Självständigt arbete vid Institutionen för geovetenskaper 2016: 7

MIFO fas 2: Ekeby bruk

Danielle Jernberg INSTITUTIONEN FÖR

GEOVETENSKAPER

Självständigt arbete vid Institutionen för geovetenskaper 2016: 7

MIFO fas 2: Ekeby bruk

Danielle Jernberg

INSTITUTIONEN FÖR GEOVETENSKAPER

Copyright © Danielle Jernberg Publicerad av Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet (www.geo.uu.se), Uppsala, 2016

Abstract MIFO fas 2: Ekeby Bruk Danielle Jernberg The brick and pottery fabricator Ekeby bruk was situated in Uppsalas western parts. The factory was active from 1886 into the 1970s. Ekeby bruk was for a long time one of the most successful brick and ceramics manufacturers in Sweden. The clay used in the production was taken from the area where the factory was located. The pits from where the clay was taken is believed to have been used as landfill for the waste generated during production.

Since there had been suspicion that the area could be contaminated, sampling of soil and groundwater where conducted. The samples have shown that the soil contains high levels of lead and barium. In order to examine what risks this poses to humans and the environment a risk classification of the area is performed.

The Swedish Environmental Protection Agency has developed a method for examine contaminated sites, called MIFO. The risk of the contaminated object classified on the basis of parameters; pollution hazards, pollution level, conditions for spreading, and sensitivity and the protection value.

The purpose of this independent work in geoscience is that to, with the use of a soil engineering survey made by company Tyréns performed in behalf of Uppsala kommun make an investigation in accordance with MIFO phase 2. The risk classification made in this study is then compared with the one Tyréns made in their report

The object is assigned class 2 in this survey, which means high risk. Key words: MIFO, Ekeby bruk, contaminated land Independent Project in Earth Science, 1GV029, 15 credits, 2016 Supervisor: Roger Herbert Department of Earth Sciences, Uppsala University, Villavägen 16, SE-752 36 Uppsala (www.geo.uu.se) The whole document is available at www.diva-portal.org

Sammanfattning MIFO fas 2: Ekeby bruk Danielle Jernberg I Uppsalas västra del låg tegel- och keramikverkstaden Ekeby bruk. Från 1886 och in på 1970-talet var fabriken verksam. Ekeby bruk var länge en av Sveriges mest framgångsrika tegel- och keramiktillverkare. Den lera som användes i tillverkningen togs från området där fabriken låg. Lergroparna tros sedan ha används som deponier för det avfall som uppkom under tillverkningen. Eftersom att det funnits misstanke om att området skulle vara förorenat har provtagning av jord och grundvatten utförts. Provtagningen har visat att det bland annat finns höga halter av bly och barium i marken. För att undersöka vilka risker detta för med sig för människor och miljö utförs en riskklassning av området.

Naturvårdsverket har utvecklat en metod för att invitera förorenade platser, kallad MIFO. Det förorenade objektet riskklassas utifrån parametrarna; föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar, samt känslighet och skyddsvärde. Syften med detta självständiga arbete i geovetenskap är att utföra en undersökning av Ekeby bruk enligt MIFO fas 2. Detta kommer göras med hjälp av en markteknisk undersökning som företaget Tyréns utfört i uppdrag av Uppsala kommun. En jämförelse kommer göras mellan riskklassningen som satts i Tyréns rapport och den som sätts i den här undersökningen.

Objektet, Ekeby bruk, tilldelas i denna undersökning riskklass 2, vilket innebär stor risk.

Nyckelord: MIFO, Ekeby bruk, förorenad mark Självständigt arbete i geovetenskap, 1GV029, 15 hp, 2016 Handledare: Roger Herbert Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet, Villavägen 16, 752 36 Uppsala (www.geo.uu.se) The whole document is available at www.diva-portal.org

Innehållsförteckning 1. Inledning 1

1.1 Avgränsningar 1

2. Metod 2 2.1 MIFO 2 2.2 Föroreningarnas farlighet 2 2.3 Föroreningsnivå 3 2.4 Spridningsförutsättningar 4 2.5 Känslighet och skyddsvärde 5 2.6 Samlad riskbedömning 5

3. Bakgrund 6 3.1 Ekeby bruk 6 3.2 Områdesbeskrivning 8 3.3 Området idag 9

4. Miljötekniska undersökningar 9 4.1 Provtagnings platser 9 4.2 Provtagning 11

5. Objektets föroreningar 12 5.1 Om föroreningarna 12 5.2 Ämneshalter på objektet och jämförsvärden 15

6. Analys och riskklassning 17 6.1 Föroreningarnas farlighet 17 6.2 Föroreningsnivå 17 6.3 Spridningsförutsättningar 18 6.4 Känslighet och skyddsvärde 19 6.5 Samlad riskbedömning 19

7. Tidigare riskklassning av Ekeby bruk 20 7.1 Föroreningssituation 20 7.2 Känslighet och skyddsvärde 20 7.3 Riskbedömning 21

8. Diskussion 21 8.1 Riskklassning 21 8.2 Jämförelse med tidigare gjord riskklassning 22 8.3 Miljömål och åtgärder 23

9. Slutsats 24

10. Referenser 25

11. Bilagor 28 Bilaga 1. Provresultat från mätningar 28 Bilaga 2. Jordarskarta med provpunkter 32

1

1. Inledning I Sverige finns omkring 24 000 bekräftat förorenade områden (Naturvårdsverket, 2016). Ekeby bruk i Uppsala är ett sådant område. I Ekeby låg tegel- och keramikverkstaden Ekeby bruk. Fabriken som var verksam från 1886 och in på 1970-talet var under flera år en av Sveriges mest framgångsrika tegel- och keramiktillverkare. Inom fastigheten togs den lera som användes i tillverkningen av såväl tegel som keramik (Lambert, 2007).

Det finns flera tänkbara föroreningskällor kopplat till bruket och tillverkningen av keramik och tegel. De glasyrer som används kan bland annat ha innehållit bly som är mycket giftigt. Som bränsle i ugnar har kol används och en biprodukt vid förbränningen är PAH, polycykliska aromatiska kolväten, även de är hälsofarliga. Det område som de gamla deponierna låg på är i dag ett grönområde. Det finns misstanke om att farligt avfall från fabriken kastats i deponierna och därför behöver området riskklassas. Riskklassningen behövs för att utvärdera de risker som området för med sig för människor och miljö.

Naturvårdsverket har för att bedöma och riskklassa förorenade objekt tagit fram MIFO-metoden (Naturvårdsverket, 1999), metodik för inventering av förorenade områden. Det område som undersöks kommer att ges en riskklass utifrån parametrarna; föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar, samt känslighet och skyddsvärde. Riskklass 1 är den högsta klassen och innebär mycket stor risk. Klass 2 innebär stor risk, klass 3 måttlig risk och klass 4 liten risk. Med risk menas att föroreningarna på området kan vara skadliga för människor och miljö. För människor bedöms på individ nivå, vilket betyder att det inte spelar någon roll om det bara är en person som är i risk och för miljö bedöms riskerna för arter och ekosystem. Risken bedöms både för dagens läge och för framtiden (Naturvårdsverket, 1999).

Inventeringsmetoden har två delar, fas 1 och fas 2. Under den första fasen sker främst insamlande av befintlig data och en bedömning om objektets riskklass görs utifrån denna. Om objektet bedöms som sådant att det behövs utförs fältstudier på plats under fas 2 och nya fakta kan tas fram. Utifrån den nya informationen kan en ny klassificering göras och ligga till grund för eventuella åtgärder på objektet (Naturvårdsverket, 1999).

Syftet med projektet är att med hjälp av MIFO-metoden göra en fas 2 riskklassning av området där Ekeby bruk låg. Den riskklass som sätts kommer att jämföras med den som konsultföretaget Tyréns gjort i uppdrag av Uppsala kommun. 1.1 Avgränsningar Fokusen för denna MIFO fas 2-studie kommer ligga i att utvärdera de risker som de deponier som fanns på anläggningen och fyllningsmassa som användes för att fylla lertäkterna utgör för människor och miljö. I deponierna lades avfall från fabriken och det samma kan gälla fyllningsmassan, som kan innehålla skadliga ämnen. Fabriksområdet ingår ej i denna studie. Provtagningarna som används riskklassningen är utförda år 2013 av företaget Tyréns. Provtagningarna innefattar flera jordprover och ett grundvattenprov.

2

2. Metod Arbetet med riskklassningen av Ekeby bruk sker främst genom litteraturstudier. Material i form av en rapport från länsstyrelsen i Uppsala län används. Rapporten är gjord av konsultföretaget Tyréns i uppdrag av Uppsala kommun och innehåller en markteknisk undersökning och riskklassning av området. I arbetet med riskklassningen som görs i denna rapport används främst analysresultat från mark- och grundvattenprovtagningar. Den riskklassning som gjordes i Tyréns undersökningen kommer att jämföras med den som tilldelas området i denna undersökning och diskuteras under rubriken Diskussion. Till litteraturstudierna används information om Ekeby bruk hittad i böcker och online. För att hitta fakta om de föroreningar som finns på området används bland annat kemikalieinspektionens databaser, rapporter från Naturvårdsverket, och hemsidan Arbets- och miljömedicin, som är ett samarbete mellan Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset. Sveriges geologiska undersöknings (SGU) hemsida används för att anskaffa information om områdets jordarter, bergarter och hydrologi. De kartor som används kommer från Svenska lantbruksuniversitetets (SLU) karttjänst GET, kartorna kommer från Lantmäteriet och SGU. Kartorna bearbetas med hjälp av datorprogrammet arcGIS, för att lägga till information om undersöknings område och provtagningsplatser med mera. Information om provtagningsplatser kommer från den rapport Tyréns gjort. Ett platsbesök utförs också, för att bland annat se om det finns några synliga tecken på att området är förorenat.

Den metod som används för att göra riskbedömningen är framtagen av Naturvårdsverket och kallas MIFO. Hur en MIFO-undersökning går till beskrivs i fortsättningen av detta kapitel. 2.1 MIFO Naturvårdsverket har tagit fram en metod för att undersöka och riskklassa förorenade marker, metodik för invitering av förorenade marker, också kallad MIFO. När en MIFO-studie utförs undersökes riskerna associerade med föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar, samt känslighet och skyddsvärde (Naturvårdsverket, 1999).

