”Hänna köm ägge bårte katta!”

DAUM-KATTAVINTERBLAD FRÅN DIALEKT-, ORTNAMNS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UMEÅ, 2003

”Hänna köm ägge bårte katta!” Uttrycket finns belagt på många håll i Västerbotten och Norrbotten ochbetyder ordagrant ’Nu kommer ägget ur kattan’. Innebörden är ungefärligen – med ett annat uttryck somknyter an till djurvärlden: ’detta är pudelns kärna’.

ISSN 1401-548X

© C

hris

ter Å

hlin

/ St

aten

s hi

stor

iska

mus

eum

DAUM-KATTA är ett oregelbundet utkommande organ för Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM).DAUM ingår i myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet SOFI.Redaktör och ansvarig utgivare: arkivchef Ola Wennstedt

I detta nummer Kengsintonstenen - ortnamn och samfärdels i sameland - men också annat.Alltid lär man sig något i DAUM-KATTA!

DAUM-KATTA finns också på Internet: http://www.sofi.se/daum/

Ur våra almanackor 2003

200317/1 Informations-Ömöte museet, styrgrupp, OW, SL(Projektet Informations-Öar är ett ABM-projekt (arkiv,bibliotek och museer) där Länsmuseet, Länsbiblioteketoch DAUM samverkar.21/1 Informations-Ömöte Vilhelmina, OW, SL22/1 Arkivnätverksmöte Fotoarkivet22/1 Möte om Motorer är vårt liv, Länsmuseet, OW28/1 Möte med IT-stöd i Uppsala, OW29/1 SOFI-chefsmöte Uppsala, OW13/2 Kurs i språkhistoria på DAUM: Nysvenska, CBH21-22/2 Linné-sympoisum Umeå, OW, CHB25/2 Medverkan i Informations-Öaktivitet, Dikanäs, SL26/2 Medverkan i Radio Västernorrlands programFrågetecknet CBH6/3 Samisk Vecka. Presentation av DAUM, SL13/3 Uppsalamöten, Arbetsmiljökommittén, IT-stöd,OW27/3 Intervju av CBH av Jajja Westberg VästerbottensFolkblad, CBH27/3 Sektionsårsmöte ST vid SOFI, SL2/4 Informations-Ömöte i Åsele, SL4/4 Medverkan i radioprogram, Karlstads univ., CBH9/4 Medverkan vid ABM-seminarium i Härnösand, SL9/4 Medverkan i Radio Västernorrlands programFrågetecknet, CBH16/4 Medverkan i Radio Västernorrlands programFrågetecknet, CBH23/4 Arkivnätverksmöte på DAUM24/4 Informations-Ömöte museet, styrgruppen, OW5/5 Ordförandekonferens, ST-Kultur, SL12-14/5 SOFI-chefsmöte på DAUM16/5 Anders Örtelius, Previa, arbetsplatsgenomgång påDAUM19-21/5 ECHO-möte (European Cultural Heritage Online), i Lund, OW20/5 Medverkan i radioprogram (Piteåradion), CBH23/5 Möte om Kristinebergsarkivet. Vilhelmina, AL,SL22/5 Årsmöte SACO-föreningen vid SOFI, CBH26/5 Styrelsemöte, SOFI, Göteborg, SL10-12/6 Frans Bergvall-semin., SVAR, Ramsele, OW12-14/6 Medverkan vid konferens arrangerad av IASANordic Branch, Mo i Rana, SL16/6 Arkivnätverksmöte, Forskningsarkivet13/8 Styrelsemöte, SOFI, Uppsala, SL22/8 Dialektsymposium, Nordiska språk, Umeåuniversitet, OW, CBH

31/8 Idéseminarium, Holmöns båtmuseum, SL, SO2/9 SOFI-chefsmöte Uppsala8/9 Nordkalottens kultur- och forskningscentrum(NKFC), styrgruppsmöte, Övertorneå, OW9/9 Informations-Ömöte i Vindeln, SO, SL12/9 Informations-Ömöte, museet, styrgrupp, OW19/9 Planeringsdag DAUM, Vännäs läger21/9 Medverkan vid Länsmuseidagar i Nordmaling, SO23/9 Arkivnätverksmöte, museet25-28/9 Bok- och biblioteksmässan, Göteborg, AL13/10 Dialektinsamlingsmöte, Uppsala, OW14/10 Dialektinsamlingsmöte, Arbetsmiljökommittén,Seminariet Ny start för Sveriges ortnamn, Uppsala,OW, CBH15/10 Chefsmöte Uppsala, OW15-16/10 SOFI-dagar, Uppsala17/10 Möte med SOFIs IT-grupp, Uppsala, OW22-23/10 Folkmusikarkivmöte i Rättvik, SL, SO23/10 Ö-gruppsmöte, Vilhelmina, OW24/10 Medverkan vid ”skivsläpp” Musikmuseet,Stockholm, SL6-7/11 Tänk/medvetande. Kognitionsvetenskapligaseminariedagar, Umeå universitet, OW4/11 Arkivnätverksmöte8/11 Arkivens dag, TV-inslag från Umeå-arkiven8-9/11 Att arbeta med frågelistor. Nordiskt seminariumi Lund, SO18/11 Digitala historiska kartor för forskning ochmetodutveckling. Forskningsarkivet, CBH19-20/11 Det förflutna i framtidens tjänst – arkiven iforskningens tjänst. Konferens, Forskningasrkivet, SM21/11 Informations-Ömöte museet, styrgrupp, OW25/11 Musiketnologiskt seminarium, SL, SO26/11 Informations-Ömöte i Vindeln, SO, SL26/11 Chefsmöte, Uppsala, OW27/11 Dialektinsamlingsmöte, Arbetsmiljökommittén,Uppsala, OW9/12 Musiketnologiskt seminarium, SL, SO1-5/12 Chefsutbildning, PUG-kurs, Gideå, OW10/12 DAUM:s Jullunch, Bergsgården, Umeå18/12 Informations-Ömöte i Robertsfors, SL

AL= Angelica LindgrenCBH=Claes Börje HagervallSL=Staffan LundmarkSM=Susanna MelinSO=Susanne OdellOW=Ola Wennstedt

3

Redaktören har ordet

Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) ingår som bekant i den statligamyndigheten Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI). SOFI är en liten myndighet inom denoffentliga kultursfären och den verksamhet som bedrivs har i många sammanhang inteuppmärksammats. Bristen på kunskap om SOFI:s verksamhet kommer bland annat fram i dengemensamma programförklaring, Agenda kulturarv, som länsstyrelserna, länsmuseerna ochRiksantikvarieämbetet sammanställt under år 2003. Som en grundidé i programförklaringenframförs tanken att den tid vi nu lever i kommer att vara framtidens historia. Alla som lever ochverkar i denna nutid bör därför vara delaktiga i diskussionen om vårt gemensamma kulturarv,vara med och påverka vilka aspekter av vår samtid som ska uppmärksammas som värda attrepresentera vår kultur för framtiden. Allmänheten ska beredas utrymme att själva vara med ochpåverka beskrivningen av sin vardag för framtiden.

Tanken i programförklaringen känns mycket tilltalande, men den är inte ny och heller inteunik. Den kan också ses som en bekräftelse på de idéer som styrt verksamheten vid DAUM ändasedan arkivets tillkomst. Här har informanterna under det senaste halva decenniet själva fåttsortera ut ur sina minnen och fritt berätta vad de ansett vara värt att förmedla till framtiden.Materialsamlingar som sammanställts utifrån individers personliga intresseinriktningar harlämnats in till arkivet, och allt som erbjudits arkivet har tagits emot med öppna armar, sombeskrivningar av individernas strävan att bevara sin historia, sina egna bidrag till upprättandet avvårt gemensamma kulturarv.

Detta nummer av DAUM-Kattan har vi fått hjälp av Anna Sjöström att ställa samman.Anna är student vid vetenskapsjournalistutbildningen vid Umeå universitet och hon gör sinpraktik under sista terminen, på DAUM. Kattan kommer också att vara hennes examensarbeteinom utbildningen.

