EKFRÄMJANDET 75 ÅR 1944-2019

QuercusE K E N O C H A N D R A L Ö V T R Ä D”Vill du se en bild af naturlifvets styrka i ett af dess storverk, så stanna vid den månghundraåriga ekens fot, följ med blicken de väldiga grenarnas trotsiga stigning, sök att fatta talet af de täta lövknipporna, att reda de till svindlande höjd lyftade kvistarnas bukter, lägg handen på det djupfårade pansaret af stenhård bark, grip ett hårt tag i den klippfasta stammen - och du måste utbrista: hvilket under. "

E K F R Ä M J A N D E T 7 5 Å R 1 9 4 4 - 2 0 1 9

Carl Axel Magnus (C.A.M) Lindman ”Nordens Flora” 1905.

Ekfrämjandet 75 år 2

© Text: Författarna Grafisk form och produktion: Agnetha Lennartsdotter Lo (före detta Wendel)

Redaktör: Thomas Thörnqvist

Boken utgiven av EkfrämjandetTryck: TMG Tabergs, 2019 Bokbinderi: Förlagshuset Nordens GrafiskaISBN:......

Papper: Omslag, 260 gr Invercote Creato,för -och eftersätt, 150 gr Munken Polar,inlaga, 130 gr Munken Lynx.Bild: Där inget annat anges ,Thomas Thörnqvist

L Ö V T R Ä I S N I C K E R I E R O C H M Ö B L E R

Text och bild Dick Sandberg


L Ö V T R Ä I S N I C K E R I E R O C H M Ö B L E R

Text och bild Dick Sandberg

Svensk tall är det trädslag som enligt tradition har ansetts vara det främsta inhemska träslaget för användning till snickerier. Detta har säkerligen sin orsak i den goda tillgången till furuvirke av hög kvalitet med egen-S

skaper som lämpar sig för de produkter som man avser att tillverka. Det faktum att ungefär en femtedel av virkesvolymen i Sveriges skogar utgörs av olika lövträdslag gör att man kan för-utsätta att snickeriindustrin även kan tillverka sina produkter i lövträ, med bibehållet gott resultat. Naturligtvis är användningen av löv-trä i produkter starkt kopplad till tillgången av virke med lämplig kvalitet, men det borde också gå att finna samband mellan lövträslagens

specifika egenskaper och dess användning. Det är detta denna essä ska handla om. Några av de vanligaste svenska träslagen har valts ut för att analyseras med avseende på några av dess egen-skaper (tabell 1) och för att se om dessa går att koppla till hur träslagen används i snickerier.

Att avgöra vilka trädslag som ska anses vara in-hemska eller så kallade ”naturligt svenska” är inte helt lätt då många träd under olika tidsepo-ker avsiktligt har förts in i Sverige för att odlas för dess virkesanvändning eller som prydnads-träd. Många av dessa träd ses idag som naturlig del av vårt skogsbestånd. I tabellen ingår dock endast lövträdslag som naturligt har invandrat till Sverige för tusentals år sedan.

Överst till vänster: Olika salix-arter används för korgflätningÖverst till höger: Tapphål i stolsben av ekI mitten till vänster: Möbeldetalj av massivböjd bokI mitten till höger: Basning av bok innan böjningNederst till vänster: Beredning av vitpil för korgflätningNederst till höger: Flätade korgar till försäljning


E G E N S K A P E R I A N VÄ N D N I N G

Vilka egenskaper hos ett visst träslag är viktiga för den produkt till vilken träslaget ska använ-das? Vilka egenskaper hos produkten är vikti-ga för att dess funktion ska uppskattas av dess användare, och vilka egenskaper ska produkten och det material den tillverkas av, ha för att pro-dukten ska gå att tillverka rationellt och billigt? Detta är inte alldeles enkla frågeställningar. Vi vet att ”de väsentligaste egenskaperna som krävs för träprodukter som ska tillverkas ratio-nellt, vara funktionella och få ett högt värde” är • noggrannhet i mått och geometri,• sprickfrihet,• kontrollerad rörelse vid ändrad fukt,• estetiska och taktila faktorer,• hårdhet och hållfasthet, samt• beständighet mot biologiska angrepp.

Detta är generella egenskaper för såväl barr- som lövträ vilka inte enbart är kopplade till det specifika trädslaget, utan också till hur trädet odlats, valts ut, sågats, hanterats i den fortsat-ta förädlingen, och inte minst tycke och smak då vi kommer till estetiska och taktila faktorer.(Sandberg 1998a).

Noggrannhet i mått och geometri, sprickfrihet, och kontrollerad rörelse vid ändrad fukt är starkt kopplade till hur man väljer ut trädet, hur stock-en sågas och hur det sågade virket torkas. Öns-kar man, i positiv bemärkelse, virke med hög kvalitet med avseende på dessa egenskaper ska man välja träd som har haft en jämn årsringstill-växt och är raka utan stora fiberavvikelser eller stora kvistar. Stocken ska sågas så att det utsåga-de virket inte innehåller så kallad märgnära ung-domsved (Thörnqvist 1990) och sågmönster ska väljas så virket får stående årsringar (Johansson 2008). Torkningen av det sågade virket ska ut-föras i moderna torkkammare där klimatet kan

styras så att inre sprickbildning förhoppningsvis helt kan undvikas (Stenudd 2013). När trä an-vänds utomhus, och utsätts för väder och vind, är det speciellt viktigt att de mest väderexpone-rade ytorna är radiella för att minimera sprick-bildningen (Sandberg 1998b). Detta är kunskap som genom århundraden har byggts upp genom ingående kännedom om olika trädslags egenska-per, men också resultat från senare tids forskning.

