ENSAMHET

- En diskursanalys om ensamhet som konstruktion på Internet

Cerese Andersson & Maria Wiederholm

Mälardalens högskola HVV

Sociologi med socialpsykologisk inriktning 61–90, SOA 135

Eskilstuna HT-19

Handledare: Tomas Kumlin

Examinator: Mohammadrafi Mahmoodian

1

Förord

Vi vill till en början rikta ett stort tack till vår handledare Tomas Kumlin som

varit ett stort stöd under vår skrivande process. Tack vare hans kunskap och

stora engagemang har han lyckats vägleda oss två något vilsna men oerhört

tacksamma själar! Tack!

2

SAMMANFATTNING

Uppsatsens syfte är att undersöka hur kvinnor i åldersgruppen unga vuxna framställer sin

ensamhet på Internet. Vi har kunnat se ensamhet som ett allt mer utbrett problem i dagens

samhälle där tidigare undersökningar ofta har fokus på äldre människors ensamhet. Vårt bidrag

blir därmed att undersöka unga vuxna kvinnors ensamhet och hur den konstrueras på Internet.

Studien bygger på empiriskt material insamlat från bloggar, diskussionsforum och sociala

medier där vi undersöker hur kvinnor interagerar med varandra inom olika forum på Internet.

Till vår hjälp att analysera materialet har vi använt oss av det socialkonstruktionistiska

perspektivet som teori och den diskursanalytiska metodansatsen, för att se hur kvinnor genom

språket konstruerar ensamheten. I resultatet kunde vi se att unga vuxna kvinnor konstruerade

sin ensamhet på olika sätt, där vi inom temana Ensamhet och gemenskap, Ensamhet och sociala

förväntningar, Ensamhet och ohälsa och Den självvalda ensamheten fann olika

tolkningsrepertoarer, subjektspositioner och även ett ideologiskt dilemma. Utifrån dessa kunde

vi se hur framställningen av ensamhet på Internet övervägande konstruerades på ett negativt

sätt, vilket tenderar till att unga vuxna kvinnor upplevde ensamhet i en mer negativ än positiv

bemärkelse.

Nyckelord: Ensamhet, unga vuxna, Internet, diskursanalys, socialkonstruktionism

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD...................................................................................................................................1

SAMMANFATTNING……………………………………………………………………… 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING……………………………………………......................... 3

1. INLEDNING……………………………………………………………………………… 4

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING…………………………………….......................... 6

2.1 AVGRÄNSNINGAR…………………………………………………………...…6

2.2 VAD ÄR BLOGGAR, INTERNETFORUM OCH SOCIALA MEDIER?.............6

3. TIDIGARE FORSKNING………………………………………………………………...7

3.1 SOCIALT STÖD OCH ENSAMHET……………………………………………..7

3.2 SAMHÄLLELIGA FÖRVÄNTNINGAR OCH ENSAMHET……………………9

3.3 SOCIALA MEDIER OCH ENSAMHET………………………………………...10

3.4 SAMMANFATTNING AV TIDIGARE FORSKNING……………………....…11

3.5 VÅRT BIDRAG TILL TIDIGARE FORSKNING………………………………12

4. TEORI…………………………………………………………………………………….12

4.1 SOCIALKONSTRUKTIONISM……………………………………….………..12

4.2 DISKURS……………………………………………………………….………..14

4.3 DISKURSIV KAMP…………………………………………………….………..14

4.4 IDENTITET………………………………………………………………………15

4.5 DET INDIVIDUALISTISKA SAMHÄLLET…………………………....………16

5. METOD…………………………………………………………………………….....…..17

5.1 DISKURSANALYS…………………………………………………………...…17

5.2 DISKURSPSYKOLOGI………………………………………………………....17

5.3 URVAL OCH DATAINSAMLING………………………………………...……18

5.4 FORSKNING PÅ INTERNET………………………………………………...…20

5.5 PRESENTATION AV MATERIAL………………………………………...……20

5.6 FORSKNINGSETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN…………………….……21

5.7 REFLEXIVITET…………………………………………………………………22

5.8 METODOLOGISKA ANALYSVERKTYG…………………………………….23

5.8.1 Tolkningsrepertoarer………………………………………………...…23

5.8.2 Subjektspositioner………………………………………………………23

5.8.3 Ideologiska dilemman…………………………………...……………...24

6. RESULTAT………………………………………………………………….....…………25

6.1 TEMA 1 - ENSAMHET OCH GEMENSKAP…………………………...……...25

6.2 TEMA 2 - SOCIALA FÖRVÄNTNINGAR..................................………………28

6.3 TEMA 3 - ENSAMHET OCH OHÄLSA………………………………………...32

6.4 TEMA 4 - DEN SJÄLVVALDA ENSAMHETEN………………………………34

7. DISKUSSION………………………………………………………………………..……38

7.1 DISKUSSION I FÖRHÅLLANDE TILL FRÅGESTÄLLNING OCH SYFTE....38

7.2 DISKUSSION UTIFRÅN TIDIGARE FORSKNING……………………...……40

7.3 DISKUSSION MED TEORETISK REFERENSRAM…………………..………42

7.4 KRITISKA REFLEKTIONER……………………………………………..…….48

7.5 SAMHÄLLSRELEVANS OCH FÖRSLAG TILL FRAMTIDA FORSKNING...49

8. REFERENSLISTA……………………………………………………………….....……52

4

1. INLEDNING I den här studien undersöker vi fenomenet ensamhet. Vi har sett att det finns olika bilder av hur

ensamhet målas upp, där det finns en föreställning om att upplevelsen av ensamhet kan förstås

öka i förhållande till samhällsutvecklingen.

En bild av ensamhet är alltså att samhällsutvecklingen kan förstås som en bidragande faktor

till att människor idag upplever ensamhet i en allt större utsträckning än tidigare. Vi lever i ett

allt mer individualiserat samhälle, vilket bland annat innebär att vi som individer behöver ta ett

allt större ansvar för oss själva och våra liv. Det ökade kravet på individen gällande

relationsskapande och uppbyggnaden av det egna varumärket för att lyckas synliggöra sig själv

i den stora massan skulle kunna förstås som en anledning till att individen upplever ensamhet

(Bauman, 2001:176, 179). I och med kravet som kommer med det individualistiska samhället

kan individen ses lämnas ensam i sitt identitetsskapande, istället för att uppbyggnaden av

identiteten sker genom interaktion med andra enligt termer av det socialkonstruktionistiska

perspektivet.

En del av samhällsutvecklingen som förstås kunna förstärka individens ensamhet berörs även

av hur det kan belysas i relation till det digitaliserade samhället. Idag ses vi kunna sköta många

göromål och uppgifter hemifrån, vilket skulle kunna bidra till att den fysiska interaktionen

människor emellan alltmer uteblir. Med de digitala tjänster som nu finns bidrar till att vi alltmer

kan förlora kontakten med andra människor, såsom att småprata i kassakön, klaga på vädret

vid busshållplatsen och att interagera med butiksbiträdet. Om vi slutar ge oss ut i den sociala

sfären och istället väljer att hemifrån beställa nödvändigheter så som mat och kläder från

Internet undgår vi de mänskliga mötena i vardagen, vilket kan vara en av de faktorer som gjort

att upplevelsen av ensamhet har nått en annan vidd än tidigare.

En annan vanlig aspekt som skildrar fenomenet ensamhet är att det idag ses som ett

folkhälsoproblem, (vilket skulle kunna förstås som en del av samhällsutvecklingen). På

Vårdguiden 1177:s hemsida beskrivs ensamhet som ett folkhälsoproblem, där man åtskiljer

olika typer av ensamhet som innefattar sådana som emotionella, existentiella och sociala

faktorer, vilket förklaras kunna ge både fysiska och psykiska skador som i det långa loppet kan

leda till kroniska sjukdomstillstånd. Ensamhet exemplifieras även genom hur det kan förvärra

kroppslig smärta. En ensam sjuk patient som får närhet och mänskligt sällskap kan få smärtan

hos patienten att upphöra. Exemplet synliggör hur ensamhet hos människor skulle kunna ge

negativa konsekvenser (1177, 2018).

En ytterligare bild av ensamhet är hur den målas upp i media som en upplevelse hos äldre. Det

illustreras bland annat hur ensamhet kan uppkomma i samband med pension, där man anses

förlora det sociala nätverk som arbetslivet bidragit till. Ensamhet hos äldre kan även handla om

att förlora en partner eller ett husdjur som kanske varit den äldre personens bäste vän. Andra

exempel som gör att ensamhet relateras till den äldre åldersgruppen kan vara att en person

drabbats av en sjukdom eller fått fysiska hinder som gjort det svårt för individen att ta sig

utanför hemmet, och därmed får svårt att kunna upprätthålla sina sociala kontakter.

Att se hur ensamhet gestaltas på dessa olika sätt har väckt många tankar och funderingar hos

oss som fått oss att vilja undersöka ensamhet som fenomen. Är det möjligen så att

individualiseringen gjort att vi idag upplever ensamhet i större utsträckning än tidigare? Kan

det vara så att digitaliseringen är en bidragande faktor till att de fysiska mötena alltmer upphör

och som gör att vi får svårare för relationsskapande? Måste ensamhet vara ett

5

folkhälsoproblem, vad i så fall kan detta bero på och varför är det den äldre åldersgruppen som

uppmärksammats gällande fenomenet? Hur ser ensamhet ut idag? Är ensamhet bara att betrakta

som ett problem eller kan det konstrueras på andra sätt?

Med Vårdguidens hemsida som en utgångspunkt ser vi att det finnas ett behov av att undersöka

ensamhet hos unga vuxna. På hemsidan beskrivs att yngre människor ofta känner sig mer

ensamma än äldre trots att de generellt ofta har ett större socialt nätverk än de äldre (1177,

2018). Som tidigare nämnts verkar den mediala uppmärksamheten ligga på äldre personers

upplevelse av ensamhet, vilket stärker vårt intresse till att vilja göra en socialkonstruktionistisk

studie som fokuserar på ensamhet hos unga vuxna. En definition av att vara ung vuxen innebär

att vara i en fas i livet där individen befinner sig någonstans i åldern 18–35, som lever relativt

självständigt, men kanske ännu inte hunnit bilda familj (Giddens & Sutton, 2014:237). Det blir

utifrån åldersgruppen och dess fas i livet intressant att se om individens egen syn på sin

eventuella upplevda ensamhet kan förstås bero av samhällsutvecklingen så som det

individualistiska samhället. Samtidigt hoppas vi på att få upptäcka ensamhet utifrån andra

aspekter än de som presenterats här. Vi har med hjälp av studien även en förhoppning om att

kunna se hur de vardagliga konstruktionerna av ensamhet även lyfter upp fenomenet till en

högre nivå, för att kunna åskådliggöra hur det kan ha betydelse för samhället i stort. Som en

del av studien har vi även valt att utgå från att undersöka unga vuxna ur ett medialt

kommunikationsfält, via bloggar, Internetforum och sociala medier. Vi anser att mediala

nätverk blir ett gynnsamt fält för att nå unga vuxna och se hur de konstruerar sin ensamhet på

Internet.

6

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING

Syftet med vår studie är att undersöka hur kvinnor i åldersgruppen unga vuxna (18–35 år)

framställer sin ensamhet på Internet. För att besvara syftet utgår vi ifrån följande frågeställning;

- Hur konstruerar unga vuxna kvinnor sin ensamhet på Internet?

2.1 AVGRÄNSNINGAR

Varför enbart unga vuxna? Anledningen till att vi valt att begränsa oss till konstruktionen av

unga vuxna, beror på att vi anser att det är en intressant åldersgrupp att studera, eftersom vi sett

att tidigare forskning har haft större fokus på äldre och pensionärer, där vi ser att det finns mer

att undersöka kring unga vuxna.

Varför endast kvinnor? Att vi för vår studie valt att göra en avgränsning i att endast se från

kvinnors perspektiv är av den enkla anledningen att nästintill alla som skriver om sin ensamhet

på Internet är just unga vuxna kvinnor.

Varför Internet? Vi har valt att utgå från att se hur unga vuxna kvinnor konstruerar sin

ensamhet på Internet, vilket vi ser som ett bra forum att leta efter just konstruktionen av

ensamhet. Eftersom ensamhet kan vara ett känsligt ämne att i öppenhet prata om, har vi valt att

leta bland bloggar, forum och sociala medier, som vi sett vara en accepterad kontext att tala om

sina upplevelser kring ensamhet.

2.2 VAD ÄR BLOGGAR, INTERNETFORUM OCH SOCIALA MEDIER

Vi har som utgångspunkt i vår frågeställning valt att undersöka hur unga vuxna konstruerar sin

ensamhet på Internet, där vi i sökandet efter vårt empiriska material sett att särskilda platser på

Internet varit givande för att hitta unga vuxna som talar om sin ensamhet. För att ge en inblick

i på vilka platser det rör sig om, presenteras här i korthet dessa olika former av webbplatser.

Blogg - En blogg, webbjournal eller webbdagbok är en webbplats som innehåller periodiskt

publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en webbsida där inläggen är ordnade så

att de senaste inläggen oftast är högst upp. Många bloggar uppfyller definitionen för ett

massmedium.

Internetforum - Ett internetforum eller ett forum, är webbaserade diskussionsforum på

Internet. Det finns forum utifrån många skilda ämnen. Ordet forum är direkt lånat från latin,

med betydelsen marknadsplats, öppen yta eller allmän plats och har använts med innebörden

samlingsplats för offentlig diskussion redan sedan 1680-talet.

Sociala medier - Sociala medier betecknar webbplatser och mobila appar med vars hjälp

människor kan interagera i mänskliga sociala nätverk och, i motsats till traditionella medier,

bidra med användargenererat innehåll.

7

● Facebook - Facebook är ett socialt medium eller en social nätverkstjänst som tillåter

människor att kommunicera med deras vänner, familj och kollegor på ett och samma

ställe. Tjänsten erbjuder ett bekvämt sätt att låta andra veta vad du pysslar med och för

att exempelvis dela foton, betraktelser på nätet, nyheter och annat som du tror kan

intressera dina vänner. Det finns olika grupper där du som användare kan starta en tråd

där du och övriga gruppmedlemmar kan diskutera ett visst ämne.

● Instagram - Instagram är en mobilapplikation för fotodelning och ett socialt nätverk.

Namnet är en kombination av “instant” och “telegram”. Instagram tillåter användaren

att lägga upp bilder, som sedan delas i ett flöde till instagram-vänner eller öppet för

allmänheten om man så vill. Till bilden kan användare även lägga till bildtext som sedan

kan markeras med en hashtag för att göra bilden sökbar av andra användare. En senare

tillagd funktion kallas stories, där användare kan lägga upp bilder och filmklipp som

automatiskt försvinner efter 24 timmar. I stories kan man dela radvis med bilder och

filmklipp som sedan visas i kronologisk ordning. Instagram är idag ett populärt socialt

medium och det näst mest använda nätverket efter Facebook.

Referens: https://www.wikipedia.org

3. TIDIGARE FORSKNING

I avsnittet som följer presenteras den tidigare forskning som vi funnit relevant inom det aktuella

forskningsfältet, vilket ligger till underlag för vår studie.

Den tidigare forskningen innefattar tio vetenskapliga artiklar som är utvalda utifrån fenomenet

ensamhet och unga vuxna för att motsvara vår frågeställning. Samtliga tidigare

forskningsartiklar är peer reviewed vilket betyder att de är vetenskapligt granskade och

publicerade. Vi har genomsökt databaserna “Sociological abstracts” och “Social service

abstracts” och hämtat relevanta artiklar. För att matcha sökningen med vår frågeställning har

vi använt sökorden; loneliness, loneliness AND “young adults”, loneliness AND community

och loneliness AND “social media”.

Forskningen vi tagit del av har i huvudsak unga vuxna som deltagare men där vissa studier

ligger utanför åldersgruppen, där den högre medelåldern och pensionsålder är framträdande. I

presentationen av artiklarna fokuserar vi på den åldersgrupp som ligger närmast vår definition

av unga vuxna, 18-35 år, där alla undersökningar innefattar ensamhet. Vi har försökt att i första

hand använda studier från 2000-talet för att de ska vara så aktuella som möjligt men det

förekommer även artiklar från “1980” och 1990-talet. De tre teman vi kunnat hitta efter att ha

utforskat den tidigare forskningen är, “Socialt stöd och ensamhet”, “Samhälleliga

förväntningar och ensamhet” samt “Sociala medier och ensamhet”.

3.1 Socialt stöd och ensamhet

Inom tidigare forskning lyfts det sociala stödet och hur uppbyggnaden av det sociala nätverket

ser ut fram som en påverkan i hur en ung individ kan uppleva sin ensamhet. Det sociala stödet

kan bero av både tillfredsställda familje,- vänskaps- och kärleksrelationer. Samt att de egna

erfarenheterna ses påverka uppbyggnaden. Av den anledningen kommer vi inom första temat

redogöra för fyra artiklar med huvudfokus på socialt stöd och olika typer av nätverk.

8

En studie av Green, Richardson, Lago och Schatten-Jones (2001) som utfördes i USA,

undersöker relationen mellan socialt nätverk och ensamhet utifrån olika åldersgrupper. De 201

deltagarna för studien delades upp i två urvalsgrupper utefter ålder. Den ena gruppen var unga

vuxna, där medelåldern var 20 år och den andra gruppen omfattade äldre vuxna och

pensionärer, där medelåldern var 71 år. Med hjälp av skalorna 1–5 fick deltagarna i en

enkätstudie svara på frågor som rörde social och emotionell ensamhet, samt hur ofta de

upplever olika känslor av ensamhet och hur deras nätverk ser ut. Studien visade att

uppbyggnaden av relationer inom nätverket var likartad i de båda åldersgrupperna, där det i

större utsträckning bestod av vänner som sedan efterföljde familj och andra relationer. Det

fanns dock en indikation på att unga vuxna hade något större socialt nätverk medan äldre vuxna

sågs ha ett nätverk med fler djupa relationer. De relationer där det fanns en kärlekspartner

visade sig vara relaterat till minskad emotionell ensamhet. Ett större socialt nätverk med flera

djupa relationer visade på minskad social ensamhet. Ensamhet upplevdes i samma omfattning

av både unga vuxna och av äldre, eftersom äldre vuxna hade färre men djupare relationer

samtidigt som unga vuxna hade ett större kontaktnät, där de olika variablerna bidrog till

minskad upplevelse av ensamhet.

I en annan amerikansk enkätstudie (Lee & Goldstein, 2015) undersöks socialt stöd i relation

till ensamhet i ung vuxen ålder där det sociala stödet utgör stöd från familj, vänner och

kärleksrelationer. I studien presenteras olika typer av relationer utifrån deltagarnas tidigare

erfarenheter, där vissa delar av det sociala nätverket anses utgöra ett socialt stöd för individen.

För att se hur det sociala stödet kan lindra känslor av ensamhet var det intressant att se

skillnaden i nätverkets olika roller. Ensamhet definieras i studien som en subjektiv känsla hos

individer som någon gång i livet upplevs av alla människor. Urvalet för studien bestod av 636

universitetsstuderande i USA med en medelålder på 19,8 år. Deltagarna fick för

undersökningen besvara ett frågeformulär gällande det sociala stödet och den eventuellt

upplevda ensamheten. Resultaten för studien tyder på att olika former av socialt stöd kan lindra

den stress som sågs kunna orsakas till följd av ensamhet. Beroende på relationstyp och

gemensamt förflutet kan ensamhet upplevas på olika sätt, där upplevelsen av ensamhet hos

unga vuxna minskade ju starkare socialt stöd de hade från deras vänskapsrelationer, samtidigt

som familjerelationer inte sågs påverka ensamheten. Lindring av stress ses korrelera med

minskad ensamhet, där vänskapsrelationer enligt resultatet var den viktigaste bidragande

faktorn för att minska upplevelse av ensamhet.

Larose, Guay och Boivin (2002) studerar i huvudsak jämförelsen mellan kognitiva fördomar

och uppbyggnaden av sociala nätverk hos unga vuxna, samt hur det påverkade ensamheten hos

deltagarna. Ensamhet definieras i studien som ett subjektivt oroande och obehagligt tillstånd,

där individer upplever brister i sin sociala värld. I denna kanadensiska enkätstudie deltog 300

universitetsstudenter i åldrarna 17–20 år, där deltagarna fick svara på frågor gällande deras

upplevelse av ensamhet. De ombads för undersökningen även ge namn och nummer till en vän

av samma kön och ålder som kunde svara på frågor för att ge en uppfattning om deltagarnas

beteende gällande att söka socialt stöd. Resultatet visade att det grundläggande stödet från

föräldrarna samt känslor av att vara accepterad eller inte, påverkar individens känsla av

ensamhet. Om individen såg sig ha stöd från föräldrar och vara accepterad, resulterade det i en

minskad känsla ensamhet. Resultatet visar att om individerna har med sig en osäker inställning

sedan tidigare, blir det svårare att skapa nya sociala nätverk vilket då istället leder till känslor

av ensamhet.

9

Goswick och Jones (1982) ville utföra sin studie för att avgöra vilka typer och aspekter av

relationer som är inblandade i utvecklingen av ensamhet bland ungdomar, där de såg att

ökningen av ensamhet kunde vara en konsekvens av otillfredsställda relationer. Ensamhet

definieras i studien som ett oroande känslotillstånd till följd av misslyckandet med att tillgodose

behovet av socialt och emotionellt utbyte med andra. Den amerikanska enkätstudien

genomfördes uppdelat i två urvalsgrupper som dels bestod av gymnasieelever i åldern 15-17,

samt en annan grupp universitetsstudenter i åldrarna 17-20, som inom studien benämns unga

vuxna. Deltagarna fick svara på frågeformulär gällande deras upplevelse av social isolering

och relationsskapande, samt olika beteenden som kan tänkas kopplas till den eventuellt

upplevda ensamheten. Resultatet visade på faktorer som sågs påverka upplevd ensamhet

berodde av hur lätt unga vuxna skapar nya kontakter, föräldrars bristande intresse och

förståelsen från andra, samt att man föredrar tid för sig själv. Om individen hade svårt att skapa

nya kontakter ansågs det vara relaterat till en ökad upplevelse av ensamhet. I frågor kring

föräldrars bristande intresse visade resultatet att om deltagarna upplevde att föräldrarna inte var

intresserade i deras intressen, inte fick så mycket stöd i studierna eller om de inte kände sig

förstådda av föräldrarna var det relaterat till ökad upplevelse av ensamhet.

3.2 Samhälleliga förväntningar och ensamhet

Vi har inom de två tidigare forskningsartiklarna som ingår i det andra temat kunnat se att

ensamhet är kopplat till de förväntningar som finns i samhället, där individen själv förväntas

skapa och upprätthålla relationer. Åldersgruppen unga vuxna ses vara de som i större

utsträckning jämför sig med andra och känner sig otillräckliga i att nå upp till dessa

förväntningar, vilket kan skapa upplevelsen av ensamhet.

I en kanadensisk studie utförd av Rokach (2000) undersöks hur de upplevda orsakerna till

ensamhet hade med ålder och kön att göra. Ensamhet beskrevs utifrån studien som en

genomgripande upplevelse som varje person har upplevt och som en subjektiv upplevelse som

påverkas av ens personlighet och situationella variabler. De 711 deltagarna för studien blev

uppdelade i fyra olika åldersgrupper där medelåldern var 32,2 år. Resultatet visade att

orsakerna till ensamhet uppfattas olika beroende på ålder. Unga vuxna hade högst medelpoäng

på alla underskalor och var därmed den åldersgrupp som upplevde sig mest ensamma, medan

äldre hade de lägsta poängen. Unga vuxna var den grupp som mest jämförde sig med andra,

kände sig otillräckliga och socialt oaccepterade i samhället. Utifrån att unga vuxna tenderar att

jämföra sig med andra och känna sig otillräckliga kunde vi se att det fanns en samhällelig

förväntning på relationsskapande. Rokach lyfter fram hur de personliga och situationsbaserade

variablerna förändras med tiden där den största förändringen visades i just åldersgruppen unga

vuxna. Unga vuxna tillskriver enligt studien i större utsträckning sin ensamhet till personliga

brister när de under de livsomvälvande åren försöker upprätthålla sig själva genom karriär och

familj. Det lyfts även fram hur de försöker behålla sina äldre vänner, men framförallt söka nya

bekantskaper där det anses ingå i det stadie när en individ lämnat hemmet för ett mer

självständigt liv.

