Fotografisk Tidskrift 4 2010

1 | no 5/2010

LÅNGT BORT OCH NÄRA MARTINA HOOGLAND IVANOW

MODE, MORAL OCH FOTOGRAFENS ANSVAR- - - - - - - - - - - - - - - - -

RIK PÅ BILLIG BILD – MICROSTOCKKUNGEN

BERÄTTAR HUR - - - - - - - - - - - - - - - - -

Fotografisk Tidskrift #4–2010

Fotografisk Tidskrift #4–2010

– Jag vill skapa en känsla av osäkerhet och förundran hos betraktaren. Det är så jag dri-ver mig själv framåt som konstnär och kan behålla min nyfikenhet och drivkraft, säger Martina Hoogland Ivanow, vars bok Far too Close i höst kommer ut på Steidl. – Äntligen, den har varit på gång ett bra tag nu, säger hon när vi möts över varsin kopp kaffe via Skype. Martina dricker sitt i sin vit-väggade ateljé i Berlin. Hon är utmattad efter en natt i labbet med sitt nya fotoprojekt som ska visas i Stockholm i höst.

Hon har tidigare arbetat som kommer-siell modefotograf men lever just nu på ett iaspis-stipendium. Det är inte helt vanligt med fotografer som har ett så stadigt ben i både det kommersiella och konstnärliga lägret men själv rycker hon på axlarna när jag försöker problematisera hennes yrkes-utövande.

– Jag ser det inte som någon motsättning, tycker det är lite märkligt att folk gör en grej av det, säger hon.

Under de sju åren som det tog att färdig-ställa Far too Close besökte hon otillgäng-liga platser som Eldslandet, Kolahalvön, Sachalin, Mongoliet och Sibirien. Samtidigt arbetade hon »inåt och nedåt«, nära sig själv och tog familjeporträtt på närstående. Hela boken är en meditativ och suggestiv betrak-telse över närhet och distans.Hur såg din väg till fotografin ut?

– Jag fann det ganska lätt att förstå hur man använder ljus. Att använda kamera har alltid kommit naturligt. För mig är fotografi ett slags känselspröt, att fotografera är för mig ett sätt att relatera till verkligheten. Dessutom ger kameran mig en ursäkt att få komma till platser jag annars inte fått tillträde till, säger hon.

Jenny Morelli

Martina Hoogland ivanow föddes i Stockholm 1973 och har studerat fotografi i Paris och New York. Hon är bo-satt i Berlin och hennes bok

»Far too Close« ges ut under hösten 2010. Hen-nes nya fotoutställning »Satellite« visas på Gun Gallery i Stockholm 21 oktober – 14 november, 2010. Hon använder en Pentax 6X7.

martina hoogland ivanow

9 | no 4/2010

» Mode-fotografiet får

ofta stå ut med mästrande

omdömen «

InnehållPortfolio / Martina Hoogland Ivanow / 1

Hej / Jenny Morelli: »1–0 till poesin« / 10

Aktuellt Sverige / Ruiner och Modernautställningen / 12

Gästen / Lars Westman: »När Robert Capa var pank« / 13

5 frågor / Till den lettiska fotografen Inta Ruka / 14

Fotobokspriset / Och de nominerade är… / 16

Aktuellt utland / Samtida amerikanskt fotografi / 18

RIk På bIllIGA bIldeR / Möt microstockkungen Yuri Arcus / 20

bokrecensioner / Idealsamhället på bild? / 28

Rookien / Nora Bencivenni gillar inte kött / 30

Mode & MoRAl / Vad har fotografen för ansvar? / 32

Praktik / Hur bra är »innehållsmedveten fyllning«? / 36

Teknik / Stefan Ohlsson tar pulsen på Photokina / 38

Tankar om en bild / Petter Lindgren tolkar Roberts Voits träd /44 NyA SAjTeN / Så funkar den! / 44

juridik / Om digital marknadsföring / 46 Medlemssidor / Pelle Kronestedt: »Miljömärk dig!« / 48

