2

Kansliet: Brändövägen 10 00570 Helsingfors Texttelefon & Fax: 09-67 11 69 E-post: info@svenskadova.fi Föreningskanslist: Johan Hedrén Mobil: 040-747 25 26 3G: 040-747 25 26 E-post: johan.hedren@svenskadova.fi Projektkoordinator Kompetens 2008: Lena Wenman Mobil: 050-405 76 58 3G: 045-136 69 87 Mobilfax: 050-840 576 58 E-post: lena.wenman@svenskadova.fi Styrelsen: Ordförande: Håkan Westerholm Mobil: 050-410 21 37 3G: 050-410 21 37 Mobilfax: 050-841 021 37 E-post: hakan.westerholm@svenskadova.fi Vice Ordförande: Åke Uusimäki Mobil: 050-517 66 28 3G: 050-517 66 28 E-post: ake.uusimaki@svenskadova.fi Sekreterare: Simone Ekblad Mobil: 045-136 00 91 3G: 045-136 00 91 E-post: simone.ekblad@svenskadova.fi Ledamot: Jorma Tarvonen Mobil: 050-337 04 17 3G: 050-337 04 17 E-post: jorma.tarvonen@svenskadova.fi Ledamot: Brita Peura Mobil: 050-331 83 01 3G: 050-331 83 01 E-post: brita.peura@svenskadova.fi Kassör: Utomstående Johan Hedrén Mobil: 040-747 25 26 3G: 040-747 25 26 E-post: johan.hedren@svenskadova.fi

Dövas bladet: Utgiven av Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. Adress: Brändövägen 10 00570 Helsingfors E-post: dovasbladet@svenskadova.fi

Håkan Westerholm Ansvarig utgivare E-post:hakan.westerholm@svenskadova.fi

Föreningens fakta: Grundades: den 6 Juni 2002 Registeras den juni 2002 Medlemmar: 154 st Medlemskap: 11€ / år Familjemedlemskap: 30€ / år 2€ i anslutningavgift Vill du bli medlem? Kontakta medlemskrivare Johan Hedrén Mobil: 040-747 25 26 Fax: 09-671169 E-post: medlem@svenskadova.fi

Nr 1 2 3 4

Manusstopp Vecka 11 Vecka 23 Vecka 36 Vecka 48

Utgivning Vecka 13 Vecka 25 Vecka 38 Vecka 50

Redaktion: Johan Hedrén Ansvarigredaktör och layout E-post: johan.hedren@svenskadova.fi Svenska Dövas blad utskott: Lena Wenman E-post: lena.wenman@svenskadova.fi Berit Kinnunen E-post: berit.kinnunen@surfnet.fi Eva Sahlström E-post: eva.sahlstrom@pp.inet.fi Brita Peura E-post: brita.peura@svenskadova.fi

3

Bästa medlemmar.

Svenska dövas blad som du håller i handen trycks för fjärde

gång. Många har givit bra respons om att tidningens tryck-

kvalitet då den har bättre läsbarhet och synligare bilder än

förut. Det är ett mål att fortsätta med tryckning av tidning-

en. Vi önskar oss att tidningen trycks i färger på hela tid-

ningen, det kan bli möjligt i framtiden.

Verksamhet har gått bra från våren till hösten, men några

planer har inte kunnat genomföras eftersom vi koncenterar

våra resurser på intressebevakningen och gjort mycket besök hos politikerna och myn-

digheter. Vårt mål är att få förbättrad information på finlandssvenskt teckenspråk ge-

nom Internet via t,ex, teckeneko.

Under året har intressebevakning haft tyngdsområde på förbättrat information på fin-

landssvenska teckenspråk, välbefinnande och stärka eget identitet för finlandssvenska

döva. Det har också varit många fina händelserna under året t,ex, professorn Jan-Ola

Östman fick priset för årets finlandssvenska service, eftersom institutionen för nordiska

språk och nordisk litteratur ”Nordica” på Helsingfors universitet har kämpat mycket för

finlandssvenskt teckenspråk. Däribland samarbetet under år 2005 för språkpolitiken,

deltagit på utlåtande till justitieministeriet för finlandssvenskt teckenspråk.

Årets priset för årets finlandssvenska valdes Annukka Hiekkanen för att hon har gjort

stora insats som kyrkostyrelsens ordförande inom dövkyrkan där hon bevakar finlands-

svenska rättigheter, bibel översättning till finlands-

svenskt teckenspråk.

Till nästa år hoppas jag att vi får förbättrat resurser

från fonderna för att kunna utöka verksamhet t, ex,

fritidsklubb och teckeneko för information på vårt

eget modersmål.

Jag önskar er alla en fridfull jul och gott nytt år 2007.

Håkan Westerholm

Ordförande

4

Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. representerar • Lena Wenman var med på projektarbe-

tarforum med Social och hälsoorganisa-tionernas centralförbund,Helsingfors, 25.10.

• Lena Wenman deltog i Finansministeri-

ets och Svenska Studiecentralens ”Samarbetsgrupp” möte för finlands-svenska handikapporganisationer; be-handling av handikapplagens förslag. Finansministeriet, Helsingfors, 31.10.

• Lena Wenman har deltagit som talare på

Folkhälsans projektseminarium ”Min fa-milj” på Riksdagens informationscenter (nya riksdagshuset), Helsingfors, 2.11.

• Håkan Westerholm, Johan Hedrén och

Lena Wenman var på besök hos Vasa stadskontor; diskussion med stadsdirek-tör och fullmäktige representanter om stöd och samarbete för finlandssvenska döva, Vasa, 3.11.

• • Håkan Westerholm, Johan Hedrén och

Lena Wenman var på besök hos Jakob-stads stad : diskussion med stadsdirek-tör och fullmäktige representanter om stöd och samarbete för finlandssvenska döva, Jakobstad, 3.11.

• Lena Wenman och Johan Hedrén repre-

senterade till Finlands Svenska Handi-kappförbund öppen Generalförsamling – föredrag och debatt om olika social och handikapp organisations samarbete i Svenskfinland. Nationalmuseum, Hel-singfors, 8.11.

• Johan Hedrén och Lena Wenman deltog

på samarbetsgruppen för Svensk ut-veckling i Dövas Förbund, information och planeringsmöte för kommande verk-samhet i samarbete mellan Finlands-svenska teckenspråkiga r f och Finlands Dövas Förbund, Ljusa Huset, Helsing-fors, 16.11.

