Fårs kommunikation –

kommunicerar får mest genom taktila-, visuella-, kemiska- eller akustiska signaler?

En etologisk studie på får av Matilda Jansson NV10

Kungsängsgymnasiet 28 maj 2012

Etologi

Handledare: Carina Ek

Sammandrag

Får kommunicerar med hjälp av olika signaler;

akustiska, visuella, kemiska och taktila. De används

till att hålla kontakten med varandra inom flocken.

De identifierar varandra, visar vad de tycker och vad

de tänker göra. I den här studien har jag använt mig

av kontinuerlig registrering och tittat på vilken slags

signal av förut nämnda signaler som fåren använder

sig mest av samt vad respektive signal används till för

slags kommunikation.

Fårflocken på fyra tackor, en bagge och nio lamm

som jag studerade använde flest kemiska signaler och

då huvudsakligen för att hålla kontakten mellan mor

och unge.

Figur 1. Fårens hage är det övre

mörkare gröna området samt det

nedre ljusare gröna området. Det

inringade huset är fårhuset.

Inledning

Jag är en elev på

Kungsängsgymnasiet som läser

kursen etologi och presenterar

här min etologiska studie på fårs

signaler vid kommunikation. Vi

fick i uppdrag att göra en

etologisk studie på ett

domesticerat djur. Jag valde då

att studera får, dels för att min

familj äger några men också för

att jag tyckte det skulle vara

intressant att få veta mer om får

och deras beteende. Jag har

tidigare utfört en etologisk studie

på schimpanser genom att

använda mig av

ögonblicksregistrering. Nu tänker

jag istället använda mig av ad

libitum registrering.

____________________________________________________________________________

Syfte och frågeställningar

Syftet är att

– göra en studie på ett

domesticerat djurs beteende och

dokumentera detta.

– veta vad domesticering

betyder, varför djuren är det, hur

det påverkat djurens naturliga

beteende samt kunna dra

slutsatser om vilka krav som

krävs på djurens miljö utifrån

detta (www.skolverket.se, 2012-

05-26).

Frågeställningarna jag

undersöker i denna studie är hur

får kommunicerar med varandra,

om de kommunicerar mest

genom taktila-, visuella-,

kemiska-, eller akustiska signaler

samt vilken slags kommunikation

de använder de olika signalerna

till.

__________________________________________________________________________

Metod och material

Jag har använt mig av ad libitum

registrering och studerat en flock

Helsingefår ute i Väsby på

Kilaslinken. Jag valde ad libitum

registrering för att jag

undersökte vissa speciella

beteende och därför bara var

intresserade av just dem.

Fåren hade möjlighet att vara ute

i en hage eller inne i ett fårhus,

lammen hade även möjlighet att

gå ut utanför hagen (om de

hoppade genom stängslet). Se

figur 1.

Flocken består av fyra tackor;

Josefin och Molly 5 år och Tindra

och Saga 4 år, en bagge; Jonatan

4 år, tre bagglamm; Tristan,

Rufus och Cornelius och sex

tacklamm; Milla, Maja, Moa,

Cecilia, Timotej och Doris, alla

födda i april, en till två månader

gamla.

Jag gjorde en förstudie på fåren

då jag tittade ut vad fåren

använde sig av för olika signaler

att kommunicera med för att jag i

studien lättare skulle hinna med

och se signalerna när det väl

gällde. Studien genomförde jag

sedan vid två olika tillfällen a en

timme. Jag använde då ett

skrivblock där jag skrev upp olika

kommunikationssignaler och

drog streck när jag såg eller

hörde att fåren gjorde signalen.

Vid första observationstillfället

var vädret varmt och soligt, men

blåsigt. Vid andra tillfället var det

soligt, varmt och vindstilla.

(maps.google.se)

Teori

Systematik

Domän Eukaryoter Eukaryota

Rike Djur Animalia

Stam Ryggsträngsdjur Chordata

Understam Ryggradsdjur Vertebrata

Klass Däggdjur Mammalia

Ordning Partåiga hovdjur Artiodactyla

Familj Slidhornsdjur Bovidae

Släkte Får Ovis

Art Tamfår Ovis aries

(www.wikipedia.se, 2012-05-27)

Fåren och människan

Fåren är troligen människans

äldsta husdjur, 11 000 år gamla

fynd i Irak tros visa på

domesticering av får.

