Geophysical Data Coverage

Box 670751 28 Uppsala

tel. 018-17 90 00fax. 018-17 92 10e-post: [email protected]

Mätningar 2009Flyggeofysisk verksamhet

De färgade områdena på kartan repre-senterar de flyggeofysiska mätningar SGU har gjort under 2009.

Våra mätningar omfattar:

Magnetiskt totalfältMätsystem: Scintrex CS2-sensor med RMS DAARC500 elektronikkonsol.

GammastrålningMätsystem: Radiation Solutions RSX-5 (gamma-spektrometer) med en nedåtriktad 16 liters NaI kristall och en uppåtriktad 4 liters kristall. Den uppåtriktade används för att korrigera uranhal-ten för radon.

Elektromagnetiska fält (VLF)Mätsystem: SGUs treaxliga sensor som mäter den elektromagnetiska vektorn till fas och amp-litud från två valfria VLF-sändare.

Mätningarna görs på 60 meters höjd, linje-avståndet är 200 meter och avståndet mellan mätpunkterna är 7 meter för magnetfältet, 16 meter för elektromagnetiska fältet och 64 meter för gammastrålning.

För navigering och positionering används (D)GPS och för att mäta flyghöjden över mar-ken används radar.

De blå områdena på kartan representerar flyg-geofysiska mätningar som SGU har gjort under 2009. Den röda ytan är arkivdata som har bear-betats och lagrats i SGUs databas. De grå färgade områdena visar tidigare mätningar.

nov 2009

FaktaVerksamhetsområde: FlyggeofysikKontaktperson: Mats Wedmark, tel. 018 17 93 63, e-post: [email protected]änst: tel. 018-17 90 00, e-post: [email protected]



Kartan visar uppmätta variationer i det magnetiska totalfältet efter subtraktion av det geomagnetiska referensfältet (DGRF 1965.0). Kartan baserar sig på mätningar gjorda 1960–2009.

Jordskorpans magnetiska egenskaper bestäms huvudsakligen av förekomsten av det magnetiska mineralet magnetit i de olika bergarterna. Koncentrationen kan variera från nästan noll till 10 % eller mer i t.ex. gabbror och upp till nästan 100 % i järnmalmer.

Magnetfältet har mätts och registrerats i systematiska och detaljerade flygmätningar. Data bearbetas och lagras i databaser och kan sedan visualiseras som exempelvis kartor.

Djup- och ytfördelningen av olika bergar-ter kan tolkas ur mönstren i anomalikartan. Bergartsutbredning, strykning och stupnings-riktningar kan bestämmas med olika geofysis-ka tolkningstekniker. Förkastningar och deras relativa rörelser kan ses som förskjutningar i det magnetiska mönstret.

Flygmätningen har utförts enligt följande:• Flyghöjd:30eller60m

(norra fjällkedjan 1 800 m)• Höjdmätning:radar• Navigering:GPS• Linjeriktning:N–SellerÖ–V• Linjeavstånd:200–800möverland,

1000 m över hav samt 2 000 m över norra fjällkedjan

• Flyghastighet:250km/h• ReferensfältDGRF1965.0• Relativnoggrannhet:1960–196710–15nT

1968–1981 5nT 1982–1994 2nT 1995–2006 <1nT

2007– <0,3nT

Magnetisk anomalikartaFlyggeofysisk verksamhet

nov 2008




Kartan visar fördelningen av kalium i den överstadelenavberggrunden/jordarterna.Det radioaktiva sönderfall som utnyttjats för beräkningen av kaliumhalten är gamma-strålningen från sönderfallet av kalium-40 till argon-40. Kalium-40 utgör 0,0118 % av naturligt förekommande kalium.

SGU utför sedan slutet av 1960-talet flygburna gammaspektrometriska mätningar av markens naturliga gammastrålning. Med hjälp av dessa mätningar kan markens halter av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna av kalium, uran och torium beräknas. Kartan baserar sig på mätningar utförda t.o.m. 2009.

Spektrometern har kalibrerats genom att mäta instrumentets respons ovanför betong-plattor med kända halter av ovanstående radionuklider. Detta sker rutinmässigt vid SGUs kalibreringsanläggning i Borlänge. Beräkningen av nuklidhalter sker däref-ter genom spektralanpassning. Effekten av luftens absorption har bestämts genom experiment med trä som absorbator. Kali-breringen har verifierats genom att jämföra spektrometrimätningar på marken med resultat från öveflygningsmätningar. Osä-kerhet i resultaten kvarstår emellertid, då variationer i markens fuktighet i viss mån påverkar bestämningen av alla tre nuklider. I mätsystemet finns även ett elektroniskt brus samt den joniserande strålningen från själva mätplattformen. Genom att mäta bakgrunds-nivån över större vattenytor kan dessa effekter reduceras i bearbetade data.

