Hur ser du på din roll i de sammanhang du gör pålägg och skiljer den sig mycket från din roll när du spelar live med trumslagare?

-”Vid liveinspelningar kan jag ju påverka sväng-et så då brukar jag välja att lägga det som på-verkar mest tillsammans med bandet. Det kan vara congas men ofta är kanske en tam-burin eller shaker ett större stöd för bandet. När grunden väl är lagd gäller ju samma sak som när jag blir inkallad för att bara göra pålägg, nämligen att an-passa sig och ”limma” ihop de olika instrumenten. Efter det så kan jag ibland göra mer ”målande” pålägg som till exempel windchimes om det behövs. En annan viktig uppgift är också att förstärka och lyfta arrangemanget som med till exempel shaker på vers och lyfta med tamburin på refräng.”

Vad i musiken lyssnar du

och synkar ihop med?

- ”Det beror ganska mycket på soundet på inspelningen. Ibland passar det bäst att synka med hi-hat, ibland med gi-tarr eller piano. Oftast ligger underdelningen i låten i något eller några instrument och då lyssnar jag på det.

I vilket förhållande lägger du timingen, varierar detta mel-

lan instrument, typ av musik eller vilken trumslagare du spelar med?

- ”Ja det är alltid olika. Självklart anpassar jag mig efter trummisen jag spelar med (om det finns en) men också ef-ter alla som är med i det musikaliska sammanhanget. Alla bidrar ju till timingen. Jag har haft äran att få spela med många fantastiska trummisar som Per Lindvall, Janne Ro-bertsson, Anders Hedlund, Harry Wallin med flera, och jag tror jag spelar olika, beroende på vem jag spelar med. Jag och Harry Wallin (Hoffmaestro, Calle Real) har ju spelat ihop sen vi var 15 år, så vi jobbar nog mycket som ”Ett instrument” när vi spelar, och det är mitt mål när jag spelar live med alla trummisar. Man hjälper varandra, anpassar sig och ger varandra den plats som behövs för att förstärka låten i så stor utsträckning som möjligt. Alla slagverksin-strument behöver också sin egen individuella timing, men man kan väl säga att diskantiga instrument låter ofta bättre lite framför pulsen och basiga lite bakom.”

några speltips, något man skall tänka på som trumsla-gare när man gör percussion pålägg?

-”Det enda tipset jag kan ge är att man måste pro-va sig fram. Om man lägger på ett instrument och det förhöjer låten så är ju allt bra. Men om man läg-ger en shaker och det inte känns bra så pröva med

en annan shaker. Ett annat

inTerVJU: TOmas eBY

sound kan upplevas på ett helt annat sätt. Därför har jag en massa instrument.

På inspelningar är det viktigt att ha många olika sorters shakers och tamburiner så att jag kan hitta det sound som behövs. Ibland ska det vara skitigt, träskigt och grusigt. Ib-land soft, tight och fjäderlätt. Tänk också på att om ska du lägga en snabb 16-dels tamburin på en låt så kanske du behöver orka spela den tre eller fyra gånger i rad. Då är det viktigt att den är lätt! En annan anledning till att jag har så mycket olika saker är att jag älskar instrument.”

Vi lämnar Thomas så att han hinner med flyget till Israel där han skall spela med Calle Real. Han beskriver somma-ren som rätt lugn men skall ändå spela i Norge, Tysk-land m.m. Med artister och band som Timbuktu, Hoff-maestro, Rasmus Fabers Rafa Orchestra. Lugn om

man jämför an-dra somrar, vill säga.

- Per Burström

Thomas Eby har varit Meinl endorser rätt många år och vi har träffats några gånger. Oftast har det blivit i sam-band med någon spelning eller i en paus så jag har inte lärt känna mannen bakom svänget. Jag visste bara att han var supertrevlig och spred glädje på scenen. Till slut kunde vi träffas, denna gång tillsammans med Mario från Meinl i Hotell Malmens foaje. Tiden var begränsad så det var bara att sätta igång med frågorna. Självklart blir första frågan, hur startade din musikaliska resa?

thomas eby: slagverkare med mycket skinn på sin lyra!

INTE

RVJU

Foto

: Mar

cus

Grip

Foto

: Mar

cus

Grip

Foto: Andreas Lönngren Widell

INTE

RVJU

32 crash - magazine

AKTU

ELLT

33crash - magazine

TIPS

/TRI

CKS

Eftersom mina inspelningar används på slutgil-tig produktion så var kravet på hög kvalitet från första början ett måste för mig. Allt för att

kunna matcha en studio med rätt akustik och bra gre-jor. Det blev dyrt men var skoj! Det digitala livet vi lever idag har däremot givit oss helt andra möjligheter att själva bygga en trumstudio utan att det behöver vara speciellt dyrt. Det är enkelt och kräver ingen in-genjörsexamen. Vad som krävs för att få en bra trum-inspelning är i princip mikrofoner, kablar, en dator, ljudkort med preamps och ett par bra hörlurar. Utgå från att du har ett trumset (givetvis) och en dator och du kan få allt det andra för under tiotusen kronor.

Ljudkort och preamps har förenats i samma enhet och pri-serna sjunkit till en själig nivå! Du behöver inte ens köpa ett separat inspelningsprogram eftersom det ofta följer med ljudkorten!

Ljudkort och preampsStandard på ett ljudkort med inbyggda preamps brukar vara

mellan en till åtta ingångar plus lite expansioner. Givetvis finns det ljudkort med ännu större kanalomfång men för att

micka ett normalstort trumset så räcker det gott och väl med 8 kanaler! För en demo eller låtskiss så kla-rar man sig med en kanal! I skivinspelningens tidiga skede hade man ju bara en kanal som skulle räcka till hela orkestern och solister resp. körsångarna turades om att tränga sig fram till mikrofonen. Trots det låter många av dessa inspelningarna fortfarande grymt bra! Däremot måste man vara mer noggrann med grundlju-det ju färre kanaler man använder. Har man särmickat med ett större ljudkort så går det att byta ut ett enskild

ljud som ex.v virvel eller puka genom att trigga eller konver-tera om dom till midifiler. Därefter ersätter man det akustiska ljudet med ett ifrån det digitala biblioteket. Det bästa är givet-vis att alltid ha bra grundljud från början oavsett hur många kanaler du har för ju mer som finns kvar av originalet, desto mer sväng och unikt blir det. Men tekniken finns där och det är många som nyttjar den både inom den stora inspelningsin-dustrin ner till glada demoskapare.