Träets utseendemässiga – estetiska – egenskaper är naturligtvis direkt kopplade till hur de olika träfibrerna bygger upp strukturer i trädet och hur de bäddas in i olika ämnen som ger träet dess kulör, hur träet behandlas och åldras. Såg-ningen av trädstammen, dvs vilken orientering årsringarna får i virkets ändträyta samt hur kärn-ved, och kvistar fördelas i virkesytan har också stor betydelse för virkets textur. Torkningen kan påverka träets kulör, men framförallt påverkar påföljande ytbehandling, träets naturliga åld-rande, och inte minst hur ytan vårdas i använd-ning vilket intryck vi får av träet. Hur utseendet sen ska bedömas är upp till var och en av oss. Den känsla vi som människor förnimmer när vi berör trä – den taktila upplevelsen – kan relate-ras till bland annat träytans temperatur, hårdhet, och form hos trämaterialet.

Hårdhet och hållfasthet, typiska så kallade me-kaniska egenskaper, är starkt relaterade till det specifika trädslaget och dess växtbetingelser. Detsamma gäller träets fysikaliska egenskaper, t.ex. brandegenskaper som idag blivit alltmer uppmärksammade i och med att husbyggandet med trä på höjden ökar. Ofta är tyngden på träet, det vill säga dess densitet, en god indikator på trä-ets mekaniska egenskaper, men ett tungt träslag innehåller också mer vedsubstans och brinner långsammare än ett lätt träslag. Träets förbätt-


Lövträ i snickerier och möbler

Virke av al, asp, lind och sälg används i mö-belindustrin som blindträ och blindfaner för just dess låga vikt skull. På grund av bättre tillgång och ett förhållandevis lågt pris, används idag ofta gran till blindträ, speciellt om beho-vet utgörs av stora virkesvolymer. Gran har en torr-densitet omkring 440 kg/m3, vilken gör den väl så viktmässigt likvärdig al, asp, lind och sälg.

T R Ä P R O D U K T E R S V I K T

Lätta träprodukter är i de flesta fall eftersträ-vansvärda så länge som den låga vikten inte står i motsatt förhållande till någon annan produkt- egenskap som är av större betydelse, till exem-pel hållfasthet. Detta gäller såväl i produktion, montering, som i användning av produkten. Med densitet avses virkets vikt i förhållande till dess volym, det vill säga densiteten är ett rele-vant mått man kan använda då olika träslags vikt ska jämföras. Densiteten måste bestämmas vid ett visst fuktinnehåll (fuktkvot) på grund av att både vikten och volymen hos trä varierar med träets fuktkvot. Variationer i torrdensitetmellan de svenska lövträslagen är stor; från 400 kg/ m3 till 800 kg/m3. I praktiken säger man att ett lätt träslag har en torr-densitet lägre än ca. 500 kg/m3 och ett tungt träslag en torr-densitet över ca. 800 kg/m3. Vi får då en gruppering av trädslagen enligt:

Viktklass

Tunga träslagMedeltunga

Lätta träslag

Densitet (kg/m3)

> 800500-800

< 500

Träslag

avenbok alm, ask, björk, bok, ek, lönn, oxel, rönn

al, asp, lind, sälg

rade beständighet mot såväl biologisk nedbryt-ning som brand blir också allt viktigare med ökat träbyggande på höjden, då det är både mer komplicerat och mer kostsamt att underhålla och renovera höga hus jämfört till exempel med en enplansvilla.

Träets naturliga biologiska beständighet, det vill säga hur trä motstår angrepp av insekter, bakterier, svampar är mycket träslagsberoende. Splintveden som utgör den yttre delen av stam-men innehåller levande celler och reservnäring till trädet. I splintveden sker också vätsketran-sporten från roten till kronan. När trädet åldras slutar dess celler i den äldre inre delen av stam-men successivt att fungera och dör – det bildas kärnved. Kärnvedsbildningen är central, det vill säga kärnveden har ofta högre beständighet än splintveden, men det är stora skillnader mellan när och hur olika trädslag stänger av vätsketran-sporten och impregnerar kärnveden med extrak-tivämnen; olika trädslagspecifika strategier som resulterar i betydande skillnader i biologisk be-ständighet hos det sågade virket. Avenbok och lönn bildar normalt inte kärnved och detsamma gäller asp, björk och bok, men dessa trädslag kan få en missfärgning kring märgen beroende på mikroorganismer eller frost, så kallad rödkärna.

Låt oss nu se närmare på av de egenskaper för de olika träslagen som beskrivs i tabell 1 och se om det går att relatera dessa till hur träslagen används i olika träprodukter. Låt oss börja med träprodukternas vikt, en egenskap som inte lyfts fram så ofta i dagens användning av trä, men som var högst väsentlig förr i tiden då många redskap i vardagen var tillverkade av trä. Det är enkelt då man studerar gamla redskap att inse att man, medvetet eller omedvetet, gjorde en vikt- och hållfasthetsoptimering vid tillverk-ning av de olika bruksredskapen.


Trädslag

AspBjörkBokEk

GranTall

Stamdel

stamved under barkstamved under barkstamved under barkstamved under bark

stamved under barkstamved under bark

Rådensitet

675875

10501025

825900

Torr-rådensitet

400490580575

400430

Torrdensitet

450580680650

440490

Densitet vid 12% fuktkvot

490630720690

480520

Densitet definieras inom fysiken som massa dividerat med volym i kg/m3. Inom skogsnäringen talar man om råden-sitet (det nyavverkade virkets massa dividerat med dess volym i kg/m3), torr-rådensitet (det absolut torra virkets massa dividerat med dess fullsvällda volym i kg/m3), torrdensitet (det absolut torra virkets massa dividerat med det absolut torra virkets volym i kg/m3), densitet vid 12% fuktkvot (virkets massa vid 12% fuktkvot dividerat med virkets volym vid 12% fukt-kvot i kg/m3. Inom skogsbruket används rådensitet ofta vid hantering av rundvirke. Torr-rådensitet anses vara en av de bästa parametrarna för att avgöra virkets kvalitet och kan även används för uppskattning av skogsproduktionen i mängd torrsubstans. Dessutom används torr-rådensitet inom massaindustrin och sågverksindustrin. Trämanufakturindustrin före-drar att tala om torrdensitet, medan byggindustrin föredraratt tala om densiteten vid 12% fuktkvot.