En MIFO-undersökning kan göras i två steg. Under första steget, fas 1 orienterade studier, samlas befintlig data in och används för att ge objektet en riskklass. Under fas 2, översiktliga studier, utförs marktekniska undersökningar, där provresultat kan ge mer information. Underlaget från fas 1 kan användas och mer information kan samlas för att göra en ny riskklassning av objektet (Naturvårdsverket, 1999). Riskklassningen som sätts är: Klass 1 – Mycket stor risk Klass 2 – Stor risk Klass 3 – Måttlig risk Klass 4 – Liten risk 2.2 Föroreningarnas farlighet Farligheten hos en förorening beror på dess miljö- och hälsoeffekter. Detta betyder att det är ett ämnens toxicitet som avgör hur farlig föroreningen bedöms vara. Med

3

toxicitet menas ämnesspecifika egenskapers åverkan på människor och miljö. Varje ämnes farlighet bedöms för sig i denna del av undersökningen. I den samlade riskbedömningen kan det dock tas under beräkning hur ämnen samverkar. För att bedöma hur farliga de ämnen som tros finnas på platsen är används Kemikalieinspektionens föreskrifter och klassificeringar (Naturvårdsverket 1999, s. 20). Kemikalieinspektionen delar in ämnen i så kallade faroklasser: Mycket giftigt (T+), giftigt (T), frätande (C), miljöfarlig (N), hälsoskadlig (Xn), irriterande (Xi), Miljöfarlig utan symbol (-), måttligt hälsoskadlig (V). Utifrån dessa faroklasser kommer de föroreningar som finns på objektet att delas in i olika riskklasser (tabell 1) (Naturvårdsverket, 1999, s. 21). Tabell 1. Indelning av ämnens farlighet. Låg Måttlig Hög Mycket hög ”måttligt hälsoskadlig” (V)

”hälsoskadlig” (Xn), ”irriterande” (Xi), ”miljöfarlig utan symbol” (-)

”giftig” (T), ”frätande” (C), ”miljöfarlig” (N)

”mycket giftig” (T+), ämnen som ej får hanteras yrkesmässigt eller vars användning skall avvecklas

Källa: Naturvårdsverket (1999), s. 21. Eftersom att Kemikalieinspektionens föreskrifter endast omfattar enskilda ämnen kan det vara svårt att tillämpa dem på föroreningar inom förorenade områden. För att underlätta har Naturvårdsverket sammanställt information om hur några vanligt förekommande föroreningar ska klassas. Naturvårdsverket har även publicerat ett antal riktvärden för ämnen och ämnens grupper (Naturvårdsverket 1999, s. 22). Skadliga ämnen som återfinns naturligt i miljön anges endast om halterna överskrider bakgrundsnivån, icke normalt förekommande ämnen anges alltid (Naturvårdsverket, 1999, s. 22). 2.3 Föroreningsnivå Hur förorenat ett objekt är bedöms genom att halter jämförs med jämförvärden samt genom att se hur stor mängd förorenat material som finns på platsen. Detta görs eftersom att risken en förorening för med sig beror på hur allvarliga effekter dess halt har, samt hur stor mängd material som är påverkad och i vilken grad objektet är påverkat av punktkällor. Föroreningsnivån fås genom att kombinera information om tillstånd, avvikelse från jämförsvärde, mängd förorening och volym förorenad massa. (Naturvårdsverket, 1999 s. 24-25).

Under fas 2 av inventeringen genomförs oftast provtagning på det förorenade objektet, resultaten används för att undersöka föroreningsnivån. Under fas 1 finns det inte alltid provtagningsresultat från platsen, men om de finns och bedöms fullgoda kan de användas på samma sätt som fas 2 (Naturvårdsverket, 1999, s. 24). Bedömning av tillstånd görs genom bedöma hur allvarliga de risker som de upmätta halterna är. Detta görs genom att jämföra de uppmätta halterna med effektbaserade värden. Beroende på vilket materia som föroreningen återfinns används olika typer av effektbaserade värde. Ofta används så kallade riktvärden och dessa kan betraktas som haltnivåer under vilka negativa effekter på människor såväl som mijö ej riskeras varken på kort eller lång sikt (Naturvårdsverket, 1999, s. 25).

4

För förorenad mark används främst svenska riktvärden och dessa finns utformade för flera olika typer av markanvändning. För grundvatten används också främst svenska gränsvärden som är hälsomässigt grundade, men även riktvärden från andra länder, Europeriska unionen, och världshälsoorganisationen WHO kan användas (Naturvårdsverket, 1999, s 25). För ytvatten har kemikalieinspektionen tagit fram riktvärden för några ämnen (Kemikalieinspektionen, 2015), för andra föroreningar används underlag från Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag eller kandadeniska riktvärden (Naturvårdsverket, 1999, s. 25). För sediment riktvärden presenterade i rapporten Strategi för miljöriskbedömning av förorenade sediment (Sternbeck et al, 2008). För att undersöka hur mycket objektet påverkas av punktkällor används jämförvärden. Ett jämförvärde ska motsvara den halt som skulle finnas på plats om inte punktkällan fanns. Ofta används halter från närområden, så länge punktkällan inte påverkar även där. Jämförvärden är inte desamma som önskade värden eller nivåer som ej ger negativa effekter, utan bara en avspegling hur miljön ser ut idag. Jämförvärden är olika beroende på vilken plats som undersöks, urbanmiljö har till exempel ofta högre värden (Naturvårdsverket, 1999 s. 26-27). För mark används jämförvärden från Sveriges Geologiska Undersöknings (SGU) markgeokemiska kartering, motsvarande den 90e percentilen. Det återfinns även speciellt framtagna jämförvärden för urban mark. För grundvatten är det jämförvärden framtagna i Bedömningsgrunder för grundvatten som används. För ytvatten och sediment i sjöar används värden från Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket, 1999, s. 27-28). Då stora mängder förorenade massor utgör en störra risk än mindre tas mängd och volym in under beräkning under föroreningsnivå. Den uppskattade mängden material relateras till föroreningarnas farlighet. Är föroreningen sådan att den klassas som extremt hög farlighet innebär det att mängden förorening alltid värderas som mycket stor (Naturvårdsverket, 1999, s. 29). Genom att väga samman tillstånd, avvikelse från jämförvärde, mängd förorening och volym förorenad massa, bedöms varje förorening separat (Naturvårsverket, 1999, s. 29). 2.4 Spridningsförutsättningar Spridningsförutsättningarna hos föroreningarna behövs för att utföra en riskbedömning. För att undersöka spridningsriskerna fodras kunskap om; objektets geologi, objektets hydrologi, kemiska markegenskaper, föroreningens nuvarande lokalisering, byggnader och anläggningar och installationer, samt hur de aktuella föroreningarna uppträder i miljön (Naturvårdsverket, 1999, s. 33). I fas 1 är ofta den tillgängliga informationen knapp. I fas 2 finns oftast mer information att tillgå, så som resultat från fältarbete, borrningar, geokartläggning och andra analyser, så väl som den information som togs fram i fas 1. Objektets geologi är viktig då parametrar som marklagrens karaktär, om det finns ogenomträngliga lager eller sprickzoner i området kan vara avgörande för hur föroreningarna kommer att spridas (Naturvårdsverket, 1999, s. 33).

Den hydrologiska information som är nödvändig att införskaffa är bland annat hur grundvattenytan lutar, då den påverkar den hydrauliska konduktiviteten, som i sin tur är viktig för att förstå hur snabbt en förorening skulle kunna röra sig med grundvattnet (Naturvårdsverket, 1999, s. 33, 36).

5

Ämnens varierande egenskaper gör att de kan spridas under olika förutsättningar och olika snabbt. Därför är det viktigt att veta hur ett specifikt ämne uppträder i miljön. Det finns flera olika sätt en förorening kan spridas, det vanligaste är med vatten, men andra kan vara i luften, med damm eller i en separat fas. Utöver transporten kan faktorer som fastläggning, nedbrytning och utspädning vara avgörande för spridningshastigheten (Naturvårdsverket, 1999, s. 34).

Föroreningar kan spridas från anläggningar och byggnader så väl som till dem. Då risken att flyktiga ämnen ska tränga in i byggnader finns är viktiga faktorer marken och byggnadens genomsläpplighet (Naturvårdsverket, 1999, s. 35).

Om föroreningar finns i grundvatten eller i marken finns risken att de även ska spridas till ytvatten. Spridningen sker genom ytavrinning och grundvattenutflöden. Det kan även ske genom äldre avloppsledningar som mynnar ut i sjöar och vattendrag eller genom diken och dräneringssystem (Naturvårdsverket, 1999, s. 37).

Har föroreningen spridits till ytvatten kommer den sedan att spridas även där ifrån. Hur långt föroreningarna sprids är angivet i km/år och avgörande är ytvattnets omsättningstid. Är vattenomsättningen hög kan det leda till stor utspädning av ämnen vilket kan leda till att ämnet inte längre finns i en skadlig halt (Naturvårdsverket, 1999, s. 38).

Föroreningarnas utbredning i sediment anges i m/år och delas i två typer. Den första är när utbredningen av föroreningen är i en separat sjunkande fas eller bundna till en snabbt sjunkande fast fas. Den andra är utbredning av föroreningar som i ett begynnande skede transporterats med ytvatten (Naturvårdsverket, 1999, s. 38-39). Riskerna som uppskattas beroende på spridningsförutsättningarna till små eller stora. Snabb spridning anses medföra större risker en långsam (Naturvårdsverket, 1999 s. 39). 2.5 Känslighet och skyddsvärde När känslighet och skyddsvärde för ett objekt bedöms undersöks vilken exponering som människor och miljö utsätts för. Beskrivningen täcker både situationen idag och i framtiden (Naturvårdsverket, 1999, s. 45). Kunskap om hur föroreningarna är lokaliserade i nuläget och hur de kan spridas i skadliga mängder behövs för att möjliggöra en bedömning. Information om dagens och framtidens markanvändning är viktig då den styr vilka exponeringsvägar som är möjliga, vilka grupper människor eller miljöer som exponeras och i vilket grad exponeringen sker (Naturvårdsverket, 1999, s. 45). Bedömningen delas upp i två delar, en för människa och en för miljön. Bedömningen för människa sker oberoende på antal exponerade människor och görs alltså på individ nivå. Gällande miljö bedöms skyddsvärdet hos de arter eller ekosystem som finns på objektet och som då exponeras (Naturvårdsverket, 1999, s. 46). 2.6 Samlad riskbedömning I den samlade riskbedömningen bedöms de risker miljö och människa utsätts för från objektet. Genom att väga samman föroreningarnas farlighet, föroreningsnivån, spridningsförutsättningar samt känslighet och skyddsvärden (figur 1). I och med bedömningen av objektet tillskrivs den en riskklass (Naturvårdsverket, 1999, s. 48): Klass 1 – Mycket stor risk Klass 2 – Stor risk

6

Klass 3 – Måttlig risk Klass 4 – Liten risk

Figur 1. Denna graf används för att åskådliggöra hur stora riskerna associerade med föroreningarnas farlighet, föroreningsnivån, spridningsförutsättningar samt känslighet och skyddsvärden är. Källa: Naturvårdsverket. (1999).

3. Bakgrund Här beskrivs Ekeby bruks historia, och tillverkningsmetoder, samt potentiella föroreningar. Här finns även en beskrivning om områdets geologi, samt information om hur objektet nyttjas i dagens läge. 3.1 Ekeby bruk I detta delkapitel beskrivs Ekeby bruks historia och de tillverkningsmetoder som används på bruket och hur dessa skulle kunna leda till föroreningar.

3.1.1 Företagshistoria Tegel- och keramikfabriken Ekeby bruk var belägen i Uppsalas västra del (figur 2). Ekeby bruk drevs av företaget Upsala-Ekeby AB och var mellan 1886 och in på 1970-talet en av Sveriges främsta tillverkare av lergods. Företaget hade ett flertal fabriker runt om i Sverige, främst i Uppland. Bruket i Ekeby, Uppsala var den första att startas och där tillverkades tegel, kakel och keramik (Lambert, 2007). Det var under årsskiftet 1984 och 1985 som den dåvarande ägaren av Ekeby gård, Erik Andersson, skickade lerprover för analys till professor Hampus von Post på Ultuna och till en kakelugnsmakare i Göteborg för provbränning. Proverna visade att leran var ytterst lämplig för lerarbeten och kakeltillverkning. Fabriken startades sedan av familjen von Bahr (Lambert, 2007).

7

Figur 2. Ekeby bruk (markerad med rött) låg i Uppsalas västra del.

