Magisteruppsats Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktningdistriktssköterska 75 hp

Sjuksköterskans erfarenheter avläkemedelsuppföljning inom kommunalhälso- och sjukvård

En litteraturstudie

Omvårdnad 15 hp

Halmstad 2020-10-10

Stina Larsson och Sofia Sallander

Sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning inom kommunal hälso- och sjukvård En litteraturstudie

Författare: Stina Larsson Sofia Sallander

Ämne Omvårdnad Högskolepoäng 15hp Stad och datum Halmstad 2020-06-29

Titel Sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning inom kommunal hälso- och sjukvård

Författare Stina Larsson, Sofia Sallader

Akademi Akademin för hälsa och välfärd

Handledare Margaretha Norell Pejner, lektor i omvårdnad, Med Dr. hälsa och vårdvetenskap

Examinator Barbro Boström, lektor i omvårdnad, Med Dr. hälsa och vårdvetenskap

Tid HT 2020

Sidantal 18

Nyckelord Distriktsköterska, Kommunal hälso- och sjukvård, Läkemedelsuppföljning, Sjuksköterska, Äldre

Sammanfattning

Medellivslängden i den svenska befolkningen har successivt ökat och kroniska sjukdomar har blivit fler bland de äldre. Potentiella medicinska behandlingar har också blivit fler och det är inte ovanligt att den äldre patienten behandlas med många olika läkemedel samtidigt, så kallat polyfarmaci. Polyfarmaci innebär en ökad risk för läkemedelsbiverkningar och läkemedelsinteraktioner. Uppföljning av läkemedelsbehandlingar är därför en viktig uppgift för sjuksköterskan. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning hos äldre patienter inom kommunal hälso- och sjukvård. I litteraturstudien ingår tio vetenskapliga artiklar varav sex med kvalitativ metod, tre med kvantitativ metod och en mixad metod. Resultatet visar sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning i två huvudkategorier: risker och samverkan. Under dessa återfinns sju kategorier, tre kategorier var särskilt återkommande i inkluderade artiklar: osäkerhet i ansvarsfördelning kring läkemedelsuppföljning, brist på kunskap och ansvar för att sammanställa läkemedelsinformation. Den sistnämnda kategorin framträdde som ett markant problem för sjuksköterskan varför vi föreslår forskning på ett gemensamt journalsystem för region och kommun beträffande patientens läkemedelslista. Förhoppningsvis kan en sådan studie leda till resultat som i framtiden kan användas till ett förbättrat journalsystem och ökad patientsäkerhet.

Title The nurse’s experience of drug follow up in municipal health care

Author Stina Larsson and Sofia Sallander

School School of Health and Welfare

Supervisor Margaretha Norell Pejner, Assistant professor, nursing, PhD, Health and caring Sciences

Examiner Barbro Boström, Senior Lecturer, PhD, Health and caring Sciences

Period Autumn 2020

Pages 18

Key words District nurse, Drug follow-up, Elderly, Municipal health care, Nurse

Abstract

Life expectancy in the Swedish population has gradually increased and chronic diseases have increased among the elderly. Potential medical treatments have also increased and it is not uncommon for the elderly patient to be treated with many different drugs at the same time, denoted polypharmacy. Polypharmacy involves an increased risk of drug side effects and drug interactions. Follow-up of drug treatments is therefore an important task for the nurse. The purpose of the literature study was to describe the nurse's experiences of drug follow-up in elderly patients in municipal health care. The literature study includes ten articles, of which six with a qualitative method, three with a quantitative method and one mixed method. The results show the nurse's experiences of drug follow-up in two main categories: risks and collaboration. Under these are seven categories, three categories were particularly recurring in included articles: uncertainty in the division of responsibilities regarding drug follow-up, lack of knowledge and responsibility for compiling drug information. The latter category emerged as a significant problem for the nurse, which is why we propose research on a common record system for region and municipality regarding the patient's drug list. Hopefully, such a study can lead to results that in the future can be used for an improved medical record system and increased patient safety.

Innehållsförteckning

Inledning ........................................................................................ 1

Bakgrund ....................................................................................... 1Teoretisk referensram ................................................................................ 3

Florence Nightingale ................................................................................. 3Patientsäkerhet ......................................................................................... 4

Problemformulering ..................................................................... 4

Syfte ............................................................................................... 4

Metod ............................................................................................. 4Design .......................................................................................................... 4Urval ............................................................................................................. 5Datainsamling ............................................................................................. 6Databearbetning och dataanalys .............................................................. 6

Etiska överväganden .................................................................... 8

Resultat ......................................................................................... 9Risker ........................................................................................................... 9Osäkerhet i ansvarsfördelning kring läkemedelsuppföljning ......................... 9

Brist på kunskap ...................................................................................... 10Bristande stöd från läkarna ..................................................................... 10Ont om tid ................................................................................................ 11

Samverkan ................................................................................................. 12Ansvar för att sammanställa läkemedelsinformation ............................... 12

Måste förlita sig till andra ............................................................................ 13Anhöriga påverkar läkemedelsuppföljning .............................................. 14

Diskussion .................................................................................. 14Metoddiskussion ...................................................................................... 14Resultatdiskussion ................................................................................... 16

Konklusion .................................................................................. 18

Självständighetsförklaring ........................................................ 18

Referenser

Bilagor

Bilaga A: Sökhistorik Bilaga B: Prisma Bilaga C: Artikelöversikt Bilaga D: Kategoriöversikt

1

Inledning Under 2018 var nästan 410 000 patienter inskrivna i kommunal hälso- och sjukvård i Sverige, varav större delen var 65 år eller äldre. Att vara inskriven i svensk kommunal hälso- och sjukvård innebär antingen att patienten bor på äldreboende eller bor hemma och får hjälp av hemsjukvård regelbundet eller vid behov. Statistik visar att andelen patienter som är inskrivna i den kommunala hälso- och sjukvården generellt ökar med stigande ålder (Socialstyrelsen, 2019a). Enligt SBU (2009) är äldre personer i större utsträckning drabbade av fler sjukdomar än yngre personer. För att den äldre patienten ska kunna uppleva en god hälsa och livskvalité trots sjukdom kan en ökad användning av läkemedel vara befogat. Därmed ökar ofta användning av läkemedel med åldern. Med stigande ålder förändras dock läkemedelseffekter och risken för eventuella biverkningar blir större vilket beror på nedsatt funktion i flera organ. Ett ökat antal läkemedel medför också en ökad risk för läkemedelsinteraktioner (SBU, 2009). En svensk studie (Lagerin et al., 2014) har kunnat visa att den vanligast förekommande orsaken till läkemedelsrelaterade problem hos äldre är intag av flera olika läkemedel dagligen. Socialstyrelsen (2019b) förklarar att när patienten har fler än en vårdgivare finns risk att information om patienten inte når fram till de olika aktörerna, därmed finns risk för läkemedelsrelaterade problem. När patienten är inskriven i kommunal hälso- och sjukvård är det sjuksköterskans uppgift att följa upp läkemedelsbehandling (HSLF-FS 2017:37) och samordna patientens olika vårdkontakter (Uchmanowicz et al., 2018).

Bakgrund Hög ålder är den enskilt största riskfaktorn för att utveckla flera sjukdomar samtidigt, så kallad multimorbiditet (Aknér, 2013). Stegemann et al. (2010) förklarar att medicinsk behandling är den vanligaste åtgärden när de äldre patienterna drabbas av sjukdom. Wastesson et al. (2018) belyser att patienter med multimorbiditet ofta har ett flertal olika läkemedel. Behandling med flera olika läkemedel benämns polyfarmaci och med polyfarmaci följer en ökad risk för läkemedelsbiverkningar och läkemedelsinteraktioner. Ibland används uttrycket ”confoundig by multimorbidity” för att beskriva svårigheterna att skilja på negativa konsekvenser av polyfarmaci och de bakomliggande sjukdomar för vilket läkemedlet förskrivits (Wastesson et al., 2018). Enligt Masnoon et al. (2017) finns ingen klar definition till begreppet polyfarmaci, men termen brukar användas vid intag av fem läkemedel eller fler. I samma studie framkommer det att patienter med ett alltför stort antal läkemedel bör identifieras då denna patientgrupp löper ökad risk att för läkemedelsbiverkningar och interaktioner. Stegemann et al. (2010) förklarar att forskning inom läkemedelsindustrin har bidragit till fler läkemedel på marknaden vilket innebär fler behandlingsalternativ för den äldre patienten. Rieckert et al. (2018) påtalar att övervakning av läkemedelsbehandling därför blir viktig framför allt hos äldre patienter. Enligt Wooten (2012) är förklaringen till äldres särskilda utsatthet för biverkningar åldersrelaterade fysiologiska förändringar (Wooten, 2012). Med åldern kommer

