Akademin för hälsa, vård och välfärd

DISTANSARBETETS PÅVERKAN PÅ ARBETSTAGARENS MÅENDE

Baserat på sex anställdas upplevelser av att distansarbeta hemifrån till följd av Covid-19 pandemin

ELIN KARLSSON MÅNGS

EVELINA PETTERSSON

Kandidatuppsats, 15hp, VT21 Beteendevetenskapliga programmet Sociologi med socialpsykologisk inriktning, SOA135

Handledare: Eduardo Medina Examinator: Susanna Toivanen Seminariedatum: 2021-06-04 Betygsdatum: 2021-06-21

SAMMANFATTNING

Denna studies syfte är att undersöka arbetstagarens mående i relation till distansarbete som

utförs i hemmiljö. Detta undersöks till följd av att det är högst relevant att nyansera kunskapen

om hur distansarbete upplevs och påverkar arbetstagarens mående i den rådande Covid-19

pandemin. Denna studie genomförs ett år in i studiedeltagarnas distansarbete, vilket gör att

deltagarna kan förväntas vara relativt etablerade i sin arbetssituation och utvecklat verktyg för

att hantera den. Studien bidrar till den sociologiska forskningen om hur distansarbete kan

relateras till mående genom att skildra de olika förutsättningar som distansarbetare upplever

och hur dessa hanteras. Detta undersöks genom metoden Grundad teori och baseras på tio

intervjuer med sex anställda på ett företag. Den grundade teori som växt fram visar på att

distansarbete är beroende av olika förutsättningar, vilka i sin tur haft en inverkan på

arbetstagarens mående. Dessa förutsättningar har sedermera hanterats genom kärnkategorin

hemmets dissonans. Den utvecklade teorin består även av tio övriga kategorier som förklarar

kärnkategorin. Dessa kategorier behandlar inställning, familjesituation, sociala behov på jobbet,

informell kommunikation, videomöten, gruppkultur, flexibilitet och effektivitet, anpassade

utrymmen, raster och pauser och avslutningsvis hälsa. Resultatet har analyserats utifrån

Angelöws teori om arbetsglädje, Sennetts teori om den nya kapitalismens kultur och Allvin

m.fl. teori och om gränslöst arbete.

Nyckelord: Covid-19, arbetsliv, arbete i hemmet, distansarbete, mående, grundad teori

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING .....................................................................................................................1

1.1 Syfte och intresseområde ....................................................................................... 2

2 TIDIGARE FORSKNING .................................................................................................2

2.1 Arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid ......................................... 3

2.2 Distansarbete möjliggör tid till annat ..................................................................... 4

2.3 Relationers inverkan vid arbete i hemmet ............................................................. 4

2.4 Organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete ................................................ 5

2.5 Sammanfattning ...................................................................................................... 6

3 METOD ............................................................................................................................7

3.1 Grundad teori (GT) .................................................................................................. 7

3.1.1 Emergens ........................................................................................................ 7

3.1.2 Konstant jämförande analys ............................................................................. 8

3.1.2.1. Kodning............................................................................................................ 8

3.1.2.2. Memos – Minnesanteckningar ......................................................................... 9

3.1.3 Teoretiskt urval ................................................................................................ 9

3.1.4 Fältanteckningar .............................................................................................10

3.1.5 Data och dess intentioner ...............................................................................10

3.1.6 Tidigare forskning och teori .............................................................................11

4 GENOMFÖRANDE ........................................................................................................ 11

4.1 Den öppna fasen .....................................................................................................12

4.2 Den selektiva fasen ................................................................................................14

4.3 Den teoretiska fasen ..............................................................................................15

4.4 Sammanfattning av informanterna ........................................................................15

5 ETIK .............................................................................................................................. 16

6 RESULTAT .................................................................................................................... 18

6.1 Huvudangelägenheten ...........................................................................................19

6.2 Kärnkategorin .........................................................................................................19

6.3 Andra kategorier .....................................................................................................20

6.3.1 Inställning ........................................................................................................21

6.3.2 Familjesituation ...............................................................................................22

6.3.3 Sociala behov på jobbet ..................................................................................24

6.3.4 Informell kommunikation .................................................................................25

6.3.5 Videomöten .....................................................................................................26

6.3.6 Gruppkulturer ..................................................................................................28

6.3.7 Flexibilitet och effektivitet ................................................................................29

6.3.8 Anpassade utrymmen .....................................................................................31

6.3.9 Raster och pauser ...........................................................................................32

6.3.10 Hälsa ..............................................................................................................33

6.4 Sammanfattning .....................................................................................................35

7 DISKUSSION................................................................................................................. 36

7.1 Syfte ........................................................................................................................36

7.2 Tidigare forskning ..................................................................................................39

7.2.1 Arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid ......................................39

7.2.2 Distansarbete möjliggör tid till annat ................................................................40

7.2.3 Relationers inverkan vid arbete i hemmet .......................................................41

7.2.4 Organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete .............................................42

7.3 Teoretisk och begreppslig ram ..............................................................................42

7.3.1 Arbetsglädje ....................................................................................................42

7.3.2 Diskussion utifrån Angelöws teori om arbetsglädje .........................................43

7.3.3 Den nya kapitalismens kultur ..........................................................................44

7.3.4 Gränslöst arbete .............................................................................................45

7.3.5 Diskussion om den nya kapitalismens kultur och det nya arbetslivet ...............46

7.4 Självkritisk diskussion ...........................................................................................48

REFERENSLISTA ............................................................................................................... 50

1

1 INLEDNING

I början av 1800-talet var Sverige ett fattigt land hårt drabbat av svält och missväxt, samtidigt

som det paradoxalt rådde en kraftig befolkningsökning. Tegnér beskrev det som resultat av

”freden, vaccinet och potäterna” (Hellspong och Löfgren 1994, s.23) men att jordbruket inte

klarade av att motsvara behovet av den ansträngda befolkningsökningen. Folket blev således

tvungna att röra sig utanför hembygden och hitta nya försörjningsmöjligheter. Den ökade

rörligheten innebar inte bara att röra sig mellan orter utan omfattade även flytt från land till stad

samt den stora utvandringen till Amerika. Ett nytt ekonomiskt system; penningekonomin, växte

fram i takt med proletariseringen av landsbygden och lade tillsammans med teknikens framfart

grunden för den nästan oavbrutna ekonomiska tillväxten som kom att prägla Sverige i slutet av

1800-talet och 100 år framöver (ibid., s.34). Under seklets gång industrialiserades Sverige och

förvandlades till ett samhälle med helt andra förutsättningar än tidigare. Flera av dem som i

bondesamhället hade ägnat sig åt självhushållning, mångsyssleri och byteshandel stod nu inför

något helt nytt; lönearbete. Att få lön för sitt arbete innebar inte bara en större planeringsaspekt

av hushållet eller fungerade som en symbolisk måttstock (Berglund-Lake 2001, s.40) utan

förflyttade även arbetet från hemmet.

Det dras med andra ord en fysisk gräns mellan produktion och icke-produktion vilket banade

väg för det nya fenomenet: fritid (Frykman & Löfgren 1979, s.27). Arbetet ställdes i kontrast

till fritid och hemmet, men var det så enkelt? Nja, det var snarare lönearbetet som separerades

från hemmet eller hemmet som betraktades stå utanför produktionslivet (ibid., s.111). Och

förutom tidsdifferentieringen framträdde även en moralisk ordning som kastar sken över hur

könsrollerna skulle konstrueras i hemmet. Det var ett borgerligt ideal som fick fäste mer eller

mindre i alla samhällsklasser och antydde att kvinnan skulle vara hemmets hjärta (ibid.,),

alternativt prydnad (Ek-Nilsson & Meurling 2019, s.16). Kvinnans ställning i slutet av 1800-

talets Sverige är annorlunda uttryckt ganska motsägelsefull i relation till de olika vindar som

blåste i det svenska samhället på den tiden. Det borgerliga idealets syn på kvinnan i hemmet

strider mot det faktum att kvinnor fick en större möjlighet till egenförsörjning genom sitt yrke.

Detta kan delvis ses som en följd av att kvinnor år 1870 beviljas tillgång till universitetsstudier

(ibid., s.18), samt som konsekvens av det rådande kvinnoöverskottet och industriernas skrik på

arbetskraft. Mycket som hände i 1800-talets slutskede har haft avgörande konsekvenser för hur

livet för den moderna kvinnan skulle komma att te sig i senare tid. Och än idag, i

senmodernitetens era ser vi spåren från en svunnen tids könsroller lysa igenom i relation till

vem som tillägnar mest tid till hushållsarbete i hemmet eller sitter i styrelser världen över.

I takt med industrialiseringen och fabrikernas framfart växte även behovet av välfungerande

kommunikation och administration. Man började föra böcker i allt större utsträckning över

verksamheten vilket banade väg för en ny typ av tjänst; kontorsarbete. Under mellankrigstiden

blev kontorsarbete allt mer förekommande och ledde i sin tur till att kontorslandskapet

effektiviserades. Den klassiska bilden av ”trälhavet” myntades där stora salar utrustades med

skrivbord tätt åtföljt av den nästa utplacerade i raka linjer. I trälhavet kunde flera hundra

medarbetare tvingas arbete sida vid sida under sträng uppsikt av sin överordnade. Idag har

kontorslandskapet genomgått många förändringar sedan dess införande som alla präglats av

tidens tand. Kontoret är en spegel av sin samtid och att vi tvingats tänka om under den rådande

Covid-19 pandemin är det ingen tvekan om, frågan är bara hur pandemin och distansarbete

omformat arbetsplatsen? Det är som Elisabeth Andersson frågar sig i sin artikel i Svenska

Dagbladet ”vart ska vi gå, när vi går till kontoret?” (Andersson, 2021).

Idag står vi inför en ny samhällsomställning i takt med Covid-19 pandemins framfart, då vi alla

har varit tvungna att ställa om snabbt för att förhindra smittspridningen. På arbetsmarknaden

har arbetsgivare och arbetstagare rekommenderats till att ”den som kan bör arbeta hemifrån”

2

(Folkhälsomyndigheten 2020). Pandemin har inneburit att gränsen mellan hem och

förvärvsarbete smälts samman. Bor vi på jobbet nu eller har vi återgått till hemmet igen?

Mycket tyder på att det är en ny arbetssituation som vi står inför som inte är anpassat för det

arbetsliv som vanligtvis organiseras på den fysiska arbetsplatsen. Det är därför intressant att

undersöka hur denna ”nya” arbetsmiljö utformas och vilka konsekvenser det får för individen

att snabbt tvingas ställa om till en arbetsmiljö som kanske inte är optimalt anpassad för

arbetsuppgifterna. Vi finner det därför högst aktuellt att inrikta vår studie mot distansarbetet

som äger rum i hemmet och dess påverkan på individen i avseende att nå fram med hållbara

strategier för hur arbetsmiljön på bästa sätt kan struktureras för att utmynna i välmående.

1.1 Syfte och intresseområde

Denna studie avser att undersöka vilka dimensioner av arbetsmiljön som framträder som

betydelsefulla för hur arbetstagare upplever sin arbetssituation i hemmet under Covid-19

pandemin. För att undersöka detta används metoden Grundad teori. Metoden utgår inte från en

problemformulering utan fokuserar istället på ett intresseområde (Holton & Walsh 2017, s.47,

140), varav intresseområdet i sin tur omfattar arbetstagarens mående i relation till

distansarbete i hemmiljö. Med mående menas här upplevelser och känslor i relation till

specifika situationer. Mående kan innefatta såväl negativa som positiva känslor. I grunden är vi

som studieförfattare intresserade av individernas välmående, med andra ord de positiva

känslorna och upplevelserna som glädje och tillfredsställelse. Men för att nyansera välmående

och dess dimensioner är det berikande att även undersöka det negativa måendet så som

nedstämdhet, frustration och ilska som kan upplevas i relation till arbetssituationen.

Intresseområdet och studiens syfte har framtagits i samröre med ett företag som är intresserade

av en djupare kvalitativ undersökning om hur deras anställda upplever distansarbete till följd

av Covid-19 pandemin.

2 TIDIGARE FORSKNING

I denna studie användes databasen Sociological Abstract för att söka efter tidigare forskning.

Sökord som ”telecommuting” och ”working from home” användes ensamstående såväl som i

kombination med sökorden ”covid-19”, ”health” och ”wellbeing” för att finna forskning av

värde för denna studie. Sökorden gav mellan 50–2600 träffar. Av dessa forskningsartiklar lästes

cirka 40 abstracts som potentiellt var relevanta, varav 10 artiklar lästes i helhet. Vid en närmare

granskning visade det sig att två av artiklarna inte bidrog till studien, och ersattes därav med

två nya mer passande artiklar. Utifrån den relevanta forskningen har följande teman

strukturerats: arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid, distansarbete möjliggör tid

till annat, relationers inverkan vid arbete i hemmet, och slutligen organisatoriska

stödstrukturer vid distansarbete.

Gemensamt för de vetenskapliga forskningsartiklarna är att de på något sätt rör hur arbete kan

påverka upplevelsen av hemmet. En av artiklarna, Debrot m.fl., berörde inte distansarbete, men

ansågs bidragande då den vidgar förståelsen av hur kognitiva belastningar från arbetet kan

påverka relationer i den privata sfären. Övriga artiklar berörde distansarbete direkt. Dock, skall

här noteras att ett fåtal artiklar berör distansarbete på heltid, medan majoriteten av artiklarna

behandlar distansarbete på deltid eller i kombination med kontorsarbete. Detta skulle kunna

påverka den tidigare forskningen i form av att deltagarna upplever mer positiva effekter av

distansarbete än vad som genomsnittligen upplevs nu under de mer omfattande formerna av

Covid-19 pandemin.

3

2.1 Arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid

Inom tematiseringen arbetsplatsens fysiska utrymme och tider lyfts forskning som avhandlar

hur plats och tid för arbete påverkar distansarbetarens välmående. Genomgående framkommer

ett behov av att uppleva att hemmet och arbetet är två separata enheter som skiljs åt i plats och

tid, samtidigt framkommer det att platsen för arbetsutförandet påverkar hur distansarbetare

hanterar tid. Det framkommer olika metoder som distansarbetare har för att hantera situationen.

Song och Gao (2018) lyfter hur platsen för arbetet påverkar måendet i en amerikansk

enkätundersökning. I den framkommer det att distansarbete under vardagar inte har någon

signifikant påverkan på den anställdas subjektiva välmående, men att det kan leda till en ökad

stress. Däremot framträder det att distansarbete under helgen kan generera i en negativ inverkan

på välmåendet samt mer stress. Hemmet kan alltså utgöra en arbetsplats under planerade

arbetstider utan större negativ inverkan på måendet utöver ökad stress. Song och Gao reflekterar

att stressen kan komma sig av att krav från arbete och hemmet kan komma i konflikt med

varandra. Behov av fysisk och tidsmässig gränsdragning i hemmet framkommer även i

Ammons och Markhams (2003) intervjustudie genomförd i USA. I studieresultatet presenteras

det att ett kontor eller en avsatt arbetshörna i hemmet underlättar för distansarbetare att särskilja

arbetstid från fritid. Att ha sin arbetsplats uppställd vid exempelvis köksbordet leder till

upplevelsen av att arbetet är ständigt närvarande, och arbetstiden blir svårare att avgränsa.

Distansarbetarna valde till följd av detta platser i hemmet som utgjorde bättre förutsättningar

för att genomföra arbetet. Ammons och Markham skriver vidare att gränsdragning även görs

mot familjemedlemmar i form av att de ombeds att hålla sig utanför arbetsplatsen under

arbetstid. Gränsdragningen som framkommer i forskningen sker således för att separera och

särhålla arbetet och hemmet såväl fysiskt som tidsmässigt, varav distansarbetaren själv aktivt

skapar fysiska gränser för att skapa bättre arbetsro och bättre välmående.

Denna aktiva gränsdragning framkommer också i bokrecensionen I work here! A sociological

study of work carried out at home on the basis of telework” av Róg-Ilnicka (2018). Róg-Ilnicka

beskriver det som att arbete som utförs utanför kontoret kräver att de anställda omvandlar det

fysiska, sociala och mentala utrymmet. Här framstår ett stort behov av att nå balans mellan

arbete och den privata sfären genom diverse gränsdragningar. Den etnografiska studien

genomfördes bland par där båda arbetade hemifrån med syftet att uppmärksamma hur de

organiserade, ändrade och förhandlade om hemmets utrymme. Det visade sig att hemmet kräver

en tydlig uppdelning av arbete och privatliv för att inte leda till spänningar, frustration eller

tidspress. Att fysiskt kunna avgränsa och avskärma sig genom att exempelvis stänga en dörr

framhävdes som viktigt för distansarbetarna, likväl som tekniken kunde användas som ett

verktyg att definiera arbetsplatsen samt hjälpa dem strukturera och avgränsa sin arbetstid. Ett

annat sätt som motverkade att gränserna flöt samman var att distansarbetarna skapade sig egna

rutiner som signalerade arbete kontra fritid. I Róg-Ilnickas bokrecension framträder det alltså

återigen hantering av den fysiska miljön för att separera och skapa välmående i arbete såväl

som fritid, och det framkommer även ett sätt distansarbetare skapar gränser i tid genom rutiner.

Hur individen mår av att spenderar arbetstiden i hemmet framkommer även påverkas av om det

gör frivilligt eller under tvång. I en enkätundersökning i USA av Kaduk, Gendek, L. Kelly och

Moens (2019) skrivs det att ofrivilligt föränderliga och varierande arbetstider är förknippade

med en större konflikt mellan arbete och familj, stress och en lägre arbetstillfredsställelse.

Medan anställda som frivilligt arbetar minst 20% av sin arbetstid hemifrån uppger sig vara

mindre stressade, må bättre och vara mer intresserade av att stanna kvar på företaget. Artikeln

påvisar vikten av att anställda bör ha viss kontroll över sin arbetstid och därmed ej påtvingas

ett växlande tidsschema för att det ska generera i positiva effekter för både arbetsgivaren och

arbetstagaren. Här sägs således inget direkt om hur distansarbetarna hanterar sin situation, men

4

de noterbara skillnaderna i mående skulle kunna vara till följd av att de som frivilligt arbetar

hemifrån har skapat sig själv rutiner och metoder för effektivt arbete, och har egen drift att göra

det.

2.2 Distansarbete möjliggör tid till annat

I forskningen framkommer det att distansarbete kan leda till att anställda har mer tid till andra

saker och aktiviteter, då tid sparas på att pendla till jobbet samt att distansarbetare har större

möjligheter att anpassa tider. Distansarbetare drar således nytta av sin arbetssituation genom att

hantera sin tidfördelning till sin fördel.

I J. Restrepo och Zeballos (2020) amerikanska enkätundersökning lyfts det fram hur

distansarbetare hanterar sin dagliga tid i jämförelse med individer som arbetar på kontor.

Studieresultatet antyder att de individer som arbetar hemifrån har mer tid för icke-

arbetsrelaterade aktiviteter. Mer specifikt visar det sig att de som arbetar hemifrån lägger

mindre tid på arbete och personlig hygien men desto mer på fritid, sömn och matrelaterade

aktiviteter. Det framgår även i studien att individer med partner i hemmet ägnar mer tid på att

laga och äta mat, än ensamstående. Författarna tolkar det som att avsätta mer tid för matlagning

och konsumtion indikerar att distansarbetare äter långsammare och mer hemlagade måltider,

vilket visat sig ha mer hälsofrämjande effekter och kan därmed tänkas bidra med att förbättra

arbetarens livskvalitet.

Liknande resultat framkommer i Powers doktorsavhandling (2014), där han skriver att

distansarbetare har ett större välmående än kontorsarbetare. Powers genomför en fallstudie där

det framkommer att distansarbetaren upplever mindre arbetsrelaterad stress, vilket leder till

bättre koncentrationsförmåga samt att hemmet har bättre arbetsförhållanden och mindre

distraktioner. En koppling till varför välmående är större för distansarbetare än kontorsarbetare

görs av Powers i relation till flexiblare scheman, vilket leder till ökade möjligheter att engagera

sig i en mer varierad mängd aktiviteter under dagen än för dem som arbetar på kontor. Det

framkommer att de som ägnar minst två arbetsdagar i veckan till distansarbete spenderar mer

tid engagerade i arbete, familj och personliga aktiviteter samt upplever ett större välmående i

jämförelse med dem som arbetar på kontoret. Den tid arbetstagaren vinner på att inte behöva

pendla till arbetet framträder ha indirekta fördelar i form av att arbetstagaren spenderar mer tid

med familjen och på personliga aktiviteter. Song och Gao (2018) lyfte i sin tur hur

distansarbetare är mindre trötta än kontorsarbetare, vilket även dem attribuerade till den tid och

energi som sparas i och med att pendlingstider försvinner.

Det framkommer således i forskningen att distansarbetare har mer tid till annat än

kontorsarbetare till följd av att pendlingstider försvinner, samt att distansarbetaren har

möjlighet att anpassa sina arbetstider under dagen. Detta syns nyttjas av distansarbetarna som

aktivt väljer hur de fördelar sin tid för att gynna sin egen hälsa i form av mer sömn och bättre

matvanor, samt ökad glädje och tillfredställelse genom att lägga tid på aktiviteter som bringar

dem glädje.

2.3 Relationers inverkan vid arbete i hemmet

Relationer kan påverka arbetssituationen på olika sätt. Angående relationer till arbetskollegor

fanns det inget av relevans i tidigare forskningen. Vid sökning i sociological abstract efter

”colleagues” och ”coworker” i kombination med ”telecommuting” framkom endast fyra

forskningsartiklar som egentligen inte berörde betydelsen av kollegiala relationer och hur dessa

hanteras av distansarbetare. Det finns således en tydlig lucka i forskningen. Den forskningen

som lästes fokuserade istället på privata relationer, varav endast en kort lyfte kollegiala

relationer i jämförelse mot hemmets relationer.

5

I den tidigare forskningen har det återkommande undersökts hur privata relationer påverkats av

arbetets närvaro i hemmet. År 2017 publicerades en artikel av Debrot, Sigler, L. Klumb och

Schobei där de i två narrativa dagboksstudier i Schweiz och Tyskland undersökte hur relationer

påverkas när arbetet mentalt tar sig in i hemmet. Debrot’s m.fl. resultat visar på att individer

som efter avslutad arbetsdag tar med sig tankar och stress om arbetet hem upplever att deras

romantiska relationer är av sämre kvalitet än när de mentalt lyckades lämna arbetet på jobbet.

Samtidigt skriver de att deltagare som har lättare att koppla bort arbetet efter avslutad arbetsdag

upplever mer kärleksfyllda interaktioner med sin partner, vilket i sin tur visar sig vara

sammankopplat med att tiden efter arbetet upplevdes mer avslappnad. Studien påvisar således

att individen behöver mentalt särskilja arbetet från tid med partner, och huruvida individen kan

hantera denna särskiljning påverkar välbefinnande i privata relationer,

I en australiensisk forskningsartikel om distansarbete i relation till Covid-19 pandemin av L.

Couch, O’Sullivan och Malatzky (2020) framträder en rollkonflikt av att vara både mamma och

akademiker. Författarna använder sig av en narrativ metod där de utifrån sina egna upplevelser

beskriver hur de rådande förhållningssätten för distansarbete under Covid-19 pandemin i

Australien påverkat deras förmåga och förutsättningar att arbeta hemifrån. I artikeln framträder

ett överhängande hot om att den nuvarande arbetssituationen utifrån dess premisser riskerar att

hålla tillbaka kvinnorna i sina karriärer i och med de spänningar som distansarbetet orsakat

mellan arbete och familj. Enligt författarna själva har förutsättningarna för distansarbete i

hemmet i vissa fall lett till en smärtsam kompromiss av professionalitet och moderskap som

resulterat i skam, dåligt samvete eller känslan av att vara otillräcklig. Hemmet och dess privata

relationer framkommer således i forskningen behöva balanseras vid distansarbete, samtidigt

som de olika kraven behöver hanteras för såväl arbetstillfredsställelse som välmående i

relationer. Dock kan denna hantering leda till negativa känslor när det inte upplevs tillfredsställa

antingen arbetet eller familjerelationernas krav.

Powers (2014) fann i sin tur ett ökat välmående vid distansarbete i och med att det finns en

större möjlighet att uppfylla sina förpliktelser utanför arbetet, exempelvis gentemot familjen.

Dock skriver Powers att de fördelar som distansarbetaren upplever rörande familjen kommer

till följd av förlusten av den informella kommunikationen som präglar arbetsrelationer på

kontoret. Den informella kommunikationen mellan kollegor bidrar med uppdateringar om

mående och arbete, vilket i sin tur genererar en effektiverare arbetsprocess. Det som

distansarbetaren tjänar på gällande familjerelationer och familjeförpliktelser blir på bekostnad

av kontorets möjligheter till kommunikation med kollegor. Powers forskning visar således att

ökade möjligheter att hantera familjeförpliktelser leder till större välbefinnande, samtidigt

framkommer här att kollegiala relationer också har en positiv betydelse. Dock framkommer det

inte hur distansarbetare hanterar sina kollegiala relationer på distans i Powers

doktorsavhandling.

2.4 Organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete

Distansarbete i hemmet kan vara en del av entreprenörskap, men denna studie fokuserar på

distansarbetare inom ett företag. Anställda på företag kan dra nytta av stöd från överordnade

och organisationen, vilket även sker på distans enligt forskningen.

Stöd från organisationen och en tillåtande arbetskultur påverkar anställdas mående genom att

främja och stärka såväl arbetslivet som familjelivet vid distansarbete. Van der Lippe och

Lippényi (2018) använde sig av en enkätundersökning som applicerades på olika nivåer inom

organisationer i flertalet europeiska länder, däribland Sverige. I sitt resultat presenterar

författarna att distansarbete har en högre grad av arbete/familjekonflikt än arbete på kontor.

