1

Vintern 2007 - 2008

Nummer 4 Församlingsblad för de fyra församlingarna i Arvika pastoratÅrgång 6

2

FYRENutges av Arvika Västra,

Arvika Östra, Ny och Älgå församlingar

Box 111, 671 23 ArvikaCisterngatan 25 - 27

0570-72 82 05arvika.pastorat@svenskakyrkan.se

Redaktör:Kersti Lundin Araya

kersti@arvikapastorat.nu

Bildredaktör:Hans Gustavsson

hans.gustavsson@arvikapastorat.nu

Ansvarig utgivare:Valter Fryxelius

valter.fryxelius@svenskakyrkan.se

Fyren ges ut i en upplaga på 10 500 och sänds till alla hushåll i Arvika pastorat.

Fyren trycks hosCity Tryck i Karlstad AB

Miljömärkt trycksak, licensnummer 341 144Fyren delas ut av Posten

Omslagsbild: Frostblommor.Foto: Eva Holdar

Energi och fotbollSätter kyrkan några spår i samtiden? En ung man sitter framför mig och ställer frågan rakt på. Jag tänker efter en stund. Mycket av det kyrkan gör är regelbunden mötesverksamhet, viktig i stunden, men sätter inte märken i samtiden. Gudstjänster, hembesök, körverk ger anden liv men i stunden. Jo, svarade jag efter viss tvekan. Det är många frågor som kyrkan är engagerad i just nu och som jag tror kommer det att märkas på sikt. Exempel är energiomställning och Rättvisemärkt.

Det sistnämnda startade från början som ett samarbete mellan LO och Svenska Kyrkan men har nu funnit sin egen organisation och alla matvaruhandlare måste ta hänsyn till de frågor som rör rättvisemärkta varor. Märket garanterar inte bättre varor men varor som producerats under förhållanden som ger arbetarna rättvisa löner. Till sommaren

går projektet vidare där Svenska Kyrkan skrivit avtal med Svenska Fotbollsförbundet om samverkan. Fotbollar är viktiga symboler för rättvis handel. Kanske kan vi också lokalt få möjligheten att samverka vid fotbollsläger eller cuper om vikten av rättvisa i tredje världen.

Energiomställningen började i Arvika Pastorat för 2-3 år sedan då vi blev medlemmar i föreningen Etik och Energi. Det samarbetet innebar att vi började med att kartlägga våra fastigheter och energislag. Vi kom fram till att det skulle vara möjligt att minska vår växthuspåverkan med 65%. Detta var överraskande siffror, men berodde kanske på att vi i kyrkan inte varit tillräckligt uppmärksamma tidigare. Men nu är vi på spåret. EU och regeringens målsättning är att vi nationellt skall minska 20%. Härmed vill jag utmana Arvika

Kommun och Arvika Näringsliv till en treårstävling om vem som minskar utsläppen mest. Det fi nns bara vinnare i en sån tävling.

Vårt stift, Karlstads Stift, satsar nu 9 miljoner kronor på att ge alla församlingar i Karlstads Stift en färdplan för hur energiomställningen skall gå till.

Varför är detta kyrkliga frågor? Jo, för att vi i vår gudstjänst varje söndag bekänner vår tro på Gud, Fader, Skapare av himmel och jord. Är vi Guds förvaltare och medarbetare så skall vi sköta om planeten medan vi är i livet. Klimatfrågan är redan nu ett själavårdsproblem. Det handlar inte bara om ekonomi, det handlar om moral och övertygelse lika mycket.

Valter FryxeliusKyrkoherde

3

Historiska rysningarRänkesnipan, sjön Ränken och hela dalgången med skogbrynet, åkrarna och den gamla fl er-hundraåriga allén genom Ränkeseds by ger mig alltid historiska rysningar. Ja, det är sant. Varje gång jag ser ut över dalen, varje gång jag promenerar genom den känner jag min egen del-aktighet i historien. Ändå är det inte min egen släkthistoria genom generationerna.

Men historien överväldigar mig och för mig in i sin egen gemenskap med dem som bott och ver-kat här. Jag känner av dem som brukat jorden, slagits för sin överlevnad och kämpat mot umbä-randen och kanske svält. Jag kan också fundera över framgångar och rikedomar som skogen och åkrarna gett en del.

”Man har sina rötter, där man har sina fötter”, sa en god vän till mig när jag en gång lyriskt beskrev mina känslor inför min värmländska dalgång. Så kan jag känna, och så har jag känt de 20 år som familjen kunnat förvalta den gamla 1700-talgården i Ränkesed.

Men det fi nns en annan sida också av rötterna. Vid mina morgonpromenader runt dalen brukar jag stanna till vid Torgirs Källa. Det är en fantastisk känsla att låta tankarna gå in i skallen kring allt som hänt här. Denna märkliga källa som varken sinar eller fryser. När alla andra vattendrag sinade efter den stora översvämningen för några år sedan stod vattnet lika friskt i Torgirs Källa. När alla andra vattendrag frusit ihop till is och blivit stilla, ligger Torgirs Källa där alldeles svart men öppen. Som om den ville säga något till oss. Som om den ville hälsa från Gud själv: ”Jag sviker dig inte!”

Gång på gång har jag haft den känslan när jag gått i dalen och pratat med Gud, eller med molnen, eller med de gnistrande vinterstjärnorna. Här är livet nära. Här möts Idag, Igår och I morgon på ett förunderligt sätt. Här är jag en del av Guds skapelse. Guds vandrande barn.

möjligheter att nå människor i olika skeden i livet. Att ha en mötesplats vid dop, konfi rmation, livets högtider och inför döden är fortfarande viktigt för nutidssvensken. Då är det inte bara kyrkorummet som blir viktigt. Kyrkan förmedlar sitt budskap genom dess människor. Kyrkvaktmästaren, organisten, prästen, kyrkvärden, alla blir redskap och händer som Gud själv ska använda. Och kan använda.

Jag tror att Kyrkan spelar roll i vår bygd. Inte bara som historia utan som en livsfaktor.

Siewert Öholm

Torgirs Källa blir då också ett vittnesbörd från alla dem som haft andliga upplevelser på samma sätt som jag. Det började ju med munken Torgir själv, som fann källan och som döpte de första värmlänningarna just där. Kanske kan man spekulera i att det var här som kristendomen började i Värmland. Den kristendom som byggde kyrkor och kapell, skapade lärostrider men också väckelser. Utan Torgir ingen Frykman. Utan Torgir ingen Älgå-kyrka.

Jag tycker om att tänka de där tankarna när jag promenerar, men även när jag deltar i mässan i Älgå. Då kommer den där historiska rysningen tillbaka. Men då är den också förknippad med en känsla av allvar för vår egen tid. Vad gör vi med arvet så att det inte bara blir historia. Tror vi fortfarande att den kärlek, humanism och framtidstro som präglade dem som döpte vid källan, de som byggde kyrkorna och bönhusen är viktig också för oss idag.