En studie av Lazányi (2017) undersöker det sociala kapitalet för unga vuxna i högre utbildning

som har en tendens att påverka ensamheten i fasen då de lämnar familjehemmet, likt studien

av Rokach. Ensamhet definieras som en obekvämlighet som kan ge både fysiska och psykiska

biverkningar, där det sociala stödet därför anses vara en del av det sociala kapitalet som blir

viktigt för individens välbefinnande och tillfredsställelse. Forskaren ser att det sociala stödet

har än mer betydelse idag för unga vuxna i och med de samhälleliga förväntningarna som finns

på bland annat hög utbildning och relationsskapande. Den ungerska studien är utförd med hjälp

10

av en enkätstudie beträffande 249 studenter mellan 19 och 25 år, där syftet med denna

urvalsgrupp var att undersöka beteendet hos dem som befinner sig i en sårbar fas av sina liv på

grund av många förändringar och samhälleliga förväntningar. Frågeformuläret som gick att

besvara online bestod av 25 frågor som genererade över 200 variabler. Resultatet visade att

respondenterna mestadels inte var ensamma eller saknade sociala kontakter trots de

samhälleliga förväntningar som forskaren antog skulle påverka ensamheten för unga vuxna.

Ett nätverk med färre och djupare relationer sågs minska upplevelsen av ensamhet. Dock fanns

det studenter som uppgav att de inte hade regelbunden kontakt med vare sig familjemedlemmar

eller kamrater. Respondenterna valde mer ofta att be sina vänner om råd, men när det kom till

handling betedde de sig i större utsträckning i linje med sina familjers råd.

3.3 Sociala medier och ensamhet

Vi har i flera tidigare forskningsartiklar sett att mediala nätverk alltmer börjar ersätta individers

verkliga relationer, vilket visar hur upplevelsen av ensamhet ökar. Den tidigare forskningen

visar att överanvändning av sociala medier bidrar till att individen känner sig mer ensam, där

vänner på facebook inte kan ersätta den fysiska kontakten, eftersom unga vuxna tenderar att

söka relationer på en djupare nivå. Av den anledningen blir det relevant att här presentera fyra

artiklar inom området, där flera jämför tiden på sociala medier med den upplevda känslan av

ensamhet.

I en panelstudie av Pavica (2013) var syftet att undersöka om det fanns något samband mellan

blyghet och självutlämnande för Facebookvänner och med de vänner eller bekanta man möter

fysiskt ansikte-mot-ansikte. I studien definieras social ensamhet som att individen upplever en

avsaknad av tillhörighet till ett socialt nätverk. Två studier genomfördes på amerikanska

universitetsstudenter i åldrarna 17–30. Den första studien testade hur faktorerna blyghet och

social ensamhet är relaterade till självutlämnande för vänner på Facebook. Uppföljningsstudien

testade hur blyghet och social ensamhet är relaterat till självutlämnande till Facebook-vänner,

som personen endast talar med via Facebook. Den andra studien undersökte även hur faktorerna

kunde relateras till en person som deltagarna bara pratar med ansikte mot ansikte, men aldrig

via Facebook. Resultaten indikerar att deltagarna avslöjar mer till vänner i det verkliga livet än

till sina Facebookvänner. De individer som upplevde sig mer socialt ensamma utelämnade sig

mindre till sina Facebookvänner. Forskaren vill framhäva att deltagarna i studien bedömer

Facebook-vänskapen som mindre nära jämfört med deras vän som de möter fysiskt i det

verkliga livet, vilket kan vara en förklaring till skillnaderna i mängden självutlämnande. Social

ensamhet var inte signifikant korrelerad med antalet Facebook-vänner.

En studie från Nederländerna av Arampatzi, Burger och Novik (2016) har som avsikt att

undersöka om sociala kontakter på internet kan ersätta betydelsen av verkliga, fysiska sociala

kontakter i unga vuxnas strävan efter lycka. Mer specifikt undersöks om effekten på lycka

modereras av individuellt socialt kapital, mätt i frekvens av sociala kontakter och känslor av

ensamhet. För att undersöka förhållandet mellan internetanvändning och unga vuxna (15–44

år) användes i panelstudien “Dutch Longitudinal Internet Studies for the Social Sciences”

(LISS) för åren 2012–2013. I LISS-undersökningen rapporterade individer om flera aspekter

av sitt liv, inklusive deras ensamhet, lycka, internetanvändning och socialt kapital. I

undersökningen deltog 1339 respondenter, som indikerade att de använde sociala nätverk på

internet. Av dessa svarade 605 personer på undersökningen både 2012 och 2013. Eftersom de

unga vuxna enligt resultatet inte visade sig vara tillfreds med sina befintliga fysiska kontakter

valde de att ersätta sina verkliga relationer med sociala medier. De unga vuxna som ersatte sina

verkliga relationer med sociala medier hade därigenom en hög användning av sociala medier,

11

det visade att de större utsträckning var mindre lyckliga samt upplevde en högre grad av

ensamhet. Det till skillnad från de unga vuxna som inte nöjda med sina verkliga kontakter men

som endast använde sociala medier i en begränsad utsträckning. Resultatet visade även att

internetkontakter inte kan verka som substitut för verkliga sociala kontakter och i det inte

motverka känslan av ensamhet.

I studien utförd av Wang, Frison, Eggermont och Vandenbosch (2018) undersöktes relationen

mellan ensamhet och en viss typ av Facebookanvändning hos ungdomar, där ensamhet

definieras som den obehagliga upplevelsen som uppstår när en persons nätverk av sociala

relationer på något sätt är bristfälligt. Med tanke på att ensamhet har kopplats till dåliga fysiska

och psykiska hälsoutfall syftar studien till att lära sig mer om ensamhet under tonåren genom

att undersöka dess förhållande till användning av sociala medier. En longitudinell panelstudie

genomfördes i Belgien under två år, där 1188 studenter deltog vid båda tillfällena och

medelåldern var 14,3 år. I studien användes enkäter för att få reda på variablerna; 1. hur mycket

tid spenderas på Facebook. 2. Hur mycket av användningen är aktiv offentlig användning av

Facebook (hur ofta postas inlägg, hur ofta postas en bild, hur ofta postas något annat?) 3. hur

socialt och emotionellt ensamma de upplever sig. Resultatet visade att en måttlig

Facebookanvändning kunde bidra till att unga vuxna kände sig mindre ensamma, både vad

gäller social och emotionell ensamhet. Överanvändning sågs dock leda till en högre känsla av

de båda typerna av ensamhet. Ju mer de unga vuxna använde sig av Facebook, ju mer kände

de avsaknad av intima relationer och sociala nätverk utanför Internet.

Twenge, Spitzberg och Campbell (2019) genomförde en undersökning med målet att försöka

se hur mycket tid ungdomar tillbringade i social interaktion med kamrater under sin fritid, om

det förändrats under de senaste decennierna och om förändringar i känslor av ensamhet har

följt dessa trender. Ungdomar spenderade under 2010-talet allt mer tid på digitala och sociala

medier vilket ses kunna utgöra en del av den eventuella förändringen. Ensamhet är en upplevd

brist på relationell intimitet som därmed är en funktion av såväl aktuell som önskad relation.

En MtF-undersökning testar mellan- och gymnasieskolor över hela USA som representerar ett

tvärsnitt av den amerikanska befolkningen. MtF undersökte ett nationellt representativt urval

av 12: e klassare varje år sedan 1976 och 8: e och 10: e klassare sedan 1991. AF-projektet,

administrerat av Högskolan för forskningsinstitut vid UCLA, undersökte förstaårsstudenter vid

universitet sedan 1966, med svar som syftar att göra dem nationellt representativa. Eleverna

ombeds att beskriva sin tidsanvändning under deras sista år av gymnasiet. Undersökningen

visade år 1987 att universitetsstudenter umgicks med sina vänner i genomsnitt 13,51 timmar

per vecka, vid år 2016 hade tiden sjunkit med 4,22 timmar. Tiden som eleverna spenderade på

fester räknades för sig och visade sig ha sjunkit med 3,28 timmar per vecka. Resultatet visar

att ungdomars känslor av ensamhet ökade kraftigt efter 2011, där ungdomar som inte träffade

andra men som ägnade stor tid på sociala medier representerade de som var mest ensamma.

Undersökningen tyder på att en tidsförskjutning sker på kohortnivå, där personlig social

interaktion minskar i takt med att användningen av digitala medier ökar.

3.4 SAMMANFATTNING AV TIDIGARE FORSKNING

Gemensamt för de tidigare forskningsstudier som behandlats under detta avsnitt är att alla

undersökningar på något sätt redogjort för ensamhet av unga vuxna. Vi har utifrån tre olika

teman visat hur människor kan uppleva ensamhet, där det sociala stödet, samhällets förväntan

och olika sociala nätverk förstås som bidragande faktorer till denna erfarenhet. Vår

tematisering har därmed synliggjort hur de olika faktorerna har inverkan på ensamhet där

12

individens egna uppfattningar, relationen till andra människor samt samhället i stort är med i

konstruktionen av den upplevda ensamheten.

Inom första temat som tar upp Socialt stöd och ensamhet framgår det av forskning att olika

typer av relationer gör att ensamhet kan upplevas olika, där socialt nätverk med hög närhet kan

minska social och emotionell ensamhet. Samtidigt ses ensamhet kunna kopplas till individens

egna upplevelser av de yttre attributen såsom stödet från dessa relationer. Det sociala stödet

har setts lindra den stress som kan vara en följd av den ensamhet en individ upplever. Det har

åskådliggjort hur andra människor har betydelse för upplevelsen av ensamhet men också hur

individens egna tankar och känslor har en inverkan. Forskningsstudierna som ingår under temat

Samhälleliga förväntningar och ensamhet lyfter frågan om unga vuxnas förändring i livet där

de förväntas bli självständiga och utveckla sitt nätverk. Förväntningarna ses särskilt påverka

unga vuxna som är i den åldern där de lämnar familjehemmet, de förväntas bibehålla och skapa

nya kontakter samtidigt som utbildning och karriär är ytterligare förväntningar att nå upp till.

Resultaten har visat att de unga vuxna jämför sig med andra och ser sig ha personliga brister

vilket gör att de känner sig otillräckliga och oaccepterade av samhället när de inte når upp till

dessa förväntningar. Den nya fasen i livet där strävan efter självständighet och nya kontaktnät

visar skapa en ökad upplevelse av ensamhet. Sista temat kring Sociala medier och ensamhet

visar att internetkontakter inte är ett substitut för verkliga sociala kontakter. Den personliga

sociala kontakten har setts minska i takt med att användningen av sociala medier ökar. Den

tidigare forskningen visar även att unga vuxna som använder sig av sociala medier i stor

utsträckning känner sig mer ensamma och mindre lyckliga än de som använder mediala nätverk

i en mindre omfattning. Den högre användningen av sociala medier ses leda till en högre grad

av ensamhet då det inte blir samma närhet och därmed stöd för individen via kontakterna på

Internet.

3.5 VÅRT BIDRAG TILL TIDIGARE FORSKNING

När vi nu granskat forskningsområdet av unga vuxnas ensamhet blir det synligt att vi har något

att tillföra för vidare forskning då det finns vissa luckor att fylla. Ingen av de tidigare studierna

har som syfte att belysa hur individer själva konstruerar sin ensamhet. Med vår studie kan vi

bidra med att undersöka ensamhet utifrån hur människor konstruerar sin ensamhet på Internet.

Vi ser det som ett intressant och viktigt område att undersöka där vi bidrar till forskningsfältet

genom vår kvalitativa studie med diskursanalytisk metodologi.

4. TEORI I det här avsnittet presenteras den teoretiska referensram som blir till underlag för vår analys

av det empiriska materialet. Det socialkonstruktionistiska synsättet med dess relevanta begrepp

kommer tas upp i förhållande till vår frågeställning.

4.1 SOCIALKONSTRUKTIONISM

För att kunna undersöka hur unga vuxna kvinnor konstruerar sin ensamhet på Internet har vi

valt att utgå från det socialkonstruktionistiska perspektivet, som verkar som ett paraplybegrepp

för att omfamna hela studien. Enligt Burr (2015:24–25) finns det två former av

socialkonstruktionism, där den första riktas mot interaktioner mellan människor på mikronivå,

medan den andra fokuserar på diskurser på makronivå och sociala strukturer. När vi undersöker

fenomenet ensamhet tillgriper vi ett mikroperspektiv för att besvara vår frågeställning. I det att

13

social konstruktion är centralt inom perspektivet menar Burr (2015:7–8) att människans sätt att

förstå världen inte växer fram ur en objektiv synvinkel utan uppstår i hur människor påverkar

varandra. Det gör att människor framställer sin verklighet utifrån relationen till omvärlden och

genom interaktion med andra. Människors gemensamma kategoriseringar av världen som

skapar olika verkligheter gör att socialkonstruktionismen som perspektiv inte ser till att varje

individ har en inre kärna som påverkar dem som person (Burr, 2015:6). Burr menar att vi inte

kan finna någon absolut sanning eller påstå att en viss verklighet inte stämmer, utan att det är

olika versioner av verkligheten som framställs (2015:93). Sanningarna ligger istället i att

konstruktionerna görs utefter rådande diskurser och inom interaktioner (2015:4–5).

Utifrån den sociala konstruktionen är det språket som ligger till grund för människors tänkande,

tankarna organiserar vi med hjälp av kategorier språket ger oss (Burr, 2015:44). Med fokus på

hur språket används, undersöker socialkonstruktionism på mikronivå hur verkligheten skapas

genom social interaktion (Burr, 2015:4–5). Burr menar att verkligheten konstrueras i samspelet

genom hur människor talar med varandra (2015:11) eller interagerar språkligt på andra sätt,

och på så sätt hur språket ses som handling. Språket inom interaktioner är det som hjälper

människor att förstå den sociala världen, då det ger oss struktur och mening till innehållet. När

individer framställer sin ensamhet på exempelvis nätforum kan vi se hur handlingen blir till det

som görs i interaktionen. Det visar att människor tillsammans skapar fenomenet ensamhet och

dess verklighet snarare än att individen själv gör den. Vi kommer att undersöka de unga vuxna

kvinnornas upplevelse av sin ensamhet där det ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv blir

synligt hur ensamheten konstrueras genom interaktion med andra och inom viss kontext. Med

stöd från det socialkonstruktionistiska synsättet kommer vi då med fördel kunna analysera vårt

empiriska material för att kunna se på hur ensamma kvinnor konstruerar verkligheten genom

det skrivna språket.

Diskurspsykologi som vår valda analysmetod, har växt fram ur det socialkonstruktionistiska

perspektivet (Burr, 2015:18) och därför blir vår teoretiska referensram en naturlig

utgångspunkt. Enligt Winther Jörgensen & Phillips (2000:10–11) kan de teoretiska och

metodologiska grunderna inte skiljas åt utan ses som en gemensam enhet som verkar

tillsammans, vilket blir synligt genom hur vissa begrepp förenas inom de olika avsnitten. Vi

har valt att i denna studie ha teori och metod som separata avsnitt där vi här vill försöka

förtydliga hur delarnas olika begrepp är nära sammanbundna. Med anledning av

diskurspsykologins roll inom perspektivet har vi valt att nämna det övergripande här i

teoriavsnittet för att återkomma till det i metodkapitlet. Diskurspsykologin har fokus på

vardagliga diskurser, där den sociala interaktionen mellan människor är central men det är ändå

i förhållande till de samhälleliga strukturerna. Metodansatsen vill undersöka hur människor

strategiskt använder diskurser för att framställa sig själva på ett visst sätt, samt vilka sociala

konsekvenser det kan leda till. (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:13–14). Eftersom metoden

främst använder sig av vardagliga praktiker blir det relevant för vår studie att undersöka

fenomenet utifrån ett mikroperspektiv. Människor ses konstruera sig själva och varandra

genom interaktion istället för att fullständigt bli styrda av diskursen (Burr, 2015:24). En

individs ensamhet kan därför ses bli konstruerat i de olika interaktionerna på Internet mellan

denne själv och den som kommenterar, snarare än att den endast görs som en konsekvens av

diskursen.

14

4.2 DISKURS

Diskurs definieras av Winther Jörgensen och Phillips som “ett bestämt sätt att tala om och

förstå världen” (2000:7). Burr (2015:74–75) menar även att det kan finnas flera diskurser, flera

möjligheter att tala kring ett fenomen. Det innebär enligt Winther Jörgensen & Phillips

(2000:36) att den rådande diskursen utesluter andra möjliga diskurser, men där diskurser även

kan vara överlappande och tillfälliga. Utan diskurser skulle vi inte ha någon verklig mening,

förståelse eller sammanhang av vår omvärld, där diskurser skapar handlingsmöjligheter och

samtidigt genererar kunskap (Börjesson, 2003:22–23). Diskurserna blir alltså ett nödvändigt

sätt att ordna vår tillvaro och kategorisera vår kunskap, eftersom vi utan dessa ständigt skulle

behöva förklara vad vi menar i det att inget av det vi yttrar eller skriver kan tas för givet.

Diskursbegreppet ger ofta mer abstrakta eller övergripande förklaringar till olika företeelser,

till exempel olika former av institutionella diskurser, medan begreppet tolkningsrepertoarer

definierar mindre, mera fragmenterade och vardagsnära diskurser enligt Edley (2001:198–

199). Begreppet tolkningsrepertoar kan ses som en del av diskurs, ett begrepp som används för

att betona det vardagliga språkets flexibilitet vilket kan ses som en resurs samt fungera som en

social praktik i interaktionen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:114–115). Burr (2015:70)

menar att en tolkningsrepertoar får samma konsekvens när två personer som delar samma språk

och kultur använder den. Att användningen av en repertoar ger samma konsekvens gör den

stabil, det kan dock bli variationer på en tolkningsrepertoar, beroende på vem som uttrycker

den och i vilken kontext. Tolkningsrepertoaren kan ses som ett utrymme för vad som kan sägas,

där en ung vuxen kvinna som framställer sin ensamhet skulle kunna konstruera den på olika

sätt utifrån vilken tolkningsrepertoar som finns tillgänglig. Genom att använda vissa ord eller

språkliga uttryck för att framställa sin ensamhet gör att en viss repertoar används. Vårt

empiriska material kommer få visa hur de olika tolkningsrepertoarerna kan förstås i

konstruktionen av unga vuxna kvinnors ensamhet, inom olika kontexter i form av olika typer

av sociala medier. När vi analyserar materialet för att se hur ensamhet konstrueras kommer vi

använda oss av begreppet tolkningsrepertoar snarare än diskurs, det begrepp som presenteras

mer ingående under metoddelen.

4.3 DISKURSIV KAMP

De olika diskurserna som finns tillgängliga kan skapa motsättningar i fenomenet ensamhet och

dess betydelse, exempelvis diskurserna kring huruvida ensamhet ses som positivt eller negativt.

Positiv ensamhet skulle kunna utgöra den självvalda ensamheten medan den negativa kan ses

vara avsaknaden av vissa relationer som då framkallar ensamhet. De olika sätten att tala kring

ensamhet kan tyda på motsättningar som leder till diskursiv kamp för att framkalla en

överordnad diskurs. I den diskursiva kampen kämpar de olika diskurserna om de befintliga

verkligheterna som finns, om vilken av den som anses vara den absolut sanna verkligheten.

Samtidigt finns det en eftersträvan till hegemoni, det vill säga den dominerande diskursens

ledande position (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:13).

Hegemoni eller en hegemonisk intervention är etablerandet av en överordnad diskurs, som

genom kraft återupprättar enighet i en viss fråga. Kraft ska inom detta sammanhang ses som

skilt från makt enligt Winther Jörgensen & Phillips (2000:54–55). Författarna menar att ordet

makt hänvisar till undertryckandet av de möjligheter som finns tillgängliga, medan kraft

hänvisar till uteslutning av andra möjligheter, i den konkreta konstruktionen av en bestämd

ordning. För att den hegemoniska interventionen anses vara lyckad krävs det att en enda diskurs

dominerar där det tidigare rådde en konflikt, därigenom kan antagonismen ses som upplöst.

15

Antagonism är ett begrepp inom diskursteorin som står för konflikt och uppstår när olika

konstruktioner hindrar varandra från att etableras som gällande. Antagonism är en öppen

konflikt mellan de olika diskurserna i en bestämd diskursordning, som sedan med hjälp av

hegemonin kan upplösa konflikten, där det sker en förskjutning av gränserna mellan

diskurserna. Ingen diskurs kan alltså i det totalt etablera sig, eftersom den alltid befinner sig i

konflikt med andra diskurser som definierar verkligheten på olika sätt som anger andra

riktlinjer för det sociala handlandet (Winther Jörgensen & Phillips (2000:55, 64).

Att olika diskurser kring ett fenomen står i kamp om vilket sätt som ska vara det överordnade

sättet att se på verkligheten kan också förstås i termer av begreppet ideologiskt dilemma. Burr

menar att det alltid finns minst två synsätt inom ett fenomen och ser det som olika ideologier

som står i opposition till varandra (2015: 99–100). Vi kan därför se hur ensamhet står i

opposition till gemenskap och kan synliggöra ett ideologiskt dilemma. Som ett exempel där en

individ står i valet att gå på en fest för att hen inte borde vara ensam, men vill samtidigt stanna

hemma och vara ensam. Dilemmat blir till i det att en person känner motstridighet i valet att

välja antingen ensamhet eller gemenskap. För att analysera det empiriska materialet kommer

vi som metodologiskt analysverktyg använda oss av begreppet ideologiska dilemman, vilket

mer tydligt förklaras i nästa avsnitt.

4.4 IDENTITET

Identitetsbegreppet är centralt inom det socialkonstruktionistiska perspektivet där analys av

empiriskt material vill visa hur identiteter uppstår och omformas inom sociala praktiker. Enligt

Winther Jörgensen och Philips anses Jaget inte vara en oberoende agent utan vi konstruerar

identiteter beroende på vilka diskurser som finns tillgängliga (2000:105, 107), vilket gör att

identiteter är socialt konstruerade, och handlar därmed inte om en individs inre personlighet

(Burr, 2000:123). De olika identiteterna gör att Jaget inte ses som något enhetligt utan ses

snarare som fragmenterat i dessa olika identiteter. Författarna skriver vidare om hur en individ

inte börjar om med en ny identitet för varje interaktion trots att de ses som instabila utifrån

beroendet av den för tillfället rådande diskursen. Därav motsätter sig diskurspsykologin att

människan har en stabil, oföränderlig identitet utan ser istället till det föränderliga i

identitetsskapandet som görs i interaktion med andra människor (Winther Jörgensen & Phillips

2000:106). Att identiteter blir socialt skapade visar att Jaget inte är isolerat från omvärlden och

gör att identitetsbegreppet kan förstås som en väsentlig del av både socialkonstruktionismen

och för denna studie som undersöker unga vuxna kvinnors konstruktion av ensamhet genom

interaktioner, där vi tar fasta på identitetsbegreppet genom hur olika diskurser socialt påverkar

uppbyggnaden av en identitet. Bergström och Boréus kan bekräfta Jagets beroende av det yttre

då de menar att konstruktionen av identiteter är en process kommen ur individens verklighet,

som är skapad tillsammans med andra (2005:328). Med hjälp av språket menar Burr att

identiteter blir konstruerade, bevarade samt utmanade till att omkonstrueras (2000:64), vilket

synliggör identiteters beroenderelation till de tillgängliga diskurserna.