I Sverige var förut ullen den

viktigaste delen i fårproduktion,

men med ändrat värde är det nu

köttet som är den viktigaste

delen. Mjölkproduktionen är inte

så stor i Sverige, men däremot i

bland annat Frankrike (ne.se,

2012-05-26).

Helsingefår

Helsingefår är en lantras som hör

till de svenska allmogefåren. Det

är en ras som är kvar sedan innan

man började importera och avla

fram får som gav större

köttproduktion och finare ull.

Fårens färger och teckningar

varierar, de kan vara bruna, gråa,

svarta och vita. Baggarna har

horn och tackorna är kulliga, men

det finns även behornade tackor.

Det förekommer även att fåren

har skillingar på halsen, små

utväxter som sitter under hakan

(www.allmogefår.se, 2012-05-23)

Artgrupper

Det är otydliga gränser mellan

olika slags får i frågan om de

egentligen är olika arter,

underarter eller varianter.

Ursprungsarten till alla

domesticerade får anses ändå

vara den asiatisk mouflon. Det

finns även en europisk mouflon

som troligen är en relikt efter

tidigt ferala får, men som nu

finns på flera ställen i Europa. En

annan artgrupp får är

tjockhornsfåret (bighorn) som

lever i Nordamerika och

förmodligen aldrig har blivit

domesticerade. Etologiska

studier som gjorts på både de

asiatiska och nordamerikanska

fåren visar att skillnaderna i

beteendena är mycket små,

liksom hos det senare ferala

soayfåret i Storbritannien

(Jensen, 2006).

Vildfår och tamfår

Vilda får har kort svans, 13

svanskotor, baggarna har horn

och även de flesta tackorna. De

domesticerade fåren kan ha

svansar som når ner till marken,

upp till och med 34 svanskotor,

hängande öron och tackorna är

kulliga (utan horn) samt en del

baggar, beroende på ras.

Vildfår fäller pälsen på våren, den

är kort med raka täckhår och lite

underpäls. När man började

klippa får avlade man fram får

med mycket underpäls som de

inte fäller. På så sätt har man fått

fram den fina ullen som hos

merinoraserna.

Vildfår brunstar i förhållande till

klimatet så att de lammar på

våren, vissa tama får kan istället

lamma oberoende årstid

(www.ne.se, 2012-05-25).

Fårens kommunikation

Fåren kommunicerar genom olika

kroppställningar och rörelser,

stångningar och knuffar. I

svårtillgängliga områden bräker

de för att hålla kontakten med

resten av flocken, men även

lamm och mor håller kontakten

genom att bräka till varandra. Vid

konflikter använder fåren oftast

huvudrörelser och öronspel,

vilket kan räcka för att det

underlägsna fåret ska vika undan

huvudet och framkroppen för att

visa sin underkastelse. Om

uppgörelsen i tackors fall inte

löses på detta vis, kan de börja

stånga varandra i sidan på den

andre. Även fast de flesta tackor

inte har horn, agerar de som om

de skulle ha det. I baggars fall

kan det bli värre än så, deras

strider kan bli hårda och

utdragna, de tar sats och stöter

sedan huvudena mot varandra

med stor kraft, backar sedan

tillbaka och gör om det. Dessa

strider äger oftast rum i

parningsperioden i anspråk på en

brunstig tacka. Baggarnas horn är

utformade så att de inte ska

skada varandra, utan bara

förstärka stöten.

För att identifiera varandra luktar

fåren på varandra, oftast runt

analöppningen och könsorganen.

När lammen ska dia luktar tackan

på lammen så att hon vet att det

är hennes lamm hon ger mjölk.

(Jensen, 2006).

En dag för ett får

Ungefär tio timmar på dagen

betar fåren, de är ganska kräsna

med vad de äter vilket kräver en

stor betesyta. En flock kan på sin

jakt efter föda gå 15 kilometer på

ett dygn. De äter gräs och en del

löv och ris och undviker håriga

eller förorenade växter.

