1ELEVBLADET 5/2012

ELEVBLADET 5/2012 MAT

ELEVBLADET 5/20122

PÅ FLYGET till USA sitter jag med pennan i hand, redo att skriva den här kolumnen. Jag stirrar ut genom flyg-plansfönstret och försöker desperat söka inspiration. Man-nen bredvid mig, en pratglad amerikan lutar sig över mitt tomma papper och frågar ”Vad ska du skriva?”. Jag förkla-rar att jag skriver en kolumn med temat mat. Han smäller ihop sina händer och säger ”Då ska vi prata om mat!”. Han börjar att fullkomligen bombardera mig med matrela-terade frågor. ”Har jag smakat grilled cheese-smörgåsar?” (Jepp och de är supersmaskiga), ”Har jag hört talas om sushitos?” (Nej det har jag inte, men det är tydligen en burrito gjord av de kännspaka sushi-algbladen med sushi-fyllning. Låter fantastiskt gott). Han frågar mig vad Finlands nationalmat är och jag försöker desperat förklara vad en karelsk pirog är. ”Det är som en paj, som man lägger smör och ägg på”. Han rynkar på näsan och säger ”Det låter ju hälsosamt...”

Efter en stunds pratande kommer vi in på ett hett matämne. Skolmaten. ”Har ni gratis mat i skolorna?”, undrar han. ”Yup”, svarar jag. ”Har ni bra skolmat?””Jo, det har vi”. Han ser skeptiskt på mig och frågar: ”På riktigt?”Jag förklarar hur vår skolmat ser ut och berättar att många skolor till och med har privilegiet att få maten tillagad från ”scratch” i skolköket. Nu ser han riktigt häpen ut och bris-ter sedan ut i skratt.”Så, om man är missnöjd med maten, kan man bara gå och knacka på köksdörren och säga ”det här var inte bra!”Han roas tydligen av tanken och skrattar lite till. Efter en stund frågar jag honom hur skolmaten i USA är. ”Fruktansvärd”, får jag till svar. Mannens glada nuna förbyts till en bister uppsyn. Han be-rättar att skolbarnen betalar själva för sin mat och att den i flesta fall är undermålig. Samtalsämnet är tydligen inte ett njutbart sådant och vi fortsätter istället diskutera andra likheter och olikheter mellan våra länders kök.

När diskussionen sakta lider mot sitt slut, märker jag att jag pratat med en vilt främmande människa om mat i över 20 minuter. Under vår dryga halvtimme har vi avverkat så vitt skilda humörtillstånd som glädje, förundran, nyfiken-

MAT BERÖR

CHEFREDAKTÖR

TEXT: Heidi Hendersson FOTO: Madelen Holmström ILLUSTRATION: Matilda Ekman

het, bestörtning, förvåning och irritation. Allt relaterat till de olika matämnen som dykt upp under samtalet. Under vår diskussion har det inte funnits en enda smula ätbart inom räckhåll, ändå kunde vi bra fortsatt dividera i en halvtimme till. Mat är en sån stor del av vårt liv att man ibland inte ens inser det. Ibland behövs det ett ordutbyte med en främling för att omvärdera, uppskatta, ifrågasätta och glädjas över mat, inte bara som något man njuter av för stunden, utan som ett abstrakt ämne.

En sak är säker. Mat berör. Mat berör alla. På helt olika sätt. Oavsett om det handlar om kvaliteten på mat, nyfikenhet på mat, bristen på mat, skillnaden mellan olika sorters mat eller innehåll i mat, så är det en träffsäker samtalsöppnare världen över. Varför? Jo, för att alla har erfarenheter av mat. Vissa mer positiva, andra mer negativa.

I det här numret av Ebl har vi försökt lyfta fram en mängd olika aspekter på mat. Vi har smakat exotiska maträtter, läst roliga matböcker, gjort egen sushi, lagat peeling av socker och honung och mumsat på plättar. Vi har fördjupat oss i vege-världen och lärt oss mer om ekomat, säsongs-mat och även gjort en liten guide till alla matmärkningar som finns i butikerna. Vi har pratat med skolelever om de-ras syn på mat och vi har fördjupat oss i några skolors matpolicyn. Vi har också bekantat oss med matallergier och följt med på roskisdykning för att se hur mycket mat som faktiskt slängs bort i Finland. Vi har även velat lyfta fram vad som händer när mat inte längre är något man njuter av. När ätande blir ångestfyllt och hotande. Vi har pratat med två unga tjejer, som under flera års tid lidit av ätstörningar. De har låtit oss få en inblick i deras värld och delat med sig av sina erfarenheter. De ger också värdefulla råd och tips till den som känner sig ha ett ohälsosamt för-hållande till mat och deras berättelser visar på att man kan ta sig igenom alla svårigheter, oavsett hur tufft det känns.

Vi på Elevbladet hoppas att det här numret ger dig ett par nya glasögon att titta på mat genom. Vi hoppas kunna in-formera, engagera, inspirera och roa dig samt vidga dina mat-vyer. Vi är här för dig och vi hoppas att du njuter av detta nummer.

Varsågod, bon appetit!

3ELEVBLADET 5/2012

Innehåll Redaktion

Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS rfFSS är skolungdomarnas egen intresseorganisation och riktar sig till elever i åk 7-9, studerande vid andra stadiet samt folkhögskolor.

Förbundsordförande: Anna Ingman, 044 2778 669, anna.ingman@skolungdom.fiGeneralsekreterare: Paula Palin, paula.palin@skolungdom.fiOrganisationssekreterare: Jessica Sinclair, 09 644 881, jessica.sinclair@skolungdom.fiKaserngatan 1 D 65-66, 00140 Helsingforskansliet@skolungdom.fiwww.skolungdom.fi

Elevbladet är Finlands Svenska Skolungdomsförbunds medlemstidning. FSS har gett ut Elevbladet sedan 1920 under namnet Nordan, Svensk Ungdom, Ung Makt och Elevbladet.

November 5/2012 TEMA: MAT

PÄRM: Matilda Ekman

MEDVERKANDE:

Heidi Hendersson, Matilda Ekman, Anna Ingman,

Paula Palin, Sara Karén, Lina Raunio, Jessica

Sinclair, Isabella Knopman, Theo Tyrväinen,

Daniel Jaakkola, Bruno Ekman, Mikki Boxström,

Ida Kreutzman, Celinda Nordlund, Frida Olsson,

Jeanette Karlsson, Alex Basura, Jessica Suni, Carl

Björkman, Linn Henrichson, Emil Ehnström, Isak

De Jong, Cecilia Hillo, Tiia Sundberg, Leonard

Berge, samt FSS styrelse 2012-2013.

CHEFREDAKTÖR:

Heidi Hendersson,

heidi.hendersson@skolungdom.fi,

www.heidiskaos.blogspot.com

ART DIRECTOR:

Matilda Ekman,

matilda.ekman@skolungdom.fi,

www.matildamachine.ratata.fi

ANSVARIG UTGIVARE:

Anna Ingman,

anna.ingman@skolungdom.fi

Ordförande /4Spartips: Skolbok.fi /4Generalsekreteraren /5Kansliet /6Recension, Once upon /6Om samhällsläran i skolan /7Hey Medlem! /8Recension, matblogg /8Matmärkningar, vad är det? /10Vad är säsongsmat? /11Recension, HETT /12Recension, restauranger /12-13Konsten att laga sushi /14Hey Medverkande! /15DIY, Peeling /1512 bilder /16Vem är Paula? /17Recept: Plättar /18Recept: Chokladbollar /19Vadå vege? /19Veganjouren svarar på dina frågor /20En energiserande insikt, kolum /21Att leva med en matallergi /22Skolmaten under lupp! /23Matens fånge, en berättelse om en ätstörning /24Några vanliga frågor om ätstörningar /26Kontrollbehovet, en berättelse om en ätstörning /27Vadå eko? /28Jävla dag, en novell /29En tur till butikens baksida, ett reportage om roskisdykning /30Månadens inspiratör: Evelina Knipström /32Ett hav av böcker /34Gallup: Tänker du på vad du äter? /37Spartips: Tvättnötter /38Labyrint & Finn fem fel /39

ELEVBLADET 5/20124

I BÖRJAN PÅ OKTOBER skulle jag gå in på ett café och köpa en morgonkaffe. Jag var lite dåsig och trött ännu efter vakandet och ville snabbt få i mig en kaffe latte. Jag ställde mig i kön och några minuter senare, från ingen-stans dyker en tant upp och vrålar allt hon kan till mig. ”JAG VAR FAKTISKT FÖRE DIG I KÖN!!” Chill woman, sa jag och släppte snällt förbi henne.

När jag gick ut och sörplade på mitt varma take-away kaffe började jag tänka varför jag släppte förbi henne utan att protestera. Tänk vilket senario det skulle ha blivit om jag bara skulle sagt argt tillbaka ”NEJ!”, skulle säkert fått en rak höger och hamnat in på akuten. Konstigt att män-niskor ibland skall vara så sura och aggressiva och inte bara vänligt låta mig gå före, det tar ju inte direkt länge att köpa en latte heller.

Beror denna ”surighetsgrad” på hösten och att det börjar bli mörkt? Maybe, maybe not. Hon kanske hade stigit upp på fel sida av sängen, hon kanske var nyskild eller hade hon bara en sådan konstig personlighet och gillar att ryta till folk.

Men oktober månad är ändå den månad då alla deppar till lite då mörkret faller och det blir kallt i vårt land. Man har oftast mest program på hösten också, stressfaktorn höjs rejält efter den lata och varma sommaren. Men bara för att man är stressad betyder det att man har rätt att vara aggres-siv mot människorna runt omkring oss?

Bra är det ju om man hittar någon hobby att rensa sina tankar med och få ny positiv energi. Som att träna, göra konst eller i mitt fall, nörda mig med x-boxen. Battlefield är det bästa botemedlet för mig att varva ner och rensa tankarna lite.

Om jag någonsin träffar den sura tanten igen någon morgon på samma café så skulle jag nog ändå till slut ge henne en kram och påminna henne att det inte är mån-dag morgon varje morgon. Alla har vi dåliga dagar men vi måste påminna oss själva att stressen inte får ta ner oss under jordytan.

Solen for hem och höstmörkret kom

Måste du köpa en ny bok till historiakursen? Är plån-boken inte tjock nog? Då ska du kolla in skolbok.fi. Där kan du köpa begagnade böcker till ett billigt pris. Du kan enkelt bläddra mellan kategorierna och hitta just den bok du behöver.

Du kan också själv lägga upp dina gamla gymnasie-böcker. Kanske du sitter och trycker på en smärre för-mögenhet? Lägg upp böckerna på skolbok.fi och ta reda på! Annonseringen är gratis och din annons finns på hemsidan i sju veckor. Alla andra stadiets böcker kan säljas på sajten.

SPARTIPS! skolbok.fi

skolbok.fi är ett samarbetsprojekt mellan Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS och Hem och Skola.

TEXT: Heidi Hendersson

TEXT: Anna Ingman FOTO: Lina RaunioORDFÖRANDE

5ELEVBLADET 5/2012

EN AV MINA favorit grejer med min nya hemstad Helsingfors är spårvagnarna som susar omkring på spå-ren runt om i staden. Jag tycker om ljudet de för när de rullar fram, det där lilla gnisslet som uppstår när hjulet och järnspåret möts. Jag tycker om ”pling” ljudet som hörs när dörrarna i de nyare spårvagnarna stängs och ”piip” ljudet resekortsavläseren ger ifrån sig när jag för mitt giltiga resekort till den. Jag tycker bäst om att ta spårvagnen antingen en tidig morgon, eller en sen kväll. På morgonen får man se Helsingfors sakta men säkert vakna, och på kvällen får man i sin tur se staden slumra till.

Mest av allt tycker jag om att se staden glida förbi, alla byggnader, människor och fordon av olika slag som utgör Helsingfors och dess lösöre. På resan från mitt hem i Tölö till förbundskansliet på Kaserngatan hinner man se en hel del, både på gott och ont. Man ser män-niskor som har det bra, men också många människor som inte har det så bra. Det ryms många livsöden på en spårvagn och jag brukar sitta och tänka på vem alla

dessa människor är som delar min arbetsreserutt. Vem är till exempel kvinnan som alltid klär sig så fint att jag till och med i festkläder skulle känna mig underklädd? Eller mannen som frustrerat sitter och knapprar på sin smartphone som om jorden skulle gå under om han inte fick det där textmeddelande iväg skickat? Vart är barnen med de stora ryggsäckarna påväg? Skall de resa världen runt kanske? Och vad talar de japanska turis-terna som sitter några bänkrader ifrån mig om? Många frågor, väldigt få svar.

De flesta resenärerna på spårvagnen sitter helt i sina egna tankar, med tidningar utbredda framför sitt ansik-te eller telefoner i högsta hugg, fast-klistrade vid örat. Svåråtkomliga, inne i sina egna bubblor. Det kan vara en självförsvarsmekanism, och jag erkänner att jag själv också ofta tar till den när jag rör mig i ”stan”. Man be-höver bara komma bort från alla de intryck man måste ta in i en så pass stor stad som Helsingfors är. Men ibland träffar man trevliga människor också på spår-vagnen. Som killen som hjälpte mig och min kompis

med att lyfta ut trätrallarna vi transporterade en sen onsdagskväll, eller damen som tryckte på stopp-signal-knappen inne i spårvagnen när hon såg mig komma springandes till hållplatsen för att hinna till spårvagnen. Sådana stunder överaskar mig alltid, och det får mig att tro på mänskligheten, hur högtidigt och pompöst det än låter. De får mig att vilja spräcka den bubbla av hårdhet och likgiltighet jag så ofta blåser upp när jag stiger utanför min ytterdörr.

Att sätta sig på spårvagnen är också skönt på grund av att det är en kort stund då det är helt ok att bara sitta, att inte göra så mycket annat än tänka. Resan går så pass snabbt att man egentligen inte hinner läsa något, men ändå så länge att man har en god ursäkt att sätta ner sig på en av de lediga platserna. Man kan titta på skyltföns-ter som spårvagnen kör förbi, och man kan fundera på vad man borde laga till middag. Att åka spårvagn är så mycket mer för mig än bara att ta sig från punkt a till punkt b. Man kunde säga att jag under resan samlar energi. Spårvagnen än min laddare.

TANKAR PÅ EN SPÅRVAGNTEXT: Paula Palin ILLUSTRATION: Sara KarénGENERALSEKRETERARE

ELEVBLADET 5/20126

Paulas hösttips:

• Lägg Frank Ocean:s skiva Channel Orange i CD spelaren, skön musik i höst mörket. • Gå ut och gå och låt vinden blåsa i ditt ansikte. Kallt, men uppiggande! Bry dig inte om att håret eventuellt blir lite omruskat, det hör till.

Jessicas hösttips:

• Sticka en stor och skön halsduk• Njut utomhus av löv som prasslar under skorna.

Annas hösttips:

• Tänd mycket ljus nu när det börjar bli mörkt!• Under sommaren är det solens uppgift att ge din kropp D-vitamin, men eftersom solen inte syns lika mycket i vårt mörka land under vinterhalvåret, ät D-vitamin! Du blir mycket piggare!