Interaktioner på Internet kan ses skapa identiteter som utifrån en social kontext konstruerar

unga vuxna kvinnors ensamhet genom de olika sätten att tala kring fenomenet, där exempelvis

framställningen av frivillig eller ofrivillig ensamhet kan skapa två olika identiteter. Genom att

använda sig av beskrivningen subjektsposition istället för identitet betonas enligt Börjesson

och Palmblad (2007:46) den plats och de möjligheter som ges att uttala sig inom en viss diskurs.

Därför ges ett visst utrymme att tala kring ensamhet på ett visst sätt i en given diskurs kring

fenomenet. Ett exempel på hur utrymme och möjlighet ges eller ej till att forma en

16

subjektsposition, kan utifrån ensamhet ses genom de olika platser på Internet som i vår studie

används för framställningen av ensamhet. På sociala medier kan en person ses ges utrymme att

uttrycka sin ensamhet och därmed anta positioner som konstruerar ensamhet medan detta

utrymme inte är lika lättillgängligt på till exempel personalfesten omgiven av andra människor.

Anledningen till att utrymmet inte är lika lättillgängligt kan vara att den rådande

tolkningsrepertoaren på personalfesten inte ger utrymme till att positionera sig ensam utan där

exempelvis personens mer sociala sida ges mer utrymme. På samma sätt som identitet ses

subjektet som fragmenterat och en individ kan därmed anta flera olika subjektspositioner

utifrån olika repertoarer (Edley, 2001:210). Identitetsbegreppet har i vår studie en övergripande

roll där de större sociala praktikerna och rådande diskurser kan komma att synliggöra hur

kvinnors identitetsskapande inom interaktioner påverkas av det. I och med vår

diskursanalytiska metodansats kommer dock begreppet subjektsposition istället blir mer

framträdande i analysen av det empiriska materialet, där vi i metodavsnittet mer närgånget

presenterar begreppet subjektsposition.

4.5 DET INDIVIDUALISTISKA SAMHÄLLET

Inom sociologin beskrivs dagens samhälle som starkt individualiserat där en av de mest

framstående sociologerna Zygmunt Bauman ser senmoderniteten som en flytande modernitet

där samverkan mellan individen och samhället utgörs av en föränderlig relation (Engdahl &

Larsson, 2011:310). I motsats till den tidigare moderniteten som uppfattas varit mer fast och

bestående i relationen ses den nuvarande flytande moderniteten försöka eliminera alla

ordningar där identiteter som nationalitet och klass ingår. Individualiseringen ses därmed ge

människor ett allt större ansvar för att skapa sin identitet, att vara beredd att vid behov förändra

den samt ta dess konsekvenser (Bauman, 2001:176, 179). Att en individ ges ett stort ansvar i

att framställa sig själv har också att göra med det inkluderade konsumtionssamhället att göra

där Bauman menar att individen behöver bygga upp sitt eget varumärke för att synliggöra sig

själv i den stora massan (Engdahl & Larsson, 2011:312). Individen lämnas därmed alltmer till

sig själv och kan ses bli ensam i sitt identitetsskapande. Kravet människor upplever för att

synliggöra sig själva, spär på det individualistiska tankesättet och kan tänkas föra oss allt längre

bort från gemenskapen och mot ensamheten.

Bauman menar att svårigheten för individer idag är valet av vilken identitet de ska anta och att

de måste hålla sig vaksamma till vilket alternativ de ska anta om den först valda identiteten inte

längre är tillgänglig (Bauman, 2001:179). Vi kan se hur valmöjligheterna kring identiteter som

Bauman talar om går ihop med det socialkonstruktionistiska perspektivet där olika diskurser

finns tillgängliga och genom dessa kan identiteter skapas. Bauman skriver vidare att vår

individualitet är socialt skapad (2001:176), i dagens individualistiska samhälle är inte

individens sociala karaktär längre medfödd och redan bestämd genom arv. Identiteter görs

istället i mötet med andra där individen själv blir aktören med ansvar för individualiseringen,

där målet är att skapa en identitet som inte är fast utan föränderlig (Bauman, 1999:123).

Socialkonstruktionismen ser på samma sätt våra identiteter som något som skapas och

omformas tillsammans med andra. Att vi påverkar varandra genom interaktioner som skapar

olika verkligheter och identiteter gör det relevant att ha med Baumans syn på det

individualistiska samhället inom vår teoretiska referensram. Vi skulle till exempel inom studien

kunna se hur Internet blivit en del av hur det individualistiska samhället verkar, där ett fysiskt

socialt nätverk har blivit ersatt av allt fler kontakter online. Sociala medier är ett snabbt forum

för att förmedla information om sig själv, att bygga upp sitt eget varumärke och därigenom att

i interaktion med andra ses skapa och omskapa identiteter. Därför blir fenomenet kring

17

ensamhet och hur det konstrueras av individerna själva i dagens individualistiska samhälle

intressant att undersöka.

5.METOD I metodkapitlet som följer kommer en beskrivning av hur vi gått tillväga genom vår studie, där

vi börjar med att förklara vår metodologiska forskningsansats, diskursanalys med inriktning på

diskurspsykologin. Vi kommer i avsnittet även motivera vårt urval för att sedan redogöra för

vår datainsamling. Vidare ger vi synpunkter om forskning på Internet, gör en kort presentation

följt av etiska aspekter och reflexivitet. Avslutningsvis presenterar vi och redogör för våra

analytiska verktyg på en fördjupad nivå utifrån teoriavsnittet.

5.1 DISKURSANALYS

I studiet av olika samhällsfenomen är diskursanalys enligt Bergström och Boréus en metod

som har individens språkanvändning i fokus (2005:305), vilket vi ser passande för att

undersöka unga vuxna kvinnors konstruktion av ensamhet. Författarna menar att språket inte

endast visar hur verkligheten ser ut, utan språket är först och främst med och gör verkligheten.

Det bekräftas av hur Taylor beskriver att den diskursanalytiska metoden vilar i grunden på att

ingående undersöka hur språket används, som syftar till att se hur någontings sägs (2001:6).

Som diskursanalytiker eftersöks mönster i datamaterialet, där språket är ämnat till att göra

någonting, där nya meningar blir till och förändras. I och med att språket är dynamiskt och är

under ständig förändring kan språket ses som konstituerande i den meningen att språket är

platsen där betydelser blir till och modifieras (Taylor, 2001:6). Det betyder att texter som inom

vår undersökning studeras inte enbart förmedlar information, utan också i en mer

grundläggande mening konstruerar en viss verklighet kring fenomenet. Med språkets hjälp kan

vi göra saker som att hävda, övertyga, förneka eller visa tvivel. Men för att verkligt förstå vad

språket gör, kan det ibland vara nödvändigt att veta vad som har hänt i situationen eller

interaktionen under ett tidigare skede, vilket kan problematisera förståelsen av språket (Taylor,

2001:7). Vi kommer att studera hur unga vuxna kvinnor framställer sin upplevelse av ensamhet

på olika sociala forum på Internet, där kvinnans egna inlägg samt dess kommentarer visar hur

språket används och därmed hur ensamheten konstrueras inom interaktionen.

5.2 DISKURSPSYKOLOGI

För att på ett fördelaktigt sätt utföra vår analys har vi till studien valt att använda oss av den

kvalitativa metoden diskurspsykologi som är en av metodansaterna inom diskursanalys.

Metodansatsen utvecklades som en kritik mot den psykologiska kognitivismen och ser därmed

mentala processer som skapade genom social diskursiv praktik (Winther Jörgensen & Phillips,

2000:98). Diskurspsykologin som perspektiv menar alltså att det är språket och inte på förhand

bestämda ting som formar relationer, subjekt och verkligheten vilket gör språket till en

dynamisk form av social praktik (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:104). Med hjälp av

metoden kan vi undersöka hur identiteterna uppkommer, omvandlas och förhandlas fram

genom interaktioner.

Diskurspsykologin används allmänt för att undersöka hur texter och bilder konstruerar vår

verklighet, där fokus framförallt ligger i att undersöka det konkreta språket i vardagliga

sammanhang och hur detta i sociala interaktioner retoriskt formar mönster (Winther Jörgensen

& Phillips, 2000:117). Diskurspsykologi lägger särskild vikt vid interaktionen människor

18

emellan, hur dessa skapar mening tillsammans (Edley, 2001:196). Människors sätt att tala kring

något i förhållande till kontexten har en särskild betydelse inom diskurspsykologin. Edley

(2001:190) menar att sättet att tala kring något kan vara bundet till exempelvis en viss historisk

eller kulturell kontext och där vissa sätt att socialt konstruera en verklighet är mer tillgänglig

än andra. Människor har ett visst handlingsutrymme att själva välja, samtidigt som de inte har

full kontroll över sina egna val, där individen är både producent och produkt av den rådande

diskursen. (Edley, 2001:190). Diskurspsykologin kan i det förstås som att den begränsas av

historiska och kulturella ramar för hur en konstruktion kan se ut, men att individen ändå har

förutsättningar till visst handlande inom det specifika sammanhanget. I vår studie använder vi

metodansatsen för att kunna se hur kvinnor socialt konstruerar sin ensamhet inom interaktionen

med andra på Internet, vilket gör att diskurspsykologin kan ses som handlingsorienterad när

fokus ligger i vad människor gör i interaktionen. I och med vår frågeställning där vi vill

undersöka hur unga vuxna kvinnor konstruerar sin ensamhet på Internet blir diskurspsykologin

och dess fokus på språk inom interaktioner en lämplig metod för syftet. De mönster som

framträder i texterna gör att vi kan synliggöra olika verkligheter kring fenomenet ensamhet.

5.3 URVAL OCH DATAINSAMLING

För att besvara vår frågeställning har vi för vår studie valt att använda oss av ett ändamålsenligt

urval för att på ett strategiskt sätt leta fram innehållsrika texter skrivna av unga vuxna kvinnor

som kan visa på konstruktionen av ensamhet på Internet (Patton, 2002: 243). Som en

underkategori till ändamålsenligt urval har vi valt att använda oss av oss av urvalsmetoden

triangulering, som enligt Taylor (2001:322) avser användningen av mer än en form av data för

att undersöka ett och samma fenomen. För att se hur unga vuxna konstruerar sin ensamhet på

Internet har data samlats in från flera olika forum för att genom olika utkikspunkter få syn på

olika sätt av konstruktionen av ensamhet. På så sätt kan vi nå ett bredare perspektiv av

fenomenet, som kan ge oss ett fruktbart material till studien. Utifrån åldersspannet unga vuxna,

som vi valt ut som en begränsning för studien har vi även valt att använda maximal variation

som vägledande princip för vår studie. Maximal variation enligt Patton (2002:234–235)

innebär att centrala teman görs synliga när datamaterialet innehåller en så bred variation som

möjligt när det gäller relevanta egenskaper kopplat till det undersökta fenomenet. Vi har valt

att använda maximal variation utifrån åldersgruppen, för att få en variation kring unga vuxnas

ålder. Vi kommer längre fram med hjälp av en tabell presentera den åldersvariation vi fick fram

efter de urval som gjorts utifrån datamaterialet.

Att utgå från kvalitativ forskning, med en liten mängd data kan anses problematiskt av

anledning att urskilja mönster i materialet. Patton hävdar dock att tydliga mönster kan bli

synliga även om inte urvalet är så stort. Han menar att man inom kvalitativ forskning inte är

ute efter att generalisera, utan istället nå en djupare förståelse genom att komma närmare

materialet, vilket vi ser blir användbart för vår studie (Patton (2002:235).

För att finna relevant material för vår studie sökte vi inledningsvis material på Internet genom

att förutsättningslöst bara googla på ordet ensamhet, vilket ledde oss till definitionen på

ensamhet och till 1177 hemsida, där det stod om ensamhet som folksjukdom och som gav

information om olika typer av ensamhet samt många träffar på ensamhet kring äldre och

pensionärer. I sökningen fann vi en mängd olika tidningsartiklar beträffande ensamhet och även

en del hemsidor för personer med psykisk ohälsa och liknande sjukdomsproblematik. Eftersom

vi ville försöka besvara vår tidigare frågeställning “hur konstruerar sig unga vuxna på Internet”,

så började vi söka på ensamhet + blogg på personliga bloggsidor för att nå fram till människor

som själva skriver om sin ensamhet. I vår sökning fann vi flera unga vuxna som skrev om sin

19

ensamhet där majoriteten var kvinnliga skribenter. För att försöka nå hur ensamhet beskrevs

på olika sätt valde vi även att besöka Internetforum genom sökord som ensamhet + forum, där

människor skrev om ensamhet på ett annat sätt. Genom att söka inom olika områden på Internet

påvisar om hur triangulering blev vår valda urvalsmetod. Inom forumen fann vi att

interaktionen mellan skribenten och respondenter föreföll sig ha ett tuffare klimat än på

bloggsidorna som hade en mer stöttande princip, vilket gjorde att vi kunde nå ett bredare

perspektiv på hur ensamhet framställs och på vilka sätt den konstruerade ensamheten bemöttes

av andra.

Fortsättningsvis besökte vi även olika sociala medier som Facebook och Instagram där vi sökte

på ensamhet i vår användning av triangulering, där vi nådde fram till en facebook-grupp med

110 000 medlemmar där människor öppet skriver om sina liv och sina tankar. Här kunde vi se

flera skriva om ensamhet, främst i negativ bemärkelse, där det under dessa inlägg kunde finnas

upp mot ett hundratal stöttande kommentarer. På de Instagramkonton vi fann gällande

konstruktionen av ensamhet kunde vi finna liknande inlägg och kommentarer, men eftersom

Instagram är personliga konton i jämförelse med gruppen på Facebook fick vi i och med det en

mixad variation av inlägg, som visar att vi genom triangulering som urval gett oss flera

perspektiv av fenomenet. Vi sökte även på ensamhet + ung vuxen, vilket inte gav särskilt

många nya träffar, men som ändå gjorde att vi kunde tillföra ytterligare några bidrag till

datainsamlingen. Av det material vi fått fram, fann vi endast ett fåtal män som skrev om sin

ensamhet, där majoriteten var äldre än vad som går under åldersspannet unga vuxna. Vi valde

utifrån det att begränsa vår frågeställning till att försöka besvara frågan “hur konstruerar unga

vuxna kvinnor sin ensamhet på Internet”.

Utifrån de sökningar vi gjorde, samlade vi in vårt material i form av Internet-länkar som vi

sparade i ett digitalt bibliotek för att se vilka som blev intressanta att följa efter granskning av

ett trettiotal sidor. Vi kunde efter vår första genomläsning av materialet se hur ensamhet

konstruerades på olika sätt och inom olika kontexter, varav vi gjorde ett första urval genom att

behålla data som omfattade flera perspektiv av fenomenet ensamhet utifrån

trianguleringsmetoden. Vi har efter denna första granskning sedan gjort ett ytterligare urval

inom texterna, där vi för att nå en variation av åldersspannet unga vuxna valde maximal

variation som tidigare nämnts och där vi i det empiriska materialet valde ut data som omfattade

skribenter med varierande åldrar. Vi började sedan bearbeta materialet genom att läsa alla texter

ett flertal gånger och där vi utifrån det kunde börja urskilja mönster. De mönster vi fann blev

sedan till teman, där det data som var kvar efter en sista sållning blev det empiriska material

och underlag för studien.

TABELL FÖR DE ÅLDERSSPANN AV UNGA VUXNA SOM ANVÄNDES FÖR

STUDIEN

Ålder 18 20 21 22 25 27 30 31 35

Antal 1 1 1 1 2 1 2 1 2

Texter samlade från Internet kan enligt Taylor (2001:27) ses som naturligt förekommande

material, vilket vi ser som en fördel i den bemärkelsen att vi själva inte anses vara med och

20

påverka materialet. För urvalets syfte valde vi att samla material från olika källor på Internet,

där vi försökte nå konstruktioner utifrån olika kontexter, vilket visar att vi använde

triangulering som metod vid vår insamling av data.

Som urval av det empiriska materialet valde vi slutligen att utgå från följande:

● Samtliga skribenter skriver om sin ensamhet på Internet

● Samtliga individer är unga vuxna kvinnor mellan 18–35 år, där varierade åldersspann

representeras (med hjälp av maximal variation)

● Materialets härkomst från varierade nätforum, bloggar och personliga sociala

nätverkskonton (triangulering)

Vårt insamlade datamaterial består således av inlägg och kommentarer från bloggar,

internetforum och sociala medier där vi här vill presentera det genomsnittliga sidantalet för

varje enskild källa för att förtydliga materialets omfång för läsaren. I huvudsak är bloggar

representerade med sex stycken till antalet, där omfånget av materialet i genomsnitt för varje

blogg är fyra sidor, inkluderat inlägg och kommentarer. När det gäller de två nätforum som

ingår i studien, blir den ena fyra sidor och den andra 11 sidor i utskrivet material. Den tråd vi

har hämtat från Instagram består av 17 sidor. Trådarna på Facebook består av tre stycken där

var och en i snitt utgör ett trettiotal sidor utskriven text vardera.

5.4 FORSKNING PÅ INTERNET

Forskning på Internet kan medföra ett oberoende av tid då, material på Internet alltid ses kunna

finns till hands att arbeta med. Vi är dock medvetna om att vår data från bloggar, Internetforum

och sociala medier närsomhelst kan komma att redigera eller raderas, vars data vi därför bör se

som en levande dokumentation som kan förändras över tid. När vi studerar texter på Internet

kan inte påverka vad skribenterna uttrycker eller känner då det är de själva som skapar,

omskapar och konstruerar sin identitet utifrån hur de själva vill framstå för sina läsare. Att

textförfattarna kan vara anonyma på Internet eller att de använder pseudonym kan medföra att

människor känner att de kan dela med sig av vilka de upplever sig vara (Sveningsson, Lövheim,

& Bergquist, 2003: 27). Internet kan idag ses som en stor del av människors vardag och med

tanke på detta ökar troligtvis intresset av forskning på Internet eftersom det blir en ny plats för

människor att interagera. Valet av diskurspsykologi som metod och vårt urval av bloggar,

nätforum och texter skrivna på sociala medier ser vi ge oss en ökad förståelse för hur dessa

människor väljer att framställa sig själva och sin ensamhet utifrån hur de själva konstruerar sin

identitet.

5.5 PRESENTATION AV MATERIAL

För att ge läsaren en inblick i vårt material kommer vi kortfattat presentera varje text som blivit

vårt empiriska material utifrån urvalsprocessen. Vi försökte måna om en variation i texterna

och därför ser vi det relevant att här redogöra för vilken typ av medialt forum texten kommer

ifrån, kvinnans ålder, övergripande kring den unga vuxna kvinnans livsomständighet samt hur

hon skriver om sin ensamhet.

1 - Bloggen drivs av en gift 35-årig kvinna

med två barn. Kvinnan beskriver sin

vardag, hur ensamheten ser ut sedan hon

drabbades av utmattningssyndrom.

2 - I sin blogg skriver en kvinna på 20 år

återkommande om sin ensamhet i relation

till sin psykiska ohälsa. Återkommande i

bloggen är rädslan att bli ensam och lämnad

21

av en speciell person som finns närvarande

i hennes liv.

3 - I en blogg med fokus på yoga,

meditation, hälsa och livet i stort lyfter

kvinnan på 31 år fram ensamhet som något

nödvändigt och tid för reflektion.

4 - Kvinnan bakom bloggen är 30 år och

skriver kring sin ensamhet utifrån hur hon

efter viktuppgång och depression dragit sig

undan. Hon känner tillhörighet med sin

dotter, i övrigt ser hon sig som ensam.

5 - En 18-årig ung kvinna skriver i sin blogg

om ensamhet och hur hon i den ser sig

utvecklas och får nya insikter. Samtidigt

skriver hon om en annan form av ensamhet,

där hon känner avsaknad av andra i det att

ingen frågar hur hon mår.

6 - På Tilia som är en portal skapad av en

ideell organisation för ungas psykiska

ohälsa finns denna blogg. Den 21-åriga

kvinnan skriver om hur hon redan från tidig

skolålder känt avsaknad av tillhörighet och

känt sig ensam.

7 - Mind är en hemsida med information om

och stöd för de med psykisk ohälsa. I

diskussionsforumet skriver en kvinna på 30

år om ensamhet utifrån avsaknad av

gemenskap med andra, trots att hon har ett

socialt nätverk.

8 - Bloggerskan på Tilia i denna text är 22

år och beskriver ensamhet som det bästa

och det värsta som finns, där hon ser

ensamhet ute i naturen och tystnaden som

fantastiskt samtidigt som ensamheten om

kvällarna är det värsta.

9 - På Instagram skriver en 35-årig kvinna i

sitt flöde om sin ensamhet i förhållande till

hur hon nu blivit frisk från sin psykiska

ohälsa och sociala fobi.

10 - I en Facebook-grupp för kvinnor, med

möjlighet att diskutera olika ämnen och

med fokus på att stötta varandra, skriver en

25-årig kvinna om sin ensamhet som hon

ser som mest påtaglig under julledigheten

när hon i jämförelsen med andra ser på

sociala medier hur andra umgås.

11 - I samma facebookgrupp som text 10

beskriver en kvinna på 27 år om sin

ensamhet och känslan av sorg, där hon

jämför sig med andra på sociala medier som

utför aktiviteter tillsammans, vilket gör att

hon upplever känslan av ensamhet.

12 - På internetforumet Familjeliv skriver

en kvinna på 25 år om sin ensamhet.

Familjeliv är en hemsida där livets alla

aspekter finns att diskutera med andra.

Kvinnan skriver hur ensamheten gör att hon

mår dåligt, där hon saknar vänner i sitt liv.

5.6 FORSKNINGSETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN

De texter vi valt att analysera för studien är publicerade på Internet av individerna själva vilket

gör det lättåtkomligt för andra att läsa. Publicerade mediala texter finns ännu inga tydliga etiska

direktiv kring, dock skriver Vetenskapsrådet allmänt om undersökningar där deltagarna inte

deltagit aktivt, utan uppgifter som hämtas finns redan tillgängliga och menar att etiska

ställningstaganden får göras utifrån varje fall (2002:8). Skribenterna och de som genom

eventuella kommentarer medverkar i de studerade interaktionerna kommer inte få möjlighet att

samtycka till medverkan i denna studie men då det är offentligt material anser vi att det inte är

nödvändigt. De citat vi kommer publicera i analysen kommer vara utdrag från dessa texter. Vi

är medvetna om att det finns en viss risk med att nyttja andras yttrande, men ser inte till att det

finns anledning till att dessa personer kommer utsättas för kränkningar eller på ett psykiskt sätt

ta skada av att inkluderas i vår undersökning eftersom det redan är offentligt material

(Vetenskapsrådet, 2002, 5).

22

Vi har reflekterat över de fyra etiska huvudkraven som har sin utgångspunkt i

individskyddskravet. De är upprättade för att skydda individer från förödmjukelse, kränkning

och skada, både psykisk och fysisk (Vetenskapsrådet, 2002:5). Forskningskravet

uppmärksammar forskningens betydelse för samhället och dess medlemmar, hur forskningen

ska genomföras med en samhällsrelevans samt hålla en hög kvalitet (Vetenskapsrådet, 2002:5),

dock alltid med individskyddskravet i beaktning. Trots att vår undersökning kan ses innefatta

en sårbar grupp människor anser vi att forskningskravet väger tyngre. Studien har en stor nytta

som ett bidrag till forskningsfältet där vi tidigare beskrivit i avsnittet inom tidigare forskning

hur det finns många luckor att fylla. När media allt oftare lyfter fram fenomenet ensamhet och

dess negativa påverkan på både människor och samhälle blir även samhällsrelevansen tydlig,

där vår studie bidrar med att särskilt lyfta fram gruppen unga vuxna kvinnor som hittills inte

fått lika mycket utrymme i debatten och därigenom öka förståelsen och kunskapen kring

fenomenet.