Mikrofoner och placeringAlla ljudtekniker har sina egna åsikter om mikar, och det

finns en uppsjö av varianter för den som vill leta och har

råd, men det kan faktiskt vara svårt idag att höra skillnaden på en budgetmik och en värstingmik. Mikrofonplacering, trumljudet och framförallt trumspe-let är mycket viktigare. Kan du inte spela trummor blir det skit hur bra mikar du än har. Skit in är lika med skit ut! Däremot är det är viktigt att ha rätt typ av mik för respektive trumma. Virvel kräver ex.v. en mik som tål höga ljudtryck, bas-miken tar upp låga register och överhängsmikar för cym-baler ska placeras upp en bit och är som regel känsligare. Att köpa ett färdigt mikrofonpaket för trummor är därför ett bra alterna-tiv. Det är skräddarsytt, enkelt och låter ofta väldigt bra. Har du ett ljudkort med endast en pre-amp är det lämpligt med en rätt placerad stormembransmikrofon.

Vad gäller mikplaceringar så ska man lyssna sig fram. Där det låter bra är det förmodligen bra. Några grundtips är att ju mer miken riktas mot mitten av trumman dessto mer anslag och mindre ton får man (bild 1 och 2). En vanlig position för överhängsmikarna är en så kallad X/Y riktning. Den ger lite mer ”kärna” av hela setet och inte bara cymbaler (bild 3).

Hihaten ska man inte micka för nära eftersom den då har en

Min första egna trumstudio byggde jag efter att ha hört en grymt bra inspelning hos en kompis där allt lät jät-tebra så när som på dom programmerade trummorna! Stelt och livlöst som programmerade trummor brukar bli. Studion bestod till en början av en åttakanalig digitalporta. Ljudkort, preamps och mixer i samma burk kändes säkert och stabilt. Snart fick jag klart för mig vilka möjligheterna som istället erbjöds med en dator och mjuk-vara.

tendens att låta skrapigt (bild 4). Bastrumman lå-

ter bra med miken en liten bit in i, och därav, det obliga-

toriska hålet i frontskinnet (bild 5). Ibland mickar man även vir-

veltrumman undertill för att kunna balansera sejareffekten. Tänk också

på att spelsättet påverkar mikplace-ringarna, e.x.v löst spel tillåter när-

mare placering.

Rummet och val av skinnBullriga rum återspeglas på inspelningen men för torrt är

inte heller bra. Torrt är dock bättre än bullrigt eftersom man kan återskapa miljön i datorn. Låter trummorna bra i rummet så blir det oftast bra på inspelningen. Filtar på väggarna eller en bokhylla i rummet bryter ljudets bana och minskar buller.

Trumskinnen påverkar ljudet ganska mycket. Personligen anser jag att transparanta skinn låter mer färdigmixade och coatade skinn öppnar fler möjligheter för att påverka ljudet i efterhand. Evans EC2 är ett av mina favoriter med många möjligheter.

HörlurarValet av hörlurar är en bekvämlighetsfråga men för fem-

hundrakronor får du helt okej kvalitet. Är du van att öva

Bild 1 och 2: JTS NX-6 i två olika positioner. Ju mer miken riktas mot mitten av trumman dessto mer anslag och mindre ton får man.

Bild 3: JTS NX-9 i sk X/Y-riktning.

trumstudio undertiotusenkronorBild 4: Hihaten ska man inte micka för nära.

Bild 5: Bastrumman låter bra med miken en liten bit in i, och därav det obligatoriska hålet i frontskinnet.

Skärmdump från inspelning med bandet PROGNOS.

TiPs/TricKs: TrUmsTUDiO UnDer TiOTUsenKrOnOrTI

PS/T

RICK

S

Se demo av Fire-fly 808 med Ola

Johansson.

34 crash - magazine

AKTU

ELLT

35crash - magazine

TIPS

/TRI

CKS

34crash - magazine

med öronpröppor ska du ha ett par tätslutande lurar och hård musik som ex.v. dödsmetall kräver det. Jazz-musiker brukar vilja höra trumsetet igenom lite mer för att inte tappa dynami-ken i spelet. För att själv få rätta gunget har jag ibland använt mina In-ear-lurar som jag är van vid att spela med live.

Experimentera dig framAtt få en bra truminspelning är ett evigt experimenterande

med mikpositioner, olika skinn, cymbaler och framförallt an-slaget. När du väl har hittat ett ”sound” som känns rätt så är det bara att köra. Skicka gärna med ett par tagningar av olika spelkaraktär så mottagaren får lite valmöjligheter. Sist men inte minst så tänk dig för var du skickar iväg dina filer någonstans. Den lättillgängliga tekniken gör det möjligt att ditt hantverk kan hamna hos en ”samplare” och användas på produktioner utan din vetskap. Jobba med folk du litar på och tänk på att just ditt sätt att spela på är unikt och försök bevara det så!

- Ola Johansson

OLa JOHanSSOnOla Johansson jobbar som slagverks- och ensemblelärare på Musik-skolan i Skara, den privata musikskolan Musik & Produktion i Falkö-ping. Som live- och studiotrummis har han arbetat med artister som Magnus Bäcklund, Mikael Rickfors, Uno Svenningsson, Stickybon, Jan Johansen, Sara Löfgren, Eddie Meduza, m.fl. samt medverkat på ett flertal bakgrunder i melodifestivalen och dansbandskampen. Ola satt också bakom trummorna i TV3:s musikprogram Fame Factory.