• Håkan Westerholm, Johan Hedrén och

Lena Wenman deltog med på symposi-um om media och politiker, tjänsteman-nens roll. Kommunförbundet, Kommu-nernas Hus, Helsingfors, 16.11.

• Håkan Westerholm, Johan Hedrén och

Lena Wenman representerade på infor-mationsbesök till finansminister Wide-roos specialmedarbetare Marcus Öster-lund, för diskussion om stöd till vår RAY-ansökan. Finansministeriet, Helsingfors, 20.11.

• Lena Wenman deltog på Nordicas Tredje

Teckenspråksdag(ar). Teckenspråk, ur forsknings-synvinkel, och politisk syn-vinkel. Helsingfors Universitet, 24.11.

• Håkan Westerholm och Johan Hedrén

representerade på informationsbesök till Folkhälsans VD Stefan Mutanen, för dis-kussion om stöd till vår RAY-ansökan. Folkhälsans huvudkontor, Tölö, Helsing-fors, 27.11.

• Lena Wenman har deltagit till utgiv-

ningsfest av ny sago-DVD på Finlands Dövas Förbund. Sago-DVD innehåller 10 sagor av H C Andersen, översatt till finskt (8st) och finlandssvenskt tecken-språk (2st). Ljusa Huset, Helsingfors, 14.12.

Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. informerar • Styrelsen har haft sammanträde den

8 december i Villa Rurik, Helsinfors. • Styrelsen har sin nästa sammanträde

den 20 januari i Tammerfors. • Finlandssvenska teckenspråkiga rf

har årsmöte den 17 mars i Tammer-fors. Mera information kommer under februarimånaden.

• Vinterdagar ordnas preliminär den 10.3. Platsen blir ungefär en timmes resa från Helsingfors. Information kommer snart om detta. Håll utkik i brevlådan och text-tv sidan 797.

5

Kurser? Vi har ansökt om pengar för att ordna en datakurs för er att lära hur man använder dator och Internet. Information kommer om vi får pengar. Är du intresserad av någon annat kurs också? t,ex, teckenspråkskurs för döva som innehåller t,ex, forskningsarbete, ordboksarbete eller t,ex, tolkutbildning. Eller har du något annat kurs som du önskar så kontakta oss och berätta.

Världskongressen i Madrid

Är du intresserad att åka till världskon-gressen i Madrid som ordnas den 16-22 Juli 2007. Då kan du anmäla intressen till Kansliet senast 26.1.2007 och om det är många så ordnar vi en diskussion och planerar resan till kongressen t,ex, flyger tillsam-mans. Har du frågor så tveka inte att kontakta oss och fråga.

ASPA – vad är det? ASPA – vad är det? Vi tog kontakt med verksamhetsledaren vid ASPA, Pekka Mikkola (som tidigare arbetat på Finlands Dövas Förbund) och fick veta lite mer och om hur döva, teckenspråkiga kan få stöd av ASPA. ASPA har en egen hemsida på Internet som ni kan titta på; www.aspa.fi. ASumisPAlvelu – ASPA - är en stiftelse och en or-ganisation som ger boendeservice till grupper med specialbehov. ASPA grundades 1995 och har sitt huvudkontor i Helsingfors. Flera organisationer ingår i stiftelsen. Boendeservicestiftelsen har 13 grundande organisationer: Epilepsialiitto Ry (Epilepsiförbundet) Förbundet De Utvecklingsstör-

das Väl rf (FDUV) Invalidiliitto Ry (Invalidförbundet) Kehitysvammaisten Palvelusää-

tiö (Utvecklingsstördas servicestiftelse)

Kehitysvammaisten Tukiliitto Ry (Utvecklingsstördas stöd-förbund)

Kehitysvammaliitto Ry (Utvecklingsstördas för-bund)

Kuurojen Liitto Ry (Dövas Förbund) Mielenterveyden Keskusliitto Ry (Mentalhälsans cen-

tralförbund) Nuorten Ystävät Ry (De Ungas Vänner) Näkövammaisten Keskusliitto Ry (Synskadades Cen-

tralförbund) Suomen CP-liitto Ry (Finlands CP-förbund) Suomen MS-liitto Ry (Finlands MS-förbund) Suomen Parkinson-liitto Ry (Finlands Parkinson-förbund) Med de här organisationerna har stiftelsen också

praktiskt samarbete. Den huvudsakliga verksamheten är att ge all-männyttig boendeservice. ASPAstiftelsen vill be-främja möjligheterna i hela Finland för handikappa-de människor och mentalt svagare personer till ett självständigt liv. Det viktiga är att bevaka att funge-rande bostäderoch hjälpmedel finns på olika platser för de som behöver hjälp. Man vill påverka och ha kontakt med beslutsfattare och planerare i olika städer och kommuner. ASPA samlar in och koordinerar och förmedlar infor-mation och kunskap om olika handikappgruppers olika behov och boendekrav. En undersökning har

gjorts som samlat också dövas, teckenspråkigas erfarenheter och behov, i ”Eri-ikä”- projek-tet. 2005 gjordes boendeserviceun-dersökning i över 100 kommu-ner och man hade 475 personer anställda i hela landet. ASPA planerar och genomför också boende för olika special-behovsgrupper, man söker till exempel hyresbostäder eller planerar utrymmen som passar för behoven hos de boende. Kan teckenspråkiga använda ASPAs service/tjänster? ”Vi önskar absolut att tecken-språkiga ska bekanta sig /känna

till om våra tjänster och service. Vi vill diskutera, lära oss och utveckla oss så mångsidigt som möj-ligt.” Så säger man på ASPA. Teckenspråkiga kan själva bäst ta kontakt t ex ge-nom att besöka den teckenspråkiga ASPA-gruppen i Vanda. Alla anställda där är teckenspråkiga. Man kan få läsa/se mer på denna Internetlänk: http://www.aspa.fi/index.phtml?s=67 På en fråga om ASPA känner till att det finns finlandssvenskt teckenspråk svarade de: ”Vi känner till det, och för närvarande har vi bara finskt teckenspråk i vår teckenspråkiga grupp.”