Densiteten i ett träd varierar från märgen ut till kambiet och från roten upp till trädets topp. På beståndsnivå är det även stora densitetsvariationer mellan norra och södra Sverige och dessutom beror densiteten på hur skogen sköts. Dessa variationer är en orsak till att olika undersökningar anger olika densitet för ett och samma trädslag.

Densiteten i kg/m3 fast volym hos våra vanliga trädslag som medeltal för hela Sverige, enligt Praktisk Skogs-handbok 1994 för rådensitet och torr-rådensitet och enligt Thunell & Perem 1952 för torrdensitet och den-sitet vid 12% fuktkvot.


N O G G R A N N H E T i mått och geometri, kontrollerad

rörelse vid ändrad fukt

Trä rör sig. Trähus knäpper, smäller, knarrar – de talar. Trä är ett hygroskopiskt material, vilket innebär att det sväller och krymper i samklang med variationer i omgivningens relativa luftfuk-tighet, en egenskap som måste hanteras i träets användning. Speciella konstruktionslösningar krävs för att undvika problem med träets rö-relser. Den fuktrelaterade rörelsen är dessutom inte likformig. Trä är utpräglat anisotropt, hete-rogent och variabelt. Allt detta sammanhänger med att trästrukturen på bästa sätt är uppbyggd för att uppfylla de krav som råder i det levande trädet. Det gäller såväl för lövträ som för barrträ. Att trä är anisotropt innebär att träet har olika egenskaper i dess tre s.k. huvudriktningar: längs med stammen (longitudinellt, axiellt), från bar-ken mot centrum (radiellt) och längs årsringen (tangentiellt). Kvistarna är en naturlig del av trämaterialet, men dess egenskaper skiljer sig väsentligt från det kvistfria virket – trä är hete-rogent, dessutom varierar de flest träegenskaper inom ett och samma träd – trä är variabelt.

Trädets huvudriktningar i en stock (ovan) och i en kubisk träbit (till vänster), som visar exempel på skillnaden i axiell, radiell och tangentiell krympning.

Genomskärning av en bordskiva tillverkad med alträ i cen-trum för att ge skivan en låg vikt och björkträ som topp- och spärrfanér (tjocklek ca. 26 mm). I detta fall har man fasat kanterna för att också ge skivan ett smäckert utseende sam-tidigt som skivan genom dess tjocklek får både stabilitet och hög hållfasthet. Kulörskillnaden mellan al och björk ger också estetisk effekt längs skivan kanter.

Hur man sågar stocken i förhållande till årsringarna har stor betydelse för hur det sågade virket formförändras vid tork-ningen och i den fortsatta användningen, men också för vir-kets textur. Möbelkomponenter av ek.

axiellt radiellt tangentiellt

Kub med 100 mm sidor

tangentiellt2 mm

radiellt1 mm

axiellt 0, 1 mm


Trä krymper och sväller ungefär dubbelt så mycket tangentiellt som radiellt, och axiellt är rörelsen ungefär en tiondel av den radiella. Sum-merar man rörelsen i de olika riktningarna får man hur mycket träet krymper och sväller vo-lymmässigt. Den maximala volymkrympningen (αν i tabell 1) är ett mått på hur rörligt ett trä-slag är vid fuktförändringar, och den egenskapen beror bland annat på träets densitet. Bok anses i snickerisammanhang vara ett mycket ”arbetan-de” träslag, det vill säga att bokvirke krymper och sväller mycket i stort sett omgående när omgivningens fuktighet förändras, vilket ofta leder till deformationer hos virket. Ekvirke, som består nästan uteslutande av kärnved, anses inte vara ett arbetande träslag. Man kan dela in trä-slagen med avseende på maximal volymkrymp-ning, αν:

Klass

Mycket storStor Måttlig

αν (%)

> 1514-15< 14

Träslag inom respektive klass

avenbok, bok, oxelbjörk, gråal, lind, lönn, rönnalm, asp, ask, ek, klibbal, sälg

Densitet (kg/m3)

650-800490-620450-510

Det är sällan man väljer ett träslag för snickerier utifrån dess svällning och krympning, till exem-pel är bok ett mycket använt träslag i möbler och snickerier trots att det krumbuktar sig mer än många andra träslag. Träets fuktrörelser är i allmänhet så stora att man även för de minst rörliga träslagen måste beakta denna egenskap i såväl virkesurval, sönderdelning och konstruk-tion för att produkten ska få en god kvalitet och lång livslängd.

Sågningen av stocken har stor betydelse för hur virket kommer att röra sig i användning. Bero-ende på årsringarnas läge i virkets tvärsnitt för-ändras virkets tvärsnittsform olika vid torkning såväl som vid uppfuktning.

Virke där årsringarna har en kraftigt krökt form i tvärsnittet kupar sig då virket torkar. Ju större skillnad det är mellan den radiella och den tang-entiella krympningen, ju större blir kupningen. Kvoten mellan tangentiell och radiell krymp-ning) visar hur benäget ett träslag är att kupa sig om det sågas så att virket får krökta årsringar i tvärsnittet:

αT

Formförändring hos det sågade virkets tvärsnitt vid torkning av virke utsågat med olika årsringsorientering (ovan). Skillnaden i radiell och tangentiell krympning, samt att årsringarna är starkt krökta i virkets tvärsnitt medför att virket kupas vid torkning (överst).

UngdomsvedMärg

KärnvedSplintved

Virke med radiella flatsidor erhålls när plankan sågas radiellt ur stocken.

