Författningsanalys - behandling av personuppgifter i SRS ... · Praktisk tillämpning, personuppgiftsbehandling när bedömningsstödet används i daglig drift. Kunskapstillförsel,

Bilaga 8

Förstudierapport Stöd för rätt sjukskrivning

Författningsanalys -

behandling av personuppgifter i SRS bedömningsstöd

2015-09-20 Ver 1.0

Stöd för rätt sjukskrivning

1

Innehåll

Inledning .................................................................................................................. 4 Sammanfattning ....................................................................................................... 5 Författningsanalysens innehåll .............................................................................. 10 1 Författningsanalysens bakgrund och syfte....................................................... 11

1.1 Socialförsäkringen och dess administration ............................................. 11 1.2 Förmåner vid sjukdom och rehabilitering................................................. 12 1.3 Läkarens försäkringsmedicinska uppdrag ................................................ 12 1.4 Det saknas ett försäkringsmedicinskt stöd för att bedöma risken för lång

sjukskrivning ..................................................................................................... 13 1.5 SRS-projektet ............................................................................................ 15 1.6 Mål och syfte ............................................................................................ 16 1.7 Författningsanalysen – en juridisk riskanalys........................................... 18 1.8 Författningsanalysens uppdrag och avgränsningar ................................... 19 1.9 Metod ........................................................................................................ 20

2 Om sjuklön och sjukskrivning ......................................................................... 21 2.1 Sjuklönelagen ........................................................................................... 21 2.2 Sjukanmälan ............................................................................................. 22 2.3 Läkarintyget .............................................................................................. 22 2.4 Sjukdomsbegreppet................................................................................... 24 2.5 Nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom............................................ 26 2.6 Anmälan till Försäkringskassan ................................................................ 26 2.7 Sjukpenning .............................................................................................. 27 2.8 Kompletterande sjukdomsbegrepp för sjukpenning i särskilda fall ......... 28 2.9 Sjukpenning i förebyggande syfte m.m. ................................................... 28 2.10 Läkarintyg i sjukpenningärenden ........................................................... 29 2.11 Rehabiliteringskedjan ............................................................................. 31 2.12 Förkorta sjukperioden och uppmärksamma rehabiliteringsbehov .......... 32 2.13 Utredningen ............................................................................................ 32

3 Läkarens rättsliga skyldigheter i sjukskrivningsprocessen .............................. 34 3.1 Det försäkringsmedicinska yrkesansvaret ................................................ 34 3.2 Har en läkare en skyldighet att alltid fylla i blankett FK 7263? ............... 35 3.3 DFA-kedjan .............................................................................................. 36 3.4 Faktisk och terapeutisk arbetsoförmåga ................................................... 36

4 System och informationskällor för SRS Bedömningsstöd .............................. 38 4.1 Inledning ................................................................................................... 38 4.2 Den kunskapsuppbyggande användningen av personuppgifter ................ 38 4.3 Den tillämpande (operativa) användningen av personuppgifter ............... 39 4.4 Den kvalitetssäkrande användningen av personuppgifter ........................ 41 4.5 System och informationskällor ................................................................. 41

5 Den kunskapsuppbyggande personuppgiftsbehandlingen .............................. 44 5.1 Inledning ................................................................................................... 44 5.2 Myndighetsregister, forskningsregister och forskningsdatabaser............. 45 5.3 Rättslig reglering av registerstudier .......................................................... 46 5.4 Integritet vid registerstudier ...................................................................... 48 5.5 Forskningsregister m.m. ........................................................................... 49


2

5.6 SRS Utvecklingsdatabas förväntas behöva stora och kanske heltäckande

datamaterial........................................................................................................ 50 5.7 Gallringsbestämmelser ett problem i myndighetsregister ........................ 51 5.8 SRS Utvecklingsdatabas – ska den vara ett forskningsregister, en

forskningsdatabas eller en sekundärbehandling i socialförsäkringsdatabasen? 53 5.2.1 Utvecklingsdatabas i form av ett forskningsregister ......................... 53 5.2.2 Bedömning ......................................................................................... 56 5.2.3 Utvecklingsdatabas i form av en författningsreglerad

forskningsdatabas .......................................................................................... 57 5.2.4 Utvecklingsdatabas i form av ett myndighetsregister ........................ 59

5.9 Överväganden och rekommendationer ..................................................... 61 6 Den tillämpade (operativa) personuppgiftsbehandlingen ................................ 62

6.1 Inledning ................................................................................................... 62 6.2 Försäkringskassan och ansvaret för Bedömningsstödet ........................... 62

6.2.1 Försäkringskassans ansvar och uppgifter .......................................... 63 6.2.2 Försäkringskassans rättsliga möjligheter att behandla personuppgifter

för ändamålet att bedöma och minska risk för långtidssjukskrivning ........... 64 6.2.3 Försäkringskassans rättsliga möjligheter att behandla känsliga

personuppgifter .............................................................................................. 69 6.2.4 Försäkringskassan rättsliga möjligheter att lämna ut personuppgifter

till vårdgivaren ............................................................................................... 72 6.2.5 Gallring .............................................................................................. 80 6.2.6 Sökbegränsningar .............................................................................. 82 6.2.7 Sammanställning av uppgifter ........................................................... 83 6.2.8 Vårdgivarens utlämnande av personuppgifter till Bedömningsstödet

hos FK 86 6.2.9 Författningsstöd för onlineåtkomst .................................................... 88

6.3 Överväganden och rekommendationer ..................................................... 89 6.4 Alternativa ansvariga för SRS Bedömningsstöd ...................................... 90

6.4.1 Inledning ............................................................................................ 91 6.4.2 Landstingen (genom Inera) ansvarar för hela eller delar av

Bedömningsstödet.......................................................................................... 92 6.4.3 E-hälsomyndigheten eller Socialstyrelsen ansvarar för hela eller delar

av Bedömningsstödet ..................................................................................... 95 6.4.4 Inera eller E-hälsomyndigheten ansvarar för hela eller delar av

Bedömningsstödet.......................................................................................... 97 7 Den kvalitetssäkrande personuppgiftsbehandlingen........................................ 99

7.1 Inledning ................................................................................................... 99 7.2 Eftersom Försäkringskassan är lämplig huvudman för Bedömningsstödet

har myndigheten lagstöd för att kvalitetssäkra stödet........................................ 99 Centrala begrepp ...................................................................................................... 1 1. Några centrala begrepp i utredningen ............................................................... 1

1.1 Behandling .................................................................................................. 1 1.2 Hälso- och sjukvård .................................................................................... 1 1.3 Personuppgifter ........................................................................................... 1 1.4 Personuppgiftsansvarig ............................................................................... 1 1.5 Personuppgiftsbiträde ................................................................................. 1 1.6 Registrerad .................................................................................................. 2 1.7 Sekretess ..................................................................................................... 2 1.8 Sekretessbrytande bestämmelse.................................................................. 2


3

1.9 Socialtjänst .................................................................................................. 2 1.10 Tystnadsplikt............................................................................................. 2 1.11 Uppgiftsskyldighet .................................................................................... 2 1.12 Vård- och omsorg ..................................................................................... 2


4

Inledning

Försäkringskassans prognoser visar att sjukskrivningarna ökar både i omfattning

och i längd. Sjukskrivning är en viktig del av vård och behandling, men forskning

visar också att långvariga sjukskrivningar kan leda till sämre hälsa, ekonomi och

relationer. Idén bakom projektet Stöd för rätt sjukskrivning (SRS) är att förbättra

för alla inblandade i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen, inklusive

individen själv. Ett gemensamt IT-baserat bedömningsstöd ska kunna bidra med

ett samlat kunskapsunderlag för att läkare ska kunna utfärda läkarintyg med större

träffsäkerhet samt hjälpa hälso- och sjukvården och Försäkringskassan att

identifiera individer som har behov av specifika eller samordnade insatser.

Bedömningsstödet kan också i en framtid användas som ett stöd för arbetsgivare

och av individen själv för att kunna ta en aktiv del i sin egen rehabilitering.

Under förstudiearbetet har projektet utrett förutsättningarna för att skapa ett sådant

samlat bedömningsstöd för olika aktörer i sjukskrivnings- och

rehabiliteringsprocessen. Huvudsyftet har varit att undersöka möjligheten att

bättre utnyttja kunskap om prognosfaktorer som påverkar sjukskrivningen. Utifrån

denna kunskap kan mer träffsäkra prediktioner ges om sjukskrivningslängd och

omfattning för en enskild individ.

Projektet har finansierats via Socialdepartementet genom överenskommelsen

mellan regeringen och SKL om en kvalitetssäker och effektiv

sjukskrivningsprocess, den så kallade sjukskrivningsmiljarden. Försäkringskassan

och Sveriges Kommuner och Landsting ansvarar gemensamt för projektet.

Socialstyrelsen och andra intressenter är representerade i projektets styrgrupper

och referensgrupper. Projektets utredningsarbete påbörjades i mars 2014 och

slutredovisning sker i oktober 2015.

Förstudiearbetet har varit indelat i följande delområden:

Målarbetet har tagit fram förslag på övergripande gemensamma nationella

mål för sjukskrivningsområdet och effektmål för projektet.

Kunskapsanalysen har sammanställt vetenskaplig och annan relevant och

aktuell kunskap om sjukskrivning, prognosfaktorer och insatser.

Omvärldsanalysen har inventerat liknande bedömningsstöd i världen för

att se om det finns relevant kunskap att dra lärdom av.

Konceptutredningen har utrett verksamhetsmässiga, tekniska och juridiska

förutsättningar för att utveckla bedömningsstödet.

Utöver delområdena har projektövergripande arbete som styrning, ledning,

uppföljning, kommunikation och kvalitetssäkring bedrivits.

Utredningsarbetet har utförts av en arbetsgrupp med bred kompetens och med stor

samlad erfarenhet av nationella e-hälsoprojekt. Delar av utredningsarbetet har


5

utförts av och med forskare och utredare från Karolinska Institutet, Lunds

universitet och Linköpings universitet.

Denna rapport redovisar en del av förstudiens arbete. Förstudierapporten med en

sammanfattning av hela resultatet går att beställa genom att mejla till

[email protected]

Mer information om projektet Stöd för rätt sjukskrivning finns på SKL:s

webbplats:

http://skl.se/halsasjukvard/sjukskrivningochrehabilitering/sjukskrivningsmiljarden

/rattsjukskrivningstod.5229.html

Sammanfattning

Detta dokument innehåller en författningsanalys av behandling av personuppgifter

inom sjukskrivningsprocessen för att tidigt kunna identifiera enskilda individer

med risk för långtidssjukskrivning samt insatser som kan minska behovet av

sjukskrivning och ge ökad återgång till arbetet.

Hälso- och sjukvården och Försäkringskassan har skilda roller i

sjukskrivningsprocessen. Hälso- och sjukvården är ansvarig för den kliniska

behandlingen och rehabiliteringen av enskilda. Försäkringskassan är ansvarig för

beslut om förmåner enligt socialförsäkringen, t.ex. sjukpenning, samt att

samordna rehabiliteringsinsatser. I denna del stöder hälso- och sjukvården

Försäkringskassan genom att dokumentera diagnos, funktionsnedsättningar,

aktivitetsbegränsningar, uppgivna arbetskrav och bedömd arbetsförmåga hos en

enskild individ i ett medicinskt underlag, bl.a. i ett läkarintyg. Informationen i

läkarintyget ligger till grund för Försäkringskassans beslut.

En läkares bedömningar i ett läkarintyg innebär alltså ingen ovillkorlig rätt till

sjukpenning utan är ett underlag för beslut.

Om man tidigt kan identifiera vilka individer som behöver särskilda insatser

kan långtidssjukskrivning (i relation till aktuellt tillstånd eller sjukdom) lättare

undvikas och förebyggas. Syftet med SRS-projektet är att utveckla ett IT-baserat

bedömningsstöd (SRS).

Det är viktigt att framhålla att SRS Bedömningsstöd inte är ett medicinskt

beslutsstöd. Det tillhandahåller en rekommendation om risk för sjukskrivning och

effektiva insatser baserad på statistik kunskap om patientens ålder, kön, civilstånd

och tidigare sjukdomar. Det medicinska ansvaret kvarstår hos läkarens, liksom

Försäkringskassans handläggares egen professionella bedömning av individens

behov.

Syfte och frågeställningar med författningsanalysen

Syftet med författningsanalysen har varit att undersöka i vilken utsträckning

gällande rätt tillåter behandling av personuppgifter för de ändamål som är

mailto:[email protected]

http://skl.se/halsasjukvard/sjukskrivningochrehabilitering/sjukskrivningsmiljarden/rattsjukskrivningstod.5229.html

http://skl.se/halsasjukvard/sjukskrivningochrehabilitering/sjukskrivningsmiljarden/rattsjukskrivningstod.5229.html


6

nödvändiga för det planerade bedömningsstödet. Författningsanalysen kan därmed

ses som en juridisk riskanalys inför kommande arbete. Den som röjer eller

behandlar personuppgifter i strid med gällande rätt riskerar skadestånd eller i vissa

fall böter eller fängelse. Samma risk löper den som begår tjänstefel vid

myndighetsutövning. Därför är det nödvändigt att göra en juridisk riskanalys

innan bedömningsstödet utvecklas och börjar användas.

Författningsanalysen har utgått från följande frågor:

Vem eller vilka aktörer bedöms rimligast som juridiskt ansvarig för

informationshanteringen i hela eller delar av bedömningsstödet?

Vilka rättsregler är tillämpliga på personuppgiftsbehandlingen i

bedömningsstödet?

Vilka begränsningar finns enligt gällande rätt för behandling av

personuppgifter i bedömningsstödet?

Svaret på de två sista frågorna är beroende av svaret på den första.

Bedömningsstödet behandlar personuppgifter för tre olika ändamål

Bedömningsstödet kommer att kräva att personuppgifter behandlas för tre olika

ändamål, där varje ändamål har analyserats ur ett juridiskt perspektiv under

förstudien. De tre olika ändamålen är:

Praktisk tillämpning, personuppgiftsbehandling när bedömningsstödet

används i daglig drift.

Kunskapstillförsel, personuppgiftsbehandling för att kontinuerligt utveckla

bedömningsstödet.

Utvärdering, personuppgiftsbehandling för kvalitetssäkring av

bedömningsstödet.

Sammanfattningsvis är författningsanalysens slutsats att Försäkringskassan

har det tydligaste författningsstödet för alla dessa ändamål, även om det finns

delvis andra möjligheter för framför allt kvalitetssäkring. De olika ändamålen

beskrivs mer i detalj nedan.

Tillämpning - Försäkringskassan lämpligast som juridiskt ansvarig

De myndigheter och organisationer som skulle kunna komma ifråga som juridiskt

ansvariga för hela eller delar av bedömningsstödets praktiska tillämpning är

Försäkringskassan, sjukvårdshuvudmännen (landstingen och regionerna), Inera

AB, Socialstyrelsen och eHälsomyndigheten. Av dessa bedöms endast

Försäkringskassan idag ha lagstöd för att ansvara för personuppgiftsbehandlingen

i bedömningsstödet. Försäkringskassan är således den enda lämpade juridiskt

ansvariga om inga förändringar av lagstiftningen görs. Däremot skulle till

exempel Inera eller eHälsomyndigheten kunna ansvara för delar av

bedömningsstödets IT-komponenter i rollen som personuppgiftsbiträde för

Försäkringskassan. Försäkringskassan måste dock kvarstå som

personuppgiftsansvarig. Resonemangen i författningsanalysen utgår därför i


7

huvudsak från en lösning där Försäkringskassan är juridiskt ansvarig. Bakgrunden

är både författningar och Försäkringskassans instruktioner.

Försäkringskassan är ansvarig myndighet för handläggning av förmåner enligt

socialförsäkringen. Myndigheten har också ansvar för att minska

sjukskrivningstalen samt för att samordna rehabiliteringsinsatser på individnivå.

Ansvaret sammanfaller med målen för bedömningsstödet. Försäkringskassan har

också enligt regeringens instruktion till myndigheten1 en rad andra uppgifter som

stämmer väl överens med bedömningsstödets mål. Bland annat ska

Försäkringskassan:

Följa, analysera och förmedla socialförsäkringssystemets utveckling och

effekter för enskilda och samhälle inom sitt verksamhetsområde.

Ansvara för att en kvalificerad kunskapsuppbyggnad sker i fråga om de

verksamhetsområden som myndigheten har ansvar för.

Utföra datorbearbetningar på uppdrag av myndigheter och enskilda.

Tillhandahålla tjänster inom områdena systemutveckling, statistik,

statistiskt metodstöd och efterbehandling av postförsändelser.

Stödja forskning inom socialförsäkringsområdet.

Försäkringskassan bedöms därför ha författningsstöd för att helt eller delvis

automatiserat behandla personuppgifter i bedömningsstödet. Detta är tillåtet för

Försäkringskassan från den första sjukskrivningsdagen i individens

sjukdomsperiod, även om en ansökan om sjukpenning då ännu inte har

aktualiserats hos kassan. Försäkringskassan här även laglig rätt att behandla de

historiska uppgifter om individen som eventuellt finns hos myndigheten, liksom

personuppgifter som utlämnats från en vårdgivare.

Kunskapstillförsel – två alternativ för juridiskt ansvar

En del av bedömningsstödet kommer att bestå av information om

sjukskrivningsstatistik samt prediktiva modeller för hur omfattningen av

individers förväntade sjukskrivning ska beräknas. Informationen i

bedömningsstödet kommer kontinuerligt att behöva utökas med ny kunskap om

individers sjukskrivning och rehabilitering, exempelvis individrelaterade faktorer

som visat sig medföra risk för långtidssjukskrivning eller möjlighet till snabbare

återgång i arbete. Detta ändamål, kunskapstillförsel, medför också ett behov av

personuppgiftsbehandling. Här finns två alternativ för juridiskt ansvar.

Den nya kunskapen för beslutsstödet måste samlas i en databas av något slag,

här kallat utvecklingsdatabas. De två alternativen innebär att Försäkringskassan

förvaltar utvecklingsdatabasen i någon av följande former:

1. Ett myndighetsregister hos Försäkringskassan

2. En författningsreglerad forskningsdatabas hos Försäkringskassan.

1 Förordning (2009:1174) med instruktion för Försäkringskassan


8

Med forskningsdatabas avses en databas för flera framtida, från början inte

definierade, forskningsprojekt. Detta är inte samma sak som ett forskningsregister

som har ett tydligt definierat forskningsändamål. Ett sådant forskningsregister har

skapats tillfälligt under förstudien med stöd av ett etikgodkännande. Detta bedöms

inte som en lämplig lösning i framtiden, eftersom forskningsregister är avsedda

för specificerade forskningsändamål och inte för att kontinuerligt försörja en

förvaltningsorganisation med data inom ramen för en förvaltningsuppgift.

Idag finns för lite information om de framtida behoven av personuppgifter och

av informationskällor för att det ska gå att ta definitiv ställning till vilket av de två

alternativen som är att föredra för den färdiga lösningen. De två alternativen bör

därför utredas vidare.

Utvärdering – två alternativ för juridiskt ansvar

Bedömningsstödet och de prediktiva modellerna måste ständigt kvalitetssäkras

genom systematisk uppföljning och utvärdering, vilket också är ett ändamål som

kräver författningsstöd för personuppgiftsbehandling. Även här har två alternativa

lösningar bedömts.

1. Försäkringskassan är juridiskt ansvarig för personuppgiftsbehandlingen.

2. Försäkringskassan lämnar ut personuppgifterna till en huvudman för ett

forskningsregister, exempelvis det som skapats under förstudien.

Utvecklingsdatabasen som beskrivits i förra avsnittet innehåller den

information och de prediktiva modeller som ska utvärderas. Om

Försäkringskassan enligt tidigare förslag förvaltar utvecklingsdatabasen i form av

ett myndighetsregister eller en forskningsdatabas behövs inga utlämnanden mellan

olika huvudmän för utvärdering, utan all behandling av personuppgifter för

kvalitetssäkring och utvärdering sker inom myndigheten.

Försäkringskassan har möjlighet enligt gällande rätt att lämna ut

personuppgifter till en huvudman för ett forskningsregister som fungerar som

kunskapsstöd till bedömningsstödet. Det vore alltså möjligt att använda det

forskningsregister som skapats under förstudien för det specifika ändamålet

utvärdering. Huvudmannen kan därefter förse Försäkringskassan med uppdaterade

prediktiva modeller. Det är även möjligt att lagstifta om att ge Försäkringskassan

uppgiftsskyldighet till en huvudman för ett sådant register. Detta alternativ kräver

utlämnande av personuppgifter mellan olika huvudmän och bedöms vara rimligt

endast om någon annan än Försäkringskassan är huvudman för

utvecklingsdatabasen.

Försäkringskassan får lämna ut uppgifter till vårdgivare

Bedömningsstödet kräver att Försäkringskassan kan lämna ut personuppgifter till

en vårdgivare, vilket det finns författningsstöd för, efter samtycke från individen

och på medium för automatiserad databehandling (ADB-utlämnande).


9

Det finns däremot inte författningsstöd varken för direktåtkomst eller

automatiserat utlämnande av uppgifter, som till exempel en individs tidigare

sjukskrivning, från Försäkringskassan till en vårdgivare via bedömningsstödet.

Om automatiserat utlämnande ska bli möjligt krävs en ny bestämmelse om

uppgiftsskyldighet. En sådan bestämmelse bör i så fall lämpligen införas i

förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan och

Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra myndigheter. Det krävs alltså

inget riksdagsbeslut, utan regeringen kan införa ändringen. För direktåtkomst

krävs ett författningsstöd och nya sekretessbrytande bestämmelser. Sådana

ändringar kräver ändringar i lagar och därmed riksdagsbeslut.

Individens samtycke grund för att använda bedömningsstödet i vården

Vårdgivaren har Försäkringskassans uppdrag att bedöma individens

arbetsförmåga, föreslå rehabiliterande insatser samt att utfärda läkarintyg. Det är

dock inte tillåtet för vårdgivaren att lämna ut personuppgifter som exempelvis

personnummer och diagnos till Försäkringskassan utan individens samtycke.

Läkarintyget omfattar sådana uppgifter, men intyget lämnas till Försäkringskassan

av individen själv, inte direkt av vårdgivaren. När vårdgivaren skickar ett

läkarintyg elektroniskt till Försäkringskassan måste individen först ge sitt

samtycke till detta. Den bedömning som gjorts inom författningsanalysen är att

individen på samma sätt alltid bör lämna samtycke till att läkaren använder

bedömningsstödet med individens personuppgifter. Därför rekommenderas inte

någon sekretessbrytande bestämmelse för utlämnande av uppgifter från vårdgivare

till Försäkringskassan.


10

Författningsanalysens innehåll

Kapitel 1 i författningsanalysen innehåller en redogörelse för bakgrunden till

uppdraget, en presentation av författningsanalysens mål och avgränsningar samt

metoden för analysen. Kapitel 2 behandlar regelverket för sjuklön och

sjukpenning. Av kapitel 3 framgår vilka rättsliga skyldigheter en läkare har i

sjukskrivningsprocessen. Kapitel 4 behandlar system och informationskällor för

SRS Bedömningsstöd. Kapitel 5 - 7 innehåller själva författningsanalysen.

I en bilaga (bilaga 1) finns en redogörelse för centrala begrepp i

rättsutredningen.

Författningsanalysen har författats av Manólis Nymark på uppdrag av

Försäkringskassan och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och i samråd

med Pål Resare, förbundsjurist vid SKL. Hélène Runsten, verksjurist vid

Försäkringskassan, har medverkat i arbetet med författningsanalysen.


11

1 Författningsanalysens bakgrund och syfte

Detta kapitel omfattar en genomgång av bakgrunden till författningsanalysen, en

presentation av författningsanalysens uppdrag och avgränsningar samt metoden

för analysen.

1.1 Socialförsäkringen och dess administration

Socialförsäkringen är en viktig del av det svenska trygghetssystemet. Den svenska

socialförsäkringen gäller i stort sett alla som bor eller arbetar i Sverige. Den ger

ekonomiskt skydd för familjer och barn, för personer med funktionsnedsättning

samt vid sjukdom, arbetsskada och ålderdom. Genom Sveriges medlemskap i EU

kan svenska medborgare även ha rätt till socialförsäkringsförmåner i andra EU-

länder.

Socialförsäkringen administreras av Försäkringskassan (FK) och

Pensionsmyndigheten samt av Skatteverket. FK:s uppgift är att ta hand om bidrag

och ersättningar till barnfamiljer, sjuka och personer med funktionsnedsättning.

Pensionsmyndigheten har hand om pensioner och andra stöd till äldre och

efterlevande. Skatteverket ansvarar för finansieringen av socialförsäkringen.

Försäkringen finansieras i huvudsak av sociala avgifter (arbetsgivaravgifter resp.

egenavgifter) med stöd av socialavgiftslagen (1980:980). Socialförsäkringen

finansieras också med medel från statsbudgeten samt genom särskilda betalningar

från kommuner och enskilda.

Socialförsäkringen består av ett flertal delar som tillsammans utgör det

allmänna trygghetssystemet. Som exempel på de olika delarna kan nämnas

sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och

ålderspensionen. Barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag är exempel på

andra förmåner som finns inom socialförsäkringen.

FK är en statlig förvaltningsmyndighet som lyder direkt under regeringen. FK

är ansvarig myndighet för alla förmåner enligt socialförsäkringen utom pensioner

och andra stöd till äldre och efterlevande.

FK:s uppgifter framgår av förordningen (2009:1174) med instruktion för

Försäkringskassan (instruktionen). Enligt 1 § är FK:s huvudsakliga uppgift att

besluta och betala ut sådana förmåner och ersättningar som myndigheten ansvarar

för. Denna uppgift framgår närmare av lag eller förordning.

I 2 § instruktion preciserar regeringen närmare FK:s uppgifter. Myndigheten

ska bl.a. se till att myndighetens föreskrifter och andra styrande dokument och

rutiner är kostnadseffektiva och enkla att följa och förstå för enskilda och företag,

säkerställa att felaktiga utbetalningar inte görs och motverka bidragsbrott samt

följa, analysera och förmedla socialförsäkringssystemets utveckling och effekter

för enskilda och samhälle inom sitt verksamhetsområde. FK ska också ansvara för

att en kvalificerad kunskapsuppbyggnad inom sitt ansvarsområde samt stödja

forskning inom socialförsäkringsområdet. FK ska vidare vara central myndighet


12

enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols

behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete

i fråga om underhållsskyldighet, och fullgöra de uppgifter som åligger den enligt

förordningen.

Enligt 4 a § instruktionen får FK utföra datorbearbetningar på uppdrag av

myndigheter och enskilda samt tillhandahålla tjänster inom områdena

systemutveckling, statistik, statistiskt metodstöd och efterbehandling av

postförsändelser. Detta gäller endast uppdrag eller tjänster som får anses förenliga

med myndighetens uppgifter och verksamhetsområde.

Enligt 5 § instruktionen ska FK samverka med berörda myndigheter,

kommuner och landsting samt andra berörda parter för att bedriva en effektiv och

rättssäker verksamhet samt därvid särskilt verka för att felaktiga utbetalningar inte

görs. FK ska vidare samverka Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket och

Socialstyrelsen i syfte att uppnå en effektiv användning av tillgängliga resurser

inom rehabiliteringsområdet.

På FK:s hemsida (www.forsakringskassan.se) finns möjligheter till

självbetjäning av information och tjänster.

1.2 Förmåner vid sjukdom och rehabilitering

Socialförsäkringen består bl.a. av sjukförsäkringen. Till sjukförsäkringen hör

frågor om rehabilitering. Ur sjukförsäkringen utgår förmånerna sjuklön,

sjukpenning, sjukersättning och rehabiliteringsersättning.

Reglerna om sjukpenning och rehabilitering finns från och med 2011 i

socialförsäkringsbalken (2010:110). Balken ersätter ett trettiotal tidigare gällande

socialförsäkringsförfattningar. Tillämpningsområdet omfattar i princip samtliga

socialförsäkringsförmåner som administreras av FK, Pensionsmyndigheten och

Skattemyndigheten. Bestämmelser om sjuklön regleras dock i lagen (1991:1047)

om sjuklön. Därutöver finns bestämmelser om ersättning vid sjukdom i

kollektivavtal.

Bestämmelserna om förmåner vid sjukdom och rehabilitering finns i 23 – 37

kap. socialförsäkringsbalken (2010:110).

1.3 Läkarens försäkringsmedicinska uppdrag

I arbetet med sjukskrivning av patienter har läkaren dubbla uppdrag. Dels ett

medicinskt som innebär att ställa diagnos samt ge vård och behandling, dels ett

försäkringsmedicinskt som innebär att beskriva arbetsförmåga och att utfärda

medicinska underlag, bl.a. läkarintyg för bedömning av rätt till sjukpenning (FK

7263).

Vid intygsskrivning har läkaren alltså en något annan roll än den som

ansvarig för patientens medicinska utredning och behandling. Här handlar det om

att, utifrån sin profession och medicinska sakkunskap, till en annan myndighet


13

eller aktör, yttra sig om vissa sakförhållanden och göra en opartisk bedömning

baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Intygsskrivning, dvs. läkarens roll att som medicinskt sakkunnig yttra sig till

olika instanser i samhället, kan få betydande konsekvenser för en patients

livsvillkor, ibland lika stora som de rent medicinska åtgärderna. Medicinska intyg

har t.ex. betydelse för möjligheter till ekonomisk ersättning,

rehabiliteringsinsatser, körkort, hjälpmedel i hemmet eller på arbetet, möjlighet

för barn och föräldrar att ha kontakt, rätt till olika sociala stödåtgärder.

När det gäller läkarintyg för bedömning av rätt förmåner enligt

socialförsäkringen tar FK med utgångspunkt från intyget ställning till om

patienten har rätt till sjukpenning eller inte p.g.a. sjukdom. För att sjukskriv-

ningsprocessen ska präglas av enhetlighet och god patient- och rättssäkerhet är

försäkringsmedicinsk kunskap, dvs. kunskap om förmåner enligt

socialförsäkringen, en nödvändig grund för läkaren.

Sjukskrivning och utfärdande av läkarintyg ska vara en integrerad del av den

individuella vården och behandlingen. Det är jämförbart med annan medicinsk

åtgärd och ska övervägas på liknande sätt som exempelvis ordination av

läkemedel. Läkaren ska t.ex. ta ställning till om det föreligger behov av kontakt

med andra inom sjukvården (kurator, psykolog, sjukgymnast, arbetsterapeut eller

andra vårdgivare) eller aktörer utifrån, såsom FK, företagshälsovården,

arbetsgivare, eller andra aktörer, och i så fall etablera kontakten, samt att på ett

adekvat sätt samverka med andra aktörer, inom och utanför hälso- och

sjukvården.

Läkaren brukar inte själv göra de svåra bedömningarna. Han eller hon har ett

yrkesansvar att vidtala annan kompetens som behövs för bästa möjliga bedömning

och behandling. Detta gäller särskilt vid s.k. symptomdiagnoser (sjukdomar eller

besvär som är svåra att fastställa objektiv, se avsnitt 2.7) och

långtidssjukskrivningar. För att sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen ska

fungera väl måste alla aktörer i sjukskrivningsprocessen ta ett ansvar för att

samverka kring patienten, t.ex. sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer och

psykologer.

I ärenden som avser sjukpenning och ansökan om sjukersättning har för övrigt

FK ett ansvar som samordnare vad gäller arbetsinriktad rehabilitering. Det är ett

samordningsansvar, inte ett genomförandeansvar. Genomförandeansvaret har

arbetsgivaren, om den försäkrade har en anställning.

1.4 Det saknas ett försäkringsmedicinskt stöd för att bedöma risken för

lång sjukskrivning

En sjukskrivning bygger alltid på läkarens bedömning av patientens

arbetsförmåga. Läkaren kan bedöma att ett operativt ingrepp eller en sjukdom

faktiskt nedsätter patientens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter (faktisk

arbetsoförmåga). Läkaren kan också bedöma att det för sjukdomens läkning, t.ex.

för att undvika komplikationer, det är olämpligt att den försäkrade arbetar


14

(terapeutisk arbetsoförförmåga). Faktiskt och terapeutisk arbetsoförmåga

behandlas närmare i avsnitt 3.4.

Alla sjukdomar påverkar dock inte en persons förmåga att utföra sitt arbete.

För en arbetstagare med administrativa arbetsuppgifter behöver inte en stukad fot

innebära sjukskrivning, medan det för en hantverkare eller en chaufför kan vara

helt nödvändigt. Det finns även andra aspekter som läkaren måste ta hänsyn till

vid bedömning av arbetsförmåga. En sådan är riskerna för smittspridning om

patienten bär på en smittsam sjukdom, till exempel när det gäller vårdpersonal och

personer anställda i yrken som hanterar livsmedel.

En läkare som idag ska avgöra om en person behöver sjukskrivas grundar

vanligen beslutet på

en dialog med berörd patient

sin egen kunskap och erfarenhet från det försäkringsmedicinska området

samt

Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd (FMB).2

Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd innehåller uppgifter om –

i normalfallet rimliga – sjukskrivningstider upp till 60 dagar för olika sjukdomar

och medicinska tillstånd. Dessa rekommendationer är tänkta som ett stöd för

läkaren i dialogen med patienten.

Det finns emellertid idag inga tydliga rekommendationer för när man som

sjukskrivande läkare bör signalera ett behov av samordnade insatser till FK för att

minska risken för långtidssjukskrivning.3 Det är en helt individuell fråga som är

avhängig av läkarens kunskap och erfarenhet av sjukskrivningsärenden och

försäkringsmedicin. Av det kan dras slutsatsen att en riskbedömning för

långtidssjukskrivning, om ens alls, kan med stor sannolikhet variera mellan läkare

beroende på erfarenhet och försäkringsmedicinsk kunskap.

En systematisk analys av kända prognosfaktorer för långtidssjukskrivning

skulle kunna öka läkarens, och i ett senare skede FK:s möjligheter att tidigt

identifiera de patienter som är i behov av samordnade och specifika insatser

respektive de patienter som med stor sannolikhet har en mer tidsbestämd

sjukskrivning. Exempel på faktorer som har visat sig fördröja återgång i arbete är

förlängd behandling,

svår funktionsnedsättning av hand,

förekomst av ischias,

förekomst av perifer artros,

psykologisk stress,

tungt manuellt arbete, eller

låg kontroll på arbetet.4

Insatserna kan bestå medicinsk behandling, men även behovsprövade insatser

enligt socialtjänstlagen i form av t.ex. boendestöd och färdtjänst m.m. Sådana

2 Se www.socialstyrelsen.se. 3 Projektplan, Stöd för rätt sjukskrivning s. 5. 4 Statusrapport av SRS-projektet till Socialdepartementet, 2014-10-30.


15

insatser kräver normalt ett läkarintyg för att beviljas. På samma vis kan

uppföljning och analys av insatser som ger ett minskat behov av sjukskrivning och

ökad sannolikhet för återgång i arbete leda till att sådana insatser används i större

utsträckning.

Idén att utveckla ett helt eller delvis automatiserat stöd för att bättre kunna

värdera kända prognosfaktorer för långtidssjukskrivning är inte ny. FK har

tidigare genomfört två projekt med prognosverktyg.5 Dessa har dock inte haft

målsättningen att utveckla ett stöd för prognosbedömning och utvärdering av

insatser inom hela sjukförsäkringsprocessen, alltså med berörda aktörer från

hälso- och sjukvården, socialtjänsten FK, arbetsgivare, företagshälsovård m.fl.

Det finns sannolikt ytterligare vinster om man både i hälso- och sjukvården

och på FK hade tillgång till ett pedagogiskt stöd för att kunna göra den försäkrade

mer delaktig i vilka möjligheter och risker som en sjukskrivning innebär och hur

man med olika insatser aktivt kan påverka möjligheten till återgång i arbete och

ett minskat behov av sjukskrivning.6

1.5 SRS-projektet

För att råda bot på observerade brister i sjukskrivningsprocessen har regeringen

under ett antal år tecknat överenskommelser med Sveriges Kommuner och

Landsting (SKL) om statligt stöd till olika förbättringsåtgärder inom hälso- och

sjukvården, den s.k. sjukskrivningsmiljarden. Syftet är att öka landstingens

drivkrafter att prioritera sjukskrivningsfrågorna. Det statliga stödet består av två

delar och kan som mest ge landstingen 1 miljard kronor per år.