3.1.2 Tillverkningsmetoder och potentiella föroreningar Leran som användes i tillverkningen togs från verkstadsområdet. För att bränna tegel och keramik nyttjade företaget en ringugn (Lambert, 2007). Ringugnar var bränsleeldade och hade två kammare som användes vid olika delar av tegelbränningen, så att eldning, svalning, uttagning och insättning kunde pågå samtidigt. Teglet låg alltid kvar på samma plats i ugnen istället flyttades värmekällan. Rökgasuttaget skedde mellan de båda ugnkropparna. Ringugnarna blev sedan utbytta av tunnelugnar (Nationalencyklopedin, 2016), detta gäller även för bruket i Ekeby (Lambert, 2007). Innan elektrifieringen eldades dessa ugnar främst med trä och kol (Nationalencyklopedin, 2016).

Då förbränningen av kol inte är fullständig kan polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) bildas (Naturvårdsverket, 2007). Under det hus där kol-koks förvarades har både PAH och arsenik påträffats (Weber-Qvarfort, 2011, s. 24). Kakel och keramik glaserades för att få ett vackrare utseende och för att bli mer hållbart. Det finns flera olika sorters glasyr, fältspatsglasyr, bly, tenn och salt (Britannica Academic, 2016a). Natriumklorid är det salt som oftast används vid saltglasyr och vid bränningen släpps klorid ut, medan natriumet binder med silikat i leran. För att färga glasyrer kan metalloxider användas, dessa kunde vara koboltoxid för blå, lila från manganoxid och rött från järnoxid (Britannica Academic, 2016b). Manganoxid har även används för att färga leran som användes på Ekeby bruk från rödaktig till svart (Lambert, 2007).

När kaklet brändes med blyglasyren skede en emission av metaller till luften och flera moment som malning och siktning gjorde så att blyhaltigt damm bildades. Detta medför att metaller som bly kan ha spridits till området kring fabriken. Bly och andra metaller kan även ha tillkommit omgivning i och med hanteringen av avfall. Glasyrresten kan ha hamnat i spillvatten som sedan letts ut till dammar eller diken. Sanden som användes för att rengöra ugnsgolvet kasserades efter användning. Trasigt kakel och lergods kan ha hamnat på deponierna (Weber-Qvarfort, 2011, s. 23).

Lergroparna används även som slambassänger. I en slambassäng slammades leran upp så att större partiklar som grus sjönk ned till botten. Leran grävdes sedan

8

upp igen för att användas i tillverkningen. Där bassängerna låg hittas skiktningar av sandigt, grusigt och lerigt material och i botten förekommer ofta kakelrester (Weber-Quarfort, 2011, s. 71).

Det finns alltså ett antal föroreningar associerade verksamheten som bedrivits på Ekeby bruk. Föroreningarna är kopplade till olika delar av tillverkningen, framförallt de ugnar och glasyrer som används. För glasyrerna så är det de metaller som används för att färga de saltbaserade glasyrerna och det bly som finns i den blybaserade glasyren. I avseende på ugnarna är föroreningarna länkade med de bränslen som används för att elda dem.

3.2 Områdesbeskrivning Topografin är i stort sätt plan över hela undersökningsområdet. Jordarterna på objektet är av typerna glaciallera samt postglaciallera (figur 3). I områdets västra delar återfinns fyllningsmassor (SGU, 2016a). Under fyllningsmassorna återfinns lera. Lerornas genomsläpplighet är låg medan fyllningsmassans genomsläpplighet räknas som hög. Den underliggande berggrunden är en metagranitoid (SGU, 2016b). Väst om undersökningsområdet finns en dagvattendamm med ett litet vattendrag som leder till Hågaån. Hågaån rinner genom Hågadalen, som är ett naturreservat, och mynnar sedan ut i Ekoln, Mälaren (Uppsala kommun, 2015). Hågaån har bland flera problem höga halter miljögifter. Man har vid provtagning av vattnet hittat halter av nickel som överstiger gränsvärdet (VISS, 2016). Provtagningar från 1980-talet av vattenväxter har visat på höga halter bly (Weber-Quarfort, 2011, s. 63).

Figur 3. Jordarterna på objektet är främst leror, både glacial och

postglacial. I väst återfinns fyllnadsmassor.

© SGU, I2014/00601

9

3.3 Området idag Objektet som undersökts är i dag en grönyta belägen i ett bostadsområde. Det undersökta området används i dagens läge bland annat som fotbollsplaner och i den gamla verkstadsbyggnaden ligger Ekebygymnasiet, en förskola, flera butiker och restauranger. I området ligger även flera lekplatser (figur 4). Det finns flera koloniområden, som används som odlingsplats av privatpersoner, i närheten av objektet, varav den i sydväst om området ligger i nära anslutning till det.

Då området ligger i ett bebyggt område och används av skolor och förskolor finns det en risk att människor och i synnerlighet barn kan exponeras för föroreningar genom direktintag av ytligt liggande föroreningar (Naturvårdsverket, 1999).

Figur 4. Ortofoto över grönområdet där undersökningen gjorts. På fotot syns även dagvattendammen i sydväst och det gamla fabriksområdet där det nu bland annat finns en skola.

4. Miljötekniska undersökningar

Detta kapitel behandlar de miljötekniska undersökningar som gjorts på objektet, Ekeby bruk av konsultföretaget Tyréns och hur provplatserna valts. Tyréns fick uppdraget av Uppsala kommun. 4.1 Provtagnings platser Under tidigare undersökningar av objektet, placerades provtagningspunkter ut baserat på kartunderlag, observation vid fältbesök och ledningsunderlag och en

10

invertering som länsstyrelsen utfört. När den andra provtagningsomgången skulle genomföras var avsikten att med det underlag som framkommit vid föregående undersökning göra en förtätad provtagning (Tyréns, 2013, s. 22-23). Då den första provtagningen inte visade på några mycket avvikande halter, placerades provtagningspunkter för den andra omgången vid de högst påträffade halterna och de andra punkterna spreds ut för att få en större bild över föroreningssituationen på platsen (tabell 2) (figur 5) (Tyréns, 2013, s. 22-23). Tabell 2. Motivering till provtagningspunkter. Provpunkt Motivering Omgång 1 13T1-13T2 Slambassänger i norr. 13T1 utgick 13T3 Lergrop 13T4 Avgränsa mot Ekebyvägen 13T5 Avgränsa mot Ekebyvägen 13T6 Lergrop 13T7 Lergrop 13T8 Lergrop 13T9 Djup del av en lergrop 13T10 Lergrop 13T11 Slambassäng 13T12 Slambassäng 13T13 Slambassäng 13T14 Slambassäng 13T15 Slambassäng/ utfyllt område. Utgick 13T16 Slambassäng/ utfyllt område. Utgick Omgång 2 13T20 Hittade PAH-H i punkten vid 13T2 13T21 Avgränsa eventuella föroreningar samt att inga analyser

utfördes på punkten 13T4 i första omgången som ligger intill

13T22 Avgränsa eventuella föroreningar. Vatten vid 2,8 m 13T23 Avgränsa föroreningar kring 13T9 och 13T10 13T24 Avgränsa föroreningar kring 13T9 och 13T10 13T25 Avgränsa föroreningar kring 13T11 och 13T112 13T26 Utgick pga. ej tillstånd att borra i fotbollsplan 13T27 Avgränsa föroreningar kring 13T913

Källa: Tyréns, (2013), s. 22-23.

11

Figur 5. Placering av provtagningsplatser på objektet Ekeby bruk. Information om provtagningsplatser kommer från Tyréns rapport, bilaga 1, (2013).

4.2 Provtagning Provtagningen som tog plats har gjorts enligt SGFs fälthandbok för miljötekniska markundersökningar av konsultföretaget Tyréns (Tyréns, 2013, s. 22-23).

4.2.1 Jordprov Den första provtagningen skedde den 2-3 juni 2013 och den andra 2 september samma år och utfördes av Tyréns geotekniker (Tyréns, 2013, s. 23). Provtagningen gjordes med provtagningsskruv monterad på bandvagn. Diffusionstät påse för laboratorieanalys användes för att ta ut jordprover i provtagningspunkter (Tyréns, 2013, s. 23).

© Lantmäteriet, I2014/00601.

12

Iakttagelser av färg, lukt och jordenssammansättning gjordes och noterades tillsammans med provtagningsdjup. Som mest togs samlingsprov från en meters jordmäktighet. Proverna förvarades mörkt och kalt i fält och under transport till laboratoriet (Tyréns, 2013, s. 23).

4.2.2 Grundvatten Vid punkterna 13T3, 13T12 och 13T24 installerades grundvattenrör av PEH-typ, 63 mm i diameter, med en meters filter i botten. Bentonitlera runt rörets i markytan användes för att säkra rören från inläckage av yt- och dagvatten (Tyréns, 2013, s. 23). Grundvattenröret 13T12 hade saboterats genom att grus och jord kastats ned och i grundvattenröret 13T24 påträffades inget vatten, därför har endast vatten från grundvattenrör 13T3 analyserats (Tyréns, 2013, s. 14). För att grundvattenytan skulle hinna stabilisera sig installerades rören tre veckor innan provtagningen gjordes den 24 juni och den 10 september. Proverna förvarades i mörker och kyla i de av laboratoriet anvisade provkärl innan de togs till laboratoriet (Tyréns, 2013, s. 23). 5. Objektets föroreningar Under denna rubrik återfinns information om föroreningarnas kemiska egenskaper och hur föroreningarna enligt provtagning förekommer på objektet. 5.1 Om föroreningarna I detta delkapitel beskrivs de föroreningar som vars halter överstiger KM på objektet, i hänseende på miljö- och hälsoeffekter, kemiska egenskaper och mobilitet i marken.

5.1.1 Polycykliska kolväten Polycykliska aromatiska kolväten även kallade PAH:er bildas när syrebrist uppkommer vid förbränning av organiska ämnen, vilket leder till ofullständig förbränning. Detta är något som kan ske i botten av förbränningsugnar. Bildningen av PAH:er är komplex och beror på vilket bränsle som används, temperatur och syretillförsel. Antalet ringar kan variera och vara från två till i stort sätt hur många som helst. Typen med sju ringar anses vara den mest miljöskadliga av dem (Naturvårdsverket, 2007, s. 19). Det finns flera sätt för organismer att exponeras av PAH:er. För landlevande djur så kan upptag ske via jord, genom hudkontakt, med födointag och genom inandning av luft (Naturvårdsverket, 2007, s. 56-58). Flertalet PAH:er är både hälso- och miljöfarliga. Deras egenskaper är sådana som akut toxiska, cancerogena, gentoxiska eller en kombination av flera. De cancerogena egenskaperna hos PAH uppstår under metabolismen och kan bilda farliga och reaktiva fria radikaler. PAH kan även agera hormonstörande genom att efter nedbrytningen i kroppen interagera med hormonreceptorer (Naturvårdsverket, 2007, s. 58). Studier har visat att fisk som lever i miljöer med höga halter PAH får hudskador och tumörer (Naturvårdsverket, 2007, s. 58).

13

PAH:er som är lättare är generellt inte mutagena eller hormonstörande och därför mindre farliga. De kan dock vara toxiska genom icke-specifika mekanismer och är ganska vanliga i miljön, samt bryts lätt ned. Tyngre PAH:er kan ge allvarliga skador vid kronisk exponering och har längre uppehållstid (Naturvårdsverket, 2007).