Tang

entie

llt

Stående årsringarKrökta årsringar ger kupat virke

Radiellt


Krympningsanisotropi

StorMåttlig

αT/αR

> 2< 2

Träslag inom respektive klass

bok, ek, gråal, klibbal, sälg alm, asp, ask, avenbok, björk, lind, lönn, oxel, rönn

Densitet inom klassen (kg/m3)

650-800450-510

Virke med årsringarna i stort sett vinkelräta mot någon av virkets sidor behåller sin form vid fuktvariation. Detta virke har stående respektive liggande årsringar. Virke med stående årsringar har dessutom minimal rörelse i virkets bredd, vilket i många tillämpningar är önskvärt, till ex-empel när man limmar samman virket till breda skivor. För att minska effekten av krympnings-anisotropin klyvs ”kupningsbenäget” virke till stavar som vrids innan de limmas samman igen till en skiva. Vridningen av stavarna görs så att den limmade skivan få så nära stående årsringar som möjligt, alternativt att krympningen/sväll-ningen i respektive stav motverkas sina närmaste grannars rörelser.

För att få bättre fromstabilitet hos till exempel skivor av massivt trä klyvs stora virkesstycken med kraftigt krökta årsringar i änd-ytan till stavar, och stavarna vrids så att årsringsorienteringen blir ur formstabilitetssynpunkt mer gynnsam (överst). Om detta inte görs blir den limmade skivan inte plan och kommer att röra sig betydligt vid fuktändringar.

S P R I C K -B E N Ä G E N H E T

Sprickor i det sågade virket är dels ett resultat av träslagsspecifika egenskaper, dels den förädlings-process som trädet genomgår i form av lagring, sågning, torkning osv. De processrelaterade or-sakerna ges det inte här utrymme för att fördju-pa oss i. Det är dock två aspekter relaterade till materialet som kan vara av speciellt intresse att belysa – hur den märgnära veden respektive hur årsringsorienteringen i virkesytan inverkar på sprickbildningen vid utomhusexponering.

När trädet växer i höjdled bildas i dess övre del en speciell typ av ved som kallas ungdomsved. Ungdomsveden utgör i många trädslag de l0-20 årsringarna närmast märgen och har andra egen-skaper jämfört den övriga veden längre ut från märgen. För krympnings - och svällningsegen-skaperna är det främst rörelsen i fiberriktning-en som är betydligt större hos ungdomsveden, men lägre densitet, kortare och svagare fibrer är exempel på andra egenskaper som skiljer. Ung-domsveden har en tendens att göra det sågade virket skevt och krokigt, samt sprickbenäget. Nära märgen är också årsringarna starkt krök-ta. Skillnaden mellan tangentiell och radiell krympning gör det i stort sett omöjligt att tor-ka virke med märgen innesluten utan att det spricker. För att minska sprickor ska virket sågas så att märgen inte innesluts i virkesstycket, och så mycket som är ekonomiskt möjligt ska tas bort av ungdomsveden (Thörnqvist 1990).



Jämförelse i sprickbildning hos sågat virke efter torkning: sågat med märgen innesluten, med märgen längs ena kant- eller flat-sidan, respektive virke fritt från märg och ungdomsved.

Hur virket vänds i förhållande till årsringsori-enteringen i virkets tvärsnitt har stor betydelse för hur mycket virkesytan spricker vid utom-husexponering. Ytor som exponeras för regn och starkt solljus ska vara radiella för att minska sprickbildningen. Detta beror på att de spän-ningar som uppstår i virket när det krymper och sväller då träytan fuktas upp respektive torkar ut är större för tangentiella ytor jämfört radiel-la, och leder till mer omfattande sprickbildning, som påskyndar fortsatt nedbrytning.

Jämförelse av sprickbildning vid utomhusexponering. Radiella ytor spricker betydligt mindre än tangentiella ytor.

Genom att studera trä som har varit utomhus under lång tid är det lätt att se att sprickbild-ningen varierar med årsringsorienteringen. Trä som ska användas utomhus ska orienteras sa att man får en radiell yta där exponeringen för väder och vind är som störst. Detta är särskilt viktigt om träet saknar täckande ytbehandling, men årsringsorienteringen har även betydelse for täckmålade ytor, tex. fasadbrädor, men då blir sprickbildningen tidsmässigt något fördröjd.

Vid användning av trä utomhus, tex. till altaner eller utemöbler är det med tanke på sprickbildningen viktigt att vända virket rätt. Fel: 1-2. Tangentiell kantsida och flatsida exponeras. 3-4. Ra-diella ytor exponerade, men märgen och ungdomsveden kom-mer att få virket att spricka och deformeras. Rätt: 5. Radiella ytor på både exponerad kant- och flatsida. 6. Exponerad radiell flatsida och de tangentiella kanterna är dolda. 7. Samma ra-diella ytor som 4, men med märgen borttagen. 8. Radiella ytor på både exponerad kant- och flatsida.

Relativ spricklängd % Med märgen innesluten och med ungdomsved

Nära märg och med ungdomsved

Långt från märgen och utan ungdomsved

Spricklängd per areaenhet(m/m2)

tangentiell

radiell



H Å R D H E T

Hårdheten beskriver träets förmåga att perma-nent deformeras när träytan utsätts för punkt-belastning, det vill säga hårdheten är ett mått på hur lätt träytor får bestående tryckmärken. Hårdheten är också av betydelse för hur trä-ytan motstår nötning, samt hur lätt eller svårt ett träslag är att bearbeta med skärande meto-der, spikas, skruvas och så vidare. Det finns olika metoder för att mäta hårdhet där Brinell (HB) är en metod. Hårdheten är starkt beroende av träslagets densitet; en hög densitet medför ock-så hög hårdhet. För de flesta träslag är det stor skillnad i hårdhet mellan sidoytorna och änd-träytan. Ändträ har hög hårdhet och motstår slitage väldigt bra, vilket utnyttjas i så kallade kubbgolv och markbeläggning med kubb av ek. I Skandinavien har gran och tall en lång tradition som råvara för golv trots att dessa träslag är väl-digt mjuka (1,2 respektive 1,9 HB). Historiskt har golven i första hand varit så kallade skurgolv i såväl slott som koja; under modern tid främst furugolv för hemmamiljöer. Globalt sett har vi skandinaver den något udda traditionen att ta av oss uteskorna när vi går inomhus, vilket na-turligtvis underlättar att traditionen med mjuka golv bevaras. Praxis säger att ett golv som ska motstå normalt slitage i en privatbostad bör ha hårdhet högre än HB 3, och i offentliga miljöer hårdhet högre än HB 5.

