Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 ... · Tullkodex m.m./ Tullkodex 2 Förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen Uppdaterad:

Tullkodex m.m./Tullkodex

1

Förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

Uppdaterad: 2020-01-15

1

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt

artiklarna 33, 114 och 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april

2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex)

behöver ändras på ett flertal punkter. Av tydlighetsskäl bör den förordningen

omarbetas.

(2) Det är lämpligt att se till att förordning (EG) nr 450/2008 är förenlig med

fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna

290 och 291. Det är även lämpligt att förordningen beaktar utvecklingen av

unionsrätten och att anpassa vissa bestämmelser i förordningen så att de blir enklare

att tillämpa.

(3) För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i denna förordning

bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290

i EUF-fördraget. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga

samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör,

då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar

översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som

möjligt och på lämpligt sätt.

(4) Kommissionen bör då den förbereder och utarbetar delegerade akter särskilt

säkerställa öppna samråd med medlemsstaternas experter och näringslivet.

(5) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör

kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att närmare ange format och

koder för de gemensamma uppgiftskraven för utbyte av uppgifter mellan

tullmyndigheterna och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna och lagring

av sådana uppgifter och förfaranderegler om det utbyte och den lagring av uppgifter

som kan ske med andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik; för att anta

beslut om att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte

och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik; för att närmare ange

de tullmyndigheter som ansvarar för registrering av ekonomiska aktörer och av andra

personer; för att närmare ange de tekniska arrangemangen för utveckling, underhåll

och användning av elektroniska system; för att närmare ange förfaranderegler om

beviljande och styrkande av rätten för ett tullombud att tillhandahålla tjänster i en

annan medlemsstat än den där han eller hon är etablerad, förfaranderegler om

inlämnande och godkännande av en ansökan om beslut med avseende på

tillämpningen av tullagstiftningen och om antagande och övervakning av ett sådant

beslut, förfaranderegler om upphävande, återkallelse och ändring av förmånliga

beslut, förfaranderegler om utnyttjande av ett beslut som rör bindande besked sedan

dess giltighet upphört det återkallats, förfaranderegler om anmälan till

tullmyndigheterna om att antagande av sådana beslut tillfälligt upphör och om

Tullkodex m.m./ Tullkodex 2



återkallelse av sådant tillfälligt upphörande; för att anta beslut om att begära att

medlemsstaterna återkallar beslut som rör bindande besked; för att anta former för

tillämpning av kriterierna för att bevilja status som godkänd ekonomisk aktör; för att

anta åtgärder för att säkerställa enhetlig tillämpning av tullkontroller, inbegripet

utbyte av riskinformation och riskanalys,

gemensamma riskkriterier och riskstandarder, kontrollåtgärder och prioriterade

kontrollområden; för att fastställa förteckningen över de hamnar och flygplatser där

tullkontroller och -formaliteter ska tillämpas på handbagage och incheckat bagage;

för att fastställa reglerna för valutaomräkning; för att anta åtgärder för enhetlig

förvaltning av tullkvoter och tulltak och övervakning av varors övergång till fri

omsättning eller export; för att anta åtgärder för fastställande av varors klassificering

enligt tulltaxan; för att närmare ange förfaranderegler om bestämmelser för och

kontroll av intyg om icke-förmånsberättigande ursprung, regler om förfaranden för att

underlätta fastställande i unionen av förmånsberättigande ursprung för varor;

beviljandet av ett tillfälligt undantag från reglerna om förmånsberättigande ursprung

för varor som omfattas av förmånsåtgärder som antagits ensidigt av unionen; för att

fastställa f särskilda varors ursprung; för att närmare ange förfaranderegler om

bestämning av varors tullvärde, för att närmare ange förfaranderegler om ställande av

en garanti, bestämning av garantibeloppet och dess övervakning och frisläppande

samt återkallelse och uppsägning av en borgensmans åtagande, för att närmare ange

förfaranderegler för tillfälligt förbud mot användning av samlade garantier; för att anta

åtgärder för säkerställande av ömsesidigt bistånd mellan tullmyndigheterna i samband

med uppkomst av en tullskuld; för att närmare ange förfaranderegler om återbetalning

och eftergift av ett import- eller exporttullbelopp och de uppgifter som ska lämnas till

kommissionen; för att anta beslut om återbetalning eller eftergift av import- och

exporttullbelopp; för att närmare ange förfaranderegler om ingivande, ändring och

ogiltigförklaring av en summarisk införseldeklaration; för att närmare ange tidsfristen

inom vilken en riskanalys ska genomföras på grundval av den summariska

införseldeklarationen; för att närmare ange förfaranderegler om anmälan av ett

havsgående fartygs eller ett luftfartygs ankomst och om transport av varor till avsedd

plats;

för att närmare ange förfaranderegler om anmälan av varor till tullen,

förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av deklaration för

tillfällig lagring och om befordran av varor i tillfällig lagring, förfaranderegler om

tillhandahållande och kontroll av bevis på tullstatus för unionsvaror, förfaranderegler

om bestämning av behöriga tullkontor och om ingivandet av tulldeklarationer i de fall

då andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik används, förfaranderegler om

ingivande av en standardiserad tulldeklaration och tillhandahållande av styrkande

handlingar, förfaranderegler om ingivande av en förenklad deklaration och en

kompletterande deklaration, förfaranderegler om ingivande av en tulldeklaration före

anmälan av varor till tullen, godkännande av tulldeklarationen och ändring av

tulldeklarationen efter det att varorna frigjorts; för att anta åtgärder för fastställande

av undernummer enligt tulltaxan för de varor som omfattas av den högsta import- eller

exporttullsatsen i de fall varor som omfattas av olika undernummer ingår i en

sändning; för att närmare ange förfaranderegler om centraliserad klarering och om

undantag från kravet på att varorna ska anmälas i samband därmed, förfaranderegler

om registrering i deklarantens bokföring, förfaranderegler om de tullformaliteter och

tullkontroller som ska genomföras av tillståndshavaren inom ramen för egen


3



3

bedömning; för att anta åtgärder för kontroll av att uppgifterna i en deklaration är

riktiga, undersökning och provtagning av varor och resultat av kontrollerna,

förfaranderegler om bortskaffande av varor, förfaranderegler om tillhandahållande

av uppgifter av vilka det framgår att villkoren för befrielse från importtullar för

återinförda varor är uppfyllda och om tillhandahållande av bevisning som styrker att

villkoren för befrielse från importtullar för produkter från havsfiske och andra

produkter som hämtats ur havet är uppfyllda, förfaranderegler om undersökning av de

ekonomiska villkoren inom ramen för särskilda förfaranden, förfaranderegler om

avslutande av särskilda förfaranden, förfaranderegler om överföring av rättigheter och

skyldigheter och förflyttning av varor inom ramen för särskilda förfaranden,

förfaranderegler om användning av likvärdiga varor inom ramen för särskilda

förfaranden, förfaranderegler om tillämpning av bestämmelserna i internationella

transiteringsinstrument i unionens tullområde, förfaranderegler om hänförande av

varor till förfarandet för unionstransitering och om ändamålet med detta förfarande,

om den förenklade tillämpningen av det förfarandet och om tullövervakningen av

varor som passerar genom ett land eller ett territorium utanför unionens tullområde

inom ramen för förfarandet för extern unionstransitering, förfaranderegler om

hänförande av varor till tullagerförfarandet eller förfarandet för frizoner; för att

fastställa den tidsfrist inom vilken riskanalys ska genomföras på grundval av

deklarationer före avgång; för att närmare ange förfaranderegler om utförsel av varor,

förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring av den summariska

utförseldeklarationen, förfaranderegler om ingivande, ändring och ogiltigförklaring

av anmälan om återexport; för att anta ett arbetsprogram som stöder utvecklingen av

relaterade elektroniska system och reglerar fastställandet av övergångsperioder; för

att anta beslut om att ge medlemsstaterna tillåtelse att testa förenklingar av

tillämpningen av tullagstiftning, särskilt när dessa förenklingar är relaterade till

informationsteknologi (it). Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med

Europaparlamentets och rådets (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om

fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av

kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.

(6) Med tanke på det samarbete som behövs mellan medlemsstaterna och

kommissionen för att utveckla, underhålla och använda de elektroniska system som

krävs för att genomföra unionens tullkodex (nedan kallad kodexen), bör

kommissionen inte anta arbetsprogrammet som stöder denna utveckling och reglerar

fastställandet av övergångsperioder om inget yttrande avges av kommittén som

granskar utkastet till genomförandeakt.

(7) Det rådgivande förfarandet bör användas på följande områden: beslut om att

tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring

av information än elektronisk databehandlingsteknik, med tanke på att dessa beslut

inte berör samtliga medlemsstater; beslut om att begära att medlemsstaterna upphäver

beslut som rör bindande besked, med tanke på att dessa beslut enbart berör en

medlemsstat och syftar till efterlevnad av tullagstiftningen; beslut om återbetalning

eller eftergift av import- och exporttullbelopp, med tanke på att dessa beslut direkt

berör den person som ansökt om återbetalningen eller eftergiften.

(8) I vederbörligen motiverade fall som motiveras av tvingande skäl till

skyndsamhet bör kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter på

följande områden: åtgärder för att säkerställa enhetlig tillämpning av tullkontroller,

inbegripet utbyte av riskinformation och riskanalys, gemensamma riskkriterier och

riskstandarder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden; fastställande av




varors klassificering enligt tulltaxan; bestämning av särskilda varors ursprung;

åtgärder för tillfälligt förbud mot användning av samlade garantier.

(9) Unionen bygger på en tullunion. Gällande tullagstiftning bör samlas i en

tullkodex för unionen, vilket ligger i både de ekonomiska aktörernas och unionens

tullmyndigheters intresse. Med utgångspunkt i den inre marknadens principer bör

denna kodex innehålla de allmänna regler och förfaranden som behövs för att

säkerställa genomförandet av på unionsnivå införda tulltaxebestämmelser och andra

bestämmelser inom ramen för gemensam politik som har anknytning till handeln med

varor mellan unionen och länder och territorier utanför unionens tullområde, varvid

behoven hos denna gemensamma politik bör beaktas. Tullagstiftningen bör bli bättre

anpassad till bestämmelserna om uppbärandet av importavgifter, utan att de gällande

skattereglernas räckvidd ändras.

(10) I syfte att säkerställa effektiv administrativ förenkling bör vederbörlig hänsyn

tas till de ekonomiska aktörernas synpunkter vid ytterligare modernisering av

tullagstiftningen.

(11) I enlighet med kommissionens meddelande av den 9 augusti 2004 med titeln

Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning –

Handlingsplan 2004–2005 är det lämpligt att den rättsliga ramen för skyddet av

unionens ekonomiska intressen anpassas.

(12) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet

av en tullkodex för gemenskapen hade som syfte att integrera tullförfaranden som

hade tillämpats separat i var och en av medlemsstaterna under 1980-talet. Sedan den

infördes har den förordningen upprepade gånger ändrats avsevärt, i syfte att ta itu med

särskilda problem som skyddet av god tro eller beaktandet av säkerhetskrav.

Ytterligare ändringar av den förordningen infördes genom Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 – och därefter inkluderade i

förordning (EG) nr 450/2008 – till följd av viktiga lagstiftningsändringar under de

senaste åren, både på unionsnivå och på internationell nivå, exempelvis med

anledning av att fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen

har upphört att gälla, att 2003, 2005 och 2011 års anslutningsakter trädde i kraft och

att ändringsprotokollet till internationella konventionen om förenkling och

harmonisering av tullförfaranden (nedan kallad den reviderade Kyotokonventionen),

till vilken unionen anslutit sig, vilket godkändes genom rådets beslut 2003/231/EG av

den 17 mars 2003, har ändrats.

(13) Det är lämpligt att i kodexen införa en rättslig ram för tillämpningen av vissa

bestämmelser i tullagstiftningen på handeln med unionsvaror mellan de delar av

tullområdet på vilka bestämmelserna i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28

november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt eller rådets direktiv

2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt tillämpas

och de delar av tullområdet där de bestämmelserna inte tillämpas, eller på handeln

mellan de delar av tullområdet där de bestämmelserna inte tillämpas. Med tanke på

att de berörda varorna är unionsvaror och på den skattemässiga arten av de åtgärder

som det gäller i denna handel inom unionen är det motiverat att införa lämpliga

förenklingar av de tullformaliteter som ska tillämpas på dessa varor.

(14) För att beakta de särskilda skattereglerna i vissa delar av unionens tullområde

bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget

delegeras till kommissionen när det gäller de tullformaliteter och tullkontroller som

ska tillämpas på handeln med unionsvaror mellan dessa delar och de övriga delarna

av unionens tullområde.


5



5

(15) För att underlätta legitim handel och bekämpa bedrägeri krävs det enkla,

snabba och standardiserade förfaranden och arbetsmetoder. I linje med

kommissionens meddelande av den 24 juli 2003 med titeln En enkel och papperslös

miljö för tullen och handeln är det följaktligen lämpligt att förenkla tullagstiftningen,

vilket möjliggör användning av moderna verktyg och tekniker, samt att ytterligare

främja en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen och modernare tillvägagångssätt

vid tullkontrollen, vilket bidrar till att skapa en grundval för effektiva och enkla

klareringsförfaranden. Tullförfaranden bör slås samman eller anpassas till varandra,

och antalet förfaranden bör minskas så att bara de ekonomiskt berättigade

förfarandena kvarstår, i syfte att öka näringslivets konkurrenskraft.

(16) Genom fullbordandet av den inre marknaden, minskningen av hindren för

internationell handel och internationella investeringar och det ökade behovet av

säkerhet och skydd vid unionens yttre gränser har tullmyndigheterna fått en ny roll

och blivit en viktig del inom leveranskedjan och, genom sin roll när det gäller att

övervaka och hantera internationell handel, en faktor som starkt kan påverka länders

och företags konkurrenskraft. Tullagstiftningen bör därför återspegla den nya

ekonomiska verkligheten och tullmyndigheternas nya roll och arbetsuppgifter.

(17) Användningen av informations- och kommunikationsteknik enligt

Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en

papperslös miljö för tullen och handeln är av grundläggande betydelse för att

underlätta handeln och samtidigt sörja för effektiva tullkontroller, vilket både minskar

företagens kostnader och riskerna för samhället. Det är därför nödvändigt att i

kodexen införa den rättsliga ram inom vilken det beslutet kan genomföras, särskilt

den rättsliga principen att alla tull- och handelstransaktioner hanteras elektroniskt och

att systemen för informations- och kommunikationsteknik på tullområdet erbjuder de

ekonomiska aktörerna samma möjligheter i varje medlemsstat.

(18) För att skapa en papperslös miljö för tullen och handeln bör befogenhet att

anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till

kommissionen när det gäller gemensamma uppgiftskrav för utbyte och lagring av

uppgifter med användning av elektronisk databehandlingsteknik, fall där andra

metoder kan användas för det ändamålet samt registrering av personer. Andra metoder

än elektronisk databehandlingsteknik skulle särskilt kunna användas under en

övergångsfas när de nödvändiga elektroniska systemen ännu inte är i drift, men inte

längre än till den 31 december 2020. När det gäller centraliserad klarering skulle

sådana övergångsmetoder tills de nödvändiga elektroniska systemen är operativa

innebära att man behåller det förfarande som för närvarande kallas enhetstillstånd för

förenklade förfaranden.

(19) Användning av informations- och kommunikationsteknik bör åtföljas av

harmoniserade och standardiserade tullkontroller från medlemsstaternas sida för att

säkerställa en likvärdig nivå av tullkontroll i hela unionen som inte ger upphov till

beteenden vid unionens olika infarts- och utförselställen som motverkar

konkurrensen.

(20) I syfte att underlätta företagsamhet och samtidigt sörja för att varor som förs

in i eller ut ur unionens tullområde kontrolleras tillräckligt är det önskvärt att, med

beaktande av relevanta bestämmelser om uppgiftsskydd, de uppgifter som lämnas av

ekonomiska aktörer utbyts mellan tullmyndigheterna och med andra organ som är

involverade i denna kontroll. Dessa kontroller bör harmoniseras så att de ekonomiska

aktörerna bara behöver lämna uppgifterna en gång och så att varorna kontrolleras av

dessa myndigheter vid samma tidpunkt och på samma plats.




(21) I syfte att underlätta affärsverksamhet bör varje person fortfarande ha rätt att

utse ett ombud för sina kontakter med tullmyndigheterna. Det bör emellertid inte

längre vara möjligt för en medlemsstat att genom egen lagstiftning förbehålla sig

denna rätt att utse ombud. Dessutom bör ett tullombud som uppfyller kriterierna för

att beviljas ställning som godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ha rätt att

tillhandahålla sina tjänster i en annan medlemsstat än den medlemsstat där denne är

etablerad. Som allmän regel bör ett tullombud vara etablerat i unionens tullområde.

Undantag från denna skyldighet bör göras om tullombudet agerar för sådana personers

räkning som inte behöver vara etablerade i unionens tullområde, samt i andra

motiverade fall.

(22) Alla beslut som avser tillämpningen av tullagstiftning, inbegripet beslut som

avser bindande besked, bör omfattas av samma regler. Alla sådana beslut bör vara

giltiga i hela unionen och bör kunna upphävas, ändras (om inget annat föreskrivs) eller

återkallas om de inte är förenliga med tullagstiftningen eller med tolkningen av sådan

lagstiftning.

(23) En effektivisering av tullförfarandena i en elektronisk miljö förutsätter att

tullmyndigheterna från olika medlemsstater delar på ansvaret. Det är nödvändigt att

säkerställa effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner på lämplig nivå på

hela den inre marknaden.

(24) Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmelserna bör åtnjuta

ställning som godkänd ekonomisk aktör under förutsättning att de har beviljats

tillstånd för tullförenkling och/eller för säkerhet och skydd. Beroende på vilken typ

av tillstånd som har beviljats bör godkända ekonomiska aktörer dra största möjliga

nytta av en utbredd användning av tullförenklingar eller dra nytta av lättnader i fråga

om säkerhet och skydd. De bör också behandlas på ett mer förmånligt sätt när det

gäller tullkontroller, t.ex. genom färre fysiska och dokumentbaserade kontroller.

(25) Pålitliga ekonomiska aktörer som efterlever bestämmelserna bör kunna dra

nytta av internationellt erkännande av status som godkänd ekonomisk aktör.

(26) För att säkra en jämn avvägning mellan å ena sidan tullmyndigheternas behov

av att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen, å andra sidan de

ekonomiska aktörernas rätt till rättvis behandling, bör tullmyndigheterna få

omfattande kontrollbefogenheter och de ekonomiska aktörerna få rätt att överklaga.

(27) I enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

är det nödvändigt att föreskriva att alla personer har rätt att överklaga varje beslut som

fattas av tullmyndigheterna och att varje person har rätt att bli hörd innan ett beslut

fattas som skulle beröra honom eller henne negativt. Begränsningar av denna rätt kan

dock vara motiverade, i synnerhet om typen eller omfattningen av hotet mot

säkerheten och skyddet för unionen och dess invånare, mot människors, djurs och

växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter så kräver.

(28) För att minimera risken för unionen och dess medborgare och handelspartner

bör en harmoniserad tillämpning av tullkontroller från medlemsstaternas sida baseras

på en gemensam ram för riskhantering och på ett elektroniskt system för dess

tillämpning. Inrättandet av en för alla medlemsstater gemensam ram för riskhantering

bör inte hindra dem från att kontrollera varor genom slumpvisa kontroller.

(29) För att säkerställa en konsekvent och likvärdig behandling av personer som

berörs av tullformaliteter och tullkontroller, bör befogenhet att anta delegerade akter

i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller

att fastställa andra fall i vilka tullombudet inte måste vara etablerat i unionens


7



7

tullområde samt regler som rör beslut som fattas av tullmyndigheterna, inbegripet

avseende bindande besked, godkända ekonomiska aktörer och förenklingar.

(30) Det är nödvändigt att fastställa de faktorer på grundval av vilka import- eller

exporttullar och andra åtgärder avseende varuhandel tillämpas. Det bör även införas

mer detaljerade bestämmelser för utfärdandet av ursprungsintyg i unionen, när detta

krävs för handeln.

(31) För att komplettera de faktorer på grundval av vilka import- eller exporttullar

och andra åtgärder tillämpas bör befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller regler om

varors ursprung.

(32) Det är önskvärt att sammanföra alla de fall där en tullskuld uppkommer vid

import, utom när tullskulden uppkommit efter uppvisande av en tulldeklaration för

övergång till fri omsättning eller tillfällig införsel med partiell tullbefrielse, så att man

undviker svårigheter vid fastställandet av den rättsliga grunden för tullskuldens

uppkomst. Samma bestämmelser bör gälla när en tullskuld uppkommer vid export.

(33) Det bör anges regler om fastställande av den plats där en tullskuld anses

uppkomma och den plats där import- eller exporttullar bör uppbäras.

(34) Reglerna för särskilda förfaranden bör möjliggöra att en enhetsgaranti kan

användas för alla kategorier av särskilda förfaranden och att denna garanti är samlad

och täcker flera transaktioner.

(35) En samlad garanti till ett nedsatt belopp, som inbegriper tullskulder och andra

avgifter som kan ha uppkommit, eller ett undantag från skyldigheten att ställa en

garanti, bör godkännas på vissa villkor. En samlad garanti till ett nedsatt belopp för

tullskulder och andra avgifter som har uppkommit bör vara likvärdigt med

tillhandahållandet av en garanti för hela det import- eller exporttullbelopp som ska

betalas, särskilt för frigörandet av de berörda varorna och för bokföringen.

(36) För att bättre skydda unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen

bör en garanti täcka odeklarerade eller felaktigt deklarerade varor i en sändning eller

deklaration för vilka den ställs. Av samma skäl bör borgensmannens åtagande också

täcka beloppet av de import- eller exporttullar som förfaller till betalning efter det att

kontroller efter frigörandet av varor har utförts.

(37) För att skydda unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen och

förebygga bedrägerier bör det fastställas bestämmelser om gradvisa åtgärder när det

gäller att tillämpa en samlad garanti. I sådana fall där det finns en ökad risk för

bedrägerier bör det, med beaktande av de berörda ekonomiska aktörernas särskilda

situation, vara möjligt att tillfälligt förbjuda användningen av en samlad garanti.

(38) När en tullskuld uppkommer på grund av att tullagstiftningen inte efterlevts

bör den berörda personens goda tro beaktas, och verkningarna av vårdslöshet från

gäldenärens sida bör minimeras.

(39) För att skydda unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen och

komplettera reglerna om tullskuld och garantier bör befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det

gäller fastställande av platsen för uppkomst av tullskuld, beräkning av import- och

exporttullbelopp, garantier för dessa belopp och uppbörd, återbetalning, eftergift och

upphörande av tullskuld.

(40) Det är nödvändigt att fastställa principerna för hur man fastställer varors

tullstatus som unionsvaror och de omständigheter under vilka denna status förloras,

samt en grund för att avgöra när denna status kvarstår i de fall varor temporärt förs ut

ur unionens tullområde.




(41) För att säkerställa fri rörlighet för unionsvaror i unionens tullområde och

tullbehandling av icke-unionsvaror som förs in i det området bör befogenhet att anta

delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till

kommissionen när det gäller att fastställa varors tullstatus, hur unionsvaror förlorar

sin tullstatus, hur varor som temporärt lämnar unionens tullområde behåller denna

status och tullbefrielse för återinförda varor.

(42) När en ekonomisk aktör i förväg har lämnat de uppgifter som krävs för

riskbaserade kontroller av huruvida varor kan godtas bör ett snabbt frigörande av

varorna vara huvudregeln. Skatterelaterade och handelspolitiska kontroller bör i första

hand utföras av det tullkontor som är behörigt för den ekonomiska aktörens

anläggningar.

(43) Regler om tulldeklarationer och om att hänföra varor till ett tullförfarande bör

moderniseras och effektiviseras och i synnerhet bör det föreskrivas att

tulldeklarationer som regel upprättas elektroniskt och att det endast ska finnas en typ

av förenklad deklaration och att det ska vara möjligt att inge en tulldeklaration i form

av en registrering i deklarantens bokföring.

(44) Eftersom det enligt den reviderade Kyotokonventionen är att föredra att

tulldeklarationen inges, registreras och kontrolleras innan varorna ankommer och att

den plats där deklarationen inges inte är den plats där varorna fysiskt befinner sig är

det lämpligt att föreskriva en centraliserad klarering på den plats där den ekonomiska

aktören är etablerad.

(45) Det bör fastställas regler på unionsnivå om tullmyndigheternas förstöring eller

bortskaffande på annat sätt av varor, eftersom detta avser frågor som hittills krävt

nationell lagstiftning.

(46) För att komplettera reglerna om hänförande av varor till ett tullförfarande och

sörja för likvärdig behandling av de berörda personerna bör befogenhet att anta


kommissionen när det gäller regler som rör tulldeklarationer och frigörande av varor.

(47) Det bör fastställas gemensamma och enkla regler för de särskilda

förfarandena, kompletterade av en mindre regeluppsättning för varje kategori av

särskilt förfarande, för att göra det enkelt för den ekonomiska aktören att välja rätt

förfarande, undvika fel och minska antalet uppbörder och återbetalningar efter

frigörandet av varorna.

(48) Beviljandet av tillstånd till att flera särskilda förfaranden omfattas av en

enhetsgaranti och ett enda övervakningstullkontor bör underlättas, och i dessa fall bör

det finnas enkla regler om uppkomst av tullskuld. Grundprincipen bör vara att de varor

som hänförs till ett särskilt förfarande, eller de produkter som tillverkas av dem,

värderas vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer. Om det är ekonomiskt motiverat

bör det emellertid också vara möjligt att varorna värderas vid den tidpunkt då de

hänförs till ett särskilt förfarande. Samma principer bör gälla i fråga om vanliga former

av hantering.

(49) Med hänsyn till det ökade antalet säkerhetsrelaterade åtgärder bör

uppläggning av varor i frizoner bli ett tullförfarande, och dessa varor bör omfattas av

tullkontroller vid införseln och med avseende på bokföringen.

(50) Eftersom det inte längre krävs en avsikt att återexportera, bör förfarandet för

aktiv förädling (suspensionssystemet) slås samman med förfarandet för bearbetning

under tullkontroll och förfarandet för aktiv förädling (restitutionssystemet) avskaffas.

Detta enda förfarande för aktiv förädling bör även omfatta förstöring av varor, utom

när förstöringen utförs av tullen eller under tullens övervakning.


9



9

(51) För att komplettera reglerna om särskilda förfaranden och sörja för likvärdig

behandling av de berörda personerna bör befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller

regler som rör fall där varor är hänförda till särskilda förfaranden, befordran, vanliga

former av hantering av och likvärdighet för dessa varor samt avslutande av dessa

förfaranden.

(52) Säkerhetsrelaterade åtgärder som avser unionsvaror som förs ut ur unionens

tullområde bör också gälla återexport av icke-unionsvaror. Samma regler bör gälla för

alla typer av varor, med möjlighet till undantag vid behov, exempelvis i fråga om

varor som endast transiteras genom unionens tullområde.

(53) För att säkerställa tullövervakning av varor som förs in i eller ut ur unionens

tullområde och tillämpning av säkerhetsrelaterade åtgärder bör befogenhet att anta


kommissionen när det gäller att fastställa regler om summariska införseldeklarationer

och deklarationer före avgång.

(54) För att undersöka ytterligare förenklingar när det gäller tullkontroll och

handel, i synnerhet genom användningen av de allra nyaste verktygen och den nyaste

tekniken, bör medlemsstaterna på vissa villkor och på ansökan bemyndigas att under

en begränsad tid testa förenklingar i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen. Den

möjligheten bör inte få äventyra tillämpningen av tullagstiftningen, eller ge upphov

till nya skyldigheter för ekonomiska aktörer, som endast får delta i dessa test på

frivillig basis.

(55) I överensstämmelse med proportionalitetsprincipen som anges i artikel 5 i

fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) är det nödvändigt och lämpligt, för

att uppnå de grundläggande målen att skapa en välfungerande tullunion och

genomföra den gemensamma handelspolitiken, att fastställa de allmänna regler och

förfaranden som är tillämpliga på varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde.

I enlighet med artikel 5.4 första stycket i EU-fördraget denna förordning inte utöver

vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(56) I syfte att förenkla och rationalisera tullagstiftningen och för att uppnå större

klarhet har ett antal bestämmelser som finns i självständiga unionsrättsakter införts i

kodexen. Rådets förordning (EEG) nr 3925/91 av den 19 december 1991 om

avskaffande av de kontroller och formaliteter som gäller för handbagage och

incheckat bagage som tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt

för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen, förordning

(EEG) nr 2913/92, rådets förordning (EG) nr 1207/2001 av den 11 juni 2001 om

förfaranden för att i enlighet med bestämmelserna om förmånshandel mellan

Europeiska gemenskapen och vissa länder underlätta utfärdande eller upprättande i

gemenskapen av ursprungsintyg och utfärdande av vissa tillstånd för ekonomiska

aktörer att fungera och förordning (EG) nr 450/2008 bör därför upphöra att gälla.

(57) Bestämmelserna i denna förordning om delegering av befogenheter och

tilldelning av genomförandebefogenheter och bestämmelserna om avgifter och

kostnader bör tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft. De

övriga bestämmelserna bör tillämpas från och med den 1 maj 2016. Rättelse, EUT L

287, 2013.

(58) Denna förordning påverkar inte tillämpningen av existerande eller kommande

unionsbestämmelser om tillgång till handlingar som antagits i enlighet med artikel

15.3 i EUF-fördraget. Den påverkar inte heller nationella bestämmelser om tillgång

till handlingar.




(59) Kommissionen bör göra allt för att säkerställa att delegerade akter och

genomförandeakter enligt denna förordning ska träda i kraft i tillräckligt god tid före

den dag då kodexen börjar tillämpas för att medlemsstaterna ska kunna genomföra

den i tid.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Innehållsförteckning

[ ]

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Kapitel 1 Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens

uppgifter och definitioner [101]

Kapitel 2 Personers rättigheter och skyldigheter enligt

tullagstiftningen

Avsnitt 1 Tillhandahållande av information [106]

Avsnitt 2 Ombud i tullfrågor [118]

Avsnitt 3 Beslut med stöd av tullagstiftningen [122]

Avsnitt 4 Godkänd ekonomisk aktör [138]

Avsnitt 5 Sanktioner [142]

Avsnitt 6 Överklaganden [143]

Avsnitt 7 Kontroll av varor [146]

Avsnitt 8 Bevarande av dokument och andra uppgifter,

och avgifter och kostnader [151]

Kapitel 3 Valutaomräkning och tidsfrister [153]

Avdelning II Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import-

eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varuhandel

Kapitel 1 Gemensamma tulltaxan och varors klassificering

enligt tulltaxan [156]

Kapitel 2 Varors ursprung

Avsnitt 1 Icke-förmånsberättigande ursprung [159]

Avsnitt 2 Förmånsberättigande ursprung [164]

Avsnitt 3 Fastställande av särskilda varors ursprung [167]

Kapitel 3 Varors värde för tulländamål [169]

Avdelning III Tullskuld och garantier

Kapitel 1 Uppkomst av en tullskuld

Avsnitt 1 Tullskuld vid import [177]

Avsnitt 2 Tullskuld vid export [181]

Avsnitt 3 Bestämmelser som gäller både tullskuld vid import

och tullskuld vid export [183]

Kapitel 2 Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld [189]

Kapitel 3 Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av

import- eller exporttullbelopp

Avsnitt 1 Fastställand av import- eller exporttullbelopp,

underrättelse om tullskuld och bokföring [201]

Avsnitt 2 Betalning av import- eller exporttullbeloppet [208]

Avsnitt 3 Återbetalning och eftergift [216]

Kapitel 4 Upphörande av tullskuld [224]


11



11

Avdelning IV Införsel av varor i unionens tullområde

Kapitel 1 Summarisk införseldeklaration [227]

Kapitel 2 Varors ankomst

Avsnitt 1 Införsel av varor i unionens tullområde [233]

Avsnitt 2 Anmälan, lossning och undersökning av varor [239]

Avsnitt 3 Tillfällig lagring av varor [244]

Avdelning V Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett

tullförfarande, kontroll och bortskaffande av varor

Kapitel 1 Varors tullstatus [253]

Kapitel 2 Hänförande av varor till ett tullförfarande

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser [258]

Avsnitt 2 Standardtulldeklarationer [262]

Avsnitt 3 Förenklade tulldeklarationer [266]

Avsnitt 4 Bestämmelser som gäller alla tulldeklarationer [270]

Avsnitt 5 Andra förenklingar [277]

Kapitel 3 Kontroll och frigörande av varor

Avsnitt 1 Kontroll [288]

Avsnitt 2 Frigörande [294]

Kapitel 4 Bortskaffande av varor [297]

Avdelning VI Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar

Kapitel 1 Övergång till fri omsättning [301]

Kapitel 2 Befrielse från importtullar

Avsnitt 1 Återinförda varor [303]

Avsnitt 2 Havsfiske och produkter som hämtats ur havet [308]

Avdelning VII Särskilda förfaranden

Kapitel 1 Allmänna bestämmelser [310]

Kapitel 2 Transitering

Avsnitt 1 Extern och intern transitering [326]

Avsnitt 2 Unionstransitering [333]

Kapitel 3 Lagring

Avsnitt 1 Gemensamma bestämmelser [337]

Avsnitt 2 Tullagerförfarandet [340]

Avsnitt 3 Frizoner [343]

Kapitel 4 Särskild användning

Avsnitt 1 Tillfällig införsel [350]

Avsnitt 2 Slutanvändning [354]

Kapitel 5 Förädling

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser [355]

Avsnitt 2 Aktiv förädling [356]

Avsnitt 3 Passiv förädling [359]

Avdelning VIII Varor som förs ut ur unionens tullområde

Kapitel 1 Formaliteter inför utförsel av varor [363]

Kapitel 2 Formaliteter vid utförsel av varor [367]

Kapitel 3 Export och återexport [369]




Kapitel 4 Summarisk utförseldeklaration [371]

Kapitel 5 Anmälan om återexport [374]

Kapitel 6 Befrielse från exporttullar [377]

Avdelning IX Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter,

kommittéförfarande och slutbestämmelser

Kapitel 1 Utveckling av elektroniska system [378]

Kapitel 2 Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning [382]

Kapitel 3 Delegering av befogenheter och kommittéförfarande [384]

Kapitel 4 Slutbestämmelser [386]

Bilaga Jämförelsetabell [389]

Avdelning I – Allmänna bestämmelser

Kapitel 1 – Tullagstiftningens tillämpningsområde, tullens uppgifter och

definitioner

Artikel 1 – Syfte och tillämpningsområde

[101] 1. Genom denna förordning fastställs en tullkodex för unionen (nedan kallad

kodexen) som fastställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på

varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde.

Utan att det påverkar tillämpningen av internationell rätt, internationella

konventioner eller unionslagstiftning på andra områden ska kodexen tillämpas

enhetligt inom hela unionens tullområde.

2. Vissa av tullagstiftningens bestämmelser kan tillämpas utanför unionens

tullområde inom ramen för lagstiftning på särskilda områden eller internationella

konventioner.

3. Vissa av bestämmelserna i tullagstiftningen, inbegripet de förenklingar som

föreskrivs i denna, ska tillämpas på handeln med unionsvaror mellan de delar av

unionens tullområde på vilka bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG eller direktiv

2008/118/EG tillämpas och de delar av tullområdet där de bestämmelserna inte

tillämpas, eller på handeln mellan de delar av unionens tullområde där de

bestämmelserna inte tillämpas.

Artikel 2 – Delegering av befogenheter

[102] Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 284

för att specificera de bestämmelser i tullagstiftningen och förenklingen av denna som

avser tulldeklarationer, de bevis på tullstatus och den användning av förfarandet för

intern unionstransitering som inte påverkar en korrekt tillämpning av de skattemässiga

åtgärder som berörs, som gäller för sådan handel med unionsvaror som avses i artikel

1.3. Dessa akter kan behandla särskilda omständigheter som gäller för handel med

unionsvaror som berör enbart en medlemsstat.

Artikel 3 – Tullmyndigheternas uppgifter

[103] Tullmyndigheterna ska ha det primära ansvaret för att övervaka unionens

internationella handel och därigenom bidra till rättvis och öppen handel, till

genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma

handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för

handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. Tullmyndigheterna ska inrätta åtgärder

med särskilt följande syften:


13



13

a) Att skydda unionens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen.

b) Att skydda unionen från illojal och olaglig handel samtidigt som legitim

affärsverksamhet får stöd.

c) Att säkerställa unionens och dess invånares säkerhet och skydd, samt skyddet

av miljön, vid behov i nära samarbete med andra myndigheter.

d) Att bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och underlättande av laglig

handel.

Artikel 4 – Tullområde

[104] 1. Unionens tullområde ska omfatta följande territorier, inbegripet deras

territorialvatten, inre vatten och luftrum:

– Konungariket Belgiens territorium.

– Republiken Bulgariens territorium.

– Republiken Tjeckiens territorium.

– Konungariket Danmarks territorium, utom Färöarna och Grönland.

– Förbundsrepubliken Tysklands territorium, utom ön Helgoland och området

Büsingen (avtal av den 23 november 1964 mellan Tyskland och Schweiz).

– Republiken Estlands territorium.

– Irlands territorium.

– Republiken Greklands territorium.

– Konungariket Spaniens territorium, utom Ceuta och Melilla.

Republiken Frankrikes territorium, utom de franska utomeuropeiska länder och

territorier på vilka bestämmelserna i fjärde delen i EUF-fördraget ska tillämpas.

– Republiken Kroatiens territorium.

– Republiken Italiens territorium, utom kommunen Livigno.

– Republiken Cyperns territorium, i enlighet med 2003 års anslutningsakt.

– Republiken Lettlands territorium.

– Republiken Litauens territorium.

– Storhertigdömet Luxemburgs territorium.

– Ungerns territorium.

– Maltas territorium.

– Konungariket Nederländernas territorium i Europa.

– Republiken Österrikes territorium.

– Republiken Polens territorium.

– Republiken Portugals territorium.

– Rumäniens territorium.

– Republiken Sloveniens territorium.

– Republiken Slovakiens territorium.

– Republiken Finlands territorium.

– Konungariket Sveriges territorium.

– Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands territorium inklusive

Kanalöarna och Isle of Man.

2. Följande utanför medlemsstaternas territorier belägna territorier, inklusive deras

territorialvatten, inre vatten och luftrum, ska med beaktande av de konventioner och

fördrag som är tillämpliga på dem anses utgöra en del av unionens tullområde:

a) FRANKRIKE

Furstendömet Monacos territorium, som det definieras i den tullkonvention som

undertecknades i Paris den 18 maj 1963 (Journal officiel de la République française

(Frankrikes officiella tidning) av den 27 september 1963, s. 8679).




b) CYPERN

Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiris och Dhekelias territorium,

som det definieras i fördraget om upprättandet av Republiken Cypern, undertecknat i

Nicosia den 16 augusti 1960 (United Kingdom Treaty Series No 4 (1961) Cmnd.

1252). Förordning 2019/474.

Artikel 5 – Definitioner

[105] I denna kodex gäller följande definitioner:

1. tullmyndigheter: de tullförvaltningar i medlemsstaterna som ansvarar för

tillämpningen av tullagstiftningen samt alla andra myndigheter som enligt nationell

lagstiftning har befogenhet att tillämpa viss tullagstiftning.

2. tullagstiftning: det regelverk som utgörs av allt följande:

a) Kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som

antagits på unionsnivå eller nationell nivå.

b) Gemensamma tulltaxan.

c) Den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser.

d) Internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är

tillämpliga i unionen.

3. tullkontroller: särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna för att

säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och annan lagstiftning om införsel,

utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning av varor som befordras

mellan unionens tullområde och länder eller territorier som är belägna utanför det

området, och om förekomst och befordran inom unionens tullområde av icke-

unionsvaror och varor som omfattas av förfarandet för slutanvändning.

4. person: en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av personer som

enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning tillerkänns rättskapacitet utan att

vara juridisk person.

5. ekonomisk aktör: en person som i sin näringsverksamhet är involverad i

verksamhet som omfattas av tullagstiftningen.

6. tullombud: varje person som av en annan person har utsetts att genomföra de

åtgärder och formaliteter som enligt tullagstiftningen erfordras vid den senares

kontakter med tullmyndigheter.

7. risk: sannolikheten för och effekterna av att det i samband med införsel, utförsel,

transitering, befordran eller slutanvändning av varor som befordras mellan unionens

tullområde och länder eller territorier som är belägna utanför det området eller i

samband med förekomsten av icke-unionsvaror inom unionens tullområde inträffar

en händelse som skulle

a) förhindra att unionsåtgärder eller nationella åtgärder tillämpas korrekt,

b) äventyra unionens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen, eller

c) innebära ett hot mot säkerhet och skydd för unionen och dess invånare, mot

människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter.

8. tullformaliteter: all verksamhet som genomförs av en person och av

tullmyndigheterna för att följa tullagstiftningen.

9. summarisk införseldeklaration: den handling genom vilken en person anger för

tullmyndigheterna, i föreskriven form och på föreskrivet sätt och inom en särskild

tidsfrist, att varor ska föras in i unionens tullområde.

10. summarisk utförseldeklaration: den handling genom vilken en person anger för

tullmyndigheterna, i föreskriven form och på föreskrivet sätt och inom en särskild

tidsfrist, att varor ska föras ut ur unionens tullområde.


15



15

11. deklaration för tillfällig lagring: den handling genom vilken en person anger,

i föreskriven form och på föreskrivet sätt, att varor lagras tillfälligt.

12. tulldeklaration: den handling genom vilken en person i föreskriven form och

på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att hänföra varor till ett visst tullförfarande,

i tillämpliga fall med uppgift om vilka eventuella särskilda arrangemang som önskas.

13. deklaration om återexport: den handling genom vilken en person i föreskriven

form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att föra icke-unionsvaror, med

undantag för varor som omfattas av förfarandet för frizoner eller är i tillfällig lagring,

ut ur unionens tullområde.

14. anmälan om återexport: den handling, genom vilken en person i föreskriven

form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att föra icke-unionsvaror som

omfattas av förfarandet för frizoner eller är i tillfällig lagring ut ur unionens

tullområde.

15. deklarant: den person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig

lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en

deklaration om återexport eller en anmälan om återexport i eget namn eller den person

i vars namn en sådan deklaration eller en sådan anmälan inges.

16. tullförfarande: vart och ett av följande förfaranden till vilka varor får hänföras

i enlighet med kodexen:

a) Övergång till fri omsättning.

b) Särskilda förfaranden.

c) Export.

17. tillfällig lagring: den situation där icke-unionsvaror tillfälligt lagras under

tullövervakning under perioden från det att varornas ankomst har anmälts till tullen

till dess att varorna har hänförts till ett tullförfarande eller återexport.

18. tullskuld: en persons skyldighet att erlägga den importtull eller den exporttull

som gäller för särskilda varor enligt gällande tullagstiftning.

19. gäldenär: varje person som är skyldig att betala en tullskuld.

20. importtullar: tullar som ska betalas vid import av varor.

21. exporttullar: tullar som ska betalas vid export av varor.

22. tullstatus: varornas status som unionsvaror eller icke-unionsvaror.

23. unionsvaror: varor som tillhör någon av följande kategorier:

a) Varor som i sin helhet har framställts i unionens tullområde och i vilka det inte

införlivats varor som importerats från länder eller territorier som är belägna utanför

unionens tullområde.

b) Varor som förts in i unionens tullområde från länder eller territorier belägna

utanför detta tullområde och som övergått till fri omsättning.

c) Varor som har framställts i unionens tullområde, antingen endast av varor som

avses i led b eller av varor som avses i leden a och b.

24. icke-unionsvaror: andra varor än de som avses i led 23 eller varor som har

förlorat sin tullstatus som unionsvaror.

25. riskhantering: systematisk riskidentifiering, även genom slumpvisa kontroller,

och genomförande av alla åtgärder som krävs för att begränsa riskexponering.

26. frigörande av varor: den åtgärd genom vilken tullmyndigheterna gör varor

tillgängliga för de ändamål som föreskrivs enligt det tullförfarande som de har

hänförts till.

27. tullövervakning: varje allmän åtgärd som vidtas av tullmyndigheterna i syfte

att sörja för att tullagstiftningen och, i förekommande fall, andra bestämmelser som

gäller varor som omfattas av sådana åtgärder, iakttas.




28. återbetalning: återbetalning av ett import- eller exporttullbelopp som har

betalats.

29. eftergift: befrielse från skyldigheten att betala ett import- eller exporttullbelopp

som inte har betalats.

30. förädlade produkter: varor som har hänförts till ett förfarande för förädling och

som har genomgått förädlingsprocesser.

31. person etablerad i unionens tullområde:

a) Beträffande fysiska personer, varje person som har sin vanliga vistelseort i


b) Beträffande juridiska personer och sammanslutningar av personer, varje person

som har sitt säte, sitt huvudkontor eller ett fast etableringsställe i unionens tullområde.

32. fast etableringsställe: en stadigvarande plats för affärsverksamhet där både

nödvändiga personal- och tekniska resurser är permanent närvarande och genom

vilket en persons tullrelaterade verksamhet helt eller delvis bedrivs.

33. anmälan till tullen av varors ankomst: en anmälan till tullmyndigheterna om

att varor har ankommit till tullkontoret eller till någon annan plats som anvisats eller

godkänts av tullmyndigheterna och om att varorna är tillgängliga för tullkontroller.

34. innehavare av varor: den person som äger varorna eller har en liknande

förfoganderätt över dem eller har fysisk kontroll över dem.

35. person som är ansvarig för förfarandet:

a) Den person som inger tulldeklarationen eller för vars räkning den deklarationen

inges, eller

b) den person till vilken rättigheter och skyldigheter i fråga om ett tullförfarande

har överförts.

36. handelspolitiska åtgärder: icke-tariffära åtgärder som inom ramen för den

gemensamma handelspolitiken har införts i form av unionsbestämmelser för

internationell handel med varor.

37. förädlingsprocesser: var och en av följande processer:

a) Behandling av varor, inbegripet uppsättning eller montering av varorna eller

anpassning av varorna till andra varor.

b) Förädling av varor.

c) Förstöring av varor.

d) Reparation av varor, inklusive återställande och justering av varor.

e) Användning av varor som inte ingår i de förädlade produkterna men som

möjliggör eller underlättar produktionen av dessa produkter, även om de helt eller

delvis förbrukas i processen (produktionstillbehör).

38. avkastningsgrad: den kvantitet eller procentsats förädlade produkter som

erhålls vid förädling av en bestämd kvantitet varor som hänförts till ett förfarande för

förädling.

39. beslut: varje åtgärd av tullmyndigheterna i fråga om tullagstiftningen för att ta

ställning i ett visst fall, och då denna åtgärd har rättslig verkan för den eller de berörda

personerna.

40. fraktförare:

a) i samband med införsel, den person som för in varorna eller som tar på sig

ansvaret för varornas transport in i unionens tullområde. Emellertid gäller följande:

i) Vid kombinerad transport avses med fraktförare den person som sköter det

transportmedel, som när det förts in i gemenskapens tullområde, går av sig självt

som ett aktivt transportmedel.


17



17

ii) Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett fartygsandelsavtal eller

fraktarrangemang avses med fraktförare den person som ingår ett avtal och utfärdar

ett konossement eller en flygfraktsedel för att föra varorna in i unionens

tullområde.

b) i samband med utförsel, den person som för ut varorna eller som tar på sig

ansvaret för varornas transport ut ur unionens tullområde. Emellertid gäller följande:

i) Vid kombinerad transport, där det aktiva transportmedel som lämnar unionens

tullområde endast transporterar ett annat transportmedel, som efter det aktiva

transportmedlets ankommer till dess destination, kommer att gå av sig självt som

ett aktivt transportmedel, avses med fraktförare den person som kommer att sköta

det transportmedel, som efter det att det har lämnar unionens tullområde och har

anlänt till sin destination, kommer att gå av sig självt.

ii) Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett fartygsandelsavtal eller

fraktarrangemang avses med fraktförare den person som har ingår ett avtal och

utfärdar ett konossement eller en flygfraktsedel för att föra varorna ut ur unionens

tullområde.

41. inköpsprovision: en avgift som en importör betalar till en agent för att denne

företräder honom eller henne vid inköpet av varor som värderas. Rättelse, EUT L 173,

2018.

Kapitel 2 – Personers rättigheter och skyldigheter enligt tullagstiftningen

Avsnitt 1 – Tillhandahållande av information

Artikel 6 – Metoder för utbyte och lagring av uppgifter och gemensamma

uppgiftskrav

[106] 1. Alla utbyten av uppgifter såsom deklarationer, ansökningar eller beslut

mellan tullmyndigheterna och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna och

lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ska ske med hjälp av

elektronisk databehandlingsteknik.

2. Gemensamma uppgiftskrav ska upprättas för utbyte och lagring av uppgifter

enligt punkt 1.

3. Andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än elektronisk

databehandlingsteknik enligt punkt 1 får användas enligt följande:

a) På permanent basis när det motiveras av typen av varuflöden eller när

elektronisk databehandlingsteknik inte är lämplig för de berörda tullformaliteterna.

b) På tillfällig basis, vid ett tillfälligt fel i tullmyndigheternas eller de ekonomiska

aktörernas datorsystem.

4. Genom undantag från punkt 1 får kommissionen i undantagsfall anta beslut om

att tillåta en eller flera medlemsstater att använda andra metoder för utbyte och lagring

av uppgifter än elektronisk databehandlingsteknik.

Ett sådant beslut om undantag ska motiveras av den särskilda situationen i den

medlemsstat som begär det och undantaget ska beviljas för en specifik tidsperiod.

Undantaget ska ses över regelbundet och får förlängas för ytterligare särskilda

tidsperioder genom en ny ansökan från den medlemsstat som det är riktat till. Det ska

återkallas om det inte längre är motiverat.

Undantaget ska inte påverka vare sig utbytet av uppgifter mellan den medlemsstat

som det är riktat till och andra medlemsstater eller utbytet och lagringen av

information i andra medlemsstater inom ramen för tillämpningen av tullagstiftningen.






för att fastställa

a) de gemensamma uppgiftskrav som avses i artikel 6.2, med beaktande av behovet

att fullgöra de tullformaliteter som fastställts i tullagstiftningen och beskaffenheten

hos och syftet med det utbyte och den lagring av uppgifter som avses i artikel 6.1,

b) de särskilda fall i vilka andra metoder för utbyte och lagring av uppgifter än

elektronisk databehandlingsteknik får användas i enlighet med artikel 6.3,

c) vilken typ av uppgifter och detaljer som ska finnas i den bokföring som avses i

artiklarna 148.4 och 214.1.

Artikel 8 – Tilldelning av genomförandebefogenheter

[108] 1. Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera

a) format och koder för de gemensamma uppgiftskrav som avses i artikel 6.2, när

så krävs,

b) förfaranderegler om det utbyte och den lagring av uppgifter som kan göras med

andra metoder än elektronisk databehandlingsteknik enligt artikel 6.3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 285.4.

2. Kommissionens ska anta de beslut om undantag som avses i artikel 6.4 genom

genomförandeakter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som


Artikel 9 – Registrering

[109] 1. De ekonomiska aktörer som är etablerade i unionens tullområde ska registrera

sig hos de tullmyndigheter som ansvarar för de platser där de är etablerade.

2. I särskilda fall ska ekonomiska aktörer som inte är etablerade i unionens

tullområde registrera sig hos de tullmyndigheter som ansvarar för den plats där de

först inger en deklaration eller ansöker om ett beslut.

3. Andra personer än ekonomiska aktörer ska inte vara skyldiga att registrera sig

hos tullmyndigheterna, om inget annat föreskrivs.

Om de personer som avses i första stycket ska vara skyldiga registrera sig ska

följande gälla:

a) Om de är etablerade i unionens tullområde ska de registrera sig hos de

tullmyndigheter som ansvarar för de platser där de är etablerade.

b) Om de inte är etablerade i unionens tullområde ska de registrera sig hos de

tullmyndigheter som ansvarar för de platser där de först inlämnar en deklaration eller

ansöker om ett beslut.

4. I särskilda fall ska tullmyndigheterna ogiltigförklara registreringen.




a) de fall som avses i artikel 9.2, när ekonomiska aktörer som inte är etablerade i

unionens tullområde är skyldiga att registrera sig hos tullmyndigheterna,

b) de fall som avses i artikel 9.3 första stycket, när andra personer än ekonomiska

aktörer är skyldiga att registrera sig hos tullmyndigheterna,


19



19

c) de fall som avses i artikel 9.4, när tullmyndigheterna ogiltigförklarar en

registrering.


[111] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera de tullmyndigheter

som ansvarar för registrering enligt artikel 9.



Artikel 12 – Meddelande av uppgifter och dataskydd

[112] 1. Alla uppgifter som tullmyndigheterna erhåller vid utövandet av sin

verksamhet och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell

grund ska omfattas av kravet på tystnadsplikt. De får inte röjas av de behöriga

myndigheterna utan uttryckligt tillstånd av den person eller myndighet som

tillhandahållit dem, utom i de fall som föreskrivs i artikel 47.2.

Sådana uppgifter får dock röjas utan tillstånd om tullmyndigheterna är skyldiga

eller bemyndigade att göra detta enligt gällande bestämmelser, särskilt beträffande

uppgiftsskydd, eller i samband med rättsliga förfaranden.

2. Konfidentiella uppgifter som avses i punkt 1 får meddelas tullmyndigheterna

och andra behöriga myndigheter i länder eller territorier som är belägna utanför

unionens tullområde när det gäller tullsamarbete med dessa länder eller territorier

inom ramen för ett internationellt avtal eller unionslagstiftning på området för den

gemensamma handelspolitiken.

3. Om uppgifter röjs eller meddelas enligt punkterna 1 och 2 ska det ske så att en

lämplig nivå på uppgiftsskyddet säkerställs i full överensstämmelse med gällande

bestämmelser om uppgiftsskydd.

Artikel 13 – Utbyte av ytterligare uppgifter mellan tullmyndigheter och

ekonomiska aktörer

[113] 1. Tullmyndigheter och ekonomiska aktörer får ha ett utbyte av uppgifter som

inte särskilt föreskrivs i tullagstiftningen, särskilt om det sker inom ramen för

ömsesidigt samarbete för att identifiera och motverka risk. Ett sådant utbyte får ske

enligt ett skriftligt avtal och får inbegripa rätt för tullmyndigheterna att få tillträde till

de ekonomiska aktörernas datorsystem.

2. Alla uppgifter som en part tillhandahåller den andra parten inom ramen för det

samarbete som avses i punkt 1 ska vara konfidentiella, såvida parterna inte

överenskommit något annat.

Artikel 14 – Uppgifter från tullmyndigheterna

[114] 1. Varje person får begära uppgifter av tullmyndigheterna om tillämpningen av

tullagstiftningen. En sådan begäran får avslås om den inte gäller en verksamhet som

avser internationell varuhandel och som är faktiskt förestående.

2. Tullmyndigheterna ska ha en regelbunden dialog med ekonomiska aktörer och

andra myndigheter som är involverade i internationell varuhandel. De ska främja

öppenhet genom att göra tullagstiftningen och allmänna förvaltningsbeslut och

ansökningshandlingar fritt tillgängliga, där så är möjligt kostnadsfritt, och via internet.




Artikel 15 – Uppgifter till tullmyndigheterna

[115] 1. Varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av

tullformaliteter eller i tullkontroller ska, på tullmyndigheternas begäran och inom

föreskriven tid, tillhandahålla dessa myndigheter alla nödvändiga dokument och

uppgifter i lämplig form, och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa

formaliteter eller kontroller.

2. En person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en

summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om

återexport eller en anmälan om återexport till tullmyndigheterna, eller en ansökan om

ett tillstånd eller något annat beslut, ska ansvara för allt följande:

a) Att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i ansökan är riktiga

och fullständiga.

b) Att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen, anmälan eller ansökan

är äkta, riktiga och fullständiga.

c) I tillämpliga fall, att alla skyldigheter när det gäller hänförande av de berörda

varorna till det berörda tullförfarandet eller genomförande av de godkända

transaktionerna är fullgjorda.

Första stycket ska också gälla tillhandahållande av alla de uppgifter i all annan

form som krävs av eller lämnas till tullmyndigheterna.

Om deklarationen eller anmälan inges, ansökan lämnas eller uppgifter

tillhandahålls av ett tullombud för den berörda personen, som avses i artikel 18, ska

även det tullombudet iaktta de skyldigheter som anges i första stycket i den här

punkten.

Artikel 16 – Elektroniska system

[116] 1. Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att utveckla,

underhålla och använda elektroniska system för utbyte av uppgifter mellan olika

tullmyndigheter och med kommissionen och för lagring av sådan information i

enlighet med kodexen.

2. Medlemsstater som har beviljats undantag enligt artikel 6.4 behöver inom

räckvidden för detta undantag inte utveckla, underhålla och använda de elektroniska

system som avses i punkt 1 i den här artikeln.


[117] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera de tekniska

arrangemangen för utveckling, underhåll och användning av de elektroniska system

som avses i artikel 16.1.



Avsnitt 2 – Ombud i tullfrågor

Artikel 18 – Tullombud

[118] 1. Varje person får utse ett tullombud.

Detta ombudskap får vara direkt, varvid tullombudet ska agera i en annan persons

namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid tullombudet ska agera i eget namn

men för en annan persons räkning.

2. Ett tullombud ska vara etablerat i unionens tullområde.

Om inget annat föreskrivs ska denna skyldighet frångås när tullombudet agerar för

sådana personers räkning som inte behöver vara etablerade i unionens tullområde.


21



21

3. Medlemsstaterna får i enlighet med unionslagstiftningen fastställa de villkor på

vilka ett tullombud får tillhandahålla tjänster i den medlemsstat där denne är etablerad.

Utan att det påverkar den berörda medlemsstatens tillämpning av mindre stränga

kriterier ska emellertid ett tullombud som uppfyller kriterierna i artikel 39 a–d ha rätt

att tillhandhålla sådana tjänster i en annan medlemsstat än den där denne är etablerad.

4. Medlemsstaterna får tillämpa villkoren fastställda i enlighet med punkt 3 första

meningen på tullombud som inte är etablerade i unionens tullområde.

Artikel 19 – Fullmakt

[119] 1. Vid sina kontakter med tullmyndigheterna ska tullombud uppge att de agerar

för huvudmannens räkning och ange om ombudskapet i tullfrågor är direkt eller

indirekt.

Personer som inte uppger att de agerar som tullombud eller som uppger att de

agerar som tullombud utan att ha fullmakt att göra detta, ska anses agera i eget namn

och för egen räkning.

2. Tullmyndigheterna får kräva att personer som uppger att de agerar som

tullombud styrker att de har fullmakt från den person som de företräder.

I särskilda fall ska tullmyndigheterna inte begära ett sådant styrkande.

3. Tullmyndigheterna ska inte begära att en person som agerar som tullombud och

regelbundet genomför åtgärder och formaliteter varje gång styrker att denne har

fullmakt, förutsatt att den personen kan styrka detta på tullmyndigheternas begäran.




a) de fall där det undantag som avses i artikel 18.2 andra stycket inte ska tillämpas,

b) de fall där tullmyndigheterna inte behöver begära ett sådant styrkande av

fullmakt som avses i artikel 19.2 första stycket.


[121] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera förfaranderegler om

beviljande och styrkande av den rätt som avses i artikel 18.3.



Avsnitt 3 – Beslut med stöd av tullagstiftningen

Artikel 22 – Beslut som fattas på ansökan

[122] 1. En person som ansöker om ett beslut som rör tillämpningen av

tullagsstiftningen ska tillhandahålla alla uppgifter som de behöriga tullmyndigheterna

behöver för att kunna fatta det beslutet.

Även flera personer får gemensamt ansöka om och omfattas av ett beslut, i enlighet

med villkoren i tullagstiftningen.

Om inget annat föreskrivs ska den behöriga tullmyndigheten vara myndigheten för

den plats där den sökandes huvudsakliga bokföring för tulländamål förs eller är

tillgänglig och där åtminstone en del av den verksamhet som omfattas av beslutet

avses bedrivas.

2. Tullmyndigheterna ska, utan dröjsmål och senast inom 30 dagar från det att

ansökan om ett beslut mottagits, kontrollera om villkoren för godtagande av denna

ansökan är uppfyllda.




Om tullmyndigheterna fastställer att ansökan innehåller alla de uppgifter som krävs

för att de ska kunna fatta detta beslut, ska de meddela sitt godtagande till den sökande

inom den tidsperiod som anges i första stycket.

3. Den behöriga tullmyndigheten ska fatta ett beslut enligt punkt 1, och ska

meddela den sökande utan dröjsmål och senast inom 120 dagar från den dag då

ansökan har godtagits, om inget annat föreskrivs.

Om tullmyndigheterna inte kan iaktta tidsfristen för att fatta ett beslut, ska de

underrätta den sökande om detta innan tiden gått ut, ange skälen till detta

överskridande och ange den ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna

fatta ett beslut. Om inget annat föreskrivs ska denna ytterligare tid uppgå till högst 30

dagar.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i det andra stycket får

tullmyndigheterna förlänga tidsfristen för att fatta ett beslut, enligt tullagstiftningen,

om sökanden begär en förlängning för att genomföra anpassningar i syfte att

säkerställa att villkoren och kriterierna uppfylls. Dessa anpassningar och den

ytterligare tid som är nödvändig för att genomföra dem ska meddelas till

tullmyndigheten, som ska besluta om förlängningen.

4. Om inget annat föreskrivs i beslutet eller tullagstiftningen, ska beslutet börja

gälla från och med den dag då den sökande mottar det eller ska anses ha mottagit det.

Utom i de fall som avses i artikel 45.2 ska fattade beslut kunna verkställas av

tullmyndigheterna från och med den dagen.

5. Om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen ska beslutet vara giltigt utan

tidsbegränsning.

6. Innan tullmyndigheterna fattar ett beslut som skulle vara negativt för den

sökande, ska de meddela på vilka grunder de avser att basera sitt beslut till den

sökande, som ska ges möjlighet att framföra sin ståndpunkt inom en föreskriven tid

från och med den dag då denne mottar meddelandet eller ska anses ha mottagit det.

När den tiden löpt ut ska den sökande i lämplig form meddelas beslutet.

Första stycket ska inte tillämpas i något av följande fall:

a) I fråga om ett beslut som avses i artikel 33.1.

b) I fall av vägran att tillämpa en tullkvot om den fastställda tullkvotvolymen

uppnås enligt artikel 56.4 första stycket.

c) Om typen eller omfattningen av hotet mot säkerhet och skydd för unionen och

dess invånare, mot människors, djurs och växters hälsa, mot miljön eller mot

konsumenter så kräver.

d) Om beslutet syftar till att säkerställa genomförandet av ett annat beslut där första

stycket har tillämpats, utan att det påverkar tillämpningen av den berörda

medlemsstatens lagstiftning.

e) Om det skulle inverka menligt på utredningar som inletts i syfte att bekämpa

bedrägeri.

f) I andra särskilda fall.

7. Ett beslut som är negativt för den sökande ska innehålla en beskrivning av de

grunder på vilka det baseras och ska innehålla en hänvisning till rätten att överklaga

enligt artikel 44.


23



23

Artikel 23 – Hantering av beslut som fattats på ansökan

[123] 1. Innehavaren av beslutet ska fullgöra de skyldigheter som följer av det

beslutet.

2. Innehavaren av beslutet ska utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla

händelser som inträffat efter det att beslutet fattats och som kan inverka på beslutets

upprätthållande eller innehåll.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser på andra områden som

anger de fall där beslut är ogiltiga eller förlorar sin giltighet, får de tullmyndigheter

som fattat ett beslut när som helst upphäva, ändra eller återkalla beslutet om det inte

är förenligt med tullagstiftningen.

4. I särskilda fall ska tullmyndigheterna

a) ompröva ett beslut,

b) tillfälligt dra in ett beslut som inte ska upphävas, återkallas eller ändras.

5. Tullmyndigheterna ska övervaka de villkor och kriterier som innehavaren av ett

beslut ska fullgöra. De ska också övervaka att de skyldigheter som följer av beslutet

fullgörs. Om innehavaren av beslutet har varit etablerad i mindre än tre år ska

tullmyndigheterna noggrant övervaka det under det första året efter det att beslutet

fattats.




a) undantag från artikel 22.1 tredje stycket,

b) villkor för godtagande av en ansökan enligt artikel 22.2,

c) tidsfristen för att fatta ett särskilt beslut, inbegripet en eventuell förlängning av

denna tidsfrist, i enlighet med artikel 22.3,

d) de fall, enligt artikel 22.4, där beslutet börjar gälla en annan dag än den då den

sökande mottar det eller anses ha mottagit det,

e) de fall, enligt artikel 22.5, där beslutet inte är giltigt under obegränsad tid,

f) den period som avses i artikel 22.6 första stycket,

g) de särskilda fall som avses i artikel 22.6 andra stycket f där den sökande inte får

möjlighet att framföra sin ståndpunkt,

h) fall och regler för omprövning och tillfällig indragning av beslut enligt artikel

23.4.


[125] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera förfaranderegler

a) för inlämnande och godtagande av ansökan om ett beslut, enligt artikel 22.1 och

22.2,

b) för fattande av beslut enligt artikel 22, i förekommande fall inbegripet samråd

med de berörda medlemsstaterna,

c) för övervakning av ett beslut i enlighet med artikel 23.5.



Artikel 26 – Besluts giltighet i hela unionen

[126] Utom i de fall där ett beslut har verkan endast i en eller flera medlemsstater ska

beslut som rör tillämpningen av tullagstiftning vara giltiga överallt i unionens

tullområde.




Artikel 27 – Upphävande av förmånliga beslut

[127] 1. Tullmyndigheterna ska upphäva ett beslut som är till fördel för innehavaren

av beslutet, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Beslutet fattades på grundval av felaktiga eller ofullständiga uppgifter.

b) Innehavaren av beslutet visste eller borde rimligen ha vetat att uppgifterna var

felaktiga eller ofullständiga.

c) Beslutet skulle ha varit annorlunda om uppgifterna hade varit korrekta och

fullständiga.

2. Innehavaren av beslutet ska underrättas om att det upphävts.

3. Upphävandet ska börja gälla från och med den dag då det ursprungliga beslutet

började gälla, om inget annat föreskrivs i beslutet i enlighet med tullagstiftningen.

Artikel 28 – Återkallelse och ändring av förmånliga beslut

[128] 1. Ett förmånligt beslut ska återkallas eller ändras i andra fall än de som avses i

artikel 27

a) om ett eller flera av villkoren för att fatta beslutet inte var uppfyllda eller inte

längre uppfylls, eller

b) på ansökan av innehavaren av beslutet.

2. Om inget annat föreskrivs får ett förmånligt beslut som riktas till flera personer

återkallas endast i fråga om en person som inte fullgör en skyldighet som gäller inom

ramen för beslutet.

3. Innehavaren av beslutet ska underrättas om dess återkallelse eller ändring.

4. Artikel 22.4 ska gälla vid återkallelse eller ändring av ett beslut.

Emellertid får tullmyndigheterna i undantagsfall och om berättigade intressen för

innehavaren av beslutet så kräver skjuta upp den dag då återkallelsen eller ändringen

börjar gälla upp till ett år. Det datumet ska anges i beslutet om återkallelse eller

ändring.

Artikel 29 – Beslut som fattas utan föregående ansökan

[129] Utom när en tullmyndighet agerar som en rättslig myndighet ska artiklarna 22.4,

22.5, 22.6, 22.7, 23.3, 26, 27 och 28 också gälla beslut som tullmyndigheterna fattar

utan en föregående ansökan från den berörda personen.

Artikel 30 – Begränsningar som är tillämpliga på beslut om varor som hänförts

till ett tullförfarande eller som lagras tillfälligt

[130] Utom när den berörda personen begär det ska en återkallelse eller ändring eller

tillfällig indragning av ett förmånligt beslut inte gälla för varor som vid den tidpunkt

då återkallelsen, ändringen eller den tillfälliga indragningen börjar gälla redan är

hänförda till och fortfarande omfattas av ett tullförfarande eller lagras tillfälligt genom

tillämpning av det återkallade, ändrade eller tillfälligt indragna beslutet.




a) de fall som avses i artikel 28.2 där ett förmånligt beslut som vänder sig till flera

personer får återkallas också när det gäller andra personer än den som inte fullgör en

skyldighet som föreskrivits enligt det beslutet,

b) de undantagsfall i vilka tullmyndigheterna får skjuta upp den dag då

återkallelsen eller ändringen börjar gälla i enlighet med artikel 28.4 andra stycket.


25



25


[132] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera förfarandereglerna

för att upphäva, återkalla eller ändra förmånliga beslut.



Artikel 33 – Beslut som avser bindande besked

[133] 1. Tullmyndigheterna ska på grundval av en ansökan fatta beslut som rör

bindande klassificeringsbesked eller beslut som rör bindande ursprungsbesked.

En sådan ansökan ska inte godtas i någon av följande situationer:

a) Om ansökan upprättas eller redan har upprättats vid samma eller ett annat

tullkontor av innehavaren av ett beslut avseende samma varor eller för denna persons

räkning och, när det gäller ett beslut om bindande ursprungsbesked, enligt samma

omständigheter som avgör visst ursprung.

b) Om ansökan inte hänför sig till något avsett utnyttjande av beslutet om bindande

klassificeringsbesked eller beslutet om bindande ursprungsbesked eller avsedd

användning av ett tullförfarande.

2. Beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked

ska vara bindande endast i fråga om en varas klassificering enligt tulltaxan eller

bestämning av en varas ursprung

a) för tullmyndigheterna gentemot innehavaren av beslutet endast i fråga om varor

för vilka tullformaliteterna fullgörs efter den dag då beslutet får verkan,

b) för innehavaren av beslutet gentemot tullmyndigheterna med verkan först från

och med den dag då denne mottar eller anses ha mottagit underrättelse om beslutet.


ska vara giltiga i tre år från och med den dag då beslutet börjar gälla.

4. När det gäller en ansökan om ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller

om bindande ursprungsbesked i samband med ett visst tullförfarande ska innehavaren

av beslutet kunna styrka följande:

a) När det gäller ett beslut om bindande klassificeringsbesked, att de deklarerade

varorna i alla avseenden motsvarar de varor som beskrivs i beslutet.

b) När det gäller ett beslut om bindande ursprungsbesked, att de berörda varorna

och de omständigheter som avgör visst ursprung i alla avseenden motsvarar de varor

och omständigheter som beskrivs i beslutet.

Artikel 34 – Hantering av beslut som rör bindande besked

[134] 1. Ett beslut om bindande klassificeringsbesked ska upphöra att gälla innan den

period som avses i artikel 33.3 löper ut om det inte längre är förenligt med

lagstiftningen på grund av något av följande:

a) antagandet av en ändring av de nomenklaturer som avses i artikel 56.2 a och b,

b) antagandet av åtgärder enligt artikel 57.4,

med verkan från och med den dag då ändringen eller åtgärderna börjar tillämpas.

2. Ett beslut om bindande ursprungsbesked ska upphöra att gälla innan den period

som avses i artikel 33.3 löper ut i något av följande fall:

a) Om en förordning antas eller ett avtal ingås av unionen och börjar tillämpas i

unionen och beslutet om bindande ursprungsbesked inte längre överensstämmer med

den lagstiftning som därmed fastställs, med verkan från och med den dag då

förordningen eller avtalet börjar tillämpas.




b) Om det inte längre är förenligt med det avtal om ursprungsregler som utarbetats

inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) eller med de förklarande

anmärkningar eller yttranden om ursprung som antagits för tolkningen av detta avtal,

med verkan från och med den dag då de offentliggörs i Europeiska unionens officiella

tidning.


ska inte upphöra att gälla med retroaktiv verkan.

4. Med undantag från artikel 23.3 och artikel 27 ska beslut om bindande

klassificeringsbesked och om bindande ursprungsbesked upphävas om de grundas på

felaktiga eller ofullständiga uppgifter från de sökande.

5. Beslut om bindande klassificeringsbesked och om bindande ursprungsbesked

ska återkallas i enlighet med artikel 23.3 och artikel 28. Sådana beslut ska dock inte

återkallas på ansökan av innehavaren av beslutet.

6. Beslut om bindande klassificeringsbesked och om bindande ursprungsbesked får

inte ändras.

7. Tullmyndigheterna ska återkalla beslut om bindande klassificeringsbesked

a) när de inte längre är förenliga med tolkningen av någon av de nomenklaturer

som avses i artikel 56.2 a och b till följd av något av följande:

i) Sådana förklarande anmärkningar som avses i artikel 9.1 a andra strecksatsen

i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och

statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan med verkan från och med

den dag då de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

ii) En dom från Europeiska unionens domstol, med verkan från och med den

dag då domslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

iii) Klassificeringsbeslut, klassificeringsuttalanden eller ändringar i de

förklarande anmärkningarna till nomenklaturen till systemet för harmoniserad

varubeskrivning och kodifiering som antagits av den organisation som inrättats

genom konventionen om inrättandet av ett tullsamarbetsråd, undertecknad i

Bryssel den 15 december 1950, med verkan från och med den dag då

kommissionens meddelande offentliggörs i C-serien av Europeiska unionens

officiella tidning.

b) i andra särskilda fall.

8. Beslut om bindande ursprungsbesked ska återkallas

a) när de inte längre är förenliga med en dom från Europeiska unionens domstol,

med verkan från och med den dag då domslutet offentliggörs i Europeiska unionens

officiella tidning, eller

b) i andra särskilda fall.

9. Om ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande

ursprungsbesked upphör att gälla i enlighet med punkt 1 b eller punkt 2, eller

återkallas i enlighet med punkterna 5, 7 eller 8, får beslutet om bindande

klassificeringsbesked eller om bindande ursprungsbesked fortfarande användas i

samband med bindande kontrakt som baserades på det beslutet och som ingicks innan

det upphörde att gälla eller återkallades. Den förlängda användningen ska inte

tillämpas när ett beslut om bindande ursprungsbesked fattas för varor som ska

exporteras.

Den förlängda användning som avses i första stycket ska inte överstiga sex

månader från och med den dag då beslutet om bindande klassificeringsbesked eller

bindande ursprungsbesked upphör att gälla eller återkallas. Genom en sådan åtgärd

som avses i artikel 57.4 eller artikel 67 kan dock denna förlängda användning uteslutas


27



27

eller en kortare tidsperiod föreskrivas. Om det gäller produkter för vilka en import-

eller exportlicens inlämnas när tullformaliteterna genomförs, ska tiden på sex månader

ersättas med licensens giltighetstid.

För att den förlängda användningen av ett beslut om bindande

klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked ska kunna utnyttjas ska

innehavaren av detta beslut inge en ansökan till den tullmyndighet som fattade beslutet

inom 30 dagar från och med den dag då beslutet upphör att gälla eller återkallas, med

angivande av de kvantiteter för vilka en förlängd användningsperiod begärs och den

medlemsstat eller de medlemsstater i vilka varorna kommer att klareras under den

förlängda användningsperioden. Denna tullmyndighet ska fatta beslut om förlängd

användning och utan dröjsmål underrätta innehavaren, och senast inom 30 dagar från

den dag då den mottar alla de uppgifter som krävs för att den ska kunna fatta detta

beslut.

10. Kommissionen ska underrätta tullmyndigheterna när

a) fattande av beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande

ursprungsbesked i fråga om varor där en korrekt och enhetlig klassificering enligt

tulltaxan eller bestämning av varors ursprung inte är säkerställd tillfälligt ska upphöra,

eller

b) ett tillfälligt upphörande enligt led a dras tillbaka.

11. I syfte att säkerställa en korrekt och enhetlig klassificering enligt tulltaxan eller

bestämning av varors ursprung får kommissionen anta beslut där medlemsstaterna

uppmanas att återkalla beslut om bindande klassificeringsbesked eller om bindande

ursprungsbesked. Förordning 2019/474.

Artikel 35 – Beslut som rör bindande besked avseende andra faktorer

[135] I särskilda fall ska tullmyndigheterna på grundval av en ansökan fatta beslut

som gäller bindande besked när det gäller andra faktorer som avses i avdelning II, på

grundval av vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder avseende handel med

varor tillämpas.




a) de särskilda fall enligt artikel 34.7 b och 34.8 b i vilka beslut om bindande

klassificeringsbesked och bindande ursprungsbesked ska återkallas,

b) de fall enligt artikel 35 i vilka beslut som rör bindande besked fattas när det

gäller andra faktorer på grundval av vilka import- eller exporttullar och andra åtgärder

avseende handel med varor tillämpas.


[137] 1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta förfaranderegler för

a) användning av ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller bindande

ursprungsbesked efter det att giltigheten har upphört eller det har återkallats, i enlighet

med artikel 34.9,

b) kommissionens underrättelser till tullmyndigheterna i enlighet med artikel 34.10

a och b,

c) användning av beslut som avses i artikel 35 och som fastställts i enlighet med

artikel 36 b efter det att giltigheten upphört,




d) tillfälligt upphörande av beslut som avses i artikel 35 och som fastställts i

enlighet med artikel 36 b och underrättelser om det tillfälliga upphörandet eller

återkallelsen av uppskjutandet till tullmyndigheterna.



2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de beslut genom vilka

medlemsstaterna uppmanas att återkalla

a) beslut som avses i artikel 34.11, eller

b) beslut som avses i artikel 35 och som fastställts i enlighet med artikel 36 b.



När ett yttrande från den kommitté som avses i artikel 285.1 ska erhållas genom

ett skriftligt förfarande ska artikel 285.6 tillämpas.

Avsnitt 4 – Godkänd ekonomisk aktör

Artikel 38 – Ansökan och tillstånd

[138] 1. En ekonomisk aktör som är etablerad i unionens tullområde och uppfyller

kriterierna i artikel 39 får ansöka om status som godkänd ekonomisk aktör.

Tullmyndigheterna ska, vid behov efter samråd med andra behöriga myndigheter,

bevilja denna status, som ska vara föremål för övervakning.

2. Status som godkänd ekonomisk aktör ska beviljas genom följande typer av

tillstånd:

a) Tillstånd som godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar, vilket ska göra det

möjligt för innehavarenatt åtnjuta vissa förenklingar i enlighet med tullagstiftningen.

b) Tillstånd som godkänd ekonomisk aktör för säkerhet och skydd, vilket ska ge

innehavaren rätt till lättnader i fråga om säkerhet och skydd.

3. Båda typerna av tillstånd enligt punkt 2 kan innehas samtidigt.

4. Status som godkänd ekonomisk aktör ska, om inte annat följer av artiklarna 39,

40 och 41, erkännas av tullmyndigheterna i alla medlemsstater.

5. På grundval av erkännandet av status som godkänd ekonomisk aktör för

tullförenklingar och under förutsättning att kraven för en särskild form av förenkling

enligt tullagstiftningen har uppfyllts ska tullmyndigheterna låta aktören omfattas av

denna förenkling. Tullmyndigheterna ska inte granska de kriterier på nytt som redan

har granskats när status som godkänd ekonomisk aktör beviljades.

6. Den godkända ekonomiska aktör som avses i punkt 2 ska i enlighet med den typ

av tillstånd som har beviljats behandlas på ett mer förmånligt sätt än andra

ekonomiska aktörer när det gäller tullkontroller, inbegripet färre fysiska och

dokumentbaserade kontroller.

7. Tullmyndigheterna ska bevilja förmåner som följer av status som godkänd

ekonomisk aktör till personer som är etablerade i länder eller territorier utanför

unionens tullområde som uppfyller villkor och fullgör skyldigheter som har fastställts

genom relevant lagstiftning i dessa länder eller territorier, under förutsättning att dessa

villkor och skyldigheter erkänns av unionen som likvärdiga med dem som ålagts

godkända ekonomiska aktörer som är etablerade i unionens tullområde. Ett sådant

beviljande av förmåner ska vara baserat på ömsesidighetsprincipen om inte annat

beslutats av unionen, och ska stödjas genom ett internationellt avtal eller

unionslagstiftning på området för den gemensamma handelspolitiken.


29



29

Artikel 39 – Beviljande av status

[139] Kriterierna för att bevilja status som ”godkänd ekonomisk aktör” ska innefatta

följande:

a) Frånvaro av alla former av allvarliga överträdelser eller upprepade överträdelser

av tullagstiftningen och skattereglerna, inbegripet att den sökande inte får vara dömd

för allvarliga brott som rör hans eller hennes ekonomiska verksamhet.

b) Den sökandes uppvisande av en hög grad av kontroll över sin verksamhet och

över varuflödet, genom ett system för affärsbokföring och, vid behov, bokföring av

transporter, som möjliggör lämpliga tullkontroller.

c) Ekonomisk solvens, som ska anses ha bevisats om den sökande har en god

ekonomisk ställning som innebär att denne kan fullfölja sina åtaganden, med

vederbörlig hänsyn tagen till den aktuella affärsverksamhetens särdrag.

d) När det gäller det tillstånd som avses i artikel 38.2 a, praktiska normer i fråga

om kunskaper eller yrkeskvalifikationer som direkt avser den verksamhet som utförs.

e) När det gäller det tillstånd som avses i artikel 38.2 b, lämpliga säkerhets- och

skyddsnormer, som ska anses vara uppfyllda om den sökande visar att denne har

vidtagit lämpliga åtgärder för att garantera den internationella leveranskedjans

säkerhet och skydd, bland annat när det gäller fysisk integritet och åtkomstkontroller

samt logistiska processer för och hantering av särskilda typer av varor, personal och

identifiering av dennes affärspartner. Rättelse, EUT L 173, 2018.




a) de förenklingar som avses i artikel 38.2 a,

b) de lättnader som avses i artikel 38.2 b,

c) den mer förmånliga behandling som avses i artikel 38.6.


[141] Kommissionen ska genom genomförandeakter anta metoder för tillämpningen

av de kriterier som avses i artikel 39.



Avsnitt 5 – Sanktioner

Artikel 42 – Tillämpning av sanktioner

[142] 1. Varje medlemsstat ska fastställa sanktioner för överträdelser av

tullagstiftningen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Om administrativa sanktioner tillämpas får de bland annat ha en eller båda av

följande former:

a) En penningavgift som tas ut av tullmyndigheterna, inbegripet, vid behov, en

betalning som gäller i stället för en straffrättslig påföljd.

b) Återkallelse, tillfällig indragning eller ändring av ett tillstånd som innehas av

den berörda personen.

3. Medlemsstaterna ska inom 180 dagar från tillämpningsdagen för denna artikel,

som fastställs i enlighet med artikel 288.2, till kommissionen anmäla de nationella

bestämmelser som är i kraft med stöd av punkt 1 i den här artikeln och ska utan

dröjsmål anmäla alla senare ändringar av dessa bestämmelser.




Avsnitt 6 – Överklaganden

Artikel 43 – Beslut fattade av en rättslig myndighet

[143] Artiklarna 44 och 45 ska inte tillämpas på överklaganden som inges i syfte att

upphäva, återkalla eller ändra ett beslut rörande tillämpningen av tullagstiftningen

som fattas av en rättslig myndighet eller av tullmyndigheter som agerar som rättsliga

myndigheter.

Artikel 44 – Rätt att överklaga

[144] 1. Varje person ska ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna

när det gäller tillämpningen av tullagstiftningen om beslutet eller sanktionen berör

personen direkt och personligen.

Varje person som hos tullmyndigheterna ansökt om ett beslut och inte fått ett beslut

med anledning av ansökan inom den tidsfrist som avses i artikel 22.3 ska också ha rätt

att överklaga.

2. Rätten att överklaga får utövas i åtminstone två instanser:

a) I första instans, vid tullmyndigheterna eller en rättslig myndighet eller ett annat

organ som utsetts för det ändamålet av medlemsstaterna.

b) I andra instans, vid ett högre oberoende organ, som kan vara en rättslig

myndighet eller ett likvärdigt specialiserat organ, enligt gällande bestämmelser i

medlemsstaterna.

3. Överklagandet ska inges i den medlemsstat där beslutet har fattats eller där

ansökan om beslutet har ingetts.

4. Medlemsstaterna ska se till att förfarandet för överklaganden gör det möjligt att

skyndsamt bekräfta eller rätta till beslut som fattats av tullmyndigheterna.

Artikel 45 – Uppskjutande av genomförandet

[145] 1. Ett överklagande får inte medföra att genomförandet av det ifrågasatta

beslutet skjuts upp.

2. Tullmyndigheterna ska dock helt eller delvis skjuta upp genomförandet av ett

sådant beslut, om de har goda skäl att anta att det ifrågasatta beslutet är oförenligt med

tullagstiftningen eller om det är fara att den person som har överklagat kan vållas

irreparabel skada.

3. I de fall som avses i punkt 2, om det ifrågasatta beslutet innebär att import- eller

exporttullar ska betalas, ska uppskjutandet av genomförandet av beslutet förutsätta att

det ställs en garanti, såvida det inte på grundval av en dokumenterad bedömning

fastställs att en sådan garanti sannolikt skulle åsamka gäldenären allvarliga

ekonomiska eller sociala svårigheter.

Avsnitt 7 – Kontroll av varor

Artikel 46 – Riskhantering och tullkontroller

[146] 1. Tullmyndigheterna får genomföra alla tullkontroller som de anser

nödvändiga.

Tullkontrollerna kan särskilt bestå i att undersöka varor, utföra provtagning,

kontrollera att de uppgifter som lämnas i en deklaration eller en anmälan är riktiga

och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga,

granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka

transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig samt

utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar.


31



31

2. Andra tullkontroller än slumpvisa kontroller ska främst baseras på riskanalys

som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik i syfte att, på grundval av

kriterier som utarbetats på nationell nivå, unionsnivå och, i förekommande fall,

internationell nivå, identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga

motåtgärder.

3. Tullkontroller ska utföras inom en gemensam ram för riskhantering som grundar

sig på utbyte av riskinformation och riskanalysresultat mellan tullförvaltningar och

genom vilken det fastställs gemensamma riskkriterier och standarder, kontrollåtgärder

och prioriterade kontrollområden.

Kontroller som grundar sig på sådan information och sådana kriterier ska utföras

utan att det påverkar andra kontroller som utförs i enlighet med punkt 1 eller med

andra gällande bestämmelser.

4. Tullmyndigheterna ska bedriva en riskhantering som innebär att de skiljer

mellan de olika risknivåer som är förknippade med varor som är föremål för

tullkontroller eller tullövervakning samt för att fastställa om varorna ska underkastas

särskilda tullkontroller, och i så fall var.

Riskhanteringen ska innefatta aktiviteter som insamling av uppgifter och

information, riskanalys och riskbedömning, föreskrifter om och vidtagande av

åtgärder samt regelbunden övervakning och översyn av denna process och dess

resultat, baserat på internationella och nationella källor och strategier, källor i unionen

och unionsstrategier.

5. Tullmyndigheterna ska utbyta riskinformation och resultat av riskanalys när

a) en tullmyndighet bedömer att riskerna är betydande samt kräver en tullkontroll

och det av kontrollresultaten framgår att en händelse som utlöser riskerna har inträffat,

eller

b) det av kontrollresultaten inte framgår att en händelse som utläser riskerna har

inträffat, men den berörda tullmyndigheten bedömer att hotet utgör en hög risk någon

annanstans i unionen.

6. Vid fastställandet av gemensamma riskkriterier och standarder, kontrollåtgärder

och prioriterade kontrollområden enligt punkt 3 ska allt följande beaktas:

a) Proportion till risken.

b) Hur angelägna de nödvändiga kontrollerna är.

c) Den troliga inverkan på handelsflödet, enskilda medlemsstater och resurser för

kontroll.

7. De gemensamma riskkriterier och standarder som avses i punkt 3 ska innefatta

allt följande:

a) En beskrivning av riskerna.

b) De riskfaktorer eller riskindikatorer som ska användas för att välja ut vilka varor

eller ekonomiska aktörer som ska genomgå tullkontroll.

c) Den typ av tullkontroll som tullmyndigheterna ska utföra.

d) Perioden för tillämpning av de tullkontroller som avses i led c.

8. Prioriterade kontrollområden ska täcka särskilda tullförfaranden, varutyper,

transportrutter, transportsätt eller ekonomiska aktörer som är föremål för mer

omfattande riskanalys och tullkontroller under en viss period, utan att detta påverkar

andra kontroller som normalt utförs av tullmyndigheterna.




Artikel 47 – Samarbete mellan myndigheter

[147] 1. Om andra kontroller än tullkontroller ska genomföras av andra behöriga

myndigheter än tullmyndigheterna i fråga om samma varor, ska tullmyndigheterna i

nära samarbete med dessa andra myndigheter, anstränga sig för att få dessa kontroller

utförda om möjligt vid samma tidpunkt och på samma plats som tullkontrollerna

(”one-stop-shop”), varvid tullmyndigheterna ska ha den samordnande rollen för att

uppnå detta.

2. Inom ramen för de kontroller som avses i detta avsnitt och om det är nödvändigt

för att minimera risker och bekämpa bedrägerier, får tullmyndigheterna och andra

behöriga myndigheter med varandra och med kommissionen utbyta uppgifter som

mottas om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning,

inbegripet posttrafik, som befordras mellan unionens tullområde och länder eller

territorier utanför unionens tullområde, om förekomst och befordran inom unionens

tullområde av icke-unionsvaror och varor som omfattas av förfarandet för

slutanvändning samt om resultaten av eventuella kontroller. Tullmyndigheterna och

kommissionen får också utbyta sådana uppgifter med varandra i syfte att säkerställa

en enhetlig tillämpning av tullagstiftningen.

Artikel 48 – Kontroll efter frigörande

[148] För tullkontrolländamål får tullmyndigheterna kontrollera att de uppgifter som

lämnas i en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk

införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport

eller en anmälan om återexport är riktiga och fullständiga, kontrollera att styrkande

handlingar finns och är äkta, riktiga och giltiga och får granska deklarantens

räkenskaper och annan bokföring som avser verksamheten som rör varorna eller den

tidigare eller efterföljande kommersiella verksamheten som berör varorna efter att ha

frigjort dessa varor. Tullmyndigheterna får också undersöka dessa varor och/eller ta

prover av varorna om det fortfarande är möjligt för dem att göra detta.

Dessa kontroller får genomföras på plats hos innehavaren av varorna eller

innehavarens företrädare eller hos varje annan person som av yrkesmässiga skäl är

direkt eller indirekt inblandad i denna verksamhet eller hos varje annan person som

innehar dessa dokument och uppgifter i kommersiellt syfte. Rättelse, EUT L 173,

2018.

Artikel 49 – Flygningar och sjöförbindelser inom unionen

[149] 1. Tullkontroller eller tullformaliteter ska utföras för handbagage och

lastrumsbagage som tillhör personer som antingen reser med flyg inom unionen eller

reser med fartyg inom unionen, endast då tullagstiftningen föreskriver sådana

kontroller eller formaliteter.

2. Punkt 1 ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av någondera av

följande:

a) Säkerhets- och skyddskontroller.

b) Kontroller med anledning av förbud eller restriktioner.


[150] 1. Kommissionen ska i form av genomförandeakter anta åtgärder för att

säkerställa en enhetlig tillämpning av tullkontroller, inklusive utbyte av resultaten av

riskinformation och riskanalys, gemensamma riskkriterier och standarder,

kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden som avses i artikel 46.3.


33



33



När det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om sådana åtgärder,

vederbörligen motiverade av behovet att snabbt uppdatera den gemensamma ramen

för riskhantering och anpassa utbytet av riskinformation och riskanalys, gemensamma

riskkriterier och riskstandarder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden till

riskutvecklingen, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter

i enlighet med det förfarande som avses i artikel 285.5.



2. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa vid vilka hamnar och

flygplatser tullkontroller och tullformaliteter ska tillämpas på följande i enlighet med

artikel 49:

a) Handbagage och lastrumsbagage som tillhör personer som

i) reser med flyg som kommer från en flygplats utanför unionen och som efter

en mellanlandning på en flygplats i unionen fortsätter till en annan flygplats i

unionen,

ii) reser med flyg som mellanlandar på en flygplats i unionen innan de fortsätter

till en flygplats utanför unionen,

iii) använder en sjöfartsservice som tillhandahålls av samma fartyg och som

innehåller flera etapper med avresa, uppehåll eller slutdestination i hamnar utanför

unionen,

iv) är ombord på en fritidsbåt eller ett turist- eller affärsflygplan.

b) Handbagage och lastrumsbagage som

i) anländer till en flygplats i unionen ombord på ett flygplan som kommer från

en flygplats utanför unionen och på denna flygplats flyttas över till ett annat

flygplan som flyger vidare inom unionen,

ii) lastas vid en flygplats i unionen på ett flygplan som flyger inom unionen för

transferering vid en annan flygplats inom unionen till ett flygplan vars destination

är en flygplats utanför unionen.



Avsnitt 8 – Bevarande av dokument och andra uppgifter, och avgifter och kostnader

Artikel 51 – Bevarande av dokument och andra uppgifter

[151] 1. Den berörda personen ska för tullkontrolländamål bevara de dokument och

uppgifter som avses i artikel 15.1 under minst tre år, med alla medel som är

tillgängliga för och godkända av tullmyndigheterna.

För varor som övergår till fri omsättning under andra omständigheter än dem som

avses i tredje stycket eller varor som deklareras för export ska tiden löpa från utgången

av det år under vilket tulldeklarationen för övergång till fri omsättning eller

exportdeklarationen godtas.

För varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på

grund av deras slutanvändning ska tiden löpa från utgången av det år under vilket

varorna upphör att vara föremål för tullövervakning.

För varor som hänförs till ett annat tullförfarande eller för varor i tillfällig lagring

ska tiden löpa från utgången av det år under vilket tullförfarandet i fråga har avslutats

eller den tillfälliga lagringen har upphört.




2. Om en tullkontroll beträffande en tullskuld visar att bokföringsposten i fråga

måste rättas och om den berörda personen har underrättats om detta, ska dokumenten

och uppgifterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 103.4, bevaras tre år

efter utgången av den tid som fastställs i punkt 1 i den här artikeln.

Om ett överklagande har ingetts eller om ett domstolsförfarande har inletts, ska

dokumenten och uppgifterna bevaras under den tid som föreskrivs i punkt 1 eller tills

förfarandet för överklagande eller domstolsförfarandet har slutförts, beroende på

vilket som infaller senare. Rättelse, EUT L 173, 2018.

Artikel 52 – Avgifter och kostnader

[152] 1. Tullmyndigheterna får inte ta ut avgifter för tullkontroller eller annan

tillämpning av tullagstiftningen som äger rum under de behöriga tullkontorens

officiella öppettider.

2. Tullmyndigheterna får ta ut avgifter eller ersättning för särskilda tjänster, särskilt

följande:

a) Tullpersonals närvaro, på begäran, under annan tid än officiell kontorstid eller

på annan plats än i tullens lokaler.

b) Analyser eller expertutlåtanden avseende varor samt postavgifter för att

återlämna varor till en sökande, särskilt när det är fråga om beslut som fattas enligt

artikel 33 eller tillhandahållande av uppgifter enligt artikel 14.1.

c) Undersökning eller provtagning av varor för kontrolländamål eller förstöring av

varor, om andra kostnader än kostnader för att ta tullpersonal i anspråk uppstår.

d) Exceptionella kontrollåtgärder som är nödvändiga till följd av varornas

beskaffenhet eller en potentiell risk.

Kapitel 3 – Valutaomräkning och tidsfrister

Artikel 53 – Valutaomräkning

[153] 1. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och/eller göra tillgänglig på

internet den växelkurs som ska tillämpas när en valutaomräkning krävs i ett av

följande två fall:

a) Faktorer som används för att fastställa varors tullvärde uttrycks i en annan valuta

än den som används i den medlemsstat där tullvärdet fastställs.

b) Ett motvärde i nationell valuta till euro behövs i syfte att fastställa varors

klassificering enligt tulltaxan och beloppet av import- och exporttull inklusive

värdetrösklar enligt Gemensamma tulltaxan.

2. För valutaomräkning som krävs av andra orsaker än de som avses i punkt 1 ska

det inom ramen för tillämpning av tullagstiftningen användas ett motvärde i nationell

valuta till euro som ska fastställas minst en gång per år.


[154] Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler om

valutaomräkning för de ändamål som avses i artikel 53.1 och 53.2.



Artikel 55 – Tider, dagar och tidsfrister

[155] 1. Om en tid, dag eller tidsfrist är fastställd i tullagstiftningen, får denna tid inte

förlängas eller förkortas och denna dag eller tidsfrist får inte skjutas upp eller

tidigareläggas, om inte annat anges.


35



35

2. De regler som är tillämpliga på tider, dagar eller tidsfrister enligt rådets

förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning

av perioder, datum och frister, ska tillämpas utom när det finns andra bestämmelser

om detta i tullagstiftningen.

Avdelning II – Faktorer som ska läggas till grund för tillämpningen av import-

eller exporttullar och andra åtgärder beträffande varuhandel

Kapitel 1 – Gemensamma tulltaxan och varors klassificering enligt tulltaxan

Artikel 56 – Gemensamma tulltaxan och övervakning

[156] 1. Import- och exporttullar som ska betalas ska grunda sig på Gemensamma

tulltaxan.

Andra åtgärder som föreskrivs i unionsbestämmelser på särskilda områden som rör

varuhandeln ska i förekommande fall tillämpas enligt varornas klassificering enligt

tulltaxan.

2. Gemensamma tulltaxan ska omfatta allt följande:

a) Kombinerade nomenklaturen för varor enligt förordning (EEG) nr 2658/87.

b) Varje annan nomenklatur som helt eller delvis bygger på Kombinerade

nomenklaturen eller som lägger ytterligare underuppdelningar till denna och som har

upprättats genom unionsbestämmelser på särskilda områden med tanke på

tillämpningen av tulltaxeåtgärder som rör varuhandeln.

c) Avtalsenliga eller normala autonoma tullar som ska tillämpas på varor som

omfattas av Kombinerade nomenklaturen.

d) Bestämmelser om förmånstull som anges i avtal som unionen har ingått med

vissa länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde eller med

grupper av sådana länder eller territorier.

e) Bestämmelser om förmånstull som antagits ensidigt av unionen beträffande

vissa länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde eller

beträffande grupper av sådana länder eller territorier.

f) Autonoma åtgärder som för vissa varor föreskriver en nedsättning av tull eller

tullfrihet.

g) Gynnsam tullbehandling som fastställts för vissa varor på grund av deras

beskaffenhet eller slutanvändning inom ramen för de åtgärder som avses i leden c–f

eller h.

h) Andra tulltaxebestämmelser som anges i jordbrukslagstiftning,

handelslagstiftning eller annan unionslagstiftning.

3. Om de berörda varorna uppfyller villkoren i bestämmelserna enligt punkt 2 d–

g, ska bestämmelserna i de leden på ansökan av deklaranten gälla i stället för de som

avses i punkt 2 c. En ansökan om detta får inges i efterhand, under förutsättning att

tillämpliga tidsfrister och villkor enligt den berörda bestämmelsen eller kodexen

efterlevs.

4. Om en tillämpning av de bestämmelser som avses i punkt 2 d–g eller befrielse

från de bestämmelser som avses i punkt 2 h är begränsad till en viss import- eller

exportvolym, ska, i fråga om tullkvoter, tillämpningen eller befrielsen upphöra så

snart som den fastställda import- eller exportvolymen uppnås.

I fråga om tulltak ska tillämpningen upphöra genom en unionsrättsakt.

5. Övergång till fri omsättning eller export av sådana varor som omfattas av

åtgärder enligt punkterna 1 och 2 får bli föremål för övervakning.




[156:1] Tullverkets tillkännagivande (TFS 2018:6) av vissa värdegränser

uttryckta i svenska kronor

Med hänvisning till 18 § (Skatter m.m./Tullfrihet m.m. [568]) förordningen (1994:1605) om

tullfrihet m.m. samt bestämmelserna om förmånstull enligt avtal som Europeiska unionen har

slutit med vissa länder eller grupper av länder och de bestämmelser om förmånstull som har

antagits ensidigt av unionen enligt artikel 56.2 d och 56.2 e i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen tillkännager

Tullverket följande.

1. De värdegränser som anges i avtal enligt artikel 56.2 d i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 952/2013, och som i avtalen uttrycks i euro, motsvaras från och med den

1 maj 2018 av följande belopp i svenska kronor:

För sändningar där avtalen medger att en exportör utan tillstånd får styrka varans ursprung

genom en deklaration om ursprung som exportören lämnar på en faktura, en följesedel eller

någon annan kommersiell handling där de berörda produkterna beskrivs tillräckligt noggrant

för att kunna identifieras (värdegräns 6 000 euro) får värdet på ursprungsvarorna som ingår i

sändningen vara högst

– 55 000 kronor i fråga om avtalet med Mexiko

– 64 000 kronor i fråga om övriga avtal, med undantag av Kanada1

För varor som uppfyller avtalens ursprungsregler och som utan handelssyfte införs av en

resande (värdegräns 1 200 euro) eller inkommer från en enskild person till en enskild person

(värdegräns 500 euro) medger avtalen att ett ursprungsintyg inte behöver uppvisas då värdet på

varorna är högst

– 11 000 kronor i fråga om avtalet med Mexiko när varorna ingår i en resandes

personliga bagage

– 12 800 kronor i fråga om övriga avtal, Republiken Korea undantagen, när varorna

ingår i en resandes personliga bagage

– 4 600 kronor i fråga om avtalet med Mexiko när varorna inkommer från en enskild

person adresserade till en enskild person

– 5 300 kronor i fråga om övriga avtal, Republiken Korea undantagen, när varorna

inkommer från en enskild person adresserade till en enskild person

I handeln mellan EU och dess medlemsstater och Kanada gäller samma värdegränser som

anges ovan för övriga avtal vid import till EU2.

I handeln mellan EU och dess medlemsstater och Republiken Korea ska varor som sänds

som småpaket mellan privatpersoner eller ingår i en resandes personliga bagage godtas som

ursprungsprodukter utan att ett ursprungsintyg behöver uppvisas, om produkternas

sammanlagda värde inte överstiger

a) vid import till EU-parten:

– 500 euro för småpaket

– 1 200 euro för produkter som ingår i en resandes personliga bagage

b) vid import till Korea:

– 1 000 US-dollar både för småpaket och för produkter som ingår i resandes personliga

bagage

I fall där produkter faktureras i en annan valuta än euro eller US-dollar ska det fastställda

belopp i parternas nationella valutor som motsvarar beloppen i euro eller US-dollar beräknas i

enlighet med den importerande partens gällande växelkurs.

1 I handeln med Kanada används värdegränsen 6 000 euro vid export till Kanada då inga bestämmelser för

omräkningskurs finns i avtalet. 2 Det finns en värdegräns för lågvärdesändningar vid import till Kanada, men den anges inte i avtalet. Det

finns även bestämmelser för resandes personliga bagage, men ingen värdegräns finns angiven i avtalet.


37



37

2. De värdegränser som anges i de bestämmelser om förmånstull som har antagits ensidigt

av unionen enligt artikel 56.2 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013,

och som i bestämmelserna uttrycks i euro, motsvaras från och med den 1 maj 2018 av följande

belopp i svenska kronor:

För sändningar där bestämmelserna om förmånstull som antagits ensidigt av unionen

medger att en exportör utan tillstånd får styrka varans ursprung genom exportörsdeklaration på

blankett (värdegräns 2 590 euro) eller en deklaration om ursprung på faktura eller annan

kommersiell handling (värdegräns 6 000 euro eller, för ULT, 10 000 euro), får värdet på

ursprungsvarorna som ingår i sändningen vara högst

– 26 000 kronor på blankett (EUR.2) vid postförsändelser från Syrien

– 85 000 kronor på faktura eller annan kommersiell handling i förmånsordningen

med ULT

– 64 000 kronor på faktura eller annan kommersiell handling i övriga

förmånsordningar

För varor som uppfyller ursprungsreglerna i de bestämmelser om förmånstull som har

antagits ensidigt av gemenskapen och som utan handelssyfte införs av en resande (värdegräns

1 200 euro) eller inkommer från en enskild person till en enskild person (värdegräns 500 euro)

behöver ett ursprungsintyg inte uppvisas då värdet på varorna är högst

– 11 000 kronor i fråga om förmånsordningen med ULT när varorna ingår i en

resandes personliga bagage

– 12 800 kronor i fråga om övriga förmånsordningar när varorna ingår i en resandes

personliga bagage

– 4 600 kronor i fråga om förmånsordningen med ULT när varorna inkommer från

en enskild person adresserade till en enskild person

– 5 300 kronor i fråga om övriga förmånsordningar när varorna inkommer från en

enskild person adresserade till en enskild person

Artikel 57 – Varors klassificering enligt tulltaxan

[157] 1. Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska klassificering enligt tulltaxan

av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken

ytterligare underuppdelning av Kombinerade nomenklaturen dessa varor ska

klassificeras.

2. Vid tillämpning av icke-tariffära åtgärder ska klassificering enligt tulltaxan av

varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken

ytterligare underuppdelning av Kombinerade nomenklaturen, eller av varje annan

nomenklatur som har upprättats genom unionsbestämmelser och som helt eller delvis

grundar sig på Kombinerade nomenklaturen eller lägger ytterligare

underuppdelningar till denna, dessa varor ska klassificeras.

3. Det undernummer eller den ytterligare underuppdelning som fastställs enligt

punkterna 1 och 2 ska användas för tillämpningen av åtgärder som är knutna till det

undernumret.

4. Kommissionen får anta åtgärder för att fastställa varors klassificering enligt

tulltaxan i enlighet med punkterna 1 och 2.





[158] 1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgärder för enhetlig

förvaltning av de tullkvoter och tulltak som avses i artikel 56.4 och för förvaltning av

den övervakning av varors övergång till fri omsättning eller export som avses i artikel

56.5.



2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åtgärder som avses i

artikel 57.4.




vederbörligen motiverade av behovet att snabbt säkerställa en korrekt och enhetlig

tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, ska kommissionen anta omedelbart

tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 285.5.



Kapitel 2 – Varors ursprung

Avsnitt 1 – Icke-förmånsberättigande ursprung

Artikel 59 – Räckvidd

[159] I artiklarna 60 och 61 fastställs regler för att bestämma icke-

förmånsberättigande ursprung för varor vid tillämpning av följande:

a) Gemensamma tulltaxan, med undantag av de åtgärder som avses i artikel 56.2 d

och e.

b) Andra åtgärder än tulltaxeåtgärder, som fastställs genom unionsbestämmelser

på särskilda områden som rör varuhandeln.

c) Andra unionsåtgärder som rör varors ursprung.

Artikel 60 – Förvärv av ursprung

[160] 1. Varor som är helt framställda i ett enda land eller territorium ska anses ha sitt

ursprung i det landet eller territoriet.

2. Varor vars tillverkning sker inom mer än ett land eller territorium ska anses ha

sitt ursprung i det land eller territorium där de genomgick den sista väsentliga och

ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag utrustat

för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar

ett viktigt steg i tillverkningen.

Artikel 61 – Ursprungsbevis

[161] 1. Om ursprung har angivits i tulldeklarationen i enlighet med tullagstiftningen,

får tullmyndigheterna begära att deklaranten styrker varornas ursprung.

2. Om bevisning för varors ursprung uppvisas i enlighet med tullagstiftningen eller

annan unionslagstiftning på särskilda områden, får tullmyndigheterna i fall av rimliga

tvivel begära ytterligare bevisning som är nödvändig för att säkerställa att

ursprungsbeteckningen överensstämmer med reglerna i tillämplig unionslagstiftning.

3. När detta krävs för handeln får ett dokument som styrker ursprung utfärdas i

unionen i enlighet med gällande ursprungsregler i destinationslandet eller

destinationsterritoriet eller med någon annan metod för fastställande av det land där

varorna i sin helhet framställdes eller genomgick den sista väsentliga bearbetningen.


39



39



för att fastställa de regler enligt vilka varor, för vilka fastställandet av deras icke-

förmånsberättigade ursprung krävs för tillämpningen av de unionsåtgärder som avses

i artikel 59, anses vara helt framställda i ett enda land eller territorium eller anses ha

genomgått den sista väsentliga, ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling

som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen

av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen i ett land eller

territorium, i enlighet med artikel 60.


[163] Kommissionen ska genom genomförandeakter anta förfaranderegler för

tillhandahållande och kontroll av det ursprungsbevis som avses i artikel 61.



Avsnitt 2 – Förmånsberättigande ursprung

Artikel 64 – Förmånsberättigande ursprung för varor

[164] 1. För att varor ska kunna omfattas av de åtgärder som avses i artikel 56.2 d

eller e eller av icke-tariffära förmånsåtgärder ska de uppfylla de regler om

förmånsberättigande ursprung som avses i punkterna 2–5 i den här artikeln.

2. För varor som omfattas av förmånsåtgärder enligt avtal som unionen har ingått

med vissa länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde eller med

grupper av sådana länder eller territorier ska regler om förmånsberättigande ursprung

fastställas i dessa avtal.

3. För varor som omfattas av förmånsåtgärder som antagits ensidigt av unionen

beträffande vissa länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde

eller beträffande grupper av sådana länder eller territorier, andra än de varor som avses

i punkt 5, ska kommissionen anta regler om förmånsberättigande ursprung.

Dessa regler ska bygga antingen på kriteriet att varorna har framställts i sin helhet

eller på kriteriet att varorna härrör från tillräcklig bearbetning eller behandling.

4. För varor som omfattas av förmånsåtgärder för handel mellan unionens

tullområde och Ceuta och Melilla och som anges i protokoll nr 2 till 1985 års

anslutningsakt, ska regler om förmånsberättigande ursprung antas i enlighet med

artikel 9 i det protokollet.

5. För varor som omfattas av förmånsåtgärder i enlighet med förmånsordningar för

utomeuropeiska länder och territorier som är associerade med unionen ska regler om

förmånsberättigande ursprung antas i enlighet med artikel 203 i EUF-fördraget.

6. Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av ett land eller territorium

som omfattas av en förmånsordning, för vissa varor, bevilja det landet eller territoriet

ett tillfälligt undantag från de regler om förmånsberättigande ursprung som avses i

punkt 3.

Det tillfälliga undantaget ska motiveras av något av följande skäl:

a) Interna eller externa faktorer gör att det land eller territorium som omfattas av

förmånsordningen tillfälligt inte är i stånd att följa reglerna om förmånsberättigande

ursprung.

b) Det land eller territorium som omfattas av förmånsordningen behöver tid för att

förbereda sig för att följa dessa regler.




En begäran om undantag ska lämnas skriftligen till kommissionen av det berörda

land eller territorium som omfattas av förmånsordningen. Begäran ska ange skälen,

enligt andra stycket, till att undantag begärs anges, och den ska innehålla lämpliga

styrkande handlingar.

Det tillfälliga undantaget ska inte ha längre varaktighet än effekterna av de interna

eller externa faktorer som gett upphov till det eller den tid som det land eller

territorium som omfattas av förmånsordningen behöver för att kunna efterleva

reglerna.

När ett undantag beviljas ska det berörda land eller territorium som omfattas av

förmånsordningen uppfylla alla krav i fråga om vilka uppgifter som ska lämnas till

kommissionen beträffande användning av undantaget och förvaltning av de

kvantiteter som omfattas av undantaget.



för att fastställa de regler om förmånsberättigande ursprung som avses i artikel 64.3.


[166] Kommissionen ska genom genomförandeakter anta

a) regler om förfaranden, som avses i artikel 64.1, för att underlätta fastställande i

unionen av förmånsberättigande ursprung för varor,

b) åtgärder som beviljar ett land eller territorium som omfattas av en

förmånsordning ett tillfälligt undantag som avses i artikel 64.6.



Avsnitt 3 – Fastställande av särskilda varors ursprung

Artikel 67 – Åtgärder som vidtas av kommissionen

[167] Kommissionen får anta åtgärder för att fastställa särskilda varors ursprung i

enlighet med de ursprungsregler som är tillämpliga på dessa varor.


[168] Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åtgärder som avses i

artikel 67. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 285.4.


vederbörligen motiverade av behovet att snabbt säkerställa en korrekt och enhetlig

tillämpning av reglerna om ursprung, ska kommissionen anta omedelbart tillämpliga

genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 285.5.



Kapitel 3 – Varors värde för tulländamål

Artikel 69 – Tillämpningsområde

[169] Varors tullvärde ska för tillämpningen av Gemensamma tulltaxan och icke-

tariffära åtgärder som fastställs i unionsbestämmelser på särskilda områden som rör

varuhandeln fastställas i enlighet med artiklarna 70 och 74.


41



41

Artikel 70 – Fastställande av tullvärde grundat på transaktionsvärde

[170] 1. Grundvalen för varors tullvärde ska vara transaktionsvärdet, det vill säga det

pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till

unionens tullområde, vid behov justerat.

2. Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska utgöras av hela den betalning

som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part

till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som

gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan.

3. Transaktionsvärdet ska tillämpas under förutsättning att samtliga följande

villkor är uppfyllda:

a) Att köparen fritt får förfoga över eller använda varorna utan andra

inskränkningar än någon av följande inskränkningar:

i) Restriktioner som införs eller krävs enligt lag eller av de offentliga

myndigheterna i unionen.

ii) Begränsningar av det geografiska område inom vilket varorna får

återförsäljas.

iii) Restriktioner som inte avsevärt påverkar varornas tullvärde.

b) Att försäljningen eller priset inte är beroende av något villkor eller någon

ersättning som inte kan åsättas ett bestämt värde med avseende på de varor som ska

värderas.

c) Att förtjänsten från en av köparen vidtagen efterföljande återförsäljning,

förfogande eller användning av varorna inte till någon del direkt eller indirekt tillfaller

säljaren, om inte en lämplig justering kan göras.

d) Att köparen och säljaren inte är varandra närstående eller att förhållandet dem

emellan inte påverkar priset.

Artikel 71 – Delar av transaktionsvärdet

[171] 1. Vid fastställandet av tullvärdet enligt artikel 70 ska följande läggas till det

pris som faktiskt har betalats eller ska betalas för de importerade varorna:

a) Följande kostnader, i den utsträckning de utgör kostnader som köparen svarar

för men som inte ingår i det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas för varan:

i) Provisioner och mäklararvoden, med undantag för inköpsprovisioner.

ii) Kostnaden för förpackningar som för tulländamål behandlas gemensamt med

varorna i fråga.

iii) Emballeringskostnader, inklusive kostnader för arbete och material.

b) Värdet av följande varor och tjänster, fördelat på vederbörligt sätt, om de

tillhandahållits direkt eller indirekt av köparen utan kostnad eller till nedsatt pris för

användning i samband med framställning och försäljning för export av de importerade

varorna, i den utsträckning detta värde inte ingår i det pris som faktiskt har betalats

eller ska betalas:

i) Material, komponenter, delar och liknande artiklar som ingår i de importerade

varorna.

ii) Verktyg, matriser, formar och liknande artiklar som använts vid

framställningen av de importerade varorna.

iii) Material som förbrukats vid framställningen av de importerade varorna.

iv) Konstruktionsarbete, utvecklingsarbete, konstnärligt arbete,

formgivningsarbete, ritningar och skisser som utförts utanför unionen och är

nödvändiga för framställningen av de importerade varorna.




c) Royaltyer och licensavgifter som avser de varor som ska värderas och som

köparen ska betala, antingen direkt eller indirekt, som ett villkor för försäljning av de

varor som ska värderas, i den utsträckning dessa royaltyer och avgifter inte ingår i det

pris som faktiskt har betalats eller ska betalas.

d) Värdet av den del av förtjänsten av varje efterföljande återförsäljning,

förfogande eller användning av importerade varor som direkt eller indirekt tillfaller

säljaren.

e) Följande kostnader fram till den plats där varorna har förts in i unionens

tullområde:

i) Kostnaderna för transport och försäkring av de importerade varorna.

ii) Lastning och hantering som hänför sig till transporten av de importerade

varorna.

2. Tillägg till det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas enligt punkt 1 ska

endast göras på grundval av objektiva och mätbara uppgifter.

3. Vid fastställande av tullvärdet ska inga andra tillägg än sådana som föreskrivits

i den här artikeln göras till det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas.

Artikel 72 – Delar som inte ska inbegripas i tullvärdet

[172] Vid fastställande av tullvärdet enligt artikel 70 ska inget av följande inbegripas:

a) Kostnader för transport av de importerade varorna efter det att de förts in till


b) Kostnader för arbete med konstruktion, uppförande, sammansättning, underhåll

eller tekniskt bistånd som utförts efter att de importerade varorna förts in till unionens

tullområde, såsom industrianläggningar, maskiner eller utrustning.

c) Räntekostnader enligt en överenskommelse om finansiering som ingåtts av

köparen och som gäller köpet av de importerade varorna, oavsett om finansieringen

tillhandahålls av säljaren eller av någon annan person, under förutsättning att

överenskommelsen om finansiering har träffats skriftligen och att köparen om så krävs

kan visa att följande villkor är uppfyllda:

i) Sådana varor säljs verkligen till det pris som uppges som det pris som faktiskt

har betalats eller ska betalas.

ii) Den räntesats som begärts överstiger inte den nivå som är vanlig för sådana

transaktioner i det land där och vid den tidpunkt då finansieringen tillhandahölls.

d) Kostnader för rätten att reproducera de importerade varorna i unionen.

e) Inköpsprovisioner.

f) Importtullar eller andra avgifter som ska betalas i unionen på grund av importen

eller försäljningen av varorna.

g) Utan hinder av vad som sägs i artikel 71.1 c, betalningar som gjorts av köparen

för rätten att distribuera eller återförsälja de importerade varorna, såvida dessa

betalningar inte är ett villkor för försäljningen av varorna för export till unionen.

Artikel 73 – Förenkling

[173] Tullmyndigheterna får på ansökan godkänna att följande belopp fastställs på

grundval av särskilda kriterier, om dessa belopp inte kan mätas den dag då

tulldeklarationen godtas:

a) Belopp som ska inbegripas i tullvärdet enligt artikel 70.2.

b) Belopp som avses i artiklarna 71 och 72.


43



43

Artikel 74 – Metoder som ska användas i andra hand för fastställande av

tullvärde

[174] 1. Om varors tullvärde inte kan fastställas enligt artikel 70, ska det fastställas

genom att punkt 2 a–d genomgås i ordningsföljd fram till och med det första led enligt

vilket tullvärdet kan fastställas.

Punkt 2 c och d får, på begäran av deklaranten, tillämpas i omvänd ordning.

2. Det tullvärde som fastställs enligt punkt 1 ska motsvara följande:

a) Transaktionsvärdet av identiska varor som sålts för export till unionens

tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som

ska värderas.

b) Transaktionsvärdet av liknande varor som sålts för export till unionens

tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som

ska värderas.

c) Ett värde som grundas på det pris per enhet till vilket de importerade varorna

eller identiska eller liknande importerade varor säljs inom unionens tullområde i den

största sammanlagda kvantiteten till personer som inte är säljarna närstående.

d) Det beräknade värde som består av summan av

i) kostnaden för eller värdet av material och tillverkning eller annan bearbetning

som ägt rum vid framställningen av de importerade varorna,

ii) ett belopp för vinst och allmänna omkostnader som är lika med det som

vanligen återfinns vid försäljning av varor av samma klass eller slag som de varor

som ska värderas och som tillverkats i exportlandet för export till unionen,

iii) kostnaden för eller värdet på de poster som avses i artikel 71.1 e.

3. Om tullvärdet inte kan fastställas enligt punkt 1, ska det fastställas på grundval

av tillgängliga uppgifter i unionens tullområde genom användning av rimliga metoder

som är förenliga med principerna och de allmänna bestämmelserna i samtliga följande

texter:

a) Avtalet om tillämpning av artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.

b) Artikel VII i allmänna tull- och handelsavtalet.

c) Detta kapitel.



för att fastställa villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 73.


[176] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera förfaranderegler för

a) fastställande av tullvärdet i enlighet med artiklarna 70.1, 70.2, 71 och 72

inklusive regler om justering av det pris som faktiskt betalats eller ska betalas,

b) tillämpningen av de villkor som avses i artikel 70.3,

c) fastställande av det tullvärde som avses i artikel 74.






Avdelning III – Tullskuld och garantier

Kapitel 1 – Uppkomst av en tullskuld

Avsnitt 1 – Tullskuld vid import

Artikel 77 – Övergång till fri omsättning och tillfällig införsel

[177] 1. En tullskuld vid import ska uppkomma genom att icke-unionsvaror som

omfattas av importtullar hänförs till något av följande tullförfaranden:

a) Övergång till fri omsättning, inbegripet bestämmelserna om slutanvändning.

b) Tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar.

2. Tullskulden ska uppkomma vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas.

3. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person

för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Om en tulldeklaration för ett av de förfaranden som anges i punkt 1 upprättas på

grundval av uppgifter som leder till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska den

person som har lämnat de för deklarationen nödvändiga uppgifterna och som visste

eller som rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga också vara gäldenär.

Artikel 78 – Särskilda bestämmelser för icke-ursprungsvaror

[178] 1. Om ett förbud mot restitution av importtull eller tullfrihet vid import gäller

för icke-ursprungsvaror som använts vid tillverkningen av produkter för vilka ett

ursprungsintyg utfärdats eller upprättats inom ramen för en förmånsordning mellan

unionen och vissa länder eller territorier som är belägna utanför unionens tullområde

eller med grupper av sådana länder eller territorier, ska en tullskuld vid import

uppkomma för dessa icke-ursprungsvaror, genom godtagande av en deklaration om

återexport för de berörda produkterna.

2. När en tullskuld uppkommer enligt punkt 1, ska beloppet av den importtull som

motsvarar denna skuld fastställas på samma villkor som när en tullskuld uppkommer

till följd av ett godtagande samma dag av en tulldeklaration för övergång till fri

omsättning av icke-ursprungsvaror som använts vid tillverkning av de berörda

produkterna vilken inges i syfte att slutföra ett förfarande för aktiv förädling.

3. Artikel 77.2 och 77.3 ska gälla. I fråga om sådana icke-unionsvaror som avses i

artikel 270 ska emellertid den person som inger deklarationen om återexport vara

gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska den person för vars räkning deklarationen inges

också vara gäldenär.

Artikel 79 – Tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad

[179] 1. För varor som omfattas av importtull ska en tullskuld vid import uppkomma

genom bristande efterlevnad av något av följande:

a) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av icke-unionsvaror i

unionens tullområde, undandragande från tullövervakning eller befordran, förädling,

tillfällig lagring, tillfällig införsel eller bortskaffande av sådana varor inom det

området.

b) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör slutanvändning inom unionens

tullområde.

c) Ett villkor som rör hänförande av icke-unionsvaror till ett tullförfarande eller

beviljande av tullfrihet eller nedsatt importtullsats på grund av varornas

slutanvändning.

2. Tullskulden ska anses uppkomma vid någon av följande tidpunkter:


45



45

a) Den tidpunkt då den skyldighet som, genom att den inte uppfylls, ger upphov

till tullskulden inte uppfylls eller inte längre är uppfylld.

b) Den tidpunkt då en tulldeklaration godtas genom vilken varorna hänförs till ett

tullförfarande, om det i efterhand fastställs att ett av villkoren för hänförande av

varorna till det förfarandet eller för beviljande av tullfrihet eller nedsatt importtullsats

på grund av varornas slutanvändning i själva verket inte var uppfyllt.

3. I de fall som avses i punkt 1 a och b ska någon av följande personer vara

gäldenär:

a) Varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyldigheterna.

b) Varje person som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om

att en skyldighet enligt tullagstiftningen inte var fullgjord och som agerat för den

persons räkning som var skyldig att fullgöra skyldigheten eller som medverkat i den

handling som ledde till att skyldigheten inte fullgjordes.

c) Varje person som förvärvat eller tagit hand om varorna i fråga och som vid

förvärvet eller mottagandet av varorna var medveten om eller rimligen borde ha varit

medveten om att en skyldighet enligt tullagstiftningen inte var fullgjord.

4. I de fall som avses i punkt 1 c ska gäldenären vara den person som är skyldig att

uppfylla villkoren för att hänföra varorna till ett tullförfarande, eller tulldeklarationen

för de varor som hänförts till det tullförfarandet eller för att tullfrihet eller nedsatt

importtullsats på grund av varornas slutanvändning ska beviljas.

Om en tulldeklaration för något av de tullförfaranden som avses i punkt 1 c

upprättas och sådana uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen beträffande villkoren

för att hänföra varor till det tullförfarandet lämnas till tullmyndigheterna och detta

leder till att importtullar helt eller delvis inte tas ut, ska också den person som lämnade

de uppgifter som krävdes för att upprätta tulldeklarationen och som visste eller

rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga vara gäldenär. Rättelse, EUT

L 173, 2018.

Artikel 80 – Avdrag för redan betalt importtullbelopp

[180] 1. Om en tullskuld uppkommit i enlighet med artikel 79.1 för varor som övergått

till fri omsättning till nedsatt importtullsats på grund av deras slutanvändning, ska det

importtullbelopp som betalades när varorna övergick till fri omsättning dras av från

det importtullbelopp som motsvarar tullskulden.

Första stycket ska gälla om en tullskuld uppkommit för skrot och avfall från

förstöring av sådana varor.

2. Om en tullskuld uppkommit i enlighet med artikel 79.1 för varor som hänförts

till ett förfarande för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar, ska det

importtullbelopp som betalats inom ramen för den partiella befrielsen dras av från den

importtull som motsvarar tullskulden. Rättelse, EUT L 173, 2018.

Avsnitt 2 – Tullskuld vid export

Artikel 81 – Export och passiv förädling

[181] 1. En tullskuld vid export ska uppkomma genom att exporttullpliktiga varor

hänförs till förfaranden som avser export eller passiv förädling.

2. Tullskulden ska uppkomma vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas.

3. Deklaranten ska vara gäldenär. Vid indirekt ombudskap ska också den person

för vars räkning tulldeklarationen görs vara gäldenär.

Om en tulldeklaration upprättas på grundval av uppgifter som leder till att

exporttullar helt eller delvis inte tas ut, ska också den person som har lämnat de för




deklarationen nödvändiga uppgifterna vara gäldenär, om den personen visste eller

rimligen borde ha vetat att dessa uppgifter var felaktiga.

Artikel 82 – Tullskuld som uppkommer genom bristande efterlevnad

[182] 1. För varor som är exporttullpliktiga ska en tullskuld vid export uppkomma

genom bristande efterlevnad av något av följande:

a) En skyldighet enligt tullagstiftningen som rör utförsel av varor.

b) De villkor enligt vilka varorna tilläts föras ut ur unionens tullområde med

fullständig eller partiell befrielse från exporttullar.

2. Tullskulden ska anses uppkomma vid någon av följande tidpunkter:

a) Den tidpunkt då varorna faktiskt förs ut ur unionens tullområde utan någon

tulldeklaration.

b) Den tidpunkt då varorna når en annan destination än den för vilken de tilläts

föras ut ur unionens tullområde med fullständig eller partiell befrielse från

exporttullar.

c) Om tullmyndigheterna inte kan fastställa den tidpunkt som avses i led b, den

tidpunkt då tidsfristen för att uppvisa bevisning för att villkoren för sådan befrielse är

uppfyllda löper ut.

3. I de fall som avses i punkt 1 a ska någon av följande personer vara gäldenär:

a) Varje person som var skyldig att fullgöra den berörda skyldigheten.

b) Varje person som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om

att skyldigheten i fråga inte var fullgjord och som agerat för den persons räkning som

var skyldig att fullgöra skyldigheten.

c) Varje person som medverkade i den handling som ledde till att en skyldighet

inte fullgjordes och som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om

att en tulldeklaration inte hade ingetts men borde ha ingetts.

4. I de fall som avses i punkt 1 b ska gäldenären vara den person som är skyldig att

fullgöra de villkor enligt vilka varorna tilläts föras ut ur unionens tullområde med

fullständig eller partiell befrielse från exporttullar.

Avsnitt 3 – Bestämmelser som gäller både tullskuld vid import och tullskuld vid export

Artikel 83 – Förbud och restriktioner

[183] 1. En tullskuld vid import eller export ska uppkomma även om den gäller varor

som är föremål för någon form av förbud eller restriktioner vid import eller export.

2. Emellertid ska ingen tullskuld uppkomma vid något av följande:

a) Olaglig införsel i unionens tullområde av falsk valuta.

b) Införsel i unionens tullområde av annan narkotika och andra psykotropa ämnen

än den narkotika och de psykotropa ämnen som noggrant övervakas av de behöriga

myndigheterna i syfte att användas för medicinska och vetenskapliga ändamål.

3. Vid tillämpning av sanktioner för tullöverträdelser ska en tullskuld dock anses

ha uppkommit om import- eller exporttullar eller förekomst av en tullskuld enligt en

medlemsstats lagstiftning utgör grund för att fastställa sanktioner.

Artikel 84 – Flera gäldenärer

[184] Om flera personer är gäldenärer för det import- eller exporttullbelopp som

motsvarar en och samma tullskuld ska de solidariskt ansvara för betalningen av det

beloppet.


47



47

Artikel 85 – Allmänna regler för beräkning av import- eller exporttullbelopp

[185] 1. Beloppet av import- eller exporttull ska fastställas på grundval av de regler

för beräkning av tull som var tillämpliga på de berörda varorna vid den tidpunkt då

tullskulden för dem uppkom.

2. Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidpunkt då tullskulden uppkom,

ska denna tidpunkt anses vara den tidpunkt då tullmyndigheterna drar slutsatsen att

varorna befinner sig i en situation som gör att en tullskuld har uppkommit.

Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna gör det möjligt för dem

att fastställa att tullskulden uppkom före den tidpunkt då de drog denna slutsats, ska

emellertid tullskulden anses ha uppkommit vid den tidigaste tidpunkt då en sådan

situation kan konstateras ha förelegat.

Artikel 86 – Särskilda regler för beräkning av importtullbelopp

[186] 1. Om kostnader för lagring eller vanliga former av hantering har uppstått i

unionens tullområde för varor som hänförts till ett tullförfarande eller i tillfällig

lagring, ska dessa kostnader eller ökningen av varornas värde inte beaktas vid

beräkningen av beloppet av importtull om deklaranten lämnar tillfredsställande

bevisning för dessa kostnader.

Vid beräkningen av importtullbeloppet ska emellertid hänsyn tas till tullvärde,

kvantitet, beskaffenhet och ursprung för de icke-unionsvaror som använts i

verksamheten.

2. Om klassificeringen enligt tulltaxan av varor som hänförts till ett tullförfarande

ändras som ett resultat av vanliga former av hantering inom unionens tullområde, ska

på begäran av deklaranten den ursprungliga klassificeringen enligt tulltaxan av de

varor som hänförts till förfarandet tillämpas.

3. Om en tullskuld uppkommer för förädlade produkter som framställts enligt

förfarandet för aktiv förädling, ska det importtullbelopp som motsvarar denna skuld

på begäran av deklaranten fastställas på grundval av klassificeringen enligt tulltaxan

av, tullvärdet för, kvantiteten av, beskaffenheten hos och ursprunget för de varor som

hänfördes till förfarandet för aktiv förädling när tulldeklarationen för dessa varor

godtogs.

4. För att undvika kringgående av de tulltaxebestämmelser som avses i artikel 56.2

h ska importtullbeloppet i särskilda fall fastställas i enlighet med punkterna 2 och 3 i

den här artikeln utan att deklaranten begär det.

5. Om en tullskuld uppkommer för förädlade produkter som framställts enligt

förfarandet för passiv förädling eller ersättningsprodukter enligt artikel 261.1, ska

importtullbeloppet beräknas på grundval av kostnaden för förädlingsverksamheten

utanför unionens tullområde.

6. Om det i tullagstiftning föreskrivs gynnsam tullbehandling för varor, befrielse

från import- eller exporttullar eller fullständig eller partiell tullfrihet vid import eller

export, i enlighet med artikel 56.2 d–g, 203, 204, 205, 208 eller 259–262 i den här

förordningen eller enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november

2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse, ska denna

gynnsamma tullbehandling, befrielse eller tullfrihet också tillämpas när en tullskuld

uppkommer enligt artikel 79 eller 82 i den här förordningen, förutsatt att den

underlåtenhet som medförde att tullskulden uppkom inte utgjorde något försök till

bedrägeri. Rättelse, EUT L 173, 2018.




Artikel 87 – Plats för uppkomst av tullskuld

[187] 1. En tullskuld ska anses uppkomma på den plats där den tulldeklaration eller

deklaration om återexport som avses i artiklarna 77, 78 och 81 inges.

I alla andra fall ska platsen för uppkomst av tullskuld vara den plats där de

omständigheter uppstår som förorsakar skulden.

Om det inte är möjligt att fastställa den platsen, ska tullskulden anses ha uppkommit

på den plats där tullmyndigheterna drar slutsatsen att varorna befinner sig i en

situation som gör att en tullskuld har uppkommit.

2. Om varorna har hänförts till ett tullförfarande som inte har avslutats eller varit i

tillfällig lagring som inte har avslutats på korrekt sätt, och om platsen för uppkomst

av tullskuld inte kan fastställas inom en särskild tidsfrist genom tillämpning av punkt

1 andra eller tredje stycket, ska tullskulden anses ha uppkommit på den plats där

varorna hänfördes till det berörda förfarandet eller infördes i unionens tullområde

enligt det förfarandet eller var i tillfällig lagring.

3. Om de uppgifter som är tillgängliga för tullmyndigheterna gör det möjligt för

dem att fastställa att tullskulden kan ha uppkommit på flera platser, ska tullskulden

anses ha uppkommit på den plats där den först uppkom.

4. Om en tullmyndighet fastställer att en tullskuld har uppkommit enligt artikel 79

eller 82 i en annan medlemsstat och det import- eller exporttullbelopp som motsvarar

denna skuld är lägre än 10 000 EUR, ska tullskulden anses ha uppkommit i den

medlemsstat där fastställandet gjordes.




a) regler för beräkning av de import- eller exporttullbelopp som ska tillämpas på

varor för vilka en tullskuld uppkommer i samband med ett särskilt förfarande, som

kompletterar de regler som anges i artiklarna 85 och 86,

b) de fall som avses i artikel 86.4

c) den tidsfrist som avses i artikel 87.2.

Kapitel 2 – Garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld

Artikel 89 – Allmänna bestämmelser

[189] 1. Detta kapitel ska gälla garantier för både tullskulder som har uppkommit och

tullskulder som kan uppkomma, om inget annat föreskrivs.

2. När tullmyndigheterna kräver att en garanti ställs för en potentiell eller befintlig

tullskuld, ska denna garanti täcka import- eller exporttullbeloppet och de andra

avgifter som ska betalas i samband med import eller export av varor när:

a) Garantin används för hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering,

eller

b) Garantin kan användas i mer än en medlemsstat.

En garanti som inte kan användas utanför den medlemsstat där den krävs ska vara

giltig endast i den medlemsstaten och ska täcka minst import- eller exporttullbeloppet.

3. När tullmyndigheterna kräver att en garanti ställs ska den krävas av gäldenären

eller den person som kan komma att bli gäldenär. De får även medge att garantin ställs

av en annan person än den person från vilken den avkrävs.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 97 ska tullmyndigheterna kräva

endast en garanti för bestämda varor eller en bestämd deklaration.


49



49

En garanti som ställs för en bestämd deklaration ska gälla för det import- eller

exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter för alla de varor som

omfattas av eller frigörs på grundval av den deklarationen, oavsett om deklarationen

är korrekt eller inte.

Om garantin inte har frigjorts får den, inom det säkrade beloppet, också användas

för betalning av import- eller exporttullbelopp och andra avgifter som ska betalas efter

en kontroll efter frigörandet av dessa varor.

5. På ansökan av den person som avses i punkt 3 i den här artikeln får

tullmyndigheterna i enlighet med artikel 95.1, 95.2 och 95.3 ge tillstånd till att en

samlad garanti ställs för att täcka det import- eller exporttullbelopp som svarar mot en

tullskuld för två eller flera aktiviteter, deklarationer eller tullförfaranden.

6. Tullmyndigheterna ska övervaka garantin.

7. Garanti ska inte krävas av stater, regionala och lokala myndigheter eller andra

offentligrättsliga organ i fråga om verksamheter som de bedriver i egenskap av

offentliga myndigheter.

8. Garanti ska inte krävas i någon av följande situationer:

a) När varor transporteras på Rhen och på Rhens vattenvägar samt på Donau och

på Donaus vattenvägar.

b) När varor transporteras via fasta transportinstallationer.

c) I särskilda fall där varor hänförs till förfarandet för tillfällig införsel.

d) Varor som hänförts till förfarandet för unionstransitering för vilka de

förenklingar som avses i artikel 233.4 e används och som transporteras sjövägen eller

med flyg mellan hamnar eller mellan flygplatser i unionen.

9. Tullmyndigheterna får frångå kravet på garanti när det import- eller

exporttullbelopp för vilket garanti skall ställas inte överstiger det statistiska

tröskelvärde för deklarationer som fastställts i enlighet med artikel 3.4 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 av den 6 maj 2009 om

gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater. Rättelse, EUT L

173, 2018.

Artikel 90 – Obligatorisk garanti

[190] 1. Om det är obligatoriskt att ställa en garanti, ska tullmyndigheterna fastställa

garantibeloppet till en nivå som motsvarar det exakta import- eller exporttullbelopp

som motsvarar tullskulden och övriga avgifter, om detta belopp med säkerhet kan

fastställas vid den tidpunkt då garantin krävs.

Om det inte är möjligt att fastställa det exakta beloppet, ska garantin fastställas till

det högsta belopp som tullmyndigheterna uppskattar att det import- eller

exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och övriga avgifter uppgår till eller kan

komma att uppgå till.

2. Om en samlad garanti ställs för det import- eller exporttullbelopp som motsvarar

tullskulder och övriga avgifter vars belopp varierar i storlek över tiden, ska, utan att

det påverkar tillämpningen av artikel 95, garantibeloppet fastställas till en sådan nivå

att det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulderna och övriga avgifter

alltid är täckt.

Artikel 91 – Valfri garanti

[191] Om det är valfritt att ställa en garanti, ska tullmyndigheterna ändå kräva att en

garanti ställs när de är osäkra på huruvida det import- eller exporttullbelopp som

svarar mot en tullskuld och övriga avgifter kommer att betalas inom föreskriven tid.




Dessa myndigheter ska då fastställa garantibeloppet till en nivå som inte överstiger

den nivå som avses i artikel 90. Rättelse, EUT L 173, 2018.

Artikel 92 – Ställande av en garanti

[192] 1. En garanti får ställas på något av följande sätt:

a) I form av en kontant deposition eller något annat betalningsmedel som av

tullmyndigheterna erkänns som likvärdigt med en kontant deposition, som görs i euro

eller i valutan för den medlemsstat där garantin krävs.

b) I form av ett åtagande från en borgensman.

c) I någon annan form som ger likvärdig säkerhet för att det import- eller

exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter kommer att betalas.

2. En garanti i form av en kontant deposition eller något annat likvärdigt

betalningsmedel ska ställas enligt gällande bestämmelser i den medlemsstat där

garantin krävs.

Om en garanti ställs i form av en kontant deposition eller något annat likvärdigt

betalningsmedel, ska tullmyndigheterna inte betala ränta för denna deposition.

Artikel 93 – Val av garanti

[193] Den person som ska ställa en garanti får fritt välja mellan de former av garantier

som fastställs i artikel 92.1.

Tullmyndigheterna får dock vägra att godta den valda formen av garanti, om den

inte är förenlig med ett korrekt genomförande av det berörda tullförfarandet.

Tullmyndigheterna får kräva att den valda formen av garanti ska bibehållas under

en bestämd tid.

Artikel 94 – Borgensman

[194] 1. Borgensmannen enligt artikel 92.1 b ska vara en tredje person som är

etablerad i unionens tullområde. Borgensmannen ska godkännas av de

tullmyndigheter som kräver en garanti, såvida borgensmannen inte utgörs av ett

kreditinstitut, finansiellt institut eller försäkringsföretag med ackreditering i unionen

i enlighet med gällande unionsbestämmelser.

2. Borgensmannen ska skriftligen åta sig att betala det import- eller

exporttullbelopp som motsvarar tullskuldbeloppet och de övriga avgifter för vilka en

garanti ställs.

3. Tullmyndigheterna får vägra att godkänna den föreslagna borgensmannen eller

formen av garanti, om det inte förefaller säkert att borgensmannen eller garantin inom

den föreskrivna tiden kan säkerställa betalning av det import- eller exporttullbelopp

som motsvarar tullskulden och övriga avgifter.

Artikel 95 – Samlad garanti

[195] 1. Det tillstånd som avses i artikel 89.5 ska endast beviljas personer som

uppfyller samtliga följande villkor:

a) De är etablerade i unionens tullområde,

b) de uppfyller de kriterier som anges i artikel 39 a,

c) de använder sig regelbundet av de berörda tullförfarandena eller driver

anläggningar för tillfällig lagring eller uppfyller de kriterier som anges i artikel 39 d.

2. I de fall där en samlad garanti ska ställas för tullskulder och övriga avgifter som

kan uppkomma, får en ekonomisk aktör använda en samlad garanti till ett nedsatt


51



51

belopp eller beviljas undantag från skyldigheten att ställa en garanti, förutsatt att

aktören uppfyller de villkor som anges i artikel 39 b och c.

3. Om en samlad garanti ska ställas för tullskulder och andra avgifter som har

uppkommit ska en godkänd ekonomisk aktör för tullförenkling på ansökan få tillstånd

att använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp.

4. Den samlade garantin till ett nedsatt belopp som avses i punkt 3 ska vara

likvärdig med ställandet av en garanti.

Artikel 96 – Tillfälliga förbud mot användningen av samlade garantier

[196] 1. Inom ramen för särskilda förfaranden eller tillfällig lagring får kommissionen

besluta att tillfälligt förbjuda användningen av något av följande:

a) En samlad garanti för ett nedsatt belopp eller ett undantag från skyldigheten att

ställa en garanti enligt artikel 95.2.

b) En samlad garanti enligt artikel 95 för varor som har fastställts vara föremål för

bedrägeri i stor omfattning.

2. Om punkt 1 a eller b i den här artikeln tillämpas får användning av en samlad

garanti för ett nedsatt belopp eller ett undantag från skyldigheten att ställa en garanti

eller användning av en samlad garanti enligt artikel 95 tillåtas om den berörda

personen uppfyller något av följande villkor:

a) Denna person kan visa att det inte uppkommit någon tullskuld med avseende på

de berörda varorna inom ramen för de transaktioner som den personen har inlett under

de två år som föregått det beslut som avses i punkt 1.

b) Den berörda personen kan, om tullskulder har uppkommit under de två år som

föregått det beslut som avses i punkt 1, visa att dessa skulder till fullo betalats av

gäldenären eller gäldenärerna eller borgensmannen inom den föreskrivna tidsfristen.

För att få tillstånd att använda en samlad garanti vars användning tillfälligt

förbjudits ska den berörda personen även uppfylla de kriterier som fastställs i artikel

39 b och c.

Artikel 97 – Ytterligare garanti eller ersättningsgaranti

[197] Om tullmyndigheterna fastställer att den ställda garantin inte säkerställer eller

inte längre klart eller i tillräcklig omfattning säkerställer betalning inom föreskriven

tid av det import- eller exporttullbelopp som motsvarar tullskulden och andra avgifter,

ska de kräva att någon av de personer som avses i artikel 89.3 efter eget val antingen

ställer en ytterligare garanti eller ersätter den ursprungliga garantin med en ny garanti.

Artikel 98 – Frisläppande av garantin

[198] 1. Tullmyndigheterna ska omedelbart frisläppa garantin, när tullskulden eller

betalningsskyldigheten avseende andra avgifter har upphört eller inte längre kan

uppkomma.

2. När tullskulden eller betalningsskyldigheten avseende andra avgifter delvis har

upphört eller endast kan uppkomma i fråga om en del av det belopp för vilket en

garanti har ställts, ska en motsvarande del av garantin frisläppas på begäran av den

berörda personen, såvida inte det berörda beloppet gör en sådan åtgärd oberättigad.







a) de särskilda fall, som avses i artikel 89.8 c, där en garanti inte krävs för varor

som hänförts till förfarandet för tillfällig införsel c,

b) formen av den garanti som avses i artikel 92.1 c och reglerna avseende den

borgensman som avses i artikel 94,

c) villkoren för beviljande av ett tillstånd att använda en samlad garanti till ett

nedsatt belopp eller en befrielse från skyldigheten att ställa en garanti enligt artikel

95.2,

d) tidsfrister för frisläppandet av en garanti.


[200] 1. Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera förfaranderegler

a) för fastställande av garantins belopp, inbegripet det nedsatta belopp som avses i

artikel 95.2 och 95.3,

b) när det gäller ställandet och övervakningen av den garanti som avses i artikel

89, den återkallelse och uppsägning av en borgensmans åtagande som avses i artikel

94 och det frisläppande av garantin som avses i artikel 98,

c) när det gäller de tillfälliga förbud som avses i artikel 96.



2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åtgärder som avses i

artikel 96.




vederbörligen motiverade av behovet av att snabbt stärka skyddet av unionens och

dess medlemsstaters ekonomiska intressen, ska kommissionen anta omedelbart

tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 285.5.



Kapitel 3 – Uppbörd, betalning, återbetalning och eftergift av import- eller

exporttullbelopp

Avsnitt 1 – Fastställande av import- eller exporttullbelopp, underrättelse om tullskuld

och bokföring

Artikel 101 – Fastställande av import- eller exporttullbelopp

[201] 1. Det import- eller exporttullbelopp som ska betalas ska fastställas av de

tullmyndigheter som är behöriga för den plats där tullskulden har uppkommit eller

anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87, så snart som de har nödvändiga

uppgifter.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 48 får tullmyndigheterna godta

det av deklaranten fastställda import- eller exporttullbelopp som ska betalas.

3. Om import- eller exporttullbeloppet som ska betalas inte är ett heltal får beloppet

avrundas.

Om det belopp som avses i första stycket uttrycks i euro får avrundningen inte vara

större än en avrundning uppåt eller nedåt till närmaste heltal.


53



53

En medlemsstat som inte har euron som valuta får antingen i tillämpliga delar

tillämpa bestämmelserna i andra stycket eller avvika från det stycket, förutsatt att de

regler som är tillämpliga på avrundning inte har större ekonomiska konsekvenser än

de regler som anges i andra stycket.

Artikel 102 – Underrättelse om tullskuld

[202] 1. Gäldenären ska underrättas om tullskulden på det sätt som anges på den plats

där tullskulden har uppkommit eller anses ha uppkommit i enlighet med artikel 87.

Den underrättelse som avses i första stycket ska inte lämnas i något av följande

fall:

a) När en provisorisk handelspolitisk åtgärd i form av en import- eller exporttull

har införts i avvaktan på ett slutgiltigt fastställande av tullbeloppet.

b) När import- eller exporttullbeloppet överstiger det som fastställts på grundval

av ett beslut i enlighet med artikel 33.

c) När det ursprungliga beslutet att inte underrätta gäldenären om tullskulden eller

att underrätta gäldenären om ett lägre import- eller exporttullbelopp än det import-

eller exportbelopp som ska betalas fattades på grundval av allmänna bestämmelser

som senare förklarats ogiltiga genom domstolsbeslut.

d) När tullmyndigheterna enligt tullagstiftningen är befriade från kravet på att

underrätta gäldenärer om tullskulden.

2. När det import- eller exporttullbelopp som ska betalas är lika med det belopp

som har tagits upp i tulldeklarationen ska tullmyndigheternas frigörande av varorna

anses likvärdigt med underrättelse till gäldenären om tullskulden.

3. I de fall där punkt 2 inte är tillämplig ska gäldenären underrättas om tullskulden

av tullmyndigheterna när de är i stånd att fastställa det import- eller exporttullbelopp

som ska betalas och fatta ett beslut om detta.

Om underrättelsen om tullskuld skulle inverka menligt på en brottsutredning får

tullmyndigheterna dock skjuta upp denna underrättelse till dess att den inte längre

inverkar menligt på brottsutredningen.

4. Om garanti har ställts får den tullskuld som motsvarar hela import- eller

exporttullbeloppet för alla varor som frigörs till en och samma person under en tid

som har fastställts av tullmyndigheterna meddelas vid slutet av den tiden. Den tid som

fastställs av tullmyndigheterna får inte överstiga 31 dagar.

Artikel 103 – Begränsning av tullskuld

[203] 1. Gäldenären ska inte underrättas om någon tullskuld efter en utgången av en

period om tre år efter den dag då tullskulden uppkom.

2. När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes

skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som

avses i punkt 1 förlängas till minst fem år och högst tio år i enlighet med nationell

lagstiftning.

3. De perioder som avses i punkterna 1 och 2 ska tillfälligt upphöra att löpa om

a) ett överklagande inges i enlighet med artikel 44; ett sådant tillfälligt upphörande

ska tillämpas från och med den dag då överklagandet inges och ska gälla så länge som

förfarandet för överklagande varar, eller

b) tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 22.6, har meddelat gäldenären på vilka

grunder de avser att underrätta tullskulden; ett sådant tillfälligt upphörande ska

tillämpas, från och med dagen för detta meddelande till och med slutet av den period

inom vilken gäldenären givits möjlighet att framföra sin ståndpunkt.




4. Om en tullskuld återinförs i enlighet med artikel 116.7 ska de perioder som avses

i punkterna 1 och 2 anses ha tillfälligt upphört att löpa från och med den dag då

ansökan om återbetalning eller eftergift lämnats in i enlighet med artikel 121 och fram

till och med den dag då beslutet om återbetalning eller eftergift fattas. Rättelse, EUT

L 173, 2018.

Artikel 104 – Bokföring

[204] 1. De tullmyndigheter som avses i artikel 101 ska, i enlighet med den nationella

lagstiftningen, i sin bokföring införa de import- eller exporttullbelopp som ska betalas

enligt vad som fastställs i enlighet med den artikeln.

Första stycket ska inte gälla sådana fall som avses i artikel 102.1 andra stycket.

2. Tullmyndigheterna behöver inte bokföra sådana import- eller exporttullbelopp

som svarar mot en tullskuld som gäldenären i enlighet med artikel 103 inte längre kan

underrättas om.

3. Medlemsstaterna ska fastställa de praktiska förfarandena för bokföring av

import- eller exporttullbeloppen. Dessa förfaranden får vara olika beroende på

tullmyndigheternas förvissning om huruvida beloppen kommer att betalas eller inte

med hänsyn till omständigheterna då tullskulden uppkom.

Artikel 105 – Tidpunkt för bokföring

[205] 1. Om en tullskuld uppkommer till följd av att en tulldeklaration av varor för ett

annat tullförfarande än tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar godtas

eller till följd av någon annan åtgärd med samma rättsliga verkan, ska

tullmyndigheterna bokföra det import- eller exporttullbelopp som ska betalas inom

fjorton dagar efter det att varorna frigjorts.

Om en garanti har ställts får dock hela import- eller exporttullbeloppet för alla

varor som frigörs till en och samma person under en tid som fastställs av

tullmyndigheterna och som inte får överstiga 31 dagar tas upp som en enda

bokföringspost vid slutet av perioden. Sådan bokföring ska ske inom fjorton dagar

efter periodens utgång.

2. Om varor får frigöras på vissa villkor som reglerar antingen fastställande eller

uttag av det import- eller exporttullbelopp som ska betalas, ska bokföringen äga rum

inom fjorton dagar efter den dag då det import- eller exporttullbelopp som ska betalas

eller skyldigheten att betala denna tull fastställs.

Om tullskulden avser en provisorisk handelspolitisk åtgärd i form av en tull ska

dock det import- eller exporttullbelopp som ska betalas bokföras inom två månader

efter den dag då den förordning genom vilken den slutgiltiga handelspolitiska

åtgärden fastställs offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3. Om en tullskuld uppkommer under omständigheter som inte omfattas av punkt

1 ska det import- eller exporttullbelopp som ska betalas bokföras inom fjorton dagar

från och med den dag då tullmyndigheterna är i stånd att fastställa import- eller

exporttullbeloppet i fråga och fatta ett beslut.

4. Punkt 3 ska gälla i fråga om det import- eller exporttullbelopp som ska uppbäras

eller som återstår att uppbära om det import- eller exporttullbelopp som ska betalas

inte har bokförts i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 eller har fastställts och bokförts

till ett lägre belopp än det som ska betalas.

5. De tidsfrister för bokföring som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska inte gälla vid

oförutsebara omständigheter eller i fall av force majeure.


55



55

6. Bokföringen får skjutas upp i det fall som avses i artikel 102.3 andra stycket,

tills underrättelsen om tullskuld inte längre inverkar menligt på en brottsutredning.



för att fastställa de fall enligt artikel 102.1 andra stycket d där tullmyndigheterna är

befriade från kravet på att underrätta gäldenärer om en tullskuld. Rättelse, EUT L

267, 2016.


[207] Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgärder för att säkerställa

ömsesidigt bistånd mellan tullmyndigheterna när en tullskuld uppkommer.



Avsnitt 2 – Betalning av import- eller exporttullbeloppet

Artikel 108 – Allmänna tidsfrister för betalning och tillfälligt upphörande av

tidsfristen för betalning

[208] 1. Import- eller exporttullbelopp motsvarande en tullskuld som gäldenären

underrättats om i enlighet med artikel 102 ska betalas av denne inom den tid som

föreskrivs av tullmyndigheterna.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 45.2 ska tidsfristen inte överskrida

tio dagar från och med det att gäldenären underrättats om tullskulden. Vid

sammanföring av flera bokföringsposter enligt artikel 105.1 andra stycket ska

tidsfristen fastställas så, att gäldenären inte erhåller längre tidsfrist för betalningen än

om denne hade beviljats anstånd med betalningen enligt artikel 110.

Tullmyndigheterna får förlänga tidsfristen på ansökan av gäldenären, om det

import- eller exporttullbelopp som ska betalas har fastställts vid en kontroll efter

frigörande enligt artikel 48. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 112.1 ska

sådana förlängningar inte överskrida den tid som gäldenären behöver för att vidta

lämpliga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter.

2. Om gäldenären är berättigad till någon av de betalningslättnader som fastställs i

artiklarna 110–112, ska betalning ske inom den tidsfrist eller de tidsfrister som

bestämts för dessa betalningslättnader.

3. Tidsfristen för betalning av import- eller exporttullbelopp som svarar mot en

tullskuld ska tillfälligt upphöra att löpa i något av i följande fall:

a) När en ansökan om eftergift av tull görs enligt artikel 121.

b) När varor ska förverkas, förstöras eller överlåtas till staten.

c) När tullskulden har uppkommit i enlighet med artikel 79 och det finns flera

gäldenärer.

Artikel 109 – Betalning

[209] 1. Betalning ska ske kontant eller på något annat sätt med liknande

betalningseffekt, inbegripet genom justering av ett kreditsaldo i enlighet med nationell

lagstiftning.

2. Betalning får göras av en tredje person i gäldenärens ställe.

3. Gäldenären får i vilket fall som helst betala hela eller delar av import- eller

exporttullbeloppet utan att invänta utgången av den tidsfrist för betalning denne har

beviljats. Rättelse, EUT L 173, 2018.




Artikel 110 – Anstånd med betalning

[210] Tullmyndigheterna ska på ansökan av den berörda personen och förutsatt att en

garanti ställts, bevilja anstånd med betalningen av tull på något av följande sätt:

a) Separat för varje import- eller exporttullbelopp som bokförts i enlighet med

artikel 105.1 första stycket eller artikel 105.4.

b) Gemensamt för alla import- eller exporttullbelopp som bokförts i enlighet med

artikel 105.1 första stycket under en period som fastställts av tullmyndigheterna och

som inte överstiger 31 dagar.

c) Gemensamt för alla import- eller exporttullbelopp som tagits upp som en enda

bokföringspost i enlighet med artikel 105.1 andra stycket.

Artikel 111 – Tider för vilka anstånd med betalning beviljas

[211] 1. Den tid för vilken anstånd med betalning beviljas enligt artikel 110 ska vara

30 dagar.

2. När anstånd med betalning beviljas i enlighet med artikel 110 a ska tiden börja

löpa dagen efter den dag då gäldenären underrättades om tullskulden.

3. När anstånd med betalning beviljas i enlighet med artikel 110 b ska tiden börja

löpa dagen efter den dag då perioden för de sammanförda bokföringsposterna löper

ut. Tiden ska minskas med det antal dagar som motsvarar hälften av antalet dagar i

perioden för de sammanförda bokföringsposterna.

4. När anstånd med betalning beviljas i enlighet med artikel 110 c ska tiden börja

löpa dagen efter utgången av den period som fastställts för frigörande av de berörda

varorna. Tiden ska minskas med det antal dagar som motsvarar hälften av antalet

dagar i perioden i fråga.

5. Om antalet dagar i de perioder som avses i punkterna 3 och 4 utgör ett ojämnt

antal, ska det antal dagar som ska dras av från perioden om 30 dagar enligt dessa

punkter motsvara hälften av det närmast lägre jämna antalet.

6. Om de perioder som avses i punkterna 3 och 4 utgör veckor, får medlemsstaterna

föreskriva att det import- eller exporttullbelopp för vilket anstånd med betalning

beviljas ska betalas senast på fredagen den fjärde veckan efter veckan i fråga.

Om dessa perioder utgör månader, får medlemsstaterna föreskriva att det import-

eller exporttullbelopp för vilket anstånd med betalning beviljas ska betalas senast den

sextonde dagen i månaden efter månaden i fråga.

Artikel 112 – Andra betalningslättnader

[212] 1. Tullmyndigheterna får bevilja gäldenären andra betalningslättnader än

anstånd med betalning, på villkor att en garanti ställs.

2. Om lättnader beviljas i enlighet med punkt 1, ska kreditränta debiteras för

import- eller exporttullbeloppet.

För en medlemsstat som har euro som valuta ska krediträntesatsen motsvara den

räntesats som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och

som Europeiska centralbanken tillämpade vid sina huvudsakliga

refinansieringstransaktioner på den första dagen i den månad som innehåller

förfallodagen, med tillägg av en procentenhet.

För en medlemsstat som inte har euron som valuta ska krediträntesatsen motsvara

den ränta som den nationella centralbanken tillämpade vid sina huvudsakliga

refinansieringstransaktioner på den första dagen i den berörda månaden, med tillägg

av en procentenhet eller, för en medlemsstat som inte har tillgång till den nationella


57



57

centralbankens räntesats, den mest likvärdiga räntesats som tillämpades på den första

dagen i den berörda månaden på medlemsstatens penningmarknad, med tillägg av en

procentenhet.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på en garanti eller en debitering av

kreditränta, om det på grundval av en dokumenterad bedömning av gäldenärens

situation fastställs att detta skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala

svårigheter.

4. Tullmyndigheterna ska avstå från att debitera kreditränta om beloppet för varje

uppbörd är mindre än 10 EUR.

Artikel 113 – Åtgärder för att driva in betalning

[213] Om import- eller exporttullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid, ska

tullmyndigheterna säkerställa betalning av det beloppet med alla medel som står till

buds enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 114 – Dröjsmålsränta

[214] 1. Dröjsmålsränta ska debiteras för import- eller exporttullbeloppet från och

med den dag då den föreskrivna perioden löper ut till och med dagen för betalning.

För en medlemsstat som har euro som valuta ska dröjsmålsräntesatsen motsvara

den räntesats som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien,

och som Europeiska centralbanken tillämpade vid sina huvudsakliga

refinansieringstransaktioner på den första dagen i den månad som innehåller

förfallodagen, med tillägg av två procentenheter.

För en medlemsstat som inte har euron som valuta ska dröjsmålsräntesatsen

motsvara den ränta som den nationella centralbanken tillämpade vid sina

huvudsakliga refinansieringstransaktioner på den första dagen i den berörda månaden,

med tillägg av två procentenheter eller, för en medlemsstat som inte har tillgång till

den nationella centralbankens räntesats, den mest likvärdiga räntesats som tillämpades

på den första dagen i den berörda månaden på medlemsstatens penningmarknad, med

tillägg av två procentenheter.

2. Om tullskulden uppkommit på grundval av artikel 79 eller 82, eller om

underrättelsen om en tullskuld är en följd av en kontroll efter frigörande, ska

dröjsmålsränta debiteras utöver import- eller exporttullbeloppet från och med den dag

då tullskulden uppkommit till och med dagen för underrättelsen.

Dröjsmålsräntesatsen ska fastställas i enlighet med punkt 1.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på att debitera dröjsmålsränta om det på

grundval av en dokumenterad bedömning av gäldenärens situation fastställs att en

sådan debitering skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter.

4. Tullmyndigheterna ska avstå från att debitera dröjsmålsränta om beloppet för

varje uppbörd är mindre än 10 EUR.


[215] Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 284 för att fastställa regler om tillfälligt upphörande av tidsfristen för betalning

av ett import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld enligt artikel 108.3

och perioden för det tillfälliga upphörandet.




Avsnitt 3 – Återbetalning och eftergift

Artikel 116 – Allmänna bestämmelser

[216] 1. Om inte annat följer av detta avsnitt ska import- eller exporttullbelopp

återbetalas eller efterges av något av följande skäl:

a) Import- eller exporttull har tagits ut med ett för stort belopp.

b) Varorna är defekta eller uppfyller inte villkoren i avtalet.

c) De berörda myndigheterna har begått ett fel.

d) Av rättviseskäl.

I de fall import- eller exporttullbelopp har betalats och den berörda

tulldeklarationen förklarats ogiltig i enlighet med artikel 174, ska detta belopp

återbetalas.

2. Tullmyndigheterna ska återbetala eller efterge det import- eller exporttullbelopp

som avses i punkt 1 om det är 10 EUR eller mer, utom när den person som berörs

begär återbetalning eller eftergift av ett lägre belopp.

3. Om tullmyndigheterna anser att återbetalning eller eftergift bör beviljas på

grundval av artikel 119 eller 120 ska den berörda medlemsstaten vidarebefordra

ärendet till kommissionen för beslut i något av följande fall:

a) Om tullmyndigheterna anser att de särskilda omständigheterna följer av att

kommissionen har försummat att fullgöra sina skyldigheter.

b) Om tullmyndigheterna anser att kommissionen har begått ett misstag i den

mening som avses i artikel 119.

c) Om omständigheterna i det berörda fallet har samband med resultatet av en

unionsutredning som genomförts i enlighet med rådets förordning (EG) nr 515/97 av

den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa

myndigheter (Smugglingslagen m.m./Internationellt tullsamarbete [8551] o.f.) och

om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt

tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen eller genomförts på grundval av

annan unionslagstiftning eller avtal som ingåtts av unionen med vissa länder eller

grupper av länder där det ingår bestämmelser om genomförande av sådana

unionsutredningar.

d) Om det belopp som den berörda personen är skyldig att betala och som kan

hänföras till en eller flera import- eller exporttransaktioner motsvarar eller överstiger

500 000 EUR till följd av ett misstag eller särskilda omständigheter.

Trots vad som sägs i första stycket, ska ärenden dock inte vidarebefordras i någon

av följande situationer:

a) Om kommissionen redan har antagit ett beslut i ett fall med jämförbara faktiska

och rättsliga omständigheter.

b) Om kommissionen redan har förelagts ett fall med jämförbara faktiska och

rättsliga omständigheter.

4 Med förbehåll för regler om vem som är behörig att fatta ett beslut ska

tullmyndigheterna, när de själva inom de tidsramar som avses i artikel 121.1 upptäcker

att ett import- eller exporttullbelopp ska återbetalas eller efterges enligt artikel 117,

119 eller 120, på eget initiativ återbetala eller efterge tullar.

5. Någon återbetalning eller eftergift får inte beviljas när den situation som ledde

till underrättelsen om tullskulden är ett resultat av bedrägeri från gäldenärens sida.

6. Vid återbetalning behöver de berörda tullmyndigheterna inte betala ränta.

Ränta ska dock betalas om ett beslut att bevilja återbetalning inte genomförs inom

tre månader från den dag då beslutet fattades, såvida inte underlåtenheten att iaktta

tidsfristen låg utanför tullmyndigheternas kontroll.


59



59

I sådana fall ska ränta betalas från och med den dag då tremånadersperioden löper

ut till och med dagen för återbetalning. Räntesatsen ska fastställas i enlighet med

artikel 112.

7. Om tullmyndigheterna felaktigt har beviljat återbetalning eller eftergift ska

skyldigheten att betala den ursprungliga tullskulden återinföras i den mån uppbörden

av den inte är förbjuden av tidsmässiga skäl enligt artikel 103.

I sådana fall ska ränta som betalats enligt punkt 6 andra stycket återbetalas.

Rättelse, EUT L 173, 2018.

Artikel 117 – Import- eller exporttullar som har tagits ut med ett för stort

belopp

[217] 1. Import- eller exporttullbelopp ska återbetalas eller efterges i den mån det

belopp som motsvarar den tullskuld som ursprungligen meddelades överstiger det

belopp som skulle betalats eller om gäldenären har underrättats om tullskulden i strid

med artikel 102.1 andra stycket c eller d.

2. Om ansökan om återbetalning eller eftergift grundar sig på att det vid den

tidpunkt då deklarationen för övergång till fri omsättning godtogs kunde tillämpas en

nedsatt importtullsats eller en nolltullsats för varorna enligt en tullkvot, ett tulltak eller

andra gynnsamma tulltaxeåtgärder, ska återbetalning eller eftergift beviljas förutsatt

att något av följande villkor är uppfyllda då ansökan tillsammans med de nödvändiga

handlingarna inges:

a) Om, i fråga om en tullkvot, denna inte har uttömts.

b) Om, i övriga fall, den normala tullsatsen inte har återinförts. Rättelse, EUT L

267, 2016.

Artikel 118 – Defekta varor eller varor som inte uppfyller villkoren i avtalet

[218] 1. Importtullbelopp ska återbetalas eller efterges om underrättelsen om

tullskulden avser varor som avvisats av importören därför att de vid tidpunkten för

frigörandet var defekta eller inte uppfyllde villkoren i det avtal som låg till grund för

importen.

Defekta varor ska anses innefatta varor som skadats innan de frigjordes.

2. Trots vad som sägs i punkt 3 ska återbetalning eller eftergift beviljas förutsatt

att varorna inte har använts, utom i fråga om en inledande användning som kan ha

varit nödvändig för att fastställa att de var defekta eller inte uppfyllde villkoren i

avtalet och under förutsättning att de förs ut ur unionens tullområde.

3. Återbetalning eller eftergift ska inte beviljas när

a) varorna, innan de övergått till fri omsättning, hänförts till ett särskilt förfarande

för testning, såvida det inte fastställs att det faktum att varorna var defekta eller inte

uppfyllde villkoren i avtalet normalt sett inte kunde ha upptäckts vid dessa tester,

b) defekter hos varorna har beaktats vid fastställande av villkoren i avtalet, särskilt

när det gäller priset, innan varorna har hänförts till ett tullförfarande som innebär att

en tullskuld uppkommer, eller

c) varorna säljs av den sökande efter det att det har konstaterats att de är defekta

eller att de inte uppfyller villkoren i avtalet.

4. I stället för att varorna förs ut ur unionens tullområde och på ansökan av den

berörda personen ska tullmyndigheterna tillåta att dessa hänförs till ett förfarande för

aktiv förädling, inbegripet förstöring, eller ett förfarande för extern transitering,

tullagerförfarandet eller ett förfarande för frizoner.




Artikel 119 – Fel från de behöriga myndigheternas sida

[219] 1. I andra fall än dem som nämns i artikel 116.1 andra stycket, och i artiklarna

117, 118 och 120, ska ett import- eller exporttullbelopp återbetalas eller efterges, om

det belopp som svarar mot den tullskuld som ursprungligen meddelades till följd av

ett fel från de behöriga myndigheternas sida är lägre än det belopp som ska betalas,

förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Gäldenären kunde inte rimligen ha upptäckt felet.

b) Gäldenären agerade i god tro.

2. Om de villkor som fastställs i artikel 117.2 inte är uppfyllda, ska återbetalning

eller eftergift beviljas, om den nedsatta tullsatsen eller nolltullsatsen inte kunde

tillämpas till följd av ett fel från tullmyndigheternas sida, och tulldeklarationen för

övergång till fri omsättning innehöll alla de uppgifter och åtföljdes av alla de

handlingar som krävdes för tillämpning av den nedsatta tullsatsen eller nolltullsatsen.

3. Om varor erhåller förmånsbehandling på grundval av ett system för

administrativt samarbete som inbegriper myndigheter i ett land eller territorium som

är beläget utanför unionens tullområde, ska ett intyg som utfärdats av dessa

myndigheter, om det skulle visa sig vara felaktigt, betraktas som ett fel som inte

rimligen kunde ha upptäckts på det sätt som avses i punkt 1 a.

Ett utfärdande av ett felaktigt intyg ska emellertid inte betraktas som ett fel när det

grundar sig på felaktiga uppgifter från exportören, utom när det är uppenbart att de

utfärdande myndigheterna var eller borde ha varit medvetna om att varorna inte

uppfyllde villkoren för förmånsbehandling.

Gäldenären ska anses vara i god tro om denne kan visa att denne under den period

då den berörda kommersiella verksamheten pågick iakttog noggrannhet när det gäller

att försäkra sig om att samtliga villkor för förmånsbehandling var uppfyllda.

Gäldenären kan dock inte åberopa god tro när kommissionen i Europeiska

unionens officiella tidning har offentliggjort ett tillkännagivande om att det finns

välgrundade tvivel om huruvida det land eller territorium som omfattas av

förmånsordningen tillämpar den korrekt.

Artikel 120 – Rättviseskäl

[220] 1. I andra fall än sådana som avses i artikel 116.1 andra stycket och i artiklarna

117, 118 och 119 ska import- eller exporttullbelopp återbetalas eller efterges av

rättviseskäl när en tullskuld uppkommit under särskilda omständigheter, vid vilka

varken bedrägeri eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas gäldenären.

2. Särskilda omständigheter enligt punkt 1 ska anses föreligga om det framgår av

omständigheterna i fallet att gäldenären befinner sig i en exceptionell situation jämfört

med andra aktörer som bedriver samma verksamhet, och att denne inte skulle ha lidit

skada av att import- eller exporttullbeloppet togs ut, om dessa omständigheter inte

hade förelegat. Rättelse, EUT L 173, 2018.

Artikel 121 – Förfarande för återbetalning och eftergift

[221] 1. Ansökan om återbetalning eller eftergift i enlighet med artikel 116 ska inges

till tullmyndigheterna inom följande tidsfrister:

a) När det rör sig om import- eller exporttullbelopp som tagits ut till ett för stort

belopp, fel av den behöriga myndigheten eller rättviseskäl, inom tre år från dagen för

underrättelse om tullskulden.

b) När det rör sig om defekta varor eller varor som inte uppfyller villkoren i avtalet,

inom ett år från dagen för underrättelse om tullskulden.


61



61

c) När en tulldeklaration förklarats ogiltig, inom den period som anges i de regler

som gäller ogiltigförklarande.

De tidsfrister som anges i första stycket a och b ska förlängas om bevisning lämnas

av den sökande för att denne hindrats från att lämna en ansökan inom den föreskrivna

tiden till följd av oförutsebara omständigheter eller force majeure.

2. Om tullmyndigheterna inte kan bevilja återbetalning eller eftergift av ett import-

eller exporttullbelopp på grundval av de skäl som anförts, ska de pröva en ansökan

om återbetalning eller eftergift i sak mot bakgrund av de andra skäl för återbetalning

eller eftergift som avses i artikel 116.

3. Om ett överklagande inges enligt artikel 44 avseende en underrättelse om

tullskuld, ska den period som avses i punkt 1 första stycket tills vidare tillfälligt

upphöra att löpa från och med den dag då överklagandet inges och så länge som

förfarandet för överklagande varar.

4. Om en tullmyndighet beviljar återbetalning eller eftergift i enlighet med

artiklarna 119 och 120 ska den berörda medlemsstaten informera kommissionen om

detta. Rättelse, EUT L 173, 2018.



för att fastställa regler som den ska efterleva när den fattar ett beslut som avses i artikel

116.3 och i synnerhet om följande:

a) Villkor för godtagande av ärendet.

b) Tidsfrist för att fatta beslut och tillfälligt upphörande av denna tidsfrist.

c) Meddelandet om den grundval som kommissionen avser att basera sitt beslut på

innan den fattar ett beslut som skulle vara negativt för den person det berör.

d) Underrättelse om beslutet.

e) Följderna av underlåtenhet att fatta beslut eller att meddela ett sådant beslut.


[223] 1. Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera förfaranderegler

för

a) återbetalning och eftergift enligt artikel 116,

b) att informera kommissionen i enlighet med artikel 121.4 och vilka uppgifter som

ska lämnas.



2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de beslut som avses i artikel

116.3.





Kapitel 4 – Upphörande av tullskuld

Artikel 124 – Upphörande

[224] 1. Utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser om de fall när

ett import- eller exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld inte uppbärs på grund

av att gäldenärens insolvens har fastställts på rättslig väg, ska en tullskuld vid import

eller export upphöra på något av följande sätt:




a) När gäldenären inte längre kan underrättas om tullskulden i enlighet med artikel

103.

b) Genom betalning av import- eller exporttullbeloppet.

c) Om inte annat sägs i punkt 5, genom att import- eller exporttullbeloppet efterges.

d) Om, i fråga om varor som deklarerats för ett tullförfarande som medför

skyldighet att betala import- eller exporttullar, tulldeklarationen förklaras ogiltig.

e) Om varor som omfattas av import- eller exporttullar förverkas eller beslagtas

och samtidigt eller därefter förverkas.

f) Om varor som omfattas av import- eller exporttullar förstörs under

tullövervakning eller överlåts till staten.

g) Om det faktum att varor försvinner eller skyldigheter enligt tullagstiftningen inte

fullgörs beror på att dessa varor fullständigt förstörts eller gått helt förlorade som en

följd av deras faktiska beskaffenhet, oförutsebara omständigheter eller force majeure,

eller till följd av instruktioner från tullmyndigheterna. Vid tillämpningen av detta led

ska varor anses som helt förlorade när de har gjorts oanvändbara för var och en.

h) Om tullskulden uppkommit enligt artikel 79 eller 82 och följande villkor är

uppfyllda:

i) Den underlåtenhet som medförde att en tullskuld uppkom hade ingen

avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av den tillfälliga lagringen eller

det berörda tullförfarandet och utgjorde inte ett försök till bedrägeri.

ii) Alla formaliteter som krävs för att varornas situation ska uppfylla gällande

krav fullgörs därefter.

i) Om varor som övergår till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats

på grund av deras slutanvändning har exporterats med tullmyndigheternas tillstånd.

j) Om tullskulden uppkommit enligt artikel 78 och de formaliteter som fullgjorts

för att erhålla förmånlig tullbehandling enligt den artikeln ogiltigförklaras.

k) Om, med förbehåll för vad som sägs i punkt 6, tullskulden uppkommit enligt

artikel 79 och för tullmyndigheterna tillfredsställande bevisning lämnas för att varorna

inte har använts eller förbrukats och har förts ut ur unionens tullområde.

2. I de fall som avses i punkt 1 e ska tullskulden emellertid, vid tillämpning av

sanktioner för tullöverträdelser, inte anses ha upphört om import- eller exporttullar

eller förekomst av en tullskuld enligt en medlemsstats lagstiftning utgör grund för att

fastställa sanktioner.

3. Om tullskulden i enlighet med punkt 1 g upphör för varor som övergår till fri

omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras slutanvändning,

ska allt skrot eller avfall från förstöringen av dem anses vara icke-unionsvaror.

4. Den gällande lagstiftningen om schablonsatser när varor gått helt förlorade på

grund av deras beskaffenhet ska tillämpas, om den berörda personen inte kan visa att

den verkliga förlusten överstiger den som beräknats genom tillämpning av

schablonsatsen för varorna i fråga.

5. Om flera personer ansvarar för betalning av import- eller exporttullbelopp som

svarar mot tullskulden och eftergift beviljas, ska tullskulden upphöra bara för den eller

de personer som beviljats eftergiften.

6. I de fall som avses i punkt 1 k ska tullskulden inte upphöra för den eller de

personer som har försökt agera bedrägligt.

7. Om tullskulden uppkommit enligt artikel 79, ska den upphöra för sådana

personer vars beteende inte utgjorde något försök till bedrägeri och som bidragit till

kampen mot bedrägeri. Förordning 2019/474.


63



63

Artikel 125 – Tillämpning av sanktioner

[225] När tullskulden upphör på grundval av artikel 124.1 h ska medlemsstaterna inte

hindras från att tillämpa sanktioner till följd av att tullagstiftningen inte efterlevts.

Artikel 126 – Delegering av befogenhet

Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning 2019/474.


för att fastställa en förteckning över sådan underlåtenhet som inte har någon

avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av den tillfälliga lagringen eller

det berörda tullförfarandet, och för att komplettera artikel 124.1 h i. Förordning

2019/474.

Avdelning IV – Införsel av varor i unionens tullområde

Kapitel 1 – Summarisk införseldeklaration

Artikel 127 – Ingivande av en summarisk införseldeklaration

[227] 1. Varor som förs in i unionens tullområde ska omfattas av en summarisk

införseldeklaration.

2. Den skyldighet som avses i punkt 1 ska frångås i följande fall:

a) I fråga om de transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast

passerar genom unionens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra

uppehåll.

b) I andra fall, när det motiveras av typen av varor eller varuflöden eller föreskrivs

i internationella avtal.

3. En summarisk införseldeklaration ska inges av den ansvariga personen till

tullkontoret för första införsel inom en särskild tidsfrist, innan varorna förs in i


Tullmyndigheterna får medge att den summariska införseldeklarationen inges till

ett annat tullkontor under förutsättning att det sistnämnda omedelbart överför de

nödvändiga uppgifterna till tullkontoret för första införsel eller gör dem elektroniskt

tillgängliga för det.

4. Den summariska införseldeklarationen ska inges av fraktföraren.

Trots fraktförarens skyldigheter får den summariska införseldeklarationen i stället

inges av någon av följande personer:

a) Importören, varumottagaren eller en annan person i vars namn eller för vars

räkning fraktföraren agerar.

b) Varje person som kan anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till

införseltullkontoret.

5. Den summariska införseldeklarationen ska innehålla de upplysningar som krävs

för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl.

6. I särskilda fall där alla de upplysningar som avses i punkt 5 inte kan erhållas från

de personer som avses i punkt 4, får andra personer som har dessa upplysningar och

vederbörliga rättigheter att tillhandahålla dem anmodas att lämna dessa upplysningar.

7. Tullmyndigheterna får godta att system för kommersiella uppgifter,

hamnuppgifter eller transportuppgifter används för ingivande av en summarisk

införseldeklaration förutsatt att sådana system innehåller de upplysningar som krävs

för en sådan deklaration och att upplysningarna är tillgängliga inom en särskild

tidsfrist, innan varorna förs in i unionens tullområde.




8. Tullmyndigheterna får godta ingivande av en anmälan och tillgång till de

upplysningar som ska anges i en summarisk införseldeklaration i den ekonomiska

aktörens datorsystem i stället för ingivande av en summarisk införseldeklaration.

Artikel 128 – Riskanalys

[228] Det tullkontor som avses i artikel 127.3 ska säkerställa att det, främst i säkerhets-

och skyddssyfte, inom en särskild tidsfrist utförs en riskanalys på grundval av den

summariska införseldeklaration som avses i artikel 127.1 eller de upplysningar som

avses i artikel 127.8 och vidta de åtgärder som krävs med anledning av

riskanalysresultaten.

Artikel 129 – Ändring och ogiltigförklaring av den summariska

införseldeklarationen

[229] 1. Deklaranten kan på ansökan tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i en

summarisk införseldeklaration efter det att den har ingetts.

En ändring ska inte vara möjlig efter det att något av följande har inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav den summariska

införseldeklarationen om att de avser att undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i den summariska

införseldeklarationen är felaktiga.

c) Varornas ankomst har redan anmälts till tullen.

2. Om varor för vilka en summarisk införseldeklaration har ingetts inte har förts in

i unionens tullområde ska tullmyndigheterna utan dröjsmål ogiltigförklara

deklarationen i något av följande fall:

a) På ansökan av deklaranten, eller

b) efter det att 200 dagar har förflutit sedan deklarationen ingavs. Förordning

2019/474.

Artikel 130 – Deklarationer som ingetts i stället för en summarisk

införseldeklaration

[230] 1. Det tullkontor som avses i artikel 127.3 får frångå kravet på att det ska inges

en summarisk införseldeklaration i fråga om varor för vilka en tulldeklaration ingetts

före utgången av tidsfristen för ingivande av den summariska införseldeklarationen. I

det fallet ska tulldeklarationen innehålla åtminstone de uppgifter som krävs för en

summarisk införseldeklaration. Till dess att tulldeklarationen godtas i enlighet med

artikel 172 ska den betraktas som en summarisk införseldeklaration.

2. Det tullkontor som avses i artikel 127.3 får frångå kravet på att det ska inges en

summarisk införseldeklaration i fråga om varor för vilka en deklaration för tillfällig

lagring inges före utgången av tidsfristen för ingivande av den summariska

införseldeklarationen. En sådan deklaration ska innehålla åtminstone de uppgifter som

krävs för en summarisk införseldeklaration. Till dess att de deklarerade varornas

ankomst anmälts till tullen i enlighet med artikel 139 ska deklarationen för tillfällig

lagring betraktas som en summarisk införseldeklaration.




a) de fall där kravet på att det ska inges en summarisk införseldeklaration frångås

enligt artikel 127.2 b,


65



65

b) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 127.3 och 127.7 inom vilken den

summariska införseldeklarationen ska inges innan varorna förs in i unionens

tullområde med beaktande av typen av varor eller varuflöden,

c) de fall som avses i artikel 127.6 och de andra personer som kan komma att

avkrävas uppgifter om den summariska införseldeklarationen i dessa fall. Rättelse,

EUT L 267, 2016.


[232] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera

a) förfaranderegler för ingivande av den summariska införseldeklaration som avses

i artikel 127,

b) förfaranderegler för och lämnande av uppgifter avseende en summarisk

införseldeklaration av de andra personer som avses i artikel 127.6,

c) den tidsfrist inom vilken en riskanalys ska utföras och nödvändiga åtgärder

vidtas, i enlighet med artikel 128,

d) förfaranderegler för ändring av en summarisk införseldeklaration, i enlighet med

artikel 129.1,

e) förfaranderegler för ogiltigförklaring av en summarisk införseldeklaration i

enlighet med artikel 129.2, med beaktande av att hanteringen av införseln av varor

sker korrekt.



Kapitel 2 – Varors ankomst

Avsnitt 1 – Införsel av varor i unionens tullområde

Artikel 133 – Anmälan av ett havsgående fartygs eller ett luftfartygs ankomst

[233] 1. Operatören av ett havsgående fartyg eller ett luftfartyg som förs in i unionens

tullområde ska anmäla ankomsten till tullkontoret för den första införseln när

transportmedlet ankommer.

När tullmyndigheterna har tillgång till uppgifter om ett havsgående fartygs eller ett

luftfartygs ankomst får de frångå kravet på den anmälan som avses i första stycket.

2. Tullmyndigheterna får godta att hamn- eller flygplatssystem eller andra

tillgängliga informationskällor används för anmälan av transportmedels ankomst.

Artikel 134 – Tullövervakning

[234] 1. Varor som förs in i unionens tullområde ska, från och med tidpunkten för

införseln, omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller. I tillämpliga

fall ska de bli föremål för förbud och restriktioner som bl.a. grundas på hänsyn till

allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller behovet att skydda

människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda miljön, att skydda

nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde och att skydda

industriell eller kommersiell äganderätt, inbegripet kontroller avseende

narkotikaprekursorer, varumärkesförfalskade varor och kontanter samt

genomförandet av åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeresurser och

handelspolitiska åtgärder.

Varorna ska kvarstå under tullövervakning under den tid som krävs för att fastställa

deras tullstatus och får inte undandras sådan övervakning utan tullmyndigheternas

tillstånd.




Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 254 får unionsvaror inte omfattas av

tullövervakning sedan deras tullstatus fastställts.

Icke-unionsvaror ska kvarstå under tullövervakning till dess att deras tullstatus

ändras eller de förs ut ur unionens tullområde eller förstörs.

2. Innehavaren av varor som befinner sig under tullövervakning får, med

tullmyndigheternas tillstånd, när som helst undersöka varorna eller ta prover, särskilt

i syfte att fastställa varornas klassificering enligt tulltaxan, deras tullvärde eller

tullstatus.

Artikel 135 – Transport till avsedd plats

[235] 1. Den person som för in varor i unionens tullområde ska utan dröjsmål

transportera dem via den rutt som tullmyndigheterna angivit och enligt deras

anvisningar, till det tullkontor som utsetts av tullmyndigheterna eller till någon annan

plats som de anvisat eller godkänt, eller till en frizon.

2. Varor som förs in i en frizon ska föras in i den frizonen direkt, antingen sjövägen

eller med flyg eller, om det sker landvägen, utan att passera genom någon annan del

av unionens tullområde, om frizonen gränsar till landgränsen mellan en medlemsstat

och ett tredjeland.

3. Den som tar på sig ansvaret för att transportera varor efter det att de förts in i

unionens tullområde ska bli ansvarig för att skyldigheterna enligt punkterna 1 och 2

efterlevs.

4. Varor som, även om de fortfarande befinner sig utanför unionens tullområde, får

underkastas tullkontroller av en medlemsstats tullmyndighet till följd av ett avtal med

det berörda landet eller territoriet utanför unionens tullområde ska behandlas på

samma sätt som varor som förts in i unionens tullområde.

5. Punkterna 1 och 2 får inte hindra tillämpningen av särskilda regler om varor som

transporteras inom gränsområden eller i rörledningar och kablar liksom trafik av

försumbar ekonomisk betydelse, t.ex. brev, vykort och trycksaker och deras

elektroniska motsvarigheter i andra medier eller varor som medförs av resande,

förutsatt att möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll därigenom inte

äventyras.

6. Punkt 1 ska inte gälla de transportmedel och varor som transporteras på dessa

som endast passerar genom unionens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan

att göra uppehåll.

Artikel 136 – Varor som tillfälligt har lämnat unionens tullområde sjövägen

eller med flyg


[236] 1. Artiklarna 127–130 och 133 ska inte tillämpas i fall då icke-unionsvaror förs

in i unionens tullområde efter att tillfälligt ha lämnat det området sjövägen eller med

flyg och ha transporterats via direkt rutt utan något uppehåll utanför unionens

tullområde.

2. Artiklarna 127–130 och 133 ska inte tillämpas i fall då unionsvaror vars

tullstatus som unionsvaror måste bevisas i enlighet med artikel 153.2 förs in i unionens

tullområde efter att tillfälligt ha lämnat det området sjövägen eller med flyg och ha

transporterats via direkt rutt utan något uppehåll utanför unionens tullområde.

3. Artiklarna 127–130, 133, 139 och 140 ska inte tillämpas i fall då unionsvaror

som transporteras utan att deras tullstatus ändras i enlighet med artikel 155.2 förs in i

unionens tullområde efter att tillfälligt ha lämnat det området sjövägen eller med flyg


67



67

och ha transporterats via direkt rutt utan något uppehåll utanför unionens tullområde.

Förordning 2016/2339.

Artikel 137 – Transport under särskilda omständigheter

[237] 1. Om skyldigheten enligt artikel 135.1 på grund av oförutsebara

omständigheter eller force majeure inte kan fullgöras, ska den person som har denna

skyldighet eller varje annan person som agerar för dennes räkning utan dröjsmål

underrätta tullmyndigheterna om detta. Om de oförutsebara omständigheterna eller

force majeure inte leder till att varorna går helt förlorade, ska tullmyndigheterna även

underrättas om exakt var de finns.

2. Om ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av artikel 135.6 på grund av

oförutsebara omständigheter eller force majeure tvingas göra ett tillfälligt uppehåll i

en hamn i eller tillfälligt tvingas landa i unionens tullområde och skyldigheten enligt

artikel 135.1 inte kan fullgöras, ska den person som fört fartyget eller luftfartyget in i

unionens tullområde eller varje annan person som agerar för dennes räkning utan

dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om detta.

3. Tullmyndigheterna ska besluta vilka åtgärder som ska vidtas för att möjliggöra

tullövervakning av de varor som avses i punkt 1, eller av fartyg eller luftfartyg samt

de varor som dessa transporterar under de omständigheter som anges i punkt 2, och

för att vid behov se till att de i ett senare skede transporteras till ett tullkontor eller

någon annan plats som har anvisats eller godkänts av myndigheterna.



a) anmälan av ankomst enligt artikel 133,

b) transport av varor enligt artikel 135.5,



Avsnitt 2 – Anmälan, lossning och under sökning av varor

Artikel 139 – Anmälan till tullen av varors ankomst

[239] 1. Införsel av varor till unionens tullområde ska omedelbart vid ankomst

anmälas till tullen vid det anvisade tullkontoret eller till någon annan plats som

tullmyndigheterna anvisat eller godkänt eller till en frizon av någon av följande

personer:

a) Den person som för in varorna i unionens tullområde.

b) Den person i vars namn eller för vars räkning den person som för in varorna i

unionens tullområde agerar.

c) Den person som tar på sig ansvaret för att transportera varorna efter det att de

förts in i unionens tullområde.

2. Varor som förs in i unionens tullområde sjövägen eller med flyg och som för

transporten förblir på samma transportmedel ska endast anmälas till tullen vid den

hamn eller flygplats i unionen där de lossas eller omlastas. Varor som förs in i

unionens tullområde och som lossas från och lastas på samma transportmedel under

färd för att andra varor ska kunna lossas eller lastas ska emellertid inte anmälas till

tullen vid den hamnen eller flygplatsen.

3. Trots skyldigheterna för den person som avses i punkt 1 får i stället någon av

följande personer anmäla varornas ankomst till tullen:

a) Varje person som omedelbart hänför varorna till ett tullförfarande.




b) Innehavaren av ett tillstånd till drift av lagringsanläggningar eller varje person

som bedriver verksamhet i en frizon.

4. Den person som anmäler varornas ankomst ska hänvisa till den summariska

införseldeklaration eller, i de fall som avses i artikel 130, tulldeklaration eller

deklaration för tillfällig lagring som har ingetts för varorna, utom i de fall undantag

medges från skyldigheten att inge en summarisk införseldeklaration.

5. I de fall sådana icke-unionsvaror vars ankomst anmäls till tullen inte täcks av en

summarisk införseldeklaration, och utom i de fall undantag medges från skyldigheten

att inge en sådan, ska en av de personer som avses i artikel 127.4, utan att det påverkar

tillämpningen av artikel 127.6, omedelbart inge en sådan deklaration eller, om det

tillåts av tullmyndigheterna, i stället inge en tulldeklaration eller en deklaration för

tillfällig lagring. Om en tulldeklaration eller en deklaration om tillfällig lagring inges

under sådana förhållanden ska deklarationen innehålla åtminstone de uppgifter som

krävs i den summariska införseldeklarationen.

6. Punkt 1 får inte hindra tillämpningen av särskilda regler om varor som

transporteras inom gränsområden eller i rörledningar och kablar liksom trafik av

försumbar ekonomisk betydelse, t.ex. brev, vykort och trycksaker samt elektroniska

motsvarigheter till dessa lagrade på andra medier eller varor som medförs av resande,

förutsatt att möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll därigenom inte

äventyras.

7. Varor vars ankomst anmälts till tullen får inte utan tullmyndigheternas

medgivande föras bort från den plats där de har anmälts. Förordning 2019/474.

Artikel 140 – Lossning och undersökning av varor

[240] 1. Varor får lossas eller omlastas från det transportmedel på vilket de

transporteras endast med tullmyndigheternas tillstånd och på platser som anvisats eller

godkänts av dessa myndigheter.

Ett sådant tillstånd ska emellertid inte krävas i händelse av en så överhängande fara

att det är nödvändigt att omedelbart lossa alla eller en del av varorna. I så fall ska

tullmyndigheterna omedelbart underrättas om detta.

2. Tullmyndigheterna får när som helst kräva att varor lossas och packas upp i syfte

att undersöka eller ta prover av dem eller undersöka det transportmedel på vilket de

transporteras.

Artikel 141 – Varor som befordras under transit

[241] 1. Artiklarna 135.2–135.6, 139, 140 och 144–149 ska inte tillämpas när varor

som redan omfattas av ett förfarande för transitering förs in i unionens tullområde.

2. Artiklarna 140 och 144–149 ska tillämpas på icke-unionsvaror som befordras

enligt ett transiteringsförfarande, efter det att sådana varors ankomst har anmälts vid

destinationstullkontoret i unionens tullområde i enlighet med reglerna om förfarandet

för transitering.



för att fastställa villkoren för godkännande av de platser som avses i artikel 139.1.



anmälan till tullen av varors ankomst i enlighet med artikel 139.


69



69



Avsnitt 3 – Tillfällig lagring av varor

Artikel 144 – Varor i tillfällig lagring

[244] Icke-unionsvaror ska vara i tillfällig lagring från den tidpunkt varorna anmäls

till tullen. Rättelse, EUT L 173, 2018.

Artikel 145 – Deklaration för tillfällig lagring

[245] 1. Icke-unionsvaror som har anmälts till tullen ska omfattas av en deklaration

för tillfällig lagring som innehåller alla uppgifter som krävs för tillämpningen av

bestämmelserna om tillfällig lagring.

2. Handlingar med anknytning till varor i tillfällig lagring ska lämnas till

tullmyndigheterna när det föreskrivs i unionslagstiftningen eller när det krävs för

tullkontroller.

3. Deklarationen för tillfällig lagring ska inges av någon av de personer som avses

i artikel 139.1 eller 139.3 senast vid den tidpunkt då varornas ankomst anmäls till

tullen.

4. Deklarationen för tillfällig lagring ska utom i de fall undantag medges från

skyldigheten att inge en summarisk införseldeklaration innehålla en hänvisning till

eventuella summariska införseldeklarationer som ingetts för varor som anmälts till

tullen utom i de fall dessa redan varit föremål för tillfällig lagring eller hänförts till ett

tullförfarande och inte lämnat unionens tullområde.

5. Tullmyndigheterna får godta att deklarationen för tillfällig lagring även sker på

något av följande sätt:

a) En hänvisning till en summarisk införseldeklaration som ingetts för varorna i

fråga, kompletterad av uppgifterna i en deklaration för tillfällig lagring.

b) Ett manifest eller annat transportdokument, om det innehåller uppgifterna i en

deklaration för tillfällig lagring inbegripet en hänvisning till eventuella summariska

införseldeklarationer för varorna i fråga.

6. Tullmyndigheterna får godta att system för affärs-, hamn- eller

transportinformation används för ingivande av en deklaration för tillfällig lagring om

de innehåller de nödvändiga uppgifterna för en sådan deklaration och dessa uppgifter

är tillgängliga i enlighet med punkt 3.

7. Artiklarna 188–193 ska tillämpas på deklarationen för tillfällig lagring.

8. Deklarationen för tillfällig lagring får också användas med avseende på

a) anmälan av ankomst enligt artikel 133, eller

b) anmälan av varorna till tullen enligt artikel 139, förutsatt att villkoren i dessa

bestämmelser är uppfyllda.

9. Det krävs ingen deklaration för tillfällig lagring om varornas tullstatus som

unionsvaror senast vid den tidpunkt då deras ankomst anmäls till tullen, fastställs i

enlighet med artiklarna 153–156.

10. Tullmyndigheterna ska behålla eller ha tillgång till deklarationen för tillfällig

lagring, i syfte att kontrollera att de varor deklarationen avser senare hänförs till ett

tullförfarande eller återexporteras i enlighet med artikel 149.

11. I de fall där icke-unionsvaror som befordras inom ramen för ett förfarande för

transitering anmäls vid destinationstullkontoret på unionens tullområde ska vid

tillämpningen av punkterna 1–10 uppgifterna avseende den berörda transiteringen

anses vara en deklaration för tillfällig lagring, förutsatt att de uppfyller kraven för




detta ändamål. Innehavaren av varorna får dock inge en deklaration för tillfällig

lagring efter det att transiteringsförfarandet har slutförts. Rättelse, EUT L 267, 2016.

Artikel 146 – Ändring och ogiltigförklaring av en deklaration för tillfällig

lagring

[246] 1. Deklaranten ska på ansökan tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i en

deklaration för tillfällig lagring efter det att den har ingetts. Ändringen får dock inte

göra deklarationen tillämplig på andra varor än dem som den omfattade från början.


a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav deklarationen om att

de avser att undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i deklarationen är felaktiga.

2. Om varor för vilka en deklaration om tillfällig lagring har ingetts inte anmäls till

tullen ska tullmyndigheterna utan dröjsmål ogiltigförklara deklarationen i något av

följande fall:



2019/474.

Artikel 147 – Villkoren och skyldigheterna som hör samman med tillfällig

lagring

[247] 1. Varor i tillfällig lagring ska endast förvaras i anläggningar för tillfällig lagring

enligt artikel 148 eller, i de fall detta är berättigat, på andra platser som anvisats eller

godkänts av tullmyndigheterna.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 134.2 ska varor i tillfällig lagring

endast utsättas för sådana former av hantering som är ämnade att säkerställa att de

bevaras i ett oförändrat skick utan att deras utseende eller tekniska egenskaper

förändras.

3. Innehavaren av det tillstånd som avses i artikel 148 eller den person som lagrar

varorna i de fall där varor lagras på andra platser som anvisats eller godkänts av

tullmyndigheterna ska ansvara för allt följande:

a) Att sörja för att varor i tillfällig lagring inte undandras tullens övervakning.

b) Att fullgöra de skyldigheter som hör samman med lagringen av varorna i

tillfällig lagring.

4. Om varor av vilket skäl som helst inte längre kan kvarhållas i tillfällig lagring,

ska tullmyndigheterna utan dröjsmål vidta alla åtgärder som krävs för att varornas

status ska uppfylla kraven i artiklarna 197, 198 och 199.

Artikel 148 – Driftstillstånd för anläggningar för tillfällig lagring

[248] 1. Det ska krävas ett tillstånd från tullmyndigheterna för drift av anläggningar

för tillfällig lagring. Ett sådant tillstånd ska inte krävas om det är tullmyndigheten

själv som driver den tillfälliga lagringsanläggningen.

Villkoren för att driften av anläggningen för tillfällig lagring ska vara tillåten ska

framgå av tillståndet.

2. Det tillstånd som avses i punkt 1 ska endast beviljas personer som uppfyller

samtliga följande villkor:

a) De är etablerade i unionens tullområde.

b) De lämnar nödvändiga garantier för ett korrekt genomförande av verksamheten,

en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses uppfylla detta villkor


71



71

förutsatt att driften av anläggningar för tillfällig lagring beaktas i det tillstånd som

avses i artikel 38.2 a.

c) De lämnar en garanti i enlighet med artikel 89.

När en samlad garanti ges ska efterlevnaden av de skyldigheter som är knutna till

garantin övervakas genom vederbörlig granskning.

3. Det tillstånd som avses i punkt 1 ska endast beviljas när tullmyndigheterna kan

utöva tullövervakning utan att behöva använda administrativa arrangemang som inte

står i proportion till de ekonomiska behoven i fråga.

4. Innehavaren av tillståndet ska hålla lämplig bokföring i en form som godkänns

av tullmyndigheterna.

Bokföringen ska innehålla den information och de uppgifter som gör det möjligt

för tullmyndigheterna att övervaka driften av anläggningar för tillfällig lagring, i

synnerhet när det gäller att identifiera de varor som lagras, deras tullstatus och

befordran av dessa varor.

En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses uppfylla den skyldighet

som avses i första och andra styckena om dennes bokföring är ändamålsenlig för den

tillfälliga lagringen.

5. Tullmyndigheterna får enligt följande bemyndiga tillståndshavaren att befordra

varor i tillfällig lagring mellan olika anläggningar för tillfällig lagring förutsatt att

sådan befordran inte ökar risken för bedrägeri:

a) En sådan befordran sker på en tullmyndighets ansvar,

b) en sådan befordran täcks av endast ett tillstånd som utfärdats till en godkänd

ekonomisk aktör för tullförenklingar, eller

c) i andra fall av befordran.

6. När det finns ett ekonomiskt behov och tullövervakningen inte kommer att

påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta lagring av unionsvaror i en anläggning

för tillfällig lagring. Dessa varor ska inte betraktas som ”varor i tillfällig lagring”.

Artikel 149 – Upphörande av tillfällig lagring

[249] Icke-unionsvaror i tillfällig lagring ska hänföras till ett tullförfarande eller

återexporteras inom 90 dagar.

Artikel 150 – Val av tullförfarande

[250] Om inget annat föreskrivs ska deklaranten fritt få välja till vilket tullförfarande

varorna ska hänföras, enligt villkoren för det förfarandet, oberoende av varornas

beskaffenhet, mängd, ursprungsland, avsändningsland eller destinationsland.




a) villkoren för godkännande av de platser som avses i artikel 147.1,

b) villkoren för beviljande av tillstånd för drift av anläggningar för tillfällig lagring

enligt artikel 148,

c) fall av befordran som avses i artikel 148.5 c.



a) ingivande av en deklaration för tillfällig lagring enligt artikel 145,

b) ändring av en deklaration för tillfällig lagring enligt artikel 146.1,




c) ogiltigförklaring av en deklaration för tillfällig lagring enligt artikel 146.2,

d) befordran av varor i tillfällig lagring enligt artikel 148.5.



Avdelning V – Allmänna regler om tullstatus, hänförande av varor till ett

tullförfarande, kontroll, frigörande och bortskaffande av varor

Kapitel 1 – Varors tullstatus

Artikel 153 – Antagande om varors tullstatus som unionsvaror

[253] 1. Alla varor som befinner sig i unionens tullområde ska antas ha tullstatus som

unionsvaror, såvida det inte fastställs att de inte har tullstatus som unionsvaror.

2. I särskilda fall då antagandet enligt punkt 1 inte gäller, måste varors tullstatus

som unionsvaror bevisas.

3. I särskilda fall ska varor som i sin helhet har framställts i unionens tullområde

inte ha tullstatus som unionsvaror om de har framställts av varor i tillfällig lagring

eller som hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för lagring,

förfarandet för tillfällig införsel eller förfarandet för aktiv förädling.

Artikel 154 – Förlust av varors tullstatus som unionsvaror

[254] Unionsvaror ska bli icke-unionsvaror i följande fall:

a) När de förs ut ur unionens tullområde, i den mån reglerna om intern transitering

inte är tillämpliga.

b) När de har hänförts till förfarandet för extern transitering, ett förfarande för

lagring eller förfarandet för aktiv förädling, i den mån det är tillåtet enligt

tullagstiftningen.

c) När de har hänförts till förfarandet för slutanvändning och därefter antingen

överlåts till staten eller förstörs och endast återstår som avfall.

d) När deklarationen för övergång till fri omsättning förklaras ogiltig efter

frigörandet av varorna. Rättelse, EUT L 173, 2018.

Artikel 155 – Unionsvaror som tillfälligt lämnar unionens tullområde

[255] 1. I de fall som avses i artikel 227.2 b–f ska varor behålla sin tullstatus som

unionsvaror bara om denna status kan fastställas enligt vissa villkor och på det sätt

som föreskrivs i tullagstiftningen.

2. I särskilda fall får unionsvaror, utan att omfattas av ett tullförfarande, befordras

från en plats till en annan inom unionens tullområde och tillfälligt lämna detta område

utan att deras tullstatus ändras.




a) de fall där det antagande som anges i artikel 153.1 inte är tillämpligt,

b) villkor för att bevilja lättnader vid styrkande av varors tullstatus som

unionsvaror,

c) de fall där de varor som avses i artikel 153.3 inte har tullstatus som unionsvaror,

d) de fall där tullstatusen för de varor som avses i artikel 155.2 inte ändras.


73



73



tillhandahållande och kontroll av bevis för varors tullstatus som unionsvaror.



Kapitel 2 – Hänförande av varor till ett tullförfarande

Avsnitt 1 – Allmänna bestämmelser

Artikel 158 – Tulldeklaration av varor och tullövervakning av unionsvaror

[258] 1. Alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande, utom förfarandet för

frizoner, ska omfattas av en tulldeklaration som är anpassad till förfarandet i fråga.

2. I särskilda fall, förutom dem som avses i artikel 6.3 får en tulldeklaration inges

på annat sätt än genom elektronisk databehandlingsteknik.

3. Unionsvaror som deklareras för export, intern unionstransitering eller passiv

förädling ska omfattas av tullövervakning från och med den tidpunkt då den

deklaration som avses i punkt 1 godtas till och med den tidpunkt då de förs ut ur

unionens tullområde eller överlåts till staten eller förstörs eller tulldeklarationen

förklaras ogiltig. Rättelse, EUT L 267, 2016.

Artikel 159 – Behöriga tullkontor

[259] 1. Utom när annat föreskrivs i unionslagstiftningen ska medlemsstaterna

fastställa belägenheten och behörigheten för de olika tullkontor som är belägna på

deras territorium.

2. Medlemsstaterna ska sörja för att officiella öppettider fastställs för dessa kontor

och att öppettiderna är rimliga och ändamålsenliga med beaktande av typen av

varuflöden, varornas beskaffenhet och det tullförfarande som de hänförs till, så att det

internationella varuflödet varken hindras eller snedvrids.

3. Om inte annat anges ska det tullkontor som är behörigt för att hänföra varor till

ett tullförfarande vara det ansvariga tullkontoret på den ort där varorna anmäls till

tullen.



för att fastställa de fall då en tulldeklaration får inges på annat sätt än med hjälp av

elektronisk databehandlingsteknik i enlighet med artikel 158.2.



a) bestämningen av de tullkontor som är behöriga utöver det som avses i artikel

159.3, inbegripet tullkontor för införsel och tullkontor för utförsel,

b) ingivande av tulldeklaration i de fall som avses i artikel 158.2.



Avsnitt 2 – Standardtulldeklarationer

Artikel 162 – Innehållet i standardtulldeklarationer

[262] Standardtulldeklarationer ska innehålla alla de uppgifter som krävs för

tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras.




Artikel 163 – Styrkande handlingar

[263] 1. De styrkande handlingar som krävs för tillämpningen av bestämmelserna om

det tullförfarande för vilket varorna deklareras ska innehas av deklaranten och ställas

till förfogande för tullmyndigheterna vid den tidpunkt då tulldeklarationen inges.

2. Styrkande handlingar ska lämnas till tullmyndigheterna när det föreskrivs i

unionslagstiftningen eller när det krävs för tullkontroller.

3. I särskilda fall får ekonomiska aktörer upprätta styrkande handlingar under

förutsättning att tullmyndigheterna har beviljat dem tillstånd att göra detta.



för att fastställa regler för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 163.3.



a) ingivande av standardiserade tulldeklarationer enligt artikel 162,

b) tillhandahållande av de styrkande handlingar som avses i artikel 163.1.



Avsnitt 3 – Förenklade tulldeklarationer

Artikel 166 – Förenklad deklaration

[266] 1. Tullmyndigheterna får godta att en person har varor hänförda till ett

tullförfarande på grundval av en förenklad deklaration, i vilken vissa av de uppgifter

som avses i artikel 162 eller de styrkande handlingar som avses i artikel 163 får

utelämnas.

2. Regelbunden användning av en förenklad deklaration som avses i punkt 1

förutsätter ett tillstånd från tullmyndigheterna.

Artikel 167 – Kompletterande deklaration

[267] 1. När det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166 eller en registrering

i deklarantens bokföring enligt artikel 182 ska deklaranten inge en kompletterande

deklaration som innehåller de uppgifter som krävs för det berörda tullförfarandet vid

det behöriga tullkontoret inom en särskild tidsfrist.

När det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166 ska de styrkande

handlingar som krävs innehas av deklaranten och vara tillgängliga för

tullmyndigheterna inom en särskild tidsfrist.

Den kompletterande deklarationen får vara av allmän, periodisk eller

sammanfattande art.

2. I följande fall ska skyldigheten att inge en kompletterande deklaration frångås:

a) När varor har hänförts till tullagerförfarandet.

b) I andra särskilda fall.

3. Tullmyndigheterna får frångå kravet på en kompletterande deklaration när

samtliga följande villkor tillämpas:

a) Den förenklade deklarationen avser varor vars värde och kvantitet faller under

den statistiska tröskeln.

b) Den förenklade deklarationen innehåller redan all information som behövs för

det berörda tullförfarandet.

V:1 1522

V:1 7464

A


75



75

c) Den förenklade deklarationen inges inte som en registrering i deklarantens

bokföring.

4. Den förenklade deklaration som avses i artikel 166 eller den registrering i

deklarantens bokföring som avses i artikel 182 och den kompletterande deklarationen

ska anses utgöra en enda, odelbar handling som börjar gälla den dag då den förenklade

deklarationen godtas i enlighet med artikel 172 respektive den dag då varorna

registreras i deklarantens bokföring.

5. Den plats där den kompletterande deklarationen ska inges ska för tillämpningen

av artikel 87 anses vara den plats där tulldeklarationen har ingetts. Rättelse, EUT L

173, 2018.




a) villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 166.2,

b) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 167.1 första stycket inom vilken en

kompletterande deklaration ska inges,

c) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 167.1 andra stycket inom vilken

styrkande handlingar ska innehas av deklaranten,

d) de särskilda fall där skyldigheten att inge en kompletterande deklaration ska

frångås i enlighet med artikel 167.2 b.



ingivande av

a) den förenklade deklaration som avses i artikel 166,

b) den kompletterande deklaration som avses i artikel 167.



Avsnitt 4 – Bestämmelser som gäller alla tulldeklarationer

Artikel 170 – Ingivande av tulldeklaration

[270] 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 167.1 får en tulldeklaration

inges av varje person som kan lämna alla de uppgifter som krävs för tillämpningen av

bestämmelserna om det tullförfarande för vilket varorna deklareras. Denna person ska

även vara i stånd att anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till tullen.

Om det faktum att en tulldeklaration godtas innebär att en bestämd person får

särskilda skyldigheter, ska den deklarationen emellertid inges av denna person eller

av dennes representant.

2. Deklaranten ska vara etablerad i unionens tullområde.

3. Genom undantag från punkten 2, behöver inte följande deklaranter vara

etablerade i unionens tullområde:

a) Personer som inger en tulldeklaration för transitering eller tillfällig införsel.

b) Personer som vid enstaka tillfällen inger en tulldeklaration, inbegripet för

slutanvändning eller aktiv förädling, under förutsättning att tullmyndigheterna anser

det vara berättigat.

c) Personer som är etablerade i ett land vars territorium angränsar till unionens

tullområde och som anmäler varor som tulldeklarationen avser vid ett tullkontor vid




gränsen till detta land under förutsättning att landet där personerna är etablerade

beviljar motsvarande förmån för personer som är etablerade i unionens tullområde.

4. Tulldeklarationer ska vara autentiserade. Rättelse, EUT L 173, 2018.

Artikel 171 – Ingivande av en tulldeklaration innan varornas ankomst anmäls

[271] En tulldeklaration får inges innan varornas ankomst väntas anmälas till tullen.

Om varorna inte anmäls inom 30 dagar efter ingivandet av tulldeklarationen ska den

anses inte ha ingetts.

Artikel 172 – Godtagande av en tulldeklaration

[272] 1. Tulldeklarationer som uppfyller villkoren i detta kapitel ska omedelbart

godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de varor som de avser har anmälts till tullen.

2. Den dag då tullmyndigheterna godtar tulldeklarationen ska, om inget annat

föreskrivs, vara den dag som används för tillämpningen av bestämmelserna om det

tullförfarande för vilket varorna deklareras och för alla andra import- eller

exportformaliteter.

Artikel 173 – Ändring av en tulldeklaration

[273] 1. Deklaranten ska på ansökan tillåtas att ändra en eller flera av uppgifterna i

tulldeklarationen efter det att den godtagits av tullen. Ändringen får dock inte göra

tulldeklarationen tillämplig på andra varor än dem som den omfattade från början.

2. En ändring får inte tillåtas om den är föremål för en ansökan efter det att något

av följande inträffat:

a) Tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de avser att undersöka

varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att uppgifterna i tulldeklarationen är felaktiga.

c) Tullmyndigheterna har frigjort varorna.

3. Om en ansökan inges av deklaranten inom tre år från och med tidpunkten för

godtagandet av tulldeklarationen får ändring av tulldeklarationen tillåtas efter det att

varorna frigjorts så att deklaranten ska kunna fullgöra sina skyldigheter som hör

samman med hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet.

Artikel 174 – Ogiltigförklarande av en tulldeklaration

[274] 1. Tullmyndigheterna ska på ansökan av deklaranten ogiltigförklara en redan

godtagen tulldeklaration i något av följande fall:

a) När de är förvissade om att varorna omedelbart kommer att hänföras till ett annat

tullförfarande.

b) När de är förvissade om att ett hänförande av varorna till det tullförfarande för

vilket de deklarerats på grund av särskilda omständigheter inte längre är berättigat.

Om tullmyndigheterna har underrättat deklaranten om att de avser att undersöka

varorna, ska emellertid en ansökan om ogiltigförklaring av tulldeklarationen inte

bifallas förrän undersökningen ägt rum.

2. Tulldeklarationen får inte ogiltigförklaras efter det att varorna frigjorts, om inget

annat föreskrivs.



för att fastställa de fall där en tulldeklaration får ogiltigförklaras efter det att varorna

frigjorts i enlighet med artikel 174.2.


77



77



a) ingivande av en tulldeklaration enligt artikel 171,

b) godtagande av en tulldeklaration enligt artikel 172, inbegripet tillämpning av

dessa regler i de fall som avses i artikel 179,

c) ändring av en tulldeklaration efter det att varorna frigjorts i enlighet med artikel

173.3.



Avsnitt 5 – Andra förenklingar

Artikel 177 – Förenkling av upprättandet av tulldeklarationer för sådana varor

som omfattas av olika undernummer i tulltaxan

[277] 1. I de fall en sändning utgörs av varor som omfattas av olika undernummer

enligt tulltaxan och behandlingen av var och en av dessa varor i enlighet med dess

undernummer enligt tulltaxan vid upprättandet av tulldeklarationen skulle medföra en

arbetsbörda och omkostnad som inte står i proportion till de import- eller exporttullar

som kan tas ut, får tullmyndigheterna på ansökan av deklaranten tillåta att import-

eller exporttullar tillämpas på hela sändningen på grundval av undernummer enligt

tulltaxan för de varor som är föremål för den högsta import- eller exporttullen.

2. Tullmyndigheterna ska vägra att tillämpa förenklingen som avses i punkt 1 med

avseende på varor som är föremål för förbud eller restriktioner eller punktskatter i de

fall en korrekt klassificering är nödvändig för åtgärdens tillämpning.


[278] Kommissionen ska genom genomförandeakter anta åtgärder för fastställande av

undernummer enligt tulltaxan vid tillämpning av artikel 177.1.



Artikel 179 – Centraliserad klarering

[279] 1. Tullmyndigheterna får på ansökan tillåta en person att till det ansvariga

tullkontoret på den ort där den personen är etablerad inge en tulldeklaration för varor

som anmälts vid ett annat tullkontor.

Undantag från det krav på tillstånd som avses i första stycket får medges när

tulldeklarationen inges och varorna anmäls till tullkontor som omfattas av en

tullmyndighets ansvar.

2. Den som ansöker om ett tillstånd enligt punkt 1 ska vara en godkänd ekonomisk

aktör för tullförenklingar.

3. Det tullkontor där tulldeklarationen ingetts ska

a) övervaka hänförandet av varor till det berörda tullförfarandet,

b) genomföra de tullkontroller för att kontrollera tulldeklarationen som avses i

artikel 188 a och b,

c) i berättigade fall, begära att det tullkontor till vilket varornas ankomst har

anmälts genomför de tullkontroller för att kontrollera tulldeklarationen som avses i

artikel 188 c och d, och

d) vidta tullformaliteterna för att uppbära det import- eller exporttullbelopp som

svarar mot eventuella tullskulder.




4. Det tullkontor där tulldeklarationen ingetts och det tullkontor till vilket varornas

ankomst har anmälts ska utbyta information som är nödvändig för att kontrollera

tulldeklarationen och för att frigöra varorna.

5. Det tullkontor till vilket varornas ankomst anmäls ska, utan att detta påverkar

dess egna kontroller som avser varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde,

utföra de tullkontroller som avses i punkt 3 c och överlämna resultaten av dessa

kontroller till det tullkontor där tulldeklarationen inges.

6. Det tullkontor där tulldeklarationen inges ska frigöra varorna i enlighet med

artiklarna 194 och 195 och därvid beakta

a) resultaten av dess egna kontroller för kontrollen av tulldeklarationen,

b) resultaten av de kontroller som genomförs av det tullkontor till vilket varornas

ankomst har anmälts för kontroll av tulldeklarationen och de kontroller som avser

varor som förs in i eller ut ur unionens tullområde.



för att fastställa villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 179.1 första

stycket.



a) centraliserad klarering, inklusive relevanta tullformaliteter och kontroller enligt

artikel 179,

b) undantag från kravet på att varornas ankomst ska anmälas till tullen enligt artikel

182.3 mot bakgrund av centraliserad klarering.



Artikel 182 – Registrering i deklarantens bokföring

[282] 1. Tullmyndigheterna får efter en ansökan ge tillstånd till att en person inger en

tulldeklaration, inbegripet en förenklad deklaration, i form av en registrering i

deklarantens bokföring, om uppgifterna i deklarationen är tillgängliga för

tullmyndigheterna i deklarantens elektroniska system vid den tidpunkt då

tulldeklarationen inges i form av en registrering i deklarantens bokföring.

2. Tulldeklarationen ska anses ha godtagits vid den tidpunkt då varorna registreras

i bokföringen.

3. Efter en ansökan får tullmyndigheterna frångå kravet på att varornas ankomst

ska anmälas till tullen. I detta fall ska varorna anses ha frigjorts vid tidpunkten för

registrering i deklarantens bokföring.

Undantaget får beviljas om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Deklaranten är en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar.

b) Det kan anses motiverat mot bakgrund av varornas och varuflödenas

beskaffenhet och den omständigheten att varorna är kända av tullmyndigheten.

c) Övervakningstullkontoret har tillgång till alla de uppgifter det anser nödvändiga

för att, om behov uppstår, kunna utöva sin rätt att undersöka varorna.

d) Varorna är vid tidpunkten för registrering i bokföringen inte längre föremål för

förbud eller restriktioner, om inget annat föreskrivs i tillståndet.

Övervakningstullkontoret får emellertid i särskilda situationer begära att varornas

ankomst anmäls.


79



79

4. De förutsättningar som gäller för att frigörande av varorna ska medges ska anges

i tillståndet.



för att fastställa villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 182.1.



registrering av uppgifter i deklarantens bokföring enligt artikel 182, inklusive

relevanta tullformaliteter och kontroller.



Artikel 185 – Egenbedömning

[285] 1. Efter en ansökan får tullmyndigheterna tillåta en ekonomisk aktör att utföra

vissa tullformaliteter som egentligen skulle utföras av tullmyndigheterna, i syfte att

fastställa vilket import- och exporttullbelopp som ska betalas, och att utföra vissa

kontroller under tullövervakning.

2. Den som ansöker om ett tillstånd enligt punkt 1 ska vara en godkänd ekonomisk

aktör för tullförenklingar.




a) villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 185.1,

b) de tullformaliteter och kontroller som ska utföras av tillståndshavaren i enlighet

med artikel 185.1.



de tullformaliteter och kontroller som ska utföras av tillståndshavaren i enlighet med

artikel 185.1.



Kapitel 3 – Kontroll och frigörande av varor

Avsnitt 1 – Kontroll

Artikel 188 – Kontroll av en tulldeklaration

[288] I syfte att kontrollera riktigheten av uppgifterna i en godtagen tulldeklaration

får tullmyndigheterna

a) granska deklarationen och de styrkande handlingarna,

b) begära att deklaranten lämnar andra handlingar,

c) undersöka varorna,

d) ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna.

Artikel 189 – Undersökning och provtagning av varor

[289] 1. Transport av varor till de platser där de ska undersökas och där prover ska tas

samt all hantering som är nödvändig för denna undersökning eller provtagning ska




utföras av deklaranten eller på dennes ansvar. De kostnader som uppstår ska bäras av

deklaranten.

2. Deklaranten ska ha rätt att vara närvarande eller företrädas när varorna

undersöks och när prover tas. Om tullmyndigheterna har rimliga skäl härför, får de

kräva att deklaranten eller ett ombud för denne är närvarande när varorna undersöks

eller prover tas eller att deklaranten ger tullmyndigheterna den hjälp som behövs för

att underlätta undersökningen eller provtagningen.

3. Under förutsättning att prover tas i enlighet med gällande bestämmelser ska

tullmyndigheterna inte vara skyldiga att betala ersättning som en följd av

provtagningen, men de ska bära kostnaderna för analys eller undersökning av

proverna.

Artikel 190 – Partiell undersökning och provtagning av varor

[290] 1. Om endast en del av de varor som omfattas av en tulldeklaration undersöks

eller blir föremål för provtagning, ska resultatet av denna partiella undersökning eller

av analysen eller undersökningen av proverna anses gälla alla de varor som omfattas

av samma deklaration.

Deklaranten får dock begära en ytterligare undersökning eller provtagning av

varorna om denne anser att resultatet av den partiella undersökningen eller av analysen

eller undersökningen av proverna inte är giltigt för resten av de deklarerade varorna.

Denna begäran ska beviljas, förutsatt att varorna inte har frigjorts eller, om de har

frigjorts, att deklaranten visar att de inte har ändrats på något sätt.

2. Om en tulldeklaration omfattar varor som klassificeras enligt två eller fler

kategorier i tulltaxan, ska uppgifterna för varor som klassificeras enligt var och en av

kategorierna i tulltaxan vid tillämpningen av punkt 1 anses utgöra en separat

deklaration.

Artikel 191 – Resultat av kontrollen

[291] 1. De resultat som erhållits vid en kontroll av en tulldeklaration ska användas

vid tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till vilket varorna hänförs.

2. Om en tulldeklaration inte kontrolleras, ska bestämmelserna i punkt 1 tillämpas

på grundval av de uppgifter som lämnats i den deklarationen.

3. Resultatet av tullmyndigheternas kontroll ska ha samma bevisvärde i hela


Artikel 192 – Identifieringsåtgärder

[292] 1. Om identifiering krävs för att sörja för att de bestämmelser som gäller för det

tullförfarande för vilket varorna deklareras följs, ska tullmyndigheterna eller, i

tillämpliga fall, ekonomiska aktörer som bemyndigats för detta ändamål av

tullmyndigheterna, vidta de åtgärder som krävs för att identifiera varorna.

Dessa identifieringsåtgärder ska ha samma rättsverkan i hela unionens tullområde.

2. Identifieringsmärken som fästs på varorna, förpackningen eller transportmedlen

får avlägsnas eller förstöras endast av tullmyndigheterna eller, med tillstånd från

tullmyndigheterna, av ekonomiska aktörer, såvida det inte är nödvändigt att avlägsna

eller förstöra dem för att skydda varorna eller transportmedlen till följd av

oförutsebara omständigheter eller force majeure.


81



81


[293] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera åtgärder om kontroll

av tulldeklarationer, undersökning och provtagning av varor och resultat av kontroller.



Avsnitt 2 – Frigörande

Artikel 194 – Frigörande av varorna

[294] 1. Om villkoren för att hänföra varorna till förfarandet i fråga är uppfyllda och

förutsatt att eventuella restriktioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för

några förbud, ska tullmyndigheterna frigöra varorna så snart uppgifterna i

tulldeklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll.

Första stycket ska även gälla om kontroll enligt artikel 188 inte kan slutföras inom

rimlig tid och varorna inte längre behöver vara tillgängliga för kontrolländamål.

2. Alla varor som omfattas av samma deklaration ska frigöras på samma gång.

Om en tulldeklaration omfattar varor som klassificeras enligt två eller fler

varuposter, ska uppgifterna för varor som klassificeras enligt var och en av

varuposterna vid tillämpningen av första stycket anses utgöra en separat

tulldeklaration.

Artikel 195 – Frigörande under förutsättning att det import- eller

exporttullbelopp som svarar mot en tullskuld har betalats eller att en garanti

ställts

[295] 1. Om hänförandet av varorna till ett tullförfarande innebär att en tullskuld

uppkommer får varorna endast frigöras om det import- eller exporttullbelopp som

svarar mot tullskulden har betalats eller en garanti ställts för detta.

Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket, ska första stycket dock inte

tillämpas på förfarandet för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtullar.

Om tullmyndigheterna, enligt bestämmelserna om det tullförfarande för vilket

varorna deklareras, kräver att en garanti ställs, ska dessa varor inte frigöras för det

avsedda tullförfarandet förrän en sådan garanti ställts.

2. I särskilda fall ska frigörande av varorna inte förutsätta att en garanti ställts för

varor som är föremål för en begäran om uttag från en tullkvot.

3. När den förenkling som avses i artiklarna 166, 182 och 185 tillämpas och en

samlad garanti ställs, ska varornas frigörande inte förutsätta att tullmyndigheterna

utövar tillsyn över garantin.



för att fastställa de fall som avses i artikel 195.2.

Kapitel 4 – Bortskaffande av varor

Artikel 197 – Förstöring av varor

[297] Om tullmyndigheterna har rimliga skäl härför, får de kräva att varor vars

ankomst anmälts till tullen förstörs, och de ska i så fall underrätta innehavaren av

varorna. Kostnaderna för att förstöra varorna ska bäras av innehavaren av varorna.




Artikel 198 – Åtgärder som ska vidtas av tullmyndigheterna

[298] 1. Tullmyndigheterna ska vidta alla de åtgärder som krävs, inbegripet

förverkande och försäljning eller förstöring, för att bortskaffa varor i följande fall:

a) Om en skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av icke-unionsvaror i

unionens tullområde inte är fullgjord, eller varorna har undanhållits

tullövervakningen.

b) Om varorna inte kan frigöras av något av följande skäl:

i) Det har inte varit möjligt, av skäl som kan tillskrivas deklaranten, att

genomföra eller fortsätta en undersökning av varorna inom den tid som föreskrivs

av tullmyndigheterna.

ii) De dokument som ska lämnas innan varorna kan hänföras till eller frigöras

för det begärda tullförfarandet har inte lämnats.

iii) En betalning som skulle ha gjorts eller en garanti som skulle ha ställts för

import- eller exporttullar har inte gjorts eller ställts inom föreskriven tid.

iv) Varorna är föremål för förbud eller restriktioner.

c) Om varorna inte förts bort inom rimlig tid efter det att de har frigjorts.

d) Om det efter frigörandet konstateras att varorna inte uppfyller villkoren för

frigörandet.

e) Om varorna överlåtits till staten i enlighet med artikel 199.

2. Icke-unionsvaror som har överlåtits till staten, tagits i beslag eller förverkats ska

anses ha hänförts till förfarandet för lagring i tullager. Varorna ska registreras i

bokföringen hos den som driver tullagret alternativt hos tullmyndigheterna om det är

där varorna förvaras.

När varor som ska förstöras, överlåtas till staten, tas i beslag eller förverkas redan

omfattas av en tulldeklaration ska de registrerade uppgifterna innefatta en hänvisning

till tulldeklarationen. Tullmyndigheterna ska ogiltigförklara den tulldeklarationen.

3. Kostnaden för de åtgärder som avses i punkt 1 ska bäras av

a) varje person som var skyldig att fullgöra de berörda skyldigheterna eller som

undanhöll varorna från tullövervakningen i det fall som avses i punkt 1 a,

b) deklaranten i de fall som avses i punkt 1 b och c,

c) den person som är skyldig att uppfylla villkoren för frigörande av varor i det fall

som avses i punkt 1 d,

d) den person som överlåter varorna till staten i det fall som avses i punkt 1 e.

Artikel 199 – Överlåtelse till staten

[299] Icke-unionsvaror och varor som omfattas av förfarandet för slutanvändning får,

med förhandstillstånd från tullmyndigheterna, överlåtas till staten av den person som

är ansvarig för förfarandet eller, i tillämpliga fall, innehavaren av varorna.



a) förstöring av varor enligt artikel 197,

b) försäljning av varor enligt artikel 198.1,

c) överlåtelse av varor till staten enligt artikel 199.




83



83

Avdelning VI – Övergång till fri omsättning och befrielse från importtullar

Kapitel 1 – Övergång till fri omsättning

Artikel 201 – Tillämpningsområde och verkan

[301] 1. Icke-unionsvaror, avsedda att släppas ut på unionens marknad eller avsedda

för privat användning eller konsumtion inom unionens tullområde, ska hänföras till

förfarandet för övergång till fri omsättning.

2. En övergång till fri omsättning ska medföra följande åtgärder:

a) Att tillämpliga importtullar tas ut.

b) Att, i förekommande fall, andra avgifter tas ut i enlighet med tillämpliga

gällande bestämmelser för uttag av dessa avgifter.

c) Att handelspolitiska åtgärder och förbud och restriktioner tillämpas, i den mån

de inte ska tillämpas i ett tidigare skede.

d) Att de övriga formaliteter som införts för import av varorna fullgörs.

3. Övergång till fri omsättning ska ge icke-unionsvaror tullstatus som unionsvaror.

Artikel 202 – Handelspolitiska åtgärder

[302] 1. Om förädlade produkter som framställts genom aktiv förädling övergår till

fri omsättning och beräkningen av importtullen sker enligt artikel 86.3 gäller de

handelspolitiska åtgärder som tillämpas på övergång till fri omsättning av varor som

hänförs till förfarandet för aktiv förädling.

2. Punkt 1 ska inte gälla avfall och skrot.

3. Om förädlade produkter som framställts genom aktiv förädling övergår till fri

omsättning och beräkningen av importtullen sker enligt artikel 85.1 ska de

handelspolitiska åtgärder som gäller för dessa varor endast tillämpas i de fall varorna

som är föremål för aktiv förädling omfattas av sådana åtgärder.

4. Om det i unionslagstiftningen föreskrivs handelspolitiska åtgärder vid övergång

till fri omsättning ska dessa åtgärder inte tillämpas på de förädlingsprodukter som

övergår till fri omsättning efter passiv förädling om:

a) förädlingsprodukterna behåller sitt ursprung i den mening som avses i artikel 60,

b) den passiva förädlingen innefattar reparation, inbegripet det

standardutbytessystem som avses i artikel 261, eller

c) den passiva förädlingen följer på ytterligare bearbetning i enlighet med artikel

258.

Kapitel 2 – Befrielse från importtullar

Avsnitt 1 – Återinförda varor

Artikel 203 – Tillämpningsområde och verkan

[303] 1. Icke-unionsvaror som efter att ursprungligen ha exporterats som unionsvaror

från unionens tullområde återinförs till detta område inom tre år och deklareras för

övergång till fri omsättning ska på ansökan av den berörda personen beviljas befrielse

från importtullar.

Första stycket ska tillämpas även om de återinförda varorna endast utgör en del av

de varor som tidigare exporterades från unionens tullområde.

2. Den treårsperiod som avses i punkt 1 får förlängas för att ta hänsyn till särskilda

omständigheter.

3. Om de återinförda varorna före exporten från unionens tullområde hade övergått

till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt importtullsats på grund av deras




slutanvändning, ska befrielse från tull enligt punkt 1 beviljas endast om de ska övergå

till fri omsättning för samma slutanvändning.

Om den slutanvändning för vilken varorna i fråga ska övergå till fri omsättning inte

längre är densamma, ska det importtullbelopp som ska betalas minskas med det

belopp som tagits ut för varorna när de först övergick till fri omsättning. Om det senare

beloppet överstiger det som påförs när de återinförda varorna övergår till fri

omsättning, ska ingen återbetalning beviljas.

4. Om unionsvaror har förlorat sin tullstatus som unionsvaror i enlighet med artikel

154 och därefter övergår till fri omsättning, ska punkterna 1, 2 och 3 gälla.

5. Befrielse från importtullar ska beviljas endast om varor återinförs i samma skick

som de var i när de exporterades.

6. Befrielse från importtullar ska styrkas av uppgifter av vilka det framgår att

villkoren för befrielsen är uppfyllda.

Allmänna råd enligt TFS 2016:2

[303:1] Exempel på vad som anses vara särskilda omständigheter är:

Avsättningssvårigheter. Varorna har exporterats för försäljning men inte sålts och

återimporteras av den som exporterade dem.

Felaktiga eller defekta varor. Defekta varor återimporteras av den som exporterade varorna

då de returneras av säkerhetsskäl till säljaren för analys och skrotning eller därför att varorna

inte kunde användas av köparen för avsett ändamål. Detta gäller inte varor som returneras för

reparation och därefter återexporteras.

Garantiåtaganden. Varorna returneras under garantitiden. Det kan till exempel vara fråga

om en garantireparation.

Gällande lagstiftning i tredjeland. Varorna returneras för att de inte längre kan användas i

det land dit de sändes på grund av gällande lagar i det landet.

Juridisk tvist. Varorna returneras efter att ha varit beslagtagna eller belagda med

exportförbud av en myndighet i ett tredjeland.

Kontraktsbrott. Köparen i tredjeland har inte respekterat villkoren i ett kontrakt.

Lager. Utgångna artiklar återimporteras av den som exporterade varorna då de returneras

från en återförsäljare eller vid retur av reservdelslager.

Privatperson. Retur av personliga tillhörigheter som återimporteras av den som exporterade

varorna.

Projekt. Retur av industrimaskiner, maskinverktyg med mera vid avveckling av produktion

i samband med projekt.

Transport. Problem med transporten till Sverige.

Uthyrning. Specifika varor, till exempel större industrimaskiner, returneras efter ett

långfristigt lån eller en långtidsuthyrning (leasing).

Utställning. Utställningsföremål returneras efter visning eller lagring (i samband med en

utställning).

Artikel 204 – Varor som omfattats av åtgärder enligt den gemensamma

jordbrukspolitiken

[304] Befrielse från importtullar enligt artikel 203 ska inte beviljas för varor som

omfattats av sådana åtgärder enligt den gemensamma jordbrukspolitiken som

inbegriper att de exporteras från unionens tullområde, om inte annat föreskrivs i

särskilda fall.

Artikel 205 – Varor som tidigare hänförts till ett förfarande för aktiv förädling

[305] 1. Artikel 203 ska gälla för förädlade produkter som ursprungligen

återexporterades från unionens tullområde efter ett förfarande för aktiv förädling.

2. På deklarantens ansökan och om deklaranten lämnar de nödvändiga uppgifterna,

ska det importtullbelopp som ska betalas för de varor som omfattas av punkt 1


85



85

fastställas i enlighet med artikel 86.3. Dagen för godtagande av deklarationen om

återexport ska anses vara den dag då varorna övergår till fri omsättning.

3. Befrielse från importtullar enligt artikel 203 får inte beviljas för förädlade

produkter som exporterats i enlighet med artikel 223.2 c, såvida det inte garanteras att

varorna till ingen del kommer att hänföras till förfarandet för aktiv förädling.




a) de fall där varor anses ha återinförts i samma skick som de var i när de

exporterades,

b) de särskilda fall som avses i artikel 204.



tillhandahållande av uppgifter enligt artikel 203.6.



Avsnitt 2 – Havsfiske och produkter som hämtas ur havet

Artikel 208 – Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur

havet

[308] 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 60.1 ska följande produkter

befrias från importtullar när de övergår till fri omsättning:

a) Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur territorialhavet för

ett land eller territorium som är beläget utanför unionens tullområde av fartyg som

enbart är registrerade eller anmälda för registrering i en medlemsstat och för den

medlemsstatens flagg.

b) Produkter som framställts av de produkter som avses i led a ombord på

fabriksfartyg som uppfyller de villkor som avses i led a.

2. Befrielsen från importtullar enligt punkt 1 ska styrkas av bevisning för att de

villkor som anges i denna punkt är uppfyllda.



tillhandahållande av den bevisning som avses i artikel 208.2.



Avdelning VII – Särskilda förfaranden

Kapitel 1 – Allmänna bestämmelser


[310] Varor får hänföras till någon av följande kategorier av särskilda förfaranden:

a) Transitering, som ska omfatta extern och intern transitering.

b) Lagring, som ska omfatta lagring i tullager och frizoner.

c) Särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel och slutanvändning.

d) Förädling, som ska omfatta aktiv och passiv förädling.




Artikel 211 – Tillstånd

[311] 1. Ett tillstånd från tullmyndigheterna krävs i följande fall:

a) Användning av förfarandet för aktiv och passiv förädling, för tillfällig införsel

eller för slutanvändning.

b) Drift av anläggningar för lagring i tullager, utom i de fall då driftsledaren för

lagringsanläggningen är tullmyndigheten själv.

De villkor på vilka användningen av ett eller flera av de förfaranden som avses i

första stycket, eller driften av anläggningar för lagring, tillåts ska anges i tillståndet.

2. Tullmyndigheterna ska bevilja tillstånd med retroaktiv verkan i de fall samtliga

följande förutsättningar är uppfyllda:

a) Det finns ett styrkt ekonomiskt behov.

b) Ansökan har inte samband med försök att handla bedrägligt.

c) Sökanden har med stöd av bokföring eller registrerade uppgifter visat att

i) samtliga av de villkor som uppställs i förfarandet har uppfyllts,

ii) importvarorna, i de fall detta är lämpligt, kan identifieras för den aktuella

perioden,

iii) sådana uppgifter eller bokföringen möjliggör en kontroll av förfarandet.

d) Alla formaliteter som är nödvändiga för att reglera varornas status kan iakttas,

inbegripet att tulldeklarationen vid behov ogiltigförklaras.

e) Inget tillstånd med retroaktiv verkan har beviljats sökanden inom tre år från den

tidpunkt då ansökan godkändes.

f) Det krävs inte någon prövning av ekonomiska villkoren utom i de fall en ansökan

avser förnyelse av tillstånd för samma slags verksamhet och varor.

g) Ansökan avser inte drift av anläggningar för tullagring av varor.

h) Om en ansökan avser förnyelse av ett tillstånd för samma slags verksamhet och

varor ska ansökan lämnas in inom tre år från den dag det ursprungliga tillståndet

upphörde att gälla.

Tullmyndigheterna får bevilja ett tillstånd retroaktivt också om de varor som

hänförts till ett tullförfarande inte längre var tillgängliga vid den tidpunkt då ansökan

om ett sådant tillstånd godtogs.

3. Om inget annat föreskrivs, får ett tillstånd enligt punkt 1 endast beviljas personer

som uppfyller samtliga följande villkor:

a) De är etablerade i unionens tullområde.

b) De lämnar nödvändiga garantier för ett korrekt genomförande av verksamheten;

en godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses uppfylla detta villkor i den

mån den verksamhet som avser det särskilda förfarandet i fråga beaktas i det tillstånd

som avses i artikel 38.2 a.

c) När en tullskuld eller andra avgifter kan behöva betalas för varor som hänförts

till ett särskilt förfarande, ställer de en garanti i enlighet med artikel 89.

d) I fråga om förfarandet för tillfällig införsel eller aktiv förädling, använder de

varorna eller låter använda dem eller utför de förädlingsprocesser beträffande varorna

eller låter utföra sådana förädlingsprocesser.

4. Om inget annat föreskrivs och utöver vad som sägs i punkt 3, får ett tillstånd

enligt punkt 1 beviljas endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Tullmyndigheterna kan utöva tullövervakning utan att behöva använda

administrativa arrangemang som inte står i proportion till de ekonomiska behoven i

fråga.

b) Väsentliga intressen för tillverkare i unionen inte skulle påverkas negativt

genom ett tillstånd till förädlingsförfarandet (ekonomiska villkor).


87



87

5. Väsentliga intressen för tillverkare i unionen ska inte anses vara negativt

påverkade enligt punkt 4 b, såvida det inte föreligger bevisning för motsatsen eller de

ekonomiska villkoren anses vara uppfyllda.

6. Om det föreligger bevisning för att väsentliga intressen för tillverkare i unionen

sannolikt kommer att påverkas negativt, ska en undersökning av de ekonomiska

villkoren göras på unionsnivå.




a) villkoren för beviljande av tillstånd till de förfaranden som avses i artikel 211.1,

b) undantag från de villkor som avses i artikel 211.3 och 211.4,

c) de fall där de ekonomiska villkoren anses vara uppfyllda enligt artikel 211.5.



prövning av de ekonomiska villkor som avses i artikel 211.6.



Artikel 214 – Bokföring

[314] 1. Utom i fråga om förfarandet för transitering, eller om annat föreskrivs, ska

tillståndshavaren, den person som är ansvarig för förfarandet och samtliga personer

som bedriver en verksamhet som innefattar lagring, behandling eller förädling av

varor, eller försäljning eller inköp av varor i frizoner, hålla lämplig bokföring i en

form som godkänns av tullmyndigheterna.

Bokföringen ska innehålla den information och de uppgifter som gör det möjligt

för tullmyndigheterna att övervaka det berörda förfarandet, i synnerhet när det gäller

att identifiera de varor som hänförts till förfarandet, deras tullstatus och befordran av

dessa varor.

2. En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses uppfylla

skyldigheten enligt punkt 1 om dennes bokföring är ändamålsenlig för det berörda

särskilda förfarandet.

Artikel 215 – Avslutande av ett särskilt förfarande

[315] 1. I andra fall än vid förfarandet för transitering och utan att det påverkar

tillämpningen av artikel 254 ska ett särskilt förfarande avslutas när de varor som

hänförts till förfarandet, eller de förädlade produkterna, hänförs till ett påföljande

tullförfarande, har förts ut ur unionens tullområde, eller har förstörts utan att något

avfall återstår, eller överlåts till staten i enlighet med artikel 199.

2. Tullmyndigheterna ska avsluta förfarandet för transitering när de kan fastställa

att förfarandet har slutförts på ett korrekt sätt, på grundval av en jämförelse mellan de

uppgifter som är tillgängliga vid avgångstullkontoret och de som är tillgängliga vid

destinationstullkontoret.

3. Tullmyndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att reglera situationen

för de varor för vilka ett förfarande inte har avslutats enligt de villkor som föreskrivs.

4. Förfarandet ska avslutas inom en viss tidsfrist, om inget annat föreskrivs.






för att fastställa den tidsfrist som avses i artikel 215.4.



avslutande av ett särskilt förfarande i enlighet med artikel 215.



Artikel 218 – Överföring av rättigheter och skyldigheter

[318] Rättigheterna och skyldigheterna för den person som är ansvarig för förfarandet

när varor har hänförts till ett särskilt förfarande, dock ej förfarandet för transitering,

får helt eller delvis överföras till en annan person som uppfyller villkoren för det

berörda förfarandet.

Artikel 219 – Befordran av varor

[319] I särskilda fall får varor som har hänförts till ett annat särskilt förfarande än för

transitering eller lagts upp i en frizon befordras mellan olika platser i unionens

tullområde.

Artikel 220 – Vanliga former av hantering

[320] Varor som har hänförts till tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling

eller lagts upp i en frizon får genomgå sådana vanliga former av hantering som är

avsedda att bevara dem, förbättra deras utseende eller marknadsmässiga kvalitet eller

förbereda dem för distribution eller återförsäljning.



för att

a) fastställa i vilka fall och på vilka villkor befordran av varor som hänförts till ett

särskilt förfarande annat än transitering eller som lagts upp i en frizon enligt artikel

219 får ske,

b) fastställa vanliga former av hantering för varor som hänförts till

tullagerförfarandet eller ett förfarande för förädling eller som lagts upp i en frizon

enligt artikel 220.



a) överföring av rättigheterna och skyldigheterna för den person som är ansvarig

för förfarandet när det gäller varor som har hänförts till ett särskilt förfarande annat

än transitering i enlighet med artikel 218,

b) befordran av varor som hänförts till ett särskilt förfarande annat än transitering

eller som lagts upp i en frizon enligt artikel 219.



Artikel 223 – Likvärdiga varor

[323] 1. Med likvärdiga varor avses unionsvaror som lagras, används eller förädlas i

stället för varor som hänförts till ett särskilt förfarande.


89



89

Inom ramen för förfarandet för passiv förädling avses med likvärdiga varor icke-

unionsvaror som förädlas i stället för unionsvaror som hänförts till ett förfarande för

passiv förädling.

Om inget annat föreskrivs ska likvärdiga varor omfattas av samma åttasiffriga KN-

nummer och ha samma handelskvalitet och tekniska egenskaper som de varor de

ersätter.

2. Tullmyndigheterna ska på ansökan ge tillstånd till följande, förutsatt att ett

korrekt genomförande av förfarandet, särskilt vad beträffar tullövervakning,

säkerställs:

a) Användning av likvärdiga varor inom ramen för tullagerförfarandet eller

förfarandet för frizoner, slutanvändning eller förädling.

b) Användning av likvärdiga varor inom ramen för förfarandet för tillfällig

införsel, i särskilda fall.

c) I fråga om förfarandet för aktiv förädling, export av sådana förädlade produkter

som framställts av likvärdiga varor före importen av de varor de ersätter.

d) I fråga om förfarandet för passiv förädling, import av sådana förädlade produkter

som framställts av likvärdiga varor före exporten av de varor de ersätter.

En godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar ska anses uppfylla villkoret att

ett korrekt genomförande av förfarandet är säkerställt, i den mån den verksamhet som

avser användning av likvärdiga varor för förfarandet i fråga beaktas i det tillstånd som

avses i artikel 38.2 a.

3. Användning av likvärdiga varor får inte tillåtas i något av följande fall:

a) Om endast vanliga former av hantering enligt definitionen i artikel 220

genomförs inom ramen för förfarandet för aktiv förädling.

b) Om ett förbud mot restitution av importtull eller tullfrihet vid import gäller för

icke-ursprungsvaror som använts vid tillverkningen av förädlade produkter inom

ramen för förfarandet för aktiv förädling för vilka ett ursprungsintyg utfärdats eller

upprättats inom ramen för en förmånsordning mellan unionen och vissa länder eller

territorier som är belägna utanför unionens tullområde eller med grupper av sådana

länder eller territorier.

c) Om det skulle medföra oberättigade fördelar i fråga om importtull eller när det

föreskrivs i unionslagstiftning.

4. I det fall som avses i punkt 2 c och om de förädlade produkterna skulle omfattas

av exporttullar om de inte exporterades inom ramen för förfarandet för aktiv förädling,

ska tillståndshavaren ställa en garanti för att säkerställa betalning av exporttullarna för

det fall att icke-unionsvarorna inte skulle importeras inom den period som avses i

artikel 257.3.




a) undantag från artikel 223.1 tredje stycket,

b) de villkor på vilka likvärdiga varor används enligt artikel 223.2,

c) de särskilda fall där likvärdiga varor används inom ramen för förfarandet för

tillfällig införsel enligt artikel 223.2 b,

d) de fall där användning av likvärdiga varor inte tillåts i enlighet med artikel 223.3

c.






den användning av likvärdiga varor som tillåts i enlighet med artikel 223.2.



Kapitel 2 – Transitering

Avsnitt 1 – Extern och intern transitering

Artikel 226 – Extern transitering

[326] 1. Inom ramen för förfarandet för extern transitering får icke-unionsvaror

befordras från en plats till en annan inom unionens tullområde utan att omfattas av

något av följande:

a) Importtullar.

b) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser.

c) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor

i eller utförsel av varor ur unionens tullområde.

2. I särskilda fall ska unionsvaror hänföras till förfarandet för extern transitering.

3. Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande sätt:

a) Enligt förfarandet för extern unionstransitering.

b) I enlighet med TIR-konventionen under förutsättning att befordran

i) har påbörjats eller ska avslutas utanför unionens tullområde,

ii) genomförs mellan två platser i unionens tullområde och går genom ett land

eller territorium som är beläget utanför unionens tullområde.

c) I enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en

transiteringsbefordran äger rum.

d) Med varorna upptagna i Rhenmanifestet (artikel 9 i den reviderade konventionen

om sjöfarten på Rhen).

e) Med varorna upptagna i formulär 302 enligt avtalet mellan parterna i

Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, undertecknat i London den 19

juni 1951.

f) Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som antagits av

Världspostföreningen, när varorna medförs av personer som har rättigheter och

skyldigheter enligt sådana bestämmelser eller av personer som agerar för sådana

personers räkning.

Artikel 227 – Intern transitering

[327] 1. Inom ramen för förfarandet för intern transitering får, på de villkor som anges

i punkt 2, unionsvaror befordras från en plats till en annan inom unionens tullområde

och passera genom ett land eller territorium utanför det tullområdet utan att varornas

tullstatus förändras.

2. Befordran enligt punkt 1 ska äga rum på något av följande sätt:

a) Enligt förfarandet för intern unionstransitering om sådan möjlighet finns i

internationell överenskommelse.

b) I enlighet med TIR-konventionen.

c) I enlighet med ATA-konventionen/Istanbulkonventionen om en

transiteringsbefordran äger rum.

d) Med varorna upptagna i Rhenmanifestet (artikel 9 i den reviderade konventionen

om sjöfarten på Rhen).


91



91

e) Med varorna upptagna i formulär 302 enligt avtalet mellan parterna i

Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, undertecknat i London den 19

juni 1951.

f) Genom postsystemet i enlighet med bestämmelser som antagits av

Världspostföreningen, när varorna medförs av personer som har rättigheter och

skyldigheter enligt sådana bestämmelser eller av personer som agerar för sådana

personers räkning.

Artikel 228 – Ett enda territorium för transiteringsändamål

[328] När varor befordras från en plats inom unionens tullområde till en annan i

enlighet med TIR-konventionen, i enlighet med ATA-

konventionen/Istanbulkonventionen, med varorna upptagna i formulär 302 eller

genom postsystemet, ska unionens tullområde för sådan transport anses utgöra ett

enda territorium.

Artikel 229 – Uteslutande av personer från TIR-transiteringar

[329] 1. När en medlemsstats tullmyndigheter beslutar att utesluta en person från TIR-

transiteringar enligt artikel 38 i TIR-konventionen ska det beslutet tillämpas i

unionens hela tullområde och TIR-carneter som ingetts av den personen ska inte

godtas av något tullkontor.

2. En medlemsstat ska underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om

sitt beslut enligt punkt 1 jämte uppgift om dag från vilken beslutet tillämpas.

Artikel 230 – Godkänd mottagare för TIR-ändamål

[330] Tullmyndigheterna får efter en ansökan ge tillstånd till att en person, nedan

kallad godkänd mottagare, på en godkänd plats tar emot varor som befordrats i

enlighet med TIR-konventionen, så att förfarandet slutförs i enlighet med artikel 1 d i

TIR-konventionen.




a) de särskilda fall där unionsvaror ska hänföras till förfarandet för extern

transitering enligt artikel 226.2,

b) villkoren för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 230.



tillämpning i unionens tullområde av artiklarna 226.3 b–f och 227.2 b–f med

beaktande av unionens behov.






Avsnitt 2 – Unionstransitering

Artikel 233 – Skyldigheter för den person som är ansvarig för förfarandet för

unionstransitering och skyldigheter för fraktföraren och mottagaren av varor

som befordras enligt förfarandet för unionstransitering

[333] 1. Den person som är ansvarig för förfarandet för unionstransitering ska ansvara

för allt följande:

a) Att ankomsten av varorna i oförändrat skick anmäls och de nödvändiga

upplysningarna lämnas till destinationstullkontoret inom föreskriven tid och i enlighet

med de åtgärder som tullmyndigheterna vidtagit för att sörja för att varorna

identifieras.

b) Att tullbestämmelserna om förfarandet efterlevs.

c) Att, om inget annat föreskrivs i tullagstiftningen, en garanti ställs för att i

enlighet med andra gällande tillämpliga bestämmelser säkerställa betalning av det

import- eller exporttullbelopp som svarar mot tullskulder eller andra avgifter som kan

behöva erläggas för varorna.

2. Skyldigheten för den person som är ansvarig för förfarandet ska vara fullgjord

och transiteringsförfarandet ska slutföras när de varor som hänförts till förfarandet

och de nödvändiga upplysningarna är tillgängliga på destinationstullkontoret i

enlighet med tullagstiftningen.

3. En fraktförare eller varumottagare som tar emot varor i vetskap om att de

befordras enligt förfarandet för unionstransitering ska också vara ansvarig för att

ankomsten av varorna i oförändrat skick anmäls till destinationstullkontoret inom

föreskriven tid och i enlighet med de åtgärder som tullmyndigheterna vidtagit för att

sörja för att varorna identifieras.

4. På ansökan får tullmyndigheterna tillåta var och en av följande förenklingar vid

hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering eller vid slutförande av det

förfarandet:

a) Status som godkänd avsändare, som ger tillståndshavaren befogenhet att hänföra

varor till förfarandet för unionstransitering utan att varornas ankomst anmäls till

tullen.

b) Status som godkänd mottagare, som ger tillståndshavaren befogenhet att på en

godkänd plats ta emot varor som befordrats enligt förfarandet för unionstransitering,

för att slutföra förfarandet enligt artikel 233.2.

c) Användning av förseglingar av en särskild typ, när försegling krävs för att

säkerställa identifieringen av de varor som hänförts till förfarandet för

unionstransitering.

d) Användning av en tulldeklaration med minskade uppgiftskrav för att hänföra

varor till förfarandet för unionstransitering.

e) Användning av ett elektroniskt transportdokument som tulldeklaration för att

hänföra varor till förfarandet för unionstransitering, förutsatt att dokumentet

innehåller de upplysningar som krävs för en sådan deklaration och att upplysningarna

är tillgängliga för tullmyndigheterna vid avgång och ankomst, så att varorna kan

övervakas av tullen och förfarandet avslutas.


93



93

Artikel 234 – Varor som passerar genom ett territorium som tillhör ett land

eller territorium beläget utanför unionens tullområde inom ramen för

förfarandet för extern unionstransitering

[334] 1. Förfarandet för extern unionstransitering ska tillämpas på varor som passerar

genom ett land eller territorium som är beläget utanför unionens tullområde om något

av följande villkor uppfylls:

a) Bestämmelser om tillämpning av förfarandet anges i ett internationellt avtal.

b) Transport genom det landet eller territoriet genomförs med varorna upptagna i

ett enda transportdokument, som upprättats i unionens tullområde.

2. I det fall som avses i punkt 1 b ska förfarandet för extern unionstransitering

tillfälligt upphöra när varorna befinner sig utanför unionens tullområde.



för att fastställa villkoren för beviljande av de tillstånd som avses i artikel 233.4.



a) hänförande av varor till förfarandet för unionstransitering och slutförande av det

förfarandet,

b) genomförande av de förenklingar som avses i artikel 233.4,

c) tullövervakning av varor som passerar genom ett territorium som tillhör ett land

eller territorium beläget utanför unionens tullområde inom ramen för förfarandet för

extern unionstransitering enligt artikel 234.



Kapitel 3 – Lagring

Avsnitt 1 – Gemensamma bestämmelser


[337] 1. Enligt ett förfarande för lagring får icke-unionsvaror lagras i unionens

tullområde utan att omfattas av något av följande:

a) Importtullar.


c) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor


2. Unionsvaror får hänföras till tullagerförfarandet eller förfarandet för frizoner i

enlighet med unionslagstiftning på särskilda områden eller för att kunna omfattas av

ett beslut om återbetalning eller eftergift av importtullar.

3. När det finns ett ekonomiskt behov och tullövervakningen inte kommer att

påverkas negativt får tullmyndigheterna tillåta lagring av unionsvaror i en anläggning

för lagring i tullager. Dessa varor ska inte anses vara hänförda till tullagerförfarandet.

Artikel 238 – Varaktighet av ett förfarande för lagring

[338] 1. Det får inte förekomma någon begränsning av den tid under vilken varor får

kvarstå under ett förfarande för lagring.

2. I undantagsfall får tullmyndigheterna fastställa en tidsfrist för avslutande av ett

förfarande för lagring, särskilt om slaget av varor eller deras beskaffenhet vid




långtidslagring kan innebära ett hot mot människors eller djurs hälsa, mot växter eller

miljön.



hänförande av unionsvaror till tullagerförfarandet eller förfarandet för frizoner enligt

artikel 237.2.



Avsnitt 2 – Tullagerförfarandet

Artikel 240 – Lagring i tullager

[340] 1. Inom ramen för tullagerförfarandet får icke-unionsvaror lagras i lokaler eller

på annan plats som har godkänts för det förfarandet av tullmyndigheterna och under

tullövervakning (nedan kallade tullager).

2. Tullagren får vara tillgängliga för användning av vilken person som helst till

lagring av varor i tullager (nedan kallat allmänt tullager), eller för lagring av varor av

en innehavare av ett tillstånd till tullagerförfarandet (nedan kallat privat tullager).

3. Varor som hänförts till tullagerförfarandet får tillfälligt föras bort från tullagret.

Ett sådant bortförande ska godkännas i förväg av tullmyndigheterna, utom i fall av

force majeure.

Artikel 241 – Förädling

[341] 1. Om ett ekonomiskt behov föreligger och tullövervakningen inte påverkas

negativt får tullmyndigheterna tillåta förädling av varor enligt förfarandet för aktiv

förädling eller för slutanvändning i ett tullager, med förbehåll för de villkor som gäller

för dessa förfaranden.

2. De varor som avses i punkt 1 ska inte anses vara hänförda till tullagerförfarandet.

Artikel 242 – Ansvarsområden för tillståndshavaren eller den person som är

ansvarig för förfarandet

[342] 1. Tillståndshavaren och den person som är ansvarig för förfarandet ska ansvara

för följande:

a) Att sörja för att varor som omfattas av tullagerförfarandet inte undandras tullens

övervakning.

b) Att de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av

tullagerförfarandet fullgörs.

2. Med undantag från punkt 1 får det i ett tillstånd som avser ett allmänt tullager

anges att de skyldigheter som avses i punkt 1 a eller b endast åligger den person som

är ansvarig för förfarandet.

3. Den person som är ansvarig för förfarandet ska ansvara för att de skyldigheter

som hör samman med hänförandet av varorna till tullagerförfarandet fullgörs.

Avsnitt 3 – Frizoner

Artikel 243 – Angivande av frizoner

[343] 1. Medlemsstaterna får utse delar av unionens tullområde till frizoner.

För varje frizon ska medlemsstaterna fastställa vilken yta som omfattas och var

infarts- och utförselställena är belägna.


95



95

2. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen uppgifter om de frizoner som är i

drift.

3. Frizoner ska vara inhägnade.

Frizonernas gränser samt deras infarts- och utförselställen ska vara föremål för

tullövervakning.

4. Personer, varor och transportmedel som kommer in i eller lämnar en frizon får

underkastas tullkontroller.

Artikel 244 – Byggnader och verksamhet i frizoner

[344] 1. Uppförandet av byggnader i en frizon ska kräva förhandsgodkännande av

tullmyndigheterna.

2. Om inte annat föreskrivs i tullagstiftningen ska varje typ av industriell eller

kommersiell verksamhet eller tjänsteverksamhet vara tillåten i en frizon. Bedrivande

av sådan verksamhet ska anmälas i förväg till tullmyndigheterna.

3. Tullmyndigheterna får, med hänsyn till de berörda varornas beskaffenhet,

behovet av tullövervakning eller säkerhets- och skyddsbehov, införa förbud mot eller

begränsningar av sådan verksamhet som avses i punkt 2.

4. Tullmyndigheterna får förbjuda personer som inte lämnar nödvändiga garantier

för att de iakttar tullbestämmelserna att bedriva verksamhet i en frizon.

Artikel 245 – Anmälan av varors ankomst och hänförande av dem till ett

förfarande

[345] 1. Varor som förs in i en frizon ska anmälas till tullen och genomgå de

föreskrivna tullformaliteterna i något av följande fall:

a) När de förs in i en frizon direkt från en plats utanför unionens tullområde.

b) När de har varit hänförda till ett tullförfarande som slutförs eller avslutas när de

hänförs till ett förfarande för frizoner.

c) När de hänförs till ett förfarande för frizoner för att kunna omfattas av ett beslut

om återbetalning eller eftergift av importtullar.

d) När sådana formaliteter föreskrivs i annan lagstiftning än tullagstiftningen.

2. Ankomsten av varor som förs in i en frizon under andra omständigheter än de

som avses i punkt 1 ska inte anmälas till tullen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 246 ska varor som förs in i en

frizon anses bli hänförda till ett förfarande för frizoner

a) vid den tidpunkt då de förs in i en frizon, såvida de inte redan har hänförts till

ett annat tullförfarande, eller

b) vid den tidpunkt då förfarandet för transitering slutförs, såvida varorna inte

omedelbart hänförs till ett påföljande tullförfarande.

Artikel 246 – Unionsvaror i frizoner

[346] 1. Unionsvaror får föras in i eller lagras, befordras, användas, förädlas eller

förbrukas i en frizon. I sådana fall ska varorna inte anses omfattas av förfarandet för

frizoner.

2. På ansökan av den berörda personen ska tullmyndigheterna fastställa att vart och

ett av följande varor har tullstatus som unionsvaror:

a) Unionsvaror som förs in i en frizon.

b) Unionsvaror som har genomgått förädlingsprocesser i en frizon.

c) Varor som övergår till fri omsättning i en frizon.




Artikel 247 – Icke-unionsvaror i frizoner

[347] 1. Icke-unionsvaror får under den tid som de kvarstår i en frizon övergå till fri

omsättning eller hänföras till förfarandet för aktiv förädling, för tillfällig införsel eller

för slutanvändning på de villkor som föreskrivs för dessa förfaranden.

I sådana fall ska varorna inte anses omfattas av förfarandet för frizoner.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om leveranser eller

proviantering och om förfarandet i fråga så föreskriver, ska punkt 1 inte förhindra

användning eller förbrukning av varor som vid övergång till fri omsättning eller vid

tillfällig införsel inte skulle omfattas av importtullar eller åtgärder som föreskrivs

enligt den gemensamma jordbrukspolitiken eller handelspolitiken.

Om sådan användning eller förbrukning äger rum, ska någon tulldeklaration för

övergång till fri omsättning eller förfarandet för tillfällig införsel inte krävas.

En sådan deklaration ska emellertid krävas om varorna omfattas av en tullkvot eller

ett tulltak.

Artikel 248 – Utförsel av varor ur en frizon

[348] 1. Utan att det påverkar tillämpningen av lagstiftningen på andra områden än

tullområdet får varor som befinner sig i en frizon exporteras eller återexporteras från

unionens tullområde eller föras in i en annan del av unionens tullområde.

2. Artiklarna 134–149 ska gälla varor som förs ut ur en frizon in i andra delar av


Artikel 249 – Tullstatus

[349] När varor förs ut ur en frizon till en annan del av unionens tullområde eller

hänförs till ett tullförfarande ska de betraktas som icke-unionsvaror såvida inte deras

tullstatus som unionsvaror har bevisats.

När det gäller tillämpningen av exporttullar och exportlicenser eller

exportkontrollåtgärder inom ramen för den gemensamma jordbruks- eller

handelspolitiken ska varorna emellertid anses vara unionsvaror, såvida det inte är

fastställt att de inte har tullstatus som unionsvaror.

Kapitel 4 – Särskild användning

Avsnitt 1 – Tillfällig införsel


[350] 1. Inom ramen för förfarandet för tillfällig införsel får icke-unionsvaror som är

avsedda för återexport bli föremål för särskild användning i unionens tullområde med

fullständig eller partiell befrielse från importtullar, utan att varorna blir föremål för

något av följande:

a) Andra avgifter i enlighet med andra tillämpliga bestämmelser.

b) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte innebär förbud mot införsel av varor


2. Förfarandet för tillfällig införsel får endast användas om följande villkor är

uppfyllda:

a) Varorna är inte avsedda att genomgå någon förändring, förutom normal

värdeminskning till följd av att de används.

b) Det är möjligt att säkerställa att de varor som hänförts till förfarandet kan

identifieras, utom när, med hänsyn till varornas beskaffenhet eller den användning

som avses, frånvaron av identifieringsåtgärder inte riskerar att medföra att förfarandet


97



97

missbrukas eller, i det fall som avses i artikel 223, när det kan kontrolleras att de

villkor som fastställts för likvärdiga varor är uppfyllda.

c) Den person som är ansvarig för förfarandet är etablerad utanför unionens

tullområde om inte annat föreskrivs.

d) Kraven för fullständig eller partiell tullbefrielse enligt tullagstiftningen är

uppfyllda.

Artikel 251 – Tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig

införsel

[351] 1. Tullmyndigheterna ska fastställa den tid inom vilken varor som hänförts till

ett förfarande för tillfällig införsel måste återexporteras eller hänföras till ett

påföljande tullförfarande. Denna tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna

användningen kan uppnås.

2. Den längsta tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig

införsel för samma ändamål och under ansvar av samma tillståndshavare ska, om inget

annat föreskrivs, vara 24 månader, även när förfarandet avslutats genom att varorna

hänförts till ett annat särskilt förfarande och därefter återigen hänförts till förfarandet

för tillfällig införsel.

3. Om, under exceptionella omständigheter, den tillåtna användningen inte kan

uppnås inom den tid som avses i punkterna 1 och 2, får tullmyndigheterna bevilja en

rimlig förlängning av den tiden, om tillståndshavaren lämnar en motiverad ansökan.

4. Den totala tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig

införsel får inte överstiga tio år, förutom vid oförutsedda händelser.

Artikel 252 – Importtullbelopp vid tillfällig införsel med partiell befrielse från

importtull

[352] 1. Det importtullbelopp som ska betalas för varor som hänförts till förfarandet

för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtull ska uppgå till 3 % av det

importtullbelopp som skulle ha betalats för varorna om de hade övergått till fri

omsättning den dag då de hänfördes till förfarandet för tillfällig införsel.

Detta belopp ska betalas för varje månad eller del av månad under vilken varorna

är hänförda till förfarandet för tillfällig införsel med partiell befrielse från importtull.

2. Det importtullbelopp som ska betalas får inte överstiga det belopp som skulle ha

betalats om varorna hade övergått till fri omsättning den dag då de hänfördes till

förfarandet för tillfällig införsel.




a) den särskilda användning som avses i artikel 250.1,

b) de krav som avses i artikel 250.2 d. Rättelse, EUT L 267, 2016.

Avsnitt 2 – Slutanvändning

Artikel 254 – Förfarande för slutanvändning

[354] 1. Inom ramen för förfarandet för slutanvändning för särskilda ändamål får varor

övergå till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats på grund av deras särskilda

användning.

2. Om varorna är i en produktionsfas som ekonomiskt skulle medge enbart den

föreskrivna slutanvändningen, får tullmyndigheterna i tillståndet fastställa villkoren




för att varorna ska anses ha använts för de ändamål som fastställts för tillämpningen

av tullfrihet eller nedsatt tullsats.

3. Om varorna lämpar sig för upprepad användning och tullmyndigheterna anser

det vara lämpligt för att undvika missbruk, ska tullövervakningen fortgå under en tid

som inte överstiger två år från den dag då varorna för första gången användes för de

ändamål som fastställts för tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats.

4. Tullövervakningen inom ramen för förfarandet för slutanvändning ska upphöra

i något av följande fall:

a) När varorna har använts för de ändamål som fastställts för tillämpningen av

tullfrihet eller nedsatt tullsats.

b) När varorna har förts ut ur unionens tullområde, förstörts eller överlåtits till

staten.

c) När varorna har använts för andra ändamål än dem som fastställts för

tillämpningen av tullfrihet eller nedsatt tullsats och de tillämpliga importtullarna har

betalats.

5. När en avkastningsgrad krävs ska artikel 255 gälla för förfarandet för

slutanvändning.

6. Avfall och skrot från behandling eller förädling av varor enligt den föreskrivna

slutanvändningen och naturligt svinn ska betraktas som varor som har hänförts till den

föreskrivna slutanvändningen.

7. Avfall och skrot till följd av förstöringen av varor som hänförts till förfarandet

för slutanvändning ska anses ha hänförts till tullagerförfarandet. Rättelse, EUT L 173,

2018.

Kapitel 5 – Förädling

Avsnitt 1 – Allmänna bestämmelser

Artikel 255 – Avkastningsgrad

[355] Utom i de fall en avkastningsgrad har fastställts i unionslagstiftning på särskilda

områden ska tullmyndigheterna fastställa antingen avkastningsgraden eller den

genomsnittliga avkastningsgraden för förädlingsprocessen eller, vid behov, metoden

för att fastställa avkastningsgraden.

Avkastningsgraden eller den genomsnittliga avkastningsgraden ska fastställas på

grundval av de faktiska omständigheter under vilka förädlingsprocesserna genomförs

eller ska genomföras. Avkastningsgraden får i förekommande fall justeras i enlighet

med artikel 28.

Avsnitt 2 – Aktiv förädling


[356] 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 223 får inom ramen för

förfarandet för aktiv förädling icke-unionsvaror användas i unionens tullområde i en

eller flera förädlingsprocesser utan att varorna omfattas av något av följande:

a) Importtullar.


c) Handelspolitiska åtgärder, i den mån de inte förbjuder införsel av varor i eller

utförsel av varor ur unionens tullområde.

2. Förfarandet för aktiv förädling får användas i andra fall än vid reparationer och

förstöring endast när de varor som hänförts till förfarandet kan identifieras i de

förädlade produkterna, utom om de använts som produktionstillbehör.


99



99

I det fall som avses i artikel 223 får förfarandet användas när det kan kontrolleras

att de villkor som fastställts för likvärdiga varor uppfylls.

3. Utöver punkterna 1 och 2 får förfarandet för aktiv förädling även användas för

var och en av följande varor:

a) Varor avsedda för att genomgå processer för att uppfylla de tekniska villkoren

för deras övergång till fri omsättning.

b) Varor som måste genomgå vanliga former av hantering i enlighet med artikel

220.

Artikel 257 – Tid för avslutande av förfarandet

[357] 1. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken förfarandet för aktiv

förädling ska avslutas i överensstämmelse med artikel 215.

Denna tid ska löpa från och med den dag då icke-unionsvarorna hänförs till

förfarandet, och hänsyn ska tas till den tid som krävs för att genomföra

förädlingsprocesserna och att avsluta förfarandet.

2. Tullmyndigheterna får bevilja en rimlig förlängning av den tid som avses i punkt

1, om tillståndshavaren lämnar in en motiverad ansökan om detta.

I tillståndet får det anges att en tid som börjar löpa under en månad eller ett kvartal

eller halvår ska löpa ut den sista dagen i påföljande månad, kvartal eller halvår.

3. Vid export i förväg i enlighet med artikel 223.2 c ska det i tillståndet anges inom

vilken tid icke-unionsvarorna ska deklareras för förfarandet för aktiv förädling, med

beaktande av den tid som krävs för anskaffning och transport till unionens tullområde.

Den tid som avses i första stycket ska anges i månader och får inte överstiga sex

månader. Den ska löpa från dagen för godtagandet av exportdeklarationen för de

förädlade produkter som framställts av motsvarande likvärdiga varor.

4. På tillståndshavarens begäran får den sexmånadersperiod som avses i punkt 3

förlängas även efter det att den har löpt ut, förutsatt att den totala perioden inte

överstiger tolv månader. Rättelse, EUT L 267, 2016.

Artikel 258 – Temporär återexport för ytterligare förädling

[358] På ansökan får tullmyndigheterna ge tillstånd till att några av eller alla de varor

som hänförts till förfarandet för aktiv förädling, eller de förädlade produkterna,

temporärt återexporteras för ytterligare förädling utanför unionens tullområde, i

enlighet med villkoren för förfarandet för passiv förädling.

Avsnitt 3 – Passiv förädling


[359] 1. Inom ramen för förfarandet för passiv förädling får unionsvaror temporärt

exporteras från unionens tullområde för att genomgå förädlingsprocesser. De

förädlade produkter som framställts av dessa varor får övergå till fri omsättning med

fullständig eller partiell befrielse från importtullar på ansökan av tillståndshavaren

eller en annan person som är etablerad på unionens tullområde, förutsatt att den

personen har fått tillståndshavarens samtycke och villkoren i tillståndet är uppfyllda.

2. Förfarandet för passiv förädling får inte tillåtas för någon av följande typer av

unionsvaror:

a) Varor vars export medför att importtullar återbetalas eller efterges.

b) Varor som före export övergått till fri omsättning tullfritt eller till nedsatt tullsats

på grund av deras slutanvändning, så länge som slutanvändningen inte har fullbordats

och såvida varorna inte måste repareras.




c) Varor vars export medför att exportbidrag beviljas.

d) Varor för vilka en finansiell förmån annan än det bidrag som avses i led c

beviljas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken när varorna exporteras.

3. Tullmyndigheterna ska ange den tid inom vilken de temporärt exporterade

varorna ska återimporteras till unionens tullområde i form av förädlade produkter och

övergå till fri omsättning, för att varorna ska kunna omfattas av fullständig eller

partiell befrielse från importtullar. De får bevilja en rimlig förlängning av denna tid

om tillståndshavaren lämnar in en motiverad ansökan om detta.

Artikel 260 – Kostnadsfritt reparerade varor

[360] 1. Om det på ett för tullmyndigheterna tillfredsställande sätt fastställs att varor

har reparerats kostnadsfritt, antingen på grund av en kontraktsenlig eller lagstadgad

garantiförpliktelse eller på grund av ett fabrikations- eller materialfel, ska varorna

beviljas fullständig befrielse från importtullar.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas om fabrikations- eller materialfelet beaktades när

varorna först övergick till fri omsättning.

Artikel 260a - Varor som reparerats eller ändrats inom ramen för

internationella avtal

Anm. Rubriken är införd enligt förordning 2019/474.

[360 A] 1. Fullständig befrielse från importtullar ska beviljas förädlade produkter som

framställs av varor som hänförts till förfarandet för passiv förädling om det på ett för

tullmyndigheterna tillfredsställande sätt fastställs att

a) de varorna har reparerats eller ändrats i ett land eller territorium utanför unionens

tullområde med vilket unionen har ingått ett internationellt avtal som föreskriver

sådan befrielse, och

b) villkoren för befrielse från importtullar i det avtal som avses i a är uppfyllda.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas på förädlade produkter som framställts av de

likvärdiga varor som avses i artikel 223 och de ersättningsprodukter som avses i

artiklarna 261 och 262. Förordning 2019/474.

Artikel 261 – Standardutbytessystemet

[361] 1. Inom ramen för standardutbytessystemet får en importerad produkt (nedan

kallad ersättningsprodukt) i enlighet med punkterna 2–5 ersätta en förädlad produkt.

2. Tullmyndigheterna ska på ansökan tillåta att standardutbytessystemet används

om förädlingsprocessen består i reparation av andra defekta unionsvaror än dem som

omfattas av åtgärder enligt den gemensamma jordbrukspolitiken eller av de särskilda

arrangemang som är tillämpliga på vissa varor som framställts genom förädling av

jordbruksprodukter.

3. Ersättningsprodukter ska omfattas av samma åttasiffriga KN-nummer och ha

samma handelskvalitet och tekniska egenskaper som de defekta varorna skulle ha haft

efter att ha reparerats.

4. Om de defekta varorna har använts före exporten, ska ersättningsprodukterna

också ha använts.

Tullmyndigheterna ska emellertid frångå kravet enligt första stycket om

ersättningsprodukterna har levererats kostnadsfritt, antingen på grund av en

kontraktsenlig eller lagstadgad garantiförpliktelse eller på grund av ett materialfel

eller ett fabrikationsfel.


101



101

5. De bestämmelser som skulle vara tillämpliga på de förädlade produkterna ska

även gälla ersättningsprodukterna.

Artikel 262 – Import i förväg av ersättningsprodukter

[362] 1. Tullmyndigheterna ska, enligt de villkor de fastställer och på ansökan av den

berörda personen, tillåta att ersättningsprodukter importeras innan de defekta varorna

exporteras.

Vid en sådan import i förväg av en ersättningsprodukt ska en garanti ställas för att

täcka det importtullbelopp som kommer att vara tillämpligt om de defekta varorna

inte exporteras i enlighet med punkt 2.

2. De defekta varorna ska exporteras inom två månader från den dag då

tullmyndigheterna godtar deklarationen för ersättningsprodukternas övergång till fri

omsättning.

3. Om, under exceptionella omständigheter, de defekta varorna inte kan exporteras

inom den tid som avses i punkt 2, får tullmyndigheterna på en motiverad ansökan av

tillståndshavaren bevilja en rimlig förlängning av fristen.

Avdelning VIII – Varor som förs ut ur unionens tullområde

Kapitel 1 – Formaliteter inför utförsel av varor

Artikel 263 – Ingivande av deklaration före avgång

[363] 1. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska omfattas av en deklaration

före avgång som ska inges till det behöriga tullkontoret inom en fastställd tidsfrist

innan varorna förs ut ur unionens tullområde.

2. Den skyldighet som avses i punkt 1 ska frångås i följande fall:

a) I fråga om de transportmedel och varor som transporteras på dessa som endast

passerar genom unionens tullområdes territorialvatten eller luftrum utan att göra

uppehåll.

b) I andra särskilda fall när det motiveras av typen av varor eller varuflöden eller

föreskrivs i internationella avtal.

3. Deklarationen före avgång ska utgöras av något av följande:

a) En tulldeklaration, om de varor som ska föras ut ur unionens tullområde är

hänförda till ett tullförfarande för vilket en sådan deklaration krävs.

b) En deklaration om återexport i enlighet med artikel 270.

c) En summarisk utförseldeklaration enligt artikel 271.

4. Deklarationen före avgång ska innehålla de uppgifter som krävs för riskanalys

av säkerhets- och skyddsskäl.

Artikel 264 – Riskanalys

[364] Det tullkontor till vilket deklarationen före avgång enligt artikel 263 inges ska,

främst i säkerhets- och skyddssyfte, se till att en riskanalys utförs inom en särskild

tidsfrist på grundval av denna deklaration och ska vidta de åtgärder som krävs med

anledning av riskanalysresultaten.







a) den särskilda tidsfrist som avses i artikel 263.1 inom vilken deklarationen före

avgång ska inges innan varorna förs ut ur unionens tullområde med beaktande av

typen av varuflöden,

b) de särskilda fall där skyldigheten att inge en deklaration före avgång får frångås

i enlighet med artikel 263.2 b. Rättelse, EUT L 267, 2016.


[366] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera den tidsfrist som

avses i artikel 264 inom vilken riskanalys ska utföras med beaktande av den tidsfrist

som avses i artikel 263.1.



Kapitel 2 – Formaliteter vid utförsel av varor

Artikel 267 – Tullövervakning och formaliteter vid utförsel

[367] 1. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska omfattas av

tullövervakning och får underkastas tullkontroller. Vid behov får tullmyndigheterna

fastställa vilken rutt som ska användas och vilken tidsfrist som ska iakttas när varorna

ska föras ut ur unionens tullområde.

2. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska vid utförsel uppvisas för

tullen av en av följande personer:

a) Den person som för ut varorna ur unionens tullområde.

b) Den person i vars namn eller för vars räkning den person som för ut varorna ur

unionens tullområde agerar.

c) Den person som tar på sig ansvaret för att transportera varorna innan de förs ut

ur unionens tullområde.

3. Varor som ska föras ut ur unionens tullområde ska i tillämpliga fall omfattas av

följande:

a) Återbetalning eller eftergift av importtullar.

b) Betalning av exportbidrag.

c) Uttag av exporttullar.

d) De formaliteter som krävs enligt gällande bestämmelser när det gäller andra

avgifter.

e) Tillämpning av förbud och restriktioner som grundas på bland annat hänsyn till

allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset av att skydda

människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda miljön, att skydda

nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde, att skydda

industriell eller kommersiell äganderätt, bl.a. genom kontroller avseende

narkotikaprekursorer, varor som innebär intrång i vissa immateriella rättigheter och

kontanter, samt att genomföra åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeresurser

och handelspolitiska åtgärder.

4. Tullmyndigheterna får frigöra varorna för utförsel på villkor att de kommer att

föras ut ur unionens tullområde i samma skick som när

a) tulldeklarationen eller deklarationen om återexport godtogs, eller

b) den summariska utförseldeklarationen ingavs.


[368] Kommissionen ska genom genomförandeakter specificera de förfaranderegler

för utförsel som avses i artikel 267.


103



103



Kapitel 3 – Export och återexport

Artikel 269 – Export av unionsvaror

[369] 1. Unionsvaror som ska föras ut ur unionens tullområde ska hänföras till

förfarandet för export.

2. Punkt 1 ska inte gälla följande unionsvaror:

a) Varor som hänförs till förfarandet för passiv förädling.

b) Varor som förs ut ur unionens tullområde efter att ha hänförts till förfarandet för

slutanvändning.

c) Mervärdesskattebefriade eller punktskattebefriade varor som levereras till

luftfartyg eller fartyg, oavsett luftfartygets eller fartygets destination, och för vilka

leveransbevis krävs.

d) Varor som hänförs till förfarandet för intern transitering.

e) Varor som tillfälligt befordras ut ur unionens tullområde i enlighet med artikel

155.

3. De formaliteter för en tulldeklaration om export som fastställs i tullagstiftningen

ska tillämpas i de fall som avses i punkt 2 a, b och c.

Artikel 270 – Återexport av icke-unionsvaror

[370] 1. Icke-unionsvaror som ska föras ut ur unionens tullområde ska bli föremål för

en deklaration om återexport, som ska inges till det behöriga tullkontoret.

2. Artiklarna 158–195 ska gälla en deklaration om återexport.

3. Punkt 1 ska inte gälla följande varor:

a) Varor som hänförs till förfarandet för extern transitering och endast passerar

genom unionens tullområde.

b) Varor som omlastas i, eller återexporteras direkt från, en frizon.

c) Varor i tillfällig lagring som återexporteras direkt från en anläggning för tillfällig

lagring.

Kapitel 4 – Summarisk utförseldeklaration

Artikel 271 – Ingivande av en summarisk utförseldeklaration

[371] 1. När varor ska föras ut ur unionens tullområde och en tulldeklaration eller en

deklaration om återexport inte inges som en deklaration före avgång, ska en

summarisk utförseldeklaration inges till utförseltullkontoret.

Tullmyndigheterna får medge att den summariska utförseldeklarationen inges till

ett annat tullkontor under förutsättning att det sistnämnda omedelbart överför de

nödvändiga uppgifterna till utförseltullkontoret eller gör dem elektroniskt tillgängliga

för det.

2. Den summariska utförseldeklarationen ska inges av fraktföraren.

Trots fraktförarens skyldigheter får den summariska utförseldeklarationen i stället

inges av någon av följande personer:

a) Exportören, avsändaren eller en annan person i vars namn eller för vars räkning

fraktföraren agerar.

b) Varje person som kan anmäla eller låta anmäla varornas ankomst till

utförseltullkontoret.

3. Tullmyndigheterna får godta att system för kommersiella uppgifter,

hamnuppgifter eller transportuppgifter används för ingivande av en summarisk




utförseldeklaration förutsatt att de innehåller de upplysningar som krävs för en sådan

deklaration och att dessa upplysningar är tillgängliga inom en särskild tidsfrist, innan

varorna förs ut ur unionens tullområde.

4. Tullmyndigheterna får, i stället för ingivande av en summarisk

utförseldeklaration, godta ingivande av en anmälan och tillgång till de upplysningar

som ska anges i en summarisk utförseldeklaration i den ekonomiska aktörens

datorsystem.

Artikel 272 – Ändring och ogiltigförklaring av den summariska

utförseldeklarationen

[372] 1. Deklaranten får på ansökan tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i den

summariska utförseldeklarationen efter det att den har ingetts.


a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav den summariska

utförseldeklarationen om att de avser att undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att en eller flera uppgifter i den summariska

utförseldeklarationen är felaktiga eller ofullständiga.

c) Tullmyndigheterna har redan gett tillstånd till att varorna frigörs för utförsel.

2. Om varor för vilka en summarisk utförseldeklaration har ingetts inte förs ut ur

unionens tullområde ska tullmyndigheterna utan dröjsmål ogiltigförklara

deklarationen i något av följande fall:



2019/474.



a) ingivande av den summariska utförseldeklaration som avses i artikel 271,

b) ändring av den summariska utförseldeklarationen enligt artikel 272.1 första

stycket,

c) ogiltigförklaring av den summariska utförseldeklarationen enligt artikel 272.2.



Kapitel 5 – Anmälan om återexport

Artikel 274 – Ingivande av en anmälan om återexport

[374] 1. När icke-unionsvaror enligt artikel 270.3 b och c förs ut ur unionens

tullområde och skyldigheten att inge en summarisk utförseldeklaration för varorna

frångås, ska en anmälan om återexport inges.

2. Anmälan om återexport ska inges till varornas utförseltullkontor av den person

som ansvarar för att varorna uppvisas vid utförsel i enlighet med artikel 267.2.

3. Anmälan om återexport ska innehålla de upplysningar som krävs för att avsluta

förfarandet för frizoner eller för att slutföra den tillfälliga lagringen.

Tullmyndigheterna får godta att system för kommersiella uppgifter, hamnuppgifter

eller transportuppgifter används för ingivande av en anmälan om återexport förutsatt

att de innehåller de upplysningar som krävs för en sådan anmälan och att dessa

upplysningar är tillgängliga innan varorna förs ut ur unionens tullområde.


105



105

4. Tullmyndigheterna får, i stället för ingivande av en anmälan om återexport,

godta ingivande av en anmälan och tillgång till de upplysningar som ska anges i en

anmälan om återexport i den ekonomiska aktörens datorsystem.

Artikel 275 – Ändring och ogiltigförklaring av en anmälan om återexport

[375] 1. Deklaranten kan på ansökan tillåtas att ändra en eller flera uppgifter i en

anmälan om återexport efter det att den har ingetts.


a) Tullmyndigheterna har underrättat den person som ingav anmälan om återexport

om att de avser att undersöka varorna.

b) Tullmyndigheterna har fastställt att en eller flera uppgifter i anmälan om

återexport är felaktiga eller ofullständiga.

c) Tullmyndigheterna har redan gett tillstånd till att varorna frigörs för utförsel.

2. Om varor för vilka en anmälan om återexport har ingetts inte förs ut ur unionens

tullområde ska tullmyndigheterna utan dröjsmål ogiltigförklara anmälan i något av

följande fall:



2019/474.



a) ingivande av den anmälan om återexport som avses i artikel 274,

b) ändring av anmälan om återexport enligt artikel 275.1 första stycket,

c) ogiltigförklaring av anmälan om återexport enligt artikel 275.2.



Kapitel 6 – Befrielse från exporttullar

Artikel 277 – Befrielse från exporttullar för temporärt exporterade

unionsvaror

[377] Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 259 ska unionsvaror som

exporteras temporärt från unionens tullområde omfattas av befrielse från exporttullar

under förutsättning att de återimporteras.

Avdelning IX – Elektroniska system, förenklingar, delegering av befogenheter,

kommittéförfarande och slutbestämmelser

Kapitel 1 – Utveckling av elektroniska system

Artikel 278 – Övergångsbestämmelser

[378] 1. Till och med, som längst, den 31 december 2020 får andra metoder för utbyte

och lagring av information än elektronisk databehandlingsteknik enligt artikel 6.1

användas på övergångsbasis i fall då andra elektroniska system som krävs för

tillämpningen av kodexens bestämmelser än de som avses i punkterna 2 och 3 i den

här artikeln ännu inte är i drift.

2. Till och med, som längst, den 31 december 2022 får andra metoder än

elektronisk databehandlingsteknik enligt artikel 6.1 användas på övergångsbasis i fall

då de elektroniska system som krävs för tillämpningen av följande bestämmelser i

kodexen ännu inte är i drift:




a) Bestämmelserna om anmälan av ankomst, om anmälan av varors ankomst och

om deklaration för tillfällig lagring i artiklarna 133, 139, 145 och 146.

b) Bestämmelserna om tulldeklaration för varor som förs in i unionens tullområde

i artiklarna 158, 162, 163, 166, 167, 170–174, 201, 240, 250, 254 och 256.

3. Till och med, som längst, den 31 december 2025 får andra metoder än

elektronisk databehandlingsteknik enligt artikel 6.1 användas på övergångsbasis, i fall

då de elektroniska system som krävs för tillämpningen av följande bestämmelser i

kodexen ännu inte är i drift:

a) Bestämmelserna om garantier för potentiella eller befintliga tullskulder i artikel

89.2 b och artikel 89.6.

b) Bestämmelserna om summariska införseldeklarationer och riskanalys i

artiklarna 46, 47, 127, 128 och 129.

c) Bestämmelserna om varors tullstatus i artikel 153.2.

d) Bestämmelserna om centraliserad klarering i artikel 179.

e) Bestämmelserna om transitering i artikel 210 a, artikel 215.2 och artiklarna 226,

227, 233 och 234.

f) Bestämmelserna om passiv förädling, deklarationer före avgång, formaliteter vid

utförsel av varor, export av unionsvaror, återexport av icke-unionsvaror och

summariska utförseldeklarationer för utförsel ur unionens tullområde i artiklarna 258,

259, 263, 267, 269, 270, 271, 272, 274 och 275. Förordning 2019/632.

Artikel 278a – Rapporteringsskyldigheter

Anm. Rubriken är införd enligt förordning 2019/632.

[378 A] 1. Senast den 31 december 2019, och därefter varje år fram till den dag då de

elektroniska system som avses i artikel 278 helt är i drift, ska kommissionen lägga

fram en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet om framstegen i utvecklingen

av dessa elektroniska system.

2. Den årliga rapporten ska innehålla en bedömning av kommissionens och

medlemsstaternas framsteg avseende utvecklingen av vart och ett av de elektroniska

systemen, med särskilt beaktande av följande delmål:

a) Datum för offentliggörande av de tekniska specifikationerna för det elektroniska

systemets externa kommunikation.

b) Perioden för funktionstest med ekonomiska aktörer.

c) Förväntat och faktiskt datum för införande av de elektroniska systemen.

3. Om bedömningen visar att framstegen inte är tillfredsställande ska rapporten

även beskriva de åtgärder som ska vidtas för att säkerställa att de elektroniska

systemen införs innan de tillämpliga övergångsperioderna löper ut.

4. Medlemsstaterna ska två gånger om året förse kommissionen med en uppdaterad

sammanställning över sina egna framsteg vad gäller att utveckla och införa de

elektroniska systemen. Kommissionen ska offentliggöra sådan uppdaterad

information på sin webbplats. Förordning 2019/632.

Artikel 279 – Delegering av befogenhet



för att specificera regler om utbyte och lagring av uppgifter i de situationer som avses

i artikel 278. Förordning 2019/632.


107



107

Artikel 280 – Arbetsprogram

[380] 1. För att stödja utvecklingen av de elektroniska system som avses i artikel 278

och reglera fastställandet av övergångsperioder ska kommissionen senast den 1 maj

2014 utarbeta ett arbetsprogram för utveckling och införande av de elektroniska

system som avses i artikel 16.1.

2. Det arbetsprogram som avses i punkt 1 ska ha följande prioriteringar:

a) Ett harmoniserat informationsutbyte på grundval av internationellt godkända

datamodeller och meddelandeformat.

b) En omstrukturering av tullförfaranden och tullrelaterade förfaranden, för att öka

deras ändamålsenlighet och effektivitet, för att främja deras enhetliga tillämpning och

för att minska kostnaderna för efterlevnad.

c) Tillgång för de ekonomiska aktörerna till ett stort urval av elektroniska

tulltjänster som gör det möjligt för dem att interagera på ett och samma sätt med

tullmyndigheterna i samtliga medlemsstater.

3. Det arbetsprogram som avses i punkt 1 ska uppdateras regelbundet.


[381] Kommissionen ska genom genomförandeakter anta det arbetsprogram som

avses i artikel 280.



Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta de

genomförandeakter som avses i första stycket i den här artikeln, och artikel 5.4 tredje

stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas. Rättelse, EUT L 267, 2016.

Kapitel 2 – Förenklingar av tillämpningen av tullagstiftningen

Artikel 282 – Tester

[382] Kommissionen får på ansökan bemyndiga en eller flera medlemsstater att under

en begränsad tid testa förenklingar av tillämpningen av tullagstiftning, särskilt när det

rör sig om it-relaterade förenklingar. Testet ska inte påverka tillämpningen av

tullagstiftning i de medlemsstater som inte deltar i testet och ska utvärderas

regelbundet.


[383] Kommissionens ska genom genomförandeakter anta de beslut som avses i

artikel 282.



Kapitel 3 – Delegering av befogenheter och kommittéförfarande

Artikel 284 – Utövande av delegering

[384] 1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll

för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2, 7, 10, 20, 24,

31, 36, 40, 62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168,

175, 180, 183, 186, 196, 206, 212, 216, 221, 224, 231, 235, 253, 265 och 279, ska ges

till kommissionen för en period av fem år från och med den 30 oktober 2013.

Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio

månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom




tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte

Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader

före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40,

62, 65, 75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180,

183, 186, 196, 206, 212, 216, 221, 224, 231, 235, 253, 265 och 279 får när som helst

återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att

delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får

verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning,

eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av

delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge

Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2, 7, 10, 20, 24, 31, 36, 40, 62, 65,

75, 88, 99, 106, 115, 122, 126, 131, 142, 151, 156, 160, 164, 168, 175, 180, 183, 186,

196, 206, 212, 216, 221, 224, 231, 235, 253, 265 eller 279 ska träda i kraft endast om

varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten

inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och

rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har

underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska

förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Rättelse, EUT

L 267, 2016.

Artikel 285 – Kommittéförfarande

[385] 1. Kommissionen ska biträdas av tullkodexkommittén. Denna kommitté ska

vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011

tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011,

jämförd med artikel 4 i den förordningen, tillämpas.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011

tillämpas.

5. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011,

jämförd med artikel 5 i den förordningen, tillämpas.

6. När kommitténs yttrande ska erhållas genom ett skriftligt förfarande och det

hänvisas till denna punkt ska det förfarandet avslutas utan resultat först när, inom

tidsfristen för avgivande av yttrandet, kommitténs ordförande beslutar det.

Kapitel 4 – Slutbestämmelser

Artikel 286

[386] Upphävande och ändring av gällande lagstiftning

1. Förordning (EG) nr 450/2008 ska upphöra att gälla.

2. Förordning (EEG) nr 3925/91, förordning (EEG) nr 2913/92 och förordning

(EG) nr 1207/2001 ska upphöra att gälla från och med den dag som avses i artikel

288.2.

3. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till

den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilagan.

4. I artikel 3.1 sjätte strecksatsen i förordning (EEG) nr 2913/92 ska frasen ”och

Mayotte” strykas från och med den 1 januari 2014.


109



109

5. Artikel 9.1 a första strecksatsen i förordning (EEG) nr 2658/87 ska strykas från

och med den dag som avses i artikel 288.2.

Artikel 287 – Ikraftträdande

[387] Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har

offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Anm. Förordningen offentliggjordes i EUT L 269, den 10 oktober 2013.

Artikel 288 – Tillämpning

[388] 1. Artiklarna 2, 7, 8, 10, 11, 17, 20, 21, 24, 25, 31, 32, 36, 37, 40, 41, 50, 52, 54,

58, 62, 63, 65, 66, 68, 75, 76, 88, 99, 100, 106, 107, 115, 122, 123, 126, 131, 132,

138, 142, 143, 151, 152, 156, 157, 160, 161, 164, 165, 168, 169, 175, 176, 178, 180,

181, 183, 184, 186, 187, 193, 196, 200, 206, 207, 209, 212, 213, 216, 217, 221, 222,

224, 225, 231, 232, 235, 236, 239, 253, 265, 266, 268, 273, 276, 279, 280, 281, 283,

284, 285 och 286 ska tillämpas från och med den 30 oktober 2013.

2. De artiklar som inte anges i punkt 1 ska tillämpas från och med den 1 maj 2016.

Rättelse, EUT L 287, 2013.

Bilaga

[389] Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 450/2008 Denna förordning

Artikel 1.1 och 1.2 Artikel 1.1 och 1.2

Artikel 1.3 första stycket Artikel 1.3

Artikel 1.3 andra stycket Artikel 2

Artikel 2 Artikel 3

Artikel 3 Artikel 4

Artikel 4.1–4.8 Artikel 5.1–5.8

Artikel 4.9 Artikel 5.9 och 5.10

Artikel 4.10 Artikel 5.12



Artikel 4.18 a första meningen Artikel 5.23 a

Artikel 4.18 a andra meningen Artikel 130.3

Artikel 4.18 b och c Artikel 5.23 b och c



Artikel 4.33 –


Artikel 5.1 andra och tredje styckena Artiklarna 6.3 och 7 b

Artikel 5.2 Artiklarna 6.2, 7 a och 8.1 a

Artikel 6 Artikel 12







Artikel 10.1 Artiklarna 9 och 16.1

Artikel 10.2 Artiklarna 10, 11 och 17

Artikel 11.1 första och andra styckena Artikel 18

Artikel 11.1 tredje stycket Artikel 18.2 första stycket


Artikel 11.3 a Artiklarna 18.2 andra stycket och 21

Artikel 11.3 b Artikel 21

Artikel 11.3 c –


Artikel 12.2 första stycket Artikel 19.2 första stycket

Artikel 12.2 andra stycket Artiklarna 19.2 andra stycket och 20 b




Artikel 13.4 Artikel 38.5 första meningen

Artikel 13.5 –



Artikel 15.1 a Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b

Artikel 15.1 b Artiklarna 23.4 b och 24 h

Artikel 15.1 c –

Artikel 15.1 d Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a

Artikel 15.1 e Artikel 40 b

Artikel 15.1 f Artikel 25 b

Artikel 15.1 g Artiklarna 23.4 b, 24 h, 24 c, 28, 31 b och 32

Artikel 15.1 h –

Artikel 15.2 –

Artikel 16.1 Artikel 22.1 första och andra styckena

Artikel 16.2 Artikel 22.3 första och andra styckena


Artikel 16.4 första stycket Artikel 22.6 första stycket första meningen

Artikel 16.4 andra stycket Artiklarna 22.6 första stycket andra meningen och 22.7

Artikel 16.5 a Artiklarna 22.6 andra stycket och 24 g

Artikel 16.5 b Artikel 24 f


Artikel 16.7 Artikel 29


Artikel 18.1–18.3 Artikel 27


Artikel 19.1 Artikel 28.1 a


Artikel 19.4 Artikel 28.4 första stycket och andra stycket första meningen

Artikel 19.5 Artikel 31 a

Artikel 20.1–20.4 Artikel 33


Artikel 20.6 första stycket Artikel 34.5 första meningen


111



111

Artikel 20.6 andra stycket Artikel 34.6

Artikel 20.7 Artiklarna 22, 23, 24, 25 och 32

Artikel 20.8 a Artikel 34.1–34.3

Artikel 20.8 b Artiklarna 34.9 och 37.1 a

Artikel 20.8 c Artiklarna 34.11 och 37.2

Artikel 20.9 Artiklarna 35, 36 b och 37.1 c och d






Artikel 24.3 andra stycket –



Artikel 25.2 andra och tredje styckena Artikel 46.3

Artikel 25.3 Artiklarna 46.4–46.8 och 50.1



Artikel 28.1 och 28.2 Artikel 49




Artikel 30.2 –






Artikel 33.5 Artiklarna 56.5 och 58.1

Artikel 34 Artikel 57.1–57.3




Artikel 38 Artiklarna 62, 63, 67 och 68


Artikel 39.3 Artikel 64.3 första stycket


Artikel 39.6 Artiklarna 64.3 andra stycket, 64.6 och 63–68




Artikel 42.2 Artikel 74.2 a–c och d inledande meningen


Artikel 43 a Artiklarna 71, 72 och 76 a

Artikel 43 b Artikel 74.2 d i–iii

Artikel 43 c –

Artikel 43 d Artiklarna 73, 75 och 76 b och c















Artikel 54 a och b Artiklarna 86.5 och 88 a

Artikel 54 c Artiklarna 86.4 och 88 b



Artikel 55.2 andra stycket Artikel 88 c





Artikel 56.8 Artikel 89.2 andra stycket

Artikel 56.9 första strecksatsen Artikel 100.1 b

Artikel 56.9 andra strecksatsen Artiklarna 89.8 och 99 a

Artikel 56.9 tredje strecksatsen Artikel 89.2 andra stycket



Artikel 58 första stycket Artikel 91

Artikel 58 andra stycket –


Artikel 59.1 andra stycket Artikel 99 b





Artikel 62.3 Artiklarna 22, 24 a–g, 25 a och b och 99 c

Artikel 63.1 och 63.2 –

Artikel 63.3 a –

Artikel 63.3 b Artiklarna 96.1 a, 96.2, 100.1 c och 100.2

Artikel 63.3 c Artiklarna 96.1 b, 96.2, 100.1 c och 100.2



Artikel 65.3 Artiklarna 99 d och 100.1 b

Artikel 66 Artikel 101.1 och 101.2

Artikel 67.1 första och andra styckena Artikel 102.1

Artikel 67.1 tredje stycket Artikel 106

Artikel 67.2 och 67.3 Artikel 102.2 och 102.3 första stycket



113



113





Artikel 71 Artikel 105.6


Artikel 72.3 Artiklarna 108.3 och 115




Artikel 76 –


Artikel 77.1 andra och tredje styckena Artikel 112.2



Artikel 78.1 första stycket Artikel 113

Artikel 78.1 andra stycket Artiklarna 99 d och 100.1 b

Artikel 78.2–78.4 Artikel 114.1–114.3



Artikel 79.2–79.5 Artikel 116.4–116.7









Artikel 85 första meningen Artiklarna 116.2, 117.2, 118.3, 119.2, 120.2, 121.2 och 123.1

Artikel 85 andra meningen Artiklarna 106.3, 122 och 123.2

Artikel 86.1 inledande meningen Artikel 124.1 inledande meningen och led a

Artikel 86.1 a–c Artikel 124.1 b–d

Artikel 86.1 d och e Artikel 124.1 e

Artikel 86.1 f–k Artikel 124.1 f–k


Artikel 86.4–86.6 Artikel 124.5–124.7


Artikel 87.1 Artikel 127.1 och 127.2 a



Artikel 87.3 första stycket a Artiklarna 127.2 b och 131 a

Artikel 87.3 första stycket b och c Artikel 131 b

Artikel 87.3 första stycket d Artiklarna 127.3 och 161 a


Artikel 88.1 första stycket första meningen Artikel 6.1

Artikel 88.1 första stycket andra meningen Artikel 127.7






Artikel 88.3 Artikel 127.4 andra stycket och 127.6


Artikel 88.4 andra och tredje styckena Artiklarna 6.2 och 7 a


Artikel 89.2 –





Artikel 92.1 tredje stycket –

Artikel 92.2–92.5 Artikel 135.3–135.6


Artikel 93.2 –














Artikel 101.2 a Artiklarna 153.2 och 156 a

Artikel 101.2 b Artiklarna 156 b och 157

Artikel 101.2 c Artiklarna 153.3 och 156 c


Artikel 103 Artiklarna 155.2 och 156 d




Artikel 105.2 a och b Artiklarna 159.3 och 161 a

Artikel 105.2 c Artiklarna 22.1 tredje stycket och 25 c

Artikel 106.1 första stycket första meningen Artikel 179.1 första stycket

Artikel 106.1 första stycket andra meningen –



Artikel 106.4 första stycket a Artiklarna 22, 24 a–g och 25 a och b

Artikel 106.4 första stycket b Artiklarna 23.4 a och 24 h

Artikel 106.4 första stycket c Artiklarna 179.1 andra stycket, 179.2 och 180

Artikel 106.4 första stycket d Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a

Artikel 106.4 första stycket e Artikel 25 b


115



115

Artikel 106.4 första stycket f Artiklarna 23.4 b, 24 h, 28, 31 b och 32

Artikel 106.4 första stycket g och h Artikel 181c


Artikel 107.1 första meningen Artikel 6.1

Artikel 107.1 andra meningen Artikel 182.1


Artikel 107.3 Artiklarna 160, 161 b, 182.2–182.4, 183 och 184

Artikel 108.1 första stycket första meningen Artikel 162

Artikel 108.1 första stycket andra och tredje meningarna Artikel 170.4

Artikel 108.1 andra stycket Artiklarna 6.2, 7 a och 8.1 a




Artikel 108.4 Artiklarna 163.3, 164 och 165 b


Artikel 109.2 Artiklarna 166.2 och 168 a

Artikel 109.3 Artiklarna 6.2, 7 a, 8.1 a och 165 a


Artikel 110.1 andra stycket Artikel 167.1 tredje stycket

Artikel 110.1 tredje stycket Artiklarna 167.2, 167.3 och 168 d




Artikel 111.2 andra meningen Artikel 170.3 a och b

Artikel 111.3 Artikel 170.3 c


Artikel 112.1 andra stycket första meningen Artikel 182.2

Artikel 112.1 andra stycket andra meningen Artikel 182.3

Artikel 112.2 –


Artikel 112.4 Artikel 176 b


Artikel 113.3 Artiklarna 173.3 och 176 c




Artikel 115 första stycket Artikel 177.1

Artikel 115 andra stycket Artiklarna 177.2 och 178



Artikel 116.2 första stycket b Artiklarna 23.4 a, 23.5, 24 h och 25 c

Artikel 116.2 första stycket c och d Artiklarna 185.2 och 186 a

Artikel 116.2 första stycket e Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a

Artikel 116.2 första stycket f Artikel 25 b

Artikel 116.2 första stycket g Artiklarna 23.4 b, 24 h, 28, 31 b och 32

Artikel 116.2 första stycket h och i Artiklarna 186 b och 187















Artikel 124.2 Artiklarna 195.2, 195.3 och 196



Artikel 126.2 Artikel 198.2 första stycket första meningen


Artikel 127.2 Artikel 198.3 d

Artikel 128 Artiklarna 198.2 första stycket andra meningen och andra

stycket, 198.3 a–c och 200



Artikel 130.2–130.5 Artikel 203.2–203.5

Artikel 131 a –

Artikel 131 b Artikel 204



Artikel 134 Artiklarna 202, 203.1 andra stycket, 203.6, 206, 207 och 209




Artikel 136.2 första stycket b Artiklarna 23.4 b och 24 h

Artikel 136.2 första stycket c Artikel 212 a

Artikel 136.2 första stycket d Artiklarna 22.1 tredje stycket och 24 a

Artikel 136.2 första stycket e Artikel 25 b

Artikel 136.2 första stycket f Artiklarna 23.4 b, 24 h, 28, 31 b och 32

Artikel 136.2 första stycket g –

Artikel 136.2 första stycket h –


Artikel 136.3 första stycket a Artikel 211.3 första stycket a

Artikel 136.3 första stycket b Artikel 211.3 första stycket b och c

Artikel 136.3 första stycket c Artikel 211.3 första stycket d

Artikel 136.3 andra stycket Artikel 212 b



Artikel 136.4 tredje stycket Artikel 211.6

Artikel 136.4 fjärde stycket a och b Artikel 213

Artikel 136.4 fjärde stycket c Artikel 212 c



117



117


Artikel 137.2 Artiklarna 214.2 och 7 c




Artikel 140.2 Artiklarna 221 a och 222 b


Artikel 142.1 första, andra och tredje styckena Artikel.223.1

Artikel 142.1 fjärde stycket Artikel 224 a

Artikel 142.2 första stycket a Artikel 232 första stycket a

Artikel 142.2 första stycket b och c Artikel 223.2 första stycket c och d

Artikel 142.2 andra stycket Artiklarna 223.2 första stycket b och 224 c


Artikel 142.3 andra stycket Artikel 224 d


Artikel 143 Artiklarna 211.2, 216, 217, 221 b, 222 b, 224 b, 225, 228, 229,

230, 231 b, 232, 233.4, 235, 236, 243.2, 251.4, 254.2, 254.3,

254.6, 254.7 och 257.4


Artikel 144.2 Artiklarna 226.2 och 231 a


Artikel 144.4 –








Artikel 148.2 andra stycket Artiklarna 237.3 och 239



Artikel 150.2 a –

Artikel 150.2 b Artikel 238.2

Artikel 150.3 –

Artikel 151.1 första stycket Artikel 144



Artikel 151.3 –


Artikel 151.5 Artiklarna 145.1, 145.2, 145.4, 145.6–145.10, 146, 147.3,

147.4, 148 och 151



Artikel 154.1 a Artikel 237.3 första meningen

Artikel 154.1 b Artikel 241.1

Artikel 154.2 Artiklarna 237.3 andra meningen och 241.2














Artikel 164 första stycket Artikel 253

Artikel 164 andra stycket –















Artikel 175.1 andra stycket Artikel 263.2 a


Artikel 176.1 a och b Artiklarna 263.2 b och 265 b

Artikel 176.1 c och d Artikel 265 b

Artikel 176.1 e Artikel 161 a

Artikel 176.2 –






Artikel 178.2 a Artikel 269.2 a och b

Artikel 178.2 b Artikel 269.2 d och e





Artikel 180.2 andra meningen Artikel 271.3




Artikel 181 första och andra styckena Artikel 272.1


119



119

Artikel 181 andra och tredje styckena –


Artikel 182.2 –

Artikel 183.1 Artiklarna 16.1 och 17

Artikel 183.2 a och b –

Artikel 183.2 c Artiklarna 280 och 283


Artikel 185 –






Documents

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 ... · Tullkodex m.m./ Tullkodex 2 Förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen Uppdaterad: