Det mystiska ljudet

 Ida Bergfors  

            

    

1  ­Sofie, vad är svaret, sa deras lärare Kristin med en arg röst. ­Eh ……em  ……. 57? Alla i klassen skrattade. Sarah skrek,   ­Svaret är ju ja, knäppskalle! ­Men de lät under golvet, hörde ni inte de, sa Sofie förvånat.  ­Vi lyssnade faktiskt på fröken, sa Sarah. Till skillnad från dig, som inte lyssnade. Eller jo, på dom där så kallade ljuden. Du är en riktig fjant.  Sarah är Sofies värsta kompis. Sarah retas och försöker alltid att vara cool. Hon brukar säga att Sofie är ful för att hon har bajsbrunt hår. Sofie är elva år och går i femman. Hon har svårt att koncentrera sig på lektionerna, särskilt när dom har Kristin. Kristin är väldigt dum tycker Sofie. Hon har krulligt, grått hår och är deras svenskalärare. ­Vad är det för prat jag hör! skrek Kristin. Och du, Sofie, det var en ja eller nej fråga, inte en matte fråga. Vi har svenska nu! ­Men de lät ju under golvet! ­De spelar ingen roll vad som lät! skrek Kristian Det finns inget där under, bara massa rör. Sofie sjönk ner i stolen. Hon kände sig ledsen. De lät ju faktiskt under golvet.   ­Du Maja, hör du också dom där ljuden? viskade Sofie till sin bästis Maja. ­Tyst, viskade Maja. Jag lyssnar. ­Sofie, om du pratar en gång till så får du gå ut härifrån! Hör du de?! skrek Kristin.  ­Men Maja pratade också ju! ­Nähä, skrek Maja. Det gjorde jag inte! Men Sofie visste att Maja hade pratat.  ­Sofie, sluta att prata emot mig hela tiden, sa Kristin med en arg röst. ­Ha, ha. Sofie får skäll av Kristian igen. Ha, ha! 

­Tyst! sa Sofie. ­Nu får ni faktiskt ta och lyssna! sa Kristin. Maja, du kan väl börja läsa?  

   

Sofie kände sig skyldig till något, men vad, de visste hon inte. Maja började läsa. Då ringde de, skolan var slut. Alla gick ut ur klassrummet.  ­Sofie, du och jag kan väl prata lite. Du måste lyssna på lektionerna, annars lär du dig inget. Lovar du att lyssna på alla lektioner? Jag kommer att hålla ett extra öga på dig den här veckan! sa Kristin strängt. ­Okej, jag kommer att lyssna!  Nu hade Sofie fått nog. Hon visste att de fanns något under golvet, men de kunde hon inte komma på vad de kunde vara.  ­Kristin, sa Sofie med en småarg röst. Tror du verkligen inte att det finns något under golvet? ­Nja, vad skulle de kunna vara? Det finns ju bara massa rör där.  ­Nej, det är något under golvet. Jag hörde det, snälla tro på mig! ­Jag vet inte, gå ut ur klassrummet nu, skolan är slut för länge sedan! ­Men……… ­Inga men! Gå nu ut till dom andra och klä på dig. Och du, det finns inget under golvet. Jag lovar, sa Kristin.   Men Sofie visste att det var något där, men vad, de visste hon inte. Inte än……….  

       

    

2   ­Hallå! skrek Sofie till sin bästa vän Maja. Kom de har ringt. ­Jag kommer, jag gillar bara inte att ha Fillipa. Kristin är en bättre lärare tycker jag. ­Va! Kristin är ju jättesträng! Fillipa är mycket bättre. Hon är snäll och hjälper till om man inte förstår. Kristin skäller ju bara på en hela tiden. Kom, vi går in.  Sofie tycker att Maja beter sig konstigt. Kristin är ju jättedum! Tur att dom inte ska ha Kristin nu iallafall.   Tänk om Maja inte tycker om Sofie längre för att hon sa till Maja att det fanns något under golvet! Nu är Sofie lite rädd för de där ljudet under golvet. Vad kan det va?   Nu var dom inne i klassrummet. Dom har geografi. Alla satt redan i klassrummet. Till och med Fillipa hade kommit, men henne får man inte sen ankomst av, som tur var.  ­Så, då var alla inne i klassrummet, sa Fillipa. Har alla gjort läxan? ­Ja! skrek alla i klassen. ­Då så, då gör vi ett litet test. Sofie, i vilket landskap ligger Mora? ­De är ju jättelätt, Halland såklart! ­Ha ha, skrek Sarah. Sofie har inte gjort läxan, Sofie har inte gjort läxan. Ha ha! ­Lugn, kom Sofie, vi går och pratar du och jag, sa Fillipa. ­Jag trodde att du skulle ge mig en smäll och skälla ut mig, skrek Sofie. Du brukar ju vara så dum! Har du gått och blivit snäll nu också, eller? ­Men va inte jag snäll förut? frågade Fillipa. ­Du är konstig, du brukade väl ha matte med oss. Eller hur Maja? sa Sofie. Maja fattade ingenting. Hon bara satt där, som om hon var luften. Hon sa inte ett ord och hon gjorde inga grimaser. Hon bara satt där, som förstelnad. 