5.7 REFLEXIVITET

Edley (2001:190) menar att reflexivitet handlar om relationen mellan diskursen och den talande

individen, han skriver att vi som människor på samma gång är en produkt och en producent av

diskursen vilket kan ses som ett reflexivt förhållande. Taylor (2001:16–17) skriver om

reflexivitet och menar att skilja forskaren och dennes forskning åt är omöjligt inom den

diskursanalytiska metoden på grund av det faktum att forskaren själv är med och påverkar och

konstruerar verkligheten. På samma sätt som verkligheten då påverkar forskaren. I utförandet

av vår studie krävs en medvetenhet, där vi kan ställa oss utanför forskningsområdet och

betrakta oss själva, för att kunna förstå vilken roll vi har i vårt arbete och hur våra handlingar

kan påverka situationen (Taylor, 2001, 16–17). Det är av vikt att vi vår analys tar hänsyn till

att vi är en del av den verklighet vi studerar, på vilket sätt vi själva blir placerade in i den

verklighet som redan finns där och att vår analys skulle kunna förstås annorlunda av andra.

Förståelsen kring det föregående samt att det finns flera verkligheter tillgängliga visar på vår

reflexivitet vilket diskurspsykologin som forskningsmetod anser har hög relevans för studien

(Bolander & Fejes 2009:111). Med en medveten partisk inställning där vi håller oss medvetna

kring konsekvenser val såsom urval och metodval eventuellt kan ge har vi tagit oss an

materialet, som bidrar till att vi kan möta nya insikter och infallsvinklar. Att ha ett reflexivt

förhållningssätt genom forskningsprocessen låter materialet få visa att det finns olika sätt att

tala kring ensamhet på.

Det har varit en utmaning för oss att hålla oss reflexiva helt och hållet där vi stundvis blivit hårt

drabbade av att bli placerade av vårt material. Vi har många gånger tagit oss an de unga vuxna

kvinnornas berättelser kring sin ensamhet som deras egen verklighet skapad utifrån dem själva,

och på så vis förbisett att verkligheten alltid skapas tillsammans med andra. Vi har därigenom

gått in för djupt i varje enskild individs berättelse vilket har gjort att vi inte varit

konstruktionistiska. Vi har därför fått arbeta hårt med vår reflexivitet, göra oss medvetna om

hur vi blivit placerade av materialet för att se hur vår studie ger versioner av hur unga vuxna

kvinnor konstruerar ensamhet. Vi är nu medvetna om att det finns flera verkligheter av hur

fenomenet ter sig och genom att undersöka andra aspekter skulle andra versioner ha kunnat

framställts.

23

5.8 METODOLOGISKA ANALYSVERKTYG

Vi vill med vår analys försöka kartlägga hur ensamhet konstrueras av unga vuxna kvinnor i

vårt material, där vi tar hjälp av den metodologiska begreppsapparat som innefattar Edleys

nyckelbegrepp, tolkningsrepertoarer, subjektspositioner och ideologiska dilemman.

Begreppen kan förklaras som de som ingår i den begreppsram som en analytiker utgår från i

sin studie för att analysera sitt datamaterial. De metodologiska analysverktygen används som

en form av ledsagare för att kunna urskilja vad som i materialet konstrueras. Vi har inom det

empiriska materialet kunnat finna framträdande mönster som har skapat olika teman som ett

sätt att lyfta fram de mest centrala aspekterna av hur ensamhet konstrueras. Materialets mönster

inom fenomenet har väglett oss till de mest framträdande repertoarerna, positionerna och

dilemman. Vår metodologiska begreppsapparat hjälper oss även omvänt att analysera

materialet och lyfta fram de mest centrala mönster av fenomenet.

5.8.1 Tolkningsrepertoarer

Tolkningsrepertoarer kan beskrivas som en flexibel resurs för individen att tala om och förstå

världen eller för att karaktärisera ett visst fenomen. Människor använder sig av

tolkningsrepertoarer för att på ett urskiljbart sätt använda sig av språket för att konstruera en

verklighet. Tolkningsrepertoarer kan ses som en verktygslåda med begrepp, bestående av olika

språkliga termer, uttryck och metaforer där samspelet dem emellan synliggör mönster i sättet

att tala kring något (Edley, 2001:198–199). Repertoarerna handlar om att försöka se vad som

är återkommande i människors olika tal eller text, om det går att kategorisera och identifiera

mönster och vad som slutligen blir ett huvudsakligt och genomgående tema i texten (Winther

Jörgensen & Phillips, 2000:119).

Enligt Edley (2001:197) finns det ofta flera sätt att socialt konstruera något inom interaktionen

och dessa olika sätt ses som tolkningsrepertoarer. Winther Jörgensen och Phillips (2000:116)

menar att det inte är av intresse att undersöka huruvida en viss tolkningsrepertoars avspegling

av verkligheten är sann eller ej utan det intressanta ligger i hur en viss tolkningsrepertoar

etableras som en sanning genom språket. Författarna menar att det som upplevs som en sann

tolkningsrepertoar bidrar till att upprätthålla vissa sociala mönster och blir till en ideologi.

Tolkningsrepertoarer kan verka som ett hjälpmedel för att kunna nå en förklaring eller en

beskrivning av verkligheten, där den blir till en flexibel resurs för att individen ska förstå sin

omvärld. För att kunna forma och konstruera sin verklighet använder sig individer i sociala

interaktioner av dessa tolkningsrepertoarer (Winther Jörgensen och Phillips, 2000:112–113).

Genom analys av vårt material finner vi mönster i hur de unga vuxna kvinnorna talar om sin

ensamhet. Gemensamma språkliga uttryck inom dessa mönster kommer visa vilka

tolkningsrepertoarer som används för konstruktionen av ensamhet.

5.8.2 Subjektspositioner

Althusser är den som ursprungligen skapade begreppet subjektsposition, ett begrepp som kan

sägas utgöra en brygga mellan subjekt och ideologi. Enligt Althussers teori är det centralt att

det är ideologier som genererar olika subjektspositioner dit människor positioneras ut och

skapar sina identiteter, en så kallad interpellation (Edley, 2001:209–210). Winther Jörgensen

och Phillips (2000:48) förklarar interpellation som en process i hur diskursen konstruerar en

position för individen, om personen svarar och därmed antar identiteten har denne

interpellerats. Subjektsposition som begrepp får inom diskurspsykologin en delvis annan

innebörd, där det istället läggs fokus på talet och där individen ses som en delaktig skapare av

subjektspositionering.

24

En subjektsposition kan beskrivas som en form av identitet eller position som en individ antar

i berättelser med andra. Eftersom individen endast kan agera efter ett specifikt mönster

beroende av den rådande tolkningsrepertoar antas en subjektsposition. Individen antar alltså en

position beroende på vilken repertoar hen befinner sig i, där personen sedan endast kan välja

att acceptera eller motsätta sig den. Hur de olika positionerna blir tillgängliga inom

interaktionen är en effekt av tolkningsrepertoarer, där människor genom språket både

positioneras ut samtidigt som de själva skapar identiteter (Edley, 2001:209–210). De specifika

sociala sammanhangen får betydelse i analysen av de subjektspositioner som uppstår genom

språket. Sammanhang och människors uttryck skapar alltså subjektspositioner och konstruerar

identiteter. En individ har således många olika subjektspositioner som visar sig beroende på

vilken social kontext personen befinner sig inom (Edley, 2001:210). Vilken subjektsposition

som är möjlig att anta har att göra med hur vi ser på världen, med andra ord vilken syn vi har

på oss själva samt vilken ideologi vi lever i. Trots att ideologier inte är det centrala i

konstruktionen av subjektspositioner inom diskursanalys blir ändå Althussers teori en del av

begreppet. Ideologier interpellerar individer som subjekt när dessa väljer att ingå i

interaktionen, där vi alltså i bekräftelsen med den andre redan antagit den givna positionen.

Subjektspositioner används enligt Burr (2015:129–130) inom socialkonstruktionism för att

visa processen genom vilka våra identiteter produceras.

I och med att vi har tillgång till att anta flera olika subjektspositioner är diskurspsykologin

intresserad av att undersöka det föränderliga och flexibla i identitetsskapandet och distanserar

sig därmed från uppfattningen att människan har en oföränderlig, stabil identitet (Winther

Jörgensen & Philips, 2000:106). När vi analyserar det empiriska materialet försöker vi ta fasta

på hur människor framställer sig själva inom den specifika interaktionen och vad som är

utmärkande för beskrivningen av individers positioner inom de olika tolkningsrepertoarerna

för ensamhet.

5.8.3 Ideologiska dilemman

Ideologiska dilemman kan förstås som en motsägelse eller inkonsekventa uttalanden, som kan

bli till avslöjande av något som beror av komplexiteten i människors meningsskapande. När

människor uttalar sig motsägelsefullt grundar det ofta i levda ideologier som sällan varken är

genomtänkta eller speciellt sammanhängande, till skillnad från intellektuella ideologier inom

vilka människor kan resonera mer konsekvent. Levda ideologier består av invanda kulturella

föreställningar, handlingar och värderingar som ofta verkar på ett omedvetet plan som förklarar

hur de bygger på motsägande tolkningsrepertoarer och subjektspositioner. Vi ska för den delen

inte avfärda dessa motsägelser på grund av dess dubbelmoraliska karaktär. Enligt Edley bör de

istället betraktas som flexibla redskap som kan hjälpa människor att skapa mening ur svårtydda

situationer, där motsägelserna kan ses som argument vilka individen uttrycker för att skydda

sig själv (Edley, 2001: 202–203).

Att leta efter motsägelsefulla subjektspositioner och tolkningsrepertoarer i materialet synliggör

även ideologiska dilemman vilket gör att det är ett relevant analysverktyg inom syftet att

försöka se hur ensamhet konstrueras av unga vuxna på Internet. I sökningen efter ideologiska

dilemman inom det empiriska materialet försöker man finna dessa eventuella motsägande

påståenden vilka kan visualiseras kring värderingar som författaren eller respondenten uttryckt

sig annorlunda om från början. Trots att det kan finnas flera tolkningsrepertoarer inom samma

fenomen som en person kan använda sig av behöver inte det betyda att denne är inkonsekvent

i sitt sätt att tala. Just det faktum att ett fenomen kan konstrueras på flera olika sätt kännetecknar

ett ideologiskt dilemma. En tolkningsrepertoar ses vara en del av exempelvis något kulturellt

eller socialt och dess tillgängliga sätt att tala kring något men att ideologiska dilemman snarare

25

växer fram ur dessa olika tolkningsrepertoarer (Edley, 2001:203–204). I sökandet efter

dilemman i vårt empiriska material kommer vi försöka identifiera motsägelser i de

tolkningsrepertoarer och subjektspositioner vi finner. Gällande fenomenet ensamhet skulle det

kunna handla om att en person beskriver sin ensamhet på ett visst sätt men där det även

förekommer en motsägelse som inte stämmer överens med den konstruktionen.

6. RESULTAT I följande avsnitt redovisar vi de resultat som framkommit utifrån analys av materialet. Våra

fyra teman speglar de mest centrala mönster som framkommit i materialet när vi kartlagt hur

unga vuxna kvinnor konstruerar sin ensamhet. Att vi delar upp resultatdelen med hjälp av

tematisering är ett sätt att ytterligare förtydliga de viktigaste aspekterna kring fenomenet samt

för att ge en översiktlig bild av vad varje del handlar om. Utifrån teman och underliggande

mönster har vi kunnat finna de mest relevanta tolkningsrepertoarer, subjektspositioner och

ideologiska dilemman som används inom dessa mönster, och på så vis besvaras vår

frågeställning hur konstruerar unga vuxna kvinnor sin ensamhet på Internet. Vi inleder med

en kort presentation av våra teman för att sedan redogöra för var och ett av dem, samt vilka

tolkningsrepertoarer, subjektspositioner och eventuella ideologiska dilemman vi hittat under

respektive teman.

TEMA 1 - ENSAMHET OCH GEMENSKAP

Tolkningsrepertoar - “Ensamhet som utanförskap”

Subjektsposition - “Den missförstådde”

TEMA 2 - SOCIALA FÖRVÄNTNINGAR

Tolkningsrepertoar - “Ensamhet som jämförelse med andra”

Subjektsposition - “Den otillräcklige”

TEMA 3 - ENSAMHET OCH OHÄLSA

Tolkningsrepertoar - “Ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa”

Subjektsposition - “Den sjuke”

TEMA 4 - DEN SJÄLVVALDA ENSAMHETEN

Tolkningsrepertoar - “Ensamhet som behov”

Subjektsposition - ”Den självvalt ensamme”

Ideologiskt dilemma - “Ensamhet som positivt och negativt”

6.1 TEMA 1 - ENSAMHET OCH GEMENSKAP

I det här första temat kommer vi belysa gemenskapen och dess betydelse för konstruktionen av

ensamhet. Gemenskap är ett centralt begrepp inom de analyserade interaktionerna där

samhörighet med andra ofta är vad det talas om i kontrast till ensamheten. För att konstruera

sin ensamhet använder sig flera av de unga vuxna kvinnorna gemenskapen som en resurs för

att påvisa vad de inte har. Att framställa sig själv som ensam och exkluderad innefattar ofta

beskrivningar såsom att sakna vänskaps- eller kärleksrelationer eller att vara avvikande i

förhållande till andra. Genom att kvinnorna i materialet använder sig av kontexten Internet,

finner de ett stöd och en typ av gemenskap inom interaktionerna med varandra. Inom det första

temat presenteras tolkningsrepertoaren ensamhet som utanförskap, där subjektspositionen den

missförstådde blivit synlig.

26

Ensamhet som utanförskap

Vi har utifrån materialet kunnat uttyda tolkningsrepertoaren ensamhet som utanförskap, där de

unga vuxna kvinnorna bakom texterna ofta talar om sin ensamhet som att vara utanför

gemenskapen. Övergripande kan vi se hur skribenterna beskriver sig ha en brist på tillhörighet,

där det exempelvis framkommer att det är svårt att känna samhörighet till andra människor.

Utanförskapet kan förstås som att sakna någon i livet att känna samhörighet med vilket även

framkallar en känsla av tomhet, där tomheten blir utrymmet och behovet att fylla för att en

person ska känna sig hel och mindre ensam.

För att illustrera hur tolkningsrepertoaren ensamhet som utanförskap synliggörs inom de

undersökta texterna kommer vi lyfta fram ett citat ur nätforumet Mind. Skribenten har startat

en tråd där hon beskriver sitt utanförskap i hur samhörigheten med andra saknas trots ett

befintligt socialt nätverk.

Hur sjutton ska jag bära mig åt för att träffa människor som jag känner gemenskap

med? [...] Jag känner mig så ensam, fastän jag inte är ensam rent fysiskt. Jag har

människor att umgås med, jag har lätt att få kontakt och folk har lätt att tycka om mig.

Ändå känner jag mig så ensam att jag ibland får panik. Jag har SÅ svårt att känna

gemenskap, samhörighet. (Red Dykepi, 2018, 30 november)

I och med uttalandet “Jag känner mig så ensam, fastän jag inte är ensam rent fysiskt” synliggörs

hur unga vuxna kvinnor kan känna sig ensamma trots den fysiska närvaron av andra. Trots en

tillgänglig umgängeskrets visas bristen på samhörighet, där en person kan känna sig utanför

gemenskapen och därigenom blir framställningen av ensamhet till. Utifrån dessa premisser kan

vi se hur repertoaren ensamhet som utanförskap synliggörs. Med frågan som inleder citatet, om

hur hon ska bära sig åt för att träffa människor hon känner gemenskap med, påvisas repertoaren

återigen genom en önskan att finna en gemenskap och samhörighet som inte finns idag.

Beskrivningen kring känslan av panik som ses komma med ensamheten gör

tolkningsrepertoaren till en resurs för att påvisa hur stark påverkan ensamhet har och därmed

gör att ensamhet konstrueras påfrestande för individen. Repertoaren åskådliggör hur bristen på

samhörighet till andra människor konstruerar upplevelsen av ensamhet där citatet visar hur

ensamhet blir till trots ett befintligt socialt nätverk.

För att ge en variant på hur tolkningsrepertoaren ensamhet som utanförskap kan framträda i

texter, har vi valt ut ett citat hämtat ur en blogg på Tilia, där en ung kvinna skriver om sin

känsla av ensamhet. Ensamheten beskrivs vara en följd av utanförskap, i att inte känna sig ett

med gemenskapen.

Egentligen tycker jag det är rätt konstigt hur ensam man kan känna sig i ett så stort hav

av människor. Jag har ofta känt mig extra ensam när jag varit bland mycket folk eller

när jag sett glada familjer, kanske det grundar sig i sorg från en förlorad barndom

eller också rädsla av att stå ensam utan någon att luta sig emot. Oavsett är det en

konstig känsla att befinna sig i ett rum fullt av människor men ändå känna sig

ensammast i hela världen. (Hanna, 2017, 15 juli)

Genom att skriva att det är konstigt att känna sig ensam i ett stort hav av människor, konstrueras

ensamheten genom att påvisa om känslan i ett sådant sammanhang. I språket används

metaforen “ett stort hav av människor”, vilket illustrerar hur konstruktionen av ensamhet

synliggörs utifrån denna metafor, där en person som ensam blir det lilla i kontrast till det stora

27

“havet” av människor som omger en. Att förklara hur “extra ensam” man kan känna sig bland

mycket folk, bekräftar det som sagts innan, där “extra ensam” blir sättet att framställa sin

ensamhet. Vidare i citatet beskrivs att det är en konstig känsla att befinna sig i ett rum fullt av

människor men att ändå känna sig ensammast i hela världen, vilket blir ytterligare ett sätt att

konstatera sin ensamhet, där det nu förtydligas, “ensammast i hela världen”, vilket gör

konstruktionen av ensamhet bildligt talat visar hur någon kan stå ensam mot en hel värld, där

tolkningsrepertoaren ensamhet och utanförskap blir synlig.

För att på ett gripbart sätt visa hur ytterligare en variant av tolkningsrepertoaren ensamhet som

utanförskap kan framträda i en text har vi tagit stöd av citatet som följer. Citatet är hämtat ur

en blogg där en ung vuxen kvinna skriver om avsaknaden av en specifik person som skapar

känslan av tomhet, vilket tydliggör hur utanförskap kan bero av enbart en person.

Jag mår lite sisådär. Men jag ska ändå inte klaga, det är ju inte förjävligt. Men känner

tomheten å saknaden efter M. Jag pratade med M i onsdags lite om min "fobi" för att

redovisa [...] och kändes så skönt att få prata med henne... Var typ hyper ett par timmar

efter. Men sen så slog allting tillbaks igen. Tomheten, ensamheten och saknaden

(Bloggo.nu, 2011, 11 maj)

Saknaden efter en särskild person och hur det framkallar en känsla av tomhet att inte ha denna

person i sin närhet kan ses som avsaknad av gemenskap, vilket i stunden blir ett utanförskap.

Att beskriva ensamhet som en känsla av tomhet, kan ses som en metafor, där tomheten blir en

bildlig förklaring till att det är någon eller någonting som fattas en person.

Tolkningsrepertoaren ensamhet som utanförskap blir använd genom metaforen kring tomhet

och hur personen i citatet visar på skillnaden i hur det är att ha denna viktiga person M nära

och känslan när hon inte är det. Att påvisa vilken skillnad en persons närvaro eller frånvaro kan

göra för sin känsla av ensamhet exemplifierar hur utanförskapet kan bero av en person där

ensamheten konstrueras i avsaknaden av denne person.

Den missförstådde

Inom temat Ensamhet och gemenskap har vi funnit subjektspositionen den missförstådde.

Utifrån vårt empiriska material har vi kunnat urskilja mönster där unga vuxna kvinnor vid

upprepade tillfällen positionerar sig som missförstådda och annorlunda i förhållande till

gemenskapen, där de inte känner tillhörighet till andra. Att inte känna sig inkluderad i gruppen

och inte ha intresse för att göra sociala saker tillsammans med andra kan göra att individerna

framställer sig missförstådda och i det antar positionen.

För att på ett tydligt sätt illustrera hur subjektspositionen den missförstådde kan göra sig synlig

i en text, har vi använt ett citat hämtat ur en blogg där en 18-årig kvinna skriver om sin

högkänslighet där subjektspositionen blir antagen inom tolkningsrepertoaren ensamhet som

utanförskap.

[...]Känner mig sjukt oförstådd och misstolkad av alla. Folk fattar inte mig men jag

fattar dem, lite för bra. Just nu känns det bara som att ingen förstår och det är okej.

Jag är van. Skulle vilja sitta och filosofera kring sån här högkänslighet med någon som

[förstår] EXAKT hur det känns, för resten av er gör inte det. Jag kommer kanske aldrig

känna mig delaktig i eran grupp. (Lundmark, 2018, 11 januari)

28

Att i citatet uttrycka känslan av att vara oförstådd och misstolkad av alla, visar hur

tolkningsrepertoaren ensamhet som utanförskap används för att konstruera ensamheten.

Genom uttrycken att vara oförstådd och misstolkad skapas inom repertoaren subjektspositionen

den missförstådde, där de fortsatta orden “av alla” tydliggör hur personen anser sig vara

tilldelad denna positionering av andra. Genom att säga “just nu känns det som att ingen förstår

mig och det är okej”, visas att positioneringen är antagen. Personen ifråga säger att hon förstår

dem “lite för bra” vilket ger en indikation om att hon bär på en egenskap som de andra inte

erhåller, vilket kan ge en förklaring till att känna sig missförstådd och uppleva utanförskap.

Vetskapen om att kanske aldrig få känna sig delaktig i gemenskapen och känna att ingen förstår

en synliggör subjektspositionen den missförstådde. Ensamheten blir här konstruerad utifrån ett

utanförskap till följd av att positionera sig som den missförstådde, i och med det skildrar citatet

de mönster vi funnit i materialet i förhållande till gemenskap.

För att visa hur subjektspositionen den missförstådde kan antas på ett mer själsligt plan har vi

tagit hjälp av ett citat, hämtat från en blogg där ensamheten i mötet med andra lyfts fram.

Positioneringen görs möjlig att anta inom tolkningsrepertoaren ensamhet som utanförskap.

MEN känslan av ensamhet i mötet med andra människor är det absolut värsta jag vet.

Då [känner] jag mig verkligen ensam i världen. Missförstådd. Fel. Konstig. Tom. Ett

liv i ensamhet är inget liv, det som betyder mest i livet är relationer. MEN då menar

jag riktiga relationen där vi möts i själen. (Bengtsson, 2018, 28 augusti)

Inom tolkningsrepertoaren ensamhet som utanförskap blir det möjligt att anta

subjektspositionen den missförstådde, i beskrivningar som att känna sig missförstådd, fel och

konstig blir positionen tillgänglig. Avsaknad av riktiga relationer där människor möts i själen

kan skapa upplevelsen av ensamhet, där vi utifrån citatet ser hur ensamheten i mötet med andra

människor kan göra att någon känner sig ensam i världen. Genom att språkligt beskriva sig som

“ensam i världen” synliggör hur någon kan känna sig utanför gemenskapen och därmed antar

positioneringen som den missförstådde. Att beskriva riktiga relationer som de där mötet sker i

själen, gör att bristen på dessa relationer starkt betonar en önskan om en själsfrände.