Jag tror att vi har mycket att lära av historien. Men det får aldrig stanna vid att vi putsar på minnen. Idag om någonsin behövs kyrkan. Kanske alldeles speciellt Svenska Kyrkan. Det är den kyrka som ännu har så stora

4

Lettland sommaren 2007Efter att 1992 ha sett på TV om nöden i vårt grannland Lettland efter 50 års sovjetregim beslöt Ingrid Andersson att resa dit för att med egna ögon se och få en uppfattning om situationen. Ingrid kom hem och berättade om

sina upplevelser. Så startade det mångåriga hjälparbete som Arvika Västra och Östra församlingar har bedrivit och som har engagerat så många Arvikabor.

I somras reste vi, Ingrid Anders-son och Britt Tjulander, återigen dit för att besöka några av de barnhem, skolor, äldreboenden och hem för handikappade som hjälpsändningar har gått till un-der många år. Nu går inga hjälpsändningar dit längre från oss, även om man fortfarande har behov av hjälp. Detta beror på att det statliga bi-draget till barnhem och andra in-stitutioner är alltför knappt, men situationen är idag mycket bättre jämfört med de första besöken där borta, ofta tack vare hjälp och stöd från kyrkor och organisatio-ner i olika länder.

Här följer våra dagboksanteck-ningar från resan:

Måndag Vi startade tidigt från Arvika mot Skavsta för fl ygresa till Lettland. En fi n morgon och nästan ingen trafi k.. Vi anlände i god tid, par-kerade bilen och checkade in våra väskor med stickade tröjor, sockor m.m. - presenter till barn-hem och vänner. Efter ca 50 minuters fl ygresa lan-dade vi i Riga. Taxi väntade och körde oss till vårt hotell i Gamla stan. Nu hade vi varit igång i 12 timmar. Skönt att få sträcka ut på sängen en stund innan Inta kom och välkomnade oss. Inta är en av de vänner som har mött varje gång vi kommit till Riga och som har hjälpt till med alla kontakter. Middag och sedan i säng.

TisdagLaimonis och Inta hämtade oss efter frukosten, och vi åkte till Je-suskyrkans församlingshus med kindergarten för 28 barn och ett boende för 6 åldringar. Ansvarig för äldreboendet är diakon Jolanta tillsammans med ideellt arbetande församlings-medlemmar, och barnverksam-heten sköts av anställda tillsam-mans med frivilliga ledare. Huset fi ck församlingen tillbaka i stort förfall efter att ryssarna lämnade det 1992.

Hänt mycketDet har hänt mycket sen vi såg det första gången. Nu fi nns här fi na lokaler för barnen, rum för de äldre och lägenheter för kyr-kans personal.

Fortfarande håller man på att renovera huset och nu är det källaren som gäller. Här vill man installera tvättmaskiner och du-schar så att fattiga Rigabor kan få komma och tvätta och duscha. Vi fi ck nu se Kyrkans dagis i full gång. Här är barn till familjer som inte har något annat ställe att lämna sina barn på. På detta dagis lämnades pengar som Ingrid fått för att köpa något åt barnen.

BrödbakPå ålderdomshemmet bor de gamla i eget rum och får all sköt-sel och vård de behöver. I köket lagas mat och bakas bröd till de gamla. Vi bjuds på kaffe och söta kakor.

Ingrid Andersson tillsammans med några av församlingsarbetarna utanför Jesuskyr-kans församlingshus i Riga.

5

Nästa besök denna dag var på Pensionata 2 (typiskt med ett nr i stället för namn) Här bor idag 45 pojkar och 10 fl ickor, ungdomar psykiskt och/eller fysiskt handi-kappade.

MinnesbilderNu dök naturligtvis minnesbilder upp från vårt första besök här. Då åkte vi tåg hit och letade oss fram med hjälp av Inta. Vi glömmer aldrig dessa ungdomar som vi då träffade där. De låg på golvet el-ler satt på pottor utmed väggarna i stora sovsalar, de fl esta helt apa-tiska. Några sträckte armarna mot oss och sa mamma, mamma…. Den gången åkte vi gråtande där-ifrån och lovade komma tillbaka med mat och kläder. Den hjälpen pågick sedan i fl era år tack vare många arvikabors generositet.

Välskött hemNu är detta ett välskött hem för de ungdomar som bor där, två eller tre i varje rum, med fi na sängar, TV, leksaker, affi scher på väg-garna. De är glada, får mat, klä-der, undervisning, träning. Men föreståndaren bad oss om kläder, skor m m, för trots statliga bidrag behöver man fortfarande ett till-

skott. Vi kan ju numera inte ta emot kläder och skicka dit. Allt fi nns emellertid att köpa i Riga, så vad som behövs är pengar.

OnsdagEfter frukost hämtade Inta och Laimonis oss med Jesuskyrkans lilla buss. Vi åkte till Erikas barnhem som vi besökt så många gånger ända sen 1992. Då ett barnhem med 120 barn 0 – 6 år, många svårt sjuka, föräldralösa, övergivna …. Till detta barnhem kördes många långtradarlass med mat, kläder,

skor, leksaker, vitaminer, medi-cin, blöjor m m. Alltid var Ingrid och någon mer från Arvika Väs-tra eller Östra församling med och såg till att allt fungerade. Det vi såg vid dessa besök glömmer vi aldrig, till exempel den lilla fl ickan som ville bli fotograferad med en apelsin i handen. Det var något hon aldrig sett förut. Eller de långa raderna med barnsängar med bleka, sjuka, hungriga små övergivna barn fanns också på näthinnan.

Så annorlundaIdag samma hus och många svårt sjuka barn, men allt är ändå nu så annorlunda. Barnen får mat, de får medicinsk vård och fysisk träning. Kunnig personal arbe-tar här, man har den utrustning som behövs för att ge barnen god vård. Många av barnen som bor här har hittats övergivna och lämnats hit av polisen. Vi bjöds på lunch, samma mat som barnen fi ck, gott och rikligt.

PappersblöjorPå hemmet fi nns nu 16 aids-sjuka barn och till dessa behövs pap-persblöjor eftersom allt måste brännas. Vi lämnade 1000 kronor för inköp av blöjor. Just denna

Ett av ungdomsrummen på Pensionata 2 som det ser ut idag.

Jesuskyrkans dagis har fått en fi n lekplats för barnen.

6

dag hade blöjorna tagit slut och man hade inga pengar att köpa för. Vi kom som skänk från himlen, sa Nina, föreståndaren. Vi lämnade barnhemmet med en känsla av hopp och förtröstan.På eftermiddagen lite shopping och på kvällen en fantastisk or-gelkonsert i Rigas domkyrka.Äntligen fi ck vi telefonkontakt med Valdis och Juta i Grostona dit vi ska åka på fredag.Gissa om vi sov gott efter denna dag!