Hårdhetsklass

Mycket hårtMedelhårtMjukt

HB

> 53-5< 3

Sidoytor för träslagen

alm, ask, avenbok, bok, ek, oxel, rönnasp, björk, gråal, klibbal, lind, lönn, rönn, sälg

Ändträytor för träslagen

alm, ask, avenbok, björk, bok, ek, lönn, oxel, rönnasp, gråal, klibbal, lind, sälg

Det är inget av de svenska lövträslagen som har sidoytor som räknas som mycket hårda. Det är naturligtvis inte alldeles enkelt att dra en skarp gräns för vad som är tillräckligt hårt, samtidigt som det inte är alldeles ovanligt att finna golv av såväl ask, bok och ek i olika affärslokaler där de utsätts för kraftigt slitage. Golvets ytbehand-ling och underhåll är naturligtvis i dessa fall avgörande för hur länge det kommer att ha ett acceptabelt utseende. För bords- och bänkskivor är kraven gällande hårdhet liknande de för golv, vilken är anledning till att medelhårda träslag ofta används för sådana ytor.

Förutom för möblers och snickeriers slitytor, det vill säga typiska avställningsytor, ställs det i all-mänhet inga krav på hårdheten. Ett hårt träslag motstår naturligtvis allmänt slitage betydligt bättre än mjuka träslag. Vanligt slitage som man kan se i snickerier där mjuka träslag används är tryckmärken på bordsben från stolar, och skrap-märken från handens naglar bakom handtag på fönster, dörrar, skåpluckor och lådor. Vi har väl alla noterat de tryckmärken som bordskivor av furu i stort sett alltid har efter bestick (ofta bar-nens bestick) och pennor som skrivit på papper med för tunt underlägg. Det är heller inte allt-för ovanligt att slag-, tryck- och skrapmärken uppkommer vid montage av såväl möbler som snickerier tillverkade av mjuka träslag.


H Å L L FA S T H E T

För att få en stabil, säker och materialoptimerad konstruktion bör man ha god kontroll på trä-materialets hållfasthetsegenskaper. Det är stor skillnad i hållfasthetsegenskaper beroende på hur träet belastas i förhållande till dess fibrer (jämför hårdhet). Kvistar och andra avvikelser i trädets allmänna fiberorientering har i allmänhet en stor negativ inverkan på hållfastheten för det sågade virket. Hållfasthetsvärden för olika träslag ang-es ofta för så kallade ”små felfria prover”. Dessa värden är lämpliga för att jämföra olika träslag, men är svåra att använda för att bedöma hållfast-heten för en planka med kvistar, snedfibrighet och andra defekter. Erfarenhet och yrkesskick-lighet blir då ovärderliga för bedömningen av virkets användbarhet och hur man ska kunna ta ut högkvalitativa ämnen för specifika ändamål.

Högre densitet och torrare trä (lägre fuktkvot) innebär normalt bättre hållfasthetsegenskaper. Hållfastheten beskriver virkets motstånd mot-deformation vid yttre belastning. Då virket be-lastas på något sätt kommer det alltid att defor-meras, men vid en förhållandevis låg belastning återtar virket dess ursprungsform då lasten av-lägsnas – virket har deformerats elastiskt. Elas-ticitetsmodulen (E-modulen) är ett mått på hur stor den elastiska deformationen blir för en given last. Man kan också säga att E-modulen talar om hur flexibelt eller lättformat materialet är. Belas-tas virket betydligt mer går materialet sönder – materialet har uppnått brottlasten. Brottlasten är vad man normalt menar med hållfasthet (brott-hållfasthet), men det betyder inte att träbiten för den skull behöver falla sönder - utan endast att den största last som materialet klarar att bära har uppnåtts. Trä är starkast i dragning längs med fibrerna och svagast i dragning tvärs fibrerna.

För att få en känsla för hur man ska bedö-ma olika träslags möjliga användning utifrån

dess hållfasthetsegenskaper, rekommenderas att studera data för de mekaniska egenskaper som anges i tabell 1, samt hur de olika träslagen an-vänds såväl idag som historiskt i olika produk-ter. Den litteratur som återfinns i referenslistan ger åtskilliga goda exempel på träslagspecifika användningsområden.

Torkat trä i tjocka dimensioner är svårt att for-ma på annat sätt än genom skärande bearbet-ning. Genom att fukta upp trä under samtidigt uppvärmning, så kallade basning, mjukgör man träets lignin vilket gör träet betydligt mer formbart, speciellt i komprimering. Denna typ av trämodifiering användes redan av egyptierna för att forma ämnen till pilbågar och senare an-vändes metoden frekvent inom tunnbinderi och skeppsbyggnad (Navi & Sandberg 2012).

Det var Michael Thonét (1796 – 1871) som kom på en industriell metod för att tillämpa böjning av massivträ för möbeltillverkning. Han be-gränsade det mjukgjorda virkets möjlighet att förlängas vid böjningen med hjälp av ett stål-band vilket gjorde att träet kunde böjas betyd-ligt mycket mer utan att gå sönder. Han hade framgång med sin metod. 1841 fick han patent för metoden och samma år fick den österrikiske kanslern Klemens Metternich se hans möbler på en utställning i Koblenz och blev mycket intres-serad. ”Min vän”, sa han till Thonet, ”allt detta är vackert och bra, men i Boppard kommer ni alltid att förbli en fattig man. Far istället till Wien, där skall jag rekommendera er vid hovet”. Michael Thonet gjorde så och anlände till Wien på våren 1842. Vid Thonéts död sysselsatte hans företag 4000 arbetare med en årlig produktion av 450 000 möbelpjäser. Michael Thonéts patent hade upphört 1869 och en rad konkurrerande fa-briker som tillämpade metoden uppstod. Tjugo år senare fanns 60 fabriker, de flesta inom Öst-



errike-Ungern. De ursprungliga möbelmodel-lerna som togs fram i Thonéts fabriker tillverkas fortfarande världen över.