En del av bidraget är rörligt och styrs av förändringar i sjukfrånvaron inom

varje landsting. Den andra delen av bidraget är villkorat till konkreta åtgärder som

varje landsting ska genomföra för att få del av bidraget.7 Åtgärderna kan handla

om hur sjukvården kan bidra till effektiv, jämställd och kvalitetssäkrad

sjukskrivningsprocess genom att bl.a. förbättra samverkan och koordinering samt

fortsatt samarbete inom det försäkringsmedicinska området och elektronisk

informationshantering.

I den senaste överenskommelsen för åren 2014 och 2015 har området Psykisk

ohälsa tillkommit som ett nytt fokusområde. En annan nyhet är ett nationellt

utvecklingsarbete om stöd för rätt sjukskrivning.

Under 2013 diskuterade ett flertal aktörer, bland andra FK, SKL, Sveriges

läkarförbund, ett flertal landsting, Uppsala universitet och Vinnova, idén att

utveckla ett IT-baserat prognosverktyg, tillika bedömningsstöd, inom

sjukskrivningsprocessen (se föregående avsnitt). Vinnova beslutade vid tillfället

att stödja projektplaneringen med en halv miljon kr. Parternas fortsatta dialog

resulterade slutligen i en överenskommelse mellan regeringen och SKL att stödja

5 Se rapporterna ”Analyserar 2006:4, prognosverktyget, Försäkringskassan” och ”Utvärdering av

prognosverktyget, Socialförsäkringsrapport 2011:14”. 6 Projektplan, Stöd för rätt sjukskrivning s. 5.


16

ett sådant projekt via den s.k. sjukskrivningsmiljarden. Projektet har tagit sig

namnet SRS-projektet.

Totalt tilldelas SRS-projektet 32 miljoner kronor. Ansvaret för projektet är

fördelat mellan FK, Socialstyrelsen och SKL. Även Statens beredning för

medicinsk utvärdering (SBU) och flera universitet deltar också i

utvecklingsarbetet.

SRS-projektet genomförs i fyra etapper under en period av fyra år. Under den

pågående förstudien utreds realiseringen av projektidén, projektets mål finslipas,

ramar för arbetets kvalitet och kommunikation sätts och rekommendationer för

fortsatt arbete utarbetas. Resultatet av förstudien kommer att ligga till grund för

beslut om hur bedömningsstödet ska utvecklas och hur övriga etapper översiktligt

ska utformas.

Till en början kommer bedömningsstödet att ha en begränsad målgrupp,

läkare och FK:s handläggare. Det kommer också inledningsvis att begränsas till

vissa diagnosgrupper. Bedömningsstödet ska testas i pilotdrift (etapp 2), och om

pilotdriften faller väl ut, kommer bedömningsstödet att kunna användas i skarp

drift och spridas till fler användare. Det kommer då också att stegvis byggas ut till

att omfatta allt fler diagnosgrupper och allt fler målgrupper.

1.6 Mål och syfte

Målet med sjukskrivningsmiljarden är en effektiv och kvalitetssäker

sjukskrivningsprocess. För att nå dit förutsätts bland annat att varje

försäkringstagare får en individanpassad bedömning och en individanpassad

rekommendation (ordination) inför en eventuell sjukskrivning. I den

individanpassade bedömningen ligger också en bedömning om det finns behov av

specifika och/eller samordnade insatser, eller om det inte finns sådana behov. Ju

tidigare individer och behov kan identifieras, desto snabbare kan rätt individ få

rätt insats.

SRS-projektet har samma målsättning som sjukskrivningsmiljarden, dvs. att i

sjukskrivningsprocessen stödja användare i kontakten med den försäkrade samt att

prognostisera risken för långtidssjukskrivning och identifiera insatser som kan

minska behovet av sjukskrivning och ge ökad återgång i arbete.

Bedömningsstödet ska bidra till att ytterligare utveckla dialogen med den

försäkrade om sjukskrivningens möjligheter och risker, samt kring vilka insatser

som kan övervägas för att öka möjligheterna för återgång i arbete eller

sysselsättning. Bedömningsstödet ska också bidra till att de aktörer som ingår i

sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen lättare ska kunna enas om en

gemensam plan för de insatser som rekommenderas för individen.

Syftet med SRS-projektet är att utveckla ett IT-baserat bedömningsstöd (SRS

Bedömningsstöd) för de olika aktörerna i sjukskrivnings- och

rehabiliteringsprocessen. SRS Bedömningsstöd ska bidra till prognostisering av

7 Se Inspektionen för socialförsäkringen, Uppföljning av sjukskrivningsmiljarden 2010, rapport

2011:13 s. 5.


17

sjukskrivningslängd och en tidig identifiering av individer som har behov av

specifika och/eller samordnade insatser, liksom av individer som inte har sådana

behov.

SRS Bedömningsstöd är emellertid inte ett medicinskt beslutsstöd. Det rör sig

inte om medicinska rekommendationer utan om statistiskt baserade faktorer som

påverkar återgång till arbetet i positiv eller negativ riktning. Det medicinska

ansvaret kvarstår hos ansvarig läkare, liksom den professionella bedömningen hos

FK:s handläggare.

Bedömningsstödet ska också bidra med kunskap om vilka insatser som visat

sig effektiva för olika grupper samt fungera som ett pedagogiskt stöd i dialogen

med individen. Bedömningsstödet ska vidare bidra till en ökad samverkan och

samsyn mellan olika aktörer i processen.

Det som utmärker det planerade bedömningsstödet som utreds är bland annat

att det ska

stödja flera aktörer i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen,

inklusive patienten,

ge ett kunskapsunderlag som bygger på en systematisk och

omfattande vetenskaplig genomgång av det aktuella kunskapsläget

och

vara lärande och därmed förbättras över tid.

För att stödja de olika aktörerna i deras arbete behövs kunskap om

1. faktorer som i forskning och praktisk erfarenhet har visat sig påverka

sjukskrivningslängd (se avsnitt 1.4 för exempel på sådana faktorer) och

2. insatser och deras effekter.

En bärande idé är att SRS Bedömningsstöd ska vara lärande. Det innebär att

det kontinuerligt ska byggas på med ny och förfinad kunskap. Det kan göras

genom att sammanställa hur olika faktorer påverkar sjukskrivningars utfall, t.ex.

statistisk analys av data från faktiska sjukskrivningar, eller utfallet av de

bedömningar stödet själv ger såsom information om verklig sjukskrivningslängd

(till skillnad från den sjukskrivningslängd som läkaren till en början

rekommenderar). Denna samlade statistiska information utgör kunskapskällan i

SRS Bedömningsstöd. Informationsanalyser ska sedan återkommande genomföras

för att säkerställa att de statistiska underlagen är korrekta och för att upptäcka nya

sjukskrivningsmönster. För att genomföra sådana analyser förutsätts tillgång till

information med tillhörande sjukskrivningsdata från ett stort antal

försäkringstagare. Tänkta kunskapskällor för sådan information är vårdgivare, FK

och från försäkringstagarna själva. Figur 1 visar en schematisk översikt över SRS-

projektets idé med bedömningsstödet.


18

Fig 1: Bedömningsstödet matchar kunskap från kunskapskällor med kunskap om

individen.

1.7 Författningsanalysen – en juridisk riskanalys

En författningsanalys kan i flera avseenden beskrivas som en process för att

identifiera eller hantera risker (juridisk riskanalys). Bestämmelser om sekretess

finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Behandling av

personuppgifter regleras i personuppgiftslagen (1998:204) samt i ett flertal olika

registerförfattningar beroende på huvudman eller verksamhet.

Den som obehörigen röjer eller behandlar personuppgifter i strid med

gällande rätt riskerar skadestånd eller i vissa fall böter eller fängelse. Samma risk

löper den som begår tjänstefel vid myndighetsutövning. Mot den bakgrunden är

en juridisk riskanalys nödvändig för att kunna fastställa om t.ex. en rutin om

utlämnande av uppgifter eller en registrering av personuppgifter följer gällande

rätt eller inte.

En juridisk riskanalys motiveras också av andra skäl. Rättsreglerna förutsätter

ofta att någon form av juridisk riskanalys genomförs. Inte minst mot bakgrund av

att författningar lätt kan halka efter samhällsutvecklingen. Rättsreglerna måste

normalt sett också åtlydas även under en försöksverksamhet eller en pilotdrift.

Rättsreglernas auktoritativa natur innebär vidare att juridiken i sig kan utgöra en

risk i det att underlåtenhet att beakta det juridiska regelverket kan medföra

negativa konsekvenser vid en bredare implementering av en verksamhet, modell,

rutin eller e-tjänst.

Genom en författningsanalys identifieras således risker, vilka kan reduceras

eller elimineras genom tekniska, organisatoriska eller administrativa ändringar i

en grundläggande modell, tjänst eller verksamhet samt olika slag av

överenskommelser mellan berörda aktörer. En författningsanalys identifierar

också behov av ny författningsreglering.


19

1.8 Författningsanalysens uppdrag och avgränsningar

Föreliggande författningsanalys utgör del av förstudiearbetet i SRS-projektet.

Enligt projektplanen ska ”Verksamhetsmässiga, tekniska och juridiska

förutsättningar för att utveckla bedömningsstöd och analysverktyg […] utredas.”8

Vidare ska ”tillgänglighet” till informationen beskrivas ”(tekniskt, juridiskt,

praktiskt)”.9

Projektet har vidare formulerat ett flertal frågeställningar som ska besvaras.

Frågorna har redovisats i SRS-projektets statusrapport till Socialdepartementet

den 30 oktober, och lyder som följer.

1. Vilken aktör är mest lämpad som personuppgiftsansvarig för

bedömningsstödet?

2. Vilka lagrum är tillämpliga på den behandling av känsliga personuppgifter

som kommer att behöva göras i bedömningsstödet?

3. Finns det behov av nya undantagsbestämmelser eller sekretess- och

tystnadspliktsbrytande bestämmelser för att bedömningsstödet ska gå att

realisera fullt ut?

4. Behöver regelverket för utlämnande av personuppgifter från hälso- och

sjukvården till Försäkringskassan eller vice versa (när det gäller

direktåtkomst och utlämnande på medium för automatiserad behandling)

förändras för att bedömningsstödet ska gå att realisera fullt ut?

5. Behövs individens uttryckliga samtycke till delar av

personuppgiftsbehandlingen, och i så fall i vilket skede?

6. Om utveckling av kunskapskällorna i ett bedömningsstöd bedrivs genom

kontinuerlig forskning på personuppgifter i en forskningsdatabas, vilka

prövningar av forskningen behöver göras, och vem ansvarar lämpligen för

forskningsdatabasen?

7. Skulle en ny registerlagstiftning behövas för att bedömningsstödet ska gå

att realisera fullt ut?

8. Vilka regelverk är tillämpliga på bearbetningen av utfall och återkoppling

av uppgifter till bedömningsstödet?

9. Vilket regelverk styr hur uppgifter från olika källor får sambearbetas för

att kartlägga samband mellan individuella parametrar?

10. Hur ska projektet hantera frågor om pseudonymisering10 och/eller

avidentifiering av personuppgifter?

Som framgår rör det sig om komplexa sambearbetningar av personuppgifter

ur olika personregister som förvaltas av olika aktörer, mellan vilka det råder

sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen. Flertalet uppgifter är dessutom

s.k. känsliga personuppgifter, t.ex. uppgift om hälsa (se 13 §

personuppgiftslagen). Privata vårdgivare omfattas dessutom av en tystnadsplikt

8 Projektplan, Stöd för rätt sjukskrivning. s. 8. 9 Ib. s. 12. 10 Enligt Socialstyrelsens termbank: ”ersättande av en identitetsbeteckning med en pseudonym”.


20

enligt patientsäkerhetslagen (2010:659). Vidare gäller särskilda registerlagar för

berörda aktörers personuppgiftsbehandlingar, vilka bl.a. reglerar formen eller

sättet för elektroniskt utlämnande till olika mottagare. Ur juridisk synvinkel är den

personuppgiftsbehandling som krävs för att stödja ett bedömningsstöd i

sjukskrivningsprocessen inte helt oproblematisk, och regelverket är inte anpassat

för detta ändamål.

Författningsanalysen har inte som målsättning att utvärdera de

socioekonomiska effekterna av ett bedömningsstöd i sjukskrivningsprocessen.

Inte heller de rättspolitiska överväganden som talar för eller emot etableringen av

ett bedömningsstöd är en fråga för denna analys.

Utgångspunkten för författningsanalysen är alla de aktörer som har ett ansvar

i sjukskrivningsprocessen, främst den försäkrade, arbetsgivaren, vårdgivaren och

FK, och deras möjligheter att med stöd av gällande rätt samt med beaktande av

organisatoriska förhållanden kunna behandla personuppgifter inom ramen för ett

bedömningsstödsystem. Andra aspekter som ska beaktas är rehabiliteringsområdet

och hjälpmedelsområdet.

1.9 Metod

Författningsanalysen ska bedrivas med kvalitativa metoder. Dessa har i huvudsak

bestått av litteratur-, författnings- och rättsfallsstudier samt kunskaps- och

erfarenhetsutbyte med projektet och samverkande parter.


21

2 Om sjuklön och sjukskrivning

Det är arbetsgivaren respektive Försäkringskassan (FK) som bedömer om en

enskild person (den försäkrade) har rätt till sjuklön alternativt sjukpenning. Till

grund för den bedömningen ligger ett s.k. sjukintyg.

Bestämmelser om förmånerna sjuklön och sjukpenning finns i lagen

(1991:1047) om sjuklön (SjLL) respektive socialförsäkringsbalken (SFB). En

väsentlig förutsättning för att sådana förmåner ska utbetalas är att den försäkrade

har en nedsatt arbetsförmåga p.g.a. exempelvis sjukdom. Det är sådana

förhållanden en läkare ska uttala sig om i sjukintyget. Även om läkaren inte fattar

beslutet om en förmån spelar hans eller hennes intyg en viktig, kanske avgörande

roll, i sjukskrivningsprocessen.

Både SjLL och SFB ställer krav på den försäkrade att uppvisa ett sjukintyg för

att komma i åtnjutande av socialförsäkringens och SjLL:s förmåner. I kapitlet

lämnas en allmän orientering om viktiga komponenter i sjukskrivningsprocessen,

bl.a. sjuklön, sjukpenning, läkarintyget, sjukdomsbegreppet och

rehabiliteringskedjan.

2.1 Sjuklönelagen

När en försäkringstagare som är anställd blir sjuk kan vid längre tids sjukdom än 7

dagar en första läkarkontakt aktualiseras. I det följande lämnas en redogörelse för

sjuklöneprocessen.

Bestämmelser om sjuklön finns i SjLL. Syftet med lagen är bl.a. att öka

arbetsgivarens ansvar för de anställdas arbetsmiljö och hälsa samt tillförsäkra de

anställda en adekvat kompensation för inkomstförluster på grund av sjukdom.

SjLL är tvingande till den anställdes förmån. Från vissa av lagens regler kan dock

avvikelser göras genom centralt kollektivavtal. Ett sådant avtal får inte innebära

någon principiell avvikelse från lagens sjuklönenivåer.

SjLL gäller bara den som är arbetstagare (anställd). Uppdragstagare och

egenföretagare omfattas inte av sjuklönereglerna. För dessa grupper gäller istället

bestämmelserna om sjukpenning i socialförsäkringsbalken.

Enligt SjLL har en anställd rätt att under de första 14 dagarna i en sjukperiod

behålla en viss del av den lön och andra anställningsförmåner som den anställde

skulle ha fått om han eller hon arbetat (7 §). För den första dagen i

sjuklöneperioden betalas dock ingen ersättning, den s.k. karensdagen (6 §). För

återstående dagar i perioden har den anställde dock rätt att behålla 80 procent av

lönen och andra anställningsförmåner. Sjuklönen har inget inkomsttak utan ska

betalas även på inkomster som överstiger de 7,5 prisbasbelopp som gäller vid

beräkning av sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken.

Det finns inget krav i SjLL på någon minimitid för sjukfrånvaron.

Karensdagen ska därför räknas även vid frånvaro under en del av arbetsdagen.

Löneavdrag sker endast för frånvarotiden.


22

Vid kronisk sjukdom eller funktionshinder kan Försäkringskassan (FK) efter

ansökan bevilja s.k. särskilt högriskskydd (13 §). Det innebär att sjuklön eller

sjukpenning kan betalas ut redan från första dagen i varje sjukperiod.

Rätten till sjuklön gäller från och med den första anställningsdagen. Om

anställningen är kortare än en månad har den anställda dock rätt till sjuklön först

efter 14 dagars anställning (3 §). Vid flera kortare anställningar hos samma

arbetsgivare kan samtliga anställningar medräknas så länge tiden mellan

anställningarna inte överstiger 14 dagar.

2.2 Sjukanmälan

Det är arbetsgivaren som bedömer om en arbetstagare har rätt till sjuklön eller

inte. Läkarintyget är en del av det underlag som arbetsgivaren har till hjälp för

att göra denna bedömning (se nedan). Det är den anställdes ansvar att styrka

arbetsförmågans nedsättning på grund av sjukdom med en försäkran och/eller

läkarintyg (9 §).

För att få sjuklön måste arbetstagaren göra en sjukanmälan till arbetsgivaren.

Sjukanmälan ska göras första sjukdagen (8 §). Arbetsgivaren är inte skyldig att

betala sjuklön innan en sjukanmälan har gjorts. Undantag kan göras om den

anställde har varit förhindrad att göra en anmälan.

Den anställde ska också lämna en skriftlig försäkran om att hon eller han har

varit sjuk och i vilken omfattning arbetsförmågan varit nedsatt på grund av

sjukdomen.

I SjLL finns inte något krav att den anställde i sin försäkran till arbetsgivaren

ska uppge vilken sjukdom som legat till grund för arbetsoförmågan. Parterna kan

dock träffa kollektivavtal om att försäkran ska innehålla ytterligare uppgifter, t.ex.

uppgift om sjukdom. Kollektivavtal kan även träffas om avvikelser från övriga

bestämmelser angående försäkran för sjuklön.11

Som nämnts är arbetsgivaren inte skyldig att betala sjuklön om inte

arbetstagaren lämnar en försäkran. Avsikten är att försäkran ska lämnas senast vid

sjuklöneperiodens utgång. Arbetstagaren bör dock inte förlora sin rätt till sjuklön

bara för att hon eller han dröjt med försäkran (prop. 1990/91:181 s. 76).

2.3 Läkarintyget

Från och med den åttonde dagen i en sjukperiod är arbetsgivaren inte skyldig

att betala sjuklön om inte arbetstagaren styrker nedsättningen av arbetsförmågan

genom ”intyg av läkare eller tandläkare” (8 § andra stycket). Bestämmelsen

innebär att en anställd måste visa ett läkarintyg för att få ersättning från denna

tidpunkt, utan att arbetsgivaren särskilt behöver begära det. Läkarintyget ska

lämnas till arbetsgivaren och behöver inte innehålla uppgifter om

11 Prop. 1990/91:181 s.75 f.


23

sjukdomsorsaken, om inte annat har avtalats genom kollektivavtal (8 § andra

stycket samt 2 § andra stycket).

Enligt 10 a § får en arbetsgivare, om det finns särskilda skäl, kräva att den

anställda lämnar läkarintyg tidigare än den åttonde sjukdagen. Inte heller ett

sådant läkarintyg behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken sjukdom den

anställde lider av, såvida inte annat bestämts i kollektivavtal (2 § andra stycket).

Ytterligare krav kan förekomma i kollektivavtal, t.ex. att läkarintyget ska vara

utfärdat av en viss läkare eller tandläkare. Arbetsgivarens begäran ska vara

skriftlig och får inte avse längre tid än ett år.

Även FK kan kräva, om särskilda skäl talar för det, självmant eller genom en

framställan av arbetsgivaren, att den anställda lämnar läkarintyg från och med den

första dagen av varje sjukperiod, s.k. ”förstadagsintyg” (10 §). FK kan också

besluta att den anställde ska visa intyg från och med en tidigare dag i ett pågående

sjukfall.

Särskilda skäl för att kräva intyg tidigare kan finnas antingen ur

rehabiliteringssynpunkt eller ur kontrollsynpunkt. Ett exempel kan vara att den

anställde har haft många korta sjukdomsfall under en begränsad tid utan att ha

kontaktat läkare och utan att det har kommit fram uppgifter som tyder på att

arbetstagaren lider av någon kronisk sjukdom.

Om ett läkarintyg inte innehåller tillräckliga uppgifter för att bedöma om

arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom behöver inte arbetsgivaren

acceptera läkarintyget. Det är den anställde som ska styrka arbetsförmågans

nedsättning. Om arbetsgivaren inte kan bedöma rätten till sjuklön med hjälp av

läkarintyget får den anställde ta kontakt med sin läkare för att få läkarintyget

kompletterat. En anställd har rätt att gå till den läkare som hon eller han själv

väljer. Arbetsgivaren kan dock kräva att den anställde ska gå till en speciell

vårdgivare, t.ex. företagshälsovård som framgår av kollektivavtal.

Om en anställd återinsjuknar inom fem dagar ska ett nytt läkarintyg som regel

visas från och med den åttonde dagen i den nya sjukperioden. Den nya

sjukperioden ses inte som en fortsättning på den föregående sjukperioden vad

gäller kravet på läkarintyg. Det är bara vid beräkning av sjuklöneperiodens längd

och vid bestämmandet av karensdag som sjukperioderna läggs samman

(återinsjuknanderegeln).

Som redovisats kan arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal införa

bestämmelser om arbetstagarens skyldigheter i fråga om läkarintyg som är mer

omfattande eller stränga än kraven enligt SjLL. Ett sådant avtal ska på

arbetstagarsidan ha slutits eller godkänts på förbundsnivå. På det sättet kan rätten

till sjuklön göras beroende av att den anställde styrker nedsättningen av

arbetsförmågan genom intyg som avser en tidigare dag än sjunde kalenderdagen

efter sjukanmälningsdagen. Ett sådant avtal kan även ge arbetsgivaren möjligheter

att anvisa en arbetstagare till en viss läkare.12

12 Prop. 1990/91:181 s. 76.


24

2.4 Sjukdomsbegreppet

Enligt 4 § SjLL ska sjuklön betalas ut vid ”sjukdom som sätter ned

arbetsförmågan”. Med sjukdom jämställs enligt bestämmelsen ”ett tillstånd av

nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken betalats ut sjuklön

enligt denna lag, lön enligt 34 § sjömanslagen (1973:282) eller sjukpenning enligt

socialförsäkringsbalken eller motsvarande äldre lagstiftning och som fortfarande

kvarstår efter det att sjukdomen upphört”.

SjLL innehåller ingen definition av begreppet sjukdom utan hänvisar i stället

till sjukdomsbegreppet för tillämpningen av sjukpenningreglerna i

socialförsäkringsbalken. Det förhåller sig emellertid så att socialförsäkringsbalken

inte heller innehåller någon definition av begreppet sjukdom. Vägledning får

sökas i förarbetena till äldre socialförsäkringslagar. I propositionen 1994/95:147 s.

19 f. med förslag till bestämmelser om sjukpenning i lagen om allmän försäkring

beskriver regeringen begreppet sjukdom. Uttalandet är fortfarande vägledande.13

Enligt regeringen bör man vid bedömning av om sjukdom föreligger hålla sig

till vad som enligt vanligt språkbruk och gällande läkarvetenskaplig uppfattning

anses vara sjukdom. Med denna utgångspunkt – anför regeringen – kan varje

onormalt fysiskt eller psykiskt tillstånd, som inte hör ihop med den normala

livsprocessen, betecknas som sjukdom. Störningar och fysiologiska förändringar

som beror på det naturliga åldrandet, havandeskap eller barnafödande ska enligt

regeringen inte betraktas som sjukdom, eftersom de hör ihop med den normala

livsprocessen.

Avsikten med regeringens uttalande om sjukdomsbegreppets innebörd var

inte att binda rättstillämpningen.14 Lagstiftaren ger utrymme för

skälighetsbedömningar i rättstillämpningen. Varje ärende ska bedömas med

hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

Begreppet sjukdom har successivt kommit att utvidgas. Exempel på detta är

synen på störningar under graviditet (se nedan), operativa ingrepp samt sorg- och

trötthetstillstånd i samband med nära anhörigs död (prop. 1994/95:147, s. 20).

Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten) har i två mål prövat

frågan om innebörden av sjukdomsbegreppet i 3 kap.7 § AFL (numera 27 kap. 2

och 3 §§ socialförsäkringsbalken). Det första målet gällde en man, som blev

avskedad från sitt arbete med omedelbar verkan på grund av misstanke om brott,

och som därefter drabbades av en kris- och ångestreaktion. Högsta

förvaltningsdomstolen noterade att den försäkrade hade blivit sjukskriven av en

specialist i psykiatri under viss diagnos och att den försäkringsmedicinska

rådgivarens bedömning var att det inte förelåg sjukdom utan att symtomen var en

adekvat reaktion på det inträffade. Högsta förvaltningsdomstolen fann ”med

hänsyn till den medicinska och övriga utredningen” att den försäkrade befunnit sig

13 Försäkringskassan, Fördjupning för arbetsgivare om sjuklön, september 2012, s. 13. Se även RÅ

2009 ref. 102. 14 Ib s. 13.


25

i ett sådant tillstånd ”att det ska anses som sjukdom i försäkringens mening”

(HFD-dom 2031-08).

Det andra målet gällde en gravid kvinna. En normal graviditet betecknas inte

som regel som sjukdom. Det är ett kroppstillstånd som hör ihop med den normala

livsprocessen. En kvinna har däremot rätt till sjuklön eller sjukpenning om hon är

eller blir sjuk under graviditeten och sjukdomen sätter ned arbetsförmågan. Det

gäller oberoende av hur lång tid det är kvar till beräknad förlossning.15 I målet

hade den gravida kvinnan smärtor i höfter, ländrygg och symfysen. Hon hade

svårt att stå, gå, sitta och även att sova. Hon fick periodvis ta hjälp av

kryckkäppar. Högsta förvaltningsdomstolen fann att ”med hänsyn till den

medicinska utredningen var den försäkrades tillstånd sådant att det ska anses som

sjukdom i försäkringens mening” (HFD-dom 6750-08).16

Det finns alltså möjligheter för en gravid kvinna att få ersättning, trots att det

inte föreligger något sjukdomstillstånd, om hennes arbetsförmåga är nedsatt på

grund av graviditeten.17

De båda domarna ger stöd för uppfattningen att de bakomliggande orsakerna

till sjukdomsbesvär inte är avgörande för om besvären ska anses vara sjukdom i

lagens mening.

När det gäller operativa ingrepp har rättspraxis utvecklats så att anledningen

till ingreppet inte har någon betydelse när det gäller att bedöma

sjukdomstillståndet efter ingreppet. Bedömningen av arbetsförmågan ska göras

utifrån det sjukdomstillstånd som det operativa ingreppet medfört. Operativa

ingrepp som enligt praxis kan ge rätt till sjukpenning är kejsarsnitt, abort,

sterilisering, skönhetsoperation och organ- eller vävnadsdonation (FÖD:s dom

710-1980 ref. 81:21 och FÖD 1984:37).

Arbetsförmågeutredningen (SOU 2009:89 s. 152 ff.) har ingående berört

sjukdomsbegreppet. Utredningen har bl.a. anfört att det är arten och graden av

besvären som är avgörande. Har man drabbats av så svåra psykiska

funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar att arbete är omöjligt så

föreligger arbetsoförmåga till följd av sjukdom, anför utredningen. Utredningen

har tagit foglossning vid graviditet som exempel. Graviditet är inte en sjukdom,

menar utredningen, men det förhindrar inte att en tillräckligt svår foglossning som

omöjliggör många dagliga aktiviteter bör betraktas som tillräckligt allvarliga

fysiska sjukdomssymtom och därmed kunna ligga till grund för rätt till

sjukpenning. Dock finns det avgränsningar. Missbruk och livssorg faller utanför

sjukdomsbegreppet, trots att sådana tillstånd i och för sig kan innebära psykiska

15 Ib s. 13 16 Den som har ett fysiskt ansträngande arbete och inte kan fortsätta med detta på grund av

graviditet har i första hand rätt att bli omplacerad till andra arbetsuppgifter hos sin arbetsgivare.

Om arbetsgivaren inte kan omplacera kvinnan kan hon få ersättning i form av graviditetspenning

från och med den sextionde dagen före den beräknade förlossningen fram till tio dagar före den

beräknade förlossningen (se 10 kap. SFB) samt Försäkringskassans vägledning 2002:6

Graviditetspenning. 17 Försäkringskassans Vägledning 2004:2 version 19 Sjukpenning och samordnad rehabilitering s.

19.


26

funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar. Däremot kan

sjukdomstillstånd som utlösts av arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala

och liknande förhållanden ge rätt till såväl sjuklön som sjukpenning under

förutsättning att arbetsförmågan är nedsatt.18

För fördjupad information om sjukdomsbegreppet, se FK:s Vägledning

2004:2 version 21 Sjukpenning och samordnad rehabilitering, kapitel 4.

2.5 Nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom

Den grundläggande förutsättningen för rätt till ersättning enligt SjLL är att den

anställdes ”arbetsförmåga” på grund av sjukdom är så nedsatt att han eller hon är

förhindrad att utföra sitt vanliga, eller därmed jämförligt, arbete. Detta innebär att

den anställde behåller rätten till sjuklön, även om arbetsgivaren har möjlighet att

omplacera henne eller honom till andra arbetsuppgifter med lägre inkomst som

följd.

Det finns ingen tydlig definition av begreppet arbetsförmåga i lagstiftningen.

I en proposition från mitten av 1990-talet framhålls att arbetsförmågan inte kan

betraktas som något statiskt eller objektivt påvisbart tillstånd (prop. 1996/97:28,

sidan 14). I stället betonades förmågan att försörja sig själv genom förvärvsarbete

trots sjukdom, och det framhölls att individuella hänsyn måste tas, eftersom

samma sjukdom kunde påverka olika personer på olika sätt.

Det är arbetsgivaren som bedömer om villkoren för rätt till sjuklön är

uppfyllda. Det gäller till exempel i vilken utsträckning sjukdomen sätter ner

arbetsförmågan helt eller delvis. Nedsättningen av arbetsförmågan bedöms enligt

en glidande skala från 1 till 100 procent.

Arbetsgivaren ska bedöma hur stor arbetsoförmågan är i förhållande till den

ordinarie arbetstiden. Om den ordinarie arbetstiden är 8 timmar per dag (100 %)

och arbetsförmågan är nedsatt med hälften på grund av sjukdom så innebär det att

den anställde inte kan arbeta mer än 4 timmar per dag på grund av sin sjukdom.

Om den ordinarie arbetstiden är 6 timmar per dag (75 %) och arbetsförmågan är

nedsatt med hälften på grund av sjukdom så innebär det att den anställde inte kan

arbeta mer än 3 timmar per dag på grund av sin sjukdom.

Arbetsförmågeutredningen (SOU 2009:89) har ingående behandlat

arbetsförmåga i sjukförsäkringen.

2.6 Anmälan till Försäkringskassan

Arbetsgivaren är skyldig att anmäla ett sjukfall till FK om sjukfrånvaron pågår

utöver sjuklöneperioden (14 dagar). Anmälan ska ske inom sju dagar efter det att

sjuklöneperioden upphört (12 §). Den anmälnings- och uppgiftsskyldighet som en

arbetsgivare har enligt SjLL är straffsanktionerad med böter (19 §). I sjukanmälan

ska arbetsgivaren lämna uppgift om följande:

18 Prop. 1996/97:28 s.10.


27

1. Arbetsgivarens organisationsnummer, personnummer eller

samordningsnummer,

2. den anställdes personnummer eller samordningsnummer, och

3. det datum när sjuklöneperioden började.

Anmälan kan göras elektroniskt via internet eller per telefon.

I de fall en sjuklöneperiod omfattar flera sjukdomsfall, på grund av att

återinsjuknanderegeln har tillämpats, ska även uppgift om detta lämnas till FK.

Efter sjuklöneperiodens slut prövar FK den anställdes rätt till sjukpenning. Det

förutsätter att FK får information om att den anställde har fått sjuklön under den

första fjortondagarsperioden.

Arbetsgivaren är dock inte skyldig att anmäla sjukfall till FK om den

anställdas rätt till sjuklön upphör på grund av att anställningen upphör. I ett sådant

fall måste den anställda själv göra anmälan till FK för att ha rätt till sjukpenning

enligt socialförsäkringsbalken.

2.7 Sjukpenning

Efter sjuklöneperioden utbetalas sjukpenning från FK (från dag 15 i

sjukperioden). Sjukpenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels

förmån. Är den försäkrade arbetslös utgår ingen sjuklön utan i stället sjukpenning

från den andra sjukdomsdagen.

Innebörden av begreppet sjukdom har en avgörande betydelse vid

bedömningen av rätt till ersättning. Sjukdomsbegreppet och nedsatt arbetsförmåga

behandlas i avsnitt 2.4 och 2.5.

Enligt 27 kap. 3 § socialförsäkringsbalken (SFB) ska FK vid bedömningen av

om den försäkrade är sjuk bortse från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska,

sociala och liknande förhållanden. Paragrafen ska erinra om att sjukförsäkringen

inte är en allmän inkomstbortfallsförsäkring.19 Rätten till ersättning i form av

sjukpenning finns alltså bara när det är sjukdom eller ett därmed jämställt

medicinskt tillstånd som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga.

Sjukdomstillstånd som har utlösts av arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska,

sociala och liknande förhållanden kan dock ge rätt till sjukpenning (se avsnitt 2.4).

Renodlingen av sjukförsäkringen har medfört att diagnosens betydelse har

ökat vid bedömningen av arbetsförmågan eftersom bedömningen enbart ska göras

utifrån medicinska kriterier. När det gäller sjukdomar eller besvär som är svåra att

fastställa objektivt, s.k. symtomdiagnoser, är det svårare att fastställa både

diagnosen och sambandet mellan sjukdom och nedsatt arbetsförmåga. Exempel på

sådana sjukdomar är olika former av värktillstånd i rörelseapparaten utan

påvisbara skador eller andra medicinska fynd.20

19 Försäkringskassan, Vägledning 2004:2, ver. 21, Sjukpenning och samordnad rehabilitering s. 35. 20 Prop. 1996/97:28, s. 10–11.


28

2.8 Kompletterande sjukdomsbegrepp för sjukpenning i särskilda fall

Vid bedömning av rätt till sjukpenning ska arbetsförmågan vara nedsatt med

minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Med sjukdom likställs då ett tillstånd av

nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats

sjukpenning, om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört

(27 kap. 2 § SFB).

När man prövar rätten till sjukpenning i särskilda fall ska även andra

nedsättningar av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan likställas med

sjukdom (28 a kap. 4 § SFB). Annan nedsättning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan kan innebära ett medfött funktionshinder (prop. 2007/08:124,

s. 40)

De försäkrade som kan komma att få sjukpenning i särskilda fall har i många

fall inte kunnat få sjukpenning tidigare på grund av sjukdomsbegreppets

utformning. För dessa personer behövs därför ett kompletterande

sjukdomsbegrepp vid bedömning av sjukpenning i särskilda fall.21

Det vidare sjukdomsbegreppet innebär att försäkrade som tidigare har haft

tidsbegränsad sjukersättning på grund av medfödda funktionshinder och har en

nedsatt förmåga att förvärvsarbeta, kan ha rätt till sjukpenning i särskilda fall.

2.9 Sjukpenning i förebyggande syfte m.m.

Enligt 27 kap. 6 SFB har en försäkrad rätt till sjukpenning även när han eller hon

genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till

att

1. förebygga sjukdom,

2. förkorta sjukdomstiden, eller

3. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.

Som villkor för att sjukpenning ska lämnas gäller att den medicinska

behandlingen eller medicinska rehabiliteringen har

- ordinerats av läkare, och

- ingår i en av FK godkänd plan.