Stafetten / Lek med oss! Inspireras av Inta Ruka / 48

fotografisk tidskrift | 10

»en tidskrift för fotografikonstens utöfvare i vårt land har länge varit ett önskningsmål – Snart sagdt dagligen göras vigtiga upptäckter, nya apparater uppfinnas, förbättringar åstadkommas, som afhjelpa de besvärligheter, foto-grafen har att kämpa mot«, skriver redaktören Albin Roosval i det allra första numret av Fotografisk Tidskrift år 1888. Han fortsätter: »genom att noggrant iakttaga det nya på området för denna konst, som går framåt med jettesteg och finner en allt vidsträcktare tillämpning, genom att meddela de teoretiska och praktiska forskningsresultat, som ernås, och genom att hålla sina spalter öppna för forskare inom fotografiens område vill tidskriften söka åstadkomma, att vi draga så mycket nytta som möjligt af hvad som redan är gjort på detta område och än vidare i vår mån bringa fotografikonsten framåt.«

122 år senare väljer jag och Anders Birgersson, ad, omslag på en tidskrift som fortfarande har som ambition att afhjelpa besvärligheter och bringa fotogra-fikonsten framåt. Valet står mellan en microstockbild föreställande en söt blondin som finns att ladda ned från nätet för ett par tior och fotografiet av den i höst aktuella fotografen Martina Hoogland Ivanow. Ni ser själva vilken bild som vann. Det gick inte att vara smart och journalistisk när man har med poesi att göra. Konsten vann över marknaden. I alla fall den här gången.

Jag vill att innehållet i den här tidskriften ska röra sig över flera spännings-

fält: konstnärlig kvalitet och kommersialism, verklighet och idealism, svensk marknad och utländsk, tekniskt kunnande och berättande. Precis som i slutet av 1800-talet lever vi i en turbulent och spännande tid som ställer nya krav på fotografer (och på journalister, konstnärer, illustratörer med flera!) Den nya teknologin innebär att innehåll blir lättillgängligt, billigt och ofta till och med gratis. Amatörer anfaller från alla håll. Jag vet inte hur många gånger jag själv tagit upp digitalkameran och plåtat en halvkass bild (eller »good enough« om man vill vara välvilligt amerikansk) på något eller någon som snabbt behövde avbildas istället för att köpa en bild från en bildbyrå. Good enough vinner över kvalitet och professionalism, så ser den samtida marknadslogiken ut. Så vad gör vi åt det? Jag har inget självklart svar på den frågan. Men jag hoppas få tillfälle att diskutera problematiken vidare just här.

En annan ambition är att många röster ska höras. Inte bara förbundets röst eller min röst även om jag i detta nummer dyker upp som artikelförfattare till väldigt många notiser. Vad tycker ni om ordförandens krönika? Vad säger ni om fotografen och kulturjournalisten Jenny Maria Nilssons försvar av modefo-

1–0 till poesin

Amatörer anfaller från alla håll. jag vet inte hur många

gånger jag själv tagit upp digitalkameran och plåtat

en halvkass bild.

jeNNyMoRellIchefRedaktöR

hej

tografens rätt att ta politiskt inkorrekta bilder? Vad känner ni när ni läser Julia Svenssons porträtt av Yuri Arcurs? Jag vill att ni hör av er och berättar om den verklighet ni lever i och som jag efter bästa förmåga ska se till att skildra. Vår nya webbplats är till för diskussion och mig kan ni maila.

kort om mig. Som tolvåring fick jag överta pappas halvformatskamera Canon Dial med vilken jag plåtade mina jämnåriga tjejkompisar i min storsyrras tuffa kläder och härmade fotografier jag hittade i tidningen etc. Jag har stått hund-ratals timmar i mörkrummet i Tibble kyrka, jag har köpt massor av hemmarul-lade tri-x-rullar av killen i fotoaffären på Hornsgatan i Stockholm och jag har fullkomligen slukat bilder av Christer Strömholm, Henri Cartier-Bresson, Cindy Sherman, Joel Peter Witkin med flera. Den första bilden jag rev ut ur en tidning och satte upp på väggen var för övrigt ett porträtt av Julia Margaret Cameron som dyker upp i modereportaget i det här numret.

Jag gick på Riddarfjärdskolans fotogymna-sium 1984 och lärde mig hantera en Sinar-kamera men fick så mycket skäll av läraren (vars namn var kg om jag inte minns fel) att jag hoppade av efter en termin. Jag har en blogg som ni hittar på sfoto.se/f. Där har jag även lagt ut mer läsning ur det allra första numret av Fotografisk Tidskrift.