Torsdag07.50 – 08.00 ringde domkyrkans klockor till morgongudstjänst, idag liksom alla andra dagar. 10.00 kom Elga och Inta från Lettiska kyrkans diakonicenter till oss och berättade om det arbete som pågår runt om i Lett-land. Man arbetar med soppkök, centrum för gatubarn, stödgrup-per för kvinnor i kris, m.m. Vi fi ck veta att man har två soppkök i Riga. Tidigare serverade man soppa var tredje dag, men nu varje dag.

GatubarnLettiska staten har bestämt att varje gatubarn i Lettland ska få ett mål lagad mat om dagen. Den-na verksamhet sköts av lutherska

och många frivilliga. Detta är ett diakoniarbete värt all beundran!Senare på dagen fi rade vi vår vän Intas förskollärarexamen med ett glas Rigachampagne. Nu regnade det som om himlen var öppen och vi fi ck ta taxi tillbaka till vårt ho-tell.

Fredag Efter frukost hämtade Laimonis oss med kyrkans lilla buss och vi åkte österut från Riga utmed fl o-den Daugava till Grostona och våra vänner prästparet Juta och Valdis. Efter 16 mils skakig färd mötte vi dem tillsammans med Ineta, som vi första gången mötte på ett barnhem i Riga. Då var hon fem år, nu är hon 18 . Det var roligt att få träffa henne igen.

Tre församlingarValdis är präst i tre församlingar och dessutom rektor för en kris-ten privatskola. Skolan drivs med statlig skolpeng och med hjälp från församlingar i olika länder. I Grostona bor Juta och Valdis och här fi nns 8 kor, höns, kalko-ner och dessutom ett antal små barn vars alkoholiserade föräldrar inte kan ta hand om dem. Denna gård var en övergiven kolchos när Juta och Valdis kom till Gros-tona som nybliven prästfamilj. Gården ägdes av kommunen och var till salu. Valdis ville köpa den och diskuterade priset med kom-munens representanter.

FarNär de frågade Valdis var han skulle få pengar ifrån svarade han att han hade en rik far. Och papp-ren skrevs på och man skakade hand. ”Vem är din far?” frågade männen efteråt. ”Å,” sa Valdis, ”min far är Gud i himlen.” Män-nen bleknade, men sa sedan att nu är pappren påskrivna och det får gå som det går. Och nog har

kyrkan med bidrag från staten. Nu är förhoppningen att man från och med i höst ska kunna servera maten inomhus.

DagcentrumDagcentrum för gatubarn har man öppnat på fl era orter, bl a i Kuldiga som vi besökte för fyra år sedan. Då var Sture Anders-son och Lennart Tjulander också med. Här serverar man mat varje dag, tvättar barnens kläder, hjäl-per barnen med läxläsning och nu fi ck vi veta att man har inrett sovsalar där barnen kan få över-natta.

Lennarts stora önskanDet var Lennarts stora önskan att vi skulle kunna hjälpa till med detta och nu vet vi att tack vare många av våra vänners bidrag har vi fått vara med och genomföra detta. Det är med stor glädje vi nu har fått bevis på att hjälpen har gått fram. Vilket gott arbete dessa diakoniarbetare gör!

DiakoniarbeteEvangeliska Lutherska kyrkan i Lettland har på kort tid arbetat fram ett omfattande diakoniarbe-te. Detta arbete startade 1996 och pågår nu runt om i Lettland. Man har både anställd diakonipersonal

Nya Grostonaskolan i Kalna var en gång en välskött kolchos.

7

det gått bra! Kunde inte låta bli att tänka på den gamla skolan dit många lång-tradarlass gick med kläder, skor, skolbänkar, sängkläder, mat, skolmaterial och sist men inte minst en vedpanna för uppvärm-ning av skolhuset.

InternatEfter besöket i Grostona for vi till Kalna, ytterligare en övergi-ven kolchos, som Valdis och Juta

övertagit. Där drivs en kristen friskola som internat med 60 - 65 elever och 12 lärare. Vi träffade lärarna och de av barnen som bor kvar på skolan även under sommarlovet. Här fi nns även volontärer, ungdomar från olika länder som arbetar här kortare eller längre perioder. Här fi nns skol- och sovsalar. Stan-darden är förstås långt ifrån våra förhållanden, men stor skillnad mot tidigare. Valdis säger att utan

hjälpen från Arvika hade denna skola inte funnits idag. Vi båda fi ck sova i ett för tillfället tomt sovrum. Hoppas dom får möjlig-het att ordna bättre duschar och toaletter! Vi är naturligtvis bort-skämda.

LördagEfter frukosten tog vi farväl av våra vänner och Laimonis körde oss till fl yget. Efter 12 timmars försening lyfte planet 02.00 på natten och vi hade sen en lång bilresa hem.

Trots att det var en jobbig resa är vi nöjda att vi följt upp vårt arbete och att allt har gått bra. Vi har fått så mycket tillbaka.

Text: Ingrid AnderssonText och foto: Britt Tjulander

Vill du skänka en slant som garanterat kommer fram? Lettlandshjälpens konto är samma som tidigare: Nordea bank 3587-2083084 ”Kusa Madona”

Ja, det tror vi!De synliga: fi gurer, tavlor, bonader, bokmärken med mera... och de osynliga: upplevelser, berättelser om möten och så vidare.

Detta ska bli vinterns utställning i Mikaeligården, som börjar torsdagen den 17 januari.Nu vill vi ha hjälp av er alla, som kan bidra med synliga och/eller osynliga änglar.

Ta kontakt med Kerstin Israelsson tel 0570-72 82 27 ellerEva-Märtha Tranemyr tel 0570-72 82 11och berätta vad du kan bidra med!

Kyrkoherde Valdis Straz-dins spelar till psalmsången vid skolans morgonbön.

Änglar, fi nns dom?

8

Mellan himmel och jord- Världens Fest i Åre

Under tre dagar i mitten av augusti samlades vi i Åre till Världens fest! Internationellt engagerade i Svens-ka kyrkan från hela landet fi ck stråla samman tillsammans med gäster från den världsvida kyrkan

Mellan himmel och jord var det tema som genomsyrade dagarna.

Mellan – handlade om mellan-mänskliga relationer och rättvi-sefrågor.

Father Michael Lapsley från Syd-afrika vittnade om att Sydafrika aldrig skall glömma det stöd man fått från Sverige i kampen mot apartheid. Själv hade han blivit utvisad och levt med regimkri-tikerna i exil. En brevbomb från regeringen hade gjort att han förlorade båda sina händer, som ersatts med en slags metalltänger som hjälpte honom att hålla sitt manus.

Men han uppmanade oss att inte ge upp. Hat och ondska kan bese-gras av godhet och kärlek!

Himmel - Stillhet , bön och sam-tal om Guds närvaro i våra liv, var det andra perspektivet. I Åre gamla kyrka kunde mötse-deltagarna dra sig undan för en stunds tystnad och stillhet.Kathy Galloway från Iona, en plats som besöks av tusentals varje år, för bibelstudier, bön och arbetsgemenskap, var en av huvudtalarna. Iona har blivit en inspirationsplats där andlighet, bön och social medvetenhet kom-bineras.