6

Närståendevård Helsingfors svenska socialservice be-rättar om närståendevård – en ny lag På Kampens servicecentral i Helsingfors centrum berättade personal från Helsing-fors hemservice och svenska socialservice om den nya lagen om närståendevård som började gälla 1.1.2006. Anne Pontán från enheten för äldreomsorgen berättade vad som gäller för den som är närståen-devårdare (anhörigvårdare). Också hur man arbetar med äldreomsorgen (service till äldre) Först en kartläggning – vilka behov finns? För alla som har fyllt 80 år skall man ge-nast kartlägga vårdbehovet. Det har un-der de senaste åren blivit mer och mer hemsjukvård till personer som kan bo hemma med hjälp från anhörig och/eller hemvården. Fler äldre bor alltså hemma längre med lite hjälp till hemmet. Då man kartlägger vårdbehovet tittar man på hälsosituationen hos personen ifråga, hur man har boendet i hemmet – utrymmen och hur det fungerar fysiskt. Om man behöver lite hjälp, kan maken eller makan vara anhörigvårdare? Då måste den personen vara frisk och orka tillräckligt. Man kan ge hjälp till små om-byggnader i hemmet för att det ska fun-gera bättre, till exempel handtag till dusch/badkar, ta bort trösklar, ordna högre sittplatser på wc, i tv-stol mm. Vem kan vara närståendevårdare? Den som är närståendevårdare kan vara partner, barn, förälder eller granne/god vän. Man gör en vårdplan /serviceplan där det står vad närståendevårdaren gör, vad hemvården gör och hemsjukvården. Man stöder närståendevårdarna med le-digheter (2-3 dagar per månad), kortare timledighet, och möjlighet till korttidsvård på bäddavdelning eller liknande där avgif-ten är 9 euro per dygn. Närståendevårdaren får stöd, ett arvode och extra hjälp Stödet till närståendevårdaren är minst 300 euro i månaden. Det här är ett arvode som beskattas. Man följer olika vårdklasser, och betalar enligt hur mycket vård arbete som krävs. Vårdklasserna är 1-4, där klass 1 betyder ett stort vårdbe-

hov. Om närståendevårdaren inte kan arbeta i sitt yrke pga vårdinsatserna, då får denne minst 600 euro i månaden. I Helsingfors finns nu 2802 klienter som man ger stöd för närståendevård, och av dessa är 195 svenskspråkiga. Men i grup-pen är både äldre och utvecklingsstörda personer. Utgifterna var nästan 13 miljo-ner euro. Efter att den svenska socialservicen bil-dade sin egen enhet 2006 har man 112 klienter – vilket betyder att flera svensk-språkiga valde att stanna inom sitt boen-de områdes serviceenhet, där man är be-kant med vårdpersonal och sjukvård. Hemvården kan ge extra hjälp cirka 30 timmar i månaden, i de fall där man be-höver ett par extra armar, till exempel för att lyfta personen. Det kan också vara extra hjälp för att göra kontroll av att personen fått hem mat och kan äta den. I Helsingfors har man nu ett projekt där närstående/anhörigvårdare får ett extra avlastningsstöd på 4 timmar per månad. Då får vårdaren ett ”ledigt pass”, och kan gå på egna ärenden. Teckenspråkiga personer kan få hem-vård, stöd och hjälp på teckenspråk? Hur kan Helsingfors stad ge stöd till döva, teckenspråkiga ifråga om hemvård, hem-tjänst, stöd till närståendevårdare mm? Anne Pontán sade att Helsingfors stad köper tjänster från Dövas Förbund. (Anmärkning: det är nog så att man missuppfattat detta, det borde vara Dö-vas Servicestiftelse?) På frågan hur man gör då man gör en kartläggning av vårdbehovet, om man har tolk med sig? Det svarade Pontán att man har tolk med sig. Det som vi inte vet är om man alltid lyckas att se till att döva får hemvård på teckenspråk, och om svenska döva kan få finlandssvensk teck-enspråk av hemvårdare eller i annan situ-ation, till exempel om man behöver kom-ma på sjukhus för en kortare tid. Det är viktigt att vården kan och ska ske på klientens modersmål. Därför att ju äldre vi blir, desto mer av närmin-net faller bort, förmågorna också. Det

7

som blir sist kvar är modersmålet. Om man inte kan bo hemma – vad händer då? Om man behöver få vård på en anstalt , alltså inte kan bo hemma, då görs en ut-redning först. Vid utredningen träffas lä-kare, socialarbetare, hemvårdare och går igenom situationen. Man gör sedan ett utlåtande som sänds till områdeschefen, (chefen för sjukvårdsområdet). Alternati-ven för vårdplatsen jämförs, om det är s e r v i c e h u s , s j u k h u s a v d e l n i n g (bäddavdelning) eller gruppboende som lämpar sig bäst. Klienten sätts i kö – det är nu den största brist på platser på ål-derdomshemmen. På dessa hem betalas vården genom att 20% av nettoinkoms-ten dras av. Mer olika slags stödformer kommer – också s töd t i l l närvårdare (stödcenter) I framtiden finns ett utvecklingsbehov av olika stödformer. Det är viktigt att stöda närståendevårdare. Stödcenter för dem har startat, där man kan träffas i grupper och få råd, diskutera och stöda varandra, få vård-rådgivning och hjälp. Man kom-mer snart att starta en sådan stödcenter på svenska. Kortvariga platser för vård skall ökas, och med detta vill man kunna erbjuda den lagstadgade ledigheten till närståendevår-dare. Man har också funderat över att kunna öka möjligheten att använda priva-ta vårdfirmor, och att anhörigvårdare el-ler närståendevårdare kan få betalnings-förbindelser från staden. Välkommen att ställa frågor till Svensk socialservice: Publiken vid informationstillfället blev uppmanade att ta kontakt om vi har någ-ra frågor eller förslag till dem som arbetar med äldreomsorgen i Helsingfors. Det är fritt att fråga om hurdant stöd man kan få som närståendevårdare, hur man kan dis-kutera ändringar i hemmet, och om vilka stödformer teckenspråkiga vill ha är de också glada att höra mera om. Man skall kontakta Gun-Maria Rönndahl. (adress och telefon i slutet av artikeln) Det är viktigt att du som kanske sköter om någon annan i hemmet eller själv be-höver hjälp av någon för att kunna bo

hemma, vet om vilket stöd du kan få och var du kan berätta om dina behov. Och om du tycker att det är svårt att diskute-ra eller få tag i hjälp som kan tecken-språk, ska du inte vara rädd att till exem-pel använda tolk och ringa eller bestäm-ma träff med någon som kan hjälpa dig och få tolk med dig. Vuxenarbete /Svensk socialservice, Hel-singfors : Tavastvägen 13, PB 7140, 00099 Helsingfors stad Växel 310 4011 Fax 310 44899 Alla socialarbetare har telefontid kl. 9-10. Ledande socialarbetare Gun-Marika Rönndahl tfn 3104 4968

STÖD FÖR NÄRSTÅENDEVÅRD Servicen är avsedd för personer som på grund av nedsatt funktionsförmåga sköts hemma av en anhörig eller annan närståen-de person. Målet är att klienten så länge som möjligt skall kunna bo i sitt eget hem med hjälp av vård och omsorg som ges av en närstående person. Socialverket fattar beslut om den lön som betalas till närståendevårdaren för vårdar-betet. Servicebehovet Läget kartläggs och servi-cebehovet bedöms genom hembesök, var-vid man uppgör en vård- och serviceplan. Hur man söker Ansökan om stöd för när-ståendevård görs med en särskild blankett som lämnas in till den egna socialserviceby-rån. Dessutom behövs ett läkarutlåtande. Planering av servicen Vård- och service-planen görs i samarbete mellan klienten, närståendevårdaren, hemserviceledaren och vid behov socialarbetaren. I planen an-tecknas i vilka funktioner, som hör till dag-lig vård, klienten behöver hjälp. Dessutom överenskoms om hur vårdarens ledigheter ordnas. Beslut Beslutet fattas av hemserviceleda-ren. Ändringssökande Klienten har lagstadgad rätt att söka ändring i beslutet. Pris Produkten är ekonomiskt stöd till klien-ten. Serviceproducent Servicen produceras av socialverket.

FAKTARUTA:

8

Fortsättning nästa sidan

Äldreservice på teckenspråk Dövas Servicestiftelse har senior-verksamhet och hemvårdare på teck-enspråk Ainola servicecenter i Botby, Helsingfors, har service och hemvårdare som kan teck-enspråk. Helsingfors stad köper tjänster av Ainola (genom Dövas Servicestiftelse). I Borgå finns dagverksamhet- träffar för äldre – på teckenspråk med döva närvårdare. På andra håll i Svenskfinland är det olika hur-dan service till hemmet och på servicehus som kan erbjudas på teckenspråk. Det är sällan en kommun eller stad själv har personal som kan teckenspråk, istället kö-per man tjänster. Hittills är det Dövas Ser-vicestiftelse som erbjuder stöd till äldre och flerhandikappade döva. Men de har ingen service på finlandssvenskt teckenspråk.

Men man har bra stöd och olika projekt som stöder för äldre döva. Ett är ”Kotiväylä” som ger stöd för ensamma och äldre döva. Hu-vudverksamheten är hemservice och hem-sjukvård. Man har också ett särskilt stöd för närståendevårdare på teckenspråk, och ett ”Senior-program” där man stöder döva – dövblinda. Servicestiftelsen informerar och utbildar kommuner och socialarbetare och vårdare om dövas behov. Man kan ta kontakt till Dövas Servicestiftel-se /Kotiväyläs verksamhetschef Pekka Vi-hanto och fråga om deras verksamhet. Pekka Vihanto epost: pekka.vihanto@kuurojenpalvelusaatio.fi GSM 040 542 2787 Adress: Dövas Servicestiftelse : Ilkantie 4, Post Box 62 00401 Helsingfors Telefon (09) 580 3860/ central

Viljandi - lilla julfest

Vi åkte med Rolfs bil från Karis till Esbovik där vi lämnar bilen. Och byter till buss för att fort-sätta till hamnen. Båten som vi åkte med heter m/s Melodia avgår kl 9.00 från Helsingfors och ankommer till Tallinn kl 12.15. Vi promenerar runt och tittar på olika butiker samt handlar. Försökte också besö-ka Viljandi Dövas Förening fast den var stängt, vi var besvi-ken, därefter fortsätter vi till ”Tunturi restaurang” för lilla jul. Monica Fyhrkvist

Jag var i Estland för första gång. Var förvånad med gapande mun och fick chock när man såg ladu-gårds hus förstört. Samt skogar är förstört av vat-tenpöl eftersom det inte fanns tillräckligt med dike för att förhindra vatten. Det var så ledsamt att se.

Rolf Westerlund Restaurangens skylt

Annukka Hiekkanen tar emot priset för Årets Finlandssvenska

9

Vice Ordförande i Viljandi DF välkomnar Finland till Viljandi

Döva estländare

Juha Tunturi, Restaurangens ägare

Alla finlandssvenska teckenspråkiga och finska var sammanlagt 29 personer som åkte med båten från Helsingfors till Tallinn. I Tallinn byter vi till bussen. Resan tog 3 timmar att åka till Viljandi. Vi tar vägen till hotellet ”centrum” först och byter kläder inför lilla jul. Det var spännande att se ny restaurang som heter ”Tunturi Café” (= Re-staurang). Det var trevlig program och in-tressant med ovanlig julmat som är Est-ländsk kultur, inte som i Finland. Tack till Håkan Westerholm som guidar oss. Berit Kinnunen

Viljandis informationskylt

Avnjuter lilla julfest

Från Tallinn till Viljandi är det 178 km. Juha Tunturi hittade lokalen och renovera-des till restaurang. Utanför vid dörren till restaurang hänger det en skylt som står ”Tunturi restaurang”. Vi var 29 personer från Finland som träffar 30 estländska döva och hörselskadad och skålar cham-pagne samt ha roligt. Där stannade vi och pratar samt äta gott länge. Efteråt gick vi sent på natten till hotellet som heter ”centrum”, vi var så trötta och somnade. Eva Sahlström

10

Visste ni om att vi har startat fritidsklubb för teckenspråkiga? Fritidsklubben är öppen för alla som kan teckenspråk som är mellan 7-18år – döv, hörselskadad, hörande, finska och svenska. Under höst 2006 har vi haft trevligt program i vår ”Teckenspråkig fritidsklubb för barn och ungdomar” . Vi har bland annat spelat olika spel, haft gäster som berättat om djurklubb samt om dövas liv i Zambia och även gått på utställ-ning, sett film och haft disco. Pepparkakor och julkort har vi gjort själva. Vi har fått använda Drumsö ungdomslokal som ägs av Helsingfors ungdomscentral. Där finns kök, samlingsrum, spelrum med fotbollspel och biljard, TVspel och datorer. Vi har haft stor bioduk (stor vägg) då vi haft filmkväll med popcorn och spännande film. Nya tider på våren 2007! Det var inte många barn som har kommit till klubben på Drumsö (Lauttasaari), adress Tallbergs allén 10, på tisdagk-vällar mellan kl 17 – 21. Därför har vi på försök träffar på LÖRDAGAR i samma plats. Datumen kommer att spikas snart och vi skickar ut brev till alla ”familj-kontakter”. En ny möjlighet är också att ordna träffar i Espoon Viittomakielinen yhdistys (EVY), på Kauppamiehentie 6, Hagalund, Esbo. Där är stort och fin lokal för olika aktiviteter. Vi planerar olika dagar och möjligheter. Det kommer mer informa-tion på text-TV sid 797, och i vår hemsidan (www.svenskadova.fi). Ungdomar mellan 13 – 18 år är också välkomna. Vi har mål att hitta dem och ordna rolig aktivitet tillsammans. Kan-ske biobesök, bowling, minigolf, kanot mm. Närmare information skickar vi ut i januari. VÄLKOMNA MED!!! Finlandssvenska teckenspråkiga r f

Teckenspråksdagen i Ytterese Finlandssvenska teckenspråkiga uppmärksammar sitt mo-dersmål Det finlandssvenska teckenspråket är också värt en fest; med inspiration av Svenska Dagen-festen har finlandssvens-ka döva och andra som använder finlandssvenskt tecken-språk samlats för att hedra sitt modersmål. Detta år arrangerade föreningen Finlandssvenska tecken-språkiga r f Svenska Teckenspråks-dagen i Ytteresse, Peder-söre. På denna ort finns det enda lågstadiet och daghemmet som har undervisning och stöd på finlandssvenskt tecken-språk i Finland idag. Daghemmet Snäckans föreståndare Lotte Snellman presenterade verksamheten och hur man startade teckenspråksverksamhet bland barn och personal för flera år sedan där. Det var sedan naturligt att man hade teckenspråkiga barn integrerade på lågstadieskolan intill, och hur man nu arbetar med både distansundervisning och resursstöd till lärare som har hörselskadade elever berättade Ytteresse lågstadieskolas rektor, Bjarne Wikström.

Dagens festtalare, Jan-Ola Östman, tog upp vikten av beva-rande av minoritets-språk överhuvudta-get och hur man vid Nordica, institutionen för nordiska språk vid Helsingfors uni-versitet arbetar för finlandssvenskt teck-enspråk. Lingvist, fil mag Karin Hoyer och fil dr Monica Londen har tillsammans med professor Östman bistått föreningen F i n l a n d s s v e n s k a teckenspråkiga med utlåtande om fin-landssvenska dövas språkliga situation. Av detta har både professor Östman och andra utanför föreningen fått en djupare insikt. Enligt lagen har alla teck-enspråkiga samma

rättigheter, oavsett om de är finsk- eller svenskspråkiga.

Årets utmärkelser delades ut av ordförande Håkan W e s t e r h o l m . Föreningen har haft en stor hjälp och stöd i sin intressebevakning och arbetet för språkliga rättighe-ter från Nordica och deras enga-gerade personer i området finlands-svenskt tecken-språk. Professor Jan-Ola Östman fick emotta ut-märkelsen för ”Årets bästa fin-l a n d s s v e n s k a service till döva” som representant för Nordica. Inom kyrkostyrel-sens arbetsgrupp för dövfrågor och även inom Fin-lands Dövas För-bund har Annuk-ka Hiekkanen drivit även fin-landssvenska dövas frågor och bevakat i synnerhet rätten till kyrkoservice och dövpräst för finlandssvenska döva. Före-ningens styrelse ansåg att detta var en fin insats av en finskspråkig döv och med utmärkelsen ”Årets finlands-svensk” vill man hedra hennes engagemang. Hon är medlem i föreningen. Festen avslutades med en resumé av årets händelser i före-ningens regi samt hur man nu arbetar vidare på målen att arrangera teckenspråkiga nyheter till döva via Internet. Håkan Westerholm framhöll att det är viktigt för föreningen att åstadkomma ett konkret och fruktbart samarbete med kommuner i syftet att ge service till finlandssvenska tecken-språkiga. Det var glädjande att många deltog i festen från hela Öster-botten och även från södra Finland. Sammanlagt 56 perso-ner fanns på plats.

Text: Lena Wenman Bild: Åke Uusimäki

Håkan Westerholm presenterar pristagarna.

Professor Jan-Ola Östman, Festtalare och prismoottagaren

11

Nordicas tredje teckenspråksdag På Helsingfors Universitet, den 24 november samlades ett 30tal personer för att lyssna på ett långt och intressant symposium. Det fanns många intressanta programpunkter. Här följer ett referat av programmet. KATEGORISERING AV MÄNNISKOR: Professor Jan-Ola Östman öppnade symposiet och talade kort om kategorisering, att dela in i fack. När man delar in människor i olika grupper, kategoriserar man dem. Vad bestämmer hur vi kategoriserar, och vem beslutar det? Ibland har man regler i lagen som bestämmer om man får ha två nationaliteter, eller hur efternamnet skall skrivas beroende på om man är kvinna, eller gift.. Jan-Ola Östman menar att vi själva har rätt att kategorisera oss. Ibland är det också viktigt att tänka på hur man använder ord, vissa kan avslöja fördomar eller såra personer. Östman tog som exempel ”blind”, att personer vill hellre kal-las för synskadad än blind för att undvika förut-fattade meningar (fördomar). Det finns också värderingar i orden om man använder antingen ”neger”, eller ”svart” om någon mörkhyad per-son. Jan-Ola Östman tog som exempel att döva hellre kategoriserar sig som teckenspråkiga, men att man inte kan sammanföra alla teckenspråkiga i samma grupp – det finns många olika slags personer, med olika intressen. Det är viktigt att se, och uppmuntra, mångfalden. TECKENSPRÅK – KULTUR, POESI: Hannele Rabb, studerande vid Nordicas littera-turavdelning och mor till en döv flicka berättade om sina tankar kring dövhet och teckenspråk samt teckenspråkspoesi. Då hon fick veta att dottern var döv blev det en chock och start på processen att försöka förstå dövas värld och teckenspråk. Det var först en känsla av utan-förskap då Rabb inte själv kunde teckenspråk, och en kamp för att få gemenskap i språk och kultur med dottern. Med hjälp av stödträffar med både andra föräldrar till döva barn samt döva vuxna kunde Hannele Rabb få veta hur man använder teckenspråk med barn, hurdana språkanvändnings-regler som finns och hur döva beter sig med varandra. Det var viktigt att se hur döva vuxna använder teckenspråk och att få en förebild till dottern. Rabb berättade att hon förstod hur stort ansvar en förälder har i att förklara och berätta om om-världen, vardagen, kultur, allt möjligt till döva barn, då hon förstod att hon måste förklara till

sin dotter att ”mormor och morfar” är ”mammas föräldrar”. Hörande barn får så mycket automa-tiskt, på köpet, då de snappar upp från samtal, TV, radio. Rabb är aktiv i den svenskspråkiga föräldraföre-ningen för döva och hörselskadade barn, DHBS. Det har känts lite uppdelat inom föreningen i samband med dess aktiviteter då det uppstått en ”teckengrupp” och ”talgrupp”. Det är synd att sätta upp gränser för barn, istället kunde man ge alla barn flera språk, menade Rabb. Förenings-verksamheten har verkat förändrats med tiden då det förr mer skedde träffar i syfte att låta barn och familjer träffas och umgås, gemenskap i enkla former, medan man nu tycks se träffarna som ett sätt för föräldrarna (och barnen) att få en lyxweekend och avslappning? Att ge – överföra – språk och kultur från föräld-rar till barn låter sig lätt göras när man har sam-ma språk, t ex döva föräldrar och döva barn eller hörande dito. Men då det i de flesta fall är höran-de föräldrar som fått ett dövt barn, måste föräl-dern först lära sig ett nytt språk och kultur innan de kan ge detta vidare till barnet. Hannele Rabb tyckte att hon lärt sig se tecken-språket som ett vackert språk – att det innehåller flera stämmor på samma gång där talspråket bara har en enda. Många tecken är rörliga och de berättar mycket tillsammans med mimiken. Det känns som om teckenspråk skulle vara ett mer ärligt och öppet språk menade hon. Rabb påpe-kade att det i hjärnan är ett större område som används vid teckenspråk än vid talspråk. Avslutningsvis ville Hannele Rabb visa hur en teckenspråksdikt kan se ut, och provade att ana-

lysera den precis som en vanlig litte-raturanalys. Juho Saarinen har nyli-gen haft en teaterföreställning där en dikt har en stor roll. Dikten heter ”Taggar” och berättar om teckensprå-ket och de teckenspråkigas känslor då man förbjöd teckenspråk under ”oralismtiden”. Dikten är mycket alle-gorisk – den använder mycket sym-boler. Växtvärlden, blommor och röt-ter samt taggar används som symbo-ler för frihet, makt, tvång, förtryck, återupplivande. Hannele Rabb visade en film där Juho Saarinen själv teck-nar dikten, och förklarade även hur olika tecken användes. Det är egentli-gen ett fåtal grundtecken som an-vänds, tillsammans med rörelser och

olika nivåer (mark, jord, luft) och mi-mik. Rabb visade särskilt på hur övergångar mel-lan olika tecken sker, ”scenbyte” och ”personbyte”.

Hannele Rabb

12

HANDIKAPPKONVENTION i FN Liisa Kauppinen, president emerita i Dövas Världsförbund (WFD) och nyligen pensionerad verksamhetsledare för Finlands Dövas Förbund, presenterade den utarbetade konventionen för handikappades mänskliga rättigheter i FN. Liisa Kauppinen sade genast att den inte är ännu i kraft, först skall det nu slutliga förslaget presen-teras för generalförsamlingen 13.12, och då för-hoppningsvis godkännas. Därefter skall man sän-da ut konventionen för ratificering i FNs med-lemsländer, och då minst 20 länder har under-tecknat, godkänt konventionen, träder den i kraft. Då har den också makt att se till att för-ändra medlemsländernas lagstiftning till att följa denna konvention. Därför är det bra för oss att veta vilka delar av konventionen som har bety-delse för teckenspråkiga sade Liisa Kauppinen. Den här konventionen riktar sig till ”deaf” – alltså döva, inte till ”sign-language users” – tecken-språkiga, teckenspråksanvändare. Det begränsar målgruppen till 5 000 i Finland, inte 14.000. För Finland är det viktigt att man uppmärksam-mar förbudet mot diskriminering på grund av språk, och de språkliga rättigheterna finns om-nämnt på flera platser i konventionen. Kauppinen berättade att man i arbetsgrupperna som förberett konventionens text, haft långa dis-kussioner om hur handikapp skall kategoriseras. Det finns så många olika slags funktionshinder och för att ingen skulle bli utanför eller förförde-lad beslöts att grovt indela funktionshinder som något som antingen är fysiskt, sensoriskt, men-talt eller intellektuellt begränsat. WFD har särskilt kämpat för att man skall benämna teckenspråk som ett språk, och inte ett ”handikappsystem” likt Braille, m fl. Detta lycka-des man med, och har påverkat flera länder till en positiv syn på teckenspråk. Överhuvudtaget var det också mycket bra att man i konventionen fick in en positiv, accepterande syn på människor med funktionshinder. Det är en naturlig del av samhället. TECKENSPRÅK I NYA KONVENTIONEN: I artikel 21 nämns rätten att använda tecken-språk i kontakter med tjänstemän, offentliga myndigheter, där man inte skall behöva tolk eller skriftlig kontakt. Det skall också vara möjligt att få information på teckenspråk. Artkel 24 behandlar undervisning, och att ett fullt deltagande i undervisningen och samhället (inklusion) gäller alla och för teckenspråkiga skall man ha rätt att lära sig teckenspråk, använda det i undervisningen och även få stöd till språk-identiteten. Kulturfrågor nämns i artikel 30. Där tas upp att man (landet) bör uppmuntra, och erkänna döv-kulturen. Döva har rätt att delta i kulturlivet. Liisa Kauppinen sammanfattade handikappkon-ventionen i några punkter:

man jämställer teckenspråk med övriga språk

yrkesmässiga tolkar måste etableras, och rättigheter till tolk finnas för döva

det skall vara möjligt använda teckenspråk i samhället och få information på tecken-språk i offentliga sammanhang.

att använda teckenspråk och uppmuntra det-ta är bra och stöder kulturen och identi-teten

att man skall få utbildning på teckenspråk. Framförallt skall man inte bli diskriminerad

på grund av sitt språk, och teckenspråk-ligas mänskliga rättigheter ska uppmärk-sammas och bemötas.

DÖVAS FÖRBUNDS SPRÅKPOLITIK, NYTT PROGRAM: Kaisa Alanne är chef på teckenspråksenheten på Finlands Dövas Förbund och ordförande för teckenspråksnämnden inom Forskningscentralen för de inhemska språken. Hon berättade om ar-betet med ”teckenspråkigas språkpolitiska pro-gram”. Man får detta klart våren 2007. Finlands Dövas Förbund gjorde åren 1993-1995 ett poli-tiskt program som innehöll samhällsvisioner för teckenspråkiga, men detta nya språkpolitiska program har en annan utgångspunkt. Man utgår mer från språket och rätten att använda det-ta i samhäl-let. Som under-lag till arbe-tet används den nya s p r åk l agen och rappor-ten om till-lämpningen av denna, samt FN-konventionen om mänskliga r ä t t i ghe t e r och handi-k a p p a d e s mänskliga rättigheter. Alanne berättade att det är viktigt att visa skillnaden på hur man betrak-tar döva, teckenspråkiga, ur handikappaspekten eller språkaspekten. TECKENSPRÅKIGA ETT URSPRUNGSFOLK UTAN RÄTTIGHETER: De teckenspråkiga behandlas sällan i litteraturen som språkminoritet. Döva, teckenspråkiga hör till ett av ”ursprungsbefolkningarna” i Finland om man kan kategorisera teckenspråkiga som språk-minoritet. Det betyder att teckenspråkiga har samma minoritetssituation som samer och ro-mer; att de är födda i Finland men har en annan kultur, ett annat (dubbelt) modersmål och inte går i skola på sitt modersmål. I befolkningsre-gistret skrivs ofta antingen svenska eller finska

Kaisa Alanne

13

som språktillhörighet. När det gäller läromedel i skolan är det en stor brist på material för och om teckenspråk som modersmål, jämfört med teckenspråk som främ-mande språk. Kaisa Alanne påpekade att själva forskningen och arbetet på högre utbildningsnivå när det gäller teckenspråk är relativt nytt, och det finns ännu ingenting skrivet om själva språkbruket. Päivi Rainó skrev om teckenspråksnamns användning och det är det första forskningsarbetet inom det sociolingvistiska området. Alanne berättade att man gjort flera intervjuer med teckenspråkiga för att få reda på deras språkanvändning, i olika var-dagssituationer. Det finns inte mycket dokumen-tering eller studier om detta. Alanne menar att det finns många faktorer kring språkpolitiken som ska analyseras och bedömas; vilka problem som finns för användning av teck-enspråk i samhället, frågor kring språkinlärning och undervisningsme-toder. Också sådant som språkvård, teckenspråkigas språkliga medveten-het, språklagens uppmärksammande och bedömning av språkminoriteter och hurdan status man ger dem. Ett exempel i arbetet är att man analyse-rar vilka brister i social service som teckenspråkiga möter, och vilken till-gång till service som finns och om det finns information om den. Sedan skri-ver man ett förslag till åtgärd, vad man bör göra för att ändra på situa-tionen. Det är ganska mycket som tas upp, det finns inte någon plane-ring av språkundervisningen för teck-enspråkiga eller om teckenspråk till exempel, och det finns stort behov av ett handlingsprogram för att undvika utslagning av döva. PEDAGOGIK OCH DÖVAS STÖD TILL SJÄLV-STÄNDIGHET: Monica Londen talade kort om det döva barnets möte med samhället. I olika undersökningar vi-sas att dövas utbildningsnivå i allmänhet är läg-re, och omgivningen kring döva har fortfarande har en stor okunskap och mycket fördomar om döva. Monica Londen berättade om pedagogiken, att dess uppgift är att stöda personer (barn). Läraren - pedagogen - ska få dem att utveckla sitt kritiska tänkande och bli delaktig i samhället och aktiv i demokratin. Pedagogiken ska se till att individerna blir goda medborgare som kan vara rättvisa, ta ansvar och känna empati (medkänsla) OCH lära individen att tänka självständigt, vara kritisk och kunna påver-ka och medverka. Det är lite av en paradox- en motsatseffekt. Men det behövs för att vår demo-krati ska fungera. Monica Londen beklagade att man i dövskolor och på platser där döva utbildas inte självklart

har teckenspråk som undervisningsspråk. Det betyder en stor brist i kommunikation och kun-skapsöverföring mellan lärare och elever. Hur kan då läraren genomföra sin uppgift att stöda eleverna till att bli goda och aktiva medborgare i samhället, frågade hon. FINLANDSSVENSKA OCH DÖVAS MINORITE-TER ÄR LIKA: Karin Hoyer visade en bok av professor Marika Tandefelt, som skrevs 2005 i samband med ar-betet inför språklagen och som visar situationen för den finlandssvenska befolkningsgruppen. Ka-rin Hoyer är med i arbetet med Finlands Dövas Förbunds nya språkpolitiska program. Hon funde-rade över vilka likheter som finns mellan de teck-enspråkiga och finlandssvenska språkminoriteter-na. I boken av Tandefelt beskrivs situationen för det finlandssvenska språket, och den finlands-svenska befolkningen i Finland. Karin Hoyer såg

att det var mycket som likna-de i situation, problem och förslag till handlingsprogram. Karin Hoyer visade tio punk-ter där det viktigaste är att man visar omsorg om och bevarar språket, och bevakar och följer upp rättigheterna för språkanvändarna. Det skall bli intressant att se re-sultatet av Kaisa Alannes och hennes arbetsgrupps arbete till våren. Det kommer för-hoppningsvis vara ett starkt och tydligt budskap till sam-hället vad döva behöver och kräver. EN NY BOK UTGIVEN: Dagen avslutades med att

professor Jan-Ola Östman delade ut den rykande färska boken, ”Teckenspråksstudier 2” med tex-ter, artiklar som framförts under det senaste året (förra omgången av Teckenspråksdagar). Den är mycket innehållsrik och bjuder på många aspek-ter av teckenspråket ur social och historisk syn-vinkel. Monica Londen och Karin Hoyer har redi-gerat boken tillsammans med Jan-Ola Östman. Det är betydelsefullt att man ger ut en bok som samlar olika fakta kring finlandssvenskt tecken-språk, för den blir uppmärksammad bland många forskare och språkintresserade personer, som kanske inte vet så mycket om teckenspråk an-nars. Om ni är nyfikna kan ni ta kontakt med oss på Finlandssvenska teckenspråkiga rf. Det är möjligt att låna eller titta i boken på vårt kansli.

Text: Lena Wenman Foto: Lena Wenman

Professor Jan-Ola Östman

14

Island - upplevelsernas ö Lena Wenman skrev redan i nr 3/06 en längre artikel om den lyckade resan till den nordiska kulturfestivalen på Island, men också en annan av deltagarna i gruppen, Rolf Westerlund från Ekenäs, upplevde mycket intressant på Island, som han gär-na vill berätta om. Det här var den första längre flygresa som Rolf har gjort. Han har

t.ex. aldrig flugit på någon semesterresa till Mellaneuropa eller till Kanarieöarna. – Det var roligt att göra resan i 10 perso-ners gruppen, av vilka sex var f.d. elever och delvis klasskamrater från Dövskolan i Borgå, berättar Rolf. Island är ett litet land jämfört med Finland; 103.000 kvadratkilometer mot 337.000! Festivalen hölls i Islands fjärde största stad Akureyri och där såg Rolf konstigt nog maskrosblommor som var dubbelt större än hemma på Gullö! Under festivaldagarna ordnades utfärder och teaterföreställningar som inte ingick i paketpriset. Rolf deltog i tre utfärder; en där man åkte ut på havet och tittade ef-ter valar och delfiner, men tyvärr fick inte Rolf se någondera. Men han fick veta att man kan åka på dyr-bara fiskeutfärder längs älvarna på Is-land, som för två per-soner kostar 250 000 isländska kronor, allt-så ca 2 500 euro – för en dag! De platserna

är noggrant utvalda med mycket fisk och där finns också vakter som övervakar fis-ket. På den andra utfärden åkte Rolf till ett ut-omhusbad, som det finns gott om på Is-land. Till utomhusbadet Myvatn kommer det heta vattnet i rör ca 1 km från en pumpstation. I stationen pumpas vattnet upp från 2 km djup och fördelas längs rör för bl.a. uppvärmning av hus och till olika utomhusbad. Rören utanpå marken var ca 50 cm i diameter. Där vattnet kom in i ut-omhusbadet var det ännu 100 grader hett, så det var absolut förbjudet att simma nära den platsen. I badet var vattnet se-

dan 30 grader varmt när det kyldes ner av utomhusluften. Tänk att kunna simma så, året runt i varmt vatten, utan tak över hu-vudet. De döva i Akureyri berättade att de brukar simma om julen med tomtemössor på och på nyåret kan man ligga i badet och njuta av fyrverkeriet! Utanför huvudstaden Reykjavik finns det mest berömda utom-husbadet Blå Lagunen. Där värms dock

vattnet direkt av heta källor. Tyvärr hann inte Rolf uppleva den sevärdheten eftersom tiden blev så kort mellan flygplansbyte-na i Reykjavik. På sin tredje utfärds-dag fick Rolf uppleva äkta islandshästar. Han red inte själv utan han gick om-kring och fotografera-

En kroatisk turistbuss i Akureyri! Rolf fotograferade den på hotellets gård. Bussen var mycket snygg, med bl.a. bänkar av läder.

Bassängen i Myvatn med över 100 graders kokande vatten. Cementbassängen var ca 8 m i diameter och härifrån leddes vattnet vidare till utomhusbadet.

Akureyri simstadion med 8 olika bassänger. I bakgrun-den snötäckta berg där skidspåren löper om vintern.

15

de landskapet. Han tyckte det var så fint när man kunde se så långt på Island och överallt fanns det vackra bergstoppar i bakgrunden. När han kom hem tillbaka tyckte han att hem-trakten verkade så mörk och igenvuxen! Skillnaden mellan att ett landskap har skog eller är helt utan är större än vad man kan tro. Den hästgård man besökte på ut-färden hade mer än 100 hästar och alla hovar måste skos för att hästarna skall kunna ströva ute i den omväxlande ter-rängen. Då man be-sökte gården var 80 hästar ute på bete medan ca 20 var kvar hemma på gården och kunde ridas på. Nära havet kan man på Island odla spann-mål och potatis och där kan också korna gå på bete. Men högre upp på fjällsidorna kan man bara odla hö och låta får och hästar gå på bete. Av Islands yta utgörs bara 1 procent av åker och 20 procent är bo-skapsmark. Rolf skulle gärna ha sett en riktig gejser i aktion, men någon sådan kom inte emot på resan. Rolf kom ihåg att Birgitta Wallvik

tidigare hade berättat om en sådan och om hur man kan utvinna elektricitet ur dessa, via ångkraftverk. Utanför Reykjavik ligger

ett stort växthusområde, Hveragerdin, där man t.o.m. odlar bananer! På Island be-hövs med andra ord inga vindkraftverk – man har de heta källorna som ger ånga

och energi tillräckligt. Sista dagen på resan tillbringade de döva bl.a. på simstadion i Akureyri, också den utomhus, med unge-fär 10 olika bassäng-er, vattenrutschbanor m.m. Temperaturen i vattnet varierade mellan 29,5 och 38,5 grader. Ett årskort till simstadion kostar 25 000 isländska kro-nor, dvs. ungefär 250 euro. Kulturfestivalen avs lu tades med kvällsfest i Idrottshal-

len med bl.a. filmförevisning på tre stora skärmar där bidragen i de dövas fototäv-ling presenterades.

Rolf vill säga varmt tack till de isländska döva för en bra arrangerad festival. Nästa gång träffas man på nordisk kulturfestival i Stockholm år 2010 då man bl.a. skall få bekanta sig med Drottningholms slott och Stockholms skärgård. En reklamfilm om detta visades på avslutningsfesten i Aku-reyri. Rolf ser redan fram emot att i verk-ligheten få se de vackra villorna i den svenska skärgården.

Text och foto: Rolf Westerlund Textredigering: Rolfs syster Iwe

En självtillverkad motorcykel i Akureyri, med 8 V Merce-des-Benz motor. Bakhjulen och fjädringen från en riktig MB-bil. Motorstyrkan 200hk!

Avslutningssim på den isländska kulturfestivalen i sim-stadion i Akureyri. Det är 38,5 grader i vattnet och del-tagarna av många olika nationaliteter njuter synbart. På kvällen var det fest i restaurangen på bara 150 m av-stånd – praktiskt!

Terrängbilar finns det gott om på Island. De tjocka däcken skall på landsväg ha ett tryck om 3,2 bar men i körning i mjuk snö i terrängen skall trycket vara 2,8 bar. Förarna har egna pumpar med i bilarna.

Avsändare: Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. Brändövägen 10 00570 Helsingfors Finland