2

kroppen förändras, åldern påverkar alla organs strukturer och funktioner och med detta följer minskade marginaler och ökad skörhet. Hur förändringarna tar sig uttryck är dock individuellt. Enligt Mangoni och Jackson (2004) innebär förändringarna att muskelmassan minskar, liksom andelen vatten i kroppen. Andelen kroppsfett, däremot, tenderar att öka med åldern vilket leder till att fettlösliga läkemedel stannar kvar längre i den äldres kropp. Mag-tarmfunktionen förändras också och absorption av läkemedel kan försämras, läkemedel som berörs är bland annat järn och kalcium (Mangoni & Jackson, 2004). Wooten (2012) förklarar att åldersförändringar även kan leda till ett ökat upptag av läkemedel på grund av att tarmrörelserna blir långsammare. Ytterligare risk är att läkemedel fastnar i svalget då sväljförmågan kan vara försämrad. Detta leder till en försämrad eller fördröjd absorption av läkemedlet. Aymanns et al. (2010) beskriver att njurfunktionen stadigt sjunker med åldern och därmed försämras kroppens förmåga att rensa ut läkemedel. Mangoni och Jackson (2003) påtalar att känsligheten för flera olika grupper av läkemedel ökar med åldrandet. Exempelvis förändras känsligheten för vätskedrivande läkemedel vilket innebär att dosen behöver ökas. Enligt Bergman-Evans (2006) behövs individanpassad information för att förbättra patienternas kunskaper i säker läkemedelshantering. Uchmanowicz et al. (2018) beskriver hur patientens förmåga att fullfölja sin läkemedelsbehandling är viktig för att nå framgång. Både patient och anhörig behöver få farmakologisk information och information om vikten av att fullfölja sin läkemedelsbehandling. Uchmanowicz et al. (2018) förklarar vidare att sjuksköterskor som arbetar i hemsjukvården och ansvarar för en patient med polyfarmaci ska vara särskilt involverade i dennes vård. Ansvaret för svensk sjukvård är uppdelat mellan regioner och kommuner, där kommunerna bland annat har ansvar för äldrevård upp till och med sjuksköterskenivå (Andersson & Karlberg, 2000). Vid behov av sjukhusvård eller läkarvård är ansvaret regionens. Det är inte ovanligt att patienter inom kommunal hälso- och sjukvård ibland vårdas på sjukhus, därför blir kommunikationen mellan de två aktörerna viktig (Andersson & Karlberg, 2000). Socialstyrelsen (2019b) påtalar att när flera vårdgivare är involverade i samma patient finns risk att läkemedelsändringar inte uppmärksammas. När vårdkontakterna är flera till antalet och ordinationer av läkemedel ändras finns en risk att information inte når fram eller tolkas olika av olika vårdgivare (Socialstyrelsen, 2019b). Enligt Ehrenberg och Ehnfors (1998) har sjuksköterskan en samordnande arbetsuppgift och i denna ingår att koordinera den medicinska behandlingen och övrig vård till den enskilda patienten. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården (HSLF-FS 2017:37) ska det tydligt framkomma i läkemedelsberättelsen vilka läkemedel patienten har. Det ska också framgå vem som ordinerat ett läkemedel samt tidpunkt för ordinationen. Norell et al. (2013) beskriver att läkemedelshantering tar en stor del av sjuksköterskans tid i anspråk och Nilsson et al. (2009) menar att kunskap i både medicin och omvårdnad är viktig för att sjuksköterskan ska kunna fatta välgrundade beslut. Vidare framhåller Norell Pejner och Kihlgren (2018) att sjuksköterskorna inom kommunal hälso- och

3

sjukvård anser att deras arbetsuppgifter har blivit mer komplexa. Tidigare bestod vården av iordningsställande av läkemedel, såromläggningar eller blodprovstagningar. Patienter som tidigare låg kvar på sjukhuset blir idag utskrivna med krav på tillsyn och mer komplicerade interventioner som involverar medicinsk teknik och polyfarmaci. Norell Pejner och Kihlgren (2018) förklarar att sjuksköterskan inom kommunal hälso-och sjukvård oftast arbetar ensam och arbetsbelastningen är hög med många hembesök, vilket upplevs stressande. Enligt Fernholm et al. (2020) kan tidsbrist och stress öka risken för brister i kommunikationen och tiden att samla information om patienten räcker inte alltid till. Norell Pejner och Kihlgren (2018) belyser att om information om patienten är begränsad kan det öka risken för felaktiga beslut. Teoretisk referensram Florence Nightingale

Florence Nightingale ansåg att observation är den viktigaste förmågan en sjuksköterska ska lära sig (Nightingale, 1989). Sjuksköterskan behöver lära sig vad som ska iakttas och hur, vilka symptom som tyder på förbättring eller försämring, vad som är viktigt och oviktigt och vilka tecken som visar på försummelse inom vården. Sjuksköterskeutbildningen borde enligt Nightingale i huvudsak bestå av utbildning i observationsförmåga. Sjuksköterskan förväntas till exempel förstå vad skiftningar i patientens ansikte kan innebära, liksom förändring i hållning och en nytillkommen nyans i rösten. Observationsförmåga kommer med erfarenhet, antal år i yrket, men det finns en kategori människor som aldrig lär sig av erfarenhet, en kategori människor som heller aldrig utvärderar resultaten av en serie händelser (Nightingale, 1989). En sjuksköterska ska kontrollera patientens hud, om den är torr eller fuktig, verkan av diet, läkemedel och stimulantia. Symtom som svullnad får inte förväxlas med att patienten lagt på sig (Nightingale, 1989). Uppföljning av läkemedelseffekter är en viktig angelägenhet för sjuksköterskor. Även läkemedelsbiverkningar ska noteras. Nightingale gav exempel på läkemedlet kinin, vars biverkningar som halsont, yrsel och dövhet var kända av de flesta, men en uppmärksam sjuksköterska visste även att kinin kan orsaka tillfällig minnesförlust. Dock var det enligt Nightingale den sjuka människan som skulle vårdas och inte sjukdomen och att hälsan främjades mer av goda levnadsförhållanden än sjukvård (Moberg, 2008). Nightingale menade att den verkliga sjuksköterskan var den som kunde sköta ett spädbarn, eftersom spädbarnet inte kan svara på frågor utan allt hänger på sjuksköterskans iakttagelseförmåga. Hon går så långt som till att påstå att en person som inte lyckas lära sig förmågan att iaktta gör bäst i att avstå från att bli sjuksköterska. Hon menar till och med att brist på iakttagelseförmåga riskerar att leda till patientens död (Nightingale, 1989). Nightingale arbetade även med folkhälsa på så sätt att hon ansåg att om individens hälsa var god så var hela samhällets hälsa god. Hon menade också att en lidande individ ledde till ökade kostnader för hela samhället (Moberg, 2008).

4

Patientsäkerhet

Sjuksköterskans arbete på avancerad nivå utgår från sex kärnkompetenser. En av dessa är säker vård, det vill säga patientsäkerhet, vilket bland annat innebär att förhindra skador för patient och personal inom hälso- och sjukvård (Edberg et al., 2013). En vårdskada beror inte på patientens sjukdomsbild utan har orsakats av vården och kunde ha undvikits (Socialstyrelsen, 2009). En vårdskada kan bero på felaktig läkemedelsbehandling. Orsaken kan vara fel i läkemedelsordinationen eller fel i återstående delar av läkemedelsprocessen, såsom till exempel fel dos av läkemedel. Sjuksköterskan är sista länken i läkemedelsprocessen och står för uppföljning av läkemedelsbehandling genom sina kliniska observationer (Choo et al., 2010). Patientsäkerhetslagen (2010:659) ska verka för en hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården.

Problemformulering Uppföljning av läkemedel är en viktig del i patientsäkerhetsarbetet, allra helst för den multisjuka, allt äldre patienten som vårdas inom kommunal hälso- och sjukvård. De läkemedel äldre intar dagligen innebär risker, framförallt om läkemedlen är många. Fokus på sjuksköterskans läkemedelsuppföljning, om den är systematisk eller mer slumpartad är intressant eftersom en god uppföljning har potential att minska riskerna med läkemedelsbehandling.

Syfte Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning hos äldre patienter inom kommunal hälso- och sjukvård.

Metod Design Litteraturstudien har utförts enligt Bettany-Saltikov och McSherry´s (2016) metod för att kunna beskriva sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning hos äldre patienter inom kommunal hälso- och sjukvård.

Metoden ger en detaljerad beskrivning i hur systematiska litteraturstudier inom omvårdnad utförs. Stegen är följande: urval av studier, kvalitetsbedömning, dataextraktion, syntetisering, summering och slutligen presentation av det resultat som framkommit. För att strukturera sökningarna användes modellen Population Exposure och Outcome (PEO-modellen) som redskap för att formulera sökorden. Denna modell används vid framförallt kvalitativa

5

problemformuleringar. Urval av studier görs genom att först läsa artiklarnas titlar och abstrakt för att få en uppfattning om artikelns innehåll, om relevant läses därefter artikeln i sin helhet. Kvalitetsgranskningen innebär att varje artikel bedöms för att säkra god vetenskaplig kvalitet. Dataextraktion utförs genom att relevant information markeras i de vetenskapliga artiklarnas resultat. Syntetisering och summering av data innebär en sammanställning av analyserat material. Presentation av resultaten kan enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) presenteras som kategorier och huvudkategorier. Sammanfattningsvis syftar den här systematiska litteraturstudien till att ge en överblick av redan publicerade vetenskapliga artiklar, på så vis sammanfattas dagens forskningsläge i sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning hos äldre patienter inom kommunal hälso- och sjukvård. Enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) ger den systematiska litteraturstudien möjlighet att även ta del av mindre uppmärksammade artiklar.

Urval Inklusions- och exklusionskriterier togs fram för att svara på syftet. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. Studien fokuserar på sjuksköterskor med erfarenhet av läkemedelsuppföljning hos äldre patienter inom kommunal hälso- och sjukvård. Därmed väljs sjuksköterskor som arbetar på sjukhus bort. För förtydligande, se tabell 1. Artiklar som var peer-rewied valdes i Cinahl men PubMed hade inte den funktionen då sökningarna utfördes. Exklusionskriterier var ej engelskspråkiga artiklar och artiklar äldre än 10 år. Alla studier i litteraturöversikten har kvalitetsgranskats med Caldwells, Henshaw och Taylor´s mall enligt Bettany–Saltikov och McSherry (2016). Mallen kan användas till både kvalitativa och kvantitativa studier och innehåller frågor för kvalitetsgranskning av artiklar. Frågorna besvarades och svaren fick olika poäng. Nej=0, ja =2, vet ej=1. Studier som fick mindre än 20 poäng av 36 möjliga skulle uteslutas från litteraturstudien (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016). Ingen studie fick lägre än 29 poäng, därmed uteslöts ingen artikel. Artiklarna kvalitetsgranskades var och en för sig och poängen jämfördes sedan sinsemellan. Tabell 1. Sökfrågans olika block.