PAH:er är hydrofobiska och oftast inte speciellt flyktiga och binder oftast till partiklar och organiskt material i miljön. Mindre PAH:er som naftalen (två ringar) är dock relativt flyktiga. Det finns ett samband mellan molekylernas storlek och dess flyktighet och vattenlöslighet, då dessa egenskaper minskar med storleken och vikten (Naturvårdsverket, 2007, s. 21). PAH:er som är av lättare typ och släpps ut till luft kommer reagera med den och på så sätt brytas ned eller omvandlas. De större PAH:erna, som inte bryts ned i luften, kommer till slut, via partiklar och aerosoler, att hamna i jord eller sediment. Det medför att de är skyddade mot de processer som annars bryter ned dem och kan överleva lång tid. Viss nedbrytning sker genom mikrobiella processer som styrs av syre och näringstillgång, samt hur hårt bundna PAH:erna är till det fasta materialet (Naturvårdsverket, 2007, s. 21-22). 5.1.2 Bly Bly är en tungmetall och har historiskt haft många användningsområden, blyförslutningar av vinkorkar, blyacetat för att höja sötman i portvin, och i konservburkar (Arbets- och miljömedicin, 2016b). Blyföreningar kan finnas i olika färgämnen i målarfärger och i glasyrer (Kemikalieinspektionen, 2016). Organiska föreningar innehållande bly tillsattas tidigare bensin som antiknackningsmedel och stora delar av emissionen till luft har kommit därutav (Arbets- och miljömedicin, 2016b). Oorganiskt bly är först och främst en risk för barn, då upptaget av blyet sker i mycket högre utsträckning än hos vuxna. Hur mycket bly som absorberas beror på partikelstorleken. Är partiklarna fina så tas upp till 50 % upp av lungorna. Av det bly som intas med föda tar vuxna upp 10-15 %, medan barn kan ta upp så mycket som 50 %. Skelettet kan ackumulera bly som sedan frigörs långsamt, med en halveringstid på 5-50 år. Bly som finns i blodet är till största utsträckning bundet till de röda blodkropparna, halveringstiden är cirka en månad. Eftersom att barn, spädbarn och fosters hjärnor och nervsystem är under utveckling är de också speciellt känsliga. Bly kan föras över till foster från modern och till barn genom bröstmjölk (Arbets- och miljömedicin, 2016b). Organiska blyföreningar tas upp lätt av även vuxna och penetrerar kroppens och cellernas membran. Visa föreningar kan tas upp genom hudkontakt (Arbets- och miljömedicin, 2016b). Den som drabbas av akut blyförgiftning får symptom som huvudvärk, irritabilitet, magsmärtor och symptom från nervsystemet. Bly kan även orsaka leversvikt. Barn kan av få beteendestörningar och inlärnings- och koncentrationssvårigheter (Arbets- och miljömedicin, 2016b). Bly är även skadligt för miljön, då det är giftigt för vattenlevande organismer (European Chemicals Agency, 2016c). Bly binder hårt till organiska ämnen i marken och även till metalloxider såsom aluminiumoxid och järnoxid. I mark och vatten sker den mesta transporten av bly som lösta humuskomplex eller i kolloidalt bundet med järnoxider och humusämnen (Berggren et al, 2006, s. 95).

14

5.1.4 Övriga Arsenik är en halvmetall och finns i oorganisk form i mineral och i flera olika organiska former. Arsenik finns i varierande halter naturligt i jordskorpan och där med kan det även påträffas i grundvatten. Oorganisk arsenik är cancerogent, förhöjd risk för framför allt hud- och lungcancer, och giftigt i höga doser (Arbets- och miljömedicin, 2016a). Arsenik är även skadligt för miljön, då det är giftigt för vattenlevande organismer (European Chemicals Agency, 2016a).

Nickel är en övergångsmetall och används bland annat som legeringsmetall, i batterier och som färgpigment. Nickel kan framkalla kontaktallergi. Vid inandning kan nickel framkalla astma. Nickel är cancerframkallande och kan orsaka cancer i lungorna, i näsa och bihålor Vid högs koncentrationer är nickel giftigt för djur, orsaken tycks vara att nickel förhindrar upptaget av zink. I vatten förekommer nickel främst som nickel(II) och i komplex till exempel med karbonat (Berggren et al, 2006, s. 105). Zink har förhållandevis låg giftighet för en tungmetall. Återfinns i sulfidmineralet zinkblände. Zink är en essentiell metall för människan och ingår i flera enzymer. Zink är generellt ej giftig för däggdjur, organismer som lever i sötvatten är dock känsliga mot förhöjda zinkhalter. Zink i vatten binder relativt hårt till humusämnen, speciellt vid högt pH, vid lågt pH dominerar istället zink(II). I jordar som är mycket förorenade kan zink fällas ut med fosfat och hydroxid (Berggren et al, 2006, s. 112). Barium har flera användningsområden, bland annat i glas, färger, tegel och gummi (Berggren et al, 2006, s. 94). Barium kan orsaka skador på huden och ögon (European Chemicals Agency, 2016b). Barium kan för akvatiskt levande organismer störa fortplantningen. I vatten är barium vanligast i jonform (Berggren et al, 2006, s. 94). I samhället används stora mängder koppar. Koppar tillförs miljön bland annat från gruvor och från elektroniskt avfall. I urbana miljöer är det vanligt att koppar kommer från korrosion av koppartak (Berggren et al, 2006, s. 98). Människor exponeras för koppar främst genom dricksvatten, från kopparledningar och varmvattenberedare (Arbets- och miljömedicin, 2016c). Koppar är skadligt för miljön, då det kan skada lever, njurar och immunförsvar hos djur. Arters känslighet för koppar är dock varierar dock stort. För både djur och människor är koppar ett essentiellt näringsämne. I vatten hittas koppar ofta som koppar(II) (Berggren et al, 2006, s. 98). Kvicksilver är en relativt sällsynt metall, men används i stora mängder vid guldutvinning och kloralkaliindustrin. Kvicksilver är en mycket giftig metall och kan ge permanenta skador på hjärnan, det centrala nervsystemet samt njurar. Den största källan till utsläpp till luften sker genom förbränning av fossila bränslen. I vatten binder kvicksilver(II) till lösta humusämnen. I jord binds kvicksilver hårt till organiskt material och transporten av kvicksilver i mark och från mark till sjöar och vattendrag sker som lösta humuskomplex (Berggren et al, 2006, s. 102). Kobolt räknas till de essentiella spårmetallerna och är viktig då den ingår i vitamin B12. Inom industrin används kobolt som pigment i färger och som tillsats i stål (Berggren et al, 2006, s. 97). Kobolt kan ge allergiska kontakteksem och inandning kan ge lungbesvär. Kobolt kan vara skadligt för miljön, då det kan skada vattenlevande djur (European Chemicals Agency, 2016d). Kobolt är cancerogent. Vid högt pH binder kobolt starkt till manganoxider. Markegenskaperna för kobolt liknar de som finns hos zink och nickel (Berggren et al, 2006, s. 97). Tungmetaller binder hårt till marken vid höga pH-halter. De binder bland annat till humusmaterial, järnoxider och lermineral. Transport av metaller kan ske genom upplösning av humusmaterial i form av humuskomplex (Berggren et al, 2006).

15

5.2 Ämneshalter på objektet och jämförsvärden De medium som provtagits på Ekeby bruk är jordmaterial och grundvatten. I detta delkapitel hittas värden för de ämnen vars halter överstiger jämförelsevärden och/eller riktvärden. Proven har analyserats för fler ämnen (bilaga 1) men redovisas ej då halterna inte överstiger känslig markanvändning (KM). I denna rapport togs beslutet att göra jämförelser mot KM. Med känslig markanvändning menas att alla grupper människor ska kunna leva hela sin livstid på platsen och att de flesta markekosystem skyddas samt ytvatten och grundvatten. Exempel på området som klassas som känslig mark är bostäder, skolor och odlingsmark. Mindre känslig markanvändning (MKM) ställer lägre krav på skydd av mark och vatten, därför tillåts högre ämneshalter (Naturvårdsverket, 2006b, s. 17-22). Beroende på om KM eller MKM används är olika parametrar styrande för vilket riktvärde som satts, dessa beror på vilket exponeringssätt som innebär störst risk. Vad som är styrande för de föroreningar som påträffats över KM återfinns i tabell 3. Tabell 3. Riktvärden enligt KM för de ämnen som genom provtagning hittats på området och den begränsande faktorn. Ämne Riktvärde (KM) Styrande för riktvärde Bly 50 mg/kg Intag av jord Arsenik 10 mg/kg Bakgrundshalt Barium 200 mg/kg Skydd av markmiljö Nickel 40 mg/kg Skydd av grundvatten Zink 250 mg/kg Skydd av markmiljö Koppar 80 mg/kg Skydd av markmiljö Kobolt 15 mg/kg Intag av växter Kvicksilver 0,25 mg/kg Inandning ånga PAH-H 1,0 mg/kg Intag av växter

Källa: Naturvårdsverket (2009b)

5.2.1 Föroreningar i jordmaterial Jordmaterial togs från flera platser på området. I jordproverna förekom halter som överstiger gräns- och/eller riktvärden för flera olika ämnen. Ett gränsvärde är en haltgräns som om den överskrids kan innebära ekonomiska, juridiska eller annan påtaglig konsekvens. Haltgränsen kan vara en miljökvalitetsnorm eller dricksvattennorm. Ämneshalter under riktvärdet innebär att riskerna för negativa effekter för människor, miljö och naturresurser är acceptabel. Ett riktvärde är inte juridiskt bindande (Naturvårdsverket, 2009b, s. 265-268). Riktvärden är enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark (Tyréns, 2013). Jämförelser görs mot känslig markanvändning (KM), mindre känslig markanvändning (MKM), det dubbla MKM (2MKM), och farligt avfall (FA). Halter för FA är enligt Avfall Sveriges rekommendationer (Tyréns, 2013). De ämnen som ligger över dessa värden markeras med färg (tabell 4). Om avfall räknas som farligt omfattas det av en mängd regler vad det gäller hantering, förbehandling och slutlig behandling. I Sverige finns ett begränsat antal anläggningar som kan ta emot farligt avfall (Naturvårdsverket, 2015). Metallerna koppar (Cu), kobolt (Co), zink (Zn), och kvicksilver (Hg) förekom alla i halter över KM (tabell 4). PAH-H hittades i två jordprover med halter över KM. Halterna PAH-L och PAH-M överstiger dock ej gränsvärdena (tabell 4).