Albin Roosval får sista ordet och jag instämmer helt med honom:

»I förhoppning att tidskriftens sträf-vanden med välvilja upptagas af ej mindre amatören än yrkesfoto-grafen, skall red. beflita sig om att fylla alla billiga kraf, som kunna ställas på densamma.«

PS. Vi ses på bokmässan! Eller på fo-tomässan! Eller på Facebook eller Twit-ter eftersom 122-åriga Fotografisk Tidskrift nyss tagit klivet ut i de sociala medierna. DS


43 | no 4/2010

nu har jag stirrat så länge på den den här bilden att allt jag ser är molnen.

Jungfruliga drar de fram över landskapet, halv-kusiner till den där sorten som brukar pryda gamla vykort. »Hälsning från Falerum« skulle det kunna stå på Robert Voits fotografi med den resliga furan, och man skulle köpa det.

Där tryckarna fordom lät kopiera in särdeles dekorativa moln i vykorten – med resultatet att samma moln ibland kom att sväva över exempelvis Sävsjö och vattentornet i Örebro – använder Voit inte ens programmet Photoshop för efterbearbet-ning, och han plåtar helst med storformatskamera laddad med riktig film. Molnen vi ser på hans bild, cumulusmoln, råkade således bara ha vägarna förbi.

Cumulus, eller »vackertvädermoln« som de också kallas, är för övrigt inte helt att lita på: framåt middagstid väntar kanske lite regn eller gammaltes-tamentligt muller över landskapet som inte alls är svenskt men ändå mycket väl skulle kunna vara det. I den sydvästsvenska gnejsregionen är liknande bergknallar legio, och den nationalromantiskt anstrukna tågbanan som visas på Tekniska museet i Stockholm är närmast en orgie i landskapstypen.

Också bildens huvudmotiv, den ensamma frötal-len på hygget, ser i förstone ut som vilken tall som helst, om än av det ståtligare slaget. En sådan där taigans prydnad vid vars fot man gärna skulle slå sig ner med Tjechovs noveller eller recitera Erik Lindegrens dikt med »tanken på dig är som moln-skuggans ilande flykt över slätten och en blickens vilande färd mot horisonternas bortom«, eller hur den nu går. Det är också lätt att föreställa sig hur Voits fura står där allena och rödbröstad i aftonen, som en solnedgångens sista utpost.

men ju mer man ser på hans tall, desto mer eljest blir den. Nog är tallar raka, men inte så raka. Och ger inte kronan ett lite märkligt och tillklippt intryck, och vad är det för mystiska rörlika föremål högst upp? Den gröna färgen signalerar kamouflage och radar och »varning sprängdeg«, och där någonstans blir det riktigt vajsing med varseblivningen. Är det en fejktall, en gigantisk plastblomma vi ser? Döljer sig en kryssningsmissil under barken?

Nej, blott en prosaisk mast för mobiltelefoni,

inslagen i ett tallhärmande hölje av plast och plåt och förmodligen också en hel del andra material av vilka säkerligen inget är trä. Fotografiet ingår som bild nummer ett i Robert Voits serie New Trees, med bilder av liknande mobilmaster i trädhamn, resta i bland annat Sydeuropa, Japan och usa. Vår mobil-fura på bergknallen är kanske den minst iögon-fallande och mest skogsfähiga av dem alla, och de flesta ter sig rent ömkansvärda i sin Michelin-gub-biga plastighet. Ofta är de dessutom så tilltagna i längd att de får träden runtomkring att framstå som mellanstadiekillar fylkade kring någon av klassens tidigt utvecklade tjejer.

Ironiskt och ledsamt nog tyder mycket på att den elektromagnetiska strålningen från mobilmaster i själva verket har ihjäl omkringliggande skog (se bland annat www.mobilsmog.se), vilket ger en sorglig dimension åt den här högteknologiska maskeraden som tycks vara på modet över stora delar av klotet. I Sverige finns ännu inga mobilfuror, men kanske är det bara en tidsfråga innan de inhemska skogarna kommer att genomströvas av dessa megahertzom-susade oidipusar.

vykorten från den nymornade välfärdsstaten framhölls gärna teknologiska landvinningar. En transformatorstation eller en industribyggnad ansågs lika värd att visa som ett vattenfall eller en stavkyrka. Robert Voits bilder skvallrar om motsat-sen, en samhällsform som gått så långt i sladdnoja och trådlöshet att den blivit desperat inför tanken på något så urbota otympligt och ofengshuigt och jordbundet som en mobilmast.