Till medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering räknas förutom

vanlig sjukvård även behandlingsformer som sjukgymnastik, syn- och

hörselrehabilitering, arbetsterapi, utprovning av handikapphjälpmedel samt

rådgivning och stödåtgärder.22

För att en behandling eller rehabilitering ska anses som sådan medicinsk

behandling eller medicinsk rehabilitering som avses i 27 kap. 6 § SFB ska

behandlingen eller rehabiliteringen genomföras under överinseende av

vårdpersonal, till exempel en sjukgymnast, arbetsterapeut eller

behandlingsassistent.

21 Prop. 2011/12:1, Utgiftsområde 10, s. 67. 22 Prop. 1991/92:40, s. 31.


29

Om sjukpenning lämnas enligt 6 § ska arbetsförmågan anses nedsatt i den

utsträckning som den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen

är förhindrad att förvärvsarbeta.

För att FK ska kunna bevilja förebyggande sjukpenning vid medicinsk

behandling eller medicinsk rehabilitering i förebyggande syfte måste en läkare,

utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, ha konstaterat att den försäkrade har

en förhöjd sjukdomsrisk. Behandlingen ska vara lämplig för att minska

sjukdomsrisken och den sjukdom som det finns en förhöjd risk för ska vara sådan

att den kan förväntas leda till nedsättning av arbetsförmågan.23

Den ökade sjukdomsrisken kan vara grundad på riskfaktorer i den fysiska

eller psykosociala miljön eller på riskfaktorer hos den försäkrade i form av

sjukdomsanlag eller riskbeteende.24

Den som har ansökt om förebyggande sjukpenning ska alltid få ett beslut på

om FK godkänt behandlingsplanen som den försäkrade ansökt om att få

förebyggande sjukpenning för. Det gäller oavsett om ansökan gäller förebyggande

sjukpenning på normalnivå, fortsättningsnivå eller sjukpenning i särskilda fall.

2.10 Läkarintyg i sjukpenningärenden

I SFB finns samma krav på ingivande av läkarintyg som i SjLL. Sjukpenning, och

inte sjuklön, aktualiseras om den försäkrade t.ex. är arbetslös. Senast från och med

den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen ska den försäkrade styrka

nedsättningen av arbetsförmågan med ett läkarintyg som lämnas till FK (27 kap.

25 § SFB). När en försäkrad får en större total arbetsoförmåga, ska den totala

arbetsoförmågan styrkas med läkarintyg från och med den sjunde dagen efter den

dag den försäkrade fick en större arbetsoförmåga. Det framgår av 8 a §

Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:13) om kontroll i

sjukpenningärenden och ersättning för merutgifter vid resa till och från arbetet,

m.m. Det gäller oavsett om den ökade arbetsoförmågan beror på att den pågående

sjukdomen försämrats eller om det är fråga om ett insjuknande i en ny sjukdom.

I sjukpenningärenden ska de formulär för läkarintyg som är fastställda av FK i

samråd med Socialstyrelsen användas (9 § RFFS1998:13). Med formulär avses

samtliga uppgifter som efterfrågas – inte att de nödvändigtvis har samma layout

eller samma ordningsföljd.

Läkarintyg i sjukpenningärenden utfärdas på blanketten ”Läkarintyg enligt

27 kap. 25 § socialförsäkringsbalken” (blankett FK 7263). Samtliga uppgifter som

efterfrågas i blanketten är viktiga för FK.25 Vissa uppgifter är avgörande för rätten

till sjukpenning, andra behövs för handläggningen i övrigt.

Enligt 27 kap. 25 § andra stycket får regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer meddela undantag från skyldigheten att lämna läkarintyg

när det inte behövs eller annan dag då skyldigheten ska uppfyllas. Sådana

23 Prop. 1990/91:141, s. 85. 24 SOU 1988:41 s. 328. 25 Ib. s. 100.


30

undantag finns i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:13) om kontroll i

sjukpenningärenden och ersättning för merutgifter vid resa till och från arbetet,

m.m. Enligt 7 § i föreskrifterna slipper den försäkrade att lämna ett intyg ”om det

är uppenbart obehövligt att intyget lämnas”. Ett sådant undantagsfall kan vara när

det av andra handlingar, som t.ex. läkarutlåtande om hälsotillstånd, framgår att

kriterierna för rätt till sjukpenning är uppfyllda för den tid sjukpenningen betalas

ut. Väntetiden inför prövning av rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning är också en

situation när det kan anses vara uppenbart obehövligt att den försäkrade lämnar in

läkarintyg till kassan, om det är troligt att han eller hon kommer att beviljas

sjukersättning eller aktivitetsersättning. I dessa fall är arbetsoförmågan på grund

av sjukdom redan styrkt i avvaktan på beslutet. Ett annat exempel på undantag

från skyldigheten att lämna läkarintyg som kan godtas är om det saknas läkarintyg

för tid då den försäkrade varit intagen på sjukhus. Ytterligare ett exempel är om

det finns intyg från tandläkare.

FK får besluta att en försäkrad i ett pågående sjukdomsfall ska styrka

nedsättningen av arbetsförmågan med läkarintyg från en tidigare dag än sjunde

dagen efter sjukanmälningsdagen. Om särskilda skäl motiverar det kan FK också

besluta om att en försäkrad vid framtida sjukdomsfall ska styrka sin nedsatta

arbetsförmåga på grund av sjukdom med läkarintyg från och med den första

dagen i sjukperioden, s.k. läkarintygsföreläggande, och sådana beslut kan fattas i

kontroll- eller rehabiliteringssyfte, se 2 § förordningen (1995:1051) om

skyldigheten att lämna läkarintyg m.m. i sjukpenningärenden i vissa fall.

Läkarintygsföreläggande, som innebär att en försäkrad ska lämna läkarintyg

redan första dagen i kommande sjukdomsfall, kan bli aktuellt bland annat när den

försäkrade haft upprepad korttidsfrånvaro. Med upprepad korttidsfrånvaro menas

att den försäkrade varit frånvarande på grund av sjukdom kortare tid än sju dagar

efter sjukanmälningsdagen vid minst sex tillfällen under en tolvmånadersperiod.26

Impulser till att kontrollinsatser behövs kan nå FK på olika sätt. För anställda

har arbetsgivaren skyldighet att se till att behovet utreds. Arbetsgivaren kan göra

en framställan till FK att en arbetstagare ska föreläggas att visa läkarintyg från en

tidigare tidpunkt än den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen. (10 § SjLL).

Läkarintygsföreläggande som kontrollåtgärd kan motiveras av många olika

anledningar. FK kan exempelvis se att den försäkrade ofta anmäler sig sjuk på en

viss veckodag, att han eller hon inte haft kontakt med läkare vid något

sjukdomsfall eller att det under utredningen framkommer att det inte finns något

som förklarar sjukskrivningsmönstret.

Ett beslut om läkarintygsföreläggande får inte avse längre tid än ett år.

Föreläggandet kan upphävas innan giltighetstiden gått ut, om

förutsättningarna för beslutet ändrats så att det anses obehövligt (10 § SjLL, 2 §

förordningen [1995:1051]).

Bestämmelserna om läkarintygsföreläggande omfattar också deltagare i

arbetsmarknadspolitiska program, se 27 kap. 25 § SFB och 8 § andra stycket

26 Prop. 1990/91:141, s. 89


31

förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd.

Även studerande med studiestöd kan åläggas att i kontroll- och

rehabiliteringssyfte visa upp läkarintyg från och med den första dagen i

sjukperioden (18 § RFFS 1998:13).

Bestämmelser om läkarintyg finns i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS

2005:29) om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m. (se avsnitt 3.1)

2.11 Rehabiliteringskedjan

Rätten till sjukpenning ska bedömas enligt den så kallade rehabiliteringskedjan. I

27 kap. 46–55 b §§ SFB beskrivs rehabiliteringskedjan. Rehabiliteringskedjan

innebär att för en anställd prövas först om en återgång i de vanliga

arbetsuppgifterna kan underlättas. Sedan ska även möjligheterna till omplacering

till annat arbete hos arbetsgivaren prövas och därefter även arbetsuppgifter utanför

den befintliga arbetsgivarens verksamhet. De fasta hållpunkterna är tidsbestämda

gränser för när och hur arbetsförmågan ska bedömas. Resultatet av denna

prövning avgör om den försäkrade har fortsatt rätt till sjukpenning.27

Under de första 90 dagarna i rehabiliteringskedjan bedöms enbart om den

försäkrade har förmåga att klara sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som

arbetsgivaren tillfälligt erbjuder. Från och med den 91:a dagen i

rehabiliteringskedjan innebär prövningen av rätten till sjukpenning att FK även

ska beakta om den försäkrade kan utföra något annat arbete hos arbetsgivaren.

Från och med den 181:a dagen i rehabiliteringskedjan ska handläggaren dessutom

bedöma om den försäkrade kan försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete

som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt

arbete som är tillgängligt för den försäkrade. En sådan bedömning ska dock inte

göras om det finns särskilda skäl mot det eller om det i annat fall kan anses

oskäligt att göra en sådan bedömning (27 kap. 48 § SFB).

Om den försäkrade inte har haft några sjukperioder tidigare är första dagen i

sjukperioden dag 1 i rehabiliteringskedjan. Har den försäkrade däremot haft

sjukpenning eller annan ersättning som ingår i en sjukperiod tidigare ska

sjukperioderna under vissa förutsättningar läggas samman, så att den försäkrade

redan från början hamnar längre fram i rehabiliteringskedjan. När FK ska beräkna

hur lång tid den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga ska dagar i sjukperioder

läggas samman, dels om den försäkrade har förvärvsarbetat under en period om

mindre än 90 dagar mellan sjukperioderna, dels om den försäkrade inte har

förvärvsarbetet alls mellan sjukperioderna (27 kap. 51 § SFB).

Rehabiliteringskedjan kan bara tillämpas i alla delar för försäkrade som har en

arbetsgivare. För egna företagare gäller endast prövning mot det vanliga arbetet

och från och med den tidpunkt då arbetsförmågan har varit nedsatt under 180

dagar även mot hela arbetsmarknaden.28

27 Prop. 2007/08:136, s. 58. 28 Prop. 2007/08:136, s. 59.


32

För försäkrade som är arbetslösa ska prövningen alltid göras i förhållande till

hela arbetsmarknaden.29

2.12 Förkorta sjukperioden och uppmärksamma rehabiliteringsbehov

Det är angeläget att åstadkomma en aktivare sjukskrivningsprocess med tidiga

insatser för att individernas arbetsförmåga i högre utsträckning ska tas till vara.

FK ska också genom hela sjukdomsfallen arbeta för att förkorta sjukperioden

genom till exempel arbetsresor och arbetshjälpmedel (se vägledning 2009:1

Bidrag till arbetshjälpmedel), och genom att se deltidssjukskrivning som ett

förstahandsalternativ.

FK ska utöver att bedöma rätten till sjukpenning också se till att

rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och

andra skäl. Det krävs alltså att FK kontinuerligt följer rehabiliteringsärendena för

att undvika att någon hamnar utanför verksamheten och att ingenting görs. FK:s

arbete med rehabilitering gäller alla olika åtgärder som är lämpliga i

rehabiliteringssyfte i långa sjukdomsfall, och inte enbart arbetslivsinriktade

åtgärder.30 Det betyder att FK har ett uppdrag att arbeta aktivt tillsammans med

den försäkrade för hans eller hennes rehabilitering, även innan det är aktuellt med

arbetslivsinriktad rehabilitering.

FK ska i samråd med den försäkrade se till att hans eller hennes behov av

rehabilitering klarläggs så snart som möjligt och att man vidtar de åtgärder som

behövs för en effektiv rehabilitering. (30 kap. 9 § SFB). Det innebär att FK vid

behov ska se till att de utredningar som behövs blir gjorda. Det innebär också att

FK ska medverka till att den försäkrades behov av rehabilitering klarläggs om

den försäkrade begär det.31

Socialstyrelsen har tagit fram ett försäkringsmedicinskt beslutsstöd (FMB)

med rekommendationer om hur lång sjukskrivning som behövs i normalfallet för

olika sjukdomstillstånd. Beslutsstödet är inte ett beslutsunderlag för bedömningen

av rätten till ersättning i det enskilda fallet. Däremot kan FK använda

beslutsstödet som en impuls till utredning.32 Det kan till exempel vara ett stöd för

att kunna ställa relevanta frågor till den intygsskrivande läkaren i de fall han eller

hon har gjort avsteg från rekommenderad sjukskrivningstid.

2.13 Utredningen

Bestämmelser om handläggning av försäkringsärenden finns i 110 kap. SFB.

Rätten till sjukpenning ska prövas fortlöpande under ett sjukdomsfall. FK ska

se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver.

Det innebär att FK kontinuerligt ska bedöma om och i vilken omfattning

29 Ib. 30 Prop. 1990/91:141, s. 91. 31 Prop. 2006/07:59, s. 22. 32 Ib s. 93.


33

arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom och om rehabilitering eller

ytterligare utredningsåtgärder behövs (110 kap. 13 § SFB).

Förutom rätten till sjukpenning ska FK kontinuerligt pröva om det finns dagar

kvar med sjukpenning och vilken förmån som den försäkrade kan få (27 kap. 20–

24 a §§ och 28 a kap 15 § SFB).

FK ska tidigt och på ett riktigt sätt ta ställning till den fortsatta

handläggningen i ärendet. Att ta till vara människors arbetsförmåga måste alltid

vara ett förstahandsalternativ.33 FK bör alltid överväga om deltidssjukskrivning

kan vara ett lämpligt sätt att förkorta sjukperioden. En successiv återgång kan

också behövas i de fall då det inte behövs några rehabiliteringsinsatser. Partiell

sjukpenning bör inte användas för längre sjukskrivningsperioder.

33 Prop. 2007/08:136, s. 58.


34

3 Läkarens rättsliga skyldigheter i sjukskrivningsprocessen

Som redovisats har läkaren två roller i sjukskrivningsprocessen: dels ett

medicinskt som innebär att ställa diagnos samt ge vård och behandling, dels ett

försäkringsmedicinskt som innebär att beskriva arbetsförmåga och att utfärda

medicinska underlag i form av ett läkarintyg för bedömning av rätt till

sjukpenning (FK 7263). Ett sådant intyg ska den försäkrade enligt 8 § andra

stycket lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) uppvisa för sin arbetsgivare fr.o.m.

den åttonde dagen i en sjukperiod för att ha rätt till sjuklön från denne. Det är i

detta läge läkaren har att ta ställning till den försäkrades sjukdom samt

arbetsförmåga i ett s.k. läkarintyg.

I kapitlet redovisas vilka skyldigheter läkaren har i sin försäkringsmedicinska

roll. Vilka ställningstaganden ska läkaren göra? Vad är det han eller hon ska uttala

sig om, och på vilket sätt ska det göras.

3.1 Det försäkringsmedicinska yrkesansvaret

En vårdgivare ska säkerställa att verksamheten bedriver en god och säker vård

enligt de allmänna krav som framgår av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Av

2 a § i lagen framgår att all hälso- och sjukvård ska uppfylla kravet på en god och

säker vård.

Läkaren själv har ett författningsreglerat yrkesansvar som bl.a. innebär att han

eller hon ska tillhandahålla hälso- och sjukvård i enlighet med vetenskap och

beprövad erfarenhet. Det personliga yrkesansvaret följer av bestämmelserna i

patientsäkerhetslagen (2010:659). Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal

står under Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) tillsyn.

Yrkesansvaret preciseras ytterligare i författningar av lägre valörer, främst i

föreskrifter meddelade av Socialstyrelsen. Av betydelse för det

försäkringsmedicinska yrkesansvaret är Socialstyrelsens föreskrifter om (SOSFS

2005:29) om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården

(intygsföreskrifterna).

Av 9 kap. 1 § intygsföreskrifterna framgår att hälso- och sjukvårdspersonal

som avser att utfärda ett intyg (intygsutfärdare) ska noga överväga om

1. det enligt lag eller förordning eller med hänsyn till ändamålet med ett

intyg krävs särskild kompetens och erfarenhet för att utfärda intyget, och

2. det finns någon särskild omständighet som kan innebära att det finns skäl

att ifrågasätta hans eller hennes opartiskhet som intygsutfärdare.

Enligt föreskriften ska den som inte har tillräcklig kompetens och erfarenhet

eller som inte kan iaktta kraven på opartiskhet avböja att utfärda ett intyg. Om

intygsutfärdaren ändå måste utfärda intyget, ska skälet till detta anges i intyget.

Intygsutfärdaren ska vidare med hänsyn till ändamålet med intyget noga

överväga om det enligt lag eller förordning eller av andra skäl krävs en personlig

undersökning av eller kontakt med intygspersonen, särskilda undersökningar och


35

tester behöver göras, uppgifter ur intygspersonens patientjournal eller annat

skriftligt material behöver hämtas in och upplysningar från myndigheter eller

andra personer behöver hämtas in (9 kap. 1 § tredje stycket). Av föreskrifterna

framgår vidare att ”den som avser att utfärda ett intyg ska vara objektiv vid

insamling av det material som ska ligga till grund för intyget”. Det står också att

intyget ”som regel” ska utfärdas efter en personlig undersökning av patienten (10

kap 1 § SOSFS 2005:29).

Enligt 31 § hälso- och sjukvårdslagen ska hälso- och sjukvården fortlöpande

och systematiskt utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten. Vårdgivare,

verksamhetschefer och alla som arbetar inom hälso- och sjukvården måste arbeta

aktivt med kvalitet och patientsäkerhet. I Socialstyrelsens föreskrifter och

allmänna råd (SOSFS 2011:9) om systematiskt kvalitetsarbete finns bestämmelser

som särskilt rör kompetens, samverkan, samarbete, egenkontroll, uppföljning och

erfarenhetsåterföring. Även sjukskrivningsprocessen ska omfattas av detta arbete.

Sjukskrivningsprocessen måste alltså, som alla andra vårdprocesser,

kvalitetssäkras.

3.2 Har en läkare en skyldighet att alltid fylla i blankett FK 7263?

När det gäller ett läkarintyg så ställer SjLL inga särskilda formkrav på ett sådant

intyg, t.ex. underskrift eller skriftlighetskrav. Av 10 kap. 6 § i Socialstyrelsens

intygsföreskrifter framgår däremot beträffande intyg i vården att om de enligt lag

eller förordning ska vara avfattade på en blankett som fastställs av Socialstyrelsen

eller någon annan myndighet, ska intygsutfärdaren svara för att intyget avges på

en sådan blankett. Intyget ska dateras och ”undertecknas av intygsutfärdaren”.

I sjukpenningärenden ska de formulär för läkarintyg som är fastställda av FK i

samråd med Socialstyrelsen användas, se 9 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter

(RFFS1998:13) om kontroll i sjukpenningärenden och ersättning för merutgifter

vid resa till och från arbetet, m.m. Med formulär avses samtliga uppgifter som

efterfrågas – inte att de nödvändigtvis har samma layout eller samma

ordningsföljd.

Läkarintyg i sjukpenningärenden utfärdas på blanketten ”Läkarintyg enligt

27 kap. 25 § socialförsäkringsbalken” (blankett FK 7263). Samtliga uppgifter som

efterfrågas i blanketten är viktiga för FK.34 Vissa uppgifter är avgörande för rätten

till sjukpenning, andra behövs för handläggningen i övrigt.

Enligt Socialstyrelsens intygsföreskrifter är en läkare skyldig att avfatta ett

läkarintyg på en blankett som fastställs av Socialstyrelsen eller annan myndighet,

om det framgår av ”lag eller förordning” (10 kap. 6 §). Av Riksförsäkringsverkets

föreskrifter framgår att i ”ärende om sjukpenning ska användas formulär för

läkarintyg och särskilt läkarutlåtande som fastställts av Försäkringskassan i

samråd med Socialstyrelsen” (9 §). Övervägande skäl talar för att en läkare

således inte har en rättslig skyldighet att använda FK 7263 eftersom den inte är

34 Ib s. 100.


36

avfattad enligt ”lag eller förordning” utan i en föreskrift. Läkaren har således en

stor frihet att uttrycka sig på annat sätt i ett läkarintyg i sjukskrivningsprocessen

än vad som framgår av 7263 utom såvitt beträffar diagnos och huruvida

arbetsförmågan är nedsatt med mer än en fjärdedel, vilket utvecklas i avsnitt 3.4.

3.3 DFA-kedjan

Utgångspunkten för FK:s bedömning av arbetsförmågan är den så kallade DFA-

kedjan:

- Diagnos (fält 2 i läkarintyget) - vilken sjukdom patienten har

- Funktionsnedsättning (fält 4 i läkarintyget) - vilken funktion som är nedsatt

av sjukdomen.

- Aktivitetsbegränsning (fält 5 i läkarintyget) - diagnosens och

funktionsnedsättningens konsekvenser.

Läkarens uppgift är – enligt intyget – att uttala sig om den försäkrades

medicinska status och i vilken omfattning och på vilket sätt denna påverkar

funktionsförmågan och vilka aktivitetsbegränsningar som sjukdomen förorsakar.

Den behandlande läkaren bör på intyget också ange den försäkrades

arbetsuppgifter och arbetsförmågans nedsättning i relation till dessa. Läkaren ska

bedöma om den försäkrade på grund av sjukdom behöver avstå från

förvärvsarbete. Det är FK som sedan tar ställning till om den försäkrade har rätt

till sjukpenning eller inte.35

3.4 Faktisk och terapeutisk arbetsoförmåga

Läkare har god kompetens att ställa diagnos och bedöma sjukdom, men de

komplexa förhållanden och samverkande faktorer som leder till arbetsoförmåga är

desto svårare att bedöma. Det reser frågan om vad läkaren har en skyldighet att

uttala sig om.

Eftersom det framgår av 27 kap 2 § SFB att sjukpenning kan utgå vid

sjukdom måste det anges i sjukintyget att sjukdom ska föreligga. Att så är fallet

styrks av att uppgift om diagnos anges i intyget. Det ska emellertid även framgå

att denna sjukdomsdiagnos leder till nedsättning av arbetsförmågan med minst en

fjärdedel. Detta är vad lagen kräver. Den kräver egentligen inte att det ska

beskrivas på vilket sätt arbetsförmågan är nedsatt. Detta krav infördes med den

s.k. DFA-kedjan (se föregående avsnitt), som byggde på en överenskommelse

mellan FK, Socialstyrelsen, Läkarförbundet m.fl. för att höja kvaliteten i

läkarintygen.36

Begreppet arbetsförmåga är centralt i socialförsäkringslagstiftningen. En

sjukskrivning bygger alltid på läkarens bedömning av patientens arbetsförmåga.

Läkaren kan bedöma att ett operativt ingrepp eller en sjukdom faktiskt nedsätter

35 Prop. 1994/95:147 s. 30. 36 Försäkringskassan, Åtgärder för att höja kvaliteten i de medicinska

underlagen i sjukförsäkringsärenden, 2010-05-31, dnr 034226-2010 FPSS.


37

patientens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter (faktisk arbetsoförmåga).

Läkaren kan också bedöma att det för sjukdomens läkning, t.ex. för att undvika

komplikationer, det är olämpligt att den försäkrade arbetar (terapeutisk

arbetsoförförmåga).

Sjuk- och arbetsskadekommittén (SOU 1995:149) beskriver

arbetsförmågebegreppet enligt följande:

”Kommittén vill i sammanhanget på nytt peka på de två sjukförsäkringsrättsliga

arbetsoförmågebegrepp som Wästerhäll tar upp i sin avhandling […]. Wästerhäll talar om

faktisk arbetsförmåga och profylaktisk (kommittén använder i fortsättningen termen

terapeutisk) arbetsoförmåga. Vid faktisk arbetsoförmåga kan den försäkrade på grund av

sjukdomen inte arbeta. Den terapeutiska arbetsoförmågan kännetecknas av att det för

sjukdomens botande, eller för att förhindra komplikationer, är nödvändigt eller lämpligt

att den försäkrade avhåller sig från arbete. Den terapeutiska arbetsoförmågan har alltså ett

renodlat medicinskt innehåll. Anknytningen till sjukdomen är mycket mer uttalad än vad

som är fallet vid bedömningen av faktisk arbetsförmåga. Sjukdomsbilden är av avgörande

betydelse för vilken behandling som skall sättas in. Läkarna är de som är bäst skickade att

intyga terapeutisk arbetsoförmåga. Terapeutisk arbetsoförmåga föreligger alltså när det

som ett led i den medicinska behandlingen är av största vikt att den försäkrade avhåller

sig från arbete.

Kommitténs överväganden behandlar uteslutande bedömningen av den faktiska

arbetsförmåga som finns kvar när den terapeutiska arbetsförmågan upphör. Det är i första

hand bedömningen av den faktiska arbetsförmågan som påverkas av den renodling av

arbetsförmågebegreppet, och rätten till ersättning från socialförsäkringen, som nu

föreslås” (s. 233).

Arbetsförmågeutredningen (SOU 2009:89) anför följande:

“Oförmåga inom ramen för sjukförsäkringen har historiskt beskrivits i termer av två

olika sorters oförmåga; faktisk och terapeutisk. Den faktiska är tänkt att fånga den

situation när någon inte kan utföra ett arbete, medan den terapeutiska handlar om att man

inte bör utföra arbetet” (s. 115).

Faktisk och terapeutisk arbetsförmåga är inom det statliga utredningsväsendet

i högsta grad levande begrepp. Begreppen torde tillåta en läkare att på ett mer för

honom eller henne naturligt sätt arbeta med sjukskrivningar. Faktisk

arbetsoförmåga aktualiseras t.ex. efter en operation. För en kirurg är det sannolikt

självklart att därmed bara ange operationens art och en lämplig sjukskrivningstid

för läkning i läkarintyget som patienten därefter ska ge in till FK. Av nämnda

statliga utredningars resonemang om arbetsförmåga dras slutsatsen att läkaren

således egentligen inte har en rättslig skyldighet att i dessa fall ange uppgift om

funktionsnedsättning (sjukdomens konsekvenser på organnivå) och

aktivitetsbegränsning (sjukdomens konsekvens på individnivå).

Mot bakgrund av det anförda är det inte självklart att det är läkarens ansvar att

alls bedöma arbetsoförmåga som är faktisk eller, vid terapeutisk arbetsoförmåga,

om den sträcker sig mer än en fjärdedel. Övervägande skäl talar för att det

egentligen är FK:s ansvar att ta ställning till frågan. Det finns således stöd i

gällande rätt att ifrågasätta om det är hälso- sjukvårdens ansvar att utreda

arbetsoförmågan? Att en sådan utredning måste göras står dock helt klar för att

man med någon större säkerhet ska kunna göra en arbetsförmågebedömning.


38

4 System och informationskällor för SRS Bedömningsstöd

4.1 Inledning

I detta kapitel lämnas en beskrivning av system och informationskällor som är

aktuella för helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter i SRS

Bedömningsstöd inom ramen för sjukskrivningsprocessen. Helt eller delvis

automatiserade behandlingar av personuppgifter är nödvändiga för att

Bedömningsstödet ska kunna beräkna risken för långtidssjukskrivning.

Personuppgifter behövs även sannolikt för att ta fram faktorer som påverkar risken

för långtidssjukskrivning i positiv eller negativ riktning. Andra uppgifter som

behövs kan dock vara i aggregerad eller avidentifierad form, t.ex. algoritmer i

kombination med statistiska data.

Relevanta data för dessa beräkningar finns främst i vårdgivares journalsystem

och Försäkringskassans (FK) socialförsäkringsdatabas. Andra tänkbara

informationskällor är den s.k. Intygstjänsten, en nationell e-tjänst för elektroniska

läkarintyg, Karolinska Institutets Hela Sverige-databas med underliggande

datakällor och den försäkrade själv.

Personuppgiftsbehandling i Bedömningsstödet behöver ske för olika syften

eller ändamål. Det första syftet är kunskapsuppbyggande. Stödet kräver

fortgående kunskapsbyggnad för att leta mönster som inte tidigare varit kända

samt generera hypoteser som behöver testas. Syftet i detta fall är att få fram

prognosfaktorer för långtidssjukskrivning som sedan används för det andra syftet,

dvs. den tillämpande (skarpa) användningen av Bedömningsstödet. Det tredje

syftet för personuppgiftsbehandling avser systematisk uppföljning och utvärdering

av Bedömningsstödet, som också ska bidra till att höja kvaliteten i detsamma.

En avgörande fråga i författningsanalysen är vem som ska vara ansvarig för

dessa tre olika steg av personuppgiftsbehandlingar. Vilken registerlagstiftning

omhändertar bäst intresset av både ett adekvat stöd för rätt sjukskrivning och

skydd för den personliga integriteten? De tre användningsområdena för

personuppgiftsbehandling inom ramen för SRS Bedömningsstöd berörs kortfattat

nedan. De utvecklas närmare i kapitel 5 – 7.

4.2 Den kunskapsuppbyggande användningen av personuppgifter

Den kunskapsuppbyggande (explorativa) användningen av personuppgifter är

kunskapsdrivande och bedrivs i skrivande stund i SRS-projektet för att förse

Bedömningsstödet med en funktionell ”intelligens” inför en pilotdrift. Arbetet

bedrivs bl.a. i form av litteraturgenomgång som ska resulterar i en rad

prognosfaktorer för långtidssjukskrivning och insatser som påverkar återgången i

arbete. Dessa faktorer och insatser behöver valideras på befolkningsuppgifter med


39

avseende på hur de faller ut i verkligheten, deras inbördes relationer, viktning och

prioritering.

Inom ramen för SRS-projektet bedriver således Linköpings universitet i

skrivande stund en forskningsstudie med syfte att genom statistisk analys av data

från faktiska sjukskrivningar med tillhörande information sammanställa hur olika

faktorer påverkar sjukskrivningars utfall. För att genomföra sådana analyser

förutsätts tillgång till information med tillhörande sjukskrivningsdata från ett stort

antal patienter/försäkrade, från bland annat hälso- och sjukvården,

Försäkringskassan och från patienter själva. Sambearbetning med Statistiska

Centralbyråns (SCB) befolkningsregister kan också förväntas

Den kunskapsuppbyggande personuppgiftsbehandlingen upphör emellertid

inte när Bedömningsstödet är operativt. Återkommande informationsanalyser

krävs för att säkerställa att de statistiska underlagen är korrekta och för att

upptäcka nya sjukskrivningsmönster.

Resultatet av inledande uppsättning statistiska mönster (fördelningskurvor,

odds ratios och andra statistiska konstruktioner) behöver därför sparas i en

utvecklingsdatabas av något slag. Algoritmer för hur beräkningar ska kunna göras

enligt dessa statistiska mönster behöver konstrueras och testas för att se hur

relevanta de kan göras.

Frågan om denna utvecklingsdatabas ska utgöras av ett forskningsregister, en

forskningsdatabas eller ett myndighetsregister behandlas i kapitel 5.

4.3 Den tillämpande (operativa) användningen av personuppgifter

Som redovisats aktualiseras SRS Bedömningsstöd när en enskild person uppsöker

hälso- och sjukvården p.g.a. sjukdom. Hälsoproblem kan vara relaterade till

arbetsmiljön. Enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) har arbetsgivaren ett ansvar för

att bl.a. anpassa arbetsförhållandena eller vidta andra lämpliga åtgärder med

hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Om dessa åtgärder

inte är tillräckliga kan arbetsgivaren uppmana arbetstagaren att uppsöka hälso-

och sjukvården eller företagshälsan.

Vid läkarbesöket får patienten en diagnos på sina sjukdomsproblem och

behandling. Behandlingsåtgärderna kan sträcka sig från ett recept på läkemedel,

varvid vårdärendet avslutas och patienten fortsätter arbeta. Alternativt kan

arbetstagaren behöva en omfattande behandlingsinsats som kräver vård från flera

vårdgivare under en lång period inklusive rehabiliteringsinsatser av arbetsgivaren.

I båda fallen upprättar vårdgivaren en patientjournal där uppgifter om

patientens hälsotillstånd dokumenteras (diagnos) samt vidtagna

behandlingsåtgärder. Även hälsorelaterade uppgifter dokumenteras. Många

landsting ställer även frågor om livsstil, t.ex. rökning, kost, motion och fysisk

aktivitet till patienter. Livsstilsfrågorna brukar dokumenteras vid varje

patientkontakt. Vårdgivare följer i dessa delar Socialstyrelsens riktlinjer för

sjukdomsförebyggande metoder. Syftet med riktlinjerna är att förbättra

vårdgivares hälsoförebyggande arbete, se vidare www.socialstyrelsen.se.


40

Som en del i den medicinska behandlingen kan läkaren anse att patienten

måste sjukskrivas. Sjukskrivning aktualiseras om arbetsförmågan är nedsatt med

mer än en fjärdedel. Till stöd för att bestämma sjukskrivningens längd förfogar

läkaren över en webbtjänst som tillhandahålls av Socialstyrelsen, det

försäkringsmedicinska beslutsstödet.

Det är här utvecklingsdatabasen från den kunskapsuppbyggande

användningen av personuppgifter (se avsnitt 4.2) och dess innehåll med statistiska

mönster och algoritmer kommer in i bilden. Databasen ska försörja en s.k.

prediktionsfunktion. Den förutsätts i nuläget innehålla avidentifierad information

om verkliga sjukskrivningar för individer som har samma utgångsläge som den

försäkrade, t.ex. samma kön, samma ålder, samma diagnos och andra

gemensamma faktorer. Dessa data i avidentifierad form kopplas till den

försäkrades personuppgifter (kön, ålder och diagnos) för att beräkna risk för

långtidssjukskrivning samt insatsers effekt på sjukdomen.

Utfallet förväntas presenteras dels som ett statistiskt mönster för den

försäkrade personen, t.ex. en kondenserad kurva av förväntad hälsa och

arbetsförmåga, dels hur olika insatser beräknas påverka sjukdomsförloppet i

positiv och negativ riktning.

I mötet med den försäkrade kan det också uppstå behov av något bredare

samkörning av individuella parametrar, t.ex. den försäkrades egna data och

parametrar ur patientjournalen.

För de första 14 sjukskrivningsdagarna ansvarar arbetsgivaren för sjuklön.

Arbetstagaren lämnar läkarintyget till arbetsgivaren. Läkarintyg är dock inte ett

krav för sjuklön de första sex dagarna. Arbetsgivaren kan dock kräva ett

läkarintyg från den 7:e sjukskrivningsdagen. Intyget kan bl.a. innehålla uppgifter

om

diagnos,

aktivitetsförmåga,

antal sjukskrivningsdagar (tidsperiod)

grad av nedsatt arbetsförmåga

Det finns ingen skyldighet för vårdgivaren att uppge uppgift om sjukdom

(diagnos) i läkarintyg till arbetsgivaren.

I en nära framtid kan läkare skriva ett elektroniskt läkarintyg som den

försäkrade kan ta del av genom direktåtkomst samt skriva ut eller skicka

elektroniskt till arbetsgivaren. Den försäkrades läkarintyg finns samlade i den s.k.

Intygstjänsten som förvaltas av Inera AB, ett landstingsägt aktiebolag med

uppdrag att genomföra regeringens strategi för Nationell eHälsa. Varje vårdgivare

har en egen logisk lagringsyta i tjänsten för sina egna utfärdade intyg.

Om läkaren bedömer att risken för långtidssjukskrivning är hög, anger han

eller hon i läkarintyget också förmågor, vårdinsatser, samordning och prognos till

återgång i någon grad till arbetet.

Om sjukskrivningen ska löpa längre än 14 dagar ska den försäkrade ansöka

om sjukpenning hos FK. Kassan beslutar på grundval av läkarintyget och


41

eventuell egen komplettering i ärendet, t.ex. journalhandlingar som finns hos

vårdgivare, om arbetstagaren är berättigad till sjukpenning. Förutom denna

uppgift har FK även ett samordningsansvar, dock inte ett genomförandeansvar.

Genomförandeansvaret har arbetsgivaren, om den försäkrade har en anställning.

Övervägande skäl talar för att FK är mest lämpad att vara ansvarig, tillika

personuppgiftsansvarig, för den tillämpade, operativa,

personuppgiftsbehandlingen i SRS Bedömningsstöd. Frågan om gällande rätt

medger en sådan roll för FK behandlas i kapitel 6.

4.4 Den kvalitetssäkrande användningen av personuppgifter

Systematisk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring är en fundamental del i

alla kvalitetsledningssystem. SRS Bedömningsstöd är inget undantag. Fortgående

uppföljning och utvärdering krävs för att höja och förbättra kvaliteten i stödet. Det

är viktigt att effektdata samt ordinerade insatser följs upp så strukturerat som

möjligt. Här utvärderas vidare om kraven på Bedömningsstödet är uppfylla eller

inte.

