SKOLVERKET 2003-10-01 Dnr 2000:1619 Enheten för finansiell styrning John EVERTSSON Mona BERGMAN

FÖRSÖKSVERKSAMHET MED DISTANSUNDERVISNING I GYMNASIESKOLAN Slutrapport, oktober 2003

1

INNEHÅLL FÖRORD……………………………………………………………….........2 DISTANSUNDERVISNING I GYMNASIESKOLAN……………….. .......3 FÖRSÖKSVERKSAMHET…………………………………………............5 DISTANSUNDERVISNING I PRAKTIKEN………………………............7 Bergs och Rönninge Gymnasier ......................................................................7 Älvsbyns Gymnasium.......................................................................................9 ELEVERNAS SYN PÅ DISTANSUNDERVISNING…………….. ..........11 Ett eget rum ...................................................................................................13 I en annan tid .................................................................................................14 På avstånd......................................................................................................14 SAMMANFATTNING…………………………………………….............16 SLUTSATSER………………………………………………………..........20

2

F Ö R O R D Innevarande rapport är en sammanfattning av följande två tidigare rapporter samt en nyskriven forskningsrapport.

1. Försöksverksamhet med distansundervisning i Gymnasieskolan (2000:158) Redovisning till regeringen om distansundervisning/ flexibelt lärande, oktober 2001, Dnr 2000:1619

2. Försöksverksamhet med distansundervisning i Gymnasieskolan (2000:158) Redovisning till regeringen om distansundervisning/ flexibelt lärande, oktober 2002, Dnr 2000:1619

3. Studera på distans, Gymnasieelever berättar om erbjudanden och utmaningar i distansutbildning, Jutta Balldin, Pedagogiska Institutionen, 2003, Stockholms Universitet.

Syftet med forskningsrapporten Att lära på distans är att lyfta fram och analysera gymnasieelevers erfarenheter av att studera på distans. Rapporten bygger på separata studier i fem olika gymnasieskolor som bedriver någon form av distansutbildning. Denna forskningsrapport finns i sin helhet på Skolverkets hemsida. Den 1 september 2003 anordnade Skolverket ett seminarium om Distansundervisning i gymnasieskolan i vilket deltog representanter från Centrum för Flexibelt Lärande, IT-Universitetet i Göteborg, Pedagogiska Institutionen vid Stockholms Universitet, Myndigheten för Skolutveckling, Skolverket samt Värmdö, Rönninge och Bergs gymnasier. Idéer och synpunkter från detta seminarium har vävts in i denna slutrapport. BAKGRUND Distansutbildning hade som ursprunglig intention att kunna massutbilda och nå så många som möjligt utan att behöva samla dem i en gemensam tid och i ett gemensamt rum. Studier på distans förverkligade möjligheten för många människor att studera och samtidigt försörja sig och sin familj. Att utbilda massan är inte längre distansutbildningens huvudsakliga uppgift, däremot vill man fortfarande kunna överskrida tid och rum samt erbjuda fler ”individer” en flexibel form för studier. Det innebär en förskjutning från massan till den enskilda individen, från massutbildning till personlig eller individuell utbildning. Att distansutbildning nu erbjuds gymnasieelever innebär också en förskjutning från möjligheten för vuxna att tillgodogöra sig utbildning trots familj, arbete och geografiska avstånd, till möjligheten för ungdomar att tillgodogöra sig gymnasiekompetens utanför den traditionella skolans kollektiv och fasta strukturer i tid och rum. Under den senaste tioårsperioden har distansundervisningen i gymnasieskolan gått från att vara en icke accepterad undervisningsform till att bli föremål för ett första utkast till en permanent reglering genom Förordningen (2000:158) om försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan. Denna attitydförändring har vuxit fram parallellt med en mycket snabb teknisk utveckling.

3

D I S T A N S U N D E R V I S N I N G I G Y M N A S I E S K O L A N Med distansundervisning menas en undervisningsform som inte kräver att alla kursdeltagarna samlas på samma plats och vid samma tidpunkt, men som ändå innefattar möjlighet till interaktion både mellan kursdeltagarna och mellan kursdeltagarna och läraren. I förordningen (2000:158) om försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan definieras distansundervisning enligt nedan:

"Med distansundervisning /…/ menas att en elev som är intagen till utbildning i gymnasieskolan på ett nationellt program i en kommun skall kunna få undervisning med stöd av informations- och kommunikationsteknik i den egna gymnasieskolan av en lärare som är anställd i en annan kommun eller i en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 8 § skollagen (1985:1100)."

Med denna definition begränsas distansundervisningen till den egna skolan och till skolans öppettider. När eleven bedriver distansstudier under skoltid, på den egna skolan och med stöd av skolans datorutrustning är det läraren som är på distans. Begreppet distansundervisning används inom de frivilliga skolformerna med flera olika innebörder. Några förekommande modeller av distansundervisning kan presenteras på följande sätt: inom den egna gymnasieskolan/det egna samverkansområdet

från annan gymnasieskola

- distansundervisning som metod i en del av en kurs eller för en hel kurs - lärare vid elevens gymnasieskola/inom samverkansområdet sätter betyg

- distansundervisning av en eller flera kurser (distanslärare) - distansläraren sätter betyg - distansundervisning av ett helt nationellt program (distanselev) - distanslärarna sätter betyg

vid nätverksgymnasier

för utlandssvenska barn och ungdomar

- flera gymnasieskolor i olika kommuner samverkar med distanskurser för att öka sitt kursutbud - lärare vid elevens gymnasieskola sätter betyg för närundervisningen, lärare från annan gymnasieskola sätter betyg för distansundervisningen

- distansundervisning av ett helt nationellt program för elever som vistas utomlands - distansläraren sätter betyg

4

All undervisning, närundervisning som distansundervisning, bygger på en interaktion mellan elever och lärare. I distansundervisning upprätthålls interaktionen mellan elev och lärare genom elektronisk kontakt. För att kunna göra en distinktion mellan närundervisning och distansundervisning kan man använda begreppen "Samma tid - olika tid" och "Samma plats - olika plats". Samma tid Olika tid Samma plats/ närundervisning

