– FÖR DITT BARNS TRYGGHET

2012

magazine FRIENDS föräldra-TIdNING!

Björknässkolan– bäst i klassen

Swedbanks VD om Friends Arena

De unga boxarnas boxare:

Dallas går sin egen väg

fyller moppe! Sms:a FRIENDS till 72 980 så skänker du 20 kr till Friends arbete.

Välkommen till de stora ögonblickens arena!friendsarena.se

det Finns ögonblick som aldrig kommer tillbaka.

men det kommer nYa!

3

4 LEDARE 15 år och kaxigare än någonsin

5 FÖRÄLDRAPORTRÄTTET Peter Settman

10 AKTUELLT Aktuellt på Friends

12 FRIENDS Det går att stoppa mobbning

16 SKOLA Bäst i klassen

21 FAMILJ En kamp för Liv

29 IDROTT Trygg i stallet

33 IDROTT Ett enda gött gäng

38 PERSONPORTRÄTT Diabaté Dialy Mory

44 NÄTET Schysst på nätet

49 PERSONPORTRÄTT Johanna Nilsson

53 FÖRSKOLAN Trygghet i förskolan

60 BOKTIPS Vänner för evigt?

62 INTERVJU Michael Wolf

66 KRÖNIKA 15 år med Friends

67 FRIENDS Om Friends

innehållTEMA: Friends 15 år 5

38

49

21

4

FRIENDS

ANSVARIG UTGIVARE

CHEF MARKNAD &

KOMMUNIKATION

KOMMUNIKATIONSANSVARIG

GRAFISK FORM

REPRO

TRYCK

OMSLAG

SKRIBENTER

FOTOGRAFER

När jag var femtoN köpte jag en röd duffel. Den var alldeles fan-

tastisk, men helt fel för en som nyligen blivit utvald av tuffa gänget

som mobboffer. De behövde någon ny att hacka på för att stärka

den bräckliga vi-känslan och de gamla offren började bli så smått

osynliga. Jag såg väl ut ungefär som alla andra, var duktig i skolan

men ingen plugghäst, så vad skulle de racka ner på? De små brösten

så klart. Det finns väl inget som biter så mycket på en 15-åring som

att anmärka på hennes kropp? Och sen var det det där med duffeln.

Det var fredag och lunch. I kapprummet till matsalen fick jag syn på

Jocke – klassens kung. Han höll en spritpenna i handen och med hela

kroppen visste jag att pennan var avsedd för min jacka. Jag bestämde

mig för att gå men det var för sent. Jocke hade redan fått syn på mig.

När han kom emot mig med pennan i högsta hugg var det plötsligt

något som brast i mig. Min späda kropp förvandlades till Stålkvinnan

och jag tog tag i hans handleder, sparkade skiten ur hans smalben

och skrek alla fula ord som ryms i en 15-åring, vilket är rätt många.

Jocke bara gapade.

Jag minns inte hur jag kom därifrån, bara att de två kompisar som

inte vänt mig ryggen när resten av skolan gjorde det tog mig under var-

sin arm och knackade på i personalrummet. Ut kom magister Lidgren,

tog mig i sin stora famn och kramade mig lugn. Sen sa han till mig att

gå hem och lovade, utan tvekan i rösten, att när jag kom tillbaka på

måndag så skulle mobbningen ha upphört. Jag vet inte vad han sa till

klassen den där fredagseftermiddagen men när jag kom tillbaka efter

helgen var det över. Jag blev lämnad ifred – slapp de dräpande kom-

mentarerna, den omkullsparkade cykeln, de nedlåtande blickarna och

den ständiga rädslan.

Det hände något omvälvande den där dagen. Jag bestämde mig för

att inte ta mer skit samtidigt som en lärare insåg allvaret och vägrade

acceptera att ett barn for illa. Jag tror att det var där

någonstans min resa på Friends började.

I år fyller Friends 15 år och under elva av dessa

har jag haft förmånen att vara med och se organisa-

tionen växa. Friends styrka bygger på alla fantastiskt

engagerade eldsjälar som sökt sig hit för att berika

med just sin unika kunskap och erfarenhet. Alla har

de en sak gemensamt – tron på att det faktiskt går

att skapa förändring.

Det här numret av Friends Magazine är en hyllning

till Friends – en 15-åring som börjat släppa taget om

sargen för att ta plats på allvar och som inte kommer

ge sig förrän alla barn och unga får växa upp i trygg-

het och jämlikhet.

Jo Barker, Redaktör

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

LeDare

15 år och

än någonsin

Roslagsgatan 34

113 55 Stockholm

Tel: 08-545 519 90

Fax: 08-545 519 99

E-post: info@friends.se

www.friends.se

Lars Arrhenius

lars.arrhenius@friends.se

Tel: 08-545 519 90

Andreas Drufva

andreas.drufva@friends.se

Tel: 08-545 519 90

Jo Barker

jo.barker@friends.se

Tel: 08-545 519 90

Grafisk form

Lobby Design

www.lobbydesign.se

Turbin, Stockholm

V-TAB

Karl-Oskar Bjurenstedt (foto)

Nils Olsson (montage)

Malina Abrahamsson

Isak Arvidsson

Jo Barker

Nicklas Berglund

Sara Damber

Cecilia Franck

Tora Villanueva Gran

Magdalena Persson

Anna Pettersson

Meredith Andrews

Karl-Oskar Bjurenstedt

Malin Grönberg

Ellika Henriksson

Christin Philipson

Frida Sjögren

5

fÖräLDraPorträttet

Roslagsgatan 34

113 55 Stockholm

Tel: 08-545 519 90

Fax: 08-545 519 99

E-post: info@friends.se

www.friends.se

Lars Arrhenius

lars.arrhenius@friends.se

Tel: 08-545 519 90

Andreas Drufva

andreas.drufva@friends.se

Tel: 08-545 519 90

Jo Barker

jo.barker@friends.se

Tel: 08-545 519 90

Grafisk form

Lobby Design

www.lobbydesign.se

Turbin, Stockholm

V-TAB

Karl-Oskar Bjurenstedt (foto)

Nils Olsson (montage)

Malina Abrahamsson

Isak Arvidsson

Jo Barker

Nicklas Berglund

Sara Damber

Cecilia Franck

Tora Villanueva Gran

Magdalena Persson

Anna Pettersson

Meredith Andrews

Karl-Oskar Bjurenstedt

Malin Grönberg

Ellika Henriksson

Christin Philipson

Frida Sjögren

Peter SettmaN verkar ha aLL tiD i värLDeN och den tiden delar

han rättvist med alla. Familjen, arbetet, polarna, allmänheten och just

nu med mig, fotografen, killen som lånat ut vespan, och så vespan så

klart. Den får också en massa tid och beundran. Tills jag lockar med

bulle och Peter fattar vinken, slår sig ner och nästan försvinner i den

stora soffan. Fem minuter hinner vi prata innan tiden ska delas med

ett viktigt jobbsamtal. Men det känns ok, eller – Det är så det är – som

jag tror att Peter skulle ha uttryckt det. När vi väl pratar har jag däremot

hans fulla uppmärksamhet. Han är lugn, fokuserad och svarar med

eftertanke.

– Det bLir bra! Deppa inte ihop för det! Tjo, kom igen!

Ungefär så beskriver Peter sin barndom. Han växte upp hos sin mam-

ma i Stockholms södra förorter och genom att han ständigt blev pep-

pad fick han ett starkt ”Eeeyyyyeehh”. Peter gestikulerar yvigt för att

illustrera lätet. Jag är inte riktigt med.

– Jo, alltså, det betyder att jag tror att jag vet bäst. Om jag blickar till-

baka på mitt liv kan jag se att när jag verkligen har känt för något så

har jag genomfört det.

Kanske var det av samma anledning han gick runt i skjorta och slips

i skolan när det egentligen var Bagheeraoverall som gällde. Han kände

för det och det var ju snyggt.

fick du sticka ut?

– Ja, det tycker jag. Jag vet inte varför egentligen. Jag har tänkt en del

på det och har absolut inga minnesbilder av att jag blev mobbad. Det

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT / Bildmontage NILS OLSSON

Peter SettmaN har aLLtiD gått SiN egeN väg. fråN barNDomeNS kufiga kavajkiL-

Le via roNNy och ragge tiLL eN av SverigeS StÖrSta tv-PerSoNLigheter. iNget

har StoPPat hoNom hittiLLS och Så LäNge Det fiNNS LuSt och iDéer kÖr haN På.

Något iNte Lika måNga käNNer tiLL är haNS eNgagemaNg mot mobbNiNg Som

meDLem i frieNDS StyreLSe SeDaN heLa 10 år tiLLbaka.

kan ha funnits försök till ATT, men det var något som gjorde att det inte

fäste på mig. Det rann av.

Peter tror att haN var Lite av kLaSSeNS cLowN men utan att

fara runt och göra vad som helst. Han visar genom att slå sig själv i

huvudet ett par gånger – det var inte hans grej. Han upptäckte helt

enkelt att det fanns smartare sätt att locka till skratt, något som var

användbart även när han spelade teater, ett intresse som väcktes ti-

digt. Peter gillade att uttrycka sig och det fanns gott om utrymme för

det i hans barndom.

På aLLvar bLev Det Däremot först när han började på Vår Teater i

Skärholmen i högstadiet. Där fanns en pedagog som var seriös och

det passade Peter.

– Det var inte en sån där fri grupp där alla fick vara svampar utan hon

satte upp riktiga pjäser.

De elever som ville fick träna extra på lördagar och Peter var förstås

en av dem. Påhejad av teaterläraren bestämde han sig för att det var

teater han ville satsa på.

– Mamma däremot ville att jag skulle jobba med data för det skulle tyd-

ligen vara bra. Då ringde min lärare till henne och sa med parant röst:

”Pojken ska bli skådespelare!”, ”Jaha”, svarade mamma.

hur var du som tonåring?

– Jag var nog lite kufig. Rätt eller fel, men om det var min unge skulle

jag kanske ha försökt guida en aning. Jag tycker att jag blev lite väl

6

7

kufig i onödan. En rolig kille som gjorde bra saker men samtidigt var

lite ”odd”. Fast jag hade nog inget emot den rollen. Den var ok. Tills det

här med tjejer kom in i bilden.

Peter berättar att haN var hemligt kär i sisådär tre olika tjejer i

nian men upptäckte att han aldrig fick fäste som kille. Han var tokig

och lite kul att skratta åt men det betydde inte att han var killen man

ville hänga med, tvärtom.

– Det blev jobbigt för jag ville bli tagen på allvar och få access till den

där världen. Jag upptäckte att när kompisarna skulle ses på freda-

garna för att käka chips och ha party så var inte jag bjuden. Och jag

började bry mig.

Peter miNNS exakt när vändpunkten kom. Det var skolavslutning i

nian och klassens avslutningsmiddag närmade sig. En kompis som

jobbade extra på KappAhl tipsade om en sjukt snygg kostym.

– Jag gick ner och kollade och höll med – den var helt magisk! Mint-

grön och midjekort med uppkavlade ärmar och matchande byxor. Till

det hade jag gul hawaiiskjorta och cykeldojor med vita tubsockor. Jag

var så jäkla snygg. Tittade mig i spegeln och bara – ”Shit!”

och tjejerNa hÖLL meD. Peter ser precis framför sig hur han satt

där i ett fönster och dinglade med benen när alla kom in.

– ”Men Peter, vad snygg du är!” Och det var jag ju! Jag var assnygg

den där kvällen och fick dansa tryckare och sånt. Jag kommer ihåg

att jag tänkte: ”Varför har ingen sagt nåt förut? Kunde jag inte ha blivit

puttad lite tidigare?”

Peter trycker i Sig en tredje bit vetelängd – ”Här sitter jag och äter

bullar som om det vore lunch!” – och berättar om tiden på teaterlin-

jen på Södra Latins gymnasium och om hur intresset mer och mer

övergick till en gränslös passion för film. Han spenderade vartenda

extraarbetande öre på sitt intresse och drog igång ambitiösa inspel-

ningar med Super 8-film. Action med en touch av komik var genren

men det hindrade inte att han även hade en svår fransk filmperiod i

17-årsåldern.

uNgefär SamtiDigt StartaDe Peter produktionsbolaget Baluba

som idag är ett av Sveriges största. Han sålde det för ett par år sedan

NAMN: Peter Settman

ÅLDER: 43 år

FAMILJ: Gift med Anna Settman och fyra söner mellan

2,5 och 15 år (de två yngsta med Anna och de två äldre

från en tidigare relation).

BOR: Stockholm

GÖR: TV-producent, manusförfattare, skådespelare,

programledare samt Creative Director för tv-produktions-

och eventbolaget Baluba.

FRITID: Jag har inte så mycket fritid så det är att vara

med familjen och göra det jag inte hinner med annars:

ta det lugnt, lyssna på musik, läsa, bara vara.

LIVSDRÖM: Göra någon viktig skillnad för mänskligheten.

Vad har jag inte kommit på ännu.

8

men sitter fortfarande kvar som Creative Director. Och så var vi raskt

framme i nutid.

hur skulle du beskriva dig själv idag?

Peter tuggar på ännu en bullbit och funderar länge.

– Jag har förverkligat mycket av det jag har velat göra. Jag vet inte om

man kan kalla det drömmar utan mer att jag har lätt för att visualisera

vad jag vill göra och sen jobba mot det. Att hitta på roliga prylar och

förverkliga dem. Och jag tycker fortfarande att det är fantastiskt roligt.

Lusten ger så mycket energi att jag väldigt sällan tycker att det är

tråkigt att jobba.

Ser ditt liv ut som du vill att det ska göra?

– Ja. Även på mitt privata plan är jag väldigt glad, lycklig och tillfreds.

Det är roligt med alla mina barn, från två och ett halvt till 15 år.

Småbarns- och tonårspappa samtidigt! vad är skillnaden?

– Med tonåringen är jag mer resonerande. Det har mer gått över till

kompisskap. Men med två och ett halvt-åringen – här pratar vi treårs-

trots! Det är liksom: ”NEJ, du får inte! ”, ”Vaaarföööör?”. Skrik och gråt.

Men det är roligt!

vad är det roligaste med att vara förälder?

– Det absolut första som poppar upp är att man får älska någon så

gränslöst. Att få älska och vara älskad tillbaka. Sen är det en häftig

känsla att liksom: Här är barnen! Det här att livet fortgår. Jag kan ibland

bara vara så stolt över att det här är mina barn, inte för att de gör något,

utan för att det är MINA ungar!

vad är svårast?

– Det är väl kanske att få ihop pusslet. Att få till tid, tålamod och energi

och att det där ska synka. Det är lätt att fyllas som förälder av skuld,

och personligen tror jag inte på skuld som energi. Den är bara förla-

mande. Skuld över att inte räcka till, att ha gjort fel eller att ha blivit för-

bannad. Jag tycker att det är svårt ibland just det där. Ingen är perfekt

– jag är ingen perfekt förälder men man kan ju göra så gott man kan.

Peter är heLLer iNgeN SPexaNDe PaPPa och tror inte att hans

ungar kommer utbrista som vuxna: ”Det var alltid så roligt med pappa

som var så tokig”. Den showande killen i tv följer inte med hem utan

där handlar det mer om att fixa, prata och vara i vardagen. Och att få

livspusslet att gå ihop förstås, vilket inte är det lättaste när man har

ett tidskrävande jobb. Fast det underlättar helt klart när man är två,

konstaterar Peter som lever med Anna. Båda har tuffa arbetsscheman

så det kan ändå vara svårt att få det att gå ihop.

Peter har upptäckt att det funkar bäst när han sätter upp scheman

för sitt liv. Saker som är jobb- eller kompisrelaterade och som måste

göras på kvällstid försöker han alltid lägga på samma dag.

– Det gör att jag är tydlig mot mig själv och kan vara hemma alla andra

kvällar. Som person kastar jag mig gärna in i saker. Det kan ju vara bra

på ett sätt men nu har jag ju fem andra familjemedlemmar att ta hänsyn

till. Min fru är duktig på de praktiska grejerna. Hon har köpt mjölk dagen

innan det ska göras ehh… mjölksoppa. Jag är mer: ”Fem minuter bara”

och så kutar jag som en galning och köper mjölk. Give and take så blir

det samma soppa på slutet. Det är bara lite olika vägar dit. Jag får sällan

panikkänsla av att det inte går ihop, även när det går åt helvete.

vad får du för känsla istället?

– Först konstaterar jag faktum och sen försöker jag lugna ner situa-

tionen. Det är så det är. Vi gör så gott vi kan. Folk är hela och rena,

ingen har ont och alla får kärlek. Bra! Då är det klart. Sen tar vi tag i det

andra. Nu menar jag inte att jag är så himla skön av mig utan bara att

jag som person har himla svårt för att bli upprörd. När man ställs inför

ett faktum har man två val – antingen acceptera eller agera. Men välj

nåt av dem bara, gnäll inte!

får du aldrig ”släppet”?

– Jo, det kan jag ju få ibland. I morse till exempel.

Han berättar om sms:et från Anna: ”Erik skulle ha haft matsäck idag

på en heldagsutflykt i skolan.” Något som Peter skulle ha haft koll på.

– Och DÄR kom skulden in! Men sen måste jag ta mig samman för det

löser ju inget. Jag vet att vi kommer prata om det här ikväll. Det var mitt

ansvar och jag glömde. Det är inte ok.

vad är det viktigaste att dina barn får med sig i livet?

– Jag skulle nog säga tron på sig själva och på sina egna förmågor.

Sen skulle jag verkligen önska att de fick ett kritiskt tänkande. De be-

höver inte gå runt och vara misstänksamma men det är viktigt att inte

bara köpa allt utan våga ifrågasätta.

hur kan man hjälpa dem med det?

– Jag tror att det handlar om att resonera och prata. Allt är inte svart

eller vitt. Inte att: ”Den är snäll och den är dum och den gjorde så och

då är det faktiskt inte mitt fel”. ”Ja, ja, men nu står han ju ändå där och

är ledsen. Finns det något annat du hade kunnat göra istället?” Förmå-

gan till resonemang tror jag hjälper en i livet.

fÖrmågaN tiLL reSoNemaNg har även varit en tillgång för Friends

då Peter varit styrelsemedlem i organisationen de senaste 10 åren.