Detta arbete kan handla om att t.ex. jämföra stödets bedömningar med

läkarens egna eller leta efter mönster som tidigare varit okända. Eventuella

hypoteser som behöver testas avseende prognostiska faktorer och predikterad

effekt av insatser görs lämpligen i den explorativa användningen (se avsnitt 4.2).

Slutligen kan detta skede ge stöd för att beskriva prioriteringar bland faktorer och

insatser.

4.5 System och informationskällor

SRS Bedömningsstöd aktualiseras vid den försäkrades första besök hos

vårdgivare i sjukskrivningsprocessen. För att stödja vårdgivaren, och sedermera

de olika aktörerna i deras arbete i sjukskrivningsprocessen, behöver

Bedömningsstödet kunskap om vilka faktorer som kan påverka sjukskrivningens

längd samt i vilken grad dessa påverkar utfall. Bedömningsstödet behöver

information om bl.a.

Regelverket

Arbetstagaren

Kvalitetssäkrad kunskap om faktiska sjukskrivningar, sjukdomar, åtgärder,

läkemedel m.m.


42

Fig. 2. Bedömningsstödets olika steg i förenklad form

Bedömningsstödet planeras ha ett analysverktyg, en prediktionsfunktion, som,

genom statistisk analys av olika uppgifter, såväl individbaserade som

kunskapsbaserade, sammanställer hur olika faktorer påverkar sjukskrivningars

utfall.

Den kunskapsbaserade information inhämtas från en utvecklingsdatabas

(explorativa användningen). Utfallet av Bedömningsstödets prognoser bör

underkastas löpande utvärdering i form av informationsanalyser för att säkerställa

att de statistiska underlagen är korrekta och för att upptäcka nya

sjukskrivningsmönster.

Identifierade informationskällor och uppgifter utgörs av bl.a.

Patientjournaler

- Fast läkare

- Samsjuklighet (diagnoskoder)

- Diagnos

- Behandlingsåtgärder

- Personnummer

- Hjälpmedel

Individen

- Genomförande av åtgärder

- Effektmätningar (allmänt hälsotillstånd, Patient Recorded Outcome

Measures)

Socialförsäkringsdatabasen

- Kön

- Ålder

- Diagnos

- Konsumerad sjukskrivning över 14 dagar

- Handläggareavstämningsmöten

- Beställning av fördjupad medicinsk bedömning

Intygstjänsten

- Kön


43

- Ålder

- Sjukskrivningsdiagnos

- Funktionsförmåga

- Aktivitetsbegränsning

- Ordinerad sjukskrivning

- Vissa ordinerade rehabiliteringsinsatser såsom arbetsanpassning,

insättning av hjälpmedel, omplacering, söka nytt arbete

SRS prediktionsfunktion

- Prognosfaktorer för långtidssjukskrivning per individ

- Prognosfaktorer för rekommenderade insatser per individ


44

5 Den kunskapsuppbyggande

personuppgiftsbehandlingen

Bedömning och rekommendationer: En del av SRS Bedömningsstöd kommer

att bestå av information om sjukskrivningsstatistik samt prediktiva modeller för

hur omfattningen av individers förväntade sjukskrivning ska beräknas.

Informationen i bedömningsstödet kommer kontinuerligt att behöva utökas med

ny kunskap om individers sjukskrivning och rehabilitering, exempelvis

individrelaterade faktorer som visat sig medföra risk för långtidssjukskrivning

eller möjlighet till snabbare återgång i arbete. Detta ändamål, kunskapstillförsel,

medför också ett behov av personuppgiftsbehandling. Här finns två alternativ för

juridiskt ansvar.

Den nya kunskapen för beslutsstödet måste samlas i en databas av något slag,

här kallat utvecklingsdatabas. De två alternativen innebär att Försäkringskassan

förvaltar utvecklingsdatabasen i någon av följande former:

Ett myndighetsregister hos Försäkringskassan

En författningsreglerad forskningsdatabas hos Försäkringskassan.

Med forskningsdatabas avses en databas för flera framtida, från början inte

definierade, forskningsprojekt. Detta är inte samma sak som ett forskningsregister

som har ett tydligt definierat forskningsändamål. Ett sådant forskningsregister har

skapats tillfälligt under förstudien med stöd av ett etikgodkännande. Detta bedöms

inte som en lämplig lösning i framtiden, eftersom forskningsregister är avsedda

för specificerade forskningsändamål och inte för att kontinuerligt försörja en

förvaltningsorganisation med data inom ramen för en förvaltningsuppgift.

Idag finns för lite information om de framtida behoven av personuppgifter och

av informationskällor för att det ska gå att ta definitiv ställning till vilket av de två

alternativen som är att föredra för den färdiga lösningen. De två alternativen bör

därför utredas vidare.

5.1 Inledning

Som redovisats i föregående kapitel (avsnitt 4.2) behöver SRS Bedömningsstöd

förses med en ”intelligens” – kalla det kunskap – för att kunna prognostisera risk

för långtidssjukskrivning samt behov av insatser för att minska risken, eller

föreslå inga insatser alls. Denna kunskap består olika riskfaktorer och

bakomliggande algoritmer för riskbenägenhet med utgångspunkt från civilstånd,

ålder, bosättningsort, kön m.m. Även sjukskrivningsmönster samt hypoteser av

olika slag behöver analyseras eller utforskas. All kunskap måste samlas i en

kunskapsdatabas av något slag. Fortsättningsvis benämns denna databas SRS

Utvecklingsdatabas.


45

I detta kapitel analyseras hos vem och i vilken form detta explorativa

analysarbete ska bedrivas. Utgångspunkten är förutsättningarna att kunna

behandla personuppgifter för nu nämnda ändamål.

I kapitel 6 analyseras alternativa scenarior i tillämpningsanvändningen. I

kapitel 7 slutligen analyseras den kvalitetssäkrande användningen.

I bilaga 1 förklaras olika begrepp som används i framställningen.

5.2 Myndighetsregister, forskningsregister och forskningsdatabaser

Vilka faktorer påverkar sjukskrivning och återgång till arbetet i positiv och

negativ riktning? Är faktorerna relevanta över tid eller förändras de? För att kunna

svara på sådana frågor måste man göra registerstudier. För att kunna göra

registerstudier måste man ha tillgång till uppgifter om individer. De uppgifterna

kan man få på i princip två sätt: antingen genom att samla in dem direkt från

enskilda eller genom att återanvända uppgifter som redan har samlats in för andra

ändamål och som återfinns i myndighetsregister av olika slag. Eller en

kombination av båda.

I Bedömningsstödets fall krävs för att genomföra sådana analyser tillgång till

uppgifter om sjukskrivningar och diagnoser från bl.a. vårdgivare,

Försäkringskassan och från patienter själva. Uppgifter från Statistiska

Centralbyråns (SCB) befolkningsregister samt andra hälsorelaterade register, t.ex.

kvalitetsregister eller hälsodataregister kan också behövas.

Uppgifterna behöver dessutom hanteras i ett register för att kunna studeras

och analyseras. Med register avses i detta sammanhang en strukturerade

samlingar av personuppgifter . Som exempel kan nämnas register hos statliga

myndigheter som har tillkommit för administrativa eller statistiska ändamål och

register hos regioner och landsting som har skapats för utvärdering och

kvalitetssäkring av hälso- och sjukvården.

Med register avses även här uppgiftssamlingar som primärt är skapade för

forskningsändamål. Uppgifterna i dessa kan hämtas direkt från individer eller från

de nämnda registren. Oftast skapas sådana forskningsregister för ett specifikt

forskningsprojekt, men det förekommer också att register byggs för att kunna ge

underlag för flera framtida, från början inte definierade, forskningsprojekt. Sådana

forskningsregister benämns här forskningsdatabaser.

Forskningsdatabaser är normalt författningsreglerade. Anledningen är att det

är fråga om permanenta forskningsregister som kan innehålla en stor del av

Sveriges befolkning. Som exempel på sådana forskningsdatabaser kan nämnas

lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister. Personuppgiftsansvarig

för forskningsdatabaser som skapats med stöd av lagen är Rättsmedicinalverket.

Ett annat exempel är lagen (2012:741) om behandling av personuppgifter vid

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).

Institutet registerhåller med stöd av lagen den s.k. IFAU-databasen. Den får

användas för bl.a. forskning.


46

5.3 Rättslig reglering av registerstudier

Flera internationella organisationer, Förenta nationerna (FN), Europarådet,

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Europeiska

Unionen (EU), har utarbetat riktlinjer för hur personuppgifter får hanteras. Av

särskild betydelse för svensk del är Europakonventionen om mänskliga

rättigheter, som sedan 1995 är inkorporerad i svensk lag, och EU:s

dataskyddsdirektiv, som i Sverige har implementerats genom personuppgiftslagen

(1998:204; PUL).

Inom EU pågår för närvarande en diskussion om en ny dataskyddsförordning,

som, om den beslutas, blir direkt tillämplig i alla medlemsländer och således för

svensk del ersätter PUL. Det är oklart när ett sådant beslut kan komma att fattas

och denna utredning utgår därför från gällande rätt.

I regeringsformen (RF) anges att var och en gentemot det allmänna är

skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten om det sker utan

samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga

förhållanden. Bestämmelsen får begränsas genom lag, men endast för att

tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.

PUL reglerar behandlingen av personuppgifter. Personuppgifter får bara

samlas in bara om det är lagligt och bara för särskilda, uttryckligt angivna och

berättigade ändamål. De får inte behandlas för något ändamål som är oförenligt

med det för vilket uppgifterna samlades in. För myndigheterna finns oftast det

lagliga stödet för personuppgiftsbehandlingen i särskilda registerförfattningar,

som bl.a. anger ändamålet och vilka uppgifter som får behandlas. Det finns idag

omkring 300 registerförfattningar.

Behandling av uppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål

ska enligt PUL inte anses vara oförenligt med de ändamål för vilka uppgifterna

samlades in. Det sistnämnda innebär att det är möjligt att i till exempel forskning

sekundäranvända uppgifter som har samlats in för andra ändamål.

För att få behandla uppgifterna krävs antingen att de berörda individerna har

samtyckt till behandlingen eller att den är nödvändig för att till exempel en

arbetsuppgift av allmänt intresse ska kunna utföras. Forskning kan vara ett

exempel på en sådan arbetsuppgift.

Vissa personuppgifter klassificeras i PUL som känsliga, och är förbjudna att

behandla. Det gäller uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska

åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som

rör hälsa och sexualliv. Sådana uppgifter, liksom uppgifter som rör

lagöverträdelser av vissa slag och biologiska prover, kan emellertid efter

etikgodkännande behandlas i forskning.

Personuppgiftsbehandling som innefattar känsliga personuppgifter och

uppgifter om brott m.m. för ändamålet forskning ska etikgodkännas enligt lagen

(2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor

(etikprövningslagen) av en etikprövningsnämnd, med av regeringen utsedda

representanter för forskning och allmänhet. Etikprövningsnämnden ska också


47

bedöma om samtycke ska inhämtas eller om uppgifterna kan behandlas utan

samtycke. När det är fråga om omfattande uttag från myndighetsregister är praxis

att inte kräva samtycke eftersom det skulle kräva en oproportionerlig resursinsats.

Myndigheters insamling och övriga behandling av personuppgifter motiveras

ofta med att de behöver uppgifterna för att kunna fullgöra sina administrativa

uppgifter. Det kan handla om att hålla reda på landets invånare, att upprätta

vallängder inför allmänna val, att bedöma hur mycket skatt medborgarna ska

betala och vilka bidrag de har rätt till, och så vidare. I många fall används

uppgifterna för beslut som avser enskilda personer. I de fall myndigheterna har

fått i uppdrag att behandla personuppgifter har fördelen med denna behandling

bedömts överväga riskerna för den personliga integriteten. Ett annat syfte med

myndigheters behandling av personuppgifter är att upprätta statistik eller att

utvärdera och kvalitetssäkra verksamheter.

Statistikproduktion baseras ofta på uppgifter ur administrativa register, men i

vissa fall samlas uppgifter in särskilt för statistiska ändamål.

Allmänna handlingar hos svenska myndigheter är i princip offentliga, men

allmänhetens rätt att ta del av sådana handlingar kan begränsas om det är påkallat

av hänsyn till exempelvis den enskildas personliga och ekonomiska förhållanden.

I sådana fall råder ofta varierande grad av sekretess. Den starkaste sekretessen

gäller för uppgifter som har samlats in för statistiska ändamål. Då är sekretessen

absolut, vilket innebär att uppgifterna i princip inte lämnas ut. Bestämmelser om

absolut sekretess i statistiskverksamhet finns i 24 kap. 8 § offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400).

Det finns emellertid även för den absoluta sekretessen vissa sekretessbrytande

regler. Uppgifterna kan till exempel lämnas ut för forskningsändamål eller

statistikändamål om det kan ske utan risk för skada eller men för den som

uppgifterna avser eller dennas anhöriga. Om sekretessbelagda uppgifter lämnas ut

till en annan myndighet, till exempel ett universitet eller en högskola, för

forskningsändamål följer den absoluta sekretessen automatiskt med uppgifterna.

Om utlämnande sker till en privat mottagare sker det i regel med särskilda

förbehåll som syftar till att ge motsvarande skydd.

Det är den registerhållande myndigheten som har att pröva om

personuppgifter kan lämnas ut. Vid utlämnande till forskning är det vanliga att

uppgifterna lämnas ut i anonymiserad form. Det innebär att forskare inte vet vilka

individer uppgifterna avser. Anonymiserade uppgifter kan vara kodade eller

avidentifierade. Att uppgifterna är kodade innebär att forskaren får ut uppgifter

med en icke identitetsbärande beteckning, t.ex. ett löpnummer, medan

myndigheten behåller en kodnyckel som kopplar löpnummer till personnummer

och som gör det möjligt att senare komplettera uppgifterna.

Att en sådan möjlighet finns är viktigt vid till exempel longitudinella studier.

När uppgifterna är avidentifierade finns inte denna möjlighet.

Även om uppgifterna är anonymiserade kan det finnas en risk för så kallad

bakvägsidentifiering, det vill säga att man genom att sammanställa en rad


48

uppgifter i tabeller eller celler om en individ kan identifiera denna. Ett annat ord

för detta är statistiskt röjande. Bakvägsidentifiering är förbjudet och har så vitt

känt aldrig förekommit inom forskningen, men det är likväl en potentiell risk som

rent av kan öka med utvecklingen av datatekniken. Därför är det viktigt att det

finns ett tydligt regelverk och säkerhetsmässiga arrangemang kring

personuppgifterna även registerstudier av olika slag, oavsett om det handlar om

forskning eller statistik. .

I vissa fall, särskilt i medicinsk forskning, förekommer att identifierbara

uppgifter lämnas ut. Syftet är ofta att forskare ska kunna kontakta individerna i

fråga eller att de ska kunna kontrollera registeruppgifter med uppgifter från

patientjournaler.

5.4 Integritet vid registerstudier

I den allmänna integritetsdebatten diskuteras om sekundäranvändning av

personuppgifter i myndighetsregister som sker utan samtycke står i strid med

grundlagsbestämmelsen i 2 kap. 6 § regeringsformen (RF). Enligt den

bestämmelsen är den enskilde skyddad gentemot det allmänna mot betydande

intrång i den personliga integriteten om intrånget sker utan samtycke och innebär

övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Effekten av insamlingen av uppgifter för forskning skulle, oavsett avsikten,

kunna anses vara åtminstone kartläggning av enskildas personliga förhållanden.

Regeringen har i propositionen37 om grundlagsändringen konstaterat att man vid

bedömningen av vad som är betydande intrång måste se till bland annat ändamålet

med behandlingen av uppgifter.

Syftet med registerstudier för t.ex. uppföljning, utvärdering eller forskning är

inte att kartlägga enskilda individer utan att finna mönster i en population.

Behandlingen av uppgifterna ur myndighetsregister har sin rättsliga grund i de

särskilda registerförfattningar som finns för myndighetsregistren och i PUL:s

bestämmelse att behandling för vetenskapliga ändamål inte är oförenligt

med de ursprungliga ändamålen för behandlingen av uppgifterna. Lagstiftarens

avsikt är inte att förhindra en sådan behandling av personuppgifter för

studieändamål. Regeringen har också i propositionen38 om behandling av

personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk

utvärdering (IFAU) konstaterat att den så kallade IFAU-databasen inte står i strid

med grundlagen. Däremot har regeringen bedömt att det med hänsyn till att det i

detta fall handlar om många uppgifter som bevaras under lång tid är rimligt att

databasen författningsregleras.

Registerforskningsutredningen anser att registerbaserad forskning,

forskningsregister och forskningsdatabaser inte innebär betydande intrång i

enskildas personliga integritet, men att det är angeläget att det finns ett tydligt

37 Prop. 2009/10:80 s. 182. 38 Prop. 2011/12:176.


49

lagligt stöd för sådan verksamhet (SOU 2014:45 s. 23).

5.5 Forskningsregister m.m.

Forskningsregister finns av många olika slag. Flertalet har tillkommit för konkreta

forskningsprojekt. Svensk Nationell Datatjänst (SND) är en nationell resurs för

samordning av existerande och nya forskningsregister inom samhällsvetenskap,

humaniora och medicin. SND är för närvarande ett samarbetsprojekt mellan

Vetenskapsrådet och Göteborgs universitet.

År 2012 inspekterade Datainspektionen verksamheten (beslut 2012-04-18, dnr

811-2011). Vid tillfället tog SND emot material, bearbetade det, listade det och

bevarade det. SND bevarade materialet för att det skulle kunna användas för ny

forskning, nu eller senare. SND utförde en rad bearbetningar av data som lämnats

in, bl.a. genom att metadata skapades och ordnades. SND bevarade sedan, efter att

ha bearbetat inlämnat material, materialet för all framtid. Ursprungsmaterialet

arkiverades hos avsändaren.

SND hävdade att de var personuppgiftsbiträden till forskarna som lämnat

material. Datainspektionen var av en annan uppfattning och ansåg att SND var

personuppgiftsansvarig. Vidare konstaterade Datainspektionen i SND:s fall att

ändamålet för personuppgiftsbehandlingen är framtida forskning där insamlade

personuppgifter ska kunna användas för allt som ryms inom detta ändamål. Enligt

Datainspektionens bedömning utgjorde detta ett allt för opreciserat ändamål för att

uppfylla kraven i 9 § PUL.

Datainspektionen beslutade att SND inte har rätt att bevara register med

personuppgifter, varmed avses uppgifter som på något sätt kan identifieras (till

exempel där en kodnyckel finns bevarad).

Vid användning i forskning av känsliga personuppgifter eller biologiska

prover krävs etiktillstånd. När uppgifterna ska tillhandahållas i anonymiserad

form bedömer etikprövningsnämnderna normalt riskerna som små och tillstånd

beviljas rutinmässigt. Denna bedömning står väl i överensstämmelse med den som

har gjorts i vissa mål och ärenden som har behandlats i domstol eller av

regeringen. I Danmark och Finland har man valt att vid utlämnande av sådana

data arbeta med generella etiktillstånd för vissa auktoriserade organisationer. I

Sverige finns inte en sådan förenklad process.

Däremot har SCB under de senaste tio åren utvecklat ett system för

fjärråtkomst av uppgifter. Det kallas MONA, Micro On-line Access. Det används

för att tillgängliggöra data inte bara från SCB utan från flertalet statistikansvariga

statliga myndigheter. Systemet innebär att forskaren från en terminal i sin

arbetsmiljö kopplar upp sig mot MONA och kan bearbeta data utan att de lämnar

SCB. Bearbetade data, i form av till exempel tabeller, kan senare skickas till

forskaren med e-post. En utvärdering av MONA-systemet har nyligen initierats av

Vetenskapsrådet. Något motsvarande system för hälsodata från Socialstyrelsen

finns ännu inte.


50

De flesta register som skapas för forskning är knutna till ett specifikt

forskningsprojekt. Uppgifterna samlas in för att besvara vissa konkreta

forskningsfrågor och ska förstöras eller arkiveras när projektet är slutfört. Men

inte alltid. Det finns också register som snarare kan betecknas som ett slags

infrastruktur. Syftet är de ska kunna tjäna flera olika forskningsprojekt, ibland

t.o.m. inom olika vetenskapliga discipliner, som inte är kända när registret börjar

byggas upp. Ett par exempel på sådana register av infrastrukturkaraktär som är i

bruk är Utvärdering Genom Uppföljning (UGU), ett av Sveriges äldsta

forskningsregister som avser utbildningsområdet och som finns vid Göteborgs

universitet, och Svenska Tvillingregistret, som finns vid Karolinska Institutet.

En form av longitudinella studier är befolkningsstudier eller, som man ofta

säger inom medicinsk och epidemiologisk forskning, kohortstudier. Dessa studier

är prospektiva till sin karaktär, det vill säga man väljer ut en grupp individer och

följer dem ett antal år framåt för att till exempel lära mer om uppkomsten av

sjukdomar. I projekten LifeGene och EpiHealth är man på väg att samla in

uppgifter och prover från flera tiotusentals individer och familjer för att på sikt

kunna undersöka hur arv och miljö påverkar hälsan. De uppgifter som samlas in

direkt från individer kan i forskningsprojekt kompletteras med uppgifter från

register.

Flera forskningsdatabaser har skapats efter beslut i riksdagen och är

författningsreglerade, t.ex. IFAU-databasen, som finns hos Institutet för

arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) i Uppsala, LifeGene,

som är på väg att byggas upp vid Karolinska Institutet i samarbete med flera andra

universitet med stöd av lagen (2013:794) om vissa register för forskning om vad

arv och miljö betyder för människors hälsa samt Rättsmedicinalverkets

rättspsykiatriska forskningsregister. Sådana register av infrastrukturkaraktär är

avsedda att betjäna flera framtida forskningsprojekt.

En av de stora fördelarna med forskningsregister är att det är lättare att få data

från olika registerkällor. Förvisso ska en utlämnande myndighet som förfogar över

uppgifter i ett register alltid pröva en begäran från en forskningshuvudman om

utfående av allmänna handlingar, men som tidigare framhållits följer sekretessen

med uppgifterna till mottagaren och blir där forskningssekretess. Det innebär att

risken för men eller skada reduceras vid ett utlämnande. Har dessutom de etiska

aspekterna prövats och godkänts av en regional etikprövningsnämnd, torde det i

ytterst få fall finnas risk för men eller skada vid ett utlämnande till

forskningshuvudmannen. Till yttermera visso är forskningshuvudmannen inte

intresserad av individerna som sådana utan av mönster i populationen.

5.6 SRS Utvecklingsdatabas förväntas behöva stora och kanske

heltäckande datamaterial

Analysmotorn (prediktionsfunktionen) i SRS Bedömningsstöd förväntas behöva

kontinuerlig uppdatering av både sjukskrivningsmönster och

sjukskrivningsfaktorer som påverkar sjukskrivningens längd, både i positiv och


51

negativ riktning. En utvecklingsdatabas som försörjer bedömningsstödet med

”intelligens” kan därför förväntas kräva stora mängder individuppgifter och

studier över långa tidsförlopp, kanske kontinuerligt för all framtid.

Ett enda myndighetsregister är sällan av större intresse för registerstudier. Det

är möjligheten att koppla individuppgifter i olika register, och kanske än mer

möjligheten att koppla insamlade uppgifter till uppgifter i myndighetsregister,

som är av intresse i den typ av verksamhet som bedrivs av SRS-projektet. Det är

vidare viktigt att kunna följa upp konsekvenserna av en genomförd åtgärd, t.ex. de

rekommendationer om insatser som SRS Bedömningsstöd kommer att föreslå till

en läkare.

Vad en åtgärd får för konsekvenser kan dock i många fall inte avgöras förrän

efter lång tid, ibland decennier. Om emellertid effekten för personer, som i någon

form tidigare har utsatts för åtgärden, eller liknande åtgärder, kan bedömas med

hjälp av register, kan det vara möjligt att få en indikation på vilka konsekvenserna

kan bli av den aktuella åtgärden utan att man behöver vänta flera år. För att kunna

göra det är det väsentligt att de register där tidigare åtgärder och konsekvenser

registrerats är fullständiga.

5.7 Gallringsbestämmelser ett problem i myndighetsregister

Myndighetsregister är inte utformade för att användas för registerstudier, med

några få undantag, t.ex. Socialstyrelsens hälsodataregister och SCB:s

befolkningsregister. De kan innebära problem vid longitudinella registerstudier.

Beträffande SRS Bedömningsstöd är Försäkringskassans (FK)

socialförsäkringsdatabas av intresse. När det gäller SRS Bedömningsstöd kan

socialförsäkringsdatabasen förväntas innehålla värdefulla data om

sjukskrivningsmönster och insatsers effekter m.m.

Myndighetsregister brukar dock omfattas av bestämmelser om

gallringsföreskrifter i tillämplig registerförfattning. Gallring är i detta fall en

kompensatorisk mekanism till skydd för den personliga integriteten mot bakgrund

av att myndigheter tillåtits av riksdagen att få behandla känsliga personuppgifter

utan de registrerades samtycke. När uppgifter inte längre är nödvändiga för

ärendehandläggningen ska de gallras. I vissa fall, t.ex. inom hälso- och

sjukvården, som är en forskningsintensiv verksamhet, finns dock inga

gallringsbestämmelser av det slaget i patientdatalagen. Många patienter har vidare

livslånga sjukdomar där äldre vårddokumentation är av stort värde för både

vården av patienten, uppföljning och forskning.

I 114 kap. socialförsäkringsbalken finns bestämmelser om FK:s behandling av

personuppgifter, se kapitel 6. Bl.a. framgår det av bestämmelserna att FK ska

bevara personuppgifter som behandlas automatiserat så länge de är nödvändiga

för de ändamål som anges i 114 kap. 7 §, t.ex. handläggnings av ärende,

förberedande ärendehandläggning samt för sekundära ändamål såsom statistik etc.

(114 kap. 31 § SFB). När uppgifter inte längre är nödvändiga ska de gallras om

inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar


52

föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller

vetenskapliga ändamål.

Som redovisas i avsnitt 6.2.4 är det av väsentlig betydelse inom

socialförsäkringens administration att kunna behandla personuppgifter för andra

ändamål än ren ärendehandläggning. Således är det en viktig del av arbetet för att

komma till rätta med den ökade ohälsan och utvecklingen inom sjukförsäkringen

att kunna genomföra ett kvalificerat analys- och uppföljningsarbete som

inbegriper behandling av personuppgifter i longitudinella studier som sträcker sig

över längre perioder. Personuppgifter i socialförsäkringens administration behöver

också av det skälet bevaras länge.

Men hur länge? Det framgår av Riksarkivets myndighetsspecifika

gallringsföreskrifter för Försäkringskassan. Dessa är utformade som undantag från

huvudregeln att personuppgifter vid FK ska gallras när de inte längre är

nödvändiga. Många av Riksarkivets föreskrifter avser undantag från gallring för

forskningsändamål, t.ex. RA-MS 2006:8, 2009:56, 2006:39, 2006:40, 2006:41

och 2006:46. I dessa fall rör det sig om bevarande av uppgifter i ett flertal

subregister för forskningsändamål, bl.a. efterlevandepensionsregistret,

delpensionsregistret, familjebidragsregistret, ålderspensionsregistret,

yrkesskaderegistret och arbetsskadelivränteregistret. I RA-MS 2006:43 undantas

vidare uppgifter ur personregistret från kravet på gallring för forskningens behov,

bl.a. personuppgifter (personnummer, namn), arbetsgivare, utlandsadress,

ställföreträdare, försäkringsperioder (uppgifter om utländska försäkringsperioder),

uppgifter om förmåner (ärenden) och lokalkontorstillhörighet.

Riksarkivet har också utfärdat föreskrifter och allmänna råd om gallring av

handlingar i statliga myndigheters forskningsverksamhet (RA-FS 1991:1).

Föreskrifterna gäller oberoende av vid vilken myndighet forskningens bedrivs och

oberoende av på vilka media handlingarna upprättats. Av 6 § i föreskrifterna

framgår att handlingar som innehåller grundläggande syfte, metod och resultat ska

undantas från gallring. Vidare ska enligt 7 § handlingar som har ett fortsatt

inomvetenskapligt värde eller värde för annat forskningsområde som bedöms vara

av stort vetenskapshistoriskt, kulturhistoriskt eller personhistoriskt värde eller som

bedöms vara av stort allmänt intresse bevaras. Som exempel på sådana handlingar

anges i bilagan till föreskrifterna handlingar som utgör särskilt omfattande

primärmaterial, insamlat genom försök, mätningar, enkäter, intervjuer och så

vidare, som är unikt eller som endast med stor möda kan återskapas. Här anges

även register och databaser avseende data med särskilt hög täckningsgrad och

kontrollerbarhet. Enligt 8 § i föreskrifterna får ingen gallring verkställas förrän

myndigheten prövat om handlingar ska undantas från gallring enligt 7 §.

Medan myndighetsregister kan vara underkastade gallringsbestämmelser är

syftet med forskningsregister att just kunna möjliggöra longitudinell forskning där

individer följs över tid. Man kan möjligen tala om en något förhöjd integritetsrisk

på grund av deras varaktighet, men den måste ändå bedömas som begränsad. Det


53

naturliga sättet att möta risken är genom långtgående åtgärder för skydd och

säkerhet.

5.8 SRS Utvecklingsdatabas – ska den vara ett forskningsregister, en

forskningsdatabas eller en sekundärbehandling i

socialförsäkringsdatabasen?

En viktig fråga i sammanhanget är i vilken form registerstudier inom ramen för

SRS Bedömningsstöd ska bedrivas för att vinna kunskap om

sjukskrivningsmönster och olika insatsers effekter på enskilda individer. Tre

alternativ står till buds.

Forskningsregister

Författningsreglerad forskningsdatabas

Sammanställningar med stöd av socialförsäkringsbalken

I det följande övervägs fördelar och nackdelar med de olika alternativen.

5.2.1 Utvecklingsdatabas i form av ett forskningsregister

Det svenska forskarsamhället har en stor frihet i valet av frågeställningar för

vetenskapligt arbete. I 1 kap. 6 § högskolelagen (1992:1434) slås det fast att för

forskningen ska som allmänna principer gälla att forskningsproblem får

fritt väljas, forskningsmetoder får fritt utvecklas och forskningsresultat

får fritt publiceras.

Utmärkande för forskning är att det bedrivs utifrån ett vetenskapligt

förhållningssätt. Med vetenskap avses en process där kunskap systematiseras och

struktureras genom teoriutveckling och tillämpning av metodiska arbetsredskap.

Genom att betona det vetenskapliga förhållningssättet, både vid

kunskapsinhämtning och utvecklingsarbete, särskiljs forskning från annan

verksamhet som kan ha liknande karaktär, såsom kvalitetssäkring,

resultatuppföljning eller journalistiskt arbete. I begreppet forskning ryms också

forskning som med ett vetenskapligt angreppssätt utförs i syfte att upprepa redan

genomförda arbeten för att stärka eller ifrågasätta redan vunna resultat och

påståenden.

Centrala etikprövningsnämnden har i en promemoria gett vägledning för att

avgöra om en studie är forskning eller utvecklingsarbete.39 Rör det sig om en

vetenskaplig frågeställning och ett vetenskapligt eller systematiskt angreppssätt är

studien att betrakta som forskning. Ska projektet ligga till grund för en disputation

kan det normalt också presumeras att dessa krav är uppfyllda, och även det

förhållandet att studien ska bedrivas av kvalificerade forskare är ett starkt belägg

för att det är fråga om forskning. Beträffande utvecklingsarbete kan det röra sig

om forskning om det inte bara är fråga om myndighetsinternt arbete utan att det

39

Centrala etikprövningsnämndens praxis när det gäller forskningsbegreppet, 2007-10-08.


54

finns en avsikt att också sprida resultaten, t ex genom publicering i en

vetenskaplig tidskrift. Särskilt i gränsfall måste ofta en helhetsbedömning göras.

Viss forskning ska etikgodkännas enligt etikprövningslagen. Etikgodkännande

ges av en etikprövningsnämnd. Det finns sex regionala etikprövningsnämnder

(Umeå, Uppsala, Stockholm, Linköping, Göteborg och Lund).

Etikprövningsnämndens beslut kan överklagas till Centrala etikprövningsnämnden

(36 § etikprövningslagen).

Syftet med etikprövningen är att skydda den enskilda människan och

respekten för människovärdet vid forskning (1 § etikprövningslagen). Ett

godkännande ska avse ett visst projekt eller en del av ett projekt eller en på något

liknande sätt bestämd forskning (6 § etikprövningslagen). Forskning får bara

godkännas om de risker som den kan medföra för forskningspersoners hälsa,

säkerhet och personliga integritet uppvägs av dess vetenskapliga värde (9 §).

Avvägningen förutsätts ske i två steg. Först ska en bedömning av

forskningens vetenskapliga bärkraft göras och därefter en avvägning mellan

riskerna för skada eller obehag och de väntade värdet av den kunskap forskningen

sannolikt kan ge.

Etikprövning krävs för forskning som innefattar känsliga personuppgifter.

Uppgifter om diagnoser och sjukdomar är känsliga personuppgifter och

oundvikliga i registerstudier med avseende på bedömningsstödet. När

etikprövningsnämnderna godkänner användningen av känsliga personuppgifter

kan de enligt 6 § etikprövningslagen förena godkännandet med villkor, t.ex. med

avseende på samtycke och information. Nämnderna har alltså att bedöma vad som

ska gälla enligt 24 § PUL. Praxis synes vara att inte ställa krav på inhämtande av

samtycke när det handlar om användning av registeruppgifter.40 Det förekommer

dock att etikprövningsnämnderna ställer krav på att forskare ska annonsera om

sina forskningsprojekt för att ge dem som inte önskar delta i projektet möjlighet

att dra sig ur.41

Forskning får inte godkännas om det förväntade resultatet kan uppnås på ett

annat sätt som innebär mindre risker för forskningspersoners hälsa, säkerhet och

personliga integritet (10 § etikprövningslagen). Forskningen bör således bara få

genomföras om det inte finns några alternativa likvärdiga metoder som inte

innefattar försök på människor eller om det kan utföras annan forskning som

visserligen innefattar risker för människor men som innebär mindre risker än i det

projekt som ansökan avser.42 Behandling av känsliga personuppgifter eller

personuppgifter som rör lagöverträdelser med mera får godkännas bara om den är

nödvändig för att forskningen ska kunna utföras (10§ etikprövningslagen andra

stycket). Nödvändighetskravet i bestämmelsen motsvarar det som gäller enligt

PUL, t.ex. enligt 10 § PUL. Forskning får godkännas bara om den ska utföras av

40 SOU 2014:45 s. 317. 41 Ib. 42 Prop. 2002/03:50 s. 100.


55

eller under överinseende av en forskare som har den vetenskapliga kompetens

som behövs (11 § etikprövningslagen).

Ett forskningsprojekt kan bedrivas länge. Som redovisats tidigare finns det

forskningsregister från 1960-talet (Tvillingregistret). Etikprövningsnämnderna

ställer aldrig krav på en bortre tidsgräns för en registerstudie. När forskningen är

slutförd, t.ex. vid publicering av en artikel, ska registret utplånas eller

avidentifieras. Det följer av de grundläggande kraven i 9 § PUL att

personuppgiftsbehandling får ske så bara så länge det är nödvändigt för

ändamålet.

Uppgifter som skyddas av sekretess med olika styrka kan lämnas ut till

forskning. Även uppgifter som skyddas av statistiksekretess och av hälso- och

sjukvårdens sekretessregler kan lämnas ut för forskningsändamål om det står klart

att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider

skada eller men (24 kap. 8 § respektive 25 kap. 1 § OSL).

Det är den myndighet som förvarar en allmän handling, i detta sammanhang

den registerhållande myndigheten som enligt tryckfrihetsförordningen (TF) har att

självständigt pröva om utlämnandet kan ske (2 kap. 14 § TF). I förarbetena till den

tidigare sekretesslagen görs bedömningen att utlämnande till forskning ofta kan

ske utan skada för den som uppgifterna avser.

