Engagerat - Familjehem | Behandlingshem · Det är viktigt för oss att tidningen engagerar våra läsare. Vi vill ha igång en dialog! Hör av dig till oss med synpunkter på tidningens

1Engagerat • Gryning Vård

Hur göra bra bättre?Tema Forskning tar plats

i Grynings vardag

Engagerat

Gryning Vård ägs gemensamt av kommunerna i Västra Götalands län • www.gryning.se

En tidning om vård och behandling OKT 2014

Bild

: Mos

tpho

tos.

Engagerat • Gryning Vård2

Ur innehålletFör den sociala hållbarheten – forskning i vardagen .... 4När verksamheten sätts på prov ...................................... 7Vad fungerar i vården på en ungdomsinstitution? ......... 8Beprövade metoder på Strandgården ...........................11”Att bli någon” i det svenska samhället ........................14Brobyggare avstyr fall tillbaka ......................................16Efterfrågad kunskap ur Traumaprojekt .........................18Krönika: Gott bemötande ...............................................21 Gryningdagen – om barns utsatthet ..............................23

ENGAGERAT ges ut av Gryning Vård Adress: Box 5154, 402 26 Göteborg Besöksadress: Kålltorpsgatan 2, GöteborgTel: 031-703 39 50 Webbplats: www.gryning.se Redaktör: Maija-Riitta Ottemo, 0702-01 54 65 Ansvarig utgivare: Katarina AhlqvistRedaktionskommitté: Majlinda Bunjaku, Therese Hurtig Martinsson, Birgitta Flärdh, Katarina Ahlqvist Produktion: GR Info/Sandstens tryckeri Foto: Om ej annat anges är fotografierna tagna av personer inom Gryning eller redaktionen.

Redaktion

Med kunskap utvecklar vi välfärdenI detta nummer av Engagerat lyfter vi fram forskningens betydelse i vår vardag. En aktiv forskningsanknytning är och har alltid varit väsentligt för Grynings utvecklings- och metodarbete genom åren.

Studentfirande i GryningDet kom ett mejl till mig som började; ”Hej chefen!” Det var en medarbetare som beskrev ett härligt studentfirande för en ”Gryning-ungdom” med fest, glädje och uppvaktning från Gryning och andra. Berättelsen visar på vikten av att använda mänskliga resurser för att ge förutsättningar för personlig utveckling, vård, omsorg och hälsa. Att investera i människor är också att investera i framtiden.

Mejlet ger en kort skildring av en människas resa där en ungdom i tidiga år kom till Sverige med delar av sin familj. Under asylprocessen blev pojken, som vi kan kalla Mario, apatisk. Han flyttades från sjukvården till Grynings enhet Solsidan och sedermera till LSS-enheten Claesborg. Under drygt sex år har Mario med stort stöd från socialtjänst, Gry-ningmedarbetare och eget hårt arbete gått från att vara en apatisk, sängliggande pojke till att bli en vuxen man som tog studenten i juni i år, kapabel att själv ansvara för sin ekonomi och eget boende i en av Grynings utslussningslägenheter. Mario drömmer nu om att bli civilingenjör och har sökt in till universitet runt om i landet. Det finns för Marios del nu goda förutsättningar till ett rikt och lyckligt liv.

Sveriges elva folkhälsomål Sverige har en nationell folkhälsopolitik med elva mål. Ett av målen handlar om trygga och goda uppväxtvillkor och man konstaterar att detta är avgörande för barns och ung-domars hälsa. De elva målen kan sammanfattas till att skapa

samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Därmed blir både förutsättningar för individen att göra egna val liksom strukturella faktorer angelägna att komma tillrätta med i dagens samhälle där klyftorna mellan grupper ökar.

Ur flera perspektiv är växande sociala skillnader ohåll-bara. Det positiva är att de strukturella samhällsfaktorer som ligger bakom ohälsa går att påverka. Idag vet vi att mål kan nås snabbare och resurser sparas genom tvär-sektoriella samarbeten mellan det offentliga, civilsamhäl-let och näringslivet. Tvärvetenskaplig och praktiknära forskning är väsentlig för att lösa komplexa problem och hållbara samarbetslänkar både ut samhälls- men också ur individperspektiv. Den forskning vi behöver är den som stödjer en holistisk synvinkel, där det inte handlar om att identifiera ett problem i taget utan bidra till att lösa flera problem samtidigt.

Åskåda, grubbla, spekulera, handla, ageraLärande, skapande av kunskap och bred delaktighet är nyckelord i att förändra system eller metoder. Att som med-arbetare göra sitt vardagsarbete i Gryning till en ”systematisk forskningsprocess” i ett nära samarbete med forskare gör att nyfikenheten skärps vilket främjar kreativiteten i utveck-landet av arbetsmetoder. I möten, dialoger och skrivande processer skapar vi nya ”multiversa” världar. Det är viktigt


att ge utrymme på arbetsplatser och ta del av ny kunskap genererad genom forskning. Inom Gryning är det arbets-sättet naturligt. Genom åren har det varit viktigt att utveckla kvalitativa metoder för vård och omsorg på individnivå, förstå komplexiteters bakgrund och sammanhang. Inom Gryning har man också utvecklat uppföljningssystem för att kunna få indikatorer om vilka resultat olika insatser leder till och få del av brukarnas egna erfarenheter. Barn- och familjeenheten Solsidan och LSS Claesborg är två av flera goda exempel på Gryningverksamheter som legat i framkant i vård- och metodutvecklingsarbete.

Här och nuI våra mångfasetterade verksamheter är specifika kvantita-tiva studier och mätningar svåra att genomföra. Därför är det angeläget med systematik för att öka det samlade vetandet och överföra detta till nya användningsområden. För närvarande pågår många olika former av samarbeten mellan Gryning och forskare. Några exempel är utveckling

Det gemensamma alternativet!Gryning Vård är en offentlig ägd samhällsaktör som sätter människan i centrum och bidrar till social hållbarhet. Verksamhetens medel används för ständig utveckling, i nära dialog med ägarkommunerna i Västra Götaland.

• Institutions- och öppenvård för barn, ungdomar och familjer

• Jour- och familjehem• Beroendevård• Boende för ensamkommande

flyktingungdomar• Skyddsboende – HRV• LSS-boende

www.gryning.se

Hör av dig till oss!Det är viktigt för oss att tidningen engagerar våra läsare. Vi vill ha igång en dialog! Hör av dig till oss med synpunkter på tidningens utseende, innehåll och/eller idéer om intressanta reportage vi inte gjort än.Skriv till [email protected]

av metoder för arbete med barn med uppgivenhetssyndrom, ett samarbete med FoU i Väst kring ”barn som utmanar” och en effektutvärdering av MST i samarbete med Lunds universitet.

Sammanfattningsvis …... vill Gryning fortsätta med att ”bygga broar” med fors-kare, våra kommunala ägare med flera för att med kunskap utveckla välfärden.

Tveka inte att höra av dig, när du tror att vi kan hjälpa till. Vår utsträckta hand finns!

Katarina Ahlqvistverkställande direktör

[email protected]


– Sverige ska vara ett öppet land som präglas av mångfald och tolerans och där tycker jag att Gryning med sina verksamheter speglar denna öppenhet, säger Peter Örn.

Bild

: Mos

tpho

tos.


Gryning för den sociala hållbarheten

Peter Örn har en lång meritlista. Han har varit gene-ralsekreterare för Svenska Röda Korset, VD för Sveriges Radio och han ledde utredningsgruppen

som analyserade följderna av Estonia-katastrofen. Mellan åren 2008–2012 var han utsedd av regeringen att leda Dele-gationen för hållbara städer. Bakgrun-den var klimateffekten. Regeringen ville skapa en nationell arena för att samla erfarenhet, kunskap och stimulering av en hållbar stadsutveckling.