Kanslietshälsning

JAG HATAR Once upon a time. Men ändå älskar jag den. Sagoväsen från alla mina favorit Disney-filmer har nu samlats i en lång serie. Jag kan säga att förvänt-ningarna var grymt höga, kanske för höga eftersom de sakta mosades ner en efter en redan inom de första fem minuterna. Huvudrollsinnnehavaren Jennifer Morrison (tidigare känd från House M.D) gör verkligen en urusel insats. Hon ser ständigt missnöjd och lätt borttappad ut och hennes val av läderjackor får alla med ens lite sinne för mode att vilja slita ut ögonen. Den enda som egentligen gör serien sevärd är Ginnifer Goodwin som med sitt docksöta ansikte och underbara lynne får även de hårdaste hjärtan att smälta. Handlingen är i överlag förvirrande och alltihop utspelar sig i två parallellvärl-dar, nutid i en stad där tiden stannat och dåtid, i en his-toria som sammanlänkar de båda världarna. Självklart

Recension av tv-serien: Once upon a time

finns det även rum för den ständiga kampen mellan gott och ont. Men trots mina hårda ord jag kan ändå inte sluta titta. Som den flickiga flicka jag är älskar jag prinsar och prinsessor och härliga gröna landskap med slott. Detta leder till att jag trots besvikelsen ändå sitter klistrad vid tv:n då serien spelas. En viss koncentration krävs för att följa med i allt som händer eftersom serien är fylld med så många olika karaktärer: Askungen, Mu-lan, Belle, alla finns med. Så för en som är ett hängivet fan av fantasy så är serien att rekommendera.

Once upon a time spelas som bäst kl 20.00 på söndagar på Nelonen.

FOTO: Lina Raunio

TEXT : Isabella Knopman

Ordförande Anna, generalsekreteraren Paula och organisationssekreteraren Jessica önskar er alla en trevlig höst!

7ELEVBLADET 5/2012

UNDERVISNINGEN i samhällslära i gymnasierna i Finland är bristfällig. Det finns endast två obligatoriska kurser att gå på och mängden fördjupade kurser kring ämnet varierar stort från skola till skola. Förutom att de obligatoriska kurserna är allt för få till antalet, är dessut-om innehållet i dem bristfälligt eftersom en stor del av dem går ut på repetition av grundskolans samhällslära.

En viktig del av samhällskunnande som nästan helt faller bort från gymnasiets samhällslära är undervisning om politik och de politiska partier som verkar i Finland. Man behandlar snabbt och ytligt de största partierna, medan småpartierna som inte finns i riksdagen ofta helt glöms bort.

Om målet med undervisningen i samhällslära är att ge eleverna en objektiv men ändå nyanserad bild av vårt samhälle, är det helt befängt att inte behandla politik mera ingående. Detta skulle erbjuda en chans åt dem som inte annars är intresserade av politik på sin fritid att ändå kunna delta i och förstå den allmänna debat-ten i samhället.

Det är alltså nu dags att utöka och tidigarelägga un-dervisningen i samhällslära i grundskolan och att i gymnasiet lägga till en obligatorisk kurs, alternativt se över innehållet i de två obligatoriska som redan finns. Partipolitik och politik överlag tas idag upp så ytligt i de obligatoriska kurserna att det knappast är någon som får ut någonting av det. Utveckla och utöka under-visningen i samhällslära så att politik, partipolitik och samhällsdebatt får mera plats i undervisningen!

UTVECKLA UNDERVISNINGEN I SAMHÄLLSLÄRA!TEXT: Theo Tyrväinen, Daniel Jaakkola och Bruno EkmanILLUSTRATION: Matilda Ekman

ELEVBLADET 5/20128

TYCKER DU OM att experimentera med intressanta maträtter? Gillar du nya idéer och vackra bilder på det som åstadkommits? Eller intresserar matlagning dig bara allmänt fastän sleven knappt hålls i din hand när du kockar? Då ska du ta en titt på matbloggen Lotta på matlagargatan (lottasblogg.papper.fi).

”Lotta på matlagargatan” är en fin blandning av allt man kan hitta på att göra i ett kök. Med allt från muffinsrecept som får munnen att vattnas, till soppor gjorda på säsongens grönsaker som värmer en i höstmörkret är bloggens matrepertoar mycket bred och mångsidig. Förutom att ha ett stort urval på olika recept, ger bloggerskan Lotta som står bakom skrivandet ibland också rekommendationer på restauranger hon besökt och tyckt om.

”Lotta på matlagargatan” är en fin blandning av vackra bilder och intressanta mat-rätter. Bloggen är skriven på ett smart och roligt sätt utan att kompromissa de sakliga och valplanerade recepten.

Jolanda Parviainen 17 år. andra årets studerande vid ekenäs gymnasium.

Hur kommer det sig att du är med i FSS? – Jag åker ofta tåg och med hjälp av FSS kortet kan jag bevisa att jag är studerande och då är det mycket billigare. Jag lärde mig en läxa för inte så länge sedan ... Jag skulle ta tåget längre än vanligt och slutsumman med vuxenbiljett blev 160 euro. Sedan dess har jag alltid sett till att ha studiekort.

Hur ser en vanlig dag ut för dig? – Vanligen börjar jag klockan åtta eller halv tio. Sedan slutar jag kvart över två men även någon gång halv fyra. Kvällarna spenderar jag med vänner eller på träningar och kanske med lite läxor.

Team Edward eller team Jacob? – Team Jacob helt klart!

Vilket är ditt pinsammaste skolminne? – Haha det måste nog vara i lågstadiet. Jag hade fått alldeles nya vita byxor och vi var ute och spelade fotboll. Det fanns ett dike vid fotbollsplanen och självklart snubblade jag och föll rätt in i det. Diket var det fyllt med lera och när jag kom upp skrattade alla åt mig. Tur bodde jag nära skolan så jag fick gå hem och byta byxor.

Deltog du i konventen? – Jo och jag är verkligen glad för det. Det var den roligaste kvällen i mitt liv trots att den var lite pinsam. Jag hamnade dansa på scenen till las ketchup sången.

Storstad eller småstad? – Småstad, tycker om tryggheten och samhörigheten som man känner i en liten stad.

Vet du vad FSS står för? – Finlandssvenska ... öh oj nej jag vet inte.

Vad är det roligaste som hänt detta skolår? – Helt klart då vi ordnade konventen. Det var skoj att få pina nybörjarna lite men jag tror nog de flesta hade det trevligt ändå.

TEXT OCH FOTO: Isabella KnopmanHey medlem!

Recension av matbloggen:Lotta på matlagargatanTEXT: Paula Palin

9ELEVBLADET 5/2012

ELEVBLADET 5/201210

När man traskar runt i matbutikens produkt-djungel, stöter man ofta på märkningar av olika slag. Men vad betyder egentligen alla svanar, blommor, löv och nyckelpigor och vad är de bra för? Var inte orolig, Elevbladet har gjort en liten guide som hjälper dig navigera rätt i märkes-ka-oset.

Europa lövet

• Åtminstone 95% av produktens innehåll har producerats eko-logiskt;

• Produkten följer reg-lerna i den officiella kontrollen;

• Produkten har kommit direkt från producenten eller förädlaren i en förseglad förpackning;

• Produkten har producentens, förädlarens eller för-säljarens namn på förpackningen och namn på, eller kod för, kontrollorganisationen

Läs mer: ec.europa.eu

Luomo märket

• Uppfyller EU:s stadgar för naturenlig odling

• Minst 95 % av be-ståndsdelarna i pro-dukten ska ha utvun-nits ur ekologiskt producerade produk-ter

• Får användas i fråga om jordbruksprodukter, foder, livsmedel och alko-holdrycker

• En produkt med Solmärket är tillverkad, förpackad eller försedd med etikett i Finland. Märket kräver inte att råvaran skall vara producerad i Finland.

Läsmer:www.evira.fi

Svanenmärket

• En officiell och gemen-sam miljömärkning för Norden.

• Svanen bedömer pro-duktens miljöpåverkan under hela livscykeln, från råvara till avfall. Det ställer bland annat krav på energi- och resursförbrukning, ut-

släppen till luft, vatten och mark från fabriken samt innehållet av miljöfarliga ämnen i produkten.

• Svanen kan även ställa krav på återvinning och dess-utom på kvalitet och funktion.

• Allt från tvättmedel till möbler och hotelltjänster kan svanenmärkasMärkningen gäller oftast i tre år, däref-ter höjs kraven successivt och företagen måste ansö-ka om märket på nytt. Om produkten inte uppfyller kraven dras licensen in.

• Svanen märket kan bara sådana tjänster och produk-ter få, som hör till de miljövänligaste i sitt område

• Visste du att om alla svenska konsumenter övergår till Svanenmärkta stearinljus skulle det minska våra kol-dioxidutsläpp med lika mycket som om vi tog bort 15 000 bensinbilar från vägarna per år.

Läsmer:www.ymparistomerkki.fi/svenska

EU Eco label

• EU Ecolabel, tidigare känd som EU-Blom-man, är EU:s officiella miljömärke.

• EU Ecolabel fungerar på samma sätt som Svanen.

• Produkterna granskas ur ett livscykelperspektiv från råvara till avfall. Produkterna ska uppfylla stränga miljö-, funktions- och kvalitetskrav.

• Kraven höjs kontinuerligt. • 26 olika varor och tjänster kan märkas med EU Eco-

label. Läs mer: www.svanen.se/EU-Ecolabel

Energi märket

• Märket anger hur energisnål apparaten är i förhållande till andra apparater av sam-ma sort

• En apparat av A-klass (grön färg) använder minst energi, medan en apparat av G-klass (röd färg) slösar mest energi.

Nyckelpiga märket

• Används för eko-produkter, som är producerade enligt Luomu-liittos produk-tionsregler.

• Ursprunget ska vara finskt; jordbrukspro-

dukterna skall vara finska till 100 % och förädlade produkter till 75%.

Axmärket

• Avsett för hela EU.området.

• Produktens bestånds-delar, förädling och förpackning bör god-kännas av något EU-lands ekoövervakning.

• Märket kräver att 95 % av de lantbruksbaserade råva-rorna bör vara producerade inom EU.

Demeter

• Demeter märket inne-bär att produkten inne-håller minst 95% ekologiskt och minst 90% biodyna-miskt odlade råvaror

• Märket förvaltas, beviljas och övervakas av Biodyna-miska föreningen.Läsmer:www.biodyn.fi/index.htm

Fair trade

• Ett märke för socialt rättvis produktion

• Det finns kriterier för bland annat kaffe, te, bananer, apelsiner, socker, kakao och blommor

• Med märkningen strävar man till att producenterna får en garanterad skälig avkastning för sina produkter och till bättre produktionsförhållanden. Barnarbete är till exempel inte tillåtet

• Fair trade produkter ska även ha odlats på ett sätt som är miljömässigt hållbart

• Genmodifierade varor är inte tillåtna• Många av produkterna är av ekokvalitet, vilket då

särskilt anges.• Med i Fair Trade organisationen är 1,2 miljoner jord-

brukare, varav 27 % är kvinnor. • Majoriteten av producenter är småjordbrukare• Fair Trade-certifierade produkternas försäljning upp-

gick år 2010 till 4,36 miljarder euro. Försäljningen hade växt med 27 % från föregående år.

Läsmer:www.reilukauppa.fi

Krav

• Svenskt miljömärke• Ges till ekologiska produkter och har särskilt höga

TEXT:HeidiHenderssonILLUSTRATIONSID9:MikkiBoxströmDET HÄR MED ATT MÄRKA MAT...

11ELEVBLADET 5/2012

krav på djuromsorg, hälsa, socialt ansvar och klimatpåverkan.

• KRAV har också vissa begränsningar gällan-de användningen av tillsatser i livsmedel

• För tillfället finns 6 200 KRAV-certifierade produkter. Läs mer: www.krav.se

Rainforest Alliance

• Certifieringen garante-rar att produkten har blivit odlad och skör-dad med miljövänliga och socialt hållbara metoder.

• Certifieringssystemet bygger på tre pelare- miljöskydd, social rätt-visa och en livskraftig ekonomi

Marine Stewardship Council

• MSC är en organisa-tion som arbetar för att främja hållbara fiske-metoder och kämpar till att minska överfisk-ningen av världshaven

• MSC-certifieringen ges till företag som bedri-ver en välskött och ut-hållig fiskeverksamhet

• Certifieringen finns ofta synlig på förpack-ningarna, man kan även fråga över disk om fisken är MSC-märkt

SÄSONGSMAT är både billigt, gott och miljövänligt. Säsongsmat är de grödor som just den här säsongen kan odlas lokalt på friland. Växthusodlade grödor räk-nas inte till säsongsvaror. Till exempel finska tomater har vi tillgång till i princip året runt, men det är bara under sommarmånaderna de kan odlas utanför växt-huset. Frilandsodlade säsongstomater kräver mindre energi och smakar oftast godare, då de fått växa till sig i solljus istället för i skenet av lampor.

Många säsongsgrödor är också mer näringsrika. Toma-ter innehåller flera vitaminer och andra näringsämnen, men innehållet varierar både med sort och odlingssätt. Tomater som fått solmogna, och som haft korta trans-portvägar, är de mest näringsrika. Om du äter närodlad mat bidrar du också till att sänka utsläppen av växt-husgaser.

Varje månad, varje årstid, finns det en mängd säsongs-varor att välja mellan. Kolla in www.säsongsmat.nu och bekanta dig med alla säsongsgrödor. På hemsidan finner du även recept som hjälper dig nyttja säsongsva-rorna till max!

Några exempel på vad som är i säsong nu:

• Blomkål• Broccoli• Morot• Palsternacka• Gurka• Squash• Pumpa• Päron• Nypon• Potatis• Rödbeta• Jordärtskocka

Vad ärsäsongsmat?

TEXT: Heidi HenderssonILLUSTRATION: Matilda Ekman

Källor: www.miljosmartmat.se www.hel2.fi www.svanen.se www.ymparistomerkit.fi www.evira.fi www.naturochmiljo.fi

ELEVBLADET 5/201212

Pris: Priset var mellan 9 och 15€ för normala portioner, varav de vegeta-riska alternativen var billigare. Riset kostade skillt, 1€. Stora indiska bröd skillt för 2-3€. Smått tuggbart medan man väntar ingick.

Service: Maten kom snabbt, men restaurangen var så gott som tom en vanlig vardag. Bra service men inte särskilt språkkunniga servitörer. Matlistor enbart på finska och engelska.

Utseende: Maten kom i skålar, och såg på alla sätt färggrann och indisk ut. Riset såg gott ut. Portionerna såg små ut först, men mättade förvå-nansvärt bra.

Smak: Mycket god mat! Indima har många olika alternativ både för ve-getarianer och köttätare, och man kan välja hur starkt kryddad mat man vill ha. Är man osäker på hur starkt man vill ha lönar det sig att välja milt kryddat. Maten smakar inte så orientalisk som den skulle kunna, men mycket gott. Även det enkla basmatiriset har hög standard. Det lönar sig absolut att beställa in ett naan-bröd, passar bra som komplement till resten av maten och smakar dessutom oerhört bra också det.