Samtidigt påverkar organisationens struktur och kultur huruvida och till vilken grad denna

6

påverkan sker. Upplevt stöd från överordnade minskar arbete/familjekonflikt medan

idealarbetarkulturen som präglas av förväntningar på övertid och högprestation i arbetet, ökar

arbete/familjekonflikt. Studien visar vidare på att distansarbetets påverkan på

arbete/familjekonflikt ter sig olika mellan könen. Kvinnor upplever mer konflikter mellan

arbete och familj än vad män gör, samtidigt som kombinationen av stöd i arbetslivet från

överordnade framstår som mer fördelaktigt för kvinnor än för män. Forskningen visar således

att distansarbete leder till en sammansmältning mellan hem och arbete i form av att familj och

arbete kommer i konflikt i det delade fysiska och tidsliga utrymmet, samtidigt kan kulturen på

jobbet elda på detta. Distansarbetaren kan motarbeta denna konflikt genom att utnyttja och ta

emot stöd från det företag den arbetar för.

Avslutningsvis lästes Walter Matlis (2020) artikel om hur arbetslandskapet förändrats i

Sydafrika till följd av Covid-19 pandemin. Matlis genomförde en webb-baserad

enkätundersökning med ett 20-tal arbetstagare som inte tidigare haft erfarenhet av

distansarbete. Den tekniska utvecklingen framstår i studien som både avgörande och främjande

för distansarbete. En annan effekt av distansarbete är att respondenterna upplever sig vara mer

effektiva i sitt arbete hemifrån, samtidigt som flera vittna om en ökad arbetsbelastning och

tidspress. Matli menar att pandemin visat på vikten av att organisationer bistår sina anställda

med diverse stödstrukturer för att möjliggöra hemmet som en funktionell arbetsplats. Även om

respondenternas upplevelser av distansarbete är tudelad framträder ändå en överhängande risk

att distansarbete utan rätt förutsättningar riskerar att utgöra en negativ påverkan på

arbetstagarens livsstil, hälsa och/eller generella välmående. Den tidigare forskningen, även om

den inte berättar exakt vad stödstrukturer utgörs av, lyfter således distansarbetares behov av att

organisationen bidrar med strukturer som möjliggör funktionellt arbete vilket främjar

välbefinnande i arbetet.

2.5 Sammanfattning

Den tidigare forskningen visar på att det finns flera olika faktorer som påverkar distansarbetares

välmående. Inom tematiseringen arbetsplatsens fysiska utrymme och tid framkommer det att

distansarbetare behöver uppleva att hem och arbete är separerade i plats och tid, vilket de

möjliggör genom att fysiskt särskilja arbetsplatsen samt skapa rutiner kring arbetstider.

Tematiseringen distansarbete möjliggör tid till annat visar på att distansarbetare både har mer

tid för icke-jobbrelaterade saker samt själva kan fördela sin tid till aktiviteter som är

hälsofrämjande samt lyfter välbefinnande. Inom relationers inverkan vid arbete i hemmet

framträder det att hemmets relationer påverkas negativt om arbetet inskränker, samtidigt som

det framkommer att distansarbete möjliggör mer tid till familjen. Organisatoriska

stödstrukturer vid distansarbete påvisar att anställda påverkas av den arbetskultur och

stödstruktur som finns i organisationer, och att dessa kan motverka eller försämra konflikt

mellan arbete och hem för distansarbetare.

Det finns vissa metodologiska skillnader mellan den tidigare forskningen och denna studie. Till

att börja med var det svårt att hitta artiklar om svenskars upplevelse av distansarbete, vilket lett

till att den tidigare forskningen omfattats av ett mer internationellt, men västerländskt

perspektiv. Sverige nämns endast i en av de tio artiklarna och då inte i relation till Covid-19

pandemin. Med tanke på den tydliga avsaknaden av ett svenskt utgångsläge både gällande

distansarbete och avvikande smittskyddsåtgärder kan denna studie anses bidra med kunskap ur

ett svenskt perspektiv. Artiklarna från den tidigare forskningen använder sig av både

kvantitativa som kvalitativa metoder, samt omfattas av ett större urval. Detta skiljer sig från

denna studie i och med att den använder sig av kvalitativa intervjuer baserat på ett mindre urval.

Metoden i denna studie omfattar dessutom en mer otraditionell forskningsprocess genom att

inte inleda med en specifik forskningsfråga, utan istället låta den uppstå ur empiri. Utöver den

7

tidigare forskningens internationella prägel och blandade metodval, framträder ytterligare en

skillnad gentemot denna studie som avser den rådande samhällssituationen Covid-19 pandemin.

I den tidigare forskningen är det enbart två av tio artiklar som behandlar distansarbete i relation

till pandemin, varav de resterande artiklarna är skrivna några år tidigare. Detta innebär att olika

nivåer av distansarbete behandlas i artiklarna i form av både heltid och deltid, samt belyser

aspekten av frivilligt och ofrivilligt distansarbete. Denna studie kan därför betraktas bidra med

att fylla den kunskapslucka som omfattar det ofrivilliga distansarbetet i relation till Covid-19

pandemin. Det har även framkommit en kunskapslucka i forskningen kring kollegiala

relationers betydelse och påverkan vid distansarbete, vilket denna studie fyller.

3 METOD

I följande metodavsnitt kommer det att teoretiskt redogöras för studiens metodansats Grundad

teori (GT). För tydlighetens skull separeras metodens teoretiska aspekter och grundantaganden

från hur metoden praktiskt appliceras i studien, varv det sistnämnda kommer redovisas i

avsnittet om genomförande.

Valet av metod grundar sig främst i att vi vill undersöka vilka faktorer som framträder som

viktiga för arbetstagarens välmående under distansarbete utifrån ett öppet förhållningssätt.

Forskningsprocessen inom GT präglas just av öppenhet och betonar vikten av emergens, vilket

menas med att man ska låta data visa vägen för framväxandet av teorin istället för att studien

ska begränsas av ett redan fast teoretiskt ramverk eller styras av en specifik frågeställning.

Anledningen till varför studien mest fördelaktigt inleds induktivt och förutsättningslöst handlar

om att undvika att datainsamlandet ska bekräfta en på förhand given forskningshypotes

(Hartman, 2001, s.68–69; Glaser 2010, s.42) eller utesluta en viss typ av data, eftersom detta i

sin tur riskerar att blockera eller påverka framträdandet av viktigt material för det avslutande

teoribygget. Detta är särskilt viktigt att förhålla sig till inom GT eftersom metodens

grundantagande vilar på idén om att teorin ska växa fram ur datamaterialet (Holton & Walsh

2017, s.12). Det är med andra ord denna öppenhet inför vad som framträder, istället för

påtvingande antaganden, som är givande i sökandet efter de faktorer som de anställda upplever

som avgörande för hur deras mående påverkas av distansarbete.

3.1 Grundad teori (GT)

Grundad teori är en metod som syftar till att systematiskt generera teori utifrån empiriska data,

eller annorlunda uttryckt: att grunda teori i data. GT som term refererar således både till den

metodologiska forskningsprocessen som det slutliga resultat (Holton & Walsh 2017, s.10).

Upptäckten av teorin sker genom att undersöka det valda fältet och låta individerna där framföra

sina angelägenheter. Forskaren förhåller sig därmed öppen gentemot vad som framkommer och

kan utifrån det finna huvudangelägenheten. Med hjälp av begreppsliggörande kan sedan de

kategorier som framträder förklara hur huvudangelägenheten hanteras i fält (Holton & Walsh

2017, s.30). I följande underavsnitt kommer det att redogöras för hur denna process tar form

utifrån metodens tre grundpelare: emergens, konstant jämförande analys och teoretiskt urval.

Avsnittet inleds med att först redovisa de tre grundpelarna för att sedan gå vidare med att

behandla fältanteckningar och datas intention. Metodavsnittet avslutas med att förklara hur

metoden förhåller sig till tidigare forskning och teoretiskt ramverk.

3.1.1 Emergens

Som tidigare påvisats avfärdas teoretiska antaganden och specifika forskningsfrågor i början av

studien eftersom det anses begränsa det som tillåts framträda ur data. En studie som följer GT

som metodansats ska därför inledas med öppenhet inför det framträdande mönstret som genom

teoretisering sedermera ska förklara sociala beteenden. Denna öppenhet sträcker sig från att

undvika inledande antaganden till vilken typ av data som anses adekvat. Inom GT betraktas

8

även allt som potentiella data (Holton & Walsh, 2017, s.30–31; Glaser 2010, s.28) men oavsett

vilken typ av data eller insamlingsmetod som använts så följer grundregeln att det är ur data

som det relevanta framträder. Med andra ord, är emergensen det centrala. Det är upptäckten

som ska visa vägen och teorin ska växa fram ur det som verkligen sker, det vill säga vad

datamaterialet visar (Hartman 2001, s.47). Kategorier ska framträda ur data och därmed inte

formas ur data som baserats på förutfattade meningar eller antaganden (Holton & Walsh 2017,

s.31). Förförståelse och teoretisk känslighet är således två viktiga aspekter att ha i åtanke under

forskningsprocessen.

Det är lättare sagt än gjort att bortse från förgivettaganden eftersom förförståelse alltid i viss

mån påverkar studier av den sociala världen, dock får förförståelsen aldrig vara ledande eller

definitiv (Glaser 2010 s.99). Holton och Walsh (2017, s.32) förklarar det som att förförståelse

aldrig får tvingas på data. Teoretisk känslighet blir således en viktig egenskap som forskaren

kan ta hjälp av för att undvika att låta förförståelsen färga av sig på studien. Att undvika att

fastna i förutfattade meningar handlar mycket om att forskaren bör vara uppfinningsrik i arbetet

med data även om de kreativa idéerna alltid bör stå i relation till den reella data (Hartman 2001,

s.100). Hartman (2001, s.97) beskriver det som att den teoretiska känsligheten omfattar

forskarens förmåga att skapa sig en medvetenhet om den insamlade datas betydelse och på så

vis kan hjälpa forskaren att styra undersökningen efter vad som framträder som relevant.

3.1.2 Konstant jämförande analys

Den konstant jämförande analysen utgör den andra grundpelare inom GT och sker parallellt

med kodning och datainsamling. Detta resulterar i att analysen blir en pendlande process där

ny data konstant jämförs med tidigare inkommen data. Det som framkommer ur den konstant

jämförande analysen lägger tillsammans med det teoretiska urvalet grunden för den kommande

datainsamlingen. Analysens utformning skiljer sig dock en aning mellan den öppna, den

selektiva och den teoretiska fasen.

Hartman (2001, s.80) använder sig av en ”begrepp-indikatormodell” för att förklara samverkan

mellan analys och kodning. Indikatormodellen bygger på idén att de begrepp och kategorier

som framträder ska förtjäna sin plats i den slutgiltiga teorin genom att systematiskt ha genererats

utifrån data, vilket sker med hjälp av att jämföra olika fenomen med varandra (ibid.,). Syftet

med att jämföra fenomenen är att öka förståelsen om det fenomen som studeras genom att söka

vad som förenar och skiljer fenomenen åt. I alla tre faser pågår ett oavbrutet arbete med att

utröna skillnader och likheter i datamaterialet med avsikt att få fram hur huvudangelägenheten

hänger ihop med kärnkategorin samt andra relevanta kategorier.

3.1.2.1. Kodning

I analys och kodning av data används explication de texte som handlar om närläsning av

datamaterialet för att tydliggöra vad upphovsgivaren faktiskt skriver för att undvika tolkning.

Närläsningen ska genomsyra bearbetningen av materialet för att säkerställa att allt som finns

att hitta upptäcks och att analysen är grundad i materialet istället för antaganden. Materialet

kodas empiriskt genom explication de texte (Glaser 2010, s.44; Holton & Walsh 2017, s.35).

Kodningen inleds öppet utan begränsningar av vad som får framträda ur data och kallas därav

den öppna fasen (Hartman 2001, s.40). Kodningen är fokuserad på att identifiera händelser i

empiriska data som indikerar på begrepp och kategorier genom närläsning. Händelserna

fungerar som indikatorer och ges koder i form av verb som beskriver och begreppsliggör det

som påvisats (Holton & Walsh 2017, s.81). Den öppna fasen avslutnas när inga fler kategorier

återfinns i materialet, det vill säga när teoretisk mättnad av första fasen har uppnåtts. I detta

läge ska kärnkategorin ha framträtt, vilken är den kategori som bäst förklarar det centrala

problemet; huvudangelägenheten, enligt individerna som undersöks (Hartman 2001, s.40–41;

9

Glaser 2010, s.153). Kärnkategorin innefattar de sociala beteenden kring hantering av

huvudangelägenheten (Holton & Walsh 2017, s.87).

I den selektiva fasen avgränsar forskaren sitt fokus till vissa kategorier medan andra väljs bort.

De kategorier som väljs ut ska relatera till kärnkategorin som framkommit i den öppna fasen

(Hartman 2001, s.41; Glaser 2010, s.153). Kärnkategorin blir således en ledstjärna för fortsatt

analys och teoretiskt urval (Holton & Walsh 2017, s.84). Syftet i den selektiva fasen är att

genom vidare sortering av material och datainsamling identifiera dimensioner och proportioner

av kärnkategorin och relaterade kategorier (Hartman 2001, s.41; Holton & Walsh 2017, s.87).

Den avslutande fasen i kodningsprocessen är den teoretiska fasen som följer den teoretiska

mättnaden av den selektiva fasen (Hartman 2001, s.41). I denna fas ska teori formuleras och

integreras. Sambandet mellan kärnkategorien och de relaterade kategorierna klargörs genom att

relationerna hypotetiskt formuleras som en teoretisk modell (Holton & Walsh 2017, s.86).

Med den genomgående kodningen av data som medföljer metod har vi studieförfattare

säkerställt att vi behandlat all data noggrant och rättvist. Kodningen har hjälpt oss fördjupa vår

teoretiska förståelse för materialet.

3.1.2.2. Memos – Minnesanteckningar

Memos, även kallat minnesanteckningar är centrala för den konstant jämförande analysen då

memos används av forskaren för att anteckna teoretiska idéer som uppstår under kodningen

(Holton & Walsh 2017; s.35 Glaser 2010, s.196). Memos utgörs av teoretiska anteckningar

angående data och de framträdande begreppsliga relationerna mellan kategorier.

Anteckningarna ska göras genom analysprocessen och är ett hjälpmedel för att fånga in

forskarens idéer. I den senare fasen av analysen granskas, sorteras och integreras

anteckningarna som gjorts längs vägen. Sorteringen av memos genererar en teoretisk struktur

vilket hjälper forskaren att formulera den framträdande teorin. Teorin utgörs av en integrerad

bild av de hypotetiska relationerna mellan kategorier och är det slutgiltiga målet med den sista

fasen av den konstant jämförande analysen (Holton & Walsh 2017, s.36).

Genom att kontinuerligt skriva minnesanteckningar under kodandet och analysen noterade vi

idéer och teoretiska tankar som uppkommit under processen. Vi använde minnesanteckningarna

som hjälpmedel för att minnas och sortera våra funderingar kring de olika faktorernas betydelse

för mående.

3.1.3 Teoretiskt urval

Det teoretiska urvalet pågår parallellt som kodning och analys i utvecklandet av den konstant

jämförande analysen. Teoretiskt urval är processen av insamling och val av data baserat på det

som framkommit i tidigare analys (Holton & Walsh 2017, s.37; Glaser 2010, s.173). Urvalet är

idémässigt istället för slumpmässigt eller representativt, och fokuserar på att ta fram data som

nyanserar intresseområdet och den teori som framträder (Glaser 2010, s.175). Stöd till det

teoretiska urvalet återfinns i memos, då memos hjälper att identifiera luckor samt vilken data

som saknas i analysen (Holton & Walsh 2017, s.37–38).

Det teoretiska urvalet bygger på de teoretiska kriterierna ändamål, relevans och mättnad.

Ändamålskriteriet handlar om att datamaterialet ska bidra med information om kategorier och

dess egenskaper samt relationen mellan dem. Ändamålet är beroende av vilken fas

undersökningen befinner sig i och vilka data som därav behövs (Hartman 2001, s.70).

Relevanskriteriet däremot innebär att lägga fokus på egenskaper och relationer i kategorierna

som har ett väsentligt värde för den framträdande teorin samt det valda forskningsområdet,

10

medan mättnadskriteriet betonar att datamaterialet ska studeras till dess att ingen ny information

uppkommer ur data (Hartman 2001, s.71–72).

Med hjälp av det teoretiska urvalet har vi kunnat styra vår urvalsprocess av respondenter riktat

efter vad som framkommit som särskilt givande och avgörande för studiens intresseområde. Vi

har därför valt att göra urval av arbetstagare som arbetar på distans hemifrån i avseende att nå

information om vilka aspekter av arbetsmiljön som varit viktiga för deras mående.

3.1.4 Fältanteckningar

Fältanteckningar är avgörande för kodningsprocessen, då det är fältanteckningarna som utgör

det datamaterial som kodas och ligger till grund för utvecklandet av memos (Holton & Walsh

2017, s.82). Insamlingen av data i fältet behöver ej transkriberas i detalj, utan forskaren ska

istället fokusera på att göra fältanteckningar när hen noterar händelser som indikerar på sociala

mönster i fältet. Dessa indikatorer hjälper forskaren finna den aktuella huvudangelägenheten.

Fältanteckningar fungerar således som påminnelser för forskaren om kritiska händelser som

uppkommit på fältet (Holton & Walsh 2017, s.70–71). Genom att förbigå långa transkriptioner

underlättas det för forskaren att fokusera på vad som konkret sker i fältet och vad dess

huvudangelägenhet är. Att inte fastna i detaljerade beskrivningar eller konversationer kan

dessutom göra det lättare för forskaren att nå en högre begreppslig nivå i kodningsarbetet och

memoing (Holton & Walsh 2017, s.81–82). Under intervjuer räcker det att forskaren skriver

ned nyckelord för att sedan efter intervjun utveckla vad dessa anteckningar betyder (Holton &

Walsh 2017, s.71).

Fältantecknandet under intervjuerna har gjort att vi kunnat lägga fokus på det väsentliga som

framkommit och därifrån koda och utveckla vår teori. Vi ser också att fältantecknandet, i och

med att vi förbigår ljudinspelning för att fokusera på det som framkommer i stunden, är av

värde då det kan leda till att de intervjuade inte upplever att varje ord de kommer säga kommer

utvärderas. Detta kan tänkas resultera i att respondenterna kan upplevas tala friare. Genom

fältanteckningar har vi kunnat fokusera på det som varit viktigt för distansarbetarnas mående

och utifrån det upptäckt en teori grundad i empiri.

3.1.5 Data och dess intentioner

Vid analysarbete av datamaterialet behövs hänsyn tas till hur data presenteras av subjekten med

tanke på att utsagor och aktion kan ha olika intentioner och nivåer av genuinitet. Att reflexivt

förhålla sig till data och dess intentioner är i sig en form av data och är viktigt för att få fram

vad som sker i fältet. Data kan således delas upp i fyra grupper, där den första gruppen består

av grunddata som är uppbyggd av ärliga beskrivningar. Medan den andra typen består av

välanpassade data som menas med data som filtrerats av subjekten för att uppfattas korrekt och

propert. Den tredje datatypen utgörs av professionella tolkningar och är en tredje parts expertis.

Slutligen består den sista datatypen av vaga responser som är utsagor formulerade för att

undvika eller dölja något i fältet (Holton & Walsh 2017, s.60; Glaser 2010, s.28–29, 154).

Med ett medvetet förhållande till datas intention har vi uppmärksammat vilken typ av data vi

fått i olika intervjuer. Denna medvetenhet har möjliggjort ett anpassande av

datainsamlingsmetoden för att göra respondenterna mer bekväma och utifrån det mer villiga att

ge ärlig data. Med det sagt är det viktigt att vara medveten om att det inte automatiskt leder till

att respondenterna är mer ärliga, däremot bedömer vi att vår medvetenhet om datas intentioner

lett till att vi kunnat erhålla en mer reflexiv förhållning till vad som framträder som viktiga

aspekter i datamaterialet.

11

3.1.6 Tidigare forskning och teori

Inom GT hanteras inte litteratur och teori i det inledande stadiet av studien, istället hanteras

relevant litteratur i relation till, och efter, framträdandet av en kärnkategori. Tidigare forskning

och teori kan således utgöra nya potentiella data som kan berika framkomna kategorier såväl

som deras relationer sinsemellan samt nyansera teorin i den slutliga fasen (Holton & Walsh

2017, s.33).

Litteraturen hanteras i det slutliga skedet enligt Glaser då litteraturen begränsar forskarens

öppenhet och kreativitet i relation till data och teoribildning. Tidigare etablerade begrepp och

retorik samt tolkningar och teori kan påverka hur forskaren kodar, beskriver och tolkar data.

Dessutom är det omöjligt att inledningsvis veta vilken litteratur som är relevant i och med att

GT ska vara öppen inför den framträdande teorin. Med andra ord är den teori som framträder

svår att förutspå och kan skilja sig från inledande förväntningar (2010, s.85).

Under den ovanstående huvudrubriken har GT och dess metodologiska beståndsdelar

redogjorts. Under följande rubrik, genomförande, kommer vår praktiska tillämpning av

metoden beskrivas.

4 GENOMFÖRANDE

I genomförandet av denna studie finns det vissa element som både liknar och skiljer sig från

varandra i fråga om var i forskningsprocessen studien befinner sig i. Till följd av detta

presenteras avsnittet utifrån GT:s tre faser i avseende att tydligt kunna påvisa vad som präglat

varje fas. Den öppna fasen inleder avsnittet och är strukturerad efter urval, datainsamling och

analys. Därefter följer samma upplägg för den selektiva och den teoretiska fasen som

presenteras i kronologisk ordning.

Men innan en djupdykning in i varje fas görs skall redan här belysas grunddragen som är

genomgående för alla tre faser. I denna studie har metoden för datainsamling varit

semistrukturerade intervjuer där fokus tenderat att anpassats en aning beroende på fas och vilka

kategorier som framträtt. Semistruktuerade intervjuer är enligt Bryman intervjuer där det finns

ett frågeschema som kan kompletteras av intervjuledaren genom att ställa uppföljningsfrågor

som leder till tydliggörande och utveckling av det som framkommer vara viktigt (2016, s.260).

Urvalet och strukturen för intervjuerna har således baserats utifrån kriterierna ändamål, relevans

och mättnad. Vidare har intervjuerna genomförts digitalt eftersom vi befinner oss mitt i en

rådande pandemi. Den digitala lösningen har varit ett smidigt alternativ i och med

videosamtalsfunktionen som möjliggör en skärmvariant av interaktion ansikte mot ansikte,

även om det hade föredragits att ses i verkligheten. Platsen för intervju blev således flexibel,

men eftersom fokuset för studien är distansarbete var en förutsättning att respondenten inte

arbetade på kontoret. Längden på intervjuerna har också varit beroende av fas och vilken

information som framträtt. Intervjuerna spelades inte in utan det fördes fältanteckningar istället

eftersom målet med att intervjua inom GT inte är att nå detaljerade beskrivningar, utan snarare

att fånga händelserna som sedermera lägger grund för att skapa förståelse för situationen

(Holton & Walsh 2017, s.70–71). Andra anledningar till varför anteckningar föredrogs framför

ljudinspelningar har dels att göra med att det är en mindre krävande tidsåtgång att renskriva

anteckningar än att transkribera, samt dels för att respondenterna skulle känna sig mer bekväma

under intervjun.

Under intervjuerna turades vi om att ställa frågor och ta fältanteckningar. Vi skrev ner våra

fältanteckningar och kodade dem individuellt kort efter att intervjun ägt rum för att förhindra

att något inte glömdes bort eller att vi påverkat varandra. Därefter jämfördes författarnas koder

för att lättare kunna utröna tyngdpunkter med hjälp av att söka efter likheter och skillnader i de

12

indikatorer som framkommit under intervjun. Baserat på jämförelsen skapades därefter

gemensamma koder som kom att ligga till grund för studien. Vid sidan av kodningsprocessen

skrev vi även ner våra egna tankar i form av memos, separerat från datamaterialet. Memos kan

ses som att forskaren sätter sina tankar i vänteläge för att sedan återgå till dem när tiden är inne,

och finns där för att underlätta skapandet av teorin.

4.1 Den öppna fasen

Att ta fram ett urval i den inledande fasen av studien kan te sig en aning förvirrande i och med

att man inom GT inte låter en färdigformulerad forskningsfråga styra studien, utan istället

förlitar sig på att datamaterialet ska visa vägen. Urvalet i den öppna fasen bör därför hållas

öppet och formuleras efter det intresseområde som tillämpats studien. Urvalet kan därefter

smalnas av i takt med att alltmer data samlas in och teorin utvecklas, vilket resulterar i att urvalet

blir bättre riktat efter relevant data. Deltagarna i urvalet till den öppna fasen utgjordes av

anställda på företaget vi har haft kontakt med eftersom vår studie har som intresseområde att

undersöka hur arbetstagaren upplever sin arbetssituation hemifrån. Utöver begränsningen av

relevant erfarenhet gjordes urvalet öppet och individer av olika åldrar, kön och sociala relationer

i hemmet deltog. Vidare, utfördes semistrukturerade intervjuer med de utvalda deltagarna. Vi

har även haft tillgång till en kvantitativ enkät som genomfördes av respondenternas arbetsgivare

under våren 2020 med syftet att undersöka hur distansarbete har påverkat deras anställda.

Enkäten har inledningsvis använts som inspirationskälla med reservation för att enkätresultatet

i dagsläget kan uppfattas vara till viss del inaktuell eftersom enkäten genomfördes i början av

omställningen till distansarbete. Med tanke på att vi nu är mer än ett år in i Covid-19 pandemin

kan det förväntas ha skett vissa förändringar i upplevelsen av att arbeta hemifrån.