JtS Hp-535 är en halvdämpad be-kväm studiohörlur, för endast 495:-

phonic Helix Board-mixrarna streamar samtidigt flera indi-viduella kanaler till datorn och tillbaks till mixern för monitoring. Allt i realtid vilket gör dom optimala för att spela in live-gig. Även dessa med Steinberg’s Cubase LE. Priser från 2695:- för en 12 kanalsmixer och upp till 8095:- för en 24 kanalsmixer.

CLp-6 från JTS är ett sargfäste för trummikrofoner som passar nästan alla fabrikat. Pris: 250:-

Ola använder ibland In-Ear-lurar under inspelning för att få ”rätta gunget” och live-känsla.

Ola Johansson är skivaktuell med bandet PROGNOS. På bild från vänster: Ola, Simon Fäldt och Sebastian Freij.

Phonic Firefly 302 med 3 preamps och Firefly 808 med 8 Preamps är två kompakta och kraftfulla ljudkort för musik-in-spelning till både PC- och MAC-datorer och kommer med Cu-base LE. Firefly 302 - Pris: 1425:- Firefly 808 - Pris: 4295:-

JtS tX-mikarna tX-2, tX-6 och tX-9 är budgetvarianter av NX-mikarna

i Olas uppsättning. Samma kapsel och grundkaraktär

i soundet men tillverkade i ett hölje av hårdplast. Komplett set med bas-trummik, 4 puk- och virvelmikar samt 2 över-häng kostar c:a 2995:-. Motsvarande setup i NX-

serien kostar ungefär det dubbla.

studioutrustninG

TiPs/TricKs: TrUmsTUDiO UnDer TiOTUsenKrOnOr

36 crash - magazine

AKTU

ELLT

37crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

Förra året gjorde vi ett antal clinics med Dirk Verbeu-reen, en fantastisk trumslagare som rönt respekt även utanför metall genren och som till vardags spelar med

Soilwork. Dirk skulle under sommaren spela in med Fred-rik Thordendal från Meshuggah i deras studio och behövde assistans med trumset. Fredrik är en gudabenådad gitarrist hade en idé om att spela in en massa bra trumspel som se-dan skall bli basen i kommande soloprojekt. Morgan Ågren hade några dagar innan bidragit med sitt strå till stacken och nu var det Dirks tur att ”bara” spela vad han kände för, improvisera och låta fantasin flöda fritt.

- ”Dirk är en underbar trumslagare som dessutom spe-lar obehindrat efter klick trots hans spel är så avancerat”, förklarar Fredrik angående fördelen med klick inför kom-mande klipp.

Brygga mellan nytt och gammaltFredrik ville laborera med sound och gärna ha ”skinnflad-

der” med öppet ljud fast i modern tappning. Dirk spelar nor-malt på Starclassic Performer B/B och vi kände att det har potential att bli en brygga mellan gammalt och nytt sound, fladder och fastbotten. Eftersom Dirk spelar starkt så kändes Evans Genera Plus Coated, som har en något tjockare enla-gersfilm, som rätt val. Dessa GP skinn har en naturlig attack med akustiska förtecken som ett Evans G1 eller Remo Am-bassadör fast med fylligare kärna. Stämläget gick från ”me-dium högt stämläge” på 12”-pukan ner till ”lågt stämläge” på 18”-pukan. Eftersom intervallerna var rätt stora mellanpukorna. Över- och underskinn var stämda i samma tonläge för att ge en öppen klang.

Bastrumsoundet skulle vara stort men med tanke på in-tensiteten på Dirks bastrumspel var det uteslutet att ha helt frontskinn men en 26” Starclassic Bubinga med Evans MS Marschskinn fick tjänstgöra som resonansbastrumma. Starclassic performer bastrumman förseddes med Evans GMAD och vips hade vi ett slagskinn som hade fyllighet

med tydlig attack som inte dödade klangen även när bas-trumklubborna vilade mot slagskinnet. Fredrik placerade mikrofoner både i bastrumman och framför de lågt stämda resonansskinnet på 26”-bastrumman.

En massa virveltrummor testades och högst upp på listan kom Starphonic PSS146, med samma stomme som Warl-ord av stainless steel med resonant edge men med Starpho-nic hardware. Tyvärr en Limited modell men som I likhet med Warlord varianten inte har bortre dynamisk gräns och den visar ingen tendens till att bottna. I Starphonic versio-nen är den lite öppnare i klangen och kommer igång tidigare vilket ger shyssta ghoststrokes.

En uppsjö med Meinl-cymbaler från alla serier blev en komplett palett med både moderna och handhamrade klas-siska sound som omväxlande tjänstgjorde vid de olika tag-ningarna.

Hur blev resultatet?- ”För mig var det en” dream come true” att få spela

in med Fredrik. Jag har gjort en massa inspelningar men oftast har jag fått låtmaterial med programmerade trum-mor eller så har jag ersatt befintliga trumspår. Även om jag inte kopierar dessa idéer så finns det något att förhålla sig till. Denna inspelning var en helt ny upplevelse eftersom det fanns väldigt lite som var förutbestämt. Vi hade pratat om en version av Meshuggahs ”Bleed”, annars fanns inga direktiv - allt var tillåtet. Till en början kändes det väldigt ovanligt men väldigt inspirerande”, förklarar Dirk med ett leende på läpparna.

- ”För min del”, säger Fredrik, ”har jag fått spela in så mycket bra trumspel av Morgan och Dirk så problemet blir finna tid att gå igenom hela materialet. Meshuggah är självklart min första prioritet så vem vet när detta projekt blir fullbordat. En sak är säker att det finns massor av bra material att jobba vidare på!”

- Per Burström

dirk VerBeuren/Fredrik thordendal – Bakvänd inspelning med öppna spjäll!

36 crash - magazine

REPO

RTAG

E

AKTU

ELLT

hardCore superstar – med spelglädje som ledstjärna!