Jord – jorden vi ärvde och har fått att förvalta. Det handlar om miljöfrågor och tillgången på rent vatten. Andligheten är mycket jordisk. Tron är mycket praktisk!Utifrån temat Mellan himmel och jord fi ck deltagarna välja mel-lan mängder av seminarier. Vad

kunde väl passa bättre i miljön än att kalla dem alla för vand-ringar som valdes efter ämne och svårighetsgrad, markerade som olikfärgade pister, precis som i slalombacken. Många av grupperna fi ck tillfälle att vandra på Åreskutan eller utmed Åresjön och kombinera givande samtal med en fantastisk utsikt.

Gudstjänsterna fi rades i den stora möteslokalen på Holiday Club, med en nyskriven mässa och medverkan bl.a. av inter-nationella gäster och folk från samebyarna klädda i sina vackra dräkter. På kvällen efter en härlig festkväll fi ck vi samlas nere vid Åresjön, där trummor och jojkar ljöd ut över vattnet. På söndagsmorgonen tog sig 530 personer upp på Åreskutan

till några dagar av inspiration, glädje och gemenskap. Från Karlstads stift reste vi i en gemensam buss med ett fyrtiotal personer, varav några av oss kom från församlingarna i och runt-omkring Arvika.

Åre gamla kyrka. Foto: Monica Fryxelius Father Michael Lapsley från Sydafrika. Foto: Monica Fryxelius

9

och markerade med en mänsklig kedja dagens trädgräns. En pla-kett placerades vid trädgränsen som ett beständigt minnesmärke som visar att trädgränsen gick just här 2007. Trädgränsen är ett slags termometer för klimatet. Trädgränsen kommer som en följd av temperaturhöjningar att fl ytta sig. Om några årtionden kan bilder från manifestationen visa på förändringar i miljön.

Allt hör samman, himlen och jor-den, Gud och Guds skapelse. Här mitt emellan lever vi mitt i Guds värld. Vår kyrka här hemma hör samman med kyrkan över hela jorden. Det är en stor osynlig ge-menskap, som ibland blir tydlig, när vi får mötas och dela tro och liv, som nu i sommar i Åre, mel-lan himmel och jord.

Monica Fryxelius

En kvällsjojk vid Åresjöns strand.Foto: Monica Fryxelius

Ett seminarium på vandring. Foto: Eva Bruun

530 deltagare i Världens fest markerar var dagens trädgräns går. Foto: Den anonyma skuggan

10

De Grå Pantrarna

I Arvika Östra församlingshem träffas varannan måndag c:a 60-70 män i de mer mognare årgångarna för samvaro, föredrag och ibland också till utfl ykter. Det har nu varit en verksamhet som pågått i 20 år och startade upp i januari 1987.

Någon har något att berätta från sitt yrkesliv. En annan kan berätta något om sina hobbies. En tredje kan sjunga, spela eller vara skådespelare. Vi har kul och vi träffas även om det nu inte skulle vara ett program för dagen. För en av hemligheterna med de Grå Pantrarnas verksamhet är att vi inte annonserar el-ler ens skriver ut några program. Utan budskapet går från mun till mun och träffpunkten är viktigare än program-met.

På tjugo år har vi haft sammankomster med c:a 400 program av olika slag.Det har varit i genomsnitt 60 personer varje gång vilket gör 24 000 församlade människor.Det betyder i sin tur c:a 36 000 druckna kaffekoppar.Verksamheten dokumenteras med ett bildblad för varje gång och fi nns i ett tjugotal pärmar.

Kanske du känner någon som skulle vil-ja träffa andra, gamla vänner eller nya. Fråga på pastorsexpeditionen så kan de berätta om när det är samling härnäst. Kvinnor fi nner ofta sina gemenskaps-former, men vi tror att denna för män är ovanlig.

HälsarValter Fryxelius

Hasse Andersson har tagit bilderna

Utfl ykt till Hamar och domkyrkoruinen våren 2006.

Knut Lykken visar vägen med hela handen. Vi är i Oslo på Hjemmefrontsmuséet hösten 2007.

Stieg Färneborg berättar om Valdemar Dahlgren våren 2007.

11

Min konfi rmation

Till en början var jag väldigt skeptisk till att konfi rmera mig. Konfi rmation - tänkte jag - var ju för dem som trodde på Gud eller ville ha en moped i konfi rmationspresent. Och jag varken trodde särskilt mycket eller ville ha en moped,

så det där var nog inget för mig. Men samtidigt hade jag så många frågor om religion: varför skapade Gud oss, är Gud enbart god, varför fi nns det ondska i världen, fi nns det ett liv efter detta?

Gemenskapen vi hade i vår grupp var suverän och det var en aning sorgligt när väl konfi rmationen var över och vi alla stod samlade utanför kyrkan iförda våra vita kåpor.

Ha kulKonfi rmation är defi nitivt värt att prova på, speciellt om man är osä-ker på om man tror eller ej. men oavsett om man är djupt religiös eller gör det här som en rolig grej, kommer man att träffa nya kom-pisar, lära sig en bit av kristendo-men, skratta, få en inblick i sam-hället idag men framför allt - ha hur kul som helst

Jennifer Eriksson,

väldigt bra med konfi rmationen var att vi diskuterade väldigt mycket kring hur man ska vara mot varandra, någonting man gör på tok för lite både i skolan och hemma. Budskapet ”Alla är lika mycket värda” är någonting som kyrkan fokuserar en hel del på, vilket jag tycker är jättebra och framför allt viktigt.

Nya vännerFörutom att lektionerna var både bra och roliga, mycket tack vare världens bästa ledare(!), fi ck jag en hel del nya vänner som jag fortfarande håller kontakten med. Alltid när jag gick från skolan till konfi rmationen tänkte jag: ”Yes, nu ska jag träffa alla kompisar igen!”

Det fi nns nog inga självklara svar på någon av dessa frågor, men jag ville höra vad andra tror och tän-ker, och då är väl konfi rmationen den bästa platsen att diskutera detta. Så efter lite om och men bestämde jag mig för att gå.

Låga förväntningarMina förväntningar på konfi rma-tionen var ganska låga. Läsa bi-beln, redogöra för Jesu liv, sjunga psalmer. Kort och gott så trodde jag att det skulle vara en allmänt tråkig kurs med bara allvar och bibelläsningar. Tji fi ck jag.

Roligt sättMin konfi rmation var en av de ro-ligaste upplevelserna jag haft! Det var långt ifrån vad jag hade tänkt mig. Kristendom är så mycket mer än bara Gud, Bibeln och Jesus. Visst fi ck vi läsa om kris-tendomens historia, men vi gjorde det på ett väldigt roligt sätt, och inte på det sätt som min farmor ta-lade om att hon fått göra, vilket lät ganska skrämmande. Istället fi ck vi se på fi lm, pyssla och arbeta med olika texter i grupper.

Om livetVi tog också upp frågor om livet, som: vad är kärlek? Vad händer efter döden? Frågor man inte riktigt vågar eller vill ta upp med mamma eller pappa kanske, men som är helt ok att ta upp här.

Mot varandraNågot annat, som jag tycker var

Jennifer ErikssonFoto: Kersti Lundin Araya

12

Med andra ord...

Gud har blivit människaNu är det snart jul igen. Vi kommer att få lyssna till evangelisten Lukas mycket välkända berättelse om Jesu födelse, som börjar med orden: ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.” Julevangeliet möter vi i alla de psalmer och sånger som hör julen till. Vi får även leva oss in i julens evangelium när vi betraktar jullandskapet med Jesusbarnet i krubban, Maria och Josef som oftast står bredvid, herdarna med sina fårahjordar och stjärntydarna som bär sina gåvor.

vill säga att vara människa. Gud kom till oss som det mest utsatta och hjälplösa barnet Je-sus. Han föddes i utsatthet och tysthet. Första åren av sitt liv fi ck Jesus leva som barn i en fl yktingfamilj. När vi följer Jesus, Guds Son i evangelierna, så möter vi Gud som människa i världen, som får uppleva sorg och glädje, kamp och ångest, svält och li-dande, sjukdom och misär och som får leva i pendlingen mel-lan liv och död - allt det som hör människolivet till. Jesus kunde själv bli ledsen, arg och glad. Han blev dessutom hånad och slagen. I människan Jesus får vi möta en Gud, som sett stjär-norna ur samma perspektiv som vi och som vandrat på jordens dammiga vägar som vi gör. Men det är en sak som är annorlunda hos människan Jesus, och det är

I varje söndags gudstjänst i kyr-kan, i varje dop- och konfi rma-tionsgudstjänst blir vi påminda om julen och Jesu födelse. I trosbekännelsens andra del står orden om Jesus: ”Avlad av den helige Ande, född av jungfru Maria.” Guds egen son har blivit född och överlämnad till vår värld genom en jordisk mor. Genom Guds Andes ingripande i Marias moderliv har Jesus Gud till far. Josef fi ck som sin uppgift att vara som en extra-pappa eller fadder till Marias barn och Guds son.

Gud har tagit steget in i evig-hetenJulens evangelium lyfter fram att Gud inte vill vara vid sidan om vår värld och vår verklig-het. Gud fi nns med och lever i den. Vi möter en Gud som har upplevt helt och fullt vad det

att han är utan synd. Därmed är han unik.Vid vissa tillfällen lyser det gudomliga igenom i männis-kan Jesus. Det sker när Jesus undervisar och predikar och när han gör under och tecken. Jesus tränger sig inte på när det gu-domliga lyser igenom. Han låter människorna i stället få se och upptäcka och själva ta ställning till vem han är. När folket anar det gudomliga hos Jesus, då är det som om en slöja dras undan från den mänsklige Jesus och det gudomliga får framträda.

Vår kyrkas trosbekännelser (den apostoliska och den nicen-ska) lyfter fram att Jesus är till 100% människa. Men han är även 100% Gud. Detta går utanför allt mänskligt förnuft och all mänsklig logik. Men för tron är det någonting

Den ikon föreställande Jesu födelse, som fi nns i Trefaldighetskyr-kan. Den är målad av Kjellaug Nordsjö. Foto: Kersti Lundin Araya

13

När ska vi fi ra jul?Om själva födelsedagen fi nns inte några säkra uppgifter. Medan den romersk-katolska kyrkan och protestanterna fi rar juldagen den 25 december, för-klarar de koptiska och de orto-doxa kristna den 6 januari vara Jesu födelsedag.

Vid det berömda kyrkomötet i Nicea år 325 fastslogs att det inte var vid Jesu dop som han ”adopterades” såsom Guds Son utan att han var gudomlig redan från begynnelsen, ”sann Gud, född av Fadern före all tid”. Denna uppfattning var starkt förankrad i Rom och man fann det därför lämpligt att markera sin lära om Jesus med en ny kyrkofest, enbart till minne av Jesu födelse.

När det gällde att hitta ett lämp-ligt datum, erbjöd sig den 25 de-cember som en möjlighet. Det var vintersolståndets dag. Den 25 december var en gammal hednisk festdag, som fi rades till den obesegrade solens ära. Kristus var ”världens ljus”, som trädde in i världen. Därför bör-jade man fi ra Jesu födelses fest den 25 december. Det var på 330-talet, som denna sedvänja startade i Rom.

Oavsett när Jesus skulle ha blivit född, så har inte årtal och datum varit det viktigaste, eftersom det fi nns olika uppfatt-ningar och teorier. Jesu födelses fest fi rar man därför att Gud har tagit steget in i verkligheten och blivit människa.

Klas Nilsson

födelse. Antingen hade han då-liga historiska kunskaper eller så var han förtjust i sina jämna 19-årsperioder. När Jesus egent-ligen föddes har diskuterats i århundraden. Någon defi nitiv slutsats lär man aldrig komma till. De historiska källorna är för motsägelsefulla.

Enligt födelseberättelserna i Matteusevangeliet (2:1) och Lukasevangeliet (1:5) föddes Jesus under Herodes regering. Av andra historiska källor vet vi att Herodes dog år 4 f Kr. I Lu-kasevangeliet (2:2) står att Jesus föddes under en skattskrivning som hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien.

Den skattskrivningen ägde rum först år 6 eller 7 e Kr. Man har också prövat att räkna bakåt från Jesu framträdande ”vid ungefär 30 års ålder” (Luk. 3:23).

Dessutom har astronomer för-sökt identifi era den ”stjärna” som stjärntydarna (de vise män-nen) följde. Några säkra resultat har man inte kommit fram till.

Nollans funktion i talsystemetDionysius kände inte till nollans funktion i talsystemet. Det lå-nade vi från araberna först på 800-talet. Därför fi nns det inget år noll och Jesus skulle ha fötts i början av år 1. Alltså skulle han ha fyllt 10 år vid utgången av år 10. Det betyder att det gått 2007 år sedan Jesu födelse (enligt Dionysius) först vid utgången av år 2007.

Det västerländska sättet att ange årtalen dominerar i den större delen av världen idag. Men det fi nns de som har andra utgångs-punkter än Kristi födelse för sin tideräkning.

fantastiskt och unikt. Det går inte att beskriva i mänskliga ord och termer.

Vår tideräkning utgår ifrån Jesu födelseVarje gång som vi skriver ett brev eller ska underteckna ett dokument och ska datera, så gör vi det utifrån Jesu födelse. Att hänga upp tiden på egna händelser, som man gjort i alla tider, det går inte när många människor är inblandade. Då måste man ha någonting ge-mensamt att utgå ifrån. De gamla romarna använde stadens grundläggning som startpunkt för sin tideräkning. Enligt den skulle Jesus ha fötts år 753 ef-ter stadens grundläggning. Vår västerländska tideräkning utgår från detta år, men man började inte räkna så vid Jesu födelse. Det dröjde över 500 år innan den blev utgångspunkt.

Först att utgå från Jesu födelse var en munk, som hetta Diony-sius Exiguus. Han levde i Rom och hade fått i uppdrag att göra tabeller över när påsken skulle infalla de kommande åren. Så-dana beräkningar byggde på 19-årsperioder. När Dionysius gått 28 sådana perioder bakåt kom han till den tidpunkt då han ansåg att Jesus hade fötts. Det år då han satt och räknade kallade han då 532 efter Kristi födelse (19x28=532).

Dionysius sätt att räkna slog inte igenom omedelbart Det var först på 800-900-talet som det började användas i större ut-sträckning i Europa. Att benäm-na årtal ”före Kristus” började man med först på 1600-talet.

När föddes Jesus?Dionysius angav fel år för Kristi

14

Från advent till TrettondedagenTrefaldighetskyrkan

2 december 11.00 1:a adventsgudstjänst Klas Nilsson. Åke Skommar. Trefaldighetskören. Söndag 1:a advent Tornklubben. Kyrkkaffe.

18.00 Musik i advent Trefaldighetskören. Karin o. Johan Birgersson. Sångsolister, brassensemble. Åke Skommar, orgel.

8 december 12.0 Adventsgudstjänst för döva Anne Wikner.Lördag i Fågelsången

9 december 11.00 Högmässa Valter Fryxelius. Åke Skommar. Tornklubben. Söndag 2:a advent Kyrkkaffe.

18.00 Oratoriekonsert Oratoriekören. Geijerskolans kammarkör. Orkester: Karlstad barock, sångsolister. Åke Skommar, dirigent.

12 december 18.30 Luciavesper Anna Westerholm. Åke Skommar. Kröning av Onsdag Arvikas Lucia 2007.

15 december 18.00 Adventskonsert Arvika kammarkör. Arvika stråkorkester. Lördag Anders Hörngren och Göran Lindskog, dirigenter. 16 december 11.00 Familjegudstjänst m Lucia Klas Nilsson. Carina Adrian. Karin Birgersson.Söndag 3:e advent

18 december 10.30 Andakt på Nybacken Klas Nilsson. Gunnel Widin. Karin Birgersson. Tisdag Julkaffe.

21 december 11.30 Andakt på Vågen Klas Nilsson. Gunnel Widin. Annika Lindahl.Fredag

14.00 Andakt på Korpralen Klas Nilsson. Gunnel Widin. Annika Lindahl. Julkaffe.

23 december 11.00 Mariagudstjänst m. mässa Bengt Larne. Åke Skommar. Enkelt kaffe i Söndag 4:e advent kyrkorummet. 24 december 11.00 Vandring till krubban Julbön för de minsta. Valter Fryxelius. CarinaJulafton Adrian. Karin Birgersson. Kristallen.

17.00 Julbön Klas Nilsson. Åke Skommar. Vokalensemble.

23.30 Julnattsmässa Bengt Larne. Åke Skommar. Trefaldighetskören.

25 december 10.00 Julmorgonsgudstjänst Alf Dalberg. Karin och Johan Birgersson.Juldagen på Smedberg sångsolist, Åke Skommar, orgel.

15

26 december 11.00 Annandagsmässa Bengt Larne. Åke SkommarAnnandag jul

18.00 Vi sjunger julens sånger Trefaldighetskören, sångsolist. Åke Skommar, orgel.

30 december 11.00 Högmässa Klas Nilsson. Anders Hörngren.Söndag

31 december 17.00 Nyårsbön med mässa Valter Fryxelius. Anders Hörngren.Nyårsafton

1 januari 11.00 Sammanlyst till MikaelikyrkanNyårsdagen

6 januari 11.00 Gudstjänst Bengt Larne. Åke Skommar. Trettondedagen Trefaldighetskören.

Från advent till TrettondedagenNy kyrka

2 december 11.00 Familjegudstjänst Anna Ekenbäck. Birgitta Nolgård. Fiskarna, Söndag 1:a advent barngrupperna. Kyrkokören, trumpetmusik. Bibelutdelning till konfi rmanderna.

13.00 Gudstjänst på Solgården Anna Ekenbäck. Birgitta Nolgård. Ny kyrkokör. 9 december 11.00 Högmässa Anna Ekenbäck. Annika Lindahl.Söndag 2:a advent

16 december 15.00 Familjegudstjänst m. Lucia Klas Nilsson. Birgitta Nolgård. Söndag 3:e advent Barngrupperna, barnkör. 22 december 18.00 Julkonsert med andakt Anna Ekenbäck.Lördag

25 december 7.00 Julotta Anna Ekenbäck. Birgitta Nolgård. Juldagen Kyrkokören. Trumpetmusik.

30 december 11.00 Stugmöte i församlings- Anna Westerholm. Birgitta Nolgård.Söndag hemmet Servering av gröt och skinka.

31 december 17.00 Nyårsbön med musik Anna Ekenbäck. Musiker.Nyårsafton

1 januari Se pastoratets övriga gudstjänsterNyårsdagen

6 januari 15.00 Carols vid Betlehem Anna Ekenbäck. Birgitta Nolgård. Kyrkokören, Trettondedagen barngrupperna.

16

Från advent till TrettondedagenMikaelikyrkan

2 december 11.00 Högmässogudstjänst Alf Dalberg. Karin Birgersson. Tonkraft. AnnaSöndag 1:a advent Tunström, sång. Kyrkkaffe. Kerstin Dahlin Janson.

8 december 18.00 Sinnesrogudstjänst Alf Dalberg. Bengt Larne. Gröt och skinksmör-Lördag gås i Sockenstugan.

9 december 11.00 Högmässa Anna Westerholm. Anders Hörngren.Söndag 2:a advent

13 december 14.30 Andakt på AKKVA Alf Dalberg. Gunnel Widin. Karin Birgersson.Luciadagen

16 december 11.00 Högmässogudstjänst Alf Dalberg. Anders Hörngren.Söndag 3:e advent

16.00 Luciagudstjänst för små Alf Dalberg. Karin Birgersson. Ungdomskören. och stora i Mikaeligården Besök av Arvika lucia. 18.00 Körkonsert Iriskören.

20 december 11.00 Andakt i Västängsgården Klas Nilsson. Gunnel Widin. Karin Birgersson. Torsdag Julkaffe.

22 december 18.00 Ungdomskörens julkonsert Ungdomskören under ledning av Karin Lördag Birgersson.

24 december 17.00 Julbön Alf Dalberg. Karin Birgersson. Carina Tholf, Julafton sång.

25 december 7.00 Julotta Alf Dalberg. Karin Birgersson. Tonkraft. Hans- Juldagen Åke Karlsson, trumpet. Johan Birgersson, sång. Kyrkkaffe.

30 december 15.00 Julgudstjänst i Perserud Alf Dalberg. Anders Hörngren. Bittan Arnesson Söndag med ungdomar.