Efter en betesperiod, vilka är fyra

till sju på en dag, idisslar fåren på

ett lugnt ställe, vilket tar cirka

ytterligare åtta timmar om

dygnet. Om det är blåsigt går de

till ett vindstilla ställe och om det

är varmt går de till ett skuggigt

ställe. Det förekommer att fåren

skrapar i marken innan de lägger

sig, vilket minskar risken för

insektsangrepp. Att fåren år efter

år använder samma stigar och

samma viloplatser ger en

stabilitet i fårpopulationen och

anses överföras från mor till

dotter (Jensen, 2006).

Sexuellt beteende

Tackans brunstperiod är relativt

kort och infaller normalt på

hösten. Baggar uppsöker

brunstiga tackor och strider om

dem ifall konkurrens finns. Den

vinnande baggen uppvaktar

sedan tackan genom att börja

lukta på henne runt könsorganet.

Tackan urinerar oftast och

baggen luktar då på urinen. Även

flemning förekommer, baggen

vrider då upp och ut överläppen,

håller upp huvudet och drar in

luft. Detta beteende förstärker

antagligen luktsinnet. Ännu ett

beteende som ingår i

uppvaktningen är en tungrörelse

ut och in ur munnen samt att

sparka med ena frambenet. När

tackan är helt mottaglig låter hon

baggen bestiga henne (Jensen,

2006).

Lammen

När lammen föds inleds

kontakten mellan mor och unge

genom slickning där lukt, smak,

bräkningar och lammens värme

är viktiga för modersbeteendet.

Modern lär snabbt känna igen

sina lamm, inom några timmar,

och låter efter det inga andra

lamm komma för nära eller dia av

henne. För lammen tar det lite

längre tid, det kan ta någon dag

innan lammen blivit helt präglade

på sina mammor, först känner de

igen hennes lukt, sedan även

utseende och läte.

I början diar lammen ofta, minst

15 – 20 gånger om dagen, med

tiden minskar antalet gånger de

diar och även hur länge de diar

varje gång.

När lammen ska dia bräker oftast

tackan för att kalla till sig sina

lamm, när de möts luktar de

sedan varandra i ansiktet innan

lammen går bak och diar med

bakdelen mot moderns huvud.

Att lammen viftar på svansen

bidrar till att de sprider sin lukt

från analkörtlarna till tackan så

att hon vet att det är hennes

ungar hon ger di. Lamm som

tjuvar di från andra tackor diar då

med fördel bakifrån.

Även fast lammen fortsätter att

dia i ungefär ett halvår börjar de

beta tidigt. Redan när de är 40

dagar gamla ägnar de ungefär

lika mycket tid åt betandet som

de vuxna individerna.

Lammen börjar snabbt leka med

varandra, de hoppar, skuttar,

stångas och rider på varandra.

Allt för att träna på de beteenden

de ska använda när de är stora

(Jensen, 2006).

Domesticering

Domesticering är då ett djur

genetiskt förändras på grund av

huvudsakligen människors

inflytande. Skillnaden mellan

domesticering och evolution är

otydlig. Man kan ändå se att

beteenden som i det vilda är

fördelaktiga inte är det i

fångenskap och tvärtom och på

så vis förändras vilda och tama

djur åt olika håll, de

domesticerade ofta genom avel

på de önskade egenskaperna

(Jensen, 2006).

Förändring i beteendet

Domesticeringen har gjort att

många arter ökat antalet

brunster per år samt att honorna

inte är lika kräsna när de väljer

hanar. Flocksamhörigheten

minskar, aggressiviteten blir lägre

och försvarandet av sina ungar

blir inte lika viktigt. Dock är

förändringarna inte större än att

djuren skulle kunna klara sig

själva ute i naturen. Ett exempel

på det är det ferala soayfåret i

Storbritannien (Jensen, 2006).

Oönskade beteenden

När djuren inte kan utföra sina

naturliga beteenden kan de

drabbas av stress. De kan då

utveckla ett annat beteende som

de upprepar ständigt. Sådana

beteendestörningar kallas

stereotypier och själva beteendet

ses aldrig hos djur i det fria, men

bygger på djurens naturliga

beteende.