När han först fick frågan kändes det självklart eftersom han precis som

de flesta andra tyckte mobbning var en dålig grej, men med tiden har

kunskapen och engagemanget vuxit.

– Jag gillar de grundläggande principerna som Friends står för både i

synen på vad som är en kränkande handling och hur det uppstår – att

man lyfter blicken från offret och tittar på omgivningen istället.

vad tror du att du har bidragit med till friends?

– Dels har jag bidragit med en kontinuitet genom att jag har varit med

så länge. Både när det har varit lite stormigt och när det har varit lugnt.

Sen tror jag att jag är ett bra bollplank eftersom jag inte hetsar upp mig

så mycket. Det faktum att jag själv byggt något från ingenting tror jag

också bidrar till att jag fattar Friends. En viktig fråga just nu tycker jag

är att bli ännu bättre på att driva opinion. Friends ska både vara en

kunskapsbas och en aktivist.

vad har du för livsdrömmar?

– Jag tycker redan att jag gör mycket av det jag har drömt om. Men

det är klart att det skulle vara roligt att bidra till någon stor grej som

skapar förändring för mänskligheten, före och efter – typ poliovaccinet.

Storslagna planer!

– Ja, du ser ju vilken skev självbild jag har! Det var ingen som sa åt

mig när jag var liten.

9

10

aktueLLt

Rapport om mobbning och kränkningar i skolan

I år lanserar Friends för första gången Friendsrapporten. Den är baserad på data

från Friends kartläggningstjänst, där över 13  000 elever har svarat på frågor

om såväl trygghet och trivsel som kännedom om skolans likabehandlingsarbete

och förekomst av kränkningar och mobbning.

Friendsrapporten ger ökad kunskap om förekomst av kränkningar, trakasserier

och mobbning men även nyckeltal som gör det möjligt för skolorna att jämföra

och förbättra sitt förebyggande arbete. Dessutom lyfter den upp framgångsfak-

torer när det gäller att skapa trygghet och trivsel i skolan. Friends kommer att ge

ut rapporten årligen i samband med skolstart.

I Friendsrapporten 2012 framkommer att 29 % av eleverna i årskurs 3–6 och

19 % i årskurs 6–9 i undersökningen någon gång under det senaste året har

blivit kränkta av en annan elev på skolan.

Kartläggningen visar även att bland elever i årskurs 6–9 som känner sig trygga

i skolan så upplever 72 % att de vet någon i personalen som de kan prata med

om de behandlas illa på skolan. Motsvarande siffra för otrygga elever är 37 %.

– Det finns ett samband mellan att ha någon att prata med och att känna sig

trygg. Genom att som vuxen vara aktiv och närvarande kan man därmed öka

tryggheten bland eleverna i skolan. Att personalen alltid säger ifrån när de ser

en kränkning påverkar också tryggheten positivt, liksom att involvera eleverna

i arbetet med likabehandlingsplanen, säger Lars Arrhenius, generalsekreterare

på Friends.

Friendsrapporten är baserad på data från Friends kartläggningstjänst. Datain-

samlingen har gjorts under läsåret 2011/2012 via åldersanpassade webben-

käter i skolor som samarbetar med Friends. Totalt har 13 267 elever besvarat

enkäterna.

Läs mer och ladda ner hela rapporten på friends.se/friendsrapporten

 

 

aktuellt på Friends

rapporten 2012Om kränkningar och mobbning i skolans värld

11

Gäller produkter från något av nedanstående varumärken.*Varje mössa genererar 3kr till Friends arbete mot mobbning.

Läs mer på sannvan.se

presenterar

Köp 3 valfria produkter & stöd Friends arbete mot mobbning.

Var en sann vän!

*

Vems sida väljer du?

Årets Friendskampanj handlar om att göra ett aktivt val. Mod och civilkurage är viktiga egen-

skaper för att stoppa mobbning och Friends tror på människans inneboende förmåga att

stå upp för det som är rätt. Därför uppmanar Friends alla att ta aktiv ställning för barns rätt till

trygghet och jämlikhet. Små val i vardagen gör stor skillnad; som att bjuda in den som är en-

sam till ditt bord, vägra ställa upp på skitsnack eller att säga ”Hej” till den som inte blir sedd.

Kampanjen har tagits fram av reklambyrån Lowe Brindfors och består av film, print, banner,

event samt en webbaktivitet. Både kampanjen och lanseringen sker genom ideella samarbeten.

Läs med på www.friends.se/kampanj-2012

Gör skillnad när du handlar I höst kan du bidra till kampen mot mobbning när du handlar. Då

har nämligen Procordia, som äger en mängd välkända svenska

varumärken såsom Risifrutti, Fun Light, BOB och Ekströms, en

kampanj där du som köper produkter från Procordia bidrar till

att stödja Friends arbete. Som tack får du dessutom en snygg

Friends-mössa. Kampanjen startar i butik v.37 och pågår till v.44.

Läs mer på www.sannvan.se

Friends och UNHCR samarbetar för ensam-kommande flykting-barns trygghetI höst startar Friends ett landsomfattan-

de projekt i samarbete med FN:s flyk-

tingorgan UNHCR, tack vare stöd från

PostkodLotteriet. Det handlar om en-

samkommande flyktingbarns rätt till en

trygg och jämlik skola. Varje år anländer

ca 2500 ensamkommande flyktingbarn

till Sverige. Barn som har splittrats från

sina familjer och har med sig traumatiska

upplevelser i bagaget. För dessa barn

kan mötet med det svenska samhället

och skolan bli en stor utmaning. I projek-

tet uppmärksammas deras situation i en

kampanj riktad till landets högstadieele-

ver, lärare och föräldrar. Projektet startar

i augusti 2012 och pågår till 2014.

aktueLLt

12

NAMN: Lars arrhenius

ÅLDER: 48 år

FAMILJ: gift med ulrika, tvillingar som är 13 år och en sjuåring.

BOR: Nacka

GÖR: generalsekreterare för friends.

FRITID: träbåtar, motorcyklar, löpning, böcker mm.

BAKGRUND: uppvuxen i rwanda. juriststutbildad med 16 års erfarenhet från advokatbyrå. barn- och elevombud på Skolinspektionen mellan 2006-2012.

VISION FÖR SKOLAN: Nolltolerans mot kränkningar.

VISION FÖR FRIENDS: friends ska såväl nationellt som internationellt vara den ledande organisationen i att skapa trygga miljöer för barn i skolan, förskolan och inom idrotten.

13

stoppa

frieNDS

varför valde du att bli generalsekreterare för friends?

– Som Barn- och elevombud (BEO) kom jag i kontakt med ett stort

antal barn som utsattes för allvarliga kränkningar. De var desperata

inför sin skolsituation och jag kände att jag ville göra något mer för att

hjälpa dem. Som generalsekreterare för Friends har jag möjlighet att

ge skolor stöd i trygghetsarbetet och på så sätt motverka att fler barn

blir utsatta. Ett skäl till att jag valde Friends är deras erfarenhet av hur

det rent praktiskt ser ut i skolorna, vilka behov som finns och vad som

är möjligt att göra.

vad hoppas du kunna bidra med till organisationen?

– För det första tror jag att min bakgrund som jurist är en tillgång. Det

finns en tydlig lagstiftning när det gäller kravet att arbeta förebyggande

mot kränkningar och diskriminering i skolorna. Sen kan jag bidra med

den erfarenhet jag har fått genom alla mina möten med barn och unga.

Jag har med mig ett tydligt barn- och barnrättsperspektiv. Under tiden

som BEO lärde jag mig dessutom vad som fungerar och inte i detta

arbete. Jag har sett skolor som verkligen klarar av att skapa trygga

miljöer för sina elever.

hur ställer du dig till den kritik friends har fått från Skolverket?

– Det är bra att Skolverket granskar de program som används i sko-

lorna idag. Alla som arbetar mot mobbning måste vara beredda att

förändra det som inte fungerar. Samtidigt är jag kritisk till Skolverkets

rapport vilket jag även var under min tid som BEO. Det budskap som

förmedlades stämmer inte med utvärderingen. Den lyfte långsiktighet,

kartläggning och att involvera all personal och elever som framgångs-

faktorer – faktorer som även är grundläggande i Friends utbildningar.

Istället valde Skolverket att förmedla: ”Släng alla program i sjön och

använd lagen och Skolverkets allmänna råd”. Det räcker inte utan ris-

kerar istället att skapa ett vakuum i skolorna när det kommer till före-

byggande arbete.

har friends ändrat sitt sätt att arbeta efter kritiken?

– Ja. Det pågår ett ständigt utvärderings- och utvecklingsarbete på

Friends. Då det riktades kritik mot kompisstödjarmodellen gjorde vi en

stor intern utredning som landade i att vi valde att tydliggöra kompis-

stödjarnas roll. Friends har alltid betonat att det är vuxnas ansvar att

stoppa mobbning men nu har vi även tydligare valt att avråda från att

använda kompisstödjare vid akuta insatser mot mobbning. Deras roll

är att vara en elevröst i det förebyggande arbetet. Elevdelaktighet är

för övrigt något som Skolverket lyfter som en viktig framgångsfaktor.

finns det någon poäng med att ta in friends? kan inte skolorna

själva lösa problemen?

– Idag finns tyvärr inte den kunskap som krävs för att klara av att

stoppa kränkningar och diskriminering i skolorna. Friends har stor kun-

skap och lång erfarenhet inom detta område. Vi vet vilka utmaningar

Text JO BARKER / Foto CHRISTIN PHILIPSON

LarS arrheNiuS fortSätter briNNa fÖr barNS rätt tiLL trygghet och jämLikhet. efter

Sex år Som barN- och eLevombuD På SkoLiNSPektioNeN har haN åtagit Sig uPPDraget

att LeDa frieNDS Som Ny geNeraLSekreterare. måLet är SoLkLart: att StoPPa mobbNiNg.

det går att

mobbning

14

och problem som skolorna står inför och hur förutsättningarna ser ut.

Vi kan hjälpa till att öka kunskapen, skapa samsyn och ge praktiska

verktyg som skolorna kan använda i vardagen.

vilka tror du är de största utmaningarna som friends står inför?

– Det är viktigt att kunna visa på tydliga resultat när man samarbetar

med Friends. En annan viktig utmaning är att synas mer utåt – att driva

frågan om ungas rätt till trygghet och jämlikhet ännu starkare och att

vara en expertorganisation i dessa frågor. Vi måste dessutom bli bättre

på att tydliggöra att Friends utbildningar är förankrade i lagstiftning och

forskning.

varför valde friends att ge namnrättigheter till friends arena?

– För att skapa möjligheter att nå ut ännu bredare. Det är en plattform

där vi kan möta barn, föräldrar och allmänhet i ett nytt sammanhang.

En långsiktig vision är att skapa ett centrum för mobbningsfrågan.

Samarbetet skapar också möjligheter till intäkter som gör att vi kan

mångdubbla våra insatser mot mobbning på skolor, förskolor och

idrottsföreningar.

varför är det viktigt att arbeta med kränkningar inom idrotten?

– Barn och unga har rätt att känna att de är respekterade och trygga

var de än befinner sig. Jag tror också att man kan nå bättre resultat

inom idrotten om man känner sig trygg och mår bra. Inom elitidrotten

är det självklart att arbeta såväl med det psykiska som fysiska för att

skapa resultat.

är det möjligt att stoppa mobbning?

– Jag är helt övertygad om att det går att stoppa mobbning men det

krävs att frågan prioriteras på ett helt annat sätt än vad som sker idag.

Skolor, förskolor och idrottsföreningar måste ges såväl kompetens

som resurser att klara av arbetet. Arbetet måste också vara tydligt

kopplat till lagstiftning och den senaste forskningen och det måste

finnas ett tydligt barn- och barnrättsperspektiv.

vem har det största ansvaret för att stoppa mobbning?

– Rent juridiskt vilar ansvaret på de som äger skolorna – kommuner

och de som äger de fristående skolorna. Det vilar också ett stort an-

svar på skolpersonalen som måste agera skyndsamt när ett barn sig-

nalerar att han eller hon är utsatt. Jag kan uppleva att det generellt i

samhället finns en inställning att ”lite skit får man tåla i skolan”. Den

inställningen måste man bort ifrån. Samma krav på goda arbetsmiljöer

måste ställas på barns miljöer som på vuxnas. Jag tycker att alla har

ett ansvar att reflektera över dessa frågor och fundera över vad vi kan

göra för att få stopp på problemen.

Du är själv förälder. hur skulle du reagera om något av dina barn

kom hem och berättade att det var utsatt för mobbning?

– Det skulle så klart ha varit fruktansvärt men jag hoppas att jag skulle

ta uppgifterna på stort allvar och omedelbart kontakta skolan. Ibland

tror jag att man som förälder tycker att det är jobbigt att kontakta sko-

lan. Ofta tror jag att man tänker att det säkert löser sig ändå men det

gör det inte utan mobbning har en tendens att istället öka om ingenting

görs.

och om du fick veta att ditt barn behandlade andra illa?

– Jag hoppas att jag inte skulle slå det ifrån mig vilket kan vara lätt att

göra i ren försvarsinstinkt. Det viktiga är istället att prata med barnet

och försöka vara så tydlig som möjligt med att det inte är ok. Jag skulle

tryckt på att det är beteendet det är fel på och inte barnet. Sen skulle

jag även ha en dialog med skolan så att vi tillsammans kan se till att

beteendet snabbt upphör.

hur ser friends ut om 15 år?

– Om 15 år är Friends såväl nationellt som internationellt den ledande

organisationen i att utbilda mot kränkningar och diskriminering och i

att skapa trygga miljöer för barn både i skolan, förskolan och inom

idrotten.

varför tror du att friends kommer lyckas med det?

– Förutom att vi drivs av ett starkt engagemang och har kunniga och

professionella medarbetare är det att vi fortlöpande mäter och utvär-

derar våra insatser och grundar dessa på den senaste forskningen.

vad vill du säga till föräldrar vars barn är utsatta för mobbning?

– Agera snabbt och ta hjälp! Ditt barn har rätt att vara tryggt och må bra.

Även om det känns tufft är det viktigt att kräva att skolan tar problemen

på allvar och att inte ge sig förrän mobbningen har fått ett slut.

” Jag är helt övertygad om att det går att stoppa

mobbning men det krävs att frågan prioriteras på

ett helt annat sätt än vad som sker idag.

ww

w.s

mak

is.s

e

Säljprofilen AB

Vi stödjer Friends i kampen mot mobbning

Tillverkas i Sverige

Mycket frukt

Lite socker

Inga konserveringsmedel

Inga färgämnen

Bra miljö

Socialt ansvar

Våra Ekologiska drycker hittar du i välsorterade butiker!Våra Ekologiska drycker hittar du i välsorterade butiker!Våra Ekologiska drycker hittar du i välsorterade butiker!

Alltid miljövänligt pris på Ekologiska Smakis och Sundis!

Våra ekologiska drycker tillverkas i Sverige av frukter och bär som är odlade utan konstgödsling och kemiska bekämpnings-medel. SMAKIS KRAV-märkta fruktdrycker är alternativet för dig som vill ha mer frukt (ca 20%), och mindre socker (endast 6%). SUNDIS är en sund och god 100% juice där

frukterna handplockas på ekologiska odlingar. Sunt och bra!

Vi har två kompisar som heter och

– båda gör skillnad!

Vi har två kompisar Vi har två kompisar Vi har två kompisar Vi har två kompisar Vi har två kompisar som heter och som heter och

Vi på Smakis tycker att alla människor ska få

vara precis som de är. Därför stödjer vi Friends i deras viktiga kamp

mot mobbning.

16

iNfÖr mÖtet meD eLever och vuxNa på Björknässkolan klickar jag

mig in på skolans hemsida. Det första som möter mig är meningen:

”Grunden för lärande är att alla känner sig trygga, respekterade och

uppskattade.” När jag sedan träffar biträdande rektor Johanna Berg-

ström och kompisstödjarna Ceona Lindstein, Rasmus Hollgren och

Sara Zillén bekräftar de att trygghet är högsta prioritet på Björknässko-

lan. De berättar om elevdelaktighet, långsiktighet och samsyn i perso-

nalgruppen – viktiga faktorer som gjorde att Björknässkolan i år fick ut-

märkelsen Årets Friendsprestation och belönades med ett stipendium

på 25 000 kr av Friends och Swedbank. Men trots framgångar slår sig

Björknässkolan inte till ro. Siktet är inställt och målet är högt:

– Vi vill skapa världens tryggaste skola för alla elever varje dag, säger

Johanna.

jag SLår mig NeD med Johanna, Ceona, Rasmus och Sara och de

börjar berätta om hur Björknässkolan har genomgått både inre och

yttre förändringar de senaste åren. Önskemål från eleverna har blivit

till verklighet, vilket har gjort att caféterian numera pryds av färgglada

tavlor och soffor, att det finns pingisbord och Xbox-spel på skolan och

att en ny altan med hängmatta och stora saccosäckar har kommit på

plats. Dessutom har tryggheten på skolan och stämningen i klasserna

förbättrats märkbart tack vare genomtänka insatser och kontinuerligt

arbete i klasserna.

– Det märks jättestor skillnad från när vi gick i sjuan, säger Ceona som

går i nian. Det är mycket bättre stämning på skolan nu.

Rasmus och Sara håller med och Johanna fyller i:

– Ja, vi har vänt skeppet; från att ha arbetat reaktivt förut har vi nu

börjat jobba förebyggande. Det märks stor skillnad!

johaNNa tror att fÖräNDriNgeN som har skett till stor del beror

på att Björknässkolan har börjat arbeta med trygghetsfrågor på ett mer

långsiktigt och kontinuerligt sätt. För två år sedan gick de som första

skola in i Friends nya utbildningskoncept Friendsprogrammet.

– I och med Friendsprogrammet har all personal blivit mer involverad

i trygghetsarbetet. Att jobba för trygghet ingår i alla pedagogers upp-

drag, men ofta är personalen så stressad att trygghetsarbetet kan

kännas som en börda. Genom Friendsprogrammet har pedagogerna

fått utbildning, provat på övningar och fått ett material som de kan

använda i sina klasser.

johaNNa har Sett att arbetet med Friendsprogrammet har gett po-

sitiv effekt i personalgruppen.