REPO

RTAG

E

rePOrTage: harDcOre sUPersTarrePOrTage: DirK VerBeUren/FreDriK ThOrDenDaL

Adde i Hardcore Superstar är alltid så positiv och en-gagerad. Han berättade om den stundande inspel-ningen och att producenten Tobbe Lindell ville ha

mycket ”sång” i trummorna kände jag samma upphetsning. Den nya plattan skulle ha bandkänsla där fokus skulle ligga på spelglädje.

Tobbe och Adde kom på besök och det testades olika trummor och skinn. Ganska snabbt förstod jag att Tobbe var ute efter sound som skulle låta bra efter de blivit processade och att det skulle höras i ljudbilden bland distade gitarrer och kraftfull sång. Det vill säga, en välljudande virvel som inte levererar topp eller mycket sejarljud var ointressant. Medan skitiga och på gränsen till plåtiga sound fick Tobbe att spetsa öronen. Erfarenheten leder Tobbe på rätt väg även om man som trumnörd föredrar att ratta fram snyggt akus-tiskt ljud framför råa sound med ring.

PowercenterAddes Starclassic Maple set har stora storlekar

26”/13”/16”/18” och bandet var ute efter en rå och levande ljudbild , Evans Powercenter skinn med rötter i 70-talets ljudideal kom snabbt på tapeten. Powercenter har olika tjocklek, de mindre storlekarna upp till 12” har 10 mil film som G1 medan 13”- 18” har 12 mil film som GPlus. Alla har en förstärkning i centrum som förlänger hållbarheten och ger skinnen karaktär. Till skillnad från tidigare tom-skinn med förstärkning i centrum har Evans slitsat förstärk-ningen så att skinnen inte blir stumma, attacken blir inte heller lika klonkig.

Eftersom trummorna skulle ha energi och lång sustain, stämdes pukorna upp och Addes tydliga spel gav trummor-na rätt skjut.

I Bohus studio fanns en ”no name” bronsvirvel som Tobbe kände utan och innan. Akustiskt lät den inte speciellt bra så spontant önskade man sig något bättre för yrkeshederns skull. Vi hade tagit med en Starphonic Aluminium som även

den förseddes med klara Powercenter pukskinn för att ge mera ping och sång. Med facit i handen hade nog Brass va-rianten varit ett bättre val men resultatet med Aluminium virveln blev ändå bra när den stämdes upp.

BastrummanIdén var att ha ett rått och stort bastrumsound och Adde

hade redan använt ett odämpat Evans MS marchingskinn som slagskinn och vi testade även MS-skinn som frontskinn eftersom det har ett skönt öppet ”fladder” utan att tappa fo-kus. Skinnen stämdes lågt så att attacken fick ett snyggt klick och frontskinnet ett snyggt häng. Vi behövde dock gör två små lufthål så att skinnet inte dog när bastrumklubban vilade mot slagskinnet. Visserligen förlorade vi lite av ma-gin men soundet var fortfarande suveränt.

CymbalerAdde har en hi-hat kombination av två 16” byzance cras-

har med köttiga ljud. Den kompletterades av Byzance Jazz ridar som blev fylliga crashar. Inget att rekommendera för vedhuggare men fördelen vid inspelningen med den runda attacken och snygga halvdistade dushen från dessa ridar är att läckaget till andra mickar blir minimalt trots stort sound.

Hur gick det?Som vanligt var bandet välrepeterat, inspelningen tog kor-

tare tid än den bokade veckan och hörsägen säger att efter-festen var blöt och då menar jag inte bara poolen.

- ”Vi har fått massor av positiv respons på trumsoundet på plattan och jag körde med pukskinnen på ett par turnéer utan att byta skinn, jag är supernöjd”, förklarar Adde när vi stöter ihop ett halvår senare.

Även Tobbe fick många förfrågningar om trumsoundet och la ut en trumfil och en lista på de mikrofoner som an-vändes kolla denna länk www.crafton.se.

- Per Burström

37crash - magazine

OBS! Ej från studioinspelningen.

39crash - magazine

REPO

RTAG

E

Anders Johansson i Hammerfall undrade om vi hade något Bubingaset som vi kunde låna ut till den stundande inspelningen. Anders egna kit var

i Tyskland och inspelningen behövde inte så mycket pukor så vi kom överens om att ett Starclassic Bubinga grundset 10”x8”/12”x9”/16”x14”/22”x18” plus en 13”x10” kunde göra jobbet. Setet kompletterades med en Starphonic Bu-binga virvel plus en blandad kompott av metallvirvlar. Evans G2 Clear satt på det nya trumsetet och eftersom An-ders känner sig bekväm med de skinnen så började vi där. Pukorna stämdes högre än vad Anders normalt brukar göra men hans professionella attityd var att prova och låter det bra så är det bra. Anders spelar extremt starkt och de medi-umhögt stämda Bubinga-pukorna gav svar på tal med en tydlig och fyllig attack med djupa brösttoner.

- Har du alltid spelat så starkt? Undrar jag.- ”Det har bara blivit så. Jag har i princip alltid spelat

med proppar i öronen och i volymstarka sammanhang där det varit motiverat att spela kraftfullt. Dessutom är jag stor och stark”, säger Anders med glimten i ögat.

Anders hade tagit med sin Speed Cobra dubbelpedal så inspelningen gjordes med en bastrumma. Bubinga bastrum-man har extremt fast och djupt register så i studion fick Evans EQ4 skinnet sitta kvar för att ge en tydlig attack för att matcha bottenregistret. Slagskinnet blev lågt stämt med-an frontskinnet var något högre stämt för att fånga klangen i bastrumman och förstärka hänget. Frontskinnet hade ett 5” hål och mickades både i bastrumman och vid ljudhålet plus en subkick.