Atmosfär: Indima har försökt sig på en orientalisk atmosfär med bolly-woodtyger i fönstren och små statyer och växter lite här och där. Ser-vitörerna är klädda i kläder som skall föreställa indiska. Lite falskt och tillgjort verkar det, speciellt med en suspekt evig indisk sång som bak-grundsmusik. Maten räddar dock stämningen som till en viss del förstörs av alla glittrande plastprylar. En njutbar kväll i orientalisk anda är ändå möjlig i rätt sällskap.

Restaurangrecensioner

HETT ÄR HISTORIEN om skribenten och amatörkock-ens Bill Bufords tid som lärling hos kändiskocken Ma-rio Batali i New York. Målande och med mycket humor beskriver han vardagen i det tempofyllda, hierarkiska köket på stjärnkrogen Babbo, livet på den lilla restau-rangen i Italien där han lär sig laga mat från grunden och tiden som slaktarlärling i Toscana. Boken är en blandning av anekdoter, tillbakablickar på matens his-toria och ett porträtt av Mario Batali, den passionerade, legendariske kocken. Vi följer honom när hans närmas-te chef kastar de morotstärningar det tagit honom två timmar att skära till bara för att de inte är exakt kubfor-made, när han blir förödmjukad inför hela köket för att han förstört två köttbitar och hur hans passion för pasta tar honom hela vägen till Italien. Boken är en hyllning till det italienska köket och man blir imponerad av Bu-fords hängivenhet, som näst intill gränsar till mani. Det är roligt, intressant och fascinerande, men inte särskilt givande. Man skrattar med Buford, inte minst åt hur han släpar med sig en 118 kilos gris på sin moped, som han sedan styckar i sitt lilla kök, men i slutändan är den inte speciellt tankeväckande. En bok för alla oss matnördar att läsa och skratta åt, javisst, men inte årets stora läsupplevelse.

BokrecensionHett: en amatörs äventyr som köksslav, pastabagare och slaktarlärlingBill Buford

TEXT OCH FOTO: Ida Kreutzman

Restaurang Indima i Åbo

Betyg: tre FSS-båtar!

TEXT: Celinda Nordlund

13ELEVBLADET 5/2012

Pris: Prisnivån var mycket bra, förrätter för kring 4-5 euro, huvudrätter för runt 10-13 euro.

Utseende och smak: Portionerna var stora och mättande, maten riktigt god och kryddig, vilket det etiopiska köket är känt för. Maträtterna såg lockande ut. Till alla rätter fås indsera-bröd, traditionella etiopiska sur-degs ”plättar”.

Service och atmosfär: Servicen var bra, personalen trevlig och man be-hövde inte vänta för länge på maten. Den mysiga lilla restaurangen med sin etiopiska inredning fullbordade upplevelsen.

Absolut ett prisvärt alternativ då man önskar något lite annorlunda och utöver det vanliga. Det kan dock vara lite svårt att få ett bord, då restau-rangen nyligen öppnat, så boka i tid!

Pris: 6 bitar kostar 9 €, 8 bitar 11 €, 10 bitar 13 €, osv.

Smak: Goda bitar och spännande rullar. Bra att man får välja själv vilka man vill ha och att det finns flera sorters vegetariska bitar. All fisk ser färsk och fin ut. Vi gillade speciellt den heta kräftrullen med chilimajon-näs och laxbiten med rostade sesamfrön.

Väntetid: Eftersom det är en buffé är väntetiden noll minuter, perfekt när man är riktigt hungrig!

Service: Trevlig personal, men inget extraordinärt. Plus för att hela res-taurangen är rullstolsanpassad.

Atmosfär: Restaurangen är modernt inredd och det är rent och snyggt. Buffén är prydligt upplagd och allt är redigt. Dock är det inte särskilt stämningsfullt, utan det känns en aning kallt och opersonligt.

Prisvärt: Vi fick ett bra helhetsintryck och sushin var supergod. Dock är läget inte så centralt och det är ganska dyrt, 12 bitar kostar 15 €, vilket svider i en students plånbok.

Tillbehör: Till sushin ingår inga tillbehör, vill man ha misosoppa kos-tar det en euro extra. Äter man fisksoppa ingår det bröd. Vill man köpa dricka finns det många nya, spännande läsksorter att välja på.

Storlek: Eftersom man väljer antal bitar själv kan man anpassa hur stor portion man vill ha.

Utseende: Bitarna är fint dekorerade, rullarna är stora och allt ser mycket snyggt ut!

TEXT: Paula Palin ILLUSTRATION: Emilia Kannosto

Betyg: fyra och en halv FSS-båtar!

Kuningatar Saba

- Etiopisk restaurang, Helsingfors

Sushibuffé på Nordic Blues, Mariehamn, Åland

TEXT OCH FOTO: Frida Olsson och Celinda Nordlund

Betyg: tre och en halv FSS-båtar!

ELEVBLADET 5/201214

Att laga sushi på egen hand kan verka som någonting omöjligt för de flesta. Men har du ett bra tålamod och de rätta hjälpmedlen så är det allt annat än svårt. Det enda du egentligen behöver är en makisu (mattan du rullar sushin med), nori ark, sushiris och valfri fyllning. Risvinäger ger god smak åt riset, men är inget måste. Även wasabi är rekommenderat, men bara för de som tål en stark smak. Man kan själv välja hurudan sushi man vill laga: välj mellan nigiri (risklumpar med t.ex. lax ovanpå) eller maki (de små runda bitarna som är omslutna av nori, d.v.s sjögräs). Själv föredrar jag oftast att göra maki, eftersom det ger en mer utrymme för variation. Mitt favoritrecept är Philadelphia roll, en maki bestående av rå lax, Philadelphia ost och avokado. Så här gör du för att fixa denna läckerhet:

• Först tillreder du sushiriset enligt förpackningens anvisningar. Blanda gärna i lite risvinäger både i kokningsskedet samt när riset är klart. • Låt riset svalna (till denna punkt går det mest tid åt). Medan riset svalnar kan du börja för-bereda innehållet: skär den råa laxen i tunna bitar (lättast är det med gravad lax som redan färdigt är i tunna skivor) och skär avokadon i avlånga strimlor. • När riset svalnat börjar det roliga: lägg ett av nori arken på makisun, och börja med hän-derna trycka ut sushiriset över arket. Det är meningen att riset skall ligga som en täckande matta över hela nori arket. • När riset är uttryckt är det bara att lägga upp laxen och avokadon på rad tvärs över rismat-tan. Smäta sedan ut lite (eller mycket) Philadelphia ost på arket. • Efter detta är det bara att börja rulla! Se till att det rullas tight och att inget faller ut ur rullen. När du rullat klart är det bara att droppa lite vatten på den yttersta kanten så att rull-len ”limmas” ihop och inte går upp så lätt. • Sedan är det bara att börja skära rullen i små runda bitar och – SÅ! Klart.

Att doppa bitarna i soja blandat med wasabi ger extra smak åt makin. Och glöm inte pinnarna! En äkta sushi-älskare äter sin sushi med kinesiska pinnar.

Konsten att laga sushiTEXT OCH FOTO: Jeanette KarlssonILLUSTRATIONER: Matilda Ekman

15ELEVBLADET 5/2012

Vem är Isabella? En positiv, glad studerande flicka som bor i Ekenäs.

Varför skriver du i Ebl? Jag ville prova på journalistikyrket. Det känns lite som att man får vara med och påverka, göra sin röst hörd i tidningen.

Vad gör du helst en slö söndagseftermid-dag? Jag går kanske på café, umgås med vänner eller ser en film.

Hurudanfilmskulleduseisåfall? Typ nån komedi, något som får mig att skratta.

Hey Medverkande!

Vilkenärdinbästaskrattfilm? The dictator.

Har du någon dold talang? Räknas det som en talang om alltid får som man vill? Haha. Jag får folk ganska lätt överty-gade. De tror att de gjort ett bra beslut, men det är egentligen jag som ligger bakom.

Favoriträtt? Nåt med fisk och massa såser.

Om du skulle vara tvungen att välja mel-lan att äta en skål med blodpudding eller en burk med lingonsylt, vad skulle du ta då? Helt klart lingonsylten!

Mat behöver inte bara sättas i munnen, det kan även läggas på kroppen! Här följer några enkla tips på hur du kan göra din egen kropps- och ansiktspeeling med ingredienser du hittar hemma i skåpet!

Kroppspeeling

• Honung• Socker

Blanda honung med socker och du har en perfekt scrubb att smörja in kroppen med efter bastun eller före duschen.

Ansiktspeeling

• Olja (kokosolja för god doft)• Florsocker

Bland lika delar olja och florsocker. Tvätta ansiktet och låt huden torka innan du försiktigt scrubbar på blandningen. Skölj av och vid behov; torka av ansiktet med handduk eller servett för att få bort överflödig olja. Florsocker-korn är idealiska för ansiktspeeling, eftersom de har lagom storlek, de är inte för fina och inte för grova.

Det finns mycket du kan göra av ingredienserna i ditt skafferi. Googla eller besök marthornas hemsida för att hitta allt möjligt hemmapyssel

inom hudvårdsväg.

Do It Yourself- Gör din egen peeling!

TEXT: Heidi Hendersson FOTO: Lynn Tallroth

TEXT: Heidi Hendersson ILLUSTRATION: Matilda Ekman

Isabella Knopman, 17 år Studerar i Ekenäs gymnasium

ELEVBLADET 5/201216

Tolv bilder // Matilda Ekm

an

17ELEVBLADET 5/2012

I SIN ROLL som generalsekreterare har Paula Palin huvudansvaret för FSS:s verksamhet.

– Jag förbereder de officiella dokumenten, alltså för-bundets verksamhetsplan och verksamhetsberättelse, samt budget och bokslut. Jag verkställer förbundssty-relsens beslut och sparkar styrelsen i baken, säger hon med ett skratt.

Paula kan liknas med den snälla, men stränga mam-ma som med morot och piska jobbar för ett bättre FSS och en motiverad styrelse.

– Jag vill vara en stark drivande kraft bakom styrel-sen. Jag hoppas inspirera dem till att få ut så mycket som möjligt av deras mandatperiod.

Hon hoppas göra FSS större och kändare i de fin-landssvenska skolorna.

– Vi hoppas få fler medlemmar runtom i hela Svensk-finland.

”Viktigt att det finns någon som skriker högt för de minsta”

Hon förundrar sig ständigt över den utbredda okun-skapen om förbundet och ser varje år en utmaning i nyvärvningen. Arbetet innebär att kontinuerligt förklara verksamheten för eleverna och berätta för dem varför det lönsar sig att bli medlem.

– Det är som att uppfinna hjulet på nytt varje år, sä-ger hon med en suck.

Olikt andra förbund, är FSS ännu inte en självklarhet i skolorna. Men för varje år blir det bättre och förbun-det utgör enligt Paula en livsviktig del av det finlands-svenska skolväsendet.

– FSS representerar en minoritet i Finland, vi driver på de finlandssvenska elevernas frågor. Det är viktigt att det finns någon som skriker högt för de minsta. Fin-landssvenskheten är värt att bevaras.

När Paula inte viftar den gul-röda vimpeln för elev-ernas rättigheter eller sitter och skriver dokument på kansliet eller värvar nya medlemmar, slappnar hon av hemma i nya lägenheten.

– Det är min första egna bostad, det känns trevligt, säger hon.

På fritiden spelar hon både piano och sjunger. Hon säger också att hon ”slukar” både böcker och filmer.

– Jag läser mest skönlitteratur, min absoluta favorit-bok är Alkemisten av Paolo Coelho. När det kommer till film ser jag så gott som vad som helst förutom skräck-

filmer. Amelié är nog en av mina långvariga favoriter.

Blivande statsvetare?

När hennes jobb som generalsekretare tar slut, nästa höst, hoppas hon fortsätta med studierna.

– Jag har en studie-plats i statsvetenskap på Åbo Akademi. Det är ett ganska brett ämne, där-för tycker jag om det. Jag skulle helst undvika att bli en kontorsnisse, men det blir väl så, säger hon med ett skratt. Men det skulle vara kul att förbli en ”aktivist”!

I framtidsplanerna ingår förutom studier, också en utomlandsflytt. Nämligen till Danmark.

– Jag skulle vilja bo i Köpenhamn i något skede. Jag har en förkärlek för det danska språket och kulturen. Jag har bott i Norge och jag förstår danska bra.

Varför är du så fascinerad av just danska? – Jag tror att jag har träffat någon jättetrevlig dansk person när jag var liten, säger hon med ett skratt. Jag får en varm, skön känslan när jag hör det.

Paula är en målmedveten och noggrann individ och vill gärna planera sitt liv, men är inte rädd för att ändra kurs i ett plötsligt skede.

– Jag är öppen för allt!Det viktigaste för henne är att alltid ha en mållinje

framför ögonen, vad det än gäller. Skola, fritid, jobb och studier.

– Jag behöver ett mål, något att sträva till... Och så behöver jag glass, säger hon skrattande efter en stunds tystnad.

Vem är Paula?TEXT: Heidi Hendersson FOTO: Lina Raunio

PAULA PALIN

ÅLDER: 19 BOR: I en etta i Helsingfors. FAVORITRÄTT: Grönsakslasagne. BÄSTA ÅRSTIDEN: Hösten. FAVORIT TV-SERIE: Just nu: New Girl, alltid: Friends. GÖR JAG HELST EN REGNIG HÖSTKVÄLL: Går ut och går under mitt paraply.

Hon är en glad, tankspridd perfektionist som just flyttat till sitt första egna hem. Hon slukar filmer och böcker på löpande band och busar gärna med familjens hundar när hon inte ägnar sig åt sitt mångfacetterade arbete på FSS:s kanslikontor. Här har ni förbundets miniboss, Paula Palin!

ELEVBLADET 5/201218

TEXT, FOTO och ILLUSTRATION: Matilda Ekman

PlättarDet här behöver du:

• 6 dl vetemjöl

• 2, 5 dl sojamjölk

• 4 msk sojamjöl

• 1 krm salt

• 1 tsk bakpulver

• 3 msk mjölkfritt margarin

1. Blanda allt förutom margarinet i en skål.

2. Smält margarinet i en kastrull på spisen eller i en kopp i micron. Blanda margarinet med smeten.

3. Låt smeten svälla i 30 minuter.

4. Värm en stekpanna och stek plättar.

5. Servera, njut av plättarna med sirap och havreglass!

Receptet fungerar som förrätt också. Byt bara glassen mot något salt!

19ELEVBLADET 5/2012

De olika termerna för vegetarianism kan ibland vara lite krångliga. Någon äter äggsmör, medan någon annan inte rör kvark ens med sitt lillfinger. Nu reder vi ut detta en gång för alla! Klipp ut och spara, så behöver du inte längre känna dig dum vid middagsbordet.

Lakto-ovo-vegetarian:

Kosten består av produkter från växtriket samt ägg och mjölkprodukter.

Lakto-vegetarian:

Kosten består av produkter från växtriket samt mjölkprodukter.

Vegetarian:

Används i dagligt tal för att beskriva båda ovannämnda former av vegetarism.

Vegan:

Kosten består endast av produkter från växtriket. (Källa: www.fineli.fi)

Vadå vege?TEXT: Paula PalinILLUSTRATION:AlexBasura

TEXT och ILLUSTRATION: Matilda Ekman

ChokladbollarDet här behöver du:

• 5 dl havregryn

• 1,5 dl socker

• 2 msk vätska

• 3 msk kakao

• 1 tsk vaniljsocker

• 100 g margarin (mjölkfritt)

• 1 krm Salt

• Kokosflingor eller pärlsocker

1. Blanda allt omsorgsfullt i en skål, rör om med en stor sked eller dina händer. Som vätska kan du välja mellan t. ex. vatten, kaffe eller saft.

