Ekbladet 24

1

EKFRÄMJANDETS EXKURSION2008 I SKÅNE

Nedtecknat av Lars Dahlén

I ett utomordentligt gynnsamt väder –något som i Skåne inte hade varit vanligtden senaste månaden – inleddes 2008 årsexkursion den 16 september på ett labo-ratorium söder om Sjöbo. Närmarebestämt det s.k. landskapslaboratoriet iSnogeholm. Ekfrämjandets ordförandeArne Mirton hälsade välkommen ochkunde konstatera att ett rekordstort antaldeltagare hörsammat inbjudan, drygt 110personer var nu i startgroparna för en två-

dagars exkursion på temat ”Produktionav ädellöv”. Deltagarantalet var det nästhögsta hittills under detta århundrade.Oavsett om orsaken till det stora intressetvar temat, landskapet eller något annat,fanns nu förutsättningar för intressantadiskussioner med många deltagare. Arnekonstaterade inledningsvis att han var härmed Ekfrämjandet för andra gången. Förragången var i oktober 2005, då initiativtag-arna till landskapslaboratoriet i

Ekfrämjandets ordförande hälsar deltagarna välkomna. T.h. årets exkursionsvärd Jesper Witzellvid Skogsstyrelsen i Höör som står redo att ta mikrofonen och berätta om de olikaexkursionspunkterna. - Foto: U. Olsson.

Ekbladet 24

2

Snogeholm, Roland Gustavsson och PelleGemmel hedrades för sina insatser medEkfrämjandets länspris i Skåne.

Arne överlämnade därefter mikrofon-en till årets exkursionsvärd Jesper Witzell,ställföreträdande distriktschef för Skånessydvästra distrikt inom Skogsstyrelsen.Jesper konstaterade att det var glädjandeatt intresset för hans landskap var så stortoch beskrev lite av vad som är signifika-tivt för distriktet: inte mycket skog menväldigt stor andel ädellövskog, nära tillstorstaden Malmö och Öresundsregionen,28 (jo, tjugoåtta!) kommuner. När sedanbron mellan Danmark och Tyskland blirklar kommer åtskilliga miljoner männis-kor i norra Tyskland att kunna nå södraSkånes ädellövskogar på några timmar.Ädellövskogen har många kvaliteter ochär intressant inte bara med avseende påproduktions- och miljöaspekterna. Ädel-lövskogen får en allt större betydelse fördess ”sociala värden”. Jesper presente-

rade därefter skogskonsulent Nils-Gun-nar Cato vid Skogsstyrelsen, som tagitpå sig rollen som moderator underexkursionen. Jesper presenterade även detvå personer som varit huvudansvarigaför exkursionsplaneringen, nämligen Gu-nilla Oleskog, Skogsstyrelsen och Hen-rik Nilsson, SUSAB. Efter denna inled-ning fick nu Rolf Öfvergård på SLU taöver stafettpinnen, dvs. mikrofonen.

LandskapslaboratorietRolf presenterade de tankegångar somlegat bakom inrättandet av landskaps-laboratoriet på Snogeholm. Projektet ärett samarbete mellan Institutionen förlandskapsplanering och Institutionen försydsvensk skogsvetenskap vid SLU i Aln-arp, samt Skogssällskapet som svarar förskötselåtgärderna och Region Skåne somär markägare. Landskapslaboratoriet harsom syfte att visa hur skog kan skapasnär man redan vid anläggningen förenar

Intresserade åhörare. - Foto: Thomas Thörnqvist.

Ekbladet 24

3

miljö, produktion och rekreation. Ge-nom de många olika kombinationer avplanteringar som gjorts kan man tydligtfölja hur utvecklingen är för olika kom-binationer. Området brukades fram till1993 som åkermark. År 1994 genom-fördes planteringen efter noggrannogräsbekämpning och markberedning.Bl.a. på grund av stora sorkproblemfick hjälpplanteringsinsatser göras både1995 och 1996.

SlinganSnogeholms strövområde har 200 000besökare årligen. Rolf berättade att viunder eftermiddagen skulle gå en slingapå 3 kilometer. För att få någorlundalätthanterliga grupper delades vi auto-matiskt genom en finurlig mapplottningin i tre grupper som kom att guidasförutom av Rolf Öfvergård även av hanskollegor från SLU Erik Agestam ochMagnus Löf. Detta tilltag (grupp-indelningen) innebar att hävdatecknarenfick påtagliga problem. Tack vare ensplittrad och kluven personlighet hadedet inte varit svårt att följa två grupper.Men tre blev för mycket. För att inte talaom hur svårt det var att försöka noteraalla kloka (och mindre dylika) kommen-tarer som fälldes under den mycketintressanta rundvandringen. Den tidigareomnämnda exkursionsmappen innehöllbåde karta och recept på de olika anrätt-ningarna vi såg under vägen. Den behöveralltså inte refereras här. Undertecknad hari stället nöjt sig med en liten citatsamlinguppsnappad under delar av två av grup-pernas promenader:

-Lärk och lera går inte ihop, inte hel-ler lärk och närgånga tallriksharvar.-Asken vill ha rörligt markvatten ochdet finns det inte här.-Askskottsjukan beror på en svampsom tar sig in via blad/tunn bark.

Bor, som kommer från havsvattenvia nederbörden, är ett viktigt grund-ämne för askens vitalitet.-I Slovakien har man framgångsriktflygbesprutat bokskogar med bor vidstora bokbarksjuke-epidemier.-Sådd av ek på de olika parcellernastötte på hårt motstånd från ABFS(AB Förenade Sorkar). Det krävsuppemot 10 000 ollon per hektar föratt ha chans att lyckas. På senare tidhar sorken fått allt större hjälp avvildsvinen i kampen mot ekodlaren.- Ekollon förvaras bäst över vintern ien bäck med starkt strömmande vat-ten, djupt ner i Vättern eller i enplantkyl.

Maria Birkedal berättade bl.a. om gnagarnashärjningar i de unga trädplanteringarna.- Foto: U. Olsson.

Ekbladet 24

4

-Är man riktigt ambitiös och sår ut20 000 ekollon samt har otur med förlite sork kan det hända att man fårupp 17 000 plantor. Det skapar ocksåproblem.-Bästa antisorkmedlet är mink-spillning upplöst i vatten. Ekollonenbör ligga och dra minst ett dygn idenna soppa. Kan dock endast utfö-ras av personer med begränsatluktsinne.- Hybridaspen är en korsning mellaneuropeisk och amerikansk asp. Plan-torna är dyra men det räcker med ca1 200 per hektar. Fullvuxen efter 27år. Högst tre generationer på sammarotsystem. Går bra som tändsticks-virke.-Hybridpoppel växer också snabbtmen har en mörkfärgad kärna. F.n.

finns det knappast någon avsättningför hybridpoppel.-Klimatförändringarna och dess på-verkan på nederbörd och temperaturkan innebära en 40 %-ig ökning avekproduktionsmöjligheterna inom100 år.-Bland de olika kombinationer av bokmed andra trädslag som anlagts tycksbok och al bli bäst.

Under vandringen fanns några sär-skilda stopp inplanerade. Maria Birkedaltalade vid en station om eksådd och Jo-han Berg om klimatförändringarna. Ef-termiddagens kaffe med tillbehör hadevälvilligt sponsrats av Anders Rosell påSkogssällskapet.

Vid fyratiden var samtliga grupper fort-farande någorlunda samlade tillbaka vidstartfållan. Lagom motionerade och med

Bengt Nihlgård är en flitig filmare under Ekfrämjandets exkursioner. Boris Möllerström(sittande) dokumenterar framgångsrikt med en systemkamera. - Foto: Thomas Thörnqvist.- Foto: Thomas Thörnqvist.

Ekbladet 24

5

flera nya intryck tycktes deltagarna varamycket nöjda med eftermiddagen. ArneMirton tolkade Ekfrämjandets tacksam-het och överlämnade några bevis på be-sökarnas uppskattning till guiderna. Detvar nu hög tid att ta sig till Ystad ochinkvarteringen. Programmet hade dettaår anpassats så att det skulle finnas litemer utrymme för andhämtning mellansista exkursionspunkt och årsmötet. Ombara buss- och bilförarna höll sig någor-lunda till hastighetsangivelserna skulledet kunna finnas drygt en timme till för-fogande.

ÅrsmöteTyvärr visade det sig att vandrarhemmetlåg lite längre bort från hotellet än vadarrangörerna insett. Den väl tilltagna ti-den mellan ankomst till förläggning ochårsmöte blev därmed inte alls så lång somdet var tänkt. Dessutom började det regnavilket skapade ytterligare besvär för devandrarhemsboende. Ska man fortsättapå det mer negativa spåret så var väl inteheller årsmöteslokalen den bästa. Avlokalhyre-ekonomiska skäl blev lokalendensamma som matsalen som, visade detsig, råkade ansluta utan vägg till baren.Eftersom vi inte var ensamma på hotelletblev ljudnivån från andra understundomnågot störande. Med hjälp av vår högta-laranläggning var det trots allt någorlundamöjligt även för dem som satt längst bakatt följa förhandlingarna.

Bland det som särskilt kunde noterasfrån årsmötet var att Arne Mirton avsagtsig omval som ordförande. Arne ersattesnu av Jan Linder som enhälligt valdestill Ekfrämjandets nye ordförande. Liteöverrumplande för den avgående ordfö-randen reste sig Bengt Nihlgård och för-klarade att styrelsen, utan ordförandensvetskap, beslutat att utdela Ekfrämjandetsfrämsta utmärkelse, Ekskrinet, till Arne.

Motivering finns på annan plats i dettanummer av Ekbladet.

Exkursionen gästades i år av repre-sentanter från Svenska lövträdsför-eningen; Stellan Gustafsson (vice ordf.)och Leif Larsen (kassör). De gavs möj-lighet att berätta lite om föreningen sombildades år 2000 och har ca 200 medlem-mar företrädesvis i norra Sverige.

Onsdag morgon – SkabersjöPrick klockan 8 hade alla deltagare ånyoiklätt sig exkursionsrollen och embarkeratde två bussar som nu skulle frakta deltag-arna till skogs i det skånska landskapet.På begäran av markägarna hade alla upp-manats att inte använda egna bilar utansamåka i de båda bussarna.

Först på tur stod Skabersjö där gods-förvaltare Jesper Runge mötte upp. Jesperinledde med en kort beskrivning av Ska-bersjö som sedan 1600-talets början är ifamiljen Totts ägo. Godset omfattar 3 600ha varav hälften är skog och hälften avskogen består av ek och bok. Vi besöktenågra bestånd som uppstått i sambandmed ”omställning 90” som var ett pro-jekt med syfte att minska den svenskaarealen åkermark i samband med EU-medlemskapet. Det inrättades då ett stödtill de markägare som ville omföra åker-mark till skogsmark. I det här aktuellafallet handlade det om ett område somfrån att vara åkermark till 1990 nu var enungskog med ek. Med en liten sådd-maskin sattes det ut 120 kg ekollon perhektar på 2-5 cm djup. Problem, inte medhjortar utan med harar, gjorde att ett vilt-stängsel kombinerat med hönsnät nertillvar nödvändigt för att freda odlingen.Mängden utsådda ekollon visade sig varamer än tillräcklig. Senare anläggningarmed givan 90 kg visade sig även de varaför stora. Problemet är dock att vidbeslutstillfället vill man gärna vara på

Ekbladet 24

6

den säkra sidan och garderasig för större avgångar. Dåtar man gärna till lite förmycket. Frågan är vad som ärvärst, att komplettera såddeneller gallra plantuppslagen?

