1

Co funded by the European Union’s Fundamental Rightsand Citizenship Pregramme

2

Alla barn har samma rättigheter och är lika värdefulla. Varifrån du kommer, t ex vilket kön, språk, religion och hudfärg du har, spelar ingen roll. Du har rätt att bli behandlad med respekt av andra människor. Du har rätt till mat, vatten, bostad och hälso- och sjukvård. Du har rätt att utvecklas och vara med och påverka samhället du lever i. Du har rätt till utbildning och att skyddas mot våld. Du har rätt att uttrycka dina egna idéer och åsikter, rätt till information och rätt att vara med och fatta beslut i frågor som påverkar dig. Alla de här rättigheterna och några till, finns samlade på ett ställe i något som kallas för barnkonventionen. Alla rättigheter är lika viktiga.

Ett barn – det är varje människa i världen upp

till 18 år.

3

De olika rättigheterna i barnkonventionen kallas artiklar. För att förstå barnkonventionen behöver du titta på varje rättighet genom fyra olika ”linser”. Linserna eller grundprinciperna som de egentligen kallas är barn-konventionens artikel 2 (icke-diskriminering), artikel 3 (barnets bästa), artikel 6 (rätt till liv och utveckling) och artikel 12 (rätt att uttrycka sin åsikt och bli lyssnad på).

Påminn de vuxna om de fyra grundprinciperna! Annars kanske de:

• råkar behandla ett barn sämre än andra barn (diskriminera),

• råkar sätta förälderns bästa före barnets bästa,

• råkar glömma att barn alltid behöver få möjlighet att fortsätta utvecklas, t ex genom att leka och gå i skolan,

• råkar glömma att lyssna till barnets egen åsikt och istället bara lyssnar på vuxna.

Barnkonventionen har skrivits under (ratificerats kallas det) av alla världens länder utom två – Somalia och USA. När ett land skrivit under barnkonventionen ska landet följa det som står i den. Men även i de länder som skrivit under finns det mycket kvar att göra.

Du som barn kan själv vara med och jobba för dina rättigheter om du vill!

4

Det finns en FN-kommitté med 18 personer från hela världen som är experter på barnets rättigheter. De har som uppgift att granska hur varje land följer barnkonventionen. Varje lands regering måste skriva en rapport till kommittén vart femte år, om vad de gjort och vad de inte gjort för barnets rättigheter i sitt land. Men regeringen kanske inte vill berätta hela sanningen om hur barn har det i landet i sin rapport. De kanske vill få det att låta bättre än vad det egentligen är eller väljer att inte berätta vissa saker. Därför kan också olika organisationer, även barns egna organisationer, skicka rapporter till kommittén om hur de tycker att barn har det i sitt land. Några organisationer får träffa kommittén. På det sättet får kommittén en så sann bild som möjligt av hur barn faktiskt har det.

Kommittén träffar sedan landets regering, pratar med den och skriver ned saker (rekommendationer) som regeringen behöver förbättra tills de skickar nästa rapport till kommittén, fem år senare. Det kan vara att skolor ska bli bättre på att jobba mot mobbing, att barn i alla kommuner ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter och att deras åsikter tas med när politiska beslut fattas, eller att minska stressen hos ungdomar.

Du kan vara med och hjälpa kommittén att sätta press på din regering eller din kommun så att de gör förbättringarna som kommittén föreslagit. Mer information hittar du genom att söka på regeringen barnets rättigheter, Committee on the Rights of the Child eller på www.crin.org/NGO Group.

5

Rapport från organisationer till kommittén (även från barns egna organisationer)

Kommittén träffar regeringen och pratar med den

Kommittén träffar några organisationer (även barns egna)

FN:s barnrättskommitté säger att det finns 12 sätt att jobba på i ett land för att genomföra alla barnets rättigheter. Det är de 12 arbetssätten som vi ska beskriva här.