Kontakten med respondenterna inleddes med att våra två kontaktpersoner på företaget

informerade om vår studie samt distribuerade vårt missivbrev till sina medarbetare. De anställda

som sedermera var villiga att delta i studien fick därefter meddela sitt samtycke till våra

kontaktpersoner, som i sin tur försåg oss med en lista över villiga deltagare. Totalt sex

semistrukturerade intervjuer genomfördes i den öppna fasen.

Varför det valdes att genomföra intervjuer är för att få djupare information från de individer

som själva har upplevt distansarbete hemifrån. I studien används inte observationer trots att det

inom GT anses vara en viktig källa till data (Holton & Walsh 2017, s.61). Det finns främst två

anledningar till detta, dels att observationer i hemmet kan upplevas som ett intrång i den privata

sfären och att det i samband med vår forskarroll kan göra deltagarna obekväma, samt dels med

tanke på risken för smittspridning. Den digitala lösningen med att intervjua med hjälp av

videosamtal har även bidragit till att återspegla respondentens arbetssituation hemifrån. I

intervjuerna försöktes det sedermera skapa en avslappnad och öppen stämning genom att betona

för respondenterna att det är deras utsagor som är viktiga för oss och ska leda intervjun framåt.

Efter att genomförandet och bearbetandet av data från fem semistrukturerade intervjuer

upplevdes en känsla av mättnad i datamaterial. Dock, var vid denna tidpunkt fortfarande en

sjätte intervju inbokad och med respekt för respondenten samt för att säkerställa att

mättnadskänslan stämde, genomfördes intervjun. Den sjätte intervjun blev den sista intervjun i

den öppna fasen, och bekräftade att det uppnåtts en mättnad i datamaterialet i och med att inget

nytt uppkom under intervjun.

De semistrukturerade intervjuerna inleddes med frågor anpassade efter vad Holton och Walsh

(2017, s.68) benämner som en “grand tour” fråga i avseende för att dels låta respondentens

upplevelse står i centrum, och dels för att skapa en avslappnad stämning. Många gånger räckte

det med att fråga respondenten vad hen arbetade med eller hur dess nuvarande arbetssituation

13

såg för att sedan glida över på hur distansarbetet påverkat respondentens mående. Därefter

fortsatte intervjun med hjälp av följdfrågor kopplat till vad som framkom i respondentens svar

på den stora inledande frågan. Under de första intervjuerna fördelade vi ansvaret mellan oss i

avseende av att ställa frågor och ta anteckningar på ett tydligare och mer avgränsat sätt än i de

senare intervjuerna. Detta för att säkerställa att vi som oerfarna i rollen som intervjuare fick

med det relevanta under samtalet. Längden på intervjuerna i den öppna fasen begränsades till

det planerade tidsintervallet 30-60 minuter eftersom dessa intervjuer mer handlade om att skapa

en helhetsbild över hur de anställda upplevde det att arbeta på distans.

Inom GT går datainsamling och analys hand i hand, vilket innebär att analysprocessen drog

igång direkt när den första data inkommit. Ändamålet i den öppna fasen är att generera så många

relevanta kategorier som möjligt till dess att ingen ny data uppkommer och kärnkategorin kan

framträda. Den ständigt jämförande analysen går inledningsvis ut på att identifiera indikatorer

i datamaterialet som därefter ska lägga grunden för framväxten av egenskaper och kategorier

(Holton & Walsh 2017, s.77, 87). I studien lästes fältanteckningarna noggrant och indikatorer

kodades mening för mening på varsitt håll. Därefter jämfördes koderna med varandra och en

gemensam kodningslista skapades för respektive intervjun. Detta jämförande mellan våra

separata koder gav en ökad tillförlitlighet till de indikatorer vi noterat framträda ur

fältanteckningarna. Indikatorerna grupperades med varandra utifrån gemensamma nämnare

vilket ledde till genererandet av egenskaper, varav egenskaperna sedan grupperades

tillsammans, vilket ledde till framträdandet av kategorier. För att exemplifiera hur vi gått

tillväga i praktiken med våra kategorier, kommer här ett exempel på hur kategorin

familjesituation växte fram. Kategorin familjesituation framträdde genom att olika indikatorer

på sambos, barn och husdjur grupperades tillsammans. Indikatorerna kunde utgöras av specifika

ord eller meningar som påvisade exempelvis partnerns närvaro i hemmet, påverkan på arbetet

genom att exempelvis störa genom eget arbete eller rörelse i hemmet, och/eller uppskattning

kring partnerns sällskap i arbetssituationen. Dessa indikatorer påvisade en egenskap kring

partnern och tillsammans med egenskaperna barn och husdjur framträdde den påverkan och

vikt familjens närvaro har för den anställdes arbetssituation. Med andra ord så ledde utrönandet

av indikatorer och grupperandet av dem i egenskaper till framväxten av kategorin

familjesituation. Egenskaperna konstruerade kring partner, barn och husdjur, även om de

tillsammans indikerade på familjesituationens betydelse, var också distinkt olika varav vi

grupperat dem som skilda egenskaper inom kategorin.

Genom kodandet och grupperandet av indikatorer för genererandet av kategorier framträdde

huvudangelägenheten och utifrån den och följande forskningsfråga framkom kärnkategorin. Vi

vill även tillägga att samtidigt som vi genomförde kodnings- och analysprocessen skrev ner

våra tankar om vad som uppkom kring indikatorerna och kategorierna i form av memos. Dessa

mer teoretiska minnesanteckningar hjälpte oss att skapa en övergripande bild över det som

pågick inom intresseområdet rörande hur distansarbete i hemmet påverkat våra respondenters

mående, och utifrån det har vi kunnat gå vidare i formandet av den framväxande teorin.

Utifrån den beskrivna processen ovan framträdde huvudangelägenheten Förutsättningar för att

genomföra distansarbete i hemmet. Inledningsvis låg studieintresset i att undersöka hur mående

påverkats av sociala och organisatoriska faktorer som uppstått i samband med att arbeta

hemifrån. Däremot framkom det under intervjuerna även att fysiska aspekter av arbetsmiljön

spelade roll för respondenternas mående. Med anledning att respondenterna återkommande

reflekterade över sina förutsättningar för att genomföra arbetet i hemmet vid frågor om deras

mående i arbetssituationen har vi bedömt att det utgjort studiens huvudangelägenhet.

Forskningsfrågan som sedermera formulerats baserat på huvudangelägenheten är: Hur hanterar

den anställde sin arbetssituation och vilka konsekvenser får det för individens mående? Med

14

hjälp av forskningsfrågan genererad ur huvudangelägenheten framträdde en eventuell

kärnkategori som bestått genom studiens utveckling.

I den öppna fasen utvecklades vi mycket och blev mer och mer bekväma i vår forskarroll. Vi

märkte en stor förbättring rörande vår teoretiska känslighet redan under de första intervjuerna

och tillhörande analys- och kodningsprocess. Det blev en bättre samtalstakt rörande att ställa

frågor och lyssna in samt utrymme för följdfrågor så tidigt som under intervju två.

Kodningsarbetet förbättrades också nämnvärt i tidigt skede då vi började hitta mer

sammanfattade och ackurata koder, som även kunde återanvändas i kodning av senare

intervjuer. Vår känsla av vad som upplevdes som viktigt och betydelsefullt i våra respondenters

utsagor utvecklades också under den öppna fasen till en mer intuitiv fingertoppskänsla. Detta

drog vi inte bara nytta av under själva intervjuerna gällande när det var läge att vässa våra öron

och penna, utan bidrog även till att kodningsarbetet förenklades. Ju fler intervjuer vi

genomförde, desto snabbare gick kodningsprocessen och vi kände inte längre samma behov av

att koda mening för mening utan kunde lättare urskilja indikatorer i fältanteckningarna. Den

teoretiska känsligheten har med andra ord bidragit till att vi under studiens gång blivit mer

medvetna om vad som framträtt som särskilt relevant och betydelsefullt i respondenternas

utsagor. Vi har inte upplevt att vår förförståelse eller eventuella fördomar stått i vägen för vår

analys och tolkning, då vi alltid utgått från vad respondenten sagt, ställt öppna frågor samt att

vi vid eventuella oklarheter bett respondenten förtydliga. Om vi mot förmodan haft någon

förutfattad mening har vi diskuterat det med varandra och således skapat en medvetenhet. Här

ser vi det som ytterst fördelaktigt att vi varit två medförfattare samt kunnat jämföra anteckningar

och koder med varandra för att kvalitetssäkra vår data.

4.2 Den selektiva fasen

Urvalet för den selektiva fasen smalnades av i takt med att vår kärnkategori och

huvudangelägenhet trädde fram i den öppna fasen. I den selektiva fasen kunde urvalet således

riktas bättre eftersom vi fått mer data att gå efter. Vi valde därför att utföra

uppföljningsintervjuer med tre av våra sex respondenter från den öppna fasen. Eftersom

samtliga av respondenterna redan gett sitt medgivande till att eventuellt medverka i en

uppföljningsintervju under sin första intervju, gick det snabbt för oss att få tag i respondenter

till studiens andra fas. Vi gjorde sedan en uppskattning över vilka respondenter vi trodde kunde

bidra med bäst relevant data och skickade därefter en förfrågan via mail. Intervjuerna

genomfördes även denna gång digitalt i form av ett videosamtal.

Respondenter valdes ut i enlighet med ändamålskriteriet för den selektiva fasen baserat på den

data som framkommit under respondenternas första intervju. Syftet med det teoretiska urvalet

i den selektiva fasen beskriver Hartman (2001, s.74) gå ut på att välja ut de kategorier som är

mest relaterade till kärnkategorin och därmed kan vara med i den slutgiltiga teorin. De tre

respondenterna som valdes ut var de som ansågs vara bäst lämpade i att bidraga med relevant

data som sedermera kunde hjälpa oss att både befästa och fördjupa de framväxta kategoriernas

egenskaper samt sortera bort irrelevanta kategorier.

Datainsamlingen i den selektiva fasen begränsades till tre semistrukturerade

uppföljningsintervjuer. Intervjufrågorna i den selektiva fasen fortsattes vara öppna om än mer

styrda utefter vad som framkommit under tidigare intervjuer. Syftet med

uppföljningsintervjuerna var att fördjupa och befästa den information som tidigare uppkommit

angående kategoriernas egenskaper. Frågorna var på så vis anpassade på förhand efter vilka

egenskaper och kategorier som behövde nyanseras. Även om frågorna var förkonstruerade av

oss präglades de många gånger av en öppenhet där respondenten uppmanades att delge sina

tankar eller förklara mer djupgående. Dock, var det några frågor som var mer riktade och krävde

15

kortare svar som till exempel att respondenten skulle uppskatta sin skärmtid i timmar. Dessa

frågor lades det inte större vikt vid, utan avsåg snarare att bidraga till övergripande förståelse

och helhetsbild. Datamaterialet samlades in genom fältanteckningar likt de genomförda under

öppna fasen. Tidsintervallet för uppföljningsintervjuerna utgick från 30 till 60 minuter.

Analysen i den selektiva fasen utgjordes av att datamaterialet analyserades för att få fram

indikatorer på egenskaper genom kodning, varav dessa senare jämfördes med tidigare

analyserade data. Redan i den öppna fasen framkom egenskaper eller tecken på egenskaper som

senare i den selektiva fasen kunde undersökas djupare genom att specificera frågorna under

intervjutillfällena. Här framträdde även nya egenskaper av kategorierna. Kärnkategorin och de

övriga kategorierna som tidigare framkommit visade sig vara fortsatt relevanta för den

framträdande teorin, dock flyttades vissa egenskaper från en kategori till en annan. Detta med

anledning av att vissa egenskaper visat sig passa bättre under andra kategorier eller för att

liknande egenskaper framkommit i flera kategorier. Memoskrivandet genomfördes på samma

sätt som tidigare, varav vi i utvecklandet av teorin använde oss av memos både från den

selektiva fasen och den öppna fasen. I det slutliga skedet av fasen började vi uppleva relationer

mellan kategorierna, vilka noterades inför den kommande teoretiska fasen.

4.3 Den teoretiska fasen

Urvalet i den teoretiska fasen består även det av ett teoretiskt urval som bygger på den tidigare

framkomna teorin. För att vidareutveckla teorin och uppfylla syftet för den teoretiska fasen har

det sedermera samlats in ytterligare data som påvisat relationerna mellan kategorierna och

kärnkategorin. Respondenter som ansågs kunna bidra med värdefull kunskap om dessa

relationer valdes därefter ut. Respondenten som deltog i den semistrukturerade intervjun har

tidigare upplevts som ärlig och undvek inte att delge svåra upplevelser av distansarbete, samt

var självgående i utvecklandet av sina egna tankar.

Den semistrukturerade intervjun inleddes med att respondenten fick en bildspelspresentation av

det som hittills framkommit i teorin. Först presenterades huvudangelägenheten och därefter

kärnkategorin, varav i de följande bilderna förmedlas en kort beskrivning av respektive övrig

kategori. För tydlighetensskull fanns även en kort beskrivning av kärnkategorin med på varje

sida för att påminna respondenten om att relatera kategorierna. Respondenten motiverades

sedermera att tänka högt kring de relationer hen upplevde fanns mellan kategorierna. Vi följde

upp med frågor vid behov med förhoppningen om att nå en större förståelse och/ eller ett mer

nyanserat svar. Även under denna intervju skrev vi individuella fältanteckningar.

I den slutliga analysen kodades det insamlade datamaterialet utefter de relationer som uppstått

mellan vår kärnkategori och de övriga kategorierna. Under analysprocessen skrev vi även

minnesanteckningar över det som framträtt och jämförde därefter våra memos från samtliga av

de tre faserna för att försäkra oss om att inget försummats. Datamaterialet bekräftade i sin tur

den teori som vi såg växa fram, samt gav oss en överblick över de relationer som band samman

vår kärnkategori med de resterande kategorierna. Vi upplevde därmed att vi fått en mättad teori.

4.4 Sammanfattning av informanterna

Denna studie har inkluderat sex respondenter som alla varit anställda på ett företag. Majoriteten

av respondenterna har varit mellan 30–40 år gamla, varav i något enstaka fall yngre än så. Det

har varit fyra kvinnor och två män som deltagit i studien, men i och med möjlighet till

uppföljning har våra intervjuer kunnat fördelas lika mellan könen. Flertalet av respondenterna

tillhör den vita medelklassen och lever i hetero-förhållanden, antingen med eller utan barn.

Informationen om respondenter kan tänkas vara värdefull i fråga om studiens generaliserbarhet.

En intressant tolkning som kan göras baserat på respondenternas ålder och arbetsplats har att

16

göra med digital vana. Med tanke på att samtliga av respondenterna tillhör den yngre halvan av

arbetsför ålder samt arbetar på ett företag som kräver teknisk kunskap kan det tolkas som att

övergången till distansarbete underlättats i samband med en utbredd digital vana. Studien kan

därmed ses vara mer generaliserbar för den yngre generationen än för den äldre i relation till

teknisk kompetens. Utöver den allmänna slutsatsen som kan dras utifrån respondenternas ålder

och digitala vana bör även respondenternas socioekonomiska status tillägnas en reflektion.

Respondenternas boende och levnadssituationer framstod vara av medelklass i och med att de

flesta upplevdes ha både de ekonomiska förutsättningarna likväl som utrymme att anpassa sina

hem. Några respondenter uppgav exempelvis att de antingen köpt kontorsutrustning, renoverat

eller i något extremt fall valt att flytta. Även om vissa svårigheter framkom i relation till att

anpassa hemmet, framstod respondenterna ändå ha ekonomiska möjligheter att skapa sig en

funktionell arbetsplats i hemmet. De ekonomiska förutsättningarna underlättades också av

möjligheten att låna hem kontorsutrustning från företaget. Utifrån hur respondenterna

presenterat, eller inte presenterat sina problem kan det tolkas som att företaget ger lika

möjligheter till alla anställda oberoende av etnicitet, kön och familjesituation att konstruera

distansarbete i hemmet. Däremot framträder respondenternas utrymme i hemmet spela roll för

om de kan ta emot erbjudandet eller inte.

Respondenternas utsagor och upplevelser verkar heller inte skilja sig särskilt mycket från

varandra gällande kön. Det har varit liknande upplevelser av distansarbete som beskrivits

oberoende kön. Vad som däremot framträtt skilja respondenterna åt är familjesituation med

eller utan barn i hemmet. Vi anser dock att studien uppfyller kravet på generaliserbarhet

eftersom det är respondenten i rollen som anställd som framträtt som mest betydelsefull i

upplevelsen av distansarbete.

5 ETIK

Inom all forskning är det viktigt att ta hänsyn till etiska dilemman som kan komma att påverka

själva kunskapstillskottet i sig samt vägen dit, och hur det berör de medverkande individerna.

Inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning finns det två paradoxala principer att

förhålla sig till som rör frågan om individens rätt till skydd och kravet på att bedriva forskning.

Det finns ett behov för samhällsmedlemmen att forskning bedrivs och håller hög kvalitet i

avseende för att utveckla kunskap, samtidigt som individen bör skyddas från eventuella

integritetsbrott och den eventuella skada som kunskapen och studien kan orsaka

(Vetenskapsrådet 2002, s.5). Frågan som följer blir således om behovet av forskningen är värd

de eventuella risker som individen utsätts för?

Vår studie grundar sig på att det finns ett intresse och behov av en mer nyanserad och fördjupad

kunskap om hur distansarbete påverkar mående. Kunskapen är samhällsberikande i funktion av

att bidra till att formulera en välfungerande arbetsmiljö under den rådande pandemin. Studien

tas fram i samröre med ett teknikföretag som erbjudit oss att undersöka hur deras anställda

upplever distansarbete i hemmet. Vår studie kommer således att fungera som underlag för vilka

hälsofrämjande strategier företaget väljer att tillämpa för sina anställdas välmående. Studien

förväntas därmed inte orsaka skadliga risker eller behandla särskilt känslig information,

däremot behövs ändå en diskussion föras om hur studien förhåller sig enligt de fyra etiska

forskningskraven: informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet.

Informationskravet handlar om att forskaren har ett ansvar att informera de som är involverade

i studien om forskningsuppgiftens syfte och villkor för deltagande. Forskaren har i uppdrag att

informera om potentiella faktorer som kan komma att påverka viljan till att deltaga i studien

(Vetenskapsrådet 2002, s.7). I vår studie har vi inledningsvis delgett våra kontaktpersoner och

respondenter ett missivbrev som förklarar studiens syfte och respondentens uppgift kopplat till

17

studien. Vi betonar även respondentens rätt till frivilligt deltagande och anonymitet. Denna

information upprepar vi även muntligt i början av varje intervju främst i avseende för att

respondenten ska vara medveten om sina rättigheter. Därefter har vi inväntat samtycke från

deltagarna eftersom ett informerat samtycke är avgörande i ett forskningsetiskt tänkande med

tanke på den potentiella risk deltagarna utsätter sig för med sin medverkan (Nygren 2012, s.32).

När en studie behöver deltagarnas; våra respondenters, aktiva insats krävs samtycke. Detta

forskningsetiska krav handlar om att respondenterna har möjligheten till att samtycka eller

avböja deltagande. Respondenterna har rättigheten att själva påverka villkor kring deras

deltagande (Vetenskapsrådet 2002, s.9–10) och kan avbryta sitt deltagande enligt de

överenskommelser som gjorts i förhand (Vetenskapsrådet 2002, s.10; Nygren 2012, s.34). I

vårt missivbrev samt i intervjuerna lyfter vi att om en respondent önskar att avsluta sitt

deltagande kan det ske när som helst, dock med reservationen att om utträdet görs senare än en

vecka efter genomförd intervju så kommer data att kvarstå. Allt datamaterial kommer att

anonymiseras i avseende att undanröja alla möjligheter till identifikation (Vetenskapsrådet

2002, s.10). Önskan om avbrott kommer inte att ifrågasättas då deltagande i studien är frivilligt.

I och med detta har respondenterna i vår studie även fått möjlighet att både välja vilka frågor

de vill besvara, samt att i efterhand kunna stryka sin tidigare delgivna information. Vi har även

varit tvungna att reflektera över de implikationer som kan uppstå till följd av att vi haft kontakt

med ett företag och att deras anställda kommer ligga till grund för vårt urval av respondenter.

Det har därför varit viktigt för oss att inte bara få tillåtelse av företaget, utan även få individernas

samtycke till deltagande eftersom våra intervjuer kan komma att beröra privata upplevelser och

åsikter (Vetenskapsrådet 2002, s.9). Vi vill även här uppmärksamma den medföljande risken

med att bli tilldelade intervjupersoner eftersom de anställda på företaget kan befinna sig i

beroendeställning gentemot företaget och våra kontaktpersoner (Nygren 2012, s.35). För att

undvika att våra respondenter deltar till följd av att de känner sig pressade eller tvingade av sin

arbetsgivare har vi i början av varje intervju varit extra tydliga med att deltagandet är frivilligt

och att det ska vara respondentens eget val att delta. Om vi upplever att respondenten deltar till

följd av tvång har vi av moraliska skäl valt att inte inleda intervjun.

Forskningsstudier som innefattar en mänsklig medverkan berörs även av konfidentialitetskravet

som fungerar som ett skydd för individen från att bli identifierad genom sin medverkan i studien

(Vetenskapsrådet 2002, s.12–13). De uppgifter som samlas in om individen i samband med

studien skall förvaras, antecknas och avrapporteras på ett sätt så utomstående inte kan

identifiera eller komma åt uppgifter om personen (ibid., s.12). Med andra ord är målet med

konfidentialitetskravet att berättiga individen anonymitet. Våra kontaktpersoner har distribuerat

vårt missivbrev och samlat in en lista över villiga deltagare. För att uppfylla

konfidentialitetskravet har vi sedermera valt ut våra respondenter utan kontaktpersonernas

kännedom. Gällande studiens datainsamling och dataförvaring har vi under studiens förlopp

valt att inte använda oss av respondenternas namn utan istället benämna dem som: respondent

1, 2, 3… Vi har även granskat den data som framkommit för att förhindra att detaljerade

beskrivningar oavsiktligt möjliggör att personen kan identifieras. Detta har varit särskilt viktigt

att ha i åtanke för oss då vår studie baseras på respondenter från ett och samma företag där det

finns en risk att kollegor känner igen varandra.

Med nyttjandekravet avses att den inhämtade informationen från respondenterna enbart

används för studiens formulerade syfte. Respondenternas personliga uppgifter och den

insamlade informationen ska ej lämnas ut till obehöriga (Vetenskapsrådet 2002, s.14). I vår

studie betyder det att vi inte använt den insamlade informationen utanför forskningens syfte. I

och med att studien i viss mån genomförs utifrån ett företagsintresse är det viktigt att tydliggöra

att den insamlade informationen inte ges vidare obehörigt till företaget. Den slutliga rapporten

18

av studien kommer att finnas tillgänglig via DiVA portalen, och det är den rapporten som

företaget kommer att få ta del av.

6 RESULTAT

Under följande avsnitt kommer vi att presentera vår studies resultat. Resultatet har strukturerats

med hjälp av fyra underrubriker som omfattar; huvudangelägenhet, kärnkategori, andra

kategorier och sammanfattning. Avsnittet inleds med att presentera studiens två tongivare i

form av huvudangelägenhet och kärnkategori, därefter redogör vi för vilka andra kategorier

som spelat roll för framväxten av teorin samt avslutar avsnittet med en kortare sammanfattning.

Valet av presentationsordning återspeglar dock inte hur det faktiska analytiska arbetet gått till

rörande hur kategorier och huvudangelägenhet trätt fram ur data. Framväxten av kategorier har

i praktiken gått tillväga som så att vi först utläst indikatorer i datamaterialet som sedermera

grupperats och sammanställts till större kluster som antingen framträtt vara egenskaper i större

kategorier eller kategorier i sig som därefter nyanserats i den selektiva fasen. Varför vi valt att

vända på steken och istället presentera kategorierna före egenskaper och indikatorer är för att

göra det lättare och tydligare för den oberoende läsaren att skapa sig en helhetsbild över vår

studies resultat. Det är också av samma anledning som vi valt att inleda med

huvudangelägenheten och därefter gå vidare med kärnkategorin. Detta för att läsaren först ska

introduceras för det problem som framträtt som centralt för våra respondenter, samt därefter ta

del av hur problemet hanterats utifrån framväxten av kärnkategorin. På det sättet blir det även

en naturlig följd att redogöra för hur de ytterligare 10 kategorierna varit med och grundat vår

teori. Figuren nedan förklarar vår studies beståndsdelar och hur de relaterar till varandra.

Figur 1. Studiens beståndsdelar och deras relationer sinsemellan.

Materialet som presenteras nedan är hämtat från intervjuer med anställda på företaget. Vi vill

redan här reservera oss för att citaten nedan inte alltid är en exakt ordagrann återgivelse då vårt

datamaterial till stor del bygger på fältanteckningar samt att några intervjuer genomförts på

19

engelska. Bortsett från det, bedömer vi citaten vara giltiga i allra högsta grad eftersom de ramar

in kärnan i respondenternas utsagor.

6.1 Huvudangelägenheten

Den huvudangelägenhet som framträtt i våra intervjuer med anställda på företaget är

förutsättningar för att genomföra distansarbete i hemmet. Vår huvudangelägenhet har framträtt

genom att samtliga av våra respondenter berört och reflekterat kring deras förutsättningar och

möjligheter att arbeta hemifrån och hur det i sin tur har påverkat deras mående. I de flesta fall

har det varit uppenbart för oss att våra respondenters utsagor handlat om hur de hanterat sin

arbetssituation hemifrån samt vilka konsekvenser det fått för deras mående, men i vissa fall när

respondenterna inte explicit uttryckt sig på så vis har det kunnat skönjas mellan raderna. Oavsett

fall så har det visat sig i samtliga av våra intervjuer att respondenternas mest centrala problem

gäller deras förutsättningar att genomföra distansarbete i hemmet, och såldes har det även

framträtt som studiens huvudangelägenhet.