Inklusionskriterier Exklusionskriterier Population (P)

Sjuksköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård

Sjuksköterskor inom övrig verksamhet

Exposure (E) Läkemedelsuppföljning Outcome (O) Sjuksköterskans erfarenheter av

läkemedelsuppföljning hos äldre patienter

6

Datainsamling Innan den strukturerade litteratursökningen påbörjades uppsöktes bibliotekarie på Högskolans bibliotek i Varberg för att få hjälp med sökstrategin. Sökningar till litteraturstudien utfördes i databaserna Cinahl, PubMed och SwePub. Cinahl valdes då det är en stor databas för omvårdnadsforskning, PubMed valdes då inriktningen på valt område har medicinska inslag och SwePub valdes för att hitta artiklar med svenskt perspektiv. Genom att använda PEO-modellen, se tabell 1, identifierades sökfrågans olika block, sökord identifierades alltså utifrån respektive block. Följande sökord urskildes: nursing, nurses, nursing role, nurs*, community health nurse, primary health care, aging, elderly, drug monitoring, medication, medication therapy management, medication management, geropharmacology, drug reaction, drug monitoring och pharmacovigilance. Den booleska termen AND användes i samtliga sökningar för att sätta ihop sökorden från de olika blocken. Vi har inte sökt på ordet ”erfarenhet” som finns med i O-blocket i PEO-modellen utan aktivt letat efter sjuksköterskornas erfarenhet av läkemedelsuppföljning inom kommunal hälso- och sjukvård i artiklarnas titlar och abstrakt. Likaså kontrollerades att de patienter som deltog i studierna var över 65 år genom läsning av artiklarna. Mesh-termer fanns för alla block i sökningarna i PubMed. I Cinahl användes flera fritextord i sökningarna, då major headings inte alltid gick att finna. I SweMed användes endast fritextord. Trunkering (*) användes i Cinahl vid en sökning för att få alla böjningsformer av ordet nurse. Sökhistorik finns att se i bilaga A. Sökningarna gav fjorton artiklar som lästes i sin helhet, fyra valdes bort då de inte svarade på syftet. I PubMed lästes 22 titlar, 22 abstrakt och tre artiklar i sin helhet. I Cinahl lästes 187 titlar, 20 abstrakt och 8 artiklar i sin helhet. I SwePub lästes 10 titlar, 10 abstrakt och 2 artiklar i sin helhet, se bilaga A. Referenslistor i valda artiklar lästes igenom för att hitta fler användbara artiklar. På så sätt hittades artikel nummer två från referenslistan i artikel nummer sex. Flödesschemat Preferred Reporting Items for Reviews and Meta-Analysis, PRISMA visar en sammanställning över artiklar, se bilaga B.

Databearbetning och dataanalys Bettany-Saltikov och McSherry (2016) beskriver de steg som används i arbetet med dataextraktionen, och dessa har utgjort grunden i föreliggande litteraturstudie. Artiklarnas resultat lästes flera gånger, sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning inom kommunal hälso- och sjukvård markerades. För att organisera dataextraktionen användes ett formulär av Bettany-Saltikov och McSherry (2016). I formuläret skrevs relevanta delar av resultatet från original artiklarna in. I formulären noterades även meningarnas sidnummer, kolumn och radnummer, vilket var användbart då texten kunde tolkats olika. Det var då enkelt att gå tillbaka till originalartiklarna. Därefter jämfördes alla dataextraktionsformulär mellan oss, mening för mening för att med öppet sinne fundera på vad texten betydde, så kallad öppen kodning. Detta stadium resulterade i ett stort antal koder. I nästa steg skrevs alla dataextraktionsformulär

7

med kodning ut i pappersform, placerades i långa rader för att kunna diskutera vilka koder som hade liknande innebörd. Koderna sorterades därefter ihop efter innebörd. På så vis arbetades kategorier fram, se tabell 2. Dataextraktionsformulären användes som stöd för att sammanställa artikelöversikten, se bilaga C. Tabell 2.

Sid Kol. Rad Extraherad data Öppen kodning

Kategori Huvudkategori

188 2 3 Medicare patients see on average two different primary care providers and five specialists working in four separate locations in a single year. Thusly, APNs face the task of being coordinators for patients with complex health needs, receiving multiple health service from different health care providers.

Sjuksköterskan blir en koordinator för patienter med en komplex sjukdomsbakgrund, patienten kan ha kontakt med flera olika typer av vårdinrättningar

Bristande stöd från läkarna

Risker

365 1 9 Moreover, nursing home physicans and other medical provider rarely communicate with each other, therefore they rely on nurses to be the liaison between them.

Då läkarna på äldreboenden inte hade kontakt med andra vårdgivare fick sjuksköterskan skötta dessa kontakter.

Bristande stöd från läkarna

Risker

Följande kategorier växte fram under dataanalysen: Osäkerhet i ansvarsfördelning kring läkemedelsuppföljning, brist på kunskap, bristande stöd från läkarna, ont om tid, ansvar för att sammanställa läkemedelsinformation, måste förlita sig till andra och anhöriga påverkar läkemedelsuppföljningen, se bilaga D, Kategoriöversikt. Senare sorterades kategorierna in under två huvudkategorier: risker och samverkan, se tabell 3.

8

Tabell 3.

Risker Samverkan

Osäkerhet i ansvarsfördelning kring läkemedelsfördelning

Brist på kunskap

Bristande stöd från läkarna

Ont om tid

Ansvar för att sammanställa läkemedelsinformation

Måste förlita sig till andra

Anhöriga påverkar läkemedelsuppföljning

Etiska överväganden Dataskyddsförordningen, General Data Protection Regulation (GDPR) syftar till att skydda personuppgifter av personlig eller känslig karaktär. GDPR ska tillämpas inom hela Europeiska Unionen (Dataskyddsinspektionen, 2020). Etikprövningsnämndens uppgift är att skydda människan (Etikprövningsmyndigheten, 2020). Det är under en intervjustudie viktigt att vara medveten om att en intervju kan förse intervjusvaren men mycket känslig information och intervjuaren ansvarar inte bara för forskningsetiken utan har även ett medmänskligt ansvar att handla utifrån den information som kommer fram (Thomsson, 2010). Studiedeltagarnas autonomi ska respekteras i största möjliga mån (Helgesson, 2006). Insamlad data från forskning ska presenteras sanningsenligt, inget får förvrängas eller undanhållas (Forsberg & Wengström, 2013). För att åstadkomma ett sanningsenligt innehåll i denna systematiska litteraturstudie fördes samtal mellan författarna kontinuerligt. Ibland gick tolkningarna av texten isär, det berodde på att artiklarna var skrivna på engelska och den egna förförståelsen. Forsberg och Wengström (2013) påtalar att en litteraturstudie ska innehålla artiklar som fått tillstånd från en etisk kommitté eller att det framgår i de inkluderade studierna att det som lägsta krav tagits hänsyn till etiska aspekter. Vid en litteraturstudie finns inga nya försökspersoner, redovisat material är tidigare publicerat och har etiska överväganden som vi tagit del av. I den systematiska litteraturstudiens kvalitetsgranskning kontrollerades att artikelförfattarna fört ett etiskt resonemang.

9

För en artikel fann vi ej godkännande från etisk kommitté men valde ändå att ta med artikeln ifråga (Dilles et al., 2011) då deltagarna hade givit informerat samtycke till att delta i studien. Nyttan med litteraturstudien skulle vara om studiens resultat används i sjuksköterskors kliniska verksamhet beträffande läkemedelsuppföljning. Genom att betrakta hur området ser ut nu ser vi också vad som kan förbättras. Förbättringen skulle kunna medföra en ökad patientsäkerhet och minskat lidande för patienter inom kommunal hälso- och sjukvård. Sjuksköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård kan beröras av att läsa litteraturöversikten då resultatet kan väcka tankar om det egna arbetet, kanske känslor av otillräcklighet i uppföljningen av läkemedel eller frustration över sin arbetssituation.

Resultat Risker Under huvudkategorin ”Risker” återfinns följande kategorier: Osäkerhet i ansvarsfördelning kring läkemedelsuppföljning, Brist på kunskap, Bristande stöd från läkarna och Ont om tid. Osäkerhet i ansvarsfördelning kring läkemedelsuppföljning

Resultatet visar att det rådde osäkerhet bland sjuksköterskorna om hur och av vem läkemedelsuppföljning skulle utföras. Merparten av sjuksköterskorna på ett svenskt äldreboende ansåg att det är sjuksköterskans ansvar att utvärdera läkemedelseffekter och biverkningar (Nordin Olsson et al., 2013). Några sjuksköterskor däremot tyckte att uppföljning av läkemedel kunde delegeras till omvårdnadspersonalen eller utföras som ett delat ansvar (Nordin Olsson et al, 2013). Johansson- Pajala et al. (2016) beskrev att sjuksköterskan ville att läkarna skulle ansvara för uppföljning av läkemedelsbehandlingar. Trots detta var det sjuksköterskan som kontrollerade att alla läkemedelslistor stämde, kontrollerade kontraindikationer och att recept förnyades i tid (Johansson-Pajala et al., 2016). Några sjuksköterskor i en belgisk studie var av den uppfattningen att läkemedelsuppföljning inte hörde till deras ansvarsområden (Dilles et al., 2011). Enligt Johansson-Pajala et al. (2016) och Nordin Olsson et al. (2013) ansåg sjuksköterskorna att deras huvuduppgift i patientens läkemedelsbehandling framförallt var av praktisk karaktär. Det var sjuksköterskan som skulle se till att ordinerade läkemedel fanns hemma hos patienten och att patienten erhöll sina läkemedel enligt ordination (Johansson-Pajala et al., 2016; Nordin Olsson et al., 2013). Sjuksköterskan upplevde att läkare ofta ville veta deras åsikt angående den boendens läkemedelsbehandling och följde deras rekommendationer (Vogelsmeier, 2014). Osäkerhet fanns bland sjuksköterskorna att symptom på sjukdom som behandlades likväl kunde röra sig om en läkemedelsbiverkan (Hernandez, 2017).