Jesper beskrev att en för-sta röjning hade gjorts 1997och kostade 5-6 dagsverkenper hektar. Därefter hade yt-terligare två röjningar gjortsoch nu var det dags för denförsta gallringen. Den fort-satta skötseln är inriktad påatt gallra ”lite och ofta”, un-gefär vart tredje år. Slutmålet var 80 till100 stammar med 60 cm diameter. Nuvidtog en intensiv diskussion om olikaskötselaspekter; amträd, när bör man väljahuvudstammar, gallringsintervall, höst-eller vårsådd m.m.

Som alternativ till såddmaskin nämn-des en metod från Danmark. Där kördeplantören i lagom låg fart en gammal bilöver den preparerade åkermarken ochtryckte ner ekollon i spåren efter fram-hjulen. En liten pinne bakom bakhjuletföste jord över spåret. Metoden verkadefungera rent tekniskt. Däremot kan välviss tveksamhet anföras mot arbets-ställning och ergonomi.

Onsdag förmiddag – Börringe KlosterNu vidtog en kortare bussförflyttning tillBörringe Kloster. Väl framme hälsadeHenrik Nilsson från SUSAB (men ävenledamot i Ekfrämjandets styrelse ochexkursionsplanerare) välkommen. Hen-rik gjorde sig snabbt populär genom attlotsa skaran av deltagare till en, som detnu kändes, välbehövlig förmiddagsfika.Detta näringsintag sponsrades av Skogs-styrelsen.

Henrik tvingades emellertid snart av-bryta de livliga kaffepausdiskussionernaför att påkalla deltagarnas uppmärksam-het. Han berättade att han sedan 1998ansvarat för förvaltningen av skogen påBörringe Kloster. Fastigheten omfattar4 000 hektar varav 1 000 hektar är skogs-mark. Vi befann oss nu i ett bestånd somkommit något längre än det vi såg tidi-gare på Skabersjö. Här hade det skett enekplantering på hagmark för 50 år sedan.Förutom att diskutera beståndet fanns dethär två olika delstationer med temat”stamkvistning” och ”näringsbalans”.

StamkvistningStamkvistningsstationen hade CeciliaRooth hand om. Här visades både lämp-liga kvistsågar och hur de bäst hanterades.Cecilia gav också klara besked om närdet är lämpligt att kvista:

– Vattskotten putsas bäst i augusti-september.– Torra kvistar kan man åtgärda åretom.– Gröna kvistar ska aldrig kvistas närlöven sitter kvar.– Om möjligt (och det är det med rättredskap) rekommenderades kvistningupp till 8 meters höjd. Åtgärden bör

Cecilia Rooth demonstrerade rätt metod och rätta verktygvid stamkvistning av ek. - Foto: T. Thörnqvist.

Ekbladet 24

7

utföras innan stammen blir grövre än14 cm i diameter.

På frågan om stamkvistning lönar sigblev svaret att idag får man dubbelt såmycket betalt för en kvistfri 50-cm stocksom för en stock med torrkvist.

Ett problem är att ek som växer snabbtblir sprött/hårt. En tysk modell medgallringsfritt de första hundra åren syftarjust till att åstadkomma en mer långsamtillväxt som ger en ved som inte är såspröd/hård.

När det gäller val av huvudstammar ärdet viktigt att hitta exemplar som inte ärså vattskottsbenägna. Varje borttaget vatt-skott ger små märken i virket, s.k. katt-fötter.

Det kom också till en diskussion kringvarför beståndets ekar inte såg ut att måså där alldeles bra. Bristande vattentill-gång orsakad av den täta gräsvegetationeneller möjligen bristande näringsbalansblev de kloka svaren. Och kanske skulleden frågan bli mer vetenskapligt besva-rad på nästa station.

MarkkemiI anslutning till en pedagogisk fallgrop(markprofil) fanns Gunnar Thelin frånföretaget EkoBalans. Gunnar som ärväxtbiolog till utbildningen har tidigareforskat i ämnet näringsbalanser och dri-ver nu ett företag som arbetar medaskåterföring (alltså vedaska.).

Gunnar berättade om skogens mark-kemiska bokslut och lämnade ut ett do-kument som beskrev näringsbalansen förett ekbestånd i Börringe. I takt med ökatuttag av s.k. GROT (grenar och toppar)får man ofta en negativ näringsbalans ibeståndet. Dvs summan av näringsäm-nen som tas ur beståndet vid avverkningär större än den som långsiktigt kan till-föras via vittring av markens mineraler

och deposition från luft och nederbörd.Att återföra aska till beståndet råder botpå bristen. En mängd frågor och svar omolika askkvaliteter, givor och kostnaderdiskuterades och här kunde nog diskus-sionen ha fortsatt länge. Men det börjadenu bli dags för lunch så uppbrott ochinlastning i bussarna blev nödvändig förvidare färd mot nästa mål.

Christinehof och Högestadsförvaltnings ABVäl framme vid lunchstationen möttessällskapet av markägaren själv, Carl Pi-per. Carl berättade om sitt företag somförvaltar 13 000 hektar (1,5 % av Skånesyta). Skogsskötseln har sedan länge skettmed mycket stor naturmiljöhänsyn. Somett tydligt bevis på detta presenterade Carltvå av sina närmaste medarbetare MattsKarlsson (tidigare forskare på SLU) ochCharlotte Lindström (biolog med limno-logisk inriktning). Företaget är certifieratenligt såväl ISO som PEFC och FSC vil-ket ställer stora krav på administrationoch myndighetskontakter. Skogen omfat-tar 7 000 hektar varav hälften är granskogmed bok som god tvåa. Maskinav-verkningarna sköts av entreprenörermedan de manuella insatserna görs medsex egna anställda skogsarbetare.

En stor utmaning är ambitionen attkombinera höga produktionsmål med likahöga naturvårdsmål. Bl.a. har det hittillsanlagts 50 hektar våtmarker och man strä-var efter att varje år skapa två nya. Enannan viktig aspekt i fastighetsskötselnär besöksnäringen. Några av Skånes vack-raste naturområden och viktigaste kul-turhistoriska platser ingår i ägoinnehavet.Dessa görs tillgängliga för allmänhetengenom särskilt iordningställda vandrings-leder. Man lägger ner mycket arbete föratt på ett pedagogiskt sätt föra ut budska-

Ekbladet 24

8

pet om brukande och bevarande. Dettaåskådliggjordes på ett imponerande sättgenom ett av de flesta aldrig tidigare skå-dat ”levande diagram”. Ett annat bevispå de höga naturvärdena på fastigheternaär att drygt 2 200 hektar utgörs av s.k.Natura 2000-områden. För att åskådlig-göra hur man arbetar med produktionoch miljö gick vi igenom ett bestånd därproduktions- och naturvårdsträden varmarkerade och diskuterade för och emotolika trädval.

DemoplanteringVi besökte även under eftermiddagen eninhägnad ädellövplantering. Här berättadeMagnus Löf från SLU om de demon-strationsplanteringar som anlades efter desvåra stormfällningarna av gran i Syd-sverige 1999. Totalt sex styckendemonstrationsplanteringar med barr ochlöv anlades i Skåne, Blekinge och Hal-

land. Syftet med dessa planteringar varflera. Bl.a. att studera snytbaggeskadornasutveckling. Här kunde konstateras att an-greppen på ädellöv blev små, vilket manredan visste. Skadorna på gran blev stora,vilket man också visste. Det man interiktigt visste men nu kunde konstateravar att lövinblandningen inte hade någonstörre effekt när det gäller skadorna pågran.

Efter stormen 1999 infördes ett sär-skilt återväxtstöd med syftet att öka an-delen ädellöv som ersättning för gran.Det har genomförts en inventering av etturval av de planteringar (ca 300 hektar)som fått del av det statliga stödet. Liteom resultaten av den inventeringen pre-senterades av Jonas Bergqvist och JonasCedergren från Skogsstyrelsen medanåhörarna kunde intaga eftermiddagskaffesom sponsrats av Christinehof och Höge-stads förvaltning AB.

Matts Karlsson, Christinehof & Högestads nye skogschef, demonstrerar med stor entusiasm ochmed "ett levande diagram" godsets höga produktionsmål. - Foto: U. Olsson.

Ekbladet 24

9

Tack och prisutdelningDet var nu så långt lidet på eftermidda-gen att det var hög tid att försöka avbrytadiskussionen och förbereda avslutningen.Jan Linder började med att konstatera atttvå dagar kan gå fort, men att dessa tvåexkursionsdagar gått ovanligt fort. Jankonstaterade att exkursionen förhopp-ningsvis gett deltagarna en bred belysningav vad ädellövskogsbrukaren kan mötaunder en omloppstid. Jan tackade alla sompå olika sätt bidragit till att göra åretsexkursion så lyckad.

Ett extra trevligt inslag i avslutningenvar att Ekfrämjandet detta år kunde av-

sluta exkursionen med att utdela Ek-främjandets finaste utmärkelse, Ekskrinet,till Carl Piper. Motiveringen, som for-mulerats och upplästes av Gustav Fred-riksson, finns på annan plats i detta num-mer av Ekbladet. Carl Piper tackade förutmärkelsen, men betonade att det godaresultat som skapats på fastigheten intebara är ägarens förtjänst. Kloka medar-betare såväl skogsarbetare som skogs-förvaltare har genom åren lagt grundentill dagens resultat. Utmärkelsen är enstimulans till fortsatt arbete med den in-riktning man valt.

Carl Piper, Christinehof & Högestad, mottagare av Ekfrämjandets rikspris Ekskrinet.- Foto: Thomas Thörnqvist.

Ekbladet 24

10

MARKNADEN FÖR LÖVTIMMERHÖSTEN 2009

Marknadsgruppen / Anders Ekstrand

Södra har köpt WernerträDen största händelsen på lövmarknadenden senaste tiden är Södras förvärv avWernerträ i Djursdala norr om Vimmerby.Wernerträ sågar framför allt björk och ekmen kommer även såga al, asp, bok, askoch mindre volymer alm i framtiden. Detär Södras dotterbolag Gapro som köptföretaget. Gapro hyvlar lister, paneler ochmassiva golv av en mängd träslag.

Vid anläggningen i Grimslöv söder omVäxjö hyvlas endast produkter av lövträ.Huvuddelen av detta har tidigare varitimporterat men kommer nu att ersättasmed svenskt lövvirke. Södra får därmeden unik kedja från lövträdet i skogen viaSödra skog till Wernerträ till Gapro ochrakt in på byggmarknader över hela Nor-den. En intensiv produktutveckling på-går.

Alla leveranser av lövtimmer kommeri framtiden att gå via Södra Skog, menäven den som inte är medlem i Södrakommer att kunna leverera till Werner-trä.