Kommittén ger rekommendationer till regeringen om vad den ska förbättra på fem år

Vi kan alla vara med och påverka kommun och regering för att förbättringarna ska bli verklighet

Rapport från regeringen till kommittén

6

Det är viktigt med utbildningar, informationsmaterial och diskussioner om rättigheterna. I Sverige är det många som inte känner till barn-konventionen eller vad den innehåller. Vi kan ta en titt på skolan. Det är inte många lärare som fått utbildning om barnkonventionen. Då är det också svårt att föra vidare kunskapen till elever, föräldrar och annan skolpersonal. Alla behöver jobba mer på att ändra attityder och fördomar som finns mot barn.

Alltså, barnkonventionen hur

påverkar den mig?

7

I barnkonventionen står det att alla ska känna till barnets rättigheter. Det är viktigt att de som jobbar med eller för barn och unga, lär sig mer om barnkonventionen. Det kan t ex vara politiker, läkare, domare, lärare och socialarbetare. Även föräldrar och barn behöver känna till barnkonventionen och få möjlighet att lära sig mer om den. Det gäller inte bara att kunna ”rabbla upp” de artiklar som finns, utan att också ta till sig det som barnkonventionen står för och agera utifrån det.

Hm... jaha...okej... aha!

8

Sveriges lagar ska stämma överens med det som står i barn-konventionen. Skulle det uppstå tveksamheter och krångel, ska barnkonventionen väga tyngst!

För att kunna fatta bra beslut är det viktigt att de som skriver lagar och använder sig av lagar, tar hänsyn till och förstår de fyra grundprinciperna.

De fyra grundprinciperna i barnkonventionen är:

artikel 2 – icke-diskriminering

artikel 3 – barnets bästa

artikel 6 – barnets rätt till liv och utveckling

artikel 12 – barnets rätt till inflytande/deltagande

9

Varje land ska ha en idé (strategi) och plan (handlingsplan) på hur barnets rättigheter kan förverkligas. En bra strategi innehåller de 12 arbetssätt som det här häftet beskriver. Sverige har en bra strategi för barnets rättigheter. Men ett problem är att till exempel barn, föräldrar, skolor, kommuner etc inte känner till att strategin finns. Ett annat problem är att det inte finns en handlingsplan där det står hur strategin ska bli verklighet, vem som ska genomföra den, när det ska göras eller med vilka pengar.

De som bestämmer, t ex politiker och myndigheter, ska samarbeta med det civila samhället (dvs olika organisationer och sammanslutningar av människor). Barn och deras egna organisationer är en del av det civila samhället. De som bestämmer måste släppa in barn och unga i samtalen, för att alla ska vara med i diskussionen och kunna samarbeta. Vuxna måste prata med barn och unga på ett sätt som är lätt att förstå.

Våga ställa de som bestämmer mot väggen!

Hej hörni! Fråga mig, jag vet

massor om vad barn tycker!

10

11

Barn som blir utsatta för våld, sexuella övergrepp etc, och väljer att berätta om det för polisen eller någon annan, är ofta tvungna att berätta flera gånger om vad som hänt för olika personer inom t ex, polisen, socialtjänsten och sjukvården. Det blir många nya människor att prata med, nya platser och nya miljöer. Det kan bli väldigt jobbigt för ett barn som blivit utsatt för övergrepp.

Ett bra exempel på ett samarbete (koordinering) som gör det lättare för barn är Barnahus. Där har alla dessa människor samlats på ett ställe, och barnet har då bara kontakt med en person som det kan bygga upp ett förtroende till. De andra inblandade (t ex polisen, vården, socialtjänsten) lyssnar vid sidan av. Det blir bättre för barnet som i en säker och trygg miljö kan prata med en vuxen som är van att hjälpa barn.

Samarbete tar lite extra tid ibland, men det löser mycket av de problem som finns! Med samarbete kan vi få mer förståelse för vad andra människor tycker och tänker.

12

Om ett land har problem med att genomföra barnkonventionen kan det söka stöd och hjälp genom samarbete med andra länder. Det kan handla om att få råd och stöd, till exempel med hur man kan stötta barn som har trauman från krig, jobba mot mobbning eller hjälp med ekonomin. Alla länder ska hjälpa varandra så gott de kan. Det kan handla om att hjälpa både med kunskap och pengar. Det är ytterst viktigt att sätta barnets behov i centrum i samarbetet.