I allmänhet är lövträ lämpligare än barrträ för massivträböjning, och ringkärliga (bandporiga) lövträslag (alm, ask och ek) är generellt bättre än strökärliga (ströporiga) träslag. Den viktigas-te anledningen till att barrträ har sämre egen-skaper för böjning än lövträ är förmodligen den stora skillnaden i mekaniska egenskaper mellan vår- och sommarveden hos barrträslagen. Lövträ med hög densitet har ofta bättre egenskaper för böjning jämfört lövträ med låg densitet. Ett ut-märkt träslag för massivträböjning är bok (se-mikärligt), vilket är det mest använda träslaget.

Rakfibrigt och kvistfritt trä användas för böj-ning. Sprickor eller alla andra defekter i träet som leder till störningar i fiberstrukturen kom-mer att resultera i fiberbrott redan vid en begrän-sad böjning. En mycket generell tumregel för uppskattning av en kritisk böjningsradie är att obasat trä kan böjas till en radie som är större än 50 gånger virkesstyckets tjocklek, basat trä kan böjas till en radie 30 gånger tjockleken och basat trä där töjningen på dragsidan begränsas av stål-band (Thonét-metoden) kan böjas till en radie som är lika med tjockleken på det trästycke som ska böjas. I själva verket har valet av träslag stor betydelse för hur mycket ett trästycke kan böjas.

Böjbarhet

Lätt att böja till små radierSvårt att böja till små radier

1. Stevens & Turner (1970)

Minsta radie vid 25 mm tjocklek1)

< 100 mm> 100 mm

Träslag

alm, ask, björk, bok, ek, lönn, oxel, rönnasp, avenbok, gråal, klibbal, lind, sälg

Den berömda Thonét caféstol nummer 14, klar för leverans i delar från en fabrik, och slutligen monterad.


Vid formpressning (skiktlimning) formas flera tunna fanér efter en form och limmas samtidigt samman för att bevara den önskade formen. Me-toden används ofta i möbelproduktion för till-verkning av komplexa former. Då fanér används är valet av träslag inte lika kritiskt för form-ningen som vid massivträböjning. Fanéren kan dessutom läggas samman med olika inbördes fiberorientering så att slutprodukten får en hög styrka i flera riktningar. En stor fördel med form-pressning är att det går att lägga faner av dyra träslag endast på produktens yta, medan kärnan får bestå av billigare och eventuellt mer lättfor-made träslag. Faner kan också tillverkas (skäras) på många olika sätt vilket ger stora möjligheter att variera texturen för ett och samma träslag.

Genom att variera sättet fanéret skärs från stocken kan fanérets textur påverkas.

B E S T Ä N D I G H E T mot biologisk nedbrytning

Biologisk beständighet är ett mycket vitt be-grepp som måste specificeras med avseende på mot vad träet ska vara beständigt, till exempel mot röt- eller mögelsvampar, mot insekter av olika slag, i markkontakt, ovan mark, eller i vat-ten, vilken typ av vatten, och så vidare. Därut-över måste man skilja mellan beständighet hos kärnved respektive splintved. För de träslag som diskuterats här kan man säga att splintveden inte för något av träslagen ska användas utom-hus eller i fuktiga miljöer. I markkontakt är det endast kärnved av alm och ek som kan användas. Under vatten är alm, bok, ek och klibbal (gråal) varaktiga träslag förutsatt att sött eller bräckt vatten avses. I saltvatten där skeppsmasken trivs är de svenska träslagen föga varaktiga. Inom-hus på torra användningsplatser kan kärn- eller splintveden från samtliga träslag användas med gott resultat. Utomhus ovan mark och i icke uppvärmda lokaler kan man med fördel använda alla trädslags kärnved.

Användningsområde

I markkontaktUtomhus ovan mark

Under vatten (sött eller bräckt)

Ouppvärmda torra lokaler

Inomhus, torra platser

Varaktiga träslag

kärnved av alm och ekkärnved av alm, asp, ek

al, alm, bok och ek

kärnved av al, alm ask, asp, avenbok, björk och bok

al, alm ask, asp, avenbok, björk, bok, ek, gråal, klibbal, lind, lönn, oxel, rönn och sälg


Varaktiga träslag

kärnved av alm och ekkärnved av alm, asp, ek

al, alm, bok och ek

kärnved av al, alm ask, asp, avenbok, björk och bok

al, alm ask, asp, avenbok, björk, bok, ek, gråal, klibbal, lind, lönn, oxel, rönn och sälg


S U M M E R I N G av lövträvirkets användning

Våra vanligast förekommande lövträslag har stor variation i egenskaper. Om man ställer de mekaniska egenskaperna, i första hand hårdhet och hållfasthet, för de enskilda träslagen i rela-tion till vad de används till för olika möbler och snickerier är det svårt att göra tydliga avgräns-ningar i vad gäller användningen inomhus. En grupp av mycket lätta träslag – al, asp, lind och sälg – skiljer dock tydligt från de övriga träsla-gen. Hårdheten är så låg att det bör avrådas från att använda dessa träslag till golv eller andra slit-ytor. De har också gemensamt att de med fördel kan används som blindträ eller till snickerier där det inte ställs några speciella krav vad gäller yt-hårdhet. Vad gäller fuktiga miljöer inomhus, till exempel i badrum och tvättstugor, bör man hål-la sig till användning av kärnved av alm, asp och ek för att undvika tråkig missfärgning. I bastun är rådet att använda asp, för att undvika andra obehagligheter. Aspvirket är nämligen mjukt och rätfibrigt och virket lämnar sällan ifrån sig stickor eller blöder kåda.