Hos får kan man se dem äta eller

bita av ull från andra får, men det

är inte säkert om det räknas som

en riktig stereotypi. Det

beteendet beror i alla fall troligen

på att det är för många får på

samma yta eller att de har för lite

grovfoder.

Hypotes

Eftersom fåren befinner sig på en

öppen yta kommer de inte

använda så mycket akustiska

signaler då de ser varandra i stort

sett hela tiden, i så fall bara för

att hålla kontakten mellan mor

och unge. Inte heller visuella

signaler kommer de använda sig

av så mycket av mer än när de

leker eller avvisar någon.

Mest kommer de använda

kemiska signaler då det handlar

om att identifiera

flockmedlemmarna vilket alltid är

aktuellt att göra. Taktila signaler

skulle varit mer aktuella om det

vore flera baggar i flocken och

brunsttid, i detta fall kommer det

vara mer kontakt mellan mor och

unge och lamm och lamm när de

leker. Men också i form av att

tackor som avvisar andras lamm.

__________________________________________________________________________

Resultat

Vid första observationen befann

sig fåren ute i hagen hela tiden.

Vid andra observationen var de

först ute i hagen, gick in i

fårhuset ett tag och sedan ut

igen. Då kan jag ha missat

signaler på grund av att jag inte

hade möjlighet att titta på dem

på en gång när de gick in och ut

utan att jag skulle ha påverka

dem.

Akustiska signaler

De akustiska signaler jag

observerade var bräkningar. Det

är mycket möjligt att jag missade

andra lägre ljud eftersom jag inte

alltid var tillräckligt nära för att

höra eventuella sådana.

Kemiska signaler

Här har jag tittat på både direkta

signaler, som när de luktar på

varandra, och indirekta signaler,

som när de lämnar avföring.

Taktila signaler

Fåren knuffas, stryker sig mot

varandra och kommer i

kroppskontakt med varandra på

ett antal olika sätt. Det var dock

svårt att avgöra de olika

signalerna när de sprang i flock

och trängdes.

Visuella signaler

Dessa signaler var svårast att

observera eftersom de

egentligen ser varandra nästan

hela tiden. På grund av det tog

jag i alla fall med när en individ

hastigt ger sig iväg som en signal.