– Det har varit väldigt uppskattat att arbeta med detta. När persona-

len arbetar aktivt för trygghet skapas en positiv spiral: eleverna trivs i

skolan, arbetsron förbättras och personalen tycker att det är roligare

att gå till jobbet.

Förutom att all personal inkluderas i trygghetsarbetet är Björknäs-

skolan också noga med att involvera alla elever. Affischerna på an-

slagstavlorna i korridoren skvallrar om att det finns mycket som elev-

erna kan engagera sig i; fotoförening, elevråd, skol-IF, sommarkör och

SkoLa

Text MALINA ABRAHAMSSON / Foto CHRISTIN PHILIPSON

På ytaN Ser bjÖrkNäSSkoLaN i Nacka ut Som eN heLt vaNLig hÖgStaDieSkoLa;

Stora, rÖDa tegeLväggar, aSfaLteraD SkoLgårD och LåNga korriDorer. meN

SkeNet beDrar. bjÖrkNäSSkoLaN är bäSt i kLaSSeN, På trygghet. i år beLÖNaDeS

DeraS trygghetSarbete meD PriSet ”åretS frieNDSPreStatioN, årSkurS 7–9”.

frieNDS magaziNe åkte Dit fÖr att ta DeL av DeraS framgåNgSrecePt.

bäst i

17

Friendsgrupp. Och skolan jobbar aktivt för att öka elevdelaktigheten

ännu mer.

– Vi vill att eleverna ska få vara med och bestämma och vi är noga

med att både skapa kanaler för delaktighet och att följa upp förslag

och idéer som kommer från eleverna, säger Johanna.

Hon tycker också att det är viktigt att eleverna får se att deras förslag

leder till verklig förändring, något som eleverna också har gjort.

– De vuxna på skolan lyssnar verkligen på oss. Förut gav vi massa

förslag om att göra skolan mysigare och nu har vi fått soffor till caféet

och massor av saker som vi kan göra på rasterna, berättar Sara.

Som ett Sätt att iNvoLvera eleverna i trygghetsarbetet arbetar

Björknässkolan med kompisstödjare. Det är två personer från varje

klass som fungerar som representanter för klassen i frågor som rör

trygghet och jämlikhet. På Björknässkolan har kompisstödjarna arbe-

tat med flera olika projekt för att förbättra stämningen på skolan.

– På semmeldagen bakade vi semlor till alla elever på skolan, berättar

Ceona.

– Och nu håller vi på att planera en mysdag då alla får komma till sko-

lan i myskläder. Sen äter vi frukost tillsammans, kollar på film och gör

roliga övningar som kompisstödjarna håller i, fyller Rasmus i.

Sara, Rasmus och Ceona trivs i rollen som kompisstödjare.

– Det är roligt att kunna göra skillnad, tycker Ceona.

– Ja, även om alla på skolan har ett ansvar att vara schyssta, känns det

kul att kunna hjälpa till och göra projekt och sådana saker, tillägger Sara.

När jag frågar vad som är det bästa med Björknässkolan kommer

svaren blixtsnabbt.

– Min klass, jag älskar min klass, utbrister Ceona.

– Ja, jag med. Vi är som en familj i min klass! säger Sara.

Rasmus som går i samma klass som Sara håller med.

– Det är bra stämning i klassen och aldrig några bråk. Alla hälsar på

varandra och när någon går säger den hejdå till hela klassen.

– Alla hänger med alla! lägger Sara till.

– Ja, i min klass också, säger Ceona. Ibland har jag till och med stan-

nat kvar efter skolan för att spela fotboll och hänga med min klass.

De är överens om att en bidragande faktor till den goda stämningen

är att de jobbar mycket med olika samarbetsövningar och temadagar

i klasserna och på skolan.

– På temadagarna blandar vi alltid lagen med elever från olika klasser

så att man lär känna andra på skolan, förklarar Rasmus.

– Sedan har vi fadderklasser, alltså att en nia blir fadderklass åt en ny

sjua. Det gör också att man lär känna många på skolan, fortsätter Ceona.

Rasmus tror också att den fysiska miljön är viktig för stämningen

på skolan.

– På skolan finns det många stora öppna ytor och det finns inga ställen

som är obehagliga eller där man kan gömma sig. Det finns inte heller

några ställen där bara en viss årskurs hänger. Alla elever är överallt och

de yngre eleverna pratar med oss utan problem.

Sara, raSmuS och ceoNa är också överens om att det är viktigt att

1818

CEONA LINDSTEIN, KLASS 9EEn bra vän säger ”hej” när vi ses. Pratar och skrattar med mig, inte åt mig. Att vara snäll och ärlig är också viktigt. Jag tycker att en bra vän inte bara ska prata utan att lyssna är minst lika viktigt, så att man känner att någon är intresserad av det man har att säga. Det kan vara något man behöver hjälp med och då bör vännen vara där och ställa upp för en.

RASMUS HOLLGREN, KLASS 9CJag tycker att man ska vara väldigt omtänksam mot sin vän så den verkligen vet att man uppskattar den och ger den plats att prata och synas. Man ska också vara snäll, hjälpsam, stöttande och verkligen lyssna. En vän ska inte bara vara schysst mot en själv, den ska vara schysst mot alla i sin omgivning. Framför allt ska en vän alltid finnas där och inte sticka när den mår dåligt eller om man vill prata.

1919

de vuxna agerar när en kränkning sker, vilket även Johanna håller med

om och understryker.

– På lärarutbildningen finns tyvärr ingen kurs i hur man bör agera i en

kränkande situation, vilket gör att många pedagoger känner sig otryg-

ga. Därför är vi tydliga med att vi har nolltolerans mot kränkningar på

skolan och vi tar oss tid för att prata om de här frågorna, säger Johanna.

Förutom att arbeta med Friendsprogrammet, ser Johanna till att

underlätta pedagogernas möjligheter att arbeta med trygghetsfrågor

genom kompensation i tid.

– I skollagen står det att en kränkning ska utredas skyndsamt. Därför

ser jag till att trygghetsteamet kan ta tag i ett ärende direkt genom att

kompensera med extra ledighet och genom att snabbt ordna vikarier.

Att detta är något som prioriteras märker också eleverna av.

– Jag vet att om jag berättar något för någon lärare så lyssnar den och

gör någonting åt det, säger Rasmus.

tiLL hÖSteN går Björknässkolan in i sitt tredje år med Friendsprogrammet.

– Nu har vi jobbat fram en struktur som vi kommer fortsätta med även

efter de här tre åren, säger Johanna.

Och varför ändra strategi? Björknässkolan har under kort tid lyckats

skapa både långsiktighet och stabilitet i sitt likabehandlingsarbete. De

prioriterar frågan, involverar hela skolans personal och elever och in-

tegrerar trygghetsarbetet i ämnesundervisningen. Personal och elever

är överens om att detta har gett resultat och att Björknässkolan har

blivit en skola där alla tillåts vara sig själva. Nu fortsätter arbetet för att

bli världens tryggaste skola för alla elever, varje dag.

Björknässkolans tips för en trygg skola

• All personal är med i likabehandlingsarbetet• Låt likabehandlingsarbetet få ta tid• Låt eleverna jobba förebyggande• Ha täta möten i trygghetsteamet• Skolledningen måste visa att frågan är viktig

Kort om FriendsprogrammetFriendsprogrammet är ett fördjupande och långsiktigt utbildnings-

paket där Friends utbildar all skolpersonal och inkluderar alla elever

och föräldrar. Friends hjälper skolan att kartlägga problemområden

och hitta fungerande arbetssätt och strukturer. Genom ett praktiskt

arbetsmaterial med färdiga temalektioner för elever och arbetslag får

skolan hjälp att hålla arbetet levande.  Dessutom finns Friends som

stöd i det fortsatta arbetet genom Friends rådgivning.

– Alla inkluderas – elever, personal, föräldrar– Kartläggning och struktur– Praktiskt arbetsmaterial– Uppföljning och fördjupning– Långsiktighet

Läs mer om friendsprogrammet på www.friends.se/skola

SARA ZILLéN, KLASS 9CEn bra vän för mig är en person som har samma humor som jag. Att skratta och ha kul är nyckeln till bra vänskap. Sedan är det också bra med en vän som lyssnar.

JOHANNA BERGSTRÖM, BITRÄDANDE REKTORUr ett skolperspektiv och i alla sammanhang där männis-kor träffas måste man kunna vara schysst mot alla, även de som inte är ens uttalade vänner. Men för mig personli-gen är en bra vän någon man kan skratta med. Sen bör en vän vara tolerant med såväl ens bra som mindre bra sidor. En vän ska ställa upp och om man ger förtroenden så ska de stanna hos vännen.

Titta gärna närmare på våra kataloger på www.lekolar.se där de även kan beställas eller kontakta kundtjänst på tel.0479-199 00

Självklart är vi med och stödjer Friends!Vi på Lekolar tycker att det Friends gör är mycket viktigt. Därför är det

med största glädje vi valt att stötta organisationen!

21

famiLj

Text & Foto MAGDALENA PERSSON

fortfaraNDe gNager oroN. räDSLaN fÖr bakSLag

fiNNS heLa tiDeN. meN ibLaND måSte maN våga faSt maN

är räDD. mobbNiNg kaN iNte tigaS ihjäL och Påverkar

aLLa i eN famiLj. DärfÖr berättar De SiN hiStoria.

en kamp för l iv

21

22

– maN bara ÖverLever.

Vi lämnar Alingsås bakom oss och Monica Kjellberg kör förbi som-

margrön skog och röda stugor. För några år sedan såg hon inte allt det

vackra. Såg knappt sina två andra barn, all kraft gick åt till mellandot-

tern Liv. Minns att hennes äldre son frågade saker och hon svarade.

Utan att veta på vad. Gick på autopilot, säger hon. Såg till att de hade

det viktigaste, som mat och rena kläder.

– Idag har jag dåligt samvete för det. Men då kunde jag inte göra något

annat. Hade ingen mer ork.

Liv Kjellberg, en liten flicka med knallrosa hår. Minns ni henne? För

några år sedan hyllades hon på Svenska Hjältar-galan för sin kamp

mot mobbning. Tv och tidningar berättade om hur en liten tjej lyckades

vända sin utsatthet och få mobbningen att upphöra i sin klass. En

solskenshistoria. Monica tystnar. Väger sina ord. Hittills har hon varit

försiktig då hon uttalat sig. Liv går kvar i samma skola. Men sanningen,

i alla fall hur familjen upplevt det, framkom aldrig helt i media.

– Det var Livs kamp, hon fixade allt. Men skolan tog åt sig mycket av

äran, säger Monica.

Och att fightas med skolan under Livs utsatthet, att inte bli trodd, var

det absolut jobbigaste.

gräfSNäS kioSk, Monica parkerar framför huset alldeles intill stora

vägen. En gång lanthandel som drevs inom familjen. Liv var liten då

och behövde aldrig gå på förskola. Fick vara hemma med familjen

och skrota runt som hon ville. Det absolut bästa för ett barn, trodde

Monica. Då. Dörren far upp och Angelica stormar ut. Glad och oblyg

lillasyster. Vill visa marsvinen i rummet hon delar med Liv. Lyfter upp

en långhårig Mimmi och en korthårig Lollipop. Storasyster kommer in,

hälsar tystare. Hon har hunnit bli tonåring nu, 13 år. Det rosa håret är

borta. Behöver vila efter för många färgningar, tycker mamma. Kitty

Jutbring är fortfarande en förebild men har fått konkurrens av Mark

Levengood. På väggen hänger en hedersutmärkelse. Hon är en av tre

som fått en sådan av Friends. Den är hon stolt över. Friends blev en

vändpunkt och betydde mycket under den jobbiga tiden.

moNica fixar kaffe och pappa Dick fikabröd. Hela familjen, förutom

storebror Dennis som skaffat flickvän, samlas runt det stora bordet

mellan kök och vardagsrum. Skolstarten. Det är många år sedan nu,

men Liv minns fortfarande all förväntan.

– Jag var jätteglad åt att börja skolan. Sen jätteledsen. Redan första

dagen blev jag retad.

De andra barnen kom från samma förskola. Ett sammansvetsat gäng

där Liv aldrig fick plats.

Klassen delades in i två grupper. I Livs grupp fanns det bara fyra

tjejer. Just tjejerna var värst, berättar Liv. Speciellt två i hennes grupp

och den tredje vågade aldrig säga ifrån.

– Jag hade ingen att sitta bredvid i klassrummet. Eller i matsalen. Och

var ensam på alla raster.

Det kunde räcka med att hon bara gick förbi tjejerna, så slog de.

Till slut sa hon till läraren som lovade att prata med dem, men inget

hände. Fick hon någon gång vara med och leka så var det på nåder.

Hur kändes det?

– Hemskt. Men hemma sa jag att allt var bra.

Varför?

– Jag ville inte göra mamma ledsen.

Allt som allt blev hon mobbad i hela sex år. Ibland ville hon bara för-

svinna. Liv tystnar. Minns den där gången då tjejerna sparkade henne.

Och sen förnekade det. Då sa läraren att man inte ska ljuga. Till Liv.

– Då bestämde jag mig för att inte säga något mer. Började tro att det

var något fel på mig.

moNica häLLer uPP mer kaffe. Det dröjde innan hon förstod. En

speciell händelse fick henne att vakna. Klasskompisarna hade slagit

Liv i matsalen och senare samma dag puttat in henne i ett glasfönster.

Då äntligen berättade Liv allt. Deras blickar möts över bordet.

– Jag var jätterädd för att det skulle bli ännu jobbigare. Men det var

ändå skönt att berätta.

Monica kontaktade skolan. Till en början rädd för att bli en ”besvärlig

morsa”. Det ångrar hon idag. Dick, som reser mycket i jobbet, kände

frustration när inget hände. Allt tog sådan tid.

– Efter ett halvår och ännu ett möte med rektor och lärare frågade jag

hur de andra föräldrarna ställde sig till det hela. Deras blickar flackade.

Då förstod jag, de var inte ens informerade.

När Monica bad att få se på skolans likabehandlingsplan blev to-

nen först offensiv. Det kändes som att skolan saknade strategi. Vid

ett tillfälle ifrågasattes om inte Liv var en intrigmakerska. Idag gnager

samvetet när hon tänker på alla gånger hon också själv ställde frågan

till Liv; har inte DU gjort något?

tiLLvaroN bLev aLLt värre. Och Liv till en skugga av sig själv. När

oron blev för stor hände det att Monica tog bilen till skolan, parkerade

”Jag var jätteglad åt att börja skolan. Sen jätteledsen. Redan första dagen blev jag retad.”

23

24

där hon inte syntes, satt där och tittade mot skolgården. Såg rastvak-

terna som gick tillsammans och småpratade. De andra barnen som

lekte. Och Liv, alldeles ensam. Visst hände det att rastvakterna visade

engagemang för barnen också, lägger hon till. Men långt ifrån alltid.

Det där gör Dick upprörd. Han arbetar med att renovera och bygga om

gympasalar och har sett många skolgårdar runt om i landet.

– Det finns skolor där rastvakterna verkligen är ute bland eleverna och

till och med har neonvästar på sig så de syns. Det är ju så det ska vara.

i 3:aN bÖrjaDe Liv fråga moNica hur det kändes att dö. Kunde

inte somna om nätterna och fick panikattacker. Vissa dagar orkade

hon inte gå till skolan alls. Monica levde med oron dygnet runt. Ibland

ringde hon Dick, grät och skrek. Som tur var fanns Livs mormor till-

hands och stöttade. Till slut bestämde de att Liv fick ha en mobiltelefon

med sig till skolan. Fast det var förbjudet. Mobilen blev en livlina, en

räddning för hela familjen. Liv nickar;

– Om jag var ledsen kunde jag ringa hem och prata en stund så måd-

de jag lite bättre sen.

Monica berättar om ett samtal då tjejerna varit dumma igen. Hur

hon satte sig i bilen och åkte dit. Om de där förbjudna och primitiva

känslorna. På gränsen till hat. Hon ville göra med dem som de gjorde

med Liv varje dag.

– Jag tänkte att jag klappar till dem snart, men knöt istället handen i

byxfickan. Tänkte att de är ju bara barn. Att det måste finnas något

sätt att hjälpa alla.

tiLL SLut frågaDe Liv om hon fick byta skola. Det fick hon. Men

ångrade sig.

25

– Jag tänkte att det är ju inte jag som ska byta skola. Jag har inte gjort

något fel.

Varifrån fick hon styrkan? Hon berättar om en Friends-film med bud-

skapet ”Alla ska få vara med”. Det blev en vändpunkt. Liv gick upp till

rektorn, frågade om Friends kunde komma till skolan men fick svaret

att de inte hade råd. Då bestämde hon sig för att själv ordna det. Gjor-

de grattiskort och sålde på marknader. Sålde kramar, pepparkakshjär-

tan, gummor och gubbar. Hon fick ihop en rejäl summa, resten lade

skolan till och Friends kom.

Samtidigt skrev mormor ett brev till Svenska Hjältar och berättade

om Livs kamp. Efter en tid hörde de av sig och resten är historia. Hon

vann inte bara titeln utan också en del av sin förlorade självkänsla. Till

och med klassen tyckte att hon gjort något bra och skolan har idag en

större medvetenhet kring trygghetsfrågor.

Livs råd till barn och unga • Berätta för lärare och föräldrar.• Kom ihåg, det är inte dig det är fel på.• Våga säga nej och våga säga ifrån när du

ser någon annan bli utsatt för våld och kränkningar.

• Ensamheten är värst, våga vara en kompis.• Det är faktiskt olagligt att mobba en annan

människa.• Ge aldrig upp!!

Monicas råd till föräldrar och andra vuxna • Fråga ditt barn varje dag hur det är i sko-

lan och ta dig tid att lyssna. Inte alla barn berättar, så var lyhörd på förändringar. Om ditt barn tystnar eller ofta är ensam på fritiden – fråga lärare hur det är i klassen.

• Om något känns fel, vänta inte. Sök upp lärare för att få hjälp, gå till rektorn som är skyldig att sätta upp en åtgärdsplan och fullfölja denna. Kontakta skolchefen inom kommunen.