31 december 16.00 Nyårsbön Anna Westerholm. Anders Hörngren.Nyårsafton

1 januari 11.00 Musikgudstjänst Nyårsdagen

6 januari 11.00 Församlingens julfest Alf Dalberg. Karin Birgersson. Ungdomskören.Trettondedagen i Mikaeligården

17

Från advent till TrettondedagenÄlgå kyrka

2 december 11.00 Adventsgudstjänst Monica Fryxelius. Annika Lindahl. Församlings-Söndag 1:a advent kören. Mats Lindahl, trombon. Kyrkkaffe.

13.00 Gudstjänst på Solgården Anna Ekenbäck. Birgitta Nolgård. Ny församlings kyrkokör.

6 december 13.00 Torsdagsträff i församlings- Julbord, musikunderhållning, andakt. Torsdag hemmet

9 december 17.00 Luciagudstjänst Monica Fryxelius. Annika Lindahl. Söndag 2:a advent Barngrupperna. Carola Riddargård. Hembygdsföreningen serverar kyrkkaffe.

16 december 11.00 Högmässa Anna Westerholm. Birgitta Nolgård.Söndag 3:e advent

24 december 10.30 Julandakt på Solgården Monica Fryxelius. Annika Lindahl.Julafton 23.30 Julnattsgudstjänst Monica Fryxelius. Annika Lindahl. Anna Tunström, sång. Odd Fellow-kören Trientalis. Församlingskören.

26 december 11.00 Gudstjänst Monica Fryxelius. Annika Lindahl. Annandag jul Gröt och skinka i församlingshemmet. 31 december 17.00 Nyårsbön Monica Fryxelius. Annika Lindahl. Musik.Nyårsafton

1 januari 14.00 Församlingens gudstjänst Monica Fryxelius. Annika Lindahl.Nyårsdagen fi ras på Solgården

6 januari 11.00 Julspel: Stjärnan visar oss En vandring med herdar och vise män. Trettondedagen vägen. Monica Fryxelius. Annika Lindahl

OBS! Eftersom vi har lång pressläggning kan det hända att något ändras. Se därför våra annonser i Arvika Nyheter!

18

Nästa nummer av Fyren kommer om-kring den 1 mars 2008. Manusstopp den 15 januari 2008.

Här når Ni oss!Arvika kyrkliga samfällighet

Vaktmästarexpeditionen .............................72 82 30Rickard Alfredsson, kyrkvaktmästare .073 0564062Thorbjörn Ericson, kyrkvaktmästare ..073 0272370Församlingshemmet, vestibulen ................72 82 50Fågelsången ................................................72 82 52

Ny församlingAnna Ekenbäck, präst ................................72 82 16Birgitta Nolgård, kantor ........72 82 63, hem 301 02Carina Larsson, fritidsledare .72 82 24, hem 201 55Peter Joensuu, kyrkvaktmästare ....................200 42..............................................................070 5765874Ny församlingshem, tel och fax ....................200 79

Älgå församlingMonica Fryxelius, präst .....72 82 17, 070 594 0213Annika Lindahl, kantor .........72 82 62, hem 330 17Carola Riddargård, fritidsledare .................72 82 26Lennart Eliasson, kyrkvaktmästare ...............260 24..............................................................070 6926024Församlingshemmet ......................................260 13

Sjukhuskyrkan, andaktsrummet ..............71 23 34Gunnel Widin, sjukhusdiakon ....................71 20 66.....................................................................72 82 18Klas Nilsson, sjukhuspräst ..................070 5364016

KyrkogårdsförvaltningenKyrkogårdschef Liv Bjurheden ..................72 82 40Kansli, Eva-Lena Pesonen .........................72 82 41Förman Anders Degertorp ..........................72 82 42Fastighetschef Roger Gustafsson ........070 5442326Fastighetsassistent Annelie Ulfvenstierna ..72 82 43Fax .................................................................804 99

Ordförande i kyrkonämnd:Kjell-Åke Holdar ..........................................123 10

Ordförande i kyrkog. - och fastighetsnämnd:Bengt Persson ......................................070 3464770

Ordföranden i kyrkoråd:Olof Lindh, Arvika Västra ............................166 22Tony Sandström, Arvika Östra ......................123 88Kajsa Högberg, Ny ........................................201 60Lennart Björn, Älgå ......................................260 31

Arvika pastorat, Box 111, 671 23 Arvikae-post: arvika.pastorat@svenskakyrkan.se

BlomsterfondenTel: 72 82 01 säkrast 10.00 - 12.00

Bankgiro 5380-0306

PastorsexpeditionExpeditionen, Marianne Myrman ..............72 82 00Kyrkoherde Valter Fryxelius ......................72 82 10Blomsterfonden, May Dahlbeck ................72 82 01

KansliKanslichef Lars-Inge Lilja .........................72 82 02Information, Kersti Lundin Araya ..............72 82 05Ekonom Håkan Karlsson ...........................72 82 03

Arvika Västra församlingAlf Dalberg, präst .......................................72 82 14Eva-Märtha Tranemyr, diakon ...................72 82 11Kerstin Israelsson, diakoniassistent ...........72 82 27Karin Birgersson, kantor ............................72 82 64Elizabeth Andersson, fritidsledare .............72 82 25Kyrkvaktmästarexpeditionen, tel och fax ..72 82 31Åke Widén, kyrkvaktmästare ..............070 5736083Hans Gustavsson, kyrkvaktmästare ....070 5221139Olof Willman, kyrkvaktmästare ..........070 6655502Mikaeligården, Dottevik ...............................181 70Sockenstugan,vid Mikaelikyrkan .................104 49Jössefors församlingshem, Bruksgatan 11 ....215 95

Arvika Östra församlingValter Fryxelius, präst .........72 82 10, 070 6717095Klas Nilsson, präst ..............72 82 13, 070 5364016Bengt Larne, präst ...............72 82 15, 070 6003836Anna Westerholm, präst .............................72 82 09Åke Skommar, organist ..............................72 82 60Marina Ingvarsdotter, diakon .....................72 82 12Mona Vikström, diakoniassistent ...............72 82 28Carina Adrian, församlingspedagog ...........72 82 20Nina Zethelius, fritidsledare ......................72 82 21

19

---

Lutherhjälpen + SKM = Sant

Javisst är det Gunnel Widin som fi nns bakom clown-smin-ket!Det hade de allra fl esta också föreslagit. De tre först öpp-nade rätta svaren kom från: 1. Kerstin Åström, Arvika, 2. Kerstin Stolpe, Älgå och 3. Oskar Johansson, Arvika, som får varsitt pris.

Tävlings-svar

Nya uppgifter

Från och med nu slås arbetet för Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission samman. ”När det nu görs, ser många att dessa två verk-samheter ofta bara kan skiljas åt av namnet. I sak fi nns sällan annan skillnad än att luth-erhjälpsarbetet är mer multilateralt (många parter) och SKM-arbetet mer bilateralt (två parter)”, skriver ärkebiskop Anders Wejryd.