Vid utomhusanvändning är differentieringen mellan träslagen mer mångfacetterad. För det första ska splintved överhuvud taget inte an-vändas utomhus. För det andra, om man envisas med att använda obehandlat trä i markkontakt så är det endast två lövträslag som kan komma i fråga – alm och ek. Vid användning ovan mark, men där väderexponering trots allt är påtaglig till exempel för utemöbler, takbeklädnader, vindskivor och fasader, kan också asp fungera ur beständighetsperspektiv. Dock är asp mindre lämpligt att använda i utomhussnickerier av ty-pen fönster, dörrar och terrasser på grund av dess ringa hårdhet och att ytan lätt blir ruggig vid uppfuktning. I väl väderskyddade konstruktio-ner kan mycket väl träslagen al, ask, avenbok, björk, bok, oxel och rönn användas, men det måste då garanteras att konstruktionen inte ut-sätts för vatten i någon form under längre tid eller vid återkommande tillfällen.

Lövträslagen lind, lönn och sälg ska över hu-vud taget inte användas utomhus, om man förväntar sig snickerier som kräver måttligt underhåll och som ska vara i funktion under många år, men vilka är dina krav på det trä du ska använda?

Med den frågan lämnar jag nu mina läsare.

Litteraturreferenser, sidan 215Om författaren, sidan 235


Utomhus eller i husets klimatskärmUppvärmd inomhusmiljö

Möbler privatbostad

Möbler offentliga

Snickerier ej slitytor

Golv och slitytor

Fönster, dörrar

Väderskyddade snickerier, balkar

Väderexponerade golv snickerier, fasader

Ute-möbler

Lämplig

Mindre lämplig

Olämplig användning

Kärnved

Kärnved

Kärnved

Kärnved

Träslag

AlAlmAskAspAvenbokBjörkBokEkLind Lönn OxelRönnSälg

Kärnved

Kärnved

Kärnved

Kärnved

Kärnved

Kärnved

Kärnved

Kärnved

Kärnved Kärnved

Kärnved

KärnvedKärnved

Klarar inte starkt slitage


Tabe

ll 1:

De

vanl

igas

te tr

ädsl

agen

i Sv

erig

e:

träds

lage

ts s

kogs

voly

m (

Mm

3 sk

- m

iljon

er s

kogs

kubi

kmet

er)

och

ande

l av

Sver

iges

tota

la

skog

svol

ym (

%)

– da

ta e

nlig

t sk

ogst

axer

inge

n 20

15 (

med

elvä

rde

5 år

, 20

13-2

017)

. M

ater

iald

ata

för

små

felfr

ia t

räpr

over

enl

igt,

om

inge

t ann

at a

nges

, Thu

nell

och

Pere

m (1

952)

: ρ00

– to

rrde

nsite

t, α ν

– m

axim

al v

olym

krym

pnin

g, E

// -

elas

ticite

tsm

odul

i fib

errik

tnin

gen,

σ d

t //

– h

ållfa

sthe

t i d

rag

(d),

tryck

(t)

elle

r i b

öjni

ng (

b) b

elas

tat p

aral

lellt

fibr

erna

(//

) el

ler

tvär

s fib

errik

tnin

gen

( ),

HB

R/T

– h

årdh

et

enlig

t Brin

ell t

värs

fibr

erna

( )

på

radi

ell (

R)

resp

. ta

ngen

tiell

(T)

yta,

sam

t hår

dhet

en p

å trä

ets

ändt

räyt

a (H

B //),

Bio

Best

– h

ög (

H)

elle

r lå

g (L

) bio

logi

sk b

estä

ndig

het f

ör v

irket

s kä

rnve

d vi

d an

vänd

ning

i m

arkk

onta

kt. 2

) Dah

lgre

n et

al.

(199

6), 3

) Nyl

inde

r ét

al.

(200

7).

Artn

amn

Alnu

sA.

inca

na M

oenc

h A.

Glu

tinos

a G

aertn

.

Ulm

us g

labr

a H

uds.

Frax

inus

exc

elsio

r L.

Popu

lus

trem

ula

L.

Car

pinu

s be

tulu

s L.

Betu

laB.

pub

esce

ns E

hrh.

B. p

endu

la L

.

Fagu

s sy

lvat

ica

L.

Que

rqus

Q. r

obur

L.

Q. p

etra

ea L

iebl

.

Acer

pla

tano

ides

L.

Tilia

cor

data

Mill

.

Sorb

us in

term

edia

(E

hrh.

) Per

s.

Sorb

us a

ucup

aria

L.

Salix

cap

rea

L.

Voly

m(M

m3 s

k)54

,6 2,4

4,7

54,5 0,9

425,

4

23,8

40,6 2,4

0,9

6,4

15,6

Ande

l(%

)1,

6

Inva

ndrin

g til

l och

före

kom

st i

Sver

ige

Grå

al o

ch k

libba

l inv

andr

ade

från

Finl

and

för

5 00

0 år

sed

an r

esp.

via

D

anm

ark

för

9 00

0 år

sed

an. G

råal

ens

huvu

dom

råde

är

de fj

älltr

akte

rna,

m

en fi

nns

sälls

ynt,

lång

t ned

i sö

der.

Klib

bale

n fin

ns u

pp ti

ll D

alar

na s

amt

läng

s ku

ster

na ti

ll Vä

ster

botte

n.

Alm

en in

vand

rade

från

söd

er fö

r ca

. 10

000

år s

edan

, och

utb

redn

inge

n är

idag

upp

till

norr

land

sgrä

nsen

.

Inva

ndra

de fö

r 8

000

år, n

umer

a m

ed u

tbre

dnin

g til

l Vär

mla

nd o

ch

Häl

sing

land

, men

ung

träd

växe

r na

turli

gt i

Um

eåtra

kten

.

Aspe

n va

r bl

and

de fö

rsta

lövt

räde

n so

m in

vand

rade

söd

erifr

ån fö

r 12

000

år

seda

n. F

inns

i he

la la

ndet

.