– När vi skrev den första delrap-porten efter ett par år insåg vi hur nära sambanden är mellan miljömässig, eko-nomisk och social hållbarhet, säger han.

SÖREN OLSSON, PROFESSOR emeritus i socialt arbete vid Göteborgs universitet, har skrivit en artikel för Göteborgs stads uppdrag S2020, där han lyfter fram två sidor av social håll-barhet. Dels att det finns en generell välfärd utan för stora skillnader där människor har arbete, möjlighet till utbildning, vård och omsorg, bostäder med mera. Dels att samhället har en förmåga att lösa de problem som kan uppstå, exempelvis ungdomsoroligheter och utanförskap. Peter Örn knyter an till båda sidorna.

– Den svenska modellen med en stor offentlig skattefinansierad sektor har bidragit till ett grundläggande välfärds-

Forskning i vardagen

tänkande som har varit bra för Sverige och det finns fort-farande en bred politisk överenskommelse om hur viktigt detta är. Nu har det blivit en debatt om vinster i välfärden

Allt fler människor bor i städer. Samtidigt blir skillnaderna mellan olika stadsdelar allt större vilket ökar spänningarna mellan människor. Gryning vill bidra till att öka den sociala hållbarheten.

Peter Örn, ordförande för Migrationsverkets Etiska Råd.


och hur långt vi ska släppa in andra aktörer i utförandeledet, men själva grunden med en skattefinansierad välfärdssektor är stark, säger han och fortsätter:

– Gryning är en spännande kombination. Bolaget ägs gemensamt av kommunerna i Västra Götaland och har sam-hällsnytta som mål samtidigt som medlet är affärsmässighet. I mitt möte med Gryning har jag sett att där finns mycket kunskap och det finns ett intresse för att systematisera kunskapen i form av forskning. Det finns också ett starkt engagemang för utsatta människor vilket gör att Gryning blir en väldigt viktig aktör för den sociala hållbarheten.

IDAG ÄR PETER ÖRN ordförande för Migrationsverkets Etiska Råd. Han lyfter fram att det har skett en enorm förvandling i Sverige i och med globaliseringen och vår öppenhet mot omvärlden.

– Från början var öppenheten ekonomiskt betingat där vi hade ett stort exporthandelsberoende och svenskt näringsliv hade behov av arbetskraft, men öppenheten de senaste decennierna har handlat mer om att vi har velat visa solidaritet med utsatta människor och flyktingar som nu kommer hit. Det är en enastående förändring.

När Peter växte upp i Olofström fanns det fjorton natio-ner på ”Bruket”, där Volvo tillverkade sina karosser. I Malmö finns det idag 174 nationer representerade. Peter räknar upp nationaliteter som visar hur Sverige speglar olika konflik-ter genom tiderna; chilenare, vietnameser, kambodjaner,

iranier, bosnier, etiopier, eritreaner och numera även folk från Afghanistan, Somalia och Syrien.

– Det är en välfärdsskapande kraft med alla dessa män-niskor som bland annat jobbar i vård och omsorg idag, det tillför en kulturell utveckling och samtidigt är det en utmaning för vårt samhälle. Hur möter vi ensamkommande människor, de som inte kan språket eller som är analfabeter och hur möter vi den som är högutbildad och som inte får ett jobb? Det är saker vi inte har klarat av. Vi har mycket problem, men jag tycker att Sverige också har mycket att vara stolt över, säger han.

I VALRÖRELSEN BAD Fredrik Reinfeldt att svenska folket ska öppna sina hjärtan för den flyktingström som väntas komma från världens konflikthärdar nu. Så småningom kommer de till kommunerna. Redan idag brottas Migra-tionsverket med att hitta bostäder åt asylsökande samtidigt som kommuner pressas att tillhandahålla bostäder, syssel-sättning eller ekonomiskt stöd åt dem som redan har fått uppehållstillstånd.

I det här sammanhanget, precis som i många andra, blir Gryning med sina knappt fyrtio enheter en problemlösare för kommunerna. Gryning driver verksamheter utifrån kommunernas behov av hjälp. Asylboende för ensam-kommande flyktingbarn, skyddsboende för hedersutsatta, familje hem, missbruksvård, ungdomsinstitutioner, öppen-vård. Peter Örn tycker att det är väldigt spännande.

– Sverige ska vara ett öppet land som präglas av mångfald och tolerans och där tycker jag att Gryning med sina verk-samheter speglar denna öppenhet. Det är möjligt att lösa problem. En av våra slutsatser i delegationen för hållbara städer var att det sociala fältet måste innehålla innovation och experimentlusta. Därför måste det vara tillåtet att miss-lyckas så länge det är kopplat till ett lärande. Och där finns en viktig poäng med att låta forskning finnas med redan från början, samtidigt som verksamheterna pågår, säger han.

Text och bild: Hans P.A. Karlsson

– Från början var öppenheten ekonomiskt betingat där vi hade ett stort exporthandelsberoende och svenskt näringsliv hade behov av arbetskraft, men öppenheten de senaste de-cennierna har handlat mer om att vi har velat visa solida-ritet med utsatta människor och flyktingar som nu kommer hit. Det är en enastående förändring, säger Peter Örn.


Projektet drivs genom en tvärsammansatt projekt-grupp med företrädare från alla verksamhetsgrenar i bolaget. Samarbete sker med FoU i Väst/GR som

bland annat sammanställt en kunskapsöversikt över aktuell forskning inom området. FoU har också utarbetat en modell för analys av kritiska skeenden i klientarbetet och modellen prövas just nu i flera verksamheter.

En viktig del i projektet har varit en kartläggning av så kallade oplanerade utskrivningar i verksamheten, samt en analys av vilka faktorer som är avgörande för att klara svåra och kritiska situationer. Kartläggningen visar att färre än fem procent av insatserna i Gryning avbryts efter att incidenter och allvarliga händelser inträffat. Kartläggningen visar också många exempel på situationer där verksamheterna genom bra och väl förankrade arbetssätt och metoder, stabil personalgrupp, bra samarbete med socialtjänsten samt tyd-lighet i uppdraget klarat kritiska skeden och att bära såväl utageranden som starka känslouttryck.

När verksamheten sätts på prov – Gryning lär mer om ”barn som utmanar”

SIKTET ÄR NU INSTÄLLT PÅ att arbeta fram en över-gripande och riktningsgivande strategi. Här ska Grynings utbud och metoder tydliggöras, liksom förhållningssätt och konkreta åtgärder och insatser. En viktig del i strategin är också att säkra systematiskt och kontinuerligt lärande, för att hela tiden fortsätta att utveckla Grynings förmåga att hantera situationerna när verksamheten sätts på prov.

Birgitta Flärdh

Gryning arbetar för att utveckla metoder och utbud för de särskilt vårdbehövande barnen. I ett särskilt projekt, på uppdrag från styrelsen, pågår arbete för att ta fram en strategi för att kunna ta emot fler klienter med svår problematik.

Vill du veta mer?Utvecklingschef Birgitta Flärdh tfn 031-703 39 54 [email protected]

Bild

: Mat

ton.


Anna Hagebring, socionom och behandlingshandläggare på Hagens skol- och behandlingshem utanför Göteborg.


Institutionsvården kritiseras ofta hårt för att vara kostsam och för att det är tveksamt om den hjälper. Det fick Anna Hagebring att titta närmare på det som faktiskt fungerar.