Starclassic Bubinga virveln förseddes med ett Evans Po-wer Center Rev Dot och stämdes rätt högt så att den fick skönt ring och mycket energi som blandade sig väl med resten av trumsetet. Tobbe vill ha ”lång ton” och Starphonic har bra klang som inte maskeras av senare rätt hårda kompri-mering som har blivit ett ”måste” i dagens moderna sound i den tyngre skolan. I samma anda gäller det att inte dra åt sejarmattan för hårt eftersom även sejarljudet krymper i gi-tarrväggen av distade gitarrer.

Anders har spelat på Meinl cymbaler en massa år och gillar ljus cymbalklang så han

hade med sig sin kollektion av Meinl MB10 plus ett antal Meinl Amun. Meinl Amun har förövrigt utgått ur Meinls sortiment och ersatts av MB8 serien

Appropå en massa år så har Anders en enorm erfarenhet sedan tiden med Yngwie Malmsteen. Vi kom att samtala en del och Anders har en massa historier varav en del inte är helt rumsrena.

- Hur många plattor har du spelat in? Frågar jag medan vi tar en paus.

- ”Det har nog blivit ett hundratal om man tar med de plattor där jag lagt trummor på andras projekt i min egna studio. Har även spelat in en hel del med min bror Jens Johansson, bland annat en platta med Jonas Hellborg där även Allan Holdsworth lade gitarrspåren. Det var spän-nande och överraskande att han tackade ja. Det lönar sig alltid att fråga.”

Det är oundvikligt att komma in på de vilda åren med Yngwie Malmsteen och som sagt här finns fullt med histo-rier och practical jokes med pubertala förtecken.

- ”Vi var så unga när vi började med Yngwie och allt rull-lade bara på. Yngwie är en otrolig gitarrist och han kom med något nytt. Visst han hade ett grymt temperament men jag hade inga problem med det, vi fungerade bra ihop. Dessutom hade jag mycket upptåg som triggade Yngwie. En hel del av upptågen spelade jag in på min Freestyle ex. när Yngwie skäller ut en flygvärdinna och det blev ett djävla liv. Kanske var vi lika barnsliga, jag vet inte, vi hade kul i alla fall. Det finns så många som tar saker och ting på för stort allvar i branschen”, säger Anders avslutningsvis när det är dags att börja spela in.

Hur gick det sen?Anders satte de första låtarna redan samma

dag som vi satte upp trumsetet och några da-gar senare var alla låtar på plats. Arbetet hade flutit på och pukorna hade hållit stämningen och soundet hela produktionen. I övrigt var det bara glada miner när Pontus tog över stafettpin-nen med mixjobbet. Du kan lyssna på råmixade trumspår som de lät i Studio Bohus (Se QR-tagg ovan).

- Per Burström

hammerFall – Bubinga i Bohus studion.

rePOrTage: hammerFaLL - BUBinga i BOhUs sTUDiOn

Se videon med peter Wildoer

40 crash - magazine 41crash - magazine

TIPS

/TRI

CKS

Inked by Evans gör det möjligt för trummisar att printa ut ett valfritt fyrfärgsmotiv med hög upplösning

på ett standard frontskinn. En strålan-de idé var min spontana reaktion. Ett frontskinn där jag inte längre behöver placera en stor sticker med motivet över hela skinnet och som i sin tur ”dödar” tonen.

Det finns flera valmöjligheter att göra designen på. Du kan utgå från ett bib-liotek med färdiga bakgrunder eller lad-da upp en helt egen bild. Du kan också lägga till text, byta typsnitt, storlek och färg. Eftersom jag skulle få hem mitt nya Tama Starclassic B/B kit kändes det givet med ett par nya frontskinn, så för den här testen ville jag gå hela vä-gen med en helt egen design.

Tidigare har mina frontskinn enbart varit relaterade till Sonic Syndicate. Jag kände nu för att göra något annorlunda, bli lite ego och få mina egna ”hyllnings skinn”. Idéen var att samla ihop omslag

från dom flesta skivor jag medverkat på, även från gamla demoår, och bil-der av mig och symboler som jag gil-lar. Dessutom en logo och mina initialer (smeknamn) J.BEE. En vän hjälpte mig sedan att pussla ihop det hela till en fet design och färdig bild som jag kunde ladda upp.

Första steget var att starta web-läsaren och gå in på www.inkedbyevans.com och där klicka mig vidare till BUILD A CUSTOM DRUMHEAD.

Upplägget är väldigt enkelt:GALLERY, ett utbud av färdiga bak-

grunder typ skärmsläckare, naturbilder, m.m., som du kan lägga text på.

SHOWCASE, färdiga designer av proffs som AJ McWhite

INFO/PRICES, innehåller informa-tion om skinnet, leveranser, m.m..

Eftersom jag hade en egen design val-de jag det första alternativet ”BLANK TEMPLATE”.

Nästa steg var att ladda upp min hög-upplöst bild med Browse, och expe-rimentera med verktyget ”Resize the image” tills allt blev perfekt. Viktigt är också att välja storlek på skinnet (18”-26”) samt om det skall vara med eller utan hål. Evans tar inget extra betalt för detta.

Det fina med tjänsten är att du hela ti-den ser slutresultatet av skinnet och kan beskära exakt som du vill ha det. Om man vill kan man lägga till text med textverktyget. Texten kan lättas flyttas runt och roteras med musen.

Jag beslöt att skinnet var färdigt och klickade på knappen ”I’M DONE”.

Evans ber dig nu bekräfta att du har rätt att använda materialet och signera för att sedan komma vidare till själva beställningsformuläret. Du blir också ombedd att dubbelkolla din design ef-tersom skinnet kommer tryckas exakt som det ser ut på bilden. Evans skojar inte. Har du gjort ett stavfel får du leva med det. Lika viktigt är det att du använt

en högupplöst bild. Är du osäker på vad det innebär så är det bäst att fråga någon kompis, precis som jag gjorde, som är insatt i den digitala världen innan du går vidare. Avslutningsvis väljer du vilket land du kommer ifrån och får ett kvitto med ditt referensnummer. Du får snart ett mail från Evans distributör, Craf-ton, som sammanför dig med en musikaffär där du kan betala och hämta skinnet.

