Förutsättningar för framtidens livslånga lärande i Sverige Kerstin Littke

2

3

Förutsättningar för framtidens livslånga lärande i Sverige

Kerstin Littke

Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg

4

Författarna svarar själva för framlagda uppfattningar och slutsatser i Tankeverksamhetens skrifter. Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson www.tankeverksamheten.se redaktion@tankeverksamheten.se ISBN 978-91-87077-11-1 Göteborg 2012

5

Förutsättningar för framtidens livslånga lärande i Sverige Att vi lever i en tid av stora förändringar är ingen nyhet. Om det är vi troligen helt överens. Sannolikt är den omvälvande samhällsförändring vi bara befinner oss i början av mer omfattande än den vi genomgick då de stora strömmarna av människor från landsbygden flyttade in till städerna och industriarbetet. Kanske måste vi gå så långt tillbaka i tiden som till Gutenberg och boktryckarkonsten på 1400-talet för att hitta dess motsvarighet.

På kort tid har vi bevittnat globala förändringar där en rad diktaturer störtats av sitt eget folk, den globala ekonomins fokus har förskjutits från västvärlden till Asien, framsynta penningplacerare gör investeringar i Afrika samtidigt som den europeiska ekonomin brottas med stora problem.

En viktig anledning till den snabba samhällsförändringen, kanske den viktig-aste, är de senaste årens innovationer inom informations- och kommuni-kationsteknik, IKT, samt annan digital teknologi. En teknisk utveckling som gör det möjligt för människor att i allt större utsträckning kommunicera med sin omvärld, ta del av all världens information och kunskap samt att lösa vardagen på ett helt nya sätt. Med fog kan vi tala om att vi befinner oss i ett paradigmskifte.

Ordet paradigm är en benämning som myntats av fysikern och vetenskaps-historikern Thomas Kuhn för att beteckna en förebild, idealexempel eller mönster inom vetenskapen. När det inom ett paradigm har uppstått en kritisk massa av avvikande beteenden, kan en vetenskaplig revolution ske, ett paradigmskifte. Paradigmer är ojämförbara, och därför kan ett inte sägas vara sannare än ett annat, då de måste bedömas utifrån en position i ett specifikt sammanhang.

Den kritiska massa avvikande beteenden som Thomas Kuhn talar om i fysiken borde likväl även kunna gälla en kritisk massa av människor. Alltså när en tillräckligt stor massa människor anammar ett avvikande beteende från gällande norm kan en förändring ske.

Håkan Hydén, rättssociolog vid Lunds universitet, beskriver samhällets olika paradigm på följande sätt:

6

Samhällen flyter fram som vågor eller S-kurvor. Så länge samhället rör sig längs en våg är det utveckling, men när samhället hoppar från en våg till en annan (läs paradigmskifte) är det fråga om förändring.

Utvecklingen längs vågorna går, enligt Håkan Hydén, att dela in i olika faser med dominerande aktörer. Först kommer den tekniska fasen, där innova-törer utvecklar den teknik som ”driver” det nya samhället. Det är en fas som i tur och ordning följs av den sociala fasen, då den nya tekniken blir socialt accepterad och använd; den ekonomiska fasen, då vinsterna från den nya tekniken utvinns; och sist den politiska fasen, då välståndet fördelas. Det intressanta i denna teori är att de olika samhällena inte följer samman-hängande efter varandra. Under en mellanperiod existerar två samhällen parallellt, fast i olika faser. Den tekniska fasens uppfinningar uppstår inte i ett tomrum, utan finansieras av det välstånd som fördelas i det tidigare samhällets politiska fas. Sedan sammanfaller det gamla samhällets kris-hantering med det nya samhällets tidiga sociala fas, vilket leder till en tid av spänningar menar Håkan Hydén.

Han anser också att vi kan se ett antal tecken som visar vilken fas vi nu är inne i:

Eftersom den nya tekniken fortfarande håller på att sättas in i nya sociala sammanhang utvinns de ekonomiska vinsterna främst när tekniken sätts i gamla sammanhang.

Det innebär i så fall att vi nu befinner oss i en situation där vi lever i spän-ningarna mellan det ”gamla” sättet att strukturera vårt samhälle och det samhälle där vi ännu har en stor outnyttjad potential i det den redan befint-liga tekniken erbjuder. Idag är det i stor utsträckning vår egen brist på kreativ förmåga som begränsar oss och att vi i vår begränsning ser systemen i det paradigm vi håller på att lämna som så givna att det är svårt att tänka nytt. Ibland är det till och med så att vi ser dagens lösning som den enda möjliga. Eftersom det ”gamla” paradigmet genererar mest nytta under sin senare del finns det starka krafter som verkar för att behålla dess strukturer och system. Det ”nya” paradigmet har ännu inte nått samma nyttoeffekt, varför de nya strukturer som börjar byggas kan möta kraftigt motstånd av dem (t ex Jan Björklund) som verkar för att behålla de gamla systemen som bevisligen fungerade. När vissa människors beteenden inte passar in i dessa ideal, försöker man lösa situationen genom lagstiftning och ökad kontroll. Kännetecknande för slutfasen av ett paradigm är därför, enligt Håkan Hydén, överbyråkratisering.

Om vi ska tro på Thomas Kuhns teori är paradigmer ojämförbara och enligt Håkan Hydéns teori är det inte fråga om utveckling av det befintliga då vi övergår till det nya paradigmet, utan om förändring som inte går att besluta eller att styra fram. Politiker och beslutsfattare har marginell inverkan på hur det nya samhället kommer att se ut. Vad man kan och bör göra, är att skapa strukturer som stödjer förändringen och att hantera konsekvenserna.

7

Samhällets förändring leder till att hänsyn måste tas till nya behov. Struk-turer som varit gångbara under lång tid fungerar inte längre. Många männi-skor ser systemens icke-fungerande som ett misslyckande. Kanske är det istället så, att systemen har spelat ut sin roll, och att intuitiva människor har förlorat intresset och viljan att medverka till att upprätthålla dem?

Enligt Håkan Hydéns teori är det alltså nu inte längre fråga om utveckling utan förändring. Rälsen ligger inte rak framför oss. Det räcker inte med att göra det vi har gjort tidigare bättre utan det handlar om att utveckla något helt nytt. Nya strukturer som fungerar för de sociala beteenden vi utvecklar kontinuerligt genom teknikens möjligheter och snabba utveckling. Vi är hela tiden på väg mot något nytt men vi vet inte riktigt vad.

Tecken i tiden

Om vi ändå ska försöka oss på att se tendenser på sådant som kan ha betydel-se i framtiden så finns det vissa grupper i samhället som är intressantare att studera än andra. Ungdomar är definitivt en sådan grupp. Få kategorier i vårt samhälle är så lyhörda för nya strömningar som de är. Särskilt i den s.k. andra individuationen, som infaller under senare delen av grundskole- och gymnasieåldern, då de frigör sig från sina föräldrar och skapar sin egen vuxenidentitet. Genom att studera på vilka sätt de löser sin vardag kan vi få en aning om vart vårt samhälle är på väg. Inte minst gäller det deras sätt att använda informations- och kommunikationsteknik. Vi kan själva fundera på hur många av de värderingar och beteenden vi utvecklade i den åldern som vi bär med oss genom livet.

Naturligtvis ligger också kreativa personer som innovatörer, entreprenörer, konstnärer, författare i utvecklingens framkant. I deras kreativa idéer finns också signaler som ger indikationer om framtiden.

Om vi nu tänker oss att vi lever i spänningsfältet mellan två paradigm vet vi att när de personer som har makten i samhället idag var unga präglades de av möjligheterna i det paradigm vi nu håller på att lämna. Det ligger därför nära till hands att det är det förra paradigmets lösningar som fortfarande i stor utsträckning ligger till grund för strategiskt viktiga beslut i samhället. Dess företrädare har upplevt tiden då dessa lösningar genererade maximal nytta och använder ofta i sin argumentation ord som återgå, återföra och återskapa. Men det som fungerade utmärkt under tiden då samhällssystemet var helt synkroniserat med den tidens teknik och produktionsapparat funge-rar inte längre. Skolor som till både sin form och sitt innehåll liknar industri-samhällets fabriker blir statiska och inte flexibla samt har svårt att attrahera kreativa människor. Lärare som tvingas leva åtskilda från samhällets snabba förändring, där kunskap har kort bästföredatum, blir hopplöst distanserade och improduktiva.

Både ungdomars och kreativa personers lösningar avfärdas lätt som oför-ståndiga och ointressanta. Ungdomar har inte den status i samhället som

8

indikerar att deras synpunkter är viktiga att ta hänsyn till. De kreativa vuxna vars initiativ skulle vara intressanta att studera är en minoritet som man lätt kan avfärda med att det de gör är alltför extremt för att vara en del av det konstruktiva samhällsbygget. I värsta fall leder det till lagstiftning som direkt motarbetar en intressant utveckling. Ett sådant exempel är förhållandet mellan övervakning och fildelning där man kan registrera att nya värderingar håller på att utvecklas. Att ungdomar värnar fildelning kan ha ett samband med att ungdomar överlag har en större insikt i den nya tekniken och dess potential och därför vill värna om de positiva effekterna. Det handlar inte om att vi råkat få en ny teknik, det handlar om att tekniken lägger grunden för ett nytt samhällssystem, där de värderingar som unga står för i dag säkerligen kommer att få större inflytande.

Tänk om merparten av de ungdomar som idag inte fullföljer sin gymnasie-utbildning, inte gör det för att de system vi erbjuder inte klarar att motivera dem? Tänk om vi därmed går miste om de verkligt stora talangerna och att vi istället för att använda deras kreativitet till en för samhället nyttig utveckling, ger signaler som bidrar till en negativ självbild som kväser framtida initiativ?

Från att nästan ingen kan till att nästan alla kan

Vad är det då vi kan ana kommer att vara skillnader mellan det samhälle vi lämnar och det vi är på väg in i? Bo Dahlbom, professor vid IT-universitetet i Göteborg använder följande bilder för att illustrerar det gamla respektive det nya.

ABB:s fabrik i Västerås

9

I fabriken finns en tydlig hierarkisk ordning och fördelning av arbetsupp-gifter. Arbetsdagen har en given start- och sluttid. Vissa kan mer än andra. Helhetsperspektivet har ledningen och det är även den som bestämmer vad som skall utföras när och av vem. Så länge var och en utför sin del av helhe-ten fungerar allt bra. Att förstå varför är inte nödvändigt. Det finns en tilltro till att de som har helhetsperspektivet har kompetens att leda arbetet på bästa sätt.

Systemet har bestämt att alla ska ha rast, semester och pension. Här premie-ras ordning och reda och god åtlydnad av de regler som satts upp centralt. Kunskap och specialisering är nyckelbegrepp. Vissa kan mer än andra och de är också den gruppen som har den viktigaste utvecklingen i sin hand. Genom specialisering och funktionalitet når man konkurrensfördelar då man kan göra det man gör bättre än konkurrenterna. Det gäller att samla de skarpaste hjärnorna som kan utveckla produkter och funktioner som genererar nytta utifrån ett långsiktigt perspektiv.

Medarbetare och samhällsmedborgare ses som objekt för vilka en relativt liten del av befolkningen med hög kompetens bestämmer stora delar av livs-betingelserna. Så länge de som skapar förutsättningarna har övrigas förtro-ende är följsamheten god och systemen ifrågasätts inte.

Skolan har i högre grad uppgiften att kvalificera de unga för arbetslivet, dvs. för olika roller inom den industriella produktionen och dess krav, än att tillgodose den enskildes behov.

Pieter Bruegel, Barnens lekar (1560)

10

Det samhälle vi är på väg in i har större likheter med en medeltida marknad än med fabrikens reglerade system. Här finns betydligt större rörelse och komplexitet. Kunskap och specialisering är inte lika konkurrenskraftiga eftersom fler har kunskap och fler kan samma sak. Lika bra produkter produ-ceras av många andra och konkurrensfördelar åstadkoms genom förståelse av marknader och dess subtila behov. God kommunikationsförmåga är en nyckelkompetens. Vi är på väg att få en befolkning som inte nöjer sig med att bli objektifierade. Här behöver man se individer som subjekt med egna värderingsdrivna idéer om hur det egna livet bör gestalta sig och hur de egna behoven ska tillgodoses. Planeringshorisonten är kortare och det individuella perspektivet ersätts av strävan att finnas i meningsskapande sammanhang med andra likasinnade. Förståelse gynnas av komplexitet. Som individ måste man i större utsträckning förstå hur allt hänger ihop och i vilken helhet man befinner sig. Beslut om förändringar inom ett område kan annars få oplane-rade negativa återverkningar inom ett annat. Det blir därför viktigare med tvärsektoriell samverkan kring hållbara lösningar.

Signaler om förändring

När började vi kunna skönja den förändring som nu blir allt tydligare för allt fler? Om vi väljer att utgå från skolans perspektiv så blev den svenska skol-debatten på 40-talet, enligt Isling (1980) mer aktiv och efter hand allt radika-lare. Man ville att skolan skulle ges ett nytt innehåll. Den ansågs vara avskär-mad från samhällets strömningar och från verkligheten varför uppdraget och arbetsmetoderna behövde förnyas. En av dess huvuduppgifter skulle vara demokratisk fostran till en kritisk, aktiv och samhällsförändrande medborg-arroll. Reformidéerna var i stor utsträckning hämtade från USA. Enskilda personer, bland dem några radikala författare, t.ex. Alva Myrdal, betydde mycket för den intensifierade skoldebatten.

Krav restes även på jämlikhet i utbildningen – lika möjlighet för alla oavsett inkomst och bostadsort. För att göra detta möjligt krävdes längre skolplikt än de sex år som då gällde.

I 1946 års skolkommission, där ecklesiastikminister Tage Erlander själv var ordförande, utarbetades ett principprogram för enhetsskolan, som omfattade nio obligatoriska skolår fördelade på tre stadier. Som huvudargument angavs:

1. Demokratins behov av en bättre medborgarfostran

2. Landsbygdens krav på rättvisa i fråga om utbildningsmöjligheter

3. Ekonomiska skäl – behovet av bättre utbildad arbetskraft

Om det sista skälet – det ekonomiska – sägs att det moderna industrialiserade

samhället kräver utbildad arbetskraft. Yrkesutbildningen blir alltmer specia-liserad och den måste därför byggas på god allmänbildningsbakgrund.

11

Tankarna i 1946 års skolkommissions förslag var också att lägga grunden för

en demokratisk skolreform, som skulle göra det möjligt för skolan att av egen kraft anpassa sig efter den fortsatta samhällsutvecklingen. Den skulle ge skolan möjlighet att vara en självverkande kraft. Nyckelorden för skolans roll i samhället blev alltså anpassning och förändring. Idéerna var kreativa och radikala och känns fortfarande förvånansvärt aktuella. Enligt Håkan Hydén var det under denna tid som utvecklingen av det nya paradigmet startade.

Globalisering

Efter Internets genombrott i mitten av 90-talet tar samhällsutvecklingen ännu ett språng. Världen växer samman, tjänster automatiseras och integre-ras, handel och konsumtion globaliseras. Förändringstakten i arbetslivet är hög och att utveckla och behålla relevant kompetens hos medborgarna har därför blivit en utmaning som av EU bedömts ha avgörande betydelse för hur man lyckas upprätthålla en god ekonomisk ställning på den globala markna-den.

Man pekar på att andra regioner i världen har gått starkt framåt vilket också visar betydelsen av en innovativ, avancerad och högkvalitativ utbildning som en nyckelfaktor för ökad ekonomisk konkurrenskraft. Den allmänna kompe-tensnivån inom EU menar man måste därför höjas, inte bara för att tillgodose arbetsmarknadens behov utan även för att ge medborgarna möjlighet att fungera på ett effektivt sätt i dagens samhälle. Till bilden hör dock att det finns ca 72 miljoner lågutbildade arbetstagare i EU (EU:s arbetskraftsunder-sökning 2004, Eurostat) – denna grupp utgör en tredjedel av arbetskraften. Samtidigt visar prognoserna att bara 15 procent av de nya arbetstillfällen som skapats 2010 kommer att vara lämpliga för lågutbildade. Hela 50 pro-cent av de nya arbetstillfällena kommer att kräva högre utbildning. Dessutom tillkommer ett demografiskt problem med en i EU åldrande befolkning (KOM (2006) 614 s.3).

Vuxenutbildningen bedöms ge alla möjlighet att förvärva nyckelkompeten-ser. Ett av de viktigaste budskapen är dock att traditionella system måste stöpas om för att bli mycket mer öppna och flexibla, så att inlärarna får till-gång till individuella utbildningsvägar som passar deras behov och intressen, och därigenom i verklig mening åtnjuta lika möjligheter under hela livet. (KOM (2007) 558 s.2)

Vidare skriver man att vuxenutbildning inte alltid har fått det erkännande det förtjänar i form av synlighet, politiska prioriteringar och resurser, trots att livslångt lärande är ett område som lyfts fram politiskt de senaste åren. Denna klyfta mellan politisk retorik och verklighet är ännu mer slående när man betänker de stora utmaningar EU står inför (KOM (2006) 614 s.3).

12

Vuxenutbildningen i Sverige

Under några år i slutet av 1990-talet och en bit in på 2000-talet var debatten om vuxenutbildningen i Sverige intensiv. Det livslånga lärandet sågs av många, såväl politiker som företrädare för arbetslivet, som en av de viktigas-te frågorna för samhällets positiva utveckling. Man talade inte längre om att bara kompensera brister i individers utbildningsbakgrund, utan också om att lärandet måste fortgå under hela arbetslivet såväl i det formella utbildnings-systemet som i informella och ickeformella sammanhang. Validering sågs som en möjlighet att bekräfta ”tyst kunskap” och att eftersträva individua-lisering av studier var en självklarhet. Regeringen satsade under fem år av denna period stora summor på att det så kallade Kunskapslyftet, där 100 000 platser per år skulle tillföras den kommunala vuxenutbildningen. Målet var att så många som möjligt skulle kunna skaffa gymnasial behörighet, vilket ansågs vara den grund som behövdes för att klara att tillgodogöra sig ny kunskap i det livslånga lärandet. Dessutom var en stor och viktig uppgift kommunerna fick att skapa en ”ny infrastruktur” för det livslånga lärandet där kommunernas uppdrag inte längre enbart var att erbjuda utbildning genom sitt eget Komvux, utan istället utifrån individuella studieplaner till-godose att medborgarna tillförsäkrades den utbildning de behövde. Gles-bygdsverket benämnde den kommunala vuxenutbildningens nya roller med de s.k. tre M:en – motor, mäklare och mötesplats (Glesbygdsverket, 2004)

I mitten av 2010-talet tystnade debatten. De statliga medlen till kommunerna reducerades och de lokala politikerna började se vuxenutbildningen som en kostnad, där det fanns möjlighet att spara pengar (Wass, 2004). När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 skars anslagen till den kommunala vuxenutbildningen ner ytterligare.

Efter att den utredning om fristående vuxenutbildning som gjordes lades åt sidan 2008 har den kommunala vuxenutbildningens vidare utveckling hamnat i något av ett utbildningspolitiskt vakuum.

En tydlig ambition hos den nu sittande alliansregeringen har dock varit att stärka yrkesutbildningen på gymnasial- och eftergymnasial nivå. Åtgärderna ligger i linje med regeringens mål om ”fler i arbete” och avser att skapa förutsättningar för att fler fullföljer sina gymnasiestudier och att vuxna kan genomgå yrkesutbildningar inom områden där arbetskraft efterfrågas. Det totala statliga anslaget till den kommunala vuxenutbildningen reducerades dock kraftigt då man ansåg att den i huvudsak var en konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärd. Till det kan läggas att regeringen 2007 beslutade att inte längre öronmärka statsbidraget till kommunal vuxenutbildning samt att inte kräva någon ekonomisk motprestation från kommunerna, vilket ledde till att kommunernas egen satsning i många fall skars ner till ett minimum.

Från och med 2012 reduceras den statliga insatsen även avseende yrkes-utbildning för att enligt nuvarande budgetering fasas ut helt efter 2014 (se tabell nedan).

13

Totala antalet årsstudieplatser i landet finansierade med statsbidrag under perioden 2009-2014

Källa: Skolverkets redovisning av yrkesvux samt regeringens budget 2012

Den ojämna satsningen från såväl regeringen som kommunalt håll stämmer illa med det behov av strategisk kompetensförsörjning som alltmer gör sig gällande i samhället.

En positiv signal är dock att oppositionen i riksdagen nyligen röstade igenom att det riktade statsbidraget för vuxenutbildning ska återinföras.

Behovet av mer strategisk kompetensförsörjning, oavsett konjunkturläge har, inom andra politikområden än det utbildningspolitiska, seglat upp som en viktig fråga efter att i början av förra mandatperioden även här ha ägnats marginellt intresse.

I en rapport från Näringsdepartementet skriver man att en annalkande arbetskraftsbrist blir särskilt tydlig om enskilda regioner och yrkesgrupper studeras. Arbetskraftsbristen är inte enbart ett resultat av den demografiska utvecklingen utan också en följd av bristande matchning av kompetens på arbetsmarknaden. För att mildra framtida effekter av den demografiska ut-vecklingen behöver matchningen mellan utbud av och efterfrågan på kompe-tens fungera väl, vilket ställer krav på ett fungerande utbildnings- och kompetensförsörjningssystem (DS2009:69 s 11-12)

Regional kompetensplattform

Regionala företrädare framförde i samband med sitt uppdrag som s k varsel-samordnare vid konjunkturnedgången år 2008 behov av samordnad struk-tur för regional kompetensförsörjning och ett mer flexibelt och behovsanpas-sat utbildningssystem med samverkan över kommungränser. För att förbätt-ra den regionala samordningen efterfrågades utökad samverkan mellan den regionala tillväxtpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspoliti-ken. Regeringen gav regionala självstyrelseorgan och samverkansorgan eller Länsstyrelsen (där dessa organ inte finns), i uppdrag att under år 2010 etablera kompetensplattformar för samverkan inom kompetensförsörjning

Antal platser 2009 2010 2011 2012 2013 2014

Yrkesvux 5 087 23 157 22 066 5 000 1 000

Lärling - - Några få som omvandlats från yrkesvux

1 593 1 888 2419

Totalt 5 087 23 157 22 066 6 593 2 888 2419

14

och utbildningsplanering på kort och lång sikt. I direktiven uttalades att de ska bygga på redan etablerade samverkansformer inom kompetensförsörj-ning i länet. Syftet är att bidra till ökad kunskap och översikt, samordning av behovsanalyser, ökad samverkan kring kompetensförsörjning och utbild-ningsplanering och ökad kunskap om utbud och efterfrågan av utbildnings-former. Regionala självstyrelseorgan och samverkansorgan ska enligt upp-draget ta fram kunskapsunderlag och behovsanalyser som förhåller sig till funktionella analysregioner. Uppdraget ska slutredovisas i maj år 2012.

Regionalt har fokus till stor del legat på företagen, en del av utmaningen för framtiden är att nu i större utsträckning uppmärksamma arbetskraftens roll och samspelet mellan samhället och näringslivet när det gäller att ta tillvara arbetskraft och kompetens. I detta ligger allt från att ta emot praktikanter, våga anställa människor som kommer från en annan kultur, investera i kompetensutveckling till att utveckla formerna för samverkan kring dessa frågor bl.a. via kompetensplattformarna.

I direktiven angavs särskilt att vuxenutbildningen har en viktig roll och att den berör flera politikområden och ingår ofta som en av många förutsätt-ningar för måluppfyllelse i tillväxt-, närings-, social-, integration och arbets-marknadspolitik. De regionala kompetensplattformarna kan medverka till att förbättra den infrastruktur som stöder den vuxnes behov av utbildning och kompetensutveckling.

På agendan i Almedalen

På politikerveckan i Almedalen 2009 var kompetensförsörjning i arbetslivet en framträdande fråga som behandlades av de stora svenska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Från politiskt håll hade man dock valt att disku-tera andra områden. Året efter visade även politiker ett stort intresse för frågan, men då företrädesvis politiker från arbetsmarknads- och närings-departementet.

”Vad betyder 40-talisternas uttåg för företagens kompetensförsörjning?”, ”Kampen om arbetskraften – och att behålla den” och ”Stängt på grund av kompetensbrist”, var tre exempel på seminarietitlar. Titlarna vittnade om att man befarade en dramatisk utveckling med kompetensbrist och det var också det som präglade föredragningarna och diskussionerna. Initiativ-tagarna till seminarierna var företrädare för arbetslivet och de medverkande representerade arbetsmarknads- och näringslivsområdet. Ingen utbildnings-politiker fanns med i debatten. Mycket av det som efterfrågades i diskussio-nen ligger i linje med den utveckling som Kunskapslyftet avsåg att skapa. På ett av seminarierna sa TCO:s förbundsordförande Sture Nord: ”Vi står inför en extrem, knivskarp konkurrens. Livslängden på arbeten blir kortare. Vi behöver påfyllnad av kunskap under hela yrkeslivet. Obegripligt att vi inte har kommit längre. En modern arbetslinje är en kompetenslinje.”

15

I det samtal som följde framfördes många synpunkter från både panel och auditorium om att den arbetskraftsbrist, som man befarar ska komma efter 40-talisterna gått i pension, inte längre är det stora hotet. Enligt general-direktören för Arbetsförmedlingen, Angela Bermudez-Svankvist, har vi det antal personer vi behöver för svensk arbetsmarknad de närmaste fem åren. Problemet med kompetensbrist har vi dock redan genom en ”miss-match” mellan den kompetens som arbetslivet efterfrågar och den som erbjuds. Många i både panel och auditorium uttryckte stor frustration över att utbild-ningssystemet inte klarar av att leverera det som efterfrågas. Från många håll antyddes att utbildning måste ske i nära samarbete med arbetsmarknaden och från ett flertal personer presenterade goda exempel på öar i det formella utbildningssystemet där det fungerar så och där resultaten var goda.

I Almedalen 2011 var betydligt fler politiker involverade i diskussionen om kompetensförsörjning. Fortfarande deltog dock förhållandevis få utbildnings-politiker och påfallande var också generellt bristen på innovativa politiska idéer.

För övrigt kunde noteras en stor frustration hos många medverkande.

Situationen beskrevs vara värre än någonsin. ”Inga småplåster löser proble-met”. Många är arbetslösa samtidigt som företagen söker arbetskraft. Bristen på rörligheten på arbetsmarknaden sågs som ett stort problem och ett ökan-de antal 50+ som finns kvar i arbete trots bristande aktuell kompetens. Man menade att utbildningssystemet och arbetsmarknaden måste kopplas bättre samman och att det behövs nya sätt att arbeta som bidrar till att fler i arbets-livet kontinuerligt kan uppdatera sin kompetens. Man betonade vikten av validering och att kompetens måste ackumuleras.

Det påpekades också att fokus i resonemanget ofta ligger på dem som examineras från högskolan, men att en bra yrkesutbildning eller en bra grundutbildning från gymnasieskolan ofta är tillräcklig grund.

Sveriges goda förutsättningar

Vid en stor europeisk konferens i Bryssel år 2006, Employment week, hölls ett seminarium med efterföljande paneldebatt angående läget på den europeiska arbetsmarknaden. Där framställdes det skandinaviska, och särskilt det sven-ska offensiva systemet för livslångt lärande, som ett europeiskt föredöme. Flera utomskandinaviska experter talade om framgången i det svenska syste-met med nationella kursplaner och satsningen på möjligheten för alla med-borgare att nå en god utbildningsnivå. Man betonade dock att vår utbild-ningsstruktur bara är en del av ett helt komplext samhällssystem som ut-vecklats under drygt femtio år. Man påtalade därför svårigheten i att nå mot-svarande framgång i andra länder genom att bara bygga en utbildnings-struktur som liknar den svenska.

16

I en rapport publicerad 2008, gjord av det Berlinbaserade forsknings-institutet DIW på uppdrag av det tyska industriförbundet och Deutsche Tele-kom, drog man slutsatsen att Sverige var världens mest innovativa industri-nation följd av USA och Schweiz. Tyskland kommer först på åttonde plats. Främsta anledningen till Tysklands något sämre placering ansåg man just vara det ålderdomliga utbildningssystemet.

Framgångsfaktorer

En annan aktuell person som vittnat om Sveriges goda förutsättningar är Richard Florida, professor för närvarande verksam i University of Toronto och författare till bl a böckerna The Rise of the Creative Class och Cities and the Creative Class. Böcker som väckt stor uppmärksamhet världen runt. Florida har etablerat sig som en av den globala ekonomins mest citerade, omdisku-terade och anlitade samhälls- och utvecklingsdebattör. Han beskriver en värld som lämnat den industriella eran och klivit in i den kreativa och som redan hunnit långt i den utvecklingen. Den kreativa klassen – de som arbetar med forskning, teknologi, kultur, konst och underhållning – består enligt Richard Florida av upp till 40 procent av befolkningen. I alla fall i länder som USA och Sverige. Det skapar stora förändringar som inte alltid är synliga men som påverkar oss ännu mer eftersom de handlar om förändrade vanor, tänkesätt och levnadsmönster. Den kreativa klassen – snart halva befolk-ningen – består av självständiga individer som ställer krav på de platser där de ska bo och verka. De söker sig aktivt till områden som präglas av öppen-het, tolerans, jämställdhet och social omsorg.

Enligt Richard Florida är det framför allt tre faktorer som gör att ett land eller en region lyckas attrahera dem och skapa en växande kreativ ekonomi:

1. Teknologi och innovation

2. Hög andel talanger

3. Ett tolerant samhälle som är öppet mot invandrare, homosexuella och minoriteter

Med de tre faktorerna som grund har Richard Florida skapat en global ranking över världens hetaste länder i den kreativa ekonomin. I den senaste mätningen, som publicerades av tankesmedjan Martin Prosperity institute (MPI), en tankesmedja kopplad till University of Toronto och Rotman School of Management, rankades Sverige återigen som världens mest kreativa land. MPIs rapport Creativity and Prosperity: The Global Creativity Index mäter 82 länder utifrån ekonomiska, sociala och teknologiska faktorer. USA kom på andra plats. Våra skandinaviska vänner Finland och Danmark återfinns på tredje, respektive fjärde plats. Indien låg på 15:e plats och Kina på plats 58.

17

Nödvändig utveckling

Vi är på väg mot något nytt men vi vet inte riktigt vad. Enligt Håkan Hydén har politiker och beslutsfattare marginell inverkan på hur det nya samhället kommer att se ut. Han menar att vad man kan och bör göra, är att skapa strukturer som stödjer förändringen och att hantera konsekvenserna. Lyhördhet och intresse krävs för att ta del av synpunkter och utveckling i grupper av kreativa människor, som kan visa vägen till nya hållbara sociala system.

Enligt många internationella experters bedömning anses vårt land ha mycket goda förutsättningar att utvecklas positivt i framtiden. Ett avgörande steg i det nödvändiga förändringsarbetet är att vi överger fabrikstänkandet och skapar system som ger varje samhällsmedborgare möjlighet att utvecklas till en kreativ individ, som tar ledarskapet över sig själv och det uppdrag den har att utföra. Det kräver att vi intresserar oss mer för människors unika förmå-gor, inre drivkrafter, egna visioner och får dem att känna verkligt engage-mang. För den enskilde är förmågan att lära nytt en av de i särklass viktigaste kompetenserna, vilken kräver en självbild som ger känslan av att det är möjligt.

Med dagens höga förändringstakt är arbetslivets strategiska arbete med kompetensförsörjningsfrågor en av vårt lands största utmaningar. Det kräver dock en betydligt mer målmedveten, samordnad och långsiktig nationell satsning än den som finns idag. En tydlig politisk viljeinriktning med riktade medel, som gör det möjligt att regionalt och lokalt utveckla den infrastruktur, som krävs för ett väl fungerande system. Möjligheten att avsätta tid för stu-dier minskar och mer lärande behöver ske på arbetstid och ute på arbets-platsen. Det måste vara en ständigt pågående process som på ett naturligt sätt inkluderas i produktionens vardag. Såväl företag som offentliga arbets-platser måste engagera sig i dessa frågor och inte lämna över hela ansvaret till skolan. Skolan måste i sin tur utveckla ett betydligt flexiblare förhållnings-sätt och ta hjälp av informations- och kommunikationsteknik för att organi-sera mer individualiserade lärandesituationer.

Offentliga och privata medel behöver samverka. Idag är det inte längre så självklart att alla kompetenshöjande insatser som berör arbetssituationen är arbetsplatsens ansvar. Frågan om vem som ansvarar för att anställda upp-rätthåller aktuell kompetens bör diskuteras. Här kan krävas en lokal dialog där beslutsfattare är väl orienterade vad det gäller det lokala arbetslivets behov och att de med utgångspunkt från det kan planera ekonomiska sats-ningar. Den lokala organisationen bör också ses över för att på ett rationellt sätt hantera närliggande frågor om utbildning, arbetsmarknad och integra-tion.

Ungdomar ska finnas i lärandesituationer som känns meningsfulla för dem och där vi får glädje av deras kreativitet och nytänkande. De bör vara med i sammanhang där de på ett naturligt sätt kan möta äldre generationer och tillsammans med dem forma vår gemensamma framtid.

18

Den kommunala vuxenutbildningen har genom sin organisation i de flesta av landets kommuner en unik infrastruktur. Den kan vara ett viktigt komple-ment till den regionala kompetensplattformens behovsanalys och i rollen som motor och mäklare identifiera och tillgodose ett mer varierat lokalt kompetensbehov. Vuxenutbildningen behöver dock förändras från att vara inriktad på specifika kompetenser till att vara en del av en ständigt utveck-lande process för den enskilde. För vuxenutbildningen betyder det att det inte räcker med att utveckla ett mer moderniserat system av traditionell vuxenutbildning utan det måste till en systemförändring. Intressanta initiativ har tagits av den kommunala vuxenutbildningen i Dalarnas län. Dalawux, som omfattar Dalarnas femton kommuner, utvecklar med hjälp av medel från Europeiska socialfonden länsövergripande lösningar för det framtida livs-långa lärandet. Utgångspunkt för arbetet är direktiven i EU 2020, nationella målsättningar och den regionala utvecklingsplanen.

Genom digital teknik kan arbetet underlättas och effektiviseras och man kan få mer tid för kvalitativ utveckling. Genom digital teknik kan man nå en utvid-gad sfär av människor; något som gör att kollaboration och nätverksbygge underlättas. Den kan genom ökat utbud och ökad tillgänglighet ge möjlig-heter till individanpassning och valfrihet i utbildningssituationen.

Multimediala verktyg kommer att bli allt viktigare inom framtidens arbets-marknad. För den som arbetar inom utbildningssektorn är det viktigt att kunna hantera och förstå teknik, både för egen produktion och för att kunna ta del av andras produktion. Kunskapen behövs också för att kunna använda olika digitala tjänster erbjudna inom privat såväl som offentlig sektor. Möjlig-heter att belysa och förklara ökar när vi har möjlighet att använda oss av ljud och bild. Det vi vill få fram blir mer levande och mer lättåtkomligt, inte minst för människor med perceptuella begränsningar. Tillgängligheten ökar och därmed möjligheten för fler att lära och utbilda sig.

Ett ökat informationsflöde och sociala medier spelar en allt viktigare roll i våra liv. Världen är mer öppen och mer tillgänglig än någonsin och inter-aktion i samhällsdebatten är möjlig på ett annat sätt än tidigare. För den som arbetar inom utbildning blir det angeläget att kunna hantera och konstruktivt använda de möjligheter som detta erbjuder. Sociala medier kan ge oss möjlig-het att lära och utvecklas i sociala sammanhang; de kan ge oss nya perspektiv på världen och nya sätt att tänka på. Genom att kombinera sociala medier, fria digitala lärresurser och molntjänster kan vi bygga upp nätverk både för vår egen personliga utveckling och för att bidra till andras.

Utbildning i nära samverkan med arbetslivet blir allt viktigare. Statistik och vetenskapliga studier visar att utbildning förlagd till arbetslivets processer ger många fördelar som t ex snabbare integration på arbetsmarknaden. En nära samverkan mellan skola och arbetsliv skapar också förutsättningar för lärare i en utbildningsorganisation att upprätthålla aktuell kompetens inom yrkesområdet samt för företagets ledning och anställda att stimuleras till vidare utveckling.

19

Attityden till arbetsintegrerat lärande måste förändras. En vanlig missupp-fattning är att utbildning som genomförs ute på en arbetsplats är utbildning för studiesvaga elever. I själva verket är det där de bästa förutsättningarna för att utveckla skarpa kompetenser finns. Där kan man skapa förutsätt-ningar för motivation, se helhet och sammanhang i utbildningar, vilket ger förståelse för att även de teoretiska delarna av utbildningen behövs.

Lärarrollen måste förändras. Från att själva ha genomfört hela kurser inne på skolan måste de lära sig att identifiera utbildningsinnehåll ute i samhället. Deras främsta uppgift blir att bedöma var och hur eleven kan uppnå högst kompetens utifrån sina förutsättningar. Deras roll kommer att behöva kompletteras av handledarutbildade yrkesmän och andra resurspersoner ute på företag och offentliga arbetsplatser. Dessa personer kan också vara en resurs för arbetsplatsernas egen kompetensförsörjning i vilken även skolans lärare och andra professioner i kommunen kan ha en viktig roll. Dialogen mellan skolan och arbetsplatsen är viktig. I gränssnittet mellan dessa båda arenor kan mycket intressant utveckling ske.

I dagens samhälle, med en obegränsad tillgång till all världens information och tillgängliga kommunikationskanaler, sker lärande till stor del utanför våra formella utbildningssystem. Individers reella kompetens behöver identifieras och bedömas utifrån det formella systemets vedertagna kompe-tensbevis, för att tydliggöra organisationers kompetensinnehåll och stärka individens position på arbetsmarknaden.

Direktiven i styrdokumenten att i vuxenutbildningen tillvarata tidigare förvärvad kompetens har funnits i många år. Successivt har dessa direktiv skärpts utan att det har gett något nämnvärt resultat i praktiskt genom-förande. Precis på samma sätt som beskrivits ovan angående AIL, kräver kartläggning och bedömning av reell kompetens, särskilda kunskaper hos utföraren utöver grundläggande lärarkompetens.

Många lärare känner sig osäkra på att ta sig an validering, vilken är en bidragande orsak till att det idag endast genomförs i mycket liten omfattning.

Ett annat hinder är svårigheterna att tillvarata valideringens resultat. Systematiskt arbete med validering kräver pedagogiska lösningar för att genomföra studier som för individer varierar i innehåll, form och omfattning. Den beredskapen finns oftast inte i de traditionella utbildningssystemen.

Vårt bidrag till Europa

Utvecklingsbehoven som beskrivs ovan är idag ganska tydliga och kända av många. Säkerligen finns det ytterligare behov som ännu inte har identi-fierats. För att hitta lösningar måste vi försöka tänka stort och tänka nytt. Vi behöver träffas i nya kreativa och djärva konstellationer för att bryta upp invanda mönster och utmana varandras tankar. Innovationer kan vara att sätta redan existerande funktioner i nya sammanhang.

20

Lyckas vi utveckla nya fungerande system som kan tillgodose det stora kompetensutvecklingsbehov vårt samhälle har bör det vara intressant även för andra länder i Europa. Deras väg dit är dock troligen mer komplicerad, eftersom de först måste lösa de utbildningsstrukturella problem de idag har att brottas med.

Kanske är det i Sverige som de bästa förutsättningarna finns för att utveckla former för framtidens livslånga lärande, vilket i sin tur kan utgöra ett viktigt bidrag till Europas globala konkurrenskraft.

Referenser

Dahlbom B, Makten över framtiden, Stockholm: Liber 2003

Dahlbom B, Sveriges framtid, Stockholm: Liber 2007

Kuhn T S, De vetenskapliga revolutionernas struktur, Berkeley: Thales 1992

Det är aldrig för sent att lära, Europeiska kommissionen KOM(2006)614,

Handlingsplan för Vuxenutbildning. Det är aldrig för sent att lära sig något nytt, Europeiska kommissionen, KOM 2007:0558

Isling Å, Kampen för och mot en demokratisk skola, Stockholm: Sober Förlag 1980

Lumsden Wass, K. Vuxenutbildning i omvandling: Kunskapslyftet som ett sätt att

organisera förnyelse. Göteborg: Göteborgs Universitet 2004

Florida R, Den kreativa klassens framväxt, Washington: Daidalos 2006

Lärcentra 2003. Sammanställning av enkätsvar Glesbygdsverket, 2004

Strategisk uppföljning av En nationell strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning 2007-2013, Näringsdepartementet, Ds 2009:69

21

Tidigare utgivna rapporter på Tankeverksamheten Anders Nilsson & Örjan Nyström, Ny strategi för jämlikhet (sept. 2011) Anna Johansson, Obligatorisk valfrihet – Nej tack! (okt. 2011) Gösta Esping-Andersen, Att investera i barn och utjämna livschanser (nov. 2011) Sofia Jonsson, Trafficking i Europa (jan. 2012) Erik Bengtsson, Varför är fackföreningsrörelsen så svag i USA? (jan. 2012) Johan Lönnroth, Fragment av en hegeliansk historieskrivning över

nationalekonomin från svensk horisont (febr. 2012) Roland Kadefors, Jobba till 75? Om ålder, arbete och pensionering (mars 2012) Anders Nilsson & Örjan Nyström, Ungdomsarbetslöshet i Sverige och

Leerwerkplicht i Nederländerna (april 2012) Anna-Lena Lodin & Mats Wingborg, Arbetarrörelsen och hotet från

högerpopulisterna (april 2012) Erik Bengtsson, Jack Rolka och Fredrik Ståhle, Arbetsmiljörapport (maj 2012) David Ljung, Nya tider – nya jobb. Utmaningar och utvecklingsvägar i

jobbpolitiken (juni 2012) Rapporterna finns att ladda ner kostnadsfritt i pdf-format på: www.tankeverksamheten.se Skickar du din e-postadress till redaktionen@tankeverksamheten.se så sätter vi upp dig på vår sändlista och du får utan kostnad kommande rapporter direkt i din e-postlåda.

22

Kerstin Littke är utbildningskoordinator vid Centrum för Yrkeskunnande, Göteborgs universitet,

och processledare vid DalaWux. Hon har tidigare varit förvaltningschef för gymnasie- och vuxenutbildning i Tjörns kommun

Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson www.tankeverksamheten.se

redaktion@tankeverksamheten.se ISBN 978-91-87077-11-1