Det finns mycket forskning kring vad som inte fungerar inom institutionsvården. Jerzy Sarnecki, professor i allmän kriminologi, brukar prata om

att institutioner stämplar den unge, att identiteten som kriminell eller missbrukare bekräftas och att de gör mer skada än nytta eftersom de flesta av ungdomarna slutar begå brott eller slutar att missbruka av sig själva. Bo Vinner ljung, professor i socialt arbete, har också visat att det går sämre på i stort sett varje mätbart område för unga som varit placerade på institution eller fosterhem.

Anna Hagebring, socionom och behandlingshandläggare på Hagens skol- och behandlingshem utanför Göteborg, ville därför titta på vad det är som fungerar. Först i en C-uppsats där hon pratade med ungdomar som det har gått bra för om vad det var som förändrade dem. Vad inom deras placering på institution hade påverkat dem positivt. Kriteriet var att den unge inte haft någon omplacering på minst sex månader.

– Jag märkte att deras perspektiv var ganska annorlunda gentemot de professionella jag mött i mitt arbete och de hade tillgång till information som professionella kanske inte får och då blev jag intresserad av att göra en professionell studie också som min D-uppsats, säger Anna.

Bägge uppsatserna är gjorda på Göteborgs universitet.

HON FANN ATT förändringsprocessen tar sin början i en personlig kontakt med någon av personalen, något som av

Någon som bryr sig, på riktigt

ungdomen upplevs som en genuin relation. Även om den professionella kan tycka att det handlar om professionalitet så kan ungdomen tänka att den här personen verkligen tycker om dem på riktigt.

Räcker det kanske med sunt förnuft och att vara en bra förebild för att hjälpa unga på rätt väg?

– Ja och nej, tror jag. Det är nog omöjligt att jobba inom institutionsvärlden om man inte är duktig på att bygga re-lationer, vissa har det bara och andra kan lära sig det. Det finns de som har lång erfarenhet av institutionsvärlden. Men sen tänker jag också att utbildning är viktigt för att veta vad man gör så att man kan förvalta relationen. Man måste förstå vad som händer i processen. Det är nog en bra kombination att ha både utbildning och erfarenhet i personalgruppen.

Nyckeln är alltså en relation mellan en personal och den unge. Om det ”klickar” eller inte mellan två personer är ofta svårt att kontrollera. Vad gör man om det inte ”klickar”?

– Ofta har ungdomen närmare kontakt med en eller ett par kontaktpersoner och generellt sett byter man helst inte ut dem även om det inte klickar eftersom det finns ett pedagogiskt värde i att den unge får brottas med en relation som de tycker är jobbig.

GRYNING ÄR ÖPPEN FÖR forskning och släpper in den på sina institutioner i vardagen. Anna Hagebring tycker att verksamheterna hon har besökt har varit tillmötesgående


Positiva förändringsfaktorer

Individnivå:• Ungdomen har insikt och förändringsvilja, har nått botten, tröttnat på livsstilen.• Ungdomen är relationsskapande, lätt att tycka om.– Om ungdomen inte har så stor medvetenhet, förändringsvilja eller tilltro till sin egen förmåga så kan man

bygga upp relationen med motivationsarbete och genom att förstärka positiva egenskaper. Det går att träna upp, den som saknar relationella förmågor och är svår att tycka om kan genom social träning lära sig förstå andras perspektiv och samspela på ett bättre sätt.

Relationsnivå:• Ungdomen skapar relation till någon i personalen som är lojal och konsekvent.• Ungdomen har familj, en partner eller nära vän som ställer ultimatum.– Det gäller att ungdomen har relationer omkring sig och att de kan samtala om sin situation. Att ungdomen

har en partner som ställde ett ultimatum var enligt ungdomarna en jätteviktig faktor och det känner sällan professionella till. Det är bra att veta vilken betydelse en partner kan ha.

Strukturnivå:•Detfinnsvardagsrutiner,enplan,endygnsrytm.•Detfinnsförutsägbararegler.–Reglernaharettvärdeisigävenomdetkanblimycketkonflikterkringdem.Ungdomenlärsighurde

ska hantera att omvärlden vill något annat än de. Det hänger också ihop med att klara av en löpande sysselsättning efter institutionen, som är en av de starkaste skyddsfaktorerna. Att komma in i en lunk som de kanske aldrig haft hemma påverkar det psykiska och fysiska måendet positivt.

Vill du veta mer? Hagens skol- och behandlingshemBehandlingshandläggare Anna Hagebring, tfn 031-93 19 95, [email protected]

även om flera institutioner ligger i Göteborg nära universitetet där många studenter varje år vill komma ut och skriva sina uppsatser. Hennes viktigaste slutsats är att ungdomar och de profes-sionella bidrar med olika perspektiv som kan komplettera varandra i behandlingen.

– Det är ett samspel, ungdomen har sitt per-spektiv som ser till väldigt direkta händelser i stunden medan de professionella kan ta ett par steg bakåt och se den större bilden. Som att en förutsättning har förändrats som gör att det som sker i stunden får betydelse. Jag skulle gärna se att Gryning gör ännu mer för att lyfta upp praktiknära studier på personalnivå så att deras resultat kommer ut i verksamheterna, säger Anna Hagebring.


Anna Hagebring fann positiva

förändringsfaktorer på tre nivåer.


Hannas mamma var inte snäll. Utåt höll hon en fin fasad, men hon erbjöd ingen trygghet, ingen väg-ledning och tryckte ständigt ner Hanna med för-

ringande kommentarer. Det var många män som kom och gick i hemmet. Pappan har aldrig funnits där. När Hanna var tolv år smakade hon på alkohol för första gången och den blev en flykt från alla tankar. Hon kunde bara festa och ha roligt och behövde inte känna något.

– Ingen i skolan eller på socialtjänsten reagerade trots att jag alltid var bråkig och hade svårt att sitta stilla. Jag missade mycket i skolan. Jag har aldrig haft några spärrar utan har alltid följt efter andra och aldrig sagt nej, säger hon.

ARTON ÅR GAMMAL fick Hanna sin första dotter och ett par år senare mötte hon en man som fick henne att prova både amfetamin och andra droger. Under åren har hon utsatt sig för många risker, men precis som sin mamma lyckades hon ändå upprätthålla en fasad och skötte jobbet som personlig assistent. Tills en fest spårade ur och hon blev vräkt från sin bostad. Hennes andra yngre dotter satt mitt

Helhetsgrepp om livet – beprövade metoder på Strandgården

i allt festande och då insåg Hanna att hon behövde få hjälp.– Jag kände att jag inte kunde lösa det här själv. Jag kände

att alkohol och droger inte hjälpte längre, jag kunde inte stilla mig. Vad jag än gjorde så kom det ikapp mig.

STRANDGÅRDEN LIGGER INBÄDDAT i grönska. Hit kommer kvinnor med olika former av beroende och missbruk, antingen genom LVM, frivilligt placerad genom SoL eller för att avtjäna sista delen av ett straff inom krimi-nalvården. Ofta stannar de mellan sex månader och ett år.

– Nästan alla har en samsjuklighet med både missbruk och psykisk ohälsa. En del har ett kriminellt beteende, andra har varit utsatta för övergrepp vilket gör att vi får samarbeta med både socialtjänst, psykiatri och frivården, säger Anna Engelbrektsson, behandlingssekreterare på Strandgården.

Ett intressebesök bokas in för den som vill bli placerad här och om allt faller väl ut, dvs. om det visar sig att Strand-gården kan erbjuda rätt hjälp och att kvinnan är motiverad, så flyttar kvinnan in och får en personlig behandlingssekre-terare. En ASI-intervju görs för att kartlägga och utvärdera

När Hanna kom till Strandgården var det första gången som hon själv bad om hjälp. Efter ett liv med alkohol och droger fann hon det hon alltid letat efter.