Det finns ett annat al-ternativ till betalning vilket innebär att du har ett Evans Gift Card, ett presentkort med en unik kod som du skrapar fram. Ett sådant kan köpas i en musikaffär och du väljer då detta alter-nativ från start.

Leveranstiden är relativt snabb med tanke på att det är ett eget designat skinn som tillverkas i USA. räkna med 8-12 veckor. En standarddesign ur SHOW-

Vägarna för att designa sitt egna frontskinn har fram tills idag varit både krångliga och kostsamma. Skinntill-verkaren Evans erbjuder egendesignade skinn med fyrfärgstryck och John Bengtsson, trummis i Sonic Syndicate, har testat tjänsten online åt Crash Drum Magazine!

CASE biblioteket kan du få ännu snab-bare. På startmenyn kan du också välja alternativet COLLECTIBLE DRUM-HEADS. Det är ett 12” skinn att hänga på väggen eller med urverk och få en klocka.

SammanfattningHela processen från design

till order är mycket enkel. Du ser hela tiden skinnet framför dig så som det kommer att bli. Verktygen är enkla att använ-da. Jag har inte fått mina egna skinn ännu men andra jag sett har väldigt bra resultat. Fär-gerna täcker hela skinnet och inga vita kanter syns innanför

sargen. Naturligtvis återstår att lyssna till dom akustiska egenskaperna men Evans lovar att man inte tummar på kvalitén. Oavsett vilket så är det grymt tillfredsställande för ens ego att få för-gylla sit set med en helt egen design!

- John Bengtsson

desiGna ditt trumskinn John Bengtsson-Sonic Syndicate

TiPs/TricKs: inKeD BY eVansTI

PS/T

RICK

S

Några av dom färdig designade

trumskinnen som lagerförs i Sverige.

Diamond plate

Biohazard

Speaker 1

La Belle Morte

Skull

42 crash - magazine

AKTU

ELLT

43crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

Vi sitter i en liten replokal och Island testar den ena cymbalen efter den andra medan jag lutar mig till-baka, njuter av spelet och fascineras av den glöd och

inlevelse jag får bevittna. För stunden är han helt i nuet och där finns bara han själv, trumsetet och cymbalerna. Så små-ningom vidgas fokus och även jag kommer in radarbilden samtidigt som han säger något om Byzance Extra Dry 20” crashen.

- ”Perfekt, en fyllighet och ett spräck som jag gillar, cym-baler skall sjunga, lyssna”, säger han och går återigen för-lorad i spelet.

Så här pågår det en lång stund men det tycks finnas en rå-bild där dessa handhamrade Byzance Jazzcymbaler passar som hand i handske. Utslaget kan utläsas på minspelet som går från nyfiket intresserad till fullbordad lycka.

God whiskey- ”Byzance är otroligt spännande cymbaler, säger Island

i en paus. Om jag försöker återge min upplevelse dyker det upp ord som sofistikerad, mörk, komplex, rökig, gåtfull – det låter som om jag försökte beskriva smakegenskaperna hos en gammal fin single- malt whiskey… Kanske ingen dum jämförelse. Jag gillar den skira men ändå djupa klangen i Jazz-serien. Den blandar bra med Extra Dry varianten som har en smutsigare karaktär med kort sustain men som ändå har nyanser i toppregistret”, säger Island och börjar gräva i cymbalbagen efter hi-haten.

- ”Fotspelet är en viktig del i mitt trumspel så jag gillar ett tydligt fotkipp”, säger Island efter en stunds testande och fortsätter. - ”Så även om jag gillar värmen och rundheten i Jazz och Extra dry serien så blir det Byzance Medium hi-haten som vinner i längden. Den är inte för mörk utan blan-dar bra med virveltrumman och trots det så finns det många dimensioner och botten i soundet”, förklarar Island och il-lustrerar resonemanget med några rytmer på trumsetet.

Plötsligt lyfter han upp virveltrumman och säger att ”detta måste vara en av de mest spännande virveltrummor som tillverkats. En sådan fantastisk mekanik och ett sådant för-förande utseende, titta!” Virveltrumman ifråga är en Starp-honic Maple som bildar enhet med Starclassic Maple setet i traditionella jazzstorlekar.

Bredvid trumsetet, vid ett notstativ med etyder står även en Starphonic Brass och helst vill Island lägga rabarber på bägge modellerna men han sansar sig en aning och släpper taget om Brass virveln. Man måste ju ha pengar över till annat!

RörelseEfter en stunds spel så börjar vi prata om det senaste un-

dervisningsprojektet som Island spelat in för Playalong (den taggade länken är ett exempel). Det är en serie lektio-ner på nätet med jazzförtecken, lektionerna kan köpas för en rimlig kostnad på www.playalong.com. Island har genom åren analyserat trumspelet och brutit ned det till dess minsta beståndsdel och hela resonemanget bygger på rörelse.

- ”Allt ljud är uppkommet ur en rörelse och medvetenhet om rörelserna ger automatiskt en bättre kontroll över trum-spelet” säger han med en något allvarligare ton och man märker att resonemanget bygger på mycket eftertanke.

- ”För mig blev det en aha-upplevelse som gjorde att mitt spel utvecklades enormt”, förklarar Island. - ”Det gäller att få alla impulser att intuitivt dra åt samma håll så att spelet flyter mycket bättre.”

Även om Island nått en respektabel ålder så jobbar han vidare med att spela och undervisa. Söker man honom så är det störst chans att hitta honom i replokalen, eller på väg till undervisning. En sann entusiast är alltid på väg mot nya mål, musik är rörelse och det gäller även Island själv. När jag går till bilen efter vårt möte så känner jag ett lugn och är uppfylld av positiv energi. Det är underbart att se att spel-glädje inte har något bäst före datum.