Beteende 2012-05-21 kl. 16:12 – 17:12

2102-05-23 kl. 14:28 – 15.28

Tillsammans

Akustisk kommunikation

Lamm bräker 8 1 9

Totalt 8 1 9

Kemisk kommunikation

Lamm luktar på lamm 6 11 17

Lamm luktar på tacka 5 20 25

Lamm luktar på bagge 1 2 3

Lamm viftar på svansen vid dining 4 2 6

Tacka luktar på lamm - 4 4

Tacka luktar på tacka - 1 1

Bagge luktar på tacka 1 4 5

Bagge luktar på lamm 2 - 2

Lamm kissar 3 1 4

Lamm bajsar 1 8 9

Tacka kissar 3 4 7

Tacka bajsar 4 3 7

Bagge bajsar 1 1 2

Lamm flemning 1 3 4

Bagge flemning - 1 1

Totalt 32 65 97

Taktil kommunikation

Lamm stryker sig mot lamm 10 17 27

Lamm stryker sig mot tacka 3 9 12

Lamm stryker sig mot bagge 1 1 2

Lamm puttar lamm 3 3 6

Lamm ställer sig på tacka - 3 3

Lamm ställer sig på bagge - 1 1

Lamm diar 4 2 6

Lamm rider på lamm 5 1 6

Lamm stångar lamm 3 1 4

Tacka puttar lamm 2 10 12

Tacka sparkar lamm - 2 2

Bagge stryker sig mot tacka - 2 2

Bagge puttar tacka - 2 2

Totalt 31 54 85

Visuell kommunikation

Lamm hoppar 4 3 7

Lamm ger sig hastigt iväg 5 7 12

Lamm viftar på svansen 5 1 6

Lamm gör huvudrörelse - 2 2

Lamm öronspel 2 2

Tacka viftar på svansen 2 3 5

Tacka ger sig hastigt iväg - 5 5

Tacka gör huvudrörelse - 1 1

Totalt 18 22 40

0 5 10 15 20 25

Lamm bräker

Lamm luktar på lamm

Lamm luktar på tacka

Lamm luktar på bagge

Lamm viftar på svansen vid dining

Tacka luktar på lamm

Tacka luktar på tacka

Bagge luktar på tacka

Bagge luktar på lamm

Lamm kissar

Lamm bajsar

Tacka kissar

Tacka bajsar

Bagge bajsar

Lamm flemning

Bagge flemning

Lamm stryker sig mot lamm

Lamm stryker sig mot tacka

Lamm stryker sig mot bagge

Lamm puttar lamm

Lamm ställer sig på tacka

Lamm ställer sig på bagge

Lamm diar

Lamm rider på lamm

Lamm stångar lamm

Tacka puttar lamm

Tacka sparkar lamm

Bagge stryker sig mot tacka

Bagge puttar tacka

Lamm hoppar

Lamm ger sig iväg hastigt

Lamm viftar på svansen

Lamm gör huvudrörelse

Lamm öronspel

Tacka viftar på svansen

Tacka ger sig iväg hastigt

Tacka gör huvudrörelse

antal observerade signaler

Fårens signaler

23-maj

21-maj

0 5 10 15 20 25 30

Lamm bräker

Lamm luktar på lamm

Lamm luktar på tacka

Lamm luktar på bagge

Lamm viftar på svansen vid dining

Tacka luktar på lamm

Tacka luktar på tacka

Bagge luktar på tacka

Bagge luktar på lamm

Lamm kissar

Lamm bajsar

Tacka kissar

Tacka bajsar

Bagge bajsar

Lamm flemning

Bagge flemning

Lamm stryker sig mot lamm

Lamm stryker sig mot tacka

Lamm stryker sig mot bagge

Lamm puttar lamm

Lamm ställer sig på tacka

Lamm ställer sig på bagge

Lamm diar

Lamm rider på lamm

Lamm stångar lamm

Tacka puttar lamm

Tacka sparkar lamm

Bagge stryker sig mot tacka

Bagge puttar tacka

Lamm hoppar

Lamm ger sig iväg hastigt

Lamm viftar på svansen

Lamm gör huvudrörelse

Lamm öronspel

Tacka viftar på svansen

Tacka ger sig iväg hastigt

Tacka gör huvudrörelse

antal observerade signaler

Fårens signaler

21 maj, 23 maj

0

10

20

30

40

50

60

70

anta

l ob

serv

erad

e si

gnal

er

21-maj

23-maj

0

20

40

60

80

100

120

anta

l ob

serv

erad

e si

gnal

er

21 maj, 23 maj

Diskussion

Att döma av resultaten handlar

kommunikationen i den här

flocken mest om kontakten

mellan lamm och moder samt

även lamm och lamm. Kemiska

signaler kommer högst, där

”lamm luktar på tacka” är den

mest använda signalen. Det visar

på att lammen fortfarande är

små och söker kontakt med sin

mor. Om man inte räknar med de

indirekta signalerna (avföring)

skulle de taktila signalerna vara

flest. Då med ”lamm stryker sig

mot lamm” i topp, vilken också är

den totalt mest använda

signalen. De leker alltså mycket

och söker kontakten med

varandra.

De kemiska signalerna använde

de till att identifiera varandra

med samt tala om vart de varit

genom avföring. Flemning

förekom även vilket är ett

sexuellt beteende, när lammen

utför det beteendet är det alltså

en övning inför framtiden.

De taktila signalerna handlade

mycket om lek bland lammen, de

övar på beteenden de kommer

att behöva när de blir stora, men

även ”tacka puttar lamm”

förekom ofta, då för att avvisa en

annans lamm.

Att akustiska signaler förekom så

sällan beror på att flocken höll sig

samman nästan hela tiden,

lammen gav sig inte iväg så långt

ifrån tackorna. Det var bara

någon enstaka gång då ett lamm

bräkte för att antagligen få

kontakt med sin mor.

De visuella signalerna är troligen

fler än jag såg, allt fåren ser att

andra får gör är en slags

kommunikation. Att en individ

ger sig iväg bidrar därför till att

andra följer efter, de är flockdjur.