Strandgården är ett boende enbart för kvinnor.


kvinnans livssituation. Resultatet ligger sedan till grund för de behandlingssamtal som förs, dels enskilt och dels i grupp utifrån CRA-kriterierna.

– En stor del handlar om att identifiera och förstärka de positiva förmågor som kan ha skrumpnat under livet. Jag upplever att alla kvinnor har styrkor och som behandlings-sekreterare gäller det att hitta dem och lyfta fram dem. Det har ofta försvunnit för att självkänslan är i botten, säger Anna.

Att Strandgården var ett boende enbart för kvinnor passade Hanna väldigt bra eftersom hon alltid haft problem med relationen till män. Anna Engelbrektsson blev hennes behandlingssekreterare och hon lyckades öppna Hannas inre känslovärld. Hon väckte tankar som Hanna inte hade tänkt förut och fick henne att ta ställning för sina barn, mot den väg med missbruk och farliga män som hon följt genom hela livet tidigare.

– Det var lite speciellt eftersom Hanna hela tiden har varit så nyfiken på att ta reda på vem hon är och sen tog hon beslutet själv, att det var allt eller inget i det här fallet, säger Anna.

– En stor del handlar om att identifiera och förstärka de positiva förmågor som kan ha skrumpnat under livet. Jag

upplever att alla kvinnor har styrkor och som behandlings-sekreterare gäller det att hitta dem och lyfta fram dem.

TILL EN BÖRJAN TYCKTE Hanna att det var lite konstigt. Hon fick inte titta på TV som hon ville och hon fick mycket egen tid som hon upplevde som tråkigt, men i efterhand förstod hon att det var meningen för att hon skulle börja tänka och känna. Det var då hon släppte sin mask och vågade erkänna allt, hon vågade bli sårbar och ta emot hjälp.

– Jag bestämde mig för att göra det här. Det känns som


FAKTA: STRANDGÅRDENNuvarande Strandgården har en lång historia som behand-lingshem för missbrukare, sedan 1957. I fyrtio år inhyste hu-set – då kallat Arödshemmet – män med alkoholmissbruk. Ofta var det före detta varvsarbetare, snickare och målare som underhöll lokalerna och som tillverkade furumöbler till andra institutioner inom dåvarande landstinget. Längre ner mot havet låg gamla Strandgården, ett behandlingshem för kvinnor med varierande missbruk. När landstinget lade ner Arödshemmet 1997 flyttade Strandgården in i de tomma lokalerna och när Gryning tog över utvecklades verksamheten från tolvstegs-programmet till att jobba med CRA-metoden.

FAKTA: CRA-METODENCRA (Community Reinforcement Approach) är en metod med rötter i KBT-terapi som försöker ta ett helhetsgrepp om livssituationen för en patient med alkohol- eller drogmissbruk. Genom att identifiera vilken funktion drogen har i patientens liv och vilka situationer som utlöser eller triggar igång suget kan dessa tankar och känslor påverkas för att förhindra ett fortsatt missbruk. Patienten lär känna igen sina egna högrisksituationer och hur dessa kan undvikas.

Vill du veta mer?StrandgårdenEnhetschef Ylva Jungebring, tfn [email protected]

att jag har fått en andra chans för jag har aldrig haft någon tanke på vem jag själv är, jag har bara varit vad någon annan har förväntat sig av mig och glidit med, men nu har jag hittat mig själv.



Sedan 1 januari 2014 kan Migrationsverket direkt-anvisa ensamkommande barn till alla kommuner även utan överenskommelse. I Skaraborg har femton

kommuner skapat ett nätverk mellan olika personalkatego-rier som socialsekreterare, boendepersonal, gode män och skolan för att utvärdera hur mottagandet går till. Där ingår Grynings boende Luna i Mariestad.

– Det är en växande målgrupp som håller på att utvecklas till ett helt nytt verksamhetsfält inom socialtjänsten. Dels är de både nyanlända till Sverige och dels placerade barn. En stor skillnad i förhållande till andra kategorier place-rade barn är att de inte är placerade utifrån någon särskild problematik. Alla som jobbar med de här ungdomarna har förstått det, säger Monica Johansson, FoU-strateg på Skaraborg kommunalförbund.

I en fördjupad studie valde Maria Andreasson Sjödahl, nyexaminerad socialpsykolog vid Högskolan i Skövde, att titta på vilka varaktiga relationer som ungdomarna får. Målgruppen var unga som varit i Sverige minst två år, men

Det måste få ta tid ”att bli någon” i det svenska samhället

hon insåg snart att det var för kort tid och utökade till fyra år.– Det är en kritik i vårt arbete att vi såg att två år är för

kort tid för att skapa varaktiga relationer. Vi anser att det är en stor uppgift för boendena att hitta områden där de unga kan integreras. Många av dem upplever en ensamhet och uttrycker en önskan om att träffa fler svenska ungdomar, säger hon.

Majlinda Bunjaku, enhetschef på Luna, håller med om att det finns mycket som kan göras för att öka möjligheterna till integration, men hon menar att det måste få ta tid.

– NÄR UNGDOMARNA LANDAR PÅ BOENDET så tänker de att de har tak över huvudet och att ingen skjuter på dem där, att de får vara ifred, medan vi tänker att pojkarna ska ut i samhället. Men integrationen får inte vara forcerad. Om vi puttar ut dem för fort för att de ska skaffa svenska vänner och att de ska ut i föreningslivet, då får vi ett bakslag. Då vill de bara vara hemma för där är det tryggt. Vi måste ge dem tid, säger hon.

Under 2013 sökte 3 852 ensamkommande barn asyl i Sverige. I år väntas nästan dubbelt så många, mer än 6 500 barn och unga, komma. I Skaraborg utvärderas mottagandet.

En fördjupad studie vid Högskolan i Skövde

Maria Andreasson Sjödahl, socialpsykolog vid högskolan i Skövde och Monica Johansson, FoU-strateg på Skaraborgs kommunalförbund utvärderar mottagandet av ensamkommande barn.”


Vanligtvis kommer ungdomarna från en kollektivistisk kultur och oftast vänder de sig till sina egna landsmän när de vill prata eller umgås. Det blir ett hinder när de möter en svensk individualistisk kultur, men många säger ändå att de vill träffa fler svenska ungdomar. På Luna erbjuds de boende att delta i föreningsliv och träningsmöjligheter och det finns en samverkan med skolor dit de kan komma för att se hur det går till, kanske berätta om något och därigenom tränar sitt självförtroende och språket.

– Men det måste vara ungdomarna själva som avgör när det är lämpligt att skaffa sig nya vänner, det kan inte vi bestämma. De har tillräckligt många krav på sig när de kommer hit, säger Majlinda.

Ofta är de redan väldigt duktiga på internet när de anländer och genom sociala medier kan de ha en kontakt

med sina familjer. Enligt Maria Andreasson Sjödahl ligger det också i boendets uppdrag att underlätta den kontakten. Trots avståndet kan en fortsatt kontakt med familjen uppfat-tas som ett viktigt stöd i etableringen i Sverige och ses som en varaktig relation till skillnad från de formella relationer de får när de anländer till ett boende.

– En del menar att det bara handlar om pengar, att det är ett köpt nätverk som sedan avslutas när de blir utskrivna. Jag tror att det finns väldigt mycket att göra för att de ska kunna gå in i vuxenvärlden när det nätverket släpper taget. Frågan är vad kommunerna är beredda att betala för. Det finns flera olika aktörer och ibland överlappar de varandra och ibland går de isär. Exempelvis finns det ingen som an-svarar för varaktiga relationer. Tanken är att ungdomarna ska bygga upp parallella nätverk med egna kontakter, men det fungerar inte än, säger Maria.