De uppgifter som är aktuella att lämna ut från statliga myndigheter är ofta

uppgifter som samlats in för statistiska ändamål. Det gäller uppgifter som finns

hos SCB och andra statistikansvariga myndigheter såsom Socialstyrelsen,

Försäkringskassan och Brottsförebyggande rådet (BRÅ).

När det gäller till vem uppgifterna lämnas ut är mottagaren i regel det

universitet eller den högskola där den forskare, som behöver uppgifterna, är

anställd. Det är universitetet eller högskolan som efter utlämnandet är

personuppgiftsansvarig, inte den enskilde forskaren. Den utlämnande

myndigheten måste alltså känna sig förvissad om att skydd och säkerhet fungerar

hos det mottagande lärosätet.

Att domstolar är vänligt inställda till utlämnande av uppgifter till forskning

framgår av följande rättsfall. Karolinska institutet (KI) begärde utlämnande av

uppgifter ur blodcentralens register i Region Skåne. Under 2002–2004 samlade

forskare vid KI in data från landets blodcentraler i syfte att studera korttids- och

långtidsutfall efter blodgivning och blodtransfusion. Vid analysen av data

upptäckte KI att en förhållandevis liten grupp blodgivare hade bidragit med blod

till ett oproportionerligt stort antal blodmottagare som utvecklat allvarliga och

ovanliga lungkomplikationer med hög dödlighet som följd. För att kunna

identifiera de personer som hade drabbats av komplikationerna och de aktuella

blodgivarna önskade KI göra om datainsamlingen och därvid få tillgång till

identifierbara uppgifter. Man ville genom journalgranskning, blodanalyser med

mera utreda varför en del av blodmottagarna drabbas av komplikationer och om

det var möjligt att identifiera potentiellt ”farliga” blodgivare för att på så sätt

hindra onödiga dödsfall i framtiden.


56

Region Skåne ansåg sig förhindrad att lämna ut uppgifterna, som var av

känslig karaktär. Etikprövningsnämnden hade visserligen godkänt forskningen,

men Region Skåne ansåg inte att nämnden hade något lagligt stöd för beslutet

eftersom det ansågs handla om att samla in uppgifter till ett forskningsregister

som ska användas för opreciserad framtida forskning. Kammarrätten i Göteborg

avvisade emellertid invändningen och åberopade vad som anförs i förarbetena till

1980 års sekretesslag att sekretessbelagda uppgifter mycket ofta torde kunna

lämnas ut till forskning utan beaktansvärd risk för skada. Kammarrätten menade

således att bestämmelsen i 25 kap. 1 § OSL inte hindrar att uppgifterna lämnas ut.

Det kan noteras att Kammarrätten inte fann Region Skånes invändning att det

rörde sig om en forskningsdatabas vägande. Rätten fann också att det sätt KI

avsåg att behandla uppgifterna inte stod i strid med PUL. Här kan noteras att

Kammarrätten fäste stor vikt vid att sekretessen följer med när uppgifter

överlämnas från Region Skåne till KI och att det förhållandet att

etikprövningsnämnden godkänt forskningen innebar att uppgiftsbehandlingen inte

stod i strid med PUL.

5.2.2 Bedömning

Det finns inget syfte att disputera på eller publicera det analysarbete som behöver

bedrivas inom ramen för en utvecklingsdatabas i SRS-projektet. Det är inte

alldeles självklart att registerstudierna uppfyller kriterierna för forskning. Å andra

sidan kan arbetet förväntas innebär en systematisering av kunskap om t.ex.

riskfaktorer för långtidssjukskrivning med hjälp av etablerade metoder. Men det

är inte ett självständigt kriterium för att klassificera ett analysarbete som innefattar

behandling av personuppgifter som forskning. Det är således inte uteslutet att

etikprövningslagen kan vara tillämplig på registerstudier av det slag som kommer

att bedrivas i framtiden inom ramen för SRS Bedömningsstöd. Avgörande för

frågan är sannolikt om studierna har lagstöd i annan författning (se nedan).

Om en etikprövningsnämnd godkänner ett forskningsregister till stöd för att

utforska sjukmönster och prognosfaktorer för långtidssjukskrivning m.m., blir

sökanden huvudman och personuppgiftsansvarig. Det kan vara ett universitet. I

skrivande stund bedriver Linköpings universitet en registerstudie för nu nämnda

ändamål inför en pilotdrift av bedömningsstödet. Registerstudien är etikgodkänd.

Men även en myndighet kan vara forskningshuvudman och

personuppgiftansvarig. Lämpligen kan Försäkringskassan ta den rollen i framtiden

eftersom myndigheten förfogar över många av de uppgifter som behövs i

forskningsstudien.

Tanken är att SRS Bedömningsstöd ska kontinuerligt förses med nya

algoritmer och parametrar för att beräkna risk för långtidssjukskrivning och behov

av insatser för att minska risken, om risken finns alls. Kan ett forskningsregister

existera tills vidare? Som redovisats finns det flera exempel på sådana

forskningsregister. Man kan mycket väl tänka sig att frågeställningarna aldrig till

fullo kan besvaras utan kräver ständig kunskapsinhämtning, allteftersom


57

demografin och livsstilar förändras över tid. Forskningen inom ramen för

Bedömningsstödets verksamhet kan vidare kräva longitudinella studier som

sträcker över många år. Det går inte att i nuläget specificera behoven av

långtidsstudier. Det som däremot går med säkerhet att säga är att ett

forskningsregister kan existera länge.

En av fördelarna med forskning är forskningssekretessen. Sekretess som

gäller för uppgifter hos en myndighet följer så att säga med uppgifterna till

forskningshuvudmannen och utgör där forskningssekretess (11 kap. 3 § OSL), om

huvudmannen är en myndighet, t.ex. ett universitet. Forskningssekretessen

innebär att risken för men eller skada vid ett utlämnande av uppgifter får betraktas

som liten. Forskningshuvudmän brukar, som redovisats, sällan nekas efterfrågade

uppgifter. I SRS-projektet kan man förvänta sig att den särskilda registerstudien

kräver uppgifter från ett flertal aktörer, t.ex. Försäkringskassan, vårdgivare och

SCB. Inhämtande av uppgifter från så många datakällor underlättas i en

forskningsstudie.

När det gäller möjligheten för forskningshuvudmannen att lämna ut

analysresultatet till huvudmannen för SRS Bedömningsstöd (vilket i detta fall är

Försäkringskassan eftersom personuppgiftsbehandlingen i stödet ryms inom

myndighetens regelverk för sådan behandling) beror det på i vilken form

uppgifterna lämnas ut. Det kan förväntas att slutprodukten av forskningsstudien

blir algoritmer baserade på sambearbetningar av data. Det är alltså fråga om

avidentifierade uppgifter. Sådana kan utan hinder av sekretess lämnas ut av

forskningshuvudmannen till huvudmannen för bedömningsstödet, men viss

försiktighet måste iakttas så att individuppgifter inte röjs indirekt eller kan

bakåtspåras. Se vidare avsnitt 6.4.1.

Annorlunda förhåller det sig beträffande personuppgifter som behöver lämnas

ut. Sannolikheten är dock obefintlig för att ett sådant behov skulle föreligga.

Sammanfattningsvis kan bland nackdelarna med att bedriva SRS

Utvecklingsdatabas i form av ett forskningsregister att forskningshuvudmannen är

bunden av de frågeställningar som har etikgodkänts. Nya frågeställningar måste

etikprövas på nytt. En risk noteras också att etikprövningsnämnden anser att

registret är oetiskt eller uppställer begränsningar som villkor för ett godkännande

som hämmar nyttan med registret, men den risken får betraktas som ytterst liten.

Bland fördelarna ska framhållas lättnader i möjligheten för myndigheter att lämna

ut individuppgifter till forskningsregistret och den akademiska friheten.

5.2.3 Utvecklingsdatabas i form av en författningsreglerad forskningsdatabas

Som framgått finns det permanenta forskningsregister som här benämns

forskningsdatabaser. Dessa databaser är författningsreglerade och har berörts

tidigare i framställningen. Med forskningsdatabas avses en databas för flera

framtida, från början inte definierade, forskningsprojekt. Detta är inte samma sak

som ett forskningsregister som har ett tydligt definierat forskningsändamål. Ett

sådant forskningsregister har skapats tillfälligt under förstudien med stöd av ett


58

etikgodkännande. Här ska endast beröras Rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska

forskningsregister som regleras i lagstiftning. Det kan vara av intresse att se hur

en dylik lagstiftning är utformad.

Den rättspsykiatriska verksamheten är en kunskapsintensiv verksamhet och

inriktad på ett vetenskapligt arbetssätt. Enligt lagen om rättspsykiatriskt

forskningsregister (forskningsregisterlagen) får Rättsmedicinalverket med hjälp av

automatiserad behandling föra ett rättspsykiatriskt forskningsregister. Enligt 3 §

forskningsregisterlagen får det rättspsykiatriska forskningsregistret användas

endast för behandling av personuppgifter

för forskning inom rättspsykiatrin, om forskningen och behandlingen har

godkänts enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser

människor, eller

Rättsmedicinalverkets uppföljning, utvärdering eller kvalitetssäkring av

sin verksamhet inom rättpsykiatrin (utvecklingsarbete).

Av lagen framgår att Rättsmedicinalverket är personuppgiftsansvarigt för

registret. Enligt lagen har Socialstyrelsen, Kriminalvården respektive Statens

institutionsstyrelse en skyldighet att lämna ut uppgifter till det rättspsykiatriska

forskningsregistret.

Av förarbetena43 till forskningsregisterlagen framgår bl.a. att det förelåg ett

behov av ett rättspsykiatriskt forskningsregister p.g.a. att behovet av forskning

inom det rättspsykiatriska området var stort, att den rättspsykiatriska

verksamheten innehåller känsliga personuppgifter om enskilda personers psykiska

hälsa och lagöverträdelser, att det finns ett stort behov av tillgång till uppgifter om

personer som har varit föremål för åtgärder på området samt att sådana uppgifter

bör, för att tillgodose dessa intressen, vara registrerade på ett sådant sätt att ett

stort underlag kan hanteras på ett effektivt sätt och att mindre grupper, utifrån

inriktningen på olika forskningsprojekt, kan tas fram ur det stora

underlaget.

Det rättspsykiatriska forskningsregistret har inte varit helt problemfritt. Med

tiden har det visat sig att registret p.g.a. bestämmelserna i lagen och vilka

uppgifter som får registreras inte kan besvara rättspsykiatrins alla frågeställningar.

Det riskerar då att inte få ett eget kvalitativt egenvärde för myndigheten. Det har

också visat sig att Rättsmedicinalverket behöver uppgifter från andra aktörer än

dem som nämns lagen. Av dessa skäl har Rättsmedicinalverket hemställt hos

regeringen om att forskningsregisterlagen ska upphävas.44 Myndigheten avser i

stället att bedriva registerstudier m.m. med stöd av PUL och etikprövningslagen.

Rättsmedicinalverkets erfarenheter ska inte avskräcka från att föra en

diskussion om nyttan med en författningsreglerad forskningsdatabas. I

Rättsmedicinalverkets fall rörde det sig om ett dåligt lagstiftningsarbete som

resulterade i en icke för Rättsmedicinalverkets behov anpassad ”produkt”.

43 Prop. 1998/99:72. 44 Skrivelse 2013-12-19, dnr X09-90121.


59

Egentligen är en författningsreglerad forskningsdatabas ur integritetssynpunkt

det mest optimala eftersom den reglerar tydligt hur en myndighet får hantera

personuppgifterna i databasen. Det förenklar för de registrerade att kontrollera att

myndigheten håller sig inom lagens tillåtna ramar. Den enskilde kan på ett helt

annat sätt göra gällande sina rättigheter än beträffande ett forskningsregister som

sällan har några närmare anvisningar från etikprövningsnämnden om hur

registerstudien ska bedrivas. Det rättspsykiatriska forskningsregistret visar dock

tydligt att författningsregleringen av en forskningsdatabas kräver noggrann

planering och bör inte detaljreglera personuppgiftsbehandlingen i för stor

utsträckning.

Sammanfattningsvis finns enbart fördelar med en författningsreglerad

utvecklingsdatabas till stöd för ett framtida SRS Bedömningsstöd. Huvudmannen

för databasen kan känna sig trygg i att personuppgiftsbehandlingen är tillåten, och

de registrerade har helt andra ”verktyg” för att kontrollera

personuppgiftsbehandlingen än vad som är fallet när det gäller forskningsregister

baserade på PUL och etikprövningslagen. Bland riskerna ska framhållas ett dåligt

underbyggt lagstiftningsarbete. Det finns då en risk att utvecklingsdatabasen

tappar sitt kvalitativa värde för SRS Bedömningsstöd.

5.2.4 Utvecklingsdatabas i form av ett myndighetsregister

Försäkringskassans socialförsäkringsdatabas med alla dess subregister utgör utan

tvekan en viktig kunskapskälla för SRS Bedömningsstöd i form av uppgifter om

individer, ålder, kön, sjukskrivningslängd och diagnoser. I kapitel 6 har

bedömningen dessutom gjorts att Försäkringskassan (FK) har stöd i lag att

behandla personuppgifter för ändamålet bedöma och minska risk för

sjukskrivning. FK är en lämplig kandidat för att ansvara för en utvecklingsdatabas

till stöd för bedömningsstödet. Stora vinster kan sannolikt förväntas också om

utvecklingsdatabasen och prediktionsdatabasen i bedömningsstödet finns i samma

systemmiljö.

Enligt FK:s instruktion ska myndigheten bl.a. följa, analysera och förmedla

socialförsäkringssystemets utveckling och effekter för enskilda och samhälle inom

sitt verksamhetsområde, ansvara för att en kvalificerad kunskapsuppbyggnad sker

i fråga om de verksamhetsområden som myndigheten har ansvar för, med

utgångspunkt i de mål och andra åligganden som gäller för myndigheten samt

stödja forskning inom socialförsäkringsadministrationen (2 §).

Ord såsom ”kvalificerad kunskapsuppbyggnad” m.m. i instruktionen ger vid

handen att FK ska bedriva kvalificerat analysarbete, vilket myndigheten också

gör.

Vid FK finns bl.a. en enhet för analysfunktion för urvalsprofilering och

RaKuR (Ramverk för bedömning av kundbehov och risk). Enheten gör prediktiva

analyser på uppgifter i FK:s källsystem. Syftet är att stötta automatisering av

processer och att ge prediktivt stöd i den manuella ärendehandläggningen av

förmåner enligt socialförsäkringen. Enheten arbetar också med att utveckla ett


60

ramverk för prediktiv analys, RaKuR, som ska kopplar samman analysverktyg,

informationskällor och ärendehanteringssystem. Grovt förenklat tar det, baserat på

historisk data i FK:s system, fram modeller som identifierar risker i önskade

parametrar (t.ex. risk för långtidssjukskrivning) och verifierar sedan denna modell

mot önskad population i särskilda databaser och rapporterar utfallet i berört

ärendehanteringssystem.

FK:s registerstudier liknar mycket de analyser som SRS-projektet planerar att

göra. Skillnaden är att FK inte inhämtar uppgifter från externa aktörer, t.ex.

vårdgivare, vilket däremot SRS avser att göra.

Vilket rättsligt stöd har FK för RaKUR? Som redovisas i avsnitt 6.2.6. får FK

enligt 114 kap. 28 § socialförsäkringsbalken (SFB) utan hinder av de

begränsningar för sökning som anges i 27 § i samma kapitel göra s.k.

sammanställningar, dvs. sammanställa kunskap på ett systematiskt sätt utifrån

registrerade uppgifter och därigenom kunna utarbeta metoder och instrument för

att påverka utvecklingen i en riktning som är till gagn för såväl individerna i

socialförsäkringssystemet som hela samhället.45

Enligt förarbetena ska FK från enskilda ärenden och för olika syften kunna

exportera relevanta uppgifter för användning i bl.a. utvärderings- och

uppföljningsarbete. Uppgifter om hälsa, t.ex. diagnos, får användas som

urvalskriterium vid sammanställningar.

Sammanfattningsvis bedöms FK ha lagstöd för att inrätta en

utvecklingsdatabas som kan göra vederbörliga registerstudier i syfte att tillföra

SRS Bedömningsstöd relevant kunskap i form av bl.a. riskfaktorer och prognos.

Bland fördelarna kan nämnas att någon sekretess inte föreligger för många av de

uppgifter som behövs i kunskapsstödet, nämligen uppgifterna i

socialförsäkringsdatabasen som förvaltas av FK och kan utnyttjas i

utvecklingsdatabasen. En annan fördel är att kostnader kan besparas genom att

källdatasystem och utvecklingsdatabasen finns i en och samma systemmiljö. En

tredje fördel är att FK kommer att vara äganderättsinnehavare av resultatet av det

analysarbete som bedrivs inom ramen för SRS Utvecklingsdatabas.

Bland nackdelarna ska nämnas risken för att FK nekas utfå uppgifter från

externa aktörer, t.ex. vårdgivare, för vidare databearbetning. I princip får inte en

vårdgivare lämna ut patientuppgifter utan stöd av ett samtycke från patienten eller

enligt en sekretessbrytande bestämmelse. Någon sådan sekretessbrytande

bestämmelse finns inte som främjar de ändamål för utlämnande som det nu är

fråga om. Det går i och för sig att lösa genom att införa en sådan sekretess- och

tystnadsbrytande bestämmelse, lämpligen i 6 kap. patientsäkerhetslagen eftersom

en sådan bestämmelse riktar sig till både offentliga och privata vårdgivare. I 6

kap. patientsäkerhetslagen finns sekretess- och tystnadspliktbrytande bestämmelse

som riktar sig till båda typerna av vårdgivare.

45 Prop. 2002/03:135 s. 110 ff.


61

5.9 Överväganden och rekommendationer

Det finns för lite information för att kunna ta definitiv ställning till om SRS

Utvecklingsdatabas ska förvaltas antingen i form av ett myndighetsregister vid

FK, ett forskningsregister eller en författningsreglerad forskningsdatabas. De

framtida behoven av personuppgifter och informationskällor ur vilka uppgifter

hämtas är alltjämt oklara.

Genomgången i detta kapitel ger vidare vid handen att det finns både fördelar

och nackdelar med de olika formerna av registerhållning av en

utvecklingsdatabas. Övervägande skäl talar för att SRS Utvecklingsdatabas bör

skapas antingen vid FK eller i form av en författningsreglerad forskningsdatabas.

Ett myndighetsregister vid FK är mest kostnadseffektivt och ändamålsenligt. Hos

FK finns dessutom flertalet nödvändiga uppgifter för SRS Utvecklingsdatabas.

Nackdelen är svårigheterna för andra myndigheter och aktörer, t.ex. vårdgivare,

att lämna ut nödvändiga uppgifter till FK på grund av sekretess och tystnadsplikt.

Gallringsbestämmelserna i 114 SFB är ett annat problem. Dessa begränsningar går

i och för sig att lösa genom nya författningsbestämmelser.

En alternativ lösning är att utreda ett förslag till lag om en forskningsdatabas

för Stöd till rätt sjukskrivning. Lagen kan bl.a. reglera vilka aktörer som ska

lämna ut uppgifter regelbundet till huvudmannen för registret. Det är lämpligt att

huvudmannen är FK, tillika personuppgiftsansvarig. Lagen ger legitimitet åt

huvudmannen för forskningsdatabasen/utvecklingsdatabasen att få behandla

personuppgifter för olika relevanta ändamål utan de registrerades samtycke. De

registrerade har vidare genom lagen en möjlighet att kontrollera att huvudmannen

behandlar personuppgifter inom lagens råmärken. Nackdelen med en

forskningsdatabas är att den kräver ett lagstiftningsarbete som kan ta viss tid att

genomföra. Vidare kan regleringen med tiden bli obsolet på grund av att den inte

kan fånga in nya frågeställningar.


62

6 Den tillämpade (operativa) personuppgiftsbehandlingen

6.1 Inledning

I detta kapitel analyseras vem som lämpligen kan vara juridiskt ansvarig för den

operativa (tillämpande) delen av SRS Bedömningsstöd. Analysen behandlar

inledningsvis Försäkringskassans rättsliga möjligheter att ta på sig rollen att vara

personuppgiftsansvarig för Bedömningsstödet. Därefter övervägs om andra

aktörer har rättsligt stöd för att vara juridiskt ansvariga för hela eller olika delar av

Bedömningsstödet.

I kapitel 5 behandlas behandlingen av personuppgifter för att tillföra

Bedömningsstödet kunskap i den tillämpande användningen. I kapitel 7 slutligen

diskuteras behandling av personuppgifter för att kunna följa upp och

kvalitetssäkra Bedömningsstödet.


6.2 Försäkringskassan och ansvaret för Bedömningsstödet

I det följande övervägs i vilken utsträckning gällande rätt medger att

Försäkringskassan (FK) får behandla personuppgifter om personliga förhållanden

och hälsa med syfte att bedöma och minska risken för långtidssjukskrivning. För

att kunna göra det måste FK kunna ta del av eller få uppgifter om den försäkrade

från ett flertal aktörer: vårdgivare, Intygstjänsten (vårdgivare), arbetsgivare,

Utvecklingsdatabasen (se kapitel 5) och individen själv. Uppgifter om tidigare

sjukskrivningar förfogar FK över själv i socialförsäkringsdatabasen.

Det ska redan här framhållas att SRS Bedömningsstöd inte behandlar

personuppgifter för ändamålet hälso- och sjukvård. Bedömningsstödet innehåller

blott en kunskapsbaserad bedömning, extraherad ur tillgänglig statistik, baserad på

enskilda med samma kön, ålder och diagnos som den försäkringstagare som har

uppsökt en vårdgivare för ett läkarintyg om sjukskrivning. Det är inte ett kliniskt

medicinskt bedömningsstöd. Det är alltjämt vårdgivaren som fattar beslut om

medicinska insatser alldeles oavsett om denne använder Bedömningsstödet eller

inte.

Man kan förutse att berörda aktörer i viss utsträckning har samma

personuppgifter om den försäkrade, t.ex. FK och vårdgivare. Det kan röra sig om

namn, personnummer, kön och ålder. Var och en har också av unik information

som knappast finns på något annat håll.


63

1. FK: "konsumerad sjukskrivningshistorik", dvs. hur länge patienten faktiskt

varit sjuk. (i de fall sjukskrivningen överstiger 14 dagar!)

2. Intygstjänsten: "ordinerade insatser".

3. Arbetsgivaren: ”konsumerad sjukskrivning" (mindre än 14 dagar) samt

"arbetskrav"

4. Vårdgivaren: övrig strukturerad journalinformation

5. Den försäkrade: inställning till sin sjukskrivning och effektmått som den

försäkrade kan uppmäta.

Av intresse för detta informationsutbyte är dels tillämpliga

registerförfattningar som reglerar vad varje aktör får göra med personuppgifter,

dels sekretess- och tystnadspliktsbestämmelser som reglerar vilka uppgifter som

får lämnas ut eller inte till en mottagare utanför myndigheten. Privata arbetsgivare

och vårdgivare omfattas inte av offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser.

Privata vårdgivare har att beakta andra lagstadgade tystnadsplikter, t.ex. i

patientsäkerhetslagen (2010:659). Privata arbetsgivares uppgifter om anställda är

företagsinformation och betraktas normalt som privat konfidentiell information.

Enskilda medarbetares personuppgifter hos en privat arbetsgivare skyddas i viss

utsträckning av personuppgiftslagen (1998:294).

Utgångspunkten för analysen är SRS Bedömningsstöd. Det spelar dock en

mindre roll i sammanhanget. Bedömningsstödet är ett verktyg för databehandling

av personuppgifter. Vad som är av betydelse för den fortsatta bedömningen är de

ändamål för vilka personuppgifter behandlas, vad för slags uppgifter det rör sig

om samt vem som avser att behandla personuppgifterna.

6.2.1 Försäkringskassans ansvar och uppgifter

Det finns anledning att inledningsvis erinra om FK arbetsuppgifter och ansvar. De

statliga förvaltningsmyndigheterna i Sverige arbetar på uppdrag av regeringen.

Varje myndighet har en instruktion som beskriver myndighetens grundläggande

uppgifter. Där står också vilka bestämmelser i myndighetsförordningen

(2007:515) som är tillämpliga på myndighetens verksamhet. Därutöver finns

också regler om organisationen och om myndighetens ansvar och uppgifter.

FK är en statlig förvaltningsmyndighet som lyder direkt under regeringen. FK

är ansvarig myndighet för alla förmåner enligt socialförsäkringen utom pensioner

och andra stöd till äldre och efterlevande.

Bestämmelser om FK:s närmare uppgifter finns i förordningen (2009:1174)

med instruktion för Försäkringskassan (instruktionen). Av 1 § framgår att FK:s

huvudsakliga uppgift är att besluta och betala ut sådana förmåner och ersättningar

som myndigheten ansvarar för. Denna uppgift framgår närmare av lag eller

förordning. ). FK ska utöver att bedöma rätten till sjukpenning också se till att

rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och

andra skäl. Det krävs alltså att FK kontinuerligt följer rehabiliteringsärendena för

att undvika att någon hamnar utanför verksamheten och att ingenting görs. FK:s


64

arbete med rehabilitering gäller alla olika åtgärder som är lämpliga i

rehabiliteringssyfte i långa sjukdomsfall, och inte enbart arbetslivsinriktade

åtgärder.46 Det betyder att FK har ett uppdrag att arbeta aktivt tillsammans med

den försäkrade för hans eller hennes rehabilitering, även innan det är aktuellt med

arbetslivsinriktad rehabilitering.

I 2 § instruktion preciserar regeringen närmare kassans uppgifter. Den ska

bl.a. följa, analysera och förmedla socialförsäkringssystemets utveckling och

effekter för enskilda och samhälle inom sitt verksamhetsområde. FK ska också

ansvara för att en kvalificerad kunskapsuppbyggnad inom sitt ansvarsområde sker

i fråga om de verksamhetsområden som myndigheten har ansvar för, med

utgångspunkt i de mål och andra åligganden som gäller för myndigheten, samt

stödja forskning inom socialförsäkringsområdet.

Enligt 4 § får FK utföra datorbearbetningar på uppdrag av myndigheter och

enskilda samt tillhandahålla tjänster inom områdena systemutveckling, statistik,

statistiskt metodstöd och efterbehandling av postförsändelser. Detta gäller endast

uppdrag eller tjänster som får anses förenliga med myndighetens uppgifter och

verksamhetsområde.

Enligt 5 § ska FK samverka med berörda myndigheter, kommuner och

landsting samt andra berörda parter för att bedriva en effektiv och rättssäker

verksamhet samt därvid särskilt verka för att felaktiga utbetalningar inte görs. FK

ska vidare samverka med Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket och

Socialstyrelsen i syfte att uppnå en effektiv användning av tillgängliga resurser

inom rehabiliteringsområdet.

Av 14 § instruktionen framgår att bestämmelser om myndighetens beslut i 21

§ 3–5 myndighetsförordningen (se ovan) ska inte tillämpas på myndigheten i

fråga om beslut som fattas genom automatiserad behandling.47

Sammanfattningsvis främjar FK:s skyldigheter och ansvar enligt instruktionen

i många delar ett bedömningsstöd i sjukskrivningsprocessen.

6.2.2 Försäkringskassans rättsliga möjligheter att behandla personuppgifter för

ändamålet att bedöma och minska risk för långtidssjukskrivning

Bedömning: Försäkringskassan får med stöd av bestämmelserna i 114 kap. SFB

behandla personuppgifter om en försäkringstagare inom ramen för SRS

Bedömningsstöd för ändamålet bedöma och minska risk för långtidssjukskrivning.

Samtycke från den försäkrade krävs inte. Försäkringskassans behandling är

tillåten från den första sjukskrivningsdagen i den försäkrades sjukdomsperiod,

trots att en ansökan om sjukpenning inte har aktualiserats hos kassan. Även

historiska uppgifter om den försäkrade, om sådana finns förvarade vid

46 Prop. 1990/91:141, s. 91. 47 21 § myndighetsförordningen: ”För varje beslut i ett ärende skall det upprättas en handling som

visar 1. dagen för beslutet, 2. beslutets innehåll, 3. vem som har fattat beslutet, 4. vem som har

varit föredragande, och 5. vem som har varit med vid den slutliga handläggningen utan att delta i

avgörandet.


65

Försäkringskassan, liksom utlämnade personuppgifter från en vårdgivare, får

lagligen behandlas. En förutsättning för en tillåten behandling är att de

grundläggande kraven i 9 § personuppgiftslagen också är uppfyllda, t.ex. att

behandlade personuppgifter är relevanta och adekvata i förhållande till ändamålet.

Bedömningsstödets syfte är att bedöma risken för långtidssjukskrivning avseende

en försäkringstagare som har uppsökt en läkare p.g.a. sjukskrivning.

Bedömningen bygger på en samlad kunskap om motsvarande diagnoser hos en

population försäkringstagare i samma ålder och med samma kön. Den kunskapen

uppdateras kontinuerligt och finns i en utvecklingsdatabas (explorativa

användningen). Målet är att tidigt kunna identifiera individer som löper en förhöjd

risk för onödigt lång sjukskrivning och ge dem snabbt stöd så att onödigt lång

sjukskrivning kan undvikas

Den kunskap som bedömningsstödet använder, utöver uppgifter om diagnos,

kön och ålder om den försäkrade, är

information om faktorer som påvisats påverka sjukskrivningens längd och

information om insatsers effekt för olika grupper.

Av intresse är om FK får behandla personuppgifter för ändamålet att minska

risk för långtidssjukskrivning. Bestämmelser om behandling av personuppgifter

inom socialförsäkringens administration finns i 114 kapitlet

socialförsäkringsbalken (SFB). Kompletterande bestämmelser finns i

förordningen (2003:766) om behandling av personuppgifter på

socialförsäkringens administration (SofdF) och förordningen (1980:995) om

skyldighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter

till andra myndigheter (utlämnandeförordningen).

Bestämmelser om för vilka ändamål FK får behandla personuppgifter finns i

114 kap. 7 – 10 §§ SFB. I kapitlets 7 § finns de primära ändamålsbestämningarna,

dvs. de bestämmelser som reglerar för vilka syften FK får samla in, registrera och

databehandla person uppgifter. De övriga paragraferna, 8 och 9 §§, berör s.k.

utlämnandebehandlingar, alltså behandling av redan registrerade personuppgifter

med syfte att tillgängliggöra dem för andra aktörer. I det närmaste berörs enbart

114 kap. 7 § eftersom frågan som ska besvaras är om FK får samla in

personuppgifter för ändamålet att minska risken för långtidssjukskrivning.

Av 114 kap. 7 § framgår att FK och Pensionsmyndigheten (i det följande

bortses från Pensionsmyndigheten) får i sin verksamhet behandla personuppgifter

om det är nödvändigt för att

1. återsöka vägledande avgöranden,

2. tillgodose behov av underlag som krävs för att den registrerades eller annans

rättigheter eller skyldigheter i fråga om förmåner och ersättningar som avses i 2 §

ska kunna bedömas eller fastställas,

3. informera om sådana förmåner och ersättningar som avses i 2 §,

4. handlägga ärenden,

5. planera verksamhet samt genomföra resultatstyrning, resultatuppföljning,

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20100110.htm#K114P2

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20100110.htm#K114P2


66

resultatredovisning, utvärdering och tillsyn av respektive verksamhet, eller

6. framställa statistik i fråga om verksamhet enligt 4 och 5.

Vid behandling för det ändamål som anges i första stycket 1 får inte uppgifter

som direkt pekar ut den registrerade användas.

Ändamålsbestämningarna i 114 kap, 7 § kompletteras av en bestämmelse i

114 kap. 10 § SFB. Den säger att i fråga om behandling av personuppgifter för

annat ändamål än vad som anges i 7-9 §§ gäller 9 § första stycket d och andra

stycket personuppgiftslagen (1998:204; PUL).

Den första berörda bestämmelsen i PUL avser den s.k. finalitetsprincipen.

Principen innebär att personuppgifter som redan finns i

socialförsäkringsdatabasen får behandlas för andra ändamål än dem för vilka de

har samlats in under förutsättning att de nya ändamålen är förenliga med de

tidigare ändamålen. Finalitetsprincipen aktualiseras t.ex. när en myndighets

personuppgifter ska sambeabetas med en annan myndighets uppgifter som

samlats in för ett helt annat ändamål. I fråga om offentlig verksamhet som

omfattas av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen (TF) gäller dock generellt

att reglerna om allmänna handlingars offentlighet har ett obetingat företräde

framför finalitetsprincipen och övriga bestämmelser i PUL (se 8 § första stycket

personuppgiftslagen). Utlämnande av uppgifter med stöd av TF får alltså ske även

om det skulle strida mot finalitetsprincipen.

Dessutom anges i andra stycket i 9 § PUL, vilken 114 kap. 10 § SFB hänvisar

till, att en behandling av personuppgifter för historiska, statistiska eller

vetenskapliga ändamål inte ska anses oförenlig med de ändamål för vilka

uppgifterna samlades in. Behandling får även ske för forskningsändamål av

tidigare insamlade personuppgifter utan att det behöver anges som ett särskilt

ändamål. Även om sådan personuppgiftsbehandling är tillåten gäller dock lagen

(2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor och den lagens

krav på etikprövning. Personuppgiftsbehandling inom forskningsprojekt regleras

av PUL.

Ändamålsbestämningarna i 114 kap. 7 § SFB överfördes oförändrade från

lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens

administration.48 Ändamålen ger alltså en ram för vilka behandlingar som är

tillåtna enligt SFB. Enligt förarbetena tar ändamålen i 114 kap. 7 § SFB fasta på

behoven av behandling av personuppgifter i FK:s kärnverksamhet och utgör en

ram för vilka typer av uppgifter som får behandlas inom socialförsäkringens

administration när det är nödvändigt för dessa ändamål.49

Av 114 kap. 7 § första stycket 2 SFB framgår att FK får i sin verksamhet

behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att ”tillgodose behov av

underlag som krävs för att den registrerades eller annans rättigheter eller

skyldigheter i fråga om förmåner och ersättningar som avses i 2 § ska kunna

bedömas eller fastställas”. Av förarbetena både till SFB och äldre

48 Prop. 2002/03:135. 49 Ib. s. 61.

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20100110.htm#K114P7S1N1


67

registerförfattningar inom socialförsäkringens administration framgår att det är

ofta nödvändigt för FK att företa vissa behandlingar av personuppgifter utan att ett

ärende aktualiserats genom t.ex. en ansökan eller anmälan.50 Det handlar om

föreberedande åtgärder för handläggning.

Ändamålsbestämningen i punkten 2 innebär således att FK får registrera och

uppdatera uppgifter om identitet, födelsenummer, adress, folkbokföringsort m.m.

utan att ett ärende om förmåner enligt socialförsäkringen är anhängiggjord. FK får

dessutom registrera personuppgifter utan att myndigheten med säkerhet kan säga

att ett ärende kommer att anhängiggöras.51 Som exempel i förarbetena nämns

registrering av uppgifter som arbetsgivare lämnar enligt 12 § lagen (1991:1047)

om sjuklön samt beslut enligt 10 § och 13 § samma lag. Att en försäkringstagare

får sjuklön från sin arbetsgivare behöver ju inte innebära att sjukskrivningstiden

sträcker sig längre än de stipulerade 14 dagar som sådan ersättning utgår, utan i

stället att denne kort därefter återgår till sitt arbete på heltid, och att ett

sjukpenningärende därmed aldrig aktualiseras vid FK. Se emellertid även avsnitt

6.2.5 om gallring av personuppgifter.

Utöver förberedande åtgärder får FK även enligt 114 kap. 7 § SFB behandla

personuppgifter om det är nödvändigt för ändamålet handläggning av ärende

(punkten 4). FK handlägger många olika förmånsslag. Med nödvändighet medför

handläggningen av dessa förmåner ett mycket omfattande behov av behandlingar

av personuppgifter, som ofta kan vara av integritetskänslig karaktär, t.ex. ärenden

om sjukpenning och arbetslivsinriktad rehabilitering (se nedan om känsliga

personuppgifter).52 FK är vidare oförhindrad att samla in personuppgifter om en

individ för fastställande av en typ av ersättning, och sedan använda uppgifterna

för fastställande av efterkommande ersättningar eller en ny typ av förmån för

samma individ vid ett senare tillfälle.

