Mårten Schultzwww.martenschultz.wordpress.com

En viktig förändring gentemot tidigare i 1972 års lag var att “det allmänna” enligt de nya reglerna kunde ådraga sig skadeståndsansvar

Vad är ”det allmänna”? Stat och kommun, samt underliggande ansvarssubjekt

Vid privaträttslig verksamhet svarar det allmänna (huvudsakligen) enligt 2:1 (eller 3:1). Men ibland är gränserna diffusa

Ansvar enligt SkL: 3 kap 2 §: Ansvar för myndighetsutövning. Viktigaste regeln. Även enl. 3 kap 3 § (informationsansvar).

Ansvar för ren förmögenhetsskada utanför SkL finns i åtskilliga lagar och bestämmelser. Skadeståndsansvar kan föreligga under europakonventionens regler, vid brott mot europarättsliga avtal (EES) upphandlingslagen, lagen om ersättning till frihetsberövade, expropriation. Etc.

Staten och kommunerna måste ta ansvar för skador som orsakats genom culpös myndighetsutövning.

Vad är myndighetsutövning? Enl. prop: Beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter eller, för att använda ett mer ålderdomligt uttryck, den statliga överhögheten över medborgarna i deras egenskap av samhällsmedlemmar”.

Undantag för bl.a. regering, riksdag, SkL 3:7

Ansvar för om de vållats genom “fel eller försummelse”. Bedömningen härvid sker inte helt efter samma linjer som den vanliga culpa-bedömningen.

Skadestånd utgår vid fel eller försummelse alltså även för rena förmögenhetsskador, oavsett brott

Misstag vid tillämpning av författningar, förbiseende av prejudikat osv. Rättspraxis tyder på att endast uppenbara misstag leder till skadeståndsskyldighet. Se NJA 1994 s. 194 (avstängt ombud). Jmf. senast NJA 2007 s. 862 (Skanska-fallets slutliga avgörande)

Vid tillsättning av tjänst har den myndighet som utlyst tjänsten betydande möjligheter att fritt bedöma kvalifikationerna, så länge bedömningen sker (någorlunda) i enlighet med författningar. Se NJA 1985 s. 360 (kommun undvek ansvar genom en generös tolkning av fri meritvärdering.) Se senast NJA 2008 s. 990 (majoriteten: grovt fel förelåg ej-ej ansvar)

Vid tillståndsbeslut som grundat sig på kontroll av faktiska förhållanden blir avgörande för skadeståndsskyldighet om kontrollerna motsvarat de allmänna krav man kan ställa.

Om omhändertagande av egendom: särskilt om omhändertagande av pengar, NJA 1990 s. 137. Reflektioner kring distinktionen ren förmögenhetsskada/sakskada

NJA 2001 s. 210: Genom grundlagsvidrig förordning hade Finsk-svenska gränsälvskommissionen givits rätt att föreskriva inskränkningar i fisket – ansågs vara myndighetsutövning

NJA 2005 s. 568: Filminstitutets beviljande av produktionsstöd var myndighetsutövning trots att ”potten” delvis kom från privata medel och reglerades i avtal

NJA 1985 s. 696 II: Kommun hade lämnat felaktig information om att en byggnad var ansluten till det kommunala avloppsnätet – ej samband med myndighetsutövning

NJA 1999 s. 291: Uppgift från stadsplanearkitekt rörande planläggning ej mynd.utövn.

Tämligen färsk lagändring (trädde i kraft 1999): Ansvar enligt SkL 3:3 för ren förmögenhetsskada som orsakats av myndighetens fel eller försummelse vid lämnande av upplysningar eller råd om det finns särskilda skäl.

Ofta torde även informationsansvar kunna falla under 3:2 (kräver inte särskilda skäl)

Bakgrund till regeln

Upplysningar och råd Objektivt felaktig information: Ingen

pedagogisk plikt i begreppet (Jmf NJA 1994 s. 532 – tygs ljushärdighet)

Enbart information från myndighet: Uppgifter från kommunala bolag etc. faller utanför – dock krävs nog inte att informationen lämnats av anställda vid myndigten

Kräver inte myndighetsutövning – men innebär ”särskilda skäl” en i praktiken liknande inskränkning?

”Auktoritativa besked” – talar för särskilda skäl

Högre krav på skriftlig information än muntlig Konkret och preciserad information – större

krav Varför finns det inte någon praxis?

Offentlig upphandling Europakonventionen (ang. långsam

handläggning, jmf dir. 2009:47 om Försäkringskassan)

Annan europeisk lagstiftning