För vår civilisation återstår dock många grusade mil att vandra genom det digitala barrskogsbruset, och först när vi lyckats koppla upp oss till cumu-lusmolnen uppstår kanske den »oväntade förbin-delse mellan himmel och jord« som Erik Lindegren skriver om i sin dikt, Tillägnan.

Synd bara, eller om det kanske är underbart, att varje litet steg på vägen måste rymma så mycket av tragik och ofrivillig humor.

Petter Lindgren, poet.

New Treesrobert morat galerie, HamburgUtställningen pågår tom 31 oktober 2010

Nog är tallar raka men inte så rakaVi har bett poeten Petter Lindgren associera fritt kring en bild av den tyske fotografen Robert Voit från hans serie »New Trees«.

tankar om en bild


Vad har modefotografens Mikael Janssons bilder av kvinnor med Sara Lidmans kvinnoporträtt att göra? Bör modefotografer ta ansvar för vilka bilder de skapar? Jenny Maria Nilsson, kulturjournalist och fotograf, tar ett stort grepp om modefotografens moral och gräver i modefotots historia.text jenny maria nilsson

»Vi ser det himmelskt blåa från brinnande sopor, den gyllene manteln av solsken, eller mjöldagg; trädskottet som försöker tränga sig upp ytterligare en gång genom ännu en spricka i asfalten på parkeringen är lyriskt grön.«

Citatet är från förordet till William Egglestons bok The Democratic Forest, från 1989, där den amerikan-ska författaren Eudora Welty återger fotografen Egglestons känsliga och exakta bruk av färg i sina fotografier.

Dennis Freedman, redaktör för det betydande amerikanska modemagasinet W, och modefoto-grafen Bruce Weber tycker båda att det är det mest poetiska som skrivits om fotografi och och gör

därför 1997 en fotografisk road trip till Mississippi för att besöka Eudora Welty.

Den androgyna supermodellen Kristen Owen och hennes barn är också med på resan. Bagaget består av en hel massa kläder för fotografering av männis-kor de slumpmässigt skulle träffa och ville ha med i bilderna, för Mississippi Yearning, som Weber döpte bildserien från expeditionen till, kom inte bara att innehålla ett av de mest kända porträtten av Welty från hennes senare år, utan även kommersiella modebilder. I Mississippi Yearning »framkallar« Weber en bildvärld delvis utifrån Eudora Weltys litterära kosmos. Attityden han har till sitt arbete är karakte-ristiskt för det allra yppersta modefotot som under 1900-talet bildar sin egen fotogenre.

I slutet av 1800-talet börjar diverse fotostudior i Paris få beställningsjobb från modemagasinet Les Modes Magazine. Kvinnor med en idealiserad, klas-sisk skönhet och uppblåst byst och håruppsättning står framför fondväggar – sammetsgardin till vän-ster, pelare till höger – klädda i de plagg som skulle säljas. De här »scenerna« brukar kallas modefotots ursprung, vilket bara delvis är sant. Mer träffande vore att beskriva dem som katalogfotots början. Vis-serligen har bilderna som förekommer i vår tids pre-stigefyllda modemagasin det gemensamt med de ur Les Modes Magazine att de är tagna på uppdrag för att visa och sälja kläder och andra accessoarer – men det är inte vad som präglat det moderna modefotots estetiska uttryck mest. Kännetecknande för modefo-

Mode & moral

essä

2 | no 4/2010

Mikael Jansson

»Daria Nightclub Story« för

Interview Magazine 2010


Lise Sarfati »Christy#01 Austin, Texas, 2008«

tots retorik är att fotografen tar kulturella referen-ser i anspråk för att formulera historier och skapa säljande bilder. Så gör Weber i Mississippi Yearning och sättet är även typiskt för fotografer som Peter Lind-bergh, Helmut Newton och Mikael Jansson.