PersonelltAnnchristin Skoglund, DAUMs samiska arkivarie sedan 1/3 2003, har fått en doktorandtjänst vid Institutionenför arkeologi och samiska studier, Umeå universitet. Hon är därför tjänstledig under en tid. Professor em. OlaviKorhonen har arbetat under delar av året med granskning av samiska namn på de allmänna kartorna förLantmäteriets räkning. Aini Thorneus har verkat som tornedalsfinsk arkivarie under året. Hon gör en genomgångav materialet i samlingarna som härstammar från Tornedalen. Susanne Odell fältarbetar med insamling ochdokumentation. Hon beskriver sitt projekt om dokumentation av Kvinnor som spelmän, i en notis längre fram iKattan. Camilla Larsson är systemvetare och mycket duktig på datorer och nätverk. Hon har tagit hand om våradatorer och gjort en noggrann genomgång av dem. Thord Söderberg lyssnar igenom kopior av Sveriges Radiosprogram Ordbruk och skriver ut alla dialektala ord och uttryck som behandlas i programmet. Kicki Djärvgenomlyssnar inspelningar samt upprättar och kompletterar inspelningsprotokoll, särskilt vad beträffardansbeskrivningar. Mona Hammarberg genomlyssnar och renskriver intervjuer, och Carl-Henrik Berg hararbetat en period vid DAUM med en bibliografi över reseberättelser från norra Sverige under 1800-talet.

Notiser sen sist • Nordkalottens kultur- och forskningscentrum, NKFC, har inrättats i Övertorneå. Det består av

ett stort bibliotek med tornedalsfinskt litteratur. Man håller även på att bygga upp arkivsamlingarmed material om Tornedalen. DAUM samarbetar med NKFC och har bland annat en person icentrets referensgrupp.

• Som ni antagligen redan märkt bytte DAUM postadress för ett tag sedan. Från Jägarvägen 18 tillLänsmansvägen 5, men vi finns fortfarande kvar i samma hus. Nu stämmer gatuadressen meddet faktiska förhållandet. Det har även byggts ett trapphus vid ingången som våra gäster ärvälkomna att prova.

• DAUM har just fått ett större pentry eftersom personalen inte längre fick plats i det gamla. Flerpersoner som jobbar i arkivet har gjort att pentryt blivit lite väl trångt. Vi har nu fått störreutrymme och ett fönster till.

4

På gång hos DAUM

Digitalisering av fonogram eller Att rädda ljudinspelningarFör att säkrare kunna bevara de inspelningar som finns i arkivet har digitalisering av arkivets fonogram, vårt”ljudliga kulturarv”, påbörjats vid DAUM. Digitalisering innebär att man till en dator överför ljud från t.ex.rullband, DAT-band, kassettband eller minidisc. Ljudet förvandlas till ettor och nollor och blir till ljudfiler somsedan långtidslagras på digitala media som t.ex. CD-ROM och Exabyteband. Med rätt utrustning har digitalt ljudstora fördelar. Precis som med annan digital information kan digitalt ljud kopieras, bearbetas och lagras utannågon kvalitetsförlust. Kopian är identisk med originalet och blir inte heller sämre var gång den spelas upp, somfallet är med våra analoga ljudbärare t.ex. rullband och kassettband.

Susanna Melin

Irene Nilssons manuskriptI denna publikation skrev undertecknad någon gång under hösten 2001 att DAUM fått in ett manus från IreneNilsson i Varpsjö i Vilhelmina. Vidare skrev jag att texten skulle ges ut. Jag angav även – ovist nog – en senastetidsgräns för publiceringen, nämligen sommaren 2002. En del saker som jag inte styr över har dock inträffat underresans gång. DAUM har haft mycket att stå i under förra året. Lantmäteriverket reviderar fortlöpande deekonomiska kartorna, och de senaste åren har delar av övre Norrland berörts. Eftersom det ingår i DAUM:suppgifter att granska namnformer på kartorna, har en stor del av mitt arbete fokuserats på detta. Publiceringen avIrene Nilssons text har bland annat därför blivit kraftigt försenad, vilket jag beklagar. För närvarande föreliggertexten i alla fall ordbehandlad och bearbetad. Ordlistan och inledningen är i stort sett klara efter någrakompletteringar. Därefter återstår korrekturläsning, som ju brukar ta tid i anspråk. Med tanke på vad som kan dykaupp vill jag den här gången inte sätta ut något datum för publiceringen av texten, men så mycket kan jag i alla fallsäga att den skall komma av trycket!

Claes Börje Hagervall

Kvinnor som spelmänUnder 2004 kommer Susanne Odell på DAUM att dokumentera kvinnor som är eller har varit spelmän. En avtankarna bakom projektet är att öka den kvinnliga representationen i samlingarna. Idag är drygt 70 procent av allainformanter inom ämnet män. Projektet går ut på att samla in material kring kvinnor, som verkar eller har verkatsom spelmän och ta vara på deras förhållningssätt till musik samt berättelser kring musik mm. På detta sätt bliräven de musicerande kvinnorna en del av det kulturarv som bevaras för framtiden. Susanne Odell kommer därföratt göra inspelningar och intervjuer med dessa kvinnor, som arkiveras och tillgängliggörs så att fler kan ta del avmaterialet. Om du själv är en ”spelkvinna” eller känner någon som är det så är du varmt välkommen att höra avdig. Du kan kontakta oss antingen genom e-post till Susanne, susanne.odell@sofi.se, eller genom att ringa till vårexpedition 090-13 58 15.

Anna Sjöström

Dans på DAUMI slutet på 70-talet och i början av 80-talet var det många unga som var intresserade av att intervjua de äldre ommusik, sång och dans. Tre sådana insamlare var Thomas Anderson, Kicki Djärv och Staffan Lundmark som resteomkring och samlade uppgifter om hur man dansade i Västerbottens län. De var bland annat intresserade av att tareda på om någon fortfarande kunde dansa polska. En variant av polskan, slängpolskan, har nu kunnat restaureratsutifrån de uppgifter som då samlades in. Just nu håller Kicki Djärv på att förbättra och skriva bandprotokoll så attfler lättare ska kunna hitta och ta del av inspelningarna.

Anna Sjöström

5

Edward Larssons alfabet

Edward Larsson levde mellan 28/8 1867 och15/12 1950. Hans förfäder bodde på gårdenPernils i Holsåker, Dala-Floda. I sin ungdomvandrade han omkring som gesäll och togtjänst hos olika skräddarmästare. Han vardessutom spelman. Om denna sida av hansverksamhet kommer det nog att berättas om inågot senare nummer av DAUM-katta.

Jag gissar att det var sådana alfabet, somhan har upptecknat här, som gesällerna lärdesig på sina vandringar. De planscher, som viser här, s. 9 och 10, återger två blad i EdwardLarssons samling på DAUM. På dessa har hanupptecknat olika slags gammal skrift. Om manläser hans egna ”gamla sifror”, så är den enadaterad 1883 och den andra 1885. Han skriversnyggt och prydligt och det är lätt att läsa vadhan skriver. Först kommer den gamla ävenkallad den tyska stilen. Denna användes i vårtland ännu i början på 1800-talet vid sidan avden ”nya” stilen som vi använder idag. ITyskland fick barnen i skolorna ännu på 1930-talet lära sig denna skrift.

För den som är tvungen att läsa gamlaakter är detta skrivsätt en verklig plåga,särskilt om det är slarvigt skrivet. T.ex. Linnéanvände denna skrift omväxlande med vårvanliga skrift. Svenska skriver han gärna meddet här alfabetet, men latin och samiska skriverhan med vår vanliga ”latinska” skrift.

När sättarna satte manuskript med dessabåda alfabeten, så satte de det ”tyska” alfabetetmed fraktur och vårt latinska med antikva, dvs.den tryckstil som vi använder idag. Iordböcker som återger olika slags språk var detett sätt att markera vad som var skrivet på detena och vad som var skrivet på det andraspråket.