Slutligen får FK enligt 5 och 6 punkten i samma bestämmelse behandla

personuppgifter om det är nödvändigt för att planera verksamhet samt genomföra

resultatstyrning, resultatuppföljning, resultatredovisning, utvärdering och tillsyn

av respektive verksamhet. Vidare får personuppgifterna behandlas för att

framställa statistik. Syftet med ändamålsbestämningen för resultatstyrning,

utvärdering m.m. är att FK ska säkerställa att socialförsäkrings- och

bidragssystemen tillämpas likformigt och rättvistsamt samt verka för att åtgärder

vidtas för att förebygga och minska ohälsa ”i syfte att minska de långa

sjukperioderna”.53

Om FK ska vara personuppgiftsansvarig för beslutstödet måste myndigheten

ha stöd i SFB:s ändamålsbestämmelser för att kunna behandla aktuella

personuppgifter i stödet på ett tillåtet sätt. Vidare måste behovet av helt eller

delvis automatiserad behandling av personuppgifter vara uppfyllt genom

nödvändighetskravet som kommer till uttryck i 114 kap. 7 §.

50 Prop. 2002/03:135 s. 62 f. 51 Ib. 52 Ib. s. 64. 53 Ib. s. 65.


68

Bedömningsstödet syftar till att behandla personuppgifter för att minska

risken för långtidssjukskrivning. Som framgått av FK:s instruktion är

myndighetens huvudsakliga uppgift att besluta och betala ut förmåner och

ersättningar enligt socialförsäkringen. Vidare får FK utföra datorbearbetningar på

uppdrag av myndigheter och enskilda samt tillhandahålla tjänster inom områdena

systemutveckling, statistik, statistiskt metodstöd och efterbehandling av

postförsändelser, förutsatt att uppdragen eller tjänsterna är förenliga med

myndighetens kärnverksamhet. FK ska också ansvara för att en kvalificerad

kunskapsuppbyggnad inom sitt ansvarsområde. Syftet är bl.a. att minska

sjukskrivningstalen.

En individ som är sjuk mer än 14 dagar är berättigad till sjukpenning. Det är

FK:s ansvar att fatta beslut om rätten till sådan förmån samt att verka för att

individen kan återgå till arbetslivet så snart som möjligt. Bedömningsstödet syftar

till att fullgöra det senare ändamålet. Sammanfattningsvis talar övervägande skäl

för att bedömningsstödets ändamål sammanfaller med de ändamålsbestämningar

som ger FK laglig rätt att behandla personuppgifter enligt 114 kap. 7 § SFB.

Komplexiteten i förmånssystemen är sådan att FK med nödvändighet behöver

databehandla försäkringstagares personuppgifter utan dennes samtycke.

Motsvarande gäller bedömningsstödet. Det kräver automatiserad behandling av

den försäkrades personuppgifter (diagnos, kön och ålder) tillsammans med

avidentifierade uppgifter om faktorer som påvisats påverka sjukskrivningens

längd samt information om insatsers effekt för olika grupper som påverkar

sjukskrivningens längd både positivt och negativt, vilka sedan kan ligga till grund

för vårdgivarens beslut om vårdplan (motsvarande). Bedömningsstödet

presenterar här enbart ett statistiskt underlag som är jämförbar med den

försäkrades kön, ålder och diagnos. Det är vårdgivaren som har det medicinska

ansvaret, inte huvudmannen för bedömningsstödet.

Vid en sammantagen bedömning får FK anses kunna med stöd av

bestämmelserna i SFB behandla personuppgifter för ändamålet att minska risken

för långtidssjukskrivning inom ramen för ett sjupenningärende utan den

försäkrades samtycke. Behandlingen är nödvändig, och därför en tillåten

behandling av personuppgifter.

Emellertid aktualiseras ett sjupenningärende hos FK inte förrän efter 14

dagars sjukskrivning. FK måste kunna mottaga, registrera och behandla

personuppgifter redan från första sjukskrivningsdagen för att bedömningsstödet

ska vara verkningsfullt, dvs. ge en prognos för risken för långtidssjukskrivning

vid sjukskrivning som beräknas uppgå till mer än 14 dagar från den första

sjukskrivningsdagen, t.ex. vid olycksfall eller operationer.

Som redovisats i detta avsnitt får dock FK registrera personuppgifter om

enskilda i förberedande syfte utan att ett ärende är anhängiggjort hos

myndigheten. FK får t.o.m. registrera personuppgifter utan att man med säkerhet

kan säga att ett ärende kommer att anhängiggöras. Behandlingen för detta

ändamål får ske utan den försäkrades samtycke. Det torde således inte möta hinder

enligt gällande rätt att FK registrerar personuppgifter inom ramen för


69

bedömningsstödet redan de inledande dagarna av en sjukdomsperiod, varvid

sjuklön (och inte sjukpenning) aktualiseras. Ändamålet är detsamma som i det

föregående, dvs. att databearbeta den försäkrades personuppgifter för att minska

risken för sjukskrivning. Huruvida vårdgivaren i fråga får lämna ut uppgifterna

(kön, ålder och diagnos) till FK under sjuklöneperioden är en helt annan fråga

som berörs i avsnitt 6.2.8. Är uppgifterna väl utlämnade till FK på en laglig grund,

torde bestämmelserna om personuppgiftsbehandling i SFB dock inte lägga några

hinder för kassan att behandla uppgifterna för ändamålet att minska risken för

långtidssjukskrivning.

FK äger vidare rätt att sambearbeta den försäkrades personuppgifter med

tidigare uppgifter om denne, t.ex. kön, ålder, diagnoser och tidigare konsumerad

sjukskrivning som löper mer än 14 dagar.

6.2.3 Försäkringskassans rättsliga möjligheter att behandla känsliga

personuppgifter

Bedömning: Försäkringskassan får med stöd av bestämmelserna i 114 kap. SFB

behandla känsliga personuppgifter om en försäkringstagare, t.ex. uppgifter om

diagnos, inom ramen för SRS Bedömningsstöd för ändamålet att bedöma och

minska risk för långtidssjukskrivning. Samtycke från den försäkrade krävs inte.

Att FK behandlar uppgifter om hälsa innebär inte med automatik att

myndigheten behandlar personuppgifter i Bedömningsstödet för hälso- och

sjukvårdsändamål. FK:s personuppgiftsbehandling resulterar i en

kunskapsbaserad bedömning som utgör underlag för en vårdgivares beslut om

vård- och behandling. Informationen bygger på statistisk analys av data från

faktiska sjukskrivningar med tillhörande patientinformation som är sammanställd

i en utvecklingsdatabas baserade på ett sammanställt material. Det medicinska

ansvaret har vårdgivaren, inte FK.

De grundläggande kraven i 9 § personuppgiftslagen ska iakttas för att

behandlingen av känsliga personuppgifter ska betraktas som tillåten.

I föregående avsnitt konstaterades att FK får med stöd av SFB behandla

personuppgifter för ändamålet att bedöma och minska risken för

långtidssjukskrivning hos en försäkringstagare inom ramen för ett beslutstöd.

Frågan är om FK därutöver får behandla känsliga personuppgifter för samma

ändamål.

Vad som utgör känsliga personuppgifter framgår av 13 § personuppgiftslagen.

Uppgift om ras, etnicitet religionstillhörighet och hälsa är några exempel på

känsliga personuppgifter enligt personuppgiftslagen. Som regel brukar man inte

reglera känsliga personuppgifter särskilt i registerförfattningar. Patientdatalagen är

ett sådant exempel. I 114 kap. SFB har man dock valt att särskilt reglera FK:s och

Pensionsmyndighetens behandling av känsliga personuppgifter.


70

Av 114 kap. 11 § första stycket SFB framgår för vilka ändamål FK får

behandla känsliga personuppgifter av alla möjliga slag. FK får till att börja med

behandla sådana känsliga personuppgifter om uppgifterna lämnats till FK i ett

ärende eller är nödvändiga för handläggning av ett ärende. Känsliga

personuppgifter får också behandlas för något av de ändamål som anges i 7 §

första stycket 1 (återsöka vägledande avgöranden) samt 8 och 9 §§

(utlämnandebehandlingar) om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

I andra stycket i paragrafen regleras FK:s behandling av uppgifter om hälsa

specifikt. Sådana uppgifter får registreras och vidarebearbetas av FK för de

ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6 under förutsättning att

behandlingen är nödvändig med hänsyn till ändamålet. Det innebär att FK får

behandla uppgifter om försäkringstagares hälsa och sjukdomar för ändamålen

a) förberedande åtgärder för handläggning,

b) informera om förmåner och ersättningar,

c) handlägga ärenden,

d) planera verksamhet samt genomföra resultatstyrning, resultatuppföljning,

resultatredovisning, utvärdering och tillsyn av respektive verksamhet, eller

e) framställa statistik

Av tredje stycket i paragrafen framgår att inga andra känsliga personuppgifter

får behandlas för ändamålen i föregående stycke. Behandling för något av de

ändamål som anges i 7 § första stycket 5 och 6 (punkterna d) och e) i föregående

stycke) får inte ske i fråga om andra sådana känsliga personuppgifter än dem som

behandlas eller har behandlats för något av de ändamål som anges i 7 § första

stycket 2-4 (punkterna a), b) och c) i föregående stycke).

I 114 kap. 12 § SFB finns bestämmelser om behandling av personuppgifter

om lagöverträdelser m.m., vilka härmed bortses från.

I 114 kap. 13 – 15 §§ finns bestämmelser om behandling av personuppgifter i

socialförsäkringsdatabasen. 15 § andra stycket reglerar behandling av känsliga

personuppgifter. Känsliga personuppgifter får behandlas i

socialförsäkringsdatabasen bara om det särskilt anges i lag eller förordning. För

sådan behandling gäller de begränsningar som följer av 11 och 12 §§ (se ovan).

Därutöver framgår det av 114 kap. 16 § SFB att uppgifter i en handling som

kommit in i ett ärende får behandlas i socialförsäkringsdatabasen även om de

utgör känsliga personuppgifter. Sådana uppgifter i en handling som upprättats i ett

ärende får behandlas i socialförsäkringsdatabasen, om uppgifterna är nödvändiga

för ärendets handläggning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om ytterligare begränsningar för vilka uppgifter som får behandlas i

socialförsäkringsdatabasen. Sådana begränsningar har meddelats av regeringen i

förordningen (2003:766) om behandling av personuppgifter inom

socialförsäkringens administration (förordningen).

Av 2 § förordningen framgår att utöver de situationer som anges i 114 kap. 15

§ första stycket SFB (registrering av identifierings- och adressuppgifter) får för de

ändamål som avses i det stycket och med beaktande av de begränsningar som


71

anges i samma stycke samt i 11 och 12 §§ samma kapitel (registrering av bl.a.

känsliga personuppgifter, se ovan), i socialförsäkringsdatabasen behandlas

uppgifter i en handling som kommit in i ett ärende och sådana uppgifter i en

handling, som upprättats i ett ärende, som är nödvändiga för ärendets

handläggning samt ett flertal andra uppgifter räknas upp i totalt 43 poster.

1. kön,

2. civilstånd,

3. medborgarskap,

4. födelseort,

5. studiemedel och andra ekonomiska

förhållanden,

6. värnpliktstjänstgöring, utbildning, yrke

och arbetsuppgifter,

7. arbetssökande, arbetsgivare, arbetsställe

och vilken bransch den registrerade är

verksam i,

8. preliminärskatt, inkomstbeskattning och

fastighetstaxering,

9. hyra för hyreslägenhet eller avgift för

bostadsrättslägenhet,

10. uppgifter i och formerna för ansökningar

eller anmälningar,

11. förekomsten av begäran om

förhandsprövning enligt lagen (2008:145)

om statligt tandvårdsstöd eller enligt

föreskrifter som meddelats med stöd av

lagen samt koder för de tandvårdsåtgärder

som begäran avser,

13. åtgärdskoder enligt förordningen

(2008:193) om statligt tandvårdsstöd,

15. patientavgifter och

tandvårdsersättningar,

16. tidpunkter, tidsperioder och belopp dels

för ersättningar, dels för

ersättningsgrundande förhållanden, i

ärenden,

17. nedsatt arbetsförmåga,

18. förmåns- eller ersättningsrelaterad

information i intyg och utlåtanden av läkare

eller annan intygsgivare,

19. förmåns- eller ersättningsrelaterad

information i rehabiliteringsutredningar eller

andra utredningar i rehabiliteringsärenden

samt rehabiliteringsplaner,

20. arten av, kostnaderna och tidpunkterna

för föreslagna, planerade och vidtagna

rehabiliteringsåtgärder,

21. leverantörer av produkter och tjänster

inom rehabiliteringsområdet,

22. vårdgivare,

23. remisser,

24. läkaren som utfärdat intyg eller

utlåtanden som ligger till grund för beslutet

om ersättning,

25. diagnoser,

26. förekomsten av sådan särskild grund för

beaktande av högre bostadskostnad som

avses i 97 kap. 18 § andra stycket och 27 §

andra stycket socialförsäkringsbalken,

27. bevakningsanledningar,

28. frågor om återbetalningsskyldighet har

uppkommit,

29. anledningen till att ett ärende har

avslutats,

30. avgöranden av domstol,

Försäkringskassan eller

Pensionsmyndigheten som är av betydelse

för enskilda ärenden i fråga om uppgifter om

utgången, de bestämmelser som har

tillämpats och om avgörandet har

överklagats,

31. beslut i ärenden,

32. att den registrerade får aktivitetsstöd

eller utvecklingsersättning enligt

förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd,

33. att den registrerade har rätt till ersättning

enligt 16–22 §§ förordningen om

aktivitetsstöd,

34. registrerade som får eller har fått vård

eller försörjning helt eller delvis på det

allmännas bekostnad,

35. den registrerade från utsöknings- och

indrivningsdatabasen,

36. att den registrerade är häktad, intagen i

kriminalvårdsanstalt eller i övrigt har tagits

om hand på det allmännas bekostnad,

37. att den registrerade vistas eller bor i en

särskild boendeform enligt socialtjänstlagen

(2001:453) eller vistas eller bor på annat

liknande sätt,

38. att godmanskap eller förvaltarskap är

anordnat enligt föräldrabalken,

39. vilken personkrets enligt 52 kap. 10–13

§§ socialförsäkringsbalken som den

registrerade hör till,

40. att den registrerade på grund av sjukdom

eller handikapp varaktigt saknar förmåga att


72

vårda barn,

41. den registrerade i register hos sådana

organ i andra stater som har att handlägga

ärenden om social trygghet i enlighet med

EU-rättsliga regler,

42. den registrerade i verksamhetsregister

som förs av Migrationsverket enligt

förordningen (2001:720) om behandling av

personuppgifter i verksamhet enligt

utlännings- och

medborgarskapslagstiftningen, och

43. att den registrerade eller dennes make

eller sambo får vårdnadsbidrag enligt lagen

(2008:307) om

Bland uppgifter som får registreras och behandlas av FK i ett ärende eller i

förberedande syfte noteras flera som är av betydelse för bedömningsstödet, t.ex.

kön, ålder, civilstånd, yrke (arbetsuppgifter), arbetsgivare, diagnos, vårdgivare,

föreslagna, planerade och vidtagna rehabiliteringsåtgärder samt leverantörer av

produkter och tjänster inom rehabiliteringsområdet.

Vid en sammantagen bedömning får FK anses äga en rätt att behandla

nödvändiga känsliga personuppgifter, t.ex. uppgift om diagnos, inom ramen för

beslutstödet och ändamålet bedöma och minska risk för långtidssjukskrivning

utan den försäkrades samtycke, även sådana uppgifter som kassan mottar från

t.ex. arbetsgivare och vårdgivare.

Att FK behandlar uppgifter om hälsa innebär inte med automatik att

myndigheten behandlar personuppgifter i Bedömningsstödet för hälso- och

sjukvårdsändamål. FK:s personuppgiftsbehandling resulterar i en

kunskapsbaserad bedömning som utgör underlag för en vårdgivares beslut om

vård- och behandling. Informationen bygger på statistisk analys av data från

faktiska sjukskrivningar med tillhörande patientinformation som är sammanställd

i en utvecklingsdatabas baserade på ett sammanställt material. Det medicinska

ansvaret har vårdgivaren, inte FK.

De grundläggande kraven i 9 § personuppgiftslagen ska iakttas för att

behandlingen av känsliga personuppgifter ska betraktas som tillåten.

6.2.4 Försäkringskassan rättsliga möjligheter att lämna ut personuppgifter till

vårdgivaren

Bedömning: Enligt 4 a § i förordningen (2003:766) om behandling av

personuppgifter på socialförsäkringens administration (SofdF) får

Försäkringskassan, för handläggning av ärenden om sjukpenning, sjukersättning

och aktivitetsersättning, lämna ut uppgift om namn, personnummer eller

samordningsnummer, ärendebeteckning, hälsotillstånd och arbetsförmåga i

socialförsäkringsdatabasen, till vårdgivare på medium för automatiserad

behandling. Med stöd av denna bestämmelse får Försäkringskassan lämna ut

uppgift om diagnos avseende den försäkrade inom ramen för STS

Bedömningsstöd.

Uppgift om diagnos hos Försäkringskassan omfattas dock av sekretess.

Försäkringskassan kan inte utan vidare lämna ut sådan uppgift till en vårdgivare.

Uppgiften kan enbart lämnas ut efter en sekretessprövning, med ett samtycke från


73

den försäkrade eller med stöd av en sekretessbrytande bestämmelse. En

sekretessbrytande bestämmelse i form av en uppgiftsskyldighet i förordningen

(1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan att lämna uppgifter till andra

myndigheter (utlämnandeförordningen) skulle underlätta ett automatiserat

utlämnande av uppgift om diagnos till en vårdgivare i Bedömningsstödet. SKL

och Försäkringskassan bör därför överväga att begära hos regeringen att en sådan

bestämmelse om uppgiftsskyldighet för SRS Bedömningsstöd ska beslutas och

införas i utlämnandeförordningen.

Övrig information som lämnas ut av Försäkringskassan, nämligen

avidentifierad information om faktorer som påverkar sjukskrivningens längd och

insatsers effekt för olika grupper, bör också omfattas av den föreslagna

bestämmelsen i utlämnandeförordningen.

Utlämnande med stöd av en sådan sekretessbrytande bestämmelse ska dock

inte begränsas till enbart ADB-utlämnande utan utformas teknikneutralt så att

andra former av elektroniskt utlämnande främjas, t.ex. en onlineliknande åtkomst

för vårdgivare. Det kan kräva ytterligare författningsreglering i SFB.

FK kan vidare lämna ut en uppgift om diagnos enligt 4 a § SofdF till en

vårdgivare med stöd av den försäkrades samtycke. Detta samtycke kan inhämtas

av vårdgivaren eller lämnas direkt till FK med hjälp av t.ex. en pekplatta som

vårdgivaren tillhandahåller och som överför samtycket direkt till FK:s system och

registreras där. Eventuella piloter inom ramen för projektet kan bedrivas med stöd

av medverkande försäkrades samtycke i avvaktan på en sekretessbrytande

bestämmelse.

Utlämnade uppgifter får lagligen behandlas av en vårdgivare med stöd av

patientdatalagens bestämmelser. Vårdgivarens behandling strider inte mot de

grundläggande kraven i personuppgiftslagen.

Bedömningsstödet behöver dels individuppgifter om den försäkrade, både sådana

som lämnas ut av en vårdgivare till FK (kön, ålder och diagnos) och eventuellt

historiska uppgifter om den försäkrade som FK själv förfogar över, dels ett

statistiskt kunskapsunderlag som ligger till grund för ett flertal beräkningsfaktorer.

Sambearbetning av dessa olika uppgifter resulterar i information om risk för

långtidssjukskrivning och insatsers effekt för olika grupper som kan påverka

sjukskrivningslängden positivt eller negativt. Information är avsedd att kunna

läggas till grund av vårdgivaren för ett beslut om behandlingsåtgärder. Mottagare

av prognos och faktorer är sjukskrivande läkare.

I föregående avsnitt har den bedömningen gjorts att gällande rätt tillåter FK

att behandla personuppgifter för ändamålet att bedöma och minska risk för

långtidssjukskrivning. Personuppgifter får behandlas utan att ett ärende om

förmåner enligt socialförsäkringen har anhängiggjorts hos myndigheten.

Bedömningsstödet är emellertid ett stöd för en vårdgivare att besluta om adekvata

behandlingsinsatser – baserat på ett statistiskt kunskapsunderlag – för att minska

risken för långtidssjukskrivning hos en enskild individ. Denna information måste


74

därför lagligen kunna lämnas ut av FK till en läkare som använder

bedömningsstödet.

De uppgifter som ska lämnas ut till en vårdgivare består dels av avidentifierad

information om risk för långtidssjukskrivning och insatsers effekter baserade på

data från en population av försäkringstagare med motsvarande ålder, kön och

diagnos som den försäkrade, dels uppgift om diagnos. Det är inte självklart att FK

lämnar ut namn och personnummer eftersom stödet av hänsyn till den personliga

integriteten bör använda en pseudonym i stället för individuppgifter vid

återkopplingen till vårdgivaren. Trots detta torde uppgifterna alltjämt betraktas

som personuppgifter eftersom de går att indirekt hänföra till den försäkrade. Det

rör sig således alltjämnt om personuppgifter i personuppgiftslagens mening.

Utlämnande av uppgift om risk för långtidssjukskrivning och

rekommendation till en vårdgivare måste kunna ske utan hinder av sekretess- och

registerbestämmelser. Förvisso kan en utlämnandebehandling bygga på den

försäkrades samtycke. Det framgår indirekt av 114 kap. 6 § första stycket att

PUL:s bestämmelser om samtyckesbehandling är tillämpliga på

personuppgiftsbehandling inom socialförsäkringens administration. Men innan

den lösningen exploateras bör andra möjliga vägar för ett utlämnande från

Bedömningsstödet till en vårdgivare undersökas; sådana som inte kräver samtycke

från den försäkrade och som kan läggas till grund för ett automatiserat

utlämnande.

För att kunna automatisera ett utlämnande utan att myndigheten ska behöva

göra en individuell prövning i varje enskilt fall av utlämnande, är det önskvärt att

utlämnandet sker med stöd av en sekretessbrytande bestämmelse enligt

författning. Sådana bestämmelser kan uttryckas på flera sätt, t.ex. som en

uppgiftsskyldighet till en bestämd mottagare eller ett utlämnande utan hinder av

sekretess till en obestämd mottagare. I det senare fallet kan sekretessgenombrottet

kombineras med en författningsreglerad direktåtkomst.

Man gör i registerlagstiftningen åtskillnad mellan direktåtkomst och

utlämnande på medium för automatiserad behandling. Ett exempel på den

sistnämnda formen för utlämnande är direkt överföring av filer via fasta

förbindelser i telenät eller annat nätverk eller via internet. Det är alltså normalt

fråga om ett överlämnande av elektroniskt lagrade uppgifter på något slags

medium för lagring eller överföring. I ett sådant fall ska naturligtvis en prövning i

varje enskilt fall ske av huruvida uppgifterna kan lämnas ut eller om exempelvis

sekretessbestämmelser utgör hinder för utlämnandet.

Direktåtkomst innebär att någon sekretessprövning inte sker vid varje enskilt

fall av utlämnande av uppgift. Den som förfogar över uppgifterna har ingen

kontroll över när i tiden en mottagare tar del av uppgifterna. Uppgifter som är

åtkomliga genom direktåtkomst anses därför utlämnande. Av det skälet måste en

bestämmelse om direktåtkomst alltid kombineras med en sekretessbrytande

bestämmelse för att mottagaren ska kunna komma i åtnjutande av fördelarna med


75

direktåtkomst. Den som förfogar över uppgifterna har dock ett ansvar att

kontrollera att endast behöriga mottagare får ta del av uppgifter via direktåtkomst.

Frågan är således om det finns en bestämmelse i författning som lägger en

skyldighet på FK att lämna ut uppgifter till en vårdgivare, antingen genom

direktåtkomst eller på medium för automatiserad behandling. Finns det en sådan

uppgiftsskyldighet är det av intresse för vilka syften uppgiftsskyldigheten gäller.

Av 114 kap. 18 § SFB framgår att direktåtkomst till

socialförsäkringsdatabasen är tillåten endast i den utsträckning som anges i lag

eller förordning. I 19 – 23 §§ regleras direktåtkomst till

socialförsäkringsdatabasen för olika aktörer. Förutom FK och

Pensionsmyndigheten äger t.ex. socialnämnder, Centrala studiestödsnämnden och

Statens tjänstepensionsverk rätt till direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen.

Dock inte en vårdgivare.

Därutöver får enligt 114 kap. SFB uppgifter lämnas ut på medium för

automatiserad behandling. Dessa bestämmelser i kapitlet återfinns i 8-9 och 24-26

§§ SFB. I princip ställer SFB krav på att utlämnande på medium för automatiserad

behandling endast får ske i enlighet med lag eller förordning.

Författningsanalysen har identifierat en relevant bestämmelse om utlämnande

av uppgifter från FK till en vårdgivare för nu aktuellt ändamål: risk för

långtidssjukskrivning. Enligt 4 a § i förordningen (2003:766) om behandling av

personuppgifter på socialförsäkringens administration (SofdF) får

Försäkringskassan, för handläggning av ärenden om sjukpenning, sjukersättning

och aktivitetsersättning, lämna ut uppgift om namn, personnummer eller

samordningsnummer, ärendebeteckning, hälsotillstånd och arbetsförmåga i

socialförsäkringsdatabasen till vårdgivare på medium för automatiserad

behandling (filöverföring på t.ex. nätverk).

Bestämmelsen i 4 a § SofdF är troligen avsedd för handläggning av

socialförsäkringsförmåner. FK får inte lämna ut uppgifterna för andra ändamål till

en vårdgivare. Förordningar har till skillnad från lagstiftning inga förarbeten.

Syftet med bestämmelsen i 4 a § SofdF är därför inte helt klarlagd.

Som legitima utlämnandeändamål skulle man således kunna tänka sig

utlämnande av uppgifter till en vårdgivare för t.ex. kartläggning av patientens

arbetsförmåga, rehabiliteringsinsatser och utfärdande av nytt läkarintyg. Frågan är

om utlämnande av uppgifter för ändamålet att bedöma och minska risk för

långtidssjukskrivning faller inom ramen för denna utlämnandebestämmelse.

Som konstaterats tidigare får FK behandla personuppgifter i sin verksamhet

om det är nödvändigt för att ”tillgodose behov av underlag som krävs för att den

registrerades eller annans rättigheter eller skyldigheter i fråga om förmåner och

ersättningar som avses i 2 § ska kunna bedömas eller fastställas” (114 kap. 7 §

första stycket 2 SFB). Av förarbetena både till SFB och äldre registerförfattningar

inom socialförsäkringens administration framgår att det är ofta nödvändigt för FK

att företa vissa behandlingar av personuppgifter utan att ett ärende aktualiserats


76

genom t.ex. en ansökan eller anmälan.54 Det handlar om föreberedande åtgärder

för handläggning redan i ett skede när den försäkrade är föremål för ersättning

enligt sjuklönelagen.

FK ska därutöver också se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det

är möjligt av medicinska och andra skäl. Det betyder att FK har ett uppdrag att

arbeta aktivt tillsammans med den försäkrade för hans eller hennes rehabilitering,

även innan det är aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Enligt 4 a § SofdF får FK bl.a. lämna ut uppgift om ”hälsotillstånd” på

medium för automatiserad behandling. Uppgift om diagnos ryms i detta fall i

begreppet ”hälsotillstånd”. Övriga uppgifter som lämnas ut av FK, prognos för

långtidssjukskrivning samt insatsers effekt på sjukskrivningslängden, är helt

avidentifierade uppgifter, men som sannolikt berörs av utlämnandebestämmelsen

eftersom de indirekt är hänförliga till den försäkrade.

I vart fall är ett utlämnande för att bedöma och minska risk för

långtidssjukskrivning inte oförenlig med de ändamål som framgår av 4 a § SofdF.

Datalagskommittén uttalar i betänkandet Integritet – Offentlighet –

Informationsteknik (SOU 1997:39) att vad som är oförenligt med de ursprungliga

ändamålen får bestämmas genom praxis och de mer preciserade regler som

regeringen och Datainspektionen kan utfärda (s. 351).

Enligt Registerförfattningsutredningens uppfattning antyder begreppet

”oförenligt” i 9 § PUL som sådant att det finns visst utrymme för tolkningen att

behandling som sker efter insamlandet inte direkt måste motsvaras av ett från

början givet ändamål. Ett visst spelrum torde alltså finnas (se SOU 1999:105 s.

253).

Sammanfattningsvis får FK med stöd av förordningsbestämmelsen lagligen

lämna ut uppgift om diagnos inom ramen för bedömningsstödet till en vårdgivare.

Utlämnandebehandlingen är en tillåten personuppgiftsbehandling.

Enligt 28 kap. 1 § OSL gäller sekretess hos FK uppgift om en enskilds

hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den

enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och

uppgiften förekommer i ärende enligt lagstiftning om allmän försäkring eller

annan förmån till enskild. Bestämmelsen om socialförsäkringssekretess innebär

bland annat att sekretess kan gälla hos Försäkringskassan i olika slag av ärenden

om förmåner och ersättningar. Sekretessen skyddar uppgift om någons

hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som

uppgiften rör eller någon som står honom eller henne nära lider men om uppgiften

lämnas ut (se nedan).

Fråga är om 4 a § SofdF bryter denna sekretess med automatik eller om FK är

förhindrad att, trots bestämmelsen, lämna ut nu nämnda uppgifter till en

vårdgivare p.g.a. rådande sekretess.

Sekretessbestämmelsen i 28 kap. 1 § OSL skyddar uppgifter om någons

hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. I princip omfattar uttrycket

54 Prop. 2002/03:135 s. 62 f.


77

”personliga förhållanden” alla uppgifter som kan hänföras till den enskilde och

kan gälla allt från uppgift om civilstånd och adress till arbetsförmåga och

medicinsk diagnos. Även ekonomiska förhållanden som exempelvis

sjukpenninggrundande inkomst och sjukpenning faller under begreppet personliga

förhållanden.

Sekretessen är rak, dvs. utgångspunkten vid en menprövning är att uppgiften

är offentlig enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser om

handlingsoffentlighet. Uppgift om namn, ålder, personnummer, civilstånd, yrke,

arbetsgivare och adress är i regel inte sekretessbelagda enligt

socialförsäkringssekretessen. Dock kan en adressuppgift till en vårdinrättning

emellertid omfattas av sekretess.

Trots att en uppgift i många fall är sekretessbelagd hos FK kan den i vissa

situationer ändå lämnas ut. Det beror på att det finns en rad olika bestämmelser

som bryter sekretess. Ofta grundar sig detta på att det finns en uppgiftsskyldighet

för en viss myndighet och att uppgiften behövs för ett visst syfte. T.ex. framgår

det av OSL:s bestämmelser att sekretess inte utgör hinder mot att en uppgift

lämnas ut om det är nödvändigt för att den myndighet som lämnar uppgiften ska

kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL). Exempelvis kan FK behöva

lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utomstående medicinsk expert för att få

in ett yttrande som myndigheten har begärt. Fler uppgifter än nödvändigt får inte

lämnas ut.

Om det framgår av en lag eller förordning att uppgifter ska lämnas ut till en

annan myndighet ska dessa uppgifter lämnas ut oavsett sekretess. Detta bygger

ofta på att det finns en begäran. Sådana undantag från sekretessen bestämmelser

finns till exempel i 110 kap. 39-42 §§ SFB och socialtjänstlagen (2001:453). I 110

kap. 31 – 38 §§ SFB finns även uppgiftsskyldighet för andra än parter i ärenden

som handläggs enligt SFB, t.ex. banker, arbetsgivare, myndigheter m.fl.

I förordningen (1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan att lämna

uppgifter till andra myndigheter (utlämnandeförordningen) finns vissa

myndigheter uppräknade, t.ex. socialnämnd. Dessa myndigheter har rätt att på

begäran bland annat få uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden om

uppgifterna behövs i ärenden där.

FK får bland annat lämna ut uppgifter till en arbetsgivare om denne behöver

uppgifter för samordning med ersättning. Det handlar vanligtvis om belopps- och

tidsuppgifter som denne är i behov av för att kunna reglera arbetstagarens lön eller

semester. Dessutom får FK lämna sådana uppgifter till exempelvis Statens

tjänstepensionsverk, en arbetslöshetskassa eller en annan försäkringsinrättning

som behövs för att man där ska kunna samordna ersättningar.

FK får också lämna ut en uppgift till en arbetsgivare om vad som framkommit

vid sjukkontroll under en sjuklöneperiod enligt sjuklönelagen. Uppgiften får

endast lämnas ut om den behövs för att arbetsgivaren ska kunna ta ställning till

arbetstagarens rätt till sjuklön under sjuklöneperioden.


78

Enligt den s.k. generalklausulen i OSL (10 kap. 27 §) har FK möjlighet att

lämna ut uppgifter till annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att

uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.

Den enskilde kan alltid lämna samtycke till att sekretessbelagda uppgifter som

rör honom eller henne lämnas ut. Det gäller både utlämnande till andra

myndigheter och till enskilda. Detta kan vara aktuellt vid så kallade

avstämningsmöten inom sjukförsäkringen.

Av 4 a § SofdF framgår att FK ”får” för handläggning av ärenden om

sjukpenning, sjukersättning och aktivitetsersättning lämna ut uppgift om namn,

personnummer eller samordningsnummer, ärendebeteckning, hälsotillstånd m.m.

till en vårdgivare. Uttrycket ”får” innebär att FK inte har en skyldighet att lämna

nämnda uppgifter till en vårdgivare. Som framhållits finns det inga förarbeten till

SofdF som kan klargöra innebörden av ordet ”får”.

Motsvarande reglering finns i andra registerförfattningar, vilket kan vara till

vägledning för tolkning av bestämmelsens innebörd. I t.ex. patientdatalagen

(2008:355) finns en motsvarande reglering. Enligt 5 kap. 5 § patientdatalagen

”får” en vårdgivare medge en enskild direktåtkomst till sådana uppgifter om den

enskilde själv som ”får lämnas ut till honom eller henne” och som behandlas för

ändamål som anges i 2 kap. 4 § första stycket 1 och 2 i samma lag. Vad som avses

här är direktåtkomst för enskild till sin patientjournal hos vårdgivaren. Av

förarbetena framgår att vårdgivaren inte har en skyldighet att tillåta sådan

direktåtkomst samt att det förutsätts att vårdgivaren gör en sekretessprövning före

utlämnande genom direktåtkomst (prop. 2007/08:126 s. 245 f.).

Förarbetsuttalandena till patientdatalagen ger vid handen att FK inte utan

vidare kan lämna ut uppgifter om den försäkrade till en vårdgivare inom ramen för

SRS Bedömningsstöd. FK måste i vart fall såvitt beträffar hälsorelaterade

uppgifter göra en sekretessprövning före utlämnande, såvida det inte finns en

sekretessbrytande bestämmelse eller en författningsreglerad uppgiftsskyldighet.

Sådana bestämmelser skulle medge automatiserat utlämnande.

Utredningen ger vid handen att det inte finns någon sekretessbrytande

bestämmelse eller uppgiftsskyldighet. FK skulle i och för sig kunna lämna ut

uppgifter om hälsotillstånd med stöd av 10 kap. 2 § OSL. Enligt den

bestämmelsen utgör sekretess inte hinder mot att en uppgift lämnas ut om det är

nödvändigt för att den myndighet som lämnar uppgiften ska kunna fullgöra sin

verksamhet. Av förarbetena framgår emellertid att bestämmelsen ska användas i

undantagsfall och inte i rutinbetonade situationer.

Sammanfattningsvis måste FK sekretesspröva ett utlämnande av uppgifter i

SRS Bedömningsstöd vid varje enskilt tillfälle när ett utlämnande aktualiseras. Ett

sådant manuellt moment främjar på intet sätt ett automatiserat stöd för vårdgivare

som använder Bedömningsstödet. Det finns således ett uppkommet behov av en

sekretessbrytande bestämmelse som stödjer ett automatiserat utlämnande av

främst uppgift om hälsotillstånd från FK till berörd vårdgivare. FK och SKL bör

således överväga att hos regeringen begära en sekretessbrytande bestämmelse som


79

tillåter FK att vid handläggning av ärenden om sjukpenning, sjukersättning och

aktivitetsersättning, lämna ut uppgift om hälsotillstånd och arbetsförmåga i

socialförsäkringsdatabasen till vårdgivare. Bestämmelsen införs lämpligen som en

uppgiftsskyldighet i utlämnandeförordningen.

Övrig information som lämnas ut av Försäkringskassan, nämligen

avidentifierad information om faktorer som påverkar sjukskrivningens längd och

insatsers effekt för olika grupper, bör också omfattas av den föreslagna

bestämmelsen i utlämnandeförordningen.

Utlämnande med stöd av en sådan sekretessbrytande bestämmelse ska dock

inte begränsas till enbart ADB-utlämnande utan utformas teknikneutralt så att

andra former av elektroniskt utlämnande främjas, t.ex. en onlineliknande åtkomst

för vårdgivare i enlighet med vad som anförs i avsnitt 6.2.9. Det är inte uteslutet

att det finns ett behov av direktåtkomst för vårdgivare till FK:s system vid ett

införande av SRS Bedömningsstöd på nationell nivå, och att

informationsöverföringen mellan myndigheten och en vårdgivare förenklas av

elektronisk åtkomst. Vårdgivaren skulle t.ex. kunna ha on-lineåtkomst till FK:s

Bedömningsstöd och både lämna ut och erhålla uppgifter om den försäkrade. I

sådant fall krävs – utöver den föreslagna bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i

utlämnandeförordningen – en ny författningsreglering i form av en bestämmelse

som medger att en vårdgivare får elektronisk åtkomst till SRS Bedömningsstöd i

SofdF som innebär en rätt att både skriva och läsa i FK:s system. Direktåtkomst

innefattar normalt bara läsrättigheter, inte skrivrättigheter, vilket innebär att nu

redovisat behov av en online-liknande åtkomst kräver en ny form av elektronisk

åtkomst. Detta berörs närmare i avsnitt 6.2.9.

Självklart kan FK lämna ut en hälsorelaterad uppgift enligt 4 a § SofdF till en

vårdgivare med stöd av den försäkrades samtycke. Detta samtycke kan inhämtas

av vårdgivaren i form av en fullmakt eller lämnas direkt till FK med hjälp av en

pekplatta som vårdgivaren tillhandahåller och som skickar samtycket direkt till

FK:s system och registreras där. Eventuella piloter inom ramen för projektet kan

således bedrivas med stöd av medverkande försäkrades samtycke.

Enligt 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för

personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften

behandlas i strid med PUL. En vårdgivare behandlar emellertid inte mottagna

uppgifter om den försäkrade med stöd av PUL utan med stöd av patientdatalagen

(2008:355; PDL). PUL kompletterar PDL:s bestämmelser.

Frågan är om det finns anledning att anta att de av FK utlämnade

personuppgifterna behandlas i strid med PUL av en vårdgivare. En vårdgivare får

enligt PDL behandla personuppgifter, även känsliga sådana, om en patient för ett

flertal ändamål, t.ex. vård- och behandling samt administration i samband med

denna (2 kap. 4 § första stycket 1 och 2 PDL). De utlämnade uppgifterna i detta

fall, dvs. uppgift om diagnos, finns redan hos vårdgivaren. Behandlingen av

densamma ryms inom nu nämnda ändamål enligt PDL.


80

Utöver PDL:s bestämmelser ska en vårdgivare också beakta bestämmelserna

om grundläggande krav i PUL (9 §). En vårdgivare ska enligt dessa bestämmelser

bl.a. försäkra sig om att enbart behandla personuppgifter som är adekvata och

relevanta för ändamålet, i detta fall vård och behandling. Sjukskrivning ryms

nämligen inom denna ändamålsbestämning eftersom sjukskrivning är ett av flera

terapeutiska ”verktyg” en läkare förfogar över för att bota patienten (se avsnitt

avsnitt 6.1).

Bedömningsstödet syftar till stödja läkaren i både den medicinska rollen och

den försäkringsmedicinska rollen. Det tjänar som underlag för dels medicinska

åtgärder, dels en signal till FK om behov av samordnade insatser för att minska

risken för långtidssjukskrivning. Mot den bakgrunden får uppgift om diagnos

betraktas som relevanta och adekvata uppgifter för dessa syften. Detsamma gäller

övrig avidentifierad information i Bedömningsstödet som lämnas ut av FK till en

vårdgivare.

Vid en sammantagen bedömning råder ingen sekretess för utlämnade

uppgifter enligt 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen.

6.2.5 Gallring

Bedömning: Försäkringskassan får bevara personuppgifter som är föremål för

automatiserad behandling inom ramen för SRS Bedömningsstöd. Uppgifterna får

bevaras så länge de är nödvändiga för Bedömningsstödet.

I föregående har det konstaterats att FK med stöd av bestämmelserna i 114 kap.

SFB får behandla personuppgifter inom ramen för beslutstödet. Det gäller bl.a.

uppgifter om den försäkrade som en vårdgivare lämnar ut till bedömningsstödet,

dvs. till FK. Bedömningsstödet är avsett att även kunna databehandla historiska

uppgifter om den försäkrade för att kunna ge en korrekt prognos om risk för

långtidssjukskrivning samt insatsers effekter. Det är av stort värde om uppgifter

om försäkringstagare i bedömningsstödet får bevaras för att sedan kunna

”återanvändas” och därmed ge ett tillförlitligare bedömningsunderlag.

Frågan är således hur länge FK får bevara uppgifter om försäkringstagare som

registreras inom ramen för bedömningsstödet.

Med gallring avses att handlingar eller personuppgifter sorteras ut och förstörs

eller utplånas. PUL saknar uttryckliga regler om gallring. Däremot anges i 9 §

punkt i) PUL att personuppgifter inte får bevaras längre än vad som är nödvändigt

med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Enligt 8 § andra stycket PUL gäller

dock att myndigheternas bevarande av allmänna handlingar inte hindras av PUL,

detta p.g.a. tryckfrihetsförordningens och arkivlagens (1990:782) bestämmelser

som gäller för myndigheter (se nästa stycke). PUL:s reglering innebär alltså i den

meningen en prioritering av intresset av att bevara allmänna handlingar framför

integritetsintresset.


81

Grundläggande bestämmelser om bevarande och gallring av allmänna

handlingar hos myndigheter finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och i

arkivlagen. Av 1 § arkivlagen följer att lagen ska tillämpas på bl.a. myndigheters

arkiv. Myndigheternas arkiv ska enligt arkivlagen bevaras, hållas ordnade och

vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av

information för rättskipningen och förvaltningen och forskningens behov.

Huvudregeln i arkivlagen är alltså att de allmänna handlingar som utgör en

myndighets arkiv ska bevaras i sin helhet. Undantag från detta medges bl.a.

genom bestämmelser om gallring i 10 § arkivlagen. Vid gallring enligt arkivlagen

ska dock alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det

arkivmaterial som återstår skall kunna tillgodose de ändamål som anges i

punkterna ovan.

Statliga myndigheter får gallra allmänna handlingar endast i enlighet med

föreskrifter eller beslut av Riksarkivet, om inte särskilda gallringsföreskrifter finns

i lag eller förordning, se 14 § arkivförordningen (1991:446). I arkivlagen finns en

bestämmelse med innebörden att undantag från reglerna i den lagen om gallring

ska göras om det i lag eller förordning finns avvikande regler om gallring. Sådana

gallringsregler återfinns regelmässigt i registerförfattningar och de träder således

då i stället för arkivlagens regler om gallring. Oftast är gallringsbestämmelserna i

registerförfattningar utformade så att personuppgifterna i fråga ska gallras inom

en viss tid efter det att exempelvis insamlandet av uppgifter eller avslutandet av

ett ärende skett, om det inte finns särskilda föreskrifter om bevarande.

Det förekommer dock även att gallringsreglerna i registerförfattningar, i likhet

med regleringen i PUL, är ändamålsrelaterade (se exempelvis 7 § lagen

[2001:617] om behandling av personuppgifter inom kriminalvården). Dessutom

finns det exempel på registerförfattningar där särskilda gallringsregler saknas (se

lagen [2001:182] om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens

folkbokföringsverksamhet), vilket innebär att arkivlagens regler blir styrande för

gallringen av personuppgifter inom tillämpningsområdet för den registerlagen.

Gallringsbestämmelserna i den äldre socialförsäkringsregisterlagen (19 §) var

utformade så, att det föreskrevs att gallring av uppgifter i socialförsäkringsregister

skulle ske senast tio år efter det att de registrerades eller inom den kortare tidsfrist

som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Det

visade sig att de tidsramar som angavs i 19 § inte var tillräckliga. I fråga om

handläggning av ärenden om förmåner enligt socialförsäkringen är det till en

början så, att även om den mer aktiva handläggningen av ett ärende i princip har

avslutats, så pågår därefter ofta utbetalning av ersättning under ett stort antal år,

t.ex. vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga. I vissa fall betalas olika typer av

ersättningar till en och samma individ i en aldrig avslutad kedja ”från vaggan till

graven” där uppgifter från de inledningsvis utgivna ersättningarna på olika sätt

kan ligga till grund för handläggningen av de senare utgivna ersättningarna.

Dessutom kan olika förmånsslag såsom exempelvis sjukpenning och


82

förtidspension/sjukersättning utges parallellt i olika kvotdelar, vilket också

sträcker ut den tid under vilken en uppgift måste bevaras.

Olika förmåner inom socialförsäkringen hänger ofta samman på så sätt att

uppgifter som är primärt relevanta för handläggningen av ett ärende om ett visst

förmånsslag, efter en lång tid därefter kan vara relevanta för handläggningen av

ett annat förmånsslag.55 Efterlevandeskyddet, och användningen av den

sjukpenninggrundande inkomsten vid beräkning av andra förmåner än

sjukpenning är ett exempel på detta. Behov av personuppgifter från ärenden som

avslutats kan i praktiken föreligga i ett efterkommande ärende många år efter det

att det första ärendet avslutats.56

Som redovisats tidigare är det av väsentlig betydelse inom socialförsäkringens

administration att behandla personuppgifter för andra ändamål än ren

ärendehandläggning (se avsnitt 6.2.2). Således är det en viktig del av arbetet för

att komma till rätta med den ökade ohälsan och utvecklingen inom

sjukförsäkringen att kunna genomföra ett kvalificerat analys och

uppföljningsarbete som inbegriper behandling av personuppgifter i longitudinella

studier som sträcker sig över längre perioder. Personuppgifter i

socialförsäkringens administration behöver också av det skälet bevaras länge.

På grund av ovan anförda skäl får FK enligt 114 kap. 31 § SFB bevara

personuppgifter som behandlas automatiserat så länge de är nödvändiga för de

ändamål som anges i 114 kap. 7 §, bl.a. handläggnings av ärende, förberedande

ärendehandläggning samt för sekundära ändamål såsom statistik etc. När uppgifter

inte längre är nödvändiga ska de gallras om inte regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att uppgifter får bevaras för

historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Riksarkivet har med stöd av 7 § SofdF meddelat föreskrifter om gallring och

bevarande av uppgifter hos Försäkringskassan. Det rör sig om flera föreskrifter i

Riksarkivet s författningssamling. De reglerar bl.a. bevarande av personuppgifter i

register hos FK som används för den officiella statistiken, bevarande av

handlingar i äldre förmånssystem och bevarande av uppgifter för forskning.

Sammanfattningsvis får FK bevara personuppgifter som är föremål för

automatiserad behandling inom ramen för Bedömningsstödet. Uppgifterna får

bevaras så länge de är nödvändiga för Bedömningsstödet.

6.2.6 Sökbegränsningar

Bedömning: Försäkringskassan får inom ramen för SRS Bedömningsstöd

använda t.ex. personnummer eller ärendebeteckning som sökbegrepp för att finna

historiska uppgifter om en försäkringstagare. Uppgifter om lagöverträdelser eller

känsliga personuppgifter får inte användas som sökbegrepp.

55 Prop. 2002/03:135 s. 120. 56 Ib.


83

Enligt 114 kap. 27 § SFB får känsliga personuppgifter eller uppgifter om

lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) inte

användas som sökbegrepp av FK vid sökning i socialförsäkringsdatabasen.

Vid sökning som omfattar innehållet i fler än en handling i

socialförsäkringsdatabasen som kommit in i ett ärende eller upprättats i ett ärende

får endast ärendebeteckning eller beteckning på handling användas som

sökbegrepp.

Vad som avses med sökning som omfattar innehållet i fler än en handling är

att sökmotorn i en sökning som omfattar mer än en enda handling kan hitta

matchande begrepp till det sökbegrepp som används även i den text som finns i de

enskilda handlingarna. En sökning vid vilken detta inte är möjligt omfattas inte av

den här bestämmelsen om sökning som omfattar innehållet i fler än en handling.

Bestämmelsen medger således FK att använda sig av ett söksystem för att

hitta eller sortera elektroniska akter om en och samma försäkringstagare som

bygger på begrepp som personnummer, inkomstdatum, ärendeprocess eller

bevakningsdatum så länge sökfunktionen inte kan läsa av uppgifterna i sådana

handlingar eller känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser

används som sökbegrepp.57 Härutöver kan regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer enligt bestämmelsen meddela föreskrifter om ytterligare

begränsningar för vilka sökbegrepp som får användas, om sådana är nödvändiga

för Bedömningsstödet.

Sammanfattningsvis får FK inom ramen för SRS Bedömningsstöd använda

alla slag av sökbegrepp såsom t.ex. personnummer eller ärendebeteckning för att

finna historiska uppgifter om en försäkringstagare, så länge det inte rör sig om

sökbegrepp om lagöverträdelse eller känsliga personuppgifter.

6.2.7 Sammanställning av uppgifter

Bedömning

Försäkringskassan får inom ramen för SRS Bedömningsstöd använda uppgift om

hälsa, t.ex. diagnos, som urvalskriterium för att finna, sambearbeta och analysera

tidigare förekomst av sjukskrivning med avseende på den försäkrade samt andra

försäkrade med motsvarande diagnos. Uppgift om hälsa som urvalskriterium får

användas i ett enskilt ärende i Bedömningsstödet.

Enligt 114 kap, 28 § SFB får FK utan hinder av de begränsningar för sökning som

anges i 27 § i samma kapitel (se föregående avsnitt) använda personuppgifter som

rör hälsa som urvalskriterium vid sammanställningar om regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter om det. Vad som

57 Prop. 2002/03:135 s. 109.


84

avses med bestämmelsen enligt förarbetena är att FK ska kunna utifrån

registrerade uppgifter på ett systematiskt sätt sammanställa kunskap och

därigenom kunna utarbeta metoder och instrument för att påverka utvecklingen i

en riktning som är till gagn för såväl individerna i socialförsäkringssystemet som

hela samhället.58

Sammanställningar av uppgifter kan avse statistik. Tanken med bestämmelsen

är emellertid att FK ska kunna göra sammanställningar även som ett led i

verksamhet enligt de i 114 kap. 7 § punkterna 4 och 5 angivna ändamålen, dvs.

uppgiftssammanställningarna ska kunna ligga direkt till grund för åtgärder i sådan

verksamhet, i vissa fall i enskilda ärenden. I vissa sådana fall kan det hävdas att

sammanställningarna inte sker för ett i egentlig mening statistiskt ändamål.

Genom sammanställningar av det aktuella slaget ges möjligheter för

systematisk återkoppling från FK till exempelvis olika arbetsplatser eller

sjukskrivande läkare. Som exempel i förarbetena på områden där behovet av detta

är starkt är den förebyggande verksamheten inom ohälsoområdet och den

rehabiliteringsverksamhet som ankommer på FK.59

Enligt förarbetena ska FK från enskilda ärenden och för olika syften kunna

exportera relevanta uppgifter för användning i bl.a. utvärderings- och

uppföljningsarbete, t.ex. att som ett led i ärendehanteringen sammanställa

uppgifter för systematiskt och rationellt arbete med rehabilitering av exempelvis

långtidssjukskrivna personer. Sammanställning av uppgifter är alltså avsett för att

kunna säkerställa ett effektivt utnyttjande av resurser avsatta för rehabilitering. Då

är det nödvändigt att FK, utifrån uppgifter om diagnos etc., kan analysera de olika

behoven av rehabilitering inom gruppen långtidssjukskrivna och även att välja ut

deltagare till olika åtgärder. ”I ett sådant fall är det alltså fråga om att en

sammanställning görs som ett direkt led i handläggningen av ärenden”, anför

regeringen.60 Regeringen beskriver sedan närmare hur detta ska åstadkommas.

”För att uppnå de beskrivna syftena bör enligt regeringens mening

sammanställningar kunna skapas genom olika urvals- och uteslutningsmetoder,

som bygger på att ett dataprogram letar upp vissa begrepp i en databas eller annan

uppgiftssamling och utesluter respektive inbegriper en uppgiftspost i förhållande

till en önskad sammanställning, beroende på förekomsten av dessa begrepp.

Sammanställningen kan sedan genom olika funktioner såsom användning av

urvalskriterier m.m. sorteras efter de ingående begreppen. På olika sätt omfattar

det tekniska förfarandet vid sammanställning alltså i någon mening sökning bland

uppgifter. Det är samtidigt enligt regeringens uppfattning i vissa fall nödvändigt

att använda uppgifter som rör hälsa som urvalskriterier i ett sådant arbete. Med

hänsyn till den ovan föreslagna begränsningen för användning av sökbegrepp vid

sökning i socialförsäkringsdatabasen är det påkallat med en särskild regel som

klargör att uppgifter som rör hälsa får användas som urvalskriterier vid sådana

58 Ib. s. 110 ff. 59 Ib. s. 111. 60 Ib.


85

sammanställningar utan hinder av de begränsningar som gäller för sökning i

allmänhet.”61

Det är alltså bara uppgifter om hälsa, t.ex. diagnos, som får användas som

urvalskriterium för sammanställning av uppgifter. Andra begrepp såsom uppgifter

om lagöverträdelser m.m. får inte användas. Eftersom sammanställningar omfattar

känsliga personuppgifter om ett flertal försäkringstagare framhåller regeringen att

kretsen av personer som ska arbeta med framtagning av sammanställningar av det

aktuella slaget bör också på olika sätt begränsas.62

Regeringen har i 6 § SofdF reglerat i vilka fall det ska vara tillåtet att använda

uppgifter som rör hälsa som urvalskriterier vid sammanställningar. Enligt 6 §

SofdF får sammanställningar som avses i 114 kap. 28 § SFB göras avseende urval

för tillsyn samt sjukpenning, sjuk-, aktivitets-, rehabiliterings- och

arbetsskadeersättning i fråga om

1. stöd för prioritering och planering av handläggningen,

2. urval av ärenden för en tidig bedömning av den försäkrades möjligheter att

återfå arbetsförmågan,

3. underlag för diskussioner med arbetsgivare, vårdgivare eller leverantörer,

4. urval av ärenden för särskilda rehabiliteringsinsatser, och

5. uppföljning och utvärdering av vidtagna åtgärder.

Av bestämmelsen framgår vidare att behörighet att göra sådana

sammanställningar får ges endast till ett begränsat antal personer vid FK.

I det föregående har det slagits fast att FK får med stöd av 114 kap. 7 § SFB

behandla personuppgifter inom ramen för Bedömningsstödet för ändamålet

bedöma och minska risk för långtidssjukskrivning. Ändamålet är förenligt med

både FK:s uppdrag och kärnverksamhet samt ändamålsbestämningarna i 7 §. FK

får vidare behandla personuppgifter i Bedömningsstödet för förberedande åtgärder

inför en handläggning av ett sjukpenningärende, även om något ärende sedermera

skulle visa sig inte initieras på begäran av en enskild person.

Historiska uppgifter om den försäkrades tidigare sjukskrivningar är en viktig

del av prognosen för en långtidssjukskrivning. Vidare behöver Bedömningsstödet

eventuellt, beroende på diagnos, uppgifter om andra försäkringstagare med en

liknande sjukdom som kan bidra till en tillförlitligare prognos både för att bedöma

och minska risken för långtidssjukskrivning. För att finna sådana relevanta

uppgifter krävs uppgift om hälsa som urvalskriterium.

Med stöd av 114 kap. 28 § och 6 § SofdF får FK leta fram uppgifter i

socialförsäkringsdatabasen om den försäkrades tidigare sjukdomar samt andra

försäkringstagares ärenden som avser samma diagnos för vidare bearbetning i

Bedömningsstödet.

Kompensatoriska mekanismer för att minska risken för integritetsförluster

måste dock iakttas av FK. Såvitt kan bedömas kräver inte Bedömningsstödet

mänsklig intervention för att samla in uppgifter om försäkringstagares diagnoser

61 Ib. 62 Ib. s. 112.


86

samt andra hälsorelaterade uppgifter. Detta kan utföras automatiserat med stöd av

informationsteknik. Det utesluter inte en hot- och riskanalys för att bedöma det

minsta skyddet av organisatoriska, administrativa och tekniska åtgärder för att

skydda informationsprocessen från onödig behandling eller obehörig insyn. Detta

är ett arbete FK får arbeta vidare med.

6.2.8 Vårdgivarens utlämnande av personuppgifter till Bedömningsstödet hos

FK

Bedömning: En vårdgivare får inte utan vidare lämna ut patientuppgifter om t.ex.

namn, ålder och diagnos till SRS Bedömningsstöd hos Försäkringskassan p.g.a.

bestämmelser att sekretess och tystnadsplikt. En offentlig vårdgivare (landsting,

kommun eller staten) har dock en skyldighet enligt SFB att lämna ut sådana

uppgifter på begäran av Försäkringskassan för handläggning av ärenden enligt

balken. En sådan begäran kan dock aldrig bli aktuell om den enskilde är föremål

för sjuklön från arbetsgivaren de första 14 dagarna i en sjukskrivningsperiod eller

helt avstår från förmåner enligt socialförsäkringen.

En vårdgivare får däremot enligt lag lämna ut patientuppgifter till

Försäkringskassan/SRS Bedömningsstöd med stöd av patientens samtycke.

Samtycket kan vara tyst eller konkludent och kan lämnas på förhand.

Ett utlämnande av patientuppgifter baserat på samtycke är förenlig med

förmånssystemet enligt SFB. Förmånerna är frivilligt att ta i anspråk. De kan inte

påtvingas någon.

Å andra sidan kan hävdas att uppgifter om enskilda som uppsöker en

vårdgivare för vård och behandlingsinsatser, men som medvetet avstår från

förmåner enligt socialförsäkringen, bidrar också till ett bättre och säkrare

kunskapsunderlag för Bedömningsstödets bedömningar och rekommendationer

om insatser. Skälet skulle vara helt enkelt att samhällsnyttan i dessa fall är

viktigare än den enskildes intresse av skydd för den egna personliga integriteten,

som därför får ge vika. En sådan uppgiftsskyldighet förutsätter nytt lagstöd, men

kräver rättspolitiska övervägande.

I föreliggande scenario som är föremål för analys är utgångspunkten att FK är

huvudman och personuppgiftsansvarig för Bedömningsstödet. Bedömningsstödet

är emellertid ett kunskapsbaserat stöd för vårdgivare inom deras

försäkringsmedicinska uppdrag. Om Bedömningsstödet ska kunna prognostisera

risken för långtidssjukskrivning samt åtgärder som har en positiv eller negativ

inverkan på sjukskrivningens längd krävs uppgifter från vårdgivaren om den

aktuella den försäkrade/patienten, främst uppgift om kön, ålder och diagnos.

Uppgifter om hälsa och personliga förhållanden hos en vårdgivare omfattas av

en stark (kvalificerad) sekretess och tystnadsplikt, oavsett om vårdgivaren är

offentlig eller enskild.


87

Bestämmelser härom finns i 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400; OSL), samt, beträffande tystnadsplikt i den enskilda hälso- och

sjukvården, i 6 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659). Tystnadsplikten inom den

enskilda hälso- och sjukvården innebär ett förbud mot att obehörigen röja

uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Vid

tolkningen av ”obehörighetsrekvisitet” har det ansetts naturligt att söka ledning i

men- och skaderekvisitet som finns i OSL:s bestämmelser63.

Det finns ett flertal undantag från sekretessen och tystnadsplikten inom både

den allmänna och enskilda hälso- och sjukvården. Undantagsbestämmelserna är

spridda på flera lagar. De flesta undantagen är samlade i 25 kap. OSL och

patientsäkerhetslagen. De berör olika slags fallsituationer där rättsordningen ansett

att det är befogat att lämna ut patientuppgifter för olika ändamål utan en

föregående menprövning.

Enligt 110 kap. 31 § första stycket SFB är myndigheter, arbetsgivare och

uppdragsgivare, anordnare av personlig assistans samt försäkringsinrättningar

skyldiga att på begäran lämna FK, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och allmän

förvaltningsdomstol uppgifter som avser en namngiven person när det gäller

förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av denna balk. Det innebär att

offentliga vårdgivare (landsting, kommun och staten) är skyldiga att lämna ut

patientuppgifter till FK för handläggning av förmåner enligt socialförsäkringen,

t.ex. sjukpenning. De privata vårdgivarna omfattas dock inte av denna

uppgiftsskyldighet. De kan lämna ut patientuppgifter och journalhandlingar till

FK endast med stöd av patientens samtycke.

Det finns ytterligare undantag från sekretessen i 12 kap. 2 § OSL. Enligt den

bestämmelsen kan en enskild helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd

för honom eller henne. Av denna bestämmelse framgår även att detta är

huvudregeln, om inte annat anges i OSL. Någon menprövning i vanlig bemärkelse

ska alltså inte göras i dessa lägen av utlämnande myndighet. Vad som måste

kontrolleras av uppgiftsinnehavaren är emellertid är att uppgifterna lämnas ut till

rätt mottagare. Lämnas de till fel mottagare aktualiseras frågan om sekretessbrott.

Privata vårdgivare kan också lämna ut patientuppgifter till en mottagare om

patienten efterger tystnadsplikten mot mottagaren.

En vårdgivare får med hänvisning till den enskildes bästa aldrig vägra beakta

patientens samtycke till utlämnande till en utpekad mottagare. Ett sådant agerande

kan enligt förarbetena ”i längden medföra större skadeverkningar genom den

osäkerhetskänsla som skapas hos den enskilde och den rubbning av förtroendet till

myndigheterna som mestadels blir följden.”64 Av förarbetena framgår vidare att

också ett tyst, s.k. presumerat samtycke, får godtas. Samtycke kan också ges i

förväg ”med tanke på en kommande situation.”65

63 Prop. 1980/81:28 s. 23 och prop. 1981/82:186 s. 26. 64 Prop. 1979/80:2 Del A s. 328 f. 65 Ib.


88

I ett JO-beslut (2000/01 s. 564) som avsåg länsarbetsnämnders inhämtande av

samtycke från varslade arbetstagare för att kunna lämna ut uppgifter om varsel till

media, uppger JO att det kan ligga ”i linje med myndighetens allmänna

serviceansvar att i förväg inhämta synpunkter på ett utlämnande från den för

vilken sekretessen är tillkommen.” En sådan åtgärd kan enligt JO ”vara ägnad att

förkorta handläggningen av en begäran om utlämnande i vissa fall”.

FK kan således avkräva uppgifter om en patient från en offentlig vårdgivare,

men däremot inte från en privat. En väsentlig förutsättning för att FK ska kunna

begära uppgifter från en vårdgivare är att den enskilde är föremål för

handläggning av förmåner enligt socialförsäkringen. Det innebär att FK t.ex. inte

kan begära uppgifter om enskild från en offentlig vårdgivare om den enskilde

enbart begärt läkarintyg för sjuklön från sin arbetsgivare enligt lagen om sjuklön.

Det bör noteras att en offentlig vårdgivare inte har en skyldighet att självmant

lämna ut uppgifter till FK utan först på kassans begäran.

Sammanfattningsvis kan en vårdgivare inte utan vidare lämna ut

patientuppgifter till FK/Bedömningsstödet p.g.a. att sekretess och tystnadsplikt

råder för efterfrågade uppgifter om bl.a. namn, ålder och diagnos. Enda

möjligheten att överföra uppgifterna till FK är med stöd av patientens samtycke.

En samtyckes-modell för utlämnande av uppgifter från en vårdgivare till FK

är i och för sig en tilltalande lösning. Utnyttjande av socialförsäkringssystemet är

inte självklart för alla individer. Vid kortare sjukskrivningsperioder där enbart

sjuklön från arbetsgivaren utgår är det inte ens aktuellt med förmåner enligt

socialförsäkringen. Paralleller kan dras till socialtjänsten. Behovsbedömda

insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade kan inte påtvingas enskilda. Den enskildes

självbestämmande och personliga integritet ska respekteras enligt dessa lagar.

Motsvarande gäller inom hälso- och sjukvården enligt HSL. All vård är frivillig

(med undantag för tvångsvård enligt särskild lagstiftning).

Å andra sidan kan hävdas att uppgifter om enskilda som uppsöker en

vårdgivare för vård och behandlingsinsatser, men som medvetet avstår från

förmåner enligt socialförsäkringen, bidrar också till ett bättre och säkrare

kunskapsunderlag för Bedömningsstödets bedömningar och rekommendationer

om insatser. Skälet skulle vara helt enkelt att samhällsnyttan i dessa fall är

viktigare än den enskildes intresse av skydd för den egna personliga integriteten,

som därför får ge vika. Det kräver rättspolitiskt överväganden.

Som framgått diskuteras här närmast s.k. ADB-utlämnande, dvs. vårdgivaren

bestämmer när och vad som ska lämnas ut till FK och Bedömningsstödet. Det är

inte uteslutet att en onlineliknande åtkomst skulle underlätta vårdgivarens

utlämnande av uppgifter om den försäkrade samt FK:s utlämnande av uppgift om

prognos för sjukskrivningslängd m.m. Detta berörs närmare i nästa avsnitt.

6.2.9 Författningsstöd för onlineåtkomst


89

Bedömning: Det är inte uteslutet att informationsöverföringen mellan

Försäkringskassan och en vårdgivare skulle förenklas genom en elektronisk

åtkomst för vårdgivare till Bedömningsstödet vid ett införande av stödet på

nationell nivå. Vårdgivaren skulle t.ex. kunna ha onlineliknande åtkomst till FK:s

Bedömningsstöd och kunna både lämna ut, skriva och erhålla uppgifter om den

försäkrade. I sådant fall krävs ny författningsreglering i form av både en

bestämmelse som medger en vårdgivare elektronisk åtkomst till SRS

Bedömningsstöd i t.ex. SofdF samt en uppgiftsskyldighet i förordningen

(1980:995) om skyldighet för Försäkringskassan att lämna uppgifter till andra

myndigheter (utlämnandeförordningen).

I avsnitt 6.2.4 och 6.2.8 berörs behovet av onlineliknande eller elektronisk

åtkomst för vårdgivare till Bedömningsstödet. Det är främst vårdgivare som skulle

ha ett behov av smidig kommunikation med SRS prediktionsdatabas för att både

ställa fråga om prognostiserad sjukskrivningstid, skriva nödvändiga uppgifter

samt erhålla rekommenderade rehabiliteringsinsatser. Sådan elektronisk åtkomst

som innebär att vårdgivaren kan både skriva i FK:s system, lämna ut samt erhålla

ett svar har en motsvarighet i 4 kap. patientdatalagen. Enligt bestämmelserna

benämns hälso- och sjukvårdspersonalens åtkomst till patientuppgifter inom en

vårdgivares verksamhet ”elektronisk åtkomst”. En sådan åtkomst innebär en rätt

att både läsa och skriva, till skillnad från ”direktåtkomst” som bara innebär en rätt

att läsa utan möjlighet att påverka uppgifter.

En vårdgivare skulle på motsvarande sätt kunna lämna ut uppgifter till FK

genom att registrera uppgifter om den försäkrade i SRS Bedömningsstöd, och

därefter erhålla ett svar ”on-line”. Med on-line menas således en ständig

uppkoppling till FK:s system.

En vårdgivares onlineliknande elektroniska åtkomst till FK:s systempark

kräver emellertid författningsstöd. Nödvändiga bestämmelser krävs t.ex. i 114

kap. SFB eller i SofdF om den elektroniska åtkomsten. Sekretessbrytande

bestämmelser i form av uppgiftsskyldighet krävs dessutom i

utlämnandeförordningen.

6.3 Överväganden och rekommendationer

Analysen ger vid handen att FK har lagstöd för att helt eller delvis automatiserat

behandla personuppgifter, även känsliga sådana om hälsa, i Bedömningsstödet.

Samtycke från den försäkrade krävs inte för personuppgiftsbehandlingen. FK:s

behandling är tillåten från den första sjukskrivningsdagen i den försäkrades

sjukdomsperiod, trots att en ansökan om sjukpenning inte har aktualiserats hos

kassan. Även historiska uppgifter om den försäkrade, om sådana finns förvarade

vid FK, liksom utlämnade personuppgifter från en vårdgivare, får lagligen

behandlas. En förutsättning för en tillåten behandling är att de grundläggande


90

kraven i 9 § personuppgiftslagen också är uppfyllda, t.ex. att behandlade

personuppgifter är relevanta och adekvata i förhållande till ändamålet.

FK har även författningsstöd för att lämna ut personuppgifter till en

vårdgivare, samma uppgifter som har mottagits från vårdgivaren (se nästa stycke),

liksom utlämnande av på statistisk kunskap baserade bedömningar om

sjukskrivningslängd och insatser. Utlämnande ska ske i form av ett ADB-

utlämnande, inte genom direktåtkomst. Utlämnande får dock endast ske efter en

menprövning.

För att underlätta ett automatiserat utlämnande av uppgift om t.ex. diagnos

från FK till en vårdgivare i SRS Bedömningsstöd krävs en ny bestämmelse om

uppgiftsskyldighet, lämpligen i förordningen (1980:995) om skyldighet för

Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att lämna uppgifter till andra

myndigheter. Tills vidare kan FK enbart lämna ut hälsorelaterade uppgifter till en

vårdgivare med stöd av den försäkrades samtycke.

SRS Bedömningsstöd förutsätter att vårdgivaren, som på uppdrag av FK har

att bedöma arbetsförmåga och föreslå rehabiliterande insatser samt i övrigt utfärda

sjukintyg, lämnar ut uppgifter om den försäkrade till myndigheten. Det rör sig om

namn, personnummer och diagnos. Dessa uppgifter får emellertid inte vårdgivaren

lämna ut på grund av att det råder sekretess för uppgifterna. Enbart med stöd av

den försäkrades samtycke får en vårdgivare lämna ut uppgifterna till FK och

Bedömningsstödet för automatiserad personuppgiftsbehandling. Den enskilde ska

alltid kunna avstå från Bedömningsstödets stöd. Därför rekommenderas inte en

sekretessbrytande bestämmelse för utlämnande i dessa fall.

Om vårdgivare ska ha onlineliknande åtkomst till FK Bedömningsstöd krävs

nytt författningsstöd och nya sekretessbrytande bestämmelser. Tills vidare är

kommunikationen mellan FK och en vårdgivare begränsad till utlämnande på

medium för automatiserad behandling (ADB-utlämnande), dvs. parterna

bestämmer när och vad som ska lämnas ut till mottagaren. Det är inte bara det

juridiska regelverket som talar för att ansvaret – personuppgiftsansvaret – för SRS

Bedömningsstöd läggs på FK. Myndigheten förvaltar merparten av de uppgifter

och informationskällor som krävs för att prognostisera en enskild individs

sjukskrivningslängd. Ansvaret blir dessutom sammanhållet och inte splittrat på ett

flertal aktörer, vilket underlättar för den registrerade när denne vill klaga på

personuppgiftsbehandlingen eller få registerutdrag med stöd av PUL. Det finns

endast en aktör att vända sig till, vilket givetvis underlättar betydligt för den

enskilde i hennes kontakter med myndighetssfären samt för att minska risken för

integritetsförluster.

6.4 Alternativa ansvariga för SRS Bedömningsstöd

Bedömning: Olika alternativ har övervägts med avseende på vem eller vilka som

juridiskt kan ansvara för hela eller delar av SRS Bedömningsstöd förutom


91

Försäkringskassan. Utgångspunkten har varit gällande rätt och ett klart lagstöd för

aktuell personuppgiftsbehandling i Bedömningsstödet.