Ursprunget till den konstnärliga modefotogenre Weber och Jansson är verksamma i finner vi bland annat hos det tidiga innovativa porträttfotot. Julia Margaret Cameron, född 1815 i England, började fo-tografera vid 48 års ålder. Under den relativt korta tid hon var verksam (hon dog i förtid, förmodligen av skadlig fotokemi) revolutionerade hon fotografiet – ett porträtt skulle säga något både om utsidan och om insidan av den avbildade. Cameron skapade näst

intill en egen genre inom modefotot och fotografer som Lillian Bassman, Deborah Turbeville och Sarah Moon har alla påverkats av hennes stil.

Men vi finner den även i det konstnärliga doku-mentärfotot. 1936 publicerades The English at Home, en bok av fotografen Bill Brandt. Inomhusbilder i mörka miljöer var möjliga först då blixtlampan gjort entré. Brandt fotograferade i samhällets alla skikt och skildrar spänningar både mellan människor och i människor. Han studerade hos Man Ray i Paris och blev en del av den dokumentära stilart som då växte fram, där fotografen använder verkligheten för att förmedla något som går utöver just den verklighet som skildras. Det avslöjande seendet blev eftersträ-vansvärt, Brandt intresserade sig för sådant andra

inte lade märke till och ansåg att fotografens jobb är att se mer intensivt än andra, som ett barn eller en resande i främmande land.

Brandt menade även att fotografiet hade en profetisk kraft och att den porträtterades öde syntes i bilden. Detta inspirerade Diane Arbus, som trodde att ett framtida självmord syntes i ett avfotograferat ansikte.

»De fanns där, självmorden fanns där«, sa hon om fotografier av Marilyn Monroe och Ernest Heming-way efter att de tagit livet av sig.

Fotografiet ville under 1900-talet blotta allt mer av det vi människor är rädda för att visa – vår sårbarhet. Avslöjandet inom fotot blir, på gott och ont, först ett ideal och sedan en norm i berättandet. Eudora Welty,

35 | no 4/2010

som både var fotograf och författare och sällsynt nog utmärkt i båda yrkena, sa att Arbus »helt och hållet kränker mänsklig integritet och hon gör det avsiktligt«. Hon hade rätt, Arbus ger företräde åt skildrandet, och hänsynstagandet kommer på skam. Men jag ser det som en tillgivenhet. För att vara lojal mot de hon porträtterar måste hon svika dem – det är utmärkande för alla bra fotografer. Fotografen är i den dokumentära traditionen tvungen att välja mellan att nöja sig med den yta som folk odlar eller försöka komma åt det som finns där under.

För ett tag sedan hörde jag en kvinna i radion ond-göra sig över Sara Lidmans kvinnoporträtt, särskilt då Rönnog i romanen Lifsens rot. Hennes invändning

»Fotografiet ville blotta allt mer av det människor är rädda för att visa.«

Ovan till vänster Modefoto-

grafisk misshandelsestetik

signerad Robert Nettarp som

visas på Fotografiska museet.

Ovan till höger Julia Margaret

Cameron tog sin första bild

som 48-åring och har bildat

en egen genre inom mode-

fotografiet.

Till höger Modefotografen

David Drebins lyxporriga »Over

the Top« från 2009.

RO

beR

T N

eTTA

Rp

JulIA

MA

Rg

AR

eT CAM

eRO

ND

Av

ID D

Reb

IN

lISe SA

RFA

TI. COu

RTeSy

yOS

SI M

IlO g

AlleR

y, New

yOR

k

6 | no 4/2010bild thobias fäldt > Ur serien år 0

Lillian Bassman visar en flärdfull

amerikansk miljö befolkad av

Audrey Hepburn-liknande kvinnor.

lIll

IAN

bA

SS

MA

N


Taube på ItunesUnder sommaren har två ärenden som rör produktförpackningsbilder och omslagsbilder diskuterats i media. Hur får de användas i marknadsföring?

En alldeles särskild form av uppdrag handlar om när fotografen skapar en bild som ska användas på en produkt-förpackning eller som omslagsbild till musik, film eller litteratur. Den typen av bilder är mer eller mindre förutbe-stämda att exponeras i alla möjliga och ibland omöjliga sammanhang. En nödvändighet är att den som beställer sådana bilder ser till att förvärva den användningsrätt som behövs och som täcker alla de sammanhang som förpacknings- eller omslagsbilden kan tänkas förekomma i.

I somras beslutade det småländska mejeriföretaget Lindahls att betala ut ett skadestånd till den grekiske man som hade förekommit på deras turkiska yoghurtförpackning under åtta år. Skadeståndsbeloppet landade enligt uppgift på 1,7 miljoner kronor. Vad var det då som juridiskt hade inträffat?

Lindahls mejerier köpte en bild föreställande den grekiske mannen av bildbyrån ibl, troligen i tron att han var turkisk, för ett uttalat nyttjande av bilden på sina mejeriprodukter. Genom en i Sverige bosatt vän till den grekiske mannen uppmärksammades mannen i våras om användningen. Det visade sig att det saknades samtycke för användning av bilden i reklam-sammanhang. Att en produktförpack-ningsbild är att betrakta som en bild som används i reklamsammanhang är det nog få som invänder mot. Till råga på allt kände sig mannen kränkt av det faktum att han utpekades som turk, trots sitt grekiska ursprung.

Enligt lagen om namn och bild i re-klam krävs ett samtycke från en iden-tifierbar och nu levande person när

denne är avbildad och bilden används i kommersiell reklam. Avbildade människor som används i s.k. ideell reklam måste däremot inte nödvän-digtvis ha lämnat sitt samtycke för tillåten användning. Lagen säger i sådana sammanhang att det endast »bör« inhämtas samtycke, vilket alltså inte är ett strikt krav. Ideell reklam är den information och de budskap som förmedlas om och kring en organi-sation eller annan icke-kommersiell aktör. Var och en kan lista ut vad det innebär inför höstens valkampanjer, då de politiska partierna bedriver just sådan ideell reklam som omnämns i lagen. Ett upp och ner vänt porträtt på Fredrik Reinfeldt i valreklam för lo är alltså något som Reinfeldt inte kan angripa enligt lagen om namn och bild i reklam.

Skadeståndsärendet som Lindahls råkade ut för förliktes, vilket innebär att det aldrig togs upp eller avgjor-des av en domstol. Min personliga reflektion är att Lindahls medgav ett tämligen högt skadeståndsbelopp. Allt är dock relativt. Särskilt om man jämför med den grekiske mannens ursprungliga skadeståndskrav på 50 miljoner kronor. Sedan hoppas jag innerligt som fotografföreträdare att den fotograf som tog bilden har ryg-gen fri. Annars riskerar nog fotografen ett regresskrav vad det lider.

Det andra ämnet som seglat upp under sommaren handlar om förekomsten av ett fotografi av Evert Taube på ett skivkonvolut som har legat tillgäng-ligt på Apples musiktjänst Itunes. Fotografen Gunnar Nilsson har genom ombud tidigare drivit en liknande process när samma omslagsbild

dök upp i ett reklamblad för Åhléns skivförsäljning. Fotografen fick rätt i tingsrätten, men gick bet i hovrätten. Hovrätten konstaterade att bilden snarare ska ses som en avbildning av en produkt och inte som ett självstän-digt fotografi. Det skulle därför vara ointressant om emi förvärvat rätten att låta Apple publicera omslagsbild-en på Itunes eller ej. Någon otillåten användning av bilden ansåg inte domstolen att det var fråga om i alla fall. Nu förväntas Högsta domstolen ta ställning i ärendet under hösten.

I fallet med Evert Taube-bilden handlar det inte alls om lagen om namn och bild i reklam. Istället är det fråga om ett rent upphovsrättsligt spörsmål; inbegriper den använd-ningsrätt som skivbolaget emi för-värvade från fotografen rätt för Apple att publicera bilden på Itunes? Nej, säger fotografen och hans ombud. De anser att emi endast har haft rätt att använda den i egen marknadsföring för skivan. Ja, säger skivbolaget, som

hävdar att den digitala försäljningen av skivans innehåll genom Itunes ska likställas med vanlig fysisk försäljning och marknadsföring av samma skiva. Vem har rätt? Det är förstås ytterst en fråga för domstolen att ta ställning till eftersom stämningsansökan har lämnats in. Apple själva har tagit det säkra före det osäkra och plockat bort bilden från musiktjänsten. Tveklöst är att det handlar om en intressant frågeställning om å ena sidan vilken underförstådd användning som kan tänkas ske av just en omslagsbild och å andra sidan vilket skyddsomfång fotografens upphovsrätt egentligen ska ha.

För att återkoppla till det jag antydde inledningsvis kan det faktum att det handlar om just en produktförpack-nings- eller omslagsbild medföra att dessa fotografier skulle ha ett sämre upphovsrättsligt skydd än andra, enbart genom sin karaktär. Gällande lagstiftning och kravet på att en bild-köpare måste se till att förvärva alla de rättigheter som behövs för den användning som kan komma att ske hamnar i så fall i ett gungfly.

Det är en nutida realitet att miljon-tals produkt och omslagsbilder exponeras på platser där inte bara den ursprunglige användaren är avsända-re. Tanken svindlar om man försöker uppskatta omfattningen av de digitala och analoga reklamsammanhang där den här typen av bilder förekommer. Innan vi har de berörda domstolarnas inställningar klara kan vi bara hoppas att de präglas av extra mycket klokhet och blir så tydliga att varje fotograf som framställer förpacknings- eller omslagsbilder vet vad som gäller.

Ett upp och ner vänt porträtt på Fredrik Reinfeldt i valreklam för lo är alltså något som Reinfeldt inte kan angripa.

CATHARINA EKDAHlförbundsjurist sff

lag&rätt


Nora Bencivenni är en av fotograferna som deltar i Hasselblads utställning Ny nordisk fotografi som nyss lämnat Hasselblad center i Göteborg för att visas i Stockholm.

Bilderna i hennes svit From the Mountain to the Sea är tagna i Kalabrien, Italien, under vintern 2009-2010.

– Jag tror det är en okänd plats för många svenskar, jag får ofta förklara att det är det område som ligger i tån om Italien är en stövel.

Historiskt sett har Kalabrien varit isolerat och ett av Europas fattigaste områden. Nu har mycket förändrats men många gamla traditioner lever fortfarande kvar.

– Jag har en nära relation till platsen eftersom min pappa kommer därifrån. När jag är där kan jag känna mig som »främlingen« samtidigt som allt är väldigt välbekant. Det är dessa motstridiga känslor som har inspire-rat mig i det här projektet.Vad hade du för tankar innan du började?

– När jag börjar fotografera vet jag i princip aldrig vad det ska landa i.

Att fotografera är för mig ett sätt att tydliggöra och knyta samman tankar. Den här gången började det med att jag följde med min farbror på jakt. Jag ville förstå hur han kunde finna njutning i att döda ett djur. För mig är det är något väldigt främmande. Önskan att kunna se genom andras ögon har varit genomgående för det här projektet. Fotografiet är ju starkt kopplat till seendet, men under den här perioden tänkte jag mycket på de övriga sinnena också, känsel, lukt, smak, hörsel.Vad gör du just nu?

– Jag har precis kommit hem från Kalabrien där jag haft en utställ-ning. Det var fantastiskt kul att visa bilderna där, extra nervöst också att få reaktioner från de som är med på bilderna. Nu har jag precis börjat masterprogrammet på Högskolan för fotografi i Göteborg.Inspirationskällor?

– Jag inspireras från så många olika håll. Jag älskar att titta på bilder i familjealbum till exempel. Film är nog annars det som inspirerat mig mest.

Ett par filmer som har gjort stort in-tryck på mig är Bennys Video av Michael Haneke och Lust, Caution av Ang Lee. En film jag såg nyligen och gillade mycket är Man tänker sitt av Fredrik Wenzel och Henrik Hellström.Vad är det som lockar med just foto-grafi?

– Jag gillar att fotografiet är så direkt, det är så tillgängligt. Allt finns redan, det handlar om att välja. Det är ett fantastiskt medium för berättan-de, man får inte glömma det, det är många som reducerar fotografi till att bara vara form. Jag gillar fotografier där man kan drömma sig bort i egna historier.På tal om drömmar, vad har du själv för drömmar?

– Bygga mig ett hus i Kalabrien. Ställa ut på Moma! Hålla min egen bok i handen. Och så har jag alltid velat bli en manlig smörsångare, men den drömmen får jag nog ge upp...

Jenny Morelli

rookien

NamN Nora BencivenniBor GöteborgGIllar SkäggoGIllar För långa avståndGör BerättarFamIlj Vänner, systrar, bror, mor & farKamera Har precis köpt mig en (analog) Hasselblad

»allt finns redan, det handlar om att välja«

Hå

ka

n l

ud

wig

so

n

31 | no 4/2010


Före. Den ursprungliga bilden.

Efter. I det sista försöket blev resultatet betydligt bättre, men inte helt perfekt. Läs mer på sfoto-webben hur du kan gå vidare.

39 | no 4/2010

Det finns två sätt att använda verktyget »innehållsmedveten fyllning«.

Maska för bättre resultat

praktik

Av alla de nyheter som fanns i Photoshop CS5 var ingen så om-diskuterad som Content Aware Fill. På svenska fick denna funktion heta »Innehållsmedveten fyllning«. Genom att först markera ett område och sedan fylla området »innehålls-medvetet« skapas en fyllning med en struktur som matchar de omgivande ytornas. Det löser problem som många ofta råkar ut för, så det är inte märkligt att funktionen fick så stor uppmärksamhet.

Fyllning eller penselDu kan använda »innehållsmedveten fyllning« på två sätt. Antingen genom att använda den smarta lagningspen-seln och aktivera att den ska arbeta i det innehållsmedvetna läget.

De flesta tänker dock på möjlig-heten att ta bort en del i bilden och ersätta den borttagna delen med en bakgrund som ser ut som om den var där från början. Om det nu är en politisk fiende, den gamla flickvännen eller en kvarglömd synkkabel som ska bort, det spelar inte så stor roll. De ska bort ur bilden som om de aldrig fun-nits där från början.

Oftast använder jag lassoverktyget för att göra den första markeringen av objektet. Jag lägger markeringen en bit utanför det objekt jag vill avlägsna, eftersom verktyget analyserar ytan direkt utanför markeringen. Ofta får jag bättre resultat om jag lud-dar markeringen en aning. Hur mycket »en aning« är beror på bildens upplösning. Ju högre upplösning, desto mera ludd. Men även på en högupplöst bild använder jag sällan mer än 5–10 pixlars ludd. Vid högre nivåer på ludd blir det ofta ett utslätat parti i övergångszonen. Tryck sedan backsteg om du arbetar med ett bakgrundslager, skift - backsteg om du arbetar med ett vanligt lager. Dia-

logrutan »Fyll« öppnas och du väljer där att fylla med »Content Aware«. Om allt nu fungerar som det ska så ska ditt objekt ha ersatts med en ny struktur.

Maska för bättre resultatMånga blir nu besvikna. Resultatet är inte alls som de tänkt sig. Delar från omgivningen som absolut inte bör finnas med inkluderas i slutresulta-tet. Gör då istället markeringen i två steg. Börja med att markera den del av bakgrunden som du vill att Photo-shop ska använda när programmet kalkylerar fram den nya strukturen. Gör sedan om denna markering till en mask.

Om du arbetar på ett bakgrunds-lager kommer inte detta att fungera, eftersom bakgrundslager inte kan

maskas. Gör om bakgrundslagret till ett vanligt lager genom att dubbel-klicka på lagerikonen i lagerpaletten. Klicka sedan på ikonen för att lägga till en mask i lagerpaletten. Din mar-kering omvandlas till en mask och du ser då bara objektet och den bakgrund som du vill ersätta den med. Om du av misstag har inkluderat partier som du inte vill använda, måla över dem med penseln och svart färg om du vill inkludera mer av bakgrunden, måla då över dessa ytor med vit färg.

När du fått till en mask, markera återigen ditt objekt. Se till att din bild är markerad och inte masken. Det ser du i lagerpaletten. Om bilden är aktiv finns en lite fetare ram runt den, är masken aktiv är det den som har denna feta ram. Om masken är aktiv så klickar du en gång på bildikonen i

lagerpaletten. När bilden blivit aktiverad markerar

du ditt objekt och använder snabb-kommandot skift + backsteg för att ta fram dialogrutan »Fyll«.

Denna gång bör din fyllning ha blivit bättre, men kanske inte helt perfekt. På sfoto-webben visar jag hur du kan få bort även dessa partier för att få ett perfekt slutresultat.

Stefan Ohlsson

Det första försöket misslyckades grovt. Bilddelar som absolut inte skulle vara med kom med i fyllningen.

Genom att först göra en mask som döljer alla de partier som jag inte vill ska användas vid fyllnin-gen och sedan göra en markering på objektet som ska tas bort, blir det enklare för programmet att räkna ut hur fyllningen ska se ut.

Documents

Fotografisk Tidskrift 4 2010