Sen kommer vi till ”Runorna ellerRunstafven hwilken Oden, Sigge den 1steFridulfsson införde här i norden underhedniska tidevarvet”. Oden var som bekantden asagud som hade hand om runorna. Men

vem var Sigge den förste Fridulfsson? Jag slårupp namnet i min upplaga av NordiskFamiljebok och där står: ”Sigge Fridulfsson,namn på Oden, uppfunnet av O. Verelius ochJ. Peringskiöld.” Dessa båda herrar varfornforskare i stormaktstidens Sverige somansåg som sin uppgift att ge landet en ärorikhistoria och därför inte drog sig för att hitta pånågra extra forntida kunganamn.

Runraden benämndes futhark efter deförsta tecknen. Man hade nämligen inte sammabokstavsordning som i vårt alfabet. Den äldreeller samgermanska runraden hade 24 tecken,men den nämns inte här. Edward Larsson utgårifrån den yngre runraden som mycket riktigthade 16 tecken.

Här presenteras en yngre version avdenna runrad, de s.k. stungna runorna. För attfå ett fullständigare alfabet satte man nämligenpunkter i vissa runor. Som vi ser kan den andrarunan i raden, den för u, med en punkt ändrasså att den betyder y osv. Det blev alltså 20bokstäver på det sättet.

Sedan kommer något mycket intressant.Larsson skriver: ”Men sedan stilen blef merakänd uppkom ett fullständigt alfabet, som afokänd orsak förändras till följande utseende.”

Det är möjligen fråga om dalrunor.Edward Larsson var ju från Dala-Floda. Manomformade runorna så att de bättre kom attmotsvara det latinska alfabetet. Men Larssonsrunor tycks inte alls motsvara de vanligadalrunorna. Var har han då fått den härrunraden ifrån? Det som följer sedan kallar hanför Lönstilen. Det är alltså en hemlig skrift.Kuriös är uppgiften att den ”säges vara denförsta i Werlden och var skrifwen på lagensTaflor”. Detta påstående är naturligtvis gripetur luften. Det är en inte alls ovanligchifferskrift av betydligt senare datum. Manfår den genom att upprita följande figurer ochfylla dem med bokstäver. Som vi ser blir det27 tecken eftersom I står för både I och J.

A B C K. L. M. T U V D E F N. O. P. X Y Z G H I Q. R. S. Å Ä Ö

Men detta är förstås för enkelt för den som kanchifferskrift. Den är alldeles för lätt att forcera.Skall det vara någon mening med chiffret skallman blanda bokstäverna och sedan skallmottagaren ha en likadan uppsättning somavsändaren. Detta måste man förstås kommaöverens om på förhand. T.ex. så här:

E T A B. F. M. D G H S R K P. U. Ö. N Q V L O I X. Z. C. Y Å Ä

Men för gesäller kunde naturligtvis det enklachiffret ovan vara ett bra sätt att meddela sigmed vandrande bröder utan någonöverenskommen uppställning på förhand.Så meddelar Edward Larsson ”äfven någragamla sifror”. De är väl också tänkta som delav en hemlig skrift. Om man sätter ut vanliga

6

siffror i ett enkelt chiffermeddelande, kan detvara alldeles för lätt för den som ser chiffret attana dess innehåll. Tanken bakom de hemligasiffrorna är ju konsekvent genomförd och de ärlätta att lära sig.

Det som sedan följer på plansch två ärlätt att läsa med hjälp av de ”gamla siffrorna”.Där står: ”Tillhörig Edward Larsson. Flodaden 16 april 1885.” Det som står på planschnummer ett är svårare att tyda. Det börjar med:”Tag emot detta, tig sedan.” Raden underlyder: ”Den December Anno 1883.” Han harglömt att sätta ut datum.

Men vad är det som står till höger omdessa rader? Efter ”Tig sedan” står det ”Den[Dell?] var” och efter årtalet under står”Glommer”. Skall det vara ”Glömmer”? Tillhöger om detta är det skrivet två G i lite olikautformning och sedan kommer ett ”En”. Jagfår inget sammanhang i detta. De två följanderader är däremot lätta att läsa: ”Tag emot dettamed godt hjerta.” Till slut undertecknarförfattaren med ”Wenligen/ C.E Larsson”.

Kanske någon av denna tidskrifts läsarekänner till andra sådana här gesällalfabeten?Då skulle det vara intressant att få höra härom!

Tryggve Sköld

7

Ovanstående låg i korrektur, när jag fick hörarunforskaren Helmer Gustavsson intervjuas omKensingtonstenen i radio. När han beskrevvissa ovanliga runor och mystiska siffror, drogjag öronen åt mig. Kensingtonstenen har varitaktuell nyligen, för den har varit utställd påHistoriska Museet i Stockholm över årsslutet.Den hittades 1898 på Olof Öhmans gård iKensington, Minnesota. Den finns i vanligafall utställd i staden Alexandria i samma stat.

Inskriften med runor handlar om åttagöter och 22 norrmän som har kommit fram tillKensington 1362 se runorna och transkriptio-nen s. 8.

Diskussionen om stenens eventuellaäkthet har varit synnerligen häftig. Dess äkthetförespråkas främst av norsk- och svenskameri-kaner, medan nordiska runologer samt ochsynnerligen anser den vara en förfalskning. Jaghörde Sven B.F. Jansson tala om stenen vidnordiska seminariet i Uppsala omkring 1950.Han påvisade med glimten i ögat alla deomöjligheter som fanns på stenen.

Det som främst talar mot att stenenskulle vara äkta är språket. Där finns formersom är alltför moderna om de skulle varaskrivna 1362. Det finns även ett rent engelsktord med i texten, nämligen ded för ’döda’.

När min kollega, professor EvertBaudou, skulle besöka Historiska Museet, badjag honom att ta med en avskrift av runorna påKensingtonstenen. Jag fick då av honom tvåtidskrifter som fanns på museet. DelsHistoriska Nyheter. Specialnummer omKensingtonstenen. Statens historiska museum.År 2003, dels tidningen Vi, nr 21, 9/10 2003. Ibåda finns avritningar av runorna. Medtillåtelse av professor Henrik Williams återgervi här hans avskrift och översättning avrunorna som finns i Historiska Nyheter s.11.

Jag blev ganska förvånad när jag såg, hurväl stenens runor överensstämde med EdwardLarssons. Det är ingen tvekan om att det ärsamma runor. Men den som har knackat in,eller låtit knacka in, runorna har valt att ta sinarunor litet som det passade sig från bådaraderna av alfabet. Det är självklart att han har

tagit från undre raden de flesta tecken somendast funnits där, nämligen runorna för ä ochö. Det är alltså otvivelaktigt fråga om sammarunor. Det ser läsaren lätt genom att jämförastenens skrift med Edward Larsssonsalfabeten.

Vi skall observera att siffrorna påKensingtonstenen, de s.k. pentadiska siffrornasom det varit så mycket tal om i samband meddenna sten, också återfinns på Larssons blad.De var alltså kända bland allmogen på 1800-talet, vilket man från svensk- ochnorskamerikanskt håll ivrigt förnekat.

Det är viktigt att påpeka att EdwardLarssons egenhändigt undertecknadepappersblad är daterade (med de hemligasiffrorna) 1883 och 1885. De är alltså äldre änfyndet av den beryktade stenen år 1898. Närjag såg, hur intressant Kensingtonstenen var,for jag till Stockholm och kontrolleraderunorna. I det rum, där stenen var utställd,fanns det i en monter ett ok från Dalarna, somHelmer Gustavsson hade funnit runor på, ochdet var samma runor som på Kensingtonste-nen. Men oket var daterat till 1907, alltså efterdet att stenen blev känd. Man skulle alltsåkunna insinuera, att den som skrivit runornapå oket hade plagierat runorna påKensingtonstenen. Men det går inte att påstådetta om Larssons runor, för de är från tidenföre Kensingtonstenen.

Det alfabet, som Larsson kallarlönnstilen, har varit känt bland allmogen iJämtland. Göran Rosander kallar denennagrammaton i en uppsats om dessa teckeni Svenska landsmål 1976, ss. 21-26. Själv ärjag van vid beteckningen frimurarchiffret (seRosander, anfört arbete s. 23). Detta alfabetförekommer inte på Kensingtonstenen menförekomsten i Jämtland visar att allmogen iSverige kände till hemlig skrift.