6.2 TEMA 2 - SOCIALA FÖRVÄNTNINGAR

Inom materialet har vi på ett tydligt sätt kunna urskilja mönster som visar hur unga vuxna

kvinnor ofta försöker leva upp till de sociala förväntningar som finns, och hur man som individ

ska verka inom olika kontexter och sammanhang för att vara accepterad. Framställningen av

ensamhet utifrån dessa förväntningar ses inte som en norm, eftersom vi enligt normen är sociala

varelser som samverkar med andra människor, där konstruktionen av ensamhet ses som

oaccepterad. Sociala medier ses som ett sätt att sprida de sociala förväntningarna där många

unga vuxna kvinnor ses jämföra sig med andra och utifrån det konstruera sin ensamhet. Att inte

nå upp till de sociala förväntningar som att lyckats skapa och upprätthålla vänskaps- och

kärleksrelationer, bidrar ofta till en känsla av att inte vara tillräcklig. Inom temat har vi hittat

tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med andra och subjektspositionen den

otillräcklige.

Ensamhet som jämförelse med andra

Efter att vi analyserat vårt datamaterial har vi inom temat kunnat finna tolkningsrepertoaren

ensamhet som jämförelse med andra, där repertoaren vid flertalet tillfällen är återkommande i

hur unga vuxna kvinnor talar om fenomenet ensamhet. Mönstret i att kvinnorna jämför sig med

29

andra visar sig framförallt vid högtider, men det finns även andra typer av sammanhang där

människor vill försöka leva upp till sociala förväntningar. Sociala medier ses bidra till känslor

av ensamhet, misslyckande och skam där flera jämför sig med andras flöden och de olika

sociala förväntningar som finns.

För att visa hur tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med andra på ett övergripande

sätt kan framträda i materialet, har vi tagit ut ett citat skrivet av en ung vuxen kvinna under en

tråd i en Facebook-grupp. Utifrån citatet synliggörs de förväntningar som finns kring högtider.

Det är få gånger jag känner mig så vansinnigt ensam, och stundvis misslyckad, som

under julledigheten. Det är nu man ska umgås med vänner och familj. Man ska hänga,

spela spel och inte minst fira in det nya året finklädda, med klirrande champagneglas

i händerna. Jag har inte det. Jag lever ensam.[...]. Jag är den där personen som alla

gillar [...]. Ändå sitter jag ensam hemma på nyår, valborg och midsommar. Tänker att

en del måste ligga på mig? (Rydstedt, 2018, 28 december)

I citatet beskriver sig en person som vansinnigt ensam och även misslyckad under julledigheten

när de flesta andra träffas och umgås med sina familjer och vänner. Här konstrueras ensamheten

samtidigt som den sociala förväntan synliggörs, där julhelgen är en sådan högtid där människor

förväntas träffa sina nära anhöriga och socialisera sig. Att med hjälp av språket detaljerat

beskriva umgänge i termer av att “spela spel”, och hur högtider firas “finklädda” gör att det

blir en styrkande skildring av hur de sociala förväntningarna ser ut och vad en person själv

saknar. Att vara ensam och inte ha någon att fira dessa högtider med, samtidigt som man ser

hur alla andra har vänner och familjemedlemmar att umgås med, gör att tolkningsrepertoaren

ensam som jämförelse med andra används och genom den konstrueras unga kvinnors ensamhet.

För att ge en mycket bra variant på tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med andra

illustreras variationen om upplevelsen av ensamhet till följd av sociala medier med kommande

citat. Citatet är taget ur ett kommentarsfält från föregående Facebook-inlägg vilket därmed

belyser att en repertoar kan användas på olika sätt inom en interaktion.

[...]det enda vi ser på alla sociala medier är att folk har det roligt och umgås med alla

sina vänner, man vill bara visa upp det “positiva” i livet. Men livet är inte bara solsken,

det är mörker också. Det är dock ingenting människor vill visa utåt… En period när

jag kände mig som mest ensammast, så tog jag en paus från instagram och Facebook

(för att slippa matas av alla andra som bara visar upp hur bra, roliga och innehållsrika

liv dom lever). Det var verkligen jätteskönt och det fick mig att börja lyssna inåt på min

egen röst, istället för att jämföra mig med andra hela tiden.

(Englund, 2018, 28 december)

Sociala medier ses i citatet som en plattform att visa upp livets positiva sidor vilket skapar en

jämförelse av förväntningar och hur andra lever upp till dessa. Förväntningar på att visa upp

det som är positivt blir synligt i hur människor tenderar att inte visa de mörka sidorna utåt utan

endast publicerar solsken. I användandet av metaforer som solsken och mörker som språklig

resurs inom tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med andra, gör att ensamhet

konstrueras till något som avviker från förväntningen. När förväntningen blir att endast visa

upp det positiva och individer jämför sig med detta blir ensamhet även konstruerat till något

att hålla privat, då det inte blir en del av förväntningen att visa upp i sociala medier. I citatet

blir det synligt hur personen under sin mest ensamma period tog en paus från sociala medier

30

för att undvika förväntningar som finns på ett socialt liv. Genom att skriva att det är “jätteskönt”

att ha slutat jämföra sig med andra och hur det får någon att lyssna inåt på sin egen röst, gör att

språket kan påvisa den kraft som ligger i tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med

andra. Genom uttrycket hur avbrottet har en positiv inverkan ger en annan konstruktion av

ensamhet.

För att visa en annan tydlig aspekt av tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med andra

som påvisar hur ensamhet kan upplevas negativt i jämförelse med andras sociala tillställningar

använder vi ett citat ur ett blogginlägg skrivet på Tilia. Kvinnan bakom citatet skriver om hur

hon försöker undgå att jämföra sig med de förväntningar som finns och hur det påverkar hennes

upplevelse av ensamhet.

Sociala medier i all ära, men med jämna mellanrum rensar jag. Inte för att jag har

något emot personerna i sig, utan för att jag inte mår bra av att se alla uppdateringar

från fester, picknicks och sådant som får min ensamhet att kännas negativ. (Jackie,

2017, 11 juli)

Citatet synliggör hur ensamhet konstrueras utifrån tolkningsrepertoaren ensamhet som

jämförelse med andra när själva jämförelsen blir orsaken till att upplevelsen av ensamhet blir

till. Genom att skriva att det inte är personerna i sig, utan att se uppdateringar om sociala

umgängen som får en person att inte må bra gör att repertoaren konstruerar ensamheten som

något negativt. Att språkligt lyfta fram “jag mår inte bra av att se alla uppdateringar från fester,

picknicks” exemplifierar sociala mediers inverkan på unga vuxna kvinnor. Uttrycken illustrerar

hur tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med andra generellt utifrån mönstren

används av skribenterna för att konstruera sin ensamhet.

Den otillräcklige

Inom temat sociala förväntningar har vi utifrån tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse

med andra kunnat se hur subjektspositionen den otillräcklige har framträtt. Positioneringen blir

i materialet synlig utifrån mönster i hur unga vuxna kvinnor inte ser sig nå upp till sociala

förväntningar som de jämför sig med, vilket i sin tur skapar känslor av att inte räcka till. Att

jämföra sig med andra och uppnå rådande förväntningar konstruerar kvinnornas ensamhet där

de lägger mycket av orsaken till ensamheten på sig själva.

För att tydliggöra för hur subjektspositionen den otillräcklige på ett vanligt förekommande sätt

framträder i texterna, har vi valt ut ett citat, skrivet av en ung kvinna på Instagram, som antar

positionen genom att se sig som en vän i utkanten i kontrast till den förväntade gemenskapen.

Jag är en människa som lätt kommer nära, för när jag väl träffar mina vänner så pratar

vi på djupet. Men i och med att det sker så sällan så tror jag att jag ses som en vän i

"utkanten", en vän som inte ses nära nog och därför inte blir inbjuden på speciella

händelser. (Linda, 2019, 8 maj)

Genom att framställa sig som en person lätt att komma nära och som kan prata på djupet med

vänner, används språket för att hävda att personen bär på egenskaper som bekräftar henne som

en social varelse. Att sedan förklara att det är något som sker sällan och därför kan ha bidragit

till att ses som en vän i “utkanten”, kan förstås som att hon inte är helt ensam, men att det inte

finns någon regelbunden och stabil vänskapsrelation. Att påvisa bristen på inbjudningar

synliggör genom språket att det finns en jämförelse med andra om hur ofta man borde få

31

inbjudningar till vissa händelser, det gör att subjektspositionen den otillräcklige görs tillgänglig

inom tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med andra. Citatet illustrerar hur

relationer kan se ut i de mönster som blivit synliga utifrån materialet. Att inte se sig själv som

en tillräckligt nära vän för att bli inbjuden på speciella tillställningar kan skapa känslan av

otillräcklighet vilket gör att subjektspositionen den otillräcklige antas utifrån

tolkningsrepertoaren.

I ett försök att leva upp till sociala förväntningar, men också att erkänna den asociala

personligheten gör en variant av subjektspositionen den otillräcklige karaktäriserad i följande

citat hämtat från Instagram.

Jag kan säkert upplevas vara en social person på sociala medier. Och det är jag! Jag

har lätt för att prata med alla och jag arbetar i butik där jag hela tiden träffar nya

människor. Men helt ärligt, jag träffar i princip aldrig några av mina vänner. Det känns

sorgligt att erkänna att jag är såhär ensam och jag har börjat känna en stor sorg över

att jag är en så pass “osocial” person privat. (Linda, 2019, 8 maj)

Citatet illustrerar hur någon av andra kan upplevas som social på sociala medier som sedan

bekräftas genom att personen själv säger “Och det är jag!”, vilket kan utläsas som att det finns

en vilja att framstå tillräcklig för att nå upp till de sociala förväntningar som finns. Ytterligare

beskrivningar om hur någon har lätt att prata med alla och hur ofta möten med nya människor

sker, stärker påståendet om att se sig kunna ha ett stabilt socialt nätverk med kontinuerlig

gemenskap. Att sedan vilja uttrycka något helt ärligt och säga “jag träffar i princip aldrig några

av mina vänner” gör att subjektspositionen den otillräcklige blir tillgänglig inom

tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med andra. Sorgen att vara så ensam och osocial

i sitt privatliv gör att positioneringen kan antas och därmed bli en resurs för att konstruera

ensamheten som något som inte når upp till rådande förväntningar. I citatet visas även språket

som handling, genom att säga att “jag träffar i princip aldrig några av vänner”, vilket kan förstås

som att människor mer sällan ses i det fysiska mötet, men som textförfattaren skriver, är sociala

på sociala medier.

En annan väl funnen aspekt av subjektspositionen den otillräcklige exemplifierar vi med

följande citat från en tråd på Facebook där en kvinna drömmer om att ingå i en vänskapskrets.

Hennes upplevelse av ensamhet bekommer av att hon inte blir medbjuden av andra trots att

hon ses vara omtyckt, vilket gör att hon skuldbelägger sig själv.

Nu till det jag vill komma till. Ensamheten. Jag känner mig ganska ofta ensam. Jag

drömmer om att ha vänner jag kan umgås kravlöst med. Som kommer över, hänger.

Sådär som ”alla andra” verkar ha det.[...]Jag är den där personen som alla gillar men

som aldrig blir medbjuden på grejer. När folk beskriver mig så får jag höra saker som

”den vänligaste jag vet” ”den mest omtänksamma” osv. Ändå sitter jag ensam hemma

på nyår, valborg och midsommar. Tänker att en del måste ligga på mig? Jag går i

cirklar nu. (Rydstedt, 2018, 28 december)

Det sociala nätverket som en dröm gör att det uppfattas som något som inte finns. Att uttrycka

“Jag drömmer om att ha vänner jag kan umgås kravlöst med” gör att ensamhet konstrueras i

det att drömmen kan ses som en jämförelse. Jämförelsen blir synlig i användandet av uttrycket

“alla andra” för att styrka att det är något andra har och genom att inte ha det, inte nå upp till

förväntningar kring social gemenskap. I sättet att tala om ensamhet som jämförelse med andra

32

blir subjektspositionen den otillräcklige tillgänglig inom tolkningsrepertoaren. Med språket

som en resurs för att framställa sig omtänksam, vänlig och vara omtyckt av andra men ändå

inte bli medbjuden på högtider där det finns en förväntan att umgås med vänner (som man

kanske inte har), gör att positioneringen den otillräcklige kan antas. Positioneringen styrks

genom uttalandet “Tänker att en del måste ligga på mig?” där otillräckligheten blir synlig i att

inte kunna leva upp till de sociala förväntningar som finns, vilket konstruerar ensamhet.

6.3 TEMA 3 - ENSAMHET OCH OHÄLSA

I det tredje temat blir ohälsa i förhållande till ensamhet det som lyfts fram där ohälsan i texterna

blir beskrivet som psykisk och fysisk där vissa kvinnor framställer båda sidor. Sjukdom

används som en resurs för att beskriva sin ensamhet där personerna ibland jämför tiden före

eller efter en sjukdomsperiod med hur deras ensamhet ser ut idag. I texterna utifrån dessa

mönster har vi kunnat finna tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk

ohälsa samt subjektspositionen den sjuke.

Ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa

Tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa visar hur ensamhet

konstrueras utifrån upplevd psykisk ohälsa. Utifrån tolkningsrepertoaren blir ensamhet många

gånger beskriven utifrån psykisk ohälsa, där vanligt förekommande beskrivningar har med

nedstämdhet, depression och avskildhet att göra. Individer känner både nedstämdhet på grund

av ensamheten, men där nedstämdhet och ohälsa också har kunnat leda till känslor av ensamhet.

Då framställningen sker i båda riktningar kan ensamhet ses som sammantvinnad med psykisk

ohälsa. Upplevd ensamhet kan utifrån mönstren bero av att det finns en avsaknad av nära

relationer, men att inte orka bibehålla den sociala kontakten på grund av psykisk ohälsa kan

även många gånger leda till upplevelser av ensamhet.

För att tydliggöra hur tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa

har blivit synlig som ett mönster i materialet, där ohälsan ses bli en konsekvens av ensamhet,

använder vi ett citat som visar ett vanligt förekommande sätt att använda repertoaren. Citatet

är hämtat från forumet Familjeliv, skrivet av en 20-årig ung kvinna.

Vad gör man när man mår så fruktansvärt dåligt pga ensamhet? Hur hittar man vänner

i dagens samhälle? Har försökt något enormt men en blandning mellan dålig

självkänsla och en väldigt introvert personlighet gör det jättesvårt.. Allt känns så

meningslöst numera, dagarna ser exakt likadana ut fan, det tär på livsglädjen.. Känns

så mesigt att sitta och gråta i sin ensamhet pga hur misslyckad man känner sig.

(Familjeliv, 2018, 22 maj)

Att inleda en interaktion med en fråga som åskådliggör hur dåligt personen mår på grund av

ensamhet gör att frågan retoriskt gestaltar sättet att tala om sin ensamhet. Redogörelsen för hur

den dåliga självkänslan gör det svårt att hitta vänner och hur det tär på livsglädjen demonstrerar

hur tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa används i

konstruktionen för ensamhet. Uttrycken hur “allt känns så meningslöst”, “tär på livsglädjen”

och känslorna av att vara mesig och misslyckad styrker än mer framtoningen att vara nedstämd

till följd av ensamhet. Genom att använda sig av repertoaren kan en verklighet av ensamhet

växa fram vilken här förstås i att ensamhet kan vara en orsak till nedstämdhet och ohälsa, vilket

är ett av de mönster vi kunnat finna inom det empiriska materialet.

33

För att visa hur psykisk ohälsa kan vara en orsak till att människor upplever ensamhet har vi

använt ett citat hämtat från en blogg skrivet av en ung kvinna. I citatet framställs ensamhet som

en följd av depression, vilket blir ett bidrag till att påvisa att ohälsa och ensamhet kan verka åt

olika håll och där vi även kan se hur tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med

psykisk ohälsa är märkbart synlig.

Det senaste halvåret, som till stor del har dominerats av viktuppgång och depression,

har gjort att jag dragit mig undan mer och mer. Inte alltid för att jag själv egentligen

vill, utan för att jag skäms. [...] Vissa dagar är det skönt att vara ensam. Andra dagar

ett helvete. (Lina, 2017, 28 juli)

I citatet blir det synligt hur tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk

ohälsa framträder, där ohälsan här ses kunna leda till ensamhet. Genom förklaringen att ohälsa

kan göra att en person kan dra sig undan mer, används repertoaren för att konstruera ensamhet.

Att sedan fortsätta beskrivningen med “inte alltid för att jag själv egentligen vill, utan för att

jag skäms” blir att genom språket visa hur stark inverkan ohälsan kan ha i någons liv och till

följd av det kunna orsaka ensamhet för unga vuxna kvinnor. När ensamhet beskrivs som ett

helvete, tydliggörs genom språket hur framställningen av ensamhet blir till en av de värsta

känslor att uppleva.

Den sjuke

Vi har i materialet kunnat finna mönster i hur unga vuxna kvinnor antar subjektspositionen den

sjuke, där personer i samband med att tala om sin ensamhet framställer sin nuvarande eller

tidigare sjukdomsperiod. Genom att berätta om sin tid som sjuk och förklara ensamheten med

hjälp av det, kan en individ anta positionen som den sjuke utifrån tolkningsrepertoaren

ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa. Att konstruera sin ensamhet med hjälp av

positioneringen görs ofta när personer berättar om hur de inte längre har någon att prata med

efter sin sjukdomsperiod. Både brist på socialt nätverk men också hur personen kan sakna ett

stöd och en förståelse för sin situation beskrivs i samband med ensamheten. När individen kan

skriva ut sin upplevelse i ett medialt forum kan hon få en kommentar som ett slags stöd, vilket

därmed även kan bekräfta den antagna positioneringen som den sjuke.

Som ett bra exempel på hur subjektspositionen den sjuke antas lyfter vi fram följande citat där

en kvinna på sitt instagramkonto skriver om hur ensamhet bidrar till hennes ohälsa.

Jag vill förtydliga en sak angående mina tankar och känslor runt min ensamhet. Jag är

en sk HSP (high sensitive person) som behöver egentid för att återhämta mig. Men när

det blir för mycket, eller enbart, ensamhet så mår jag istället sämre. För energin &

glädjen av att träffa mina vänner slår allt! Och nu när jag börjar bli mig själv igen

efter alla djupdykningar i depressioner så vill jag bli den sociala Linda igen. För gud

vad jag saknar henne! (Linda, 2019, 8 maj)

Citatet inleds med att personen skriver att hon vill förtydliga tankar och känslor kring sin

ensamhet, att “förtydliga” visar hur någon genom språket vill styrka det påstående som kommer

sedan. Det följer av beskrivningar att vara “HSP” som så kallat högkänslig och hur hon varit i

depression, vilket då används för att förtydliga konstruktionen av ensamhet när mycket egentid

är nödvändig för återhämtning. Trots att ensamhet i viss mån ses behövas för hälsans skull så

påvisar personen att i “ensamhet så mår jag istället sämre” som påtalar hur ensamhet påverkar

hälsan negativt. Uttrycket i hur ensamhet får en att må sämre genom tolkningsrepertoaren

34

ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa gör subjektspositionen den sjuke tillgänglig

och accepterad. Att tala om hur hälsan försämras till följd av ensamhet blir att anta positionen

där konstruktionen av ensamhet görs genom det.

Ett annat sätt att anta subjektspositionen den sjuke blir synlig i följande citat där period av

sjukdom ökat ensamheten, vilket illustrerar motsatsförhållandet till citatet ovan. Texten är en

kommentar till ett blogginlägg där det skrivs om hur den tidigare sjukdomstiden har påverkat

orken till att inte vara så social.

Jag har blivit väldigt ensam sen jag blev sjuk. Har inte orkat/velat/kunnat träffa vänner

varken hemma eller någon annanstans. Jag var inte jättesocial innan heller, men nu

ibland kan jag sakna det. Har liksom ingen att ringa när jag känner för att träffa någon.

Det låter tragiskt, när jag säger det högt. En del har ju försvunnit under resans gång,

när de inte orkat med att man är sjuk, inte orkat prata om det, inte förstår eller ens vill

förstå. (Lotta, 2018, 20 februari)

Subjektspositionen den sjuke blir antagen inom konstruktionen av ensamhet som en orsak av

ohälsa. Ensamhet som en följd av ohälsa framställs som stark genom det inledande uttrycket

“blivit väldigt ensam sen jag blev sjuk”. Beskrivningen av hur någon inte längre orkar, vill eller

kunnat träffa vänner på grund av sjukdom gör att positioneringen som den sjuke blir möjlig

utifrån tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa. Kontexten gör

att personen som skrivit kommentaren befinner sig i ett socialt sammanhang där utrymme finns

att berätta om tiden som sjuk vilket även bekräftar bloggskribentens position som den sjuke.

Att beskriva sig inte ha varit “jättesocial” tidigare men hur det sociala umgänget kan saknas

efter sjukdom, blir att genom språket styrka hur positioneringen kan konstruera ensamhet som

en konsekvens av ohälsa.

6.4 TEMA 4 - DEN SJÄLVVALDA ENSAMHETEN

Övergripande inom studien blir ensamhet ofta framställt som något negativt men vi har även

kunnat se tendenser till att tala om ensamhet i positiv bemärkelse. Inom vårt material kan vi se

den självvalda ensamheten där flera av de unga vuxna kvinnorna uttrycker att ensamhet är

något de själva väljer och då ser som något positivt. Textförfattarna menar att det är viktigt att

kunna vara för sig själv för att kunna förstå både sig själv och andra. Inom temat har vi hittat

tolkningsrepertoaren ensamhet som behov, subjektspositionen den självvalt ensamme och det

ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt.

Ensamhet som behov

Ensamhet som behov blir i materialet synligt som en tolkningsrepertoar när individer talar kring

vikten av att vara ensam för att få sin egen tid. Tiden i ensamhet menar flera av de unga

kvinnorna utifrån aspekten av ensamhet som behov, är för att få möjlighet till återhämtning

samt för att lära känna sig själv på djupet genom reflektion. Vissa av kvinnorna anser sig välja

tiden till sig själva för att orka möta andra människor medan andra ser ensamheten som tiden

att kunna njuta av sin egen tillvaro.

För att illustrera hur tolkningsrepertoaren ensamhet som behov kan göra sig synlig i materialet

på ett framträdande sätt, lyfter vi fram följande citat ur en blogg där ensamheten blir synlig

som ett behov för att känna sig själv.

35

Jag kan älska att vara ensam. Det har alltid varit i ensamheten jag hittar kraft. Det är

i ensamheten jag möter mig själv. Får insikter. Gå en lång promenad i naturen, andas

på yogamattan och sen laga den där maten som jag älskar men kanske inget jag skulle

bjuda någon gäst på. Äta den i tystnad, njuta av den. Meditera, ligga på mattan och

hänga runt i mitt eget sällskap. För mig är det lyx och en nödvändighet. Jag har väldigt

svårt att förstå människor som aldrig behöver vara ensamma. (Bengtsson, 2018, 28

augusti).

I citatet vidhåller skribenten att hon älskar att vara ensam och ensamheten görs synlig som en

möjlighet till att möta sig själv och hitta kraft. I det att ensamhet ger utrymme till att njuta av

tystnaden och hur ensamma aktiviteter framställs som något lyxigt och nödvändigt i tillvaron,

gör att ensamhet ses som ett behov. Att vilja vara för sig själv för att få insikter gör att ensamhet

ses som ett val som behövs göras för sin egen skull. Redogörelse för aktiviteter såsom att gå

långa promenader i skogen, andas på en yogamatta och tillaga sin favoriträtt för att äta den i

tystnad, gör att tolkningsrepertoaren ensamhet som behov och språket inom den används för

att strategiskt karaktärisera en form av verklighet, där ensamhet är något positivt för individen.

Repertoaren stärks av att det är svårt att förstå människor som aldrig behöver vara ensamma,

vilket trycker på hur personens egna behov av ensamhet finns där och därmed blir något positivt

och självvalt.