Det som framkom under våra intervjuer handlade främst om sociala, organisatoriska och fysiska

faktorer som påverkat respondenternas mående i relation till att distansarbeta i hemmet. Detta

framkommer exempelvis i flera av våra respondenters utsagor rörande hur deras

familjesituation och boyta resulterat i vissa utmaningar för att kunna arbeta hemifrån på ett

tillfredsställande sätt. Respondent ett (R1) berättar i sin första intervju (I1) om de fysiska

förändringar som hen valt att genomföra i hemmet för att underlätta arbetet hemifrån med

småbarn och en partner som också arbetar i hemmet.

”I början av pandemin hade vi bara ett kontor, så vi [respondent med partner] turades om att sitta vid

köksbordet och skrivbord. Men sedan utrustade vi källaren med ytterligare ett kontor samt disciplinerade

och avgränsade hemmet med arbetsfria zoner.”(R1 I1)

Respondenten förklarar att innan de avgränsade hemmet och tillförde kontoret i källaren kunde

de ha möten överallt i huset och R1 upplevde det som svårt att koppla bort ”pratet”. R1 menade

också att de arbetsfria zonerna fungerade som rastytor, där man inte blev påmind om jobbet.

Flera respondenter påtalar hur gränsen mellan hem och kontor flutit samman till en enda plats

och att de behövt göra vissa anpassningar av utrymmet.

Det som framkommit i våra intervjuer rör många gånger hur arbetssituationen förändrats och

anpassats, men inte bara i form av miljöombyte eller utifrån ergonomiska aspekter utan även

gällande interaktionsmönster, informationsutbyte, återhämtning och hälsa. Vi har även noterat

att det skiljer sig mellan våra respondenter i hur de ser på sin tillvaro samt deras upplevelse av

arbetssituationen. Samtidigt har hemmet fått en central roll i hur det påverkat individens

förutsättningar att hantera sin nya arbetssituation och medföljande förändringar, vilket kommer

förklaras mer utförligt med hjälp av vår kärnkategori.

6.2 Kärnkategorin

Huvudangelägenheten förutsättningar för att genomföra arbete i hemmet hanteras med

kärnkategorin hemmets dissonans. Kärnkategorin handlar om hur anställda försöker göra en del

av hemmet till en arbetsplats, samtidigt som de försöker särskilja den som den fristad hemmet

vanligtvis är. Med det första syftas det till hur de anställda vid och efter övergången har

anpassat, eller ej kunnat anpassa, sina hem genom olika metoder för att skapa en arbetsplats där

de fysiskt, psykiskt och/eller socialt kan uppleva kontorets miljö och möjligheter. Den andra

delen, att särskilja hemmet som fristad, handlar om hur de anställda försöker upprätthålla

hemmet som en fristad och den normalitet som tidigare rått. I dessa två distinkta förverkligande

av hemmet framträder en dissonans som påverkar de anställdas uppfattning och mående på

jobbet. Graden av dissonans som respondenterna påvisar framträder vara beroende av hur de

20

förhåller sig till de övriga tio relaterade kategorierna. Det visar sig att några av respondenterna

är mer till freds i hemmet efter att de fått ”förhandla” med de relaterade kategorierna genom att

antingen skapa sig bättre förhållanden eller förlika sig med sin situation. Exempelvis

framkommer det under kategorin anpassade utrymmen att respondenter efter att de fysiskt

avgränsat och optimerat arbetsplatsen i hemmet upplever ett förbättrat mående i relation till

innan de gjort dessa anpassningar. Medan andra respondenter framträder ha en högre grad av

dissonans eftersom de varken kan förbättra eller förlika sig med sin arbetssituation. De

relaterade kategorierna påverkar i samspel graden av dissonansen som respondenterna upplever

vid arbete i hemmet.

Hemmets dissonans delas upp i två egenskaperna, att balansera hemmets förutsättningar med

kravet på att genomföra arbetet och att arbeta på distans, som följande ska klargöras. Den

första egenskapen är att balansera hemmets förutsättningar med kravet på att genomföra

arbetet. Denna egenskap handlar om hur den anställda hanterar arbetskravet utifrån de

förutsättningar och villkor som finns i hemmet. Dessa förutsättningar och villkor består av

flertalet aspekter, många som vi formulerat i separata kategorier. Förutsättningarna innefattar

bland annat relationer i hemmet, utrymmen och möjliga anpassningar i hemmet för att skapa en

funktionell arbetssituation. I egenskapen av att balansera mellan hemmets förutsättning och

kravet på att genomföra arbetet innefattas balansering och gränsdragning av den fysiska, den

psykiska och den sociala tillvaron för att kombinera hemmet och arbetet. Respondent fem (R5)

berättar om hur hemmet och arbetet har flutit samman i hens relation till sin partner:

”Min partner jobbar också hemma och vi är varandras ’kollegor’. Det är positivt för det finns alltid någon

att ta en kaffepaus, ta sig ut på promenad eller luncha tillsammans med. Men baksidan är ju att det privata

flyter samman med jobbet, jag och min partner är tillsammans tjugofyra timmar om dygnet. Det blir för

mycket, alla behöver en stund för sig själva och tid från varandra.” (R5 I1)

I ovan citat kan det urskiljas hur partnerna har förändrat sitt sätt att förhålla sig till varandra.

R5:s partner är inte längre enbart sambo utan nu även kollega vilket har påverkat såväl positivt

som negativt. En av hemmets förutsättningar, partnerskapet, är en underlättande faktor för R5

att avgränsa sin arbetstid och ta pauser med, samtidigt som arbetet koloniserar den privata

relationen. Denna sociala relation balanseras som en förutsättning för och mot arbetet.

Den andra egenskapen, att arbeta på distans, handlar om vilka förutsättningar den anställda har

från sitt företag för att genomföra arbetet i hemmet samt hur den anställda själv hanterar sitt

arbete och arbetstider. Respondenterna vi intervjuade arbetade huvudsakligen digitalt, varav

någon kunde gå in till kontoret på grund av arbetsrelaterade orsaker. De förutsättningar för

kommunikation med kollegor som respondenterna lyfter att de har genom företaget är

plattformen Teams där de kan maila, chatta och videosamtala. Andra förutsättningar från

företaget består av tillgång till teknisk och fysisk utrustning, respondent tre (R3) säger:

”Jag har möjligheten att låna hem ett kontorsbord från kontoret, men det finns ingen plats för ett i min

lägenhet. /…/ Jag har dock lånat ett tangentbord och en extra skärm.” (R3 I2)

I följande avsnitt kommer tio relaterade kategorier presenteras. Varje kategori inleds med en

introduktion innan dess egenskaper och relation till kärnkategorin utvecklas.

6.3 Andra kategorier

I det följande underavsnittet kommer tio kategorier att presenteras. Dessa kategorier har

framkommit som särskilt viktiga i framväxten av vår teori. Vi kommer först att introducera vår

kategori och berätta vad respektive kategori innebär, för att därefter motivera dess framväxt

med hjälp av de egenskaper och indikatorer som varit med och byggt upp kategorin. Samtliga

kategorier rör studiens huvudangelägenhet i avseende att vara förutsättningar för att genomföra

21

distansarbete i hemmet, varav somliga även kan ses som möjligheter. Alla dessa tio kategorier

är även med och upprätthåller kärnkategorin hemmets dissonans, om än olika mycket och på

olika sätt.

6.3.1 Inställning

Kategorin inställning handlar om respondenternas attityder till och uppfattningar om att arbeta

på distans i hemmet och delas upp i egenskaperna den personliga inställningen och faktorer

som påverkar den personliga inställningen. Egenskapen den personliga inställningen utgörs av

den anställdes personliga attityd till arbete på distans i hemmet och innefattar nuvarande åsikter,

åsikter de höll innan Covid-19 pandemin och framtida förhoppningar på arbetsmöjligheter på

distans. R1 säger:

“Innan corona var det en lyx när jag kunde jobba hemma, jag kunde samla på mig administrativt arbete

så jag kunde vara hemma en förmiddag. […] Jag föredrar att arbeta hemifrån och kommer göra det mer

om möjligt när pandemin är över.” (R1 I1)

R2 hade i sin första intervju en starkt kontrasterande åsikt “Att arbeta hemifrån funkar inte för

mig, jag mår skit av det”. Dessa är två av de mest polariserade åsikterna som lyftes under

intervjuerna. Övergripande framträder det att inställningen till arbete på distans har påverkats

såväl positivt som negativt. Inställningen till distansarbete sammanhänger med huruvida de

anställda mår bra eller dåligt av att arbeta utifrån de förutsättningar som finns i hemmet. I

samband med att respondenterna talar om sin inställning till distansarbete lyftes även framtida

förhoppningar på arbetsmöjligheter. Alla respondenterna, oavsett inställning, talar om den

framtida förhoppningen på att kunna kombinera arbete på kontoret med distansarbete. Det

framträder av respondenterna att de upplever olika fördelar med att arbeta hemifrån vilka de

vill kunna utnyttja även efter Covid-19 pandemin.

Den andra egenskapen faktorer som påverkar den personliga inställningen handlar om den

digitala vana, det psykiska måendet, upplevd övervakning och medarbetares inställning

gentemot kollegor som arbetar hemifrån. Vi ser att den digitala vanan är något som är en

påverkande faktor på inställning till att arbeta på distans. Respondenternas bekvämlighet med

digitala verktyg som exempelvis Teams verkar ha ett samband till huruvida respondenten trivs

med att arbeta hemifrån. R1 var sedan innan van med de digitala verktygen och framförde inga

problem med att genomföra arbetet på grund av teknik. R2 och R6 vittnade däremot om att det

inledningsvis fanns en viss ovana att hantera de digitala verktygen. R6 säger:

”Ja alltså nu fungerar det bra med teams, även fast jag inte riktigt gillade det innan corona. Nu fungerar

det bättre, tänker det har att göra med att de tekniska verktygen blivit bättre i och med den globala

situationen [Covid-19 pandemin].” (R6 I1)

Utifrån ovan citat om hur R6:s digitala vana har ändrats i relation till videomötesverktyget

Teams kan en ökad bekvämlighet utrönas, vilket innan och i början av Covid-19 pandemin

bidragit till en negativare inställning till att arbeta hemifrån, vilket även bekräftas av R6 i en

uppföljningsintervju.

En annan indikator som lyfts påverka inställningen är övervakning. Övervakning handlar om

upplevelsen av att kollegor ser huruvida andras tillgänglighet syns via den digitala

arbetsplattformen och hur detta påverkar respondentens upplevelse av sitt arbete. I början av

distansarbetet kände R5 ett behov av att vara ständigt tillgänglig och upplevde en känsla av att

kollegor kan se och reagera på om hen inte är tillgänglig. Detta återkommer i en utsaga från R3

och utvecklar sig då som en typ av själv-övervakning:

”Jag kan vara stressad över att glömma ändra min tillgänglighetstatus. Det har hänt att jag glömt ändra

min status till offline och slutat dagen och sedan fått meddelande från en kollega som undrar något, och

22

då vill jag ju svara och hjälpa till för jag står som tillgänglig och då borde jag vara det. Jag vill uppfylla

den status jag visat att jag har.” (R3 I2)

R3 nekade upplevelsen av övervakning från kollegor, men utifrån citatet framkommer ändock

en viss nivå av själv-övervakning i form av att tillgänglighetsstatusen behöver uppfyllas.

Upplevelsen av övervakning och själv-övervakning framträder vara sammanhängande med hur

bekväm respondenten är i sin yrkesroll. Andra respondenter som har nekat upplevelsen av

övervakning framträder sig vara mer bekväma och etablerade i sina yrkesroller. R3 och R5 är

till skillnad från övriga respondenter relativt nya i sina yrkesroller, varav det kan uppfattas som

att respondenterna upplever en viss osäkerhet kopplat till sin yrkesroll. Vidare framträder det

att skitsnack kan vara en inverkande faktor på hur bekväm respondenterna är med att arbeta på

distans i relation till deras yrkesroll och den gemensamma övervakningen som tidigare

försiggick på kontoret. Vad som kan skönjas mellan raderna bland respondenternas utsagor är

att det inom de yrkesroller där distansarbete tidigare varit förekommande inte påverkats av

skitsnack, medan i de yrkesroller där distansarbete varit mindre förekommande påverkats mer

av det.

Den sista faktorn som påverkat den anställdes inställning till arbetet är det psykiska måendet.

R3 lyfte hur det psykiska måendet och formen för dagen påverkat hens vilja att interagera och

tala med kollegor, vilket enligt R3 påverkat inställningen till arbetet. När R3 mått sämre

psykiskt var hen mindre villig att kommunicera med kollegor, vilket ledde till en sämre

inställning till arbetet, och vice versa.

Den personliga inställningen och de faktorer som påverkar den personliga inställningen

samverkar genom att påverka respondentens attityd till distansarbete där den antingen förstärks,

balanseras eller motverkas. Vilket visar sig i att respondenterna behöver förena sina personliga

attityder om distansarbete med de faktorer som påverkar attityderna. Respondenterna försöker

att skapa sig en inställning om hur hemmet kan fungera som arbetsplats. Om respondenten i sin

tur misslyckas med att utifrån hemmets förutsättningar forma en funktionell arbetsplats kan det

resultera i en negativ inställning till distansarbete. Kopplingen mellan kategorin och

kärnkategorin hemmets dissonans består av att respondenternas behov av att ha en funktionell

arbetsplats i hemmet inte alltid kan förverkligas i och med de rådande förutsättningar i hemmet.

Det visar sig i utsagor av våra respondenter att hemmet inte är ett kontor oavsett

förutsättningarna och anpassningarna som företaget försöker bidra med.

6.3.2 Familjesituation

Kategorin familjesituation handlar om de relationer som respondenterna har i hemmet och hur

dessa påverkar den anställdes möjligheter och förutsättningar för att genomföra arbetet på

distans. Kategorin delas upp i egenskaperna partnerns närvaro, barn och husdjur.

Egenskapen partnerns närvaro innefattar hur partnerns fysiska närvaro i hemmet påverkar

arbetet samtidigt som arbetets närvaro påverkar den privata relationen. R3 säger:

”Det finns alltid någon att prata med i hemmet. Det negativa är att min partner kan störa mitt fokus om

hen kommer in i köket där jag arbetar. Lägenheten är liten så vi hör varandra, jag hör om min partner

har ett möte i andra rummet. Men partnern kan också ta med snacks och vatten när hen passerar igenom

köket där jag sitter.” (R3 I1)

Här framträder både positiva och negativa aspekter av partnerns närhet i hemmet i form av

sällskap såväl som störningsmoment. Andra respondenter lyfter att en negativ aspekt av

partnerns kontinuerliga närvaro är att de inte får vara själva, egentiden går förlorad. Men

samtidigt lyfter de hur de får mer tid att vara tillsammans samt att partnerns närvaro hjälper

respondenten att ta pauser och luncher. Det framträder en dualism i partners närheten. Partnerns

sällskap uppskattas, både för sällskapets skull samt för att det underlättar för respondenten att

23

avgränsa arbetstider och ta pauser när det behövs. Det sistnämnda är sammankopplat med att

några av respondenterna lyfte hur deras partner blivit en kollega, i och med att den privata

relationen har koloniserats av arbetet. Det negativa är att partnerns kontinuerliga närvaro kan

vara en störande faktor för arbetet och att respondenten inte får egen tid separat från partnern.

Partnern påverkar arbetet samtidigt som arbetet påverkar partnerskapet.

Egenskapen barn innefattar hur barnens närvaro i hemmet påverkar arbetet. Två av

respondenterna har barn som fortfarande går i grundskola och förskola, vilket innebär att dem

inte är i hemmet under hela dagen. Men när barnens närvaro och förälderns arbetstid

sammanfaller påverkar det arbetet. R6 säger:

”Barnen kan vilja komma in när jag är i möten, vilket jag kan bli irriterad på men det är ju inte barnens

fel /…/ det kan vara svårt för dem att förstå.” (R6 I1)

Här framträder svårigheten för barnen att förstå och separera föräldrarnas tid i hemmet mellan

fritid och arbetstid, vilket kan leda till att barnen kan söka föräldrarnas sällskap när de är

upptagna med jobbet. R1 reflekterar över hur rollen som förälder har påverkats av att hen sitter

upptagen med arbetet när barnen söker närhet och lyfter att hen inte känner sig som en bra

förälder när barnen skjuts undan till förmån av arbetet. Det kan tolkas som att respondenterna

ovan upplever en skuld kring arbetet när det inkräktar på relationen med barnen. Ytterligare en

respondent (R4) som har barn påtalar svårigheter med att lämna mindre barn obevakade i

hemmet, vilket därav kan hindra arbetet. I relation till att ha barn i hemmet lyfter även

respondenterna vård av sjukt barn (vab). R1 säger:

“När barnen är sjuka är vabbning inte lika självklart eftersom arbetet finns i hemmet. Det blir som att ta

in ett sjukt barn på ett kontor.” (R1 I1)

I ovan citat framträder svårigheten att bolla arbete och närheten av sjukt barn. Hemmet blir en

dubbel instans i form av sjukstuga och kontor som respondenterna behöver balansera såväl för

barnens välmående som för att uppfylla sina arbetsuppgifter. Ett sätt att hantera detta är att

respondenten med partner delar upp arbetsdagen och ansvar för vab, samt/alternativt arbetar

ikapp på kvällen eller utför arbetsuppgifter som är möjliga jämsides vab.

Egenskapen husdjur är en mindre egenskap i kategorin familjesituation och handlar om de

positiva effekter husdjuret har på upplevelsen av arbetssituationen och i sin roll av att samspela

med ägaren. Husdjuret som är interaktiv i sin natur kan bidra till att aktivera ägaren till att ta

promenader under dagen, ta korta pauser för lek samt har en lugnande effekt. Enligt R3 som är

hundägare grundas den lugnande effekten i husdjurets omedvetenhet om arbetet, vilket

påminner respondenten om att arbetet inte är livsavgörande och det därav inte finns någon

anledning till att låta sig bli överrumplad eller stressad. Det framträder dock i intervjuer med

andra respondenter att husdjuret behöver ha ett interaktivt behov för att ha en påverkan på

arbetsdagen, då husdjur som inte är interaktiva inte framställs påverka arbetet.

Egenskaperna partnerns närvaro, barn och husdjur är separata men växelverkande egenskaper

i kategorin familjesituation och har tillsammans påverkat arbetet i hemmet. Familjesituationen

kan vara en störande likväl som berikande faktor i arbetet i hemmet. Det framkommer i våra

respondenters utsagor att familjesituationen både kan skapa en frustration och irritation hos

våra respondenter, samtidigt som familjen kan bidra med att hjälpa till att avgränsa arbetet samt

bidra med lugn och glädje genom kärleksfyllda relationer. Kategorin familjesituation är med

andra ord sammanlänkad med kärnkategorin hemmets dissonans genom att den förklarar hur

relationer i hemmet samtidigt påverkar och påverkas av distansarbete.

24

6.3.3 Sociala behov på jobbet

Kategorin sociala behov på jobbet fokuserar på hur våra respondenters sociala behov gestaltar

sig och ibland skiljer sig från varandra beroende på respondentens erfarenhet i sin yrkesroll.

Varför vi valt att benämna det i relation till jobbet är för att det i flera av våra respondenters

utsagor framkommit beskrivningar om hur deras sociala behov påverkats under Covid-19

pandemin, samt även i vissa fall förändrats. Många gånger har respondenterna kontrasterat sitt

sociala behov i relation till före och efter pandemin.

Respondentens erfarenhet i sin yrkesroll relaterar till sociala behov i form av stöd, kunskap,

interaktion och sammanhang. Det har visat sig att det sociala behovet på jobbet för de

respondenter som uppger sig ha arbetat en längre tid på företaget skiljer sig från de som är mer

nyanställda. Respondent sex (R6) reflekterar på följande vis i sin första intervju om hur

erfarenheten påverkat det sociala behovet på jobbet ”Man har ett större behov att sitta nära när

man inte kan, men jag har redan kontaktnätet och den personliga relationen i jobbet sedan

innan”. R5 som tillträdde sin nuvarande yrkesroll i början av pandemin lyfter i sin tur att det är

en trygghet att ha människor omkring sig men att hen nu känner sig ensam i sin yrkesroll. R5

säger:

”Halva grejen är ju att ha kollegor! I ett team är man ju aldrig ensam, utan man ska finnas där för

varandra: hjälpa, stötta, byta erfarenheter och bolla idéer. Men det vardagliga och naturliga försvinner

helt nu [utan fysisk interaktion].” (R5 I1)

I de två citaten ovan framträder det att det finns ett större socialt behov av att vara nära sina

kollegor när man är mindre erfaren i sin yrkesroll. Citatet av R5 belyser en viss osäkerhet i sin

nytillträdda yrkesroll i form av att kollegor även fyller en funktion av att stötta och utbyta

erfarenheter med varandra, likväl som den sociala aspekten. Erfarenhet i yrkesrollen samspelar

i sin tur med hur respondenten upplever relationer och interaktion digitalt.

R3 som också ganska nyligen tillträdde sin nuvarande tjänst beskriver att hen tycker det är svårt

att bygga relationer digitalt när hen inte träffat kollegorna i verkligheten tidigare och därmed

inte känner dem lika bra. R3 tar även upp att hen tycker det är mer obekvämt att be kollegor

hen inte känner om hjälp via mail eftersom man inte kan läsa av deras ansiktsuttryck eller

reaktioner. Här framträder också en viss känsla av osäkerhet men som denna gång även kan

kopplas till byggandet av relationer och betydelsen av att ha kamera på. Det är dock värt att

tillägga att samtliga respondenter, oavsett erfarenhet, har reflekterat över vikten av att kunna se

ansiktsuttryck och reaktioner hos sina kollegor. Två andra indikatorer som framträtt som viktiga

för två av våra mindre erfarna respondenter är känslan av sammanhang och vikten av fikapaus.

R5 säger i sin första intervju ”Jag saknar att ha ett sammanhang att gå till, och vara del av något

större”. Medan R3 i sin tur berättar att alla avdelningar fikade samtidigt på kontoret, och att hen

kan sakna att interagera med fler än dem som ingår i teamet. Det sociala behovet av fikapaus

har dock stor betydelse inte bara för de nyanställda, utan lyfts av majoriteten av respondenterna.

Flera av de respondenter som har mer erfarenhet i sin yrkesroll tar även upp förlusten av

kontakter. Både R4 och R6 beskriver hur de nu tappat kontakten med vissa kollegor som de

inte längre arbetar aktivt med i och med att den digitala kontakten blivit allt mer jobbcentrerad

och formell, varav R6 uttrycker det som att ”man missar kaffeautomatssnacket”.

Indikatorerna som ovan presenterats har alla varit med och påverkat kategorin sociala behov

på jobbet, varav kategorin i sin tur har en koppling till kärnkategorin hemmets dissonans.

Kopplingen består till stor del av att förutsättningarna i hemmet inte motsvarar kontorets, och

att arbetssätt och arbetssituation därmed behövts anpassats därefter. Detta har som ovan påvisat

resulterat i olika konsekvenser mycket på grund av att arbetssituationen i hemmet inneburit en

omfattande övergång till digital interaktion. Medan den respondenten som är mer erfaren i sin

25

yrkesroll berättar om förekomsten av förlorade kontakter, vittnar den mindre erfarna om

svårigheter att bygga relationer och känna sammanhang. Det har även visat sig att fikapauserna

fyllt en viktig funktion både för den mer erfarna och oerfarna arbetstagaren i deras

relationsarbete. För att hantera den nuvarande arbetssituationen i hemmet utifrån dess nya

förutsättningar för interaktion har våra respondenter även reflekterat över betydelsen av att ha

kamera av/ på i syfte att kunna utläsa ansiktsuttryck och reaktioner.

6.3.4 Informell kommunikation

Informell kommunikation är en kategori som inriktar sig på hur den sociala interaktionen har

förändrats i samband med övergången till distansarbete hemifrån. Kategorin byggs upp av

egenskaperna kaffesnacket på kontoret och chattfunktionen.

Egenskapen kaffesnacket på kontoret handlar om hur den informella kommunikationen mellan

kollegor tidigare ägde rum vid kaffeautomaten. Denna egenskap gestaltas i ett citat av R6:

”Man får inte samma överhöring nu som innan på kontoret, man missar ’kaffeautomatssnacket’ och

känslan för hur folk mår. Man ser annars sånt som inte är i mötet, men det faller bort nu. Vilket gör att

man inte får bra koll på hur folk verkligen mår.” (R6 I1)

R6 beskriver hur man under kaffeautomatssnacket kan överhöra information och/eller skapa sig

en medvetenhet om sina kollegors mående. Det framträder även i våra intervjuer att

respondenterna upplever det som svårare att utröna hur kollegor mår i takt med att den fysiska

interaktionen uteblivit. Kaffemaskinen har också framträtt som en särskilt avgörande plats för

den här typen av direkt och informell kommunikation. Förutom att R6 till och med benämner

det som ”kaffeautomatssnacket”, framhäver även R1 platsens betydelse för det informella

utbytet. Hen påtalar även att interaktionsformen mellan kollegor förändrats i och med att det

blivit ett mer formellt utbyte nu när man inte springer in i varandra vid kaffemaskinen. Förlusten

av den informella kommunikationen minskar förutsättningarna att tillgå sig snabb information.

R4 och R3 talar i sin tur om hur direkt kommunikationen mellan kollegor nu gått förlorad:

”På kontoret kunde man gå fram och fråga direkt om man hade en fråga, medan man nu antingen måste

boka in ett möte eller kolla kollegans tillgänglighet via Teams.” (R4, I1)

Medan R3 I1 säger;

”På kontoret var det också lättare att få snabba svar genom en direkt interaktion än vad det är nu via

datorn. Nu tar det längre tid att få svar för att det blir långa email-konversationer istället där flera parter

måste involveras.”

R3 och R4 beskriver här ovan hur förutsättningarna för kollegial interaktion nu kräver mer

framförhållning och generar i längre svarstider.

Den andra egenskapen i kategorin handlar om hur chattenfunktionen har ersatt den tidigare

informella kommunikationen som tidigare ägde rum vid kaffeautomaten. I några av våra

respondenters utsagor framträder chatten som ett alternativt kommunikationssätt som öppnar

upp för en mer informell och spontan kontakt. Chattverktyget via Teams menar vissa av våra

respondenter möjliggör snabba utbyten. Även om det inte är någon av våra respondenter som

uppgett att de använt sig av chatten för att fråga om sina kollegors mående framträder det ändå

att kommunikationen kan liknas med direkt interaktionen vid skrivborden på kontoret, om än i

arbetsrelaterat syfte. Andra användningsområden för chattverktyget som våra respondenter lyft

fram rör bland annat snabba avstämningar, kollegors tillgänglighet, att meddela sen ankomst

och möjlighet att ha dolda konversationer vid sidan av ett möte.

Kategorin informell kommunikation handlar mångt och mycket om att förutsättningarna för att

interagera med kollegor drastiskt förändrats i samband med övergången till distansarbete i

26

hemmet. Den personliga uppdateringen om varandras mående uppges ha fallit bort, samtidigt

som det snabba och spontana informationsutbytet visat sig antagit en ny form genom

chattfunktionen. De stunder respondenterna faktiskt ser varandra idag är i form av videomöten,

vilket gjort att interaktionen många gånger begränsas till att endast omfatta det som mötet

avhandlar och därmed fått en mer formell prägel. Den informella kommunikationens koppling

till kärnkategorin hemmets dissonans rör främst den fysiska begränsning som hemmet utgör när

det handlar om direktkontakt, för även om kollegorna på ett sätt kan uppfattas som närmare än

någonsin, bara ett knapptryck bort, finns det ändock en påtaglig avsaknad av spontanitet och

närvaro.

6.3.5 Videomöten

Kategorin videomöten innefattar utsagor som kopplas till de digitala mötena respondenterna

deltar i. Uttalanden och reflektioner kring videomöten återkom i alla respondenters intervjuer

och framstod som en central aspekt av deras arbetsutföranden. Videomöten relaterar till

respondenternas mående på så vis att de antingen upplevs välfungerande och därav tillåter

respondenterna att vara produktiva, alternativt att videmötena medbringar svårigheter som leder

till frustration och/eller en mer jäktad arbetstillvaro. Kategorin videomöten delas upp i

egenskaperna praktiskt deltagande och mötesnormer.

Egenskapen praktiskt deltagande innefattar hur videomötena påverkats i praktiken och vad

denna påverkan betyder för respondenten. Något som flertalet respondenter lyfter är

upplevelsen av att deltagandet på möten har fått mer jämlika villkor till följd av övergången till

digitala möten. Här ska det noteras att våra respondenter är anställda på ett företag där möten

tidigare vanligtvis skett på plats på företagets kontor, varav det i somliga fall förekommit

deltagare från annan ort som antingen ringt in eller deltagit genom videosamtal. R1 säger:

”Det är ett mer jämställt deltagande på mötena nu. Det sker på lika villkor när alla är online istället för

att en person ska vara med digitalt medan övriga deltagare sitter runt ett bord.” (R1 I1)

I citatet framkommer det att förutsättningarna för deltagande innan distansarbetet var olika

beroende på om man kunde delta på plats eller inte. Om en deltagare inte kunde närvara på

kontoret var det svårare att delta. Denna åsikt lyfts även av R6 och R3 i relation till att det är

svårare att se, höra och delta för den som deltar på distans när övriga deltagare befinner sig i en

och samma möteslokal. I relation till jämställt deltagande på möten lyfter R3 även möjligheter

till delaktighet. Hen säger:

”Det är större deltagande på Teams. Alla som behöver vara där är där, förr kom inte alla in på möten på

kontoret men nu är alla där. […] man kan inte se allas ansikten, så var och en frågas direkt vad de har

för tankar och åsikter. Innan på kontoret kunde man se varandras ansikten och tolka deras ansiktsuttryck

och ta det som svar. Det är positivt att alla behöver delta mer konkret. […] Innan var det en person som

ledde mötet, men nu deltar alla via datorn och kan visa vad man talar om genom att dela skärm. Det är

mer involverande, men det var inte så i början utan det har utvecklats under tiden distansarbetet pågått.”

(R3 I1)

Ovan reflekterar R3 om en ökad aktiv delaktighet som framträtt till följd av distansarbetet som

respondenten uppskattar. Det digitala mötet och dess tekniska verktyg leder till ett högre krav

på den verbala kommunikationen när kroppslig kommunikation försvinner, samt att delgivandet

av information och ledandet av mötet blivit mer flexibelt och kan skickas runt mellan

mötesdeltagarna. Dock lyfts motstridande utsagor om ökad ineffektivitet av såväl R3 själv som

andra respondenter. R6 upplever att deltagandet på videomötena är mindre aktiva än möten som

skedde på kontoret, och berättar hur hen kan arbeta med annat jämsides videomöten om

innehållet inte är relevant för respondenten. R5 i sin tur lyfter en ökad ineffektivitet i att det är

lättare att bjuda in till och delta på videomöten, vilket leder till inbjudningar till möten där hen

ej är bidragande och/eller blir informerad om relevanta saker. Denna syn på ineffektivitet är

27

något som även R3 lyfter i en uppföljningsintervju. Huruvida det aktiva deltagandet utvecklats

eller försämrats verkar vara beroende av respondenten själv, respondentens arbetslag och

arbetsrutiner. Detta kan sammankopplas med att det närvarar olika normer för hur videomöten

genomförs, vilket leder oss till kategorins andra egenskap.

Egenskapen mötesnormer innefattar de upplevda normer som närvarar i möten och hur dessa

har förändrats i och med övergången till videomöten. Flertalet respondenter talar om de

förändrade normerna kring vad som anses vara sen tid att anlända till ett möte. R3 säger:

”Det förväntas att man kommer in på minuten. Det finns ingen ursäkt om att man behöver ta sig mellan

lokaler och byggnader för att komma på mötena, nu behöver man bara klicka in på ett möte. Men ett

möte kan börja när ett annat slutar och visst det går fort att klicka emellan, men jag hinner inte gå på toa

om det behövs.” (R3 I1)

Det framkommer av respondenterna att normer kring att hålla tider vid möten har förändrats,

vilket både framkommer som en ökad effektivitet när ställtider försvinner samt som ett bortfall

av det individen snabbt kunde göra under förflyttningen till nästa möte. I det digitala mötet är

det även mer synligt om en kollega är sen då småpratet som tidigare pågick i början av det

fysiska mötet på kontoret allt mer förvunnit i den digitala interaktionen. Det framträder mellan

raderna att detta bidrar till en mer jäktad upplevelse av förflyttningen mellan möten. Å andra

sidan, berättar R1 hur hen motarbetar stressandet mellan möten genom att kommunicera om

senare ankomst vid behov.

Ytterligare en norm som framträder är hur respondenterna och respondenternas kollegor

hanterar att ha kameran på eller av under videomöten. I vissa sammanhang framträder det finnas

en diskussion om oskrivna regler om huruvida kameran ska vara på eller inte. R1 säger:

”Om jag ringer upp, eller någon ringer mig och jag eller den andre har kameran på så sätter jag också på

den, är väl en oskriven regel. Gör man inte det, så säger man varför. /…/ Det är jobbigt om jag sätter på

kameran och inte den andre gör det, då känns det ojämnt, så då stänger man av den.” (R1 I2)

I ovan citat framför R1 sina tankar om kameraanvändningen under ett möte och menar att det

handlar om att anpassa sig efter varandra och om anpassning uteblir kan det leda till en känsla

av ett ojämlikt förhållande samt obehag. Bland respondenterna framkommer det också att de i

vissa fall redan vet i förväg huruvida kameran ska användas beroende på mötestyp,

mötesdeltagare eller mötesstorlek. I mindre möten finns det en större tendens för kameran på,

medan i större grupper tenderar kameran att vara av. R6 återkopplar detta till hens aktivitet

under videomöten, då R6 upplever sig själv vara mer engagerad om kameran är på. R3

reflekterar liknande och säger även:

”Jag tycker om att ha kameran på, men inte alltid. Det är trevligt att kunna se andras reaktioner, men

ibland finns det inget värde av att ha kameran på och då är det mer tröttsamt.” (R3 I1)

Det framträder i citatet både fördelar och nackdelar med att ha kameran på. Respondenterna

upplever positiva effekter på engagemang och tillfredställelse i kommunikationen med kollegor

genom att ha kameran på. Men när mötesgrupperna blir större och det är svårt att se de enskilda

kollegorna på video, eller när mötena är långa, verkar det ha en negativ effekt på

respondenternas mående under videomötena i form av frustration och tömmande av energi.

I flera av våra respondenters utsagor har det framträtt att det praktiska deltagandet påverkats

av att vissa normer förändrats i mötessituationer. Förutom att samtalsämnen och kontaktsätt

förändrats lyfter även våra respondenter hur vissa beteendeförändringar ägt rum både på ett

individuellt och mer övergripligt plan, samt hur vissa förväntningar trätt fram i takt med den

ökade digitala interaktionen sedan övergången till distansarbete. Videomöten har idag ersatt de

tidigare formella mötena som ägt rum på kontoret. Den nya mötesformen har gett nya

28

möjligheter för mötesdeltagande, samtidigt som videomöten gått miste om vissa aspekter av

den fysiska interaktionen. Kopplingen mellan kärnkategorin hemmet dissonans och videomöten

handlar således om att hemmet genererat nya förutsättningar för mötesdeltagande, samtidigt

som vissa dimensioner gått förlorade. Detta har i sin tur resulterat i både fördelar och nackdelar

kopplat till mötesdeltagandet hemifrån. Det går även att skönja en viss förbindelse mellan

kategorierna videomöten och gruppkulturer.

6.3.6 Gruppkulturer

Under våra intervjuer framträdde det flera olika indikationer på att det fanns olika

interaktionsmönster och normer som var specifika för en viss arbetsgrupp, och som ibland

särskilde sig från andra arbetsgrupper. Men det framkom även tecken på att vissa liknande

förändringar skett oavsett arbetsgrupp i och med övergången till att distansarbeta hemifrån.

Med hjälp av egenskaperna interaktionsmönster och interaktionsnormer har kategorin

gruppkulturer framträtt i vårt resultat.

Under våra intervjuer framkom det bland annat hur interaktionsmönstret kunde påverkas och te

sig väldigt olika mellan arbetsgrupper i fråga om skitsnack. Till exempel vittnade R2 om att det

innan pandemin fanns vissa på kontoret som ibland ”pratade skit” om kollegor som arbetade

hemifrån för att de tyckte att dessa kollegor inte arbetade lika hårt hemifrån eller tog för långa

pauser. R2 tror dock att skitsnacket kan ha minskat till följd av att allt fler arbetar hemifrån nu

och därmed fått större förståelse för de som tidigare arbetat hemifrån samt vikten av att ta

pauser. I kontrast mot R2:s utsaga, menar R6 att skitsnack inte är ett förekommande problem.

R6 säger i sin andra intervju ”Det är inget skitsnack på jobbet. Väldigt lite sånt, varit lite överlag

på företaget”.

Genom R2 och R6 utsagor uppmärksammas två olika sätt att se på förekomsten av skitsnack på

företaget, vilket kan tänkas bero på att alla arbetsgrupper präglas av sin egen gruppkultur.

Skitsnack framträdde dock inte som ett tillräckligt etablerat interaktionsmönster genom våra

respondenter, och kan därför inte betraktas som normerande. Vad som däremot har visat sig ha

en normerande effekt och därmed kan ses som en interaktionsnorm är kamerans betydelse under

videomöten. Under nästa egenskap interaktionsnormer behandlas de allmänt delade regler för

interaktion som våra respondenter tog upp under sina intervjuer. I vissa fall har våra

respondenter varit enade om dessa oskrivna regler, medan det i andra fall framstått som

beroende av arbetsgrupp. Flertalet av våra respondenter reflekterar över hur kameran används

under möten. R4 säger ”I möten med mitt team har vi valt att ha möten med kamera på. Det

handlar lite om gruppkultur, i vissa grupper är det mindre populärt med att ha kameran på”.

Vidare säger R6:

”Det är olika med olika grupper och typer av möten. I mindre möten brukar vi ha kamera på, för att

kunna se det man inte hör typ som ansiktsuttryck eller fokus. I större möten har vi kamera av eftersom

man oftast inte behöver höra allt /…/ I möten med chef har man kamera på, det bara är så.” (R6 I2)

R1 säger:

”Det har utvecklats så att i möten när man är typ 10 personer och man lyssnar på någon, så har man först

kamera på när man hälsar på alla för att sen stänga av den när mötet går in i presentationsläge. Det har

blivit en sorts standard.” (R1 I2)

Citaten ovan visar på att hanteringen av kamera skiljer sig mellan arbetsgrupper, mötesstorlek

och vilka som närvarar. De framgår också att kameran fyller en funktion i att kunna se varandras

ansiktsuttryck och reaktioner. Att ha kamera av/på samspelar även delvis med förmågan att

kunna skapa sig en medvetenhet om sina kollegors mående. Under egenskapen

interaktionsmönster framkommer det hur respondenternas förutsättningar för att nå en

29

medvetenhet om sina kollegors mående resulterat i vissa svårigheter. R2 uttrycker det som

följande i sin första intervju ”Det är svårare att nå den ”riktiga bilden” över teams”.

R6 menar i sin tur att man inte känner av stämningen eller hur de anställda mår på samma sätt

nu. Respondenten uttrycker det som att mötena över skärm gör att ”man saknar känslan för

folk”. Men samtidigt som det finns vissa svårigheter menar R6 att det gått bra, även om det inte

är samma sak som innan. R6 uppger också att det går bättre när kameran är på. I enlighet med

R2 och R6 utsagor framträder svårigheter i att avgöra hur deras kollegor mår utifrån de

förutsättningar som finns för digital interaktion. Det framgår också att R6 lyckats hantera

svårigheterna framgångsrikt. Då samtliga av våra respondenter mer eller mindre uttryckt en

medvetenhet om sina kollegors mående, har vi även kunnat urskilja att behovet av att veta hur

sina kollegor mår varit starkare i några av våra respondenters utsagor. Förutom att det kan ha

att göra med respondentens personlighet eller arbetsuppgifter, tror vi även det kan bero på

arbetsgruppens gruppkultur och mötesnormer. Här blir återigen egenskapen interaktionsnormer

framträdande när R4 uppger följande:

”Man ser inte hur någon mår på samma sätt som på det fysiska kontoret. Det är svårare att ta hand om

varandra nu, det händer ju automatiskt på kontoret. Det är ju inte heller något man pratar om på mötena

[hur alla mår].” (R4 I1)

Citatet ovan tyder på att konsekvenserna av att majoriteten av all interaktion mellan kollegor

nu sker digitalt har resulterat i att kollegors mående faller mellan stolarna och är svårare att

fånga upp under de förutsättningar som råder när de flesta på kontoret arbetar hemifrån. R5

lyfter även en annan aspekt av hur interaktionen mellan kollegor förändrats i takt med att

mötena nu sker i ett digitalt rum. R5 säger:

”Man har kommit ifrån hur man tidigare kontaktade varandra, t.ex. ringer mer sällan nu. Vissa gränser

har försvunnit. Kollegor kan skriva till mig i chatten trots att jag är i möte, så hade man inte gjort på

kontoret, liksom gått in och avbrutit ett möte för att ställa en fråga. Nu skriver man fast att någon är ’röd’

[upptagen].” (R5 I1)

I de två citaten ovan framgår det både hur interaktionen mellan kollegor förändrats samt hur

den påverkats av vissa oskrivna regler. I det förstnämnda citatet blir det tydligt hur den digitala

interaktionen genererat i svårigheter att utröna mående, likväl som det inte anses som ett

naturligt samtalsämne under möten. I det sista citatet uppenbarar sig våra två egenskaper

interaktionsmönster och interaktionsnormer genom att vissa kommunikationssätt ersatt

varandra, följt av att det resulterat i nya villkor för vad som anses tillåtet att göra under ett möte.

Som vi kan se finns det en tydlig växelverkan mellan våra två egenskaper i hur de påverkats av

övergången till distansarbete. Våra respondenters förutsättningar för att genomföra arbete i

hemmet har resulterat i att interaktionsmönster och normer förändrats på olika sätt. I vissa fall

har det skett på en mer övergripande nivå, medan det i andra fall har sett annorlunda ut beroende

på arbetsgrupp, mötestyp eller mötesdeltagare. Gruppkulturer kan därför ses vara en mycket

relevant och genomgående kategori som påverkat hur våra respondenter hanterat sin

arbetssituation hemifrån utifrån de förutsättningar som finns för digital interaktion. Kategorin

har även visat sig vara betydelsefull i frågan om de anställdas mående. Kopplingen mellan

kärnkategorin hemmets dissonans och kategorin gruppkulturer handlar om hur de anställda på

olika sätt försöker förstå varandra och de nya normer som vuxit fram när kontor och hem blivit

en och samma plats.

6.3.7 Flexibilitet och effektivitet

Flexibilitet och effektivitet är två återkommande element i våra respondenters utsagor och utgör

vår sjunde kategori. Många gånger har respondenterna själva uttryckt sig ordagrant rörande

flexibilitet och effektivitet, medan det andra gånger framkommit mellan raderna. Kategorin har

30

framträtt i samband med sex indikatorer. Samtliga indikatorer handlar om att flexibiliteten och

effektiviteten som uppstått till följd av att arbetet nu sker i hemmet underlättat vardagslogistiken

på olika sätt för våra respondenter. Indikatorerna fördelas mellan de två egenskaperna ställtider

och vardagslogistik.

Vår första egenskap ställtider innefattar förflyttningar i arbetsrelaterat syfte både i form av

pendlingstid och att ta sig mellan möten. Flera av våra respondenter vittnar om en ökad

effektivitet rörande att ställtider mellan möten minskat drastiskt, om inte helt försvunnit i takt

med att de fysiska mötesrummen bytts ut mot ett digitalt mötesrum. R6 berättar följande:

”Det är inte heller någon ställtid mellan mötena nu, vilket gör att man hinner med. Tidigare har jag ibland

behövt springa mellan mötena för att hinna med. Nu är det lättare att hinna.” (R6 I1)

R1 lyfter i sin tur både fördelar och nackdelar med att ställtiderna effektiviserats. R1 säger:

”I och med att hemmet blivit kontor effektiviseras ställtiderna genom att man slipper förflytta sig i

byggnaden, mötena är bara ett knapptryck bort. Men kan vara negativt att det går snabbt att förflytta sig

mellan mötena, det blir ett snabbt tempo också i byte av kontexter. Det blir viktigt att ta eget kommando

här, att ta paus mellan möten. Det effektiva kan tippa över på så vis.” (R1 I1)

Ytterligare en effekt av effektiviseringen av ställtider lyfts av R3 i relation till de ökade antal

möten över Teams. R3 berättar att det inneburit att man inte längre har någon ursäkt för att inte

vara i tid och fått svårare att hinna gå på toaletten. Tidigare behövde R3 ibland förflytta sig

mellan byggnader och passade då även på att besöka toaletten.

Flera av våra respondenter har även framhävt hur avsaknaden av pendlingstider genererat i en

ökad flexibilitet. Den tid som annars gick åt till att ta sig fram och tillbaka till kontoret uppger

respondenterna nu kunna utnyttja till annat. R6 berättar att hen använder tiden som blir över till

familjen och träning. R6 berättar bland annat att hen brukar använda tiden som annars spenderas

i bilen på morgonen till att träna. Andra utsagor som framkom i våra intervjuer till följd av att

pendlingstiden minskat var att morgonrutinen nu präglades av ett lugnare tempo, att det fanns

tid att gå ut med hunden på en morgonpromenad samt att det underlättat hämtning och lämning

av barn. Vilket leder oss in på vår andra egenskap vardagslogistik som handlar om hur våra

respondenter utnyttjat de möjligheter som följt av att nu arbeta hemifrån. R1 säger:

”Det har underlättat vardagslogistiken och familjelivet med barn [...] Smidigare och effektivare, mindre

ställtider att hämta och lämna, samt hantera privata saker som att sätta på en tvättmaskin.” (R1 I1)

Att mer flexibelt hantera sina hushållssysslor har också framkommit som en effekt av

distansarbete i hemmet, likväl som att hantera privata ärenden på raster. Några respondenter

lyfter även hur en ökad flexibilitet påverkat hur respondenterna hanterar sjukdom och vård av

sjukt barn. R6 säger:

”En annan fördel med att jobba hemifrån är om man är hängig. Det är svårt att vara på kontoret när man

är sjuk, men när man är hemma kan man passa på att vila och fördela tiden /…/ Tycker det fungerat bra

men inget jag skulle rekommendera till andra.” (R6 I1)

R1 tar även upp hur gränserna flutit ihop nu när hem och kontor är samma plats i relation till

att vabba. Hen menar att det idag blir som att ta med ett sjukt barn till kontoret, fast att kontoret

är hemma. Respondentens utsaga visar på att det är inte självklart att vara hemma och vabba nu

som innan.

Sammanfattningsvis kan man säga att effektiviseringen och flexibiliteten som följt av att arbetet

nu förflyttats till hemmet lämnat ett större utrymme för att hantera vardagslogistiken, men å

andra sidan har effektiviteten och flexibiliteten i vissa fall tagit över och snarare försvårat

arbetsdagen för våra respondenter. Att ha hemmet som arbetsplats ser väldigt olika ut från

31

person till person, och vår kärnkategori hemmets dissonans visar här tydligt på hur den ökade

effektiviteten och flexibiliteten genererat olika förutsättningar för våra respondenter att hantera

sina livspussel.

6.3.8 Anpassade utrymmen

Kategorin anpassade utrymmen centrerar kring de återkommande utsagorna om hur

respondenterna anpassat sina hem för att skapa en funktionell arbetsplats samtidigt som de

försökt upprätthålla hemmet som en fysiskt separat enhet. I våra respondenters utsagor

framträder en strävan efter att separera hem från arbete, utifrån upplevelsen av att de två smält

samman. Sammansmältningen har lett till svårigheter för respondenterna att slappna av i

hemmet. Kategorin fördelas mellan egenskaperna fysisk avgränsning och fysisk anpassning.

Egenskapen fysisk avgränsning handlar om gränsdragningen av den fysiska miljön för att

åtskilja hem och arbetsplats. R2 och R1 talar om hur hemmet inte längre är ett hem när arbetet

koloniserar utrymmet. R2 säger:

”Det känns inte som att man har fritid i hemmet, hemmet och jobbet blir samma ställe. Vilket blir

tydligare på helger då hemmet känns som en arbetsplats. Det tar några dagar att få semester-mood.” (R2

I1)

R1 säger i sin tur:

”Hemmet blir inte riktigt en fristad när jobbet finns där. I början hade jag och min partner enbart ett

kontor som vi samsades om, och vi satt vartannat i kontoret och i köket. Vi fick renovera och bygga ett

till kontor /…/ och skapa arbetsfria zoner på entréplan. Det blir tydligare avskiljning (av arbete och

fritid), och skapar rum där arbetet lättare kan kopplas bort.” (R1 I1)

Både R1 och R2 talar här om en svårighet att slappna av i sitt hem när hemmet är ett kontor.

Hemmet är inte längre enbart en fristad som är frikopplat från arbetets närvaro och krav, utan

blir en tvådelad plats där kontor och hem delar utrymme. R5 talar om hur hen saknar

miljöombytet som respondenten fick av att gå till kontoret, vilket framträder handla om ett

behov av åtskillnad av utrymme och variation som stimulerar vardagen. Att ha tydliga gränser

mellan arbetsplatsen och hemmet framträder således som en bidragande faktor i att kunna finna

ro i hemmet efter arbetet. För att hantera dessa upplevelser som följer när hemmet och kontoret

blivit ett har flera av respondenterna anpassat hemmet genom att fysiskt avgränsa en del av

hemmet som arbetsplats. R1 har renoverat ett nytt kontor för att avskärma arbetsplatsen från

resterande delar av hemmet. Både R4 och R6 sitter i avskilda rum som de annars inte rör sig

mycket i (R4 arbetar i gästrummet medan R6 arbetar i dotterns rum). Båda respondenterna

säger att ”det är skönt att kunna stänga dörren”.

Ett annat sätt att hantera hemmets utrymmen som uppkommit i intervjuerna var anpassning av

de möjligheter som medföljer det fysiska utrymmet, vilket är den andra egenskapen fysisk

anpassning. På ett kontor finns det möjligheter att effektivt genomföra sitt arbete. Flera av

respondenterna talar om betydelsen av anpassning av teknik och möblemang för att kunna

arbeta effektivt hemifrån. R1 talar i sin första intervju om fördelarna med en plats där arbetets

verktyg i form av dator och andra tekniska hjälpmedel är samlat ”Det är lättare när allt finns på

en plats, man behöver inte leta efter saker, det blir en effektivare resursanvändning”.

Här framträder det att arbetet är lättare att genomföra när utrymmet man arbetar i är anpassat

efter de verktyg som man behöver. Denna utsaga återkommer även hos R3, R5 och R6 som

talar om hur tekniska (datortillbehör) såväl som fysiska anpassningar i hemmet förbättrar

arbetstillvaron. Bland annat uppger R5 att hen har hämtat hem en extra skärm för att kunna

arbeta bättre, medan R6 berättar att hen köpt ett ordentligt skrivbord. R3 talar i sin tur om hur

ergonomin försämrats i sin nuvarande arbetssituation. Hen uppger sig ha mer ont i ryggen och

32

vara mer trött i ögonen än tidigare. Det tror hon har att göra med att ljuset och stol/bord inte

håller samma kvalitet som på kontoret. R3 lyfter även att skrivbordets storlek i samband med

lägenhetens begränsade yta, gör att hen ibland tvingas anteckna i knäet. Följande indikatorer

som respondenterna talat om kretsar kring ett behov av att den fysiska arbetsplatsen anpassas

efter kroppens fysik och arbetets teknik i avseende av att göra arbetet mer funktionellt och

behagligt. Vad som däremot framkommit kopplat till kärnkategorin hemmets dissonans är att

förutsättningarna för att fysiskt realisera ett kontor i hemmet påverkat våra respondenters

upplevelse av att ha ett hem avskilt från arbete. Vid svårigheter att anpassa och avgränsa suddas

gränserna ut, vilket lett till en dissonans i hur våra respondenter upplever sina hem.

6.3.9 Raster och pauser

Kategorin raster och pauser handlar om respondenternas hantering av raster och pauser under

sin arbetsdag, hur dessa har förändrats i och med övergången till distansarbete, och hur

hanteringen av raster och pauser påverkar respondenternas mående. Genomgående i

intervjuerna framkom ett förändrat förhållningssätt till raster och pauser i form av hur och när

dessa tas, samt vad respondenterna gör utav sina raster. Raster och pauser består av de tre

egenskaperna fikapaus, pauser med motion och disciplinerade tider och raster.

Egenskapen fikapaus handlar om hur majoriteten av pauserna på kontoret bestod av att kollegor

träffades i fikarummet, men sedan övergången till distansarbete har dessa pauser helt försvunnit

eller antagit en ny form. R2 säger:

”Jag tog mer kaffepauser på kontoret. En kollega kunde komma och fråga om man kände för en kaffe

och så blev det en kort paus. Hemma är det konstigt att ta fikapauser, jag ringer inte direkt upp en kollega

över teams och frågar om de vill ta en kaffe.” (R2 I1)

Ovan citat visar på att fika- och kaffepauser tillhörde kontorets kultur och var ett utrymme för

pauser i arbetet, men som idag inte finns i hemmet. Det har även framträtt i respondenters

utsagor att det nu är partner eller familjemedlemmar som övertagit den tidigare kollegans roll

att motivera till fikapaus. R6 berättade bland annat att hen passade på att ta en kaffepaus i

samband med att barnen åt frukost, men i övrigt uppgav respondenten att hen inte tog fikapauser

under arbetsdagen. Däremot vittnar respondenter om att fikapauser antagit en ny digital form.

R4 säger ”I arbetslaget har vi digitala fikapauser en gång i veckan där vi talar med varandra om

annat än jobb, vilket jag uppskattar”.

Fikapausen i sin tidigare funktion av att både vara ett informellt möte och avbrott från arbetet

framträder ha försvunnit i och med att arbetet förflyttats till hemmet. De fikapauser som nu sker

har istället fått en semiformell struktur där fikapausen är formellt planerad. Vidare framkom

det av R3 att fikapauser nu sker via Teams, vilket leder till att notifikationer från arbetet

kommer upp i de arbetsfria stunderna och gör att respondenten inte kan koppla av från arbetet.

Den andra egenskapen pauser med motion handlar om hur respondenterna utnyttjar sina raster

och luncher till såväl promenader som träning. Flertalet respondenter lyfter att de i och med

distansarbete har lättare att ta sig ut på en löprunda under lunchen eller promenad under dagen.

R6 säger i sin första intervju ”En jättebra grej med att arbeta hemifrån är att jag får mer motion.

Innan pendlade jag till jobbet men nu har jag tid att träna på morgonen. Jag kan ta promenader

på lunchen om det är fint väder”. I citatet framkommer det hur arbetet i hemmet ger mer tid till

motion genom minskade pendlingstider samt genom att lättare att ta sig ut hemifrån eller träna

direkt i hemmet än att ta ett avbrott för träning på kontoret. R3 använder även pauser för att

rasta sin hund eller för att sträcka på sig. I helhet lyfter flera av respondenterna möjligheter till

att lättare utnyttja raster och pauser för motion i hemmet, vilket upplevs positivt av

respondenterna.

33

Den tredje egenskapen som kallas disciplinerade tider och raster handlar om hur

respondenterna gör avbrott från arbetet genom raster och hur avslut på arbetsdagen sker. Det

framkom bland våra respondenter en svårighet att ta raster och avsluta arbetsdagen vid vanliga

tider när dem arbetar i hemmet. Dock bör här förtydligas att vissa respondenter har genom

hemmets flexibilitet anpassat sina arbetstider efter vad dem själva känner passar. Som tidigare

framkommit i egenskapen fikapauser tar vissa respondenter mindre raster när de arbetar

hemifrån. R1 reflekterade över tid och arbete i hemmet:

”Det finns tidsskillnader mellan kontors- och distansarbete. Det är lättare att jobba övertid i hemmet.

Små saker som man kan komma på behöver fixas är snabbt gjort genom att bara öppna datorn. /…/ Det

är effektivare men det kräver mer disciplin och individuellt ansvar för att särskilja arbete och resterande

tid.” (R1 I1)

Här framkommer det att R1 har lättare att anpassa sina raster och pauser efter behov, samt en

ökad flexibilitet att fördela arbetstiden och arbetsbelastningen under dagen. Det framkommer

också i reflektionen av R1 att den nya arbetssituationen kräver disciplin. Bland övriga

respondenter lyfts också en ökad flexibilitet i att fördela raster i hemmet, samtidigt som det

framträder svårigheter att ta paus vid behov och avsluta dagen. En liten mängd övertid

framträdde dock inte som negativt, men större mängder övertid och återkommande svårigheter

att ta raster vid behov har bland respondenterna en negativ effekt på mående i form av trötthet.

Arbete utanför arbetstid framkommer även vara sammankopplat med osäkerhet i den anställdes

yrkesroll enligt R6. Respondenten menar att när man är ny i sin tjänst ofta saknar rutiner och

etablerade arbetssätt, vilket R6 påstår kan leda till en osäkerhet som gör att man vill kontrollera

tidigare utfört arbete och därmed förlänger arbetsprocessen. Detta menar R6 även kan utmynna

i svårigheter att avgränsa och avsluta arbetet för dagen.

Hemmets förutsättningar bidrar till att raster och pauser får en annan form än vad de tidigare

haft på kontoret i och med att hemmet inte ger samma förutsättningar till paus. Detta leder i sin

tur till en dissonans mellan vilka förutsättningar som finns tillgängliga i hemmet och

respondentens behov av återhämtning, vilket i sin tur belyser kategorins koppling till

kärnkategorin hemmet dissonans.

6.3.10 Hälsa

Under våra intervjuer har våra respondenter berättat hur vissa hälsofaktorer haft betydelse för

deras mående. I vissa fall har det framgått i respondentens egen reflektion, medan andra gånger

har det kunnat skönjas mellan raderna. Det har även framkommit att förutsättningarna för hälsa

har förändrats sedan våra respondenter började arbeta hemifrån. De hälsofaktorer som

uppkommit och som sedermera lagt grunden för kategorin beskrivs med hjälp av följande

egenskaper: matvanor, träning och rörelse, psykiskt mående och sjukdom. Flera av våra

egenskaper har även visat sig samspela med varandra, vi har därför valt att i vissa fall presentera

vissa egenskaper tillsammans.

Den första egenskapen matvanor handlar om hur våra respondenters rutiner gällande vad och

hur de äter förändrats. R3 berättar att hen både äter och dricker mer nu, samt att det

respondenten äter är mer hälsosamt eftersom det finns möjlighet till att laga maten i hemmet.

R5 framhäver i sin tur hur vardagen förenklats i och med att man inte behöver planera vad man

ska äta, ”för det är bara att öppna kylskåpet” som hen uttrycker det. Det framgår också i några

av våra respondenters utsagor att de småäter mer nu än innan, varav R6 beskriver det som följd

av att både ”ha nära till kylskåpet och att det inte är någon som ser om man tuggar på något”.

Å andra sidan, framkommer det av R1 att det även kan krävas lite mer framförhållning att äta

mat nu än vad det gjorde på kontoret. Respondenten beskriver det som att man på kontoret

kunde få en varm tallrik i handen på lunchrestaurangen, medan man nu kan behöva tina och

tillaga maten. En annan faktor som påverkat våra respondenters matvanor är att ha en partner i

34

hemmet. Samtliga av våra respondenter uppger att deras partner också arbetar hemifrån. R3

berättar exempelvis om hur partnern brukar komma förbi med mat och vatten om hen har svårt

att gå ifrån arbetet, medan två andra respondenter lyfter att de brukar passa på att äta lunch ihop

med sin partner.

Det framkommer också i våra respondenters utsagor att lunchrasterna många gånger

kombinerats med egenskapen träning och rörelse. Egenskapen bygger på respondenternas

utsagor om ändrade rutiner för träning, vardagsmotion och fysisk hälsa. R6 berättar till exempel

att hen tidigare (innan övergången till distansarbete) ibland struntat i att gå en lunchpromenad

om det varit dåligt väder, men att hen nu kan utnyttja det till att träna i hemmet. Lunchpromenad

är något som framkommit i flera av våra respondenters utsagor, varav R1 och R3 uppger att de

brukar ha sällskap av familjemedlemmar så som partner respektive hund. I utsagor av R3

framgår det också hur träningsrutinen förändrats under övergången till distansarbete. R3 gör

följande reflektion:

”I början var det mindre träning istället för mer. Gick till gymmet efter jobbet då och hade en annan

rutin, men den passade inte pandemiläget. Men sen på sommaren blev det lugnare på jobbet och bättre

att jobba hemifrån, så kunde träna på lunchen för det var inte så mycket att göra. Använder lunchen till

träning ibland, eller så tränar jag efter jobbet. Blivit mer nu, i början ville jag inte gå till gymmet. Men

nu springer jag istället 1-2 ggr i veckan eller tränar med hjälp av en dataskärm t.ex. yoga.” (R3 I2)

I citatet ovan beskriver R3 hur hen ändrat om sin träningsrutin så att den ska passa både det

rådande pandemiläget och arbetsbördan. Även om flera av våra respondenter uppger sig utnyttja

lunchrasten till promenad och träning, framkommer det även att vardagsmotionen minskat

drastiskt. R1 menar att man får mindre steg om dagen när man arbetar hemifrån, medan R6

säger att ”det blivit mindre rörelse men intensivare rörelse”, och syftar därmed på att de

vardagliga förflyttningarna på kontoret minskat men att det nu finns möjlighet till att träna

hemma. Träning och rörelse är även nära sammanbundet med ergonomi. Det framkommer

nämligen i flera av våra respondenters utsagor att några fått mer ont i kroppen än tidigare till

följd av mindre rörelse, sämre förutsättningar för att stå och jobba samt att arbetsredskap är av

sämre kvalitet i hemmet. Platsbrist har framträtt som en orsak till varför flera av våra

respondenter inte har samma ergonomiska förutsättningar i hemmet, exempelvis så uppger både

R3 och R6 att de inte har plats för ett höj och sänkbart skrivbord i hemmet. Att ha ett begränsat

utrymme i hemmet har även resulterat i vissa obekväma arbetsställningar då R3 berättar att hen

ibland måste ta mötesanteckningar i knäet p.g.a. för litet skrivbord. Utöver de ergonomiska

förutsättningarna som presenterats ovan verkar även ljusförhållanden ha en viss påverkan på

respondentens fysiska hälsa. Både R3 och R5 lyfter att ljuset haft påverkan på deras förmåga

att se skärmen, vilket ibland lett till att R3 känt sig mer trött i ögonen än tidigare. Och även om

R3 försökt hantera solljuset med att t.ex. dra ner persiennerna, har det istället lett till att hen

upplevt det som deprimerande att sitta i ett mörkt rum. Även kameran har visat sig kräva en

viss typ av ljus, vilket gjort att våra respondenter ibland tvingats inta obekväma

arbetsställningar för att optimera ljusförhållandena för kameran.

I ovan stycke framkommer det att respondenterna har mer tid för motion och träning, även om

vardagsmotionen blivit mindre. De ergonomiska förutsättningarna för kroppshållning och ljus

framträder dock ha utmynnat i negativa effekter för respondenterna i form av fysisk smärta och

ökad trötthet. R5 säger exempelvis ”man tappar energin snabbare av att sitta framför datorn

bara”. Energiförlust uppstår även till följd av minskad interaktion med kollegor, både R3 och

R5 uppger att de får energi av att interagera med kollegor vilket ibland resulterat i en upplevelse

av ensamhet vissa dagar när interaktionen uteblivit eller varit sparsam.

Känslan av ensamhet kan relateras till våra respondenters mentala tillstånd, vilket leder oss

vidare till vår nästa egenskap psykiskt mående. Egenskapen bygger på respondenters utsagor

35

om det egna psykiska måendet såväl som kollegors. En av våra respondenter tar upp att hens

mående försämrats till följd av svårigheter att avgränsa arbetsdagen, vilket lett till att

respondenten sökt stöd från både chef och arbetsterapeut. R2 säger:

”Jag tog kontakt med min chef och berättade att det inte fungerade för mig att arbeta hemifrån och fick

då träffa en arbetspsykolog. Jag tycker det är lättare att skapa rutiner på jobbet och lämna datorn där.

Arbetspsykologen gav mig övningar att arbeta med till vårt nästa möte. Ibland krävs det att någon annan

säger det till dig.” (R2 I1)

Ovan framkommer ett försämrat psykiskt mående till följd av svårigheter att avgränsa arbetet i

hemmet. Flertalet respondenter talar även om hur det finns sämre förutsättningar idag för att

skapa sig och förmedla en medvetenhet om mående. R3 säger:

”När man inte mår bra fysiskt är det tydligt på kontoret, och då kan en kollega se det och erbjuda sig ta

över ett möte om man t.ex. har huvudvärk. Men nu är inte det möjligt, för det syns inte [via skärm] och

folk vill inte prata om det eller nämna det. Det psykiska måendet kan också vara mer synligt på kontoret,

och kollegor kan fråga på fikat ’hur mår du?’, men det händer inte nu. Jag saknar det inte specifikt, men

i vissa situationer, att få stöd även om det inte syns. Men det ligger ju delvis på mig att uttrycka det

också.” (R2 I2)

Som citatet ovan illustrerar är det inte bara svårt att utröna hur kollegorna mår, utan även att

visa sitt eget mående och behov av stöd i vissa situationer när interaktionen övergått till en

digital variant. Slutligen lyfter även våra respondenter hur de hanterar sjukdom nu när de arbetar

hemifrån. Sjukdom är den sista egenskapen under kategorin hälsa, och här framträder det ur

våra respondenters utsagor att det kan ses som mer fördelaktigt att arbeta hemifrån vid sjukdom

eftersom det finns större utrymme för flexibilitet, vila och återhämtning. R6 säger i sin första

intervju ”En annan fördel med att jobba hemifrån är om man är hängig. Det är svårt att vara på

kontoret när man är sjuk men när man är hemma kan man passa på att vila och fördela tiden

t.ex. jobba på kvällen”. R3 och R1 uppger i sin tur att det underlättar att arbeta hemifrån vid

lindrigt symptom i och med att det finns bättre möjligheter att justera sina arbetstider efter vila

och återhämtning än vad det gjorde på kontoret. Väl värt att notera är dock att det fanns en

återkommande tendens bland flera av våra respondenter att vid lindrigt symptom arbeta istället

för att sjukanmäla sig.

Våra respondenters utsagor ovan har visat på att förutsättningarna i hemmet både genererat i

möjligheter och svårigheter för respondenterna att hantera sin arbetssituation i hemmet.

Egenskaperna som presenterats har i sin tur utgjort en form av hälsofaktorer som varit med och

påverkat våra respondenters hälsa på ett eller annat sätt. Kategorin hälsa och dess koppling till

vår kärnkategori hemmets dissonans visar sig därmed i att hemmet som arbetsplats skapar olika

förutsättningar för våra respondenters hälsa på både gott och ont.

6.4 Sammanfattning

Studiens huvudangelägenhet och våra respondenters mest centrala problem har visat sig omfatta

förutsättningar för att genomföra arbete i hemmet. Förutsättningarna för att utföra distansarbete

i hemmet har framträtt präglats av en dissonans som belyser problematiken med att hem och

kontor blivit en och samma plats. Kärnkategorin hemmet dissonans har således framträtt i hur

våra respondenter försökt anpassa sina förutsättningar för att genomföra arbete i hemmet genom

att särskilja arbetet från hemmet som fristad. Detta synliggörs med hjälp av kärnkategorins två

egenskaper som handlar om att arbeta på distans och förmågan att balansera hemmets

förutsättningar med kravet på att genomföra arbetet.

I vår studie har det i våra respondenters utsagor framkommit olika typer av sociala,

organisatoriska och fysiska faktorer som påverkat deras arbetssituation och mående. De övriga

tio kategorierna som identifierats stå i relation till kärnkategorin har därför fördelats utifrån om

36

kategorin betraktats som en social, organisatorisk eller fysisk faktor. I relation till figuren som

presenterades inledningsvis i resultatavsnittet kan det urskiljas att kategorierna till vänster:

familjesituation, socialt behov på jobbet, informell kommunikation och videomöten utgör olika

sociala faktorer. Varav kategorierna till höger: anpassade utrymmen, hälsa och raster och

pauser omfattar fysiska faktorer. De tre kvarvarande kategorierna: gruppkulturer, flexibilitet

och effektivitet samt inställning i sin tur kan betraktas som mer organisatoriska i sin natur. Men

som vår redogörelse även påvisar kan vissa kategorier innehålla ett visst inslag av de andra

faktorerna, t.ex. så tar kategorin gruppkulturer även upp en viss socialdimension likväl som

kategorin flexibilitet och effektivitet omfattar en del fysiska element. Vi vill även tillägga att

anledningen till varför kategorin hälsa placerats som en fysisk faktor när den egentligen mer

eller mindre är genomgående i alla dimensioner har att göra med att kategorin till störst del rör

fysiska faktorer.

Kategoriernas koppling till kärnkategorin består av att de i form av att vara en social,

organisatorisk och/eller fysisk faktor påverkat våra respondenters förutsättningar för att skapa

sig en tillfredsställande arbetsmiljö i hemmet. Resultatet av hur våra respondenter hanterat

dessa förutsättningar har sedermera haft både negativa och positiva effekter på deras mående.

Trots att kategorierna varit delade mellan respondenterna har det varit upp till var och en av

dem att hantera sin situation och sina förutsättningar, och på vilket sätt detta gjorts har påverkat

graden av dissonans. Dissonansen som upplevs i hemmet befinner sig således på en skala där

hög dissonans skapas genom stort antal negativa aspekter inom kategorierna, medan motstånd

mot dissonans skapas genom ett högre antal positiva aspekter inom kategorierna. Kategorin

familjesituation handlar om hur familjens närvaro i hemmet påverkat respondenten, medan

kategorin socialt behov på jobbet lyfter hur respondentens erfarenhet i sin yrkesroll visat sig ha

en viss påverkan på upplevelsen av att arbeta hemifrån. Kategorierna informell kommunikation

och videomöten har i sin tur gestaltat hur en ny typ av social interaktion växt fram i och med

den digitala övergången, vilket genererat i nya förutsättningar för våra respondenter. Fysiska

faktorer som framträtt vara betydelsefulla för våra respondenter gällande att arbeta hemifrån

rör istället en anpassning av utrymme i form av att separera hem från arbete genom att antingen

fysiskt eller tekniskt avgränsa sig genom att t.ex. stänga dörren, eller stänga av datorn i slutet

av arbetsdagen. Andra fysiska faktorer framträder i kategorierna hälsa och raster och pauser

som tar upp hur förutsättningar för rörelse, återhämtning och arbetsposition påverkats av

övergången till distansarbete och fått konsekvenser på våra respondenters mående. Slutligen

kan man säga kategorierna gruppkulturer, flexibilitet och effektivitet samt inställning lyfter hur

våra respondenters organisatoriska förutsättningar påverkats och ibland förändrats på både gott

och ont. Av de kategorier som vi ovan redogjort för har kategoriernas påverkan på

kärnkategorin ibland varit mer direkt än indirekt, medan i andra fall tvärt om. Oavsett vad, så

har samtliga kategorier kunnat relateras till vår kärnkategori i relation till hur förutsättningarna

för distansarbete i hemmet påverkat våra respondenters mående.

7 DISKUSSION

I följande diskussionsavsnitt kommer studieresultatet att diskuteras i förhållande till studiens

syfte och frågeställning, tidigare forskning samt teoretiskt och begreppsligt ramverk. Avsnittet

avslutas med en självkritisk diskussion.

7.1 Syfte

Studiens syfte var att undersöka arbetstagarens mående i relation till distansarbete i hemmiljö.

I vår studie framstod våra respondenters mest centrala problem att handla om deras

förutsättningar för att genomföra distansarbete i hemmet vilket även kom att utgöra studiens

huvudangelägenhet. Till följd av studiens huvudangelägenhet uppstod även vår

forskningsfråga: Hur hanterar den anställde sin arbetssituation och vilka konsekvenser får det

37

för individens mående? Vi anser att vi har besvarat forskningsfrågan genom kärnkategorin

hemmets dissonans eftersom den informerar om hur våra respondenter försökt hantera sin

arbetssituation genom att förverkliga hemmet som både fristad och arbetsplats. Våra

respondenter försökte återskapa en arbetsplats i hemmet där de fysiskt, psykiskt och socialt

kunde återuppleva kontorets möjligheter. Dock, visade det sig att hemmet inte kunde uppfylla

detta i alla avseenden då hemmet till största del värderades vara en plats för vila och fritid.

Dissonansen uppstod till följd av att två skilda sfärer blandades samman vilket ledde till att

gränserna mellan arbete och övrigt liv suddades ut. Att arbeta hemifrån visade sig även vara

beroende av ett antal förutsättningar som avhandlades i våra övriga kategorier, vilka i sin tur

relaterade till olika aspekter av kärnkategorin samt påverkar den grad av dissonans som den

enskilde respondenten upplevde. Förutsättningarna i våra respondenters arbetssituation visade

sig vara både främjande som hämmande för deras mående. De övriga kategorierna grupperades

efter om kategorin omfattade förutsättningar av social, fysisk eller organisatorisk prägel. De

sociala kategorierna utgjordes av familjesituation, sociala behov på jobbet, informell

kommunikation och videomöten, medan kategorierna gruppkulturer, flexibilitet och effektivitet

samt inställning omfattade organisatoriska förutsättningar, varav de fysiska kategorierna

slutligen bestod av anpassade utrymmen, hälsa samt raster och pauser. Vår forskningsfråga

har med andra ord besvarats genom att alla kategorier på ett eller annat sätt förklarade

kärnkategorin hemmets dissonans, medan kärnkategorin i sin tur förklarade hur respondenterna

hanterat huvudangelägenheten.

En förväntning vi inledningsvis bar med oss i studien var att det skulle framkomma skillnader

i mående mellan kvinnor och män. Detta till följd av att vi förväntade oss att deltagarnas

könsroller skulle leda till olika förutsättningar och krav i hemmet som i sin tur skulle generera

konflikter med arbetet. Skillnader i mående mellan könen framträder dock inte i våra intervjuer

med respondenterna, utan deltagarna påvisar lika förutsättningar oberoende av kön. Utöver

detta hade vi inga förväntningar på resultatet, men huvudangelägenheten förutsättningar för att

genomföra distansarbete i hemmet var inte förvånande. I och med att vårt intresseområde

handlar om mående i relation till distansarbete i hemmiljö, så utgör arbetssituationen en viktig

komponent i undersökningen. När vi informerade respondenterna om studiens intresseområde

och ställde vår inledande fråga om vad som fick dem att må bra respektive dåligt i sin nuvarande

arbetssituation, blev det naturligt för deltagarna att fokusera på sina arbetsförhållanden. Utifrån

respondenternas svar och vår analys av resultatet kan det sägas att en funktionell arbetssituation

framstår som central för välmående. Samtidigt framträder det att genomförandet av arbetet inte

enbart består av mekaniskt utförande, utan även är beroende av interagerande faktorer mellan

respondenten, kollegorna, den fysiska platsen och organisationen. Att förutsättningarna för att

genomföra arbetet påverkar mående har inte sagts rakt ut, men det framkommer ett kontinuerligt

samband samtidigt som respondenterna aktivt försökt skapa den bästa arbetssituationen de kan

utifrån sina förutsättningar. Detta har lett till en naturlig framväxt av kärnkategorins hemmets

dissonans som avhandlar hur respondenterna hanterar sina förutsättningar.

Hur hanteras då den sociala arbetssituation och vilka konsekvenser får det för den enskildes

mående? Utöver att förklara kärnkategorin, förklarar de sociala kategorierna även hur olika

sociala relationer och interaktioner ser ut i distansarbetet, samt hur dessa hanteras och vilken

effekt de har på mående. Sociala behov på jobbet, informell kommunikation och videomöten

handlar om kollegiala relationer och det framträder ett behov av att få skapa, upprätthålla och

interagera med kollegor under såväl formella som informella former för ett funktionellt och

välmående arbete. Till följd av den fysiska separationen från kollegor försöker respondenterna

i samröre med organisationen motarbeta social isolering genom att utnyttja tillgänglig teknik

för att upprätthålla kommunikation. Dock återskapar detta inte kontorets sociala möjligheter,

och respondenterna lyfte olika grader av oro för varandras mående, känslor av isolering samt

38

upplevelsen av att sakna sammanhang. Å andra sidan kan familjesituationen ses motverka

känslan av isolering då våra respondenter uppgav sig ha sällskap under dagen, samtidigt som

det också kan utgöra en risk för konflikt när arbete och familjeförpliktelser blandas. Våra

respondenter uppgav att det kunde leda till känslor av skam och frustration då den otydliga

gränsdragningen kunde leda till svårigheter att uppfylla sina rollförpliktelser.

De organisatoriska förutsättningarna som präglar våra respondenters arbetssituation består i sin

tur av de sociala mönster som finns etablerade i organisationen samt hur ledningen bistått med

diverse hjälpmedel för att underlätta arbetssituationen. Dessa förutsättningar har huvudsakligen

hanterats enskilt av våra respondenter, vilket kan framstå som en aning motsägelsefullt då dessa

förutsättningar står i relation till organisationen. Men utifrån hur vi ser det har våra respondenter

”erbjudits” förutsättningar som de utan större samröre med sina kollegor hanterat på olika sätt

genom att relatera till sin unika arbetssituation i hemmet. I kategorierna inställning,

gruppkulturer samt flexibilitet och effektivitet framträder det hur de organisatoriska

förutsättningarna påverkat våra respondenters arbetsmiljö på flera olika sätt. I våra

respondenters utsagor framkommer det bland annat att övergången till distansarbete inneburit

att organisationen blivit mer öppen för flexibla arbetstider, vilket visat sig genom att flera av

våra respondenter kunnat kombinera arbete med det övriga livet på ett smidigare sätt än innan.

Men även om vardagslogistiken må ha förbättrats till följd av minskade ställtider, vittnar andra

respondenter om den ökade flexibiliteten och effektivitetens baksida genom att det blivit

svårare att avsluta arbetsdagen när arbetet alltid finns tillgängligt i hemmet, samt att det nu finns

en större förväntan på att vara i tid till de digitala mötena. Majoriteten av våra respondenter har

hittat egna lösningar på problemen, samtidigt som det framkommer att organisationen kan bistå

med hjälp vid behov genom att exempelvis kalla in arbetsterapeut. Vidare har även våra

respondenter uppgett att den omfattande digitaliseringen i kombination med att arbeta hemifrån

genererat ett större behov av att visa sig tillgänglig för sina kollegor genom att exempelvis

uppdatera sin statusmarkering eller svara på chattmeddelanden, för att bevisa att man faktiskt

arbetar hemifrån. Det kan tolkas som att respondenterna känt sig en aning övervakad av sina

kollegor, vilket kan tänkas vara en konsekvens av den tidigare negativa inställningen som

präglat distansarbete innan Covid-19 pandemin. Även om förekomsten av skitsnack framträtt

vara tudelad bland våra respondenter, går det inte att bortse att känslan av övervakning kan

relateras till att våra respondenter kan tänkas känna en oro över att andra ska tro att de inte

arbetar tillräckligt hårt hemifrån. Även här framkommer det att några av våra respondenter

hanterat situationen på egen hand genom att logiskt resonera att deras kollegor förmodligen inte

konstant fokuserar på vad respondenten i fråga gör under sin arbetstid. Att organisationen ska

ha gått in med stödinsatser i relation till detta har inte framgått, vilket kan tänkas vara för att

det inte framstått som ett större problem bland våra respondenter, eller verkat ha haft en

avgörande inverkan på deras mående.

Den sista grupperingen som består av fysiska aspekter handlar om såväl den fysiska miljön som

respondentens egen fysik och hur dessa hanteras. Kategorierna som räknas till de fysiska är

anpassade utrymmen, raster och pauser samt hälsa. I vår studie har vi funnit att våra

respondenter har ett behov av att skapa fysiska skiljelinjer mellan hem och arbete för att

motverka upplevelsen av att dessa flyter samman. När gränserna mellan hem och arbete blir

otydliga kan mående påverkas negativt i form av svårigheter att slappna av i hemmet efter

avslutad arbetstid. Svårigheter att tydligt skapa separata enheter av hem och arbete är även

orsaken till dissonans. För att hantera detta behov och därmed förtydliga dessa skiljelinjer

framkommer det att stöd från organisationen i form av att låna fysisk utrustning mottas om

möjligt. Att ha korrekt teknik och möblemang har en inverkan på såväl den mentala upplevelsen

av hem och kontor samt respondentens ergonomi. Vidare visar det sig i vår studie att hemmet

underlättar för träning och bättre matvanor enligt några av respondenterna, vilket tyder på att

39

arbete i hemmet möjliggör för distansarbetare att engagera sig i mer hälsosamma aktiviteter.

Men det framkommer även att distansarbete underlättar för arbete vid sjukdom. Att arbeta vid

sjukdom minskar effektiviteten, men om det minskar välmående framkommer inte. Vad som

kan utrönas av detta är att respondenterna befinner sig i en prestationskultur där de upplever

och själva sätter höga förväntningar på sina arbeten, och därav arbetar när de kanske inte borde.

Detta skulle även kunna ses i hur respondenterna tar sina pauser, då det framkommer blandade

svårigheter att ta pauser vid behov då dagarna fylls på med möten och uppgifter utan planerad

tid för vila. Ett annat sätt att tolka detta är att respondenterna är högst engagerade i sina arbeten

även på distans. På kontoret närvarar det kollegor som kan hjälpa avgränsa arbetstid och

arbetsmängd, medan arbete på distans kräver av våra respondenter att de skapar sig nya

strategier för att hantera arbetsdagens insats.

Majoriteten av våra kategorier är inte enbart unika för arbete i hemmet. Kategorierna innefattar

aspekter som också fanns på kontoret, men som där hade annorlunda förutsättningar för

förverkligande. Vad som framkom i vår studie var att hemmet som alternativ arbetsplats

påverkat arbetet och därav skapat andra förutsättningar för distansarbetaren. Det finns dock en

kategori som framträdde som unik för arbete i hemmet, vilken är familjesituation. Kategorin

familjesituation anser vi vara beroende av hemmet då privata rollförpliktelser vanligtvis inte

sker på kontor.

7.2 Tidigare forskning

I detta avsnitt kommer vi att diskutera studiens resultat i relation till den tidigare forskningen,

med fokus på att utröna skillnader och likheter. Avsnittet är uppbyggt utifrån den tidigare

forskningens teman som vi identifierat som arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av

tid, distansarbete möjliggör tid till annat, relationers inverkan vid arbete i hemmet samt

organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete. Varje underavsnitt inleds med en kort

sammanfattning över temat för att sedan gå vidare med att diskutera forskningen i relation till

kärnkategorin och övriga kategorier.

7.2.1 Arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid

Den första tematiseringen arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid handlar om hur

distansarbetare behöver tidsmässiga och fysiska gränser i sin arbetsplats för att må bra. Temat

innefattar även huruvida hemmet används som arbetsplats frivilligt eller ofrivilligt och hur det

i sin tur påverkar mående.

En tydlig koppling mellan den tidigare forskningen och vår kärnkategori hemmets dissonans

avser distansarbetarens behov av att balansera hemmet och arbetet för att skapa en funktionell

arbetsplats, samtidigt som hemmet fortsätter vara en fristad. Den tidigare forskningen skriver

inte om dissonans rakt ut, utan talar om behovet av tydliga gränser i tid och rum för att särhålla

arbetet från resterande tid och hem för välmående. Mellan raderna kan det därav ses som att

forskningen indikerar på att arbete utanför det arbetstagaren upplever som rätt tid och plats har

en negativ inverkan på mående. Detta till följd av att arbetet kommer i konflikt med övriga

livet. Utifrån detta förklarar temat kärnkategorin hemmets dissonans.

Temat arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid liknar vår studie på flera sätt.

Tidigare forskning påvisar att svårigheter att skapa ett tydligt fysiskt utrymme för arbete kan

leda till sämre mående i och med att det är svårt att mentalt koppla bort arbetet på fritiden, vilket

vi återfinner i vår kategori anpassade utrymmen. Det framkommer även i temat att teknik kan

användas för att definiera arbetsutrymmet. Våra respondenter lyfte också anpassning av

utrymmet genom teknik och möblemang, men gjorde det i relation till att underlätta arbetet

istället för att tydliggöra en arbetsplats. Vidare återfinns behovet av avgränsande tider i

40

kategorin raster och pauser där vi lyfter hur våra respondenter påvisat ett behov och strävan

efter att disciplinera sina arbetstider för att skapa tydliga gränser mellan arbete och fritid.

Den tidigare forskningen påvisar även att de som spenderar sin arbetstid i hemmet frivilligt har

ett bättre välmående, medan tvång att arbeta hemifrån har negativ effekt på mående. Detta

skiljer sig från vårt resultat i och med att ingen av våra respondenter talar om huruvida de var

villiga att övergå till distansarbete. Detta skulle kunna ha att göra med den rådande Covid-19

pandemin och att samtliga av våra respondenter vill uppfylla sitt ansvar som

samhällsmedlemmar och minska potentiell smittspridning. Men denna aspekt av temat skulle

kunna sägas återfinnas mellan raderna i kategorin inställning, i och med hur att den personliga

inställningen antingen främjar eller hämmar det subjektiva välmåendet i hemmet. Vårt resultat

skulle även kunna indikera på att de respondenter som tidigare haft en drift och vilja att arbeta

hemifrån har haft det lättare att ställa om till distansarbete på heltid, medan dem som egentligen

inte vill arbeta hemifrån upplever mer negativa effekter till följd av övergången.

7.2.2 Distansarbete möjliggör tid till annat

I temat distansarbete möjliggör tid till annat visar den tidigare forskningen på att minskade

pendlingstider samt ökade möjligheter att styra sin arbetstid leder till att distansarbetare har mer

tid till annat i form av olika aktiviteter.

Det sätt som vår kärnkategori hemmets dissonans kan kopplas till temat distansarbete möjliggör

tid till annat handlar om hur hemmet har förutsättningar till sådant som inte var möjligt på

kontoret. Med dessa nya möjligheter kan distansarbetaren göra saker som vanligtvis sker på

fritiden även under eller i sammanslutning till arbetsdagen, vilket skapar en sammanblandning

av fritid och arbetstid. I forskningen framträder dessa aktiviteter dock som huvudsakligen

positiva, medan vårt resultat påvisar att detta kan vara såväl positivt som negativt utifrån

huruvida distansarbetaren upplever att fritiden kommer i konflikt med arbetet.

Den tidigare forskningen påvisar att distansarbetare har mer tid som de kan lägga på aktiviteter

som inte innefattar arbete. I vårt resultat framkommer detta bland annat i hälsa där vissa av våra

respondenter lyfter att de spenderar mer tid på träning i hemmet i och med de minskade

pendlingstiderna. Det framkommer också att distansarbetare kan ha andra matvanor än

kontorsarbetare, i form av att de kan äta mer mellanmål och snacks som frukt under dagen. Likt

den tidigare forskningen framkommer det bland vissa av våra respondenter att de har större

möjligheter att laga mat i hemmet, medan några av respondenterna inte uppger någon större

förändring gällande deras matvanor. Det framkommer dock även mellan raderna att mer tid inte

nödvändigtvis finns, men att hemmet ger möjligheter till aktiviteter som inte är möjliga på

kontor, exempelvis som att umgås med partner och husdjur under dagen. I vårt resultat

framkommer det i kategorin flexibilitet och effektivitet att tid har frigjort i och med att ställtider

mellan möten har försvunnit. Denna tid läggs istället på andra uppgifter och leder till effektivare

arbete. Dessutom framkommer det att distansarbetare har större möjligheter till att hantera sin

vardagslogistik i form av sysslor i hemmet eller hämtning/lämning av barn från förskolan. Dock

skall det här lyftas att minskade ställtider inte alltid uppfattades som något positivt, i och med

att minskade ställtider leder till ökade förväntningar på att vara i tid och minskade möjligheter

till vardaglig rörelse mellan möten. Vilket mellan raderna kan tolkas leda till ett mer jäktat

tempo.

Enligt forskningen spenderar distansarbetarna mer tid på andra aktiviteter, och även om det

framkommer i vårt resultat att hemmet möjliggör nya aktiviteter, framträder det inte tydligt i

vårt resultat om det handlar om mer aktiviteter eller enbart andra former av aktiviteter. Trots

det kan det ändå sägas att vårt resultat indikerar på att distansarbete möjliggör aktiviteter som

41

inte är möjliga på kontoret tack vare de flexiblare arbetstiderna, och att det finns mer tid till

följd av minskade pendlingstider och ställtider.

7.2.3 Relationers inverkan vid arbete i hemmet

Den tidigare forskningen kring relationers inverkan vid arbete i hemmet indikerar på att privata

relationer i hemmet påverkar och påverkas av distansarbete på olika sätt. Det framkommer att

hemmet och arbetet behöver separeras för att fostra välmående relationer. Vid en konflikt

mellan arbete och relationer i hemmet kan kompromisser av förpliktelse göras, vilket kan

resultera i känslor av frustration och skam. Samtidigt framkommer det att det finns fler

möjligheter att spendera mer tid med familjen och därmed även uppfylla familjeförpliktelser.

Temat relationers inverkan vid arbete i hemmet framträder ha en koppling till vår kärnkategori

hemmets dissonans i form av att krav från arbetet och krav från relationer i hemmet behöver

särskiljas och förverkligas separat från varandra för distansarbetarens välmående.

Distansarbetare har krav på sig att genomföra sina arbeten, samtidigt som distansarbetaren

genom att vara i hemmet förväntas uppfylla relationskrav som annars görs på fritiden. Det

framkommer således att det finns krav som kan komma i konflikt med varandra, varav en

konflikt riskerar att leda till störning av både hem och arbete. Detta förklarar därav kärnkategori

hemmets dissonans.

Forskningen om privata relationer och hur de påverkar arbete i hemmet har likheter med vårt

resultat. Bland annat framkommer det i den tidigare forskningen att föräldraskap kan komma i

konflikt med arbetet. I vårt resultat visar det sig genom att respondenterna som är föräldrar kan

uppleva frustration och skam när barnen söker uppmärksamhet som de behöver avleda på grund

av arbetet. Här framkommer det alltså konflikt mellan rollförpliktelser som förälder och som

arbetstagare. Denna upplevelse framträdde såväl bland våra manliga som kvinnliga

respondenter, vilket skiljer sig från den tidigare forskning. Skillnaden kan vara till följd av att

forskningen som talade om föräldraskap var fokuserad på kvinnor och kvinnors upplevelse,

samt att forskningen var utförd i Australien där barnomsorg i högre grad tilldelas modern än

fadern (Australian Human Rights Commission 2018).

En annan likhet som framkommer mellan den tidigare forskningen och våra respondenters

utsagor är att ett ökat välmående kan upplevas till följd av att de har större möjligheter att umgås

med familjemedlemmar. Dock, framkommer det i vår studie att mer tid med familjen inte bara

är synonymt med ett ökat välmående. Våra respondenter uppger också att de kan uppleva att de

saknar egentid då deras partner ständigt finns närvarande både i rollen som kärlekspartner och

kollega. Detta leder oss vidare till en noterbar skillnad mellan den tidigare forskningen och vårt

resultat. Den tidigare forskningen påvisar inget större fokus på betydelsen av distansarbetares

relationer till sina arbetskollegor. Detta kan poneras vara till följd av att tidigare forskning

fokuserat på individer som arbetat på distans deltid, eller ibland heltid men då utan att

arbetskollegor är ett behov för att genomföra arbetet. Våra respondenter arbetar på ett företag

där samarbete är en del av arbetet, varav funktionella relationer till kollegor krävs för arbetet.

Det lilla som framkom i den tidigare forskningen var att relationer till arbetskollegor uppskattas,

men vilken effekt dessa relationer har på distansarbete framkom inte. Vårt resultat visar på att

våra respondenter skattar relationer till kollegor högt och att dem har ett antal fördelar i form

av att underlätta arbete genom kommunikation och information, sprida glädje och ha uppsikt

på varandras mående. När relationer till kollegor försvagas och inte får utrymme i distansarbetet

kan det leda till oro och osäkerhet.

42

7.2.4 Organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete

Tematiseringen organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete handlar om hur den tidigare

forskningen pekar på att distansarbetare upplever sin arbetssituation som bättre och mer

balanserad om de får stöd från organisationen de arbetar för.

Den tidigare forskningen kan sammankopplas till vår kärnkategori hemmets dissonans då stöd

från organisationen kan förbättra förutsättningarna för arbete i hemmet och på så vis motarbeta

potentiella konflikter mellan hem och arbete. Stöd från organisationen är en aktiv påverkan som

distansarbetaren kan ta emot för att hantera sin situation och förutsättningar för att skapa ett

funktionellt bättre arbete och därigenom öka välmående.

Likheter som framträder är bland annat att våra respondenter erbjudits stöd från företaget för

att förverkliga en funktionell arbetsplats i hemmet, varav stödet tar sig form av erbjudanden av

att låna hem möblemang och teknik. Dock framkommer svårigheter att ta emot stöd då hemmet

inte alltid har utrymmet som krävs. Ett annat stöd från företaget utgörs av att chef och

arbetsterapeut finns till hands för dem som upplever distansarbete som svårt och psykiskt

jobbigt. Även om den tidigare forskningen lyfter att stöd underlättar distansarbete tydliggörs

inte vilken typ av stöd som omfattas, medan vårt resultat nyanserar hur organisatoriskt stöd kan

utformas. Däremot kan det antas att den tidigare forskningen syftar på stöd som möjliggör

gränsdragningen mellan hem och arbete eftersom det nämns i samband med att minska

arbete/familjekonflikter. Det framkom också i den tidigare forskningen att arbetskultur

potentiellt kan inverka på välmående genom att påverka distansarbetaren att jobba mer, vilket

i sin tur kan riskera att en konflikt mellan arbete och familj uppstår. Utifrån vårt resultat kan en

liknande slutsats dras, då respondenter som uppfattas vara måna om hur deras kollegor uppfattar

dem är mer villiga att förhålla sig till arbetsgruppens förväntningar rörande arbetsmängd och

arbetssätt.

7.3 Teoretisk och begreppslig ram

Utifrån vårt syfte att undersöka hur distansarbete påverkar arbetstagares mående samt i relation

till vår forskningsfråga hur hanterar den anställde sin arbetssituation och vilka konsekvenser

får det för mående? har vi valt ett teoretiskt och begreppsligt ramverk som fördjupar och

nyanserar vårt resultat. Vi inleder med att beskriva Angelöws teori om arbetsglädje för att sedan

utveckla vårt resultat i relation till den. Angelöws teori ger oss möjlighet att utveckla vår teori

kring individens aktörskap samt hur interaktioner på mesonivå påverkar mående. Därefter

redogör vi för Sennetts teori om den nya kapitalismens kultur och Allvin m.fl. teori om gränslöst

arbete. Vidare sammanfogas båda teorierna i en övergripande diskussion i relation till vad som

framkommit i vår studie. Detta med anledning av att dessa två teorier avhandlar samhälleliga

tendenser där den ena förlöses av den andra. Med hjälp av Sennetts och Allvin m.fl. teorier

utvecklas vår grundade teori i förhållande till den samhälleliga makronivån.

7.3.1 Arbetsglädje

I boken Mera Arbetsglädje skriver Angelöw om sin teori om arbetsglädje och hur den inverkar

på anställdas känslotillstånd och välbefinnande. Begreppet arbetsglädje centrerar kring positiva

känslor arbetstagare upplever när de genomför och är involverade i sina arbeten (2015, s.11).

Upplevelsen av arbetsglädje leder till större arbetslust och stärker även arbetstagarens

arbetsinsatser, hälsa, energi, flow i arbetet, upplevelse av samhörighet, positiva förväntningar,

möjlighet att balansera mellan arbete och privatliv samt utgör en buffert mot stress (ibid., s.12-

15).

Olika arbetsplatser har olika förhållanden och behov av arbetsglädje, men genom Angelöws

kartläggning framkommer det att en kombination av organisatoriska och relationella faktorer

43

påverkar arbetsglädjen (2015, s.42). Chefer och ledning behöver utöva ledarskap och engagera

sig för den gemensamma arbetsglädjen, vilket underlättar för underordnade att uppleva

arbetstrivsel och själva utöva arbetsglädje (ibid., s.49–50). Chefer som är inspirerande, rättvisa,

ärliga, lyhörda och entusiastiska samt relationsorienterade leder till mindre korttidsjukfrånvaro

och bättre hälsa bland medarbetare (ibid., s.89–90). Överordnade och organisationsledning kan

positivt bidra till en mängd faktorer så som tillräckligt med tid och resurser, tydliga mål och

uppgifter, meningsfulla arbetsuppgifter, möjligheter till delaktighet, personlig och yrkesmässig

utveckling samt balans mellan arbete och privatliv som i sin tur stärker arbetsglädjen. Även

genom konstruktiva och positiva relationer med kollegor där uppskattning och stöd förkommer

klarar den anställda även av tyngre arbetssituationer och stress (ibid., s.97). Relationer med

kollegor kan underlätta för arbetstagaren och medarbetare att sätta rimliga gränser för sitt

arbete, såväl i mängd som i tid. Upprätthållandet och främjandet av relationer mellan

medarbetare kräver både formella och informella arenor där kollegor kan diskutera jobb

respektive ges utrymme att slappna av från arbete. Angelöw framhäver även hur fikarasten

utgör ett tillfälle för återhämtning som sedermera kan bidra till att motverka arbetsrelaterad

stress (ibid., s.98, 137). Att ha roligt på jobbet har flera positiva effekter. Skratt aktiverar hjärta

och lungor, reducerar stress, motverkar utbrändhet, minskar depression, lindrar smärta och

förstärker immunförsvaret samt stimulerar inlärningsförmågan. Skratt och humor kan alltså

främja arbetstagarens hälsa och välbefinnande, och det kan därför ses som hälsofrämjande om

arbetsplatsen ger utrymme för skoj och skratt mellan kollegor (ibid., s.167–169).

7.3.2 Diskussion utifrån Angelöws teori om arbetsglädje

Angelöws teori om arbetsglädje kan förklara vår studies huvudangelägenhet. Utifrån

huvudangelägenheten förutsättningar för att genomföra distansarbete i hemmet visar det sig att

respondenternas mående i arbetssituationen påverkas av huruvida deras förutsättningar för

arbete är funktionella i hemmet. Angelöws teori om arbetsglädje bygger på att de som upplever

ett funktionellt och roligt arbete har stödjande och peppande kultur och struktur i organisationen

från överordnade och medarbetare. Teorin visar således att det behöver närvara en uppsättning

förutsättningar för arbetsglädje, vilket återspeglas i vår studies resultat som påvisar att de

förutsättningar som distansarbetare har är centralt för deras mående. Angelöws teori fokuserar

dock på vilka förutsättningar som främjar välmående i arbetssituationen, medan vårt resultat

belyser såväl vad som främjar och hämmar välmående i och runt arbetssituationen. Trots detta

utgör teorin om arbetsglädje en möjlig förklaring till vår huvudangelägenhet genom att

förutsättningarna i arbetssituationen kan ses påverka mående.

Det sätt Angelöws teori kan appliceras på vår kärnkategori handlar i sin tur om arbetstagarens

hantering av sina egna förutsättningar. I kärnkategorin hemmets dissonans framkommer det att

distansarbetarna själva försöker göra det bästa av sina förutsättningar (även om detta inte alltid

lyckas) och på så vis möjliggöra ett bättre mående för sig själva. Angelöws teori om arbetsglädje

är inte en teori som omfattar hur arbetstagares passiva inställning inför sina förutsättningar

påverkar mående. Utan teorin framträder vara beroende av flera parters aktiva engagemang för

att förverkliga positiva förutsättningar för arbetsglädje. I vårt resultat framkommer det att våra

respondenter aktivt försöker skapa möjligheter för ett funktionellt arbete i hemmet, både på

egen hand som genom stöd från företaget och medarbetare. Däremot är teorin om arbetsglädje

inte förenlig med dissonansen som uppstår i hemmet eftersom Angelöws teori baseras på den

mer traditionella uppfattningen av att arbetsplatsen är särskild hemmet. Även om Angelöws

teori inte ger insikt i hur hemmet som arbetsplats påverkar mående framstår den fortfarande

som relevant eftersom vår studies resultat vittnar om liknande faktorer för arbetsglädje som

dem Angelöw tar upp i sin bok.

44

Balans mellan arbete och privatliv lyfter Angelöw vara en faktor som stärker arbetsglädje, dock

vidareutvecklar han inte detta. Men utifrån vårt resultat har vi belägg att stärka denna faktor

som viktig för välmående i relation till arbetssituationen. Vi har funnit att gränser mellan arbetet

och det privata i form av det fysiska utrymmet, som exempelvis ett separat kontor eller en avsatt

arbetsplats, ger respondenterna bättre arbetsro samt gör det lättare för dem att slappna av och

återhämta sig i hemmet utanför arbetstid. Vi har också funnit att när gränser mellan arbete och

familj suddas ut och kommer i konflikt med varandra kan det orsaka frustration och skam.

Känslorna av frustration och skam kommer sig av att respondenten inte får egen tid från partner

och barn samtidigt som respondenten kan känna att de inte lever upp till sin roll som partner

eller förälder. Således framstår det att arbete och privatliv behöver balanseras även i hemmet.

Balansen leder såväl till bättre arbetsro och arbetsglädje som bättre välmående i hemmet utanför

arbetstid.

Enligt Angelöw skapas arbetsglädje i gemenskap mellan den enskilde, medarbetare,

överordnade och organisationen, vilket även vår studie vittnar om. Chefer och ledning på ett

företag eller i en organisation kan bidra till arbetstagarens arbetsglädje genom att skapa rimliga,

tydliga och meningsfulla uppgifter där individen har möjlighet att vara delaktig och utvecklas.

I vårt resultat är det sällan våra respondenter talar explicit om sina chefer och företaget, men

utifrån de förutsättningar respondenterna pratat om kan det antas att företaget ger dem utrymme

att påverka hur de utövar sina arbeten. Respondenterna lyfter till exempel hur företaget försöker

underlätta arbete hemifrån genom att låna ut utrustning i form av teknik och möblemang, även

om det inte alltid kan tas emot på grund av hemmets fysiska begränsningar. Dock menar

Angelöw att förverkligandet av arbetsglädje inte enbart är upp till företaget, utan här har även

den personliga attityden och kollegors medverkan en betydelse. I vårt resultat fann vi att

respondenterna kan ha liknande arbetssituation men olika inställningar till det, varav Angelöw

i sin tur betonar att en positiv inställning gynnar arbetsglädjen. Kollegor kan också bidra till

arbetsglädje genom att visa varandra uppskattning, stöd, hjälpa avgränsa arbetstider och skapa

konstruktiva utrymmen där såväl negativa som positiva aspekter av arbetet kan diskuteras. I

vårt resultat framkommer det att kollegors närhet på kontoret hjälpte respondenterna avgränsa

sina arbetstider och ta raster, gav dem glädje genom relationer samt underlättade arbete genom

informell kommunikation. Dessa förutsättningar har förändrats i och med arbetets omplacering

till hemmet, samtidigt framträder det att vissa utnyttjar verktyg som jobbchatt och planerade

kaffepauser över videomöten för att upprätthålla relation och stöd till och från kollegor. Även

om hemmet framstår som en annan miljö med andra förutsättningar, verkar det utifrån vårt

resultat att kombinationen av faktorer för arbetsglädje är densamma.

7.3.3 Den nya kapitalismens kultur

Sociologen Richard Sennett lyfter i sin bok Den nya kapitalismens kultur hur arbetslivet till

följd av kapitalismens snabbt föränderliga och flexibla natur genererat i nya förutsättningar på

arbetsmarknaden. Kulturen beskrivs ha sina rötter i vad Sennett benämner som

”spjutspetsekonomin” där flera företag inom högteknologi, IT, reklam och den globala

finansmarknaden hör hemma. Sennett menar att denna, om än lilla, del av ekonomin haft stort

kulturellt inflytande över samhället i stort och introducerat nya ideal. Han talar om ett nytt

idealiserat jag som är expert på förändring och mästare i utveckling (2007, s.137) i avseende

att motsvara den högst eftertraktade flexibla organisationens ombytliga arbetsuppgifter (ibid.,

s.92). Idealet beskrivs vara en person som kan hantera pressen från det otåliga kapitalet genom

att ständigt vara beredd på att styra om och återuppfinna sig själv med hjälp av ny kunskap

(ibid., s.36, 38). Organisationer och företag omstruktureras kontinuerligt och arbetstagaren

beskrivs ständigt försättas i en föränderlig miljö som premierar den som har förmågan att kunna

arbeta i nya situationer, med flera olika arbetsuppgifter och med en skiftande grupp personer

(ibid., s.101–102). Sennett hävdar att arbetstagaren får ett osäkert grepp om sin position och sitt

45

arbete till följd av dess obestämda innehåll (ibid., s.101). De tidigare eftertraktade egenskaperna

erfarenhet, lojalitet och engagemang har nu istället ersatts med ett kortsiktigt sökande efter en

ny ung oberoende arbetskraft. Det nya kulturella mönstret förbiser kollektiva framsteg till fördel

av den personliga förändringen (ibid., s.126) och uppmuntrar arbetstagaren att kapa, istället för

att stärka band i avseende att uppnå frihet (ibid., s.138). Sennett anser dock att den nya kulturen

inte resulterat i en större frihet i de flexibla organisationerna, utan snarare ställt arbetstagaren

inför nya utmaningar och hot i relation till att hamna utanför arbetsmarknaden.

7.3.4 Gränslöst arbete

Boken Gränslöst arbete – socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet skriven av

Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson och Lundberg (2013) tar upp de psykiska och sociala

följderna av vad Sennett beskrev som den nya kapitalismens kultur. Författarna av boken

påvisar hur den föränderliga omvärlden resulterat i ett mer gränslöst arbetsliv både när det gäller

arbetet i sig och organisationen. De menar, likt Sennett, att gamla regler och tekniker antingen

upplösts eller omvandlats. Det förefaller nu på individen att i större utsträckning definiera,

initiera, planera och ta ansvar för det egna arbetet (ibid., s.39), samtidigt som det finns gränser

för hur mycket individen kan arbeta (ibid., s.10). Konsekvensen av den ökade flexibiliteten i

organisationer är upplevelsen av ett gränslöst arbete som inte bara påverkar individens

förutsättningar att utföra arbete utan även dess övriga liv och mående. I takt med att arbetslivet

blivit mer flexibelt för att uppfylla omvärldens föränderliga krav har diverse avregleringar

gällande arbetets tid, plats, ordning, anställningsform samt kollegialt samarbete utmynnat i allt

mer porösa gränsdragningar mellan arbete och övrigt liv (ibid., s.169). Arbetet tenderar att

breda ut sig över vardagslivet genom att arbetstagare exempelvis tar med sig arbetet hem, likväl

som det övriga livet och den egna personen tränger in i arbetslivet genom att egna intressen och

behov får styra arbetet. Allvin m.fl. beskriver det som att arbetet kan ses som ett personligt

projekt och tillfällig mötesplats där individen förväntas vara obunden och rörlig i förhållande

till arbetet (ibid., s.170). Detta belyser således individens egen förmåga att hantera sina

arbetsvillkor (ibid., s.167) då det nya arbetslivet ställer andra typer av krav som kan påfresta

individen på olika plan.

En påföljd av de otydliga gränserna är stress och kan visa sig på olika sätt. En källa till stress

beskrivs vara den ökade arbetsbördan och känslan av osäkerhet till följd av allt mer flexibla

arbetsvillkor för när, var, hur och med vilka man arbetar (ibid., s.171). Att arbetstagaren själv

förväntas avgöra och ta ansvar för sitt arbete i en ständigt föränderlig omvärld riskerar att leda

till en osäkerhet rörande arbetets mättnad och förväntningar (ibid., s.149, 171). Allvin m.fl.

beskriver hur detta många gånger leder till stress i form av att arbetstagaren arbetar mer och får

svårare att koppla av från arbetet (ibid., s.171). En annan grogrund för stress är när det skapas

allt större sociala påfrestningar både i och utanför arbetslivet till följd av de uppluckrade

gränserna. De sociala relationerna och rollerna blir mindre tydliga och mer oförutsägbara när

arbetstagaren förväntas uppfylla de nya arbetskraven på egen hand (ibid., s.172). Att det

dessutom finns en tendens att arbetstagare arbetar mer, riskerar att minska möjligheterna till en

avkopplad stund med familj och vänner. Ytterligare ett upphov till stress är kopplat till

arbetstagarens upplevelse av otrygghet i arbetet. I kombination med det individuella

ansvarstagandet över arbetet och att de flexibla arbetsvillkoren kan framstå som svårlästa finns

det risk för att arbetstagaren upplever en ökad osäkerhet (ibid., s.172) som slutligen kan

resultera i att arbetstagaren inte vill eller kan lära om sig (ibid., s.158). Detta kan sedermera

leda till ett utanförskap i form av att individen blir främmande för verksamheten eller resultera

i en ekonomisk stress kopplat till framtidens oförutsägbarhet och avsaknad av inflytande (ibid.,

s.156). Även om stress i korta perioder följt av vila inte visat sig ha allvarligt negativa

hälsoeffekter på individen, samspelar den långvariga stressen ändock med andra faktorer för

fysisk och psykisk ohälsa (ibid., s.148). Det har visat sig att stress både kan orsaka fysiska

46

symptom som muskelvärk, hjärtbesvär, sömnsvårigheter och återkommande infektioner, likväl

som mer kognitiva och psykiska besvär i form av minnesstörningar, trötthet, oro, ångest och

depression. Men även om den nya ohälsan är relaterad till arbetslivet i och med de förändrade

arbetsvillkoren och den ökade sjukskrivningen, är Allvin m.fl. noga att betona att den även

drabbar andra som står utanför arbetslivet.

7.3.5 Diskussion om den nya kapitalismens kultur och det nya arbetslivet

I både Sennetts och Allvin m.fl. teorier framträder en nära växelverkan mellan kultur, arbetsliv

och samhället i stort. Sennett beskriver det som att den nya kapitalismens kultur haft stort

inflytande över samhället som sedermera spillt över på arbetslivet, medan Allvin m.fl. visar på

hur arbetslivet tvingats anpassa sig efter en allt mer föränderlig omvärld. Det kan med andra

ord ses som att det som händer i samhället som helhet också reflekteras i det egna arbetet, och

tvärt om. I anknytning till vår studie har den världsomfattande Covid-19 pandemin visat sig

resultera i diverse samhällsstörningar som både ställt individen och samhället inför nya

förutsättningar och utmaningar. I arbetslivet har distansarbete implementerats i allt större

utsträckning i syfte att minska smittspridningen. Detta har följaktligen resulterat i att många

arbetstagare slängts in i en ny arbetsmiljö och ställts inför andra typer av arbetsvillkor som

sedermera riskerar att påfresta individens hälsa och mående. Vår studies huvudangelägenhet

handlar just om förutsättningarna för att genomföra distansarbete i hemmet och belyser hur

våra respondenters arbetsvillkor förändrats i relation till pandemin.

Vår studies huvudangelägenhet får en djupare innebörd med hjälp av Sennetts teori om den nya

kapitalismens kultur i och med hans idé om ett nytt idealiserat jag. Majoriteten av våra

respondenter har lyckats anpassa sig efter de rådande omständigheterna och tillämpat

distansarbete som arbetsmetod. Förutom att den rådande samhällssituationen och distansarbete

som arbetsmetod krävt en större flexibilitet av våra respondenter gällande utförande av

arbetssituation och arbetsuppgifter, har även våra respondenter visat tecken på vissa ideala

karaktärsdrag som omfattas av den nya kapitalismens kultur. Och även om våra respondenter

inte arbetar på ett renodlat ”spjutspetsföretag” har företaget ändå tydliga inslag av högteknologi

och internationella nätverk vilket inneburit att flera av våra respondenter inte varit främmande

för flexibla arbetsmetoder och arbetssätt, om än i mer begränsad omfattning. Våra respondenter

har med andra ord hanterat förutsättningarna för att distansarbeta i hemmet på ett relativt bra

sätt, även om den nya arbetssituationen genererat vissa svårigheter i och med de förändrade

arbetsvillkoren. Den nya kapitalismens kultur kan därmed poneras ha präglat våra

respondenters förutsättningar och förmåga att hantera de mer flexibla arbetsvillkoren till följd

av övergången till distansarbete. Av den anledningen framstår Sennetts teori utgöra en

förklaring till vår studies huvudangelägenhet.

Sennetts teori om den nya kapitalismens kultur kan även förklara och teoretiskt fördjupa

studiens kärnkategori hemmets dissonans. Kärnkategorin har två egenskaper, varav den ena att

arbeta på distans handlar om vilka förutsättningar den anställda har från sitt företag att hantera

sitt arbete och arbetstider hemifrån. Denna egenskap kan kopplas till Sennetts teori där den nya

kapitalismens kultur och ideal gjort sig särskilt synliga i hur våra respondenter löste hanteringen

av sjukdom och vård av sjukt barn. I flera av våra respondenters utsagor framkom det att de

sedan övergången till distansarbete sällan sjukanmälde sig vid lindriga symptom, utan istället

valde att utnyttja mer flexibla förhållningssätt gentemot var och när arbetet kunde utföras.

Liknande tendenser framkom i relation till vab, då flera respondenter uppgav att de ibland

kunde styra arbetet så att uppfyllde arbetets krav genom att exempelvis arbeta ikapp på kvällar

och helger. I relation till Sennetts teori kan det därför tolkas som att våra respondenter präglas

av den nya kapitalismens kultur genom att internalisera dess ideal samt i deras strävan att vara

anställningsbar i alla lägen. Andra aspekter som tyder på att den nya kapitalismens kultur är

47

genomgående, och då framförallt i relation till distansarbete är att respondenterna vittnar om att

de i allt större utsträckning nu behöver ta eget initiativ för att ta kontakt, tillgå information

och/eller lyfta potentiell ohälsa eftersom det inte längre sker på ett naturligt sätt via digitala

plattformar. Att våra respondenter mer eller mindre blivit tvungna att återuppfinna sig själva

och sin arbetsmiljö är det ingen tvekan om, däremot framträder det att vissa av våra

respondenter haft lättare än andra. Enligt Sennetts teori finns det en risk att arbetstagare som

inte lyckas bemöta de nya arbetsvillkoren hamnar utanför arbetsmarknaden. Vad som däremot

talar emot det faktum är att respondenternas arbetsgivare bistått med diverse hjälpmedel för att

hjälpa sina anställda att hantera den nya arbetssituationen.

Kärnkategorins första egenskap som omfattar hur våra respondenter hanterat sitt arbete och

arbetstider hemifrån kan även förklaras utifrån Allvin m.fl. teori om det flexibla arbetslivets

mer porösa gränsdragningar mellan arbete och övrigt liv. När arbetet tenderar att breda ut sig

över vardagslivet, eller när det övriga livet och den egna personens intressen och behov tränger

in i arbetslivet finns det risk för att individen upplever det som påfrestande att hantera den nya

arbetssituationen. Vi ser likheter mellan vad våra respondenter uppgett som utmanade i relation

till distansarbete med de sociala och psykiska påföljder som Allvin m.fl. diskuterat som möjliga

effekter av att arbetslivet är under ständig förändring. Även om våra respondenter inte alltid

använt sig av ordet stress så påtalar flera att de arbetar mer hemifrån, likväl som några lyft en

osäkerhet kopplat till erfarenhet i sina yrkesroller och avsaknad av rutiner. Vilket går i linje

med vad Allvin m.fl. framhäver som konsekvenser av det individuella ansvarstagandet över

arbetet och att de flexibla arbetsvillkoren kan framstå som svårlästa, och därmed generera en

osäkerhet över vad som förväntas av dem och hur mycket de bör arbeta. Men att detta skulle ha

resulterat i att våra respondenter inte vill eller kan lära om sig, eller ska ha upplevt ekonomisk

stress gällande risken att hamna utanför verksamheten är inget som framkommit i vår studie.

Dock, var det en respondent som upplevde ett kraftigt försämrat mående och svårigheter att

hantera de nya förutsättningarna för distansarbete, men där företaget vidtog hälsofrämjande

åtgärder och kopplade in arbetsterapeut samt gav respondenten tillträde att arbeta på kontoret.

Det kan även ses som att Allvin m.fl. teori både bekräftar och problematiserar vår studies

huvudangelägenhet om att förutsättningarna för att genomföra arbete i hemmet är allt mer

beroende av individens egen förmåga. För även om våra respondenter vittnar om att de i allt

större utsträckning förväntas ansvara över sin egen arbetssituation och mående, har de inte

lämnats helt ensamma. Företaget beskrivs fortfarande stötta sina anställda med diverse

hjälpmedel för att underlätta deras arbetssituation och stärka deras välmående.

I kärnkategorins andra egenskap att balansera hemmets förutsättningar med kravet på att

genomföra arbetet framträder vikten av att kunna balansera och avgränsa den fysiska, psykiska

och sociala tillvaron i hemmet i avseende att skapa en funktionell arbetsmiljö som främjar

arbetstagarens mående. I likhet med vad Allvin m.fl. belyser har det i vår studie framkommit

att konsekvensen av distansarbetets ökade flexibilitet resulterat i upplevelsen av ett gränslöst

arbete som inte bara påverkat våra respondenters förutsättningar att utföra arbete i hemmet, utan

även deras övriga liv och mående. Att arbeta hemifrån har lett till större sociala påfrestningar

både i relation till kollegor och familj. Den digitala interaktionen med kollegor har genererat

nya interaktionssätt som fått en mer formell prägel, medan hemmet som utgångspunkt lett till

att privata rolltaganden som att vara partner eller förälder blandats samman med yrkesroll. Våra

respondenter vittnar bland annat om en ökad förlust av vissa kollegiala relationer samtidigt som

flera beskriver sin partners dubbla funktion av att vara både livskamrat och kollega. Utifrån

Allvin m.fl. teori kan det tolkas som att de sociala relationerna både i och utanför arbetet blivit

mindre tydliga och mer oförutsägbara vilket resulterat i en otydlig gränsdragning av arbete och

övrigt liv. Våra respondenter har dock hanterat det på olika sätt, men där fysisk och mental

avgränsning i form av att separera arbete och fritid i olika rum varit en återkommande lösning.

48

Avslutningsvis är det värt att tillägga att de nya förutsättningarna och arbetsvillkoren som

uppstått till följd av Covid-19 pandemin är en effekt av att den nya kapitalismens kultur redan

banat väg för ett gränslöst arbetsliv som möjliggjort den snabba och världsomfattande

övergången till distansarbete. Å andra sidan ska inte heller den rådande samhällssituationen

bortses som katalysator till att distansarbete kunde införlivas med så kort varsel och i så pass

stor utsträckning som den faktiskt gjorde.

7.4 Självkritisk diskussion

Här nedan följer en självkritisk diskussion av vår studie där vi ger förslag på

utvecklingsmöjligheter. Vi kommer även att föreslå hur den framtida forskningen kan

formuleras för att bidra mer kunskap inom ämnesområdet.

Till att börja med vill vi diskutera hur urvalsprocessen av respondenter hade kunnat förfinas

utifrån kravet på anonymisering. I och med att vi i vår studie undersöker hur anställda på ett

företag upplever sin arbetssituation hemifrån har vi varit beroende av våra kontaktpersoner för

att få tillgång till respondenter. Våra två kontaktpersoner fördelade ut vårt missivbrev och

samlade därefter in villiga kandidater, som vi sedermera tog kontakt med. Fördelen med

tillvägagångssättet var att det var ett enkelt och snabbt sätt att få tillgång till respondenter,

samtidigt som det finns en risk med att involvera kontaktpersonerna i insamlandet av

respondenter. Även fast vi anonymiserade all data och genomförde urvalsprocessen samt

kontaktade respondenterna på egen hand finns det en liten risk att våra kontaktpersoner kan

utröna vilka som deltagit i studien. Ett sätt att kringgå detta bryderi hade varit om

respondenterna meddelat sin medverkan direkt till oss, dock valde vi efter att ha diskuterat med

både vår handledare och våra kontaktpersoner att fullfölja som planerat. Detta med anledning

av att vårt planerade tillvägagångssätt sågs som godtagbart i och med att respondenterna var

medvetna om våra kontaktpersoners uppgift och frivilligt fick meddela sin medverkan. Studien

kan även ses vara till de anställdas fördel genom att belysa den rådande arbetssituationen och

dess förutsättningar. En annan aspekt av urvalet som vi i efterhand ser hade kunnat berika vår

studie är om vi hade involverat ensamstående respondenter i studien. Dock, utgjorde inte

boendesituation eller relationsstatus ett urvalskrav från vår sida men i och med att det visade

sig att samtliga av våra respondenter levde i samboskap hade det varit intressant att se om

upplevelsen skiljer sig mellan att ha och inte ha en partner i hemmet.

Andra detaljer som kan ha spelat roll för studieresultatet står i relation till respondenternas

arbetsgivare. I och med att studien innefattar anställda på ett stort företag inom teknikbranschen

med internationella kontakter kan deras digitala vana värderas vara etablerad. Detta kan

sedermera ha bidragit till att övergången till en mer digital arbetsplats underlättats genom att

flera av våra respondenter varit bekanta med distansarbete och digitala lösningar sedan innan.

Under våra intervjuer reagerade vi även på att flera av våra respondenter vid upprepade gånger

diskuterade samma ämnen utifrån en liknande terminologi, vilket fick oss att undra om de från

företagets sida redan fört en liknande diskussion. Det visade sig vara sant då vi fann

diskussionsfrågor som täckte liknande ämnesområden som vår studie i resultatet från

medarbetarenkäten. Vi hade överseende med detta i följande intervjuer och var noga med att

ställa uppföljningsfrågor för att nå mer individuella och nyanserade utsagor. Vid närmare

eftertanke styrde vi nog omedvetet in vår studie mot att koncentrera våra respondenters mående

i relation till den specifika arbetssituationen genom att vi under intervjuerna i den öppna fasen

frågade respondenterna vad som gör att de mår bra respektive dåligt i deras arbetssituation.

Detta kan ha bidragit till att vi i inte riktigt lyckats fånga in hur allmäntillståndet påverkats av

arbetssituationen eller graderna av bra/dåligt mående. Det var till exempel mer vanligt att

respondenterna lyfte sitt mående utifrån en arbetsrelaterad kontext, även om vissa dimensioner

av privatlivet lyste igenom i deras uttalanden.

49

Avslutningsvis, kan det noteras att vi från början tänkt att bistå företaget med en diskussion om

potentiella strategier som kan implementeras i hälsofrämjande syfte utifrån vad som framträtt i

vår studie. Men med varken tid, utrymme eller tillräcklig insyn i företaget överlämnar vi den

uppgiften till företaget. Vidare, kan det utifrån vad som ovan redovisats ses som

kunskapsbringande om framtida forskning omfattar ett större och mer varierande urval av

respondenter oberoende av företag för att nå ett mer generaliserbart resultat och

helhetsperspektiv. Det kan även vara intressant att undersöka vilka konsekvenser det får på

individens övergripande mående och liv att distansarbeta hemifrån. Vår studie kan

sammanfattningsvis ses bidra med kunskap om hur distansarbete till följd av Covid-19

pandemin påverkat arbetstagares mående. Studien kan tänkas fylla några av den tidigare

forskningens kunskapsluckor i och med att den är kvalitativt inriktad och baserad på sex

respondenters upplevelser av att arbeta hemifrån på heltid i Sverige. Vi anser att vårt

studieresultat är högst aktuellt eftersom den ger en inblick i både hur arbetsmiljön och

arbetstagaren påverkats av den rådande samhällssituationen.

50

REFERENSLISTA

Litteratur

Allvin, M., Aronsson, G., Hagström, T., Johansson, G & Lundberg, U. (2006). Gränslöst

arbete: socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet. Stockholm: Liber AB.

Ammons. K, S. & Markham. T, W. (2004). Working at home: experiences of skilled white

collar workers. Sociological Spectrum. 24:2. S.191-238.

Andersson, E. (2021, 5 mars). Nya kontoren efter pandemin: Inga ”trälhav”. Svenska

Dagbladet. Hämtad 2021-06-07, från:

https://www.svd.se/sa-ser-kontoret-ut-efter-pandemin

Angelöws, B. (2015). Mera Arbetsglädje. Att utveckla och stärka arbetslusten. 1.utg.

Stockholm: Natur och Kultur.

Berglund-Lake, H. (2001). Livet äger rum. Försörjning och platstagande i norrländska

sågverkssamhällen. Etnolore 22. Uppsala: Etnologiska avdelningen.

Couch, D. L., O'Sullivan, B., & Malatzky, C. (2021). What COVID‐19 could mean for the

future of “work from home”: The provocations of three women in the

academy. Gender, Work and Organization, 28, 266-275.

Debrut, A. Siegler, S. L. Klumb, P. & Schoebt, D. (2017). Daily Work Stress and

Relationship Satisfaction: Detachment Affects Romantic Couples’ Interactions

Quality. University of Luasanne, Géoplis.

Ek-Nilsson, K. & Meurling, B. (2019). ”Eget rum. Från fruar till yrkeskvinnor”. I: Burman, C.,

B-I Johansson & B. Meurling (red.), Tillsammans. Damsällskapet Concordia i Uppsala

100 år. Acta Universitatis Upsaliensis C. 114. Uppsala: Uppsala universitet.

Folkhälsomyndigheten (2020). Arbete hemma. Hämtad 2021-04-02.

Frykman, J. & Löfgren, O. (1979). Den kultiverade människan. Malmö: Gleerups.

Glaser, B. G. (2010). Att göra grundad teori – problem, frågor och diskussion. Mill Valley,

California: Sociology press

Hartman, J. (2001). Grundad teori: teorigenerering på empirisk grund. Studentlitteratur AB:

Lund.

Hellspong, M. & Löfgren, O. (1972). Land och stad: svenska samhällstyper och

Livsformer från medeltid till nutid. 2.utg. Malmö: Gleerup.

Holton, A. J. & Walsh, I . (2017). Classic Grounded Theory: Applications with qualitative &

quantitative data. Thousand Oaks: Sage.

51

Kaduk, A., Genadek, K., Kelly, E. L., & Moen, P. (2019). Involuntary vs. voluntary flexible

work: Insights for scholars and stakeholders. Community, Work & Family, 22(4),

412-442.

Matli, W. (2020). The changing work landscape as a result of the covid-19 pandemic:

Insights from remote workers life situations in South Africa. The International

Journal of Sociology and Social Policy, 40(9), 1237-1256.

Restrepo, B. J., & Eliana, Z. (2020). The effect of working from home on major time

allocations with a focus on food-related activities. Review of Economics of the

Household, 18(4), 1165-1187.

Róg-Ilnicka, J. (2018). I work here! A sociological study of work carried out at home on the

basis of telework. Przeglad Socjologiczny, 67(3), 197-203.

Sennett, R. (2007). Den nya kapitalismens kultur. Bokförlaget Atlas: Stockholm.

Song, Y & Gao, J. (2018). Does Telework Stress Employees Out? A Study on Working at

Home and Subjective Well-Being for Wage/Salary Workers. IZA Discussion Papers,

No. 11993. Institution of Labor Economics (IZA), Bonn.

V. Powers, B. (2014). The Effects of Telework on Well-Being: Comparing Well-Being

During Telework and Office Work among Federal Cabinet-Level Employees in the

National Capital Region. (Doktorsavhandling). UMI, Dissertation Publishing.

Van der Lippe, T & Lippényi Z. (2018). Beyond Formal Access: Organizational Context,

Working from Home, and Work-Family Conflict of Men and Women in European

Workplaces. Utrecht University, Utrecht, The Netherlands.

52

Internetkällor

Australian Human Rights Commission. (2018): Face the facts: Gender Equality 2018 |

Australian Human Rights Commission

Folkhälsomyndigheten. (2020): https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-

beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/arbete-hemma/

1

Box 883, 721 23 Västerås Tfn: 021-10 13 00 Box 325, 631 05 Eskilstuna Tfn: 016-15 36 00

E-post: info@mdh.se Webb: www.mdh.se