- Per Burström

Entusiasm och Glöd i Rörelse!

pétur ”island” Östlund

Det är lätt att hålla sig kvar i det förgångna, John Bonham, Buddy Rich, Hylands Hörna och Hasse & Tage. Men ändå är det inte dåtid utan i högsta grad nutid som präglar samtalen med Island. Detta trots att han var ”the hippest cat in town” på 70-talet och spelade med allt och alla. Här och nu denna gång är Islands replokal, plus ett antal Byzance-cymbaler vid Tama-setet.Monika Dominique lär ha gett honom namnet ”Island” eftersom det var lättare att uttala än Pétur (Pjetur). Fast sanningen var att han kom via Island till Sverige. Ursprungligen kommer han från New York och åkte till Sverige på vinst och förlust, mest på förlust de första åren tillägger han med glimten i ögat. Undervisning har spelat en central roll och en uppsjö av numera etablerade trum-slagare som André Ferrari, Janne Robertsson, Morgan Ågren, Johan Lövkrans…har haft Island som lärare. Boken ”Paradiddlar och Derivat”, utgiven av Almqvist & Wiksell, 1981. Är en oändlig bok med oräkneliga kombinationer. Detta är historia nu kastar vi oss till nutid.

SetupTama Starclassic Maple 18x14/10x8/12x8/14x14Starphonic Maple PMM146Meinl Byzance B14MH/B18EDTC/B20EDTC/B20JETR/B22JMTR

inTerVJU: PÉTUr ”isLanD” ÖsTLUnD

43crash - magazine42 crash - magazine

INTE

RVJU

INTE

RVJU

44 crash - magazine 45crash - magazine

TIPS

/TRI

CKS

44 crash - magazine 45crash - magazine 45crash - magazine

Vi sitter på ett café i Uppsala, det är mitt på dagen och man kan njuta av det låga tempot så här en vardag klockan kvart i två. Mitt emot mig sitter Jocke Ekberg som tagit sig tid att sitta ned för ett litet trumsnack. Det är alltid trevligt att möta Jocke som sprudlar av enga-gemang vare sig man talar om Byzance-cym-baler eller något youtube-klipp med spännade trumslagare.

Dagen innan hade jag träffat Hasse Bruniusson, trum-legend fr. bl.a. Samla Mannas Manna och hans kol-lega Thomas Ohlsson på kommunala musikskolan.

Thomas berättade att när han som ung trumslagare kom till musikskolan hade läraren satt upp en bästa lista på tempo över paradiddlar. Det fanns en stor klunga i mitten, sedan fanns två helt onåbara tempon på växelvis toppades av Jocke Ekberg eller Lasse Östlund. Jag berättade detta för Jocke som beskriver sin studietid med ett glatt leende

-”Jag och Lasse Östberg (topptrumslagare inom bl.a. skottevirvelspel) triggade varandra och vi klarade tävlings-situationen även om jag idag inser att tävlingsattityden inte fungerar för alla och definitivt inte har med det musikaliska att göra. Men vi fick en bra utbildning och vår lärare sat-te oss snabbt i en mängd orkestrar. Allt ifrån symfoniska sammanhang till storband. För min del drog det allt mer åt trumsetet och nu är det mer eller mindre bara trumsetet som är mitt instrument”, säger Jocke.

Voicing

– Nyckeln till din egen röst!Bara trumsetet, tänker jag och mindes hur extremt musika-

liskt Jocke kompat Lill Lindfors några veckor innan i Göte-borg. Då var han en ”sideman” men som tillförde musiken inlevelse och spellust på samma ambitiösta och närvarande sätt som när han spelar med ex. Trio X eller med Pierre Svärd. Flera bossor och sambor hade varit den kvällen men alla hade unik touch för just den låten. Tror inte att publiken förstod hur kompetent bandet spelade men alla kände kvali-téten, nerven och det musikaliska gunget som förgyllde lå-tarna och stöttade artisten. Jockes touch är sanslös! Han kan spela hur svagt som helst med bibehållet sväng och vräk, ja faktiskt, vräk i form av energi inte volym. Självklart kan han spela starkt också men det är det desto fler som kan.

VoicingVi talar en hel del om just kontroll och sound och Jocke

förklarar vad som inspirerar och tilltalar honom.-”Jag har många gånger undrat varför det låter så bra

om vissa trummisar medan andra låter mindre bra fastän de spelar utifrån samma förutsättningar vad gäller komp, fills, skinn, trumset m m.

En del av sanningen ligger naturligtvis i en massa övning i det grundläggande hantverk som instrumentet innebär vad gäller teknik, koordination, timing m.m. För mig är det mer än så,” säger Jocke och fortsätter - ”Det är viktigt att man skapar rätt sound, frasering samt dynamik i sitt spel, men också att man hittar sin egen identitet i hur man själv vill låta. Det handlar även om stilkännedom att veta vilket typ av anslag/sound det ska vara för den musikstil du ska spela.

-”När jag un-dervisar mina elever så brukar jag för-söka att få dem medvetna om sina anslag samt hur de ska voicea sitt spel och få rätt touch i det dom ska spela. Jag vill få dom medvetna om hur dom faktiskt låter när dom spelar. Trummisar som Steve Gadd, Jeff Porcaro, John Robinson, Tony Williams, Peter Erskine m fl har skapat sitt eget sound just genom att vara väldigt medvetna om hur dom vill låta.”

Kaffet börjar kallna men Jocke brinner. Jag undrar om han kan utveckla och förklara vad han menar med voicing.

-”Alla trumslagare spelar på ett sätt som man kan be-skriva som voicing på tre sätt, Frasering, Dynamik och

TiPs/TricKs: JOcKe eKBerg

A GOOD STICK, YOU CAN FEEL IN YOUR HANDS.A PERFECT STICK, YOU CAN FEEL IN YOUR SOUL.

From your soul to your hands to your sticks to your drumsThat’s how the music flows. And that’s how you know you have the right sticks.

Klangfärg, som förstärker grooven och ska-par den personliga spelstilen. Fraserings-voicing handlar om hur man fraserar lång/kort ton och högt/lågt register. Exempelvis i storband markeras korta trumpetstötar med fördel på virveltrumman och trombonfigurer med bastrumman för att bättre blanda dessa instrument.”-”Dynamisk voicing handlar om hur man styr

dynamiken mellan händer och fötter, exempel-vis balans mellan bastrumman och virveltrum-man. Det vill säga, händer och fötter som 4 st volymkontroller som du själv kan mixa och för-stärka ditt sound och din groove med.Till sist så har vi klangfärgsvoicing, som inne-

bär vilket sound som du vill ha. Det kan vara val mellan hi-hat eller ride i kompfiguren eller hur du vill att riden skall låta genom att spela på olika delar av riden med stockens tip, skuldra.”Ta Jeff Porcaros Rosanna kompet”, fortsätter

Jocke, ”nästan alla trumslagare har gett sig på Ro-sanna grooven och den låter inte bra om inte alla delar av ovan fallit på plats. Exempelvis för starka ghoststrokes blandar inte med hi-hat figuren. Stock-ens tip uppe på hi-haten och stockens skuldra på hi-hatens kant ger swing åt shufflerytmen.Lägger man därtill vilka cymbaler, trummor, skinn

och hur man stämt trummorna ja då har man verkty-gen för att skapa sitt sound.”

Det hinner vi inte snacka om denna gång men är du intres-serade av Jockes setup kan gå in på www.crafton.se. Tro mig, Jocke Ekberg har outsinliga källor av kunskap som han dessutom analyserat och kan förmedla. Det måste vara en ynnest att få Jocke som lärare, jag vågade inte fråga om en lektion eftersom jag först måste förbättra min voicing!

- Per Burström

TIPS

/TRI

CKS

46 crash - magazine

AKTU

ELLT

47crash - magazine

AKTU

ELLT

inTerVJU: TOmas eBY

46 crash - magazine 47crash - magazine

INTE

RVJU

Morten L Sörenssen är det danska underbarnet som gjort sig känd för sin fantastiska teknik långt utanför Danmarks gränser. Ryska, svens-

ka, belgiska och grekiska band har anlitat Morten för både inspelningar och turnéer. Ett antal trumslagare rekommen-derade sedan Morten för oss och vi har sedan dess gjort ett antal clinics med Mortens Superstar Hyper-Drive set både i Danmark och i Sverige. Nu finns det mindre tid till clinics eftersom Morten numera fokuserar på Power/Metal/Death bandet Amaranthe med spelkompisen gitarristen Olof Mörck. Bandet har redan börjat bygga upp sin skara av fans och turnerat en hel del under året. Vi fick en pratstund med Morten vid ett av sverigebesöken.

Amaranthe har tre sångare. Hur påverkar det ditt trumspel? - ”Ja, det har påverkat mitt spel en hel del för jag måste

lämna mer plats för sången än vad jag varit van vid. Med andra band har sången i det närmsta varit något man lagt på i efterhand men i Amaranthe är sången en bärande del. Men jag ser ingen begränsning av mitt trumspel utan det är mer nya utmaningar att få bandet att lyfta och dessutom klämma in några spännande fills här och där, säger Morten med ett leende och tillägger, -”Live har vi en del backing- tracks med keyboard och percussion som jag naturligtvis måste förhålla mig till och spela så tajt som möjligt till. Annars låter bandet otajt.”

Ni spelade in trummorna i Danmark, hur lång tid lade ni ner på trummorna?

-”Vi hade 2 månader i studion för inspelning, men jag spe-lade in trummorna på sex dagar. Normalt brukar jag ha 2-3 dagar på mig för en hel platta så denna inspelning var mycket avslappnad. Jag kunde spela in låtar ena dagen och dagen efter kunde jag spela om det som jag tyckte kunde göras bättre. Det mesta av spelet var planlagt men några låtar hade jag aldrig spelat förut så det fanns som sagt tid

att experimentera lite extra och putsa på små detaljer så att det blev både rytmiskt och dynamiskt tajtare.”

Hur har Superstar setet fungerat i dessa sammanhang?- ”Jag har använt Superstar setet till alla inspelningar

jag gjort sedan 2008 och varje gång har det låtit sanslöst bra! Dagen innan inspelning monterar jag skinnen, oftast Evans EC2, och stämmer sedan setet på c:a. 10 minuter i studion. Hyper Drive storlekarna gör det också så otroligt lätt att placera trummorna precis där men vill ha dom. På Amaranthe inspelningen använde jag en bubinga virvel och blev helt frälst, så numera har jag köpt en Tama BUS1455 i natur bubinga finish. Annars har jag mest använt en 13” Metalworks virvel med Evans Hybridskinn på. Den har, trots att det är en relativt billig virvel, fungerat otroligt bra.

Har också hittat min röst i Meinl och jag har en mix med Soundcaster Custom crashar, MB20-ride och crash, Byzan-ce Fast-Hihat och en del GenX. Det är svårt att nämna nå-gon cymbal framför den andra. Det är helheten i min setup som jag går igång på.”

Några roliga turnéminnen från det gångna året?- ”Vi har turnerat en hel del sedan i våras och trots att vi

mer eller mindre just kommit igång med bandet har vi redan en massa fans. Japan var förstås något extra men häftigast var nog när vi i våras spelade i Tunisien för 5000 skrikande fans. På Metaltown fick vi spela i ett tält men det var för li-tet, så en massa fans fick inte plats. Det var förstås lite synd, samtidigt som det var kul att se att vår skara av fans redan blivit så stor. Överhuvud taget så har starten för Amaranthe gått långt bättre än vad vi hoppats på. Vi har självklart all-tid trott 100% på bandet men man vet ju hur branschen är och det är inte alltid det blir som man tänkt sig.”

- Per Burström

Morten Lowe Sörenssen - SupErStAr I AmArANthE!

inTerVJU: mOrTen LOWe sÖrenssen

48 crash - magazine

AKTU

ELLT