2. Forma runda bollar av smeten och rulla dem i kokosflingor eller strösocker.

3. Ställ in chokladbollarna i ett kylskåp och låt dem stå där ifred i en timme!

5. Ät så många du vill eller dela med dig till vänner och familj, mums!

ELEVBLADET 5/201220

MARIANNE CHANT har varit vegan i 12 år och hon är en av de vege-älskande individerna som upprätthåller ”Veganjouren” på facebook. Veganjouren är en sida, där vem som helst som är intresserad av vegetarisk mat kan få vädra sin nyfikenhet. – Det finns inga dumma frågor, säger hon.

I början av hösten startade en grupp veganer upp ”Veganjouren” på facebook. Tanken var att erbjuda ett diskussionsforum och fråge”jour” för alla vege-intres-serade. Det är inte lätt att veta hur man ska äta både nyttigt, mångsidigt och vegetariskt. Marianne Chant, ett av de hjälpande ”oraklen” på jouren, vet själv hur svårt det kan vara.

– Jag åt själv väldigt ensidigt en tid. Det är viktigt att inte bara lämna bort kött och mjölkprodukter. Man kan inte leva på sallad.

Marianne säger att frågorna de får på jouren ofta handlar om just kött-substitut. ”Vad kan man äta istäl-let?”. På den frågan finns det många svar.

– Bönor i olika former. I början tänkte jag först på

Veganjouren svarar på dina frågor

skolans gröna bönor och tänkte ”uäk!”, men det finns flera olika sorters bönor. Man kan göra vad som helst av dem, allt från soppor till kroketter och bullar. Sen finns det ju soja, tofu och linser. Nötter innehåller också pro-tein och fullkornsprodukter.

En nykomling på vege-tallriken är seitan, ett fullvär-digt kött-substitut gjort av vetegluten.

– Det är nästan bara protein. Konsistensen och sma-ken är precis som kött. Till och med min pappa skulle äta det, fastän han är lite ”öh” till vegemat, säger hon med ett skratt.

Marianne försöker prioritera inhemskt och odlar till och med själv lite vegemat.

– Jag har odlat härkäpapuja på bakgården. De är lätt-odlade och hälsosamma.

Kan veganer äta choklad?

Marianne poängterar att det varken behöver vara svårt eller dyrt att äta vege, två fördomar som är vanligt förekommande.

– Det är inte svårare än att laga annan mat. I nästan varje matbutik hittar man allt från sojaglass till bönor.

Om man köper ett paket sojakross räcker det till hur många måltider som helst, bara man är lite uppfin-ningsrik.

– En annan vanlig fördom är att veganer inte kan äta choklad. Något som konfunderar Marianne.

– Folk säger ”Åh, jag skulle hämta med mig choklad, men kom på att du är vegan”.

Hon förklarar att det finns mycket som veganer kan äta och till det som inte går, finns det oftast vege-alter-nativ. Och ibland finns det även produkter som även en inbiten vegan mitt i allt märker att är lovligt gods.

– Jag blev galen av lycka när jag märkte att Fazers wiener choklad var utan mjölk. Jag önskade mig bara det i julklapp och fick fem lådor, säger Marianne och skrattar.

Veganjouren är tvåspråkig och det finns drygt 19 personer tillgängliga för alla sorts frågor relaterade till vege-mat och vege-liv. Men Marianne poängterar att veganjouren inte bara är till för folk som vill satsa på en helvegansk eller helvegetarisk livsstil.

– Alla vill inte bli veganer. Men det är bra att vara in-tresserad och veta att det finns alternativ till det mesta.

TEXT: Heidi Hendersson FOTO OCH ILLUSTRATION: Matilda Ekman

Mariannes veganska studentrecept-tips:

Sojabolognaise!

Det ser ut som vanlig spaghettisås. Man blandar sojakross och tomatkross, hav-regrädde och olika kryddor. Det är lätt som en plätt!

21ELEVBLADET 5/2012

SOM VEGAN får man ofta svara på en massa frågor om sin livsstil. En av de absolut vanligaste fördomarna är att det är svårt att vara vegan. Men är det inte det då? Inte om du frågar mig.

Svårighetsgraden beror på vilket perspektiv man väljer. Om man tycker att det är jobbigt att lära sig nya saker kan veganismen kännas tuff. Väljer man däremot att ta det som en utmaning och en chans att skaffa sig nya färdigheter, blir allt mycket roligare.

Jag har varit vegetarian i största delen av mitt liv och inte en dag har jag känt att det skulle vara en börda. Tvärtom. Och det blir det bara lättare.

För mig var den största grejen att jag började leva i synk med mitt samvete. Även om min insats kändes försvin-nande liten, var den ändå mera än ingenting. Jag hade möjligheten att bli en del av den förändring jag vill se i världen. Den insikten var oerhört energiserande.

Via veganismen har jag fått en massa nya vänner och kontakter, utan att behöva ge avkall på mina gamla so-ciala kretsar. Mina vyer har vidgats och min värld har blivit större.

En energiserande insikt

Också de mer utmanande aspekterna av veganismen ser jag som positiva.

När jag lade av med mjölkprodukterna och äggen för fjorton år sedan fanns det inte många färdiga alternativ för veganer i affärerna. Jag var tvungen att lära mig laga mat praktiskt taget från grunderna, något jag har haft mycket nytta av. Fortfarande är jag ingen gourmetkock, men jag vågar påstå att jag är mer medveten om vad jag stoppar i mig än folk i genomsnitt.

Veganismen har också gjort mig till en mer ansvarsfull person. När man följer etiska regler som är striktare än den finska lagen, börjar man se över sina gärningar på ett helt nytt sätt. Det att något faller innanför ramen för det som är tillåtet, betyder inte att man unnar sig själv det. Det här leder till ökad självdisciplin.

Min erfarenhet är att principfasthet också gör en min-dre utsatt för påverkan utifrån. Har man bestämt sig för att inte använda djurtestad kosmetika ger det en en sorts immunitet mot reklam. L’Oréal framstår inte längre som ett alternativ och man kan ignorera koncer-nens budskap.

Valmöjligheterna blir mindre, men jag har aldrig känt att jag saknat någonting jag skulle ha behövt eller velat ha. Snarare har shoppingturerna blivit lättare när jag direkt kunnat se förbi tre fjärdedelar av vad som finns på hyllorna.

Som vegan brukar man få motivera sina val både för sig själv och för andra, vilket erbjuder en fin möjlighet att testa vad argumenten går för. Ju mer man diskuterar etiska frågor, desto mera lär man sig och som bonus får man ett starkare självförtroende.

I och med att veganer utgör en minoritet av världens befolkning (även om det finns gott om andra typers ve-getarianer) är det svårt att bara umgås med likasinnade. Det här är bra; isolation är ingenting att eftersträva. Om alla omkring en tycker lika är det lätt att tappa sitt en-gagemang och bara försvinna i mängden. Veganer har privilegiet att föra andra djurs talan och det här sker bäst i dialog med andra människor.

TEXT: Jessica Suni FOTO: Niklas Kari och okänd

ELEVBLADET 5/201222

Livet med en allergi är inte alltid lätt men trots det skall man inte ge upp. Elevbladet träffade en riktig kämpe, 27-åriga Diana Råstedt, som i 20 års ålder fick diagnosen celiaki men som aldrig lät sig betungas av det utan kämpade på. Nu vet hon att man kan få vad man vill bara man är lite envis.

Jag sitter på Ekenäs bibliotek med ett blått plakat i han-den och väntar på Diana. När en pigg blondin stiger in genom dörren känner jag genast igen henne eftersom jag talat med henne på facebook. Diana har Celiaki. Celiaki innebär att man inte kan äta de inhemska sä-desslagen: vete, råg, korn och havre. Hon fick diagno-sen efter några veckor med orolig mage. Hon hade då gått till läkare och tagit lite prover. Hon tänkte att hon kanske var laktosintolerant eller något liknande men när brevet droppade ner i postlådan och ordet celiaki stod där trodde hon att det var ett misstag.

– Under några veckor fortsatte jag äta allting precis som förut och kände verkligen inte så stor skillnad. Jag gick även så långt att jag testade om mig men tydligen hade jag celiaki trots allt.

Diana skrattar och berättar om ett Amarillo-besök hon sent kommer att glömma. Hon hade valt en rätt som enligt menyn skulle passa hennes mage men ...

– Efter bara dryga en halv timme kände jag att nu håller något på att hända. Min mage talade och jag fick söka mig till en toa. Kön som annars brukar vara kort kändes väldigt lång och när det väl var min tur var jag oändligt tacksam att det var en vettig wc med lite avskiljdhet.

Med tiden insåg Diana att ju mer hon höll sig borta från sädesslagen desto värre blev det då hon ”syndade” och åt något hon egentligen inte borde ätit. Då märktes det genast och smärtan gjorde att hon började hålla sig borta helt.

Saknar smörgåstårta

Celiaki är inte så vanligt och det är inte bevisat att det skulle vara ärftligt. Men Diana som har en tio månaders bebis hoppas att om han mot förmodan ändå skulle bli utsatt så önskar hon att han får det i tidig ålder innan han provat på allt gott. Diana själv har mycket att jäm-föra med och hon är inte tillfredställd av de alternativa produkter som finns ute på marknaden.

– Jag har hittat ett glutenfritt bröd som jag tycker att är ätbart och det måste jag rosta innan jag äter. Gluten-hamburgare är omöjliga att äta, de är rent ut sagt äck-

Att leva med en matallergiTEXT och FOTO: Isabella Knopman

23ELEVBLADET 5/2012

liga. De är alldeles gummiaktiga och skulle man kasta dem i väggen skulle de säkert studsa tillbaka.

Trots att Diana är svår att göra nöjd har hennes mamma ändå gjort många tappra försök på smörgåstårtor. Men resultaten har varit allt annat än lyckade.

– De har alltid varit torra trots att hon fuktat dem i otaliga omgångar. Till sist gav hon upp.

En riktig plättmästare

Diana skämtar friskt om att man skulle kunna ha glu-tenfritt bröd i en bunke vatten och trots att de drar in allt vatten runt om skulle det ändå vara torrare än torrt. Jag sitter och grubblar för mig själv hur jag, den evige allätaren skulle klara mig utan såser och annat att gotta mig i. Men Diana förklarar snällt för mig att man vänjer sig. Hon har nu lärt sig att välja rätt på restauranger.

– I början var det svårt, speciellt på resor när hon skulle börja förklara vad celiaki var. Men här i Finland finns de oftast valmöjligheter och man kan även få kombinera ihop en lunch själv. Hon har även börjat baka egna godsaker. Hennes knep är att använda sam-ma gamla recept men byta ut mjölet till glutenfritt mjöl.

– Jag börjar vara riktigt duktig nu. Till och med min sambo har börjat äta maten jag lagar. Plättar har blivit min specialitet och man märker ingen skillnad mellan vanliga och gluten plättar.

Ge aldrig upp

Nyfiken som jag är måste jag ta reda på vad Dianas fa-voriträtt är och om den eventuellt ändrat sedan hon fick celiaki. Rätten visar sig vara densamma som tidigare: biff eller något med spagetti.

Diana verkar för övrigt inte ha något emot att hon nu har celiaki, hon har funnit en balans i vardagen och vet vad som passar henne. Hon har även ett eget motto:

– Ge inte upp bara för att det är svårt ibland, var envis och kämpa på så får du nog samma sak som alla andra.

EftersomEbl:sredaktionärennyfikenen,skickadevitvåavvårastyrelsemedlemmartillskolköken för lite mat-granskning. Vi ville veta vad de de två respektive skolorna har för matpolicyn och här kan ni läsa svaren. De tillfrågade skolorna är Ålands Lyceum och Vasa Övningsskola. Två vitt skilda skolor i två olika regioner med två ganska så olika matpolicyn.

Skolmaten under lupp!

Eleverna i Vasa övningsskolas gymnasium är väldigt nöjda med sin skolmat. Skolans mat ordnas av Fazer Amica och jag tänkte fråga runt lite i köket för att få veta mer. Kockarna Gunilla Sand och Mikael Torrkulla svarar gärna på några frågor angående skolmaten.

Hur mycket får en måltid kosta? Och har ni fått några pengar från kommunen? – Det kan vi inte riktigt svara på. Priset varierar mellan en och två euro för hela måltiden. Sallad, bröd, mjölk, varm mat och ibland efterrätt. Pengar från kommunen får vi inte. Detta beror ju på att Övis är en statlig skola och skolmaten köps av Fazer Amica. Säger Gunilla.

Prioriterar ni närodlat eller säsongsbetonat? – Det är lite svårt med sånt. Eftersom Fazer Amica är centrerat i Helsingfors så kan de inte riktigt se till att det blir närodlat. Dessutom är det, till exempel, inte alltid säkert att fiskare i Kvarken får tillräckligt med fisk. Fortsätter Gunilla. – Säsongsbetoning är det nu inte så mycket av. Det blir väl kanske en vecka per termin. Men det

är ju inte heller vi som bestämmer matlistorna. Säger Mikael.

Hur mycket av maten är eko-producerat? – Inte så hemskt mycket för tillfället. Det blir så dyrt. Men vi ska förnya systemet i början av nästa år. Så det blir antagligen lite mer eko-mat då.

Hur är det med vege-maten i skolan? – Ett vegetariskt alternativ serveras alla dagar. Ve-ge-maten liknar för det mesta kött-maten om det inte är hel kött eller fisk till mat. Några gånger per termin serveras det vegetarisk mat åt hela skolan. Till exempel gröt, spenatplättar eller dylikt.

Hur mycket av maten tillagas här? – Allt. Säger Mikael. – Det enda som inte lagas här är till exempel köttbullar som skulle vara lite av en omöjlighet för en person. Resten lagar Mikael, flikar Gunilla in.

Serverarnioftafleraalternativ? – Nästan aldrig. I slutet av varje termin brukar det förekomma, då frysen töms. Då lagas ju förstås dagens mat men sedan plockas också rester fram för de som vill ha.

Ålands lyceum

Hur mycket får en skolmåltid kosta? Hur mycket har kommunen budgeterat? – Just över en euro per man för lunchens råvaru-kostnader, utöver det serveras även gratis mellan-mål. Det är budgeterat så att det går jämnt ut.

Prioriterar ni närodlat och säsongsbetonat? – Båda två prioriteras, och på direktiv från landskapet ska i första hand åländska ekologiska råvaror köpas, i andra hand närodlat.

Hur stor procent av maten är ekologisk? – Ca 20 %, eftersom vi inte köper in ekologiska råvaror från t.ex. Tyskland, utan i så fall hellre köper närodlat då åländskt ekologiskt inte finns att tillgå.

Erbjuder ni vegetarisk mat? I vilken form? – Ja. Man anmäler till köket om man vill ha ve-getariskt. Vi ser gärna att man också talar med skolhälsosystern för att förstå hur man ska äta om man äter vegetariskt.

Hur mycket av maten tillagas på plats? – Allting, utom köttbullarna.

Erbjudsfleramatalternativ? – Nej, förutom vegetariskt och allergikost.

Hur ofta serverar ni vegetarisk mat till hela skolan? – 2 gånger per period. Utöver det serveras även gröt, men då serveras korv som smörgåspålägg.

Vasa övningsskola

TEXT: Frida Olsson och Celinda Nordlund

TEXT: Carl Björkman

ELEVBLADET 5/201224

Det började med en sockerstrejk. Inom ett halvt år hade Linn Byrkjeland gått ner 20 kilo och det som hade verkat som en harmlös matmedveten-het hade blivit ett sjukligt kontrollbehov. Hon var 14 år gammal och vänner och familj började inse det som Linn inte ville erkänna. Hon led av en ätstörning.

– Jag var aningen överviktig och ville gå ner i vikt. Jag började med att ta bort saker i sakta mak; socker, fett, kolhydrater, bröd och liknande, berättar Linn.

Kilona rasade i snabbt takt och matkontrollen blev vardag.

– För mig var det ett enda stort system. Det var vågen, jag och en massa siffror.

Människor i Linns omgivning reagerade först positivt på viktminskningen. Det var uppmuntrande kommentarer i stil med ”Oj, du har gått ner i vikt!” och klapp på ryggen.

– Jag blev glad, det kändes som ”Yes! ”. Jag fick respons.

Men när månaderna gick och viktminskningen inte upphörde uttryckte bekanta, vänner och familj oro istället för uppmuntran.

– De blev arga på mig. Då blev jag arg, jävligt arg. Jag ville inte prata om det. Jag kände att ”jag har inga problem”.

När vågen visade på minus 20 kilo hade situationen redan blivit extrem. Men i Linns ögon hade hennes kropp inte förändrats.

– Det blev så rubbat. Jag såg ingen skillnad om det var 10 kilo mer eller mindre. Det var helt en vanföre-ställning. Jag kände mig benigare, men såg inte det.

Det blev allt jobbigare för Linn att äta tillsammans med andra. Hon kände sig övervakad och ifrågasatt. Speciellt matstunderna i skolan blev ohållbara.

– Skolmaten var helt horribel. Folk omkring mig stirrade och frågade ”Varför äter du inte mer?”. Till sist skippade jag den helt.

En oroväckande stor del av Linns tid gick åt till att tänka på mat.

– Det var en slags hatkärlek. Jag älskade maten för hur den såg ut, det estetiska, men jag hade ändå en vanföreställning om att maten förstörde mig.

Första steget

Ungefär ett år in i sjukdomen började även Linn inse att allt inte stod rätt till.

– Kroppen blev benigare. Jag fick ångest av att äta lite för mycket. Jag slutade njuta helt och hållet av mat.

Vännerna tog initiativ och gick till skolhälsovårdaren för att berätta om Linns situation.

– Hon kallade in mig och jag gick en till två gånger i veckan . Det var en bra hälsovårdare, jag hade inte ångest av att gå till henne. Det kändes familjärt.

Från skolhälsovårdaren fick Linn remiss till läkaren. Från läkaren slussades hon sedan vidare till en psyko-log och en näringsterapeut. Båda besökte hon regel-bundet, en gång i veckan. Men den kalla, kontrolle-rande sjukhusmiljön var ingenting för Linn.

– För mig kändes det inte som att det hjälpte. Det fanns ingen sympati, bara ”nu ska vi väga dig!” . De kollade vikten och det var så mycket siffror fortfarande. Då man redan är sjuk och har ett kontrollbehov i sig, varför skickas man då till en institution som också fo-kuserar på kontroll?

I sjukhuset fanns det dock en människa som hade stort inflytande på Linn och hennes välmående.

– Det fanns en sjukskötare, hon hjälpte mig mest. Med henne var det mer ”Hej, jag är en människa”.

Med sjukskötaren kunde Linn vara sig själv. De pra-tade om vardagliga saker och fokus låg inte på hennes sjukdom eller på kontroll av hennes vikt eller mat.

– Det fungerade bra för att det kändes som att man fick en trygg och bekväm relation med någon i sjukhu-set. Att kunna andas ut ett tag, för det är hård press på en att bli frisk.

Linn prövade också ett alternativt behandlingshem. – Jag gick till ett ställe som var ganska dyrt. Det var

en lägenhet med en massa speglar. Det var ångestfyllt, men bra. Jag fick en värmefilt runt mig och en kopp te.

I spegel-lägenheten kände Linn att hon kunde börja må bättre. Men behandlingen var för dyr och staden ville inte bidra, så besöken slutade redan innan de hun-nit börja. Men hon återvände inte till sjukhusets om-händertagande.

– Jag gick ungefär ett halvt år vid sjukhuset. Men jag kände att det inte hjälpte alls.

”Okej, jag måste börja leva igen”Räddningen skulle istället bli Linn själv. Hon bytte skola och bestämde sig för att hon ville leva livet fullt ut.

– Det kändes som att jag behövde bort. Efter att jag gått en månad i nya skolan började jag ta itu med det själv.

Hon umgicks med människor som älskade mat och satte upp delmål.

– För mig var det att jag skulle till paris med min mamma och mina mostrar, så då ville jag kunna äta mera då jag skulle dit. Vi skaffade en hund i famil-jen och då ville jag också kunna äta mera och vara friskare så att jag skulle orka ta hand om den. Det är

jättebra att ha mål att sikta sig in på då man är sjuk, så man kan längta och få viljan att bli frisk.

Linn hade från insjuknandet backats upp av stort stöd-jande nätverk bestående av familj, vänner, hälsovår-dare, sjukskötare, psykologer, läkare och lärare. Men efter att hon insett sitt självdestruktiva beteende, visste hon att det var upp till henne, och henne ensam, att tillfriskna helt.

– Man måste ta itu med det själv. Ingen kan tvinga en. Man måste själv säga: ”Okej, jag måste börja leva igen.”

Linn tampades med ätstörningen i allt som allt tre års tid.

– Det var hela tiden dåligt, men periodvis var det lite bättre. På sommaren var det bättre, men när sko-lan började blev det igen sämre.

Ett kärleksfyllt förhållande

I dag är Linn en välmående 21 åring. Hon är en vegan som äter sunt och njuter av mat.

– Att bli vegan var en självklarhet för mig. Jag har varit vegetarian hela mitt liv och att bli vegan var nästa naturliga steg, både av djuretiska skäl och hälsoskäl.

Hon unnar sig också godsaker när lusten faller på.– Jag försöker inte kontrollera min mat. Om jag vill

äta något, då äter jag det.Hatkärleken till maten har nu blivit ett förhållande

bara fyllt av kärlek. Hon säger att tiden då hon levde med ätstörningen

känns som ett annat liv.– I två år levde jag i en dimma. Jag var osocial, ville

inte träffa folk. Sjukdomen tärde inte bara på hennes kropp, utan

också på förhållandet med vänner och familj.– Det tar jätte mycket på nära och kära. Man vet ju

inte vad man ska göra. Jag kan förstå att man känner sig desperat.

De påfrestande åren är ingenting som Linn skulle önska på någon annan människa. Hon beskriver tiden med sjukdomen som ångestfylld och ensam. Men trots svårigheterna är hon i dag en skrattande, kreativ och ambitiös tjej.

– Jag har en helt annan sympati för psykiska och fy-siska problem. Jag kan sätta mig in i människors situa-tion lättare. För om man själv haft det tufft, så förstår man en annan bättre. Alla motgångar formar en.

Hon har också tagit med sig några värdefulla läxor och insikter kring välmående och kroppsideal.

– Jag försöker att inte lyssna på ideal som media tru-gar på en. Utan kör mitt eget race.

Hon tycker att det pratas alldeles för lite om ätstör-

MATENS FÅNGETEXT: Heidi Hendersson FOTO: Johan F Karlsson

25ELEVBLADET 5/2012

ningar och känner att det tråkigt nog, fortfarande, upp-levs som ett tabubelagt ämne.

– När jag har pratat med vänner har det kommit fram att de också haft problem. Man är inte själv i sitt eget huvud, man är inte ensam.

Vikten av att lyssna och prata

Till familjemedlemmar och vänner som märker att någon i deras närhet kan lida av en ätstörning, så ordi-nerar Linn just det tabubelagda: prata om det.

– Hur arg man än blir, så känns det ändå bra att bli uppmärksammad. Men bli inte en psykolog! Det tär på vänskapsförhållanden.

Och till den som märker att den har en ohälsosam inställning till mat, råder Linn både diskussion och reflektion.

– Lyssna på nära och kära. Om man bara kan, ta en paus och se på det hela, tänk ”Vad håller jag på med?”.

Hon tycker att man i första hand ska söka sig till någon vuxen, som man har en bra relation med. Det kanske kan vara en lärare eller en hälsovårdare

– Någon som man känner sig bekväm med, istället för att gå till någon helt okänd typ.

Men hon poängterar också att det skiljer sig mycket från person till person, från fall till fall. Det enda hon har utgå ifrån är sin egen erfarenhet och sin historia.

Vad skulle du säga till dig själv som 13-åring?– Man behöver inte vara som alla andra. Det finns

inte bara ett sätt att se ut. Du kommer att förstå det när du blir äldre. Du behöver inte vara perfekt, du räcker till som du är.

ELEVBLADET 5/201226

Monica Ålgars är doktor i psykologi och gjorde sin avhandling om ätstörningar, med fokus på kroppsbilden ur ett könsperspektiv. Sedan hon disputerade i våras har hon fått många frågor rörande ätstörningar och hon harblivitförvånadöverdenstoranyfiken-heten. – Det är ganska intressant. På ett sätt tycker jag att det talas mycket om ätstör-ningar,mensamtidigtfinnsdetettstortbehov av mer kunskap. I Elevbladet svarar hon på några av de vanli-gaste frågorna kring ätstörningar.

Vad är en ätstörning?– Det finns många olika definitioner, men om man

upplever att ens förhållande till mat, vikt eller ätande är så problematiskt att det stör ens vardag, då är det ett problem. Vilka är de vanligaste missuppfattningarna om ätstörningar?

– En jättevanlig missuppfattning är att orsaken till ätstörningar är en dålig barndom eller en dålig rela-tion till föräldrarna. Det kan vara så, men inte alltid. Man kan få ätstörningar även om man haft en hur glad uppväxt som helst. En annan missuppfattning är att ätstörningar bara drabbar tjejer och endast unga tjejer. Men det kan även gälla män och killar. Kan man se på någon att de lider av en ätstörning?

– Nej. Man kan vara överviktig, underviktig eller normalviktig och lida av ätstörningar.

Hur kan man söka hjälp?

– För ungdomar kan det vara enklast att gå till skol-hälsovårdaren, skolkuratorn, skol-läkaren och via dem få hjälp. Sedan finns det också ätstörningsförbundet som erbjuder rådgivning. Vad ska man göra som anhörig/ familjemedlem/kompis om man märker att någon i ens närhet har ett ohälsosamt förhållande till mat eller vikt?

– Man ska alltid säga något om man är orolig. Det hjälper inte om man pratar med andra kompisar bakom ryggen eller själv grubblar över det. Det kan räcka med att säga ”Jag är orolig för dig, hur har du det?”. Personen kanske inte reagerar med tacksamhet,

Några vanliga frågor om ätstörningar

TEXT: Heidi Hendersson ILLUSTRATION: Linn Henrichson

men det får man ta. Det värsta är när alla ser, men ingen säger något. Men man ska inte ta på sig rollen som psykolog, man ska uppmana personen att söka hjälp. Man kan helt konkret säga ”Vill du att jag ska komma med dig till skolhälsovårdaren?”. Kan man bli helt frisk från ätstörningar?

– Det är inte alltid lätt, men det går definitivt att bli frisk.

27ELEVBLADET 5/2012

KontrollbehovetMaria led i högstadieåren av ortorexi, en ätstörning där personen ifråga både kontrollerar sitt matintag och utvecklar en besatthet av att motionera. Efter en plågsam tid av konstant kontrollbehov fick hon hjälp. Men hon upplevde att behandlingen hon fick inte var tillräcklig. Maria kände många gånger att den kunskap och kompetens hon behövde, inte fanns. - Jag kände mig besviken på systemet, säger hon.

För Maria började det som ett kontrollbehov. Hon gick i

högstadiet och kände press på att vara duktig, göra bra ifrån

sig i skolan, umgås med vänner och samtidigt ha många

fritidsintressen.

– Jag ställde höga krav på mig själv, berättar hon.

Men när pressen blev för stor, upplevde hon att hon förlo-

rade kontrollen. Hon återtog den genom att räkna kalorier

och motionera.

– Jag behövde få kontroll inom något och det var enkelt att

få kontroll över hur mycket jag åt och hur mycket jag motio-

nerade. När allt annat var så osäkert, kände jag stolthet i att

jag kunde kontrollera den här saken.

Hon tror att det hela började strax efter skriftskolan.

– Jag har på något vis förträngt den där tiden. Det är svårt

att placera, säger hon.

Under skriftskole-lägret hade hon redan tankar på att äta

mindre och bli smalare.

– Jag tänkte ”oj nej, jag är stor och tjock”, men jag kunde

fortfarande äta normalt. Det styrde ännu inte mitt liv.

Men efter lägret blev situationen värre. Då hade ätstör-

ningen gått från tanke till handling och Maria blev besatt av

mat och av att träna.

– Jag tänkte på mat hela tiden. Jag läste en massa recept

och kokböcker och så blev jag himla intresserad av damtid-

ningar. Där fanns alltid en massa bantningsknep.

Motion var straffet för att äta

Maria blev intresserad av matlagning och hängde ofta vid

spisen hemma med föräldrarna. Hon iakttog allting som

gjordes och räknade kalorierna.

– Mamma och pappa lagade svampsås med grädde. Jag

erbjöd mig att laga den nästa gång och då bytte jag ut gräd-

den mot mjölk.

Ätstörningen började sakta men säkert också påverka

Marias liv utanför hemmet.

– Om mina kompisar ordnade något på kvällen vågade jag

inte gå. Jag visste inte vad som skulle bjudas på till mat.

Inte ens trevliga högtider erbjöd en efterlängtad frist.

– Julen var jättejobbig, minns Maria. När julen närmade

sig, fick jag otrolig ångest. Jag var tvungen att ”spara in” före

och åt mindre och mindre.

Motion kom också att spela en allt större roll i Marias

vardag.

– Motion blev liksom straffet för att äta för mycket. Det

man äter måste man göra sig av med genom att röra på sig,

tänkte jag. Jag trodde att man måsta gå en timme om dagen.

Maria hade ett strikt motions-schema som hon var tvungen

att följa.

– Vissa dagar måste jag göra vissa saker. Jag fick jätteång-

est om jag skippade. Det började krypa i hela kroppen. Jag

trodde att det var för att jag gillade det så mycket och att jag

hade för mycket överloppsenergi.

När hon fick frågor om sin hälsa, svarade hon på kritiken

med att säga hon mådde fint och bara höll sig i form.

– Man blev ju arg. Det här är ju så man ska vara, tänkte

jag. Jag trodde att jag var hälsosam, människor ska ju röra

på sig.

Besök hos näringsterapeut

Det var en lärare i skolan som började uppmärksamma Ma-

rias skadliga beteende och tog upp saken med skolhälsovår-

daren. Hälsovårdaren bestämde sig för att kalla in Maria.

– Hon vägde mig och sa ”försök äta mera”. Men jag gick

ännu mer ner i vikt. Fastän jag var ”upptäckt”, så fortsatte jag.

Så starkt var behovet.

Hälsovårdaren insåg allvaret och skickade Maria till en

näringsterapeut. Terapeuten var en kvinna som vid första

anblick inte ingav Maria något förtroende i frågan.

– Jag minns att hon var hemskt, hemskt stor. Det kändes

konstigt att sitta där med henne, hon skulle ju hjälpa folk att

gå ner i vikt och leva hälsosamt.

Näringsterapeutens kontor var tapetserad med plancher

som beskrev hur man bäst skulle gå ner i vikt och Maria fick

broschyrer där det stod hur hon skulle äta. Något som inte

underlättade Marias problem.

– Det var inte det jag behövde. Det var ännu en bekräftelse

på att ”du måste gå ner i vikt”.

Besöken hos näringsterapeuten startade alltid med en

vägning.

– Det var ett stressmoment. Ibland sa hon att ”om du inte

väger så här mycket nästa vecka, skickar jag dig till sjukhu-

set!”.

Också tillfrisknandet hade nu blivit prestationsinriktat för

Maria.

– Det blev igen jätteviktigt vad jag åt och vad jag måste äta

för att gå upp i vikt.

Näringsterapeuten gav ett mat-schema åt Maria. Maria

upplevde behandlingen som hemskt praktisk och saknade tid

för att få diskutera känslor och tankar.

– Det jag talade med henne var bra och hjälpte mig nog.

Hon poängterade att det är okej att äta och att jag inte

behöver tänka på mat hela tiden. Sakta, i det långa loppet,

ledde det till att jag gick upp i vikt. Men själva läkeproces-

sen började först efter jag slutat gå hos henne. Då kunde jag

börja bearbeta min tankar och känslor.

När Maria väl börjat gå upp i vikt, började maten smaka.

Sakta men säkert kunde hon börja njuta av mat igen.

– Då ville jag inte gå tillbaka till tiden före.

”Hur är det med den ena saken du var med om?”

Maria hade blivit tillsagd att i ett senare skede ta kontakt

med skolhälsovårdaren i gymnasiet för en ”check-up”. Men

det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort.

– Hon var jättesvår att få tag på. Jag var så besviken på

systemet. Jag ville gå och visa att ”nu mår jag bra!”.

Till slut fick Maria tid till skolhälsovårdaren och kände att

hon fick ett litet ”avslut”. Nästa nedslag kom några år senare

när hon besökte läkaren för en rutinkontroll. Hon var vid det

här skedet helt frisk från ätstörningen.

– När jag träffade läkaren frågade han:

”Hur är det med den ena saken du var med om tidigare?”

Det upprörde Maria att läkaren inte ens kunde uttala

namnet på hennes sjukdom. Om inte ens en läkare kan säga

ordet, hur ska man då kunna prata om det?

– Där kände jag mig igen besviken på systemet. Jag sva-

rade då att ”det är bra”, men om jag hade velat prata om det,

skulle han ha klarat det?

Brist på diskussion och kunskap

Maria säger att hon under åren med ätstörningen klart märkte

att det finns en brist på kunskap inom området.

– Det finns ingen beredskap att ta hand om såna här fall.

Det finns inget system i hur man ska göra. Samhället är så

fixerat vid att gå ner i vikt, så att om det kommer emot någon

som behöver gå upp i vikt, så står de handfallna.

Hon tycker också att det pratas alldeles för lite om ätstö-

ringar. Kanske av rädsla för att det skulle trigga ett skadligt

beteende.

– Jag kände med den där läkaren att han var rädd för att

säga det. Som att bara genom att säga det, skulle jag kunna

bli sjuk igen. Det behövs mera diskussion. Det är samma

som med sexundervisning. Föräldrar är rädda för att alla

ungdomar kommer ha sex om man pratar om det.

Maria har själv haft svårt att prata om sin ätstörning med

vänner eftersom det finns så många tabun kring ämnet”

– ”Många som blir sjuka får höra att ”skärp dig, du måste

äta!”. Men när man är i det, är det enda man kan tänka på att

gå ner i vikt.

Maria efterlyser mer information om ätstörningar för att i ett

tidigt skede kunna identifiera och behandla drabbade.

– Många tänker att det bara gäller ungdomar, men det drab-

bar också vuxna. Det är inte bara tonårstjejer som drabbas

av det här. Det är en så pass allvarlig sak att man inte kan

gå runt och vara hysch, hysch om det. Det är inte något som

”går förbi”, det är en allvarlig sjukdom och inget trendigt.

Det hör inte till att tonårsflickor är överdrivet smala.

Hon poängterar också att information kan hjälp folk att

känna igen mindre synliga fall av ätstörningar.

– Det behöver ju inte vara så att en person blir skelettsmal

eller spyr. Det kan vara mer diffust. Det kan handla om att

man helt enkelt låter maten och vikten ta över livet utan

att det syns på en att man är sjuk. Den som känner att den

tänker på mat eller vikt 24 timmar om dygnet kanske är sjuk

och borde få hjälp eller kunna söka hjälp. Om det styr ens liv

är det en ätstörning.

Hon uppmanar alla att våga prata om det, både i skolorna,

på arbetsplatserna och hemma.

– Det är bättre om fler är informerade, då kan man själv

märka om man börjar ha såna tankar eller om någon kompis

har det.

>>Den intervjuade personen vill vara anonym. Maria är ett fingerat namn,

ELEVBLADET 5/201228

EKOLOGISKT JORDBRUK kallas också natur-enligt jordbruk. I ekojordbruk produceras maten enligt naturliga premisser, man använder varken handelsgöd-sel eller kemiska växtskyddssmedel. En grundprincip i ekoodling är att försöka använda så lite energi och nä-ringsämnen som kommer utanför gården som möjligt Näringsämnena tillsätts marken i organisk form av stallgödsel, kompost eller som gröngödsling. Grön-gödsling innebär att man plöjer ned växtrester med mycket västmassa till exempel vall, senap olika typer av baljväxter med mera, i marken. Växtsjukdomar och skadeinsekter bekämpas med naturliga fiender, biolo-gisk bekämpning, genom att undvikande monokultur och istället odla med växelbruk och träda/gröngödsling och genom att välja odlingsväxter som är mindre käns-liga för sjukdomar. Ogräsen bekämpas med växelbruk, mekanisk bekämpning, försenad sådd och genom att sveda ogräset. Ekojordbruk är fritt från genmodifierade produkter.

Ekologiskt lantbruk omfattar inte bara grödor och mat, utan det går även att ha ekologisk djuruppfödning. På en ekogård får djuren får leva ett så naturenligt liv som möjligt. De bör ha tillräckligt utrymme att röra sig och

Vadå eko?skall ha tillgång till betesgång under ett visst anal må-nader. Hondjuren skall ge di till avkomman och de ska inte skiljas åt under den första tiden. Man använder na-turenligt foder och strävar till att förebygga sjukdomar genom en god skötsel och mångsidig utfodran. Man får endast utfodra ekodjuren med ekologiskt odlat foder. Det senaste året har sammanlagt 365 nya gårdar an-slutit sig till eko-produktionen i Finland, vilket är ett rekordantal.Kritiska röster höjs med jämna mellanrum mot den verkliga miljönyttan med ekologiskt jordbruk. Eftersom ekobruk inte tillåter handelsgödsel eller kemiska be-kämpningsmedel, är skördarna mer utsatta och produ-cerar lägre skörd. Därför kan ekologiskt jordbruk inte producera lika stora kvantiteter av mat som ett motsva-rande konventionellt. Enligt en engelsk studie ger en ekologisk odling 30 procent lägre skörd än en konven-tionell. I en välskött ekoodling, där det finns tillgång till djurgödsel, är skördeförlusten mindre.

Sett till den totala påverkan på miljön är ekologisk odling ett bättre alternativ än den konventionella od-lingen. Eko-odling har en positiv inverkan på den bio-logiska mångfalden och bördigheten. De uteblivna

kemikalierna och växelbruket gör gott för fåglar och insekter i området, samt ger bättre förutsättningar för god markstruktur och mullhalt.

3 livsmedel som löns att köpa ekologiskt: Bananer: På en hektar vanlig bananodling, som motsvarar ungefär två fotbollsplaner, används på ett år cirka 50 kilo bekämpningsmedel. Vindruvor: I ett EU-stickprov gjort på ett paket russin hit-tades rester av 26 olika bekämpningsmedel. Kaffe: På kaffeplantager används ett av världens farligaste bekämpningsmedel som varit förbjudet länge i Europa

Källor: www.hel2.fi luomo.fi Naturskyddsföreningen, Sverige www.atl.nu

TEXT: Heidi Hendersson BILD: Matilda Ekman

29ELEVBLADET 5/2012

et är en dålig dag för mig. Jag har spillt kaffe på min skjorta nu på morgonen. Sedan glömde jag bilnycklarna och tvingades stå brevid ett skrikande barn och två rottweilers i bussen.

Jobbet var trist och den söta kanslisten Nora var sjuk så jag fick ingen glädje av att se henne heller. Min chef var på dåligt humör i dag igen och jag fick tio sidor extra pappersarbete. Dagen var som alla andra. Lika usel och meningslös.

Sedan påvägen hem när jag är på väg att gå in i mitt lilla radhus ser jag att en liten, röd Honda med fyra dörrar har parkerat framför min portingång. Jag undrar vad det är för en sadistisk jävel som på en sån här lugn och fridfull gata hittar på såna sattyg. Det finns andra ställen att parkera bilen på. Lagliga ställen. Någonstans längre fram vid gatan eller vid Shells parkering uppför backen. Men nej, här ska någon liten pissmyra köra fram och parkera och tro att den äger världen med sin lilla dvärgbil. Stryk borde chauffören ha. Och hans hund också. Jag har hört att hunden alltid är likadan som dess ägare. Därför är antagligen hunden också en patetisk liten mifforåtta. Jag blir så förbaskad på Dvärgbilsägaren och dennes hund. Det är antagligen en boxer. De är fula. Det ser ut som om de krockat med en vägg.

Jag tappar kontrollen och blir förstörd och sätter mig ner på trottoarkanten brevid bilen och lägger händerna över huvudet och tittar tomt rakt ner i den gråa slitna asfalten. Det var droppen. Allt känns hopplöst. Livet har ingen mening. Jag har ett uselt jobb, ett uselt hem, en usel bil framför mitt hem och usla vänner. Ingen av dem har gratulerat mig idag fast jag till och med fyller runda år. Ingen bryr sig om mig. Världen är orättvis.Jag samlar mig snabbt för nu kommer stroppiga gran-

Jävla dagnen Lagergård gående längs gatan. Han märker att jag är lite bland molnen och undrar om allt är okej. Jag säger att allt är bra förutom att någon tankspridd själ har parkerat lite fel och frågar om han kan hjälpa mig skuffa bilen åt sidan. Han säger att handbromsen an-tagligen är på och att vi inte kan lyckas rubba bilen. Det är lättfixat säger jag och märker att fönstret till pas-sagerarplatsen är halvöppet. Jag lyckas med nöd och näppe få bort handbromsen genom att klänga mig ge-nom fönstret.

Sedan skuffar jag och lagergård bilen och den börjar sakta rulla framåt. Nu börjar den rulla allt mer och mer och nu skuffar vi inte längre och bilen får fart från back-en och rullar rakt ner mot Lagergårds gröna Volvo som står parkerad vid hans hus. Dvärghondan träffar Volvon rakt i bakändan och krossar inte bara baklyktorna men även bakluckan med innehåll. Lagergård berättar att han har sin mormors gamla samling med vaser.Han skriker åt mig och undrar hur jag kan vara en sån efterbliven liten skit. Jag nämner att han hjälpte mig att skuffa bilen. Han får ett raseriutbrott och kastar sig över mig. Lyckligtvis så har någon öppnat ett brunnslock i gatan. Jag som är flink i benen väjer för Lagergård och han ramlar med huvudet mot den mörka kloaken. Han är redan halvvägs igenom då jag ger en lite hjälpande puff på baken så han faller ner med ett långt hjärtskä-rande skrik. Sedan hör man en duns. Sedan tystnad. Jag lägger försiktigt på locket och hoppas på att ingen såg mig. Man kan inte alltid vara snäll.

Nu är i alla fall bilproblemet ur världen. Och Lager-gård. Det känns som en liten vinst bland allt det usla som berör mitt liv. Jag går igenom grinden och uppför trappan till dörren. Just som jag ska öppna dörren så ro-par någon. Jag vänder mig om och ser att en ny bil står

parkerad vid min port. En tjej har just stigit ut ur bilen och ropar på mig. Hon undrar om jag sett en röd Hon-da som varit parkerad här. Hon säger att hennes farmor stannat bilen här då hon fått motorstopp. Farmorn hade sedan gått till närmaste bensinstation och frågat om hjälp men de sade att hon skulle ringa bärgningsbilen. Hon gjorde det och ringde sedan sitt barnbarn så att hon med sin reumatism kunde få skjuts hem.

Jag erbjuder mig genast att börja leta efter den gamla försvunna farmorn. Jag börjar gå åt ena hållet och tje-jen åt det andra. Efter hundra meter hittar jag en tant som ligger medvetslös på gatan. Jag antar att det är hon. Jag tittar på henne och funderar om jag borde börja ge mun-mot-mun metoden åt henne. Hon har skrynkliga läppar. Jag låter bli och rullar ner henne i diket. Då märker jag att tjejen står och tittar på mig. Hon ser ut som om hon sett ett spöke. Jag kommer genast med bortförklaringar om att det inte var hennes farmor utan en annan gammal tant som alltid ligger på gatan här i kvarteret och att hon bara vill att människor ska putta ner henne i diket. Det är hennes livskick. Så säger jag. Tjejen tittar fortfarande på mig. Hon ser lite rädd ut. Sedan fortsätter jag med en annan förklaring om att det är min egen farmor som jag brukar bråttas med.. Tjejen börjar sakta gå bakåt och springer fram till sin bil, öpp-nar dörren och hoppar in.

Jag ser att brunnslocket bakom bilen dras undan och en bekant figur dyker upp. Det är Lagergård som krupit upp ur kloaken. Jag har svårt att fatta att han är vid liv. Tjejen som är i panik efter att jag försökt gömma hen-nes farmor kör ut bilen men hon kör rakt på Lagergård som ramlar tillbaka ner i helveteshålet och tjejen blir så förskräckt att hon tvärbromsar så att ett hjul åker ner i hålet. Tjejen slår huvudet i ratten och verkar inte röra på sig.

Jag går fram till bilen. Kollar försiktigt på tjejen. För sä-kerhets skull så drar jag ut henne ur bilen och lägger henne på marken. Sedan backar jag bilen ut ur hålet. Fäller ner flickan i kloaken och lägger på brunnslocket. Vilken dag tänker jag. Allt ska man stå ut med på sin födelsedag. Det enda jag kan tänka på är att snart få sitta vid soffan och kolla på Friends och äta ostbågar. Jag öppnar dörren till mitt hus och det första jag hör är ett massivt, unisont hurra-rop tillsammans med tutor som tjuter. Där är alla mina vänner. Barndomskompi-sarna, Jobbkompisarna, tenniskompisarna, alla de vik-tiga personerna i mitt liv. Där är också Nora från kans-liet. Alla kommer fram och gratulerar mig och de har massvis med presenter och mitt liv är på topp. Efter att vi ätit tårta, småpratat, öppnat presenter och haft otroligt roligt så ska alla dra ut mig till puben. Först är jag inte helt med på saken men efter att Nora bekräf-tat att hon följer med så är jag övertygad. Vi går ut ur huset och när vi kommer ut på gatan så ser jag bakom mig för att se om Lagergårds mormors förstörda vas-samling ännu ligger utspridd vid hans före detta bil. Jag hinner inte reagera på om den är där eller inte förrän jag ramlar ner i ett hål i marken. Rakt i kloaken.

EN NOVELL AV Emil EhnströmILLUSTRATION: Isak De Jong

D

ELEVBLADET 5/201230

Pang!

Locket går igen med en hård smäll. Kvinnan vänder sig om och styr stegen tillbaka in i värmen. Vägen är inte lång. Fem meter på sin höjd. Trots mörkret kan jag se att hennes hår är blont, uppsatt i en slarvig hästsvans. Jag vågar inte. Jag vill gå hem.

Dörren stängs och känslan av olust eskalerar. Måste jag verkligen? Finns det faktiskt ingen annan utväg? På en lite mer avlägsen plats skulle det gå an, men det här är ju precis utanför dörren. Ett ofattbart dåligt ställe. Garante-rat stormar någon ut och ... och vad? Ger mig en ilsken reprimand? Låser in mig i kylrummet? Drämmer till mig i huvudet med en halvrutten rödbeta?

Skärp dig, du är inte sju år längre, tillrättavisar jag min inre vekling. Tänker på Outis erfarenheter. Överkom-missariens ord. Kort därpå öppnar jag samma lucka den blonda kvinnan nyss stängde.

Två paket rostbröd, fyra burkar yoghurt, en ask vindruvor, kilovis med mandariner, en gurka, ett paket plättar, en ask kycklingnuggets, en ask skinkfrestelse, ett par bananer och fyra burkar Actimel drickyoghurt med passionssmak och extra tillsatt C-vitamin. Det är resultatet av mitt livs andra dyk.

Med tanke på den enorma mängd livsmedel matbutiker-na årligen slänger i soporna är kvällens fångst en droppe i havet. Men den fyller åtminstone väl mitt skafferi. Och det är en rätt hyfsad fångst av en person, som fram till alldeles nyss betraktat roskisdykning med rynkad näsa.

Det första fyndet

Sopor. Ännu mera sopor. Fruktskal, förpackningar och annat slafs som någon liten råttfamilj eller rasslande kack-erlackskoloni säkerligen redan stiftat närmare bekantskap med. Och bland det här eländet ska jag hitta min mat. Själva tanken känns frånstötande. I det här sammanhang-et framstår en mögelrik middagsbjudning hos min farfar som den ädlaste av måltider.

Jag dyker djupare in i tunnan, lyser med den lilla fick-lampan och krafsar lite halvhjärtat omkring bland gröna bioavfallspåsar, slokande purjolök och fuktigt tidnings-papper. Varför bemöda sig när allt går att köpa i butiken, färskt och fräscht, dessutom. Ugnsvarmt vitt fluffbröd och färggrann frukt. Krispiga karameller och flottiga fryspiz-zor. Min mage gnyr av hemlängtan – det här var en usel idé.

Men då skymtar jag något orange. Kan det vara, kan det verkligen vara? – En mandarin! hör jag mig själv utropa lite väl uppspelt mitt sällskap i åtanke. För Outi Klang lär nog ha hittat både en och annan man-darin i sina dagar.

Ingen harmonisk melodi

- Uuuuuuuuuj, jag spyr! Var min mammas reaktion då jag berättade för henne att jag nu levt på mat från soporna i över en månad, flinar Outi, som inspirerad av vänner fick upp ögonen för roskisdykning för ett par år sedan.

Outi är en gladlynt anarkist med starka åsikter och rakad skalle. Nu guidar hon mig vant genom Berghälls roskislandskap, till ödsliga bakgårdar där butiker så som Siwa, Alepa och Valintatalo gör sig av med produkter som nått slutet av sin livscykel. Ofta håller bäst före-datumet på att pas-sera, ibland är små skavanker som är utgör grunden till dödsdomen. Vem väljer ett småbuckligt äpple framför ett slätt? En mosig tomat? En gurka med hål i förpackningen? Färskt och fräscht, det är dagens melodi.

Men den här melodin är dessvärre inte alldeles harmo-nisk. De finländska butikernas matsvinn är 65-75 miljo-ner kilogram per år, vilket motsvarar 12-14 kilogram per finländare, visar en undersökning från ifjol ledd av MTT, forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi.

Då jag frågar Kirsi Silvennoinen som är forskare på MTT, hur läget såg ut för exempelvis tio år sedan, förklarar hon att några sådana siffror inte existerar.

- Butikernas matsvinn är ett ämne man börjat forska i först på senare år, då man blivit uppmärksam på hur matproduktionen påverkar miljön.

Silvennoinen påpekar att matsvinnet de facto medför utgifter för butikerna, och att det därför finns en strävan att reducera mängden varor som åker i soporna.

- Å andra sidan vill man betjäna kunderna så bra som möjligt, och ständigt erbjuda dem färska produkter, ex-empelvis färskt bröd sent på kvällen. Och det här bidrar självfallet till svinnet.

Silvennoinen menar att butikerna kunde minska mats-vinnet genom att skänka allt fler varor till välgörenhet. Därtill borde man se till att vissa produkter, så som bröd och grönsaker, blev till djurföda. Roskisdykning ser hon däremot inte som något alternativ.

- Enligt mig blir man nog inte av med problemet på det sättet.

Pratglatt sällskap

Outis finger dansar kvickt över kodlåset. Det hörs ett klick. Vi stiger in genom porten och går fram till raden av soptunnor för att se vad Alepa har att bjuda på en kulen söndagskväll som denna. Men vi är inte ensamma.

En kortvuxen man klädd i mörkblått, med en pannlampa på hjässan och guldring i öronsnibben tycks ha kommit i samma ärende som vi.

- Hugg in bara, det räcker nog åt alla! Uppmanar han något bryskt.

Sagt och gjort. Jag öppnar ett sopkärl, till brädden fyllt med bakverk av alla de slag, berlinermunkar, kött- och fetaostpastejer, dallasbullar, wienerbröd och julstjärnor. Det blir kalas i kväll, det är ett som är säkert. Mannen med pannlampan gör mig sällskap, och det tar inte länge innan han börjat dela med sig av sina bästa dykarminnen.

En glassrik episod

- Då jag bodde på Drumsö behövde jag faktiskt bara köpa två produkter från matbutiken, de var pesto och mjölk. Drumsöborna är så pass rika att ingen har något behov att gräva i roskisar, så jag fick ha allt för mig själv, förklarar mannen som visar sig heta Mikael.

Han snappar tag i en köttpastej, tar några giriga tuggor. Varför Mikael kommit just hit i kväll hänger samman med att han en gång i tiden ägt ett förråd vid samma inner-gård.

- Jag följde med läget ett tag, och märkte hur förbannat mycket mat den här butiken slänger bort.

Ett av Mikaels käraste dykarminnen härrör från den gång han hittade ett sopkärl proppfullt med Vienetta-glasstårtor. Ett leende breder ut sig över hans ansikte medan han berättar med triumferande stämma.

- Det var i Malm, och min mamma bodde alldeles nära. Så vad gjorde jag? Jo, jag lassade in glassen i en stor sopsäck och började släpa den hem till henne. Män-niskorna jag mötte på gatan stannade och tittade på mig med medlidande i blicken. De skulle bara ha vetat vad som fanns i säcken!

En tur till butikens baksidaTEXT: Celia Hillo BILD: Elevbladet

31ELEVBLADET 5/2012

Doften av köttpastej

Roskisdykning är ett ämne som står Mikael nära, det råder det ingen tvivel om. Hans mun går i ett. Åsikter varvas med fakta, minnen, anekdoter och tankar avlöser varandra. Och i var och varannan mening får butikernas sophantering sig en känga. När Mikael kommer upp i varv får han något maniskt över sig. Han talar snabbt och kryddar språket med en diger dos svor-domar.

Försynt letar jag med blicken efter Outi, som står och röker ett tiotal meter bort. Plötsligt har jag en köttpastej tätt intill mitt ansikte.

- Och i vems gap hamnar den här då? Putte Possuns? Gastar han.

Mikael för pastejen till sin mun och tar ytterligare några tuggor. Smulorna virvlar. Det är nog dags att gå.

Stryk och andra otrevligheter

Med påsar fyllda av frukt, bröd och bakverk traskar vi hemåt i kvällen. Jag känner mig lättad över att varken arga köpmän eller bistra poliser i kravallmundering och blodtörstiga schäfrar vid sin sida kom vår väg.

Outi menar ändå om att min oro varit helt obefogad. Det

finns nämligen inte något lagligt hinder för att roskisdyka intygar hon.

- Visst kommer det ibland någon och skriker. Till exem-pel en köpmän i Hagnäs brukar bli helt rasande och hota med stryk. Men i sådana fall är det bara att börja argumentera emot. Inte kan köpmännen ge någon vettig orsak till att man inte skulle få dyka, de förlorar alltid i argumentation.

Annat i praktiken

Överkommissarie Jukka Mäkelä vid Helsingfors polisin-rättning besvarar min fråga med ett skratt.

- Nej, vi haffar nog inte roskisdykare om vi skulle få syn på sådana då vi åker omkring i stan, säger han. Men om köpmannen ringer och vill ha polisen på plats dyker vi upp och utreder situationen. Då handlar det nog snarare om störande av allmän ordning än om stöld, säger han.

Mäkelä påpekar ändå att man i teorin kunde uppfatta roskisdykning som stöld.

- Men i praktiken har ju ägaren avsagt sig sin ägande-rätt eftersom hon slängt varan i soporna. Själv har jag behandlat brottsanmälningar i dryga tio år och jag kan nog inte komma ihåg ett enda fall som haft med roskisdykning att göra.

Meningsutbyte

Min vän ser på mig som om jag nyss bett henne svepa en bägare arsenik. Misstroende. Rynkad panna. Av hennes ansiktsuttryck att döma var det allt annat än en snilleblixt att bjuda gästerna på hemgjord smoothie av roskisingre-dienser.

- Från roskisen? Usch, varför det?

- Det är olagligt, hävdar en annan vän bergsäkert.

Slutligen dricker de ändå lydigt upp sina smoothies. Och spetsar jag öronen riktigt noga kan jag faktiskt höra upp-skattande mmm:ande. De är väl för artiga för annat. Eller så värnar de om vänskapen.

Episoden lämnar ändå sina spår och ännu några dagar efteråt kommer jag på mig själv att förargas över mina vänners trångsynthet. De är unga, i allmänhet fördomsfria människor. Varför inte också i den här frågan? Hur kan vägen från butikshyllan till soporna vara så kort, men ändå så oändligt lång?

Och vem är jag att uttala mig om saken? För inte allt för länge sedan var min inställning likadan.

ELEVBLADET 5/201232

Evelina Knipström är lite av Svenskfinlands Blondinbella. Hon bloggar, driver eget företag, skriver roman och pluggar historia. Hon inspire-ras av starka kvinnor som förverkligar sina dröm-mar och beskriver sig själv som målmedveten, rastlös och envis. – Om man har ett mål och man vill något, så måste man jobba, jobba och jobba, säger Evelina Knipström med ett brett leende.

Hon sitter bekvämt tillrätta på en stol i café Gran Delicato i Helsingfors och sörplar på en iste. Hon har lätt till skratt och bjuder på idel leenden och fnitter under intervjun.

– Jag är lite för fnittrig, ler hon urskuldrande. Hon är elegant, men avslappnat klädd i en grön

finblus och två utmärkande guldhalsband. Hon fingrar lite smått på de skimrande, matchande smyckena. Båda är från den egna webb-baserade accessoarbuti-ken We Style, ett företag hon driver tillsammans med sambon Wiktor.

– Jag har alltid velat ha ett eget företag. Ända sedan jag var liten.

Webb-butiken startade paret för drygt ett år sedan.– Förra läsåret funderade jag nästan konstant på vad

jag kunde sätta i gång med. Sedan kom jag på att det inte fanns så mycket smyckesbutiker på nätet på fin-ska, så jag for hem till Wictor och berättade om idén.

Planeringen av företaget började i maj och redan i juli samma år skedde lanseringen.

– När vi skulle öppna var vi vakna 40 timmar i sträck, säger hon.

Wiktor sköter den tekniska sidan och Evelina har hand om inköp och beställningar

– Han har byggt upp hemsidan och sköter det ekonomiska. Det skulle gått mycket långsammare utan honom, säger hon med ett skratt.

Hon säger att samarbetet mellan parterna fungerat bra och att de kompletterar varandra.

– Wiktor är mer eftertänksam, medan jag är mer ”nu ska vi göra det göra det här!”

Ingen lön ännu

Försäljningen har gått bra och beställningarna har ökat stadigt, men någon ekonomisk utdelning har företaget ännu inte gett.

– Vi får inte lön ännu, det är därför jag måste vara barnvakt på kvällarna, säger hon med ett brett leende.

– Målet är att bli ekonomiskt lönsamma och att bli en självklarhet i var tjejs smyckesskrin.

– Vi vill bli så stora som möjligt. När en tjej tänker att hon behöver ett smycke, ska hon tänka ”We-style”. Vi vill tänka mer globalt och det skulle vara roligt att ha en vanlig butik i framtiden.

DRIVEN TILL TUSENTEXT och FOTO: Heidi Hendersson MÅNADENS INSPIRATÖR

33ELEVBLADET 5/2012

Företaget marknadsför Evelina mycket genom den egna bloggen, som hon haft i tre års tid.

– Jag skriver mer eller mindre regelbundet. Man blir beroende av det när man börjar. Ibland är det ett stressmoment, men när man taur paus känner man behovet av att få blogga, säger hon.

Författardrömmar

Skrivandet tar sig inte bara i uttryck på nätet, utan Evelina är också i full färd med att göra research inför sin första bok.

– Jag har skrivit en del scener och skissat på lite karaktärer, men det är svårt att börja skriva innan man har hela bilden.

Och för att få bilden krävs ett gediget förhandsar-bete. Evelina skriver nämligen en historisk roman, som utspelar sig i 1800-talets Helsingfors.

– Jag har läst jättemycket böcker och så har jag in-tervjuat några personer, bland annat om cafékulturen i Helsingfors. Men mest har jag läst, läst, läst...

Drömmen om att bli författare har funnits länge och Evelina har skrivit en del noveller och korta berättelser genom åren.

– Jag började skriva när jag var fem år och jag har velat bli författare sedan dess. Jag har alltid haft livlig fantasi. Innan jag skrev, berättade jag berättelser för syskonen. Jag har alltid varit fascinerad av berättelser. I dagis när de andra barnen sprang runt och lekte, satt jag och läste. Bara jag får ge ut en bok kan jag dö lugn, säger hon och skrattar.