Klassrumsundervisning Skolbibliotek eller annan plats i skolan

Olika plats/ distansundervisning

Videokonferens, telefonkonferens, chat

e-post, digital konferens, studiehandledningar/ studieplaneringar, digitala läromedel

Distansundervisning kan bedrivas så att alla elever följer kursen samtidigt. Detta kan ske t.ex. via TV, video eller ljud i kombination med att samma datorskärmbild visas för eleverna som befinner sig på olika ställen. Än så länge är det dock ovanligt med interaktivitet vid distansundervisning i realtid där eleverna kan ta del av kursen hemma eller vid sidan av arbetet på en praktikarbetsplats. Variabeln "olika tid" har speciella följdeffekter. Den ger eleven större frihet att anpassa sin studietid efter egna behov. Eleven kan således läsa vid självvald tidpunkt och under självvald tidslängd. Eleven kan ägna mycket tid åt vissa arbetsuppgifter och mindre tid åt andra. Vissa elever kan läsa olika typer av kompletteringskurser, allt efter vars och ens behov. Med datorburen undervisning får eleven större möjligheter att aktivt påverka tidsåtgång och utformning av sin inlärning. Eleven får ett reellt inflytande över den egna inlärningssituationen. För lärarens del riskerar undervisning på "olika tid" att kraftigt öka arbetsbelastningen. Att t.ex. kommunicera över nätverk och därmed vara tvungen att formulera sig skriftligt tar längre tid än att besvara en fråga muntligt i ett klassrum eller i en videokonferens.

5

F Ö R S Ö K S V E R K S A M H E T I regeringens proposition 1990/91:85, Växa med kunskaper, skriver skolministern som följer:

”Den undervisning som skall erbjudas skall givetvis ha formen av normal gymnasieundervisning med lärarledda lektioner. Detta kommer att framgå bl.a. av att riksdagen avses föreskriva en minsta garanterad tid av lärarhandledd undervisning på de olika programmen. Vad jag nu har sagt innebär att exempelvis specialformer med distansundervisning som har förekommit som försöksverksamhet, inte ryms inom den nya gymnasieskolans nationella program.” s.58

Detta uttalande revideras några år senare i regeringens proposition 1997/98:167, Gymnasieskola i utveckling – kvalitet och likvärdighet, där det står:

”Regeringen anser att distansutbildningen även inom gymnasieskolan bör utvecklas. Det finns skäl till detta. Genom distansundervisning kan eleverna ges möjlighet att kombinera studier i vissa kurser på en gymnasieort och studier i hemkommunens gymnasieskola. /…/ genom en förordning öppna möjligheter för en försöksverksamhet /…/ s.62

Förordningen (2000:158) om försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan öppnade möjligheter för kommuner och landsting att i vissa fall erbjuda elever på nationella program undervisning på distans i kurser som kommunen inte själv anordnar genom att upphandla dem från en annan kommun eller en fristående gymnasieskola. Försöksförordningen tydliggör att distansundervisning rent generellt inte riktigt är förenlig med de bestämmelser som gäller för reguljär skolverksamhet. Tre gymnasieskolor deltar i försöksverksamheten. Betydligt fler skolor anordnar dock någon form av distansundervisning eller flexibelt lärande. Våren 2001 uppgav 49 gymnasieskolor att de bedriver sådan undervisning i någon form i en eller flera kurser. Vid mättillfället 2002 hade antalet skolor ökat till 55. Sammanställningen av svaren öppnar för reflexioner kring hur nya undervisnings- och organisationsformer förhåller sig till de bestämmelser som reglerar de frivilliga skolformerna och den försöksförordning som ger ramarna för distansundervisningen. Den största delen av verksamheten har pågått under flera år och utvecklats utan stöd av några specifika bestämmelser. Många kommuner har, bl.a. genom stöd från KK-stiftelsen och Skolverket, investerat både i personal och teknik för att stödja det lokala utvecklingsarbetet med flexibelt lärande, distansundervisning och nätverksbyggande.

6

I de två genomförda inventeringarna, 2001 och 2002, beskrivs distansundervisningen i många fall som en undervisning i delar av en kurs eller i hela kurser under ledning av en lärare som finns på elevens hemskola. Eleverna behöver inte komma till skolan alla skoldagar utan kan stanna hemma och hålla kontakt med sin lärare med stöd av IKT-tekniken. Att göra skoluppgifter i hemmet som en form av distansundervisning kan i vissa fall likställas med vanliga hemuppgifter, det vi kallar läxor. De senare kan med utgångspunkt från nuvarande skollagstiftning inte räknas in i den garanterade undervisningstiden vare sig de utförs i hemmet, på skolan eller på annan plats. Undervisning och ”skolgång” i hemmet aktualiserar också frågan om elevens rättsstatus som elev med tillhörande ansvars- och skadeståndsfrågor. Flexibelt lärande med inslag av distansundervisning inom gymnasieskolan är ännu inte föremål för några regleringar. Denna form av pedagogisk uppläggning kan ifrågasättas om det visar sig att elevernas rätt till undervisning kraftigt minskas. Begreppen distansundervisning och flexibelt lärande inrymmer uppenbarligen verksamheter av skiftande slag och omfattning. De motiv som gymnasieskolorna anger som skäl för att man börjat med distansundervisning är skiftande. Det är ibland svårt att göra en gränsdragning mellan reell distansundervisning och distansundervisning som undervisningsmetod, det vill säga en alternativ undervisningsform med IKT som pedagogiskt stöd och inslag i den reguljära undervisningen. De motiv som gymnasieskolorna anger för att bedriva distansundervisning är bl.a. önskan att kunna öka utbudet av kurser, tillgängligheten och likvärdigheten samt viljan att tillmötesgå individuella behov som kan vara sociala eller medicinska. Brist på lärarkompetens, elevernas valfrihet och avsikten att utveckla nya arbetssätt och metoder med stöd av IKT-tekniken är andra motiv som anges.

7

D I S T A N S U N D E R V I S N I N G I P R A K T I K E N Någon regelrätt utvärdering av distansundervisningen och det flexibla lärandet har Skolverket ännu inte initierat. Distansundervisning i gymnasieskolan är en mycket marginell företeelse och diskussionen om det flexibla lärandets framtid inom gymnasieskolan har bara börjat. Berg, Rönninge och Älvsbyns gymnasier, de tre skolor som deltar i försöksverksamheten, har till Skolverket redovisat sin verksamhet.

B e r g s o c h R ö n n i n g e G y m n a s i e r Bergs gymnasium är en liten skola i Jämtland med ca.130 elever. På skolan har alla elever tillgång till en personlig dator och arbetar med ett undersökande arbetssätt, delvis på distans. Skolan erbjuder Samhällsvetenskapsprogrammet (inriktning Hästskötarexamen, Skid, Estetisk IT, Samhällsvetenskap), Medieprogrammet (inriktning Interaktiv Media) och Teknikprogrammet (inriktning Programmering/IT). Distansundervisning genomförs till viss del i de flesta ämnen för att kunna erbjuda eleverna möjlighet att slippa resa och utgör en utveckling av hemarbetet. På gymnasiet anordnas rena distanskurser i Programmering (C++, Visual Basic, JAVA), Databashantering, Digitaliserad Musik (Estetisk verksamhet) och Styr och Mätteknik. Rönninge gymnasium har ca 330 elever. Distansundervisningen anordnas i kursen Databashantering (kördes från Bergs Gymnasium) och i Digitaliserad Musik som skolan själv utvecklat. Distansundervisningen på de två gymnasieskolorna har vuxit fram ur ett behov att kunna erbjuda alla elever, både vuxna och gymnasieungdomar, möjligheten till ett flexibelt lärande ur ett stort urval av kurser. Både Bergs Gymnasium och Rönninge Gymnasium är relativt små och har därför resursmässiga svårigheter att anordna alla kurser. Distansundervisningen bygger på att organisationen är flexibel samt att skolorna har ett väl upparbetat kontaktnät med utbildningsanordnare. Ett grundläggande intresse samt viss kunskap hos personalen har också visat sig viktigt för att kunna vidareutveckla ett distanskoncept. Både Bergs och Rönninges gymnasieskolor har en ansvarig person för distansundervisningen som håller sig à jour med tekniska och pedagogiska nyheter och som fungerar som ett stöd vid framtagningen av distanskurser. Det har visat sig värdefullt att det finns en skolledning som uppmuntrar och stöttar produktionen av distanskurser. I detta samarbete har de två skolorna prövat olika tekniska lösningar. Båda skolorna har inhandlat IP-kameror som möjliggör videokonferenser över nätet. Distansundervisning i form av videokonferenser är så nära en traditionell klassrumsundervisning som man

8

kan komma vid databuren undervisning. Distansläraren kan direkt besvara frågor och göra återkopplingar till eleverna i realtid. Kommunikationen mellan läraren och eleverna kan ske via chat, videokonferens, telefon eller e-post. Distanskurserna bygger sedan på olika uppgifter eller projekt som skall genomföras efter lärande genomgångar, antingen filmade eller i realtid via videokonferens. Läraren kan enkelt följa upp varje enskild elev under kursen då allt inlämnat material finns lagrat i varje elevs portfolio. LUVIT, en undervisningsplattform utvecklad för högskolan, har också använts för att t.ex. möjliggöra direktkommunikation mellan lärare och elever via chat. Enligt skolornas egen bedömning har LUVIT fungerat mycket bra och har gett elever möjlighet till flexibelt lärande utan att känna avsaknad av kontakt med läraren. Idag finns det tekniskt enkla möjligheter till egen videoinspelning som kan distribueras på nätet. Efter en instruerande videosekvens kan eleven få en uppgift att utföra och sedan e-posta sitt svar till sin lärare. Fördelarna med denna typ av filmad undervisning är att eleven kan se om filmen hur många gånger som helst för att förstå hela sammanhanget, något som inte är möjligt i en vanlig undervisningssituation. När man bygger distanskurser med ljud, bild, film och text skapar man, tycker de två gymnasieskolorna, större möjligheter för individualiserat lärande genom att tillmötesgå elevernas olika inlärningsstilar. Distansansvariga på Bergs och Rönninges gymnasier anser att ett problem kan vara att man låter de tekniska förutsättningarna styra hur undervisningen skall fungera istället för att ha en pedagogisk grundtanke som man sedan styr tekniken efter. De menar vidare att om pedagogisk utbildad personal får styra de tekniska lösningarna blir resultatet betydligt bättre. Enligt deras erfarenheter har elever på gymnasienivå svårare att läsa på distans än vuxna elever beroende på att tillräcklig självdisciplin ofta saknas. För att komma tillrätta med detta krävs handledarinsatser samt tydlig, bra och återkommande kommunikation med läraren. Som de viktigaste fördelarna med distansteknik ser man möjligheterna att ge eleverna bättre och fler kurser. Detta påverkar givetvis elevernas studiegång synnerligen positivt då de känner att de kan styra utformningen av sin utbildning istället för att skolans (ofta begränsade) resurser är det som är avgörande för vilka ämnen som anordnas. En annan fördel med distanskurser är att elever i de två gymnasieskolorna som har rester i ett ämne på relativt enkelt sätt kan läsa upp sina kurser. På båda skolorna tror man att utvecklingen av distanssamarbete i flera ämnen, där lärare arbetar tillsammans eller hjälper varandra med delar av kurser, kommer att öka i framtiden, speciellt i ämnen där man är ensam undervisande lärare på sin skola. De som hunnit prova denna form av samarbete med en ämneskollega upplever det som en värdefull stimulans. I

9

skolornas utvecklingstankar ligger också en utökning av distanssamarbete med andra skolor, både inom Sverige och utomlands.

Ä l v s b y n s G y m n a s i u m Älvsbyns gymnasium startade 1995 med programmen BF, NV och SP med dåvarande 45 elever. Idag har skolan drygt 200 elever och ett utökat programutbud med HR, OP och TE. Skolan har profileringar inom data, företagande, hälsa, internationalisering och idrott. Redan från början valde skolan att satsa på lärande med hjälp av modern teknik. Varje elev utrustas med en egen bärbar dator, en satsning som har visat sig vara lyckosam och skapat många möjligheter bl.a. till flexibelt lärande. Skolan har erfarenhet av distansundervisning sedan flera år. Under en fyraårsperiod meddelade skolan ämnet teknologi till en annan kommun med hjälp ett konferenssystem på Internet. Videokonferenser, e-post, fax, telefon användes naturligtvis också. De övriga inblandade kommunerna har varit Jokkmokk, Piteå och Arvidsjaur. Projektet fick namnet ”Västra Distansgymnasiet”. Från en annan kommun har Älvsbyns Gymnasium under ett par år fått undervisning i spanska via distans. Dessutom har skolan meddelat ryska till ytterligare en annan kommun. Gruppstorleken har rört sig om 3-6 elever. För så små grupper skulle det bli väldigt dyrt att anordna mer traditionell undervisning med lärare. Även i teckenspråk har distansundervisning bedrivits. För tillfället arbetar skolan med finska och svenska som distansundervisning. Undervisningen i finska/svenska bedrivs så, att lärare träffas för samtal kring respektive kursplaner, innehåll, ramar etc. Elever och lärare träffas också för samtal kring innehållet i kurserna. Varje vecka får eleverna handledning på hemorten och varannan vecka hålls videokonferens med lärare och elevgrupp. Uppgifterna kan göras då, de kan skickas i förväg per fax, man använder sig av e-post, man kan ta telefonkontakt och liknande. Detta varvas med självstudier. En genomtänkt planering gör att om ett tekniskt problem uppstår, har lärare och elever alltid andra tekniska utvägar att använda sig av. Kurserna i finska och svenska är utformade i enlighet med respektive lands officiella kursplaner. Det har varit önskemål om kursen i svenska från finskt håll. Den innehåller samtalsövningar, hörförståelse, uttalsövningar och enklare argumentation och har som syfte att skapa en större språklig säkerhet. När eleverna träffas för annat utbyte över gränserna ges tillfällen till ytterligare språkträning. Enligt skolans erfarenheter är det viktigt med god planering för att flexibelt kunna möta tekniska hinder. En grundförutsättning är naturligtvis tillgång till en god teknik med bredband och i övrigt goda resurser. Problem som kan uppstå är att linjerna kan vara överbelastade och ge störningar i bild- och ljudöverföringen. Som fördelar med distansundervisningen anger man möjligheterna till små grupper, bra arbetsmiljö, stort elevansvar, modern teknikanvändning och stor elevmedverkan i planeringen. Eleverna kan slippa långa resor och kursutbudet kan göras större. Skolan menare vidare att en

10

god kontakt mellan lärare och elever uppstår genom distansundervisningen. Det ges också möjligheter till kompetenshöjning hos lärare i såväl teknikanvändning som i nordiska skolsystem.

11

E L E V E R N A S S Y N P Å D I S T A N S U N D E R V I S N I N G På uppdrag av Skolverket har Jutta Balldin, fil.mag och doktorand vid Pedagogiska Institutionen, Stockholms Universitet, under 2002 arbetat med en forskningsrapport, Studera på distans, Gymnasieelever berättar om erbjudanden och utmaningar i distansutbildning, som lyfter fram och analyserar gymnasieelevers erfarenheter av att studera på distans. Rapporten bygger på fem separata studier i fem olika skolor, som bedriver någon form av distansutbildning. De medverkande skolorna är Mobila gymnasiet (Stockholm), Värmdö distans (Stockholm), Rönninge gymnasium (Rönninge), Torsås korrespondensgymnasium (Torsås) och Den seglande gymnasieskolan (Öckerö). Berättelser från elever har samlats in via brevväxling och intervjuer och sammanlagt medverkar ca 45 elever i studien. I datamaterialet finns också 90 enkäter som samlats in på Mobila gymnasiet. Några av de iakttagelser och reflexioner som görs i rapporten redovisas nedan. En central uppgift har varit att besvara studiens huvudfråga: Hur upplever gymnasieelever sina studier på distans? I studien samsas berättelser från elever som läser hela sin utbildning på distans till elever som läser en kurs med hjälp av videokonferensteknik inom en annars högst traditionell gymnasieutbildning. Det innebär att elevernas erfarenheter är olika och att deras berättelser fokuserar olika aspekter av fenomenet distansundervisning. Det är viktigt att påminna om att studien handlar om personliga upplevelser och känslor, snarare än beskrivningar av det faktiska begreppet distansutbildning. Kursiveringen av vissa ord och begrepp är forskarens. ”När eleverna berättar om hur det är att studera på distans jämför de ofta sina erfarenheter idag med ett mer traditionellt sätt att studera. Den ”vanliga” eller ”traditionella” skolan blir ofta utsatt för kritik av de elever som trivs med att studera på distans, medan samma skola av andra elever kan beskrivas som ett ideal man längtar tillbaka till. /…/ För eleverna är ”skolan” framför allt något som man ”går till”, det är ett fast och offentligt rum. I detta rum befinner man sig mellan förutbestämda tider, tillsammans med andra jämnåriga och lärare som undervisar. I skolans tidsrum lär man genom att lyssna, snarare än genom att läsa. Man sitter tillsammans med andra och det finns möjlighet till samarbete och diskussion med klasskompisar och lärare. Dialogen är direkt och personlig och problem behöver inte alltid förklaras utan kan visas. I klassrummet ingår man vanligtvis i en gemenskap och oftast studerar alla i samma takt med samma uppgifter. I skolan finns också en skolkultur och specifika värderingar som man måste förhålla sig till. Man kan inte alltid vara sig själv utan måste anpassa sig till den kultur som råder och positionera in sig på ett sätt som ”passar”. För vissa innebär den specifika skolans värderingar och tolkning av läroplanens mål ett problem och en risk att känna sig utanför, för andra innebär det en trygghet att veta hur man ska förhålla sig och vara.

12

I skolan är tiden synkron och alla följer samma temporala schema. Ett schema som i många fall styckar upp det dagliga arbetet i lika långa lektioner oberoende av ämne. Lektionerna avlöses av raster som även de är inprickade i tiden. Skolans tidsrum är fast men blandningen av olika ämnen upplevs som rörig. Dessutom används inte tiden på ett effektivt sätt eftersom alla måste följa samma schema oberoende av om man redan kan det som ska förmedlas. I det fasta tidsrummet kan läraren övervaka och kontrollera vad man gör. Allt har sin tilldelade tid och allt har sin tilldelade plats. /…/ Det går att utforma en sammanhållande beskrivning av vad skolan står för med hjälp av elevernas berättelser. Begrepp som gemenskap och värderingar är bundna till konstellationer och diskurser i klassrummet. Relationen med klasskompisar och lärare är en central dimension av fenomenet skola. /…/ För många är denna gemenskap en grundläggande orsak till att man går till skolan varje dag, för andra betyder den mycket, men inte allt, och för ett fåtal innebär den hinder och utmaningar som man får svårt att handskas med. /…/ I klassrummet finns möjlighet att fråga och diskutera med lärare och klasskamrater och att lära sig av och genom varandra. Här finns möjlighet att prata; att pröva sina kunskaper, att formulera sina tankar och att få direkt respons på dessa. I klassrummet finns en direktkontakt som inte är självklar i andra offentliga miljöer, men som också kan upplevas som påträngande och hämmande. /…/ Eleverna uttrycker ofta sina göranden i klassrummet som ett sätt att ”sitta av tid”… Det är en passiv bild av skolan, men också ett sätt att uttrycka en syn på tid som inte överensstämmer med elevernas. Att sitta av tid är liktydigt med att slösa bort tid. Även indelningen av ämnen i tidsbundna enheter är slöseri med tid menar många elever. Istället för att fokusera på en sak i taget resulterar den färdigstyckade tiden i ett splittrat studerande. /…/ Att studera på distans innebär för många ett större självbestämmande över den dagliga tiden och hur den kan användas./…/ De elever som studerar större delen av sin tid på distans berättar om ett konstant tidsflöde som kan vara mycket svårt att ta kontroll över. Framför allt är det svårt att stycka tiden på ett självständigt sätt när omgivningen samtidigt ställer krav på prestation, höga betyg, effektivitet och tempo. I ett samhälle med dessa ideal kan det vara svårt att lämna luckor för egen kontemplation, vila eller att ”bara vara”. Eleverna hittar eller skapar luckor men känslan av att man egentligen borde plugga finns där i bakhuvudet. ”Skolan är alltid där”, som en elev på Mobila gymnasiet säger. Denna ostyckade tid upplevs som en enda utsträckt skoltid, trots att man kanske befinner sig mil från närmsta skolhus. När elever förväntas strukturera sina egna studier utan temporala riktlinjer och kanske misslyckas med att hitta en egen rytm som passar både den egna personen och omgivningen, väljer många att reproducera en traditionell tidsordning som de känner till och kan, nämligen skolans. Det betyder inte att de följer ett schema indelat i fyrtiominuters lektioner och tiominuters raster men att deras yttre ramar anpassas efter skolans och det omgivande samhället. Ett undantag är Mobila gymnasiet, vars elever tenderar att studera

13

mycket under kvällar och helger. En av skillnaderna mellan Mobila gymnasiet och till exempel Torsås och Värmdö distans är att Mobila gymnasiets elever faktiskt vistas på ett lärcenter regelbundet och har då möjlighet att träffa och umgås med både klasskompisar och lärare. Elever som läser heltid på distans kan bara träffa andra efter så kallad normal arbetstid och anpassar sig kanske därför till andras tid i en annan utsträckning. /…/ Innanför dessa yttre temporala ramar är eleverna dock mer flexibla. De flesta följer ett veckoschema som inte är så detaljerat men som ändå indikerar vad man borde få gjort inom de närmsta dagarna. De flesta elever väljer att studera ett ämne i taget, dels för att fokusera bättre och längre, men kanske också för att kunna stryka från listan och känna att man har presterat. Framförallt gäller det elever som läser heltid på distans eftersom deras kontakt med skola och lärare ofta sker i samband med inlämning av uppgifter och tentor. /…/ Hur man väljer att göra kan också bero på skolans planering och uppgifternas karaktär. Små uppgifter kräver snabbare svar och kortare arbetstid, medan större uppgifter kräver större utsträckning i tid. /…/ Distansutbildning karaktäriseras av ett avstånd mellan lärare och elev. Frågan är vad det innebär att vara på avstånd. I rapporten delas elevernas berättelser av hur det är att studera på distans in i tre olika aspekter: det egna rummet, temporal fördröjning och ensamhet.