­Hallå, skrek Sofie. Något svar eller? ­Nej, kom nu Sofie, sa Fillipa. Sedan gick hon och Sofie till matsalen.  ­Sofie, vad hände med dig? undrade Fillipa. ­Jag vet inte, jag bara blev så ett tag. ­Här får du en lussebulle, sa Fillipa. Kom vi går till klassrummet igen. ­Okej, men Sarah retas ju bara, sa Sofie ledsamt. ­Du får sitta bredvid mig, sa Fillipa snällt. Jag ska prata med den där Sarah sen på rasten, okej? ­Okej, sa Sofie.  Undra om Fillipa vet något om dom där ljuden? Sofie kanske kan fråga henne?   Sofie och Fillipa gick in i klassrummet.  Där satt alla tysta. Vad konstigt, det brukar ju vara så pratigt! Inte ens Sarah sa något. Vad hade hänt? Nu skrek Sarah. ­Överraskning! Visst var vi tysta? ­Ni var jätteduktiga! sa Fillipa. ­Ha ha, vi får beröm av fröken, men det får inte Sofie. Ha ha, skrek Sarah i Sofies öra. ­Du Sarah, vi måste prata sedan på rasten, sa Fillipa. Okej? ­Men……. ­Inga men.   Nu ringde det. Det var rast. Sofie ville lyssna på när Fillipa och Sarah ska prata, hon tänker tjuvlyssna. 

  

  

3  ­Vad vad det jag sa, sa Maja. Kristin är bättre. ­Går du fortfarande runt och tänker på de, sa Sofie. Det var tre dagar sedan det hände. ­Jag tänkte mer att jag skulle få dig att tycka att Kristin är bättre, sa Maja.  ­Det kommer jag aldrig att tycka, sa Sofie och skrattade. Kom, vi går och kollar på dom senaste nyheterna uppe i klassrummet.  Sofie brukar alltid kolla nyheterna, dom är alltid så roliga, särskilt sportnyheterna. Sofie älskar att spela fotboll. Hon vill bli fotbollsproffs.   Nu är dom framme. Sofie letar bland nyhetsartiklarna och där, mitt bland nyhetsartiklarna, hittar hon en fotbollsartikel. Det stod:  

Ett nytt 02­lag ska bildas Efter att det har funderats ett tag så kommer nu ett beslut om att ett nytt 02­lag ska bildas i Rödinge IF. ­Vårt förra 02­lag fick vi ta bort eftersom att alla tränare hade slutat, men nu har tre nya tränare erbjudit sig att träna 02­laget, så alla 02:or som vill spela fotboll kan ju höra av sig till mig. Så sa chefen över Rödinge IF Lars Åberg. Rödinge IF är en ganska stor klubb och i dom andra lagen är det fullt, men nu hoppas Lars att få dela upp varje lag så att det blir två olika lag.  Sofie tycker att den artikeln var tråkig. Hon är 04:a, inte 02:a. Och förresten spelar hon redan i ett annat lag. Det kanske finns något roligare på andra sidan, tänkte Sofie. Hon vände på bladet och där var det en artikel om ett monster! Sofie blev rädd. Hon läste artikeln sakta.  

  Ett monster gömmer sig under golvet! Efter att ha hört konstiga ljud i källaren på skolan har dom nu kollat och det är ett djur där nere i rören. ­Vi kallar den för monster för att den har röda ögon. Den kan låta ganska högt men den hörs inte upp till klassrummen. De sa skolans rörmokare Björn Storm. Björn försöker att hitta djuret och döda det, men den är väldigt skygg och stor. ­Det kan bli svårt att få tag i djuret, sa Björn. Men vi försöker så gott vi kan. En klass i taget kommer att få gå ner och kolla när dom jobbar. Ni får pröva lite också.  