• Ring Barn- och elevombudet, BEO. Det är vansinnigt jobbigt och frustrerande, speci-ellt när man upplever att man inte blir lyss-nad på och trodd, men hur jobbigt det än är så får man aldrig glömma att det är vår skyldighet som vuxna att hjälpa våra barn – mobbning försvinner inte av sig självt.

• Minimera aldrig barnets verklighet!

• Inför livskunskap som ämne på skolsche-mat, det är lika viktigt som matte och engelska!

26

Livet blev långsamt bättre, men har påverkat hela familjen.

– Jag mår bra!, hojtar Angelica från golvet med Mimmi och Lollipop i

famnen.

Monica skrattar. Angelica har hört så mycket om mobbning hemma

att hon nästan blivit en minipolis i skolan. Dennis gjorde ett projekt om

mobbning i gymnasiet och har föreläst i skolor. Dick sitter tyst i en av

skinnfåtöljerna nära braskaminen.

– Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på hur mycket Liv föränd-

rats. När hon var liten bodde vi i en stuga i skogen. Hon var så tuff,

kunde gå ensam med ficklampa i becksvarta mörkret. Var inte rädd för

fan själv. Det är stor skillnad nu. Hon har blivit så tillbakadragen. Det

gör mig ledsen.

Monica håller med. Mycket av Livs spontanitet och självförtroende

har försvunnit. Men inte styrkan. Hon kikar på sin mellandotter. Vill att

hon ska känna det själv också.

– Du behöver bara bekräftelse lite oftare. Det jobbar vi med!

SjäLv har moNica bLivit både tuffare och mer ödmjuk, tror hon.

Har tydligare gränser både för hur hon låter sig själv bli behandlad

och hur barn behandlas. Försöker tänka att det kan finnas en me-

ning med allt, även om man inte förstår den just nu. Bitterhet leder

ingenstans, menar hon. Det har varit viktigt i kontakten med klass-

kompisarnas föräldrar.

– Om inte vi vuxna kan se framåt och gå vidare, hur ska då barnen

kunna göra det?

äNNu har De iNte fått någon ursäkt från skolan. Så här i efterhand

önskar både hon och Dick att de tagit hjälp av Barn- och elevombudet,

BEO. Men då var hon rädd för att det skulle förvärra situationen. Det

tror hon inte längre.

– Jag hade struntat i skadestånd, bara helvetet slutat.

fortfaraNDe gNager oroN ibLaND. Är allt verkligen bra i skolan?

Liksom tvekan inför en intervju, tänk om det blir sämre igen? Men men-

talt har familjen bestämt sig. Ibland måste man våga. Genom att prata

om det kan man göra något åt det och samtidigt hjälpa andra.

– Liv är inte rädd, det tycker jag är stort, säger Monica och beskriver

sin modiga tjej med tre ord; stark, envis och ödmjuk. Liv rycker på

axlarna. Tycker att hon är som vilken 13-åring som helst, spelar fotboll

och träffar kompisar. Fast hon kanske pratar lite mindre och tänker lite

mer. Varje dag samlas familjen en stund och pratar om vad som hänt

under dagen. Alla får sin tid och blir ”hörda”. Och barnen vågar berätta

om de gjort något fel också. Ingen är perfekt, även mamma har dåliga

dagar, summerar Monica.

Liv tar iNte LäNgre åt Sig lika mycket av vad andra säger. Vet att

hon har ett skyddsnät. Än idag förstår hon inte varför hon blev mob-

bad. Men det spelar igen roll. Alla ska ju få vara precis som de vill utan

att råka illa ut. ”Kramas istället för att mobbas, det skulle vara f-n så

mycket bättre”, skriver hon på sin blogg. Hon tillverkar fortfarande grat-

tiskort och skänker pengarna till Friends. Vill gärna jobba med något

sådant i framtiden. Gör det faktiskt redan. Som jurymedlem i World´s

Children´s Prize kämpar hon för mobbade barn över hela världen. Ett

viktigt jobb. Men hon siktar ännu högre.

– Jag vill bli president för Unicef.

Jag tror hon lyckas med det.

”Kom ihåg, det är inte dig det är fel på.

Prius+ Kombi Hybrid Rek.ca-pris från 299.900 kr

Prius Plug-in Hybrid Rek.ca-pris från 361.900 kr

ProvKör sommarens

nyHeter 2012

TOYOTA ÄR NATIONELL SPONSOR TILL

YARIS HYBRID: BRÄNSLEFÖRBRUKNING VID BLANDAD KÖRNING 3,5-3,7 L/100 KM, UTSLÄPP CO2 79-85 G/KM VID BLANDAD KÖRNING. MILJÖKLASS HYBRID. PRIUS+ KOMBI HYBRID: BRÄNSLEFÖRBRUKNING VID BLANDAD KÖRNING 4,1-4,4 L/100 KM, UTSLÄPP CO2 96-101 G/KM VID BLANDAD KÖRNING. MILJÖKLASS HYBRID. PRIUS PLUG-IN HYBRID: BRÄNSLEFÖRBRUKNING VID BLANDAD KÖRNING 2,1 L/100 KM, UTSLÄPP CO2 49 G/KM VID BLANDAD KÖRNING. MILJÖKLASS HYBRID. BILARNA PÅ BILDERNA ÄR EXTRAUTRUSTADE. PRISERNA ÄR REKOMMENDERADE CIRKAPRISER FRÅN GENERALAGENT. LOKALA AVVIKELSER KAN FÖREKOMMA. MED RESERVATION FÖR PRISÄNDRINGAR OCH TRYCKFEL.

yaris HybridRek.ca-pris från 173.500 kr

God morgon eller bara morgon?En stad som sträcker på sig och sakta vaknar till liv. Din första kopp kaffe, en stunds njutning bara för dig själv. Eller det där kaffet du måste ha. Nu har vi en ny fyllig espressoblandning, färskmald i butik. Kom in på en skummad caffè latte, en karaktärsfull espresso eller en kopp äkta svenskt bryggkaffe. Varmt välkommen.

7eleven_210x270_Friends.indd 1 2012-05-29 15.34

29

tio miNuterS makLig ritt väster

om Umeå ligger Hippologum, navet

för norrländsk ridsport och Umeå

Ryttarförenings hemvist. Här umgås

varje vecka 900 medlemmar med

varandra och 110 hästar. Och precis

som i alla andra föreningar uppstår

det friktion när så många tillbringar

mycket tid ihop. För att förebygga

problem och kvalitetssäkra den goda

stämningen på stallbacken har Umeå

Ryttarförening därför inlett ett samar-

bete med Friends och deras satsning

Trygg Idrott.

aNLäggNiNgeN hiPPoLogum är imPoNeraNDe. Här finns två rid-

hus, fyra ridbanor, cafeteria och mängder av stall omgivna av lummiga

skogar alldeles inpå knuten. Hippologum har allt den hästintresserade

kan önska sig, vilket märks – inte minst på medlemsantalet. Av de 900

medlemmarna är cirka hälften barn och unga vuxna. Det märks att

ridsporten är Sveriges näst största ungdomsidrott.

meN meD PoPuLaritet kommer ett stort ansvar, och för att säker-

ställa att stallet också blir en härlig mötesplats i verkligheten jobbar

föreningen aktivt och proaktivt med trygghetsfrågor.

– Stallet är en väldigt viktig del av

tillvaron för ungdomarna, och då är

det givetvis superviktigt att de trivs

när de är här. Alla ska må bra när de

åker hem från sin träning, säger Stina

Burström, verksamhetschef på Hip-

pologum.

eNLigt fÖreNiNgeNS StaDgar ska

verksamheten präglas av god häst-

hållning, ”horsemanship” och god

kamratskap, ”sportsmanship”. Ryttar-

föreningen deklarerar också att fram-

gång är till för alla – oavsett ålder, am-

bition eller prestation – och att framgång aldrig får ske på bekostnad

av andra, vare sig människor eller hästar. Genom samarbetet med

Friends får man stöd i att förverkliga detta.

– Det är jättebra att vi får professionell hjälp i de här frågorna. Att vi får

chans att vidareutbilda våra anställda framförallt, men även att elev-

erna på ridskolan får lära sig mer om hur man får en bra stämning i

stallet.

eN av Dem Som håLLer i utbiLDNiNgarNa är Christian Fridh, regi-

onchef för Friends i norra Sverige. Han berömmer Umeå Ryttarfören-

ing för deras inställning.

iDrott

Nu Ska StaLLet bLi eN tryggare PLatS. geNom ett Samarbete meD

frieNDS erbjuDer SveNSka riDSPortfÖrbuNDet SiNa fÖreNiNgar

StÖD och verktyg i arbetet fÖr eN trygg StaLLmiLjÖ. eN fÖreNiNg

Som har fattat gaLoPPeN är hiPPoLogum i umeå.

trygg i stalletText JO BARKER och NICKLAS BERGLUND / Foto MALIN GRÖNBORG

God morgon eller bara morgon?En stad som sträcker på sig och sakta vaknar till liv. Din första kopp kaffe, en stunds njutning bara för dig själv. Eller det där kaffet du måste ha. Nu har vi en ny fyllig espressoblandning, färskmald i butik. Kom in på en skummad caffè latte, en karaktärsfull espresso eller en kopp äkta svenskt bryggkaffe. Varmt välkommen.

7eleven_210x270_Friends.indd 1 2012-05-29 15.34

3030

– Det funkar redan bra på Hippologum, men de har ändå en vilja att bli

bättre. Att bli mer välkomnande och fungera bättre som arbetslag. De

vågar leta efter brister i verksamheten, vilket är modigt och smart, för

det är så man utvecklas.

Även om ridklubbens personal är välutbildad – flera har liksom Stina

gått Hippologprogrammet eller en lärarutbildning med hästinriktning –

finns det saker att lära.

– Ledarskap och pedagogik har vi arbetat med men inte värdegrunds-

frågor, så det är det intressant att få mer kunskap om. Att lära sig ett

arbetssätt som fungerar tror jag är viktigt. Under den första utbild-

ningsdagen med Friends handlade det mycket om grupparbeten och

att se över hur vi jobbar tillsammans. Utgå från oss själva och upp-

märksamma det som är bra men även ta upp det som skulle kunna

fungera bättre. Jag tror att det är en nyckel – att kontinuerligt sätta sig

ner och utvärdera vad vi gör. Man ska inte slå sig till ro, då är det risk

att man fastnar i gamla mönster och stagnerar.

aNDra frågor Som är viktiga att ställa sig är vad som är en

kränkning och om alla har samma syn på detta.

– Sånt måste redas ut så att medarbetarna är överens om var gränsen

går, och vet vad man ska göra om det uppstår en situation. Då får

personalen chans att uppträda lugnt och tryggt mot eleverna, säger

Christian.

En del i samarbetet har handlat om att kartlägga verksamheten för

att se vad föreningen behöver jobba vidare med.

– Enkätundersökningen var väldigt nyttig. Först fick eleverna svara på

hur de upplever miljön och om de kände sig trygga. Sen fick perso-

nalen svara på hur de upplevde att eleverna hade det. Och det fanns

faktiskt vissa skillnader. Det fanns de som inte kände sig helt bekväma

alla gånger. Det var lite överraskande och något vi absolut tar med

oss, säger Stina.

vi träffar fyra tjejer ute i StaLLet; Alice Olander, Maja Pers-

son, Sofie Arnqvist och Tova Burström. Alla gillar timmarna i stallet och

menar att livet och samvaron där är som de vill ha den. Om de jämför

med skolan? Ännu bättre, även om skolan är bra! Men i stallet är det

riktigt ”chill”, lovar de. Stallet är något av en fristad, menar Alice, 15 år,

och hon värnar om att det så ska förbli.

– Jag skulle aldrig tjafsa med någon här, inte för att jag haft nån anled-

ning heller. Men aldrig i livet! Det är ju hit jag kommer om jag mår dåligt.

Om det har hänt något eller att man bara känner sig nere – då vill man

ju bara komma hit och rida.

eN ÖverbryggaNDe faktor på Hippologum kan vara att klasserna

indelas efter vilken nivå medlemmarna befinner sig för tillfället, vilket be-

tyder att barn, ungdomar och vuxna blandas i grupperna. Och de som

är nybörjare och lite äldre byter snabbare upp sig genom grupperna

vilket gör att fler och fler blir gruppkompisar och lär känna varandra.

– Jag och Sofie har precis bytt grupp till exempel, och det har gått

jättebra att smälta in i den, säger Alice.

DeN DagLiga verkSamheteN på Hippologum sköts av 13 anställda

varav fem är ridinstruktörer. Men trots personalstyrkan har ridklubben

hela tiden känt att någonting fattats.

– Vi som jobbar här nu har inte möjlighet att vara bland ungdomar när

de inte tränar. De hänger i caféterian eller i omklädningsrummet och

där har vi ju av naturliga skäl inte så bra koll på vad som händer. Där-

för sökte vi pengar från Idrottslyftet för att anställa en fritidspedagog,

något som verkligen behövs med så många barn och ungdomar

som möts.

Fritidsledaren kommer, till skillnad från de andra, enbart att ha barn-

en på ”att-göra-listan”, vilket Stina tror kan binda ihop verksamheten

på ett önskvärt sätt och ge dem ännu större utbyte av samarbetet

med Friends.

viLkeN tyP av kräNkNiNgar är då vanliga på en ridklubb?

Stina förklarar att de gånger hon har upplevt att saker har fallit

mellan stolarna så har det rört sig om markeringar av grupper och

utanförskap.

– De problem som uppstår är de vanliga när tjejer i tonåren umgås.

3131

”Jag skulle aldrig tjafsa med någon här, inte för att jag haft nån anledning heller. Men aldrig i livet! Det är hit jag kommer om jag mår dåligt. Om det har hänt något eller att man bara känner sig nere – då vill man ju bara komma hit och rida.”

32

Friends Trygg IdrottFriends har arbetat med trygg-hetsfrågor inom idrotten i snart 10 år. Nu görs dessutom en extra satsning genom projektet Trygg Idrott. Målet är att få igång långsiktiga och förebyggande trygghetsarbeten i föreningarna. Projektet riktar sig idag främst till fotbollsföreningar och ridsports-klubbar men givetvis kan man samarbeta med Friends även inom andra idrotter.

Trygg Idrott finansieras av PostkodLotteriet, Swedbank och Karl-Johan Persson.

Vad ingår i Trygg Idrott?• Webbaserad kartläggning för

ledare och aktiva • Kartläggningspresentation för

föreningsansvariga• Ledarutbildning • Träff med alla aktiva

Projektet är 3-årigt och alla delar är återkommande varje år för att kunna visa på resultat men även för att ha möjlighet att fördjupa arbetet ytterligare.

Målet är att föreningen ska:– arbeta mot utanförskap,

negativa jargonger och uttryck. – arbeta för delaktighet och sam-

syn bland ledarna i trygghets-arbetet.

– hitta tydliga och fungerande riktlinjer i trygghetsarbetet.

– skapa god kamratskap och gemenskap där alla får ta plats och synas utifrån sina förutsätt-ningar.

Är din förening intresserad av att arbeta för ett tryggt idrottsklimat? Läs mer på friends.se/tryggidrott

Vem har finast häst och vem är bäst kompis med vem? Vi har som sagt

inte haft några jätteproblem, men visst förekommer det, säger Stina.

Även tävlingsmomenten skapar av naturliga skäl konkurrens, och

konkurrens kan ibland ge en fadd eftersmak.

– Visst. Har det gått dåligt på hopptävlingarna kan man få höra det,

och det är inte heller alltid bra om man är bäst – då kan man bli utanför

av den anledningen, säger Stina.

– Klart man kan bli lite avis på någon om den har tävlat jättebra, mycket

bättre än en själv. Men det är ju givetvis inte den personens fel, om

man säger så. Jag får väl bara träna mer och göra mitt bästa, det är allt

jag kan göra. Det tar tid att utvecklas, påpekar Alice.

vaD SkuLLe De gÖra om det uppstod en situation som inte kändes

bra? Skulle de våga ta upp det?

– Mja, jag hoppas det i alla fall. Att jag skulle våga gå till min lärare el-

ler någon annan som jobbar här. Jag har aldrig behövt tänka på det,

men… jo, det skulle jag nog göra, säger Alice.

Det är en av sakerna man alltid kan bli bättre på. Och att lära sig vad

man som ledare och kompis kan göra för att skapa en bra stämning

där alla känner sig välkomna. I de frågorna har Friends 15 års samlad

erfarenhet. Kunskap de gärna delar med sig av. Nu även via projektet

Trygg Idrott.

33

”fÖräLDrarNa Ska kuNNa käNNa att Det är tryggt att LämNa SiNa

barN här”, Säger joNaS LuNDéN fråN gaiS Som har iNSett att vägeN

tiLL framgåNg Ligger i bra StämNiNg och gemeNSkaP. DeN Som är

trygg och mår bra kaN iStäLLet Lägga fokuS På SiN PreStatioN.

fÖr att Nå Dit har gaiS vaLt att ta hjäLP av frieNDS.

Text ANNA PETTERSSON / Foto ELLIKA HENRIKSSON

iDrott

”ett enda göttgäng”

34

När vi beSÖker gaiS klubbgård utanför Göteborg öser regnet ner.

Våren har precis tagit fart med ljusgröna träd och värme i luften. Men

faktum kvarstår, det regnar som om det vore oktober. Trots väderläget

har U21-laget tagit plats ute på konstgräsplanen och träningspasset

är i full gång.

– Tro mig, säger Jonas Lundén, regnet är inte så illa som det ser ut.

Det är mycket värre att träna när det blåser...

Jonas vet vad han pratar om. Idag är han sportchef för GAIS ung-

domsverksamhet men för bara ett år sen var han själv spelare i GAIS

A-lag. Han visar in oss i klubbstugan där vi möter Benjamin Westman

och Tommy Johansson som är ansvariga tränare för ungdomslagen.

vi är här fÖr att prata om satsningen Trygg Idrott som GAIS just

nu gör tillsammans med Friends. Projektet syftar till att ge idrottsför-

eningar möjlighet att arbeta med trygghetsfrågor på ett långsiktigt och

förebyggande sätt.

Vad menas egentligen med begreppet trygghet och vad innebär det

för GAIS ungdomsverksamhet?

– Trygghet inom idrotten handlar om att klubben ska vara en oas i en

tuff vardag säger Benjamin som är ansvarig för klubbens U21 och

J18-lag.