Förutom Försäkringskassan har författningsanalysen övervägt om

sjukvårdshuvudmännen (landstingen), Inera AB, Socialstyrelsen eller E-

hälsomyndigheten kan ansvara helet eller delvis för Bedömningsstödet.

Författningsanalysen ger vid handen att ingen av dessa aktörer har lagstöd för att

ansvara för personuppgiftsbehandlingen i Bedömningsstödet. Nytt lagstöd krävs i

sådant fall. Däremot kan t.ex. Inera eller E-hälsomyndigheten i rollen som

personuppgiftsbiträde ansvara för delar av Bedömningsstödet IT-komponenter på

Försäkringskassans vägnar.

6.4.1 Inledning

Som framgår av avsnitt 6.3 bedöms FK ha lagstöd för att behandla

personuppgifter inom ramen för SRS Bedömningsstöd. I det följande lämnas en

redogörelse för författningsanalysens överväganden om andra aktörer än FK har

lagstöd för att behandla personuppgifter i Bedömningsstödet, helt eller delvis,

eller på annat sätt, t.ex. tekniskt, kan ansvara för detsamma.

Förstudien har granskat ett flertal aktörer som skulle kunna komma i fråga att

ansvara för hela eller delar av Bedömningsstödet. Dessa aktörer har i huvudsak

kategoriserats i följande tre alternativ ansvarsformer:

Landstingen (genom Inera) ansvarar för hela eller delar av

Bedömningsstödet

E-hälsomyndigheten eller Socialstyrelsen ansvarar för hela eller delar av

Bedömningsstödet.

Inera eller E-hälsomyndigheten ansvarar för hela eller delar av

Bedömningsstödet i rollen som personuppgiftsbiträde

De tre alternativen har övervägts inom ramen för arbetet med

författningsanalysen. Den preliminära bedömningen är att ingen av de tre

alternativen bör bli föremål för en djupare juridisk analys. De utgör inte något

bättre alternativ i jämförelse med att FK ensam ansvarar för hela

Bedömningsstödet. Det går inte heller att helt exkludera FK till förmån för en

annan ansvarig aktör eftersom myndigheten förvarar en stor del av de uppgifter

som är nödvändiga i Bedömningsstödet.

Det är dock inte bara juridiska överväganden som ligger till grund för denna

bedömning utan även andra faktorer, t.ex. kostnadsmässiga, administrativa och

tekniska.

Övervägandena bakom detta ställningstagande i förstudien samt de tre

alternativen redovisas översiktligt nedan.


92

6.4.2 Landstingen (genom Inera) ansvarar för hela eller delar av

Bedömningsstödet

Förstudien har övervägt om sjukvårdshuvudmännen, dvs. landstingen och

regionerna, skulle kunna ansvara för hela eller delar av Bedömningsstödet.

Det ska inledningsvis nämnas att sjukvårdshuvudmännen förutom att ha ett

övergripande ansvar för hälso- och sjukvården inom länet/regionen är vårdgivare.

Huvudmännen har utvecklat en nationell tjänsteplattform (NTP) samt en mångfald

nationella e-tjänster inom hälso- och sjukvårdsområdet för att främja ett bättre

informationsutbyte mellan vårdgivare, och därmed en jämlikare sjukvård, samt

öka patienters medinflytande och självbestämmande. Drift och utveckling av NTP

och samtliga nationella e-tjänster omhändertas av Inera AB (Inera), ett

landstingsägt bolag.

Inera är emellertid inte personuppgiftsansvarig för

personuppgiftsbehandlingen i NTP och de nationella e-tjänsterna inom vården.

Personuppgiftsansvariga är alla vårdgivare, inklusive landstingen/regionerna i

deras roll som vårdgivare, och inom en snar framtid även kommunerna. Inera är

blott en teknisk tillhandahållare av de nationella e-tjänsterna med ett samlat drifts-

och utvecklingsansvar för NTP och e-tjänsterna. Behandlingen av personuppgifter

i NTP och e-tjänsterna sker i huvudsak med stöd av PDL och PUL. Att

vårdgivarna är personuppgiftsansvariga för plattformen och tjänsterna följer av

PDL. Inera och de företag Inera anlitar för drift och utveckling, t.ex. Mawell

Scandinavia AB, Tieto och Stockholms läns landstings hälso- och

sjukvårdsförvaltning, är personuppgiftsbiträden till vårdgivarna, dvs. de är

osjälvständiga aktörer som enbart kan behandla patientuppgifter med stöd av

instruktioner från vårdgivarna i ett personuppgiftsbiträdesavtal. Avtalshanteringen

kring NTP och de nationella e-tjänsterna är omfattande och komplex, men ska inte

beröras närmare här. Varje e-tjänst kräver dock ett flertal avtal och kontrakt

mellan Inera å ena sidan, och å den andra varje vårdgivare som avser att ansluta

sig till tjänsten.

En nationell e-tjänst som har uppmärksammats inom ramen för förstudien är

Intygstjänsterna. Sedan 2011 använder landstingen tjänsten Läkarintyg, som

innebär att läkarintyg kan skickas elektroniskt från hälso- och sjukvården till FK.

I slutet av 2013 driftsattes invånartjänsten Mina intyg som är kopplad till tjänsten

Läkarintyg. Mina intyg riktar sig till enskilda som begärt sjukpenning från FK

med stöd av läkarintyg.

Under 2014 lanserade Inera Statistiktjänsten. Statistiktjänsten för ordinerad

sjukskrivning är en webbtjänst som gör det möjligt att följa upp och se samlad

statistik för den i läkarintygen ordinerade sjukskrivningen. Statistiken baseras på

de läkarintyg (FK 7263) som skickas elektroniskt från hälso- och sjukvårdens

journalsystem via Läkarintyg.

Tjänsten består av två delar:

Nationell statistik som är tillgänglig för alla

Lokal statistik som kräver särskild behörighet.


93

Den nationella statistiken nås via internet. Övrig statistik nås via sjukvårdens

nät, Sjunet.

En ny tjänst, Webcert, driftsätts under 2015. Den ska göra det möjligt för

privata vårdgivare att utfärda elektroniska läkarintyg, något de inte kan idag.

Inera bedriver utvecklingsarbetet i samarbete med FK, Socialstyrelsen och

andra intressenter.

Intygstjänsterna har uppmärksammats inom förstudiearbetet för SRS

Bedömningsstöd av det skälet att det också rör sjukskrivningsprocessen, i likhet

med Bedömningsstödet. Ett alternativ som har övervägts är att komplettera

Intygstjänsterna med Bedömningsstödet. Fördelen skulle vara att man håller

samman vårdens nationella IT-stöd i sjukskrivningsprocessen på en och samma

plattform, nämligen NTP.

Kan landstingen i rollen som vårdgivare överta hela ansvaret för

Bedömningsstödet? Det är tveksamt att flera skäl. Sjukvårdshuvudmännen har i

dagsläget inget huvudansvar för sjukskrivningsprocessen utan det ligger i

huvudsak på FK. Sjukvården har i dagsläget blott - enkelt uttryckt – en konsultativ

roll mot FK. Det är FK som fattar beslut om den försäkrades arbetsoförmåga och

ersättning om sjukpenning, inte landstingen, inte heller andra vårdgivare.

Vårdgivarens ansvar omfattar den medicinska rehabiliteringen.

Socialförsäkringsutredningen har dock föreslagit att vårdgivare ska ta ett större

ansvar för få enskilda att återgå till arbete (SOU 2015:21 s. 68).

Vårdgivares behandling av personuppgifter regleras i PDL. Med stöd av lagen

får en vårdgivare behandla känsliga personuppgifter för hälso- och

sjukvårdsändamål utan behov av att först inhämta ett samtycke från den

registrerade. Såvitt kan bedömas kan en vårdgivare, t.ex. ett landsting, inte med

stöd av PDL behandla personuppgifter i Bedömningsstödet. PDL är inte avsett att

reglera personuppgiftsbehandling för ändamål inom ramen för socialförsäkringens

administration. En vårdgivare torde inte ha lagstöd för att t.ex. förbehandla eller

preparera sjukskrivningsdata i form av personuppgifter om enskilda försäkrad så

att de kan användas i Bedömningsstödets prediktionsfunktion. På sin höjd kan

vårdgivare behandla personuppgifter om den försäkrade som man själv samlar in

inom ramen för vård och behandling och lämnar ut till FK, t.ex. i form av ett

läkarintyg eller en ställd fråga till Bedömningsstödet, se avsnitt 6.2.8. Behandling

av personuppgifter inom socialförsäkringens administration regleras för övrigt i

SFB.

Vid en sammantagen bedömning får vårdgivare, inklusive landstingen, anses

sakna stöd i PDL för att ensamma ansvara för hela Bedömningsstödet.

Ett annat alternativ som har övervägts är att bara några funktioner i

Bedömningsstödet hanteras av landstingen genom Inera, och att dessa integreras

med Intygstjänsterna. Det skulle kunna röra sig om bara den funktion som

hanterar vårdgivarens begäran om en prognos om sjukskrivningslängd samt

rekommenderade insatser, dvs. prediktionsfunktionen. FK skulle ha en


94

motsvarande prediktionsfunktion som kan användas av myndighetens egna

medarbetare.

Prediktionsfunktionen skulle således enbart innehålla de algoritmer som tagits

fram i det kunskapsuppbyggande skedet. I denna författningsanalys har alternativa

aktörer och lösningar för den kunskapsuppbyggande personuppgiftsbehandlingen

övervägts, se kapitel 5. Oavsett om det är t.ex. FK eller ett universitet som svarar

för analyserna som ligger till grund för Bedömningsstödets algoritmer, måste

dessa aktörer lämna ut algoritmerna till landstingen i syfte att tillföra

prediktionsfunktionen relevant ”intelligens”.

Ett argument som har framförts till stöd för lösningen är att algoritmerna utan

problem skulle kunna lämnas ut direkt till landstingen eftersom det inte rör sig om

personuppgifter i PUL:s mening. Det är i nuläget svårt att göra den bedömningen.

Även vad som till synes kan tyckas utgöra avidentifierade uppgifter kan ibland

indirekt bakåtspåras till enskilda individer, t.ex. i statistiska tabeller och celler

som omfattar ett fåtal individer. Om en algoritm innehåller bl.a. uppgifter om en

sällsynt sjukdom som bara fem individer i riket är bärare av och som är

koncentrerad till en ort i landet samt ligger till grund för prediktion av risk för

längd av sjukskrivning och med vilka intervaller så är ju algoritmen indirekt

hänförlig till fysiska personer. I sådant fall kan utlämnandet vara i strid med

gällande rätt. Med metoder för statistisk röjandekontroll kan sådana risker

visserligen reduceras. Nackdelen är dock att kvaliteten i resultatet kan försämras.

Sammanfattningsvis kan sekretesslagstiftningen utgöra ett hinder för en aktör,

t.ex. FK eller ett universitet, att lämna ut uppgifter i form av algoritmer direkt till

Inera.

Den föreslagna lösningen har andra nackdelar. Måhända har landstingen och

andra vårdgivare, vilka är personuppgiftsansvariga för behandlingen av den

försäkrades personuppgifter inom hälso- och sjukvården, stöd i PDL för att

behandla dennes personuppgifter i prediktionsfunktionen utan samtycke.

Vårdgivarna har emellertid inte åtkomst till den försäkrades sjukskrivningshistorik

som är nödvändig för att prediktionsfunktionen ska kunna prognostisera risken för

långtidssjukskrivning och rekommenderade insatser. Det är FK som förvarar

sådana uppgifter. För att dessa ska kunna lämnas ut till landstingen krävs den

försäkrades samtycke.

Den föreslagna lösningen medger inte heller en jämförelse av

prediktionsfunktionens bedömningar med bakomliggande modeller som ligger till

grund för algoritmerna. I det föregående har föreslagits att FK eller en annan

aktör, dock inte landstingen, tar fram sådana modeller vilka försörjer

prediktionsfunktionen med ”intelligens” (se kapitel 5). Om landstingen genom

Inera ansvarar för prediktionsfunktionen kan kvaliteten i Bedömningsstödet inte

kontrolleras eftersom anslutna vårdgivare är förhindrade enligt sekretess- och

tystnadspliktsbestämmelser att lämna ut prediktionsresultatet till FK för att göra

en jämförelse med den faktiska sjukskrivningslängden.


95

Förvisso kan varje försäkrad efterge vårdgivarens sekretess eller tystnadsplikt.

Det bedöms som en tämligen omfattande och onödig administrativ process. FK

kan för övrigt inte heller veta vilka försäkrade som har accepterat eller avstått från

en prognos i Bedömningsstödet. Det är FK som har uppgifter om när en

sjukskrivning upphör i förtid genom att den försäkrade anmäler detta till FK; en

viktig uppgift vid uppföljning av Bedömningsstödet kvalitet. Den uppgiften har

inte vådgivare.

Sammanfattningsvis finns inga absoluta juridiska hinder mot att låta

sjukvårdshuvudmännen genom Inera förvalta en prediktionsfunktion i

Bedömningsstödet, men i jämförelse med alternativet att FK ensam ansvarar för

stödet finns inga kvalitativa vinster med detta alternativ.

Ur ett kostnadsmässigt och tekniskt perspektiv finns det också överväganden

som talar mot modellen att landstingen svarar för delar av Bedömningsstödet. Att

dela ansvaret för Bedömningsstödet innebär att drift och förvaltning delas samt att

komponenter driftsätts i olika driftmiljöer med kommunikation mellan

komponenterna i de olika driftmiljöerna. Detta skapar en högre komplexitet

genom beroenden mellan såväl tekniska komponenter i olika miljöer som mellan

drifts- och förvaltningsorganisationer. Utveckling av Bedömningsstödet ställer

krav på samordning, både initialt och vid kommande vidareutveckling. Support

och felsökning kan försvåras och i vissa fall ta onödigt lång tid om

Bedömningsstödet är uppdelat. Förutom ökad komplexitet så innebär uppdelning

även ökade kostnader för lösningen som helhet.

Vid en sammantagen bedömning är den nu presenterade lösningen sämre än

förslaget att FK är ensam huvudman för Bedömningsstödet.

Det bör nämnas i sammanhanget att landstingen saknar lagstöd för att

ensamma ansvara för Bedömningsstödets alla funktioner, dvs. behandla

personuppgifter för att skapa underliggande prediktionsmodeller, prognos (som

kräver även historiska uppgifter om den försäkrade förutom aktuell diagnos) och

systematisk uppföljning av stödet. En sådan ordning kräver nytt författningsstöd,

ett stöd som FK bedöms besitta idag för samma syften för

personuppgiftsbehandling.

6.4.3 E-hälsomyndigheten eller Socialstyrelsen ansvarar för hela eller delar av

Bedömningsstödet

Inom förstudien har det övervägts om E-hälsomyndigheten eller Socialstyrelsen

kan helt eller delvis ansvara för Bedömningsstödet.

E-hälsomyndigheten, tidigare Apotekens Service AB, ska enligt sin

instruktion66 bl.a. samordna regeringens satsningar på e-hälsa samt övergripande

följa utvecklingen på e-hälsoområdet. E-hälsomyndigheten ansvara i nuläget för

66 Förordning (2013:1031) med instruktion för E-hälsomyndigheten.


96

register och IT-funktioner som öppenvårdsapotek och vårdgivare behöver ha

tillgång till för en patientsäker och kostnadseffektiv läkemedelshantering.

E-hälsomyndigheten är en relativt ny myndighet med en i nuläget oklar roll.

Myndigheten är huvudman och förvaltare av receptregistret och Pascal, ett

webbaserat ordinationsverktyg. E-hälsomyndigheten har vidare regeringens

uppdrag att skapa en nationell ordinationsdatabas (NOD) samt en tjänst för

personliga hälsokonton som ska erbjudas allmänheten (HälsaFörMig).

E-hälsokommittén har emellertid i sitt slutbetänkande i april 2015 föreslagit

att E-hälsomyndigheten ska få en koordinerande roll i det nationella e-hälsoarbetet

(SOU 2015:32 s. 22). Det skulle innebära ett större ansvar än myndigheten har

idag. I linje med denna nya roll skulle E-hälsomyndigheten kunna tänkas ansvara

för SRS Bedömningsstöd.

I det refererade betänkandet framgår inte att E-hälsomyndigheten skulle få ett

särskilt ansvar för informationshanteringen i sjukskrivningsprocessen och den

informationsstruktur som krävs för densamma. Det är dock inte otänkbart. Ett

sådant ansvar är emellertid inte möjligt inom ramen för gällande rätt. Nytt

författningsstöd krävs för att E-hälsomyndigheten ska kunna bli

personuppgiftsansvarig för Bedömningsstödet.

Däremot finns inga rättsliga hinder för att låta E-hälsomyndigheten ansvara

för olika IT-objekt åt FK. Det skulle i sådant fall ske i rollen som

personuppgiftsbiträde åt FK (se avsnitt 6.4.4). Kostnadsmässigt och tekniskt finns

inga fördelar heller i jämförelse med alternativet att FK ensam är ansvarig för

Bedömningsstödet.

Socialstyrelsen är förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör hälso- och

sjukvård och annan medicinsk verksamhet, tandvård, smittskydd, socialtjänst, stöd

och service till vissa funktionshindrade samt frågor om alkohol och

missbruksmedel. Uppgiften är primärt att bygga och sprida kunskap inom dessa

områden. Därutöver ska Socialstyrelsen enligt sin instruktion (2009:1243) bl.a.

samverka med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöverket i

syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga

resurser inom rehabiliteringsområdet (10 §). Socialstyrelsen är vidare ansvarig

myndighet för officiell statistik inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.

Myndigheten förvaltar ett flertal centrala register för att samla och sprida kunskap

inom vård- och omsorgsområdet. Slutligen ansvarar Socialstyrelsen för det

försäkringsmedicinska beslutsstödet (FMB). FMB innehåller uppgifter om –

i normalfallet rimliga – sjukskrivningstider upp till 60 dagar för olika sjukdomar

och medicinska tillstånd. Dessa rekommendationer är tänkta som ett stöd för

läkaren i dialogen med patienten. FMB innehåller inga personuppgifter.

Inom ramen för förstudien har överläggningar skett huruvida Socialstyrelsen

skulle kunna ha ett samlat och ensamt ansvar för Bedömningsstödet. I dagsläget

saknar myndigheten enligt gällande instruktion ett sådant mandat. I likhet med E-

hälsomyndigheten saknar Socialstyrelsen författningsstöd för att ta ett sådant

ansvar. Myndigheten saknar författningsstöd både för att behandla

personuppgifter för Bedömningsstödets ändamål, liksom stöd för att skydda


97

uppgifter i form av sekretess. Det är vidare mindre sannolikt än i jämförelse med

E-hälsomyndigheten att myndigheten skulle få ett uppdrag att skapa en teknisk

plattform för Bedömningsstödet.

Sammanfattningsvis hindrar gällande rätt att antingen E-hälsomyndigheten

eller Socialstyrelsen helt ensam ansvarar för Bedömningsstödet. Gällande rätt

hindrar emellertid inte att E-hälsomyndigheten ansvarar för en eller flera IT-

komponenter i Bedömningsstödet (se avsnitt 6.4.4). En sådan uppgift ligger i linje

med myndighetens uppdrag. Däremot är det mindre sannolikt att Socialstyrelsen

skulle kunna ta på sig en roll som teknisk tillhandahåller av en teknisk arkitektur

för Bedömningsstödet. En sådan uppgift är idag inte förenlig med Socialstyrelsen

roll och uppdrag.

Som redovisats i avsnitt 6.4.2 finns det dock kostnadsmässiga och tekniska

faktörer som sammantaget talar mot E-hälsomyndigheten ansvarar för vissa IT-

komponenter. Utveckling av Bedömningsstödet ställer krav på samordning, både

initialt och vid kommande vidareutveckling. Support och felsökning kan försvåras

och i vissa fall ta onödigt lång tid om Bedömningsstödet är uppdelat. Förutom

ökad komplexitet så innebär uppdelning även ökade kostnader för lösningen som

helhet.

6.4.4 Inera eller E-hälsomyndigheten ansvarar för hela eller delar av

Bedömningsstödet

En alternativ lösning som har övervägts är att Inera eller E-hälsomyndigheten

ansvarar för hela eller delar av Bedömningsstödet i rollen som

personuppgiftsbiträde åt FK. Inera eller E-hälsomyndigheten skulle i detta fall inte

ha ett personuppgiftsansvar för hela eller delar av Bedömningsstödet..

En sådan roll innefattar personuppgiftsbehandling. Enligt gällande rätt är det

den som faktiskt bestämmer över personuppgiftsbehandlingen i

användargränssnittet som är personuppgiftsansvarig. Eftersom

användargränssnittet är beroende av Bedömningsstödets informationssystem, som

i detta scenario bedöms finnas hos FK, är FK personuppgiftsansvarig för

personuppgiftsbehandlingen i gränssnittet, oavsett om det är Inera eller någon

annan aktör som driftar gränssnittet.

En sådan lösning kräver därför att ett personuppgiftsbiträdesavtal tecknas

mellan Inera alternativt E-hälsomyndigheten och FK som reglerar Ineras/E-

hälsomyndighetens behandling av personuppgifter för FK:s räkning. Såvitt är känt

agerar i dagsläget varken Inera eller E-hälsomyndigheten i rollen som

personuppgiftsbiträde åt FK. Det krävs därför ett nytt sådant avtal mellan FK och

Inera alternativt E-hälsomyndigheten om behandlingen av personuppgifter samt

andra serviceavtal. Lösningen är således tillåten inom ramen för gällande rätt.

Inget hindrar att Bedömningsstödets användargränssnitt integreras i sådant

fall med Intygstjänsternas användargränssnitt. I detta fall måste Inera ha


98

personuppgiftsbiträdesavtal med alla vårdgivare som nyttjar Intygstjänsterna.

Sådana avtal finns på plats.

Det bör noteras att en ordning där Inera eller E-hälsomyndigheten agerar i

rollen som personuppgiftsbiträde för hela eller delar av Bedömningsstödet inte

innebär någon förändring med avseende på tidigare slutsatser i denna

författningsanalys angående sekretess- och tystnadsplikt . Vårdgivare måste ha ett

samtycke från den försäkrade för att kunna lämna ut personuppgifter och uppgifter

om diagnos till FK, och FK måste likaledes ha ett samtycke för att kunna svara ut

mot en vårdgivare. Se vidare nedan.

Om däremot FK skulle ensam ansvara för hela Bedömningsstödet förhåller

sig saken annorlunda. I avsnitt 6.2 behandlas frågan i vilken utsträckning FK kan

vara ansvarig i teknisk mening samt personuppgiftsansvarig för

Bedömningsstödet. Bedömningen är att FK har lagstöd för att behandla

personuppgifterna i stödet och därmed kan sörja för systemet i sin helhet.

I denna lösning ansvarar varje vårdgivare för sin behandling av

personuppgifter om försäkrade som är föremål för hälso- och sjukvård, och FK är

personuppgiftsansvarig för den försäkrades personuppgifter när de lämnas ut av

en vårdgivare till myndigheten. I avsnitt 6.2.4 och 6.2.8 beskrivs vårdgivares

respektive FK:s möjligheter och begränsningar att lämna ut uppgifter om

försäkrade. Som redovisas måste båda parterna ha samtycke från den försäkrade

för att kunna lämna ut dennes personuppgifter mellan varandra.

Ett annat alternativ är att vårdgivare får direktåtkomst till Bedömningsstödet

genom FK:s användargränssnitt. I avsnitt 6.2.9 behandlas en on-lineliknande

åtkomst för vårdgivare som medger att de får både skriva och läsa i

Bedömningsstödet. Traditionell direktåtkomst medger normalt inte rätt att skriva,

bara läsa information hos utlämnande aktör. För att vårdgivare ska kunna få en

mer utvidgad direktåtkomst krävs dock nytt författningsstöd i förordningsform.

Behovet av nytt författningsstöd finns beskriven i avsnitt 6.2 9.

Sammanfattningsvis tillåter gällande rätt att Inera eller E-hälsomyndigheten

ansvarar för hela eller delar av Bedömningsstödet på uppdrag av FK. Som

redovisats i avsnitt 6.4.2 finns det dock kostnadsmässiga och tekniska faktörer

som sammantaget talar mot en sådan modell. Utveckling av Bedömningsstödet

ställer krav på samordning, både initialt och vid kommande vidareutveckling.

Support och felsökning kan försvåras och i vissa fall ta onödigt lång tid om

Bedömningsstödet är uppdelat. Förutom ökad komplexitet så innebär uppdelning

även ökade kostnader.


99

7 Den kvalitetssäkrande personuppgiftsbehandlingen

7.1 Inledning

I detta kapitel analyseras huvudmannaskapet för att säkerställa kvaliteten i SRS

Bedömningsstöd samt behandlingen av personuppgifter för detta ändamål.

Analysen utgår i första hand från Försäkringskassans rättsliga möjligheter att vara

huvudman, tillika personuppgiftsansvarig, för Bedömningsstödet.

I kapitel 5 behandlas behandlingen av personuppgifter för att tillföra

Bedömningsstödet kunskap i den tillämpande användningen. I kapitel 6 diskuteras

Försäkringskassans (FK) rättsliga möjligheter att vara huvudman för

Bedömningsstödet.


7.2 Eftersom Försäkringskassan är lämplig huvudman för

Bedömningsstödet har myndigheten lagstöd för att kvalitetssäkra

stödet

Bedömning: Bedömningsstödet och de prediktiva modellerna måste ständigt

kvalitetssäkras genom systematisk uppföljning och utvärdering, vilket också är ett

ändamål som kräver författningsstöd för personuppgiftsbehandling. Två

alternativa lösningar bedömts.

Försäkringskassan är juridiskt ansvarig för personuppgiftsbehandlingen.

Försäkringskassan lämnar ut personuppgifterna till en huvudman för ett

forskningsregister, exempelvis det som skapats under förstudien.

Utvecklingsdatabasen som beskrivits i kapitel innehåller den information och

de prediktiva modeller som ska utvärderas. Om Försäkringskassan enligt tidigare

förslag förvaltar utvecklingsdatabasen i form av ett myndighetsregister eller en

forskningsdatabas behövs inga utlämnanden mellan olika huvudmän för

utvärdering, utan all behandling av personuppgifter för kvalitetssäkring och

utvärdering sker inom myndigheten.

Försäkringskassan har möjlighet enligt gällande rätt att lämna ut

personuppgifter till en huvudman för ett forskningsregister som fungerar som

kunskapsstöd till bedömningsstödet. Det vore alltså möjligt att använda det

forskningsregister som skapats under förstudien för det specifika ändamålet

utvärdering. Huvudmannen kan därefter förse Försäkringskassan med uppdaterade

prediktiva modeller. Det är även möjligt att lagstifta om att ge Försäkringskassan

uppgiftsskyldighet till en huvudman för ett sådant register. Detta alternativ kräver

utlämnande av personuppgifter mellan olika huvudmän och bedöms vara rimligt


100

endast om någon annan än Försäkringskassan är huvudman för

utvecklingsdatabasen.

Systematisk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring är en fundamental del i

alla kvalitetsledningssystem. SRS Bedömningsstöd är inget undantag. Fortgående

uppföljning och utvärdering krävs för att höja och förbättra kvaliteten i stödet. Det

är viktigt att effektdata samt ordinerade insatser följs upp så strukturerat som

möjligt. Här utvärderas vidare om kraven på Bedömningsstödet är uppfylla eller

inte.

Detta arbete kan handla om att t.ex. jämföra stödets bedömningar med

läkarens egna eller leta efter mönster som tidigare varit okända. Eventuella

hypoteser som behöver testas avseende prognostiska faktorer och predikterad

effekt av insatser görs lämpligen i den explorativa användningsfasen (se kapitel

5). Slutligen kan detta skede ge stöd för att beskriva prioriteringar bland faktorer

och insatser.

I kapitel 6 görs bedömningen att FK har lagstöd för att behandla

personuppgifter inom ramen för den tillämpande användningen av

personuppgifter inom ramen för Bedömningsstödet, dvs. stödets skarpa

användning av vårdgivare och handläggare vid kassan. Det skulle innebära att FK

är tillika personuppgiftsansvarig för Bedömningsstödet. Frågan är om FK har

även lagstöd för att systematiskt följa upp, utvärdera och kvalitetssäkra

Bedömningsstödet.

Av förarbetena till bestämmelserna om behandling av personuppgifter i 114

kap. socialförsäkringsbalken (SFB) anför regeringen bl.a. att det ankommer på

Riksförsäkringsverket (numera FK) att verka för att socialförsäkrings- och

bidragssystemen tillämpas likformigt och rättvist, att verka för att åtgärder vidtas

för att förebygga och minska ohälsa i syfte att minska de långa sjukperioderna, att

ansvara för ekonomistyrningen av verksamheten, att ha en stödjande och

rådgivande funktion för den interna revisionen, att följa utvecklingen inom

socialförsäkringen och anslutande bidragssystem samt utvärdera effekterna av

dessa för individ och samhälle, att ta fram och vidareutveckla prognosmodeller

samt svara för prognoser för och analyser av utgifterna för socialförsäkrings- och

bidragssystemen.67

Dessa arbetsuppgifter, som närmast är att hänföra till systematisk

resultatuppföljning, resultatredovisning, resultatstyrning och utvärdering av

respektive verksamhet, förutsätter en omfattande kartläggande verksamhet, som

med nödvändighet måste omfatta behandling av personuppgifter. Av det skälet får

FK med stöd av 114 kap. 7 § första stycket 5 får FK behandla personuppgifter för

nu nämnda ändamål, bl.a. ”utvärdering”, vilket självklart inkluderar utvärdering

för att säkerställa kvaliteten i Bedömningsstödet.

67 Prop. 2002/03:135 s. 65 f.


101

Även känsliga personuppgifter får behandlas för ändamålet utvärdering, men

inte alla slag av sådana uppgifter. Enligt 114 kap. 11 § andra stycket får FK enbart

behandla uppgifter om hälsa som är nödvändiga för ändamålet systematisk

utvärdering. Några andra uppgifter torde inte vara av intresse heller för

utvärdering och kvalitetssäkring av Bedömningsstödet.

En annan fråga är i vilken utsträckning FK får lämna ut resultatet av den

systematiska utvärderingen till utvecklingsdatabasen. I kapitel 4 föreslås att den

på kort sikt ska bestå av ett forskningsregister, och på lång sikt av en

forskningsdatabas som är författningsreglerad. Fördelen med den senare lösningen

är att FK och andra aktörer kan åläggas en utlämnandeskyldighet av uppgifter till

huvudmannen för forskningsdatabasen. Den kortsiktiga lösningen, dvs. ett

forskningsregister, kräver att FK gör en menprövning före utlämnande av

resultatet. Vidare krävs att bestämmelserna i 114 kap. SFB tillåter utlämnande av

personuppgifter, om det blir aktuellt, till en extern mottagare.

Av 114 kap. 10 § SFB framgår att vid behandling av personuppgifter för

andra ändamål än ändamålsbestämningarna i kapitlet så gäller 9 § andra stycket

personuppgiftslagen (1998:204; PUL). Av den bestämmelsen framgår att i fråga

om behandling av personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga

ändamål ska behandlingen inte anses som oförenlig med de ändamål för vilka

uppgifterna samlades in.

FK får således behandla personuppgifter för ändamålet utvärdering och

därefter utlämnandebehandla resultat åt en forskningshuvudman. En väsentlig

förutsättning för att kunna lämna ut uppgifterna är att forskningshuvudmannen

efterfrågar uppgifterna för sin forskning, och att de är nödvändiga för

forskningsstudiens frågeställningar. Om forskningsmannen har fått ett

forskningsetiskt godkännande torde risken för men eller skada vid ett utlämnande

vara obefintlig. Av 11 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) följer

att om en myndighet i sin forskningsverksamhet får från en annan myndighet en

sekretessreglerad uppgift, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även

hos den mottagande myndigheten. Universitet är myndigheter, och FK:s sekretess

följer således med de utlämnade uppgifterna till

forskningshuvudmannen/universitet och blir där att anse som forskningssekretess.

Vid en sammantagen bedömning har FK lagstöd för att behandla

personuppgifter för ändamålet utvärdering och kvalitetssäkring av SRS

Bedömningsstöd eftersom myndigheten även har lagstöd för att vara huvudman

för stödet (se kapitel 5). FK får vidare lämna ut resultatet av utvärderingen till en

forskningshuvudman som ansvarar för kunskapsstödet till Bedömningsstödet. FK

kan också åläggas en författningsreglerad skyldighet att lämna ut resultatet till en

huvudman för en framtida författningsreglerad forskningsdatabas som har till

syfte att tillföra kunskap till Bedömningsstödet genom att analysera bl.a. data från

utvärderingen av detsamma.


102

På uppdrag av SKL och Försäkringskassan

Manólis Nymark

Bilaga 1

1

Centrala begrepp

_____________________________________

1. Några centrala begrepp i utredningen

I det följande lämnas en redogörelse för några centrala begrepp i utredningen samt

gällande rätt för aktuella frågeställningar.

1.1 Behandling

Med behandling av personuppgifter varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas

i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex.

insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring,

återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande, spridning

eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning,

blockering, utplåning eller förstörelse.

1.2 Hälso- och sjukvård

Med hälso- och sjukvård avses verksamhet som bedriver hälso- och sjukvård i den

mening som avses i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763; HSL).

1.3 Personuppgifter

Med personuppgifter avses all slags information som direkt eller indirekt kan

hänföras till en fysisk person som är i livet och som behandlas för den

personuppgiftsansvariges räkning.

1.4 Personuppgiftsansvarig

Med personuppgiftsansvarig avses enligt personuppgiftslagen (1998:204; PUL)

den fysiska eller juridiska person som ensam eller tillsammans med andra

bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter. Den

som är personuppgiftsansvarig är den som är ansvarig för att behandlingen av

personuppgifter är lagenlig.

1.5 Personuppgiftsbiträde

Med personuppgiftsbiträde avses den som behandlar personuppgifter för den

personuppgiftsansvariges räkning.

Bilaga 1

2

1.6 Registrerad

Med registrerad avses den som personuppgiften avser.

1.7 Sekretess

Med sekretess avses bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

förkortad OSL, om förbud att röja uppgifter. Bestämmelserna ska beaktas av statliga

och kommunala myndigheter samt aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska

föreningar och stiftelser där en kommun eller ett landsting utövar ett rättsligt

bestämmande inflytande. Med sekretess avses förbud att röja uppgift, vare sig detta

sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt.

1.8 Sekretessbrytande bestämmelse

Med sekretessbrytande bestämmelse avses en bestämmelse som säger att en

myndighet får lämna ut en sekretessbelagd uppgift under vissa förutsättningar

utan att behöva göra en menprövning eller inhämta ett samtycke från den invånare

som uppgiften berör.

1.9 Socialtjänst

Med socialtjänst avses bl.a. verksamhet som regleras i socialtjänstlagen (2001:453;

SoL), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen

(1988:870) om vård av missbrukare (LVM) samt verksamhet enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

1.10 Tystnadsplikt

Med tystnadsplikt avses att innehavare av enskild firma samt anställda vid privat ägda

företag som yrkesmässigt bedriver hälso- och sjukvård respektive verksamhet enligt

socialtjänstlagen (2001:453), förkortad SoL, och lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade, förkortad LSS, ska beakta bestämmelser om

tystnadsplikt. Sådana bestämmelser finns SoL, LSS och i patientsäkerhetslagen

(2010:659), förkortad PSL. Skyldigheten att iaktta tystnadsplikt är personlig.

1.11 Uppgiftsskyldighet

Med uppgiftsskyldighet avses en bestämmelse som säger att en myndighet ska

lämna ut en sekretessbelagd uppgift under vissa förutsättningar utan att behöva

göra en menprövning eller inhämta ett samtycke från den invånare som uppgiften

berör.

1.12 Vård- och omsorg

Bilaga 1

3

Med vård- och omsorg avses verksamheter som bedriver socialtjänst och/eller

hälso- och sjukvård.

Documents

Författningsanalys - behandling av personuppgifter i SRS ... · Praktisk tillämpning, personuppgiftsbehandling när bedömningsstödet används i daglig drift. Kunskapstillförsel,