E t t e g e t r u m När eleven studerar på distans går han/hon inte längre i skolan tillsammans med andra, utan befinner sig i ett eget rum. I det egna rummet får man möjlighet att utveckla ett eget sätt att vara och studera, oberoende av andra. Det egna rummet ska inte förstås bokstavligt, utan innebär att eleven nu inte är en del av det traditionella klassrummet. Elevens rum förbinds i bästa fall med skolans via det virtuella rummet. Det virtuella rummet är en potentiell mötesplats och här får eleven bekräftelse, hjälp och vägledning. I det egna rummet organiseras studierna, men här sker också andra saker som inte ges utrymme i det traditionella klassrummet. Flexibiliteten i det egna tidsrummet innebär att man kan studera var och hur man vill, i en soffa, vid ett bord eller utomhus och man kan förflytta sig mellan olika spatiala möjligheter på tider som passar en själv. Nästan alla elever som studerar på distans från klassrummet och läraren väljer att studera hemma. En av orsakerna kan vara att man är beroende av en dator och det finns ofta hemma, liksom skolböcker och annat material som man behöver. De som valt att studera på distans för att de inte trivs i klassrummet njuter också ofta av att kunna studera i det privata rummet, på avstånd från det offentliga. /…/ Om klassrummet och skolan är ett offentligt rum så präglas det egna rummet av en privat sfär. I det virtuella rummet kan man vara både offentlig och privat, vilket innebär att möjligheter till att överbrygga den eventuella instängdheten finns här. Ett villkor för att man som elev inte ska känna sig alienerad eller övergiven är att det finns möjlighet att mötas i det virtuella

14

rummet. Det ställer stora krav på läraren att kunna iscensätta möten som stimulerar och bekräftar.

I e n a n n a n t i d Att studera på distans innebär att eleven studerar i ett annat rum och enligt andra tider än den skola man studerar mot. Man har sin egen tid och därmed ansvaret att organisera den på bästa sätt. Samtidigt är man som elev beroende av den aktuella skolans och lärarnas tider eftersom man behöver hjälp och vägledning då och då. Alla elever i studien berättar med frustration om den temporala fördröjning som uppstår när lärare och elev befinner sig i olika tidsrum. Ibland innebär ett uteblivet mailsvar att eleven inte kommer vidare, inte förstår och kanske till och med ger upp. Ansträngningen det innebär att skriva ned sitt problem i ett mail, följt av frustrationen över att behöva vänta, leder till att många elever låter bli att fråga, något som kan resultera i förståelse luckor, men också och framförallt, en känsla av att vara distanserad och övergiven. /…/ Med tanke på att de flesta eleverna i undersökningen också väljer att studera ett ämne i taget och gärna vill slutföra en veckouppgift innan de går över till nästa ämne, kan en fördröjning av ett förklarande svar från läraren innebära en fördröjning av elevens hela veckoplanering.En central utmaning för elever på distans är alltså att behöva vänta på hjälp och bekräftelse och att i många fall lösa problem som uppstår på egen hand, utan vare sig klasskamrater eller lärare tillhands. /…/

P å a v s t å n d Känslan av att vara distanserad präglar många berättelser. Vissa är distanserade från både lärare och klasskamrater, andra bara från lärare. Studien visar att tekniken inte lyckas överbrygga den sociala och mentala distansen, inte ens när eleverna både kan se och prata med läraren via video. Känslan av att vara ensam återfinns främst hos de elever som inte valt distansstudier eller som lockats att studera på distans av andra skäl än de som direkt går att koppla till distansutbildning, men det är snarare känslan av att vara bortkopplad och på avstånd som är mest central. Att befinna sig på avstånd både fysiskt och mentalt är en social utmaning och finns i alla berättelser, även om den formuleras något olika. /…/ Känslan av att falla bort och inte längre ha betydelse för någon eller något är en farhåga som många uttrycker. Att studera på distans innebär att inte längre ingå i en naturlig social gemenskap och frågan är om tekniken någonsin kan ersätta denna form av samvaro. /…/Att vilja studera på ett självständigt och flexibelt sätt innebär inte självklart att man tycker om, eller ens klarar av, att vara på avstånd. /…/ Ett sätt att minska elevernas känsla av isolering är att anordna fysiska möten mellan eleverna och deras lärare. Vanligt är att ett sådant möte äger rum vid kursstarten och sedan upprepas en eller några gånger under kursens förlopp. Det är omvittnat att sådana träffar har ett stort värde, och det finns lärare och elever som betraktar dem som nödvändiga. /…/

15

Hur väl man lyckas omsätta erbjudanden om självbestämmande och frihet till handling och hantera utmaningar går att koppla till elevens skäl att studera på distans. Det handlar också om den enskilda elevens bakgrund, tidigare erfarenheter och personlighet samt hur själva undervisningen och kommunikationen med lärare och undervisningsorganisation fungerar. Elevernas berättelser vittnar i de flesta fall om en hög transaktionell distans, vilket kräver både självständighet och autonomi hos eleverna, samt förmågan att själva kunna planera och strukturera sina studier. Centrala utmaningar och erbjudanden i tid och rum går att relatera till upplevelser av sociala sammanhang och känslan av avstånd från andra. De elever som i studierna identifierar fler erbjudanden än utmaningar i sina studier på distans talar ofta i termer av självförverkligande och om betydelsen av att kunna vara sig själv, lära känna sin egen rytm och sina egna preferenser i tid och rum. Dessa elever känner sig trygga i sig själv, i sina egna rum och på avstånd och de känner sig fria i positiv bemärkelse. /…/ Elever som inte valt att studera på distans för att de i denna form av studier kan se möjligheter till utveckling, utan känner sig tvingade eller inte upplever att de har något alternativ, får svårare att hantera sin autonomi och självständighet med bristande kommunikation mellan lärare och elev där mycket ansvar överlämnas åt den enskilda individen och dialogen brister. Hur elever som studerar på distans upplever sin situation går alltså tillbaka till vilka erbjudanden och utmaningar de identifierar och hur de lyckas handla i enlighet med vad de uppfattar som erbjudanden samt hur de hanterar olika utmaningar. I studien finns exempel på flera olika erbjudanden och utmaningar som uppstår och ses av eleverna i mellanrummet mellan eleverna och den specifika situation de befinner sig i.”

16

S A M M A N F A T T N I N G Av Skolverkets två nationella inventeringar av distansundervisning och flexibelt lärande som avrapporterats i oktober 2001 och 2002 framgår tydligt att det flexibla lärandet i form av s.k. distansundervisning har gjort intåg i den reguljära undervisningen om än fortfarande i begränsad form. Reell distansundervisning, där elever och lärare är åtskilda både i tid och rum, är en mycket marginell företeelse i den svenska gymnasieskolan. Endast Värmdö distans erbjuder på Skolverkets uppdrag två fullständiga nationella program till svenska elever i utlandet. För en stor grupp elever i ungdomsskolan kan distansundervisning bli ett fungerande komplement till närundervisningen. Distanskurser kan bidra till ökad valfrihet och likvärdighet. Många mindre gymnasieskolor i små kommuner eller i glesbygd kan genom distansundervisning erbjuda kurser som eleverna efterfrågar men som av resursskäl inte kan anordnas vid hemmaskolan. Lärarbrist och bristande ämneskompetens kan också mötas med distansundervisning. För en mindre grupp elever kan distansundervisning, på medicinska eller psykosociala grunder, bli ett alternativ till traditionell undervisning. Distansundervisning innebär att de studerande har stor personlig frihet i sättet att bedriva sina studier, även om undervisningen fortfarande är skolförlagd. För utbildningsanordnarens del gäller att kursplaneringen måste vara mycket noggrannare än vid traditionell klassrumsundervisning. Kursplaneringen måste vara ett lagarbete mellan flera experter engagerade från första början ämneslärare, datatekniker, webbredaktörer och administratörer. För att få fram fungerande digitala läromedel behöver samarbetet med läromedelsproducenter från marknaden utvecklas. Att studera på distans upplevs av många ungdomar som ett ensamarbete även om möjligheter till kommunikation på distans finns. För att inte distansstudierna ska upplevas mentalt och socialt distanserade krävs en utveckling av nya kommunikationsformer och att en fungerande dialog upprättas mellan lärare och elev samt mellan olika elever. De unga i studien Studera på distans framhåller värdet av den sociala dimensionen och vikten av personliga relationer och möten mellan lärare och elever och mellan elever i samma utbildning. Nästan alla elever i studien vill ha en tätare kontakt med sina lärare. Distansstudier behöver inte vara ensamstudier och med teknikens hjälp kan man ordna möten och grupparbeten i det virtuella rummet. Betydelsen av att utforma handledning på ett individuellt och personligt sätt är av stor betydelse för att etablera en öppen kontakt mellan elev och lärare. Tekniken eller det virtuella rummet kan aldrig ersätta möten i det fysiska rummet. För att tillgodose elevernas behov av kontakt måste gemensamma ansträngningar göras för att med hjälp av teknik och pedagogik finna andra former för att mötas och kommunicera.

17

För att de som studerar på distans skall ha den avsedda friheten att själva bestämma hur studierna skall ske och i vilken utsträckning de vill söka kontakt med handledare och andra elever i kursen, behöver läromedlen, traditionella eller digitala, vara utformade så att självständiga studier är en reell möjlighet. Det innebär att distansläraren måste vara särskilt noggrann vid valet eller produktionen av de läromedel som utgör grundmaterialet i en distanskurs. Så långt möjligt bör läromedlen vara självinstruerande. Behovet av teknisk support har också visat sig vara stort. Om verksamheten skall fungera väl är det därför nödvändigt att utbildningsanordnarna kan erbjuda hjälp med att lösa sådana problem och att det finns en organisation som kan svara för detta. En gemensam erfarenhet av all distansundervisning är att den måste föregås av en noggrann planering från utbildningsanordnarnas sida. Detta krav gäller inte bara själva undervisningen utan också den administration och det teknikstöd som är nödvändigt för att kunna tillhandahålla en fungerande distansundervisning. Vid varje gymnasieskola som anordnar distansundervisning behövs en samordnare för att ge tekniskt, organisatoriskt och annat stöd till de lärare och kurser där man bedriver distansundervisning. Nya typer av kompetenser/tjänster måste förankras i lokala förhandlingar. Utvecklingen av distansundervisning med IKT-stöd kräver fler kompetenser än vad annan traditionell skolutveckling gör. Den ökade tidsåtgången för handledande lärare, behovet av teknisk och distanspedagogisk kompetensutveckling, investeringar i teknisk utrustning och behovet av fungerande teknisk support ställer också krav. De distanskurser och distansmoduler som finns utvecklade har i första hand tagits fram med de egna eleverna som målgrupp. Trots många hinder, tekniska, organisatoriska och rättsliga, verkar det vara enklast att få till stånd en fungerande distansundervisning om två eller flera gymnasieskolor beslutar sig för att samverka för att utveckla sitt gemensamma distansutbud. Genom nätverksbyggande skapas förmodligen de bästa förutsättningarna för produktion och distribution av distanskurser med IKT-stöd eftersom mer tid, pengar och personella resurser kan frigöras och samordnas. IKT-läromedel är som regel dyra att framställa och den enskilda skolan kommer ofta att ha svårt att finansiera dem. För att kostnaderna skall bli försvarbara behöver som regel antalet användare vara betydande. Detta medför att samarbete kommer att visa sig nödvändigt mellan gymnasieskolor och läromedelsproducenter och/eller mellan gymnasieskolor i olika kommuner. Datormognaden och kunskapen om IKT-användningen är förhållandevis god inom gymnasieskolan och den ökar snabbt. Området är ett gott exempel på vad som kan åstadkommas genom lärarfortbildning. Kunskapen om hur datorer och IKT kan användas som pedagogiska redskap är fortfarande begränsad. Ännu mera begränsad är kunskapen i distanspedagogik och distansmetodik i kombination med IKT. Om därför distansutbildning med