10

Brist på kunskap Resultatet visar att sjuksköterskan ansåg att kunskap om läkemedlets effekt, biverkningar och patientens diagnos var viktig för att kunna diskutera med läkaren om patientens läkemedelsbehandling (Dilles et al., 2011; Lim et al., 2010). Otillräcklig kunskap visade sig, enligt sjuksköterskorna vara ett hinder i säker läkemedelsuppföljning på äldreboenden. Det gällde både sjuksköterskans kunskap om farmakodynamik och läkemedelsinteraktioner (Dilles et al., 2011; Lim et al., 2010). Sjuksköterskornas erfarenhet var att patienter rapporterade fler biverkningar om de fått information om sitt läkemedel innan påbörjad behandling (Dilles et al., 2015). Sjuksköterskans erfarenhet var att kunskap och utbildning inte matchade den grad av ansvar yrket innebar (Johansson-Pajala et al., 2016). Orsakerna till kunskapsbrist kunde vara flera. Tidsbrist bidrog till att det inte fanns så mycket tid över till professionell utveckling (Johansson-Pajala et al., 2016; Nordin Olsson et al., 2013). Nordin Olsson et al., (2013) fann att en annan orsak till kunskapsbrist var att fortbildning på arbetsplatsen uteblev på grund av låga ekonomiska tillskott från ledningen. Vidare påtalar Nordin Olsson et al., (2013) att sjuksköterskorna angav att de inte själva var aktiva med att söka kurser i fortbildning inom farmakologi. Sjuksköterskornas erfarenheter var att ApoDos-systemet reducerade sjuksköterskornas kunskap gällande patientens läkemedelsbehandling. Det berodde på att sjuksköterskan varken behövde dela eller distribuera läkemedlen själv (Johansson- Pajala et al., 2016). Den årliga läkemedelsgenomgången tillsammans med läkaren kunde vara ett sätt för sjuksköterskan att få bra information om den enskilda patienten, men det fanns också sjuksköterskor som inte ansåg att läkemedelsgenomgången var så viktig vilket kunde leda till sjuksköterskor som var mindre insatta i patientens läkemedelsbehandling (Johansson- Pajala et al., 2016). Resultatet visar att läkemedelsuppföljning i samarbete med farmaceut gav en säker bild av patientens läkemedelsbehandling. Det fanns dock sjuksköterskor som inte kände till att farmaceut kunde vara behjälplig i uppföljningen (Bell et al., 2017). Bristande stöd från läkarna

I förhållandet sjuksköterska-läkare fanns tecken på att ansvarsfördelningen var oklar, sjuksköterskan tog ofta ett utökat ansvar för läkemedelsuppföljning. Hen ansåg att det fanns risk för patientskada om inte läkemedelsbehandlingen följdes upp (Johansson- Pajala et al., 2016). Vogelsmeier (2014) fann att läkaren var beroende av sjuksköterskans förmåga att följa upp läkemedelsordinationer. Uppföljningarna skulle vara trovärdiga och riktiga för säker läkemedelsbehandling (Vogelsmeier, 2014). Möjligen kunde detta bli ännu viktigare på grund av sjuksköterskan upplevde att tillgången till läkare var begränsad och att läkarna inte alltid levde upp till sina åtagande vid

11

äldreboenden (Johansson-Pajala et al., 2016). Ibland syntes endast läkaren till då de kom på ronderna. Den bristfälliga kontakten med läkaren kunde innebära att sjuksköterskan inte fick det stöd som krävdes i sina bedömningar och beslut (Johansson-Pajala et al., 2016). Läkare förlitade sig många gånger på att sjuksköterskan skulle veta varför en patient intog ett visst läkemedel och lyssnade helt på sjuksköterskans rekommendationer utan egna värderingar och gick fullt på sjuksköterskan åsikt (Vogelsmeier, 2014). Det ingav en oro bland sjuksköterskorna då de visste att en felbedömning kunde innebära allvarliga konsekvenser (Johansson-Pajala et al., 2016). Möjligheten att kunna kontakta läkaren när som helst under dygnet ansågs mycket värdefullt och ingav en känsla av trygghet (Johansson-Pajala et al., 2016). Enligt Vogelsmeier (2014) kunde sjuksköterskans samarbete med läkaren vara bekymmersamt på flera olika vis. En sjuksköterska beskrev en situation där jourhavande läkare tyckte att ordinarie läkare skulle ta ställning efter helgen till vilka ordinationer som var riktiga. Vilket skulle innebära tre-fyra dagar av osäkra ordinationer. Läkaren på äldreboenden hade sällan kontakt med andra vårdgivare som patienten erhöll vård ifrån. Läkaren förlitade sig på att sjuksköterskan skötte dessa kontakter och förmedlade vidare relevant information till dem (Vogelsmeier, 2014). Ont om tid

Tiden var ofta en begränsande faktor i arbetet med läkemedelsuppföljning, bland annat kunde hög arbetsbelastning leda till att tiden inte räckte till att följa upp läkemedel på ett säkert sätt (Dilles et al., 2011). En annan följd av tidsbrist kunde vara att sjuksköterskan inte hade tid att sätta sig in i läkemedelslistan vid patientens hemkomst från sjukhuset till boendet. Det ledde till en sämre läkemedelsavstämning (Vogelsmeier, 2014).

12

Samverkan Under huvudkategorin ”Samverkan” återfinns följande kategorier: Ansvar för att sammanställa läkemedelsinformation och informera, Måste förlita sig till andra och Anhöriga påverkar läkemedelsuppföljning. Ansvar för att sammanställa läkemedelsinformation

Förflyttningar mellan sjukhuset och äldreboendet eller hemsjukvården ökade risken för att information om patientens läkemedel skulle försvinna. Det ansågs vara en svag del i vårdkedjan (Kollerup et al., 2018). Så snart en patient var utskrivningsklar från sjukhuset initierades en dialog mellan sjuksköterskan inom kommunal hälso- och sjukvård och sjukhuset för överrapportering om bland annat patientens läkemedelsbehandling. Vid mottagandet av patienten i hemmet eller på boendet erhöll sjuksköterskan ofta stora volymer av journalanteckningar (Kollerup et al., 2018; Vogelsmeier, 2014). För att förstå patientens historia och vilka läkemedel patienten fått förskrivna och varför fick sjuksköterskorna ingående studera journalhandlingar för att samla information om patienten (Vogelsmeier, 2014). Genomgången av sjukhusets journalanteckningar var frustrerande på grund av att informationen ofta upplevdes som inkonsekvent och otydlig. Viss information gick inte att komma åt och läkemedelsordinationer kunde i sjuksköterskans ögon vara obegripliga (Vogelsmeier, 2014). Det fanns också tillfällen när sjuksköterskan upptäckte felaktig dokumentation om patientens diagnoser (Kollerup et al., 2018). Sjuksköterskan var ofta tvungen att jämföra förskrivningarna, före och efter sjukhusinläggning, för att få klarhet i patientens läkemedelsbehandling (Kollerup et al., 2018). Sammanställning av läkemedelslistan var ett nödvändigt arbete sjuksköterskan utförde för att undvika misstag i patientens läkemedelsbehandling (Nordin Olsson et al, 2013; Vogelsmeier, 2014). En försvårande faktor i en redan komplex arbetssituation kunde vara att patientens diagnos inte var noterat på läkemedelslistan. Sjuksköterskorna fick då gissa sig till varför patienten var insatt på vissa läkemedel. Hen försökte då använda sig av sitt goda omdöme och tidigare erfarenhet för att gissa rätt (Vogelsmeier, 2014). I mötet med patienten upplevde sjuksköterskan ibland ett behov att ”hålla masken”. När läkemedelsordinationerna var ofullständiga hände det att sjuksköterskan dolde sina betänkligheter så att patienten inte skulle tappa förtroendet för sjukvården (Kollerup et al., 2018). Patienten kunde vara anknuten till flera olika mottagningar och läkare vilket gjorde att sjuksköterskan upplevde minskad kontroll. Anledningen till det var att i dessa fall ansvarade läkaren på respektive mottagningen för patientens ordinationer (Johansson- Pajala et al., 2016). För att få klarhet i patientens ordinationer krävdes ofta kontakt med sjukhuset (Kollerup et al., 2018). I samtal med sjukhuspersonal kunde sjuksköterskan möta hinder i form av personal som hänvisade till sekretess och därmed inte ville ge ut någon information och personal på mottagning som ”skyddade” sin läkare (Vogelsmeier, 2014). Uppföljning av läkemedel kunde ibland innebära praktiska problem för

13

sjuksköterskan. Vid hembesök hos patienten hände det att läkemedelsburkar låg spridda lite varstans i patientens hem (Kollerup et al., 2018). Sjuksköterskan upptäckte att många patienter inte kände till hur läkemedel skulle förvaras eller hur ett visst läkemedel skulle intas (Gusdal et al., 2011). Ibland fick sjuksköterskan gå igenom läkemedelslistan med patienten för att på så vis hjälpa till att hantera sina läkemedel korrekt (Kollerup et al., 2018). Om patienten hade en lång läkemedelslista förelåg en stor risk för läkemedelsinteraktioner och ordinationerna blev svåra för patienten att hantera (Gusdal et al., 2011). Rådgivande samtal från sjuksköterska angående patientens läkemedel för äldre patienter och deras anhöriga har visat sig ha potential att minska polyfarmaci och därmed de risker som medföljer, som till exempel biverkningar (Hernandez, 2017). Måste förlita sig till andra

Sjuksköterskan inom kommunal äldreomsorg befann sig ofta på fysiskt avstånd från patienten (Johansson-Pajala et al., 2016). Övrig omvårdnadspersonal som skötte omvårdnad och utlämning av läkemedel var oftast den yrkeskategori som var närmast patienten. Sjuksköterskan utförde bedömningar av patienter utifrån snabba möten på avdelningen där patienten bodde. Det kunde innebära bristande kontroll och dåliga förutsättningar att göra sina egna observationer vid läkemedelsuppföljning. Sjuksköterskan blev på så vis beroende av övrig omvårdnadspersonal (Johansson-Pajala et al., 2016). Gott samarbete med övrig omvårdnadspersonal var nödvändigt då information om patienten samlades in (Bell et al., 2017). Övrig omvårdnadspersonals kunskap och erfarenhet, förmåga att rapportera och att få saker och ting gjorda påverkade sjuksköterskans förtroende. Flera i personalgruppen tillfrågades då sjuksköterskan skulle samla in information om patienten, orsaken till detta var att information från den övriga omvårdnadspersonalen ibland var motsägelsefull och subjektiv (Johansson-Pajala et al., 2016). Sjuksköterskan kunde känna sig obekväm med denna form av andrahandsinformation (Bell et al., 2017). Sjuksköterskan upplevde också att övrig omvårdnadspersonal inte alltid förstod sambandet mellan medicinering och patientens diagnos, detta var sjuksköterskan tvungen att ta hänsyn till i kommunikationen (Johansson-Pajala et al., 2016). Av och till var sjuksköterskorna underbemannade och måste lita på övrig omvårdnadspersonal än mera. Då kunde uppföljning av läkemedelseffekter och biverkningar delegeras till övrig omvårdnadspersonal (Johansson-Pajala et al., 2016; Nordin Olsson et al., 2013). Sjuksköterskan var ibland var orolig att övrig omvårdnadspersonal inte skulle upptäcka och rapportera läkemedelsbiverkningar till sjuksköterskan (Johansson-Pajala et al., 2016). Bristande kunskap i det svenska språket hos övrig omvårdnadspersonal, både skriftligt och muntligt sågs också som ett hinder i säker läkemedelsuppföljning (Johansson-Pajala et al., 2016). Patienter med kognitiv svikt kunde inte alltid förmedla sina behov och sitt

14

tillstånd. I dessa fall var sjuksköterskans möjlighet att observera patienten än viktigare (Kollerup et al., 2018). Enligt Johansson-Pajala et al. (2016) önskade sjuksköterskan att arbeta nära patienten, alltså “bedside care”, för att kunna följa upp läkemedelsrelaterade problem (Johansson-Pajala et al., 2016). För att få en rättvisande bild av patienten var det viktigt för sjuksköterskan att kunna diskutera patienterna med sina sjuksköterskekollegor. Allra viktigast var dessa samtal om patienten bodde hemma, på grund av den korta tid som sjuksköterskan spenderade med denna patientgrupp (Bell et al., 2017). Enligt Kollerup et al. (2018) kunde begränsad kontakt med patienten leda till allvarliga misstag.