13

Barnombudsmannen i Sverige är myndigheten som ska granska de som sitter vid makten och se till att de gör det de ska för barnets rättigheter. Han/hon ska också ta fram och sprida olika metoder för hur beslutsfattare kan jobba med rättigheterna och se till att metoderna används i samhället. Barnombudsmannen samlar in barn och ungas åsikter i olika frågor, för att få beslutsfattare att lyssna på dem.

Om ett barn känner sig orättvist behandlat ska det egentligen kunna vända sig till sin barnombudsman med sitt eget problem (individuellt klagomål) för att få hjälp. Men i Sverige kan barn inte det. Kräv en förändring!

14

När det är problem med ekonomin i ett land är det extra viktigt att ta hänsyn till och tänka på hur det påverkar barn och unga. Du som barn har rätt att vara med och påverka när till exempel din skola eller kommun bestämmer saker som angår dig. Det är viktigt att du får veta vad pengarna används till och varför de används på det sättet. Används de till bra saker och på rätt sätt? Kan ni känna er nöjda, eller kan det förbättras?

Prata med kommunen/skolan och be dem berätta för er hur pengarna används, på ett sätt som är lätt att förstå.

Fråga kommunen: Finns det en barnbudget? Vi vill se budgeten! Vi vill vara med!

Kom med förslag. Motivera. Samarbeta.

15

De som fattar beslut om viktiga saker för barn – i skolan, i hemmet, på fritiden, och i samhället – måste ha kunskap om och förstå hur barn har det. Utan att veta det kan de inte fatta bra beslut. Beslutsfattare måste samla in information (statistik) som de kan få från till exempel myndigheter. Statistiken kan handla om barn som är fattiga, mobbade, utsatta i hemmet, mår psykiskt dåligt, har en funktionsnedsättning osv. Inga barn får glömmas bort.

Är det någon beslutsfattare som

frågat dig hur du har det?

Mig frågade de för typ fem år sen.

Näe

16

När politiker, rektor eller andra bestämmer att något ska göras är det viktigt att efter ett tag kolla att det verkligen blev gjort. Det är också viktigt att det blev gjort på ett bra sätt. Om det inte funkade bra måste man ta reda på varför och hur man kan göra istället. Annars kanske samma misstag görs flera gånger eller så missar man att göra om något som funkade superbra.

Schysst klättervägg de

har byggt.

Ja, den är fin att titta på.

17

FN har 9 huvudkonventioner (internationella avtal) för olika rättigheter som alla länder borde skriva under (ratificera). Sverige har ratificerat alla utom de två i rött.

FN:s huvudkonventioner om mänskliga rättigheter är:• Politiska och medborgerliga rättigheter• Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter• Mot rasdiskriminering• Mot diskriminering av kvinnor• Mot tortyr• Barnets rättigheter• Gästarbetares rättigheter• Funktionshindrades rättigheter• Mot påtvingat försvinnande

Alla rättigheter är lika viktiga. I grund och botten handlar det om att alla människor är lika mycket värda, oavsett om man är funktionshindrad, kvinna, homosexuell, ung, gammal osv.

Måste bli bra nu. Det här är ju viktigt!

18

Det går att förändra! Använd din kreativitet tillsammans med andra.Skapa. Dela. Känn gemenskap. Organisera er. Ge inte upp. Kom med idéer och förslag. Prata med en vuxen som du litar på och som lyssnar!

Vänd dig/er till kommun, skola, politiker, föräldrar – ställ frågor! Om budget, skola, idéer och planer, samarbete. “Vet du verkligen vad barnkonventionen är?”

Ställ krav på de vuxna i samhället – skolan, kommunen, regeringen.