18

användande av IKT skall bli framgångsrik behövs stora insatser för kompetensutveckling av den pedagogiskt verksamma personalen. Kurser i distanspedagogik och distansmetodik bör vara en naturlig del i all lärarutbildning och fortbildning av lärare. I alla sådana kurser bör fokus ligga på hur distansundervisning kan planeras och hur IKT ska användas. Utvecklingen av mellankommunal distansundervisning, distansundervisning i egentlig bemärkelse, och inomkommunal distansundervisning, ofta benämnd som flexibelt lärande, som redovisas i denna rapport döljer många dyrköpta erfarenheter och åtskilliga arbetstimmar. I sin yttersta och mest utvecklade form är distansundervisningen mycket mer än bara en digitalisering av lärobok och övningsbok. Distansundervisning förutsätter en ny lärarroll, en ny metodik, en ny didaktik och nya läromedel. Fortfarande är dessa fyra förutsättningar för en fungerande distansundervisning under utveckling. Det undervisningssätt som kallas för flexibelt lärande och som utvecklats för att möta de vuxnas behov har anammats och introducerats inom ungdomsgymnasiet. Flexibelt lärande innebär, enligt Centrum för Flexibelt Lärande, en utbildningsform där stor hänsyn tas till den enskilda eleven och hans eller hennes egna önskemål och förutsättningar. Ett flexibelt lärande ger den studerande möjlighet att välja tid, plats, tempo och form för studierna. Den studerande står i centrum och utbildningsanordnarna förändrar sin pedagogik, organisation och teknik för att möta de studerandes behov. Inom vuxenutbildningen med många individuella studielösningar har det flexibla lärandet ett berättigande. Inom gymnasieskolan kommer genomgripande förändringar i skolorganisation och regelverk att krävas för att eleverna ska kunna erbjudas ett flexibelt lärande. Omkring tio procent av de svenska gymnasieskolorna har utvecklat sin egen form av flexibelt lärande, ett undervisningssätt som aktualiserar ett förtydligande av begreppen garanterad undervisningstid, lärarledda lektioner, närvaroplikt och närvarokontroll. Då en klar och gemensam definition av företeelsen flexibelt lärande saknas, används begreppet för skilda företeelser inom skolan. Planering och genomförande av flexibelt lärande ligger mycket nära den kurs- och ämnesplanering som den enskilda läraren svarar för. Det kan därför upplevas som ett intrång i den professionella lärarsfären om det flexibla lärandet inom gymnasieskolan blir föremål för en reglering. Men företeelsen uppvisar ibland likheter med s.k. lärarlösa lektioner och kan ibland vara en omskrivning för hemuppgifter eller hemläxor. När det flexibla lärandet gör sitt intåg i en gymnasieskola, riskerar eleverna att få sina rättigheter till garanterad, lärarledd undervisningstid beskurna. Det finns anledning både för den kommunala och den statliga skoladministrationen att vara vaksam över de effekter som följer med denna nya undervisningsform. Som tidigare nämnts är den ökande valfriheten och den ökade likvärdigheten som distanskurser skulle kunna bidra till mycket tunga argument för att verka för en utveckling och större spridning av distansundervisning inom

19

gymnasieskolan. Många mindre gymnasieskolor, särskilt i små kommuner och i glesbygd, har inte elevunderlag nog för att kunna erbjuda alla de kurser som eleverna efterfrågar. Andra viktiga skäl för att utveckla distansundervisningen är lärarbrist och bristande ämneskompetens. Försöksverksamheten med distansundervisning har bidragit till en större förståelse för både nackdelarna och fördelarna av denna typ av undervisning. Visserligen har en reell distansundervisning endast prövats i ett fåtal fall men erfarenheterna från försöksverksamheten och andra former av distansundervisning tyder på att den kommer att både öka i omfattning och utbredning och kunna utgöra ett viktigt komplement till den reguljära undervisningen under förutsättning att regeringen öppnar för en fortsatt försöksverksamhet och överväger ett riktat ekonomiskt stöd till utveckling av distanskurser på gymnasienivå.

20

S L U T S A T S E R För att öka elevernas valmöjligheter, likvärdigheten inom gymnasieutbildningen och tillgången till kvalificerad lärarkompetens bör utvecklingen av distansundervisning uppmuntras och stödjas så att den kan bli en naturlig och integrerad del i den reguljära gymnasieutbildningen För produktion av en strukturerad inlärning som tillhandahålls genom en distanskurs krävs flera komplementära kompetenser. Särskilt den distanspedagogiska kunskapen är betydelsefull. Detta är en kompetens som få lärare har idag, varken tidigare- eller nyutbildade lärare. ITK och ITK-användning bör ingå in i den grundläggande lärarutbildningen. Få lärare kan behärska alla områden. Behov av nya icke-traditionella kompetenser i skolan är uppenbart. Skolans huvudmän bör uppmärksammas på detta och också stimuleras att t.ex. utnyttja de möjligheter som personalförstärkningspengarna ger för att anställa personal som möter de nya behoven. Anordnandet av kompetensutveckling och kurser i handledarskap, distanspedagogik och metodik bör stödjas. Universiteten som sedan länge arbetat med och utvecklat sin distansundervisning kan här bidra till en fortbildning av gymnasielärare. En fortsatt utveckling av högskolekurser med distanspedagogik och distansmetodik bör uppmuntras. Gymnasieskolorna behöver i många fall kvalificerat metodstöd såväl tekniskt som metodologiskt. Centrum för Flexibelt Lärande kan här spela roll genom information och rådgivning till olika utbildningsanordnare om arbetssätt och metoder inom distansundervisningen. För ett effektivt resursutnyttjande borde ett samarbete utvecklas mellan Centrum för Flexibelt Lärande och Skolutvecklingsmyndigheten. För den enskilda eleven, studievägledaren, skolledaren eller kommunrepresentanten är det svårt att få en överblick över den distansundervisning som erbjuds med stöd av IKT-tekniken. I en framtid blir det därför av stor betydelse för ett samutnyttjande av distanskurser över landet att en samordningsfunktion för distansundervisning inom gymnasieskolan kommer till stånd. En sådan samordningsfunktion kan förläggas till någon av de berörda myndigheterna eller läggas ut på lämplig kommun eller gymnasieskola. För att bättre tillgodose elevernas behov av kontakt med sin lärare och sina studiekamrater måste formerna för att mötas och kommunicera utvecklas.