Mycket handlade även om

konflikter, både i lekande form

och avvisande form från tacka till

annans lamm.

Eftersom kommunikationen

förekom mest mellan lammen

inbördes och mellan lamm och

tacka skulle det vara intressant

att jämföra flocken nu med hur

den kommer att vara i höst då

lammen blivit stora och det i

stället är brunstperiod och

baggkonflikter.

I den här flocken såg jag inga

onaturliga beteenden. För att

minska att sådana ska uppstå ska

man se till så att fåren kan utföra

sina naturliga beteenden, att de

inte har för trångt och har

tillräckligt med mat. För att få

mer miljöberikning i detta fall

skulle en skogsdunge passa bra.

Som det är nu äter de bara från

marken, även fast de lika gärna

skulle kunna äta en del kvistar

och blad. De har inte heller så

mycket skugga att vila i vilket

skulle vara bra när det är varmt

väder och fåren behöver ett svalt

ställe att vila på. Större

betesmark är alltid att föredra då

fåren gärna väljer noga vad de

äter.

Domesticeringen har medfört att

fåren är mindre aggressiva,

mindre kräsna gällande

partnerval samt att de får mer

ull, kött eller mjölk beroende på

vad de avlats på. Man har hellre

velat ha en snäll bagge än en arg.

I naturen skulle kanske en

aggressiv bagge klarat sig bättre,

men i olika miljöer blir det

naturliga urvalet annorlunda.

De vilda fåren har brunsttid på

hösten och lammar på våren, hos

vissa fårraser finns ingen sådan

regel. För att öka produktionen

har flexibla får varit att föredra

och därför har den egenskapen

blivit vanligare hos vissa raser.

Vildfår fäller även pälsen på

våren, men eftersom man valt att

avla fram de som har mycket

undrepäls, vilken de inte fäller,

fäller inte tamfår pälsen.

Fåren har gett människan både

ull, kött och mjölk i utbyte mot

gräs och vatten. Ett väldigt

fördelaktigt husdjur som gett

människan mycket att leva av.

Sammanfattning

Genom ad libitum registrering

har jag gjort en etologisk studie

där jag tittat på fårs olika

signaler; taktila, kemiska,

akustiska och visuella. Min

frågeställning var vilken slags

signal de använde mest och jag

har kommit fram till att flocken

Helsingefår jag studerade

använde sig av flest kemiska

signaler under de

observationstillfällena jag

genomförde. Då huvudsakligen

för att hålla kontakten mellan

mor och unge och lamm och

lamm. Även de taktila signalerna

använde de detta till samt de

akustiska. De visuella signalerna

handlade även om att berätta för

hela flocken var de befann sig

och vart de var på väg.

Vildfår och tamfår har inte så

stora skillnader i beteendena,

men fler brunstperioder hos och

tamfår förekommer och de är

även oftare mindre aggressiva.

Referenslista

Elektroniska källor

Allmogefår: http://www.allmogefar.se/, 2012-05-23

Etologi, Skolverket:

http://www.skolverket.se/forskola-och-

skola/gymnasieutbildning/gymnasieskola-fore-ht-

2011/kursplaner/sok-amnen-och-

kurser?_xurl_=http%3A%2F%2Fsvcm.skolverket.se%2

Fsb%2Fd%2F2503%2Fa%2F13845%2Ffunc%2Fkurspla

n%2Fid%2F2958%2FtitleId%2FDJR1206%2520-

%2520Etologi, 2012-05-26

Får, Nationalencyklopedin:

http://www.ne.se/lang/f%C3%A5r, 2012-05-26

Googlekarta:

http://maps.google.se/maps?sugexp=chrome,mod%

3D2&q=google+maps&um=1&ie=UTF-

8&hl=sv&sa=N&tab=wl, 2012-05-22

Helsingefår: http://www.allmogefar.se/, 2012-05-23

Tamfår, wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tamf%C3%A5r, 2012-05-

28

Tryckta källor

Jensen, P. (2006). Djurens beteende... och orsakerna

till det, Stockholm, Natur och Kultur, s. 129 – 135 och

61 - 101.

Andra källor

Fotografierna på fåren är tagna av Daniel Jansson och

Matilda Jansson.

Tack!