För att lyfta ytterligare en aspekt där vi kan se ett nytt språkbruk ta form inom

tolkningsrepertoaren ensamhet som behov har vi tagit ut ett citat hämtat från en blogg. En

kvinna skriver där om ensamhet som en viktig del för att uppfylla behovet av andrum för att

orka med de vardagliga sysslor som omger hennes liv.

Min lediga tid går åt till en hel del återhämtning, vila...sköta om hem och barn, ni vet.

Jag har ett behov av självsamhet för att må bra, men jag mår inte bra av ensamheten

mitt bland människor. (Linnéa, 2018, 20 februari)

Citatet visar hur all ledig tid går till återhämtning för att orka de vardagliga sysslorna som hem

och familj, vilket synliggör hur ensamhet kan förstås som ett grundläggande behov för vissa

individer för att fungera. I det här citatet presenteras ett nytt begrepp utifrån ensamhet som

benämns som “självsamhet”. Självsamhet tydliggör tolkningsrepertoaren ensamhet som behov

där ordet “ensam” byts ut mot ordet “själv”. Att genom språket använda sig av ordet ensam får

ofta en negativ klang, medan själv eller självsamhet tillför någonting i en mer positiv

bemärkelse. Att genom språket ta fram ett ord som ligger nära besläktad med ett annat ord,

men konstruerar ensamheten i en helt ny dimension, visar hur mycket språket har betydelse i

hur man uttrycker sig. Vi har med det nyfunna begreppet självsamhet lyckats bemästra den

egentliga innebörden i vad som sägs utifrån tolkningsrepertoaren ensamhet som behov, där

ensamhet konstrueras genom språket med det väl belagda ordet självsamhet.

Den självvalt ensamme

I sättet att tala om ensamhet som ett behov och något positivt inom interaktionerna uppkommer

subjektspositionen den självvalt ensamme. Positioneringen kan här förstås som något som tas

och ett val som görs utifrån ett behov av ensamhet. Tolkningsrepertoaren ensamhet som behov

gör det möjligt att anta positionen som den självvalt ensamme i den bemärkelsen att ensamhet

beskrivs som något positivt inom repertoaren. Att ta vara på tiden med sig själv, göra saker för

36

sin egen skull och att inte vara beroende av andra är olika sätt att konstruera sig som den

självvalt ensamme.

Ett mycket bra exempel som visar hur subjektspositionen den självvalt ensamme framträder ur

tolkningsrepertoaren ensamhet som behov illustreras med följande citat. Utdraget är en

kommentar till ett blogginlägg som behandlar ensamheten som något positivt.

[...] mår så himla bra av att vara själv lite nu och då. Ibland kan jag till och med längta

till att vara själv en hel helg– och det utan att känna mig uttråkad! Väldigt lustigt då

jag vet att många av mina kompisar aldrig skulle kunna tänka sig det, utan högst en

kväll i eget sällskap. Tidigare, för några år sedan, trodde jag att det var något ”fel” på

mig eller att jag var onaturlig. (Bea, 2019, 29 oktober)

I uttrycket “mår så himla bra av att vara själv” görs ensamhet till något självvalt och positivt

som stärks ytterligare genom uttalandet “längta till att vara helt själv” vilket gör att ensamhet

kan ses som ett behov. Tolkningsrepertoaren ensamhet som behov gör därmed

subjektspositionen den självvalt ensamme tillgänglig. Konstruktionen av ensamheten som

självvald bekräftas av jämförelsen med hur andra inte skulle kunna tänka sig den typen av

ensamhet mer än en kort tid, medan personen i citatet kan se fram emot en hel helg utan att bli

uttråkad av ensamheten. Genom att använda repertoaren och beskrivningen att inte bli uttråkad

i sin ensamhet antas subjektspositionen. Att tidigare ha sett den självvalda ensamheten som

något onaturligt och fel men att nu kunna se hur gott den gör för välmåendet konstruerar nu

ensamheten som något positivt.

För att ge ännu en inblick i hur de unga vuxna konstruerar sin ensamhet utifrån

subjektspositionen den självvalt ensamme, där variationen blir hur styrkan finns i ensamheten,

har vi plockat ut ett citat där en kvinna på 18 år skriver om hur ensamhet kan vara utvecklande.

Att vi ibland behöver vara ensamma visar hur subjektspositionen föds ur tolkningsrepertoaren

ensamhet som behov.

Jag vill inte behöva någon annan för att må bra. Jag mår bra i mig själv och det är

först när jag gör det som jag på allvar känner att det här sociala livet har en chans att

fungera. [...] När jag inte har haft någon där har jag behövt "pick myself up" vilket gör

att jag blivit så stark, eller jag känner mig iaf stark. Insikterna jag fått om mig själv på

senaste slår vilken hemmafest som helst. (Lundmark, 2018, 11 januari)

Citatet synliggör hur ensamhet framställs som någonting bra, där ensamhet kan leda till att få

tid till sig själv och att det finns ett behov av att vara själv för att kunna må bra, vilket gör att

subjektspositionen den självvalt ensamme blir tillgänglig inom tolkningsrepertoaren ensamhet

som behov. Textförfattaren skriver att det är i sin ensamhet hon blivit stark, där hon använder

det engelska uttrycket “pick myself up” för att för läsaren tydliggöra att det är hon själv, i sin

egen ensamhet där hon blivit stark. På liknande sätt har vi inom repertoaren kunnat se mönster

för hur de unga vuxna kvinnorna i materialet konstruerar sin ensamhet, där de formulerar det

som att tiden för sig själva bidrar till att de i sin ensamhet finner kraft och styrka. Sista

meningen i citatet, “insikterna slår vilken hemmafest som helst”, är ett sätt att genom språket

använda sig av ordet “hemmafest”, för att belysa någonting trevligt och lyckosamt, vilket kan

förstås som att ensamhet är någonting oslagbart. Repertoaren och den accepterade positionen

som den självvalt ensamme konstruerar ensamhet som något nödvändigt och positivt.

37

Ensamhet som positivt och negativt

Vi har utifrån helheten i vårt material kunnat se hur ett ideologiskt dilemma framträtt ur temat

den självvalda ensamheten. Tolkningsrepertoaren ensamhet som behov och subjektspositionen

den självvalt ensamme skapar i kontrast till det övriga materialet dilemmat ensamhet som

positivt och negativt. De flesta tolkningsrepertoarer som mönster inom vårt material talar om

gemenskap och sociala förväntningar som något att uppfylla där ensamhet då ses som något

negativt. I det negativa sättet att tala om ensamhet blir ofta känslor av avvikelse, utanförskap

och skam till språkliga resurser för att konstruera sin ensamhet. Att istället tala om ensamhet

som behov eller något självvalt konstruerar ensamhet som något bra. Att ett fenomen kan ses

ur olika perspektiv blir synligt i hur vissa kan se ensamhet som både något positivt och negativt,

vilket skapar ett ideologiskt dilemma.

När en ung vuxen kvinna först framställer ensamhet i en negativ bemärkelse för att sedan

konstruera det som något positivt gör att hon går emot sin första konstruktion. Konstruktionen

i det blir motsägelsefullt, varpå det påvisar ett dilemma. För att synliggöra det ideologiska

dilemmat ensamhet som positivt och negativt har vi använt ett välformulerat citat för dilemmat,

som är framtaget ur en blogg skriven av en ung vuxen kvinna som ger en tydlig dubbelsidig

version i sin framställning av ensamhet.

För mig är ensamheten det bästa och värsta som finns. Att sitta ensam vid havet eller

gå en promenad i skogen är helt fantastiskt, eller som idag sitta själv på lunchen och

bara höra tystnaden. Ibland är det verkligen det bästa som finns. Men så kommer

kvällarna när resten i huset sover och ensamheten tar strypgrepp, när mörkret är fyllt

av minnen och knappt ljuset kan lugna själen. (Hanna, 2017, 15 juli)

I första meningen skriver blogg-författaren att ensamheten är det bästa OCH det värsta, vilket

tyder på att det finns en motsägelse i hur hon konstruerar sin ensamhet. Uttrycket gör det väl

synligt att ensamhet både är någonting bra och någonting dåligt. Att genom språket visa på

dubbla betydelser av ett och samma fenomen där ensamhet beskrivs som det bästa och det

värsta visar på det ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt. Kvinnan bakom

citatet nämner sedan flera saker som är det bästa med ensamheten, som att sitta ensam vid havet

eller ta en promenad i skogen, vilket blir till en resurs för att glorifiera det fina i att vara ensam.

Lite senare i citatet får denna fantastiska känsla en helomvänd beskrivning, där författaren

skriver om när kvällarna kommer, resten av huset sover och ensamheten tar ett strypgrepp. Det

där strypgreppet, inger språkligt hur ensamheten blir något av det värsta att uppleva. Att

framställa ensamheten som något av det värsta hon kan uppleva gör att konstruktionen av

ensamhet blir negativ. Att tala om ensamhet på dessa två skilda sätt tyder på att det är ett

ideologiskt dilemma som äger rum, där det blir en motsägelse i hur författaren talar om

fenomenet ensamhet.

För att presentera hur en motsägelse kan bli synlig i hur språket konstruerar ensamhet som det

ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt har ett tämligen passande citat valts

ut, där en ung vuxen kvinna skriver om hur ensamhet kan vara både positivt och negativt i att

vara både utan och med mänskligt sällskap.

I morgon är det midsommarafton och den kommer jag att fira ensam med katten. Och

visst älskar jag att umgås med min katt, men jag skulle gärna ha lite mänskligt sällskap

också.. (Red Dykepi, 2019, 20 juni)

38

I citatet framställs ensamhet som något positivt i det att en person kan uppskatta att vara

ensam med katten. Det finns samtidigt en önskan om mänskligt sällskap, när personen skriver

att “jag skulle gärna ha lite mänskligt sällskap också” vilket skulle kunna tyda på ensamhet i

en negativ benämning, vilket skulle kunna ses som ett ideologiskt dilemma, där mänsklig

kontakt skulle kunna vara ett sätt att “lindra” den eventuella upplevelsen av ensamhet. Att

genom språket säga att man som person älskar att vara ensam med sin katt samtidigt som man

gärna vill ha mänskligt sällskap, kan förstås som att någon gillar att vara ensam samtidigt

som det finns ett behov av mänskligt sällskap för att slippa vara ensam. Konstruktionen syftar

till att det finns en motsägelse i uttrycket, vilket ger en antydan till ett ideologiskt dilemma.

Vi har i detta avsnitt redogjort och exemplifierat de resultat vi kunnat finna kring hur unga

vuxna kvinnor konstruerar sin ensamhet på Internet. Nästkommande diskussionsdel inleds med

en sammanfattning av resultatet för att ge läsaren en överblick av de mest framträdande

konstruktionerna som sedan blir en grund till fortsatt bredare diskussion av ensamhet som

fenomen i vårt samhälle idag.

7. DISKUSSION Syftet med vår studie har varit att undersöka hur kvinnor i åldersgruppen unga vuxna

konstruerar sin ensamhet på Internet. I avsnittet som följer kommer vi diskutera vårt resultat i

förhållande till studiens frågeställning och syfte, tidigare forskning, samt teoretisk ansats för

att redogöra för våra slutsatser kring ensamhet som fenomen. Vi kommer avsluta

diskussionsdelen och denna studie med kritiska reflektioner samt blicka framåt kring vad

ytterligare forskning skulle kunna bidra med till fältet.

7.1 DISKUSSION I FÖRHÅLLANDE TILL FRÅGESTÄLLNING OCH SYFTE

Under denna underrubrik kommer vi utifrån de olika teman vi tog fram i resultatet diskutera

huruvida vi uppnådde syftet med vår studie och hur vår frågeställning; “hur konstruerar unga

vuxna kvinnor sin ensamhet på Internet” har besvarats.

Föreliggande studie hade som syfte att undersöka hur ensamhet konstrueras av unga vuxna

kvinnor på Internet, där vi för studien använde oss av ett socialkonstruktionistisk perspektiv

och diskursiv psykologi som metodansats för att undersöka hur unga vuxna kvinnor framställde

sin ensamhet på olika bloggar, Internetforum och sociala medier. Vid konstruktionen av

ensamhet användes olika tolkningsrepertoarer för att på olika sätt beskriva ensamhet, samtidigt

som textförfattarna i materialet positionerade sig inom de olika tolkningsrepertoarerna vid

konstruktionen av ensamhet. Den kartläggning av unga vuxna kvinnors konstruktioner av

ensamhet som resultatet har frambringat kommer här sammanfattas och diskuteras.

Ensamhet och gemenskap

Vi har utifrån studiens resultat kunnat synliggöra att flera av de tolkningsrepertoarer som

illustrerades syftade till att ensamhet konstruerades som någonting mindre önskvärt, där vi i

vårt första tema ensamhet och gemenskap fann tolkningsrepertoaren ensamhet som

utanförskap. Unga vuxna kvinnor konstruerade sin ensamhet på Internet genom att via språket

ge beskrivningar av att det fanns avsaknad av gemenskap och samhörighet till andra, där de

beskrev sig som misstolkade och oförstådda, vilket gjorde att de intog subjektspositionen den

missförstådde. Den fysiska kontakten kunde i konstruktionen förstås inte vara tillräcklig för att

upplevelsen av ensamhet skulle upphöra, där frånvaron av samhörighet till andra beskrevs som

att inte ha någon vid sin sida på ett mer själsligt plan. Att inte ha någon som förstår en på det

39

själsliga planet kan uppfattas som att det finns en avsaknad och ett behov av djupare relationer,

vilket kan belysa hur människor som inte får sina mellanmänskliga relationer tillfredsställda

upplever ensamhet. Att inte känna gemenskap med andra i gruppen och i det inte ha någon som

förstår dem på ett djupare plan, synliggör hur repertoaren möjliggör en verklighet som skulle

kunna tyda till att det finns flera dimensioner av relationer. De unga vuxna kvinnorna sågs i sin

framställning finna ett behov av djupare relationer för att kunna ingå i gemenskapen, vilket

skulle kunna ses som en version av hur unga kvinnor konstruerar ensamhet på Internet.

Sociala förväntningar

Inom det andra temat, sociala förväntningar inkluderas tolkningsrepertoaren ensamhet som

jämförelse med andra, därigenom fann vi även subjektspositionen den otillräcklige. I

användningen av tolkningsrepertoaren kunde vi se hur ensamhet konstruerades hos unga vuxna

kvinnor när de talade om sin ensamhet i förhållande till hur andra uppfattades leva sociala liv.

I beskrivningar av hur de jämförde sig med hur andra firar högtider, andras sociala aktiviteter

samt andras relationsskapande och hur relationerna sågs bevaras genom umgänge, kunde vi se

att kvinnorna använde sig av repertoaren som resurs för att beskriva sin ensamhet när de inte

såg sig nå upp till förväntningar de jämfört sig med. Repertoaren sågs vidare skapa

subjektspositionen den otillräcklige där vi har kunnat förstå att kvinnorna konstruerar sin

ensamhet när de framställer en otillräcklighet i förhållande till hur andra kan ses nå upp till de

förväntningar som finns. Vi kunde se att ensamhet kunde konstrueras som ett fenomen som

avviker den sociala normen, som i resultatet framställs som en av de möjliga verkligheter som

kvinnorna jämför sig med och kan förstås som en av de verkligheter de själva inte kunnat visa

upp. Resultatet kunde styrka den påverkan tolkningsrepertoaren samt positioneringen hade på

de unga vuxna kvinnorna och hur de konstruerat sin ensamhet. Vi har kunnat se att en paus

från sociala medier och jämförelse med förväntningar kunde göra att ensamhet konstruerades

som mindre negativt än före avbrottet från de olika kontexterna på Internet. Inom temat har vi

därmed kunnat se att andras versioner av verkligheten har en inverkan på hur de unga vuxna

kvinnorna konstruerar sin ensamhet på Internet.

Ensamhet och ohälsa

I tema tre, ensamhet och ohälsa framträdde tolkningsrepertoaren ensamhet som

sammantvinnad med psykisk ohälsa samt subjektspositionen den sjuke. Inom

tolkningsrepertoaren kunde vi se hur ensamhet hos unga vuxna kvinnor blev konstruerad både

som en möjlig orsak till och konsekvens av psykisk ohälsa. Vi har genom resultatet kunnat se

att kvinnor konstruerade ensamhet med hjälp av beskrivningar kring hur de mår, där ohälsan

förstås vara en alternativ följd av ensamhet. Samtidigt har resultatet åskådliggjort att ohälsa

kunde orsaka ensamhet, där kvinnorna beskrev att ohälsan kunnat bidragit till att de inte orkat

ha socialt umgänge som tidigare samt att de har setts sakna någon som på djupet förstår dem i

sin sjukdomsbild. Att ensamhet och ohälsa ses verka åt båda håll gör att vi kan se olika

versioner av verkligheten komma ur repertoaren. Genom interaktionerna vi undersökt mellan

kvinnorna har vi kunnat se hur de via repertoaren och genom att dela med sig av sin verklighet

som ensam i kombination med ohälsa har positionerat sig som den sjuke. Vi har kunnat förstå

att både kvinnor som är ensamma till följd av sin sjukdom, men även de som upplever psykisk

ohälsa i sin ensamhet konstruerar ensamhet i termer av att vara avskild när de talar om ohälsa

i förhållande till ensamhet. I sin position som den sjuke beskrev de unga vuxna kvinnorna

känslan av att vara i en bubbla där andra befinner sig utanför, vilket vi har kunnat förstå som

att kvinnorna kan uppleva sig oförstådda och följaktligen avskilda i sin ensamhet och psykiska

ohälsa.

40

Den självvalda ensamheten

Inom det fjärde och sista temat den självvalda ensamheten kunde vi upptäcka diskursen som

belyser ensamhet i en mer positiv bemärkelse, där vi fann tolkningsrepertoaren ensamhet som

behov vilken även bringade subjektspositionen den självvalt ensamme. I temat blev även det

ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt synligt. Inom temat blev alltså

ensamhet belyst som någonting positivt och möjligen framåtsträvande, där konstruktionen av

ensamhet utifrån tolkningsrepertoaren syftade till ensamhet som ett behov. I texterna kunde vi

se hur unga vuxna kvinnor ser tiden i ensamhet som en stund för återhämtning, avkoppling och

ett tillfälle att kunna njuta av sin egen tillvaro. De positionerar sig som den självvalt ensamme,

vilket vi ser syftar till hur ensamhet kan vara något självvalt och frivilligt. Inom temat kunde

vi särskilt se språkbruket som en resurs för konstruktionen av ensamhet där ordet “självsamhet”

kan förstås som en egen komposition i sättet att förklara ensamheten som självvald. Att i ordet

självsamhet ha ett större fokus på att vara själv än ensam kan uppfattas som att ytterligare

påvisa det positiva, där att vara själv i större utsträckning kan ses som något positivt medan att

vara ensam tenderar ha en negativ klang.

Resultatet har synliggjort att det finns olika sätt att tala om ensamhet, där den dominerande

diskursen av konstruktionen av ensamhet varit i en mer negativ bemärkelse, men att det även

finns en motdiskurs som påvisar motsatsen. De olika diskurserna och deras roll för

konstruktionen av ensamhet kommer ytterligare lyftas inom diskussionen av teorin i detta

avsnitt. Vi kunde under temat synliggöra det ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och

negativt, där vi såg hur ensamhet konstruerades som någonting bra samtidigt som någonting

mindre önskvärt. Dilemmat kunde förstås som att det fanns en motsägelse i hur de unga vuxna

kvinnorna talade kring ensamhet, där de uppskattade ensamheten, samtidigt som de gärna ville

undgå den. Motsägelsen skulle kunna tyda på att människor som handlar under levda ideologier

ibland uttrycker sig på ett inkonsekvent sätt, vilket kan ge intrycket av att de ibland säger saker

som inte är direkt övervägda, där som i detta fall ensamhet konstrueras både i positivt och

negativ bemärkelse.

Sammanfattningsvis kan vi se oss ha besvarat frågan kring hur unga vuxna kvinnor konstruerar

sin ensamhet på Internet och därav uppnått studiens syfte. Genom att undersöka hur unga vuxna

konstruerar sin ensamhet på bloggar, olika forum och sociala medier, har vi utifrån olika

kontexter på Internet kunnat kartlägga hur det på olika sätt talas kring fenomenet. I vårt resultat

har diskursen om ensamhet som något negativt blivit den mest framträdande då tre av våra fyra

teman pekar mot det. Ensamhet som ett positivt fenomen blev således synligt i ett av våra teman

vilket låter oss dra slutsatsen att unga vuxna kvinnor tenderar att övervägande konstruera

ensamhet som ett icke önskvärt och ofrivilligt fenomen.

7.2 DISKUSSION UTIFRÅN TIDIGARE FORSKNING

Vi kommer för denna diskussion utgå från de teman som tagits fram i tidigare forskning för att

se på vilket sätt vår studie kan ställas i relation till den och på vilket sätt vi eventuellt kunnat

tillföra något nytt gällande forskningsfältet för ensamhet och unga vuxna.

Socialt stöd och ensamhet

Inom det första temat synliggjordes ensamhet utifrån socialt stöd, där olika typer av relationer

kunde förstås påverka den upplevda känslan av ensamhet. Olika typer av relationer gjorde att

ensamhet kunde upplevas på olika sätt, där sociala nätverk som innefattade djupare relationer

sågs minska upplevelsen av ensamhet. Den tidigare forskningen som menade att djupare

41

relationer kunde minska upplevelsen av ensamhet kunde likställas med vår studie, där personer

som inte hade någon att känna samhörighet med uppfattades sakna någon på ett mer själsligt

plan. Vi kunde utifrån tolkningsrepertoaren ensamhet som utanförskap i vår studie förstå hur

de unga vuxna kvinnorna i konstruktionen av ensamhet behövde känna samhörighet med andra,

samtidigt som det fanns en önskan om en själsfrände som förstod dem på ett djupare plan för

att inte uppleva ensamhet. Vi har både utifrån tidigare forskning och i vår studie kunna

synliggöra hur relationer uppfattas kunna ha flera dimensioner, där ytliga sociala nätverk inte

alltid varit tillräckligt för att känslan av ensamhet skulle försvinna. Vi har likt den tidigare

forskningen därmed kunnat se att det sociala stödet varit viktigt för individen i konstruktionen

av ensamhet, där flera av de unga vuxna kvinnorna beskrevs känna en avsaknad av det sociala

stödet, speciellt under ohälsa. För de unga vuxna kunde vi se att det inte alltid var tillräckligt

med den fysiska kontakten, utan att det även kunde finnas en önskan om att ha någon som

förstod deras innersta tankar och känslor vid sjukdom. Inom studien kunde vi se kvinnor

konstruera ensamhet genom tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk

ohälsa, där ensamhet förstods som en följd av ohälsa samt att ensamhet även sågs kunna orsaka

ohälsa. Tidigare forskning visade att det sociala stödet kunde lindra den stress unga vuxna

upplevde till följd av ensamhet, vilket vi kunnat förstå som en likhet till vår studie när kvinnor

med hjälp av repertoaren för sin ensamhet ses söka stöd och förståelse från andra i ett försök

att lindra upplevd ensamhet och ohälsa.