   Sofie visste det. Det fanns något under golvet. Hon kanske kan gå ner och kolla imorgon. Hon frågade Maja om hon ville följa med.  ­Är du knäpp eller? Jag tänker inte följa med dit ner, det är så smutsigt där och jag ska på fest ikväll så du får gå ner dit själv. ­Men jag ska gå ner imorgon, inte idag! sa Sofie med en småarg röst. ­Okej då, jag följer med, sa Maja. Men nu börjar lektionen så vi måste gå.  Yes, tänkte Sofie. Nu kan jag ta djuret, men jag ska inte döda det som dom tänkte, jag ska ha det hemma i en stor bur, om jag får för mamma såklart.  

Nu är dom inne i klassrummet. Ingen där! Konstigt. Det kanske står en lapp på dörren, det brukar det göra. Och det gjorde det. På lappen stod det med stora bokstäver. 

VI ÄR NERE I KÄLLAREN FÖR ATT KOLLA NÄR DOM JOBBAR. VI ÄR TILLBAKA 12.50. 

 Vad konstigt,vi skulle ju vara här?  ­Vi går ner till källaren och kollar om dom är där,,sa Sofie. ­Det tycker jag med, sa Maja. Kom.  Dom gick ner för trappan och där fanns en liten skruttig dörr. Sofie öppnade den sakta. Direkt när dom hade öppnad dörren så hörde dom Kristin skrika. Dom var rätt.   Dom gick in och då såg Sarah dom, hon skrek: 

­Nu kommer dom, ni är sen. Kristin, dom kan aldrig hålla tiden. ­Det kan vi väl visst, sa Maja argt. Sluta med de där! ­Tyst i klassen! skrek Kristin. Jag pratar med dom sen. Kom, vi går in.  Sofie ville så gärna se när dom jobbade, men hon och Maja stod längst bak. Sofie försökte att smyga sig fram. Hon ville ju ha djuret. Då ringde det. Alla sprang ut. Alla utom Sofie, hon ska bara ha de där djuret!  ­Eh…….har ni hittat djuret? sa Sofie till Björn. ­Nej, det kommer att ta lång tid att hitta djuret. Den är så skygg.  Sofie gick till Maja som stod och väntade på henne. ­Nå, hade dom hittat djuret? ­Nej, dom har inte hittat det än. ­Okej. Kom, vi går.  Sofie var besviken. Nu tror hon inte på den där artikeln längre. Dom har säkert bara släppt ett djur där nere för att vi skulle tro att det fanns något  där, tänkte Sofie. Jag ger upp om att övertala dom andra att det är något där. Jag ger upp.   

        

    

 4  Sofie sitter i klassrummet, dom har Geografi. Hon vill fokusera, men det enda hon tänker på är efter skolan. Då ska hon gå ner till källaren. Hon skulle gått ner med Maja men hon är sjuk. Sofie bara längtar och längtar.  ­Sofie, vad är en blandskog? ­Det…. är….. en skog där det växer olika sorters djur på träden. Alla skrattade. Alla utom läraren, han var bara arg. Dom hade en vikarie idag. Han heter Bert.  ­Sofie, djur växer inte på träd! En blandskog är en skog som det finns både lövträd och barrträd.  ­Men Sofie kanske inte vet vad barrträd och lövträd är, sa Sarah med en retsam röst.  ­Joho, det vet jag visst! skrek Sofie. Vem vet inte de!? ­Nu går du ut härifrån, skrek Bert till Sofie.  Sofie gick sakta ut. Just då kom hon på att hon kan gå ner till källaren nu när hon inte fick vara i klassrummet! Hon började att springa.  ­Varför har du så bråttom helt plötsligt? sa Bert. ­Eh…… jag måste gå på toa, sa Sofie fast hon ljög ju.  När hon kom ut ur klassrummet så kollade hon så att ingen såg henne. Hon sprang och sprang tills hon kom till städskrubben. Där stod Kristin. Nu var Sofie körd!  ­Jaså minsann,  och varför kommer du springandes i sådan hög fart då?  Sofie hade glömt att Kristin var städerska! Vad skulle hon säga? ­Em….. jag…….måste gå på toa, sa Sofie med en stressad röst. ­Men toan är ju åt de hållet.  Just det, toan var ju åt andra hållet.  Sofie hade glömt det. 