Numera fokuseras det internatio-nella arbetet på hållbar utveck-ling och mänskliga rättigheter. Förr hade västvärlden ett enklare förhållningssätt till bistånd. Man gav mat, kläder och andra förnö-denheter till utsatta i världen.

Det kommer man fortfarande att göra, där det behövs. Men man har också förstått att det långsik-

Tillsammans är man Svenska kyrkans interna-tionella arbete. Tanken är att man effektivare ska kunna an-vända sina gemensamma krafter för en rättvi-sare värld. Och ute i världen är det ändå som Svenska kyrkan man uppfattas. De internatio-nella frågorna skall nu ännu tydligare genom-syra församlingarnas arbete.

ras sjukdom ses som skamlig och farlig och det är bäst att akta sig. Ibland ställs till och med frågan om kyrkan ska ägna sig åt såda-na patienter. På detta svarade en församlingspräst i Zimbabwe: ”I Bibeln står att Jesus gick från by till by, undervisade förkunnade och botade alla slags sjukdo-mar.” I en del kyrkor bland annat i Sydafrika kan man se ett anslag där det står: ”An hiv- and aids-friendly church”.

Inför julkampanjen kommer den nya gemensamma tidningen Världens tidning ut. Den kom-mer att fi nnas i kyrkorna i Arvika pastorat.

I februari 2008 är det dags för nästa del i insamlingskampan-jen. Då handlar det om förut-sättningarna för mänskligt liv: vatten, miljö och klimat.

tiga arbetet är det som verkligen gör nytta. Det handlar om att ge människor resurser för att själva förbättra sin situation. Hellre ett mikrolån för att köpa en get, än ett matpaket. Hellre ett nätverk där byns familjer tar hand om föräldralösa barn, än ett barn-hem. Hellre utbildning i vatten-försörjning, än en enda borrad brunn. Och hellre förebygga hiv genom en attitydförändring, än att starta nya sjukhus.

I och med sammanslagningen blir insamlingskampanjerna ge-mensamma från och med advent i år.

Och då är det kampen mot hiv och aids som gäller. Hivsmittade och aidssjuka stöts ibland ut ur gemenskapen i byn och till och med ur församlingen. Inte ens på sjukhusen tas de alltid emot. De-

Kerstin Israelsson och Mona Vikström kommer fr.o.m. i höst att stärka upp det diako-nala arbetet i pastoratet. Efter att Kyrkans Förskola i Dottevik avslutat sin verksamhet har de två blivit assisterande inom dia-konin i Arvikas församlingar.

Kerstin Israelsson kommer att arbeta med hembesök och verk-samhet i Jössefors och Älgå. Mona Vikström kommer i hu-vudsak att arbeta med projekt inom Arvika centrum, bl.a. kon-takt med Kvinnojour och Tjej-jour, skolorna i centrum m.m.

20

På passI oktober månad är det både marknad och älgjakt i våra bygder. Det engagerar många. Arvika- mârten är en så stor folkfest och hem-vändarhelg att staden för ett veckoslut blir helt förvandlad. Dessutom är tidräkningen så starkt påverkad att vi talar om före och efter maten. Något liknande är det med älgjakten. Skolorna har en lovdag och många traditioner och sedvän-

jor är knutna till jakten. Själv hade jag möjlighet att för första gången få vara med och prya en dag med Lennart Eliasson, kyrkvaktmästare i Älgå, då han satt på älgpass. Anledningen var den tra-ditionella gudstjänsten i jakttid i Älgå. Det fi nns en gemensam nämnare för dessa olika företeelser i vår bygd som jag skulle vilja sammanfatta med orden: på pass

När det gäller jakten är det inte så svårt att förstå: jägarna sitter på pass, väl utplacerade med goda säkerhetsmarginaler för att ingen jaktolycka skall inträffa. På pass är den jägare som sitter stilla och

medel kan användas som färg. I ikonmåleriet är det äggula som binder samman pigmentet.

I Hebreerbrevet läser vi: ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger visshet om det vi inte kan se.” Redan i stenarna kan ikonmålaren ana de helgonbilder och bibliska motiv som väntar på att träda fram på hans plattor likt fönster mot evigheten och himlen. Med en vaksam blick och ett öp-pet sinne kan man fi nna tillvarons djupdimensioner där vi inte alls förväntat oss det.

Text och foto:Bengt Larne,präst i Arvika Östra församling

till livs. Eller de som ser till att det fi nns en lokal att värma sig i en stund.

I Trefaldighetskyrkan hade vi Öp-pen kyrka under lördagen. Det var många besökare som kom in ett tag, vilade trötta fötter och fi ck liten lugn stund. Vid några till-fällen spelade Åke Skommar på orgeln till glädje för besökarna. Ikoner ställdes ut i sakristian och det bjöds på fi ka. Trots det fi na vädret var det många som kom till kyrkan. Förutom några av församlingens anställda som fanns där några tim-mar, så var det två trotjänare som var på pass hela dagen - Barbro Larsson och Viola Lindblom.

jägarens huvud. Säkert är det fl er motiv än att få skjuta en älg som driver jägaren ut på pass.

I sammanhanget skulle jag kunna tänka mig att hoppets dygd skulle kunna vara förbunden med älg-passet. Hoppet om jaktlycka men också hoppet om att några dagars ledighet och god kamratskap i jakt-laget skall innebära någon form av förnyelse, som ger kraft att möta det kommande höstmörkret.

Kärlekens dygd vill jag knyta till alla dem som engagerar sig på Ar-vikamârten. Då tänker jag på dem, som sätter av många timmar för att samla in medel ideellt för någon förening, i ett lotteri, eller dem

som är ute och nattvandrar för att hjälpa och stötta ungdomar som festat i överkant. Jag tänker också på alla husmödrar som kokat kål-soppa i en stor gryta på spisen så att mârtensgästerna ska få något

Trons dygd fann jag hos någon som i ett helt annat sammanhang var på pass. I somras var Ikonmå-laren Alexander Driew på besök i Värmland. Med uppkavlade ärmar och en hammare gick han omkring

uppmärksamt, timme ef-ter timme, för att kanske få bli en av de lyckliga som fäller ett av årets byten. Men även om det inte visar sig någon älg så är jägaren på pass, öppen och vaksam, närvarande i nuet.

Med denna hållning får jägaren ändå uppleva na-turen andas frisk luft och ta del av de ögonblick som passerar. Det är många tankar som hinner komma och gå genom

i stenhögarna vid Lång-bans gruvor och letade sten för att hitta pigment att göra färg av för att måla ikoner med. Så gjorde målare i århund-raden när det inte gick att gå till en affär och köpa färg.

Vid första anblicken är stenarna ganska lika, men med målmedvetet sökan-de och gedigna kunska-per om mineral går det att utvinna pigment som sedan med olika binde-

Lennart Eliasson i älgskogen.