Flygmätningen har utförts enligt följande:• Flyghöjd:30eller60m• Höjdmätning:radar• Navigering:GPS• Linjeriktning:N–SellerÖ–V• Linjeavstånd:200–800möverland,

1000 m över hav• Flyghastighet:250km/h

Mätning av kaliumhaltFlyggeofysisk verksamhet

nov 2009




Kartan visar fördelningen av torium i den överstadelenavberggrunden/jordarterna.Haltentoriumäruttrycktippm(partspermillion) eTh, där eTh indikerar att beräk-ningen av halten förutsätter radiometrisk jämvikt i sönderfallskedjan av torium.

SGU utför sedan slutet av 1960-talet flygburna gammaspektrometriska mätningar av markens naturliga gammastrålning. Med hjälp av dessa mätningar kan markens halter av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna av kalium, uran och torium beräknas. Kartan baserar sig på mätningar utförda t.o.m. 2009.

Spektrometern har kalibrerats genom att mäta instrumentets respons ovanför betongplattor med kända halter av ovan-stående radionuklider. Detta sker rutin-mässigt vid SGUs kalibreringsanläggning i Borlänge. Beräkningen av nuklidhalter sker därefter genom spektralanpassning. Effekten av luftens absorption har bestämts genom experiment med trä som absorba-tor. Kalibreringen har verifierats genom att jämföra spektrometrimätningar på marken med resultat från överflygningsmätningar. Osäkerhet i resultaten kvarstår emellertid, då variationer i markens fuktighet i viss mån påverkar bestämningen av alla tre nuklider. I mätsystemet finns även ett elektroniskt brus samt den joniserande strålningen från själva mätplattformen. Genom att mäta bakgrunds-nivån över större vattenytor kan dessa effekter reduceras i bearbetade data.



Mätning av toriumhaltFlyggeofysisk verksamhet

nov 2009




Kartan visar fördelningen av uran i den övers-tadelenavberggrunden/jordarterna.Haltenuran är uttryckt i ppm (parts per million) eU, där eU indikerar att beräkningen av halten förutsätter radiometrisk jämvikt i sönderfalls-kedjan av uran.

SGU utför sedan slutet av 1960-talet flygburna gammaspektrometriska mätningar av markens naturliga gammastrålning. Med hjälp av dessa mätningar kan markens halter av de naturligt förekommande radioaktiva isotoperna av kalium, uran och torium beräk-nas. Kartan baserar sig på mätningar utförda t.o.m. 2009.

Spektrometern har kalibrerats genom att mäta instrumentets respons ovanför betong-plattor med kända halter av ovanstående radio nuklider. Detta sker rutinmässigt vid SGUs kalibreringsanläggning i Borlänge. Be-räkningen av nuklidhalter sker därefter genom spektralanpassning. Effekten av luftens ab-sorption har bestämts genom experiment med trä som absorbator. Kalibreringen har verifie-rats genom att jämföra spektrometrimätningar på marken med resultat från överflygnings-mätningar. Osäkerhet i resultaten kvarstår emellertid, då variationer i markens fuktighet i viss mån påverkar bestämningen av alla tre nuklider. Därutöver resulterar radonavgång från marken i en överskattning av markens uranhalt. Radon i luften mellan flygplanet och marken och i luftrummet närmast ovanför flygplanet kan ytterligare introducera störningar. I mätsystemet finns även ett elek-troniskt brus samt den joniserande strålningen från själva mätplattformen. Genom att mäta bakgrundsnivån över större vattenytor kan dessa effekter reduceras i bearbetade data.



Mätning av uranhaltFlyggeofysisk verksamhet

nov 2009




När lågfrekventa (Very Low Frequency) radiovågor träf-far elektriskt ledande partier i berggrunden uppstår elek-triska strömmar som påverkar de utsända radiovågorna. VLF har ett inträngningsdjup på flera hundra meter.

Radiosändarnasomanvändsliggeribandet10–30kHzochanvändsegentligenförinformationsöverföringöver stora avstånd. Mätinstrumen tet mäter den magne-tiska komponenten av det elek tro magnetiska fältet i tre ortogonala riktningar.

VLF-metodeninfördespåSGU1973ochsedanstar-ten har mätinstrumentet tillverkats på SGU. Från början användes enbart en sändar e i Rugby, England. Nack-delen med bara en sända re är att responsen från t.ex. en sprickzonärberoendeavriktningenpåzoneniförhål-lande till sändaren. Genom att idag registrera VLF-signalen från två valda sändare i olika riktning, kan elektriska ledare detekteras oberoende av dess riktning.

Vattenförandesprickzonerharbättreelektriskled-ningsförmåga än omgivande sprickfattigt berg, vilket gör VLF till en användbar metod vid lokalisering av sprickzonersamtvidvattenprospektering.

Kartan baseras på mätningar utförda t.o.m. 2009. Insamlade data kan presenteras som peakerkartor som visar den riktningsoberoende responsen eller som resis-tivitetskartor där markens ledningsförmåga beräknats. Peakerkartan är speciellt bra för att visa linjära struktu-rer,somt.ex.sprickzoner,medanmanpåresistivitetskar-tan även kan urskilja ytor med olika ledningsförmåga. Man kan t.ex. urskilja högresistiva bergartenheter från mer konduktiva bergartsled. I områden med stora jord-djup återspeglar resistivitetskartan även variationer i de kvartära avlagringarna.

VLF-informationen används idag i första hand för attlokaliseravattenförandesprickzonerochdeforma-tionszoneriberggrunden,zonermedgrafit-ochsulfidfö-rande bergarter samt förekomster av lera.

Flygmätningen har utförts enligt följande:• Flyghöjd:30eller60m• Höjdmätning:radar• Navigering:Manuellnavigeringt.o.m.1990,

därefter GPS• Linjeriktning:N–SellerÖ–V• Linjeavstånd:200–800m• Flyghastighet:250km/h

Elektromagnetiska mätningar (VLF)

Flyggeofysisk verksamhet


Box 670SE-751 28 Uppsala, Sweden

phone +46 18 17 90 00fax +46 18 17 92 10e-mail: [email protected]



Early in the morning on the 26th of April 1986, two explosions occurred in reactor four of the nuclear power plant in Chernobyl, Ukraine. The next day, the radioactive cloud reached Sweden. During the following days, 4 250 000 000 000 000 becquerel, or over 1,2 kgofcaesium-137,felldownoverthecoun-try. This constitutes 5% of the total discharge from Chernobyl.

The accident was first known to the world on the 28th of April, when personnel at the Swedish nuclear power plant in Forsmark showed to be contaminated with radioactive substances when passing the safety detectors of the power plant. This discovery led to a series of measures taking place. One was to make substantial measurements to map the occurrence of radioactive substances with airborne, in-situ and soil sample measure-mentsofcaesium-137.

ThemapshowsthedistributionofCs-137based on airborne measurements made by SGU during the period 1986–2006. The data are adjusted by using the measurements made by SGAB in connection with the acci-dent in 1986.

Survey Parameters• Surveyaltitude:30or60m• Altimeter:radar• Navigation:GPS• Linedirection:N–SorE–W• Linespacing:200–800moverlandareas,

1000 m over sea areas• Flightspeed:250km/h

Contact informationFor further information please contact our Customer Service phone: +46 18 17 90 00, e-mail: [email protected] also our web site: www.sgu.se

Airborne geophysics

Radiometric map (Cs-137)

nov 2008

Finns enbart på engelska



ResistivitetFlyggeofysisk verksamhet


Markens elektriska resistivitet beräknas från SGUs flygelektromagnetiska VLF data. Radiosändarna som användsliggerifrekvensområdet10–30kHz(VeryLow Frequency, VLF). De lågfrekventa radiovågorna tränger djupt ned både i vatten och mark. SGU an-vänder de lågfrekventa vågorna för att få information om markens egenskaper. Mätmetoden bygger på att radiovågorna ändrar karaktär beroende på markens elektriska egenskaper. SGUs radiomottagare sitter i ett flygplan och har ett antennsystem som mäter signalen i tre ortogonala riktningar från två sändare.

Mätningarna utförs längs räta linjer med 200 meter mellanlinjerna.Flyghöjdenärnormalt30–60meteröver marken och ett mätvärde tas var sextonde meter längs linjen.

Från insamlade data beräknas sedan markens elek-triska resistivitet, dvs. oförmåga att leda elektrisk ström.

Kartan baseras på mätningar utförda t.o.m. 2009. Resistivitetskartan används för att till exempel lokali-seravattenförandesprickzonerochdeformationszoneriberggrunden,zonermedgrafit-ochsulfidförandebergarter och förekomster av lera.

På resistivitetskartan är det möjligt att urskilja berg med dålig ledningsförmåga, dvs. hög resistivitet, från berg med låg resistivitet. I områden med stora jorddjup återspeglar resistivitetskartan variationer i de kvartära avlagringarna.

SGU använder informationen tillsammans med annan information för att bestämma vilken typ av berggrund, jordarter och vilka vattentillgångar det finns Sverige. Andra användningsområden är mineral-prospektering och miljörelaterade undersökningar.

Idag är det möjligt att ta fram information om mar-kens resistivitet över ca en tredjedel av landets yta.

Grå färg på kartan markerar de områden där det finns äldre VLF-information från vilken det idag inte är möjligt att beräkna markens resistivitet. Tidigare användes enbart en sändare vid mät-ningen. Därför är dessa data riktningsberoende, dvs. elektriskt ledande strukturer i sändarens riktning syns tydligast på dessa data.

nov 2009

Documents

Geophysical Data Coverage