Tommy som tränar fjorton- och femtonåringar instämmer.

– Det handlar om att få vara fri från bekymmer och kunna fokusera på

sin prestation.

juSt PreStatioN och reSuLtat är begrepp vi återkommer till flera

gånger under samtalet. Fram till fjorton års ålder får alla spelare i GAIS

lag spela lika mycket. Man satsar på bredd istället för på toppning och

alla ska få prestera och bli utmanade utifrån sin egen förmåga. Dock

har GAIS en uttalad profil där man satsar på att skapa allsvenska spe-

lare. Det innebär att den övergripande målsättningen är resultatinriktad

och fokuserar på att fostra elitspelare.

– För att klara av att spela i ett elitsatsande lag måste man ha en

trygg grund att stå på, säger Tommy. Det handlar om en kombination

av självtillit, gruppsammanhållning och ledarskap. Förstås spelar även

föräldrarna en stor roll.

SatSNiNgeN maN Nu gÖr tillsammans med Friends går hand i hand

med den befintliga värdegrundspolicyn.

– Rent konkret innebär samarbetet med Friends att vi får chansen

att kartlägga vår verksamhet och hur våra spelare mår. Det gör att vi

kan arbeta målmedvetet för att bevara det positiva vi har men också

åtgärda det mindre positiva. Vi får möjlighet att se på vår verksamhet

med andra ögon.

Satsningen innebär också att ungdomsledarna kommer att få ut-

bildning kring värdegrundsfrågor och att man inom lagen kommer att

arbeta aktivt med trygghetsfrågor.

– Vi får en nystart, fortsätter Jonas, som gör att vi säkerställer att vi gör

allt vi kan för att våra spelare ska må bra.

35

vi kommer iN På hur man inom fotbollsvärlden i stort arbetar med

begrepp som stämning och trygghet. Jonas, Tommy och Benjamin är

alla överens om att mycket har hänt på kort tid.

– Det räcker med att titta tillbaka tio år i tiden. Då var situationen en

helt annan, säger Benjamin. Både bland tränare och spelare fanns en

tyst acceptans kring saker som initiation och inkilning. Det accepteras

helt enkelt inte idag.

Jonas tror att det har att göra med att det finns en större medve-

tenhet idag, särskilt bland ledare och tränare. Han tror också att den

ökade mångkulturen inom fotbollen bidragit till att på ett positivt sätt

ifrågasätta de rådande normerna. Oskrivna regler och traditioner som

suttit i väggarna omkullkastas och gör att ett nytt, schysstare förhåll-

ningssätt skapas.

Benjamin tycker ändå att fotbollsvärlden ibland agerar för kortsiktigt.

– Det kan fortfarande vara så att det inträffar något tragiskt som blir

uppmärksammat i media och då gör många lag kortsiktiga räder och

insatser som sedan glöms bort. Vi tror på långsiktighet och kontinuitet.

taNkeN På koNtiNuitet framgår speciellt när det kommer till ledar-

skap.

– Vi är väldigt noga när vi anlitar tränare att de måste ställa upp på vår

värdegrund. Ledarnas roll är otroligt viktig för gruppklimatet, samman-

hållningen och i slutändan för resultatet, säger Jonas.

– Våra tränare ska vara sunda och goda ledare. De har ju som uppgift

att forma våra spelare, säger Benjamin. Ungdomarna som kommer hit

är komplexa individer, de har ett liv utanför fotbollen också och det är

viktigt att vi hjälper dem att hitta en balans.

För spelare som är 14 år och äldre blir det extra viktigt att de har en

stabil grund och en inre trygghet, eftersom de är en del av den elitsat-

sande verksamheten.

– Kan du tänka dig pressen?, säger Tommy. Först och främst måste

man hantera att kanske inte bli utvald till match. Sedan handlar det om

att förstå domarens beslut, utföra uppgifter man får av tränaren, palla

med kraven från lagkamrater, motspelare och föräldrar. Mitt i allt detta

ska du också hantera dina egna förväntningar.

fÖr att få trygga SPeLare är det viktigt att arbeta både med varje

individs självtillit men också med stämningen och gruppens samman-

hållning.

– Gruppdynamiken är något man måste arbeta medvetet med hela

”Trygghet inom idrotten handlar om att klubben ska vara en oas i en tuff vardag säger Benjamin som är ansvarig för klubbens U21 och J18-lag.”

36

tiden, säger Benjamin. Det kan räcka med bara en ny spelare i laget så

kan gruppen förändras, både till det positiva och negativa. Det gäller

att ledaren har förmågan att hantera det. Förhoppningen är att samar-

betet med Friends kommer att stärka arbetet med gruppdynamiken.

De Pratar äveN om vikteN av fÖrebiLDer. Jonas berättar hur

mycket det betyder för de yngre spelarna att ha kontakt med spelarna

ur A-laget.

– Det räcker med att någon av A-lagsspelarna går förbi och hejar eller

kanske skjuter en passning, så har de gjort hela månaden, eller hela

året, för de yngre spelarna. De ser upp till de äldre spelarna vilket är

något vi försöker jobba med och göra något positivt av.

äveN fÖräLDrarNa har eN viktig roLL som förebilder i klubben.

Det finns en stor förväntan på att föräldrarna ska vara medvetna om

klubbens förhållningssätt. Varje GAIS-spelare får skriva under ett avtal

som handlar om just förhållningssätt, värdegrund och policy. Utöver

detta hålls tre föräldramöten varje år för att se till att alla föräldrar kän-

ner till och ställer upp på värdegrunden. Föräldrarna förväntas ställa

upp och vara närvarande vid matcher och träning och hjälpa till med

saker som lottförsäljning exempelvis. Men klubben ställer även höga

krav på sig själva.

– Föräldrarna ska kunna känna att det är tryggt att lämna sina barn

här, säger Jonas. Det betyder mycket för oss när föräldrar eller ungdo-

marna själva berättar att det är en go’ stämning uppe på klubbgården.

vi tar eN SväNg ruNt gårDeN. Det har slutat regna, men även om

solen fortfarande gömmer sig bakom molnen sjuder det av liv överallt.

Det är gymträning på gång inne i lokalerna och ute på konstgräspla-

nen är det match. GAIS 03-or möter ett lag från klubben Azalea. Två

matcher pågår samtidigt på en av planhalvorna och Gaislaget gör mål

efter mål till publikens förtjusning. Det är mestadels föräldrar och små-

syskon i publiken och vi passar på att prata med Sanja och Nazret

som båda har barn som spelar i GAIS.

– Det är en bra sammanhållning här i GAIS, säger Sanja som tillsam-

mans med Nazret har ordnat med fikabord med kaffe inför dagens

match. Det finns mycket utrymme för att alla är olika och man hjälps åt,

både spelare, tränare och föräldrar.

På aNDra PLaNhaLvaN pågår uppladdning för U21-truppen som

ska möta Göteborgslaget Rannebergen i distriktsmästerskapets åt-

tondelsfinal. Under uppladdningen hörs uppmuntrande tillrop mellan

spelarna och tränaren Benjamin ropar ut instruktioner.

Precis innan matchen drar igång hinner vi prata med några av spe-

larna. De är fokuserade och spända men när vi börjar prata om stäm-

ningen i klubben lyser de upp.

– Jämfört med andra lag som elitsatsar är stämningen toppenbra här i

GAIS, säger Albin Ohlander.

– Det är bara så GAIS är, säger Anton Tolinsson. Här är man glad och

go’, och här är alla välkomna.

Spelarna berättar hur roligt det är att känna att det är nära till de

äldre spelarna i A-laget och att det betyder mycket att de alltid tar sig

tid att hälsa.

– Det är liksom ett enda gött gäng, säger Mohammed Affane.

– Det är klart att man känner press när det är elitsatsning och man ska

göra bra ifrån sig, säger Simon Oskarsson. Men det är inte det första

man tänker på när man ska gå och träna. Det första man tänker på är

hur gött det är att komma hit.

”Det är en bra sammanhållning här i GAIS, säger Sanja som tillsammans med Nazret har ordnat med fikabord med kaffe inför dagens match. Det finns mycket utrymme för att alla är olika och man hjälps åt, både spelare, tränare och föräldrar.”

Va en goding – bjud på en goding!Med våra nya läckra Godingar med både blåbär och krämig vaniljfyllning i samma bulle är du garanterat i gott sällskap. Det gör det enkelt att vara spontan. Bjud in dina vänner och njut!

Gå in och gilla Skogaholm på Facebook! www.skogaholm.se

NYHET!BLÅBÄR & VANILJ

38

Årets idrottsförebild 2012NamN: Diabaté Dialy Mory

Ålder: 70 år

Bor: Möllevången, Malmö

Familj: Särbo, tio barn, tio barnbarn

Gör: Tränare och ordförande i Malmö boxningsklubb

aktuell: Utnämnd av Friends till Årets Idrottsförebild

39

för mig”

perSonporTräTT

Tonerna FrÅn ”eye oF The TIger” pumpar ut ur högtalarna i käl-

laren på Rosengårds sporthall. Ledmotivet från filmen Rocky III går på

repeat under kvällens träningspass på Malmö boxningsklubb. Några

ungdomar har fått låna nycklarna av vaktmästaren och redan öppnat

upp lokalen innan deras tränare dyker upp i dörröppningen. Han heter

Diabaté Dialy Mory, men alla kallar honom för Dallas. Alla kommer fram

och hälsar. Ler, tar i hand och tittar honom i ögonen.

– Det är jag som har lärt dem att göra så, påpekar Dallas.

Uppfostran är lätt, menar han. Det räcker att lära ungdomarna tre

ord – goddag, tack och adjö.

– Du ska kunna säga goddag när du kommer hem, tack för det livet

har gett dig och adjö när du lämnar någon och går därifrån, du ska inte

smyga iväg som en fegis, säger han.

DallaS är pÅ boxnIngSklUbben varje Dag. Om en halvtimme

drar dagens klass igång. En efter en trillar ungdomarna in i lokalen.

Själv blev han Ingen STor boxare, Men I

SIn roll SoM IDroTTSleDare har han Flera

gÅnger UTSeTTS TIll MäSTare. I en box-

nIngShall I roSengÅrD TräFFar vI DIabaTé

DIaly Mory – UTSeDD av FrIenDS TIll ÅreTS

IDroTTSFörebIlD 2012.

”ungdomarna betyder

allt Text CECILIA FRANCk / Foto MEREDITH ANDREws

40

Alla kommer fram och hälsar på Dallas. Han frågar hur de mår och de

utbyter några meningar. Idag är det måndag och det innebär träning

för de som är över 15 år. Men här finns de som både är yngre och

betydligt äldre än så. Tisdagar och torsdagar är vigda åt barn mellan

fem och 15 år. Men åldersgränsen är bara ett riktmärke.

– Det handlar inte bara om åldern, utan om personen. Om jag lär

upp en tolvåring och sedan tar in honom bland eliten ger jag honom

självkänsla. Att få komma och träna med eliten stärker honom mentalt.

pÅ MalMö boxnIngSklUbb tränar inte bara olika åldersgrupper med

varandra utan här boxas även tjejer och killar tillsammans.

– samhället kräver paritet. Jämlikhet är viktigt på alla plan, säger Dallas.

Ungdomar från hela Malmö är välkomna till klubben och visst finns

det de som kommer hit bara för att lära sig slåss. Dallas berättar att

de beter sig som ”tuffingar” som tror att de ska klara av att slå ut alla

direkt. Men innan någon får gå upp i ringen lär han dem att umgås på

ett ödmjukt sätt och om vad boxningen går ut på.

– De som lär sig boxas förstår att det inte är lönt att slåss. Det är fegt.

Dessutom är de flesta inte så starka som de tror. Även om du är en stor

kille på 90 kilo, kan någon på 50 kilo vara starkare än du. Då måste

du tänka om.

DeT var MUSIken som tog Dallas från hemlandet senegal, via Frank-

rike, till sverige. som trumslagare uppträdde han runt om i landet.

Bland annat i Malmö där han bestämde sig för att stanna.

– Malmö förtjuste mig. Jag fick jobb, hade en lägenhet, en tjej och en

kanariefågel. Vad mer kan man önska?, skrattar Dallas.

InTreSSeT För boxnIng har han burit med sig hela livet. Han boxa-

des som ung men blev, som han själv säger, ingen stor mästare. I

början av 1970-talet fick han jobb som fritidsledare på en skola i Ro-

sengård. samtidigt höll han i boxningsträningen på klubben Enighet,

som han sedan lämnade för att börja som tränare, och senare även

ordförande, i Malmö boxningsklubb.

– Ungdomarna betyder allt för mig. Jag har flera tusen vänner på Fa-

cebook. Flera av dem har jag tränat när de var barn och de är i 48-års-

åldern nu.

väggarna I boxnIngShallen är som en historiebok i sig. Vid si-

dan av planscher av legendaren Muhammad Ali hänger inramade

tidningsartiklar om klubben och om Dallas brinnande engagemang.

Han har flera gånger fått ta emot pris och stipendier för sin insats

som fritidsledare i Rosengård. Genom åren har han bland annat fått

tv-sportens sportspegelpris, skånes idrottsförbunds pris som Årets

manliga idrottsförebild för barn och ungdomar, det kungliga sällskapet

Pro Patrias stora guldmedalj och förra året hjälteförklarades han för sin

livsgärning under tv-programmet svenska Hjältar. Den 9 maj i år fick

Dallas dessutom ta emot Friends utmärkelse, Årets Idrottsförebild, för

att han genom sitt engagemang visat att idrotten är en fantastisk arena

för integration.

– MÅnga MISSlyckaS I lIveT för att ingen ser dem. Min policy är

att ingen ska komma hit utan att bli sedd. känslan av att tillhöra en

förening och en grupp av människor som ger varandra respekt ger

trygghet och kamratskap.

Genom boxningen lär han unga att visa respekt, ödmjukhet, konti-

nuitet och att sätta upp mål i livet.

– När du boxas finns det vissa regler du inte kan gå utanför, du måste

hålla dig till regelverket och ta ansvar, säger han och pekar på det röda

strecket på golvet som löper en halv meter innanför dörren.

strecket markerar hur långt du får gå utan att ta av dig ytterskorna.

Men inte bara det.

– Går du över det röda strecket är du världsmästare tills du bevisar

motsatsen. Då har du också ett ansvar att uppföra dig som en världs-

mästare och kan inte hålla på att tramsa. Gör du det får du gå tillbaka

bakom strecket.

Att Dallas blivit en sådan framgångsrik och omtyckt ungdomsledare

tror han själv beror på att han är en duktig psykolog som kan motivera

unga.

– Jag kan få dem att göra saker som de aldrig trodde att de skulle

klara av. Jag har bra kontakt med mina killar och tjejer. Det är som ett

kärleksförhållande när det är som bäst. De litar på mig.

”go, go, go” hörS DeT plöTSlIgT från Dallas byxficka. ”Go shorty,

it’s your birthday” sjunger 50 Cent. Det är mobiltelefonen som ringer.

Han tar upp den, tittar på displayen och trycker bort samtalet. Dallas

säger att det är hans barnbarn som hjälpt honom att lägga in låten som

ringsignal. som fritids- och idrottsledare tycker han att det är viktigt att

intressera sig för samma saker som unga. Att lyssna på deras musik

och dansa som de gör.

– Jag lever i symbios med dem, de känner igen sig i mig och när jag

tittar dem i ögonen kan de känna att jag ser dem rakt in i hjärtat.

En bra ungdomsledare är lyhörd, kompetent och rättvis enligt Dallas.

Men viktigast av allt är ärlighet och att svara på deras frågor.

– Du ska aldrig lämna en fråga obesvarad för då kan det födas besvi-

”Många misslyckas i livet för att ingen ser dem. Min policy är att ingen ska komma hit utan att bli sedd. Känslan av att tillhöra en förening och en grupp av människor som ger varandra respekt

ger trygghet och kamratskap.”

41

kelse. Jag kan inte allt, men jag kan kolla upp det. Och om jag berättar

hur jag ska kolla upp det lär jag ungdomarna hur de kan göra nästa

gång de undrar något.

när DallaS var barn drömde han om att bli bilmekaniker. Helst

av allt ville han jobba med stora dieselmotorer. Men livet hade större

planer för honom, som hans mamma ständigt påminde honom om.

– Min mamma var 52 år när hon fick mig. Hon brukade säga att jag

kom för sent, vid en ålder då hon egentligen inte skulle kunna få barn.

Hon var lite synsk min mamma, hon sa till mig att ”du tillhör inte oss, du

är den stora mannen, du ska ut i världen”.

Av sin mamma fick han också lära sig hur viktigt det är med en bra

uppväxtmiljö.

– Hon sa det på ett så fint sätt. Om du har fått bra kontakt med din mor

de första timmarna och de första åren i ditt liv kan du försvinna bort

men alltid komma tillbaka. Det är farligt att inte ha något att längta efter.

DallaS Tycker Själv att han hade en bra uppväxt och han trivdes i

skolan. Det trots att han i fjärde klass mobbades av en äldre kille som

kittlade honom tills han kissade på sig. Det fanns tillfällen då han öns-

kade att en vuxen sa till mobbaren att lägga av, men ingen ingrep. Hans

egna erfarenheter har gjort att han hatar mobbning. När han i sitt arbete

som fritidsledare stött på det har han alltid tagit tag i problemet direkt.

– Då har jag pratat med mobbaren, länge och flera gånger. Jag ger

dem ett samvete och får dem att förstå vad de håller på med så att de

inte gör om det igen.

hopprepen SUrrar högT när boxarna i hallen kör dubbelhopp. När

en klocka på ena väggen skränar intensivt slutar alla hoppa. klockans

vad betyder dallas för dig?