Runskriften var kanske inte så okändbland allmogen som anhängarna avKensingtonstenens äkthet hävdar. AugustIsaacsson har i Svenska landsmål 1968 skrivitom en Vittingebondes dagboksanteckningar1795-1830. När denne bonde skulle skriva

Edward Larssons alfabet och Kensingtonstenens

8

något som bara var för honom själv användehan runor. Isaacsson har (a.a.s. 25-29)behandlat ”Pehr Janssons runor”. Det skalltilläggas att dennes runor inte är helt likaEdward Larssons.

Man kan naturligtvis fråga sig om detfinns något samband mellan Pehr Janssons ochEdward Larssons runor. Men detta är oklart.Möjligtvis kunde den undre runraden hosLarsson ha utvecklat sig ur något som liknadeJanssons runor. Jag tänker emellertid inte gå inpå frågan om 1800-talsrunornas uppkomst,bl.a. därför att jag inte har tillgång till dentryckta litteraturen i ämnet. Det fanns nämli-gen ”Runläror” i populära framställningar på1800-talet.

Kommentar till de enskilda runornaDet är alltså hos Edward Larsson fråga

om två runalfabeten. I den övre raden har vi destungna runorna. Alla är väl inte helt ortodoxa,men det behöver vi inte gå in på här. Vi skallemellertid lägga märke till de två sista runornai raden. De är s.k. bindrunor, dvs. tvåruntecken har tillsammans en stav. När detranskriberas måste man alltså skriva tvåbokstäver. Särskilt intressant är den näst sistarunan som står för el. Den förekommernämligen på Kensingtonstenen.

Till saken hör att den som knackat inrunorna har plockat friskt från båda runradernasom de finns avbildade hos Larsson.

Och nu till de enskilda runorna. Jag utgårifrån Henrik Williams avritning ochtranskribering, som vi ser här till vänster.

Rad 1 runa 3 är ett oRad 1 runa 7 är även ett o, men vänt.Rad 1 runa 18: det skall vara punkter i B.Rad 2 runa 3: det skall vara punkter i B.Rad 2 runa 4 står för d inte þ.Rad 2 runa 6 står för g och är en omvänd runamed prickRad 4 runa 6 står för ä, det är runan a med tvåprickar.Rad 4 runa 16 är en bindruna som betecknarel; det står skelar som är norska för ’bodar’Rad 7 runa 17 motsvarar Larssons tecken för öRad 8 runorna 9 och 11 skall återges d inte þ;det är alltså fråga om engelskans dedRad 9 runa 13 (sista runan) skall läsas som uRad 12 runa 5 är en märkvärdig runa: ingenmotsvarighet bland Larssons runor.

Siffrorna på Kensingtonstenen finns påLarssons ark. Han har daterat arken med dessasiffror.

Siffrorna, som han så klart har redogjortför, är de s.k. pentadiska siffrorna.

I rad 1 på stenen har vi Larssons siffraför 8 samt siffrorna för 2 i talet 22. I rad 4 harvi åter Larssons siffra för 2. Särskilt intressantär siffran i rad 7. Den är enligt Larsson siffranför 0, men man har tolkat den som 10. I rad 10återkommer siffran för 0 som beteckning för10.

9

10

11

Det har skrivits mycket om Kensingtonstenen.Jag skall inte gå in på det här utan hänvisar tillde ovannämnda numren av Historiska Nyheteroch Vi. I Svenska landsmål 1970 ss. 26-35 haremellertid Folke Hedblom publicerat en artikelsom jag tycker bör nämnas i sammanhanget.Den heter ”Vem ritade runorna i Kensington?”.Hedblom har intervjuat John Nelson somberättar om Sven Fogelblad. Denne var enavsatt präst, som emigrerade till U.S.A.Hedbloms artikel innehåller en del litteratur iämnet.

Diskussionen om Kensingtonstenen kommersäkert att fortsätta att glöda. Med mitt inlägghoppas jag ha lagt ny ved på brasan.

*Jag vill inte sluta utan att rikta ett särskilt tacktill arkivarien vid DAUM, Staffan Lundmark,som fäste min uppmärksamhet på EdwardLarssons skriftprov. Han berättar här nedanförom hur Edward Larssons papper kom iDAUM:s ägo.

Tryggve Sköld

Karl Tirén är ett namn som ofta haråterkommit i DAUM-Katta. Och på sätt ochvis är det tack vare denna mångfacetteradekulturpersonlighet som vi kom att få stiftabekantskap med det spännande musik, politik-och familjematerialet efter skräddaren EdwardLarsson.

I augusti 2002 höll jag ett föredrag omKarl Tirén tillsammans med hans sonsonHarald på Abisko turiststation. Efteråt kom enav åhörarna fram och undrade om jag kanskevar intresserad av en del noter som hon hade ibilen. Det var nämligen så att hon, Ilona Riesz,tillsammans med sin syster Marika, höll påmed att städa ur moderns lägenhet i Lund.Ilona passade också på att göra en lapplands-resa innan hon skulle återvända till Lund ochdärefter åka hem till Tyskland.Föräldrahemmet skulle alltså splittras ochsyskonen ville gärna att kulturhistorisktmaterial skulle komma att bevaras någonstansdär det skulle kunna komma till användning.Tidsbrist fanns också med i bilden. Därförhade Ilona med exempel ur notsamlingenutifall hon skulle träffa på någon intresseradperson efter vägen. Det var verkligenspännande noter som Ilona hade med sig.Handskrivna notblad daterade t.ex. Umeå1892, Sala 1897, Vännäs 1914. Hennes farfar,

Edward Larsson, hade varit verksam somskräddare på många platser i landet ochmusikstyckena vittnar om att han säkert var endriven musiker. Mer fanns alltså i Lund och enmånad senare var jag på plats för att gåigenom hyllor och lådor. Ilona ville att viskulle samla ihop speciellt sådant som hördeihop med hennes farfar och farmor. Det syntesatt Ilonas far också hade varit intresserad avatt dessa dokument skulle bevaras, en hel delvar sorterat och med påskrifter som t.ex. ”Farsjärnvägskarta, får ej kastas” Edward Larssonvar ofta på resande fot, som skräddare menockså som politiskt aktiv. En hel del dokumentfrån rösträttsrörelsen i Västerbotten talar omdetta. Edward verkar på äldre dar haintresserat sig alltmer för spelmansmusikenoch han skrev ned många melodier från sinbarndom i Floda i Dalarna. Dessauppteckningar kommer säkert att intresseramånga fiolspelare. Att samlingen också skulleinnehålla dokument av intresse förrunforskningen var en stor överaskning somTryggve Sköld presenterar här ovan.

Noter, böcker, brev, gårdshandlingar,foton m.m. finns nu på DAUM. Ett pussel kanläggas som handlar om en familj och dessvärld.

Staffan Lundmark

Skräddaren Edward Larsson, 1867-1950

Foto

: Joh

an S

unds

tröm

Väs

terb

otte

ns m

useu

m

12

Från den 11 maj till 17 augusti 2003 hadeVästerbottens museum en utställning somhandlade om vad motorerna har betytt för ossmänniskor. Museet utgick från motornshistoria i Västerbotten och Norrbotten under1900-talet. Utställningen var både utomhusoch inomhus, med montrar, bilar, film,affischer och mycket mer. Utomhus fanns ettantal fordon som byttes ut allteftersom så attdet skulle bli variation. Där kunde besökarnabland annat se bilar, motorcyklar, skotrar,traktorer och skrotbilar.

Inomhus hade det byggts upp enverkstad och besökarna kunde även se film,lyssna på motorljud, se bilder, konst och fåinformation om klubbar, rallyn och män ochkvinnor inom motorbranschen.

Det fanns även ett hörn där besökarnakunde sitta och lyssna på CD-skivor, med

gamla intervjuer kring motorhistoria frånVästerbotten som man hade fått från DAUM.

Under utställningstiden hade museetäven besök av personer som höll på medmotorer, antingen i yrket eller privat. De höllföredrag och berättade om varför just de varintresserade av ämnet. Bland dem som gästadeutställningen var Umeå veteranbilsällskap,som berättade om sin verksamhet och sinaveteranträffar. Även en samlare vid namn P-OÅberg besökte museet för att visa hur ensamlare såg på utställningen och varför det ärroligt att samla mopeder.

Det fanns även aktiviteter för barnenunder utställningen, bland annat kunde de åkaen tur runt museiområdet med traktor och släpvarje söndag.

Anna Sjöström

Motorer är vårt liv!

I somras var det motorer som gällde på Västerbottens museum

13

Vid studiet av samiska ortnamn stöter manibland på namnled, som visar sig kunna gekunskap om hur och var man färdades i gamladagar. Vattenvägarna var naturligtvis viktigastför befolkningen, men lämpliga passagermellan älvdalar behövdes även. All kunskapom naturen traderades muntligt vid varje tidoch den fördes på det sättet också vidare frångeneration till generation. Idag har vi kartor attrådfråga om namn och natur, men vi kan medfog säga att samerna liksom all annanbefolkning i äldre tid förfogade över en”mental karta” över sitt närområde. Detintensiva utnyttjandet av naturen blandsamerna för fiske och fångst, bl.a. vildrensjakt,krävde kunskap om ett mycket större områdeän vad som var nödvändigt i en jordbrukandebefolkning. Det är en av anledningarna till attsamiskan är rik på topografiska termer medfina betydelsenyanser.

Här skall jag ge exempel på namnele-ment med kommunikativ innebörd. Ett namnkan genom sin betydelse t.ex. varna för hinderpå en landsträcka eller vattenled. Naturnamnsom innehåller lulesamiska måsske ’dalbotten,inbuktning i fjällbrant’ eller avledningar avdenna ordstam är tydliga exempel på dennaortnamnstyp. Grundordet finns i Måsske’Musken’ i Tysfjord i Norge. Platsen ligger iyttre delen av en dalgång som slutar motbranta fjällpartier. I inre delen av ettsjössystem söder om Piteälven liggerMåskuossuvvane ’Måskosel’, dvs. ’det slutnaselet’ där vidare färd med båt mötte hinder.Andra naturnamn kan däremot inbjuda tillfärd. Ett sådant som ofta ingår i namn på lägreterräng i en fjällrygg är nordsamiska boatka,lulesamiska boarkka, arjeplogssamiskabå kka/båtkka/bårkka, umesamiska bå kka/bårkka, sydsamiska båarhke/båårhke.Namnelementet betyder ’(djup) sänka i berg-eller fjällrygg’ och det varierande uttalet berorpå de dialektskillnader som finns.

Det kan finnas både högre och lägreställen mellan de övre partierna av älvdalar ifjällen. Om man har anledning att passera från

Ortnamn och samfärdsel i Sameland

en fjälldal till en annan skall man veta attnamn med namnleden tjahtsa, tjahtja ellertsahtsa ’pasströskel, vattendelare högst uppe ien dalgång’ ger kunskap om detta. Ett exempelär fjället Tsahtsa i Jokkmokksfjällen somskiljer två grenar av Gamájåhkå, som rinnerned i Huhttán ’Kvikkjokk’.

Mellan dalgångar med vattendrag iskogsområdet längre mot öster finner vidäremot ofta namn på Suobbat-. Betydelsen’snöbro över älv eller över klyfta’ är belagd,men namnen syftade uppenbarligen förr påterräng som bildar ’bryggor’ för färd i nord-sydlig riktning.

Betydligt mindre naturlokaliteter åsyftasmed det lulesamiska namnelementet muorkke,(jfr. nordsamiska muotki, umesamiskamuörkkie, sydsamiska muerhkie (i delar avarjeplogs- och arvidsjaurssamiskan har ävenursprungligt tonlöst ’läspljud’, jfr. det engelskaljudet, bevarats fram till sen tid, dvs. muo kkerespektive muö kkie). Namnelementet betyder’ed, landsträcka mellan (farbara) vatten’. Detär ett arvord som skall kombineras med finskamatka ’resa’ (jfr. beträffande vokalerna i förstastavelsen lulesamiska guolle och finska kala’fisk’). Arvord tillhör det gemensammaurspråket. Det som i finskan nu är ’färd’ eller’resa’ är i samiskan platsen för färden(muorkke). När en båtled tog slut i en vik i ensjö eller vid en kraftig fors i en älv, fick mangå till fots och släpa eller bära båten till nästafarbara vatten.

Det sättet att färdas omtalas ofta i gamlareseskildringar. I en text från 1700-talet avEhrenmalm står det att samerna ’somflyttiande af och an uti sit widlyftige skatte-land, kunna altid med ringa möda bära sin båtmed sig emellan siöarne’. Petrus Læstadiusskriver hundra år senare att ’man plägar dragabåten med sig öfver land, när det icke är långtifrån den ena sjön till den andra’. Namn sominnehåller namnleden muorkke med dialektalavarianter är mycket vanliga. Det samiska ordethar lånats in i nordsvenska dialekter i formenmårka och även fått en viss spridning i litterära

14

skildringar av färder i norr. Lånet visar någotav det beroende som lappmarksresenärer ochnybyggare hade av samernas färdigheter iokända eller förrädiska älvar och sjöar.

Men även nordbor har lämnat sitt bidragtill förrådet av ortnamnselement vid samiskavattenleder. Ett sådant är lulesamiska ájdde,’ed, landsträcka mellan sjöar eller mellanfjordar’. Ordet var bara känt som en term i detlevande språket bland sjösamerna i Nordlandsyttre kuststråk. Det sammanhänger med norskaeid, av äldre norskt eið, som i svenska alltsålyder ed (-ð- uttalas som det tonande läspljudeti engelskan). Det samiska ordets vokaler iförsta stavelsen låter oss förstå att det är ettgammalt lån. Vi kan faktiskt spåraortnamnselementet tillbaka till en text skrivenpå grekiska i mitten av 900-talet. Den textenförfattades av den bysantinske kejsarenKonstantin som ger oss en initierad skildringav hur ruserna, dvs. vikingar i österled,färdades utefter floden Dnjepr mot Svartahavet. De var tvungna att bära eller släpa sinabåtar förbi en fors som kallades Aifor, ett namnsom enligt namnforskare kan härledas ur ettnordiskt Aiðfors, dvs. Edefors eller Edforsenmed nuvarande ljudskick. På samma sätt som

den gamla grekiska texten bevarade namnet iett tidigt ljudskick, har samiskan ’konserverat’det i ett antal namn på platser i naturen.Ljudutvecklingen kunde inte fortskrida i denspråkliga miljö som samiskan utgjorde.

Det finns en intressant runinskrift påGotland från slutet av 900-talet, i vilken manvill hedra en viss Ravn och hans sällskap, som’kommo långt i Aifur’. De namnet har tolkatsmed syftning på samma ställe vid Dnjepr.Kanske blev vikingarna offer för de fientligastammar som ofta anföll, när man på landpasserade forsen och inte var så skyddade somute på floden. Som ett steg mot den vokalismsom gäller idag skall man kanske senamnbelägget på en runsten från Ed norr omUppsala daterad till 1000-talet. En man mednamnet Ragnvald, som hade varit i tjänst hosden bysantinske kejsaren, reste stenen över sinmor som ’do i Æiði ’dog i Ed’. Litet längrefram i tiden finner vi ordet i den nordiskasagalitteraturen, när det i Orkneyinga saga,nedtecknad omkring 1230, står skrivet om enfärd på ett dragställe för båtar, som kallasEldueið. Platsen ligger på en landsträckamellan norra delen av Trondheimsfjorden ochNamsenfjorden.

Karta 1.

Karta 2.

15

Mot denna historiska bakgrund skall viförstå den kommunikativa och historiskabetydelsen av namn som Ájsjávrre ’Edsjön’(karta 1) nära Lájssuo ’Laisälven’ i södraArjeplog (stavningarna är arjeplogs- resp.umesamisk p.g.a. den ortografigräns som löperhär, se s.14). Förleden Áj- är en förkortning avlulesamiska ájdde, vilket namnet Ájluokta,ursprungligen vik och senare bebyggelsenamni Tysfjord, visar. Den platsen kallas avnorrmännen Drag (karta 2).

I norra Arjeplog, Árjepluovve, har vividare Ájdevárátj (förleden i gen.sg.; -várátj’litet berg’) och Ájdejávrre (-jávrre ’sjö’,karta 3). Nordväst om Bieske-hávrre har viåter exempel på eid i det norska namnetEidevatnet på andra sidan gränsen. Det visaratt det funnits en färdled här och att näset därriksgränsen nu sträcker sig var av centralbetydelse. Parallellnamnet Muotkkejávrre(med arjeplogssamiskt uttal av förleden) ärbelagt redan på äldre kartor. Senare ser maninflytande från jockmokkssamiskan i namnmed Muorkke-.

Jag kan förstärka intrycket av deflerspråkiga och interetniska relationer (somdet är så populärt att tala om) på denna platsgenom att konstatera att namnleden biesske iBieskehávrre (gen. sg. i förleden) också syftarpå en smal landremsa mellan sjöar eller älvar.Denna gång är det ett inhemskt samisktnamnelement. Den plats som troligen ärorsaken till namngivningen är den mycketspeciella smala landförbindelsen till ’ön’ sombildas i sjön, Juo asuolo (-suolo ’ö’). Man fåräven en uppfattning om vilken typ avnaturförhållande som biesske syftar på inamnet på byn Biesske (karta 4) i södraJokkmokk (Jåhkåmåhkke). Ordet biesske finnsnu inte kvar som topografisk term i dagenssamiska, även om språkbärarna på grund av detydliga naturförhållandena på platser meddenna namnled kan ”förklara ordet”. Men detfinns uppenbarligen ett språkligt samband medstammen i verbet biesskedit ’klippa’.

Olavi KorhonenKarta 3.

Karta 4.

16

Under de senaste femtio åren, någon gång fråntelevisionens intågande i hemmen och fram tillidag, har den traditionella, muntligaberättartraditionen successivt gått tillbaka.Medan man förr ofta gick över till grannen föratt lyssna eller själv meddela händelser ibygden är nyheterna och sagorna idag inte merän ett knapptryck bort. Informationen ochhistorierna finns tillgängliga mest hela tiden,för att inte säga dygnet runt och de flesta somvill, kan ta del av detta via bl.a. radio, TV ochInternet (även detta en form av berättande,men i annat uttryck än den typ jag åsyftar).

Intresset för det traditionella historie-berättandet har emellertid åter börjat öka; detstartas kurser i muntligt berättande,professionella berättare sätter sammanproduktioner med traditionellt berättande etc.En av dessa historieberättare är ThomasAndersson i Umeå, vars föreställningar settsoch uppskattas av många. Den senaste var”1809 - i krig och kärlek”, andra uppsättningarav honom är ”Finnforsrövarna”,”Lappspelmannens sorgeliga död” samt”Flickorna från Fagertjörn” – de tvåsistnämnda har därtill sänts i TV! ThomasAndersson är också spelman och arbetadeunder 1970-talet med insamling ochdokumentation av folkmusik vid DAUM.

I samband med sina föreställningar komThomas Andersson att märka att mångamänniskor uttryckte oro över att densedvanliga berättarformen verkar vara på vägatt gå förlorad. Något som i sin tur gav upphovtill idén om att dokumentera den traditionellaberättarkonsten. DAUM tryckte då en broschyrdär mottagaren ombads tipsa om berättare, enbroschyr som Thomas sedan delade ut ianslutning till sina uppträdanden. Vi fick på såsätt in många namn på goda berättare,uppgifter som undertecknad senare följt upp,då främst i Umeå med omnejd. Under ett avdessa besök fick jag höra följande historia:

”Ja he va så att Anners Orsa hettehan, […] dom hade en gemensamhage, en stor hage […] i skogen. Åde, då hade dom varsin sträcka domskulle underhålla på, på våren, - gåoch kolla att den där skull’ va hel. ÅAnners Orsa va’ son i gård’n, å hanhadd vari ut å, […] ja jobba med dendär hagen å han va en filur å hadebra... roliga uttryck, å så då hadd hanväl träffa’ nån, ja om he va by -...byaålderman eller va he va, å den härålderman va mer som en lite e -...guds man å så där, å Anners Orsa varmer som en svordomsande, […] hanva ju medveten om att han inte va så,ja hemskt välsedd hos den här...relativt […] gudfruktiga mannen. Ådå hadd den här gubben, ålderman,fråga hur de va med hagen: – Ja,hade Anners Orsa svara, Herre dumin gärning nådigt skåda! […] Ågubben såg på’n: – Ja vad mena dumed he? – Ja, jag mena ju mestgärdninga* baki berge”.

(K-O Henriksson, DAUM dat0022)

Jag har träffat och spelat in ett femtontalpersoner inom detta projekt, och resultatet avdetta är hittills närmare ett tjugotal timmarinspelat material om allt från lagårdsarbete ochskojiga anekdoter till gripande levnadsöden!Insamlandet är ett tidskrävande men väldigtroligt arbete och jag har alltså glädjen, att imitt jobb, få träffa och ta del av dessa godaberättare och deras berättarkonst.

_______________________________________*Gärdning jä’Laninga ’arbetet att sätta upp engärdsgård’. Gärda jä’La ’inhägnad åker eller ängesmark’.

Muntlig berättartradition på DAUMJust nu pågår projektet Tipsa om berättare!

Susanne Odell

17

Frågelistor är en ofta använd metod att samlain folkminnesmaterial. En variant tillfrågelistan provades vid DAUM under senarehalvan av 1990-talet, nämligen att annonsera ilokaltidningarna, samt på arkivets hemsida(och i DAUM-Katta). I annonsen ombadsallmänheten att skriva ner sina Matminnen ochskicka in till DAUM (DAUM frågelista 17).Ett drygt förtiotal svar inkom och nedanredovisas ett av svaren, inskickat av GenaNorberg, Åsele. Utskriften är gjord av HelgaWennstedt, PRAO på DAUM.

Matminnen från början av 1900-taletPaltbröd eller blodbröd bakat somljusugnsbröd. Det var blod i stöpan, ochbakades det som tunnbröd på höstbaket, så deträckte till våren. Tillagning: man kokade uppvattnet saltade i vattnet, om det inte var frånbörjan i stöpan. Man ordnade så det var ensammanhängande massa vid kokningen, då vardet genomkokt. Så gjorde man en vit sås till,stekt fläsk kunde variera med messesås.Överblivet kokt paltbröd kunde bli ettmorgonmål uppstekt i stekpannan med fläsket,såsen spädd med mjölk. Mycket gott!

Middagsmat på bondlandet.Hade man saltat fårkött så avsaltade man köttetmed att byta vatten i uppkoket. Så hade manblötlagt gula ärtor som kokades till det kokta

fårköttet. Kom det främmande så tog man uppvattlingon från källaren. Det var utvalda storalingon som hälldes i en burk med vatten över.Förseglades lufttät, hades i jordkällaren, efternågra månader var de färdiga. De serverades ien skål, sockrades, så därtill vispgrädde ellerom man var så lyckligt lottad, kärnfil. Då blevdet kalas.

MessefilGammalt rev man hård torr komese på rivjärn,vispade grädde och hade den rivna massan i.Tillsätt socker, krydda med ingefära ellerkanel. Istället för socker, honung. Tillhörsmörgåsbordets delikatesser.

En annan gammal rätt. Kålrötter skalas,bitas i stora skivor, kokas i ”större panna”, utisirapsvatten tills vattnet är nästan inkokt,lägges upp på ett fat att kallna. Gott påsmörgås.

Från Dorotea så gjorde man upp abborre,mört och små gäddor, malde fiskentillsammans med fettrikt fläsk, ibland grovtkornmjöl (med sådorna i, osiktat), gjordebiffar, man kände inte fisksmaken. Obs. Salt,kryddor, eller mal i lök efter smak.

Talade med en 84-årig bybo från Åsele.De stekte i stekpannan en tjock pannkaka somde kallade ”Smaskens”, således god att äta.

DAUM 5151

Matminnen

18

Storkornhässjan ochlutande tornet i Pisa

Här följer en historia om resandets farligheterberättad av Greta Jonsson, Västra Örträsk,Örträsk socken, Vb. Inspelningen är gjord1965 av Ossian Egerbladh och TorstenOrdéus. (DAUM Bd 819.)