16

Barium (Ba) hittas i halter över KM och MKM i flera prover. Bly (Pb) hittas i förhöjda halter i flera prover. I flera prover överstiger halten KM. På en provplats överstiger halterna MKM, 2MKM, såväl som FA (tabell 4). Tabell 4. Analysresultat från Ekeby bruk för prover som påvisar förhöjda halter av föroreningar. Värden som överstiger rikt- och/eller gränsvärden markeras med färg, värden enligt Naturvårdsverket (2009b). Jämförsvärden för de ämnen, tagna från Ekeby bruk, där halterna överstiger rikt- och/eller gränsvärden.. Jämförsvärden är 90:e percentilen i Naturvårdsverkets tätortsprovtagning (Naturvårdsverket, 1999, bilaga 5, tabell 3). Benämning Djup (m) TS % Enhet As Ba Pb Co Cu Hg Ni Zn PAH-H

KM >MKM mg/kg 10 200 50 20 80 0,25 40 250 1

MKM >MKM mg/kg 25 300 400 500 200 2,5 120 500 10

>2MKM>FA >2MKM>FA mg/kg

FA >FA mg/kg 1000 10000 2500 2500 2500 1000 1000 2500

13T2 0,7-1,1 82,5 mg/kg 2,8 78 136 7,7 20,7 <0,2 <0,2 76 2,1

13T3 2,5-3 59,2 mg/kg 5,2 134 54 13,7 42,4 0,31 30,9 156

13T6 0,9-1,2 88,4 mg/kg 3,4 69 65 9,3 28,7 0,24 17,3 110

13T8 1-1,5 92,2 mg/kg 1,4 31 13 5,2 11,8 0,39 8,4 40

13T8 1,5-2,1 mg/kg 1,1

13T9 0-0,7 87,1 mg/kg 2,7 91 31 10,9 39,5 0,86 106

13T9 1-1,5 83,7 mg/kg 3,1 392 103 12,1 27,4 0,43 27,3 99 <0,25

13T10 2,5-3,1 81,6 mg/kg 3,2 152 250 7,3 20,5 <0,2 15,1 94

13T11 2,7-3 81,5 mg/kg 4,7 136 79 12,8 29,7 0,31 31,7 97 <0,25

13T12 0-0,6 82,1 mg/kg 3,6 360 58 14,2 33,5 <0,2 31,1 117

13T12 1-1,5 76,7 mg/kg 4,3 4850 219 14,3 26 <0,2 22,8 133

13T12 2,6-3 75,6 mg/kg 4,5 126 175 32,7 75,2 0,91 30,3 327

13T13 0,3-1 77,8 mg/kg 3 375 43 10,9 22 0,31 22,3 84

13T21 0-1 87,9 mg/kg 3,6 111 111 11,9 42,3 <0,2 27,8 117

13T23 0-0,8 91,7 mg/kg 2,1 147 425 10 33,5 <0,2 18 80

13T23 0,8-1,7 82,8 mg/kg 4,4 627 2550 14,3 105 <0,2 27,3 249

13T23 4-5 83,2 mg/kg 3,9 353 1500 11,7 73,4 <0,2 20,9 192

13T24 1-2 mg/kg 3,5 1750 204 13 28,7 <0,2 31,7 103 Benämning Enhet Ba Pb Co Cu Hg Zn PAH-H Ingen eller liten påverkan av punktkälla mg/kg <25 <15 <30 <0,2 <100 <2,5 Trolig påverkan av punktkälla mg/kg 20-125 14-70 30-140 0,2-0,85 100-500 2,5-13 Stor påverkan av punktkälla mg/kg 125-625 70-350 140-700 0,85-4,25 500-2500 13-65 Mycket stor påverkan av punktkälla mg/kg >625 >350 >700 >4,25 >2500 >65

Källa (mätvärden): Tyréns, (2013), bilaga 2

5.2.2 Föroreningar i grundvatten Grundvattenprover som analyserats togs från plats 13T3, en gång i juni och en gång i september. Provresultaten jämförs med SGU:s bedömningsgrunder för grundvatten, som är indelade i klasserna 1-5, vilka beskriver tillståndet hos föroreningen. Klass 1

17

är den lägsta och innebär mycket låg halt, medan klass 5 som är den högsta innebär mycket hög halt (SGU, 2013). De prov som har halter som överstiger gräns- och/eller riktvärden har markets med färg i tabellen (tabell 5) (Tyréns, 2013). I prover från båda grundvattenrören hittas halter av nickel (Ni) och arsenik (As) (tabell 5). Halten arsenik ligger inom klass 3 i ett av proverna och inom klass 2 i det andra, nickel ligger inom klass 3 i både proverna. I ett av grundvattenproven hittas även zink (Zn) i en halt inom klass 2 (tabell 5). Klass 2 innebär låg halt och klass 3 innebär måttlig halt. Tabell 5. Sammanställning av resultat från laboratorieanalyser från grundvatten taget från Ekeby bruk som överstiger minst klass 2. SGU:s bedömningsgrunder (SGU, 2013). Halter som överstiger gräns- och/eller riktvärden markeras med färg. Klasserna beskriver föroreningens tillstånd, där klass 1 innebär mycket låg halt och klass 5 innebär mycket hög halt. Analys Enhet SGU:s bedömningsgrunder Provmärkning

Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 13T3GV 13T3GV

2013-06-24 2013-09-10

Arsenik, filtrerat μg/l <1 1-2 2-5 5-10 ≥10 2,08 1,5

Nickel, filtrerat μg/l <0,5 0,5-2 2-10 10-20 ≥20 9,15 8,45

Zink, filtrerat μg/l <5 5-10 10-100 100-1000 ≥1000 7,72 4,14

Källa: Tyréns, 2013, bilaga 3 6. Analys och riskklassning 6.1 Föroreningarnas farlighet Eftersom att det förekomstformerna för de olika metallföroreningarna är oklara antas att de förekommer i den mest toxiska förekomstformen (Naturvårdsverket, 1999, s. 21).

Bly har faroklassningarna mycket hälsoskadlig och miljöfarlig. Halvmetallen arsenik har faroklassningarna mycket giftig och miljöfarlig (European Chemicals Agency, 2016c). Både arsenik och bly anses därför ha mycket hög farlighet. Detsamma gäller även kvicksilver (Naturvårdsverket, 1999, s. 22). Föroreningar av metallerna koppar, nickel, och kobolt medför hög farlighet (Naturvårdsverket, 1999, s. 22). PAH:er tillhör den högsta nivån, mycket hög farlighet (Naturvårdsverket, 1999, s. 22). Zink anses ha en måttlig farlighet (Naturvårdsverket, 1999, s. 22) och barium som har faroklassen hälsoskadlig (European Chemicals Agency, 2016f) bedöms därför ligga på samma farlighets-nivå som zink. Farligheten för föroreningarna på objektet bedöms ha mycket hög farlighet eftersom flera av ämnena ligger inom den farlighets-nivån. 6.2 Föroreningsnivå Tillståndet för föroreningarna i jordmaterialet jämfördes med Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark för KM (Naturvårdsverket, 2009). Det framkom att tillståndet för bly och barium är mycket allvarligt, då halterna är många gånger högre än riktvärdena. De högsta halterna var femtioen gånger riktvärdet för

18

bly, vilket är över haltgränsen för farligt avfall, och över tjugofyra gånger så högt för barium (Naturvårdsverket 1999, bilaga 4, tabell 1). För kvicksilver är tillståndet allvarligt då halten är mer än tre gånger riktvärdet (Naturvårdsverket, 1999, bilaga 4, tabell 1). Tillståndet för kobolt, zink och PAH-H är måttligt allvarligt då halterna är 1-3 gånger högre än riktvärdena (Naturvårdsverket 1999, bilaga 4, tabell 1). I grundvattnet hittades förhöjda halter av nickel, arsenik och zink, inom klass 2 och 3 enligt SGU:s bedömningsgrunder för grundvatten (Tyréns 2013, bilaga 3). Tillståndet för dessa ämnen räknas dock som mindre allvarliga (Naturvårdsverket 1999, bilaga 4, tabell 3). Halterna bly avviker från jämförvärdena på en punkt så pass mycket att källpåverkan måste räknas som mycket stor. På flera andra punkter är källpåverkan stor. Även för kvicksilver är källpåverkan stor (tabell 4). Koppar, kobolt och zink har halter som indikerar att de troligen är påverkade av en punktkälla (tabell 4). De ämnen som fanns i förhöjda halter i grundvattnet låg alla under sina jämförvärden (Naturvårdsverket 1999, bilaga 5, tabell 6). De provtagningar som inte visar halter som överstiger rikt- och/eller gränsvärden hittas i bilaga 1.

Volymen förorenat material på objektet är stor vilket höjer föroreningsnivån. Då parametrarna volym förorenad massa, tillstånd och påverkan av punktkälla i mark och grundvatten sammanvägs och bedömningen blir att föroreningsnivån är hög. 6.3 Spridningsförutsättningar Föroreningarna på objektet är lokaliserade i det material som används för att fylla de gamla deponierna. Fyllningsmaterial har stor genomsläpplighet, vilket kan leda till stora spridningsförutsättningar för föroreningarna. Enligt den marktekniska undersökning som genomförts är djupet på fyllningsmassorna ca 1-6 meter, med underliggande lera. Information från SGU:s brunnsdatabas säger att jorddjupen i området varierar mellan 1-20 meter. På grund av att leran under fyllningsmaterialet är så pass djupt är det förväntat att spridningen till grundvattnet är mycket långsamt, då lerans genomsläpplighet är låg och fungerar som en naturlig barriär. Det grundvattenprov som togs visade inte heller några höga värden av föroreningar. Detta visar att spridningsrisken ned till grundvatten som drickvattenkälla är låg. Flera av föroreningarna som finns på platsen binder hårt till jordmaterial vid högt pH. Då området ligger i Uppland, vars leror ofta är relativt kalkrika, kan pH-värden förväntas ligga relativt högt (MarkInfo, 2007). Detta gör att spridningen av föroreningar från marken till grundvattnet och ytvatten kan minska. En förundersökning i området kring den gamla fabriken, utförd av Golder AB (2013) visade på pH-värden kring 8, antagandet att pH-halten är ungefär den samma på det nu undersökta området görs. Den höga pH-halten bidrar till att flera av föroreningarna binder till marken.

Bly, med flera andra av metallerna, bildar komplex med humusmaterial och sprids i mark och vatten med upplöst humus. Eftersom att det finns ytligt liggande föroreningar i marken finns det en risk att föroreningar sprids genom ytavrinning i form av dagvatten och i det ytliga grundvattnet. I anslutning till objektets sydvästra del finns en dagvattendamm. I dagvattendammar samlas vatten som rinner av på markytan. Dagvattendammen leder till Hågaån. Detta medför en risk för spridning av

19

föroreningar till ytvatten. Hågaån leder till Ekoln, Mälaren där utspädningen blir mycket stor. Områden som har dräneringssystem, såsom diken och dagvattensystem har större spridningsförutsättningar än områden utan (Naturvårdsverket, 1999, s. 39).

Sammanlagt är spridningsförutsättningarna för området måttliga, baserat på både förutsättningarna i marken, lera och fyllningsmassor, och de dräneringssystem som finns. 6.4 Känslighet och skyddsvärde Känsligheten på objektet är stort då den ligger i ett bostadsområde, med skolor och förskolor intill. Marken är idag ett grönområde med fotbollsplaner. Det finns en stor risk för att framförallt barn ska utsättas för föroreningar.

Föroreningarna har hittats både ytligt och längre ned i marken. Ytligt liggande föroreningar kan leda till direktintag av föroreningarna. Detta är speciellt en risk för små barn som ofta stoppar ofta saker i munnen, även jord. De högsta halterna ligger dock på djup där direktintag ej är en stor risk. Det grundvatten som ligger djupt tros ej påverkas föroreningarna på grund av det täta lerlagret. Det finns dock en möjlighet att marklevande organismer kan påverkas av de höga halterna av föroreningar som finns i fyllningsmassorna.

En dagvattendamm i anslutning till objektet leder vatten till Hågaån, vilken rinner genom Hågadalens naturreservat, som har högt skyddsvärde. Ytligt liggande föroreningar kan genom ytavrinning ta sig till dammen och vidare till Hågaån och Hågadalen. 6.5 Samlad riskbedömning Vid sammanställning av parametrarna är det tydligt att objektet Ekeby bruk bör tilldelas den högsta klassen, riskklass 2 (figur 6). Flera av föroreningarna som finns på objektet anses vara mycket farliga för både människor och natur, och dessutom finns i höga halter, speciellt av bly. Detta tillsammans med det faktum att människor, främst barn, som också är de som är mest känsliga för att exponeras för bly, vistas på platsen ofta gör att objektet medför en stor risk för människor och miljö.