42

Edmond nazifovski, 12 år– Han är som en pappa för mig. Han

hjälper mig mycket och pushar mig att vara

en god människa. Om jag kommer hit och

mår dåligt muntrar han upp mig. Det finns

ingen bättre än Dallas.

ali shakEr, 15 år– Han är en stor hjälte och en bra förebild.

sedan jag började här har jag ändrat min

personlighet helt. Innan var jag busig och

störig, genom boxningen har Dallas lärt

mig att vara ödmjuk, ha disciplin och visa

respekt. Och att tänka efter innan jag tar

ett beslut.

anna lindqvist, 18 år – Dallas har lärt mig att sätta upp mål

och att vara snabb. Men han har även lärt

mig att vara respektfull och ärlig. Att ac-

ceptera varenda en här inne, oavsett var de

kommer ifrån. Här hälsar alla på alla och det

finns en gemenskap som jag inte har upplevt

i andra klubbar. Dallas har byggt upp en familj

där alla litar på alla.

sobhi ibrahim, 15 år– Han är en fadersfigur och han hjälper ung-

domar riktigt bra. som tränare har Dallas lärt

mig att aldrig underskatta mig själv. Om man

vill så kan man. När jag inte är här så längtar

jag hit. Här visar alla respekt för varandra.

bEgo CElahmEtoviC, 49 år, boxningstränarE– Han betyder så mycket för mig, min fru och mina barn. Han

är som en pappa för mig och för mina barn också. När jag

kom hit från Bosnien fick jag mitt första jobb tack vare Dallas.

Han lärde mig om livet i sverige och

ännu mer om boxning. Han har lärt

mig så mycket om hur man ska vara,

både som människa och idrottsman.

Jag boxades i 20 år i Jugoslavien

och har nu varit tränare på Malmö

boxningsklubb tillsammans med Dallas

i flera år.

visare gör ett varv på fyra minuter. Efter tre minuters uppvärmning

väntar en minuts vila, och sedan är det dags för nästa övning. När

uppvärmningen är över läggs hopprepen åt sidan.

På håll studerar Dallas 18-åriga Anna Lindqvist som med snabba

fötter rör sig runt en av boxningssäckarna som hänger i en kedja

från taket. Fokuserat slår hon mot säcken med sin ena hand medan

hon täcker hakan med den andra. Anna Lindqvist är en av tre box-

are som just nu tävlar för klubben. Dallas är imponerad över hennes

styrka och motivation, och han erkänner att det är mycket tack vare

henne som han numera accepterar kvinnlig boxning.

– Tidigare har jag bara tänkt att man inte ska slå på kvinnor. Man

måste vara rädd om dem och ett slag på bröstet kan göra ont. Men

med åren har jag lärt mig att kvinnor kan vara mycket tuffare än

män. Tjejerna är inte lika pipiga som killarna. Om de gnäller så har

de en riktig anledning, säger Dallas.

I SlUTeT av SoMMaren Fyller DallaS 70 År. Han är sedan ett

par år pensionerad från jobbet som fritidsledare i Malmö stad. Men

jobbet som boxningstränare kommer han aldrig att lämna. Det job-

bet är snarare ett kall som han gör helt ideellt.

– Jag känner ett ansvar för varje medborgare som vill sitt land väl.

Drottning kristina sa att ett rikes väl och ve beror på ungdomars

uppfostran, och det gäller än idag. Ungdomarna som kommer hit

kan vara potentiella ministrar eller gangstrar. klubben ger dem den

trygghet de behöver.

vad betyder dallas för dig?

43269 84 Båstad • Växel 0431 -44 56 00 info@temaklasskort.se • www.temaklasskort.se

Alla barn och ungdomar förtjänar en trygg och braskolgång. Därför är vi stolta sponsorer till Friends.

Vi FångAr ögonBlicket!

44

näTeT

schysst på nätet

FörekoMSTen av kränknIngar pÅ näTeT ForTSäTTer aTT vara en STänDIgT akTUell

FrÅga. anTaleT UTSaTTa ökar och DeT rÅDer oSäkerheT krIng FörhÅllnIngSSäTT

och regler när Man beFInner SIg pÅ näTeT. vaD är okej och InTe och hUr MyckeT

Ska Man SoM vUxen lägga SIg I barnS näTanvänDanDe? FrIenDS MagazIne har

chaTTaT MeD Fyra Unga näTexperTer För aTT Ta reDa pÅ DeraS Syn pÅ FrÅgan.

Text IsAk ARVIDssON / Foto PRIVATA

Har jobbat på Svenska KyrkanHar studerat vid VasaskolanBor i Göteborg, SwedenFödd den 5 november 1996

About Friends 300 Photos 200 Map 103

Otto Lindblad

Vad tycker ni är det bästa med nätet?

Att man får träffa så många personer.

Man kan lära känna fler osv.

Att det är lätt och gratis att prata med folk och att det finns mycket fakta till skolarbeten och sånt.

Facebook, YouTube och Twitter.

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

Vad är det sämsta med nätet?

Att folk kan vara skitdumma men inte stå för det öga mot öga.

Det kan spridas mycket rykten och det kan leda till att folk blir sårade.

Håller med Moa. Det är segt ibland och beroen-deframkallande på gott och ont.

Jag håller med Moa.

45

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

Hur använder ni nätet?

Läser bloggar och går in på Facebook och YouTube.

Mest till Facebook och att titta på roliga bilder och filmer på 9gag.com.

Pluggar, Facebook, YouTube och Twitter men också 9gag.com.

Schoolsoft, Facebook och tittar på roliga klipp på YouTube.

Tycker ni föräldrar har ett ansvar över ert nätanvändande?

Nej, det tycker jag inte.

Nej.

Det kan vara jobbigt om de är för nyfikna.

Har gått på Internationella Engelska SkolanBor i Vaxholm, SwedenFrån Skellefteå, SwedenFödd den 5 mars 1999

About Friends 300 Photos 200 Map 103

Norea Marklund

Jag tycker de kan ha rätt att veta vad vi gör men inte att de går in på datorn och kollar. Kanske hellre att de frågar oss.

Hur tycker ni föräldrar kan göra för att ha lagom koll på ert nätanvändande utan att bli jobbiga?

Vet inte, kanske att fråga vad vi gjort vid datorn eller nåt.

Kanske bara fråga någon gång ibland.

Instämmer.

Bara fråga.

Hur mycket berättar ni för era föräldrar om ert nätanvändande?

Inte mycket, haha.

Inget. Har inget att dölja.

schysst på nätet

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

About Friends 300 Photos 200 Map 103

Moa Sundbom-Lind

Från Skellefteå, SwedenFödd den 26 december 1995

Kanske att man har kollat Facebook.

Att man är på Facebook eller 9gag.

Tycker ni föräldrar bör sätta upp regler för hur ni använder internet?

Nej.

Nej.

Ja, typ att man inte sitter för länge vid datorn.

Nej, inte några regler.

Vilken typ av kränkningar kan man råka ut för på nätet?

Alla. Ibland vet man ju lixom inte vad de menar eftersom de inte säger det IRL (in real life).

All kränkning.

Att man får för lite ”gilla”. Det är bra att man har smileysar så att man fattar vad de menar. Så att ingen tar illa upp eller så och ironi och skämt

kommer fram.

Kanske rasism.

Ska man behöva stå ut med dessa kränkningar?

Ja.

Ja, om det är på skoj eller om någon kompis skämtar lite, men inte om det blir för seriöst.

Har man något alternativ till att inte ta åt sig om något dåligt står på skärmen framför en, eller?

Status Photo Place Life event

Nätmobbning är inte en egen form av mobbning utan ytterligare en arena där kränkningar kan ske.

schysst på nätet

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

47

Status Photo Place Life event

Nej, inte om det blir för allvarligt. Man ska inte stå ut om personen inte skojar.

Vad ska man göra om man misstänker att en sajt är kränkande?

Inte besöka den mer.

Håller med Otto.

Vad man ska göra eller vad man egentligen gör? Man kanske kan flagga (anmäla) om det är en bild som är kränkande.

Vet inte riktigt. Undvika att besöka sidan.

Vad ska man göra om man ser en kränkande bild eller kommentar?

Om man ser en bild på en naken tjej på Face-book eller nåt så kan man typ anmäla.

Om man mår riktigt dåligt så tycker jag man tar kontakt med den personen.

Jobbar på StarfleetHar studerat vid STAR FLEET ACADEMYBor i Jävrebyn, Norrbottens Län, SwedenFrån Piteå, SwedenFödd den 26 december 1996Talar Svenska, Français, English

About Friends 455 Photos 338 Map 674

Gustav Johansson

schysst på nätet

Friends nätutbildning Friends utbildar elever, personal och föräldrar i hur man förebygger kränkningar och främjar en bra stämning på nätet. Målet är att inspi-rera elever till att själva reflektera över det sociala livet på nätet och bli medvetna om de val som görs där. Personal och föräldrar får i sin tur konkreta verktyg för hur man kan hantera och förebygga kränkningar på nätet.

Läs mer på www.friends.se/skola

Anmäla den.

Jag håller med Norea.

Hur är man en bra förebild på nätet? Och hur kan man själv bidra till att nätet blir ett schysst ställe att vara på?

Inte skriva skit om andra. Det som skrivs på t.ex. Facebook, äger ju Facebook så det står kvar.

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

48

Friends tipsar

Olle Cox från Friends tipsar om hur du som vuxen kan skapa ett tryg-gare nätklimat.

Visa intresse Det bästa sättet att skaffa dig kunskap om nä-tet är att fråga barn och unga om deras nätvar-dag. Visa intresse genom att ställa frågor, testa att spela tv- eller dataspel de gillar och besök själv sajter som de använder.

Visa hänsyn Barn och unga har ofta behov av avstånd och eget utrymme. Därför är det viktigt att ta hänsyn till integriteten även när det kommer till nätet. Om du snokar finns risk att det leder till större hemlighetsmakeri vilket motverkar trygghet.

Sätt tydliga gränser Hemma, i skolan eller på träningen har barn och unga oftast bra koll på hur man ska vara mot andra, men på nätet är de sociala reglerna inte lika tydliga. Därför är det minst lika viktigt att prata om hur man ska vara en bra kompis på nätet. Vad är ok och inte? Vilka risker finns? Diskutera gärna samma frågor med andra för-äldrar så att ni kommunicerar samma sak.

Var en positiv förebildMan har alltid ett ansvar för hur man beter sig inför barn och unga. En tveksam bild eller tas-kig kommentar går knappast förbi och barn gör ju som vi gör... Gör därför motsatsen och sprid positiva kommentarer på nätet, gilla mycket och säg ifrån när någon är taskig. Då är du istället en ansvarstagande vuxen som bryr sig.

AgeraOm ditt barn är utsatt eller utsätter på nätet bör du ta reda på vad som har hänt, hur länge det har pågått och om det dessutom förekom-mer utanför nätet. Var tydlig med att det inte är ok. Ta kontakt med barnets skola och be om hjälp. Oavsett var kränkningarna sker påver-kar det barnets vardag och tillsammans kan ni arbeta för barnets bästa.

Inte kränka folk.

Inte kränka typ.

Inte skriva taskiga grejer om någon eller sprida falska rykten.

Vad tycker ni om era föräldrars relation till nätet?

De är lite långsamma i utvecklingen + att det är lite pinsamt när de addar en på Facebook.

Min mamma använder Facebook privat och med jobbet så hon ser det som en fördel.

Mina föräldrar jobbar så gott som det går med internet.

Vet inte riktigt.

Vad vill ni ge för tips till era föräldrar och andra vuxna?

Be ungarna att lära dem.

Var inte elak på internet.

Har inga speciella tips.

Man ska väl typ alltid tänka på vad man skriver på internet.

schysst på nätet

49

Text MAGDALENA PERssON / Foto CHRIsTIN PHILPssON

Ett fast handslag, en tunn gestalt, en klar blick. stark och vek

på samma gång. Johanna Nilsson är som jag föreställt mig fast

mer öppen. Fixar kaffe och frågar om jag vill se mig omkring.

Radhuset är nybyggt och luftigt. Inga onödiga prylar ligger

framme. Det är så hon vill ha det. städat. En liten trädgård ut-

anför köksfönstret. Där dricker hon gärna sitt morgonkaffe. Vill

jag sitta där? Berättar att när hon var liten hade alla blommor

ansikten. Var antingen för fula eller vackra att plockas. Vi blir

kvar inne. Från väggen ler Johanna och maken stelios. Lev-

nadsglad grek, hennes stora kärlek och motpol. Båda strålar.

– Han är full av harmoni och en riktigt livsnju-

tare. Tar ner mig på jorden när jag blir för dra-

matisk och kan få mig att skratta åt mig själv.

Hon försvinner uppför trappan. På mellanvåningen släpper bal-

kongdörren in förmiddagsljus över sparsmakad 70-talskänsla.

Därute väntar några krukor på tomatplantor. sovrumsdörrarna

är stängda, döljer oredan som varken stelios eller barnen störs

av. Att vara styvmamma är inte okomplicerat, medger Johanna.

Ett tabubelagt ämne. Men alla är inte ämnade att bli mödrar.

Hon är det i alla fall inte. Berättar om valpen de skaffade för

några år sedan. som pockade på hennes uppmärksamhet

precis hela tiden. som gjorde henne allergisk. Den bor inte

längre här. Hon fortsätter uppåt. Öppnar dörren vid trappslutet.

Därinnanför; en egen vindsvåning, en stillsam oas i gröna to-

ner. Öppna ytor, ett vardagsrum, en dubbelsäng (nej, hon kan

absolut inte sova med stelios, för mycket ljud och rörelse) och

en skrivarlya omfamnad av hyllor med böcker, fjärilar (de är så

vackra), Afrika- och farfarsminnen. Johanna står lutad mot väg-

gen mitt emellan medicinmannens halsband och en liten tyg-

perSonporTräTT

SoM STröSSel I regnbÅgenS alla Färger. SÅ känner hon SIg när hon

är glaD. Men FörFaTTarInnan johanna nIlSSon har UpplevT lIveTS

SkUggSIDor ockSÅ. kaSTen kan vara Tvära. Men eFTer aTT änTlIgen

ha FÅTT en DIagnoS, borDerlIne, har lIveT blIvIT läTTare aTT leva.

skapandet

50

elefant på golvet, berättar om sin pappas uppväxt i Belgiska kongo.

Farmor och farfar var missionärer. Gud gick före barnen.

– Min främsta mening i livet är skapandet. Det går

till och med före kärleken.

Hon är medveten om att det kan låta märkligt. Men får hon inte skapa

så blir hon olycklig och kan varken ge eller ta emot kärlek. Nu har hon

ändå lyckats kombinera de båda genom att skapa sig en egen värld

ovanpå de andras häruppe på vinden. Hon skriver vid det stora träbor-

det intill vindsfönstret. Eller tar pendeln in till kulturhuset, betraktar livet

genom de stora fönsterrutorna och förlorar sig i sina romankaraktärer.

Lever genom dem?

– Ja, världen blir mer intressant om jag har mina ro-

manfigurer med mig. Jag har alltid varit en försiktig

och hyperkänslig människa. Önskar att jag vågade stå

på barrikaderna och inte satt här och fegade i mitt

rum. Men när jag skriver är jag modig och kan ändå

påverka människor.

Johanna romandebuterade tidigt. slog igenom 2001 med ”Hon går

genom tavlan, ut ur bilden”. En berättelse om Hanna baserad på hen-

nes egen uppväxt. En bok om utsatthet med smärtsamma scener.

som när bästisen får andra intressen, börjar leka med de tuffa tjejerna

och glömmer Hanna som blir allt mer utanför. Eller klasskompisens

kalas då Hanna plötsligt får vara en del av allt bara för att sen bli ut-

skrattad. Trodde hon verkligen på det?

– Under arbetet med boken hade jag inte riktigt er-

känt för mig själv hur utsatt jag var. Jag var fak-

tiskt inte så medveten om vad jag skrev. Men boken var

tvungen att komma ut.

Hon plockar fram en sten, ”Tröstestenen”. Den som ”Hanna” hittade

en sommar på Öland och bar med sig genom en uppväxt kantad av

utanförskap. En trygg hemlighet i byxfickan ända in i författarkarriären.

namn: Johanna Nilsson

åldEr: 38 år

bor: Radhus i Älvsjö

familj: Gift med Stelios, två styvbarn, en flicka på 12 och en pojke på 14 år.

bakgrund: Debuterade som författare vid 22 år. Har hittills skrivit 16 böcker. Barn- och ungdoms-böcker, romaner och spänningsromaner. Har fått flera litteraturpris och stipendier, bland annat Gustaf Fröding-stipendiet och Karin Boyes litterära pris.

aktuEll: Med romanen Gilla hata horan, ett samarbete med Friends och Pocketförlaget. En bok om nätmobbning, hur ryktesspridning blir till sanning och hur fort maktbalanser kan förändras. Slutet blir dramatiskt, lovar Johanna.

bäst mEd att vara författarE: Att det är okej att ljuga. Och det är lättare att umgås med romanfigurer än att leva.

svårast mEd att vara författarE: Att ta mitt eget liv på allvar, det är aldrig lika spännande som mina romanfigurers.

om intE författarE skullE jag vara: Professor i filosofi, något annat duger inte. Möjligtvis psykolog eller matematiker. Tänkte bli läkare ett tag också, men tål inte blod.

dröm: Vill bli mer harmonisk!

övrigt: Det har hänt att hon bytt morgontidning efter att ha känt sig misstolkad av en recensent. En slags tyst hämnd.

51

Johannas första roman blev så hyllad och omtalad att hon under en

period hade svårt att ta det till sig. Men på senare tid har hon längtat

efter att återkomma till de ämnen hon brinner för; utsatthet och ”utan-

förskapsmänniskor”. I ett spännande samarbete med Friends har hon

nu skrivit en ungdomsroman om nätmobbning; Gilla hata horan.

– Väldigt mycket mobbning utspelar sig idag på nätet

där det är lätt att gömma sig bakom anonyma identi-

teter. Lätt att smutskasta och skapa rykten som får

stora konsekvenser i verkliga livet. Det är i den mil-

jön romanen och dess huvudpersoner befinner sig.

Med få kompisar var böckerna Johannas sällskap som barn. Och

fantasin.

– Varje fredag kom pappa hem med en tygkasse full av

låneböcker från biblioteket som han tömde över oss

ungar i soffan.

som ung var Johanna kaxigt säker på att lyckas som författare. Nu,

efter en rad stipendier och utmärkelser händer det ändå att oron smy-

ger sig på – duger manuset?

– Helt säker är jag aldrig. Då tror jag att det är lätt

att man börjar slarva.

Hon skriver snabbt. Drabbas sällan eller aldrig av skrivkramp, bara

om hon är på fel spår. En bok blir vanligtvis klar på några månader.