Internationella finanskrisen påverkarBjörken är det trädslag som drabbats hård-ast av den internationella krisen. Eftersomde ryska tullarna på björkved inte ge-nomfördes finns ett stort överskott avbjörkmassaved. Östra Hults elektriskasåg utanför Värnamo brann hösten 2007och har inte kunnat såga våren 2008. Denär nu återuppbyggd. Wernerträ har på

grund av konjunkturläget endast kunnatsåga begränsade volymer. En viss ljus-ning syns dock inför hösten 2009. Ävenal har varit på en låg nivå, men om en vissproduktutveckling tas emot väl av mark-naden kommer efterfrågan öka dramatiskthösten 2009.

På grund av den sviktande byggmark-naden i USA finns i dagsläget ingen ef-terfrågan på amerikansk rödek ochsykomorlönn i Sverige.

Det går att placera mindre partier avlind, lönn, alm, fågelbär och rönn, menkontakta alltid din affärspartner innanavverkning för att diskutera pris och lämp-lig avverkningstidpunkt. Det finns ingenmarknad för avenbok för tillfället.

Bokmarknaden visar positiva signalermen startar från en låg nivå. Det är denlåga svenska kronan i förhållande tillframför allt euron som gör svensk bokkonkurrenskraftig. Nymölla har under entid haft driftsproblem och genomfört in-vesteringar vilket lett till höga bilvägs-lager av bokmassaved. Detta förväntasrätta till sig under hösten.

Avverka endast sjuk askPå grund av askskottsjukan råder det ettmarkant överskott av asktimmer på mark-naden vilket håller ner prisnivån. Askenanvänds framför allt av golvindustrin menäven till en del möbler.

Ekbladet 24

11

Avverka endast sjuka träd som risker-ar att dö, för att marknaden skall kunna tahand om virket som sågtimmer.

Försiktig prishöjning på flis ochbrännvedEfterfrågan på energi har varit hög dengångna vintern och i storstadsregionernanärmar sig prisnivåerna massaveden. Flerastora kraftvärmeverk som producerar bådegrön el och fjärrvärme är under konstruk-tion, varför det överskott av flis somfunnits förväntas minska.

Ökade energipriser talar till lövets för-del, men prisnivån på flis och brännvedvill inte riktigt lyfta på grund av ett visstöverskott på marknaden.

Positivt för lövmarknadenGenerellt verkar det som lövmarknadenpåverkats något mindre än barrmarknadenav finanskrisen. Volymerna lövtimmer harsjunkit något men prisnivån är fortfarandestabil.

Det råder en mycket stor efterfråganpå svensk asp. Den används till bastu-panel, bastulavar och interiörpaneler ochlister. Efterfrågan på tändsticktimmer ärockså god, med en prisnivå runt 400 kro-nor per m3fub. Poppel kan tyvärr avsättasendast som massaved och för energi-ändamål.

Marknaden för ek hade en kort ned-gång i början av finanskrisen men är nuåter på en hög nivå. Grov ek har intesjunkit i pris men kvalitets- och diameter-

Det är Södras dotterbolag Gapro som köpt Wernerträ. Gapro hyvlar lister, paneler och massivagolv av en mängd träslag. Bilden är tagen vid Ekfrämjandets studiebesök på Wernerträ 2007. -Foto: A. Ekstrand.

Ekbladet 24

12

kraven för de klenaste stockarna harskärpts något. Minsta diameter är nu 22cm och kortaste längd 22 dm till Kährs.

Även andra ekanvändare såsom Bergoch Berg i Blekinge, Wernerträ ochDanish Hardwood köper ek, varför mark-nadens möjligheter att ta hand om all eksom avverkas bedöms som goda.

Bäst betalt är stock grövre än 38 cmsom kan användas till golvtiljor ellermöbelämnen där prisnivån är från 1400kronor per m3to och uppåt. Ett nytt sorti-ment med listek kommer troligen frånWernerträ till hösten. Rotstock av ek fråndiameter 28-38 och med längder från 340cm till 420 cm med en prisnivå från 900-1700 per m3to.

Ekbladet 24

13

OLIKA TYPER AV SJUKDOMAR PÅ EK,ALM, ASK OCH AL

Pia Barklund, Inst. för Skoglig Mykologi och Patologi, SLU Uppsala

Många undrar över varför det dör såmånga lövträd. Kan det finnas en gemen-sam orsak?

För närvarande har vi omfattande sjuk-domar på främst asken och almen, sominnebär att mängder av träd dör. Tidigareförekom under lång tid ganska omfat-tande ekdöd. Här och var står fortfarandemånga döda ekar kvar och vittnar om enungefär 15-årig period med ekdöd.Klibbalen har också sjukdomsproblemsedan slutet av 1990-talet. Det råkar varaså att dessa sjukdomar representerar olikasjukdomstyper.

Ekdöd, är en s.k. komplex sjukdom,som drabbade ekar i norra Europa.Den synkroniserades av de kalla vint-rarna i mitten av 1980-talet ochnedgången har fortsatt i mindre om-fattning ända in på 2000-talet.

Almsjuka , är en svampsjukdom somorsakar vissnesjuka och den kom in iSverige på 1950-talet och i en nyaggressivare form runt 1980.

Askskottsjukan, är en svampsjuk-dom som angriper innerbark i ungaskott och som i fortsatt angrepp orsa-kar kräftsår. Askskottsjukan är en nysjukdom i världen och finns i Sverigesedan 2002.

Al- Phytophthora, orsakas av ensvampliknande mikroorganism, som

angriper alarna i stambasen. Sjukdo-men upptäcktes i Storbritannien 1993och rapporterades i Sverige 1996 ochär nu spridd vid och via vattendrag isödra och sydvästra delarna av vårtland.

Ekdöden en komplex sjukdomAllmänt sett är ekar tåliga och de kan bligamla. De drabbas då och då av iögonen-fallande kalätning av insektslarver, främstekvecklare, lindmätare och frostfjäril. Defår också lätt angrepp av ekmjöldaggs-svampen som syns som gråvit beläggningpå bladen. Upprepad kalätning, eller ka-lätning följd av mjöldaggsangrepp kanleda till att enstaka ekar dör, eller att delarav kronan dör, men normalt överleverträden.

Ekar började dö i onormal omfattningi norra Europa i mitten på 1980-talet.Det uppfattades som något extraordinärt,när det 1987 började komma rapporterom snabb ekdöd på sensommaren 1987 iSkåne, Blekinge, Halland och sydligasteSmåland. Mängder av ekar dog hastigt,inom ett till två år, utan att de visat teckenpå allvarliga skador dessförinnan. I södraSkåne konstaterades ca 15 % avgång i ettpar 30 - 40-åriga bestånd. Den snabbaekdöden följdes därefter av ekdöd medlångsam sjukdomsutveckling spridd i helaSyd- och Mellansverige från 1991 (Bark-lund 2002). Årtalen kan ses som håll-punkter, men är inte absoluta.

Ekbladet 24

14

Den internationella skogsforsknings-institutionen (IUFRO) organiserade 1987ett forskarmöte om ”Oak decline”. Där-efter förekom möten vart eller vartannatår åtminstone t.o.m. 1998 då vi möttes iÖsterrike. Under det första mötet i Polenjämförde vi våra iakttagelser av skadornapå ekarna och beskrivningen av skadornai norra Tyskland (Hartmann m.fl. 1992)överensstämde till stor del med erfaren-heterna av de tidiga skadorna i Sverige.Forskningsinsatserna i särskilt Tysklandoch Frankrike betydde att jag med stödav dessa kunde finna möjliga förklaringartill vad som hände.

Tabell 1. Konferenser om ekskadororganiserade inom IUFRO.Österrike 1987 International Conference on OakDecline.Ungern 1989 Ad hoc Panel on Oak Decline.Polen 1990 Oak Decline in Europe.Italien 1992 Recent Advances in Studies onOak Decline.Slovakien 1994 Climate Factors and FungalBroadleaved Tree Decline.

Frankrike 1994 Environmental Constraints andOaks: Ecological and Physiological Aspects.Finland 1995 XX IUFRO World Congress, Ses-sion subject: Recent Problems in Oak Decline.Österrike 1998 Disease/Environment Inter-actions in Forest Decline.Polen 1999 Recent Advances on Oak Health inEurope.

Extrem vinterkyla med djup tjäle undertre på varandra följande vintrar avsluta-des med vintern 1986/87, med på mångahåll århundradets kallaste januari. Denföregående hösten hade varit mycket mildoch november 1986 betecknades som enav de varmaste som överhuvudtaget före-kommit i landets södra del sedanväderleksmätningarnas början. Dennaovanliga kombination av väderleks-sekvenser, torde ha varit utlösande för attekar började dö inte bara i Sverige utanockså i Europa; i Polen, Danmark, Tysk-land Holland, Belgien och Frankrike.Mina iakttagelser till att börja med gäl-lande den snabba ekdöden i Sydsverigevisade att de döende ekarna hade frost-skador i innerbarken. Frostskadorna

Frostskadad ek 1988. - Foto: P. Barklund.

Ekbladet 24

15

gynnade utvecklingen av mikrosvampar iinnerbarken (Hartmann m.fl. 1992) ochdet ledde till att stora partier innerbarkdog, i vissa fall så omfattande att detfungerade som en ringbarkning, vilketinnebar försvårad vattenupptagning påvåren. Att frostskadorna blev betydligtvärre i Sydsverige än längre norrut kansammanhänga med att snötäcket var tunt(<10 cm snö) där, samtidigt som det varmycket kallt i januari 1987. Detta leddetroligen till allvarligare frysning av rot-systemen i Sydsverige än längre norrut,vilket ytterligare försvårade vatten-upptagningen på våren (Barklund 2002).I Nordtyskland hävdas det att mycket starkvinterkyla i kombination med barmark

var av betydelse för de initiala skadorna.Dessutom visade det sig att de ekar iTyskland som skadades allvarligt av dekalla vintrarna hade torkskadats allvar-ligt i samband med den mycket svåratorkan 1983. Detta indikerar att ekar medytligare rotsystem, särskilt riskerade attpåverkas av stark kyla (Hartmann m.fl.1992). Detta påvisades också i flera fall,och dessutom att ekar med mycketfluktuerande grundvatten drabbades.Sommartorkan 1983 var omfattande iEuropa inklusive Sverige och drabbadegranen allra värst.

I ekdöden med en långsammare ut-veckling drabbades ekarna likaledes avfrostskador på stammarna, men man

kunde se att de i många fall varmindre utvecklade och att trädenhade förmåga att läka dem. Dessaekar hade fått något lindrigareskador och kunde klara sig längre.Många träd var dock så nedsattaav 1990-talets väderlekspåfrest-ningar bl.a. mycket torka att derasförmåga till återhämtning mins-kade. I sydligaste Sverige inträf-fade fortfarande år 2000 omfat-tande ekdöd (Drobyshev m.fl.2007). Ytterligare skadefaktorersom har försämrat ekarnas tillståndär kalätning med efterföljandemjöldaggsangrepp, och dessutomrotskador på grund av frysning ochmedverkan av Phytophthora-arter(Jönsson 2005). I de flesta fallenangrep honungsskivlingar rot-systemen och dödade till sist trä-den. Skadeutvecklingen kan ta 5-15 år. Vi har vant oss vid att sedöende ekar. Även om ekdödenhar avtagit, så finns det fortfarandemånga träd som håller på att åter-hämta sig och kalamiteter av olikaDöende ek 1988. - Foto: P. Barklund.

Ekbladet 24

16

slag kan medföra att ytterligare ett antalträd dör.

Flera perioder med ekdöd under 1900-talet har beskrivits. I Tyskland var denlängsta perioden 1911-1924. Skadebe-skrivningarna överensstämmer med dennuvarande, och kan sammanfattas somett samspel mellan torka, frost, insekts-och svampangrepp. Den snabba ekdödenvar nog något mycket ovanligt. Ekar dör

sällan av en orsak. Komplexa sjukdomarutmärks av att flera orsaker griper in ef-ter varandra och att det kan vara olikafaktorer i händelsekedjan beroende påomgivningen. Förloppet kan ta många år.I det här fallet gjorde troligen den ex-trema sommartorkan 1983 att ekar medytligare rotsystem var försvagade, när dekalla vintrarna, som också drabbade helanorra Europa, kom i mitten på 1980-talet

Trädet är döende på grund av angrepp av almsjukesvampen.- Foto: P. Barklund.

Ekbladet 24

17

och orsakade frysskador. Därefter har ska-dorna utvecklats olika beroende på delokala omständigheterna (Thomas m.fl.2002).

AlmsjukanAlmsjukan kallas också holländska alm-sjukan och Dutch Elm Disease (DED).Skadorna uppmärksammades först iNordvästeuropa på 1910-talet och det vari Holland som sjukdomsorsaken fastställ-des. Svampen, Ophiostoma ulmi, orsakarvissnesjuka genom att blockera vätske-transporten i kärlen i grenar och stammar.De olika almarterna i Europa är alla mot-tagliga. I Storbritannien startade forskningom sjukdomen tidigt och man kunde följaden snabba sjukdomsutvecklingen somnådde sin kulmen redan 1930, då mellan10-40% av almarna i Nordvästeuropa ochStorbritannien hade dött. Almsjukanspreds också till Nordamerika på 1930-talet och där utbröt en epidemi av en ny,mycket aggressivare, form av almsjuke-sjukesvampen, som senare kommit attkallas Ophiostoma novo-ulmi. Den nyaformen spreds till Europa i slutet av 1960-taletoch mellan 1970-90 dog mer än 25miljoner av Storbritanniens uppskatt-

ningsvis 30 miljoner almar.Till Sverige kom den förstavågen av almsjuka inte för-rän omkring 1950. Denaggressivare almsjukan kom1980, då Örups almskog iTomelilla kommun drabbadessvårt. Därefter har den aggres-siva almsjukan spritt signorrut och den finns troligennu i almens hela utbrednings-område i Sverige.

Almsjukesvampen kaninte ta sig in till kärlen påegen hand utan den får hjälpav almsplintborrar (skalbag-

gar i familjen vivlar) som fungerar somvektorer. Mindre almsplintborre, Scolytuslævis, är den vanligaste arten och däref-ter kommer större almsplintborre,Scolytus triarmatus. Tandad almsplint-borre, Scolytus multistriatus, finns iSkåne, på Öland och sällsynt i Mälarda-len och är den enda almsplintborren påGotland. Scolytus scolytus, vanlig på eu-ropeiska kontinenten, förekommer än sålänge endast i Skåne och Halland. Artenförefaller dock att vara på snabb sprid-ning.

Almsplintborrarna lägger sina ägg iinnerbark i döende eller nyligen dödaalmar, men där innerbarken ännu är frisk.Även almved som lagrats en tid kan hainnerbark som fungerar som yngel-material. Larverna övervintrar under bar-ken och på våren fullbildas skalbaggarna.Om trädet är nedsmittat med almsjukakan svampsporer fastna på de nykläcktaalmsplintborrarna. De flyger till levandealmar för att näringsgnaga i barken pågrenar i almkronan och då överförs spo-rer till ledningsbanorna i kvistar och gre-nar. Svampangreppet orsakar vissnesjukahos almen. En annan viktig spridnings-

Almsjukesvampen angriper kärlen i den senaste årsringenoch det är svampens brunsvarta mycel som syns strax underbarken. - Foto: P. Barklund.

Ekbladet 24

18

väg för svampen är via rotkontakt mellannärstående almar.

På Gotland upptäcktes almsjukan såsent som 2005, och där angrips förutomskogsalmen Ulmus glabra också lund-almen, Ulmus minor, som är vanlig i degotländska ängena. På Öland finns alm-sjuka sedan slutet av 1990-talet och därangrips de båda nämnda almarterna ochdessutom den för Öland unika vresalmen,Ulmus laevis. Almsjukan har spritts tillSverige med almstockar eller almved an-gripna av almsjukesvamp och innehål-lande almsplintborrar och detsamma gäl-ler Gotland och troligen även Öland.

För att hindra spridning av almsjukanska stockar, ved eller flis av angripnaalmar vara omhändertagna och destru-erade före 1 april. Då kommer inte alm-splintborrarna att hinna bli färdig-utvecklade och flyga ut för att närings-gnaga på friska almar.

AskskottsjukaAsken, (Fraxinus excelsior), drabbas avaskskottsjuka i hela dess utbredningsom-råde i Sverige, d.v.s. i södra och mellersta

Sverige inklusive Gotland och Öland(Barklund 2005, 2006, 2007). De förstasäkra rapporterna om askskottsjuka kom2003, men enstaka personer såg skador2002. Sjukdomen är således ny i Sverige,men hade då förekommit i mer än tio år iPolen och Litauen. Sjukdomsutbred-ningen i Sverige har skett från sydost frånLitauen och Polen och även om svamp-angreppet spreds snabbt, kom angreppeni Västsverige lite senare. Till Norge komaskskottsjukan först 2008, då asken påSørlandet drabbades av omfattande an-grepp. Askskadorna i Danmark hardäremot samma tidsförlopp som här iSverige. Sjukdomen har spritt sig söderutoch västerut från Polen till Slovenien isöder och Tyskland i väster.

Det finns flera typer av ”ash decline”i Nordamerika, men de överensstämmerinte med den här sjukdomen. Den nyasjukdomen orsakas av en nyligen beskri-ven svampart, som 2006 blev benämndChalara fraxinea av en polsk forskare(Kowalski 2006). C. fraxinea är identiskmed den svamp som angriper asken iSverige. I våra tester dels på friland dels i

växthus har svampen visat sigorsaka samma symptom somaskskottsjuka (Bakys m.fl.2009a och 2009b). Den mycketsnabba spridningen av sjukdo-men tyder på att svampen spridsmed luftburna sporer utan hjälpav någon vektor. Svampens spo-rer angriper bladskaft och bladoch därefter kan angreppet växainåt stammen och där slutligenorsaka kräftsår i innerbarken påårsskotten och även på äldrestamdelar. Beskrivningen av hurangreppet sker och utvecklas fåranses vara preliminär, eftersomdet fortfarande inte finns forsk-Tidiga angrepp på blad och bladskaft av ask

september 2005. - Foto: P. Barklund

Ekbladet 24

19

ning som verifierar observationerna. An-greppen kan leda till att träd i alla åldrardör. Små och unga träd dör snabbare änäldre och större träd.

Många askar dör för närvarande iSverige och hela bestånd håller på attspolieras av sjukdomen. Såväl yngre somäldre askar och såväl planterade somsjälvföryngrade träd är drabbade. Sjuk-domen är inte uppmärksammad tidigare iSverige, men kan ha funnits på ask i lågfrekvens. Döda skott på askar har iaktta-gits då och då, men inte alls i den omfatt-ning som vi ser nu.

I Litauen har mer än 30 000 ha medask i åldrarna 20-70 år drabbats av ask-

död. Det utgör 60 % av dentotala förekomsten av ask i lan-det och det har skett under entioårsperiod. I de områden därangreppen kom tidigast i Skåneoch på Öland dör nu mängdermed askar och skogsägarna stårinför problemet att ersätta as-ken med något annat trädslag.

Eftersom det är en stor vari-ation i mottaglighet för ask-skottsjukesvampen kan vi hop-pas på att askbestånd så små-ningom kan komma igen medhjälp av frön från de få till sy-nes opåverkade askarna. An-grepp i askfröplantagen i Sno-geholm i Skåne har analyseratsoch det visade sig att variatio-nen i mottaglighet är starkt ge-netiskt betingad. Det är ännuför tidigt att dra slutsatser, menskulle resultaten efter förnyadeinventeringar stå sig, så finnsgoda förutsättningar för att fåfram ett odlingsmaterial av asksom är mindre känsligt än detsom odlas idag.

Al-PhytophthoraDet mest typiska för algsvamparna(Oomyceterna) är att de liknar svamparna,men att de har simmande sporer, somsåledes behöver vatten för att förflyttasig. Phytophthora är ett stort släkte blandalgsvamparna, som orsakar många sjuk-domar, t.ex potatisbladmögel och brunrötai potatis orsakad av Phytophtora infestans.

Dessvärre har vi fått in en sjukdom avden här typen på al i Sverige. En nysjukdom på al konstaterades första gångeni Storbritannien 1993 och den nybe-skrivna algsvampen kallades Phy-tophthora alni. Redan 1997 blev den fun-nen i Sverige närmare bestämt vid Säveån

Angreppet växer in i askstammen från en gren.- Foto: P. Barklund.

Ekbladet 24

20

utanför Göteborg. Den förekommer nu ivattendrag i Bohuslän, Halland och Skåneoch både klibbal och gråal kan angripas.

Det har visat sig att Al-Phythophthoranhybridiserar och den har hittills delats ini tre hybrider (Ioos m.fl. 2006). P. alnisubsp. alni är den urspungligen brittiskaformen som finns i minst 11 länder. P.alni subsp. multiformis finns i 4 länder iVästeuropa inklusive Storbritannien. Densom ursprungligen hittades i Sverige kal-las P. alni subsp. uniformis och den före-kommer nu dessutom i Italien, Ungern,Slovenien, Tyskland och Belgien.

Angreppet sker i stambasen/rothalsenoch trädet dödas sedan innerbarken dö-dats runt om stammen. Risken för an-grepp är störst om alarna tillfälligt blir

stående i högre vatten än de normaltutsätts för och därför bör om möj-ligt sådant vatten avledas. Sjuka ochdöende alar bör avverkas. Om deavverkas under angreppet kan kom-mande stubbskott visa sig varafriska.

Plantskolor måste följa striktaodlingshygieniska regler för att intesprida al-Phytophthoran i plant-skolan och vidare ut till kunderna.

Förändrat klimat underlättarspridningen av sjukdomar frånsyd till norrDet tycks inte som om någon avdessa sjukdomar har med klimat-förändringar att göra, men vi ärövertygade om att ett varmare kli-mat i Sverige kommer att medföraflera sjukdomar på våra träd.

Det gäller mer sydliga patogenasvampar men också sydliga popula-tioner av de patogener vi redan harkan spridas hit. Det betyder ocksåatt närstående arter och populatio-

ner av samma arter möts, diversitetenökar och hybridisering gynnas. Nyahybrider resulterar ofta i att dessa angri-per flera värdarter och med ökad aggres-sivitet.

Det är svårt att tala om klimatets in-verkan på sjukdomar även om klimatetdefinitivt har betydelse för förekomstenav olika sjukdomsalstare (patogener).Svårigheten ligger i att det är vädret somi det korta perspektivet drabbar träd ochpatogen och det är i synnerhet extremaväderlekssituationer som är av betydelseför skadeutvecklingen.

Symptom som tyder på Phytophthora-angrepp,typiska svarta fläckar vid alens stambas.

Ekbladet 24

21

LitteraturBakys, R., Vasaitis, R., Barklund, P.,

Thomsen, I.M. and Stenlid, J. 2009a.Occurrence and pathogenicity of fungiin necrotic and non-symptomatic shootsof declining common ash (Fraxinus ex-celsior) in Sweden. Eur J Forest Res(2009) 128:51-60.

Bakys, R. Vasaitis\l “c1” , R., Barklund,P., Ihrmark, K. and Stenlid, J. 2009b.Investigations concerning the role ofChalara fraxinea in declining Fraxinusexcelsior. Plant Pathology 58(2):284-292.

Barklund, P. 2002. Ekskador i Europa.Skogsstyrelsen Rapport 1:1-41.

Barklund P. 2005. Sjukdom på ask spriddöver hela Syd- och Mellansverige.Skogseko 2005 (3):9.

Barklund, P. 2006. Oroande sjukdom påask. Ekbladet 21:15-17. 1:1-41.

Barklund, P. 2007. Askskottsjuka. Fakta-blad om växtskydd 198 T.

Dobryshev, I., Linderson, H. och Sones-son, K. 2007. Temporal mortality patternof pedunculate oaks in southern Swe-den. Dendrochronologia 24: 97-108.

Hartmann, G. och Blank, R. 1992. Winter-frost, Kahlfrass and Prachtkäfer-befallals Faktoren im Ursachenkomplex desEichensterbens. Forst und Holz 47:443-452.

Ioos, R., Andrieux, A., Marcais, B. ochFrey, P. 2006. Genetic characterizationo the natural hybrid species Phytopht-hora alni as inferred from nuclear andmitochondrial analyses. Fungal Gene-tics and Biology 43(7):511-529.

Jönsson, U. 2005. Phytophthora och ek-döden. Ekbladet 20:26-28.

Kowalski, T. 2006. Chalara fraxinea sp.Nov. associated with dieback of ash(Fraxinus excelsior) in Poland. ForestPathology 36(4):264-270.

Thomas, F.M., Blank, R. och Hartmann,G. 2002. Abiotic and biotic factors andtheir interactions as causes of oak decli-ne in Central Europe. Forest Pathology32:277-307.

Ekbladet 24

22

LÖVSKOGSKURS PÅ DISTANS I VÄXJÖ

Rikard Jakobsson, Harald Säll

Ny lövskogskursHösten 2007 startade vi en lövkurs pådistans vid Växjö universitet. Kursenomfattar 30 högskolepoäng (vilket mot-svarar 20 gamla poäng) och går påhalvfart.

Vi har sedan tidigare distanskurser(Hållbart familjeskogsbruk, grundkursoch påbyggnadskurs) som behandlar sköt-sel, produktion, försäljning, jakt, alterna-tiva inkomstkällor, ja det som en skogsä-gare kan tänkas komma i kontakt med.

Lövkursen ger en fördjupning av sköt-sel och produktion av lövskog. Vi tar uppde industrigrenar som främst tar hand omlövvirke liksom andra lövträanvändare.Efter kursen ska deltagaren kunna ge-nomföra en analys av en skogsfastighetsmöjligheter till lönsam lövvirkes-produktion.

FörkunskaperDet finns ett stort intresse att läsa löv-kursen och många frågar om man intekan börja med den utan att först ha gåttgrundkurserna. Vi har dock sett att för attkunna tillgodogöra sig kursen är det vik-tigt att ha skogliga baskunskaper inomuppskattning, skötsel, planering och virk-esmarknad.

Kursens innehållKursen innehåller fyra moduler:

1. Ädla lövträd2. Allmänna lövträd3. Industri och marknad4. Eget arbete

Modulerna 1-2 om ädla och trivialalövträd har sin utgångspunkt i lövskog-ens ekonomiska, ekologiska och socialavärden för att få kunskap om de möjlig-heter och svårigheter som skötsel av löv-skog medför. Vi behandlar bland annatgeografisk utbredning, virkesförråd,ståndort, biologi, blomning, skott-sträckning, frosttålighet och spridning.Vi går också igenom anläggning, skötsel(omloppstid, kvistning, gallring), avveck-ling, tillväxt, samt skadegörare och pre-datorer.

Modul 3 om Lövträmarknad och in-dustri ger kunskap om de olika trädslag-ens användningsområden. Vi tar uppvirkesegenskaper, virkesanvändning ochsortiment. Även industrins lokalisering,anskaffning, råvarukrav, produktion ochmarknader för inköp och försäljning ären del av modulen.

Modul 4, Eget arbete, är kursens av-slutande del där du genomför en analysav en skogsfastighets möjligheter till löv-virkesproduktion.

StudieformerKursen läses på distans och halvfart, vil-ket innebär att vi har några träffar medexkursioner varje termin och däremellanläser deltagaren hemifrån vid de tider sompassar honom eller henne. För att ta delav studiematerialet loggar du in på enhemsida, där du hamnar i ett klassrum,fast på webben. Du kommunicerar medövriga deltagare, kontaktlärare och kurs-ansvarig.

Ekbladet 24

23

En del material är stort till omfångetoch kan ta lång tid att ladda ner, det kan istället fås på CD. En del i det flexiblalärandet består i att använda sig avInternetbaserade verktyg. Ett sådant ärSkogforsks Kunskap direkt, där t.ex.hagmarkekens volym enkelt kan bestäm-mas.

Värdefulla exkursionerFör deltagarna är exkursionerna mycketvärdefulla, inte bara för skogs ochindustribesök, utan även genom möjlig-heten att diskutera gemensamma problemoch utbyta erfarenheter.

Första exkursion på Ryssberget avslu-tades med övernattning på Tjärö i Ble-kinge skärgård. Andra dagen fortsatte vimed ekskogsbruk på Flakulla hos CeciliaRooth.

Vid den andra exkursionen besågsbland annat poppeln på Rådde gård, medsina 36 m3 sk/ha och år (dock med kraf-tiga kanteffekter).

Exkursion på Rådde gård. - Foto: Rikard Jakobsson.

DeltagarnaSpannet av deltagare är stort, från ca 25till 70 år. Några är skogsägare. Mångahar andra jobb bredvid. Många kommerfrån Småland-Halland-Skåne, men mångahar sin hemvist från Mälardalen. Vi haräven en grupp som kommer från Dalarnaoch mellersta Norrland.

Diskussionen med och mellan delta-garna är mycket inspirerande, man harofta sett både det ena och det andra ochhar mycket att relatera till.

Höstens kurserKursen är utannonserad till hösten 2009och får vi bara sökande så ges den. I fjolvar intresset stort och det verkar vara detäven i år. Kursansvarig är Harald Säll.

Harald SällVäxjö UniversitetInstitutionen för Teknik och Designharald.sall@vxu.se

Ekbladet 24

24

ÄDELLÖVPRISTAGARE 2008

Ekskrinet till Arne MirtonArne Mirton arbetade under sin yrkes-verksamma tid i huvudsak i landskap medädellövskog, först på Gotland och sedanunder 30 år i Blekinge. Han har underlängre tid än någon annan i Ekfrämjandetshistoria haft en ledande funktion inomEkfrämjandet. Som sekreterare fungeradehan under 17 år från 1985, under förstGunnar Almgren och sedan Gustav Fred-riksson. Därefter var han ordförande undersex år fram till 2008. Det blir 23 år i

oavbruten följd; oslagbart alltsedanEkfrämjandets start 1944.

Arnes kvaliteter som sekreterare upp-levdes givetvis av medlemmarna, menkanske särskilt av dem som var ordför-ande under samma tid. Det var nog gan-ska lätt för Gunnar och Gustav att varaordförande med honom som sekreterare.Hans känsla för ordning och reda i sed-vanliga sekreterareuppgifter, men kan-ske alldeles särskilt i arbetet med förbe-redelser och genomförande av årsmöten

och exkursioner, skapade entrygghet för ordförande och helastyrelsen.

Arne arrangerade också un-der flera år Ekfrämjandets kur-ser i ekskogsskötsel i Blekinge,med i första hand Erik Ståål somlärare. Han var inför de sistakurserna pådrivare för att rekry-tera deltagare och ordna med ex-kursionsdagar. I hemlandskapetBlekinge har han anlagt ett fler-tal demonstrationsområden medplantering av ädellövskog. Plant-eringarna har under senare år in-venterats och resultaten förtjänst-fullt dokumenterats.

Arne avslutar nu, eller som vihoppas gör en paus i sitt aktivaarbete inom Ekfrämjandet eftersex år som ordförande. En ord-förande ska vara både traditions-bärare och förnyare. Detta för-verkligade han på ett ypperligtsätt genom sitt lågmälda och lätt-samma sätt att leda Ekfrämjandet– inte minst vid årsmöten ochexkursioner. Han hade en för-

Arne Mirton tackar här för mottagandet av Ekskrinetvid Ekfrämjandets årsmöte 2008. - Foto: U. Olsson.

Ekbladet 24

25

måga att lyssna på styrelse och medlem-mar och det uppskattades av alla. Bådemångåriga och nytillkommande medlem-mar har under hans tid kunnat känna triv-sel och engagemang och vi hoppas få sehonom under många kommande år inomEkfrämjandet.Bengt Nihlgård och Gustav Fredriksson

Ekfrämjandets rikspris 2008till Carl Piper

Carl Piper äger och förvaltar Högestadoch Christinehof – Skånes största privataegendom. Skogen omfattar in-emot 7000 hektar. Historiskt varskogsbruket inriktat mot lövskogoch huvudinriktningen var attförse Andrarums Alunbruk, en avvåra första industriella miljöer,med ved. I samband med dettaupprättades en av Nordens förstaskogsbruksplaner redan under1600-talet. Befolkningstillväxt,överavverkningar och åretrunt-bete ledde liksom i många andradelar av Skåne till skogsbrist un-der 1800-talet när ljunghedar ochfäladsmarker bredde ut sig. Frånslutet av 1800-talet och i börjanav 1900-talet restaurerades storaskogsarealer. Framför allt plan-terades gran på fäladsmarker.Skogsbruket har emellertid un-der senare årtionden getts enannan inriktning.

Skogarna på Christinehof be-står idag till 60 % av barr och påHögestad 40 %. Målet är nu i-stället att 60 % av hela skogenska bära lövskog. Tidigarejordbruksmarker planteras medlövträd och efter avverkning om-vandlas äldre granplanteringar

till lövskog. Policyn för förvaltningen äratt man ska sträva efter att bevara allanatur- och kulturvärden och att ”återskapaden ekologiska balans som rubbats avmänniskan”.

Genom satsning på ek, bok och andraädla lövträd inom Högestad och Christi-nehof bygger man upp långsiktigt högarotvärden för framtida investeringar. Sam-tidig odling av snabbväxande lövträd så-som poppel och förädlad vårtbjörk ger påkort sikt hög avkastning.

Inom Christinehofs Ekopark, en avEuropas första privatägda, bevaras om-råden med skoglig kontinuitet av ädel-

Carl Piper fick Ekfrämjandets rikspris, Ekskrinet, underEkfrämjandets besök i en bokskog tillhörande Högestad.-Foto: Thomas Thörnqvist.

Ekbladet 24

26

löv, vilket skapat höga naturvärden. Enviktig del av Ekoparkens uppgifter är attvisa upp verksamheten och sprida kun-skap om såväl ekosystemens funktionsom den biologiska produktionens roll iett hållbart samhälle.

Carl Piper är den drivande arkitektenbakom de strategier och policy som ärvägledande för förvaltningen av Höge-stad och Christinehof. De är ett resultatav Carl Pipers engagemang i miljöfrågor,lyhördhet för samhällets utveckling,forskningssamarbete och en öppen dia-log med aktörer i omvärlden. Carl Piperär en engagerad lyssnare som har för-måga att praktiskt för sitt företag dra slut-satser av vad som sker eller förväntas skei omvärlden.

Carl Piper är en synnerligen generösperson, som gärna delar med sig av erfa-renheter, visar upp sina skogar vid ex-kursioner och utbildningar. Skogarna äröppna för forskare, studenter, skogsfolk,skolor, föreningar och allmänhet. Detfinns knappast någon annan privatskogsägare i Sverige som på liknandesätt lever upp till internationella överens-kommelser om hur uthålligt skogsbrukska tillgodose ekonomiska, ekologiskaoch sociala funktioner.

Carl Pipers engagemang för lövskogenoch i synnerhet för ädellövskogen gör attdagens skogar på Högestad och Christi-nehof kan ses som ett förverkligande istor skala av vad Ekfrämjandet jobbarför. De är dessutom en förebild för syd-svensk skogsskötsel och skogsbruk i ettsamhällsperspektiv.

Ekfrämjandet överlämnar 2008 årsrikspris till Carl Piper med övertygelsenatt förvaltningen av Högestad och Chris-tinehof ännu inte nått sina slutliga målutan kommer att under flera årtionden

framöver ge skogsskötare och miljövår-dare kloka och intressanta impulser.

Gustav Fredriksson

Ädellövskogspris tillekforskare

Stellan Sunhede har sedan 1993 bidragitmed en artikelserie i Ekbladet om ved-och barklevande svampar på ek. I femtonartiklar har hittills 23 arter presenteratsnärmare i text och bild.

Stellan har så långt tillbaka han kanminnas alltid varit fascinerad av djur ochnatur. Exkursionerna gjordes i de ställvisekrika omgivningarna runt hembygden iVärnamo. Intresset för ek var till en bör-jan mest entomologiskt inriktat men sam-bandet mellan insekter och rötangripnaekar ledde så småningom över i ett djup-are engagemang för ekens vedsvampflora.Under mer än trettio år har eksvamp-floran på drygt 400 utvalda ekar följts iåtta fasta provrutor i södra Sverige ochmer än 97.000 ekar av olika diameters-klasser undersökts i Nordeuropa (Dan-mark, Estland, Finland, Lettland, Litauen,Norge och Sverige). Forskningen behand-lar bl.a. frågor om geografiska utbred-ningsmönster, rumslig fördelning avfruktkroppar och rötor, populations-strukturer, succession, taxonomi, miljöoch substratkrav.

Stellan har bl.a. arbetat som lärare vidGöteborgs universitet där han disputer-ade 1990 i systematisk botanik med ettomfattande arbete om marksvampar. Desista tio åren har han arbetat på Högskol-an i Skövde där han varit universitetslek-tor i organismbiologi. Här har hans storaintresse för undervisning i naturveten-skap bl.a. renderat honom det pedago-giska priset ”guldäpplet”. Eksvamp-

Ekbladet 24

27

Stellan Sunhede med Ekfrämjandets ädellövskogspris. -Foto: Irma Sunhede.

forskningen har från sin start till störstadelen bedrivits utanför tjänsten med in-tresse och nyfikenhet som drivkraft. Stel-lan slutade sin tjänst våren 2008 för attpå heltid kunna ägna sig åt sin eksvamp-forskning men är fortfarande knuten tillforskningsgruppen ”Ekologisk modelle-ring, Inst. för vård och natur” vid hög-skolan.

Stellan var under många årmedlem i ArtDatabankensfloravårdskommitté försvampar. Resultat från ek-svampprojektet har bl.a. kom-mit floravården till godo iform av artfaktablad röranderödlistade svampar på ek. Ipublikationer tillsammansmed andra forskare har bl.a.arter nya för vetenskapen be-skrivits, populationsstrukturerhos rötsvampar i ek analyse-rats och sällsynta och skydds-värda svampar på ek behand-lats. Att få bidra med artik-larna i Ekbladet ser hanmycket positivt på. Det är enav högskolornas och univer-sitetens tre viktiga uppgifternämligen den att nå utanförde akademiska väggarna.

Fältarbete pågår fortfa-rande under 3-4 månader avåret men tyngdpunkten av ar-betet är förlagd till bearbet-

ningen av den enorma mängd data sominsamlats. Stellan hoppas så småningomkunna sammanfatta sin forskning i ettarbete med titeln ”Wood- and bark-inhabiting fungi on Quercus in NorthernEurope”.

Stellan Sunhedes framgångsrikaekforskning och medverkan i Ekbladetgör honom till en mycket värdig motta-gare av Ekfrämjandets ädellövskogspris.

Ulf Olsson

Ekbladet 24

28

Lars-Börje Nilsson Ekfrämjandets ädellövskogspristagare2008 i Blekinge län

Lars-Börje Nilsson äger och förvaltarskogsfastigheten Bostorp 2:2 i Fridlev-stad socken, Blekinge län. Av den totalaskogsmarksarealen, 77 hektar, är cirka 10hektar lövskog, huvudsakligen nyanlagdabestånd med ek, bok och fågelbär ochbjörk. Lars-Börje har sedan mitten av1970-talet ett mångårigt förflutet somskogsvårdskonsulent i Blekinge. Sedan2001 förvaltar han Fortifikationsverketsskogar i södra Sverige.

Lars-Börje insåg tidigt vikten av attbevara ett varierande lövinslag i skogs-landskapet och har engagerat sig såväl iutvecklingen av befintliga lövbestånd somnyanläggning av lövskog.

Anläggning av ädellövskog var under1980- och 1990-talet, när ädellövskogs-

stödet introducerades, en relativt ny ochoprövad verksamhet i Blekinge eftersomdet saknades tradition. Lars-Börje var enav de pionjärer som vågade testa ochutveckla idéer och metoder som var an-passade till länets lokala förutsättningar.Han skaffade sig därigenom mycket ge-digna kunskaper och erfarenheter somkom väl till pass i hans roll som skogligrådgivare. Utvecklingsarbetet bjöd iblandpå besvikelser, som t ex när Lars-Börjemedverkade till länets första ekplanteringmed el-stängsel till skydd mot viltskador.Det visade sig snart vara en bekymmer-sam felsatsning som fick ersättas medmera beprövade metoder.

Jan Linder t.h. delade ut Ekfrämjandets ädellövskogspris till Lars-Börje Nilsson vid ett besökpå Lars-Börjes marker. - Foto: Boris Möllerström.

Ekbladet 24

29

Lars-Börjes entusiasm och förtroendehar under lång tid inspirerat mångaskogsägare i östra Blekinge och resulte-rat i betydande arealer nyanlagd ädel-lövskog. Han har inte enbart agerat sominspiratör och rådgivare, utan även varitmarkägarna behjälplig med det praktiskautförandet. Han har också varit noga medatt följa upp föryngringarna och sett till

att kompletterande åtgärder utförts vidbehov.

Genom sitt stora engagemang ochidoga arbete för ädellövskogen, både sområdgivare, förvaltare och markägare, ärLars-Börje Nilsson en synnerligen vär-dig mottagare av Ekfrämjandets ädel-lövskogspris 2008.

Arne Mirton

Ekbladet 24

30

VEDSVAMPAR PÅ EK - 16. PLATTICKA

Stellan Sunhede

Begreppet tickor omfattar flera olika fa-miljer av basidiesvampar. En av dessa ärGanodermataceae som bl.a. karaktärise-ras av sina dubbelväggiga bruna sporermed groddpor. Familjen innehåller släk-tet Ganoderma, lacktickor, som främstutgör en mångformig tropisk grupp. FrånNorden är följande arter kända: ek-lackticka Ganoderma resinaceum,hartsticka G. pfeifferi, lackticka G.lucidum, platticka G. applanatum samtsydlig platticka Ganoderma australe. Allafem arterna kan i Europa växa på ek ävenom hartsticka främst växer på bok ocheklackticka föredrar ek (Ryvarden &Gilbertson 1993). Nedan presenterasplattickan som är ganska vanlig på ek iSverige men även växer på flera andraträdslag. Nomenklaturen följer Ryvarden& Gilbertson (1993).

FruktkroppPlatticka – Ganoderma applanatum(Pers.) Pat. – Synonym G. lipsiense(Batsch) G.F. Atk. i Hansen & Knudsen(1997).

Vedlevande, hattbildande ticka. Frukt-kroppar fleråriga, ± brett vidväxta, ca 7–40 (–65) cm breda, 2–12 cm tjocka vidbasen, 7–25 (–40) cm djupa, ± konsol-formade, tämligen tunna och platta, ±halvcirkel- till njurformade sedda ovani-från, som färska segt korkartade, i torrttillstånd hårda, främst växande enstaka,ibland ihopsmältande eller taktegellagda(Figur 1, 2). Hattovansida jämn till knö-lig, ± koncentriskt fårad, med en ljust

brungrå-gråbrun-brun matt skorpa, iblandrostbrun (kakaobrun) av svampens spo-rer som virvlat upp från hattundersidanoch lagt sig på hattytan (Figur 2; foto iRyman & Holmåsen 1998). Hattkant ±spetsig, under aktiv tillväxt vitaktigt medbrunaktiga fläckar vid tryck. Undersidasom torr vitaktig-gråvit med runda porer,4-6 per mm. Poryta under aktiv tillväxt-fas vitaktig, snabbt och varaktigt brunvid tryck (Figur 4). Fruktkroppskött(trama) ovan rörlagren ljusare brunt medeller utan vita strimmor eller fläckar (Fi-gur 3). Rörlager gråbrunt-brunt, hos äldrefruktkroppar skiktat, skikten vanligtvisåtskilda av 1-5 mm tjock, mörkbruntramavävnad (Figur 3). Gamla rörlagermed vita stråk (Figur 3). Rör upp till 10-15 mm långa. För mikroskopiska känne-tecken se Hansen & Knudsen (1997) ochRyvarden & Gilbertson (1993).

Variation och förväxlingsarterPlattickans frambrytande fruktkroppar ärvitaktiga och dynlika. Storleken på full-bildade fruktkroppar varierar starkt.Jaederfeldt (2003) rapporterar en 90 cmbred fruktkropp. Mycket små, 2-4 cmbreda, väl utvecklade fruktkroppar före-kommer (se nedan). Ibland är de smaltvidvuxna substratet och antydan till fotförekommer. Fruktkroppar som växer tättovanför varandra smälter ibland ihop till20-30 cm tjocka enheter. Fruktkroppar påundersidan av fallna grova ekstammar kan

Ekbladet 24

31

bli resupinata (skorplika) eller bara haantydan till hattkant.

På plattickans undersida ser man ib-land ± tätt sittande tapplika bildningarmed rundad ihålig ände (Figur 4). Dessa”gallbildningar” orsakas av larverna aven svampfluga, Agathomyia wankowicziiSchnabl, vars larver lever av plattickan.

Med ett spetsigt föremål kan manskriva eller rita på den vita porytan somdå omedelbart oxiderar till mörkbrunt,vilket återspeglas i plattickans engelskanamn, Artist´s bracket.

Platticka kan förväxlas med sydligplatticka, Ganoderma australe (Fr.) Pat.(G. adspersum (Schulzer) Donk., G.europaeum Steyaert). Gamla exemplarav sydlig platticka skiljer sig från plattickagenom att sakna tramavävnad mellan rör-lagren och ha ett homogent brunrötttrama. Hattskorpan varierar från 1 till 3mm hos sydlig platticka och från 0,5 till1mm hos plattickan. Unga exemplar avde båda arterna skiljs främst med hjälpav sporstorleken som är 8,5-10(-12) x 5-7.5 _m för sydlig platticka och 6-8,5 x4,5-6 _m för platticka (Ryvarden ochGilbertson 1993). Jahn (1963) jämför ka-raktärerna för de båda arterna i tabell-form.

Gamla mörka lite tjockare fruktkropparav platticka kan påminna om gamla mörkalite tunnare exemplar av fnöskticka,Fomes fomentarius (L.:Fr.) Kickx., medgråsvart översida. Plattickan har dockbrunt trama utan mycelialkärna och vit-aktig poryta medan fnösktickan har ettbrungult trama med mycelialkärna ochblekbrun poryta.

EkologiPlattickan är inte ovanlig på ek i Sverigeoch funnen i både skogs- hagmarks-, park-och vägkantsmiljö. Fruktkroppar har

främst observerats på stammen av ska-dade eller halvdöda träd, fallna stammaroch grova grenar samt på stubbar, mesta-dels växande på ännu barkklätt substrat.Svampen har även hittats på basen av tillsynes friska ekar. Dessa träd uppvisar oftaskador (under invallning) på rotbaser ochexponerade grövre rötter som sannoliktutgör infektionsvägar för svampen. Ib-land uppträder många fruktkroppar påstammen av grova, barkklädda ekar efterdet att de blåst omkull. Som mest har 95plattickor observerats på samma stam.

Plattickan är liksom askticka,Perenniporia fraxinea (Bull.:Fr.) Ry-varden inte bunden till ek (Sunhede 2008).I Sverige är den främst funnen på lövträdoch sällsynt på barrved. Olofsson (1996)ger en utförlig förteckning av plattickanssubstratval i Sverige. Jahn (1979) angersvampen som vanlig i lövskog, särskiltbokskog, i Mellaneuropa. Från Tjeckienoch Slovakien listar Kotlaba (1984)plattickan från en lång rad lövträds-substrat, inkluderande ek, samt från barr-ved. Av 773 fynd rapporterar han 221från bok, 24 från vitgran Abies alba och21 fynd gjorda på gran.

RötaArten orsakar vitröta. På ek har frukt-kroppar observerats på till synes friskaeller skadade träd, döda, stående ellerfallna stammar och stubbar. Breitenbach& Kränzlin (1986) skriver ”på död löv-ved men också som svag parasit ellersårparasit”. Schwarze m.fl. (2004) note-rar att Ganoderma-arter vanligen ärrotsvampar och refererar till Gibbs &Greig (1990) som fann att lacktickor varden tredje vanligaste svampen i vindfälldaträd under den stora stormen den 16 okto-ber 1987 i England. På aspträd fann Ross(1976) att G. applanatum främst etable-

Ekbladet 24

32

Figur 1–2. Platticka, Ganoderma applanatum. – 1, 2: Fruktkroppar på fallen 1,3 m grov,barkklädd ek (Quercus robur). – 1: Treårig, 13 cm bred fruktkropp. – 2: Sammanvuxnafruktkroppar med brunfärgade rester av fjolårssporer kvar på hattytorna. – 1, 2: Västergötland,Medelplana sn, Råbäck, Munkängarna 20.03.2009 respektive 17.01.2008. – Foto: StellanSunhede.

Figur 1

Figur 2

Ekbladet 24

33

Figur 3–4. Platticka, Ganoderma applanatum. – 3: Vertikalt snitt genom 4-årig, färsk fruktkroppmed rörlager åtskilda av mörkbrun tramavävnad. Gamla rörlager och trama med vita hyfstråk –4: Undersida av 2-årig, ca 7 cm bred, torkad fruktkropp med ”gallbildningar” av tvåvingenAgathomyia wankowiczii. Brun fläck på porytan (nedtill vänster) orsakad av tumning närsvampen var färsk. – Foto: Stellan Sunhede.

Figur 3

Figur 4

Ekbladet 24

34

rade sig på skadade, över 7,5 cm grovarötter. I Sverige har författaren till dennaartikel observerat fruktkroppar av G.applanatum vid basen eller på rotbaserav ekar skadade av tramp från nötkreatur,barkgnag av hästar eller fordon av olikaslag.

Utbredning och statusI vårt land är plattickan tämligen allmäntill allmän i Götaland och Svealand. En-ligt utbredningskarta i Olofsson (1996)är den ± sällsynt i Norrland där den i denorra delarna följer kusten med spriddafynd upp till Haparanda. Arten är allmäni Danmark (Hansen & Knudsen 1997). INorge är plattickan inte så vanlig ochföljer ekens utbredning på Østlandet ochrunt kusten med spridda förekomsternorrut till Trøndelag (Ryvarden pers. med-del.). I Finland är arten vanlig i södramellersta Finland och sällsynt norrut tillAakenustunturi i finska Lappland (Nie-melä 2007). Enligt Ryvarden & Gilbertson(1993) är plattickan allmän i övriga Eu-ropa och har en circumboreal utbredning.

Artens roll i skogsbruketArten är inte ovanlig på ek i Sverige mentycks vara sällsynt på levande träd i devälskötta ekbestånd författaren undersökt.

SummarySunhede, S. 2009. Vedsvampar på ek. 16.Platticka, Ganoderma applanatum (Pers.)Pat. (Wood fungi on oak. 16. Artist´sBracket Ganoderma applanatum (Pers.)Pat. –Ekbladet 24: XX-XX).

The gross morphology, ecology, and distri-bution of the white-rotting polypore Ganodermaapplanatum (Pers.) Pat. (G. lipsiense (Batsch)G.F. Atk.) on Quercus are treated. Illustrationsin colour show entire or sectioned fruitbodiesand galls caused by the dipteran Agathomyiawankowiczii Schnabl. The size of well developedfruitbodies is very variable, varying from 2 cmwide dwarf specimens up to 90 cm wide hats. InSweden the fungus is found on many genera ofdeciduous trees and rarely on conifers. It israther common on Quercus, mostly found onfallen logs, stumps and on dead parts of stan-ding trees, in woods, grazed woodlands, parksand along road-sides. The fungus is also foundon the bases of seemingly healthy-looking oaks.These trees often show wounds under healing,on root-bases and on exposed thick roots, whichlikely are the infection routes for the fungus.Such damages are caused, for example, bytrampling and bark gnawing of grazing animalsand by vehicles of different kinds. Large numbersof fruitbodies, up to 95 specimens, are observedon bark-clad trunks of Quercus after windfall.Many of these fruitbodies show a slow growth

rate and seldom grow large before dying off.Stellan Sunhede, School of Life Sciences, Uni-versity of Skövde, Box 408, SE–541 28 Skövde,Sweden.

E-mail: stellan.sunhede@his.se.

Ekbladet 24

35

ReferenserBreitenbach, J. & Kränzlin, F. 1986. Pilze

der Schweiz. Beitrag zur Kenntnis derPilzflora der Schweiz. Band 2. Hetero-basidiomycetes (Gallertpilze),Aphyllophorales (Nichtblätterpilze),Gastromycetales (Bauchpilze). – Ver-lag Mykologia. Luzern.

Gibbs, J.N. & Greig, B.J.W. 1990. Surveyof parkland trees after the great storm ofOctober 16,

1987. – Arboric J. 14: 321-347.Hansen, L. & Knudsen, H. (eds) 1997.

Nordic Macromycetes. Vol. 3. Hetero-basidioid, Aphyllophoroid andGastromycetoid Basidiomycetes. –Nordsvamp. Copenhagen.

Jaederfeldt. K. 2003. Tickboken. – Sveri-ges Mykologiska Förening ochNaturhistoriska Riksmuseet. – Stock-holm.

Jahn, H. 1963. Mitteleuropäische Porlin-ge (Polyporaceae s. lato) und ihrVorkommen in Westfalen. – WestfälischePilzbriefe 4:1-143. – Detmold.

Jahn, H. 1979. Pilze die an Holz wachsen.– Herford.

Kotlaba, F. 1984. Zem_pisné roz_í_ení aekologie choro__ /Polyporales s.l./ v_eskoslovensku. – Academia. Praha.

Niemelä, T. 2007. Guide to the polyporesof Finland. 17th revised ed. (in Finnish).– Bot. Bull. Univ. Helsinki 189:1-120.

Olofsson, D. (red). 1966. Tickor i Sverige.Projektrapport 1996. – WWF.

Ross, W.D. 1976. Relation of aspen rootsize to infection by Ganoderma appla-natum. – Can. J. Bot. 54: 745-552.

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1998. Svampar.En fälthandbok. – Interpublishing.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1993.European Polypores 1. Abortiporus –Lindtneria. – Fungiflora. Oslo.

Schwarze, F.W.M.R., Engels, J. & Matt-heck, C. 2004. Fungal strategies of wooddecay in trees. – Springer.

Sunhede, S. 2008. Vedsvampar på ek. 15.Askticka, Perenniporia fraxinea(Bull.:Fr.) Ryvarden. – Ekbladet 23: 31–34.

Ekbladet 24

36

SAMBAND MELLANLUFTFÖRORENINGSDEPOSITION OCH

VITALITET HOS EK- OCH BOKBESTÅND ISÖDRA SVERIGE

Ingrid Stjernquist1, Peter Schlyter1 och Kerstin Sonesson2

I början av 1900-talet dominerade brunaskogsjordar i Skåne och Blekinge, fram-förallt i lövskogar och hagmarker. I östraGötaland fanns brunjordar, podsoler samtolika övergångsformer beroende påvegetationshistoria och klimat. I västraGötaland fanns områden med instabilabruna skogsjordar vilka lätt podsoleradesunder bestånd av barrträd och bok (Tamm1930). Under den senare delen av 1900-talet påverkades brunjordarna i sydvästraSverige negativt av den höga depositio-nen av försurande ämnen och kväve.Marken försurades ca en pH-enhet ochnäringskapitalet i jorden reducerades kraf-tigt. Depositionen av försurande ämnenvar speciellt hög i västra och sydvästraGötaland, dvs. i områdena med instabilabrunjordar, vilket lett till en kraftigpodsolering av dessa.

Sedan 1990-talet har utsläppen av sva-vel och kväve minskat i Europa tack vareOslo- och Göteborgs-protokollen inomramen för Konventionen mot långvägagränsöverskridande luftföroreningar. ISverige har nedfallet av svavel minskatmed cirka 60 procent under perioden1990-2004, medan nedfallet av kväveminskat med 30 procent under samma

period. Försurningshastigheten i skogs-mark har också minskat men marken ärfortfarande kraftigt utlakad på viktiga nä-ringsämnen och nedfallet är på mångahåll alltjämt större än vad naturenlångsiktligt tål.

Även skogsbruket bidrar till närings-obalans i marken eftersom uttag av bio-massa innebär bortförsel av näringsäm-nen. Vid högt uttag kan skogsmarken intekompensera näringsförlusten genom vitt-ring vilket på sikt kan innebära att sko-gen växer sämre.

Sambanden mellan luftföroreningaroch markförsurning är lättare att se änsambanden mellan luftföroreningar ochskogsskador. Långsiktig miljööver-vakning av skogsmarken och skogens vi-talitet är därför viktig.

I början av 1980-talet kom de förstarapporterna om ”nya” skogsskador ochsviktande skogsvitalitet i sydsvenska löv-skogar. Skogsstyrelsen genomförde vidtre tillfällen, 1988, 1993 samt 1999, ensärskild skogsskadeinventering av ek ochbok i Sydsverige. Inventeringarna visadeatt skadesituationen hos de båda träd-slagen förvärrades kraftigt fram till 1999(Anderson & Sonesson 2000). Medel-

1Inst. f. naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, 2Enheten Natur, miljö ochsamhälle, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Ekbladet 24

37

Exac (mmolc/m2, år)

Exac (mmolc/m2, år)

Figur 1. Överskridande av den kritiska belastningsgränsen för försurande ämnen ochberäknat för ekbestånd (A) bokbestånd (B) i Skåne och Halland. Värden över 0 innebär attden kritiska belastningsgränsen överskrids. Värden nära 0 innebär att beståndet är känsligtför en ökad belastning antingen via deposition eller annan tillförsel av kväve respektiveförsurande ämnen.

kronutglesningen hos ek ökade från 11%till 33% och hos bok från 6% till 21%.Efter 1999 har ingen storskalig skogs-skadeinventering av ek och bok skett ivårt land.

I samband med inventeringen 1999genomfördes även markkemiska analy-ser av observationsytornas mineraljordpå 20-30 cm markdjup. Denna studie vi-

A

B

sade att huvuddelen av de undersöktaytorna, 86%, mätt som pH

BaCl2 , är starkt

sura. Förmågan att motstå ytterligare för-surning, mätt som basmättnadsgrad, äratt betrakta som mycket låg då nära 40%av bok- och ekbestånden uppvisade enbasmättnadsgrad under 10%. Undersök-ningen visade också ett negativt sam-

Ekbladet 24

38

band mellan kronutglesning och bas-mättnadsgrad i både bok- och ekbestånd.

Resultatet väckte oro för den framtidaproduktionen och vitaliteten i våra ek-och bokbestånd. Samrådsgruppen motSkogsskador i Skåne initierade därför ettprojekt som finansierades av Luftvårds-förbundet i Skåne samt länsstyrelserna iSkåne och Hallands län. Projektets syftevar bland annat att belysa effekterna aven sambandskedja från deposition av luft-föroreningar, via markkemiska föränd-ringar, till vitalitetspåverkan av ek ochbok, och att bedöma om nuvarande be-

lastning av försurande och gö-dande luftföroreningar ärlångsiktigt hållbart ur skog-lig vitalitetssynpunkt.

För att analyseraskogsmarkens uthållighet motdeposition av försurande äm-nen och gödande kväve an-vändes PROFILE-modellen,som är en biogeokemisk mo-dell för beräkning av bl.a. när-ingsbalansen i marken vidolika föroreningsbelastning.Skåne och södra Halland er-bjöd unika förutsättningar föratt försöka belägga direktakopplingar mellan depositionav luftföroreningar, markför-ändringar och trädrespons ge-nom att modellera sydsven-ska ek- och bokbeståndslångsiktliga uthållighet. Datafrån Skogsstyrelsens Bok-och ekskadeinventering samtdepositionsdata från SMHI:soch SkånesLuftvårdsförbunds MATCH-modell användes. Jämförtmed MATCH-Sverige ärMATCH-Skåne en mer hög-upplösande modell med en

beräkningsgrid på 5x5 km. Modellen kandärför ge en bättre bild av den depositionsom påverkar det enskilda skogs-beståndet.

PROFILE-modellen bygger på ma-terialbalanser för försurande ämnen (SOx,NOx, NH4), markens baskatjoner (Na,Ca, Mg, och K) och markens syra-neutraliserande förmåga (ANC). Materi-albalanserna beskrivs genom sambandet:

Deposition + Vittring =Upptag + Förluster

Hedbokskog, Säflacka Gård, Emmislövs sn 2009-05-12. - Foto: U. Olsson.

Ekbladet 24

39

Beräkningar av överskridandet av denkritiska belastningen (Exc) tar hänsyn tilldeposition av luftföroreningar, markan-vändning och kritisk belastning.

Exc = Aktuell deposition + Markanvändning+ Kritisk belastning

Kritisk belastning = Vittring – ANC-förlust

Depositionen tillför beståndet försur-ande ämnen, kväve och baskatjoner, på-

verkar vittringen, samt upptag och urlak-ning av olika ämnen. I markanvändningeningår beräkningar av trädslag och uttagav stamvirke. Vittring av mineral och de-position tillför baskatjoner (Na, Ca, Mg,K) till marken. Det maximala upptagetav baskatjoner och kväve i trädens bio-massa per år bestäms av den mängd somfastläggs i stamveden och som tas ut vidgallring och avverkning. Den del avnäringsämnena som träden kan ta uppbestäms av rotdjupet för varje art. Efter-

som bok och framförallt ekhar större rotdjup än grankan dessa trädslag ta uppnäring från en större mark-volym och borde därför hastörre motståndskraft motdeposition. Dagens årligatillväxt är också betydligtlägre än gran på sammamarker.

Många processer i mar-ken påverkar ANC, mar-kens syraneutraliserandeförmåga. ANC ökar vidvittring, medan trädensupptag vid tillväxt, utlak-ning och avrinning påver-kar ANC negativt.

Vi beräknade överskri-dandet av den kritiska be-lastningen (Exc) för såvälförsurande som gödandeämnen för ek- och bokbe-stånd i Skåne och Halland,se Figur 1. Resultatet avdenna beräkning visade att:

Skogsbryn med blommande ekar, Östergård, Östra Broby sn.2009-05-12. - Foto: U. Olsson.

Ekbladet 24

40

* Den kritiska belastningsgränsenför försurande ämnen (Exac) överskridsi 11% av ekbestånden och 80% av bok-bestånden.

* Den kritiska belastningsgränsenför gödande kväve (ExN) överskrids intei något ek- eller bokbestånd.

Vilka slutsatser kan vi dra av modell-eringsresultaten? Vi vet redan att deposi-tion av försurande ämnen och gödandekväve påverkar skogsmarken, men hurpåverkas markens uthålliga produktions-förmåga? Uthållighet kan definieras urflera perspektiv (Sverdrup & Svensson2001). Ett grundläggande sådant ärnäringsbalansperspektivet som är förut-sättningen för biologisk produktion ochför att vidmakthålla skogsekosystemetsfunktion och tillväxt. Skogsskötsel kananses som uthållig när förlusterna av när-ingsämnen genom utlakning och skördbalanseras av vittring och deposition, el-ler uttryckt på ett annat sätt, närmassbalanserna för näringsämnena är nolleller positiva. Om den kritiska be-lastningsgränsen för försurande ämnen(Ex

ac) eller för gödande kväve (Ex

N)

överskrids innebär det att vi har en nega-tiv massbalans under rådande depositions-förhållande. En negativ massbalans är inteuthållig på längre sikt. En återhämtningförutsätter att massbalansen är positivantingen genom lägre uttag eller genomminskad deposition.

Vi bör skilja på nödvändiga långsik-tiga, strategiska åtgärder och åtgärder iett kortare operativt perspektiv. Den endalångsiktiga strategin är att minska depo-sitionen. Trots betydande utsläpps-reduktioner och framsteg de sista 30 årenså har vi inte nått till de nivåer som säk-rar de sydsvenska skogarnas uthållighet.Dessutom har marken kraftigt påverkats

och en stor del av näringskapitalet ochbuffringsförmågan gått förlorad. Även viden deposition som är långsiktigt uthålligkommer dessa förluster att kvarstå undermycket lång tid. I ett praktiskt när-perspektiv bör man därför övervägakompensationsåtgärder. Det gäller isynnerhet på marker som i dag är utsattaför en deposition vilken överskrider denkritiska belastningen av försurande äm-nen och gödande kväve. På denna typ avmarker finns det starka skäl att, oavsettträdslag, överväga en aktiv tillförsel avbaskatjoner genom askning eller komp-ensationsgödsling.Mer att läsaAnderson S & Sonesson K (2000) Skogsskade-

inventering av bok och ek i Sydsverige 1999.Skogsstyrelsen, Rapport 6.

Stjernquist I, Schlyter P & Sonesson K (2005)Samband mellan luftföroreningsdeposition ochvitalitet hos bok och ek i södra Sverige. Rap-port till Länsstyrelsen i Skåne län.

Lagner J, Häggkvist K, Bergström R, Engardt M,Johansson J, Omstedt G & Robertson L. (2000)Regional luftmiljöanalys för Skåne län base-rad på MATCH modell-beräkningar ochmätdata. SMHI Rapport 2000:58.

Warfvinge P & Sverdrup H (1992) Calculatingcritical loads of acid deposition with PROF-ILE – a steady-state soil chemistry model.Water Air and Soil Pollution 63:119-143.

Sverdrup H & Svensson M (2001) DefiningSustainability. I: Sverdrup H & Stjernquist I(red.) Developing principles and models forsustainable forestry in Sweden. Kluwer Aca-demic Publishers, Dordrecht, Nederländerna.

Sverdrup H, Thelin G, Robles M, Stjernquist I &Sörensen J (2006) Assessing nutrient sustai-nability of forest production for different treespecies considering Ca, Mg, K, N and P atBjörnstorp Estate, Sweden. Biochemistry81:219-238.

Tamm O (1930) Om brunjorden i Sverige. S.Skogsv. För. Tidsk. 28:1-30.