Evelina har gått en två-årig författarutbildning i Stockholm. Skolan var mycket givande för den unga skribenten och gav många konkreta råd och tips inför en skrivande karriär.

– Det krävs blod, svett och tårar. Glöm inspira-tionen, det är bara att skriva, skriva och skriva. Jens Lapidus (författare till bästsäljaren Snabba Cash, reds. anm.) gick en av de här skrivarutbildningarna. Han jobbade som advokat och skrev på sin bok mellan 9 till 10 varje kväll. Det är viktigt att ha en plan.

Intresse för historia

Förutom bloggen och romanen, skriver Evelina också lite journalistiska texter. Hon frilansar för diverse tidningar och skrev i sju års tid kolumnen ”Tummen på pulsen” till Vasabladet. Hon gick ett år på journa-listiklinjen på Svenska Social och Kommunalhögsko-lan, men kände att journalistik inte var något hon ville studera. Hon gjorde en helomsvängning och började istället studera historia för några månader sedan.

– Jag känner att jag hittat rätt. Äntligen! Det är över sex år sedan jag tog studenten, det börjar kännas som att man vill bli färdig, säger hon och rynkar lite på näsan med ett skratt.

Men Evelina vill nödvändigtvis inte ha ett historie-relaterat jobb, utan studierna bedriver hon främst på grund av eget intresse.

– Det är sån stor press här i Finland att ha papper på någonting, då kan jag ha det i något jag är intres-serad av, säger hon och dricker försynt ännu en skvätt ur det halvtomma iste-glaset.

Om fem år hoppas hon ha både kandidaten och gradun klar. Hon hoppas också att hon då ska ha gett ut sin första bok och så vill hon vara bosatt i Öster-rike.

– Jag vill inte bo i Finland. Jag och Wiktor bodde i Österrike en sommar och trivdes jättebra båda två.

Vad är det som driver dig? – Rastlösheten. Har jag varit på ett och samma ställe något år, måste det hända något, säger hon med iver i rösten och ett brett leende på läpparna.

EVELINA KNIPSTRÖM ÅLDER: 25 år. BOR: Helsingfors. FAMILJ: Två yngre systrar, en yngre bror, mamma, pappa, sambo och två katter. FAVORITBOK: Svindlande höjder av Emily Brontë, skräck och thriller- böcker. FAVORITBLOGG: Hittills Blondinbella, men jag försöker sluta läsa den, jag blir så provocerad. FAVORITMATRÄTT: Sushi. BLOGGAR PÅ: www.evelinaknipstrom.com

Du kan gå hur långt som helst i livet så

länge du är ärlig mot dig själv. Och så länge du är beredd att satsa på dina mål och inte glömmer bort dina drömmar. Framför allt inte låter någon an-nan övertyga dig om att du inte kan göra det du själv vill. I dag känner jag verkligen: Var en stolt nörd! Håll dig till människor som gillar DIG och som du inte behöver låtsas in-för och strunta i alla andra, så kommer allt att ordna sig i längden. Allt är upp till vad du tror om dig själv - inte vad andra tror!”

”

ELEVBLADET 5/201234

Omkring hundratusen besökare samlades i salar med bångnande bokhyllor i miniatyrantikvariat, böcker för varje smak och hundratals medver-kande författare och kulturaktörer från fyrtiosex länder till bokmässan i Göteborg sista helgen i september.

BOKMÄSSAN I GÖTEBORG är störst i Norden. I Europa är det bara Frankfurt som lyckas leverera en större mässa för bok- och biblioteksbranschen. Under fyra dagar samlades entusiaster och nyfikna för att delta i seminarier, diskussioner och utforska utställ-ningsmontrerna. Det fanns ett brett utbud av bokförlag, medier, litterära sällskap för särskilda författare och genrer samt alla tänkbara föreningar, både de med intressebevakande syfte men också utbilnings-, religiösa och hobbyför-eningar.

NYA SPÄNNANDE FÖRELÄSNINGAR inleddes varje stund i ämnen som skola och utbildning, samhälle och debatt, serier samt Norden. Bokmässan samlar årligen mycket information och inspiration specifikt till lärare, med temaföreläsningar om pedagogik, de nordiska ländernas skolsystem, värdegrund i skolan och många andra ämnen. Det går lätt att säga att bokmässan lyckas kombinera innehållet av tiotals seminarier i sitt fyra dagar långa program.

Norden var temat för årets bokmässa. En stor sal hade ägnats åt nordiska föreningar och förlag, scener med

författare, journalister, politiker och kulturarbetare talade om dagens och framtidens Norden. Framtids-scenarier och analyser om hur Norden blev som det är var en del av det centrala innehållet under mässan. Nordiska ministerrådet har sammanställt fakta och statistik om Norden, en verklig jämförelse i hur det utåt sett homogena Norden skiljer sig i förhållande till varandra och resten av världen. På www.norden.org går det att lära sig mycket om hur Norden i verklighe-ten ser ut i dag.

PÅ EN AV SCENERNA, den dedikerad till populärve-tenskap, stod Ebba Witt-Brattström tillsammans med Lisbeth Larsson. Dessa professorer i litteraturvetenskap med genusinriktning talade under rubriken Kvinnors liv och drömmar om nordisk kvinnlig litteraturveten-skap. Antalet kvinnliga författare i Norden uppgår till ca 850, men innan 1980-talet fanns de knappt någon forskning om dem. Det var inte för att författarna inte skrev relevanta verk för forskning, men snarare de till största delen manliga forskarna inte forskade littera-tur skriven av kvinnor. Witt-Brattström och Larsson har sammanlagt skrivit 229 vetenskapliga artiklar om kvinnliga författare och på så sätt lyft fram kvinnlig litteraturhistoria i Norden.

PÅ EN ANNAN SCEN målades en annorlunda bild upp. Det är krig i Norden, bomber faller över Stock-holm, på gatorna urskiljs inte vänner från fiender. En familj lyckas fly, men tillvaron som flykting i ett främ-mande land är allt annat än lätt. Detta är den centrala handlingen i Janne Tellers bok, Om det var krig i Nor-

den. Boken är ett tankeexperiment i flyktingskap, där kriget inte är i ett avlägset land, utan i trygga Norden. Det är ett lyckat sätt att skildra krig och få humanism tillbaka till flyktingdiskussionen. Berättarperspektivet sätter läsaren i huvudkaraktärens skor samtidigt som boken ställer en inför många prövningar. KOKBÖCKER OCH MATKULTUR fanns närvarande på bokmässan som sin egen avdelning, vilket inte överraskar eftersom att kokböcker har mer och mer blivit en bilderbok med inbjudande och svårlagad mat än enbart en recepthandbok. Dessa konstverk i kuli-naristik har dock fått någonting att tävla mot. Nyligen startades en matblogg inspirerad från receptkort från 70-talet. Den bruna maten, numera också utgiven som bok bevisar att det finns tusen nyanser av brunt, men ätbarheten av de tillredda rätterna i boken får var och en avgöra själv. Recepten är inte heller en samling av de bästa rätterna som författarna kan tänka sig, utan en inblick i matlagningskonst 40 år tillbaka. Boken är skriven av Familjen Bruun och utgiven av förlaget Ga-lago som publicerar många serieböcker och tidning.

SERIEKULTUREN I SVERIGE vaknade från sin dvala för några år sedan. En ny generation av serietecknare, däribland Liv Strömquist, Nanna Johansson, Sara Hansson och Sara Granér har hittat en publik som tidigare var underrepresenterad i serievärlden, nämli-gen kvinnor och feminister. Tecknarnas samhällsana-lyser är både slående och roliga med också underbart tecknade. I sina serier skildrar de förtryckande sam-hällsstrukturer, könsroller och personer på ett sätt som

Ett hav av böckerTEXT: Tiia Sundberg FOTO: Leonard Berge

Lisbeth Larsson och Ebba Witt-Brattström talade på forskartorget bland annat om moderliga värden i Mumindalen, ett slags utopi, där alla tar hand om varandra.

Galago prydde sin monter med författarnas affischer. På bilden syns bland annat Liv Strömquists ”Glädje” och Mats Jonssons ”Hur illa är det ställt med den svenska skolan”.

35ELEVBLADET 5/2012

förklarar och förargar på en och samma gång. Ett bra exempel är Liv Strömquist nyaste bok, Prins Charles känsla, en ingående betraktelse i vad kärlek är.

BOKMÄSSAN ÄR ETT tillräckligt stort evenemang för att varje besökare ska få en unik upplevelse. Att det finns så mycket program att gå på samtidigt som det finns ca 12000 kvadratmeter med montrar att besöka, orsakar lätt stress. Utan noggrann planering, går man lätt miste om det man vill uppleva. Ett gott alternativ hade varit att följa programmet på en scen under en längre tid, istället för att springa runt från scen till scen med svetten i pannan och ryggskott från bokbärande. Oavsett om målet med att besöka bokmässan var att köpa kappsäcken full av nya böcker eller höra sina favoritförfattare tala om hur de får sin inspiration, få insikt i dagens skola, bidrog alla närvarande till att fylla mässhallen med ljud och liv över passionen för litteratur.

Den nyutgivna boken ”Den bruna maten” blickar tillbaka till 70-talets kokkonst. Janne Teller (till höger), berättar om boken ”Om det var krig i Norden”, på tvåspråkigt seminarium.

BOKMÄSSAN I SIFFROR: • Besökare 99 136 • Utställare 935 • Seminarier 397 • programpunkter 3 446 • Ordnats sedan år 1980 (källa: www.bokmassan.se/

sv/press/statistik/)

BOKMÄSSAN I GÖTEBORG

ELEVBLADET 5/201236

Elevbladet EBL är Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS r.f. medlemstidning. FSS är ett partipolitiskt och religiöst obundet förbund, man kunde kalla oss svenskspråkiga skolungdomars fackförbund. Våra medlemmar går i grundskolans övre årskurser (åk 7-9) samt på andra stadiet, d.v.s. i folkhögskolor, gymna-sier och yrkesläroanstalter.

FSS viktigaste uppgift är att bevaka skolungdomens rättigheter. Vi för skolungdo-mars talan och jobbar benhårt för att skol-ungdomens åsikter tas i beaktande.

FSS fungerar såväl på nationell som på internationell nivå, både på gräsrotsnivå ute på fältet i skolorna och i de salar där beslut som berör skolungdomar tas. Vi finns till för er, skolungdomar – av unga för unga.

FSS ger också ut studiekortet åt sina medlemmar, med vilket man som elev och studerande har rätt till en mängd rabatter och förmåner. Bl.a. får studerande på andra stadiet 50 % rabatt på tåg och bussre-sor (bussresor över 80km). Som medlem av FSS får du också FSS egna läsårskalender, vars namn, Ungdomskalendern, hemskickad i till-lägg till EBL såklart.

Är du en aspirerande poet, en talangfull berättare eller en utomordentlig recept skribent? Fyller du dina häften med illustrationer från pärm till pärm eller uttrycker du dig själv genom fotografier? Har du skrivbordslådan full med noveller, eller huvudet proppfullt med nytänkande artikel-idéer? Medverka då i EBL! EBL skickas ut till alla FSS medlemmar, och tidningen kan också hittas i alla skolor i Svenskfinland och på bibliotek runtom i landet. EBL är ett ypperligt tillfälle att få en fot in i tidningsvärlden, att få sin röst hörd och att vara med och skapa en urcool tidning av och för unga.

Ta alltså friskt kontakt med oss på elevbladet@skolungdom.fi, och dela med dig av dina idéer och ditt kunnande!

ILLU

STRA

TIO

N: M

atild

a Ek

man

37ELEVBLADET 5/2012

Nina Jukola, 17 år Kyrkslätts gymnasium (2:a året) Hemort: Sjundeå

– Jo, jag tänker på vad jag äter. Eftersom jag tränar är det viktigt att göra det. Jag bor fortfarande hemma, så jag be-stämmer inte alltid själv vad jag äter, men kan jag göra det väljer jag gärna ekologiskt och mat utan tillsatsämnen. Jag undviker färgämnen och sötningsmedel, men det finns tyvärr i så gott som allting. Får jag bråttom kan jag äta t.ex. färdigmat, det brukar jag ångra efteråt.

Pernilla Ahlgren, 17 år Ålands lyceum Hemort: Hammarland

– Ja, jag äter ganska nyttigt och om möjligt ekologiskt. Jag försöker även få min mamma att köpa ekomat. Vi slänger inte mat hemma heller, för att spara på miljön, och jag äter helst inte mat med tillsatser.

Thomas Jansson, 17 år Ålands lyceum Hemort: Jomala

– Njaa, nää. Försöker äta nyttigt, men tänker inte speciellt på att äta ekologiskt, utan tar det som det kommer. Jag är ganska lat när det gäller mat.

Frida Wikman, 17 år Ålands lyceum Hemort: Finström

– Jag äter vegemat och försöker att äta hälsosamt, för jag vet att det är nyttigt för min kropp, dessutom har jag aldrig gillat kött.

Gallup // ”Tänker du på vad du äter?”TEXT och FOTO: Celinda nordlund och Matilda von Essen ILLUSTRATION: Matilda Ekman

ILLU

STRA

TIO

N: M

atild

a Ek

man

ELEVBLADET 5/201238

Tvättnötter!

Tvättnötter fungerar som alternativ till konventionella tvättmedel. Man lägger 6-8 tvättnötter i en liten bom-ullspåse och knyter fast och så in i maskinen med tvät-ten. Det är ett billigt alternativ; med 1 kg tvättnötter kan man tvätta 3-4 ggr i veckan under ett helt år.

Tvättnötterna kan också kokas i vatten och kan då an-vändas som shampoo för både människor och djur, som maskindiskmedel, allrengöringsmedel, växtbe-sprutning och tillsammans med ättika blir den ett föns-terputsmedel. All-in-one!

Tvättnötterna är frukter som odlas främst i Indien och de innehåller en naturlig såpa (saponin). När frukternas skal kommer i kontakt med vatten frigörs ett rengöran-de lödder som är effektivt och allergivänligt. Tvättnöt-terna odlas främst av kvinnor i Indien och Nepal och genom att köpa fair trade nötter hjälper man kvinnorna att försörja sig själva och sina familjer. Odlingen av trä-den gör också jorden bördig och förhindrar att öken sprider sig.

När man använder tvättnötter behöver man inte skölj-medel. Om man vill ha tvätten riktigt vit kan man lägga i bakpulver eller annat miljövänligt blekmedel. Tvättnötterna innehåller inga miljöfarliga ämnen som belastar havsvattnen. Tvättnötterna kan användas flera gånger innan de förlorat sin verkan och efter det kan de bara sättas i komposten!

Kan köpas i ekoaffärer och på http://garudakauppa.fi/pesupahkinat/tvattnotter.shtml nätet.Eftersom tväytnötterna inte innehåller parfym, blir tvät-ten luktfri. Därför kan man droppa några droppar ete-risk olja på påsen innan man slänger in den i maskinen. Min personliga favorit är apelsin, fräsht och gott!

SPARTIPS!

TEXT och FOTO: Heidi Hendersson

39ELEVBLADET 5/2012

LABYRINT och FINN FEM FEL: Matilda EkmanFinn fem fel!!!

ELEVBLADET 5/201240 www.skolungdom.fi