Men då har hon samlat material länge och har en skiss klar i huvudet,

även om det händer att rollfigurerna vill åt ett annat håll. Till en början

kan det kännas lite motigt, berättar hon. Men sen är skrivandet bara

lustfyllt ända till slutet.

– Då kommer den stora tomheten. Förr blev jag depri-

merad, nu börjar jag på en ny bok.

kreativitet och inspiration tar aldrig semester. En blick på gatan, en udda

gestalt, ett stycke musik. Verklighet och fantasi smälter samman. Men

det har hänt att hon önskat sig en pausknapp. För emellanåt känns det

som att utnyttja livet. som vid mormors begravning.

– Jag var jätteledsen och grät floder, samtidigt som jag

tänkte att den här ”scenen” kommer jag kunna använda.

Hennes spänningsromaner blir till under pseudonym. Amanda Lind vå-

gar mer, tar ut svängarna och får utlopp för sina sadistiska fantasier och

frustration. Förvandlas till hårdkokt actionhjältinna. Hon funderar högt;

– Skulle vara spännande att skriva under manlig pseudo-

nym någon gång. Undrar vad som händer då?

När är du bara Johanna och inte författare?

– Igår försökte jag. Låg här på

sängen och lyssnade på Mozarts

Requiem. Koncentrerade mig på

att bara vara och koppla bort

omgivningen. Men det är svårt.

Vi sitter vid köksbordet med två koppar

svart kaffe framför oss. sveper diskret

med blicken över hennes armar. Hit-

tar inga ärr. Flera av böckerna är ba-

serade på hennes liv – men allt är inte

självupplevt.

aktuEll bokGilla hata horan har kommit till genom ett samarbete

mellan Johanna Nilsson, Friends och Pocketförlaget.

Friends har även tagit fram en lärarhandledning som stöd

för klassdiskussioner i årskurs 8–9 och gymnasiet. Den

kan laddas ner kostnadsfritt på www.friends.se/gillahatahoran

52

På väggen intill trappan i radhuset hänger små inramade skisser i bly-

erts. Idag har hon lärt sig utnyttja sina svagheter. känsligheten som

följer med borderline.

– Jag är alltid lycklig när jag skriver. Snygg, cool

och vacker!

Böckerna om henne själv och hennes familj har varit nödvändiga att

skriva, berättar hon. Men svåra. Hon ville inte såra någon, skojar om att

en författare ”helst ska vara singel, inte ha några vänner eller anhöriga.”

Nu har hon ändå fått ett slags avslut. Och samtidigt en större kreativ

frihet i sitt skapande. Idag är hon fri från tidigare ätstörningar men käm-

par fortfarande med sin kroppsuppfattning.

– Mentalt känner jag mig gammal, men vill att min

kropp ska vara en flickas. Mycket av det kvinnliga kan

fortfarande kännas som ett straff. Det är svårt att

förklara, säger hon.

En stund senare kommer hon ändå på sig själv med att tycka om att bli

sminkad inför plåtningar och tv-framträdanden. kanske är hon på väg

att förändras?

Det går bra nu. Johanna har flera böcker på gång. En skönlitterär

roman om en kvinna som får missfall och hamnar i psykos, tror hon är

Messias och kan återuppväcka sitt barn till livet. Att vara uppväxt i ett

troende hem har såklart påverkat, menar Johanna. Minns kyrkobesö-

ken som barn, hur tanterna i kyrkbänkarna blev till hemliga spioner med

eldiga älskare. som vuxen övervägde hon buddhismen. Idag tror hon

på en slags ”Alla människors gud” oavsett religion. Ett annat bokprojekt

som ligger henne varmt om hjärtat är boken om karin Boye.

– Hon hade också en hyperkänslig själ samtidigt som

hon gick sin egen väg. En själsfrände.

Idag har Johanna blivit bättre på att sätta gränser. Hon varken blog-

gar eller finns på Facebook längre, det tog för mycket energi. Och det

händer att hon sänker blicken på pendeltåget för att slippa fundera

över vad andra tycker om henne.

– Jag har aldrig velat vara en flockmänniska, har inte

velat göra mig till för andra för att passa in. Att

ställa sig utanför kräver viss styrka men det har inte

funnits något val. Samma med skrivandet, ett kärleks-

fullt måste.

Om hon inte skrev skulle hon suddas ut, tror hon.

Det har blivit dags att låta henne göra det hon måste. Bara en sista

fråga; jodå, hon ser fortfarande ansikten i alla blommor. För vackra el-

ler fula, att plockas. Tycker det är konstigt att inte alla gör det.

53

ett gemensamt uppdrag

pÅ älanDSbro FörSkola Tar Man DeT här MeD lIkabehanDlIng och akTIv

SaMverkan pÅ allvar. De har InSeTT aTT DeT är vIkTIgT aTT börja I TID

och har DärFör lÅTIT FrIenDS UTbIlDa perSonal och FörälDrar pÅ För-

Skolan. eTT och eTT halvT År Senare har DeT geTT TyDlIga reSUlTaT.

FörSkola

Text TORA VILLANUEVA GRAN / Foto FRIDA sJÖGREN

54

DeT är lörDag och FIxarDag på gården på den kommunala för-

skolan i Älandsbro strax norr om Härnösand. Ett stort gäng helgle-

diga föräldrar har tagit sig hit tillsammans med sina barn och de job-

bar nu sida vid sida med förskolans pedagoger. Det snickras, målas,

krattas, busas, klättras, rusas och fikas. Alla vill göra det fint för bar-

nen. I den stora tygkåtan brinner en eld och här kan man söka skydd

för att värma sig emellanåt. Det är en blåsig dag vid norrlandskusten.

– Vi har en tradition sedan flera år tillbaka att ha en fixardag på går-

den varje vår och höst. Det är en del i vårt arbete med att involvera

föräldrarna mer i verksamheten. Det är roligt att se att föräldrarna är så

engagerade, säger förskolechef Elisabeth Pettersson.

hon är även rekTor för grundskolan här i samhället och varje månad

håller hon i ett skolråd som är öppet för alla som vill. Det är ett sätt för

pedagoger, chefer och föräldrar inom både för- och grundskola att re-

gelbundet mötas och diskutera. Framför allt fokuserar man på att prata

kring förhållningssättet mellan varandra, till barnen och mellan barnen.

– Vi behöver lyssna på varandra för vi har ett gemensamt uppdrag:

barnen, säger Elisabeth.

Ur SkolrÅDeT kom tanken att alla skulle utbildas i likabehandlings-

frågor. Nationellt i sverige har förskolan nyligen fått en uppdaterad

läroplan och skollagen är ny sedan förra sommaren. Målet är tydligt:

alla barn ska behandlas lika. Men Elisabeth och hennes kollegor sak-

nade verktygen och många av föräldrarna kände sig osäkra på vilket

uppdrag förskola och skola egentligen har, vad de kan förvänta sig av

pedagogerna.

– Då fick jag nys om att Friends har en utbildning på temat, som riktar

sig till både pedagoger och föräldrar. Jag blev glatt överraskad att det

finns en version som är anpassad för förskolan också och beställde

den, säger Elisabeth.

peDagogerna gIck kUrSen under dagtid medan föräldrarna blev

inbjudna på kvällstid. Även om pedagoger och föräldrar gick utbild-

ningen var för sig, fick de höra samma saker och diskutera liknande

frågor. När anteckningarna sedan jämfördes kunde Elisabeth se att

slutsatserna och grundvärderingarna var slående lika. Till exempel

kunde båda parter enas om att det är viktigt att tänka kring sitt var-

dagliga förhållningssätt, att inte hamna i att ständigt vara negativ. El-

ler att försöka vara uppmärksam på sina egna eventuella förutfattade

meningar om andra som burar in individer i fack.

jeSSIca johanSSon är förskollärare och minns särskilt en övning

där man skulle tänka sig in i att man var en fluga på väggen som

lyssnade på kommentarer som kunde tänkas komma upp under en

dag i förskolan.

– Det är bra att sätta ord på vad man kan oroa sig över att föräldrarna

tänker. Eller se på sig själv utifrån och påminna sig om att man till

exempel inte bör uppmärksamma en liten tjej enbart utifrån hennes

gulliga kläder.

Anna-Carin Löfgren nickar instämmande. Hon är förälder till Milou,

tre år, och var först lite tveksam till utbildningen.

– Jag tänkte att man inte kan prata om kränkande särbehandling re-

dan i förskolan. Barnen är ju så små. Men så kom jag på att vi ju har

en tanke med hur vi uppfostrar Milou hemma, och då vill man ju gärna

att hon ska få liknande grundvärderingar här på förskolan. De där stora

frågorna hinner man inte riktigt prata om vid stressiga hämtningar och

lämningar.

elISabeTh SkIckar rUnT en kaFFekanna vid utebordet där Anna-

Carin, Jessica och några av hennes kollegor har slagit sig ner. Caroline

Frank ansluter också tillsammans med sin fyraåriga dotter Frida som

nöjd sitter och mumsar en grillkorv i mammas knä. Elisabeth betonar att

55

förskola och skola idag har ett uttalat uppdrag att samverka med bar-

nens familjer. I förskolan är möjligheterna många och förutsättningarna

stora: här möts ju pedagoger och föräldrar så gott som varje dag. Men

ändå är det lätt att det byggs upp missförstånd och fördomar, och att

man aldrig vågar prata om det som känns obekvämt.

– I förskolan är många föräldrar nybörjare. Att både erbjuda Friendsut-

bildningen och välkomna alla till skolrådet på ett tidigt stadium ser jag

som en god inskolning inför skolstarten. Jag tror vi kan undvika mycket

kränkningar om vi börjar redan i förskolan, säger Elisabeth.

Men vaD är egenTlIgen en kränknIng? Frågan begrundas runt

bordet. Frida har hunnit äta upp sin grillkorv och studsar bort till pappa

som snickrar på en dörr intill lillasyster som slumrar i sin vagn. Förskol-

läraren Jessica är den som bryter tystnaden genom att vända på det

och istället formulera sin bild av likabehandling.

– Det är att se var och en för den de är, lyssna, inte ha förutfattade

åsikter och bemöta varandra med respekt. Och vara inkluderande.

Om några barn inte låter ett annat barn vara med så behöver vi vuxna

gå in där och jobba med den situationen, inte bara låta den gå förbi.

Vi behöver dessutom vara goda förebilder i vårt sätt att bemöta såväl

barn som vuxna.

FörSkollärarna har tagit med sig tankarna som Friendsutbild-

ningen gav till sina arbetsplatsträffar. De har till exempel satt igång ett

större arbete med att se över hur inomhusmiljöerna är utformade på

förskolan. Följer de barnen som individer eller är de utformade köns-

stereotypt och förutsägbart med till exempel en klassisk ”flickig” dock-

vrå och en bygghörna för ”grabbarna”?

– Bara att börja benämna ”dockhörnan” som ”bostad” istället förändrar

våra tankar och inställningar en del. Den blir mer tillgänglig för alla barn,

tycker Jessica.

Vi behöver lyssna på varandra för vi har ett gemensamt uppdrag: barnen

56

57

som förälder tycker Caroline att hon har börjat fundera mer på hur

hon bemöter sina egna barn. Det där om att lyssna, det har satt sig

hos henne.

– Om de verkligen vill berätta något så bör jag ta mig tiden att ge dem

fokus. Även om jag står mitt i vardagsmatlagningen eller vad det nu

kan vara. De ska inte behöva mötas av ett nonchalant ”ja, ja”.

pÅ FörälDraMöTena har man börjat jobba med en modell inspi-

rerad av de ”case” som användes som diskussionsunderlag under

Friendsutbildningen. Numera, efter att den allmänna informationen

har gåtts igenom, får föräldrar och pedagoger sitta i smågrupper och

jobba kring ett ”case” varje gång.

– Det har anmärkningsvärt ökat deltagandet och engagemanget på

våra föräldramöten. sist hade vi en fråga om vad man tycker om att

ens barn har smutsat ner sina nya kläder när man hämtar vid förskole-

dagens slut, berättar Elisabeth.

Och där landade man efter vilda diskussioner i en gemensam åsikt:

förskolan är barnens arbete. Här ska de lära, leka och upptäcka da-

garna i ända. Och om man då har något plagg som man är väldigt

rädd om så bör barnet inte ha på sig just det. För här måste kläderna

kunna bli smutsiga, förskolan är ingen plats där man ska sitta stilla

och vara fin.

– Att diskutera det tillsammans ger mycket. Det gör att jag mer vet hur

föräldrarna tänker nu. Någon sa till exempel att de väljer att sätta på

nya, dyra kläder på sitt barn för att de ändå växer ur dem så snart. Och

då gör det inget om de går sönder. Det var ett nytt perspektiv som gör

att jag nu förstår hur de tänker och blir mindre bekymrad när det gäller

just det barnet, säger Jessica.

carolIne SkraTTar och berättar om en eftermiddag ganska nyli-

gen när hon kom för att hämta sin dotter. Hon såg rakt över försko-

legården att pedagogen stelnade till en smula och undrade vad som

egentligen kunde ha hänt.

– Frida hade grävt ner sina nya vantar någonstans i sandlådan och de

hade letat jättelänge efter dem. Pedagogen ursäktade sig så mycket.

Men jag bara skrattade. Det var ju ett tecken på att mitt barn hade

haft det kul!

Elisabeth blir nöjd när hon hör det. Det är ju en indikation på att

Friendsutbildningen, skolrådet och de andra av hennes brobyggande

insatser har gett resultat. Att det i dag finns mer kommunikation mel-

lan föräldrar och pedagoger som kan ge ett bättre samarbete kring

barnen.

– Det är jätteviktigt att pedagogerna kan ta emot åsikter och kritik. Vårt

yrke är en profession och man måste kunna hålla kritik ifrån sig och

inte ta det personligt.

alla är enIga om att det dessutom uppkommer dagliga situationer

där barnen kan hamna i kläm om det inte finns ett fungerande sam-

arbete.

– Lämningar med gråtande barn är ett sådant typexempel. Vill föräld-

ern att jag går in och lyfter barnet ifrån dem och att de säger hejdå

och går till jobbet direkt, eller är det bästa för barnet om föräldern följer

med och är med i verksamheten en stund?, funderar barnskötaren

Eva-Marie Öberg.

Där har föräldrar olika inställningar och genom att samtala mer kring

sådana situationer kan pedagogerna bli mer säkra i sin roll om hur de

kan hantera varje barn och familj.

– Och om vi vuxna inte velar utan är samspelta och konsekventa, då

blir barnen tryggare. Och ingen behöver gå till jobbet och känna sig

överkörd och kränkt, säger Jessica, något som alla de övriga, perso-

nal såväl som föräldrar, instämmer i.

läs mer om Friends utbildningar i förskolan på

www.friends.se/forskola

Och om vi vuxna inte velar utanär samspelta och konsekventa,då blir barnen tryggare.

Du som är över 18 år – anmäl dig på postkodlotteriet.se eller ring 099-110 40

Över en miljon lottköparehar skänkt 7 000 000 kronor

till FriendsIstället för att behålla vinsten från vår lottförsäljning skänker vi den till Friends och ytterligare 39 organisationer. Sedan Friends valdes till förmånstagare 2009 har de varje år fått pengar från PostkodLotteriet för sitt arbete mot mobbning. 2012 är stödet hela 7 miljoner kronor.

Friends IdrottEn del av pengarna har Friends använt till att utbilda idrottsföreningar och partners, som till exempel lägerarrangörer runt om i landet. Genom att utbilda ledare, föräldrar och idrottande barn och unga i frågor som rör diskriminering, trakasserier och hur mobbning kan upptäckas och förebyggas, skapas förutsättningar för en trygg fritid där alla är välkomna. Vi på PostkodLotteriet är stolta över att kunna bidra till denna viktiga verksamhet.

En lott för en bättre världJu � er som är med i PostkodLotteriet, desto mer pengar får bland annat Friends och desto � er blir också våra lotterivinster. Vardag som helgdag, året om får våra lott-köpare en ny vinstchans samtidigt som de gör en god insats. I de dagliga dragningarna lottar vi ut som mest på fredagar och lördagar: upp till 100 000 kr per lott + en miljöklassad BMW varje fredag och 1 miljon varje lördag. Dessutom delar vi ut miljoner i GrannYran tre gånger per år och i många extradragningar under året.

FriendsJuni.indd 2-3 2012-08-06 11:42:04

Du som är över 18 år – anmäl dig på postkodlotteriet.se eller ring 099-110 40

Över en miljon lottköparehar skänkt 7 000 000 kronor

till FriendsIstället för att behålla vinsten från vår lottförsäljning skänker vi den till Friends och ytterligare 39 organisationer. Sedan Friends valdes till förmånstagare 2009 har de varje år fått pengar från PostkodLotteriet för sitt arbete mot mobbning. 2012 är stödet hela 7 miljoner kronor.

Friends IdrottEn del av pengarna har Friends använt till att utbilda idrottsföreningar och partners, som till exempel lägerarrangörer runt om i landet. Genom att utbilda ledare, föräldrar och idrottande barn och unga i frågor som rör diskriminering, trakasserier och hur mobbning kan upptäckas och förebyggas, skapas förutsättningar för en trygg fritid där alla är välkomna. Vi på PostkodLotteriet är stolta över att kunna bidra till denna viktiga verksamhet.

En lott för en bättre världJu � er som är med i PostkodLotteriet, desto mer pengar får bland annat Friends och desto � er blir också våra lotterivinster. Vardag som helgdag, året om får våra lott-köpare en ny vinstchans samtidigt som de gör en god insats. I de dagliga dragningarna lottar vi ut som mest på fredagar och lördagar: upp till 100 000 kr per lott + en miljöklassad BMW varje fredag och 1 miljon varje lördag. Dessutom delar vi ut miljoner i GrannYran tre gånger per år och i många extradragningar under året.

FriendsJuni.indd 2-3 2012-08-06 11:42:04

60

lillebror och Billanav Jujja och Tomas Wieslander Varje dag leker Lillebror med sin bästis Billan.

Och varje dag hittar de på något kul. De leker

studsbollar, gör ett grodakvarium, plockar

blåbär (försöker i alla fall), tappar tänder, hittar

en hund och massa andra saker. Lillebror och

Billan är en högläsningsbok för förskolebarn i

tolv fristående kapitel. (4–7 år)

Bli samsav Helena Brosssiri och Lova är bästisar. De sitter alltid

bredvid varandra i skolan. En dag får Lova

låna siris nya, fina sudd. Hon suddar jät-

temycket, så mycket att suddet går sönder!