Samhälleliga förväntningar och ensamhet

Inom tidigare forskning rörande samhälleliga förväntningar och ensamhet kan vi se likheter

med vår studie där temat sociala förväntningar vuxit fram ur materialet. Tidigare forskning

hade större fokus på de mer övergripande samhälleliga förväntningarna, där vi i vår studie

kunnat bidra med att se sociala förväntningar på mikronivå. I de tidigare forskningsstudierna

synliggjordes hur unga vuxna förväntas bli självständiga och i det själva skapa och utveckla

sitt sociala nätverk. De svårigheter som blev synliga gällande att skapa nya kontakter kunde

bero av individens tidigare erfarenheter, som ansågs försvåra chansen till att lyckas uppnå

djupare relationer för att erhålla socialt stöd. Resultatet visade hur samhällets förväntningar på

självständighet och att skapa nya kontakter är svåra att leva upp till, där ensamhet sågs bli en

konsekvens. Vi kan med hjälp av vår studie styrka den tidigare forskningen med att även vi

kunnat se förväntan i att unga vuxna bör ha ett socialt nätverk och lyckas i sitt relationsskapande

genom sociala aktiviteter. Ytterligare förväntningar har handlat om hur högtider bör spenderas

med andra. I förhållande till sociala förväntningar kunde vi se att unga vuxna kvinnor i

konstruktionen av ensamhet använder tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med

andra. Utifrån repertoaren kunde vi förstå att de tenderat att jämföra sig med hur andra nådde

upp till förväntningar och i hur andra visade upp en version av verkligheten som inte

innefattade ensamhet. När kvinnorna framställde att de inte nådde upp till dessa förväntningar

kunde vi se att subjektspositionen den otillräcklige blev tillgänglig inom repertoaren. I hur de

unga vuxna kvinnorna såg sig som otillräckliga fanns likheter med den tidigare forskningen,

som lyfte fram hur svårt det uppfattades vara för unga vuxna att leva upp till rådande

förväntningar och utifrån det ses ensamhet konstrueras.

Sociala medier och ensamhet

I temat ensamhet och sociala medier kan vi enligt resultat av den tidigare forskningen förstå

att kontakter på Internet inte är ett substitut för verkliga sociala kontakter. Enligt resultatet

illustreras hur upplevelsen av ensamhet hade ett samband med hög användning av sociala

medier. Vi kunde med temat koppla det till vår egen studie utifrån tolkningsrepertoaren

ensamhet som jämförelse med andra. När unga vuxna kvinnor med hjälp av repertoaren

42

konstruerade sin ensamhet blev det i resultatet synligt hur sociala medier blir en plats att

jämföra sig med andra, där upplevelsen av ensamhet hade en tendens att öka i jämförandet med

andra. Unga vuxna kvinnor som på sociala medier såg hur andra hade ett stort socialt nätverk,

framställde sin ensamhet i att inte själva uppnått detta relationsskapande, vilket kunde få dem

att positionera sig som den otillräcklige. I vår studie kunde vi förstå sociala medier som en

kontext att bland annat jämföra sig med andra och hur de nått upp till sociala förväntningar,

där vi i likhet med tidigare forskning även kunde se sociala medier utifrån hur kontexten

används för att skapa och bibehålla kontakter. Gemensamt har varit att se vilken påverkan

sociala medier hade på upplevd ensamhet, där vi utifrån vår studie kunnat se att unga vuxna

kvinnor som minskar sin tid på sociala medier kan ses lindra upplevd ensamhet, i likhet med

hur tidigare forskning skildrat fenomenet.

Utifrån tematiseringen i tidigare forskning har vi här kunnat påvisa likheter och hur vår studie

styrker det befintliga forskningsfältet kring ensamhet och unga vuxna. Baserat på helheten av

de tidigare forskningsartiklar vi tagit del av vill vi även lyfta fram hur vår undersökning skiljer

sig från dessa och vad vi därmed kunnat bidra med. Främst har vi kunnat bidra med en kvalitativ

studie av fenomenet där unga vuxna kvinnors egen berättelse kring fenomenet har varit till

grund för att belysa de olika konstruktionerna, där tidigare forskning som vi tagit del av istället

till största del har använt sig av fasta enkätfrågor. Kanske kan de personliga berättelserna på

olika internetbaserade forum vara en anledning till att vi även kunnat finna en positiv aspekt

av ensamhet, medan tidigare forskning till synes har fokuserat på ensamhet som något negativt.

Att kunna se fenomenet utifrån olika perspektiv och därmed finna olika bilder ser vi som något

positivt ur forskningssynpunkt, där den dominerande negativa bilden inom forskningsfältet kan

ha bidragit till att de negativa konstruktionerna varit de mest tillgängliga för unga vuxna

kvinnor att anta och därmed anledningen till att vi funnit flest av dessa. Vi vill ytterligare i

detta avsnitt diskutera och problematisera de negativa och positiva aspekterna kring fenomenet

för att kunna få en bredare bild av de olika konstruktionerna och hur de verkar för den

samhälleliga bilden av ensamhet.

7.3 DISKUSSION MED TEORETISK REFERENSRAM

Vi kommer här diskutera vårt resultat av studien i relation till det socialkonstruktionistiska

perspektivet, vilket har verkat som ett övergripande synsätt genom studien för att hjälpa oss

besvara vår frågeställning. I studien har vi kunnat se hur unga vuxna kvinnor konstruerar sin

ensamhet genom interaktion med andra på Internet. I och med interaktionerna har det blivit

synligt hur de unga kvinnorna visar sin verklighet som ensam i relation till andras syn på

fenomenet, vilket blir i enlighet med hur det socialkonstruktionistiska perspektivet ser

människors verkligheter uppkomma. Vår teoretiska referensram kommer fortsatt genomsyra

vår diskussionsdel som ett paraplybegrepp.

Diskurs

Diskurser som del i det socialkonstruktionistiska perspektivet gör att vi inom studien kan se

det mer övergripande sättet att tala kring ensamhet och hur de unga vuxna kvinnorna i

diskurserna konstruerar sin ensamhet. De mönster vi funnit i vårt material ger oss en indikation

på vilka diskurser som finns tillgängliga, som skapar kunskap och handlingsutrymme inom

fenomenet ensamhet. Diskurs är inom socialkonstruktionismen sättet att tala kring ett fenomen

där vi i vår studie använt tolkningsrepertoarer för att se hur unga vuxna kvinnor konstruerar

ensamhet inom interaktioner på Internet. Tolkningsrepertoarer kan ses som delar av en diskurs

(Winther Jörgensen & Phillips, 2000:114–115) där repertoarerna utgör en resurs för kvinnorna

43

inom studien att konstruera ensamhet. Repertoarerna har för vår studie varit ett redskap som

möjliggjort att vi i texterna genom språket kunnat urskilja olika mönster för hur ensamhet

framställts (Edley, 2001:198–199).

Vi har kunnat avtäcka mönster där vi utifrån helheten av datan kan förstå den negativa

diskursen som överordnad i hur unga vuxna kvinnor konstruerar ensamhet. Inom vår studie

fann vi fyra tolkningsrepertoarer där ensamhet som utanförskap, ensamhet som jämförelse med

andra och ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa är tre av de som främst kan ses

innefatta den negativa diskursen gällande fenomenet. Inom dessa tolkningsrepertoarer kan vi

förstå det som att unga kvinnor övergripande talar om ensamhet i relation till beskrivningar

som att uppleva sig utanför gemenskapen, se andra ha relationer som de själva inte har samt

den upplevda ohälsan i samband med ensamhet. Utifrån hur kvinnorna framställer sin ensamhet

med hjälp av dessa tolkningsrepertoarer kan vi se hur repertoarerna bildar den negativa

diskursen, att de mer negativa repertoarerna blivit synliga i tre av våra fyra teman inom studien

har gjort att vi kunnat se diskursen som överordnad. Att tala om ensamhet allmänt med en

negativ utgångspunkt gör att vi i materialet kan se det som ett utbrett problem i dagens samhälle

där ohälsan uppfattas vara nära sammankopplad i konstruktionen av ensamheten. Utifrån

resultatet kunde vi även finna en underordnad diskurs som synliggjorde hur unga vuxna

kvinnor även konstruerade ensamhet i en mer positiv bemärkelse. Vi fann tolkningsrepertoaren

ensamhet som behov, där vi kunde se hur ensamhet framställs som någonting självvalt och som

ett behov för individens välbefinnande. Inom denna diskussion kommer vi dock framöver

försöka utmana bilderna av dessa diskurser för att se om det inom dem även kan finnas andra

konstruktioner som tyder på motsatsen, där till exempel den negativa diskursen kan innehålla

positiva konstruktioner av ensamhet.

Då vi kunnat finna tre teman där ensamhet ses konstrueras i huvudsak som något negativt

medan endast ett tema där ensamhet förstås som ett positivt fenomen gjorde att vi fann det

ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt. Vi kan förstå det som att de olika

diskurserna där ensamhet framställs som något negativt samt något positivt har skapat

motsättningar inom fenomenet. De unga vuxna kvinnorna inom studien har kunnat använda

tolkningsrepertoarer och subjektspositioner som uppfattas motsägelsefulla som därmed gör att

ensamhet kan konstrueras på olika sätt och kan då utgöra ett ideologiskt dilemma (Edley,

2001:203–204). Utifrån Edleys teori kring hegemoni (2001:190) kan vi förstå den överordnade,

negativa diskursen som den mest tillgängliga när det gäller konstruktionen av ensamhet för

unga kvinnor. Att en viss diskurs är den mest tillgängliga inom fenomenet ser författaren som

att verkligheter som ingår i diskursen kan ha blivit kulturellt dominanta, vi skulle därför kunna

förstå de repertoarer som ingår i den negativa diskursen som del av vår kultur kring sättet att

tala kring ensamhet. I sättet att tala kring ensamhet som något negativt kan göra att vi i enighet

med författaren (Edley, 2001:190) kunnat se de unga vuxna kvinnorna som både produkter och

producenter av den negativa diskursen, som överordnad i vårt samhälle idag. Då den positiva

diskursen även gjorts synlig som en underordnad diskurs kan göra att vi förstår användningen

av båda diskurser som ett ideologiskt dilemma när det kan ses bli motsättningar i den kulturella

dominansen.

Även om vi inom studien kunnat förstå den negativa diskursen som överordnad och den

positiva som underordnad, kan vi diskutera huruvida den negativa ensamheten egentligen

endast är negativ och om den positiva ensamheten även skulle kunna uppfattas negativ ur vissa

aspekter. Att vi i studien fått fram tre teman av fyra som konstruerar ensamhet som något

negativt skulle kunna förstås som att det är vi själva som lett in ensamheten som något negativt.

44

Vi har kunnat se hur tidigare forskning kunnat bidra till den synen genom att till största del

fokusera på ensamhet som något en individ drabbas och mår dåligt av. Samtidigt kan vi ställa

oss frågan om hur ensamhet blivit ett sådant hälsoproblem i dagens samhälle och vad det i så

fall är som bidragit till att vi idag till synes upplever ensamhet i större utsträckning än tidigare.

Att den negativa diskursen har blivit synlig som den överordnade, där ensamhet kan ses klassas

som ett hälsoproblem gör att vi kan fundera över anledningen till att ensamhet övervägande

framställs som något ofrivilligt och sjukdomsrelaterat. Hade den kulturella dominansen i vårt

samhälle idag varit att tala om ensamhet i positiv bemärkelse hade vi kunnat tänka oss att det

uppkommit substitut i sättet att tala kring ensamhet som något negativt. Inom

socialkonstruktionismen eftersöks ingen absolut sanning utan det kan ses som att det finns flera

verkligheter kring ett fenomen (Burr, 2015:6), där samhällets uppbyggnad och hur individer

påverkar varandra bidrar till vilken verklighet som kan uppfattas vara den dominanta.

Tankesättet med flera verkligheter kring ett fenomen gör att vi kan fundera över om de funna

diskurserna även kan innehålla andra typer av konstruktioner, om den positiva diskursen alltid

är just positiv eller om även negativa sätt att se på ensamhet kan finnas där. Vi fann i vårt

resultat subjektspositionen den självvalt ensamme utifrån tolkningsrepertoaren ensamhet som

behov vilket vi sett som en del av den positiva diskursen gällande ensamhet. Diskussion kan

föras kring om det enbart är positivt att positioneras som självvalt ensam, att välja att vara

ensam på grund av att till exempel motsätta sig vissa åsikter många andra i ens närhet har skulle

kunna vara påfrestande för en individ och därmed ses som en negativ ensamhet. Ensamhet kan

utifrån tolkningsrepertoaren uttryckas som ett behov individen har för att stå upp för sina egna

åsikter samtidigt som vi då kan förstå hur detta behov kring exempelvis en självständighet

åskådliggör hur det kan finnas flera tolkningar av en diskurs.

I resultatet kunde vi finna tolkningsrepertoaren ensamhet som jämförelse med andra vilken vi

först och främst sett tillhör den negativa diskursen för fenomenet. För att se repertoaren ur en

positiv synvinkel skulle vi kunna diskutera det faktum att vissa unga vuxna kvinnor har setts

ta en paus från sociala medier och därmed inte jämför sig med hur andra lever upp till sociala

förväntningar. När kvinnor uttryckt sig vara medvetna om hur de kunnat uppfatta ensamhet

genom att jämföra sig med andra och sedan tala om att försöka undvika fenomenet, kan det

påvisa att repertoaren används på ett annorlunda sätt som gjort att vissa kvinnor funnit andra

sidor av sig själva. Istället för att jämföra sig med andra skulle alltså repertoaren kunna hjälpa

en individ att i sin ensamhet se andra saker som är viktigt för denne och i det få tid till reflektion

för att lära känna sig själv på ett djupare plan. Den konstruktion av ensamhet som till synes

övervägande har framställts som del av den negativa diskursen och som ofrivillig kan vi nu

alltså även se med en positiv aspekt. Vi kan därmed se hur de olika konstruktionerna går att

förstå som varierande där denna ofrivilliga ensamhet också kan ses som positiv samt där den

självvalda, mer frivilliga ensamheten även består av negativa sidor. Att försöka se flera bilder

av ett fenomen har gjort att vi ytterligare kan bredda bilden av hur unga vuxna kvinnor

konstruerar sin ensamhet på Internet och att flera konstruktioner än just de vi funnit i vårt

resultat skulle kunna finnas tillgängliga.

Identitet

Det socialkonstruktionistiska perspektivet har gjort det möjligt för oss att se hur kvinnor i

åldersgruppen unga vuxna kan konstruera identiteter genom interaktioner på Internet.

Handlingsutrymmet som de befintliga diskurserna ger en individ att skapa och omforma sina

olika identiteter, används av kvinnorna för att konstruera sin identitet. I och med

interaktionerna ses kvinnorna bekräfta varandras identiteter vilket kan förstås styrka det

45

centrala i att de är socialt skapade (Winther Jörgensen & Philips, 2000:105). I avsaknaden av

fysisk interaktion har vi kunnat se att Internet blivit en användbar kontext för kvinnorna att där

istället anta sina identiteter när de skriver kring sin upplevda ensamhet och i det får ett stöd

från andra med liknande erfarenhet. I vår studie kunde vi finna tre tolkningsrepertoarer,

ensamhet som utanförskap, ensamhet som jämförelse med andra och ensamhet som

sammantvinnad med psykisk ohälsa som vi sett utgör den negativa diskursen i sättet att tala

kring ensamhet där vi kan förstå ensamheten som ofrivillig i det att kvinnorna talar om det som

ett yttre påtvingat fenomen. När kvinnorna inom interaktionerna använder sig av dessa

repertoarer kan vi förstå att den negativa diskursen genererar vissa subjektspositioner möjliga

för kvinnorna att anta (Edley, 2001:209–210), som därmed bidrar till deras konstruktion av

ensamhet. I studiet av hur interaktioner på Internet verkar för konstruktionen av unga vuxna

kvinnors ensamhet kan vi förstå Internet som en kontext där de bland annat jämför sig med

andra. Där vi kan förstå det som att de jämför sig med olika tillgängliga versioner av sociala

verkligheter där olika identiteter då finns tillgängliga. Genom tolkningsrepertoaren ensamhet

som jämförelse med andra har vi kunnat se att kvinnorna tenderar att jämföra sig med andra

och i det positionerar sig som den otillräcklige vad gäller att nå upp till sociala förväntningar.

Positioneringen utifrån jämförelsen gör att vi kan förstå identitetsskapande som beroende av

hur individen påverkas av sin omvärld.

Enligt vår undersökning har vi kunnat se att repertoarerna inom den negativa diskursen skapat

subjektspositioner som den missförstådde, den otillräcklige samt den sjuke där vi kunnat se att

kvinnorna genom interaktion bekräftar både sin egen och andras identitet. I sättet att konstruera

sin ensamhet kan vi förstå att kvinnorna antar de olika identiteterna genom att tala kring

ofrivillig ensamhet som att vara annorlunda och missförstådd i förhållande till gemenskapen,

att inte se sig som tillräcklig för att nå upp till de sociala förväntningar de ser andra uppnå,

samt i termer av den psykiska ohälsa som ensamheten kommer av eller framkallar. Vi skulle

dock i denna diskussion kunna ifrågasätta om dessa identiteter, uppkomma genom ofrivillig

ensamhet blockerar gynnsamma möjligheter för en individ när konstruktionen framställs som

något negativt. Att stå utanför den stora, synliga gemenskapen skulle kunna tänkas skapa nya

former av gemenskap vilket vi till viss del också kunnat se i resultatet när unga vuxna kvinnor

genom att skriva om sin ensamhet finner stöd i den från andra med liknande erfarenheter.

Genom att en viss konstruktion blivit till inom interaktioner kan vi då förstå det som att andra

typer av konstruktioner och gemenskap växer fram, där kvinnor genom positioneringen som

den missförstådde får möjlighet att istället uppleva sig vara del av en viss gemenskap, som

skulle kunna ge utrymme för ett annat identitetsskapande. På liknande sätt har vi kunnat se hur

kvinnor som antagit positionen den sjuke kunnat utbyta erfarenheter och stöd med andra genom

interaktion och på så vis kunnat erhålla en förståelse många menar att de saknar, även om det

inte är ett fysiskt stöd. I brist på det fysiska stödet kan vi då se hur andra former växer fram ur

den ofrivilliga ensamheten vilket skulle kunna göra att vi kan se det som något mer positivt än

hur det tenderar att framställas.

Vi har inom studien vidare kunnat se att tolkningsrepertoaren ensamhet som behov, som del i

diskursen där ensamhet ses som positivt, har gjort att subjektspositionen den självvalt ensamme

kunnat uppkomma. Den positiva diskursen ger unga vuxna kvinnor handlingsutrymme att anta

positionen när de skriver kring sitt behov av ensamhet för att kunna njuta av stunden med sig

själv och därigenom lära känna sig själv bättre och få återhämtning. Inom interaktioner för den

positiva diskursen har vi kunnat se hur tolkningsrepertoar och subjektspositionering används

och även där bekräftas av andra, vilket gjort att vi kan förstå ytterligare hur kvinnors

konstruktion av ensamhet samt deras identitetsskapande influeras av andra. Vi har kunnat förstå

46

denna konstruktion av ensamhet som frivillig hos unga vuxna kvinnor när de beskriver behovet

av egentid och hur de själva väljer stunder av ensamhet för att må bra. Det går dock att fundera

kring dessa interaktioner och hur mycket kvinnorna påverkas av andra till att visa upp en positiv

bild av sin ensamhet. Likt den tolkningsrepertoar ensamhet som jämförelse med andra skulle

vi kunna förstå att kvinnor även inom det positiva sättet att tala kring ensamhet påverkas av

varandra och därigenom skapar konstruktioner på ett visst sätt. Inom berättelser kring ensamhet

har vi kunnat se ett förhållningssätt till fenomenet som lett oss till det ideologiska dilemmat

ensamhet som positivt och negativt, där beskrivningar av ensamhet som både positivt och

negativt förekommit inom samma interaktion. Det kan visa hur den negativa ensamheten

försöks vändas till något positivt inom interaktionerna för ensamhet som ett behov, där en

individ kan jämföra sig med andras berättelser och därmed påverkas att uttrycka sig mer

positivt gällande fenomenet, även om den negativa upplevelsen finns närvarande för just

henne.

Vi kan även fundera på om det kan vara så att unga vuxna kvinnor i sin ensamhet där de lyfter

fram ensamhet som ett behov för att må bra, kan gå miste om andra sociala aktiviteter som

skulle kunna ge dem energi. Kanske finns en risk att kvinnor som ser ensamhet som ett stort

behov kan fastna i det och i slutändan dra sig undan alltmer från omgivningen. Då vi förstått

att det i dagens samhälle är lätt att uträtta diverse ärenden utan att behöva träffa någon, skulle

det kunna vara tämligen enkelt att till största del vara i sin ensamhet. Att avskilja sig från andra

skulle i så fall göra att ensamheten kan kräva mer energi för att få den än vad den troligtvis

skulle ge. I ett scenario där ett lätt behov av ensamhet för återhämtning övergår till att i så stor

utsträckning som möjligt undvika social kontakt med andra skulle vi kunna förstå den från

början tänkta frivilliga ensamheten som negativt ofrivillig istället. De olika möjligheter som

finns för identitetsskapande visar hur brett handlingsutrymmet kan vara inom en diskurs där

interaktioner har en stor del i hur identiteter skapas och omformas.

Det individualistiska samhället

Idag beskrivs samhället som starkt individualiserat och enligt Bauman (2001:179) har

individen fått ett större ansvar i framställningen av sig själv, vilket kräver att individen själv

gör sig väl synlig för att kunna ta en plats i samhället. Att lämnas åt sitt eget öde i sitt eget

identitetsskapande kan förstås som att det skapas en ökad risk för att individen förs mot

ensamheten och allt längre från gemenskapen. Att studera hur unga vuxna kvinnor konstruerar

sin ensamhet på Internet har visat sig vara ett bra sätt för att se hur unga samverkar med andra

på olika plattformar på Internet. Vi har utifrån vår studie fått uppfattningen om att Internet

blivit till en accepterad plats att tala om sin ensamhet och interagera i, där kontexten kan förstås

ha utvecklat en ny form av socialt stöd för individer. Bauman förklarar hur relationerna mellan

individ och samhälle idag ses som mer flytande (Bauman, 2001:176), vilket kan förstås som

en följd av det ansvar som kommit med det individualistiska samhället. Vi kunde utifrån

materialet förstå det som att relationerna blivit mindre fasta genom hur det sociala nätverket

kommit att ta en annan form än tidigare för människor, vilket skulle kunna bekräfta Baumans

teori om den mer flytande formen.

Att vi har en stark individualism i vårt samhälle borde kanske i vår studie lett till att vi funnit

fler former av ensamhet som någonting positivt. Man skulle kunna tänka sig att det

individualistiska samhället bidrar till att individer själva skapar den sociala kompetens som är

eftersträvansvärd i samhället för att lyckas. Men resultatet tyder till motsatsen, där unga vuxna

utifrån konstruktionen av ensamhet istället verkar må dåligt. Idag lever vi i ett individualistiskt

samhälle som anses ge oss fler individuella valmöjligheter som kan förstås som att skapa oss

47

mer frihet. Men om individualismen istället lett till att människor redan från ung ålder mår

dåligt och upplever mer press och stress, där de känner sig misslyckade och otillräckliga i att

inte kunna leva upp till de förväntningar som finns i samhället, skulle kunna bekräfta

subjektspositionen den otillräcklige som vi fann utifrån tolkningsrepertoaren ensamhet som

jämförelse med andra. Tolkningsrepertoaren synliggjorde hur unga vuxna kvinnor upplevde

ensamhet i relation till jämförelsen med andra och hur de kunde känna sig otillräckliga i

jämförelsen med att inte lyckas leva upp till de förväntningar som fanns. I det skulle det

individualistiska samhället kunna förstås som att det ställs ett krav på individen. Ett krav som

kan vara svårt att leva upp till och där upplevelsen av frihet istället mynnar ut till känslan av

ensamhet. Här kan det förstås som att individen inte bara känner sig ensam i sina val, utan även

otillräcklig i att inte klara av att själv fatta beslut kring sin egen tillvaro.

I och med det individualistiska samhället borde man kanske se valfriheten som något positivt,

där individen ser möjligheten att själv välja sina relationer, vilket kan förstås som att

individualism bjuder in till att bryta bundna relationer. Att få välja vilka man vill umgås med

skulle i det kunna förstås som någonting positivt, men enligt studien har den positiva bilden

inte riktigt kunnat synliggöras. Möjligen skulle det kunna ha att göra med hur ensamhet

konstrueras, där individer förhåller sig till den som någonting negativt. Det går vidare att

diskutera huruvida subjektspositionen den otillräcklige tagit form inom tolkningsrepertoaren

ensamhet som jämförelse med andra. Som individ har man mest troligt inte valt att vara

otillräcklig, utan kan vara en del av det som samhället skapat. Detsamma gäller individers

ensamhet i jämförelse med andra, där media kan förstås som en del av det som framkallar

jämförelsen med andra. De unga vuxna kvinnorna som framställer sig ensamma i relation till

att positionera sig som otillräckliga eller tala om ensamhet i jämförelse med andra har inte

frivilligt valt detta. Om en person skulle trotsa denna ensamhet i förhållande till otillräcklighet

skulle det troligen skapa andra förutsättningar och möjligheter för individen. Detsamma har vi

utifrån studien kunnat se antydningar till i jämförelsen med andra, där de unga vuxna kvinnor

som tog avstånd från sociala medier kunde förstås som att de lyckades undgå upplevelsen av

ensamhet genom att avstå mediala nätverk. Här skulle man kunna förstå det individualistiska

samhället i en mer positiv mening, när individen själv väljer att avstå från sådant som hon inte

mår bra av. Här skulle hon då göra ett frivilligt val, att utesluta sådana faktorer som inte gör

henne gott. Men att konstruera ett fenomen på ett visst sätt, så som personerna i studien gör

gällande sin framställning av ensamhet skulle kunna syfta till något som medvetet görs för att

som individ kunna leva med det.

Idag ses vi klara oss allt mer på egen hand med mindre stöd från omgivningen, vilket bekräftar

den föränderliga relationen mellan individ och samhälle (Engdahl & Larsson, 2011:310) som

kan vara en anledning till att banden människor emellan blir svagare. De försvagande banden

i dagens individualistiska samhälle gör att vi kan fråga oss hur det ska kunna verka till ensamhet

som positivt. Vi fann i materialet mönster som gav tolkningsrepertoaren ensamhet som behov

och vidare subjektspositionen den självvalt ensamme, där unga vuxna beskrev ensamhet som

en tid för att njuta av sin egen tillvaro, få tid till återhämtning och för att orka med vardagliga

bestyr. Det går att funderar på om de två sistnämnda exemplen på behov kan vara några som

vi i resultatet fått fram i en positiv bemärkelse, men som även kan förstås som något negativt

och som en konsekvens av det individualistiska samhället. Istället för att det kan ses som

positivt och en fördel för människan kanske det istället bidragit till att det blivit en del i det

som idag skapar ohälsa. Då vi utifrån vår studie kunnat se hur unga vuxna kvinnor konstruerar

ensamhet i förhållande till ohälsa genom tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad

med psykisk ohälsa när unga kvinnor beskriver sin ensamhet i relation av ohälsa, där vissa

48

behöver tid till återhämtning för att orka med sin vardag, vilket skulle kunna uppfattas som att

ensamhet blir till ett behov, samtidigt som det blir till en nödvändighet för att orka med livet i

hur vi lever och verkar i ett samhälle idag.

Ensamhet kan alltså förstås som både något positivt och negativt, vilket leder oss till det

ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt som vi fann i resultatet, där vi såg

hur ensamhet konstruerades som en motsägelse i hur det beskrevs som något positivt, samtidigt

som det framställdes i en mer negativ mening. Enligt Edley är ideologiskt dilemma ett begrepp

som kan förklaras som ett inkonsekvent uttalande, men han menar även att det kan påvisa om

hur ett visst fenomen kan konstrueras på flera olika sätt (Edley, 2001:203–204). I och med det

kan vi förstå hur fenomenet ensamhet kan förstås som ett behov och självvald utifrån både en

positiv och negativ synvinkel. Ensamhet som behov eller den självvalda ensamheten behöver

inte alltid förstås som positivt som behov eller självvald, utan kan även tyda till motsatsen. All

positiv ensamhet bör inte förstås som något frivilligt och självvalt, samtidigt som den negativa

ensamheten inte alltid behöver vara något ofrivilligt. Vi har med det kommit att förstå ensamhet

som ett komplext fenomen att undersöka, där det individualistiska samhället verkar ha bidragit

till att människan finner ensamhet som ett problem mer än till en fördel. Kanske kan det bero

av hur vi som individer själva talar kring ensamhet, att vi i vårt samhälle ser det som något som

får oss att må dåligt. Kanske har vi ännu inte fått insikten om hur ensamhet kan verka i en mer

positiv mening? Istället kanske vi borde se individualismen som något mer eftersträvansvärt,

som skapar möjligheter att som individ utvecklas och våga ta egna initiativ som samtidigt kan

höja den egna kompetensen. Frågan är om det är den sociala varelsen i oss som gör att vi har

så svårt att se det positiva med ensamhet, där ensamhet som något negativt rotat sig och nu

ligger förankrat i oss som lever i det senmoderna samhället. Det individualistiska samhället

borde förvisso bidragit till att vi bli mer ensamma, men vad det verkar förstås människor må

dåligt av det istället för att tala om ensamhet i positiva termer.

7.4 KRITISKA REFLEKTIONER

Vi ser utifrån vår frågeställning att diskursanalysen har varit en lämplig metod för att undersöka

interaktionerna individer emellan på Internet. Med hjälp av vår metodologiska ansats har vi

kunnat se hur unga vuxna kvinnor genom språket kunnat göra saker som att hävda, övertyga

eller förneka som sätt att konstruera sin ensamhet. Vi kommer i detta avsnitt diskutera kritiska

reflektioner i förhållande till diskursanalysen som metod, där vi även försöker se hur de olika

val vi gjort påverkat riktningen på vår studie.

Diskurspsykologin har fokus på att människor gemensamt skapar mening (Edley, 2001:196)

vilket gör interaktioner intressanta att undersöka, för att genom dessa se hur olika verkligheter

kring ensamhet skapas socialt. Utifrån kulturell dominans och den sociala omvärlden har vi

sett hur unga vuxna kvinnor konstruerar sin ensamhet i form av de mest tillgängliga diskurserna

men där vi även kunnat se hur individens eget handlingsutrymme skapat olika versioner av

verkligheter kring fenomenet. Hade vi valt att studera andra interaktioner är vi medvetna om

att vi hade kunnat få fram ett annat resultat och därmed kunnat se andra verkligheter och

konstruktioner. Då vi använt oss av material där unga vuxna kvinnor skriver kring sin egen

upplevelse hade andra bloggar, diskussionsforum och inlägg på sociala medier där andra

kvinnor uttryck sig annorlunda kring sin ensamhet kunnat ge en annan bild. Om vi exempelvis

studerat individer med introverta personlighetsdrag skulle resultatet kunnat syftat till ensamhet

som en verklighet med en övervägande positiv diskurs. Inom den kontexten skulle individer

49

tala kring ensamhet i termer som går hand i hand med vår funna tolkningsrepertoar ensamhet

som behov där de skulle kunna positionera sig som den självvalt ensamme.

I och med vår urvalsmetod triangulering där vi använt oss av olika utkikspunkter i form av

olika typer av forum på Internet kan vi dock se att vi breddat sökfältet för att få fram de mest

typiska mönster. Trianguleringen kan vi förstå har gjort att vi kunnat få ett bredare perspektiv

på fenomenet när vi använt olika former av data. Vidare har vi utifrån det åldersspann 18–35

år som är en av de avgränsningar vi haft, använt maximal variation för att genom en bred

variation gällande kvinnornas ålder även här få fram de mest typiska mönster för hur unga

vuxna kvinnor konstruerar sin ensamhet. Att vi använt flera former av data samt försökt få en

så bred variation som möjligt för åldersgruppen unga vuxna kan vi se har gjort att vi kunnat

uppnå studiens syfte. Vi skulle för vår studie kunnat valt en annan metodansats vilket till

exempel hade kunnat ge en djupare förståelse för de unga vuxna kvinnorna och deras ensamhet.

Ett annat val hade därmed kunnat visa ytterligare en dimension av fenomenet och belysa andra

aspekter, men utifrån att vi ser oss ha besvarat vår frågeställning ser vi den diskursanalytiska

metoden som ett bra val.

Vår egen roll inom studien har krävt en medvetenhet för att synliggöra hur vi och de val vi

gjort har kunnat påverka resultatet. Vi kunde i läsningen av kvinnornas framställning kring

deras ensamhet, se hur lätt det kan vara att bli placerad av materialet. En bit in i processen

förstod vi att vi hade gått in för djupt i förståelsen för varje enskild kvinnas upplevelse kring

fenomenet, vilket gjorde att vår analys inte blev i enlighet med det socialkonstruktionistiska

perspektivet. Det snedsteg vi tagit gjorde oss tvungna att grundligt diskutera svårigheterna som

uppstod och hur vi skulle komma vidare på rätt spår denna gång. Genom att göra oss själva

medvetna kring problematiken gjorde att vi lättare kunde distansera oss till materialet för att

genomföra analysen och därmed fokusera på hur interaktionerna mellan kvinnorna påverkade

konstruktionen av deras ensamhet. Den analys vi nu gjort av vårt material med hjälp av våra

teoretiska och metodologiska referensramar tillsammans med att vi efter diskussion kunnat ha

en distans visar att vi varit reflexiva. Det har gjort att vi kunnat se nya saker inom fenomenet

och de olika sätten unga vuxna kvinnor konstruerar sin ensamhet på.

7.5 SAMHÄLLSRELEVANS OCH FÖRSLAG TILL FRAMTIDA FORSKNING

Vi har utifrån vår studie genom unga vuxnas kvinnors konstruktion av ensamhet kunnat förstå

ensamhet som ett problem i dagens samhälle, där personer redan från ung vuxen ålder upplever

ensamhet. Det individualistiska och digitaliserade samhället skulle kunna ses som en av de

faktorer som bidragit till att unga vuxna idag känner sig mer ensamma än tidigare. Vi har utifrån

resultatet i studien kunnat se att vi idag interagerar mycket mer genom Internet och sociala

medier än tidigare, där en slutsats skulle kunna förstås som att vi inte längre i samma

utsträckning förenas i det fysiska mötet.

I studien synliggjordes tolkningsrepertoarer som ensamhet som utanförskap och ensamhet som

jämförelse med andra, vilka ger antydan till att ensamhet har lett till att unga vuxna upplever

ensamhet i relation till gemenskap och i jämförelsen med andra. Sociala medier har där blivit

en plattform att jämföra sig i hur andra interagerar och lever sina liv, vilket kan förstås som att

man som ung vuxen jämför sig med skapandet och upprätthållande av relationer som man själv

inte har. Detta är något som kan ses som väldigt normativt och som för oss till frågan om det

individualistiska samhället kanske inte är så individualistiskt på djupet trots allt?

50

Att inte ha nära vänner eller en kärlekspartner skulle kunna leda till att man som individ hamnar

i avskildhet och utanförskap i förhållande till gemenskapen, vilket skulle kunna utmynna i

tillståndet av ensamhet. Om människor i allt större utsträckning börjar leva i avskildhet från

varandra, skulle de mellanmänskliga relationerna möjligen riskera att stagnera, vilket skulle

kunna bli en konsekvens för upprätthållandet av det samhälle som vi samverkar i. Samtidigt

går det att ställa sig frågan huruvida denna avskildhet i sig ska förstås som problemet eller om

det möjligen kan vara så att vi själva inte lyckas hantera och utnyttja avskildheten på ett bra

sätt. När det gäller vårt sökande och skapande av relationella band för att undgå ensamhet,

skulle det möjligen kunna leda till att dessa relationer blir alltför ytliga och ohållbara, eftersom

de kan verka som alternativa och tillfälliga band i brist på relationsskapande på en djupare nivå.

Vidare kan man fråga sig vad den gemenskap som antyds i ensamhet som utanförskap och

ensamhet som jämförelse med andra egentligen är värd. Är det bara vi som ser motsatser till

dessa problem och att människor då borde skapa gemenskap på de sätt som de saknar, som den

fysiska gemenskapen samt den uppvisade gemenskapen. Hur som helst ser vi det viktigt att

belysa ämnet. Genom att förstå ensamhet som ett problem som är värt att uppmärksamma,

skapas möjlighet att se om det behövs ta till samhälleliga medel för att försöka motverka den.

Att vi i studien funnit tre av fyra tolkningsrepertoarer som syftar till ensamhet i negativ

bemärkelse gör att den utifrån studien kan förstås som en rådande diskurs, även om vi kunnat

se en underordnad diskurs i hur ensamhet konstrueras som något positivt genom

tolkningsrepertoaren ensamhet som behov. Tolkningsrepertoaren synliggjorde hur unga

kvinnor beskriver ensamhet som något självvalt, där de får tid till återhämtning och i

självsamhet njuta av sitt eget sällskap. Men trots att det tycks finnas ett sätt att tala om ensamhet

som något fördelaktigt, så har vi ändå övergripande kunnat se hur det talas om ensamhet som

något mindre önskvärt, där det idag till och med kan förstås som ett folkhälsoproblem.

Problemet kan bekräftas genom tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med

psykisk ohälsa som vi fann i materialet, där unga vuxna kvinnor konstruerade ensamhet i termer

av psykisk ohälsa. När ensamhet kunnat ses som både en konsekvens och orsak av ohälsa ser

vi anledning till att se över individens välmående i förhållande till ensamhet. Om en allt yngre

åldersgrupp drabbas av ensamhet, kan det förstås som att det är något som måste till för att

komma till rätta med problemet. Vi ser att studien har varit fruktbar i det att vi kunnat

åskådliggöra de sanningar som konstruerats beträffande ensamhet, där unga vuxna kvinnor

talar öppet om ensamhet på Internet för att synliggöra fenomenet.

Utifrån vad vi i media kunnat se sedan tidigare, har det ofta varit den äldre åldersgruppen som

uppmärksammas gällande fenomenet ensamhet. I och med vår studie har vi kunnat förstå hur

utbredd ensamhet som fenomen är bland åldersgruppen för unga vuxna och ser det därför som

relevant att för framtida forskning ytterligare undersöka hur ensamheter ter sig för denna

åldersgrupp. Där skulle en djupare förståelse kunna söka svar på hur individerna själva ser

orsaker till att ensamhet uppkommer, vilket skulle kunna bidra till arbetet att försöka undvika

spridning av den negativa aspekten av fenomenet. Under sökningen av vårt material hittade vi

främst unga vuxna kvinnor som beskrev sin upplevelse av ensamhet och vi ser därför skäl till

att även rikta uppmärksamhet till unga vuxna män gällande fenomenet. Ytterligare studier

skulle kunna synliggöra om unga män exempelvis konstruerar ensamhet på något annat sätt än

unga kvinnor eller talar om sin ensamhet inom någon annan kontext. Vi ser därför att detta

skulle kunna vara ett intressant fält att undersöka för att nå ett bredare perspektiv med en

ingivelse av nya aspekter, vilket skulle kunna ge möjlighet till att fylla ytterligare en lucka

gällande fenomenet ensamhet.

51

Vi fann för studien fenomenet som ett intressant och viktigt ämne att undersöka, då ensamhet

kunde förstås som ett växande problem i dagens samhälle, där vår förhoppning är att ytterligare

uppmärksamhet kommer riktas till fenomenet. För oavsett om ensamhet konstrueras utifrån

positiva eller negativa termer har studien gjort att vi kunnat förstå fenomenet som ett komplext

problem. Vi ser därför att det vore eftersträvansvärt att möjliggöra en övervägande positiv

diskurs gällande fenomenet, för att ensamhet i samhället ska kunna synliggöras som något mer

fruktbart för individens välmående, samvaro och existens.

52

8. REFERENSLISTA

Referenser

Arampatzi, E., Burger, M. J., & Novik, N. (2018). Social network sites, individual social

capital and happiness. Journal of Happiness Studies, 19(1), 99–122.

Baman, Z. (2002). Det individualiserade samhället. Göteborg: Daidalos AB.

Bauman, Z. (1999). Vi vantrivs i det postmoderna. Göteborg: Daidalos AB.

Bergström, G., & Boreus, K. (2005). Textens mening och makt. Lund: Författarna och

studentlitteratur.

Blogg. (2019, 4 december) I Wikipedia. Hämtad 2019-12-20 från

https://sv.wikipedia.org/wiki/Blogg

Bolander, E., & Fejes, A. (2015). Diskursanalys. I A. Fejes., & R. Thornberg (Red.),

Handbok i kvalitativ analys (s.90–114). Stockholm: Liber AB.

Burr, V. (2015). Social constructionism. New York: Routledge.

Börjesson, M. (2003). Diskurser och konstruktioner: en sorts metodbok. Lund:

Studentlitteratur.

Börjesson, M., & Palmblad, E. (2007). Diskursanalys i praktiken. Malmö: Liber AB.

Edley, N. Taylor, S. (2001). Analysing Masculinity: Interpretative Repertoires, Ideological

Dilemmas and Positions. I M. Wetherell, S. Taylor, & S.J. Yates. (red.). Discourse as Data.

A Guide for Analysis. Milton Keynes: The Open University Press, Sage.

Engdahl, O., & Larsson, B. (2011). Sociologiska perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Facebook. (2019, 18 december). I Wikipedia. Hämtad 2019-12-20 från

https://sv.wikipedia.org/wiki/Facebook

Giddens, A., & Sutton, W.P. (2014). Sociologi. Lund: Studentlitteratur AB.

Goswick, R. A., & Jones, W. H. (1982). Components of loneliness during adolescence.

Journal of Youth and Adolescence, 11(5), 373–383.

Green, L. R., Richardson, D. S., Lago, T., & Schatten-Jones, E. C. (2001). Network

Correlates of Social and Emotional Loneliness in Young and Older Adults. Personality and

Social Psychology Bulletin, 27(3), 281–288. doi:https://doi.org/10.1177/0146167201273002.

Instagram. (2019, 4 december). I Wikipedia. Hämtad 2019-12-20 från

https://sv.wikipedia.org/wiki/Instagram

Internetforum. (2018, 27 april). I Wikipedia. Hämtad 2019-12-20 från

https://sv.wikipedia.org/wiki/Internetforum

53

Hall, S. (2003). Representation: Cultural Representations and Signifying Practices. London:

SAGE Publications Ltd.

Larose, S., Guay, F., & Boivin, M. (2002). Attachment, social support, and loneliness in

young adulthood: A test of two models. Personality and Social Psychology Bulletin, 28(5),

684–693.

Lazányi, K. (2017). Social Support of Young Adults in the Light of Trust. Economics and

Sociology, Vol. 10(2), 140–152. doi:10.14254/2071-789X.2017/10-2/10.

Lee, C. S., & Goldstein, S. E. (2016). Loneliness, stress, and social support in young

adulthood: Does the source of support matter? Journal of Youth and Adolescence, 45(3),

568–580. doi:10.1007/s10964-015-0395-9.

Patton, M. Q. (2002). Qualitative Research & Evaluation Methods. Thousand Oaks, London

& New Delhi: Sage Publications. s. 230–246.

Rokach, A. (2000). Perceived causes of loneliness in adulthood. Journal of Social Behavior

and Personality, 15(1), 67–84.

Sheldon, P. (2013). Voices that cannot be heard: Can shyness explain how we communicate

/jj\ on facebook versus face-to-face? Computers in Human Behavior, 29(4), 1402–1407.

doi:https://doi.org/10.1016/j.chb.2013.01.016.

Sociala medier. (2019, 27 november) I Wikipedia. Hämtad 2019-12-20 från

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sociala_medier

Sveningsson, M., Lövheim, M. & Bergquist, M. (2003). Att fånga nätet: Kvalitativa metoder

för Internetforskning. Lund: Studentlitteratur

Taylor, S. (2001). Locating and Conducting Discourse Analytic Research. I M. Wetherell, S.

Taylor, & S.J. Yates. (red.). Discourse as Data. A Guide for Analysis. Milton Keynes: The

Open University Press, Sage.

Twenge, J. M., Spitzberg, B. H., & Keith, C. W. (2019). Less in-person social interaction

with peers among U.S. adolescents in the 21st century and links to loneliness. Journal of

Social and Personal Relationships, 36(6), 1892–1913. doi:10.1177/0265407519836170.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Wang, K., Frison, E., Eggermont, S., & Vandenbosch, L. (2018). Active public facebook use

and adolescents' feelings of loneliness: Evidence for a curvilinear relationship. Journal of

Adolescence, 67, 35–44. doi: https://doi.org/10.1016/j.adolescence.2018.05.008.

Winther Jörgensen, M., & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund:

Studentlitteratur AB.

1177 Vårdguiden. (2018). Ensamhet skadar vår hälsa. Hämtad 2019-11-11 från

https://www.1177.se/Vasternorrland/liv--halsa/psykisk-halsa/ensamhet-skadar-var-halsa/

54

Källförteckning

Anonym Familjeliv. (2018-04-22). Mår så dåligt pga ensamhet. [Diskussionsforum] Hämtad

2019-11-27 från https://www.familjeliv.se/forum/thread/78654271-mar-sa-daligt-pga-

ensamhet?fbclid=IwAR2tsLziH5rCcrzQVvI8h9RCoNrCTM5pcygmQFDThGIgpMjVpq1GV

MgvptM

Bengtsson, J. (2018-08-28) Ensamhet. [Blogginlägg] Hämtad 2019-11-23 från

https://josefinesyoga.metromode.se/tag/ensamhet/

Eriksson (2019-06-10). [Facebook] Hämtad 2019-11-25

https://m.facebook.com/groups/898040593560941?view=permalink&id=2532868813411436

Hanna. (2017-07-15). “Ensamheten och utanförskapet är ett symptom på samhällets oskrivna

regler, ett manus du inte behöver skriva under” [Blogginlägg] Hämtad 2019-11-23 från

https://www.foreningentilia.se/ensamheten-och-utanforskapet-ar-ett-symptom-pa-samhallets-

oskrivna-regler-ett-manus-du-inte-behover-skriva-under/

Jackie. (2017-07-11). “Som liten var jag inte medveten om ensamhetens dubbla betydelser”

[Blogginlägg] Hämtad 2019-11-22 från https://www.foreningentilia.se/som-liten-var-jag-inte-

medveten-om-ensamhetens-dubbla-betydelser/

Lina. (2017-07-28). Ensamhet. [Blogginlägg] Hämtad 2019-11-23 från

https://enstarkare.blogg.se/2017/july/ensamhet.html

Linda. (2019-05-08). [Instagram] Hämtad 2019-11-27 från

https://www.instagram.com/p/BxMdNoGHFVQ/

Linnéa (2018-02-20). Om ensamhet. [Blogginlägg] Hämtad 2019-11-25 från

https://bylittlenea.blogg.se/2018/february/om-ensamhet.html

Lundmark, S. (2018-01-11). Ensam i ett hav fullt av människor. [Blogginlägg]Hämtad 2019-

11-23 från https://nouw.com/stellalundmark/att-vara-ensam-ar-det-basta-som-har-hant-

35782329

Red Dykepi. (2018-30-11). Svårt att känna gemenskap. [Diskussionsforum]. Hämtad 2019-

11-25 från https://forum.mind.se/forum/ensamhet/trad/svart-att-kanna-gemenskap

Rydstedt (2018-12-28) [Facebook] Hämtad 2019-11-24 från

https://m.facebook.com/groups/898040593560941?view=permalink&id=2279366312095022

tjejenmellansvartochvitt (2011-15-11). Ensamhet. [Blogginlägg] Hämtad 2019-11-22 från

http://tjejenmellansvartovitt.bloggo.nu/category/ensamhet/