”…Å me fölk, dem flöj å fär å flyg å ha sä,dem ha ingen ro att sitt på enn nan stund därhemm, utan dem ska va uta vägana å fära ådem ska gå å dem, nu räck int cykla dill heller,dem ska fära dill bila å dill bussa å färaöverallt. Å en del fär upp i verä, å e denn ä nonanting som överheta tyck bra om för nu skaju onga å läre sig ända från skolåra att på dedär viset ska e vara. Man ska fäles å färaalltjämt. Aldrig va hem nån gång /…/ Jabråttom ve ett. Onga ska slitas ut borti skolenå, å så ska de bära iväg sä långt som e barafinns nån väg å länger ut över hava fär demme onga å dill annen strändren dä ingen folkfinns som förstå nanting.

Sä vare se att vår skollärar enWennström, han hadd å hitt opp att han skufära me sina onga sä långt sä ja vet aldri om definns nå klokt e fölk dit de sku kömma. Överhaava dill ett land som het Italien. Sä långt! Åja tänkt hä, va ska han fara dit ve dem ätt?Harreligen, krige finns ju där å allt anne å å vaska han dit ve dem ätt?

Å så kömme sorn hans, en Anton, å skuköp ägga en fredasafta, å då sa ja åt en Anton:Hördu, va ska je, vart skå ji? På skolresadenna? Ja, sa han, vi ska fära dill Italien.Italien, sa ja, vars e hä? Ja hä e långt bort. Jamen Harre sa ja, ha ji tänkt på nån gång attkrige kan ta ji, å mördara, ingen vet väl om jikun komma jer hem därifrån. Ja men, sa han,dit fär ju så mång. Ja men, va ska ji fära ditför? sa ja. Ja vi ska si på gammhusa, sa´n. Pågammhusa? sa ja. Då tänkt ja hä att kanske attde va nå timmerhus som de sku titt på, å resnån kölmil sä ja, ja fråge, ä dom timre å riktigdå? Harre, sa han, int ä dem timre, dem ä borti

sten. Borti sten? sa ja, men i fridens alla land, äe någen nuförtin som bry sä om sten? Varförha ingen komme hit å ville si på vår stenkällar,

han e så gammal å han e ju riktig! Aldri ha jahört att någen vill komm å titt på han /…/

Ja men, sa han, hää, hänna ä na anne huså så vist han mä e kort borta e hus å va högtsom en smörkärn, å kruset sä. Men de värstehä… å folke neaför sken ut, sken som småmöln. Å de värsta hä va att de lutt så åthögersia. Harreligen sa ja åt han. Ha ji tänkt påatt om ji gå å ställ ji där på högersia så kun ju e

19

Glöhyppor

½ kg rumsvarmt margarin2 kkp strösocker2 kkp ljum mjölk1 msk hjortronsaltvetemjöl till en fast deg

Margarin och socker röres mjukt. Blanda mjöl och hjortronsalt. Mjölken sättstill i små portioner. När degen känns fast klickas den ut på plåt. Gräddas i ca175º.

DAUM 5139

denn där huse stalp på je. He ä ju färdigt å stalpsi ji fäll! Akt ji för högersia, ska ji si på ne såstå då på vinstersia!

Ja, han sto ba å skratte, han visstingenting. Han skull veta hurä hä ramle då virev ner vår storkornhässj. Hä va ju rammel åingen människ köm å ville si på hä int!

Men dänn nere dänn i Italien där ha de stått iflere hundra år och vänta att den huset skullstalp så dem skull få si hä. Kun någen förståhuru folke e? Å så kömme Wennström å så saja åt han att: Ha nu Wennström förstånne attställ onga på vinstersia så inte huse ska stalpöver dem för de ä int sagt att vi ha tid att fära ågräva fram je å frakt hem je till na likkisten dåni nu var liggen denna under, utan sköt omonga sä de kom då hem me live. Men hanskratte bara åt me han å.

Du förstå att folke nuförtin ha juinge...de tokigaste e fäll att dem som ha sä litevett ska få sköt om onga å tocke om händersom ingenting begrip. Förstå dem int att landetdänna ne hä gung ju å stalp å fär, hä e som dåman går på surmyren, sä husen stalp som dådu slå ve lia te fräkne. De ä väl bra myttjebätter vara hem, ja tyck e nog farlit då åskagår!”

Susanna Melin

20

Arkivens dag är ett sätt att göraallmänheten uppmärksam på vad somegentligen finns i de olika arkiven.Besökare kan få leta bland pergament,papper, datafiler och lyssna påljudupptagningar. I arkiven kan de se omde hittar just det som de är intresserade aveller kanske rentav upptäcka saker som deinte kände till.

Första gången som Arkivens dag genomfördesvar 1998 och då kom det runt 35 000 besökaretill de olika arkiven, institutionerna ochföreningarna i landet. Efter det stora positivagensvaret hos allmänheten ville de svenskaarkiven fortsätta med arrangemanget. Sedandess genomförs Arkivens dag den andralördagen i november varje år.

Sveriges arkiv vill genom dennatemadag öka intresset för arkivens verksamhetoch visa allmänheten vad som egentligen finnsi samlingarna. Det är även viktigt att säkraarkivens position eftersom det är härallmänheten kan hitta handlingar rör vårtförflutna, minnen och tankar. Det har ocksåmärkts ett ökat intresse hos allmänheten ochfler personer har börjat besöka arkiven ochskänka samlingar till dem. Detta är viktigt förarkiven så de har ett fortsatt insamlande av detsom händer idag eftersom detta om några årkommer att ha förvandlats till historia.

Sveriges arkiv i samverkan för synlighet(SASS) bestämmer varje år ett tema förArkivens dag. De vill ”utveckla nya formeroch områden för gemensamma insatser ochsamarbete” för att levandegöra materialen iarkiven och ett av sätten att göra det är attarrangera Arkivens dag. De vill också göraallmänheten uppmärksam på att arkiven har

Arkivens dag

Skapar nyfikenhet och intresse hos allmänheten

öppet alla vardagar och inte bara på Arkivensdag.

Arkivens dag har haft en stor betydelseför de lokala arkiven eftersom den allmännamedvetenheten därigenom ökat om arkivensbetydelse. Arkivdagen har även hjälpt till attbygga upp nya nätverk och arbetsgrupper inomarkivområdet.

Ett nordiskt samarbeteFrån och med 2001 har de nordiska ländernahaft ett gemensamt tema för Arkivens dag och2003 handlade det om idrott. Anledningen tillatt man valt just detta ämne beror på att detsvenska Riksidrottsförbundet fyllde 100 år detåret. I Sverige kallade man temat Idrott, kroppoch hälsa. Men man inriktade sig inte bara pådem som utövar sporter utan också dem somfinns runtomkring. Tidigare teman har blandannat varit Skandaler och Kärlek i arkiven.

År 2003 deltog alla de nordiska ländernai Arkivens dag, även Färöarna och Åland. Detär det första nationella initiativ som har samlatarkivsektorn i hela Skandinavien.

Arkivens dag på DAUMI Umeå finns det elva arkiv som tillsammansbildar ett nätverk som träffas regelbundet föratt planera gemensamma aktiviteter, blandannat Arkivens dag. På Arkivens dag kom detomkring 100 personer till arkiven, varav cirka20 besökte DAUM. I samband med temadagenhade DAUM även en miniutställning under tvåveckor i Västerbottens museums entréhalltillsammans med tre av de andra arkiven iUmeå.

Under Arkivens dag år 2003 hadeDAUM öppet hus dit intresserade personer fickkomma förbi och själva leta i databasen och tadel av arkivets samlingar. Det bjöds även på

21

Sjuskinnsgröt

Överbliven ris eller krossgrynsgröt2 msk smör1 msk malen kanel1 kkp grovt stött socker2 msk hackad sötmandel

En form smörjes och ett lager av gröt lägges i botten. Detta beströs med socker, kaneloch mandel samt några smörklickar ovanpå. Ett nytt lager av gröt, och ett lager av denandra sorten tills formen är full.Överst bör vara kanel, socker etc. Formen insättes i varm ugn och gröten gräddas tillsljusbrun färg synes.Servera med gräddmjölk eller saftsås.

DAUM 5149

fika och besökarna kunde lyssna på bandensom finns i arkivet.

DAUM har medverkat i Arkivens dagända sedan starten 1998 och haft öppet husvarje år. Tidigare år har DAUM haftfilmvisning på arkivens dag och om detkommer ett passande tema så kan det ske igen.

DAUM:s personal var nöjd med dagenoch tänker även i fortsättningen vara med på

Arkivens dag och på så öka intresset för vadsom finns i samlingarna. De anser också attArkivens dag har haft en positiv inverkaneftersom besökarna ofta återkommer med nyafrågor och funderingar i andra sammanhangoch vid andra tillfällen.

Anna Sjöström

SKRIFTER UTGIVNA AV DIALEKT-, ORTNAMNS-OCH FOLKMINNESARKIVET I UMEÅ

Serie A. Dialekter

1. Evert Larsson och Sven Söderström, Hössjömålet: ordbok över en sydvästerbottnisk dialekt / på grund- val av Evert Larssons samlingar; utarbetad av Sven Söderström. - 2. uppl.1980. Pris 85:-

2. Algot Hellbom, Äldre källor till Medelpads bygdemål. 1981. Pris 40:-3. Olavi Korhonen, Samisk-finska båttermer och ortnamnselement och deras slaviska bakgrund : en studie i

mellanspråklig ordgeografi och mellanfolklig kulturhistoria. 1982. Pris 40:-4. Magdalena Hellquist, Abraham Abrahamsson Hülphers och folkmålen i Westerbotten : ett bidrag till

dialektstudiets historia. 1984. Pris 30:-5. Harald Fors, Ordbok över Öre-Långselemålet : en svensk dialekt i södra Lappland. 1984. Pris 85:-6. Harald Fors, Register till Ordbok över Öre-Långselemålet : en svensk dialekt i södra Lappland. 1985.

Pris 40:-7. Folkmålsberättelser från Västerbottens inland : inspelningar från Örträsk socken / utskrivna och

kommenterade av Harald Fors. 1986. Pris 40:-8. Margareta Svahn, Finnskägg, tåtel och sia : om folkliga namn på gräs. 1991. Pris 125:- 9. Staffan Wiklund, Våtmarksord i lulemålen : en ordgrupp sedd ur informant- och intervjuarperspektiv. 1992. Pris

125:-10. Jan-Olov Nyström, Ordbok över lulemålet : på grundval av dialekten i Antnäs by, Nederluleå socken. 1993. Pris

127:-11. Åke Hansson, Nordnorrländsk dialektatlas. 1. Text. 2. Kartor. 1995. Pris 170:-12. Astrid Lundgren, Ordbok över Nysätramålet : en nordvästerbottnisk dialekt. 1997. Pris 220:-13. Asbjørg Westum, Ris, skäver och skärva : Folklig kategorisering av några barnsjukdomar ur ett kognitivt

perspektiv. 1999. Pris 145:-Serie B. Namn

1. Nordsvenska ortsboöknamn / sammanställda av Lars-Erik Edlund. 1984. Pris 105:-2. Lars-Erik Edlund, Studier över nordsvenska ortsboöknamn. 1985. Slutsåld3. Else Britt Lindblom, Studier över önamnen i Luleå skärgård. 1988. Pris 105:-

Serie C. Folkminnen och folkliv

1. Phebe Fjellström, Väckelsen, folkmusiken och folkrörelserna. 1981. Pris 30:-2. Visor i västerbottnisk tradition / i urval av Alf Arvidsson. 1981. Slutsåld3. Alf Arvidsson och Tone Dahlstedt, Vitra och bäran : två studier i norrländsk folktro. 1983. Slutsåld4. Alf Arvidsson, Arbetslivets folktro : en sammanställning av traditionsmaterial från Övre Norrland. 1986. Pris

40:-5. Carl Johansson, Mujto : minnen från jägar- och fiskartiden och den gamla renkonstens dagar. 1989.

Slutsåld6. Slatta fra Wästerbottn : 415 spelmanslåtar från Västerbotten / samlade och kommenterade av Siw Burman

och Gunnar Karlsson. 1987. Slutsåld7. Magdalena Hellquist, Bättre grå kaka än ingen smaka : ordspråk och talesätt i Övre Norrland. 1986. 2. över-

sedda uppl. 1995. Pris 125:-8. Albin Edlund, Vårleden : minnesbilder från Holmön. 1991. Pris 85:- hft., 120:- inb.9. Olof Petter Pettersson, Nybyggares dagliga leverne. 1999. Pris 250:-

Serie D. Meddelanden

1. Tone Dahlstedt och Barbro Holmgren, Nordfinska evakueringen till Skelleftebygden 1944-1945 : de finska ”koflickornas” vistelse i Sverige. 1979. Pris 10:-

2. Pirjo Rissanen, Samiskt fältarbete. 1981. Slutsåld3. Lillian Rathje, Norrländsk folkmedicin : sammanställning av folkmedicinskt arkivmaterial. 1984.

Slutsåld22

Serie F. Musikliv

1. Gunnar Ternhag, Jojksamlaren Karl Tirén. 2000. Pris 150:-2. Alf Arvidsson, Från dansmusik till konstnärligt uttryck: framväxten av ett jazzmusikaliskt fält i Umeå

1920-1960. 2002 Pris 160:-

ÖVRE NORRLANDS ORTNAMNOrtnamnen i Norrbottens län

3A Bodens kommun : bebyggelsenamn / av Gunnar Pellijeff. 1987.Pris 85:-5 Haparanda kommun : bebyggelsenamn / av Gunnar Pellijeff. 1992. Pris 125:-7A Kalix kommun : bebyggelsenamn / av Gunnar Pellijeff. 1980. Pris 40:-7B Kalix kommun : naturnamn / av Gunnar Pellijeff. 1985. Pris 65:-9A Luleå kommun : bebyggelsenamn / av Gunnar Pellijeff. 1990.Pris 85:-11A Piteå kommun : bebyggelsenamn / av Gunnar Pellijeff. 1988. Pris 85:-13A Överkalix kommun : bebyggelsenamn / av Gunnar Pellijeff. 1982. Pris 40:-14 Övertorneå kommun : bebyggelsenamn / av Gunnar Pellijeff. 1996. Pris 125:-

Ortnamnen i Västerbottens län

14A Vännäs kommun : bebyggelsenamn / av Claes Börje Hagervall. 1986. Pris 65:-

ÖVRIGA UTGIVNINGARKattgôbben Mormoras : saga på Ume-/Sävarmål. Texthäfte. Pris 40:-Kattgôbben Mormoras : sagan inläst av Filip Gerhardsson på CD/kassett. CD 120:-, kassett Pris 80:-Filip Gerhardssons skrönor. 10 CD eller kassetter. Pris 100:-/kassett, 200:-/CD (10 CD 1 800:-)Tomas Fischer Trio. CD med Umeås jazzprofiler. Pris 150:-

DAUM-Katta : nyhetsblad. Nr. 1(1994) -. 1-2 nr/år. Gratis

4. Sameland i förvandling. 1986. Slutsåld5. O. P. Pettersson, Lapplandsforskaren : fem föredrag. 1994. Pris 65:-

Serie E. Växtnamn1. Aspekter på växtnamn. 1997. Pris 125:-2. Gustav Fridner, Folkliga växtnamn i Västerbotten / Redigerad av Sigurd Fries, Jan Nilsson och

Margit Wennstedt. 1999. Pris 170:-

23

SPRÅK- OCH FOLKMINNESINSTITUETDIALEKT-, ORTNAMNS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UMEÅ (DAUM)

Länsmansvägen 5, 904 20 UMEÅ,Telefon expedition och bibliotek 090-13 58 15Telefax 090-13 58 20daum@sofi.sewww.sofi.se/daum/Arkivchef 13 58 16 , förste forskningarkivarie 13 58 18Forskningsarkivarie 13 58 17 (samiska), 13 65 33 (datorer),13 65 63 (musik), 13 58 53 (assistenter), 13 58 54 (assistent)