LUNA STARTADE I MARS 2011 och idag är det en välsmord verksamhet som utgår från miljöterapin i sitt arbetssätt. Personalen jobbar med tydlighet, förutsägbarhet och struktur, helt enkelt att lägga miljön tillrätta så att ung-domarna ska kunna koncentrera sig på sin egen utveckling. Enligt Majlinda sker integrationen stegvis.

– Först söker de trygghet, sen är det trygghet tillsam-mans med sina landsmän där de känner igen sig. När det är gjort kan de gå över på svenska vänner. Vi uppmuntrar dem att ta sig ut, men jag tänker att det är människor vi tar emot, inte enheter, och därför måste det få ta tid. Bara för att samhället trycker på för att få plats med fler så ska inte vårt bemötande vara annorlunda, säger hon.

Trots det blir ungdomarna ofta kvar för länge på boendet eftersom det saknas lägenheter som de kan flytta till. Under den tiden hinner de ofta skapa kontakter och få en uppfatt-ning om hur det är att leva i Sverige, något som handlar om allt från att äta med bestick till att inte fortsätta de konflikter som de har flytt från.

– VI HAR HAFT OLIKA RELIGIONER och ungdomar från olika samhällsklasser här, men vårt budskap är att alla har flytt från krig och här krigar vi inte. Vi gör ingen skill-nad på människor eller flickor och pojkar och min känsla är att de kan släppa det utifrån hur vi vuxna omkring dem förhåller oss till det. Vi har många sådana samtal i vardagen, om hur de gör och hur andra kan uppleva det. De kan ha föreställningar om Sverige och då gäller det att hela tiden förankra kunskapen i verkligheten, att de själva går ut och se hur det är. Vi kräver och önskar att ungdomen ska bli någon i det svenska samhället, men kräver inte att de ska bli svenskar, säger Majlinda Bunjaku.


Vill du veta mer?Luna AsylboendeEnhetschef Majlinda Bunjaku, tfn [email protected]

Det är viktigt för boendena att hjälpa till med integre-ringen av de unga ensamkommande. Många av dem känner sig ensamma och vill träffa svenska ungdomar.


Vägg i vägg med abstinensbehandlingen för Unga vuxna på Östra sjukhuset håller Götateamet till. På avdelningen skrivs ungdomar in för abstinensbe-

handling, vanligtvis i två veckor. När de skrivs ut kan det ta månader för socialtjänsten att utreda eventuella fortsatta insatser. Under tiden riskerar de unga att återigen hamna i situationer som gör att tidigare arbete blir ogjort om de inte får stöd. I den luckan byggdes Götateamet upp för att upprätthålla behandling och motivationen hos de unga att gå vidare på den nya väg de valt.

– Götateamet kom till som en samverkan mellan soci-altjänsten och sjukvården och tanken är att ungdomen ska fångas upp snabbt, då de ofta är sköra, så de vet vad som händer när de skrivs ut, säger Ylva Jungebring, enhetschef för Götateamet.

Tack vare sin strategiska placering intill avdelningen för Unga vuxna har familjebehandlarna vanligtvis redan fått en god kännedom om de ungdomar som passar för behandlingen när Götateamet tar över.

– Ungdomarna behöver en egen vilja för att ta emot vår hjälp, men ofta har missbruket börjat leda till en hel del

Brobyggare avstyr fall

problem för dem. De klarar inte skolan, de bråkar med föräldrarna, får skulder eller mår psykiskt dåligt, säger Ylva.

GÖTATEAMET KAN VARA en del av behandlingsplanen redan när ungdomen kommer till avgiftningen, men även om det inte finns någon klar planering så är Götateamet en tillgång eftersom Göteborgs stad har förbetalt ett antal platser varje år och kan gå igång direkt. Det är en bra bör-jan och blir ingen extra kostnad för socialtjänsten. Ett nära samarbete sker med Maria Holgersson som är kurator på avdelningen för Unga vuxna.

– Min funktion inom sjukvården är att se till så att vi inte tappar bort det sociala perspektivet. Vi skulle bara kunna avgifta massa ungdomar hos oss utan att tänka på hur det ser ut i övrigt omkring dem, men jag försöker titta på den totala situationen och det kan se väldigt olika ut, säger hon.

Mycket fokus ligger på att arbeta med familjen och nät-verket runt den unge. Möten med föräldrarna sker varje vecka utöver ett flertal möten med ungdomen. Dels för att kartlägga situationen, dels för att öka deras egen hanterbar-het av det nya livet. Alltså, ge någon en fisk och de klarar

I glappet mellan sjukvården och socialtjänstens insatser riskerar unga med missbruk att falla tillbaka. Då kliver Götateamet in och stöttar.

Bild

: Mos

tpho

tos.


dagen. Lär någon att fiska och de klarar hela livet.– Vi försöker ge dem redskapen att klara av det de möter,

hur ungdomen kan komma in i familjen igen, hur man lyssnar på varandra och vi stöttar föräldrarna i att vara tonårsföräldrar. Det kan vara en svår tid även för normala tonårsperioder. Ofta är det ett slutkört system runt den unge som är prövat under lång tid. Vi försöker avlasta systemet, men vi ska inte ta över utan återföra ansvaret till föräldrarna, säger Hanna Larsson, familjebehandlare i Götateamet.

BREDDEN I TEAMETS KOMPETENS gör att de kan använda flera olika metoder samtidigt, att det finns en flexibilitet och anpassning till de ungas egen situation. För några år sedan var drogen GHB ett stort bekymmer, men där har det skett en minskning. Numera är det vanligaste cannabis, Spice och andra internetdroger. Det är vanligare med flickor idag och det finns en drogliberal inställning i samhället som inte underlättar arbetet.

Ett nära samarbete sker även med Mini-Maria i Göte-borg, men skillnaden är att den unge bokar tid och själv tar sig till Mini-Maria medan Götateamet är uppsökande och kommer hem till de unga, på skolan eller där de är. Efter avslutad behandling kan teamet även erbjuda så kallade booster-träffar för familjen. Det är helt frivilligt och utanför socialtjänstens ram.

– Det brukar vara roligt även för oss. Vi ser ungdomarna fyra timmar i veckan i deras hem under ett halvår så vi hin-ner lära känna dem ganska väl. Skulle ungdomen göra ett återfall så kan vi ge dem råd, fånga upp dem i tid innan det hinner gå för långt så att de kanske får göra den här vändan en gång till, säger Ylva Jungebring och ger ett par exempel.

TEAMET FÖLJDE EN UNG KILLE i åtta månader och under den tiden hade han flera återfall. Men efter att be-handlingen avslutades har han varit drogfri eftersom han då insåg att han hade fått en chans och gjorde därför en sista kraftsamling. En annan kille var hos Götateamet när han var sexton år. Några år senare, när han var lite äldre, insåg han att han behövde få hjälp att sluta med droger och då bad han själv om att få komma tillbaka till Götateamet eftersom han kände att det varit en bra hjälp för honom.

– Det är ingen spikrak väg när vi börjar jobba med familjer och ungdomar. Om man placerar en ungdom på en institution långt härifrån kanske de blir drogfria, men svårigheterna på hemmaplan finns ofta kvar. Vår utmaning är att jobba på hemmaplan, i vardagen, säger Hanna Larsson.


FAKTA: GÖTATEAMETEtt öppenvårdsteam för ungdomar mellan 16-21 år med miss-bruksproblem. Utgångspunkten är att stärka och stödja ungdo-mens och familjens egna resurser, att motivera fortsatt drogfrihet och träffar sker i hemmiljön, vanligtvis under sex månader.

Längst fram: Enhetschef Ylva Jungebring. Fr.v: Familjebehandlarna Christina Bergström, Camilla Johannesson, Ann-Christin Andersson och Hanna Larsson

Vill du veta mer?GötateametEnhetschef Ylva Jungebring, tfn [email protected]


Traumaprojekt inom GryningEfterfrågad kunskap

På Familjecentrum Göteborg har man utvecklat ett annorlunda förhållningssätt till att bemöta och behandla barn och vuxna med trauma. I dagarna har en studie om förhållningssättet kommit ut.– Det här är en kunskap som är efterfrågad. Därför ville vi dokumentera och sprida vårt förhållningssätt, säger May Jansson som genomfört traumaprojektet med kollegan Johnny Jantunen.

May Jansson har 25 års erfarenhet av socialt ut-rednings- och behandlingsarbete. Väldigt tidigt kom hon i kontakt med barn som uppvisade

symptom på trauma. Men, det förstod varken hon eller andra på den tiden.

– Jag arbetade i 15 år som behandlingsassistent på ett hem för barn som blivit omhändertagna. Jag upplevde många skarpa lägen då vi behandlare stod helt handfallna. Barnens utbrott kom plötsligt, som en blixt från en klar himmel. Helt plötsligt blev det kaos, stolar vältes, slag och skrik – och vi förstod ingenting, säger May och tillägger:

– Senare har jag förstått att de gestaltar ett inre lidande. Vi kämpade på, men det kändes många gånger att vi inte kunde hjälpa på rätt sätt och barnen blev lidande.

Det var när psykolog Rose-Marie Bresäter kom in som handledare och började tala om att barnens beteende var reaktioner på att de varit utsatta för eller bevittnat våld som May kände att de var på rätt spår.

– Helt plötsligt blev jag väldigt nyfiken och vetgirig. Jag ville lära mig mer och gick en trauma-utbildning på ett år.

”Vi behandlare behöver kunskap om hur trauma verkar i vardagen för att möta våldsutsatta familjer, barn och ungdo-mar på ett respektfullt sätt – och stödja dem i att höja känslan av självbestämmande. Detta leder till att de kan återta sin självkänsla och skydda sig själva.” Så skriver May Jansson (t.v.) och Johnny Jantunen i studien ”Ingen slår någon” – Ett förhållningssätt vid trauma.


NÄR FAMILJECENTRUM GÖTEBORG bildades 2005 fanns Mays nya kunskaper med från start och sakta började ett nytt förhållningssätt till barn med trauma ta form. Upp-muntrad av goda resultat, bland annat familjehemsföräldrar som tyckte att de äntligen fick vettiga råd om hur de kunde bemöta barn med svåra bakgrunder, började May även hålla föreläsningar om trauma kopplat till förhållningssättet.

När hon gick psykoterapi-utbildning mötte hon Johnny Jantunen som arbetade med missbrukare inom Gryning Vård. Även han hade förstått att man måste möta klienter som blivit utsatta för våld annorlunda.

– Jag mötte samma problem på missbruksenheten som May gjorde i arbetet med barn och familjer. Det var något som gjorde att vi inte kom vidare med dessa personer, säger han.

År 2011 anställdes Johnny på Familjecentrum Göteborg.

Enhetschef Inger Hellby såg det som en möj-lighet att låta May och Johnny tillsammans ge-nomföra ett fördjupande projekt om trauma.

– Det är inte lätt att arbeta med traumati-serade, med fel bemötande kan vi till och med

förvärra deras trauma. Vi ser ständiga bevis på att det respektfulla förhållningssätt vi arbetar

med fungerar. Det kändes viktigt att dokumentera och sprida det, säger Inger Hellby.

Hon har stöttat May och Johnny under studien som genomförts i samarbete med handledarna

Gudrun Olsson, professor i psykologi (som arbetat både på Aalborgs och Göteborgs universitet) och

psykolog Rose-Marie Bresäter.Hur har projektet gått till, rent praktiskt?

– Vi har haft ett specifikt förhållningssätt i vårt arbete och vi har skrivit ner avgörande ögonblick som

inträffat under arbetspass med familjer, i deras hem och på andra platser. Vi har efteråt analyserat vad som hände och hur vårt förhållningssätt påverkade situationen och familjerna, berättar May.

NÅGRA VIKTIGA HÅLLPUNKTER i förhållningssättet är att främja känslan av självbestämmande, skapa valsitua-tioner för både föräldrar och barn – och bygga en trygg plats och en förutsägbar struktur i vardagen utan maktlöshet.

”Den nya och fördjupande kunskapen som detta projekt resulterat i, och som vi överraskades av, är det kraftfulla spänningsfält som råder mellan makt och maktlöshet och hur vi som behandlare/medmänniska obönhörligen dras in i detta spänningsfält”, skriver de i studiens förord.

Traumatiska reaktioner uppstår när den som utövar våld tar ifrån den utsatta rätten att säga nej och att skydda sig själv. Den gemensamma nämnaren vid trauma är intensiv skräck, vanmakt och maktlöshet, förlust av kontroll och hot på liv och död.

– Då reagerar man med två olika typer av överlevnads-mekanismer; dissociation och fixering av gärningsmannen. Dissociation är när psyket delar sig i två delar, tanke och känsla har ingen kontakt med varandra, man är inte när-varande, förklarar May och fortsätter:

I mötet med traumatiserade står behandlare ofta mitt i ett blåsväder

(eller full storm) då saker kastas, slag och sparkar viner och hårda ord med

hot och kränkningar skriks ut. Studien beskriver ett praktiskt förhållningssätt som behandlare kan hålla sig i, både i skarpa lägen och i vardagssituationer.

– Det är inte lätt att arbeta med traumatiserade, med fel bemötande kan vi till och med förvärra deras trauma. Vi ser ständiga bevis på att det respektfulla förhållningssätt vi arbetar med fungerar, säger Inger Hellby.


– Fixering vid gärningsmannen är Stockholmssyndromet, man stänger av kontakten med sig själv och läser av gär-ningsmannens önskningar, för att överleva. Man känner sig totalt maktlös.

Traumatiserades symptom blir ofta misstolkade och de bemöts därför på fel sätt i traditionell behandling.

– De metoderna går oftast ut på att fostra, och det är ju precis det som gärningsmannen gjort. Han säger inte att han misshandlar, hotar eller förnedrar, han säger att han fostrar, säger Johnny.

– Men, om vi istället bemöter dessa personer med respekt för individen och visar att de har ett val och inte är makt-lösa, då kan man återupprätta samhällets normer och deras självkänsla kan byggas upp igen, säger May.

I studien finns flera beskrivningar av ”avgörande ögon-blick” då May eller Johnny som behandlare behövt göra en intervention för att upprätta vilka normer som gäller.

Ett exempel handlar om en pojke som blir aggressiv, spar-kar en kamrat och sedan är mycket hotfull mot behandlaren. Istället för att säga ”Så får du inte göra” eller ”Du slår inte mig” uttalar behandlaren orden ”Ingen slår någon!”. Under någon sekund verkar det inte bli någon effekt, men strax därefter är plötsligt det våldsamma klimatet över.

– En traumatiserad kan inte bemötas med en direkt tillsägelse om vad han eller hon inte får göra. Istället säger vi vad som gäller för alla, förklarar May.

En annan viktig del i förhållningssättet är att alltid ge två eller tre valmöjligheter, något den traumatiserade inte fått av gärningsmannen. Man ska återupprätta deras rätt att bestämma över sig själva.

– I början klarar de inte det. Då får vi istället säga ”vill du välja själv, eller vill du att jag väljer åt dig”. Det kan gälla en så enkel sak som vad ett barn vill ha till frukost, säger Johnny.

I FÖRHÅLLNINGSSÄTTET INGÅR också att behand-larna sätter ord på känslan av maktlöshet och därmed visar

Förhållnings sättet man kom fram till innefattar fyra olika beståndsdelar som under behandlings arbetets gång hela tiden flätas in i varandra.

att de förstår. I studien beskrivs hur en pojke blir utagerande när hans rutiner, som är mycket viktiga för hans känsla av trygghet, måste ruckas på. Då säger behandlaren ”Det är maktlöshet att inte få göra det man brukar”.

Förstår verkligen ett barn vad som menas när man säger så?

– Ja, det ser vi tydligt, även om de kanske inte svarar, säger Johnny.

I kontakten med bland annat skola och socialtjänst får de ofta förklara att barnets, och ibland föräldrarnas, beteende är symptom på trauma – och inte slarvighet eller ointresse.

– Traumatiserade har till exempel inte samma tidsuppfattning som andra. De har också mycket svårt för att rutiner ändras

och de klarar inte att få ett nej. Deras tillit till andra männ-iskor är helt borta, säger May.

Vad är den största utmaningen i att arbeta med trau-matiserade?

– Att hålla ut och gå vidare, även när det känns som att man inte når fram. Det här är ingen quick-fix, men man kan nå läkning, säger Johnny.

– Att få dessa barn att gå i skolan och att de kan känna sig trygga där är en stor utmaning. Vi kan inte påverka skolmil-jön, men vi ger gärna vägledning till skolpersonalen i detta förhållningssätt. De barn som får en trygg plats i skolan har lättare att lära och att läka, säger May.

Text och bild: Monica Rossing

”Ingen slår någon!”

Vill du veta mer?Familjecentrum GöteborgBitr. enhetschef Ann-Christin Andersson tfn 0727-00 71 17 [email protected]


Jag befinner mig på Vårdcentralen. Har tagit en kölapp och satt mig intill två äldre kvin-nor. Jag ser över väntrummet och är lite nyfiken på om det finns något intressant att

titta på och analysera. Upptäcker snart att det jag söker finns alldeles i närheten. Kvinnorna som sitter närmast mig börjar samtala. Det handlar om läkarnas bemötande. De beskriver en dålig läkare som är en italienare. Han är dålig på omhänder-tagande, har inte tid att prata och är svår att förstå. Största önskan inför dagens besök är att det inte är just en ”sådan” läkare kvinnan ska träffa. Själv sitter jag och tänker: ”Nu ska det bli spännande att se vem som kommer ut för att hämta kvinnan och hur dennes bemötande blir!” Jag kommer snart att bli glad utifrån vad jag får bevittna och tänka att man skulle kunna tro att läkaren hört samtalet.

En lång man med mörkt hår kommer ut och säger siffran på kvinnans kölapp. Hon himlar med ögonen och tittar på sin väninna utan att säga något. Hon får inte bort bromsen på sin rullator så jag hjälper henne. Kvinnan kommenterar: ”Tur att det finns sådana som du”. Nu blir det rörigt i mitt huvud: Vem är jag och vilka är de andra som inte är ”sådana”? Jag blir provocerad, fast på ett positivt sätt. Jag får en tanke om att uttalade förutfattade meningar också kan vara positiva med hänsyn till förändring och utveckling.

Deras möte börjar med en handskakning och han pre-senterar sig. Det är italienaren! Läkaren säger kvinnans

namn, ser henne i ögonen och hälsar välkommen. Han säger att hon ska ta det lugnt och att han har gott om tid. Han läg-ger handen om henne. Kvinnan vänder sig om, tittar på sin väninna och ler. Jag jublar inombords och tänker att läkarens bemötande påverkade synen på kvinnans förutfattade me-ning! Tänker att han med sitt bemötande gjorde skillnad och påverkade kvinnan han tog emot. Det är ett bra sätt att bidra till förändring utan att ifrågasätta. Det uppmuntrar också till att Våga Tänka Högt. Precis som kvinnorna gjorde när de pratade högljutt i väntrummet. Det är viktigt att inte låta sig provoceras av det man hör. Tänka snarare: ”Här sitter det nå-gon som inte tänker och tycker som jag”. I den stunden, då jag utgår från övertygelsen att personerna agerar som de gör för att provocera mig, slutar saker att utvecklas och förändras till det

Krönika

bättre och det riskerar att bli strid och stagnation. Väninnan sitter kvar och jag vänder min blick

mot henne. Hon verkar läsa av något i mitt an-siktsuttryck och säger att ”det är tur att det finns sådana människor som han”. Plötsligt var det inte längre ”italienaren”. Nu blev läkaren en person och bedömd utifrån sina positiva handlingar och framför allt det goda bemötandet. Här ser jag en viktig poäng. I den stund vi möter varandra i

det personliga mötet slutar vi att sammankopplas till en grupp. Vi blir istället bedömda som personer.

Min slutsats blir att mitt bemötande kan för-ändra och utveckla föreställningar. Det kan också skapa utrymme till att personen jag möter vågar stå för sina tankar, känslor och handlingar.

Alla är vi olika och har olika värderingar.

Men vi är också männ-iskor som kan för-ändra, bara vi förvaltar vär-deringarna på ett optimis-tiskt och positivt sätt. För att citera föreläsaren Milad Mohammadi; ”Lika barn leka bäst men olika barn skapar de bästa lekarna.”

Samspelet jag var en del av blev en bra påminnelse. Det är viktigt att komma ihåg hur just mitt bemötande kan göra skill-nad hos en annan människa. Det jag vill och kan förändra kanske finns mycket nära mig och inte långt borta någon annanstans. Gott bemötande är lika viktigt i allt arbete med alla de utsatta människor som vi träffar på i vår vardag var vi än befinner oss.

Gott bemötande – viktigt för förändring och utveckling av föreställningar

Majlinda Bunjaku, enhetschef Luna [email protected]

Majlinda Bunjaku.

Bild

: Mos

tpho

tos.


EFFEKTUTVÄRDERING AV MSTBåda Grynings MST-team deltar i effektutvärderingen av MST. Lunds Universitet har med finansiering av socialstyrelsen genom-fört en effektstudie av MST (Multisystemisk terapi) där man gjorde för- och eftermätningar på runt 100 familjer i Sverige under 2012. Resultat av studien väntas bli presenterat under hösten 2014.

En aktuell studie som presenterades av MST Services i USA visar på goda behandlingseffekter på syskon till MST ungdomar upp till 25 år efter avslutad behandling. Resultaten visar att syskon till ungdomar som fick MST behandling återfaller och begår brott upp till fyra gånger färre än jämförelsegruppen. n

LILLGÅRDEN, RESURSTEAMET OCH VEGA I ETT SAMARBETE MED NÄRHÄLSANNärhälsan – Kunskapscentrum för sexuell hälsa startade upp detta projekt som finansieras av statliga hiv-medel.

Syftet är att skapa förutsättningar för personal på HVB i Västra Götalandsregionen att integrera sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i be-handlingsarbetet samt skapa fungerande kontaktytor mellan hälso- och sjukvård och HVB.

– Vi har tagit del av ett utbildningsmaterial och även fått till oss ett informationsmaterial som vi skall implementera i våra respektive verksamheter, säger Anna-Lena Brännberg Grundel. – Under hösten kommer vi att följa upp projektet med Närhälsan och diskutera fortsättningen i det arbetet, avslutar hon.

För mer information kontakta Anna-Lena Bränn-berg Grundel, [email protected] n

MAGISTERUPPSATS VID GÖTEBORGS UNIVERSITETZeljko Vidakovic, enhetschef vid Grynings asylboende Lyran

har skrivit en magisteruppsats vid Göteborgs universitet. Uppsatsen handlar om boendepersonalens upplevelse

av sitt arbete med barn som fick avslag på sin ansö-kan om uppehållstillstånd. – Jag hade sett att det

fanns en forskningsmässig kunskapslucka här, säger Zeljko. – Jag ville veta vilka faktorer som bidrar till att de anställda

hittar mening med det de gör och att identifiera sådana faktorer i arbetet med utvisningshotade ungdomar som de anställda uppfattar som stärkande

för sin känsla av sammanhang, fortsätter han. Studien identifierar bland annat flera faktorer som uppfattas som stärkande för den anställdes känsla av sammanhang;

tydlig bild av uppdraget och sin roll, erfarenhet och kun-skap och trygg arbetsplats med socialt stöd. Studien har gett

en bild av en välfungerande organisation med medarbetare som har en positiv inställning till det arbete som de utför. Organisationskultur och ledarskap inom

Gryning beskrivs som trygghetsfaktorer och de två aspekterna ter sig vara avgörande för den anställdes känsla av sammanhang.

För mer information kontakta Zeljko Vidakovic, Lyran Asylboende, [email protected] n

ENHETEN FÖR INSATSER MOT HEDERS RELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK – ETT KUNSKAPSCENTRUMDet finns många personer i vårt land som har sina mänskliga fri- och rättigheter begränsade för att de kommer från en kultur där familjens eller släktens heder styr vad famil-jemedlemmar tillåts göra. Gryning har en sakkunnig i frågor som rör hedersrelaterat våld och förtryck anställd, tillika doktorandstudent på området vid Göteborgs universitet. Han heter Rasool Awla och nås på [email protected].

För mer information om Enhe-ten för insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck kontakta Annica, enhetschef, [email protected] n

Bild

: Mos

tpho

tos.

Zeljko Vidakovic.

Rasool Awla.


GRYNINGDAGEN 2014– om barns utsatthet

Onsdag 3 december kl 8.30 –16.30Hotell Riverton Göteborg

Morgan AllingSkådespelare och författare, dagens moderator samt en av föreläsarna

Gryning Vård bjuder för tredje året i rad in till en spännande seminariedag i Göteborg. Temat i år ärBarns utsatthet och du som deltagare kommer under dagen få olika perspektiv inom ämnet; från enutblick i världen via forskning och teorier till behandlingsmetoder och en enskild människas upplevelse. Dagens program:

Barns utsatthet vid humanitära katastroferMonica Oswaldsson, leg psykolog och ordförande i Läkare utan gränser.

Hur påverkas barn som bevittnat våld gentemot en förälder och vad kan vigöra för att hjälpa dem?Rapport från ett aktuellt forskningsprojekt: Insatser för barn som utsätts för våldKjerstin Almqvist, leg barnpsykolog och leg barnpsykoterapeut samt adjungerad professor vid Karlstadsuniversitet.

Kliniskt arbete med utsatta barn och ungdomarAnna Thom Olin, leg psykolog vid Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationeri Göteborg.

Att vända en skitstart till en fördelMorgan Alling, författare, skådespelare och dagens moderator.

Onsdag 3 december kl 8.30–16.30 • Hotell Riverton i Göteborg Pris 790 kr/person exklusive moms – kaffe och lunch ingår.

Mer information och anmälan på www.gryning.se

Välkommen!Gryning Vård AB Box 5154, 402 26 Göteborg | Telefon 031 - 703 39 50 | E-post [email protected] | www.gryning.se

annons+affisch_a4:Layout 1 14-10-16 15.00 Sida 1


Fengersfors

Strömstad

VänersborgTrollhättan

Alingsås

Mariestad

Lidköping Skövde

Skara

Borås

ÖrbyKullavik

Göteborg

KungälvLjungskile

Fyrbodal

SjuhäradGöteborgs-regionen

Skaraborg

Post: Box 5154, 402 26 Göteborg Besök: Kålltorpsgatan 2, Göteborg

Tel: 031-703 39 50 • Fax: 031-703 73 49www.gryning.se

PLACERINGSRÅDGIVNING031–703 73 48

[email protected]

Gryning Vård är en samhällsaktör som ägs gemensamt av kommunerna i Västra Götalands län. Vi sätter människan i centrum och bidrar i ett sammanhang till social hållbar utveckling.Med utgångspunkt från kommunernas behov utvecklar vi Grynings verksamhet. Bolagets medel används för ständig verksamhetsutveckling.Gryning är ett av landets största bolag inom Hem för Vård och Boende med cirka fyrtio verksamheter över hela länet.

BARN- OCH FAMILJE ENHETERBIRKAHEMMETGöteborg, 031–25 64 10BODA FAMILJE CENTRUM Borås, 033–41 28 42BRYGGANVästra Frölunda, 031–47 21 02FAMILJECENTRUM FYRBODALVänersborg, 0521–71 13 46FAMILJECENTRUM GÖTEBORGGöteborg, 031–26 10 13KRISTINEDALFengerfors, 0532–230 35SOLSIDANSkara, 0511–208 00TROLLBACKENKungälv, 0303–187 00

ASYLBOENDECASTOR ASYLBOENDEGöteborg, 0725–87 55 63LUNA ASYLBOENDEMariestad, 0501–109 43LYRAN ASYLBOENDEÖrby, 0320–499 90MIRA ASYLBOENDEAlingsås, 0322–63 47 10STELLA ASYLBOENDEStrömstad, 0526–152 11VEGA ASYLBOENDEFengersfors, 0705–55 84 81

UNGDOMS ENHETERBERGIUSGÅRDENLjungskile, 0522–216 28DELSJÖTORPGöteborg, 031–84 42 82HAGENKullavik, 031–93 19 95LILLA TORPGöteborg, 031–707 31 73LILLGÅRDENGöteborg, 031–773 08 29RAMNÅSBorås, 033–12 79 60SNÄPPANTrollhättan, 0520–50 02 25SPARREGÅRDENVänersborg, 0521–127 64SVEABorås, 033–48 03 34TALLBACKENSkövde, 0500–48 19 69VILGOTSkara, 0511–37 55 43

MISSBRUKARVÅRDGÖTATEAMETGöteborg, 031–19 83 80LÄRJEHOLMGöteborg, 031–48 04 60STRANDGÅRDENLjungskile, 0522–290 96/97GRYNING VÅRDS DROGKONSULTGRUPPGöteborg, 0707–80 05 80

BOENDE ENLIGT LSSCLAESBORGSkövde, 0500–48 78 50

FAMILJEHEMS-VERKSAMHETENFAMILJEHEM GÖTEBORGGöteborg, 031–40 54 31FAMILJEHEM SKARABORGSkövde, 0500–38 18 46FAMILJEHEM VÄNERSBORGVänersborg, 0521–57 57 92

SKYDDSBOENDEENHETEN FÖR INSATSER MOT HEDERSRELATERAT VÅLD, EHRVTel: 0706–04 82 21MINA RÅD & STÖDTel: 020–25 85 85

ÖPPENVÅRDS-ENHETERGRYNINGS FAMILJETEAMLidköping, 0510–232 12MST GÖTEBORGGöteborg, 031–83 17 28MST VID VÄNERNVänersborg, 0521–169 40RESURSTEAMET I GÖTEBORGGöteborg, 031–83 26 60RESURSTEAMET I ALINGSÅSAlingsås, 0322–197 20

Documents

Engagerat - Familjehem | Behandlingshem · Det är viktigt för oss att tidningen engagerar våra läsare. Vi vill ha igång en dialog! Hör av dig till oss med synpunkter på tidningens