 ­Jag hade…..sådan hög fart så…….jag glömde åt vilket håll toan var åt!  ­Okej, men nu får du faktiskt gå på toa innan du…... ja, du vet.  Sofie gick, men åt fel håll. Kristin går inte att lura. Sofie måste komma på en ny plan.   Just då såg hon en dörr som hon aldrig hade sätt förut. Det var en skylt på den som det stod typ Kellarissa. Men deras vaktmästare är finsk, så de är klart.  Först blev Sofie rädd, men sedan så gick hon närmare och närmare. Då var det något som lät, ett högt skrik. Sofie hoppade till. Det kanske var det där djuret?   Sofie öppnade dörren och började springa. Undra vart den här gången leder, tänkte Sofie. Nu blev gången till en trappa. Sofie sprang och sprang. Då tog gången slut. Hon var nere i källaren! Ingen var där.   Då såg Sofie en konstig sak. Ett djur, fast ändå inte. Djuret var grönt med blåa ränder. Den hade vingar. Den var liten och Sofie tror att det var den som lät. Djuret var litet, som en mus ungefär.   Då sa djuret något. ­Jaag ssaknnar mmin faamilljj. Hjjällp mmig! ­Vad är du för något, sa Sofie. ­Jaag äär en mmus.  Då ändrades monstret sig till en helt vanlig mus, grå, liten, blyg och jättesöt. Musen hade en rosa nos och det var Sofies favoritfärg.  ­Vad heter du, frågade Sofie. ­Jagg hheteer Moorggaan,svarade musen. ­Morgan? ­Jaa, sa musen. 

     

­Jag ska hjälpa dig,sa Sofie. Vart bor du? ­Hhemma, sa Morgan. ­Det fattar jag, men vart är hemma, frågade Sofie. ­Ttrussavvägeen. ­Okej, vi går dit. Kan du vägen? ­Nnejj. ­Då får vi söka på min telefon.   Sofie kände i fickan där hon brukar lägga telefonen. Men, den är inte där! Just då kom hon på att hon la den i väskan. ­Vi måste gå upp, sa Sofie. Kom, hoppa in i min ficka.  Morgan hoppade in i Sofies ficka. Dom gick upp för trappan, igenom den mörka gången tills dom kom fram till dörren. Tänk om någon var utanför. Sofie öppnade dörren sakta.  ­Nu måste du vara helt tyst. sa Sofie till Morgan. Helt tyst.  Dom gick ut till hallen och Sofie kollade sig omkring.  Då såg hon Kristin! Ånej, tänkte Sofie.  ­Är du här nu igen, sa Kristin strängt. Har inte du rast nu. ­Eh…...nja…… ­Ah….ah…..ahtscho! ­Vad var det? frågade Kristin.   Sofie visste vem det var, det var Morgan. ­Eh...jag….. är lite förkyld. Sofie visste inte vad hon skulle säga. Hon visste att det är omöjligt att lura Kristin, men hon skulle försöka.   ­Men vi stod ju och pratade, sa Kritin förvånat.  Då svimmade Kristin, men varför. Nu förstog Sofie varför Kristin hade svimmat. Morgan hade hoppat ut ur Sofies ficka och förvandlat sig till ett monster igen!  ­Vad gör du Morgan, sa Sofie. Är du galen. 

­Ddu sa alddrigg aatt jagg innte ffick hooppa uut ur ddinn fickkaa, sa Morgan blygt. ­Måste jag säga allt som du får och inte får göra, sa Sofie. Hoppa in i min ficka nu!   Nu har Sofie blivitt lite trött på Morgan, men hon ska föra hem honom, det är hon säker på. Men hur,det vet hon inte än…….. Hon springer allt vad hon kan, ända hem till sig själv, även om det är skola fortfarande. Hon öppnade dörren, sprang in för att hämta väskan. Och där var den, i hennes rum. Hon öppnade väskan och tog upp telefonen. Bara tolv procent!   ­Kom, vi måste skynda oss, skrek Sofie till Morgan. ­Vväntta ppå migg! skrek Morgan.  Sofie sprang ut till hennes cykel. Hon satt sig på den och skulle precis börja cykla då hon upptäckte att hon hade punka! Attans, tänkte Sofie. Vad ska jag göra nu?                 