Anhöriga påverkar läkemedelsuppföljning

Det var vanligt att information till sjuksköterskan angående patientens behandlingar kom från släktingar (Nordin Olsson et al., 2013). Hernandez (2017) belyser att anhörig, inte sjuksköterskan, kan vara den som kopplar samman patientens försämring med en läkemedelsbiverkan. Vogelsmeier (2014) menar att vissa sjuksköterskor förlitade sig på att anhöriga till patienten sökte upp sjuksköterskan och lyfte eventuella frågor eller bekymmer angående patientens läkemedelsbehandling. Denna form av tillvägagångsätt hade dock flera gånger lett till patientskada på grund av felmedicinering (Vogelsmeier, 2014). Diskussion Metoddiskussion Enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) är en bred artikelsökning viktig för att alla relevanta studier ska hittas. Litteraturstudiens trovärdighet kan ha påverkats negativt av att den booleska operatorn OR inte användes. Om booleska operatorn ”OR” hade använts hade synonymer kunnat kombineras i vardera sökblock. På så vis hade chanserna för träffar på relevanta artiklar ökat. Vidare beskriver Bettany-Saltikov och McSherry (2016) att alla böjningsformer av ett ord kommer med när så kallad trunkering används i en artikelsökning. Trunkering innebär att endast ordstammen av ett ord skrivs in i sökrutan och ordet avslutas med ett trunkeringstecken. Vi har endast använt trunkering vid ett tillfälle, på ordstammen nurs. Även detta kan ha påverkat studiens trovärdighet negativt, en utökad trunkering skulle kanske gett fler sökträffar men vilka ytterligare ord som varit lämpliga att trunkera var inte uppenbart för oss. Polit och Beck (2018) beskriver att hög pålitlighet innebär att en mätning som upprepas får samma resultat som tidigare mätning. För att öka pålitligheten i litteraturstudien har sökningarna redovisats systematiskt, se bilaga A. Ordet ”erfarenhet” fanns inte med i sökningen utan eftersöktes aktivt genom att läsa titlar och abstrakt. Det var svårt att använda PEO-modellen då detta var en ny metod för oss. O-blocket blev stort med två komponenter, äldre och

15

erfarenheter, och därmed svårt att söka på. Detta påverkar pålitligheten negativt på så sätt att vi kan ha missat artiklar som beskriver sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning inom kommunal hälso- och sjukvård. Det var svårt att finna ett lämpligt ord till läkemedelsuppföljning. Medication management, pharmacovigilance och drug monitoring var de sökord som låg närmast. Risk finns att ytterliga sökord för läkemedelsuppföljning finns och att dessa inte kom med vilket kan ha lett till att artiklar som svarade an på syftet inte kom med i sökningarna. Sökningarna resulterade ofta i ett litet antal träffar, orsaken till detta frånsett ovanstående beror också på att det inte finns någon stor mängd studier utförda på området sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning inom kommunal hälso- och sjukvård. Flera av artikelförfattarna har nämnt detta i sin bakgrund (Vogelsmeier, 2014; Johansson- Pajala et al. 2016; Lim et al, 2010; Dilles et al. 2011). Både kvantitativa och kvalitativa studier inkluderades i litteraturöversikten. Resultaten i de kvalitativa studierna beskrev sjuksköterskans erfarenheter av läkemedelsuppföljning bättre än i de kvantitativa artiklarna. De kvantitativa artiklarna inkluderades då de kunde styrka det som framkommit i de kvalitativa artiklarna. Slutligen kom litteraturstudien att innehålla artiklar från Sverige (3) Norge (1), Belgien (2), USA (2), Australien (1) och Danmark (1). De studier som tagits med i litteraturöversikten är alltså samtliga utförda i västvärlden. Det finns problem med denna spridning av länder, sjuksköterskornas utbildning kan variera till längd och innehåll. Uttrycket överförbarhet används inom kvalitativ forskning för att beskriva om ny kunskap som forskats fram kan vara relevant i andra situationer (Polit & Beck, 2018). För att stärka studieresultatets överförbarhet till svenska förhållanden hade det förmodligen varit bättre att endast inkludera svenska eller i alla fall studier utförda i Norden. Denna litteraturstudies överförbarhet får sägas vara begränsad, både på grund av ett för litet antal artiklar och på grund av att studier från endast sex länder presenterats. En av litteraturöversiktens svagheter är att nästan samtliga utvalda artiklar varierar något i fokus från varandra. Till exempel fokuserar en av artiklarna på uppföljning av läkemedel då en patient kommer hem från sjukhus medan en annan artikel väljer att lägga fokus på sjuksköterskans uppfattning om sin roll i läkemedelsuppföljning. Här har utmaningen varit att fokusera på det innehåll som besvarar syftet. En annan svårighet var att valet av informanter också varierade i studierna. I en artikel (Vogelsmeier, 2014) som undersökte läkemedelsavstämningar på äldreboenden var informanterna i denna studie både sjuksköterskor, motsvarande undersköterskor och chefer för äldreboenden. Bland cheferna fanns både utbildade sjuksköterskor och de som inte var det. Ett

16

problem i just detta fall var att skilja ut sjuksköterskornas bidrag till resultatet från övriga informanters. För att granska de vetenskapliga artiklarnas kvalitet har Caldwell et als. granskningsmall använts (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016). Samtliga kvalitetsgranskningar har utförts var för sig och poängen för vardera artikel har sedan jämförts. Samtliga artiklar fick höga poäng, mellan 29-34. Därmed uteslöts inte någon artikel. Vid dataextraktionen användes ett dataextraktionsformulär. Tanken med ett sådant formulär är att processen då data extraheras ska standardiseras och öka resultatets trovärdighet (Bettany-Saltikov & McSherry 2016). Dataextraktionen genomfördes enskilt för att sedan jämföras. Diskussionerna som fördes sinsemellan ledde till att olika perspektiv diskuterades. Enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) minskar risken för bias om två personer självständigt plockar ur relevanta fakta. Diskussioner har förts mellan författarna om den data som extraherats riskerar att få en annan betydelse när den syntetiseras och hamnat ur sin kontext. Tanken är att sammanfatta dagens forskningsläge men det finns en risk att det blir en liten glidning i texternas egentliga mening.

Resultatdiskussion Vissa sjuksköterskor som arbetade på ett äldreboende ansåg att uppföljning av läkemedel och eventuella biverkningar var sjuksköterskans ansvar, medan andra kollegor menade att dessa arbetsuppgifter kunde delegeras eller var en arbetsuppgift som kunde utföras tillsammans med övrig omvårdnadspersonal (Nordin Olsson et al., 2013). För Florence Nightingale rådde inga tvivel om att uppföljning av läkemedel och uppmärksamhet på eventuella biverkningar ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter. En sjuksköterska som känner till mer ovanliga biverkningar anses av Nightingale vara riktigt skicklig (Nightingale, 1989). I en belgisk studie i föreliggande litteraturstudie framkom det att ungefär en femtedel av de tillfrågade sjuksköterskorna ansåg att det inte ingick i deras arbetsuppgifter att följa upp läkemedelseffekter och ungefär en fjärdedel av sjuksköterskorna ansåg inte att uppföljning av biverkningar tillhörde deras arbetsuppgifter (Dilles et., 2011). Det är lite förvånande då sjuksköterskor ska ha formell kompetens att följa upp effekter och biverkningar av läkemedel och det är sjuksköterskorna som kommer patienterna närmst, näst efter övrig omvårdnadspersonal. I resultatet framkom även att sjuksköterskan upplevde att uppföljning av läkemedel krävde mer farmakologisk kunskap för säkra bedömningar (Johansson-Pajala et al., 2016). Det framkom också i resultatet att farmaceuter kunde vara behjälpliga med uppföljning av läkemedelsbehandling hos äldre patienter (Bell et al., 2017). Spinewine et al. (2012) påvisar att involvering av farmaceut kan höja kvalitén på en patients läkemedelsbehandling, både genom att farmaceut deltar i läkemedelsgenomgångar och genom att farmaceut utbildar sjuksköterskan inom farmakologi (Spinewine et al., 2012). I resultatet framkom det dock att sjuksköterskan inte alltid kände till att farmaceut kunde kontaktas för konsultation vid läkemedelsuppföljningar (Bell et al., 2017). Säker läkemedelsuppföljning