De vuxna måste lyssna på er barn och unga. När ni har berättat era åsikter, kräv att de vuxna berättar hur de tänkt när de fattat sitt beslut och hur de har tagit till sig det ni sagt. Du kan inte alltid få din vilja igenom, men de vuxna måste förklara varför de beslutat som de gjort.

19

Här är några förslag på frågor ni kan ställa till politiker, rektor och andra vuxna, men också till barn, om de 12 olika arbetssätten.

Dela, få och använda kunskap: Hur bra kan och förstår politiker, lärare och andra vuxna i din närhet barnets rättigheter?

Utbildning/Kompetensutveckling: Får vuxna och barn utbildning om barnrts rättigheter i din kommun? Vilka? Hur mycket? Hur ofta?

Sveriges lagar: Väger alltid barnkonventionen tyngre än Sveriges egna lagar?

Strategi/handlingsplan: Har din kommun gjort en handlingsplan för barnets rättigheter som utgår från den nationella strategin?

Samarbete med civila samhället: Hur ser samverkan ut i din kommun mellan politiker och barn och unga?

Samarbete: Samarbetar olika myndigheter för barnets bästa, t ex kring mobbing, barn som är utsatta för våld hemma, asylsökande barn mm?

Samarbete med olika länder: Har Sverige en plan för att alltid ha barnet i fokus i internationella samarbeten?

Barnombudsman: Finns det en lokal barnombudsman i din kommun?

Barnbudget: Vet din kommun vilka pengar som går till barn, t ex till skolan, fritidsgårdar och barn som far illa?

Samla information och statistik: Har barn och unga fått frågor om hur de har det och vad de tycker är viktigt?

Följa upp hur det blev: Hur gör din kommun för att följa upp det arbete de gör för barn och unga?

Internationella avtal: Varför har inte Sverige skrivit under två av FN:s huvudkonventioner?

20

Om ni pratar med vuxna och ställer frågor om de 12 arbetssätten är det inte säkert att de känner till dem. Kanske säger de att de aldrig hört talas om att det finns en nationell strategi för barnets rättigheter. Då kan det vara bra för er att kunna berätta för dem var de kan hitta de här viktiga papperen. Här är några papper och hemsidor som kan vara bra att känna till.

• General Comment No 5 (här hittar du en utförlig beskrivning av de 12 olika arbetssätten) sök på Committee on the Rights of the Child på nätet så hittar du dokumentet.

• För att hitta de rapporter som Sverige skickat till FN:s barn-rättskommitté och de rekommendationer som Sverige sedan fått, gå in på www.manskligarattigheter.gov.se under Barnets rättigheter. Det kan vara lite svårt att hitta på sidan. Det går också att hitta alla de här rapporterna på engelska om du söker på Committee on the Rights of the Child på nätet.

• Nationella strategin: Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige, regeringens proposition 2009/10:232 (riksdagen godkände den nationella strategin den 18 november 2010). Dokumentet hittar du om du söker på www.regeringen.se

• Barnombudsmannen, www.bo.se

21

Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter.Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer – i Sverige och i världen. Vi ser en värld som tillgodoser varje barns rätt till liv och utveckling, trygghet och skydd och rätt till delaktighet.

Engelsk titel på rapporten: You have rights! What rights?

ISBN 978-91-979462-6-1 (pdf-version)ISBN 978-91-979462-5-4 (tryckt version)

© Rädda Barnen 2011

Projektkoordinator: Camilla Nygren, Rädda BarnenIllustratör: Sissela JensenText: Felicia Margineanu och Camilla NygrenGrafisk design: Press ArtTryckeri: Print One, Halmstad 2011

Rädda Barnen107 88 StockholmTele: +46 8 698 9000Hemsida: www.raddabarnen.seE-post: info@rb.se

This publication has been produced with the financial support of the Fundamental Rights and Citizenship Programme of the European Commis-sion. The contents of this publication are the sole responsibility of Save the Children Sweden and can in no way be taken to reflect the views of the European Commission.

22

Egna anteckningar

23

Egna anteckningar

22

Co funded by the European Union’s Fundamental Rightsand Citizenship Pregramme