5  Sofie ville cykla till skolan men hur skulle hon kunna cykla med en cykel som har punka. Sofie sprang så fort hon bara kunde till skolan för att låna en där. Men det var inte så smart, det var rast!  Sarah kom fram till henne.  ­Vart har du varit? frågade hon. ­Hemma och letat cykelpump för att min cykel har punka. ­Och vad ska du göra med cykeln då? Sarah lät arg. ­Det behöver du väl inte bry dig om, om jag berättar för någon så kommer dom bara skratta åt mig, sa Sofie sorgset.  ­Men jag lovar att inte skratta, sa Sarah.  ­Jag…… har hittat ett monster i källaren, den kan prata och heter Morgan,sa Sofie. Morgan kan bli en mus ibland. ­Vart är den där Morgan då,sa Sarah. ­I min ficka, sa Sofie. ­Visa den!  Sofie tog sakta, sakta upp Morgan ur fickan. När Sarah fick syn på Morgan så typ stelnade hon, hon hade aldrig sätt en sådan sak förut.   ­Vad är de där?! skrek Sarah. ­Monstret eller Morgan som han heter. ­Hejdå, sa Sarah och gick iväg med raska steg.  Undra vad Sarah ska göra nu, tänkte Sofie. Kanske berätta för fröken? Sofie letar och letar men hon hittar inte cykelpumpen!   Sofie ville att Maja skulle vara här, men Maja skulle nog inte gilla Morgan. Maja är rädd för dom flesta djuren, alla förutom spindlar. 

Nu ringde de. Sofie sprang in, hon var först in. Men när hon skulle öppna dörren in till klassrummet så såg hon en dikt. Ingen där, bara hon och dikten. Ingen får se. Ingen får höra. Sofie började att läsa, såhär stod det. 

Monster är töntigt att tro på Monster finns inte Monster är inte läskiga Monster är fåniga Monster är bara sagofigurer Om man tror på monster är man TÖNTIG Monster är töntigt att tro på Sofie blev förvånad, den där dikten hade hon aldrig sätt.  Vänta, tänkte Sofie. Tänk om det var Sarah som hade satt upp den här! När hon gick så kanske hon skrev den och sedan satt hon upp den!  Sofie gick in i klassrummet och väntade på att Sarah skulle komma. Fler och fler kom in, men aldrig Sarah. Vad hade hänt med Sarah? Fast hon brukar ju skylla på att jag kommer försent så det är rätt åt henne, tänkte Sofie.  Nu kom läraren in. Nej!!! Dom hade fortfarande vikarien Bert. Han är alltid så himla arg. Aldrig får man prata, skicka lappar eller andra saker. Men, när dom har Fillipa, då får dom göra nästan hur dom vill på lektionen.   

 Det brukar funka, tänkte Sofie. Men Bert säger att det kommer att bli alldeles för rörigt. Men det tror inte Sofie. ­Så, har alla kommit? ­Inte Sarah, sa Sofie, fast utan att räcka upp handen! Å nej! tänkte Sofie. Bert kommer inte att bli glad. ­Inte prata rakt ut! skrek Bert. En gång till och då åker ut härifrån!  Vilken tur att inte Sarah är här, tänkte Sofie. Hon hade sagt till rektor Krister, eller Krille som vi kallar honom.   ­Men vart är Sarah då, frågade Bert. Ingen vågade svara. Inte ens Sofie som är så modig. ­Hallå, är ni förlamade eller, skrek Bert. Då räckte Sofie upp handen.  ­Ja, Sofie? ­Jag vet inte vart Sarah är,sa Sofie. 

­Okej, men vi får väl börja utan henne då, sa Bert. Alla ska gå till biblioteket och hämta varsin bok, okej? Alla svarade ja samtidigt. ­Dåså, vad väntar ni på?  Alla började springa. Sofie låg först, hon ville hitta en faktabok om monster.  En klasskamrat till Sofie frågade vad Sofie skulle välja för bok. ­En faktabok. ­Om vadå? Nej, tänkte Sofie. Ställ inte den frågan! ­Eh…. em…… en om…….. krokodiler! Men Sofie ljög. Hon skulle ha en om monster, men det vill hon säga, för då kanske Sarah får reda på de…….       

        

6  Sofie letar och letar men hittar ingen bok om monstret. Hon vill ta reda på mer om monstret men utan någon fakta så lär det ju bli svårt. Då såg Sarah! Sarah gick närmare och närmare Sofie. Nu började Sofie svettas. Tänk om Sarah får reda på att Sofie vill ha en faktabok om monster!  ­Vad ska du ta för bok då, sa Sarah med en retsam röst. Säkert om något töntigt.  ­Varför vill du veta de, sa Sofie med en arg röst. ­Ja bara undrade, jag kan inte hitta någon bok. ­Jag…. letar efter…… en……. faktabok om……. möss!  ­Då är du på helt fel ställe. Faktaböckerna är här borta. Följ mig!  Sofie kunde inte riktigt lita på Sarah men hon följde efter endå. För en gångs skull hade Sarah rätt, där var alla faktaböcker.  ­Ska inte du säga något till mig, sa Sarah. ­Eh...tack. ­Det var så lite så.  Nu skulle Sofie hitta en bok om monster. Just då såg hon en faktabok om möss. Monstret kunde ju förvandla sig till en mus så de kan ju finnas något om monstret i den här boken, tänkte Sofie.  Hon öppnade boken och bläddrade lite i den. Men där fanns ingenting om monstret.  Åh, tänkte Sofie. Det måste ju finnas en bok. Annars borde inte monstret finnas. Just när hon sa de så började det lysa framför henne. Det var en bok som lyste.  Tänk om det är en sådan bok som jag vill ha, tänkte Sofie. Jag kollar.  

Sofie rörde sakta handen närmare boken. Till slut så nuddade handen vid boken och Sofie tog tag i den. Hon drog sakta ut boken och nu höll hon i den. 

  Just när hon skulle öppna boken så kom Sarah!  Ånej, tänkte Sofie. Nu kommer retstickan Sarah.  ­Jaha, vad är de där för bok. ­En faktabok såklart, svarade Sofie. ­Men om vad, skrek Sarah. ­Inte skrika, sa Sofie. ­Okej? Ja ska nog gå.  Äntligen så får jag vara ifred, tänkte Sofie. Nu öppnar jag boken.  

Hon öppnade boken och då föll en sida ur och den hamnade på golvet. Sofie tog upp den och det var en sida med fakta om möss. Såhär stod det.  

Fakta om möss  Dom tre vanligaste mussorterna är husmus, liten skogsmus och stor skogsmus. Mössen bosätter sig i närheten av mat för att dom äter 15­20 gånger per dag. Möss brukar inte gå längre än 3­8 meter för att hitta mat.  Resten av sidan var borta.  Det var inte fakta om monster, men det får duga, tänkte Sofie. Då var det väl bara att ta med sig boken till klassrummet…… 

         

   

7  Sofie satt i klassrummet. Hon undrade över vad hon skulle baka. Den här dagen skulle alla elever baka något. Man skulle ha kommit på något tills idag, men Sofie hade glömt det.   Just då kom hon på att hon kunde baka en kladdig kladdkaka. Hon kände i sin ficka för att kunna fråga om Morgan gillar choklad, men Morgan var inte där!    Han måste har stuckit iväg någonstans, men jag kan nog baka den kladdigaste kakan i världen ändå, tänkte Sofie. Hoppas att Kristin tycker att det är en bra ide.  ­Så, hoppas att alla har gjort läxan som var till idag, sa Kristin. ­Det har säkert inte Sofie, sa Sarah retsamt och slog till Sofie i ansiktet.  ­Aj, skrek Sofie. Jag hade redan ett sår där efter att du rev mig i förrgår! ­Sluta bråka! Sofie, stämmer de att du inte har gjort läxan? ­Nej, det stämmer inte. Jag ska baka en kladdkaka! ­Okej. Får ja höra er andra, vad ni ska baka.  Kristin brydde inte ens om mig, tänkte Sofie. Sarah slog ju mig rakt i ansiktet.  ­Så, nu kan alla börja. Leta reda på ett recept och börja baka. Lycka till!  Sofie hade redan hittat ett recept på kladdkaka.  Så här stod det.  

 

 Kladdig kladdkaka  Du behöver: 100 g Smör 2 Ägg 2,5 dl strösocker 4 msk Kakao 2 tsk Vaniljsocker 1 dl Vetemjöl 0,5 tsk Salt  Gör såhär: 1. Sätt ugnen på 175 grader 2. Vispa ägg och socker tills det är poröst. 3. Blanda samman resten av ingredienserna i ägg och socker blandningen. 

4.Grädda i 15­20 minuter beroende på hur kladdig kladdkaka du vill ha. 

5. Ta ut kakan och låt den svalna. Servera med grädde eller glass. 

 Undra vad Sarah ska baka, tänkte Sofie.Hon sitter ju bredvid mig. Jag ska fråga.  ­Vad ska du baka, frågade Sofie till Sarah. 

­En ostkaka, till mina möss hemma. Dom älskar ost.  

 Nu fick Sofie en jättebra ide. Hon kunde ju ha ost i hennes kladdkaka så att hon kunde locka Morgan till sig.   ­Så, har ni hittat några recept. ­Ja, skrek hela klassen. Alla utom Maja, för hon var fortfarande sjuk. ­Sätt igång med bakningen då!  Sofie behövde ost. Hon frågade Sarah.  ­Och vad ska du ha ost till då. Jag har sett vad du ska baka, en kladdkaka. ­Asså…...min mamma älskar ost så…...jag tänkte att…...jag kunde he ost i kakan! ­Okej då. Hur mycket vill du ha? ­Eh…..100 gram kanske. ­Här har du din ost. Men du får inge mer ost efter detta, okej? 

­Okej.  Nu började Sofie baka. Hon gjorde smeten och sedan la  hon i osten, en liten bit i taget. När hon hade stoppat i all ost så slingrade hon ner smeten i formen och sedan satte hon in den i ugnen. Hon ställde klockan på 20 minuter. Sedan var det bara att vänta.   När kakan var klar så tog Sofie ut kakan ur ugnen och den var helt perfekt, jättekladdig.  Nu var det bara att vänta på att Morgan skulle komma, tänkte Sofie…….. 

      

          

 

8  Sofie satt fortfarande och väntade på att Morgan skulle komma. Just då så hörde hon tassar som sprang. Så fort som hon bara kunde ställde hon kakan på Sarahs bänk.   ­Vad gör du! Skrek Sarah. Detta är min bänk, inte din! ­Jag tänkte bara att du skulle få smaka kakan. ­Men har du lärt dig än att jag inte tycker om ost. Och inte kladdkaka så mycket heller. ­Nej, det har jag faktiskt inte lärt mig än för du började ju i klassen för ett halvår sedan!   Nu behövde Sofie bara tänka på Morgan. Hon hörde honom men kunde inte se honom. Men då så såg hon honom. Han var på kakan som Sofie hade gjort! Den stod till och med bredvid Sarah! Sarah skrek allt vad hon hade när hon fick syn på Morgan.   ­Vad är det för något och vem har tagit hit den!   Sofie försökte att inte skratta men det gick bara inte. Hon skrattade högt och länge.   ­Var det du som tog hit det där odjuret!? Just det, du visade ju mig den där ute för ett par dagar sedan. ­Men det var du som skrev att det var töntigt att tro på monster, men du skrek ju själv åt det! ­Okej då! Jag har fattat det nu!   Sofie är säker på att Sarah ångrar att hon skrev lappen om monster.   

­Var det någon annan som såg vad Sofie gjorde! Skrek Sarah. ­Nej, sa alla i klassen. ­Det var tur att inte någon lärare var här när det hände, sa Sarah. För annars så hade Sofie fått skäll. Fast det får hon ju hela tiden endå men……. ­Sluta! Sofie fick inte alls skäll hela tiden. Det visste hon. Det var bara Sarah som skulle retas.   Då kom Kristin in i klassrummet.   ­Men vad har ni gjort, sa Kristin. Det är ju jättestökigt här, har ni haft smetkrig eller? ­Nej, vi har bara följt receptet, sa Sarah skrattfullt. ­Haha, va stod på receptet då, att man skulle kladda ner? Sa Kristin och skrattade hon med. ­Ja, sa Sarah och då började alla skratta.  Sofie skrattade nog mest av alla. Inte åt Kristin, hon skrattade bara åt Sarahs kläder. Dom var jättesmutsiga.  ­Sarah, sa Sofie. Har du kollat på din tröja! ­Nej, varför ska jag göra de? ­För att den ä……. ­Aahhhhh! Vem har smutsat ner min tröja!? ­Det har du själv gjort, sa Sofie och skrattade. ­Nej! Det var ju du som gjorde det, det vet jag! ­Det skulle man faktiskt kunna tro, men det har jag faktiskt inte. Och om jag skulle ha gjort det så skulle jag har erkänt det. ­A, visst. Som om jag skulle tro på dig.  Sofie visste att Sarah trodde på henne efter att Sofie hade skrämt Sarah med hjälp av Morgan. Men Sarah försöker att dölja det på något sätt, men det går inte så bra.  

­Nu räcker det med allt kladd! Torka upp efter er innan rektorn kommer, sa Kristin stränkt. Han kommer om en kvart, tjugo minuter.  Sofie tror att Kristin är lite kär i rektorn men hon vill nog inte visa det för honom så mycket.  ­Fem minuter kvar, skrek Kristin. Skynda på, vi måste visa rektorn hur fint klassrum vi har.  ­Varför kan vi inte bara ha som vanligt? undrade Sofie. ­För att då kanske vi måste byta klassrum. ­Kan vi inte bara göra det då? ­Nej. ­Okej.  Sofie ville byta klassrum för att hennes klassrum låg alldeles bredvid källardörren. Och det luktar så himla äckligt där så det finns inte.  Varför skulle dom inte bara låna treornas klassrum. Dom är ju ändå inte här……...   

        

9  Klockan var kvart i sju på morgonen. Sofie satt i sin säng och funderade vad som egentligen hade hänt under dom här två veckorna. Det där med monstret och den lösa sidan i faktaboken. Dikten som satt på dörren. Allt konstigt.  Hennes mamma ropade på Sofie och sa att hon måste skynda sig. Men Sofie kunde inte släppa tanken som fanns i hennes huvud.   När Sofie kom till skolan så var det rast. Skolan hade inte börjat. Hon satt hon sig på en bänk och funderade. Då kom Sarah och satt sig bredvid Sofie.   ­Vad tänker du på? frågade Sarah. ­Jag tänker på hur Morgan kunde bli ett monster. ­Em…..du. Det var jag som bara ville lura dig, sa Sarah ledsamt. ­Va! Hur då?  ­Jag har följt efter dig hela tiden. Jag har varit Morgans röst hela tiden. ­Men hur kunde du har vart med mig utan att jag har sett dig? ­Jag har varit Morgan, sa Sarah. ­Men hur kunde du varit honom när vi möttes efter att jag hade varit hemma? undrade Sofie. ­Jag la en annan mus i din ficka.  Då var det löst, tänkte Sofie.  ­Var det du som skrev dikten också?  ­Ja, sa Sarah. Det var det.  Sarah kanske hade gjort allt, tänkte Sofie. Till och med affischen.  ­Skrev du affischen om monstret nere i källaren också undrade Sofie. 

­Ja. 

 ­Så du har alltså gjort allt konstigt. ­Ja. ­Till och med den utrivna sidan i boken? 

­Ja. Till och med det. ­Varför det? undrade Sofie. ­För att det stod en sak om att ett monster kunde bli flera meter lång. Den delen skrev jag så jag trodde att du skulle se att jag hade gjort sidan så jag rev bort den.  Då fattade Sofie. Sarah hade bara försökt gjort så att jag skulle tro på monster.   ­Tror du på monster, undrade Sofie.  ­Ärligt talat, ja. ­Då förstår jag varför du gjorde allt det här. Du var svartsjuk på mig för att jag inte var rädd för så mycket. ­Nja. Eller jo.   Äntligen hade Sofie fattat allt.   Rasten var snart slut. När det ringde skulle Sofie bara klara av resten av dagen. Inget kunde gå fel efter en sådan start på dagen, tänkte Sofie.  Då ringde de. Sofie sprang in så fort som hon bara kunde. Då krockade hon med en fyra. Sofie ramlade och skrapade upp ena knät. Det var nog en otursdag ändå.   Sofie reste sig upp och började halta in i klassrummet. Och så klart så skulle dom ju ha svenska med Kristin.  ­Alla sätter sig ner och är tysta! skrek Kristin. Nu ska vi ha lite svenska. Vi börjar med att du Sofie, ska berätta vad ett substantiv är. ­Det är namn på saker och ting. Man kan säga att det är olika saker som finns. Till exempel såg och ask. ­Bra Sofie! Jättebra förklarat. Förstod alla? frågade Kristin. ­Ja, sa alla samtidigt. Eller nästan alla iallafall. Inte Sarah, hon sa nej.  ­Vad var det som du inte förstod Sarah? 

­Allt, sa Sarah bestämt. ­Okej. Jag får förklara på rasten, Sarah, sa Kristin.   Då ringde det. Alla förutom Sofie och Sarah sprang ut. Sofie haltade ut och Sarah stannade för att prata med Kristin.   ­Varför halltar du? frågade en i Sofies klass. ­Det kommer jag inte att säga, sa Sofie och gick iväg.  När skolan var slut så gick Sofie ut och satt sig bredvid Sarah och frågade om hon ville följa med henne hem.   ­Tyvärr men jag måste göra läxan. Fråga Maja.  Just det. Jag hade visst glömt bort henne, tänkte Sofie. Undra vart hon är……  Då knackade någon på Sofies rygg. Det var Maja!  ­Hej, vart har du varit, frågade Maja. Jag har letat efter dig hela rasten. ­Jag har stått här hela tiden. Vill du följa med mig hem? ­Okej.  Sedan gick dom hem till Sofie.