17

kräver att sjuksköterskan har goda farmakologiska kunskaper för att bedöma läkemedelseffekter och behandlingens lämplighet. Detta involverar kunskap om interaktioner och möjliga biverkningar (Choo et al., 2010). Sjuksköterskans farmakologiska kunskaper är viktiga för att kunna förebygga fel i patientens läkemedelsbehandling och därmed öka patientsäkerheten. Litteraturstudiens resultat visade att sjuksköterskan ofta upplevde sig ha det fulla ansvaret för trygg och säker läkemedelsuppföljning (Johansson- Pajala et al., 2016) och att läkaren i hög utsträckning följde sjuksköterskans rekommendationer om patientens läkemedel och fortsatta behandling (Vogelsmeier, 2014). Enligt Karlsson et al. (2009) efterfrågar läkarna ibland högre kompetens hos sjuksköterskan och begär att sjuksköterskan ska känna till områden som vanligen inte berör hen. Enligt Choo et al., (2010) omfattar läkemedelsbehandling bidrag både från läkare och sjuksköterska, dålig kommunikation mellan dessa har visat sig vara en orsak till felaktiga läkemedelsbehandlingar. Enligt Ehrenberg och Ehnfors (1999) ska sjuksköterskan samordna den medicinska behandlingen och övrig vård. Resultatet visade att för att reda ut och se till att allt fungerade angående patientens läkemedelsordinationer hade sjuksköterskan många kontakter. Kontakt med sjukhuset, patientansvarig läkare, övrig omvårdnadspersonal och anhörig kunde vara aktuellt för att samla information om patienten (Kollerup et al., 2018). Enligt Coleman (2003) är en välfungerande kommunikation angående läkemedelslistan då en patient förflyttas mellan olika vårdinrättningar avgörande för att kunna tillhandahålla en vård av god kvalité. Allra viktigast är det för äldre patienter på grund av att de äldre patienterna står för den största andelen av förflyttningar mellan olika vårdinrättningar. Enligt Coleman et al. (2005) löper en patient som återgår till hemmet från sjukhuset med en otydlig läkemedelslista flera gånger större risk för återinläggning än en patient med tydlig läkemedelslista. Vogelsmeier (2014) fann i resultatet att sjuksköterskan upplevde sjukhusets medskickade journalanteckningar som både inkonsekventa och otydliga och läkemedelsordinationerna från sjukhuset kunde till och med vara obegripliga i sjuksköterskans ögon. Kollerup et al. (2018) beskrev att sjuksköterskan nöjde sig med att endast läsa slutanteckningen från sjukhuset vid förflyttning till hemsjukvård. Något som i förlängningen kunde leda till att läkemedel delades felaktigt. Choo et al. (2010) påtalar att en faktor som äventyrar patientsäkerheten är dålig kommunikation vid överrapportering mellan olika vårdinrättningar. Resultatet visade även att patienter kunde ha olika vårdkontakter och olika läkare vilket var en försvårande faktor för sjuksköterskan i informationssökningen angående patientens behandlingar (Johansson-Pajala et al., 2016). Även detta äventyrar patientsäkerheten. Samma elektroniska journalsystem över hela landet skulle förmodligen underlätta sjuksköterskans informationssökning. Resultatet visade att patienter med kognitiv svikt inte alltid kunde förmedla sina behov och sitt tillstånd (Kollerup et al., 2018). Personer med kognitiv svikt är ibland svåra att bedöma (Karlsson et al.,2009). När en patient inte kan förmedla sina behov blir iakttagelseförmågan avgörande i bedömningen (Nightingale,

18

1989). Sjuksköterskans arbete med äldre inom hemsjukvård och på äldreboenden innebär ofta att sjuksköterskan inte befinner sig på samma fysiska plats som patienten. I litteraturstudiens resultat framkom att ett sådant typ av organisatoriskt arrangemang kunde leda till att sjuksköterskans bedömningar grundade sig på observationer sjuksköterskan gjort efter ett snabbt möte med patienten eller på andrahandsinformation från övrig omvårdnadspersonal (Johansson-Pajala et al., 2016; Nordin Olsson et al., 2013). För lite tid med patienten och minskade möjligheter för observation utgör en risk för felaktigheter i läkemedelsbehandlingen (Choo et al., 2010). Observation är det viktigaste en sjuksköterska kan lära sig och observationerna ska ske genom iakttagelse. Bristande iakttagelseförmåga hos sjuksköterskan kan leda till vårdskada (Nightingale, 1989).

Konklusion Resultatet av litteraturstudien visar att sjuksköterskan inom kommunal hälso- och sjukvård stöter på flera hinder i sitt arbete med läkemedelsuppföljning. Litteraturstudien visar endast i liten utsträckning hur sjuksköterskan faktiskt följer upp och utvärderar resultat av patientens läkemedelsbehandling. Samverkan mellan olika vårdinrättningar och professioner för att sammanställa den aktuella läkemedelsbehandlingen är en viktig arbetsuppgift för sjuksköterskan inom kommunal hälso- och sjukvård för säker läkemedelsuppföljning. Trots sjuksköterskans strävan för detta rådde ändå otydligheter i patientens läkemedelsuppföljning. För förbättrad patientsäkerhet föreslår vi därför forskning på ett gemensamt journalsystem för region och kommun beträffande patientens läkemedelslista.

Självständighetsförklaring Författarna till denna litteraturstudie, Stina Larsson och Sofia Sallander har i lika stor utsträckning bidragit till alla delar av studien.

Referenser Resultatartiklar markeras med *

Aknér, G. (2013). Frailty and multimorbidity in elderly: a shift in Management Approach. A Clinical Journal of the American Geriatrics Society. 21(1.7).

Andersson, G., & Karlberg, I. (2000). Integrated care for the elderly.: The background and effects of the reform of Swedish care of the elderly. International Journal Of Integrated Care, (1), 1-10.

Aymanns, C., Keller, F., Maus., Harmann, B., & Czock, D. (2010). Review onPharmacokinetics and Pharmacodynamics ant the Aging Kidney. Clinical Journal of American Society of Nephrology, 5, 341-327. doi: 10.2215/CJN.03960609

*Bell, H., Granas, A., Omli, R., Enmarker, I., & Steinsbekk, A. (2017). Nurses’ and pharmacists’ learning experiences from participating in inter professional medication reviews in primary health care: a qualitative study. International Journal Of Clinical Pharmacy, 39(1), 218–219. doi.org/10.1007/s11096-016-0404-4

Bergman-Evans B. (2006). AIDES to improving medication adherence in older adults. Geriatric Nursing, 27(3), 174–183. doi- org.ezproxy.bib.hh.se/10.1016/j.gerinurse.2006.03.003

Bettany-Saltikov, J., & McSherry, R. (2016). How to do a systematic literature review in nursing. A step-by-step guide. Open University Press: London

Choo, J., Hutchinson, A., & Bucknall, T. (2010). Nurses’ role in medication safety. Journal of Nursing Management, 18(7), 853–861. doi.org/10.1111/j.1365-2834.2010.01164.x

Coleman E. A. (2003). Falling through the cracks: challenges and opportunities for improving transitional care for persons with continuous complex care needs. Journal of the American Geriatrics Society, 51(4), 549–555. doi.org/10.1046/j.1532-5415.2003.51185.x

Coleman, E. A., Smith, J. D., Raha, D., & Min, S. J. (2005). Posthospital medication discrepancies: prevalence and contributing factors. Archives of internal medicine, 165(16), 1842–1847. doi.org/10.1001/archinte.165.16.1842

Datainspektionen (2020). Känsliga personuppgifter. Hämtad 2020-04-08 från: https://www.datainspektionen.se/lagar--regler/dataskyddsforordningen/

*Dilles, T., Elseviers, M., Van Rompaey B., Van Bortel, L., & Vander Stichele, R. (2011) Barriers for nurses to safe medication management in nursing homes. Journal of Nursing Scholarship, 43(2), 171-180. doi:10.1111/j.1547-5069.2011.01386.x

*Dilles, T., Van Rompaey, B., Van Bogaert, P., & Elseviers, M. M. (2015). Resident and nurse reports of potential adverse drug reactions. European journal of clinical pharmacology, 71(6), 741–749. doi.org/10.1007/s00228-015-1848-5

Ehrenberg, A., & Ehnfors, M. (1999). Patient records in nursing homes: Effects of training on content and comprehensiveness. Scandinavian Journal Of Caring Sciences, 13(2), 72–82. doi.org/10.1080/02839319950162606

Etikprövningsmyndigheten. (2020). Om myndigheten. Hämtat 2020-09-19 från https://etikprovningsmyndigheten.se/om-myndigheten/

Edberg, A., Ehrenberg, A., Friberg, F., Wallin, L., Wijk, H., & Öhlén, J. (2013). Omvårdnad på avancerad nivå –kärnkompetenser inom sjuksköterskans specialistområde. Lund: Studentliteratur.

Fernholm, R., Holzmann, M. J., Malm-Willadsen, K., Härenstam, K. P., Carlsson, A. C., Nilsson, G. H., & Wachtler, C. (2020). Patient and provider perspectives on reducing risk of harm in primary health care: a qualitative questionnaire study in Sweden. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 38(1), 66–74.doi- org.ezproxy.bib.hh.se/10.1080/02813432.2020.1717095

Forsberg, C., & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier:värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur och Kultur.

*Gusdal, A., Beckman, C., Wahlström, R., & Törnkvist, L. (2011). District nurses’ use for an assessment tool in their daily work with elderly patients’ medication management. Scandinavian Journal of Public Health, 39(4), 354–360. doi.org/10.1177/1403494810396398

*Hernandez, J. (2017). Medication management in the older adult: A narrative exploration. Journal of the American Association of Nurse Practitioners, 29(4), 186–194. doi.org/10.1002/2327-6924.12427

Halvorsen KH, Ruths S, Granas AG., & Viktil KK. (2010). Multidisciplinary intervention to identify and resolve drug-related problems in Norwegian nursing homes. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 28(2), 82–88. doi- org.ezproxy.bib.hh.se/10.3109/02813431003765455

Helgesson, G. (2006). Forskningsetik för medicinare och naturvetare. Danmark: Studentlitteratur AB.

*Johansson-Pajala, R. M., Jorsäter Blomgren, K., Bastholm-Rahmner, P., Fastbom, J., & Martin, L. (2016). Nurses in municipal care of the elderly act as pharmacovigilant intermediaries: a qualitative study of medication management. Scandinavian journal of primary health care, 34(1), 37–45. doi.org/10.3109/02813432.2015.1132891

Karlsson I., Ekman S., & Fagerberg I. (2009). A difficult mission to work as a nurse in aresidential care home -some registered nurses’ experiences of their work situation. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 23(2), 265–273. doi- org.ezproxy.bib.hh.se/10.1111/j.1471-6712.2008.00616.x

Kollerup, M., Curtis, T., & Schantz Laursen, B. (2018). Visiting nurses’ posthospital medication management in home health care: an ethnographic study. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 32(1), 222–232. doi.org/10.1111/scs.12451

Lagerin, A., Carlsson, A., Nilsson, G., Westman, J., & Törnkvist, L. (2014). District nurses’ preventive home visits to 75-year-olds: an opportunity to identify factors related to unsafe medication management. Scandinavian Journal of Public Health., 42(8), 786–794. doi.org/10.1177/1403494814550680

*Lim, L., Chiu, L., Dohrmann, J., & Tan, K. (2010). Registered nurses’ medication management of the elderly in aged care facilities. International Nursing Review, 57(1), 98– 106. doi.org/10.1111/j.1466-7657.2009.00760.x Mangoni, A. A., & Jackson, S. H. (2004). Age-related changes in pharmacokinetics and pharmacodynamics: basic principles and practical applications. British journal of clinical pharmacology, 57(1), 6–14. doi.org/10.1046/j.1365-2125.2003.02007.x Masnoon, N., Shakib, S., Kalisch-Ellett, L., & Caughey, G. E. (2017). What is polypharmacy? A systematic review of definitions. BMC geriatrics, 17(1), 230. doi.org/10.1186/s12877-017- 0621-2

Moberg, Å (2007). Hon var ingen Florence Nightingale: människan bakom myten. Stockholm: Natur och Kultur.