Efter det vill siri inte leka med Lova. Är de

inte bästisar längre? Det är inte kul att vara

osams. (6–9 år)

Vara vännerav Marie OskarssonJack och Edvin har varit bästisar länge. Men

nu är Edvin ihop med Julia och vill helst vara

med henne. Tur då att Jack har Emilia som

kompis, som han egentligen skulle vilja vara

ihop med. Därför blir han så glad när hon

erbjuder sig att följa med honom och hans

lillebror till pulkabacken. Då vill plötsligt Edvin

också hänga med eftersom Julia ska gå

på judo. Men Jack vill ju vara ensam med

Emilia. Å, så krångligt allt blev! (8–10 år)

bokTIpS

bäSTa vänner. UnDerbarT För alla SoM har en nära vän. Men hUr är DeT För DeM SoM

kanSke InTe har en enDa koMpIS aTT räkna MeD? hUr gör Man TIll exeMpel pÅ raSTen?

lÅSer In SIg pÅ Toa, läSer läxor, Ser UppTagen UT? I nöDen prövaS vännen SägS DeT – här

koMMer nÅgra väl UTvalDa böcker SoM STäMMer In pÅ olIka SorTerS vänSkap och ovänSkap.

läS gärna MeD DITT barn och praTa oM DeT SoM koMMer Upp TIllSaMManS. Mer InForMa-

TIon oM böckerna hITTar DU pÅ www.barnensbokklubb.se

Hälsningar från oss på Barnens Bokklubb

60

vänner för evigt?

61

Äventyrsveckanav Sofia NordinAmandas klass åker på en så kallad

äventyrsvecka i Värmland. Men eftersom

Amanda inte har några kompisar i klassen,

har hon verkligen inte sett fram emot resan.

Under en forsränning inträffar en olycka och

hon och hennes värsta plågoande, Philip,

kommer ifrån de andra. Nu tvingas de att

samarbeta för att klara sig ute i vildmarken…

(10–13 år)

Bästisbokenav Lin HallbergInnan Anton kom till klassen var klara osyn-

lig. Men nu har äntligen Anton och klara

blivit vänner. Tillsammans med honom blir

klara synlig. så synlig att till och med Auriel,

klassens populäraste tjej, vill vara med

henne. Då går det alldeles för lätt att svika

Anton. (10–13 år)

astrid och hon, liv

av Johan UnengeAstrid är tjejen som ingen lägger märke till.

som håller sig undan på rasterna och skriver

sämre på proven än hon egentligen kan, för

att inte väcka någon obehaglig uppmärk-

samhet. så kommer den självsäkra Liv till

klassen. Liv fogar sig inte i några oskrivna

regler, hon gör som hon vill och är kompis

med den hon vill. Och Liv väljer Astrid!

(12–15 år)

62 dagarav Cilla Naumannsommarlovet blev inte alls så där härligt

långt och soligt som det brukar. Femton-

årige Tom är på sommarlov med sin familj

precis som han alltid är på somrarna. Men

det blir inte som vanligt. En trist kväll hänger

han med de andra i gänget och innan han

hinner fatta vad som är på gång så har det

redan skett. Ett vanligt pojkstreck förvandlas

till blodigt allvar. (12–15 år)

Fjärilav Sonya HartnettPlum är knubbig och osäker och i skolan

är hon i klorna på ett fruktansvärt tjejgäng.

Hon ska snart fylla 14 och hennes högsta

dröm är att få en egen tv till sitt rum. Men

hon vet att det är alldeles för dyrt. Ett riktigt

födelsedagsparty ska hon i alla fall ha. Inte

ett barnsligt kalas! Men partyt blir inte alls

som hon tänkt sig utan slutar i katastrof. Hur

ska Plum kunna visa sig i skolan efter det

som hände? (12–15 år)

jellicoe roadav Melina Marchettaså länge eleverna på Jellicoe internatskola

kan minnas har det utkämpats ett territorie-

krig mellan internateleverna, stadsbarnen

och kadetterna från militärskolan som

kommer dit varje år för en stor övning i

bushen. Det är ett våldsamt krig som kräver

hårda förhandlingar, nattliga aktioner och

mycket list. Jellicoes ledare, Taylor, är både

listig och hård. Men hon är en ovillig ledare

som har en del annat att tänka på. som sitt

förflutna... (14+)

61

62

Swedbank har varit huvudsponsor till Friends sedan 2005. berätta

om samarbetet.

– Det är viktigt både för swedbank och för mig eftersom ungdomar är

ett av de områden swedbank satsar mest på. Vi vill vara med unga

under många år och ge dem förutsättningar att ta eget ansvar och

hitta sin väg. samarbetet med Friends innebär att vi dessutom kan

vara med och bidra till ökad trygghet i ungas vardag, något som är

värt alla insatser.

hur kommer det sig att Swedbank valde att ge bort namnrättighe-

terna till Friends arena?

– sedan rättigheterna köptes 2007 har swedbank en ny vision och

bankens syn på sponsring och marknadsföring har ändrats. Vår sats-

ning på ungdomar och socialt engagemang stöds till fullo av namnby-

tet. sen känns det bra att göra något unikt eftersom inget annat bolag

i världen, så vitt jag vet, har skänkt namnet på en arena till en ideell

verksamhet.

jag har förstått att samarbete även är ett av dina ledord som

företagsledare.

– Ja, jag önskar interagera med folk och min utgångspunkt är att man

via dialog kan hjälpa folk att lyckas. Min uppgift är att lyfta andra. Jag

tror att personalen känner att jag är tillgänglig, att jag är någon man

kan föra ett samtal med, och det gör att avstånden minskar och att

jag känner mig trygg när jag representerar organisationen. Jag vet att

medarbetarna är med mig, inte för att jag har sagt att de ska vara med

mig utan att det handlar om ett aktivt val.

ett aktivt val som du har gjort är att inte bara stötta Friends genom

Swedbank utan även genom att vara vänskapare (månadsgivare).

hur kommer det sig?

– som pappa vill jag ju att mina barn ska kunna känna sig trygga i

skolan och på fritiden. Det är en grundförutsättning för att jag själv ska

känna mig trygg. Genom engagemanget i Friends har jag blivit mer

medveten om de här frågorna och vet vilka möjligheter som finns. Där-

för vill jag vara med och stödja verksamheten även på ett privat plan.

Jag har dessutom kunnat se på nära håll att Friends arbete ger effekt.

På mina barns förra skola samarbetade de med Friends och där var

trygghetsfrågor en integrerad del av läroplanen. skolan hade lyckats

skapa en miljö där det var på agendan från dag ett. De var jätteduktiga

på att lära barnen att umgås med nya kompisar i klassen och jobbade

aktivt med att bryta mönster och grupperingar.

InTervjU

Text JO BARkER / Foto CHRIsTIN PHILIPssON

”jag har haFT en oTrolIg TUr I lIveT. jag har FÅTT göra Saker

SoM jag Tycker är rolIga och har en STor FaMIlj MeD FeM

barn. DeSSUToM FÅr jag vara MeD och pÅverka Saker SoM

kännS vIkTIga.” FrIenDS MagazIne har TräFFaT MIchael WolF,

vD För SWeDbank, I eTT SaMTal oM FrIenDS, arenan, engage-

Mang och FörälDraSkap.

olf vill göra skillnad

W

63

namn: Michael Wolf

åldEr: 48 år

familj: Sambon Lotta Leuckfeld och fem barn – två med Lotta, ett bonusbarn och två barn från en tidigare relation.

bor: Nacka utanför Stockholm

gör: VD för Swedbank

64

vad skulle du göra om något av dina barn kom hem och sa att det

var mobbat?

– samtala! Prata med barnet och skolan, inte lämna det utan adres-

sera det, det tror jag är det viktigaste. Alla gånger som vi har haft nå-

gon otrygghet hos barnen – som att någon inte velat gå i skolan – så

har vi följt med och varit där tillsammans med dem och det har varit så

givande eftersom barnet blir sett och dess frustration blir accepterad

genom att man vidtar en handling.

och om du får ett samtal om att ditt barn mobbar eller kränker?

– Då är det också samtal och visa att jag inte accepterar beteendet

men samtidigt försöka förstå. Vi har inte haft just den situationen men

ibland fungerar det mer eller mindre bra i skolan. som häromdagen

då min yngsta dotter bara gick ut ur klassrummet för att fröken valde

fel bok – hon bara drog! Då pratade vi med henne hemma. sen åter-

kopplade jag till läraren att min dotter förstod att hon hade gjort fel och

att läraren hade mitt fulla stöd att säga ifrån om något sådant skulle

hända igen. Om det är något jag har lärt mig genom åren så är det att

jag inte kommer att kunna styra mina barn helt och hållet. Därför är jag

beroende av att läraren känner mitt stöd i att ta sitt ansvar. sen måste

jag så klart göra mitt arbete hemma.

vad är det roligaste med att vara förälder?

– Det är att barnen ger en enorm massa energi! De tar en med på resor

som är underbara. Att se barnens egna drivkrafter, deras önskningar,

vilja och glädje – det är ju det som är grejen med barn! sen kommer

säkert någon av dem att få bekymmer genom livet. Vi har en dotter

som har en neurologisk skada som gör att hennes muskler i benen

inte funkar till 100%. Det är ju inte bara soliga dagar att vara förälder.

vad är det svåraste tycker du?

– Jag vet inte… Jag tycker vi är lyckligt lottade. Vi har möjlighet att göra

saker och vi har en ganska enkel resa i det stora hela. Det viktigaste

är att se barnen och vara där på rätt sätt. Utveckla dem istället för att

curla, fast det vet man ju inte förrän senare om man har lyckats med.

Men det är deras resa, deras liv – det försöker jag intala mig hela tiden.

vad vill du att dina barn får med sig på den resan?

– Jag hoppas att de blir trygga individer. Mitt ansvar som förälder hand-

lar om att visa att jag ser frustrationer, vad han eller hon kämpar med,

och att ta mig tid och vara ett stöd. Men jag får inte lösa problemen åt

dem. Det är en himla skillnad. För löser jag det åt dem drar de inte sina

egna lärdomar. Jag jagade själv runt på grund av bristande trygghet i

många år så om det är något jag vill hjälpa barnen att finna är det sin

egen trygghet. Att våga gå sin egen väg utanför flocken. Gör de det och

är glada med det – då har jag gjort mer än jag hade kunnat förvänta mig.

vilka är dina egna drivkrafter i livet?

– Förr var jag mer av en tävlingsmänniska och en ganska dålig förlorare.

Jag hade inte riktigt hittat alla trygghetszoner, och därför var det viktigt

att vinna. Idag känner jag faktiskt att drivkraften är att göra någonting

bättre. Att kunna sitta där när jag är 65 bast i någon gungstol och säga

att jag var med och skapade något som än idag är hållbart. sen är det

ju så att man inte kan ändra något i det stora skedet utan saker har sin

gilla gång, men man kan förskjuta, försena och förbättra. Jag är väldigt

medveten om att jag är en stafettpinne som ska tas över av någon an-

nan, men kan jag bidra till att swedbank blir en mer ansvarstagande,

långsiktig och kulturellt stark bank så har jag gjort någonting bra. sen

har jag en enorm drivkraft i att ge mina barn en bra resa!

”Mitt ansvar som förälder handlar om att visa att jag ser frustrationer, vad han eller hon käm-par med, och att ta mig tid och vara ett stöd. Men jag får inte lösa problemen åt dem. Det är en himla skillnad.”

SWEK1236_Arena-annons_210x270_FriendsMag.indd 1 2012-05-31 09:32

SWEK1236_Arena-annons_210x270_FriendsMag.indd 1 2012-05-31 09:32

66

15 år med Friends

krönIkakrönIka

hej. SÅ enkelT börjaDe DeT. Hej. En hälsning i korridoren, en

bordskamrat i matsalen. Med små gester och stort mod kunde min

klasskompis förändra det som skolan och vuxenvärlden misslyckats

med – att bryta den mörka spiral av mobbning som omgav mig under

högstadiet. Och så började min Friendsresa.

MIn klaSSkoMpIS spelade en livsavgörande roll. Hans ställningsta-

gande räddade mig och öppnade mina ögon för ett nytt sätt att an-

gripa mobbning och trakasserier i skolan. Inte bara i min skola, utan i

alla skolor i hela sverige. Idén om Friends föddes ur min upplevelse av

utsatthet och av civilkurage, mod och möjligheter.

när jag Tog STUDenTen hade jag bestämt mig. Jag skulle skapa

förändring. Jag flyttade till stockholm med tanken att någon barnrätts-

organisation borde anställa mig och ta vara på mina idéer. Men mobb-

ning låg långt ner på agendan i mitten av 90-talet och jag var inte

heller beredd att anpassa mig efter de stora organisationerna. Jag fick

helt enkelt gå min egen väg. Med hjälp av ett litet verksamhetsbidrag

tryckte jag en folder. ”Friends hjälper dig med en aktiv handlingsplan

mot mobbning.” Jag skickade den till 50 skolor och fick elva svar! Det

var ett kvitto på att jag erbjöd något som verkligen behövdes.

jag börjaDe reSa. Ena dagen föreläste jag i Lycksele och nästa i

Göteborg, kors och tvärs över sverige. Det var slitigt och inte särskilt

glamoröst. Jag bodde hemma hos lärare och andra eldsjälar som bo-

kat in mig. Men så växte arbetet fram, i klassrummen och med duktiga

människor och medarbetare som alla bidragit längs vägen. Jag har

knackat på dörrar och trängt mig på där diskussioner förts. Jag har hit-

tat människor som delar min strävan och involverat dem i arbetet. Jag

har mött engagerade vuxna och tusentals barn och unga, och i dessa

möten alltid förundrats över deras potential och kraft.

nU har DeT gÅTT 15 År sedan Friends startade och jag kan med

glädje titta tillbaka på den systemförändring som har skett – och känna

stolthet över att ha bidragit till den. Jag hade aldrig någon plan att

starta en stor organisation mot mobbning. Men jag hade identifierat ett

samhällsproblem – skolans bristande sätt att arbeta med mobbning

och trakasserier – och ett nytt sätt att angripa problemet – att involvera

barn och unga i arbetet. Idag låter inflytande och delaktighet som en

självklarhet, men vi har kommit långt sedan Friends grundades.

DeT SoM börjaDe SoM MIn FrIenDSreSa, har vuxit till en resa som

inkluderar tiotusentals barn och unga, lärare, förskollärare, skolperso-

nal, föräldrar, idrottsföreningar, professionella Friendsutbildare, forska-

re och spjutspetspartners inom en rad områden. Tillsammans arbetar

vi för att öka barns och ungas makt och möjligheter, för att ge alla en

trygg tillvaro och en trivsam och jämlik vardag.

Alla har rätt till en vän!

Sara Damber, Friends grundare och styrelseordförande

67

15 år med Friends Vilka är Friends? Friends är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stop-

pa mobbning. Vi arbetar för ett samhälle där barn och unga växer upp

i trygghet och jämlikhet. Friends sprider kunskap och engagemang

genom utbildning, rådgivning och opinionsbildning.

 

Friends har ca 40 anställda med varierande bakgrunder. Gemen-

samt är att alla har stor erfarenhet av arbete med barn och unga så-

som pedagoger, idrottsledare, beteendevetare och liknande. Genom

fyra regionkontor finns Friends representerade i hela landet.

Vad gör Friends?Friends har omfattande utbildningsprogram som vänder sig till försko-

lor, skolor och idrottsföreningar. Våra utbildningar erbjuder konkreta

redskap till dessa så att de själva kan arbeta aktivt och medvetet för

en miljö där barn är trygga och möts av respekt.

Friends  anser att ett framgångsrikt arbete mot mobbning kräver  fö-

rebyggande insatser, långsiktighet och helhetstänkande. För att nå

resultat måste alla – personal, ledare, föräldrar samt barn och unga

– vara delaktiga. Vuxna har alltid det yttersta ansvaret men barn och

unga är experter på sin egen situation och miljö och därför måste även

deras kunskap och engagemang tas tillvara. sedan starten 1997 har

Friends samarbetat med ca 1800 skolor, förskolor och idrottsföreningar.

Stiftelse med 90-kontoFriends verksamhet finansieras genom insamling från privatpersoner

och företag samt via arvoden från de utbildningar som vi genomför.

Friends har ett 90-konto och granskas av svensk Insamlingskontroll.

Stöd FriendsDet finns olika sätt att stödja Friends och på så vis vara med och skapa

en trygg vardag för barn och unga på sveriges skolor, förskolor och

idrottsföreningar.

blI vänSkapare genom att via autogiro stödja Friends varje månad

med en valfri summa.

blI STöDFöreTag eller SponSor genom att ditt företag är med

och finansierar Friends verksamhet.

ge en engÅngSgÅva på PG 90 05 27-3 eller BG 900-5273.

Skänk 20 kr genom att sMs:a FRIENDs till 72 980.

läs mer på www.friends.se/stodoss

om friends

S chysstPÅ NÄTET- fyra ungdomar säger sitt

trygg idrottmöt två föreningar som har fattat

galoppen

FRIE1201_210x205_Friends_Magazine.indd 1 2012-06-11 13:44

Friends tackar också: Academic Work, Advokatfirman Vinge, Allmänna Arvsfonden, Allt för föräldrar, Benny Rosenqvist, Connecta, Fortum, Funky Kidz och Bliss Academy, Ghatan Bauer Advokatbyrå, Glimra Förlag, Gålöstiftelsen, Hugo Stenbecks stiftelse, Kaffeknappen, Kanal 5 & 9, LOIS, Karl-Johan Persson, Lowe Brindfors, MTV, MTG, Nattpasset, Norsborgs Eltjänst, Procordia, Staples, Säfsen Resort, Friends Stödföretag, Vänskapare och alla andra som stödjer vårt arbete mot mobbning.

Friends regionsponsorer: Cood Investments, Ernst Rosén, Göteborgs-Posten, IKEA, Olsson & co, Norsborgs Eltjänst och Västerbotten-Kuriren.

Friends nationella sponsorer:

Friends huvudsponsorer: Partner: