1

Utrikespolitiska Institutet

Cecilia Malmström 26 maj 2016

EU:s globala utmaningar

Att bläddra tillbaka i kalendern, eller dagboken, och upptäcka hur

långsamt, eller hur fort, saker utvecklas, kan vara nyttigt för att se

utmaningarna framför sig ur nya perspektiv. Ett annat kan vara att

försöka förstå sig själv genom andras ögon - jag återkommer till det.

Först bläddrar vi tillbaka.

Den här dagen, den 26 maj 2012 , vann Loreen Eurovisionfinalen med

Euphoria. Hur såg EU ut då? Det var inte lika deppigt som idag, men

någon Euphoria var det knappast.

Då, 2012, stod finanskrisen fortfarande högst upp på agendan, både i

Bryssel och i den europeiska debatten. Euron skulle räddas, men

Grekland var inte ensamt, utan hade sällskap av Irland, Lettland,

Portugal, Cypern och Spanien. Fyra år in i krisen hoppades vi att vi

snart skulle se ljuset i tunneln.

2

Migrationen låg lite i eurokrisens mediaskugga, trots den dramatiska

arabiska våren 2011 där utvecklingen pendlade mellan hopp och

förtvivlan och som så småningom ledde till flyktingar från Libyen och

senare Syrien. Ibland får man känslan av att migrationskrisen uppstod

förra sommaren i och med bilden på lille Aylan Kurdi på stranden. Så

är det naturligtvis inte. När inträffade egentligen krisen? Och vem

bestämde att NU är det kris?.

Redan på mitt första rådsmöte som kommissionär med ansvar för

migration, diskuterade vi flyktingbåtarna. Då, i februari 2010, visste vi

att ungefär 2000 flyktingar drunknade på havet varje år, en del av dem

var barn Ni minns säkert också Lampedusa oktober 2013. Jag var där,

det är ett av de avgörande ögonblicken i mitt politiska liv när jag stod

framför dessa hundratals kistor, varav ett tiotal små barnkistor.

Omvärlden var upprörd, men någon flyktingkris talade man inte om.

Möjligen i Grekland och Italien.

3

För inrikesministrarna var migrationen inte prioriterad, den ansågs

vara en säkerhetsfråga, inte en humanitär sådan.

Asylpaketets sex lagar för att förbättra mottagandet och närmandet av

EU-ländernas asyllagstiftning tog flera år av svåra förhandlingar.

Viljan till harmonisering var minst sagt behärskad.

Då, 2010, tog EU emot 260 000 asylsökande, (en dryg tiondel av vad

som kom förra året) 75 % av dem togs emot av fem länder –

Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Sverige och Italien. Samma

skeva fördelning som vi ser idag. Solidarisk fördelning utreddes, jag

argumenterade för det, men ingen hade lust eller mod att ta det steget.

Redan 2010, hade Greklands asylsystem kollapsat och över 50 000

asylsökanden hade väntat i åratal på besked. EU-kommissionen var

inte passiv. Tvärtom. Vi arbetade fram handlingsplaner med Grekland.

De fick ekonomiskt stöd och expertstöd för att bygga upp både

gränskontroller, migrationsverk och mottagningscenter.

4

I november 2010, besökte jag den grek-turkiska gränsen där de

grekiska gränsvakterna gett upp. Då hade över 40 000 passerat

gränsen utan att ha registrerats. 12 kilometersgräns stod obevakad.

EU skickade RABIT – EU:s gränsstödsteam för akut hjälp. Vi

försökte också få Turkiet att skriva på ett återtagandeavtal (men det

begränsades till personer som fått avslag på asylansökningar), och

som morot inledde vi visumförhandlingar. Känns det igen?

Vad hände sen?

Syrienkriget ledde till fler flyktingar och EU mångdubblade sitt stöd

till grannländerna. Plötsligt kom en kraftig nedskärning av biståndet

till flyktinglägren i grannländerna, samtidigt som kriget

intensifierades. Nya grupper flydde och de var villiga att betala stora

summor för att låta sig smugglas till Europa. Flyktingkatastrofen var

inte plötslig och oväntad, men strutsfilosofin regerade bland

inrikesministrarna fram till i somras.

5

Det är möjligt och troligt att vi alla kunde gjort mer, men

inledningsvis vill jag göra tre poänger:

1) Även det som media inte skriver om dagligen finns. EU-

kommissionen, parlamentet, NGOs, många debattörer, såg vad som

pågick, vad som var på gång. Vi drog i larmklockan och föreslog

lösningar, men medlemsstaterna lyssnade inte.

Det är som den träffsäkra liknelse en Lundastudent gjorde när jag var

där i april. Hon liknade EUs roll med att vara storasyster. Även om 5-

åriga lillebror börjar alla bråk och du bara vill slå honom hårt i magen

så förväntas det att det är du som är mogen och tar hela ansvaret.

Oavsett ålder, och oavsett vem som började är det ändå alltid ditt fel.

Ditt ansvar, enligt föräldrarna. Det är en otacksam roll helt enkelt. Det

är kommissionens roll.

6

2) Tålamod och gott minne behövs för att jobba i EU-maskineriet. När

28 stater ska komma överens blir det inga revolutioner, allt rör sig

mycket sakta.

Att hantera EU:s utmaningar är inget hundrameterslopp, det är ett

maraton, sa Barroso på sin tid. Junckerkommissionen har haft som

mål att vara "big on big things" och sedan 2014 är fokus på ett fåtal

prioriterade utmaningar och effektivt arbete för att lösa dem. Det finns

ingen som lagt fram så många förslag på lösningar på asylkrisen som

EU-kommissionen.

3) Kriser är inte bara av ondo, om man använder dem rätt. EU-

samarbetet kan fördjupas genom dem eftersom även de motvilliga

inser att man är tvungen att gå hela vägen.

Idag har de flesta länderna har tagit sig ut ur den finansiella och krisen

även om flera länder fortfarande inte har gjort nödvändiga reformer.

Euron är relativt stabil.

7

Grekland kämpar på och i går morse beslutades om nya stödlån till

landet. Trots stora problem går det åt rätt håll.

Efter krisen har vi nu bättre samordningsverktyg för att förhindra att

det händer igen – stresstest, den europeiska terminen, bankunion och

budgetövervakning. Samarbetet har fördjupats mer än någon hade trott

innan krisen.

Vi behöver en liknande utveckling på asylområdet. Kommissionen har

lagt förslag på en ny Dublinförordning med en solidarisk

fördelningsmekanism och vi har så kallade hotspots för

asylregistreringar.

Vi har föreslagit att vår asylmyndighet ska kunna ingripa i länder där

mottagandet inte fungerar, och att den gemensamma

gränsmyndigheten ska kunna stärka upp vid de yttre gränser där man

tappat kontrollen. Även en harmonisering av lagstiftningen är på gång.

8

Det är oundvikligt att vi går mot fortsatt överstatlighet här, även om

det nu är trögt. Vi är 500 miljoner människor i Europa.

Om vi alla 28 länder hjälps åt borde vi kunna ta emot några miljoner

flyktingar som flyr från IS vidrigheter, diktaturen i Eritrea eller kriget

i Syrien. Den nuvarande politiken som främst går ut på att hålla

flyktingar borta är skamlig. Vi har ett moraliskt ansvar att göra vår del

för människor på flykt. Vidarebosättningspolitiken måste fullföljas

och vi kan inte göra oss beroende av ett allt mer instabilt Turkiet för

evigt.

***

EU har alltid beskrivs vara i kris när det inte råder enighet eller när ett

enstaka toppmöte inte tar saken vidare. Men tillåt mig låna en Carl

Bildt-fras: "inte alla sammanträden i Sverige löser alla problem på en

gång, som bekant".

Å andra sidan, så många utmaningar samtidigt, som vi står inför nu

har vi inte sett tidigare. Migrationskrisen kommer på toppen av den

ekonomiska krisen där miljoner människor fortfarande är utan jobb.

9

Vi har en omvärld som är orolig. Ett alltmer hotande Ryssland och

Turkiet som inte alls går att lita på.

Lägg till det terrorattackerna i Paris och Bryssel och det stora antalet

utländska stridande och terrortränade som återvänder till EU. Därtill

har vi ett medlemsland som hotar att lämna oss och en beklämmande

framväxt av poplistiska partier i hela Europa som kidnappar agendan

och försvårar ett lugnt och sansat samtal om utmaningarna och

tänkbara lösningar.

***

Det är inte bara de allra nyaste medlemsstaterna, som vill plocka

russinen ur kakan. Mest långtgående har ju Storbritannien lyckats bli

med sin folkomröstning, men vi har även andra som främst ser till sig

själva. "Part time Europeans" kallas de nu i Bryssel. Ledarna som talar

europeisk solidaritet när det gäller ekonomiskt stöd, men inte när man

själv ska bidra.

Schengen, ni vet den lilla orten som gett namnet till avskaffandet av

de inre gränskontrollerna, ligger vid floden Mosel.

10

Tyskland, Frankrike och Luxemburgs gränser möts vid den floden.

Det är i regioner som dessa som Schengenavtalets logik märks i

vardagen, och som den fria rörligheten förstås och försvaras.

Det är tydligare för malmöiter varför gränslöshet är viktigt, än för

stockholmare. Särskilt sedan gränskontrollerna återinfördes i höstas

och man numera måste visa pass mellan Danmark och Sverige för

första gången sedan 1954. Varje dag i Europa korsar 1,7 miljoner en

nationsgräns på väg till sitt arbete, 1,25 miljarder resor görs årligen

över de forna gränserna.

För att ta ett annat exempel. Färsk lax och torsk från Norge som

transporteras till Spanien passerar fem gränser, och färsk frukt,

grönsaker och blommor från Medelhavet transporteras till Sverige i

lastbilarna på vägen tillbaka. Fem gränser som man idag smidigt

passerar. Återinförde vi gränskontrollerna skulle transporterna

försenas radikalt, och maten förstöras. Och allt skulle bli dyrare.

11

Ungefär 145 lastbilar om dagen går från Norge ut i Europa och

tillbaka. Vi har fått bättre utbud och bättre priser på grönt här i norr,

tack vare dessa effektiva transporter, så Schengen handlar inte bara

om att slippa resa utan pass och att slippa köa vid gränsen, utan även

om godare och billigare mat. Kommissionens beräkningar visar att ett

icke-fungerande Schengen skulle medföra omedelbara direkta

kostnader på mellan 5 och 18 miljarder euro per år (dvs. 0,05–0,13 %

av BNP).

Schengen är en av EU:s största framgångar och beslutet att införa

tillfälliga gränskontroller, innebär i sig inte Schengens sammanbrott.

Men då måste de förbli tillfälliga. Successivt måste vi nu öppna dem

igen.

***

Jag nämnde att det ibland kan vara värt att fundera över hur resten av

världen ser på oss, på EU?

12

EU är världens största enskilda marknad. Det enda land som kommer i

närheten är USA. Kina och Japan är betydligt mindre än EU. Det gör

EU till en attraktiv handelspartner. EU är den största importören,

exportören och den största mottagaren av utländska investeringar och

den största enskilda investeraren i andra länder. Vi har trots kriser en

hög levandsstandard. Vi har också lyckats att överbrygga historiska

motsättningar och skapa en integrerad marknad med en mängd

gemensamma regler för att hantera gemensamma problem. Vi har

länder som står på kö för att vara med och andra regionala samarbeten,

t.ex Mercosur eller ASEAN, ser med avund på vad vi har

åstadkommit.

Hur ofta hör vi det i debatten?

När EU talar med en röst är vi väldigt mäktiga, då kan vi åstadkomma

stora saker internt men också påverka vår omvärld. Handelspolitiken

är sedan ett bra tag i EU gemensam. Här har vi ett kraftfullt verktyg.

13

EU är världens största handelspartner och eftersom vi är så viktiga kan

vi ställa också krav och sätta agendan.

Vi kan använda oss av handelsavtal för att forma globaliseringen och

dra nytta av den ekonomiska utvecklingen. Handel är viktigt av

ekonomiska skäl – jobb, tillväxt, investeringar, men det är också ett

medel att främja värderingar.

Siffror från IMF visar att 90 procent av framtidens tillväxt kommer att

ske utanför Europas gränser, därför är det extra viktigt med en

ambitiös europeisk frihandel- och investeringspolitik så att våra

företag kan ta del av den marknad som växer fram på annat håll.

Vi har en aktiv handelsagenda, jag och mina medarbetare förhandlar

just nu ett tjugotal avtal med länder från hela världen.

14

Vår främsta prioritering är den multilaterala agendan med målet att

vitalisera WTO för att kunna lyfta och lösa essentiella globala

utmaningar för handeln globalt.

Den internationella handeln är mer komplex än tidigare – nu handlar

det inte lägre om färdiga produkter som skeppas mellan kontinenter.

Exporten blir en del av produktionen, eftersom slutprodukten hämtar

delar från hela världen. Ekonomin är alltmer fokuserad på tjänster och

den digitala handeln känner i grunden inga gränser, men hindras

genom en mängd olika byråkartiska krångel, hinder och otidsenliga

lagar. Därför är det mest effektiva globala överenskommelser.

Medan WTO varit blockerat, har plurilaterala förhandlingar vuxit

fram.

Avtalet om tjänster TISA är svårt att ro i land, men vi är snart där. Vi

har också lyckats att komma överens om avtalet för IT-och elektronik

(ITA) så som tullavskaffning på GPSer, DVD-spelare, TV-

spelskonsoller etc.

15

Under hösten tror jag vi blir klara med avtalet avskaffandet av tullar

på miljöteknik för luft- och vattenrening och förnybarenergi (EGA),

som leder till att t.ex. vindkraftverk och drygt 300 andra

miljöprodukter blir billigare att importera.

EGA blir ett bidrag till arbetet mot klimatförändringarna och till

hållbar utveckling. Handel skapar stora ekonomiska fördelar men är

alltså också ett verktyg att styra utvecklingen, t.ex. i mer miljövänlig

riktning.

Efter avtalet i Nairobi i julas skapades nya möjligheter och en vilja att

blåsa nytt liv i WTO. Vi är som bäst på väg att definiera en realistisk

men ambitiös framtidsagenda för WTO.

Utöver den multilaterala agendan förhandlar vi också regionala avtal

med ACP- länderna och bilaterala avtal med länder från alla

kontinenter.

16

Handelspolitik handlar allt mer om värderingar Den moderna

konsumenten vill veta var tröjan och kaffet som man köper kommer

ifrån. Handelspolitiken måste se till att stötta den hållbara

utvecklingen.

Det kan handla om att vetskapen att bomullen i tröjan är odlad så

hållbart som möjligt, att mattan inte gjorts med hjälp av barnarbete, att

bananodlarna har anständiga arbetsvillkor och att teet inte innehåller

farliga ämnen. Att bordet inte är gjort av trä som avverkats på ett sätt

som hotar den biologiska mångfalden.

Och att vår jordbrukspolitik inte förstör marknaden för produkter från

utvecklingsländerna som vi med andra handen hjälper med bistånd

och handelspreferenser. De senaste åren har det varit en intensiv

debatt om handel. Det är bra, jag har själv varit med att driva att

handelspolitiken ska vara mer öppen, mer hållbar och mer

ansvarstagande.

17

Våra avtal har kapitel om hållbar utveckling. I dem skriver båda parter

under principerna som finns i internationella avtal om klimat,

biologisk mångfald, utrotningshotade arter, arbetsrätt och

gränsöverskridande transporter av kemikalier, för att nämna några

viktiga områden.

I generösa avtal med världens fattigaste länder, öppnar EU upp vår

marknad och erbjuder förmånliga tullsänkningar till utvecklingsländer

för export till EU. Som motkrav vill vi att de skriver under

internationella konventioner om förbättringar av miljö, arbetsrätt,

mänskliga rättigheter. Så utnyttjar EU sin globala makt i dialog med

sina partners. Genom att öppna upp vår marknad för deras produkter

motiverar vi våra samarbetspartners till hållbar utveckling.

Men det krävs förstås kompletterande åtgärder för att alla ska kunna ta

del av handeln – fysisk infrastruktur men också regler, arbete mot

korruptionen, och kompetens att handla med omvärlden.

18

I avtalen med ACP-länderna finns en stor del biståndspengar för att se

till att länderna har kapacitet att handla, stärka infrastrukturen, utbilda

tullare, stärker rättssystemen etc.

Här hjälper vi också till genom att EU är världens största

biståndsgivare till Aid for Trade. Bistånd går till att bygga upp det

som saknas för att ett fattigt land ska kunna handla och använda sig av

välståndet det ger.

Ett av de avtal vi förhandlar är det sk TTIP-avtalet med USA. Målet är

förstås att öka handeln, att ta bort hinder och att samarbeta när det

gäller standarder och certifieringar av varor, idag och i framtiden. Men

vi vill också ha ett kapitel om energi som lägger särskild tonvikt på

förnybar energi och energieffektivitet. Just TTIP är viktigt eftersom

avtalet syftar till att bygga ett partnerskap för att sprida de idéer och

värderingar vi är överens om. Det kan handla om gemensamma

insatser mot korruption, barnarbete, den illegala handeln med

utrotningshotade arter etc.

19

Men vi vill också sätta globala standarder som inte kompromissar med

konsumentsäkerhet och miljökrav. Om de två största marknaderna i

världen har lika krav tvingar vi resten av världen att anpassa sina

produkter som de vill sälja till dem, och hela världen vinner på bättre

och säkrare produkter.

Jag välkomnar debatten om att modern handel måste vara ansvarsfull

och jag förstår oron över att miljövärden, sociala och

livsmedelshänsyn kan hotas. Därför måste vi vara aktiva i debatten

och det är vi. Vi inkluderar inte bara fackföreningar och näringsliv i

dialogen om alla handelsavtal, utan också representanter från tex miljö

och konsumentrörelsen. Tyvärr är mycket av motståndet baserat på

myter och desinformation. EU har inget intresse av att sänka

miljöstandarder eller krav på vår mat. Varför skulle vi kompromissa

något som är en av våra största framgångar och givit medborgarna ett

så tydligt mervärde? Ett sätt att motverka myter att göra

förhandlingarna så öppna som möjligt.

20

Det finns 100-tals dokument om TTIP på nätet och i princip alla EU:s

förhandlingspositioner publiceras.

Det sprider sig en antiglobaliseringsrörelse i Europa och andra delar

av världen som ser handel om något ont. Populistiska krafter utnyttjar

detta, det är oroväckande och leder till en ökad protektionism vilket

flera oberoende bedömare konstaterar.

Att handel är en formidabel källa till välstånd och jobb, att miljoner

människor globalt har tagit sig ur fattigdom med hjälp av handel,

tycks vara en sanning allt färre ställer upp på. Det betyder inte att

handel är totalt fri. Det är därför vi förhandlar för att sätta regelverk

och ramar.

***

EU står inför enorma utmaningar och samarbetet skakar i grunden.

Asylkrisen har framförallt visat på att medlemsstaterna har olika

grundvärderingar, och vi som varit utvidgningsentusiaster, har

tvingats inse att demokratiutvecklingen och närmandet till EU:s

grundprinciper tar mycket längre tid än vi trott i unga demokratier.

21

Flera länder styrs idag av regeringar som inte respekterar EU:s

grundläggande principer. Höger och vänsterpopulister växer sig

starka.

Kanske måste vi nå botten innan det vänder. Eller utgå från att den

europeiska integrationen går hackigt - två steg framåt och ett tillbaka.

Eller pendelvis mellan närmande och fjärmande.

Vi bor här. I Europa. Därför behövs EU. Det är så enkelt.

För inget enskilt EU-land har möjlighet att hantera de utmaningar som

vi står inför på egen hand. Vi står inför stora och svåra utmaningar i

Europa. Arbetslöshet. Terrorism. En orolig omvärld och aggressiva

grannar. Migrationskris och miljöhot.

Världen stannar inte medan vi bråkar. Tvärtom. Vi har motståndare

som gör allt för att underblåsa splittringen och öka utmaningarna.

Visst kan man önska ibland att allt inte snurrade så fort. Ibland kan

man känna sympati för krönikören i Atlantic Journal som skriver:

22

"Mänskligheten klarar inte så mycket mer! Världen är för stor för oss.

För mycket händer, för många brott, för mycket våld, för mycket

spänning. Hur mycket du än försöker kommer du efter i utvecklingen.

Det är en ständigt ökande press för att orka med tempot… man

förlorar fotfästet. Vetenskapen gör nya upptäckter i en takt som gör att

man hopplöst famlar i häpnad. Den politiska kartan ritas om så man

tappar andan i försök att hålla reda på vem som styr. Allt går för

högtryck.". Atlantic Journal 16 juni 1833.

Bara tillsammans i Europa kan vi hantera de stora utmaningarna. Det

europeiska samarbetet har varit ett fantastiskt verktyg för att skapa

fred, stabilitet och välstånd. Men vi kan inte ta det för givet. Nu

prövas samarbetsviljan. Då måste vi stå fast. Det är viktigare än

någonsin att alla som tror på Europasamarbetet står upp och

medverkar i det dagliga arbetet som innebär att både försvara våra

värderingar och att hitta kompromisser framåt. I Bryssel är allt sällan

svart eller vitt, det finns minst 50 nyanser av grått.

23

Hela 13 länder har gått med EU under de senaste 12 åren. Andra

förhandlar och hoppas att få gå med om några år. Europa är attraktivt.

Problemen kommer inte lösas på nästa toppmöte. Det kommer gå

knaggligt men mer samarbete är dem enda vägen framåt.

Det finns allt för få ledare som står upp i Europa idag. En av de få är

Angela Merkel. I vintras sade hon: - Wir schaffen das.

Vi klarar det.

Utmaningarna är många men det är för att hantera dem som EU

skapades. Låt oss hoppas att hon har rätt.

***