20

Figur 6. Riskklassningsdiagram. Ekeby bruk tilldelas riskklass 2, då flera parametrar indikerar att riskerna på objektet är stora. 7. Tidigare riskklassning av Ekeby bruk År 2013 utförde konsultföretaget Tyréns en undersökning av objektet Ekeby bruk i uppdrag av Uppsala kommun. Nedan återfinns en kortfattad sammanfattning av rapporten. Provtagningsmetoderna presenteras i kapitel 5. 7.1 Föroreningssituation Tyréns och uppdragsbeställaren ansåg att området ej i dagens läge uppfyller kriterierna för KM och tillämpar därför riktvärden för MKM. Detta av bedömningen att människor och djur endast vistas på platsen sporadiskt. Framtidens markanvändning bedöms till KM (Tyréns, 2013, s. 15). Föroreningarna påträffas i varierande halter på objektet. De förorenade massorna med halter högre än KM beräknas vara mellan 120 000 och 200 000 m3. Oklarheter om föroreningarnas utspridning finns då de hittats i utkanten av det undersökta området, samt att tänkte provtagningspunkter fallit bort (Tyréns, 2013, s. 15-17). Spridning ned till det primära grundvattenlagret anses dock vara osannolikt på grund av det täta lerlagret. Tyréns bedömer spridningsförutsättningarna till ytligt grundvatten är stora. Detta baseras på den höga genomsläppligheten hos fyllningsmaterialet (Tyréns, 2013, s. 17-18). 7.2 Känslighet och skyddsvärde De skyddsobjekt som finns på plats anses i dagens läge vara människor och djur. På grund av spridningsrisken till närliggande områden kan även omgivande mark, samt de djur som lever där betraktas som skyddsobjekt (Tyréns, 2013, s. 18).

21

Känsligheten för objektet bedöms som hög, detta på grund av att barn och unga ofta använder området. Området har betydelse för friluftsliv och används som rekreationsområde och park i stadsmiljö, och ligger i direkt anslutning till bostadshus, skolor, kontor och butiker (Tyréns, 2013, s. 18). Skyddsvärdet bedöms först som litet då det ytliga grundvattnet inte påverkar det djupare grundvattnet. Viss kontakt mellan delarna av grundvattnet inom området och kring Hågaån kan ej uteslutas. Den slutliga bedömningen blir att områdets skyddsvärde är måttligt (Tyréns, 2013, s. 18). 7.3 Riskbedömning Jämförelsen på objektet gjordes mot MKM och dessa värden överstegs på några platser. På två platser låg dessa värden ytligt (barium och bly). Bly hittades ytligt i värde mellan KM och MKM på en plats. Ytliga föroreningar medför större risk. Övriga ytliga punkter ligger under KM. När värden jämförs mot MKM är det skydd för markmiljö (marklevande organismer och deras funktioner) som bedöms för barium och bly. Det behövs högre halter för att påverka hälsa. De halter som är så höga ligger under så pass mycket jord att exponering inte är trolig i dagsläget (Tyréns, 2013, s. 18-19). De grundvattenanalyser som gjordes visade på låga halter av de ämnen som analyserats och det ytliga grundvattnet används ej. Därför bedöms risken för påverkan av det ytliga grundvattnet som liten. Tjocka lager med lera skiljer lagren åt (Tyréns, 2013, s. 19). Då allt sammanvägdes tilldelas objektet i Tyréns undersökning riskklass 3. 8. Diskussion I detta kapitel diskuteras de parametrar som bidrog till den satta riskklassen för området Ekeby bruk och vilka åtgärder som skulle kunna tänkas minska riskerna på objektet. Här diskuteras också de likheter och skillnader som finns i denna rapport med den utredning Tyréns utfört. 8.1 Riskklassning Ekeby bruk tilldelas riskklass 2. Områden där tegel och/eller keramik tillverkats ligger i branschklassen (BKL) 4, detta betyder att riskklassen för branschen oftast sätts till en 4, alltså liten risk (Naturvårdsverket, 2015a). Ekeby bruk särskiljer sig där med från andra områden där liknande verksamheter har bedrivits. Den största bidragande orsaken till detta är att de föroreningar som finns på området är mycket farliga för både människor och miljö tillsammans med att området ligger inom ett bostadsområde och används av barn för aktiviteter som sport och lek. Provtagningarna visade att det fanns fyra ämnen på området vars farlighet räknas som mycket hög, PAH, bly, arsenik och kvicksilver. Alla dessa ämnen, utom arsenik, fanns i halter över KM. Halten bly i en provtagning var femtioen gånger högre än KM, vilket säger att föroreningstillståndet är mycket allvarligt gällande bly. Genom att titta på hur halterna bly varierar på området så verkar de högsta värdena finnas närmare den gamla fabriken. Risken för att området skulle ha höga halter PAH var en bidragande faktor till att området behövde riskklassas. I analyserna av PAH har typerna PAH-L, PAH-M och PAH-H analyserats för sig. Det var bara PAH-H som översteg KM och därför är det

22

bara denna typ som är med i riskbedömningen. Tillståndet för PAH-H bedöms som måttligt allvarligt. Vad det gäller områdets känslighet måste denna bedömas som stor. Området är i dagens läge ett grönområde med fotbollsplaner. I anslutning till området ligger skolor och bostäder. Eftersom att vissa föroreningar ligger ytligt så finns det en risk att barn får i sig föroreningarna genom direktkontakt eller inandning av damm.

Nära området finns flera koloniområden där människor använder marken för odling. Området som nu har undersöks skulle kunna påverka även koloniområdet då det ligger inom lertäktsområdet och är fyllt med samma fyllningsmaterial (Weber-Quarfort, 2011, s. 60). Provtagning av de odlade växterna visar dock inte på förhöjda blyhalter Weber-Quarfort, 2011, s. 63).

I närheten av det gamla bruket ligger också ett skyddsområde, naturreservatet Hågadalen. Den dagvattendamm som ligger i anslutning till objektet (inom lertäktsområdet) leder till Hågaån, som rinner genom nämnda skyddsområde. Provtagningar av vattnet i Hågaån har som gjorts tidigare (1980-talet) ska inte visa några förhöjda blyhalter, dock fanns vattenväxter som påvisade mycket höga halter. Halten bly i växterna kan dock inte direkt kopplas till en föroreningsnivå då ackumulering av bly i växternas celler förekommer (Weber-Quarfort, 2011, s. 63). Det är oklart om bly-halterna kan kopplas till Ekeby bruk.

Underlaget för att beräkna spridningsförutsättningar var ej det bästa. Utan information om hur grundvattnet strömmar och dess lutning är det svårt att göra en ordentlig bedömning hur snabbt föroreningarna sprids och till vilket område de sprids.

8.2 Jämförelse med tidigare gjord riskklassning I Tyréns undersökning tilldelas området riskklass 3 medan objektet i denna rapport tilldelats riskklass 2. Det finns flera anledningar till att olika bedömningar gjorts. I Tyréns rapport framkommer att de använder riktvärden för MKM då de anser att människor och djur endast befinner sig på platsen sporadiskt. I denna rapport har värden för KM används då bedömningen gjordes att området kan användes nästintill dagligen av de människor, speciellt barn, som bor nära platsen och går i de närliggande skolarna. De kan vistats på platsen under skoltid, fotbollsträning, utomhuslek och andra fritidsaktiviteter. När MKM används är det styrande för riktvärdet för barium och bly skydd av markmiljö, när KM används det styrande för riktvärdet för barium fortfarande skydd av markmiljö, men för bly är det intag av jord.

I Tyréns rapport har farligheten delats in i två delar, en för föroreningar i grundvatten och en för föroreningar i mark (Tyréns, 2013, s. 19, figur 7). I grundvattnet har farligheten bedömts ligga på en måttlig nivå och i marken är farligheten på föroreningarna stor. I denna rapport har ingen uppdelning gjorts på föroreningar i grundvatten och mark, utan har bedömts tillsammans. Eftersom att flera av de föroreningar som med hjälp av provtagning konstaterats finnas på platsen har stor farlighet har bedömningen i denna rapport hamnat på nivån mycket hög farlighet. I Tyréns rapport har jämförelse gjorts mot högsta värdet för mark och grundvatten med underlag av de provtagningar som utförts, medan i denna rapport har 90:e percentilen i Naturvårdsverkets tätortsprovtagning används. Fördelen med Naturvårdsverkets provtagning är att den baseras på många provtagningar, nackdelen är att värdena kanske inte är helt förenliga med det område de jämförs mot. Föroreningsnivån i mark bedöms dock till stor i båda undersökningarna.

23

I Tyréns rapport har de även delat upp föroreningsnivån i två delar, en för grundvatten och en för mark. Föroreningsnivån för grundvatten har bedömts till måttlig, medan nivån för mark har bedömts vara stor. I denna rapport har inte någon uppdelning gjorts och därför har föroreningsnivån bedömts vara stor. Att göra som Tyréns och dela upp denna parameter kan vara en god i idé, då det som i fallet Ekeby bruk är stor skillnad på hur mycket föroreningar det finns i mark respektive grundvatten. Dock kan det även leda till att den sammanlagda risken hos objektet underskattas. I Tyréns rapport anses spridningsförutsättningarna vara stora. Det baseras på att fyllningsmassornas genomsläpplighet gör att föroreningarna kan röra sig i jordlagret. Det framhålls att spridning ned till det grundvatten som används till dricksvatten ej är troligen. I denna rapport bedöms spridningsrisken istället vara måttlig. En sammanvägning mellan att spridning till grundvattnet är liten och spridning i fyllningsmassorna gjordes och anses därför vara måttlig. I denna rapport har känsligheten och skyddsvärdet för objektet bedömts vara hög för mark. Detta baseras på att människor, främst barn använder platsen, och de marklevandeorganismer som finns där, riskerar påverkas negativt av de föroreningar som finns. Skyddsvärdet och känsligheten grundvatten har satts till måttlig då det vatten som används som dricksvatten inte påverkas av föroreningarna på grund av det täta lerlagret. Tyréns har istället gjort bedömningen att det är endast är känsligheten för mark som är stor, de andra parametrarna bedöms vara måttliga. De skriver att halterna av föroreningarna skulle kunna medföra negativa effekter på marklevande organismer men att på de djup där de högre halterna hittats är den biologiska aktiviteten inte lika stor som i ytligare lager (Tyréns, 2013, s. 19) En anledning till att samma riskklass ej satts i de båda undersökningarna kan vara att det i denna rapport inte har någon indelning av grundvatten och mark för parametrarna föroreningarnas farlighet och föroreningsnivå. Detta kan ha lett till att Tyréns har bedömt att riskerna är lägre än den bedömning som gjorts i denna rapport. Att de har gjort jämförelse mot MKM och inte KM, tycks ej ha påverkat så mycket då deras föroreningsnivå för mark har bedömts till samma nivå som den sammanlagda föroreningsnivån i denna rapport. 8.3 Miljömål och åtgärder Åtgärdsplaner för förorenade områden kan vara riskbaserade, där planen utgår från vilken riskreduktion som krävs för att risken i framtiden för hälsa och miljö inom området ska vara acceptabla (Naturvårdsverket, 2009b, s. 31). Valet av efterbehandling kan även utgå från miljöbalken och de miljömål som är framställda av riksdagen. Delmål för efterbehandling finns i det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (Naturvårdsverket, 2009a, s. 25).

Målet för Giftfri miljö lyft ofta fram då en efterbehandlingsplan ska tas fram. Man kan dock koppla arbetet med efterbehandling till de flesta andra nationella miljömål. Målet för Grundvatten av god kvalitet kan också vara viktig, då grundvattnet behöver skyddas. Eftersom att området ligger inom ett tätbebyggt område så ligger också målet för God bebyggd miljö som grund för val av efterbehandling (Naturvårdsverket, 2009a, s. 80). Riksdagens definition av miljömålet Giftfri miljö säger bland annat att ämnen som har skapats i eller utvunnits av samhället inte ska vara ett hot mot människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Den säger också att halter av naturfrämmande ämnen ska vara nära noll och att halterna av naturligt förekommande ämnen ska

24

vara nära bakgrundsnivåerna (Miljömål, 2016a). I miljömålet ingår också att förorenade områden ska vara undersökta och vid behov åtgärdade (Naturvårdsverket, 2009a, s. 127). De föroreningar som finns på platsen Ekeby bruk är naturfrämmande och ett hot för både människors hälsa såväl som för miljön. Halterna är på vissa punkter många gånger mycket över de gränser som finns. Av dessa anledningar lever området ej upp till målet om en giftfri miljö. Miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet säger att grundvatten ska bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag och att grundvatten ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning (Miljömål, 2016c). På grund av de djupa lerlager som ligger under fyllningsmassorna skyddas grundvattnet från föroreningarna, det visar även provtagningen av grundvattnet. Därför ser det ut som att objektet i dagens läge uppfyller målet. Dock så har ingen provtagning av grundvattnet i den mest förorenenade delen av området gjorts. I miljömålet för God bebyggd miljö står det att städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö och att denna ska medverka till en god regional och global miljö. Det står även att man ska ta tillvara på och utveckla natur- och kulturvärden (Miljömål, 2016b). Ekeby bruk lever ej upp till målet, då de negativa effekterna av föroreningarna kan vara stora. Området ligger även i anslutning till naturreservatet Hågadalen och kan även medföra en risk för den samma.

För att välja åtgärder så måste man överväga om riskminskningen en åtgärd skulle bidra med, med hur stora kostnader i form av ökade utsläpp, naturresurser (till exempel nya fyllningsmassor), och ökad energiåtgång (Naturvårdsverket, 2009a).

Föroreningar av bly är den största orsaken till att Ekeby bruk har tilldelats riskklass 2. På flera platser ligger blyet ytligt och utgör därför större risk för att direktintag, speciellt med tanke på att barn använder området för lek och sport. Ett sätt att minska riskerna på platsen skulle kunna vara att frakta bort det översta lagret, för att sedan lägga dit nytt fyllningsmaterial. För att hålla kostnaden nere och för att inte störa de aktiviteter som bedrivs på plats skulle ett alternativ vara att se över om det är så att de skadliga halterna bly faktiskt är belägna nära själva fabriken. Om detta är fallet skulle detta fyllningsmaterial kunna bytas ut utan att fotbollsplanerna behöver grävas upp, åtminstone inte allt på en gång. På de platser som haltgränserna överstiger FA gäller högre krav på deponeringen, vilket kan göra det dyrare att åtgärda. Föroreningarna behöver ligga på en nivå under KM. I väntan på att åtgärder tas bör allmänheten informeras om att marken är förorenad. Föräldrar och skol- och förskolepersonal bör informeras om att barn ej bör inta jorden på platsen. 9. Slutsats Föroreningar har hittats i varierande halter i området. Det är främst bly och barium som finns i höga halter, men andra föroreningar förekommer. De föroreningar som finns kan kopplas till det gamla tegel- och keramikbruket.

Objektet Ekeby bruk tilldelas riskklass 2. Den största orsaken till det är de höga halterna bly som uppmätts på platsen tillsammans med det faktum att platsen idag är ett grönområde som ligger i ett bostadsområde och används för aktivtiter som lek och fotboll. På de platser där halterna överstiger KM bör fyllningsmassorna sedan transporteras bort. Det skulle minska riskerna på objektet.

25

10. Referenser Berggren, D. Elert, M. Gustafsson, J. Jarvis, N. Norrström, A-C. (2006), Metallers

mobilitet i marken, (rapport: 5536), Naturvårdsverket, tillgänglig: https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5536-4.pdf [2016-04-13]

Golder, (2013), Förstudie av Ekeby bruk, Stockholm: Golder Associates AB Lambert, L. (2007), Upsala-Ekeby, en företagshistorik, I: Fogelberg, A-C. & Karlsson,

H. (red), Upsala-Ekeby 1886-1978, Stockholm: Bombus, s. 82-88 Naturvårdsverket, (1999), Metodik för inventering av förorenade områden, (rapport:

4918), tillgänglig: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-4918-6.pdf

Naturvårdsverket, (2007), Oavsiktligt bildade ämnens hälso- och miljörisker, (rapport: 5736), tillgänglig: https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5736-7.pdf [2016-03-23]

Naturvårdsverket, (2009a), Att välja efterbehandlingsåtgärd,, (rapport: 5978), tillgänglig: https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-5978-1.pdf?pid=3576 [2016-04-18]

Naturvårdsverket, (2009b), Riktvärden för förorenad mark, (rapport: 5976), tillgänglig: https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-5976-7.pdf

SGU, (2013), Bedömningsgrunder för grundvatten, (SGU-rapport 2013:01), tillgänglig: http://resource.sgu.se/produkter/sgurapp/s1301-rapport.pdf [2016-05-17]

Sternbeck, J. Aquilonius, K. Josefsson, K. Marelius, F. Petsnock, A. & Björinger, P. (2008), Strategi för miljöriskbedömning av förorenade sediment, Naturvårdsverket, Tillgänglig: https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-5886-1.pdf [2016-03-11]

Tyréns, (2013), Översiktlig miljöteknisk undersökning Ekeby bruk, Uppsala, Stockholm: Tyréns AB

Weber-Qvarfort, K. (2011), Lertäkter i Uppsala - Inventering och föroreningssituation, Västerbergslagens utbildningscentrum, Markekologisk Design och Återställande,

tillgänglig: http://www.renaremark.se/filarkiv/exjobb/2011/Theresa.pdf [2016-03-23] Internetkällor Arbets- och miljömedicin, (2016a), Arsenik, http://www.ammuppsala.se/arsenik

[2016-03-24] Arbets- och miljömedicin, (2016b), Bly, http://www.ammuppsala.se/bly

[2016-03-24] Arbets- och miljömedicin, (2016c), Koppar, http://www.ammuppsala.se/koppar [2016-05-16] Britannica Academic, (2016a), Pottery,

http://academic.eb.com.ezproxy.its.uu.se/EBchecked/topic/472867/potteryhttp://academic.eb.com.ezproxy.its.uu.se/EBchecked/topic/472867/pottery [2016-03-24]

Britannica Academic, (2016b), Salt glaze, http://academic.eb.com.ezproxy.its.uu.se/EBchecked/topic/519816/salt-glaze [2016-03-17]

European Chemicals Agency, (2016a), Substance information – Arsenic, http://echa.europa.eu/substance-information/-/substanceinfo/100.028.316 [2016-04-04]

26

European Chemicals Agency, (2016b), Substance information – Barium, http://echa.europa.eu/substance-information/-/substanceinfo/100.028.317 [2016-04-04]

European Chemicals Agency, (2016c), Substance information – Lead http://echa.europa.eu/substance-information/-/substanceinfo/100.028.273 [2016-04-04]

European Chemicals Agency, (2016d), Substance information – Cobalt http://echa.europa.eu/substance-information/-/substanceinfo/100.028.325 [2016-04-05]

European Chemicals Agency, (2016e), Substance information – Copper http://echa.europa.eu/substance-information/-/substanceinfo/100.028.326 [2016-04-05]

European Chemicals Agency, (2016f), Substance information – Zinc http://echa.europa.eu/substance-information/-/substanceinfo/100.028.341 [2016-04-04]

Kemikalieinspektionen, (2015). Riktvärden för ytvatten, http://www.kemi.se/hitta-direkt/bekampningsmedel/vaxtskyddsmedel/riktvarden-for-ytvatten [2016-03-10].

Kemikalieinspektionen, (2016), Bly, http://www.kemi.se/vagledning-for/konsumenter/kemiska-amnen/bly [2016-03-24]

MarkInfo, (2007), SLU, pH, http://www-markinfo.slu.se/sve/kem/cnph/ph.html [2016- 05-03]

Miljömål, (2016a), Giftfri miljö, http://www.miljomal.se/sv/Miljomalen/4-Giftfri-miljo/ [2016-04-15] Miljömål, (2016b), God bebyggd miljö,

http://www.miljomal.se/sv/Miljomalen/15-God-bebyggd-miljo/ [2016-04-15] Miljömål, (2016c), Grundvatten av god kvalitet,

http://www.miljomal.se/sv/Miljomalen/9-Grundvatten-av-god-kvalitet/ [2016-04-15] Nationalencyklopedin, (2016), Ringugn,

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ringugnhttp://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ringugn [2016-03-16].

Naturvårdsverket, (2015a), Riskklassfördelning – Branschvis, uppdelade per branschklass, http://www.naturvardsverket.se/upload/sa-mar-miljon/statistik-a-till-o/Fororenade-omraden/Efterbehandling-Riskklassfordelning-Branschvis-2015-10-12.pdf [2016-04-14]

Naturvårdsverket, (2015b), Hantering av farligt avfall, http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Avfall/Farligt-avfall/ [2016-06-05]

Naturvårdsverket, (2016), Förorenade områden, http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Mark/Fororenade-omraden/ [2016-03-18]

SGU, Sveriges Geologiska Undersökning, (2016a), Kartvisaren – jordartskartan, http://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare-jordarter-25-100-tusen-sv.html?zoom=645138.270982,6636746.022011,647344.894791,6638119.208769 [2016-03-17]

SGU, Sveriges Geologiska Undersökning, (2016b), Kartvisaren – bergartskartan, http://apps.sgu.se/kartvisare/kartvisare-berggrund-1-miljon-sv.html?zoom=645138.270982,6636746.022011,647344.894791,6638119.208769 [2016-03-21]

Uppsala kommun, (2015), Hågadalen-Nåstens Naturreservat,

27

https://www.uppsala.se/kultur-och-fritid/friluftsomraden/hagadalen-nastens-naturreservat/#i-korthet [2016-03-21]

VISS, Vatteninformationsystem Sverige, (2016), Hågaån, http://www.viss.lansstyrelsen.se/Waters.aspx?waterEUID=SE663764-159182 [2016-03-21]

28

11. Bilagor Bilaga 1. Provresultat från mätningar utförda på Ekeby bruk av Tyréns, (bilaga 2) (2013). Ämnen provtagits men ej på någon punkt överstiger KM har uteslutits från tabellen, dessa är kadmium, krom och vanadin.

Benä

mni

ngD

jup

(m)

Jord

art

Kom

men

tar

TS %

Enhe

tAs

BaPb

CoCu

Hg

Ni

ZnPA

H-L

PAH

-MPA

H-H

KM>M

KMm

g/kg

1020

050

2080

0,25

4025

03

31

MKM

>MKM

mg/

kg25

300

400

500

200

2,5

120

500

1520

10

>2M

KM>F

A>2

MKM

>FA

mg/

kg

FA>F

Am

g/kg

1000

1000

025

0025

0025

0010

0010

0025

00

13T2

0-0,

4Fy

llnin

g gr

usig

san

dig

13T2

0,4-

1,3

Fylln

ing

grus

ig le

rig

sand

81,5

mg/

kg1,

544

145,

912

,3<0

,2<0

,237

<0,1

5<0

,25

<0,2

5

13T2

0,7-

1,1

82,5

mg/

kg2,

878

136

7,7

20,7

<0,2

<0,2

76<0

,15

0,85

2,1

13T2

1,3-

1,1

Lera

13T3

0-0,

5Fy

llnin

g sa

ndig

gru

sig

lera

13T3

0,5-

1,2

Fylln

ing

sand

ig le

ra

13T3

1,2-

2Fy

llnin

g sa

ndig

lera

13T3

2-2,

5Fy

llnin

g gr

usig

lera

13T3

2,5-

3Fy

llnin

g le

raTe

gel l

ite

orga

nisk

t mat

eria

l59

,2m

g/kg

5,2

134

5413

,742

,40,

3130

,915

6

13T3

3-3,

5Si

ltig

lera

13T3

3,5-

4Le

ra

13T4

0-0,

7Fy

llnin

g le

rig

grus

ig s

andi

g

13T4

0,7-

1,1

Fylln

ing

leri

g sa

ndig

gru

sig

13T4

1,1-

3Fy

llnin

g le

raTe

gel

13T5

0-0,

3Fy

llnin

g le

rig

grus

ig s

and

13T5

0,3-

1Fy

llnin

g le

rig

sand

ig g

rusi

gTe

gel

13T5

1-1,

5Fy

llnin

g sa

ndug

gru

sig

lera

Tege

l84

,8m

g/kg

3,2

109

2511

,727

,2<0

,225

,267

13T5

1,5-

2Fy

llnin

g le

rig

sand

Torr

13T5

2-2,

5Fy

llnin

g le

rig

sand

Fukt

ig, t

egel

13T5

2,5-

3Le

ra

13T6

0-0,

9Fy

llnin

g sa

ndig

gru

sig

lera

Tege

l vid

0,8

m

13T6

0,9-

1,2

Fylln

ing

sand

ig g

rusi

g le

ra88

,4m

g/kg

3,4

6965

9,3

28,7

0,24

17,3

110

13T6

1,2-

2Le

ra

13T7

0-0,

5Fy

llnin

g le

rigt

gru

s

13T7

0,5-

1Fy

llnin

g gr

usig

lera

<0,1

5<0

,25

<0,2

5

13T7

1-1,

4Fy

llnin

g sa

nd94

,9m

g/kg

0,9

3410

4,5

8,8

<0,2

5,4

27

13T7

1,4-

2Le

ra

29

Bilaga 1. Forts.

Benä

mni

ngD

jup

(m)

Jord

art

Kom

men

tar

TS %

Enhe

tAs

BaPb

CoCu

Hg

Ni

ZnPA

H-L

PAH

-MPA

H-H

KM>M

KMm

g/kg

1020

050

2080

0,25

4025

03

31

MKM

>MKM

mg/

kg25

300

400

500

200

2,5

120

500

1520

10

>2M

KM>F

A>2

MKM

>FA

mg/

kg

FA>F

Am

g/kg

1000

1000

025

0025

0025

0010

0010

0025

00

13T8

0-0,

5Fy

llnin

g le

rig

grus

ig s

and

13T8

0,5-

1Fy

llnin

g le

ra

13T8

1-1,

5Fy

llnin

g gr

usig

san

dig

lera

Tege

l92

,2m

g/kg

1,4

3113

5,2

11,8

0,39

8,4

40

13T8

1,5-

2,1

Fylln

ing

grus

ig s

andi

g le

raTe

gel

<0,1

50,

421,

1

13T8

2,1-

3Le

ra

13T9

0-0,

7Fy

llnin

g gr

usig

lera

87,1

mg/

kg2,

791

3110

,939

,50,

8610

6

13T9

0,7-

1Fy

llnin

g le

ra

13T9

1-1,

5Fy

llnin

g gr

usig

lera

Lite

tege

l83

,7m

g/kg

3,1

392

103

12,1

27,4

0,43

27,3

99<0

,15

<0,2

5<0

,25

13T1

00-

0,2

Fylln

ing

sand

ig g

rusi

g le

ra

13T1

00,

2-1,

1Fy

llnin

g fin

sand

ig le

ra83

,7m

g/kg

2,9

9818

12,6

22,7

<0,2

28,9

75

13T1

01,

1-1,

5Fy

llnin

g le

rig

grus

ig s

and

Tege

l<0

,15

<0,2

5<0

,3

13T1

01,

5-2,

5Fy

llnin

g le

rig

grus

ig s

and

Tege

l

13T1

02,

5-3,

1Fy

llnin

g te

gel

Tege

l81

,6m

g/kg

3,2

152

250

7,3

20,5

<0,2

15,1

94

13T1

03,

1-4,

3Fy

llnin

g le

ra te

gel

Tege

l

13T1

04,

3-5

Lera

Lite

tege

l

13T1

10-

1Fy

llnin

g sa

ndig

gru

sig

lera

Tege

l vid

0,8

m

13T1

11-

2Fy

llnin

g sa

ndig

lera

80,3

mg/

kg1,

975

176,

410

,9<0

,211

,943

13T1

12-

2,7

Fylln

ing

lera

13T1

12,

7-3

Fylln

ing

lera

Tege

l/ka

kel b

örja

r vid

2,7

met

er81

,5m

g/kg

4,7

136

7912

,829

,70,

3131

,797

<0,1

5<0

,25

<0,2

5

13T1

13-

4Fy

llnin

g le

ra

13T1

14-

5,5

Lera

Ej p

rov

sist

a 0,

5 m

eter

n

13T1

20-

0,6

Fylln

ing

sand

ig g

rusi

g le

ra82

,1m

g/kg

3,6

360

5814

,233

,5<0

,231

,111

7

13T1

20,

6-1

Fylln

ing

lera

13T1

21-

1,5

Fylln

ing

lera

76,7

mg/

kg4,

348

5021

914

,326

<0,2

22,8

133

13T1

21,

5-2,

6Fy

llnin

g le

ra

13T1

22,

6-3

Fylln

ing

sand

ig le

rig

grus

igTe

gel

75,6

mg/

kg4,

512

617

532

,775

,20,

9130

,332

7

13T1

23-

4Fy

llnin

g le

raTe

gel

13T1

24-

5Le

ra

30

Bilaga 1. Forts.

Benä

mni

ngD

jup

(m)

Jord

art

Kom

men

tar

TS %

Enhe

tAs

BaPb

CoCu

Hg

Ni

ZnPA

H-L

PAH

-MPA

H-H

KM>M

KMm

g/kg

1020

050

2080

0,25

4025

03

31

MKM

>MKM

mg/

kg25

300

400

500

200

2,5

120

500

1520

10

>2M

KM>F

A>2

MKM

>FA

mg/

kg

FA>F

Am

g/kg

1000

1000

025

0025

0025

0010

0010

0025

00

13T1

30-

0,3

Fylln

ing

sand

ig g

rusi

g le

ra

13T1

30,

3-1

Fylln

ing

sand

ig g

rusi

g le

raTe

gel v

id s

topp

1 m

eter

77,8

mg/

kg3

375

4310

,922

0,31

22,3

84

13T1

40-

0,5

Fylln

ing

sand

ig g

rusi

g le

ra

13T1

40,

5-1

Fylln

ing

grus

ig le

ra

13T1

41-

2Fy

llnin

g gr

usig

lera

Tege

l röd

jord

82,9

mg/

kg3,

711

932

11,5

29,1

<0,2

27,5

103

<0,1

50,

10,2

5

13T1

42-

3Fy

llnin

g le

raTe

gel k

eram

ik, r

öd jo

rd

13T1

43-

3,5

Fylln

ing

lera

Någ

ot m

indr

e rö

d än

ova

n

13T1

43,

5-4

Fylln

ing

lera

Lite

tege

l

13T1

44-

5Le

raFu

ktig

t

13T2

0 0-

1,1

Fylln

ing

lera

85m

g/kg

3,8

109

2413

,829

,1<0

,230

,485

<0,1

5<0

,25

<0,2

5

13T2

0 1,

1-2

Leri

g si

lt

13T2

10-

1Fy

llnin

g hu

mus

gru

sig

sand

ig le

raTe

gel

87,9

mg/

kg3,

611

111

111

,942

,3<0

,227

,811

7

13T2

11-

2Fy

llnin

g hu

mus

gru

sig

sand

ig le

ra

13T2

12-

2,8

Fylln

ing

lera

Tege

l

13T2

12,

8-3

Fylln

ing

grus

ig s

andi

g le

raTe

gel,

vatt

en c

a 2,

8 m

eter

13T2

13-

3,8

Fylln

ing

sand

ig g

rusi

g le

raTe

gel

13T2

13,

8-4,

3Le

ra

13T2

20-

0,7

Fylln

ing

grus

ig s

andi

g

13T2

20,

7-2

Fylln

ing

grus

ig s

andi

g le

ra

13T2

22-

3Fy

llnin

g gr

usig

san

dig

lera

Trär

este

r, v

atte

n ca

2,8

met

er84

,7m

g/kg

2,8

8019

8,7

22<0

,218

,175

13T2

23-

3,6

Fylln

ing

grus

ig s

andi

g le

ra

13T2

23,

6-3,

65Le

raLu

ktar

, sva

rt, s

ulfid

lera

?

13T2

23,

65-4

Lera

13T2

30-

0,8

Fylln

ing

kros

s gr

usig

san

dig

Tege

l91

,7m

g/kg

2,1

147

425

1033

,5<0

,218

80

13T2

30,

8-1,

7Fy

llnin

g gr

usig

san

dig

lera

Tege

l82

,8m

g/kg

4,4

627

2550

14,3

105

<0,2

27,3

249

13T2

31,

7-2

Fylln

ing

tege

lTe

gel

13T2

32-

3Fy

llnin

g le

raTe

gel

13T2

33-

4Fy

llnin

g le

raTe

gel

31

Bilaga 1. Forts.

Benä

mni

ngD

jup

(m)

Jord

art

Kom

men

tar

TS %

Enhe

tAs

BaPb

CoCu

Hg

Ni

ZnPA

H-L

PAH

-MPA

H-H

KM>M

KMm

g/kg

1020

050

2080

0,25

4025

03

31

MKM

>MKM

mg/

kg25

300

400

500

200

2,5

120

500

1520

10

>2M

KM>F

A>2

MKM

>FA

mg/

kg

FA>F

Am

g/kg

1000

1000

025

0025

0025

0010

0010

0025

00

13T2

34-

5Fy

llnin

g le

raTg

el v

atte

n ca

4,1

met

er83

,2m

g/kg

3,9

353

1500

11,7

73,4

<0,2

20,9

192

13T2

35-

6Fy

llnin

g le

rig

sang

idTe

gel

13T2

40-

1Fy

llnin

g sa

ndig

lera

83,6

mg/

kg3,

613

021

1631

<0,2

39,1

97

13T2

41-

2Fy

llnin

g le

rig

silt

Tege

l por

slin

gip

sm

g/kg

3,5

1750

204

1328

,7<0

,231

,710

3

13T2

42-

2,5

Fylln

ing

leri

g si

ltTe

gel

13T2

42,

5-3

Silt

ig le

ra

13T2

43-

4Si

ltig

lera

13T2

50-

1Fy

llnin

g hu

mus

gru

sig

lera

84,1

mg/

kg3,

310

723

13,5

28,5

<0,2

31,7

86

13T2

751-

2Fy

llnin

g le

rig

grus

ig s

iltig

Stop

p m

ot b

lock

2,2

met

erm

g/kg

3,3

120

3012

,227

,5<0

,229

,790

13T2

70-

0,30

Fylln

ing

hum

us g

rusi

g le

ra

13T2

70,

3-1

Fylln

ing

hum

us g

rusi

g sa

nd

13T2

71-

2Fy

llnin

g le

rig

grus

ig s

andi

gTe

gel,

trär

este

r84

,5m

g/kg

1,7

5514

6,91

12,2

<0,2

11,3

43

13T2

72-

2,2

Fylln

ing

leri

g gr

usig

san

dig

Tege

l, tr

äres

ter

13T2

72,

2-3

Silt

ig le

ra

32

Bilaga 2. Jordarskarta med provpunkter (Provpunkter enligt Tyréns, 2013, bilaga 1). Jordartskartan © SGU, I2014/00601.