Inva

ndra

de fr

ån D

anm

ark

för

ca. 4

500

år

seda

n, o

ch fi

nns

vild

växa

nde

i Skå

ne, B

leki

nge,

söd

ra H

alla

nd, s

ödra

Sm

ålan

d oc

h til

l mel

lers

ta Ö

land

.

Inva

ndra

de fr

ån s

öder

sam

tidig

t med

talle

n fö

r 12

000

år

seda

n.

Före

kom

mer

änd

a up

p til

l trä

dgrä

nsen

.

Boke

n in

vand

rade

från

Dan

mar

k fö

r 3

500

år s

edan

, och

före

kom

mer

i S

kåne

, Ble

king

e oc

h på

vis

sa s

tälle

n i H

alla

nd. I

bla

ndad

e sk

ogar

väx

er

bok

täm

ligen

van

ligt u

pp ti

ll en

grä

nslin

je fr

ån m

elle

rsta

Boh

uslä

n til

l no

rdös

tra h

örne

t av

Kron

ober

gs lä

n.

Eken

inva

ndra

de fö

r ca

9 0

00 å

r se

dan

och

före

kom

mer

som

sko

gsträ

d i G

ötal

and

och

södr

a Sv

eala

nd. I

nor

ra d

elar

na a

v la

ndet

väx

er e

k i

allm

änhe

t bar

a i g

ynns

amm

a lä

gen

elle

r pl

ante

rad,

till

exem

pel i

par

ker

och

allé

er.

Till

Skan

dina

vien

inva

ndra

de lö

nnen

för

cirk

a 7

000

år s

edan

. Fö

reko

mst

upp

till

södr

a Vä

ster

botte

n.

Lind

en in

vand

rade

till

södr

a Sk

andi

navi

en fö

r ca

. 9 0

00 å

r se

dan,

och

ut

bred

ning

en ä

r id

ag u

pp ti

ll no

rrla

ndsg

räns

en.

Oxe

l upp

kom

i Sv

erig

e fö

r 6

000

år s

edan

, san

nolik

t gen

om k

orsb

efru

kt-

ning

mel

lan

antin

gen

vito

xel o

ch ty

skox

el, e

ller

vito

xel o

ch r

önn.

Där

för

växe

r ox

eln

vild

end

ast i

Nor

den,

upp

till

den

biol

ogis

ka n

orrla

ndsg

räns

en.

Rönn

inva

ndra

de fr

ån s

öder

för

14 0

00 å

r se

dan.

Fö

reko

mm

er i

hela

land

et.

Sälg

inva

ndra

de fr

ån s

öder

för

12 0

00 å

r se

dan

och

före

kom

mer

idag

öv

er h

ela

land

et.

Träs

lag

Al Grå

al

Klib

bal

Alm

(sko

gsal

m)

Ask

Asp

Aven

bok

Björ

kG

lasb

jörk

Vårtb

jörk

Bok

(rödb

ok)

Ek Skog

sek,

stjä

lkek

Berg

ek, d

ruve

k

Lönn

(sko

gslö

nn)

Lind

(s

kogs

lind)

Oxe

l

Rönn

Sälg

ρ 00

(Kg/

m3 )

480

510

640

650

450

790

580

680

650

620

490

670

610

490

α ν (%)

14,7

13,6

13,2

13,2

13,5

18,8

14,2

17,5

12,6

14,0

14,9

-- -- 12,5

E //

(GPa

)

- 12 11 13 14 16 15 16 12 11 7,4

10 -- 7,5

σ d

(MPa

) - 2 4 7 5 25 75 70 4 4 -- -- --

0,1

0,1

1,6

0,0

12,3 0,7

1,2

0,1

0,0

0,2

0,5

σd

//(M

Pa) -

94 80 165 --

135

137

135 90 100 85 -- -- 60

σt /

/(M

Pa)

41 55 45 52 43 66 54 53 53 53 52 27 -- 35

σ b

//(M

Pa) -

97 72 120 84 130

107

105 88 117

106 64 -- 63

HB

R/T

(kg/

mm

2 )

1,4

0,8/

0,7

3,0

4,1

9, 1

0)

-- 3,6/

2,9

-- 3,4

4,1

2,9

1,6

-- -- 1,6

HB /

/(k

g/m

m2 )

3,7

3,3

6,4

6,5

-- 7,1

-- 7.2

6,4

6,2

-- -- -- 3,1

BioB

est

(H/L

)

L L H L L L L L H L L L L L




Överst till vänster: KorgflätningÖverst till höger: Möbelkomponenter av bokI mitten till vänster: Tvärsnittsyta av ekI mitten till höger: Böjning av basad bok till en Thonétstol (Träbiten läggs på plats i formen och spännbandet sätts på plats)Nederst till vänster: Montering av formpressad stolsitsNederst till vänster: Bokstockar för sågningDenna sida: Böjning av basad bok till en Thonétstol (Spännbandet på plats, böjningen kan börja)

För 75 år sedan bildades Sällskapet för Ekodlingens Främjan-de, som sedan blev Ekfträmjandet. Sällskapets uppgift vara att ”verka för intensifierad ekskogsvård, främst ökad odling av ek, genom tillhandahållande av ekplantor och ollon av god härstamning såväl som ekonomiskt stöd åt odlarna”.

I dag när föreningen fyller 75 år jubilerar vi detta med den-na bok. Boken speglar allt från att eken och andra trädslag vandrade in till Sverige till en genomgång av var lövskogs-forskningen står idag. Dessutom identifierats viktiga fram-tida forskningsområden. Även lövträdens skötsel avseende produktionsträd och evighetsträd behandlas såväl som föräd-lingen av det sågade lövträvirket. Vidare ges gedigna översik-ter om insekter och svampar som lever på och i levande och döda ekar. Några kapitel speglar enskilda personers förhål-lande till eken och övriga lövträd.

Documents

EKFRÄMJANDET 75 ÅR 1944-2019