Nightingale, F. (1989). Anteckningar om sjukvård …ur vårt tidsperspektiv. Stockholm: Vårdförbundet SHSTF.

Nilsson, K., Lundgren, S., & Furåker, C. (2009). Registered nurses’ everyday activities in municipal health care: a study of diaries. International Journal of Nursing Practice,15(6), 543–552.doi.org/10.1111/j.1440-172X.2009.01777.x *Nordin Olsson, I., Wätterbjörk I., & Blomberg, K. (2013). Registered nurses´perception of their professional role regarding medication management in nursing care of the elderly. Journal of Nursing Education and Practice, 4(2), 153-161. doi:10.5430/jnep.v4n2p15

Norell, M., Ziegert, K., & Kihlgren, A. (2013). Care priorities- Registered Nurses’ clinical daily work in municipal elderly care settings. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 27(2), 388–395. doi-org.ezproxy.bib.hh.se/10.1111/j.1471-6712.2012.01051.x Patientsäkerhetslagen (2010:659). Socialdepartementet. Hämtad 2020-09- 20 från: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659 Pejner Norell, M.,Kihlgren, A. (2018). Reporting adverse events—Swedish Registered Nurses experience in a municipal home care context. Nursing Open, 6 (426-433). doi:10.1002/nop2.223

Polit, D.F., & Beck, C.T. (2018) Essentials of Nursing Research: appraising evidence for nursing practice (9.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Rieckert, A., Trampisch, U., Klaaßen-Mielke, E. Drewelow, F., Johansson, Keller, S., Kunnamo, I., Löffler, V., Mäkinen, J., Piccoliori, G., Vögele, A., & Sönnichen, A. (2018). Polypharmacy in older patients with chronic diseases: a cross-sectional analysis of factors associated with excessive polypharmacy. BMC Family Practice, 19(1), 1–9. doi.org/10.1186/s12875-018-0795-5 SBU (2009). Äldres läkemedelsanvändning – hur kan den förbättras? En systematisk litteraturöversikt. Hämtad 20-04-25 från https://www.sbu.se/contentassets/2f078e7c9b594bf7Ab50a9ad5757589fe/lakemedel_aldre_fu lltext.pdf Socialsyrelsen. (2019a). Statistik om kommunala hälso- och sjukvårdsinsatser 2018. Hämtad 2020-04-08 från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/statistik/2019-5-21.pd Socialstyrelsen. (2009). Nationella indikatorer för God vård. -Hälso- och sjukvårdsövergripande indikatorer –Indikatorer I socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Hämtad 2020-09-19 från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2009-11-5.pdf Socialstyrelsen. (2019b). Kommunikation och informationsöverföring. Hämtad 2020-04-08 från https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker/riskomraden/kommunikation-och- informationshantering Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården-Konsoliderad (HSLF-FS 2017:37). Socialstyrelsen. Hämtad 20-04-20 från https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/foreskrifter-och-allmanna-rad/konsoliderade-foreskrifter/201737-om-ordination-och-hantering-av-lakemedel-i-halso--och-sjukvarden/ Spinewine, A., Fialová, D., & Byrne, S. (2012). The Role of the Pharmacist in Optimizin. Pharmacotherapy in Older People. Drugs Aging 29, 495–510. doi- org.ezproxy.bib.hh.se/10.2165/11631720-000000000-00000

Stegemann, S., Ecker, F., Maio, M., Kraahs, P., Wohlfart, R., Breitkreutz, J., … Broegmann, B. (2010). Geriatric drug therapy: neglecting the inevitable majority. Ageing Research Reviews. 9(4), 384–398. doi.org/10.1016/j.arr.2010.04.005

Thomsson, H. (2010). Reflexiva intervjuer (2:1). Lund: Studentlitteratur AB

Uchmanowicz, I., Jankowska-Polanska, B., Wleklik, M., Lisiak, M., & Gobbens, R. (2018). Frailty Syndrome: Nursing interventions. SAGE Open Nursing. (4). doi.10.1177/2377960818759449

Vetenskapsrådet. (2019). God forskningssed. Hämtad 20-04-20 från https://www.vr.se/download/18.2412c5311624176023d25b05/1555332112063/God- forskningssed_VR_2017.pdf

*Vogelsmeier, A. (2014). Identifying medication order discrepancies during medication reconciliation: perceptions of nursing home leaders and staff. Journal of Nursing Management, 22(3), 362–372. doi.org/10.1111/jonm.12165

Bilaga A. Sökhistorik

Datum Databas Sökord/Boolska operatorer

Antal träffar/

titlar

Lästa abstrakt

Lästa artiklar

Resultat artiklar

200414 PubMed [Mesh]Nursing AND [Mesh]Aging AND [Mesh]Drug monitoring

9 9 0 0

200414 PubMed [Mesh]Nursing AND [Mesh]Aged AND [Mesh]Drug monitoring

11 11 1 Artikel 6

200417 PubMed [Mesh]Nurses AND [Mesh] Primary health care AND[Mesh] Medication

2 2 2 Artikel 5 och 7

200420 Cinahl [MH]Medication Management AND [MH]Nursing role AND [MH]Primary health care

2 1 1 0

200420 Cinahl [MH]Primary health care AND [MH]Medication Managemet

52 0 0 0

200420 Cinahl [MH]Pharmacovigilance AND Nursing Role

14 4 2 Artikel 10 och 3

200420 Cinahl [MH]Pharmacovigilance AND Primary health care

8 1 1 0

200420 Cinahl Geropharmacology AND Primary health care

0 0 0 0

200426 Cinahl [MH]Pharmacovigilance AND Community health nurse AND Drug reaction

1 0 0 0

200426 Cinahl Community health nurse AND Drug management

2 0 0 0

200426 Cinahl [MH]Drug monitoring AND Elderly AND [MH]Nursing role

2 0 0 0

200426 Cinahl [MH]Drug monitoringAND Elderly AND Nurses

8 2 1 Artikel 4

200427 SwePub Nurses AND Medication management AND Elderly

10 2 2 Artikel 1 och 9

200427 Cinahl Medication management AND Elderly AND Nurses

60 5 3 Artikel 8

200527 Cinahl [MH]Primary health careAND Medication managent AND Nurs*

38 7 0 0

Artikel nummer 2 hittades genom kedjesökning från referenslistan artikel 6.

Bilaga B. PRISMA

Database search

Electronic databases

CINAHL n=187

PubMed n=22

Swepub/ n=10

Manuell sökning n=1

Total= 220

Iden

tific

atio

n

Excluded

Duplicates (n=4)

Title and abstract review (n=116 )

Full-text articles assessed for eligibility (n=14)

Excluded

Not relevant (n=102)

Scre

enin

g El

igib

ility

Excluded

Not relevant (n=4) Full-text articles second opinion assessed for eligibility (n=10)

Incl

uded

Studies included in the analysis (n=10)

Excluded

Not relevant (n=0)

Flödesschema enligt PRISMA.

Bilaga C. Artikelöversikt

Artikel 1

Referens Bell, H., Granas, A., Omli, R., Enmarker, I., & Steinsbekk, A. (2017). Nurses’ and pharmacists’ learning experiences from participating in inter professional medication reviews in primary health care: a qualitative study. International Journal Of Clinical Pharmacy, 39(1), 218–219. doi.org/10.1007/s11096-016-0404-4

Land Norge

Syfte Beskriva vad sjuksköterskor och farmaceuter kan lära av varandra genom att i interprofessionella team genomföra läkemedelsgenomgångar tillsammans.

Metod, urval och analys Kvalitativ studie. Fokusgruppsintervjuer och intervjuer över telefon genomfördes. Farmaceuter och sjuksköterskor arbetade inom hemsjukvård och på äldreboenden. 13 sjuksköterskor och fyra farmaceuter intervjuades. Tematisk analys.

Resultat och slutsats Samarbete mellan yrkeskategorier var av stor vikt för att få en rättvisande bild av patienten inför läkemedelsgenomgångar. Både farmaceuter och sjuksköterskor menade att de lärde av varandra. Sjuksköterskorna menade att de interprofessionella läkemedelsgenomgångarna gjort att de lärt sig mer om farmakologi, framför allt om hur läkemedel fungerar och om läkemedelsinteraktioner. Det kunde vara en utmaning att få en grundlig bild av patienten.

Vetenskaplig kvalitet 30/34

Artikel 2

Referens Dilles, T., Elseviers, M., Van Rompaey B., Van Bortel, L., & Vander Stichele, R. (2011) Barriers for nurses to safe medication management in nursing homes. Journal of Nursing Scholarship, 43(2), 171-180. doi:10.1111/j.1547-5069.2011.01386.x

Land Belgien

Syfte Undersöka och jämföra de hinder sjuksköterskor kan möta i läkemedelshantering.

Metod, urval och analys Kvantitativ tvärsnittsstudie.12 sjuksköterskor på äldreboenden fick fylla i frågeformulär och betygsätta eventuella hinder i läkemedelshanteringen. En skala som löpte från ett till tio användes för att gradera hur stort hindret upplevdes. Statistiska beräkningar utfördes.

Resultat och slutsats Ett stort antal hinder i sjuksköterskornas läkemedelshantering identifierades, bland annat att bli störd i sitt arbete med läkemedel och svårigheter i samarbetet med andra yrkeskategorier. Vad som tillhörde sjuksköterskornas arbetsuppgifter i läkemedelshanteringen var inte alltid helt tydligt.

Vetenskaplig kvalitet 31/36

Artikel 3

Referens Dilles, T., Van Rompaey, B., Van Bogaert, P., & Elseviers, M. M. (2015). Resident and nurse reports of potential adverse drug reactions. European journal of clinical pharmacology, 71(6), 741–749. doi.org/10.1007/s00228-015-1848-5

Land Belgien

Syfte Undersöka rapportering av läkemedelsbiverkningar på äldreboenden. Sjuksköterskornas rapporter jämfördes med de boendes rapporter.

Metod, urval och analys Kvantitativ tvärsnittsstudie. Ett frågeformulär användes. Bekvämlighetsurval på två äldreboenden. Totalt deltog 164 boenden i studien. Data samlades in i december 2009. Statistiska beräkningar utfördes.

Resultat och slutsats Sjuksköterskorna rapporterade signifikant lägre antal läkemedelsbiverkningar än de boende. Sjuksköterskorna och de boende rapporterade olika typer av biverkningar och kompletterade därmed varandra. Genom att sjuksköterskorna aktivt frågade de boende om biverkningar kunde de boende bli mer uppmärksamma på läkemedelsrelaterade symptom.

Vetenskaplig kvalitet 33/36

Artikel 4

Referens Gusdal, A., Beckman, C., Wahlström, R., & Törnkvist, L. (2011). District nurses’ use for an assessment tool in their daily work with elderly patients’ medication management. Scandinavian Journal of Public Health, 39(4), 354–360. doi.org/10.1177/1403494810396398

Land Sverige

Syfte Undersöka hur effektivt Safe Medication assesment-verktyget (SMA- verktyget) är för att identifiera faktorer som talar för osäker läkemedelshantering och undersöka distriktssköterskors åsikter om verktygets användbarhet.

Metod, urval och analys Mixed method användes. 25 distriktssköterskor som arbetade i hemsjukvården deltog i studien. Statistiska beräkningar utfördes på det kvantitativa materialet. Distriktssköterskornas kommentarer sorterades in under teman.

Resultat och slutsats SMA-verktyget kunde hjälpa distriktssköterskorna att upptäcka vilka äldre patienter som hanterade sina läkemedel på ett osäkert sätt. Den nya informationen hjälpte distriktssköterskorna att göra någon form av åtgärd. Instrumentet uppfattades som användarbart av deltagarna.

Vetenskaplig kvalitet 30/36

Artikel 5

Referens Hernandez, J. (2017). Medication management in the older adult: A narrative exploration. Journal of the American Association of Nurse Practitioners, 29(4), 186–194. doi.org/10.1002/2327-6924.12427

Land USA

Syfte Beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda äldre som behandlas med polyfarmaci.

Metod, urval och analys Kvalitativ, narrativ studie. 15 sjuksköterskor som arbetade inom primärvården med äldre personer intervjuades. Sjuksköterskorna tillfrågades om vilka erfarenheter de hade av att vårda patienter med polyfarmaci.

Resultat och slutsats Tre stora teman växte fram och dessa illustrerade ett komplext arbete: ”mastering the art of the puzzle”, ”it takes a village” och ”power in knowledge”. Artikeln innehöll även en översikt över verktyg som kan vara användbara i vården av patienter med polyfarmaci: the Beres Criteria, the ARMOR tool, the STOPP tool och the START tool.

Vetenskaplig kvalitet 29/34

Artikel 6

Referens Johansson-Pajala, R. M., Jorsäter Blomgren, K., Bastholm-Rahmner, P., Fastbom, J., & Martin, L. (2016). Nurses in municipal care of the elderly act as pharmacovigilant intermediaries: a qualitative study of medication management. Scandinavian journal of primary health care, 34(1), 37–45. doi.org/10.3109/02813432.2015.1132891

Land Sverige

Syfte Undersöka sjuksköterskors erfarenheter av läkemedelsbehandling inom äldrevården. Forskarna fokuserade framförallt på hur sjuksköterskorna bedömde och upptäckte oönskade effekter av läkemedel.

Metod, urval och analys Kvalitativ studie. Sjuksköterskor från fem svenska äldreboenden deltog. Bekvämlighetsurval. Totalt intervjuades 21 sjuksköterskor. Intervjuerna gjordes under 2014. Intervjuerna genomfördes i fokusgrupper. En intervjuguide användes, denna rörde sig från generella till specifika frågor. Innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman genomfördes.

Resultat och slutsats Sjuksköterskorna fungerade som medlare mellan olika yrkeskategorier inom vården, tog på sig ett utökat ansvar i patienternas läkemedelsbehandling och försökte kompensera för brister i organisationen. Slutsatsen blev att sjuksköterskor inom äldrevården hade en komplicerad roll där de fungerade som en slags övervakare.

Vetenskaplig kvalitet 32/34

Artikel 7

Referens Kollerup, M., Curtis, T., & Schantz Laursen, B. (2018). Visiting nurses’ posthospital medication management in home health care: an ethnographic study. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 32(1), 222–232. doi.org/10.1111/scs.12451

Land Danmark

Syfte Undersöka sjuksköterskans läkemedelshantering då en patient kommit hem från sjukhus och hen ska få hjälp från hemsjukvården.

Metod, urval och analys Kvalitativ studie. Observationer och informella intervjuer genomfördes med tio sjuksköterskor som arbetade inom hemsjukvården. Den etnografiska forskningscykeln användes som analysmetod.

Resultat och slutsats Forskarna fann tolv olika steg i sjuksköterskornas hantering av läkemedel. Sjuksköterskorna anpassade patientens läkemedelsbehandling efter aktuellt hälsotillstånd och strävade efter att få ordning i patientens läkemedelslista och bland de fysiska läkemedlen i hemmet.

Vetenskaplig kvalitet 32/34

Artikel 8

Referens Lim, L., Chiu, L., Dohrmann, J., & Tan, K. (2010). Registered nurses’ medication management of the elderly in aged care facilities. International Nursing Review, 57(1), 98– 106. doi.org/10.1111/j.1466-7657.2009.00760.x

Land Australien

Syfte Undersöka sjuksköterskans kunskap i läkemedelsbehandling. I studien ingick också utvärdering av en kurs som syftade till att öka sjuksköterskans farmakologiska kunskaper.

Metod, urval och analys Kvantitativ, explorativ studie. Pilotstudie. Pre-test (n=58) och post-test (n=40) utfördes innan och efter sjuksköterskorna gått en utbildning i farmakologi. Alla deltagande sjuksköterskor arbetade på äldreboende. Statistiska beräkningar utfördes.

Resultat och slutsats Sjuksköterskorna saknade tillräcklig farmakologisk kunskap för att kunna erbjuda en säker läkemedelsbehandling till de boende. Artikelns författare kommer fram till slutsatsen att sjuksköterskeprofessionen är i behov av fortbildning inom farmakologi.

Vetenskaplig kvalitet 32/36

Artikel 9

Referens Nordin Olsson, I., Wätterbjörk I., & Blomberg, K. (2013). Registered nurses´perception of their professional role regarding medication management in nursing care of the elderly.Journal of Nursing Education and Practice, 4(2), 153-161. doi:10.5430/jnep.v4n2p153

Land Sverige

Syfte Beskriva hur sjuksköterskan uppfattar sin roll i läkemedelsbehandling av äldre.

Metod, urval och analys Kvalitativ design.16 sjuksköterskor på åtta äldreboenden intervjuades. En intervjuguide inspirerad av Kvale användes. Innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman genomfördes.

Resultat och slutsats Artikelns författare fann att sjuksköterskorna antog olika roller då de utförde olika delar av sitt arbete med läkemedel. Bland rollerna återfanns bland annat ”visionären” och ”ensamarbetaren”. Slutsatsen blev att läkemedelshantering måste lyftas som ämne inom äldrevården, då flera brister på området noterades i studien. Bristerna var att sjuksköterskorna sällan reflekterade över patienternas läkemedelsuppföljning och hade dålig handlingskapacitet gällande denna. Utöver det saknades bra ledarskap.

Vetenskaplig kvalitet 34/34

Artikel 10

Referens Vogelsmeier, A. (2014). Identifying medication order discrepancies during medication reconciliation: perceptions of nursing home leaders and staff. Journal of Nursing Management, 22(3), 362–372. doi.org/10.1111/jonm.12165

Land USA

Syfte Undersöka uppfattningar om läkemedelsavstämning hos chef och sjuksköterska på äldreboende med särskilt fokus på att upptäcka skillnader i läkemedelsordinationer.

Metod, urval och analys Kvalitativ studie. Chefer intervjuades enskilt. Sjuksköterskor intervjuades i fokusgrupper. Semi-strukturerad intervjuguide användes. Data samlades in mellan 2010-2011 på äldreboenden både i stad och på landsbygd. Transkriberade texter analyserades med hjälp av tematisk analys.

Resultat och slutsats Analysen visade sjuksköterskans tre roller i läkemedelsavstämning då en patient flyttade till äldreboende: (1) sjuksköterskorna upplevde att läkaren litade på att de kunde servera läkaren med fakta, (2) informationssökning (kunde utföras på ett passivt eller aktivt sätt), (3) sjuksköterskorna försökte reda ut hur läkemedelslistan skulle vara.

Vetenskaplig kvalitet 32/34

Bilaga D. Kategoriöversikt

Referenser Osäkerhet i ansvarsfördelning kring läkemedelsuppföljning

Brist på kunskap

Bristande stöd från läkarna

Ont om tid

Ansvar för att sammanställa läkemedels-

information

Måste förlita sig till andra

Anhöriga påverkar läkemedelsuppföljning

Bell, H.T., Granas, A.G., Enmarker, I., Omli, R., & Steinsbekk, A. (2017)

X X X

Dilles, T., Elseviers, M., Van Rompaey, B., Van Bortel, L., & Vander Stichele, R. (2011)

X X X

Dilles, T., Van Rompaey, B., Van Bogaert, P., & Elseviers, M. (2015)

X

Gusdal, K., Beckman, C., Wahlström, R., & Törnkvist, L. (2011)

X

Hernandez, J. (2016)

X X X X X

Johansson-Pajala, R-M., Jorsäter Blomgren, K., Bastholm-Rahmer, P., Fastbom, J., & Martin, L. (2016)

X X X X X

Kollerup Geil, M., Curtis, T., & Schantz Laursen, B.

X X

(2017)

Lim, L M., Chiu, L H., Dohrmann, J., & Tan, K-L. (2010)

X

Nordin Olsson, I., Wätterbjörk, I., & Blomberg, K. (2013)

X X X X X

Vogelsmeier, A (2013)

X X X X X

Besöksadress: Kristian IV:s väg 3Postadress: Box 823, 301 18 HalmstadTelefon: 035-16 71 00E-mail: registrator@hh.sewww.hh.se

Stina Larsson

Sofia Sallander