Granskning av utbildningar i pedagogik - gu.se · ryms inom huvudområdet pedagogik. Att huvudområdet pedagogik rymmer olika inriktningar är naturligtvis i sig inget problem. Däremot

Nationell bild

Rapport 2009:22 R

Granskning av utbildningar i pedagogik

Högskoleverket • Luntmakargatan 13 • Box 7851, 103 99 Stockholmtfn 08-563 085 00 • fax 08-563 085 50 • e-post [email protected] • www.hsv.se

Granskning av utbildningar i pedagogik

Utgiven av Högskoleverket 2009Högskoleverkets rapportserie 2009:22 RISSN 1400-948XInnehåll: Högskoleverket, utvärderingsavdelningen, Maria Södling, Hedda Gunneng

Omslagsbild: Ann Ek och Jann LipkaFormgivning: Högskoleverkets informationsavdelningTryck: Rydheims Tryckeri AB, Jönköping, september 2009

Tryckt på miljömärkt papper

Innehåll

Sammanfattning 5

Högskoleverketsreflektioner 7

Utgångspunkterochtillvägagångssätt 112007 års utvärderingssystem 112007 års utvärdering av pedagogik 12

Sven Hartman. Denhistoriskautvecklingenavpedagogikämnet 19Ämnesområdets rötter 19Instrument för professionalisering 20Instrument för reformer 22Pedagogikstudier 23En lägesrapport från 1969 24Perspektiv och vändpunkter 25Kritiska röster 27

Roger Säljö. Pedagogikensidentitetochtransformationer–intryckfrånfältet 29I ett kraftfält 29Grundutbildning inom pedagogik: rekrytering och ämnesidentitet 31Pedagogiken traderas 33Arbetsmarknad 35Pedagogikens själ och framtid 36

EXPERTERNASRAPPORT 37

Missiv 39

Blekingetekniskahögskola 41

Göteborgsuniversitet 43

HögskolanDalarna 63

HögskolaniBorås 65

HögskolaniGävle 69

HögskolaniHalmstad 77

HögskolaniJönköping 79

HögskolaniKalmar 89

HögskolaniSkövde 91

HögskolanKristianstad 93

HögskolanVäst 97

Karlstadsuniversitet 99

Konstfack 107

KungligaMusikhögskolaniStockholm 109

Linköpingsuniversitet 113

Luleåtekniskauniversitet 133

Lundsuniversitet 141

Malmöhögskola 149

Mittuniversitetet 153

Mälardalenshögskola 159

Stockholmsuniversitet 163

Södertörnshögskola 173

Umeåuniversitet 175

Uppsalauniversitet 199

Växjöuniversitet 211

Örebrouniversitet 215

�

Sammanfattning

Denna rapport redovisar resultaten av den granskning av utbildningar inom det pedagogiska fältet som genomförts mellan 2007 och 2009. På grund-nivå och avancerad nivå har 58 utbildningar granskats. På forskarnivå har 41 utbildningar granskats. Förutom utbildningar som leder till generell examen (kandidat-, magister-, master-, licentiat- och doktorsexamen) inom allmänpe-dagogik, specialpedagogik, ämnesdidaktik, ledarskap och skolledarskap samt bindestreckspedagogik har tre yrkesutbildningar granskats.

Rapporten består av två delar. I den första delen tecknar professor Sven Hartman en bild av pedagogikämnets historiska framväxt. Professor Roger Säljö diskuterar utmaningar som ämnet står inför idag. Hans resonemang bygger bland annat på intryck från seminariet Pedagogikens identitet och trans-formationer som Högskoleverket anordnade hösten 2008. Den andra delen, bedömarnas rapport, består av bedömningar av enskilda utbildningar som ingår i utvärderingen. Att pedagogikområdet är stort och rymmer många utbildningar med olika inriktningar har Högskoleverket konstaterat i tidigare utvärderingar och det framgår också av denna rapport. Det finns dock vissa generella mönster som kan lyftas fram.

Den 1 juli 2007 infördes en ny examensordning, vilket både före och efter engagerade lärosätena i ett intensivt förändringsarbete. De svårigheter som införandet av den nya examensordningen inneburit speglas i det underlag som granskningen bygger på. Det är tydligt att frågor kring vad som är ett huvudområde, progressionen inom och mellan nivåerna och kring hur man säkerställer fördjupning vid tiden för utvärderingen inte alltid var lösta.

Vidare kan man notera att även om tillgången till disputerade lärare överlag är god utförs en stor del av den faktiska undervisningen inom de granskade utbildningarna av icke disputerade lärare. Inom vissa ämnen, till exempel specialpedagogik, kan detta delvis ha sin grund i svårigheten i att rekrytera lärare med god akademisk kompetens och tillräckliga specialkunskaper. I andra utbildningar låter sig dock den höga andelen undervisning utförd av icke disputerade lärare inte förklaras på ett tillfredsställande sätt. Särskilt all-varligt är det när låg andel disputerade lärare förenas med andra brister i den akademiska miljön eller när utbildningens nivå, progression och fördjupning framstår som otillfredsställande.

Utbildningarna inom det pedagogiska fältet är ofta kvinnodominerade, både i studentgrupperna och i lärargrupperna. Majoriteten av professorerna är dock ofta män.

Vad gäller forskarutbildningen pekar bedömningarna åt olika håll. Vissa forskarutbildningar bedrivs i starka forskningsmiljöer och i samarbete med andra forskarutbildningar. Andra ter sig betydligt mer solitära. Ett sådant exempel utgörs av forskarutbildningarna i ämnesdidaktik, som ofta känne-

�

tecknas av få doktorander, gles antagning och få lärare med en specifik ämnes-didaktisk kompetens. Det faktum att sådana utbildningar ofta bedrivs i en i stort god akademisk miljö uppväger inte de brister i kritisk massa som känne-tecknar den specifika ämnesmiljön.

�

Högskoleverkets reflektioner

Högskoleverket tackar experterna för ett väl utfört arbete. Utvärderingen har genomförts under speciella omständigheter (se nedan), vilket även har påver-kat experternas arbetsvillkor.

Några av de förhållanden som kommer fram i rapporten vill Högskoleverket särskilt lyfta fram och kommentera.

Den 1 juli 2007 infördes en ny examensordning, som förändrade förut-sättningarna för landets akademiska utbildningar. Kortfattat rymde den nya förordningen en ny tredelad examensstruktur (examina på grundnivå, avan-cerad nivå och forskarnivå), delvis nya examina (kandidat-, magister-, master-, licentiat- och doktorsexamen), ett nytt sätt att formulera mål för kurser och examina (lärandemål), ett nytt sätt att definiera utbildningar och examina (genom huvudområden) och ett nytt poängsystem (högskolepoäng).

2007 års utvärdering av pedagogik genomfördes i övergången mellan den tidigare och den nya examensordningen. Således ombads lärosätena att lämna kvantitativa uppgifter såväl för vårterminen 2007 (den gamla examensord-ningen) som för höstterminen 2007 (den nya examensordningen). Utvärde-ringens kvalitativa underlag – självvärdering, kursplaner, utbildningsplaner, studieplaner – avsåg höstterminen 2007, alltså för den första termin då den nya examensordningen var i kraft. Att leverera det efterfrågade materialet krävde stora insatser från lärosätena, i synnerhet som det förväntades ske under en period då de fortfarande omarbetade sina utbildningar till struktur och inne-håll.

De svårigheter som varit förbundna med detta förändringsarbete har blivit tydliga i utvärderingen. Frågor kring vad som är ett huvudområde, progres-sion inom och mellan nivåerna och kring hur man säkerställer fördjupning var hösten 2007 inte alltid lösta vid lärosätena, vilket avspeglas i det underlag som utvärderingen utgår ifrån. Vissa saker är särskilt intressanta. Till exempel har examensordningens tredelade utbildnings- och examensstruktur fått olika starkt genomslag i de granskade utbildningarna. I vissa fall tycks lärosätena också fortsättningsvis ha lagt upp sin utbildning enligt modellen A, B, C, D och helt enkelt låtit de första 90 högskolepoängens studier bli utbildning på grundnivå och den gamla D-kursen utgöra avancerad nivå. Andra lärosäten har på ett medvetet sätt strukturerat sina utbildningar efter de nya nivåerna (grundnivå och avancerad nivå) och använt olika huvudområdesbeteckningar för att tydliggöra skillnader mellan utbildningar på de olika nivåerna. Till exempel kan man på grundnivå ge utbildning inom ett visst huvudområde, medan utbildningen på avancerad nivå givits en annan beteckning.

Överlag förefaller dock begreppet huvudområde inte vara helt förankrat inom akademin. På ett administrativt plan kan man konstatera att kurs- och utbildningsplaner flödar av förkortningar och koder, men att det i denna rike-

�

dom kan vara svårt att finna information om huvudområde. Högskoleverket vill poängtera att kurs- och utbildningsplaner på ett enkelt sätt måste kunna besvara frågan om till vilket huvudområde (fördjupning) en viss kurs hör samt inom vilket huvudområde studenten får sin examen. Med eftertryck konsta-terar verket att en åtstramning i de utbildningsadministrativa dokumenten behövs.

Också på ett innehållsligt plan är frågan om huvudområde viktig. I sina artiklar framhåller Sven Hartman och Roger Säljö hur ämnet pedagogik under de senaste decennierna differentierats.1 Nya forskningsfält har uppkommit, som i vissa fall har utvecklats till egna discipliner och i andra fall har stannat kvar inom moderämnet. Roger Säljös resonemang om pedagogikens identitet och på vilka sätt dess kärna traderas lämnas här därhän. I detta sammanhang räcker det att notera att ämnets differentiering speglas i lärosätenas huvud-områdesbeteckningar. Till exempel kan studenterna vid ett lärosäte få ut en examen i idrottspedagogik, medan idrottspedagogik vid ett annat lärosäte ryms inom huvudområdet pedagogik. Att huvudområdet pedagogik rymmer olika inriktningar är naturligtvis i sig inget problem. Däremot kan det, som Roger Säljö understryker, bli problematiskt om en specifik inriktning – kanske kopplad till lärosätets forskningsprofil – tillåts dominera en utbildning med beteckningen pedagogik. Vad som då sker är att studenten de facto utbildas inom en del av pedagogiken, men får en examen som antyder att hon eller han har en utbildning som är betydligt bredare. Att beteckningen motsvarar utbildningens faktiska innehåll är angeläget på flera sätt. Ett skäl rör mobili-teten. För att studenterna ska kunna röra sig mellan lärosäten, både inom och utanför Sverige, krävs att dessa ges rimliga möjligheter att bedöma innehållet i studenternas utbildningar utifrån deras examensbenämningar. Också över-gången till forskarutbildning fordrar adekvata huvudområdesbeteckningar. Slutligen måste det vara möjligt för blivande studenter och för arbetsgivare att någorlunda enkelt och utifrån vedertaget språkbruk förstå vad en utbildning innehåller. Hur man väljer att formulera huvudområden är en inomveten-skaplig angelägenhet och ansvaret för att inrätta dem är lärosätenas. Högsko-leverket vill dock poängtera vikten av att de huvudområden som inrättas får en tydlig, informativ och rimlig avgränsning.

En liknande problematik vad gäller examensbeteckning vidlåder utbild-ningar i lärande, utbildningsvetenskap och didaktik. I varierande grad är dessa utbildningar (och ofta även utbildningar inom huvudområdet peda-gogik) knutna till lärarutbildningens allmänna utbildningsområde. Vid vissa lärosäten kan studenterna jämte sin lärarexamen ta ut en generell examen i ett pedagogiskt/utbildningsvetenskapligt ämne; vid andra går det inte. Det faktum att olika lärosäten har olika praxis – kan lärarstudenten också ta ut en generell examen och i så fall i vad? – kan försvåra för blivande studenter

1. Kring detta fördes också ett resonemang i 2005 års utvärdering av pedagogik. Se Utvärde-ring av grund- och forskarutbildning inom ämnesområdena pedagogik, didaktik och pedagogiskt arbete vid svenska universitet och högskolor (Högskoleverkets rapportserie 2005: 19 R).

�

att orientera sig i det komplexa fält som lärarutbildningen utgör. Också här är det angeläget att utbildningsdokumenten, som är en del av lärosätets totala information, utformas tydligt.

Dessa resonemang om huvudområdes- och examensbeteckningar ska inte tolkas som uttryck för byråkratiskt begreppsexercis. Tillsammans engagerar utbildningarna i pedagogik, didaktik, lärande, utbildningsvetenskap, ämnes-didaktik, specialpedagogik, utbildningsledarskap och bindestreckspedagogik tusentals studenter, doktorander och lärare.2 Ämnena finns företrädda vid de flesta av landets lärosäten och har ofta en nära anknytning till lärarutbild-ningen, som i sig är landets största yrkesutbildning. På detta sätt har de utvär-derade utbildningarna en central plats i svensk högre utbildning. Det är av dessa skäl som Högskoleverket vill framhålla vikten av att lärosätena beskriver dem på ett korrekt, tydligt och informativt sätt.

En annan följd av den differentiering som Sven Hartman och Roger Säljö beskriver är att pedagogik blivit ett område rikt på professorer. Detta syns också i utvärderingens bedömningstexter, som ofta konstaterar att lärarkåren inkluderar lärare med högsta akademiska titel. Det faktum att professorer medverkar i undervisningen innebär dock inte att de medverkar i hög grad. Samma förhållande gäller för disputerade lärare överhuvudtaget. Tvärtom utförs en påfallande stor del av undervisningen inom de utvärderade utbild-ningarna av icke disputerade lärare. I en tredjedel av utbildningarna står icke disputerade lärare för mer än 70 procent av undervisningen. Visserligen är vissa av de granskade utbildningarna, till exempel inom det specialpedagogiska fältet, nära knutna till studenternas kommande profession och man är därför mån om att engagera expertis från fältet. I sådana fall höjer naturligtvis dessa icke disputerade experter utbildningens kvalitet. Högskoleverkets grundläg-gande uppfattning är dock att disputerade och forskande lärare är en viktig förutsättning för att studenterna ska få ta del av aktuell forskning och tränas i ett vetenskapligt förhållningssätt. Att högre utbildning vilar på vetenskaplig grund är ett akademiskt axiom, och det är oroande att disputerade lärare utför en så liten del av undervisningen i många av de utvärderade utbildningarna. I synnerhet är detta allvarligt när utbildningarnas akademiska miljö också på andra sätt visar brister eller när nivå, progression och fördjupning bedöms som otillräcklig.

Ett antal utbildningar på avancerad nivå vänder sig till yrkesverksamma lärare eller har på andra sätt en nära anknytning till studenternas profession. Yrkesrelevansen inom dessa utbildningar lyfts ofta fram som förtjänstfull av bedömarna. Man kan notera att sådana omdömen inte sällan förenas med positiva omdömen om utbildningens vetenskapliga kvalitet. Uppfattningen att yrkesrelevans och forskningsanknytning skulle stå emot varandra får såle-des inte något stöd av bedömarnas iakttagelser. Däremot kan det, till exempel

2. De enkäter som skickades ut hösten 2007 vände sig till 12 863 studenter, 490 doktorander och 1293 lärare.

10

inom specialpedagogik, vara svårt att rekrytera lärare med kombinationen hög akademisk kompetens och aktuell erfarenhet från fältet.

Ytterligare en kommentar om lärargrupperna gäller deras könsfördelning. Här kan man konstatera att vid många lärosäten utgör kvinnor majoriteten av lärarna samtidigt som utbildningens professorer är män. Detta förhållande är naturligtvis anmärkningsvärt. Högskoleverket vill uppmana lärosätena att uppmärksamma och åtgärda denna skeva könsfördelning.

Vad gäller de granskade forskarutbildningarna kan några olika mönster urskiljas. I vissa fall bedrivs forskarutbildningar i starka forskningsmiljöer och i samarbete med andra forskarutbildningar. Då finns skäl att tro att dok-toranderna garanteras en utbildning i en aktiv akademisk miljö. När forskar-utbildningen är tvärvetenskaplig eller direkt bygger på samverkan med andra forskarutbildningar kan det vara svårt att utifrån utvärderingens underlag bedöma dess handledarresurser. Kanske rymmer miljön fler professorer och docenter än vad som låter sig redovisas i materialet. Slutligen finns flera fors-karutbildningar, till exempel inom ämnesdidaktik, som är påfallande små, där doktoranderna har låg aktivitetsgrad och där nya doktorander sällan antas. Det faktum att sådana utbildningar ofta bedrivs i en i stort god akademisk miljö uppväger inte de brister i kritisk massa som kännetecknar den specifika ämnesmiljön. Ett sätt att förstärka utbildningens akademiska miljö kan vara att knyta den till en forskarskola som samlar doktorander från olika lärosäten. Högskoleverket ser positivt på sådana initiativ, men vill understryka vikten av att doktoranderna kan bedriva sina forskarstudier i en levande vetenskaplig miljö där de befinner sig, alltså vid lärosätet.

11

Utgångspunkter och tillvägagångssätt

2007 års utvärderingssystem Högskoleverket har sedan 2001 uppdraget att utvärdera alla utbildningar som leder till generell examen eller yrkesexamen samt forskarutbildningar. I den för-sta cykeln 2001–2006 utvärderades program som ledde till yrkesexamen, huvud-ämnen i generella examina (kandidat- och magisterexamen) inom grundutbild-ningen, samt forskarutbildningar.

Under våren 2007 avslutades ett antal utvärderingar av den utbildningsverk-samhet som bedrevs året 2006. Redan under hösten 2007 initierades utvär-deringar som avsåg verksamheten 2007, och som var de första i en ny sexårig utvärderingscykel.

Högskoleverket har valt att i den nya utvärderingscykeln årsvis samla gransk-ningar av huvudområden, yrkesexamina och forskarutbildningar i större kunskapsområden. Det första året granskas utbildningar inom det historisk-filosofiska området och pedagogiska utbildningar, året därpå övriga samhälls-vetenskaper osv. Denna gruppering av utbildningar har bland annat inneburit att vissa utbildningar kommit att bli föremål för förnyad utvärdering efter en betydligt kortare period än andra. Här kan nämnas pedagogikämnena, som utvärderades så sent som 2004/2005.

Även utvärderingsmodellen har förändrats. Fortfarande baseras modellen på kollegial bedömning (peer review), men vissa nya moment har utvecklats. En förändring är att Högskoleverket begär in kvantitativa data för fem år tillbaka i tiden, mot tidigare två år.3 Till största del är det samma slags uppgifter som efterfrågas, till exempel omfattningen av lärarnas undervisning, antal helårs-studenter och helårsprestationer, antal doktorander, undervisningstäthet och antal examinerade uppsatser. En annan förändring är en ökad användning av nyckeltal, vilka räknas fram ur de kvantitativa uppgifterna. Nyckeltalen ger en bild av utbildningarnas lärarkapacitet, lärarkompetens, handledarkompetens, prestationsgrad och andel tillsvidareanställda.

Självvärderingsmomentet är fortfarande kvar, men i mindre omfattning. Som tidigare ska bland annat utbildnings- och kursplaner med litteraturlistor bifogas. Nytillkomna uppgifter inkluderar förteckningar över lärares publikationer.

Ytterligare en förändring är att utvärderingens första fas inte omfattar plats-besök. Dessa har delvis ersatts av webbenkäter som skickas ut till studenter, lärare och doktorander.

Sammantaget ska detta underlag ge en översiktlig nationell bild av ett huvudområde eller forskarutbildningsämne. Utifrån denna väljs sedan huvud-områdesutbildningar eller forskarutbildningar ut för fördjupad granskning. Skä-len till fördjupad granskning kan vara bristande bedömningsunderlag eller att

3. I vissa tidigare utvärderingar har uppgifter för fem år bakåt begärts i fråga om forskarut-bildningar.

12

Högskoleverket av andra skäl inte kan säkerställa att utbildningens kvalitet är tillfredsställande.

I detta nya tillvägagångssätt finns ett antal problem inbyggda. Den 1 juli 2007 infördes en ny examensordning. Den innebar bland annat att en avance-rad nivå infördes mellan grundnivå och forskarnivå. Magisterexamen blev pla-cerad på denna mellannivå, liksom en ny tvåårig masterexamen. De högskolor som vill ge tvåårig masterexamen, men som saknar rätt att bedriva forskarut-bildning inom ett visst vetenskapsområde, får ansöka om masterexamensrätt. Dessa ansökningar prövas av Högskoleverket.4

Förutom denna nya nivåplacering av de olika examina har den nya exa-mensordningen infört begreppet huvudområde. Lärosätena äger själva rätten att definiera sina huvudområden, och, i universitetens fall, forskarutbildnings-ämnen. Föremål för 2007 års utvärderingar är alltså utbildningar i huvudom-råden som kan ingå i en generell examen (kandidat-, magister- och masterexa-men) och forskarutbildningar.

Med den nya nivåindelningen och begreppet huvudområde är det inte lika lätt som tidigare att tala om till exempel A-, B- eller C-nivå, grundkurs, fortsättningskurs och fördjupningskurs. Dessa begrepp är dock fortfarande ytterst levande inom såväl akademin som bland experterna. De kan i nuläget knappast ersättas av andra väldefinierade begrepp som anger vad utbildningen omfattar, dess nivå och progressionen inom den. I denna rapport använder därför Högskoleverket lärosätenas och experternas terminologi.

2007 års utvärdering av pedagogik De utbildningar som granskas i denna rapport har tidigare utvärderats i olika sammanhang. Den största gruppen utbildningar – pedagogik, didaktik med flera – utvärderades tillsammans 2005, medan rapporten om specialpedagogik och specialpedagogprogram publicerades 2006.5 Bestämmande för vilka utbildningar som har kommit att ingå i 2007 års pedagogikutvärdering är i första hand vad lärosätena själva har ansett höra till området och uppgivit för Högskoleverket. Därefter har arbetet styrts efter principen att de utbildningar som gavs under höstterminen 2007 utvärderas.6 Det innebär att utbildningar som väl har kunnat ingå i lärosätets utbud före eller efter höstterminen 2007, men som av olika skäl inte gavs just då, har lyfts ur utvärderingen.7 Det bety-

4. Flera utbildningar på avancerad nivå som, i och med den nya examensordningen startade så sent som höstterminen 2007, ingår i utvärderingen.

5. Utvärdering av grund- och forskarutbildning inom ämnesområdena pedagogik, didaktik och pedagogiskt arbete vid svenska universitet och högskolor (Högskoleverkets rapportserie 2005:19 R); Utvärdering av specialpedagogprogrammet vid svenska universitet och högskolor (Högskoleverkets rapportserie 2006:10 R).

6. Det faktum att ett lärosäte har inrättat ett huvudområde eller forskarutbildningsämne inne-bär alltså inte automatiskt att man ger utbildning inom detsamma.

7. Exempel på utbildningar som inte gavs höstterminen 2007 är musikpedagogik (grundnivå) vid Kungliga Musikhögskolan, allmän didaktik (avancerad nivå), pedagogik med inrikt-ning mot barn- och ungdomsvetenskap (avancerad nivå) samt pedagogik med inriktning mot lärande, kommunikation och informationsteknologi (avancerad nivå) vid Göteborgs universitet, utbildningssociologi (avancerad nivå) vid Uppsala universitet.

13

der också att även utbildningar som gavs hösten 2007, men som inte bedrivits därefter ryms inom utvärderingen.8 Slutligen kan man konstatera att för flera lärosäten har omständigheterna förändrats, i några fall radikalt, sedan 2007. Organisationen kan se annorlunda ut liksom utbildningarnas förutsättningar, till exempel vad gäller lärarkapacitet och -kompetens.

Lärarhögskolan i Stockholm utgör ett undantag från hösttermin 2007-prin-cipen. Vid årsskiftet 2008 uppgick Lärarhögskolan i Stockholms universi-tet.9 Hösten 2007 befann sig högskolan i ett intensivt omorganisationsskede, men bedrev fortfarande utbildning i egen regi. Emellertid hade man av lätt insedda administrativa skäl svårt att leverera ett underlag som skulle göra det möjligt att på ett rättvisande sätt bedöma dessa utbildningar, varför de lyftes ur utvärderingen.

I rapporten behandlas huvudsakligen utbildningar som leder till gene-rell examen, men också tre yrkesutbildningar. Folkhögskollärarprogrammet (grundnivå) ges vid Linköpings universitet. Specialpedagogprogrammet finns vid åtta lärosäten. Skälet till att endast specialpedagogprogrammen vid Linkö-pings universitet och vid Högskolan i Kristianstad tas upp i denna utvärdering är att dessa två inte ingick i 2006 års utvärdering av specialpedagogik. Det ansågs därmed lämpligt att utvärdera dem i detta sammanhang.

I förra cykelns utvärderingar granskades utbildningarna mot den då gäl-lande examensordningen. Med 2007 års högskoleförordning har förutsätt-ningarna för dessa utbildningar förändrats. Av detta skäl är bedömningarna i föreliggande granskning inte gjorda med utgångspunkt i de förra utvärdering-arna. De rekommendationer som då framfördes av bedömarna har inte följts upp systematiskt i denna utvärdering. Bedömningarna tar i stället utgångs-punkt i den nya examensordningens krav på utbildningar för generella exa-mina.

Förutom Högskoleverkets rekommendationer utgörs rapporten av texter som skrivits av de experter och bedömare som engagerats i utvärderingen. Professor Sven Hartman inleder med en historik över pedagogikämnets fram-växt och utformning. I september 2008 inbjöd Högskoleverket till ett semina-rium med rubriken Pedagogikens identitet och transformationer, där deltagarna – seniora lärare och forskare inom fältet – diskuterade pedagogikens tillstånd. Professor Roger Säljös text är en personligt hållen reflektion efter seminariet.10 Huvuddelen av rapporten utgörs av bedömningar av de enskilda utbildning-arna. Underlaget för bedömarnas arbete har varit lärosätenas självvärderingar, inklusive redovisade kvantitativa data. Bedömarna har också haft tillgång till

8. Ett exempel är utbildningen i drama- och teaterpedagogik (grundnivå) vid Umeå universi-tet.

9. Lärarhögskolans yrkesutbildningar och forskarutbildningar beskrivs senast i Uppföljande utvärdering av lärarutbildningen (Högskoleverkets rapportserie 2008:8 R).

10. Förutom som inslag i dessa två texter innehåller rapporten inte någon diskussion om fältets komplexa och stundom svårgenomträngliga begreppsanvändning (pedagogik, utbildnings-vetenskap, didaktik, pedagogiskt arbete etc). För en sådan genomgång hänvisas till 2005 års utvärdering.

14

enkätmaterialet, vilket dock har använts sparsamt. Utifrån detta underlag har följande aspekter av utbildningarna bedömts: • Lärarkapacitet och -kompetens• Akademisk miljö• Nivå, progression och fördjupning • Säkring av samlade kursmål (lärandemål) inom huvudområdet• Säkring av examensmål• Säkring av utbildningens kvalitet

Lärosätena har dessutom ombetts att i självvärderingen ge sin syn på frågan om utbildningens relation till lärarutbildningen.

På grundnivå och avancerad nivå har utbildningar inom 58 huvudområden bedömts. På forskarnivå har 41 utbildningar bedömts. Dessutom har 3 yrkes-utbildningar bedömts. Dessa utbildningar har delats in i fem grupper, som har granskats av sju bedömargrupper. Respektive bedömargrupp står bakom bedömningarna inom ”sin” grupp av utbildningar. Dock har bedömarna inte medverkat vid bedömningar av utbildningar vid sitt eget lärosäte.

Utbildningarna inom gruppen allmän pedagogik har bedömts av profes-sor Karen Borgnakke (Köpenhamns universitet), professor Sven-Erik Hansén (Åbo akademi), professor Roger Säljö (Göteborgs universitet) och professor Solveig Hägglund (Karlstads universitet). De granskade utbildningarna är:

Lärosäte Allmänpeda-gogik

Kandidat Magister Master Forskarutb.

Blekinge tekniska högskola Pedagogik X

Göteborgs universitet Pedagogik och didaktik

X

Göteborgs universitet Pedagogik X X X

Göteborgs universitet Pedagogiskt arbete X

Högskolan i Borås Pedagogik X X

Högskolan i Borås Utbildningsvetenskap X X

Högskolan Dalarna Pedagogik X X

Högskolan i Halmstad Pedagogik X X

Högskolan i Gävle Pedagogik X X

Högskolan i Gävle Didaktik X X

Högskolan i Jönköping Lärande X X X

Högskolan i Jönköping Pedagogik X X X

Högskolan i Jönköping Pedagogiskt arbete X

Högskolan i Jönköping Didaktik X

Högskolan i Kalmar Pedagogik X X

Högskolan i Skövde Pedagogik X X

Högskolan Kristianstad Pedagogik X X

Högskolan Väst Pedagogik X

Karlstads universitet Pedagogik X X X X

Karlstads universitet Pedagogiskt arbete X X

Linköpings universitet Pedagogik X X X

Linköpings universitet Pedagogiskt arbete X X

Luleå tekniska universitet Lärande X X

Luleå tekniska universitet Pedagogik X X X

Lunds universitet Pedagogik X X X X

Malmö högskola Utbildningsvetenskap X X

1�

Lärosäte Allmänpeda-gogik


Malmö högskola Pedagogik X X X

Mälardalens högskola Pedagogik X X

Mittuniversitetet Pedagogik X X X

Södertörns högskola Pedagogik X X

Stockholms universitet Pedagogik X X X X

Umeå universitet Pedagogisk yrkes-verksamhet

X

Umeå universitet Pedagogik X X X X

Umeå universitet Pedagogiskt arbete X

Uppsala universitet Pedagogik X X X X

Uppsala universitet Didaktik X X X X

Växjö universitet Pedagogik X X X X

Örebro universitet Pedagogik X X

Utbildningarna inom gruppen specialpedagogik har bedömts av fil.dr Astrid Ahl (Umeå universitet), professor Niels Egelund (Danmarks pædagogiske uni-versitetsskole, Köpenhamn) och ped.dr Karin Linnanmäki (Åbo akademi). De granskade utbildningarna är:

Lärosäte Specialpedagogik Kandidat Magister Master Forskarutb.

Göteborgs universitet Specialpedagogik X X

Högskolan i Jönköping Specialpedagogik X

Karlstads universitet Specialpedagogik X X

Stockholms universitet Talpedagogik X

Stockholms universitet Läs- och skrivsvårig-heter/dyslexi

X

Mälardalens högskola Specialpedagogik X X

Umeå universitet Specialpedagogik X X

Uppsala universitet Specialpedagogik X

Lärosäte Specialpedagog-program

Avanceradnivå

Linköpings universitet Specialpedagogpro-gram

X

Högskolan Kristianstad Specialpedagogpro-gram

X

Utbildningarna i gruppen ämnesdidaktik har bedömts av professor Ole Björk-qvist (Åbo akademi), professor Christina Gustafsson (Uppsala universitet) och docent Elisabet Hammar, tidigare vid Linköpings universitet. De granskade utbildningarna är:

Lärosäte Ämnesdidaktik Kandidat Magister Master Forskarutb.

Göteborgs universitet Ämnesdidaktik X X X

Linköpings universitet Vuxnas lärande X X

Linköpings universitet Naturvetenskaper-nas didaktik

X

Linköpings universitet Teknikens didaktik X

Mittuniversitetet Ämnesdidaktik X

Umeå universitet Biologididaktik X

Umeå universitet Fysikdidaktik X

Umeå universitet Kemididaktik X

Umeå universitet Matematikdidaktik X

1�

Lärosäte Ämnesdidaktik Kandidat Magister Master Forskarutb.

Umeå universitet Historia med didaktisk inriktning

X

Umeå universitet Svenska med didaktisk inriktning

X

Utbildningar inom gruppen ledarskap och skolledarskap har bedömts av professor Mats Ekholm (Karlstads universitet) och professor Gunnar Berg (Mälardalens högskola).11 De granskade utbildningarna är:

Lärosäte Ledarskapochskolledarskap


Göteborgs universitet Pedagogik med in-riktning mot utbild-ningsledarskap

X X

Linköpings universitet Human resource management and de-velopment

X X

Umeå universitet Utbildningsledarskap X X

Uppsala universitet Skolledarskap/ledar-skap i trossamfund

X

Utbildningar inom gruppen bindestreckspedagogik har bedömts av dr philos. Ingrid Maria Hanken (Norges musikkhøgskole, Oslo), professor Ewa Pilham-mar Andersson (Göteborgs universitet) och professor Gunilla Svingby (Malmö högskola).12 De granskade utbildningarna är:

Lärosäte Bindestreckspe-dagogikm.fl.


Göteborgs universitet Vårdpedagogik X X X

Göteborgs universitet Musikpedagogik X

Kungliga Musikhögskolan Musikpedagogik X X (SU)

Lunds universitet Musikpedagogik X X X

Luleå tekniska universitet Musikpedagogik X

Högskolan i Gävle Dramapedagogik X

Högskolan i Gävle Bildpedagogik X

Konstfack Bildpedagogik X X

Stockholms universitet Internationell och jämförande peda-gogik

X X

Umeå universitet Drama- och teater-pedagogik

X

Umeå universitet Idrottspedagogik X X X

Uppsala universitet Utbildningssociologi X

Örebro universitet Musikpedagogik X

Örebro universitet Musikvetenskap X

Utbildningen i tillämpad informationsteknologi med inriktning mot lärande och kommunikation (avancerad nivå) samt forskarutbildningen i tillämpad informationsteknologi vid Göteborgs universitet har granskats av professor

11. Den av Lärarhögskolan i Stockholm bedrivna utbildningen inom skolledarskap är överförd till Stockholms universitet.

12. Med ”bindestreckspedagogik” åsyftas pedagogik med inriktning mot tillämpningsområ-den.

1�

Birgitta Qvarsell (Stockholms universitet) och docent Patrik Hernwall (Söder-törns högskola). Slutligen har professor Gunnar Sundgren (Stockholms uni-versitet) och dr philos. Sigvart Tøsse (Norges teknisk-naturvitenskapliga uni-versitet, Trondheim) bedömt folkhögskollärarutbildningen vid Linköpings universitet.

Sekretariatet har bestått av Högskoleverkets utredare Andrea Amft, Tomas Egeltoft, Andrus Ers, Hedda Gunneng (projektledare augusti 2008 – februari 2009), Anna Lundberg, Loulou von Ravensberg och Maria Södling (projekt-ledare).

1�

Sven Hartman Den historiska utvecklingen av

pedagogikämnet

År 2007 firades 100-årsminnet av att ämnet pedagogik fick examensrätt vid Uppsala universitet. De första professurerna i ämnet inrättades sedan 1910 i Uppsala och 1912 i Lund. När man i dag ska bilda sig en uppfattning om utbildning och forskning inom det pedagogiska ämnesfältet visar det sig att ämnesområdet företräds av fler än hundra professorer. Deras lärostolar eller anställningar har benämningar som varierar från ett lärosäte till ett annat. Ett tjugotal ämnes- eller tjänstebeteckningar representerar tillsammans det peda-gogiska ämnesområdet i Sverige. De många varierande beteckningarna visar inte bara områdets expansion, utan också dess identitetsförskjutningar och förgreningar. Professionella ambitioner, utbildningspolitiska intressen, utbild-ningsreformer och inomvetenskaplig debatt kan spåras bakom variationerna och transformationerna i fältet.

Den utveckling som pedagogiken i Sverige har genomgått de senaste hundra åren är svår att överblicka. Jag gör inga anspråk på att på dessa sidor kunna skildra utvecklingen på ett invändningsfritt sätt. Framställningen bygger i huvudsak på sekundärmaterial och på anekdotisk kunskap från personer som varit verksamma i fältet. Jag har försökt göra en skiss av det pedagogiska landskapet genom att ta fasta på några utbildningsreformer och vetenskap-liga vändningar som haft betydelse för ämnesområdets utveckling. Men först måste sägas något om rötterna tillbaka till antiken.

Ämnesområdets rötterDet pedagogiska trädet växer på dubbel rot. Det är allmänt känt att peda-gogiken vuxit fram ur filosofin och många av de stora filosoferna har skrivit betydelsefulla arbeten om pedagogik. Först ingick området som en del av filosofiämnet. Med tiden avskildes det och blev en egen disciplin. Det var ungefär så det gick till i Uppsala och Lund för hundra år sedan. Men lika rätt är att säga att pedagogiken växte fram ur teologin. Den första professuren i pedagogik inrättades 1779 i Halle. Den uppstod ur ett teologiskt semina-rium och förlades till den teologiska fakulteten. Detta är i och för sig inte så märkligt, eftersom undervisningsväsendet under lång tid hade som främsta uppgift att på elementär eller mer avancerad nivå ge religionsundervisning. Övriga ämnen sågs närmast som teologins hjälpämnen. All utbildning låg under kyrklig kontroll och det normativa inslaget var alltid närvarande. Den svenska folkskolans mest tummade läromedel var fram till 1930-talet Luthers

20

lilla katekes. I den tidiga folkskollärarutbildningen var Evangelisk pedagogik länge en viktig kursbok.

Pedagogikens dubbla ursprung märks i historien genom att en rad filoso-fer har ägnat sig åt centrala pedagogiska frågor. Platon, Aristoteles, Erasmus, Locke, Rousseau, Kant, Dewey och Russel är några av de filosofer som före-kommer i utbildningshistoriska översikter. På motsvarande sätt har teologiska skolbildare haft stort inflytande på utbildningsväsendet i olika länder, men även på det pedagogiska tänkandet. Thomas, Luther, Melanchton, Loyola, Basedow och Fröbel är några namn som kan nämnas i sammanhanget.

Johann Friedrich Herbart (1776–1841) brukar kallas den förste företräda-ren för en vetenskaplig pedagogik. Han kallades 1808 till Königsberg för att efterträda Emanuel Kant på dennes lärostol. Herbarts filosofiska förankring var alltså given. Den pedagogik som han utvecklade kom att bli inflytelserik inte minst inom de system för folkundervisning som utvecklades under 1800-talet. Herbart gav pedagogiken en flervetenskaplig framtoning genom att ange etik och psykologi som pedagogikens huvudkomponenter. Ämnets normativa inslag visade sig också vara väl förenligt med dåtidens kyrkliga intressen.

I dag är inte denna ursprungshistoria särskilt synlig inom det pedagogiska ämnesområdet. Pedagogisk filosofi utgör ett särskilt forskningsområde inom svensk pedagogik. Homiletik och kateketik var länge två pedagogiska deläm-nen inom praktisk teologi vid teologiska fakulteter. De sammanfördes senare till ämnesområdet religionspedagogik, som fördes in under blockämnet religi-onsbeteendevetenskap. Inga professurer har varit knutna till dessa inriktningar i vårt land. Internationellt finns däremot flera sådana tjänster.

Instrument för professionaliseringUtbildning och forskning i pedagogik kom tidigt att få stor betydelse för lär-argruppernas professionalisering. Ämnet skulle stärka lärarnas profession och minska avståndet mellan skolans värld och akademin. Den tankefigur som kan anas bakom ämnesområdets lansering kan formuleras så här: Genom pedagogiken skulle den missaktade uppgiften att undervisa folkets barn lyftas upp till en respektabel nivå och få allmänhetens erkännande.

Ett tydligt exempel på denna tanke hittar man i första numret av Pedago-giska skrifter, landets äldsta pedagogiska skriftserie. Författaren återger i inled-ningskapitlet ett yttrande av Jakob Grimm, som värderade ”den skicklighet som fordras af folkskolläraren… lägre än … hantverksskicklighet”. Hur kunde den store humanisten påstå något sådant? Jo, menar skriftens författare, Jakob Grimm hade inte lärt känna pedagogiken som vetenskap och visste inte heller hur denna vetenskap förmår att lyfta lärarens kunnande.

Vid samma tid fanns i USA motsvarande tilltro till vetenskapens förmåga att höja skolans undervisning. Så här skrev den amerikanske filosofen John Dewey 1898:

21

Jag tror att man med psykologins landvinningar… och med samhällsvetenska-pens utveckling…, kan använda alla vetenskapliga resurser till utbildningens fromma.

Deweys egen universitetskarriär visade emellertid att långt ifrån alla delade hans uppfattning om vikten av pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. I synnerhet var man skeptisk till att universiteten skulle ägna sig åt sådana uppgifter.

När de första professurerna i pedagogik inrättades i Sverige fanns en lik-nande skeptisk inställning till ämnet från akademins sida. Var detta verkligen något som låg i universitetets intresse? Var det inte rentav ett ingrepp i den akademiska autonomin att utifrån föra in sådana tjänster i professorskåren? De två motionärer som låg bakom inrättandet, Fridtjuv Berg och Emil Ham-marlund, var inte bara inflytelserika riksdagsmän, utan också folkskollärare och tongivande i lärarnas fackliga rörelse. Redan detta kan ha gjort dem miss-tänkta i akademins ögon.

Förväntningarna på pedagogikämnet formades förmodligen delvis utifrån folkskollärarseminariernas behov och synsätt. Ämnet skulle vara praktiktill-vänt, relevant för yrkesutbildningen, ett ämne i skolans och lärarkårens tjänst. Komplikationen var emellertid att tjänsterna inte placerades på folkskolese-minarierna utan vid universiteten. Mer specifikt skulle undervisningen inom universiteten riktas till blivande läroverksadjunkter när de gick igenom den korta lärarförberedande delen av sin utbildning.

Ämnet blev till en början flervetenskapligt i herbartiansk mening. Det skulle täcka både de beteendevetenskapliga förutsättningarna för undervis-ning och de normativa och historiska aspekterna av undervisningens innehåll. Det krävdes alltså dubbel kompetens av tjänsternas innehavare; de skulle spe-ciminera och vara väl förtrogna inom både de beteendevetenskapliga och de historisk-filosofiska aspekterna av pedagogiken. Möjligen kan man påstå att ämnets breda avgränsning och flervetenskapliga uppgift gjorde det otidsenligt redan när det etablerades. Specialisering och grundforskning blev under 1900-talet huvudvägen för att hävda en disciplin vid universitetet. Tillämpning och professionsanknytning ansågs mindre värdefullt.

Pedagogikämnet var från början föremål för motstridiga förväntningar. Från lärargruppernas sida fanns mer eller mindre uttalat en förhoppning om att deras profession skulle stärkas genom forskning och utbildning inom det nya ämnet. Från universitetsvärldens sida torde det däremot ha funnits en tveksamhet inför ämnesområdets anknytning till lärares yrkesverksamhet. Man förväntade sig att ämnets representanter i första hand skulle svara upp mot gängse inomakademiska krav. En del av dessa motsättningar skulle bli än tydligare i fortsättningen.

22

Instrument för reformerDet fanns under hela 1900-talet en nära koppling mellan skolreformer, peda-gogikforskning och lärarutbildning, med dit hörande studier i pedagogik. Genom att ändra lärarutbildningen i en viss riktning har man gång på gång försökt förändra skolans inre arbete. Mot bakgrund av den kyrkliga dominan-sen i skolans tidiga historia kan man se 1919 års utbildningsplan som ett stort trendbrott. Timantalet för kristendomsundervisningen i folkskolan halverades och Luthers lilla katekes lyftes bort som läromedel i skolan. I stället ökade utrymmet för övriga ämnen. Typiskt nog hade denna betydelsefulla reform föregåtts av en stor omläggning av utbildningen av folkskollärare. Genom 1914 års seminariestadga styrdes lärarutbildningen bort från den drillmässiga utantilläsningen. I stället sökte man sig fram mot nya arbetsformer färgade av samtidens progressiva pedagogik. Det var i detta reformskede som de första pedagogikprofessurerna tillkom.

1900-talets kanske största utbildningspolitiska reform var grundskolans införande 1962. Man kan säga att frågan om en för alla barn gemensam och utbyggd bottenskola då fick en lösning. Den frågan hade debatterats ända sedan 1880-talet. Reformen förbereddes genom 1946 års skolkommission som i sitt huvudbetänkande konstaterade:

I den nuvarande lärarutbildningen har av alla kategorier av lärare den peda-gogiska och psykologiska utbildningen tillmätts ett alltför litet utrymme … den pedagogiska och psykologiska utbildningen bör väsentligen fördjupas och vidgas.

Det är kännetecknande att grundskolereformen förbereddes och stöttades genom införandet av lärarhögskolor. Akademiseringen av läraryrket knöts vid denna tid till studier i pedagogik. År 1956 startades den första lärarhögskolan i Stockholm och den följdes av en rad andra, Malmö 1961, Göteborg 1964, Umeå 1968, samt Uppsala och Linköping 1969. Till lärarhögskolorna knöts forskning och professurer i ”praktisk pedagogik”, som ämnet benämndes under några år. Vid tillsättningen av dessa nya tjänster tillämpades inte längre det dubbla behörighetskravet på pedagogikprofessurer. Först var det tänkt att tjänsterna skulle tillsättas i ”skolforskning”. Bakom denna markering fanns ett utbild-ningspolitiskt missnöje med den inriktning som pedagogiken vid universiteten hade fått. Redan i detta skede förelåg alltså en motsättning mellan en mer aka-demisk och en mer skoltillvänd pedagogikforskning. Åtskillig uppdragsforsk-ning kom från och med 1960-talet att förläggas till lärarhögskolorna. 1950- och 1960-talen medförde en stor ökning av forskningsvolymen på området. Detta kan också ha bidragit till att öka den inre spänningen i ämnet.

Högskolereformen 1977 ställde kravet att alla utbildningar inom universi-tet och högskolor skulle bygga på vetenskaplig grund. Detta gällde också för en rad lärarutbildningar som i samband med reformen fördes in i högskole-systemet. ”Forskningsanknytning” blev en nyckelterm, ”karaktärsämne” en annan. På det pedagogiska fältet fanns en rad lärarutbildningar som enligt

23

många saknade såväl ett definierat karaktärsämne som forskning och forskar-tjänster med en för utbildningen relevant inriktning. I högskolereformens spår följde därför en våg av fristående kurser, forskarutbildningskurser, avhand-lingar och även professurer i öronmärkta pedagogikvarianter, det man ibland kallat bindestreckspedagogik. Specialpedagogik, idrottspedagogik, vårdpeda-gogik, musikpedagogik, bildpedagogik, dramapedagogik, är några exempel; didaktik, barnkunskap, barn- och ungdomsvetenskap, pedagogiskt arbete, utbildningsvetenskap och lärande är andra beteckningar som under 1980- och 1990-talen uppstod i förlängningen 7 av de krav som formulerats i 1977 års högskolereform. Bakom inrättandet av alla dessa specialvarianter av pedago-gik låg ofta utbildnings- och forskningspolitiska markeringar som direkt eller indirekt visade att man önskade något annat än det man tidigare mött från pedagogikämnets representanter inom universitet och högskolor. Det var kan-ske också ett sätt att distansera sig från pedagogiken som en bred disciplin. Man efterfrågade specialisering inom mer avgränsade områden och benäm-ningar som gav legitimitet åt denna önskan. Samtidigt fick man en begrepps-lig legitimitet för specialisering och fokusering på smalare områden, medan ämnesområdet i sin helhet blev otydligt i sin avgränsning.

Under den senare halvan av 1980-talet arbetade man för förändringar både i skolans inre arbete och i styrningen av skolsystemet. Man ville öka flexibi-liteten i grundskolans stadieindelning och ge lärarna en ny professionell roll när det gäller uttolkningen och det pedagogiska genomförandet av skolans mål. Också dessa förändringar förbereddes genom en ny grundskollärarutbild-ning som kom 1988. Ambitionen var att genom en utbyggd utbildning stärka lärarnas professionella status. Men vid denna tidpunkt förefaller tilltron till det pedagogiska fältet som professionsstärkande ha avtagit. Reformen innebar nämligen att utrymmet för pedagogik och metodik skars ned betydligt, och detta inom ramen för den förlängda lärarutbildningen. Nu var det akademiska ämnesstudier i skolans undervisningsämnen som skulle svara för lärarutbild-ningens akademisering.

PedagogikstudierOm man ser till antalet studerande inom ämnesområdet har pedagogiken varit ett stort ämne redan från begynnelsen. Alla blivande lärare läste pedagogik på elementär nivå inom ramen för sina utbildningar. Under flera år, fram till mit-ten av 1980-talet, kunde pedagogik studeras vid universiteten som fortbildning för lärare. De kunde då få tjänstledigt med B-avdrag under något halvår. Detta blev ett viktigt tjänsteunderlag för universitetens pedagogikinstitutioner. Från tidigt 1900-tal kunde ämnet studeras och tenteras på olika betygsnivåer vid svenska universitet. Med tiden blev pedagogik ett vanligt breddningsämne vid universiteten, ofta kombinerat med andra huvudämnen i en filosofie kandidat-examen. Det var också ett ämne man gärna studerade för att samla komplet-terande studiemeriter inför ansökningar till spärrade utbildningar.

24

Sammantaget uppstod två skilda studiesammanhang med olika innehåll och kravnivåer. Ämnets innehåll utformades tämligen olika i de olika sam-manhangen. Pedagogikstudier inom lärarutbildningen erkändes inte som likvärdiga med ämnesstudier vid universiteten, och ibland inte heller det omvända. Regler för tillgodoräknande och behörighet upprättades och för-handlades mellan pedagoger från olika utbildningstraditioner. Motsättning-arna mellan företrädarna för lärarutbildningens och universitetsinstitutioner-nas pedagogikämnen kunde vara avsevärda.

På senare tid har nya regler formats i samband med reformer av lärar-utbildningarna. När grundskollärarprogrammet revideras 1992 ändrades utbildningsplanerna så att det gavs möjligheter för utbildningarna att lägga in examensarbeten på C-nivå motsvarande tio veckors heltidsstudier. Därmed förbereddes möjligheten för studerande att efter avslutad lärarutbildning söka sig vidare till forskarutbildning. När det nya lärarprogrammet startade 2001 var en förutsättning för programmets uppläggning att det skulle vara möjligt att välja en obruten studiegång från lärarprogrammet vidare in i forskarut-bildning.

Den typ av förhandlingar som varit förknippade med bestämningen av pedagogikämnets innehåll och kravnivåer har säkert påverkat sättet att defi-niera vad som är centralt och vad som perifert inom ämnesområdet. En part har kunnat hänvisa till skolpraktikens krav på yrkesverksamma lärares kun-skaper i pedagogik, en annan har kunnat hänvisa till disciplinens självförstå-else och forskarutbildningens krav på förkunskaper.

En lägesrapport från 1969År 1969 rapporterade Statens råd för samhällsforskning om de första tjugo åren av sin verksamhet. I en särskild avdelning redogjordes för psykologisk och pedagogisk forskning. Fem professorer i pedagogik avgav varsitt vittnesmål om det pedagogiska ämnesområdet så som det tedde sig i slutet av 1960-talet. I detta sammanhang kan det kanske betraktas som en halvtidsrapport.

Torsten Husén menade att den pedagogiska forskningen på allvar etablerats först på 1950-talet. De stora utbildningsreformerna som dominerade mitten av 1900-talet präglade också den pedagogiska forskningen. Den forskningsöver-sikt som Husén presenterade var fylld av större undersökningar och projekt som alla är knutna till reformer. Han konstaterade att den svenska pedagogiska forskningen under denna tid haft en stark beteendevetenskaplig anknytning och då särskilt till psykologin.

Wilhelm Sjöstrand noterade att pedagogisk forskning tidigare så gott som uteslutande varit av humanistisk karaktär; forskning som av en ofta oförstå-ende samtid betraktades som ”mindre nyttig och relativt onödig”. Sjöstrand hävdade att samtidens omfattande empiriska studier måste kompletteras med en historisk-filosofisk analys för att inte bli prisgiven åt sådana mätfel som lätt uppstår i empiriska studier. Han konstaterade också att historiska studier ger

2�

pedagoger nyttiga tankeställare när det visar sig att ”nya” undervisningsme-toder så gott som alltid prövats tidigare i historien.

Urban Dahllöf lyfte i sin tillbakablick fram samhällsperspektivet i skol-forskningen och betonade mer än de övriga textförfattarna att verksamheten i skolan bedrivs ”inom vissa organisatoriska och ekonomiska ramar” som står i samklang med mål och grundläggande principer. Därför ”behöver skolforsk-ningen placeras i ett större sociologiskt sammanhang”. Dahllöf sammanfat-tade sin bild av forskningsområdet på detta vis:

I den utveckling av skolforskningen under 20 år som vi här försökt teckna är ett av de mest intressanta dragen att frågeställningarna blivit alltmer omfat-tande. Från att ha börjat med begränsade problem om vissa utvecklingspsyko-logiska förutsättningar för skolarbetet omfattar skolforskningen i dag ofta flera faktorer i samspelet mellan elever, mål, ramar, metoder, processer och resultat. På flera av delområdena har vi vidare funnit ett behov av fastare teoribildning och djupare förankring i angränsandehumanistiska och samhällsvetenskapliga forskningsfält.

Kjell Härnqvist hade i sitt bidrag uppgiften att redogöra för pedagogiska mät-ningar. Han inriktade sig bland annat på ”de teoretiska grunderna i form av pedagogisk mätningslära och faktoranalytisk kartläggning av olika egenskaps-områden”. Härnqvist behandlade också ”instrumentutveckling och instru-mentens användning inom diagnostik, urval, vägledning och evaluering”. Han konstaterade att det uppstått en slags konsolidering inom detta pedago-giska område, som varit till nytta såväl för forskningen som för den praktiska tillämpningen inom utbildningsväsendet.

Ingvar Johannesson, slutligen, skrev om den utvecklingspsykologiska forsk-ningen i landet. Johannesson menade att den sannolikt skulle komma att spela en allt större roll för den framtida samhällsplaneringen.

Dessa redogörelser från 1969 visar att pedagogikämnet var flervetenskapligt i den meningen att det i metodiskt och teoretiskt hänseende spände över flera fält från humaniora och beteendevetenskap till samhällsvetenskap. Man kan förmoda att detta utgjorde en god grogrund för den storskaliga diversifiering som ämnesområdet kom att genomgå från och med 1980-talet. Då utvecklades pedagogiken i praktiken från ett universitetsämne till ett helt utbildningsve-tenskapligt fält som är svårt att överblicka.

Perspektiv och vändpunkterVid förra sekelskiftet var flertalet aktörer inom det pedagogiska ämnesområ-det orienterade gentemot den tyskspråkiga världen. Hela utbildningsväsendet hade varit uppbyggt efter tyskt mönster och det föll sig naturligt att också hämta utbildningsvetenskapliga perspektiv därifrån. Humanistiskt inriktade pedagoger vände sig till tysk forskning och många inom skolans värld sökte sig till Österrike för att hämta förebilder.

2�

Efter andra världskriget vändes blickarna västerut mot USA. Flertalet av de utredningar och forskningsprojekt som lade den vetenskapliga grunden för grundskolereformen utgick från beteendevetenskaplig amerikansk peda-gogik. Pedagogisk psykologi var en dominerande aspekt av ämnet. När det pedagogiska ämnesområdets stora expansion påbörjades under 1960-talet låg referenspunkterna i USA, men med tiden skedde ytterligare en omorientering. Under 1980-talet vände forskare på området åter ögonen söderöver, men nu i huvudsak mot kontinental filosofi och i viss mån även mot fransk sociologi. Pedagogiken hade blivit en samhällsvetenskap, men tycks också ha hittat till-baka till filosofin.

I teoretiskt hänseende kan man alltså se en rörelse från en allmänt huma-nistiskt orienterad pedagogik till en beteendevetenskaplig och psykometriskt inriktad förståelse av ämnet. I dagsläget möter vi en rikt diversifierad utbild-ningsvetenskaplig forskning som söker stöd från filosofi, kulturvetenskap och sociologi på ett sätt som gör att ämnesområdet till större delen kan föras till samhällsvetenskapen. Den tydligaste förändringen är att det tidigare nära sambandet med psykologin har försvagats.

I dessa rörelser och perspektivförskjutningar är det svårt att fastslå bestämda vändpunkter, men det finns ändå en serie yttre förändringar som kan ha haft betydelse för ämnesområdets utveckling och expansion. • 1910-talets examensrätter och lärostolar i pedagogik har redan nämnts.

Inrättandet av professurer i praktisk pedagogik vid lärarhögskolorna under 1950- och 1960-talen hade också stor betydelse, likaså ämnesområ-dets fortsatta diversifiering från 1980-talet fram till i dag.

• Under 1950-talet skedde ett avskiljande av psykologin ur pedagogikämnet genom att innehavare av lärostolar i pedagogik fick välja om de i fortsätt-ningen ville ha tjänst i psykologi eller pedagogik. Omläggningen av psy-kologutbildningen som skedde med start under 1970 talet var också ett betydelsefullt vägskäl. Tidigare hade en grundexamen på området bestått av akademiska studier i psykologi, pedagogik och sociologi. Efter omlägg-ningen skedde hela utbildningen vid de psykologiska institutionerna och pedagogiken fick ytterligare en anledning att skriva ner de tidigare gan-ska omfattande delkurserna i exempelvis inlärningspsykologi, mentalhy-gien och barn- och utvecklingspsykologi.

• Högskolereformen 1977 och kraven på forskningsanknytning och sökan-det efter och etableringen av karaktärsämnen kan kanske också betraktas som en vändning. I efterspelet till den reformen återkom bl.a. forsknings-områdena didaktik och ämnesdidaktik till svensk utbildningsvetenskap. I dag talas kanske inte så mycket om forskningsanknytning, men väl om professionsutbildningarnas akademisering. De två begreppen torde ligga ganska nära varandra.

• Man kan också peka på en rad forskningsstrategiska beslut som haft bety-delse för ämnesområdet. Tillkomsten av Statens psykologisk-pedagogiska institut 1949 följdes av ett omfattande utredningsväsende som växte fram

2�

i samband med grundskolereformen. Dessutom inrättades med tiden en forsknings- och utvecklingsavdelning vid Skolöverstyrelsen. Den snabbt växande pedagogikforskningen kunde också hämta stöd från Samhälls-forskningsrådet som började sin verksamhet 1959. Kombinationen av en växande volym av uppdragsforskning, nya tjänster och tillgången på forskningsrådsmedel möjliggjorde ämnesområdets snabba tillväxt.

• På motsvarande sätt fick senare avvecklingen av Skolöverstyrelsen 1991 och omorganisationen av Skolverket 2003 följder för den utbildningsve-tenskapliga forskningen. Slutligen fick inrättandet av en särskild utbild-ningsvetenskaplig kommitté (Uvk) inom Vetenskapsrådet 2001 stora kon-sekvenser för forskningen på området.

En generell iakttagelse är att den pedagogiska forskningens roll förändrats de senaste 15 åren. Under den expansiva perioden från 1950-talet och framåt hade forskningen på utbildningsområdet uppdraget att utforska förutsättningarna för, och utfallet av, den ena eller andra reformen enligt ordningen: först forsk-ning och utredning, därefter politiskt beslut. På senare år har denna ordning upphört eller rent av blivit omvänd. Numera gäller principen: först politiska beslut, därefter möjligen forskning inom prioriterade områden.

Kritiska rösterDet har funnits en återkommande kritik mot pedagogiken ända från början: det som ämnesområdets företrädare ägnar sig åt i forskning och undervisning ter sig irrelevant och orealistiskt för skolans folk. Denna synpunkt kan spåras bakom besluten att inrätta professurer i praktisk pedagogik. Torsten Husén och Urban Dahllöf tar senare upp tråden när de konstaterar att avståndet mel-lan skolpraktiken och de fyra tidigare universitetsprofessurerna upplevts som alltför stort. Dahllöf efterlyser en forskning som är starkt bunden till de dags-aktuella behoven inom skolväsendet, men det förutsätter framförallt

… att de ännu ganska kyliga relationerna mellan pedagogikforskare, ämnes-experter och vanliga lärare tinas upp och utvecklas till ett verkligt aktivt och förtroendefullt samarbete inom ramen för forskningens spelregler.

Argumentet om pedagogikens stora distans till skolans vardag och lärares arbete återkom ofta i samband med utvecklingen av de nya avknoppningarna inom det utbildningsvetenskapliga fältet som uppstod från och med 1980-talet. I sammanhanget kan nämnas att Harald Eklund gjorde en genomgång av samtliga 289 svenska doktorsavhandlingar på forskningsområdet under perioden 1988–1997. (Antalet vittnar om ämnesområdets starka tillväxt.) Han fann då att endast ett fåtal avhandlingar hade en inriktning som gällde lärares arbetsmetoder eller som experimentellt prövade olika arbetssätt i klassrum-met. Forskningen handlade mer om utbildningssystemet än om skolans och lärarnas vardagsarbete.

2�

En annan mer inomakademisk kritik har gällt pedagogikämnets och peda-gogikforskningens beroende av olika utbildningspolitiska intressen. Det var genom en mycket omfattande uppdragsforskning och många utredningar som ämnesområdet kunde expandera så kraftigt från 1950-talet och framåt. Det har inte saknats kritiska frågor inför denna forskning: Hur har gränserna mel-lan vetenskapliga undersökningar, utredningsuppdrag och utbildningspolitik upprätthållits under åren? När har pedagogerna varit forskare, när har de varit utredare, när har de varit tjänstemän eller utbildningspolitiker? Är det tillråd-ligt att skolan och skolans folk forskar om sig själva? Ämnesföreträdare har i vissa lägen beskyllts för rollsammanblandning.

Den pedagogiska forskningen har i stor utsträckning varit beroende av externa anslag. Under vissa perioder har mycket forskningspengar från olika organ fördelats enligt särskilda prioriteringslistor. Många forskare har i sina ansökningar villigt lagt sig i linje med det som har efterfrågats. Inte heller detta har stärkt tilltron till det akademiska oberoendet inom det utbildnings-vetenskapliga fältet.

Mängden myndighetsinitierad forskning på skolområdet har under vissa tider varit mycket omfattande. Antalet rapporter som strömmat in till myn-digheten har varit oöverskådligt stort, och tjänstemän och politiker har enligt kritiska röster kunnat välja och vraka mellan rapporterna och lyfta fram det som passar. Forskningen har kunnat användas för att legitimera utbildnings-politiska beslut. Flertalet forskare anser sig ha fullgjort sitt uppdrag när slut-rapporten är skriven och de har inte ansett sig kunna ta ansvaret för och kri-tiskt följa upp den politiska användningen. De har inte heller synts särskilt ofta i den offentliga debatten på området. Detta har också varit återkommande kritik.

* * *

Under en hundraårsperiod har utbildning och forskning på det pedagogiska fältet vuxit kraftigt. Området sönderfaller i dag i ett helt spektrum av ansatser och specialiseringar. Vid en internationell jämförelse kan man konstatera att den svenska pedagogiken under den senare delen av 1900-talet präglades av en anmärkningsvärt omfattande empirisk forskning, ofta knuten till utbild-ningsreformer. På senare år har det empiriska inslaget minskat i omfattning, men den samlade volymen av utbildningsvetenskaplig forskning är fortfarande stor. Genom en omfattande produktion av texter för studenter och yrkesverk-samma inom utbildningsområdet har denna forskning kopplats till grundut-bildningen och på så sätt indirekt fått ett genomslag i den pedagogiska var-dagen.

2�

Roger Säljö Pedagogikens identitet och

transformationer – intryck från fältet

I Den historiska utvecklingen av pedagogikämnet ger Sven Hartman en översikt av pedagogikämnets intellektuella arv, betingelser och utveckling under 1900-talet inom ramen för den svenska högskolan. För att få en ögonblicksbild av hur ämnesrepresentanter uppfattar det aktuella läget inbjöd Högskoleverket i september 2008 till ett seminarium med rubriken Pedagogikens identitet och transformationer. Samtliga deltagare i seminariet har gedigen erfarenhet av såväl forskning som undervisning. Likaså företräder gruppen de olika beting-elser för undervisning och forskning som gäller vid olika lärosäten med olika organisatoriska lösningar och traditioner.13 Följande text är min personliga bearbetning av den diskussion som fördes under dagen. Den följer inte semi-nariets kronologi och gör heller inte anspråk på att vara uttömmande, utan resonerar kring frågor som deltagarna framhöll som angelägna, intressanta och delvis svårhanterliga inför framtiden. Av naturliga skäl kommer en diskussion av detta slag mycket att handla om det som uppfattas som utmaningar eller svårigheter.

I ett kraftfältSven Hartman beskriver hur pedagogikämnet historiskt sett har påverkats av dels samhällets behov av lärare och experter, dels akademins förväntningar och dels närheten till akademiska granndiscipliner som psykologi och sociologi. Seminariets diskussion visar att ämnet också i dag i hög grad befinner sig i ett kraftfält med tryck från olika intressen som drar åt olika håll. Beskrivningen av den diskussion som fördes kan delas upp på ett antal teman. Ett av dessa, och kanske det mest framträdande i diskussionen, rör närheten till lärarut-bildningen och hur den hanteras på olika håll.

Pedagogikämnet och lärarutbildning

Förhållandet till lärarutbildningen är alltjämt en central och långtifrån okom-plicerad fråga för pedagogikämnet. Organisatoriskt gestaltas detta samspel mellan ämnet pedagogik och lärarutbildningen på olika sätt. I något fall fung-

13. Deltagarna var Torgny Ottosson, Högskolan Kristianstad; Solveig Hägglund, Karlstads universitet; Gunilla Svingby, Malmö högskola; Anders Olofsson, Mittuniversitetet; Lis-beth Lundahl, Umeå universitet; Christina Gustafsson, Uppsala universitet och Högsko-lan i Gävle; Sven Hartman, Stockholms universitet; Ulf P. Lundgren, Uppsala universitet; Daniel Sundberg, Växjö universitet; Gunilla Härnsten, Växjö universitet; Sangeeta Bagga-Gupta, Örebro universitet och Lena Adamson, Högskoleverket. Seminariet leddes av Roger Säljö och Maria Södling.

30

erar pedagogikinstitutionen som en klassisk ämnesinstitution, där man inte alls bygger sin verksamhet eller identitet på kopplingen till lärarutbildning. På andra håll utgör pedagogik en traditionell institution vid den filosofiska fakul-teten, och har en tämligen lös anknytning till lärarutbildningen, som befin-ner sig någon annanstans vid lärosätet. Samarbetet sker genom lärarutbyte, framför allt genom att lärare från pedagogikinstitutionen medverkar i lärar-utbildningens allmänna utbildningsområde, eller inom olika inriktningar, till exempel specialpedagogik. Slutligen finner vi miljöer där lärarutbildare och pedagogikföreträdare finns vid samma institution, utan att gränserna mellan dem är särskilt tydliga vare sig inåt i organisationen eller utåt mot omgiv-ningen.

Hur ämnet är placerat och vilken relation det har till lärarutbildningen påverkar också pedagogikämnets ekonomiska status, inte minst genom den stora betydelse som lärarutbildningens allmänna utbildningsområde har för tjänsteutrymmen. Men oavsett hur förhållandet mellan pedagogiken och lärarutbildningen ser ut rent praktiskt, och hur det särskilda organet fungerar, ställs ämnets företrädare inför samma grundläggande frågor. På vilket sätt bör pedagogiken bidra till lärarutbildningen? Är pedagogik överhuvudtaget ett lärarutbildningsämne? Identifierar sig pedagogiklärare och pedagogikforskare som lärarutbildare? I vilken utsträckning kan lärarutbildningens forsknings-anknytning lösas genom en koppling till just pedagogikämnet?

I dessa frågor speglas spänningen mellan å ena sidan lärarutbildningens yrkesmässiga mål och å andra sidan dess akademiska halt. Utifrån 1900-talets svenska historia, alltså framväxt av bottenskola och en nära nog allmän gym-nasieskola, är det lätt att uppfatta frågan om förhållandet mellan pedagogik-ämnet och lärarutbildningen som mycket nationell. Men den är inte unik för Sverige. Samma spänning mellan kraven på förankring i både praxis och vetenskaplighet återkommer i andra länder där lärarutbildning är en akade-misk angelägenhet. Olika lösningar har prövats vad gäller såväl undervisning som forskning.

Genom inrättande av kommittén för utbildningsvetenskap (Vetenskaps-rådet) har begreppet utbildningsvetenskap fått vid spridning och kommit att användas på både fakultets- och institutionsnivå. Begreppet fungerar ofta inte-grerande på så sätt att det inkluderar pedagogik, didaktik och en rad ämnes-metodiska intressen och specialiseringar. Detta sätt att använda utbildnings-vetenskap förefaller ha vunnit bred acceptans. Pedagogikämnet blir i denna konception en central del av en mångvetenskaplig föreställning om det utbild-ningsvetenskapliga fältets karaktär.

Vid seminariet framhölls att det är viktigt att kontinuerligt föra en natio-nell dialog om erfarenheterna av de olika lösningar i fråga om samspelet med lärarutbildning som utvecklas. Pedagogikämnet påverkas starkt – både vad gäller tillströmning, inriktning och forskning – av hur detta samspel fungerar och erfarenheterna behöver spridas. Man framhöll också den stora insats som pedagogiklärare gör som handledare och examinatorer för examensarbetet

31

inom lärarutbildning. Det är ett omfattande uppdrag, och på så vis kommer lärare från pedagogikämnet att svara för en stor del av den forskningskontakt som lärarstuderande får när de genomför egna undersökningar.

Grundutbildning inom pedagogik: rekrytering och ämnesidentitetFlera deltagare vid seminariet vittnade om sin egen akademiska skolning, där pedagogik under sjuttiotalet utgjorde ett ingångsämne, som senare gärna kom-binerades med psykologi och sociologi. Många läste under 1970-talen ämnet inom ramen för en psykologutbildning och valde sedan att gå vidare inom pedagogiken. Många pedagogikmiljöer var forskningsmässigt expansiva och ämnet erbjöd också möjligheter till arbete inom den växande utbildnings-sektorn. Under denna period kan pedagogik beskrivas såväl som ett bild-ningsämne, som en ingång till den akademiska världen och som ett ämne möjligt att kombinera med flera yrkesutbildningar. Dessutom hade ämnet denna ställning inom ramen för en allmän expansion av högskolan, då nya lärosäten byggdes upp och då de flesta av dessa satsade på pedagogik som en del av sitt utbud. Den koppling till fortbildning för lärare som ämnet tidvis haft och som beskrivs av Sven Hartman, har också haft en stor betydelse för rekryteringen av studenter.

Under senare år har intresset för högre studier minskat och söktrycket sjun-kit; en förändring som drastiskt påverkat hela högskolevärlden.14 För pedago-gikens del har det inneburit att under den första terminen (gamla A-nivån) är grupperna fortfarande av acceptabel storlek vid de flesta lärosäten, men att studenterna sedan ofta väljer andra ämnen. På de tidigare B- och C-nivåerna är antalet studerande på många håll lågt, eller till och med mycket lågt. Hur intresset för masterexamen kommer att bli är också osäkert i skrivande stund. På flera håll, och även vid de större lärosätena, har det varit svårt att få igång utbildning på denna nivå inom pedagogikämnet. Ett undantag i denna nega-tiva utveckling är att intresset för forskarstudier rapporteras vara god eller till och med mycket god på många håll. Det förefaller nästan undantagslöst vara hård konkurrens om doktorandplatserna.

Men sammantaget kan man notera att efterfrågan på den studiegång som före 2007 års högskoleförordning byggdes upp enligt mönstret A-B-C-D har sjunkit. En konsekvens av detta är också att doktoranderna i pedagogik numera har en mer varierad bakgrund än tidigare.

Tillströmningen av studerande påverkar också ämnesidentiteten. På många håll får ämnet, som redan nämnts, kämpa för att få tillräckligt många stu-denter. Rent konkret innebär detta att man försöker komma in i – eller ”slåss för att komma in i”, som en seminariedeltagare formulerade sig – passande lokala program. Förutom i lärarutbildningen medverkar pedagogikämnet

14. När detta skrivs i mars 2009 vet vi ännu inte hur söktrycket för höstterminen 2009 kom-mer att se ut. Det finns anledning att tro att intresset för högre studier har ökat.

32

bland annat i socionomprogram, i tekniska program, i utbildningar inom hälsoområdet och i personalutbildningar av olika slag. ”Pedagogiken driver mot program i stället för att formera sig som eget ämne”, sade en deltagare. Detta försvårar en utveckling och förnyelse baserade på inomvetenskapliga överväganden.

Andra hävdar att det trots denna risk fortfarande finns en någorlunda kon-sensus om ämnets innehåll, gränser och uppdrag. Problemet skulle alltså inte vara en oklar disciplinär identitet, utan snarare den reaktiva anpassning som vikande studentunderlag frestar till. Eftersom alla ämnen inom samhälls-vetenskap och humaniora tappar studenter uppstår en kamp om dem som är kvar. På denna marknad har traditionella, ”rena” pedagogikkurser sällan mycket att hämta. I stället, konstaterade en deltagare, erbjuder utbildnings-katalogerna fantasifulla beteckningar på korta kurser av kvällskurskaraktär. ”Påhittade”, instämde en annan.

Ytterligare ett sätt att värna om ämnet i denna turbulenta omgivning består, enligt seminariedeltagarna, i att erbjuda kurser som passar lärosätets utbild-nings- och forskningsprofil. Också här befinner sig ämnet i korstryck, denna gång mellan lärosätets strävan att profilera sig (idrott, hälsa, informations-teknik, interkulturalitet) och försöken att upprätthålla en egen identitet. Det är inte alltid, kanske snarare undantagsvis, som ämnets ambitioner går i takt med lärosätets profilering.

Ämnets bemödanden om att harmoniera sin inriktning med lärosätets lig-ger delvis bakom framväxten av en allt rikare flora av bindestreckspedago-gik. Ett exempel: Vid ett lärosäte som profilerar sig mot hälsa kommer också pedagogikens inriktning att handla om hälsa. För ämnet består vinsten av denna differentiering i att man kommer in i fler sammanhang, förlusten i att identitet och kärna blir alltmer oklara. En annan aspekt av denna utveckling är att studenterna kommer att ha olika bakgrund när de når avancerad nivå och forskarutbildning.

Vid seminariet rådde en fullständig enighet om hur yttre villkor har tvingat fram en bredd i – eller splittring av – ämnet. Ytterst lades ansvaret på ett resurstilldelningssystem, som kräver ett visst antal studenter för att ett ämne ska kunna upprätthållas. Pedagogikens diversifiering uppfattas således inte i första hand som ett resultat av en inomdisciplinär diskussion och organisk växt, utan anses ha drivits fram av yttre omständigheter. Flera poängterade också att kampen om studenterna leder till att alla lärosäten erbjuder korta, lättviktiga och ibland direkt aparta kurser på bekostnad av längre och tyngre kurser. Nationellt sett innebär detta ett slöseri med skattemedel.

Även den snabba tillväxten av professorer inom det pedagogiska fältet vitt-nar om denna diversifiering och specialisering. Fram till 1970-talet var anta-let ämnesföreträdare ett dussintal och variationen i tjänstebenämningar liten (pedagogik, pedagogisk psykologi, praktisk pedagogik). I dag är situationen, som Sven Hartman redovisar, dramatiskt annorlunda.

33

Resonemangen vid seminariet gav en bild av den dynamik som omger peda-gogikämnet. Resurstilldelningssystemet och de lokala strävandena att konkur-rera med slagkraftiga utbildningsprogram innebär ofta att pedagogikämnet får anpassa sig. Resultatet av detta blir bland annat framväxten av olika slags bindestreckspedagogik och att inslagen av traditionella delar av ämnet blir relativt små. Samtidigt öppnar denna utveckling möjligheter för ett ämne som uppfattas som flexibelt och relevant i förhållande till olika utbildnings-program.

Pedagogiken traderas Utifrån denna verklighetsbeskrivning – yttre tryck och diversifiering – restes frågor om hur pedagogikens kärna ser ut och hur ämnet traderas. Ett sätt att närma sig frågan är via forskningsanknytning. I högskolelagen heter det att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund (och beprövad erfarenhet). Vad innebär detta för pedagogikens del?

Värdet av en forskningsanknuten eller forskningsbaserad undervisning var alla överens om, liksom om den principiella skillnaden mellan den undervis-ning som ges av icke disputerade respektive disputerade lärare. Pedagogik är ett ämne där många icke disputerade lärare undervisar. ”Adjunkter talar om forskning, forskande lärare bjuder in studenterna till ett forskande arbetssätt”, sade en deltagare. Men detta undervisningsideal är inte lätt att upprätthålla, i synnerhet inte inom lärarutbildningen. Det uttalades en oro för att studen-terna inom pedagogik läser om forskning, men sällan bjuds in till att arbeta vetenskapligt. Inte heller deltar de i aktiviteter som har forskningskaraktär. Lärobokslitteratur snarare än forskningslitteratur dominerar litteraturlistorna tämligen långt upp i systemet. För att upprätthålla forskningsanknytning för-söker man på en lägre ambitionsnivå låta disputerade lärare fungera som exa-minatorer, i förekommande fall också vid B-uppsatser (motsvarande uppsatser på grundnivå vid 60 högskolepoäng). Men den kritiska frågan är om detta ger studenterna tillräckligt kontakt med det vetenskapliga förhållningssättet.

Frågan om forskningsanknuten eller forskningsbaserad utbildning handlar inte bara om hur undervisningen går till, utan också om vad den innehåller. Hur mycket och vad ska dagens studerande kunna om det pedagogiska forsk-ningsfältet? Hur breda ska studenternas referensramar vara? Säg att studenten enligt examensordningens föreskrifter får en kandidatexamen i huvudområdet pedagogik. Hur ser då lärosätet till att innehållet i denna examen motsvarar vad man rimligen kan och bör förvänta sig av ett huvudområde med beteck-ningen pedagogik? Denna fråga blir naturligtvis extra påträngande i mindre miljöer, där tillgången på lärare med lämplig specialisering direkt påverkar undervisningens innehåll. ”Vid det lilla lärosätet kräver varje inriktning ett huvud”, konstaterade en deltagare.

Det är lätt att peka på traditionella områden som inte längre är självklara delar av ens de stora lärosätenas utbud. Utbildningshistoria, pedagogisk filo-

34

sofi och andra områden är svagt företrädda vid många institutioner. Det finns också exempel på lärosäten som använder rubriken pedagogik, men som låter hela utbildningen färgas av den specialisering man valt för högskolan. Denna problematik blir tydlig i några av de granskningar som följer i denna rapport.

Bristen på forskande lärare är bekymmersam också för forskningen. Med alltför få disputerade och forskningsaktiva lärare i undervisningen kommer ämnets utveckling att ske i små och slutna rum, alltför långt borta från den vardagliga undervisningen. ”Forskningen måste kunna återskapa sig själv”, sammanfattade en deltagare, ”och det sker i ämnen [i undervisningen]”. Det kan heller inte alltid ske inom de lokala programmen.

Forskarutbildningen utgör ytterligare en dimension av frågan om ämnets kärna. Flera deltagare konstaterade att utbildningens kursdel generellt har blivit mindre, och att doktoranderna på det viset läser allt mindre av vad som skulle kunna kallas ämnets klassiker. Inte minst drabbas kontakten med forskningen i de andra nordiska länderna av denna reducering av kursdelen. Numera läser man bara litet om våra grannländers utbildningssystem och man läser sällan böcker på andra skandinaviska språk. Dessutom är ibland en relativt liten del av litteraturen på engelska (tyska och franska tycks på det hela taget försvunna ur litteraturlistorna), vilket också påverkar forskarutbild-ningens möjlighet att ge internationell utblick och förankring.

I denna dimension av internationalisering påtalades några olika, synbarli-gen motstridiga, tendenser. En utveckling synes innebära en försvenskning av forskarutbildningen, inte sällan med en koppling av forskningen till lokala behov och skolutveckling. En annan, samtidigt verkande, tendens innebär att engelska språket som medium för kommunikation kommit att dominera kraftigt, vilket också är en väl känd internationell utveckling. I anslutning till denna utveckling finns också en oro för att det uppstår en klyvning, där vissa forskarstuderande blir internationellt orienterade, publicerar sig och får ett internationellt nätverk genom sin forskarutbildning, medan andra inte får denna förankring. De sistnämnda förblir i bästa fall läsare av internatio-nell (läs: engelskspråkig) litteratur, men involveras inte själva i någon större utsträckning i den internationella forskningsgemenskapen.

Trenden mot försvenskning av forskarutbildningen vad gäller vetenskaplig kanon och tradering av ämnet kan sägas motsvaras av en insnävning i valet av forskningsämne. Ansträngningarna att få fler disputerade lärare i högskolan och också i skolan har resulterat i vad en deltagare kallade ”kommundokto-rander”, alltså lärare som får sin forskarutbildning finansierad av sin arbetsgi-vare, i allmänhet kommunen. De skriver ofta, menade en deltagare, avhand-lingar med en kraftig teoretisk överbyggnad à la mode, men med en liten och svag empiri. Tillämpad forskning är en svår konst. Det finns fara för att relevanskraven på forskningsuppgiften innebär att den inte kan avgränsas och bearbetas inom ramen för en doktorsavhandling.

Det faktum att pedagogikdoktoranderna beskrivs som relativt obekanta med sitt ämnes traditioner blir desto allvarligare som forskningen ofta stannar

3�

på doktorandnivå. Det blir en avhandling, men sedan inte mer. De pedagoger som fortsätter att forska deltar visserligen vid internationella konferenser, men deras bidrag bearbetas sällan till artiklar, än mindre till monografier. Fortfa-rande blir de flesta doktorer lektorer, de måste undervisa inom många områden och har inte tillräckliga möjligheter att gå vidare inom sina specialiteter.

Om pedagogiken således i viss utsträckning kan sägas ha försvenskats och snävats in, råder samtidigt okunskap om det specifikt svenska bidraget till ämnets internationella utveckling. Det finns ett specifikt svenskt arv inom pedagogiken som inte förvaltas med tillräcklig energi – Ellen Key, slöjden, Ling och Idrottshögskolan, folkbildningen, skolforskningen i anslutning till skolreformerna efter andra världskriget (med världsnamn som Torsten Husén och Kjell Härnqvist). Inte heller uppfattar alltid svenska pedagoger det spe-cifikt svenska inom områden som barn- och ungdomsforskning, där utveck-lingen av välfärdsstatens mekanismer varit av stort internationellt intresse.

Sammantaget kan man konstatera att de yttre omständigheterna, bland annat samhällets behov av lärare samt resurstilldelningssystemet, drivit fram en splittring av pedagogikämnet i en mängd inriktningar och subdiscipliner. I denna utveckling har pedagogiken på många ställen svårt att upprätthålla och tradera ett någorlunda enhetligt disciplinärt arv. Dessutom kan det kon-stateras att den vidgning av forskningsfältet utbildning och lärande som skett genom tillkomsten av angränsande forsknings- och utbildningsområden – pedagogiskt arbete, utbildningsvetenskap, olika ämnesmetodiska specialiteter och barn- och ungdomsvetenskap – inte i någon större utsträckning syns ha verkat förnyande i teoretiskt och metodiskt hänseende.

Arbetsmarknad Pedagogik är ett stort ämne som finns representerat vid de allra flesta lärosä-tena. Samtidigt fungerar det inte längre som bildnings- eller ingångsämne, och allt färre studenter går vidare efter sin första termin. Alltså verkar det vara angeläget att ta reda på varför studenterna väljer att läsa pedagogik, vilken framtid de ser framför sig och vart studenterna de facto tar vägen.

För de studenter som läser ämnet inom ett program ingår pedagogiken på ett relativt tydligt sätt i en yrkesinriktad helhet. På ett program ”blir” man något och de studerande uppfattar ofta dess pedagogikdel som en naturlig del. Vad gäller studenter som läser pedagogik som fristående kurser, konstaterar deras lärare (alltså deltagarna på seminariet), att de tycks ha andra syften med sina studier än vad studenter hade för tjugo år sedan. Oftare än förr tänker sig studenterna en framtid som egna företagare och inom näringslivet. Intressant nog nämndes behandlingshem och verksamheter med koppling till hälsosek-torn som exempel på sådana egna företag, där pedagogikstudenter kanske också tidigare skulle kunna ha tänkt sig ett yrkesliv – dock antagligen inte i första hand som företagsledare. Utifrån pedagogikens inriktning mot ledar-skapsfrågor har studenter i dag också ofta ambitionen att ägna sitt yrkesliv åt

3�

chefsutveckling och ledarskap inom olika fält. En deltagare konstaterade att i ett alltmer kunskapsorienterat samhälle behöver också industri och annan pro-duktion pedagogisk kompetens. Många yrken handlar i dag om att förmedla kunskaper och färdigheter på olika nivåer till medarbetare.

I detta sammanhang är en kritisk fråga befogad. Inte sällan målar företrä-dare för olika ämnen – till exempel pedagogik – på ett mycket kreativt sätt upp breda och nya yrkesområden för sitt ämne. I det nya kunskapssamhället borde det finnas ett ökat intresse för och behov av pedagogisk kompetens; inom jour-nalistik, förvaltning, skolutveckling, fortbildning och vidareutbildning inom den expanderande privata utbildningssektorn. Men det är ofta oklart i vilken utsträckning dessa förhoppningar motsvaras av studenternas faktiska möjlig-het möjligheterna att använda sig av sin bakgrund i pedagogik, inte minst för att studenters yrkesval inte undersökts i någon större utsträckning. Alumni-undersökningarna är fortfarande få, vilket är anmärkningsvärt när det gäller ett så brett ämne som pedagogik.

Pedagogikens själ och framtid Enligt min mening visar seminariets diskussion att det finns anledning till oro över pedagogikens ställning och utveckling. Ämnet får en allt mindre bety-delse som ingångs- och bildningsämne, allt färre studenter totalt och allt svå-rare att hålla ställningarna som en självständig disciplin. Lokala behov avgör i stor utsträckning vilken inriktning som undervisning och forskning inom pedagogiken får. Det fåtal studenter som går vidare efter den första terminen uppfattas också som ett problem. I den tidsanda som råder, med en mer instru-mentell inställning till studier, är pedagogik uppenbarligen inte ett självklart och tydligt akademiskt val för unga människor. Detta faktum får naturligt-vis ämnets företrädare att fråga sig hur ämnet kan bli modernt. Kan det bli modernt och i vilket avseende bör det bli modernt? Hur ökar man intresset för utbildning och forskning om utbildning, skola, lärande och socialisation? Man måste också både skaffa sig kunskap om vart studenterna tar vägen och hur man kan synliggöra dessa möjligheter för nya grupper av studerande. I vad som ofta kallas ett kunskapssamhälle borde det vara möjligt att klargöra behoven av kunskap i pedagogik.

Vid seminariet hördes flera röster som talade om behovet av en ”konstruktiv nationell styrning”. Jag tror att detta kan tolkas dels som en oro för att ämnet successivt riskerar att vattnas ur och förlora sin identitet. Dels anser man att ansvaret för att hindra en sådan utveckling måste ligga högre upp i systemet än på de enskilda lärosätena. ”Det krävs en central styrning, inte lokala krig”, sade en deltagare. Intresset och ansvaret för att ämnet upprätthålls och förs vidare i hela sin bredd kan av många skäl inte ligga på de enskilda lärosätena, i synnerhet inte de mindre, utan måste förläggas i samarbeten på en nationell nivå. Ett inledande led i en sådan utveckling borde vara utökad nationell och regional samverkan inom magister- och forskarutbildningarna.

EXPERTERNAS RAPPORT

3�

Missiv

Till Högskoleverket 2008-09-01

Granskningar av utbildningar i pedagogik

Högskoleverket har under 2008–2009 granskat utbildningar inom pedagogik på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Granskningen har resultetat i föreliggande rapport. För granskningen utsågs nitton experter:

Professor Karen Borgnakke, Köpenhamns universitetProfessor Sven-Erik Hansén, Åbo akademiProfessor Solveig Hägglund, Karlstads universitetProfessor Roger Säljö, Göteborgs universitet

Fil.dr Astrid Ahl, Umeå universitetProfessor Niels Egelund, Danmarks pædagogiske universitetsskole, Århus uni-versitet Ped.dr Karin Linnanmäki, Åbo akademi

Professor Gunnar Berg, Mälardalens högskolaProfessor Mats Ekholm, Karlstads universitet

Dr philos. Ingrid Maria Hanken, Norges musikkhøgskole, Oslo Professor Ewa Pilhammar Andersson, Göteborgs universitetProfessor Gunilla Svingby, Malmö högskola

Professor Ole Björkqvist, Åbo akademiProfessor Christina Gustafsson, Uppsala universitetDocent Elisabet Hammar, tidigare vid Linköpings universitet

Docent Patrik Hernwall, Södertörns högskolaProfessor Birgitta Qvarsell, Stockholms universitet

Professor Gunnar Sundgren, Stockholms universitetDr philos. Sigvart Tøsse, Norges teknisk-naturvitenskapliga universitet, Trondheim

40

Vi grundar vår granskning på den information vi fått från lärosätenas själv-värderingar med bilagor.

Härmed överlämnas vår rapport till Högskoleverket.

Karen Borgnakke Sven-Erik Hansén Solveig Hägglund Roger Säljö Astrid Ahl Niels EgelundKarin Linnanmäki Mats Ekholm Gunnar Berg Ingrid Maria Hanken Ewa Pilhammar Andersson Gunilla Svingby Ole Björkqvist Christina Gustafsson Elisabet Hammar Birgitta Qvarsell Patrik Hernvall Gunnar Sundgren Sigvart Tøsse

41

Blekinge tekniska högskola

Huvudområdet pedagogik (grundnivå) tillhör sektionen för management, där också andra samhällsvetenskapliga huvudområden såsom psykologi, sociologi och företagsekonomi har sin hemvist. Utbildningen ges som fristående kurser, men ingår också i samhällsvetarprogrammet för lärande, utveckling och kom-munikation, där kandidatexamen i pedagogik är ett alternativ. Den vetenskap-liga miljön präglas av en inriktning mot IT, lärande och organisation.

Grundnivå Pedagogik

Tillsvidareanställdalärare Grundnivå

Antal (A) och heltidsekvivalenter (H)

Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Övriga disputerade 3 1,70 1 0,20 4 1,90

Övriga 2 1,02 1 0,70 3 1,72

Totalt antal 5 2,72 2 0,90 7 3,62

Visstidsanställdalärare Grundnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 1,25 0 0,00 2 1,25

Totalt antal 4 1,67 1 0,09 5 1,76

Studenter Kvinnor Män Totalt

Helårsstudenter (HST) 88,8 36,3 125,0

Helårsprestationer (HPR) 58,3 19,3 77,6

Antal examensarbeten 2

Bedömning

Lärarresurser och akademisk miljö

Fyra tillsvidareanställda lektorer i pedagogik respektive pedagogik med inrikt-ning mot IT och lärande är aktiva i undervisningen. Lärarkapacitet och -kom-petens är därmed tillfredsställande, även om icke disputerade lärare står för en betydande del av undervisningen.

Undervisning och forskning har fokus på skärningsfältet mellan pedagogik och teknik, särskilt tillämpad informationsteknik. Lärarnas forskning är inte

42

omfattande, men den forskning som bedrivs knyter väl an till denna specia-lisering.

Nivå, progression och fördjupning

Utbildningens uppläggning bygger på nätbaserad verksamhet och omfattande eget arbete. Avsikten är att träna studenter i att skriva självständiga vetenskap-liga arbeten. De metodiska momenten är tydliga med inslag av såväl kvantita-tiv som kvalitativ metod. Progressionen i kursernas uppbyggnad är god, även om samma litteratur i viss utsträckning återkommer.

En punkt att beakta är att utbildningen inte behandlar hela pedagogik-ämnet så som det vanligtvis definieras. Genom fokus på kopplingen mellan pedagogik och teknik kommer de studerande i kontakt med vissa delar av pedagogiken, medan delar som rör exempelvis skolans roll i samhället och skolsystemets uppbyggnad och historia inte ingår i undervisningen i någon större omfattning.

Säkring av kursmål, examensmål och utbildningens kvalitet

Upplägget med studentaktiva metoder genomsyrar undervisningen, vilket för-utsätter en väl fungerande seminarieverksamhet och examination. Inkommet underlag medger inte bedömning av dessa inslag, inte heller av omfattningen av de campusförlagda föreläsningar och seminarier studenterna erbjuds.

Undervisningens inriktning är väl avvägd mot bakgrund av de yrkessekto-rer som de flesta studenter vid en teknisk högskola kan tänkas prioritera.

Ansvaret för kvalitetssäkring åvilar flera instanser vid Blekinge tekniska högskola. Inom managementhögskolan, som pedagogik tillhör, finns ett grundutbildningsråd med kvalitetsansvar. En kvalitetsgrupp arbetar på upp-drag av grundutbildningsrådet med att identifiera och utveckla de undervis-ningsnära kvalitetsaspekterna.

43

Göteborgs universitet

Utbildning inom huvudområdet pedagogik och didaktik (grundnivå) ges vid institutionen för pedagogik och didaktik. På avancerad nivå ger institutionen utbildningar inom huvudområdena pedagogik, specialpedagogik, ämnesdi-daktik samt pedagogik med inriktning mot utbildningsledarskap. Utbild-ningar inom huvudområdet vårdpedagogik bedrivs på grundnivå och avan-cerad nivå vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa. Utbildning inom huvudområdet tillämpad informationsteknologi med inriktning mot lärande och kommunikation (avancerad nivå) sker som ett samarbete mellan institu-tionen för pedagogik och didaktik samt institutionen för informationstekno-logi vid IT-universitetet.

Forskarutbildning i pedagogik, pedagogiskt arbete och ämnesdidaktik hör under utbildningsvetenskaplig fakultet. Forskarutbildningen i vårdvetenskap (tidigare vårdpedagogik) ligger under Sahlgrenska akademin. Forskarutbild-ningen i tillämpad informationsteknologi hör under IT-universitetet. Forskar-utbildningen i musikpedagogik ges vid högskolan för scen och musik, som hör under konstnärlig fakultet.

GrundnivåPedagogik och didaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 3 0,07 8 0,40 11 0,47

Docenter 9 0,90 2 0,02 11 0,92


Övriga 45 3,66 20 1,76 65 5,42

Totalt antal 79 6,17 41 2,61 120 8,78



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 2 0,02 2 0,02

Docenter 1 0,01 0 0,00 1 0,01


Övriga 15 1,06 2 0,55 17 1,61

Totalt antal 22 1,83 8 1,17 30 3,00





Uppgifterna om antalet studenter avser endast höstterminen 2007.

44

Inom huvudområdet pedagogik och didaktik ges fristående kurser som kan leda till kandidatexamen. Huvudområdet innefattar en rad ämnen som på avancerad nivå blir egna huvudområden (pedagogik, specialpedagogik, all-mändidaktik, ämnesdidaktik, barn- och ungdomsvetenskap samt lärande, kommunikation och informationsteknologi).

Bedömning


Elva professorer, elva docenter samt ytterligare 33 tillsvidareanställda dispute-rade lärare är verksamma inom huvudområdet. Därtill kommer 65 icke dispu-terade lärare, som står för majoriteten av den faktiska undervisningen.

Gruppen lektorer samt gruppen visstidsanställda och icke disputerade lärare domineras av kvinnor. I gruppen docenter och professorer är dock männen i majoritet. Sammantaget är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande.

Utbildningens akademiska miljö är god. Flertalet kursansvariga och exa-minatorer har disputerat. Publikationsföteckningen för lärarna rymmer en mängd vetenskapliga skrifter. Kurslitteraturen har forskningsanknytning och kurserna anknyter till miljöns speciella forskningsprofiler.


Nivå, progression och fördjupning är god. Kursmål och progression framträder tydligt i underlaget. Man har ambitionen att knyta studenternas examensar-beten till institutionens forskningsmiljöer.


Examinationens utformning säkrar kursmålen. Gemensamma riktlinjer för kvalitetsarbete finns. Institutionens grundut-

bildningskommitté ansvarar för kursernas forskningsanknytning, internatio-nalisering och variation.

4�

Grundnivå och avancerad nivå Vårdpedagogik

Tillsvidareanställdalärare Grundnivåochavanceradnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,05 1 0,00 2 0,05

Docenter 1 0,90 0 0,00 1 0,90


Övriga 3 1,75 0 0,00 3 1,75

Totalt antal 8 3,80 1 0,00 9 3,80

Visstidsanställdalärare Grundnivåochavanceradnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,20 0 0,00 1 0,20


Övriga 3 0,85 0 0,00 3 0,85

Totalt antal 5 1,25 0 0,00 5 1,25





Inom huvudområdet vårdpedagogik ges fristående kurser som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Ämnet vårdpedagogik befinner sig i områ-det mellan samhällsvetenskap och vårdvetenskap/medicin. Som huvudområde vid Sahlgrenska akademin har utbildningen tre inriktningar: mot vård och omsorg, mot högskolepedagogik samt mot ledarskap.

Bedömning


Två professorer, en docent och ytterligare tre disputerade lärare, alla tillsvi-dareanställda, är aktiva i undervisningen. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredställande. Av 14 undervisande lärare är 13 kvinnor.

Den akademiska miljön är god. Av förteckningen över vetenskapliga publi-kationer framgår att samtliga lärare är aktiva forskare. Dock har de tillsvida-reanställda lärarna i alltför liten utsträckning möjlighet att bedriva forskning i tjänsten. Endast två av lärarna har forskningstid omfattande tio procent res-pektive 70 procent. Övriga sju lärare har ingen tid till egen forskning och fem har inte någon tid till kompetensutveckling. Att de trots detta lyckas bedriva forskning är anmärkningsvärt ambitiöst. Utbildningen ges i anslutning till en aktiv forskarutbildning. Utbildningens forskningsanknytning är tillfreds-ställande.

4�


Utbildningens nivåplacering är rimlig. Kurslitteraturen har hög relevans och rimlig svårighetsgrad och är tillräcklig i sin omfattning. Att döma av kursplanerna finns en progression genom huvudområdet. Den blir tydlig i kursplanernas lärandemål liksom i högre krav och en alltmer kvalificerad litteratur på högre nivåer.


Formerna för examination gör det troligt att kursmålen uppnås. Utbildningens innehåll och arbetsformer har tydlig yrkesrelevans och för-

bereder för självständigt arbete i kvalificerade sammanhang. Utbildningen ger också förutsättningar att bidra till kunskap inom området och övning i att förmedla forskningsresultat.

Det finns ett kvalitetssäkringssystem som garanterar utbildningens fram-tida kvalitet. Kvalitetsutveckling pågår kontinuerligt. Revideringar av kurs-planer och litteraturlistor granskas av institutionens utskott för grundutbild-ningsfrågor, vilket tar initiativ till kvalitetshöjande förändringar.

Avancerad nivåPedagogik

Tillsvidareanställdalärare Avanceradnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,07 1 0,07

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 3 0,09 0 0,00 3 0,09

Totalt antal 8 0,37 2 0,08 10 0,45

Visstidsanställdalärare Avanceradnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,02 0 0,00 2 0,02

Totalt antal 2 0,02 0 0,00 2 0,02






Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser som kan leda till magis-ter- och masterexamen i pedagogik.

4�

Bedömning


Undervisningen sköts i stort sett av sex disputerade tillsvidareanställda lärare. Därmed är lärarkompetensen inte tillfredsställande för masternivå, eftersom endast en professor och inga docenter är aktiva i utbildningen.

Flertalet kursansvariga lärare och examinatorer är disputerade, vilket indi-kerar att utbildningen är forskningsanknuten. Även kurslitteraturen har forsk-ningsanknytning.


Nivå, progression och fördjupning är tillfredställande. Kursplaner och litte-ratur innehåller akademiska avhandlingar och internationella vetenskapliga artiklar. De studerandes examensarbeten ska knytas till institutionens forsk-ningsmiljöer.


Överensstämmelsen mellan kursernas innehåll och examinationsformer är god. Institutionens grundutbildningskommitté ansvarar för säkring av kursernas

forskningsanknytning, internationalisering och variation.

Pedagogik med inriktning mot utbildningsledarskap



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,01 4 0,20 5 0,21

Docenter 7 0,31 1 0,01 8 0,32


Övriga 11 0,35 9 0,14 20 0,49

Totalt antal 32 1,11 21 0,54 53 1,65



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,01 0 0,00 1 0,01


Övriga 3 0,10 1 0,03 4 0,13

Totalt antal 6 0,15 3 0,05 9 0,20



Helårsprestationer (R) 2,0 1,0 3,0



4�

Utbildning inom huvudområdet pedagogik med inriktning mot utbildnings-ledarskap ges dels i form av fristående kurser, dels som ett masterprogram med samma namn. Utbildningen leder till magister- och masterexamen.

Bedömning


Med många lektorer, docenter och professorer är utbildningens lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. Som regel är utbildningens lärare tillsvida-reanställda vid universitetet. I lärarkåren är kvinnorna i majoritet, också bland docenterna. Fyra av fem professorer är dock män.

Många av lärarna forskar inom relevanta områden och bidrar till forsk-ningen såväl nationellt som internationellt. Vad gäller forskningsanknytningen representerar lärare och litteratur olika inriktningar av utbildningsledarskap, vilket gör att studenterna får möjlighet att orientera sig i olika teorier. Forsk-ning som direkt behandlar programmets huvudområde är dock inte vanligt i miljön. I flera av delkurserna tar examinationen fasta på studenternas förmåga att uttrycka sig skriftligt på ett akademiskt sätt. Sammantaget är det akade-miska miljön god.


De delområden som täcks i kursplanerna är väl valda med sikte såväl på utbild-ningsledares praktik som med avseende på kunskapsområdets vidareutveck-ling. Programmets struktur med introduktionskursen i utbildningsledarskap, de valbara kärnkurserna och de valbara breddningskurserna innebär att magis-ter- och mastersuppsatser grundas i ett väl definierat kunskapsområde. Härige-nom kan de arbeten som presenteras föra vidare till forskarnivå. Samtidigt kan de studerande genom valet av delområden inom utbildningsledarskapsfältet få med sig kunskaper som är direkt applicerbara i deras praktik. Lärosätet är det enda i landet som tillhandahåller en kurs i retorik, vilket ger en färdighet som är väsentlig i en utbildningsledares vardag.

Litteraturen som används i de olika kurserna svarar väl mot de krav som den avancerade nivån innebär.


Utbildningens uppläggning innebär att examensmålen kan nås. Den stude-rande ges tillfälle att självständigt tillämpa olika vetenskapliga teorier och att lägga dem till grund för val av insatser när ledarskapet ska utövas. Utbild-ningen bygger på att studenterna möter forskare och praktiker som redovisar sina erfarenheter av och iakttagelser kring utbildningsledarskap.

Vid lärosätet sker en intern prövning innan nya utbildningar inrättas. Utbildningen i utbildningsledarskap, som började utvecklas som ett antal fri-stående påbyggnadskurser under 1980-talet, är ett bra exempel på hur lärosä-

4�

tets eget kvalitetssäkringssystem leder till att utbildningar kvalificeras, syste-matiseras och samordnas.

Specialpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Övriga disputerade 7 0.05 1 0,00 8 0,05

Övriga 4 0,05 3 0,01 7 0,06

Totalt antal 11 0,10 4 0,01 15 0,11



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00






Inom huvudområdet specialpedagogik ges fristående kurser som kan leda till magister- och masterexamen.

Bedömning


Åtta disputerade och sju icke disputerade lärare, samtliga tillsvidareanställda, är aktiva inom utbildningen. Inga docenter finns, varför lärarkompetensen bedöms vara otillfredsställande på avancerad nivå. Lärargruppen domineras av kvinnor.

Utbildningens akademiska miljö kan anses tillfredsställande. Till exempel visar publikationsförteckningen att lärarna är aktiva forskare.


Progressionen framgår i kursplanerna, även om den är något otydlig i sin struk-tur. Inslaget av internationell litteratur ökar gradvis genom utbildningen.


Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden har ett kvalitetssäkringssystem, och därtill kommer institutionens eget kvalitetssystem. Riktlinjer, rutiner,

�0

ansvarsfördelning och praxis redovisas i inkommet underlag. Till exempel görs vart tredje år en självvärdering. Institutionens grundutbildningskommitté ansvarar för kvalitetsarbetet och granskar kursplanering, jämställdhet, mång-fald och forskningsanknytning.

Ämnesdidaktik Tillsvidareanställdalärare Avanceradnivå

Antal och heltidsekvivalenter

Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,08 1 0,03 2 0,11


Övriga 0 0,00 2 0,08 2 0,08

Totalt antal 3 0,13 4 0,16 7 0,29



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 1 0,07 1 0,07






Inom huvudområdet ämnesdidaktik ges fristående kurser som kan leda till magister- och masterexamen. Kurserna i ämnesdidaktik behandlar i viss utsträckning generella aspekter av lärande, men är framför allt inriktade mot specifika innehålls- och ämnesområden.

Bedömning


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. Undervisningen bedrivs i hög grad av disputerade lärare, varav några är docentkompetenta.

Utbildningen i ämnesdidaktik har flera plus, som en stor miljö med kritisk massa, närhet till välrenommerade forskarskolor, hög lärarkompetens, ökad publicering mellan åren 2003 och 2007 samt ett stort kursutbud. Samman-taget gör detta att de studerande befinner sig i en forskande och forsknings-anknuten miljö.


Inom huvudområdet ämnesdidaktik finns en progression, som dock hand-lar mer om en fördjupning av det professionella kunnandet än det klassiska

�1

akademiska i termer av ett vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt. Det är däremot osäkert om det finns en progression mellan magisternivå och mas-ternivå. Det är också en svaghet att utbildningen betonar yrkesprofessionens utveckling framför studenternas vetenskapliga utveckling. Det är svårt att bedöma hur tydlig den ämnesdidaktiska profilen är i praktiken. Studenterna bygger sina examina med hjälp av fristående kurser, vilket gör det svårt att värdera huvudområdet ämnesdidaktik som en helhet. Sammantaget bedöms dock utbildningens progression vara tillfredsställande.


Bedömargruppen anser det vara generellt svårt att utifrån inkomna kurspla-ner bedöma om lärandemålen säkras. Inom magisterutbildningen och mas-terutbildningen är lärandemålen likartat beskrivna för de olika inriktningarna med återkommande stereotypa formuleringar. Särskilt gäller detta texten om examination, vilket gör att relationen mellan mål, innehåll och form å ena sidan och examination å den andra sidan inte kan bedömas. De studerande uppmuntras att genomföra sina examensarbeten i anslutning till existerande forskargrupper.

Yrkesrelevansen är säkrad genom de lärandemål som finns inom de ämnes-didaktiska kurserna.

Tillämpad informationsteknologi med inriktning mot lärande och kommunikation

Tillsvidareanställdalärare Avancerad nivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 2 0,43 2 0,43

Visstidsanställdalärare Avancerad nivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,15 1 0,10 2 0,25

Totalt antal 1 0,15 1 0,10 2 0,25





Utbildning inom huvudområdet tillämpad informationsteknologi ges i form av fristående kurser och som magisterprogrammet Lärande, kommunikation

�2

och informationsteknologi. Studenterna kan ta ut en magisterexamen i tilläm-pad informationsteknologi med inriktning mot kommunikation och lärande. Utbildningen är mångvetenskaplig och i hög grad nätbaserad.

Bedömning


Inom utbildningen undervisar två disputerade lärare (tillsvidareanställda) och två visstidsanställda icke disputerade lärare. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed inte tillfredsställande för magisternivån, eftersom ingen tillsvida-reanställd docent finns.

Utbildningen ges i samarbete över universitetets fakultetsgränser. Huru-vida lärarna är aktiva forskare framgår inte explicit av materialet, men antyds genom framför allt magisterutbildningens fokus på lärlingskap, där studen-terna involveras som (som man uttrycker det i självvärderingen) ”perifera del-tagare i forskarsamhället”.


Kurserna utgör en relevant fördjupning av fältet, dock utan möjlighet att kunna bygga på en egen grundutbildning. Viss samläsning sker med ett längre mas-terprogram samt med en annan en magisterutbildning vid IT-universitetet. Utbildningens fokus på IT i relation till utbildning och kunskapsutveckling är ett centralt fält för pedagogisk utveckling, och beskrivs på ett reflekterat och kritiskt sätt. Dock saknas litteraturlistor, varför en mer fördjupad analys av kursernas kvalitet inte låter sig göras.


Kurs- och utbildningsplaner pekar på genomtänka examinationsmodeller, med tydlig förankring i utbildningarnas tematik och det begränsade student-urvalet. Däremot framgår inte hur man säkerställer studentmedverkan i digi-tala/distribuerade lärmiljöer, vilket hade varit intressant att uppmärksamma. Utbildningen visar hög grad av yrkesrelevans.

Utöver omnämnandet av kontinuerliga kursutvärderingar ges inga övriga upplysningar i det inkomna materialet.

�3

ForskarnivåPedagogik

Tillsvidareanställdalärare Forskarnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 3 0,56 11 0,79 14 1,35

Docenter 14 0,61 2 0,10 16 0,71


Övriga 1 0,01 2 0,02 3 0,03

Totalt antal 28 1,45 24 1,08 52 2,53

Visstidsanställdalärare Forskarnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,01 0 0,00 1 0,01


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 5 0,05 1 0,01 6 0,06

Doktorander Kvinnor Män Totalt

Antal doktorander 39 12 51

Heltidsekvivalenter (studietakt) 28,7 7,6 36,2

Licentiatexamina 0 0 0

Doktorsexamina 7 1 8

Nyckeltal,forskarnivå

Handledarkompetens: heltidsekvivalenter doktorander/heltidsekvivalenter docenter och professorer 17,5

Forskarutbildningen i pedagogik är förlagd till institutionen för pedagogik och didaktik. Forskarutbildningen präglas av institutionens forskningspro-fil och av dess forskningsmiljöer, exempelvis LinCS (The Linnaeus Centre for Research on Learning, Interaction and Mediated Communication in Contempo-rary Society), FUR (Förutsättningar, utbildning och resultat) och barnpeda-gogik.

BedömningLärarresurser och akademisk miljö

Med 14 tillsvidareanställda professorer och 16 tillsvidareanställda docenter är handledarkompetens och -kapacitet på forskarutbildningen tillfredställande. Den stora doktorandgruppen om 51 forskarstuderande domineras av kvinnor. Bland lärarna är könsfördelningen någorlunda jämn, även om majoriteten av professorerna är män.

Flertalet doktorander är knutna till institutionens forskningsprofiler och väl integrerade i den akademiska miljön. De doktorsavhandlingar som publi-cerats under åren 2003–2007 spänner över ett vitt fält inom det pedagogiska forskningsområdet.

�4


Forskarutbildningen består av kurser om 105 högskolepoäng och en avhand-ling om 135 högskolepoäng. I kursdelen är den lokala forskningsprofilen syn-lig.

Säkring av examensmål och utbildningens kvalitet

Avhandlingsarbetet ska vid två tillfällen granskas på så kallade allmänna semi-narier, en gång i planeringsfasen och en gång i slutfasen.

Sammantaget är säkringen av examensmål och kvalitet tillfredsställande.

Pedagogiskt arbete



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 2 0,07 7 0,26 9 0,33

Docenter 7 0,31 1 0,01 8 0,32


Övriga 1 0,01 0 0,00 1 0,01

Totalt antal 13 0,44 10 0,33 23 0,77



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








Forskarutbildningen i pedagogiskt arbete är förlagd till institutionen för peda-gogik och didaktik. Forskarutbildningen präglas av institutionens forsknings-profil och av dess forskningsmiljöer, exempelvis LinCS (The Linnaeus Centre for Research on Learning, Interaction and Mediated Communication in Con-temporary Society), FUR (Förutsättningar, utbildning och resultat) och barn-pedagogik.

��

Bedömning


Tillgången på kompetenta tillsvidareanställda lärare i form av professorer (nio) och docenter (åtta) är tillfredställande. Doktorandgruppen domineras av kvin-nor. Bland lärarna är könsfördelningen någorlunda jämn. Dock är sju av de nio professorerna män.

Flertalet doktorander är knutna till institutionens speciella profilområden och är väl integrerade i den akademiska miljön. Av underlaget framgår att en stor del av de lärare som är forskningsaktiva också är aktiva på forskarutbild-ningsnivån. Ännu har ingen doktorsavhandling presenterats, vilket kan för-klaras av att forskarutbildningen startades 2004.


Forskarutbildningen består av kurser om 105 högskolepoäng och en avhand-ling om 135 högskolepoäng. Kursdelen avspeglar institutionens forsknings-profil.


Avhandlingsarbetet ska vid två tillfällen granskas på så kallade allmänna semi-narier, en gång i arbetets planeringsfas, och en gång i dess slutfas. Sammantaget bedöms säkringen av examensmål och kvalitet vara tillfreds-ställande.

��

Ämnesdidaktik med inriktningar



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 3 0,13 4 0,11 7 0,24

Docenter 8 0,11 2 0,04 10 0,15


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 16 0,42 10 0,24 26 0,66



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 2 0,09 2 0,09

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 2 0,09 2 0,09








Forskarutbildningen i ämnesdidaktik med inriktningar är förlagd till insti-tutionen för pedagogik och didaktik. Forskarutbildningen präglas av insti-tutionens forskningsprofil och av dess forskningsmiljöer, exempelvis LinCS (The Linnaeus Centre for Research on Learning, Interaction and Mediated Com-munication in Contemporary Society), FUR (Förutsättningar, utbildning och resultat) och barnpedagogik.

Bedömning


Inom forskarutbildningen i ämnesdidaktik undervisar och handleder sju tills-vidareanställda professorer och tio tillsvidareanställda docenter i exempelvis ämnena pedagogik, allmändidaktik och specialpedagogik. Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande.

Det framgår inte av inkommet underlag huruvida de forskarstuderande regelbundet bevistar ett doktorandseminarium, ej heller i vilken utsträckning forskarutbildningen samarbetar med andra lärosäten.

��


Utbildningens kursdel omfattar 105 och dess avhandlingsdel 135 högskolepo-äng. Kursdelen består av såväl obligatoriska som valbara kurser. De obligato-riska kurserna, inklusive en metodkurs om 15 högskolepoäng, ska i normalfal-let genomföras på halvfart under de första tre terminerna, vilket kan ses som ett försök till att sörja för progression och successiv fördjupning. Litteratur om 45 högskolepoäng kan väljas fritt bland doktorandkurser inom fakulteten eller vid andra fakulteter/institutioner, individuella litteraturkurser eller veten-skapliga mindre arbeten som inte ingår i avhandlingsarbetet. Med denna fria uppläggning är det svårt att garantera progression och fördjupning.


Ett led i kvalitetssäkringen är att det hålls två seminarier: ett planeringsse-minarium i början av forskarutbildningen och ett slutseminarium. Däremot finns inget halvvägsseminarium inplanerat.

Inom forskarutbildningen behandlas forskaryrket, men i övrigt går det inte av inkommet material att utläsa hur yrkesrelevant utbildningen är. Doktoran-der uppmuntras att publicera sig internationellt och att under sin studietid aktivt delta i konferenser.

Den varierande kvaliteten på forskarutbildningens styrdokument, otyd-ligheten kring samarbetet med existerande forskarskolor, särskilt den vid centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning samt otydligheten i de ämnesdidaktiska profilerna är svagheter i utbildningen.

��

Tillämpad informationsteknologi



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,50 1 0,50

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 2 0,62 4 0,62



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00







Heltidsekvivalenter (studietakt) 3,3 1 4,3




Handledarkompetens: heltidsekvivalenter doktorander/heltidsekvivalenter docenter och professorer

8,6

Forskarutbildningen i tillämpad informationsteknologi är tvärdisciplinär och bedrivs i samarbete med andra fakulteter, framför allt utbildningsvetenskap-liga fakulteten. Doktoranderna tillhör en forskarskola i utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet (CUL), som rekryterar doktorander med lärarbak-grund. Utbildningen fokuserar frågor i gränslandet mellan forskning och praktiskt verksamhet inom skola, högre utbildning och lärarutbildning.

Bedömning


Förutom den tillsvidareanställde professor som undervisar och är huvudhand-ledare medverkar ytterligare tre disputerade lärare i utbildningen. Tillgången på lärare/handledare är därmed svag, men med hänsyn till att utbildningen är en del av ett större och starkt tvärvetenskapligt sammanhang där åtta ämnen samverkar kan ingen sådan slutsats dras utan närmare granskning.

��

Publikationsförteckningen för huvudhandledaren indikerar förtrogen-het och bredd inom informationsteknologin, också internationellt. Dock ges ingen information om övriga publikationer inom miljön.


Forskarutbildningen förefaller ligga på en rimlig nivå. Inriktningen mot till-lämpad informationsteknologi syns bland annat i kravet på doktorandens lärarexamen samt utbildningens fokusering vid projektarbete. Studieplanen är tämligen vagt utformad utan närmare upplysningar om vad som ska nås eller etableras i olika avseenden.


Studieplanen fastslår att doktoranden ska presentera forskningsresultat/manus vid tre högre seminarier. Genom sin nära koppling till befintliga forsknings-projekt och det faktum att doktoranderna uppmuntras att delta nationella och internationella forskningsprojekt framstår detta som en forskarutbildning med hög yrkes- och samhällsrelevans. Forskarutbildningen uppmuntrar på ett tyd-ligt sätt kommunikation i internationella sammanhang.

Den nära kopplingen till forskarskola och forskningsmiljö torde säkra utbildningens kvalitet, även om underlaget inte explicit nämner detta (ej hel-ler andra former av kvalitetssäkring).

�0

Vårdvetenskap



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 2 0,95 0 0,00 2 0,95

Docenter 1 0,10 0 0,00 1 0,10


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 6 1,35 0 0,00 6 1,35



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 3 0,20 2 1,05 5 1,25

Totalt antal 3 0,20 2 1,05 5 1,25








År 2000 överfördes forskarutbildningen i vårdpedagogik från utbildningsve-tenskaplig fakultet till medicinsk fakultet (Sahlgrenska akademin). Från 2007 benämns forskarutbildningsämnet vårdvetenskap.

Bedömning


Med två professorer och en docent, alla tillsvidareanställda, är utbildningens lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande.

Forskarutbildningen ges i en god akademisk miljö. Lärarna är aktiva fors-kare och kvalificerade handledare. Doktoranderna deltar i ett aktivt dokto-randseminarium. Det finns ett regelbundet samarbete med andra lärosäten.


Fördelningen mellan kurspoäng och avhandlingspoäng för en sammanlägg-ningsavhandling är 30 högskolepoäng /210 högskolepoäng och för en mono-grafiavhandling 60 högskolepoäng /180 högskolepoäng, vilket särskilt för sam-manläggningsavhandling är en anmärkningsvärt låg kursdel. Man kan starkt ifrågasätta det rimliga i denna fördelning.

�1


Avhandlingen behandlas vid tre tillfällen på allmänt seminarium före disputa-tionen. Därutöver dokumenteras doktorandens arbete fortlöpande i en nätba-serad plattform, vilket ger goda möjligheter att följa upp doktorandens arbete. Forskarutbildningen förbereder för vetenskaplig kommunikation i internatio-nella sammanhang. Till exempel förväntas doktoranderna bidra vid interna-tionella konferenser.

Sahlgrenska akademins råd för forskarutbildning har ansvar för utbild-ningen på forskarnivå och frågor bereds av utskottet för forskarutbildnings-frågor.

Musikpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 3 0,40 3 0,40

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 3 0,40 3 0,40



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








Forskarutbildningen i musikpedagogik ingår tillsammans med åtta andra estetiska forskarutbildningar i en gemensam forskarskola med syfte att främja interdisciplinära synsätt och teoribildningar mellan konst och vetenskap. Doktoranderna i musikpedagogik har sin anställning förlagd till högskolan för scen och musik.

�2

Bedömning


Med tre tillsvidareanställa professorer är utbildningens lärarkapacitet och - kompetens tillfredsställande. Professorerna har relevant vetenskaplig kom-petens.

Handledningen håller tillräckligt hög nivå och är tillräckligt omfattande.Av publikationslistorna att döma är lärarna aktiva forskare. Utbildningen

samarbetar med Musikhögskolan i Malmö, Lunds universitet, om doktorand-seminarier och kurser. Doktoranderna deltar i kurser och konferenser, inom och utanför lärosätet. Lärare från andra institut och institutioner undervisar regelbundet på kurserna. Sammantaget bedöms den akademiska miljön vara god.


Utbildningen ligger på rimlig nivå. Fördelningen mellan kurspoäng och avhandlingspoäng (120 högskolepoäng vardera) ger för liten tid till avhand-lingen och begränsar på det viset möjligheterna för självständig fördjupning.


Examensmålen är säkrade genom att avhandlingen ventileras på halvvägsse-minarier och trekvartsseminarier i tillägg till ett slutseminarium före disputa-tion. Utbildningen förbereder för vetenskaplig kommunikation i internatio-nella sammanhang bland annat genom krav på språkkunskaper och krav på engelsk sammanfattning. Doktoranderna uppmanas också att presentera sina projekt vid internationella konferenser.

�3

Högskolan Dalarna

Vid Högskolan Dalarna bedrivs utbildning inom huvudområdet pedagogik vid institutionen för hälsa och samhälle. Inom huvudområdet ges fristående kurser som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Kandidatexamen med pedagogik som huvudområde kan också tas ut inom idrottstränarprogrammet (180 högskolepoäng). Huvudområdet pedagogik är inriktat mot arbetslivets pedagogik, idrottspedagogik, lärande i förskola och skola samt mot special-pedagogik.

Grundnivå och avancerad nivå Pedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,60 0 0,00 1 0,60


Övriga 5 2,78 4 2,63 9 5,41

Totalt antal 10 4,89 5 2,88 15 7,77



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 10 1,93 2 1,07 12 3,00

Totalt antal 10 1,93 2 1,07 12 3,00





Bedömning


En docent och ytterligare fem disputerade lärare medverkar i undervisningen på grundnivå och avancerad nivå. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande. Den största delen av undervisningen utförs dock av icke disputerade lärare.

Publikationsförteckningen visar att lärarna är aktiva forskare. Dock domi-neras publikationerna av högskolerapporter om utvärderings- och utveck-

�4

lingsprojekt, skrivna på svenska. I miljön finns även tre doktorander, antagna vid andra lärosäten. Forskningsanknytning nås genom forskande lärare och genom kurslitteraturen. Sammantaget visar dock underlaget en något svag akademisk miljö.


För grundnivåns del är utbildningens nivå högskolemässig. Det stora utbu-det av kurser gör det dock svårt att se hur progression uppnås. Vidare är pro-gressionen mellan grundnivå och avancerad nivå tydlig i inriktningarna mot idrott, men inte inom inriktningarna allmän pedagogik och specialpedago-gik. Litteraturen för kursen i högskolepedagogik och för fördjupningskursen i pedagogik (båda på grundnivå) saknar mer avancerade texter för metodologisk och teoretisk fördjupning.


Examination sker enligt kursplanerna i muntlig och skriftlig form. Kurserna utvärderas av ansvarig lärare som också gör revideringar. Under

2007 samlas alla kursvärderingar in som ett led i institutionens kvalitetssäk-ringsarbete.

��

Högskolan i Borås

Vid Högskolan i Borås ges utbildning inom huvudområdena pedagogik och utbildningsvetenskap vid institutionen för pedagogik. Båda huvudområdena omfattar grundnivå och avancerad nivå.

Grundnivå och avancerad nivåPedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,05 1 0,05

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02


Övriga 0 0,00 2 0,29 2 0,29

Totalt antal 3 0,22 7 0,68 10 0,90



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 1 0,02 1 0,02

Totalt antal 0 0,00 1 0,02 1 0,02





Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser som kan leda till kan-didat- och magisterexamen. Kandidatexamen kan även tas ut i organisa-tions- och personalutvecklingsprogrammet. Såväl utbildning som forskning är inriktade på de sociala, politiska och ekonomiska villkoren för demokrati och delaktighet i läroprocesser inom skola, förskola och samhälle.

Bedömning


I gruppen tillsvidareanställda lärare ingår åtta disputerade lärare varav en professor och en docent. Större delen av undervisningen utförs av dispute-rade lärare, även om professorns och docentens andel är låg. Sammantaget är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. I studentgruppen dominerar kvinnorna, medan männen är i majoritet bland lärarna.

��

I självvärderingen sägs pedagogiskt arbete vara miljöns kärnämne och peda-gogik, sociologi, arbetsvetenskap, psykologi och utbildningsvetenskap fung-era som stödämnen. Miljön präglas av fyra forskningssatsningar som alla står lärarutbildningen nära. Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Forskningsanknytningen är dock inte klart uttryckt i kursplanerna, och det är tveksamt om de ovan nämnda satsningarna är tillräckliga för att skapa en god akademisk miljö.


Progression och fördjupning framträder tydligt i kursplanerna. Litteraturen är aktuell och mångsidig, men övervägande på svenska, också på avancerad nivå. På avancerad nivå utvidgas och fördjupas kraven på teoretisk och meto-dologisk orientering.


Innehåll, upplägg, litteratur och examinationsformer överensstämmer med kursmålen. Högskolans utbildningsplaner är informativa och tydliga. Yrkes-relevansen är säkrad på ett tillfredställande sätt genom inriktning mot varie-rande former av pedagogisk verksamhet.

Utbildningsvetenskap

Tillsvidareanställdalärare Grundnivåochavanceradnivå Forskarnivå*


Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt

A H A H A H A H A H A H

Professorer 1 0,09 2 0,17 3 0,26 1 0,18 2 0,36 3 0,54

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Övriga disputerade 7 0,98 3 0,56 10 1,54 2 0,03 0 0,00 2 0,03

Övriga 19 4,30 4 0,30 23 4,60 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 27 5,37 10 1,05 37 6,42 3 0,21 2 0,36 5 0,57



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 4 0,49 4 0,61 8 1,10

Totalt antal 6 0,77 6 0,86 12 1,63





* Högskolan har inte examensrät på forskarnivå. I miljön är dock tretton doktorander i utbildningsveten-skap aktiva. Dessa är antagna vid Göteborgs universitet, Stockholms universitet och Umeå universitet.

Utbildningsvetenskap ingår som en integrerad del i lärarutbildningen och kan leda till en kandidatexamen. Högskolan ger också ett magisterprogram, som

��

leder till magisterexamen i utbildningsvetenskap. Miljön präglas av uppdra-get på lärarutbildningen. Såväl utbildning som forskning är inriktade på de sociala, politiska och ekonomiska villkoren för demokrati och delaktighet i läroprocesser inom skola, förskola och samhälle.

Bedömning


Med tre professorer, en docent och tio andra disputerade lärare, alla tillsvidare-anställda, är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. De disputerade lärarna står dock för en liten del av undervisningen. Lärargruppen domineras av kvinnor.

Publikationsförteckningen visar att lärarna är aktiva forskare. Den aka-demiska miljön präglas av fyra forskningssatsningar som alla står i nära för-bindelse med lärarutbildningarna. Eftersom huvudområdena pedagogik och utbildningsvetenskap fungerar i en nära relation till varandra gäller samma grundläggande karakteristik av den akademiska miljön för dem båda.


Progressionen framgår i kurslitteraturen och i de stegvis ökande kraven på skrivande, förmåga till kritisk granskning och förmåga att tillämpa vetenskap-lig kunskap. Uppsatsämnena på avancerad nivå framstår som specifika, väl avgränsade och ofta inriktade på praxisnära forskningsproblem. Som helhet är nivå, progression och fördjupning goda.


Kursmålen är säkrade i kursplaner och examination. På kandidatnivå är examensmålen säkrade genom högskolans lokala exa-

mensordning. För magisterprogrammet är examensmålen säkrade i utbild-ningsplanen. Professionsorienteringen i målen riktar sig mot varierande for-mer av pedagogisk verksamhet, och yrkesrelevansen framstår som säkrad på ett tillfredställande sätt.

Arbetet med att säkerställa utbildningens kvalitet sker i anslutning till de riktlinjer som högskolan angett i sitt kvalitetsprogram. Ett särskilt utskott, gemensamt för institutionen och lärarutbildningsnämnden, arbetar med att säkerställa kursplanernas kvalitet med avseende på till exempel överensstäm-melse mellan mål, innehåll, arbetsformer och examinationsformer. Kurserna i utbildningsvetenskap har också bedömts (av institutionen för pedagogik) inom ramen för lärarutbildningens pågående kvalitetsarbete.

��

Högskolan i Gävle

Högskolan i Gävle ger utbildning inom huvudområdena didaktik och pedago-gik vid institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi. Utbildning i dessa båda huvudområden ges på grundnivå och avancerad nivå. Utbildning inom huvudområdena bildpedagogik (grundnivå) och dramapedagogik (grundnivå) ges vid institutionen för humaniora och samhällsvetenskap.

GrundnivåBildpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 1,00 0 0,00 2 1,00

Totalt antal 3 1,80 0 0,00 3 1,80



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,50 0 0,00 1 0,50

Totalt antal 1 0,50 0 0,00 1 0,50





Inom huvudområdet bildpedagogik ges fristående kurser som kan leda till kandidatexamen. De flesta kurser ges på halvfart som helgkurser, vilket inne-bär att de kan fungera som fortbildning för verksamma pedagoger. Huvudom-rådet har inriktning mot praktiskt estetiskt arbete kopplat till teori, tematiskt arbete (tvärvetenskapligt synsätt), visuell kultur och bild som kommunikation samt mot fältet bild för barn i de yngre åldrarna.

Bedömning


Inom huvudområdet undervisar en tillsvidareanställd lektor och två tillsvida-reanställda adjunkter. Till detta tillkommer en visstidsanställd lärare. Lärarka-

�0

paciteten och lärarkompetensen är därmed otillfredsställande. Samtliga lärare under perioden 2003–2007 har varit kvinnor.

Enligt inkommet underlag avsätts för lektorerna 20 procent av arbetsti-den för egen forskning, men underlaget ger inga övriga belägg för att under-visningen bedrivs i en forskande miljö eller att lärarna är aktiva forskare. Forskningsanknytningen sker främst genom att avhandlingar ingår i kurslit-teraturen för B- och C-kurserna. Sammantaget bedöms den akademiska mil-jön som något svag beroende på bristande forskningsaktivitet bland lärarna. Detta uppvägs till viss del av den vetenskapliga teoretiska mångfalden och det utvecklade arbetssättet.


Utbildningen ligger på en högskolemässig nivå såväl beträffande omfattning och inriktning av litteratur som vetenskapligt arbete och förhållningssätt. Den vetenskapliga metodskolningen motsvarar kraven på kandidatnivå.

Det finns en tydlig progression mellan A-kursen och B-kursen. Kursplanen för kurs C är inte formulerad i enlighet med den nya examensordningen.

Ämnet bildpedagogik har i sig inte någon större bredd och i högskolans utbildning snävas det in ytterligare genom betoningen på det yngre barnet. Lärosätet har också en särskild hög kompetens inom fältet bild för, med och av barn i de yngre åldrarna. Betoningen på det yngre barnet kan ses som en lokal profilering som utgår från de nuvarande lärarnas kompetens och intres-seinriktning, men det gör utbildningen känslig för lärarbyten. För att under-lätta studenternas val bör profileringen framgå tydligare i kursplaner och i utbildningsbeskrivningar.

Säkring av kursmål, examensmål, utbildningens kvalitet

Undervisningen sker i form av konstnärligt skapande, föreläsningar och semi-narier, vilket är relevant för kursens mål och inriktning. Examensarbetets pla-cering är reglerad i kursplanerna och ligger i kurs C. Utbildningen i sig leder inte till ett självständigt yrkesarbete eller lärarbehörighet och hur förankringen till lärarutbildningen sker framgår inte.

De utvärderingsmallar som utarbetats lokalt vid lärosätet har visat sig inte vara adekvata för utbildningen. Kursvärderingar av litteratur och upplägg-ning genomförs muntligt med studenterna. System för att dokumentera och använda det för utveckling av kurserna saknas.

�1

Dramapedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,25 0 0,00 1 0,25

Totalt antal 2 0,40 0 0,00 2 0,40



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,90 0 0,00 1 0,90

Totalt antal 1 0,90 0 0,00 1 0,90





Utbildning i dramapedagogik ges dels inom dramapedagogprogrammet (180 högskoelpoäng), där studenterna kan ta ut en kandidatexamen. Dels ger hög-skolan fristående kurser i dramapedagogik, som också leder till kandidatexa-men.

Högskolan i Gävle har ett samarbetsavtal med Västerbergs folkhögskola rörande dramapedagogprogrammet. Högskolan och folkhögskolan har anta-git varsin utbildningsplan för denna utbildning. Av dessa framgår att stu-denterna efter två års studier på folkhögskolan blir behöriga till C-kursen på högskolan. Efter avklarad C-kurs och ytterligare en termins studier inom huvudområdet kan studenterna sedan ta ut en kandidatexamen i dramapeda-gogik genom att ansöka om att deras studier vid folkhögskolan tillgodoräknas som 120 högskolepoäng vid högskolan i Gävle. Enligt utbildningsplanerna är det endast C-kursen (30 högskolepoäng) och den avslutande terminens stu-dier (30 högskolepoäng) som högskolan ansvarar för. I det följande bedöms endast högskolans kurser.

Bedömning


Lärarkåren består av en lektor med bildpedagogik och en adjunkt med peda-gogik som ämnesinriktning (båda tillsvidareanställda). Båda är dessutom dra-mapedagoger. Till detta kommer en visstidsanställd adjunkt med ämnesin-riktning dramapedagogik. Lärarnas ämneskompetens inom dramapedagogik, pedagogik och bildpedagogik bedöms som relevant för utbildningens inrikt-

�2

ning, men kompetensen är något begränsad när det gäller det specifikt drama-pedagogiska. Sammantaget bedöms lärarkapacitet och -kompetens som otill-fredsställande. Undervisningen bedrivs till stor del av icke disputerade lärare. Samtliga lärare är kvinnor och har så varit under hela perioden 2003–2007.

Huruvida lärarna har reella möjligheter till egen forskning och/eller kom-petensutveckling går inte att bedöma, men forskningsaktiviteten förefaller låg, då endast en vetenskaplig artikel har producerats under perioden 2003–2007. Det framgår att folkhögskolan har ett aktivt internationellt utbyte med svenska och internationella företrädare för dramapedagogisk forskning och årligen anordnas ett forskningsseminarium med inbjudna forskare där såväl lärare som studenter inbjuds att delta. Denna miljö erbjuds inte studenter som läser ämnet i form av fristående kurser vid Högskolan i Gävle. Forsknings-anknytningen bör därför särskilt beaktas för dessa studenter. Sammantaget bedöms utbildningens akademiska miljö som svag.


Huvudområdet dramapedagogik är till sin natur snävt och det finns en uppen-bar risk att utbildningen leder in i återvändsgränder, även om det finns möj-lighet för studenterna att bredda sin kompetens genom att studera Teater B och C i ett samarbete med Dramatiska institutet.

Högskolans kurser ligger på en högskolemässig nivå beträffande omfatt-ning av litteratur och vetenskaplig metodskolning. Kurslitteraturen omfattar i huvudsak svenska läroböcker och rapporter och det förekommer få internatio-nella artiklar. Avhandlingar finns dock i samtliga kurser, och i kurs C används avhandlingar för såväl ämnesstudier inom huvudområdets olika inriktningar som för metodskolning. Progressionen beträffande vetenskapligt förhållnings-sätt och metod är tillfredsställande.


Det är inte möjligt att bedöma hur lärosätet säkrar uppnåendet av kursmå-len. Kursplanernas information om undervisningsformerna är svårtolkad. Det framgår att ett flertal undervisningsformer används, till exempel lek, övningar och improvisationer, vilka bygger på en aktiv närvaro och beskrivs som ett pedagogiskt gestaltande. Examinationsformerna är vagt beskrivna framför allt vad gäller kurs C, vilket gör att det svårt att bedöma vilka krav som ställs på studenterna.

Utbildningen ska enligt självvärderingen och målen för huvudområdeskur-serna leda till ett yrkesarbete inom drama och teater inom grundskola, gym-nasium samt folkbildning och föreningsliv. Utbildningen inom huvudområdet med inslag av verksamhetsförlagd utbildning och internationella studier ger goda förutsättningar för ett självständigt yrkesarbete. Distansutbildningen med sitt i huvudsak teoretiska innehåll ger inte samma möjlighet utan en koppling till annan pedagogisk utbildning.

�3

Grundnivå och avancerad nivåDidaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,20 0 0,00 1 0,20

Docenter 1 0,30 0 0,00 1 0,30


Övriga 7 4,73 4 2,53 11 7,26

Totalt antal 11 5,43 5 3,16 16 8,59



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 6 2,83 3 0,70 9 3,53

Totalt antal 6 2,83 3 0,70 9 3,53





Inom huvudområdet didaktik kan studenterna ta ut kandidatexamen på fri-stående kurser och inom lärarprogrammet. Magisterexamen kan tas ut på fri-stående kurs och inom ett magisterprogram, som är gemensamt för pedagogik, didaktik och psykologi. Didaktik har en central plats i lärarutbildningen och huvudområdet har en tydlig yrkesorientering.

Bedömning


En professor i didaktik, en docent och ytterligare tre disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, deltar i undervisningen. Dock består lärargruppen till övervägande del av adjunkter, och dessa icke disputerade lärare står också för den största delen av undervisningen. Sammantaget är tillgången på dis-puterade lärare tillfredställande inom huvudområdet, men denna kompe-tens utnyttjas i en allt för liten utsträckning i undervisningen. Majoriteten av lärarna är kvinnor.

En relativt livlig publikationsverksamhet vittnar om att lärarna är forsk-ningsaktiva. Inom avdelningen för didaktik anordnas ett högre seminarium varannan vecka och seminariet leds av avdelningens professorer. Seminariet karakteriseras som navet i ämnets verksamhet. Givet lärarnas publikationer, det högre seminariet och den vetenskapliga ambition som präglar utbildning-arna på avancerad nivå kan ämnesavdelningen karakteriseras som en akade-misk miljö i sin stabiliseringsfas.

�4


Progression i kurserna på grundnivå och avancerad nivå kan utläsas ur kurs-planerna. Magisterprogrammet i pedagogik, didaktik och psykologi är mång-vetenskapligt och avser att kvalificera för samhälleliga uppdrag inom ett brett fält. Progressionen i relation till grundnivån konstitueras bland annat av orien-teringen mot forskning, vilket exempelvis syns i betoningen av vetenskapliga metoder.


Undervisning och examination är mångsidigt utformade och erbjuder rimliga möjligheter för studenterna att uppnå de samlade kursmålen inom huvudom-rådet. I magisterprogrammet finns nivåbestämda bedömningsmatriser formu-lerade för att värdera studenternas prestationer och progression.

Kursmålen understryker yrkesinriktningen i utbildningen och betonar varierande uppgifter inom det pedagogiska verksamhetsfältet.

Ett exempel på kvalitetsarbetet inom huvudområdet är ansträngningarna att försöka höja utbildningens vetenskapliga nivå. Detta sker genom satsningar på gemensam kompetensutveckling. Enligt ett beslut av institutionsstyrelsen ska den lägsta akademiska nivån inom didaktikavdelningen vara magister. Som helhet är högskolans satsningar på att säkra mål och kvalitet goda.

Pedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,40 1 0,40

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 13 7,48 6 2,43 19 9,91

Totalt antal 16 8,58 9 3,53 25 12,51



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,10 1 0,10

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 1,20 1 0,60 3 1,80

Totalt antal 2 1,20 2 0,70 4 1,90





Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser som kan leda till kandi-dat- och magisterexamen. Även inom hälsopedagogprogrammet kan studen-

��

terna ta ut en kandidatexamen i pedagogik. På avancerad nivå ges ett magis-terprogram (gemensamt för pedagogik, didaktik och psykologi), som leder till magisterexamen. Pedagogik har en central plats i lärarutbildningen och huvudområdet har en klar yrkesorientering.

Bedömning


Andelen disputerade lärare är låg och ingen av de disputerade lärarna har docentkompetens. En tillsvidareanställd professor undervisar dock på både grundnivå och avancerad nivå. Därtill finns en visstidsanställd professor på avancerad nivå. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande. Dock utförs en stor del av undervisningen av icke disputerade lärare. Lärar-gruppen domineras av kvinnor, men de båda professorerna är män.

Avdelningen för pedagogik anordnar ett högre seminarium en gång i måna-den, lett av avdelningens professor, och karaktäriserat som navet i dess verk-samhet. Publiceringsverksamheten är livlig, även om böckerna har övervä-gande lärobokskaraktär. Sammantaget bedöms den akademiska miljön som god.


Utbildningens nivåplacering är rimlig. Progressionen är tydlig i kursplanerna, som i ökande grad ställer krav på kritisk förmåga och självständigt arbete. Också i valet av kurslitteraturen syns progression. Litteraturen är till vissa delar på engelska.


Kursmålen säkras i undervisning och examination. Examensarbetenas kvalitet säkras genom seminarier och examination.

Professionsorienteringen i målen rymmer varierande uppgifter inom det pedagogiska verksamhetsfältet.

��

Högskolan i Halmstad

Pedagogik ingår tillsammans med andra huvudområden och andra program i sektionen för hälsa och samhälle. Utbildning i pedagogik ges som fristående kurser på grundnivå, men kan också ingå i det idrottsvetenskapliga program-met (180 högskolepoäng). På avancerad nivå ges fristående kurser i allmän pedagogik, pedagogik med inriktning mot idrott och högskolepedagogik. Utbildning i huvudområdet pedagogik kan leda till kandidat- och magister-examen.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,15 0 0,00 1 0,15

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 3 0,75 2 1,05 5 1,80

Totalt antal 4 0,90 5 2,10 9 3,00



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Övrigadisputerade 0 0,00 1 0,15 1 0,15

Övriga 2 1,25 2 0,20 4 1,45

Totalt antal 2 1,25 3 0,35 5 1,60





Bedömning


En professor och tre lektorer, alla tillsvidareanställda, är aktiva inom huvud-området. Dock utförs en stor del av den faktiska undervisningen av icke dis-puterade lärare. Sammantaget har huvudområdet tillgång på en tillfredstäl-lande mängd disputerade lärare, men deras kompetens kunde utnyttjas i en högre utsträckning.

��

Publikationsförteckningen visar att lärarna är aktiva forskare. Listan över C- och D-uppsatser speglar relativt väl de forskningsområden som lärarna representerar, vilket är ett tecken på forskningsanknytning. I miljön är också fyra doktorander aktiva, antagna vid Göteborgs universitet, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet och Stockholms universitet.


Av kursplanerna framgår att utbildningen på grundnivå är högskolemässig och det finns en tydlig progression mellan grundnivå och avancerad nivå. Forsk-ningsanknytning och träning i vetenskaplig metod lyfts fram.

Kurserna i pedagogik är präglade av det idrottsvetenskapliga programmets inriktning. Relationen mellan inriktningarna pedagogik och idrottsvetenskap är dock oklar. Till exempel är kursen snarlik kursen i pedagogik på avancerad nivå, 30 högskolepoäng, kursen pedagogik på avancerad nivå med inriktning idrott, 30 högskolepoäng.

Sammantaget är utbildningens nivå rimlig och dess progression och för-djupning god.


Examination sker i hög grad i form av hemtentamen, en examinationsform där färdigheter som problemlösning och kritisk reflektion prövas. Muntlig färdighetsträning genom presentation och diskussion av texter i seminarier ingår också i de flesta fall.

Inom ramen för ett större kvalitetsarbete vid högskolan arbetar man syste-matiskt med uppföljning av huvudområdets kursinnehåll och kursutfall. Här ingår kvalitetssamtal om bland annat utvärderingar och utveckling av kurs-planer, läromedel, undervisning, examination, kursvärderingar och utbild-ningsresultat.

��

Högskolan i Jönköping

Högskolan i Jönköping är stiftelseägd och drivs i form av fem aktiebolag, varav högskolan för lärande och kommunikation är ett. Utbildning på grundnivå och avancerad nivå bedrivs inom huvudområdena lärande och pedagogik. Vid högskolan bedrivs också forskarutbildning i lärande, pedagogik, didaktik, pedagogiskt arbete och specialpedagogik. Dessa ingår i sin tur i forskarskolan lärande och kommunikation.

Grundnivå och avancerad nivåLärande



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 2 0,45 2 0,45

Docenter 1 0,06 1 0,61 2 0,67


Övriga 19 4,88 14 2,23 33 7,11

Totalt antal 24 5,79 23 3,93 47 9,72



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 11 1,05 8 1,12 19 2,17

Totalt antal 12 1,08 8 1,12 20 2,20





Utbildning inom huvudområdet lärande ges dels som fristående kurser, dels inom lärarprogrammet. Studenterna (även inom lärarprogrammet) kan ta ut kandidat- och magisterexamen med lärande som huvudområde. Kurserna har en inriktning mot kulturmöten, miljöfrågor, elever med särskilda behov samt mot kompetensutveckling bland yrkesverksamma lärare.

Bedömning


Två professorer, två docenter och tio andra disputerade lärare, alla tillsvidare-anställda, är verksamma inom huvudområdet. Därmed är lärarkapacitet och

�0

-kompetens tillfredställande. Emellertid står de disputerade lärarna för endast en dryg fjärdedel av undervisningen, som i huvudsak sköts av icke disputerade lärare. Bland lektorerna är könsfördelningen jämn, men båda professorerna är män.

Publiceringsfrekvensen är relativt hög. Sammantaget visar underlaget att utbildningen sker i en forskande miljö.


Utbildningen har en tydlig struktur och progression. På lägre nivåer finns inslag av kunskapsteori. På högre nivåer ökar kraven på studenternas självstän-dighet, förmåga till analys och systematik. På avancerad nivå fördjupar man sig i vetenskapsteoretiska frågor. På masterkurserna understryks forskningsan-knytningen genom att doktorander och forskare presenterar sina projekt.

Sammantaget är utbildningens nivå rimlig och dess progression och för-djupning god.


Enligt självvärderingen satsar högskolan i lärande och kommunikation på adjunkters och lektorers kompetensutveckling. Genom den skolnära forsk-ningen syftar högskolan till att säkra kvaliteten i lärarutbildningen och stärka dess forskningsanknytning.

Pedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 2 0,06 2 0,06

Docenter 2 0,02 1 0,08 3 0,10


Övriga 9 0,90 2 0,23 11 1,13

Totalt antal 14 1,35 7 0,59 21 1,94



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 4 0,45 1 0,05 5 0,50

Totalt antal 4 0,45 3 0,23 7 0,68





�1

Huvudområdet pedagogik innefattar pedagogik och specialpedagogik. Utbild-ningen ges huvudsakligen som fristående kurser och kan leda till kandidat- och magisterexamen. Under senare år har utbildningen i pedagogik alltmer inriktats mot vuxenpedagogik och mot lärande i arbetslivet.

Bedömning


Inom huvudområdet undervisar två professorer, tre docenter och fem övriga disputerade lärare, alla tillsvidareanställda. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande. Icke disputerade lärare ansvarar dock för huvudde-len av undervisningen. Bland lektorerna är könsfördelningen jämn, men de båda professorerna är män.

Forskningen och forskarutbildningen är organiserade i fyra forskningspro-filer som också sätter sin prägel på kurserna på lägre nivåer. Publikationsför-teckningen visar att lärarna publicerar sig. Studenterna har möjlighet att skriva uppsatser i anknytning till pågående forskningsprojekt. Sammantaget bedöms den akademiska miljö som god.


Progressionen mellan grundnivå och avancerad nivå är tydlig i valet av under-visningsformer, litteratur och uppställda examenskrav. På högre nivåer utgörs kurslitteraturen av avhandlingar och vetenskapliga artiklar. Där ställs högre krav på självständigt tänkande, analys och reflektion i examinationen.


I kursplanerna för grundnivå och avancerad nivå formuleras tydliga kurskrav och kursmål. Överensstämmelsen mellan kurser och examinationsformer är god.

ForskarnivåHögskolan för lärande och kommunikation ger forskarutbildning inom lärande, pedagogik, didaktik, pedagogiskt arbete och specialpedagogik. Fors-karutbildningarna bedrivs inom ramen för forskarskolan Lärande och kom-munikation. Forskarskolan har nära kopplingar till högskolans forskningspro-filer. De flesta doktorander tillhör inriktningen skolnära forskning. Högskolan samarbetar med högskolorna i Borås, Halmstad, Skövde och Högskolan Väst för att skapa en stark forskningsmiljö.

Eftersom forskarutbildningarna ligger nära varandra med cirka 40 pro-cent gemensamma kurser planerar man att minska antalet dem till två. I de bedömningstexter som följer efter faktarutorna behandlas de fem forskarut-bildningarna tillsammans.

�2

Lärande



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,10 4 0,58 5 0,68

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,10 4 0,58 5 0,68



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 5 0,18 8 0,11 13 0,29

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 6 0,20 8 0,11 14 0,30








�3

Pedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 4 0,58 4 0,58

Docenter 2 0,21 0 0,00 2 0,21


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,21 4 0,58 6 0,79



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 5 0,18 8 0,11 13 0,29

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 6 0,20 8 0,11 14 0,30








�4

Didaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,10 4 0,58 5 0,68

Docenter 0 0,00 1 0,10 1 0,10


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,10 5 0,68 6 0,78



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 5 0,18 8 0,11 13 0,29

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 6 0,20 8 0,11 14 0,30








��

Pedagogiskt arbete



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,10 4 0,58 5 0,68

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,10 4 0,58 5 0,68



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 5 0,18 8 0,11 13 0,29

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 6 0,20 8 0,11 14 0,30








��

Specialpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,10 4 0,58 5 0,68

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,10 4 0,58 5 0,68



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








Bedömning


Sammanlagt nitton doktorander är antagna i högskolans forskarutbildningar. Varje självvärdering redovisar fyra till fem tillsvidareanställda professorer som aktiva i utbildningen. Lärarkapacitet och -kompetens är alltså tillfredsstäl-lande. Man kan dock ställa frågor om könsfördelningen. Bland de professo-rer som är verksamma inom till exempel specialpedagogik är fyra män och en kvinna. Vidare uppges den kvinnliga professorn ha betydligt mindre egen forskningstid (10 procent) än sina manliga kollegor (drygt 40 procent i genom-snitt).

Handledarna är aktiva forskare. Till exempel kan nämnas forskarutbild-ningen i specialpedagogik, där lärarnas forskningsaktivitet är mycket god med cirka fyra titlar per år, varav hälften i internationella sammanhang. Forskar-skolan är en bred akademisk miljö, där samarbete sker med forskare och prak-tiker från olika områden. Sammantaget är forskarutbildningarnas akademiska miljö god.

��


Utbildningarnas nivå är god och progressionen är tydlig. Fördelningen mellan kursdel och avhandlingsdel är rimlig.


Utbildningarnas yrkesrelevans säkras genom att samverkan mellan teori och praktiskt arbete betonas. Forskarutbildningen förbereder också de studerande för vetenskaplig kommunikation.

I underlaget framhålls att huvudhandledare och biträdande handledare ska vara minst docentkompetenta, att de ska ha genomgått handledarutbildning och att doktorandens arbete ska granskas vid tre seminarier av externa docent-kompetenta bedömare. Forskarutbildningarna har de relevanta professorsre-surser som krävs för att säkra kvaliteten. Högskolans vd ansvarar tillsammans med ett forskningsråd bestående av professorer, forskare och doktorander för kvalitetssäkringen av forskarutbildningen.

��

Högskolan i Kalmar

Vid Högskolan i Kalmar ansvarar den humanvetenskapliga institutionen för huvudområdet pedagogik. Utbildning ges i form av fristående kurser, som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Studenter med lärarexamen ges behörighet för vidare studier i pedagogik på avancerad nivå. Pedagogik är ett starkt inslag i ett av högskolans fyra styrkeområden (Lärande och kommuni-kation) och har en nära anknytning till lärarutbildningen.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,05 2 0,06 3 0,11

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 18 2,89 8 0,81 26 3,70

Totalt antal 25 3,30 14 1,23 39 4,53



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,05 0 0,00 1 0,05

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,39 0 0,00 2 0,39

Totalt antal 4 0,48 0 0,00 4 0,48





Bedömning


Tre professorer och tio disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, är aktiva i undervisningen. Därtill kommer en visstidsanställd professor och en viss-tidsanställd disputerad lärare. Därmed är lärarkapacitet och -kompetens till-fredsställande. Dock kunde denna kompetens utnyttjas i större utsträckning i undervisningen, som i hög grad utförs av adjunkter.

Arbetet med att samordna ämnets bitvis ganska disparata forskningsverk-samher har påskyndats.

�0

De fast anställda lärarnas forskning har under 2006 och 2007 resulterat i ett femtontal internationellt publicerade artiklar samt i konferensbidrag. En grupp om tio doktorander knutna till några av de nationella forskarskolorna i pedagogik bidrar till den akademiska miljön, liksom adjunkter som bedriver forskarutbildning i tjänsten. Givet de resurser man har framstår forsknings-aktiviteten som tillfredsställande, medan däremot forskningsanknytningen av undervisningen ter sig helt otillräcklig. En samlad bedömning blir att den akademiska miljön, och då särskild utbildningens forskaranknytning, fram-står som svag.


Ett metodmoment finns formulerat för samtliga utbildningsnivåer. Likaså bereds deltagarna möjligheter att lära sig formulera forskningsfrågor på A-nivån. På B-nivån genomförs ett uppsatsarbete som seminarieventileras. Litte-raturen är i huvudsak på svenska, men kompletteras i vissa kurser med studier av vetenskapliga originalarbeten i form av artiklar. Antalet uppsatser på C-nivån har ökat och de teman man ägnar sig åt är relevanta för pedagogikäm-net och lärarutbildningen. Utbildningens nivå, progression och fördjupning bedöms vara relativt god.


Kursplanerna är systematiskt upplagda med tydliga mål. Likaså är examina-tionsformer, former för omtentamen och övrig studentrelevant information klart formulerade. Tydligheten leder till slutsatsen att säkringen av kursmå-len är god.

Högskolan har ett utvecklat kvalitetssäkringsarbete som på rektors uppdrag leds av en prorektor. Programmet för kvalitetssäkring utgår från Högskole-verkets system och innefattar systematisk uppföljning av verksamheten och kursplaneutveckling.

�1

Högskolan i Skövde

Vid Högskolan i Skövde bedrivs utbildning i pedagogik vid institutionen för kommunikation och information. Innehållsligt ligger utbildningens fokus på lärande och vuxnas yrkesutövande. Studenterna kan ta ut en kandidatexamen i pedagogik på fristående kurser och inom lärarutbildningen. Ett magister-program i pedagogik leder till magisterexamen. Denna examen kan även tas ut efter studier på fristående kurser.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,35 1 0,30 2 0,65


Övriga 8 5,55 1 0,25 9 5,80

Totalt antal 11 7,05 2 0,55 13 7,60



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,15 1 0,15

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 12 4,30 2 0,60 14 4,90

Totalt antal 12 4,30 3 0,75 15 5,05





Bedömning


Två tillsvidareanställda docenter är aktiva i undervisningen. Lärarkapacitet och kompetens är därmed tillfredsställande. Till största delen utförs dock undervisningen av icke disputerade och visstidsanställda lärare, de flesta kvin-nor.

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Fors-kande lärare deltar också i viss utsträckning i undervisningen. Sex doktoran-der, antagna vid Göteborgs universitet och Örebro universitet, ingår i miljön.

�2

Sammanfattningsvis visar underlaget att man är medveten om behovet av att utveckla den akademiska miljön. Flera samarbeten i syfte att stärka den har inletts, men man har ännu en bit kvar för att skapa en självständig vetenskap-lig miljö omkring utbildningen.


Kurser i lärarprogrammets allmänna utbildningsområde ingår i huvudområ-dets kursutbud. Även om grundnivåns kurser generellt sett ligger på högskole-mässig nivå, upptar vissa kursers litteraturförteckningar (särskilt de på A- och B-nivå som ingår i lärarprogrammets allmänna utbildningsområde) titlar som håller låg vetenskaplig nivå. Kurser som ingår i magisterprogrammet i peda-gogik håller god nivå vad gäller litteratur.

I underlaget betonas att utbildningens progression är riktad mot den kom-mande yrkesverksamheten. En ökande komplexitet i företeelser och frågeställ-ningar eftersträvas.

Utbildningen är ett exempel på hur huvudområdet pedagogik integrerats i lärarutbildningen och dess allmänna utbildningsområde. I det perspektivet får ”huvudområde” en något annan innebörd än i en konstruktion där huvudom-rådet definieras disciplinärt. Huvudområdets omfattning och avgränsning blir dock tydligare på avancerad nivå. Sammantaget finns inga skäl att ifrågasätta huvudområdets avgränsning och relevans.


Kursplanerna är inte formulerade enligt den nya examensordningen. Det är däremot utbildningsplanen för magisterprogrammet.

Högskolan har en gemensam kvalitetspolicy, varifrån strategier för utbild-ning, forskning och internationalisering har utarbetats. Från 2008 används en lokal modell för cyklisk utvärdering av utbildning (ämnen och program). Modellen reglerar också formen för kursvärderingarna. Studenter och lärare deltar aktivt i dessa.

�3

Högskolan Kristianstad

Vid Högskolan Kristianstad ges utbildning inom huvudområdet pedagogik (grundnivå och avancerad nivå) och ett specialpedagogprogram vid institu-tionen för beteendevetenskap. Högskolan tilldelades masterexamensrätt för utbildningsvetenskap 2007, men har vid utvärderingstillfället inte startat någon utbildning.






Professorer 0 0,00 3 0,60 3 0,60 0 0,00 3 0,15 3 0,15

Docenter 1 0,55 0 0,00 1 0,55 1 0,05 0 0,00 1 0,05


Övriga 24 12,77 9 6,20 33 18,97 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 36 18,57 17 8,90 53 27,47 1 0,05 3 0,15 4 0,20



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,20 0 0,00 1 0,20

Docenter 0 0,00 1 0,15 1 0,15


Övriga 3 0,45 1 0,25 4 0,70

Totalt antal 5 0,85 2 0,40 7 1,25





* Högskolan Kristianstad har inte examensrätt för forskarnivå i pedagogik. Totalt 17 adjunkter och tre doktorander med anställning är antagna vid Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Växjö universitet, Linköpings universitet, Åbo Akademi och Luleå tekniska universitet.

Utbildning inom huvudområdet pedagogik ges i form av fristående kurser, som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Även inom folkhälsope-dagogprogrammet kan studenterna ta ut en kandidatexamen i pedagogik. Magisterexamen kan också tas ut inom tre magisterprogram: ett med inrikt-ning mot utbildningsledarskap, ett med inriktning mot naturvetenskapernas didaktik samt ett med inriktning mot matematikdidaktik. Pedagogikämnet har en nära relation till lärarutbildningen och en central ställning vid hög-skolan.

�4

Bedömning


Lärarkapaciteten och -kompetensen inom huvudområdet är tillfredställande. Tre professorer och 17 disputerade lärare är verksamma inom huvudområdet och deras ämneskompetens svarar väl mot högskolans uppdrag. Dock står 33 icke disputerade lärare för den största undervisningsinsatsen. Grupperna viss-tidsanställda lärare, icke disputerade lärare samt disputerade lärare domineras av kvinnor. Samtliga tre professorer är däremot män.

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare, även om de internationella arbetena är tämligen få givet de resurser man har. I miljön bedrivs också forsknings- och utvecklingsarbete inom varierande fält. Själv-värderingen ger dock ingen beskrivning av hur denna verksamhet är organise-rad eller med vilken frekvens man håller seminarier och liknande. Sammanta-get bedöms den akademiska miljön vara tillfredsställande, även om man med de goda resurser man förfogar över borde kunna stärka såväl forskningsan-knytning som vetenskaplig produktion.


Kurserna ger en överblick över pedagogikområdets centrala delar. De har en tydlig progression, med stigande grad av självständighet i problemformulering och arbete med data. Man har ett relativt stort utbud av distanskurser anpas-sade för vidareutbildning av yrkesverksamma lärare.


Lärandemålen är tydligt beskrivna i kursplanerna och är relevanta för varje kurs. En utvecklad modell för examination och kursinnehåll finns.

Kurserna har en tydlig yrkesrelevans för skol- och utbildningssektorn. En lokal examensordning reglerar kriterierna för de olika examina.

Högskolan befinner sig under den aktuella perioden i en fas av omorgani-sation. Som ett led i denna har högskolans kvalitetsråd arbetat fram ett kvali-tetsprogram. Sammantaget framstår detta kvalitetsarbete som övertygande.

��

Avancerad nivåSpecialpedagogprogrammet



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20

Docenter 1 0,55 0 0,00 1 0,55


Övriga 11 4,85 0 0,00 11 4,85

Totalt antal 14 5,60 1 0,20 15 5,80



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,45 0 0,00 2 0,45

Totalt antal 3 0,65 0 0,00 3 0,65



Helårsprestationer (HPR) i.u. i.u. 77,0


Specialpedagogprogrammet startade hösten 2004 och genomförs på halvfart. Den första gruppen studerande examinerades våren 2007.

Bedömning


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. En professor, en docent och två övriga disputerade lärare är verksamma i undervisningen. Majoriteten av lärarna är tillsvidareanställda. Dock utförs undervisningen i stor utsträck-ning av icke disputerade lärare. Grupperna lärare och studenter domineras av kvinnor, medan utbildningens enda professor är man.

Publikationsförteckningen visar en produktion på ungefär en publicering per år och författare. Professorn har en mer omfångsrik publikationsverksam-het. Endast få publiceringar är internationella. Av kursplanerna framgår att utbildningen har en god forskningsanknytning. De innehåller forskningsan-knuten litteratur och uppgifter där vetenskapliga teorier och metoder tilläm-pas. Dock bör den internationella litteraturen utökas. Den akademiska forsk-ningsmiljön är relativt svag, men ett flertal internationella samarbetspartners, gästforskare och studentutbyte förbättrar den akademiska miljön.


Hela utbildningen ligger på avancerad nivå. Utbildningen har en tydlig pro-gression.

��


I syfte att befästa yrkesrollen ingår verksamhetsförlagda delar i utbildningen, liksom vetenskapliga och forskningsmetodiska frågeställningar.

Högskolan Kristianstad har ett genomgripande kvalitetssäkringssystem som sträcker sig från institutionsnivå till högskolans kvalitetsråd. På insti-tutionsnivå finns ett programråd för specialpedagogprogrammet med repre-sentanter för lärare, studenter och verksamheter förlagda utanför högskolan. Sammantaget framstår högskolans kvalitetsarbete som övertygande.

��

Högskolan Väst

Utbildning inom huvudområdet pedagogik ges vid institutionen för omvård-nad, hälsa och kultur. Utbildningen ges i form av fristående kurser som kan leda till kandidatexamen. Pedagogik utgör även huvudområde i den kandi-datexamen som studenter kan ta inom högskolans hälsopromotionsprogram (180 högskolepoäng). En central profil för högskolan är det arbetsintegrerade lärandet, vilket också präglar huvudområdet pedagogik.

GrundnivåPedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 1 0,80 1 0,80


Övriga 6 4,10 2 0,60 8 4,70

Totalt antal 8 4,78 6 1,95 14 6,73



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00





Bedömning


I utbildningen medverkar sex tillsvidareanställda disputerade lärare, varav en docent. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande. Den största delen av undervisningen utförs dock av icke disputerade lärare.

Lärarnas kompetensprofil är ändamålsenlig i förhållande till huvudom-rådets många inriktningar. Förhållandevis många av lärarna är aktiva fors-kare. Tre adjunkter och två doktorander med anställning bedriver forskarstu-dier i pedagogik. De är antagna vid Göteborgs universitet och Högskolan i

��

Jönköping, och handleds delvis av lärare på Högskolan Väst. Utbildningens forskningsanknytning är god. Den rymmer ett spektrum av teoribildningar, forskningsaspekten kommer in tidigt och vidgas och fördjupas efterhand. Sammantaget bedöms den akademiska miljön som god.


Utbildningen på grundnivå är högskolemässig. Progression och fördjupning är god. Hälsopromotionsprogrammets innehåll visar hur pedagogiken kan stödja hälsopromotionsperspektivet i utbildningen på ett mångsidigt sätt. Vetenskap-lig teori och metod etableras tidigt.


Undervisningen och examinationen är mångsidigt och relevant utformad, och ger rimliga möjligheter för studenterna att uppnå kursmålen inom huvudom-rådet. Uppsatsarbetets kvalitet säkras genom handledning och seminarier.

Utbildningen är relevant och aktuell och ger goda förutsättningar för ett självständigt yrkesarbete. Yrkesorienteringens betydelse framhålls i kursinslag om lärande i arbetslivet, förändringsarbete samt lagstiftning inom för utbild-ningsområdet centrala delar. Examensmålen för hälsopromotionsprogrammet är säkrade i dess utbildningsplan.

Kvalitetsarbetet tar sin utgångspunkt i högskolans styrdokument för kvali-tetssäkring. Utifrån styrdokumenten utarbetar varje institution en kvalitets-plan som följs i det dagliga arbetet.

��

Karlstads universitet

Vid Karlstads universitet ges utbildning inom huvudområdena pedagogik (grundnivå och avancerad nivå), specialpedagogik (grundnivå) och pedago-giskt arbete (avancerad nivå). Utbildningarna i pedagogik och pedagogiskt arbete är placerade vid avdelningen för utbildningsvetenskap, organisation och samhälle; specialpedagogik vid avdelningen för utbildningsvetenskap, barn och samhälle. Forskarutbildningarna i pedagogik och pedagogiskt arbete hör under estetisk–filosofisk fakultet.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 6 4,90 1 0,10 7 5,00

Totalt antal 7 5,35 7 1,58 14 6,96



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,10 1 0,30 2 0,40

Totalt antal 3 0,30 1 0,30 4 0,60





Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser som kan leda till kandi-dat- och magisterexamen. De vanligaste kurserna ges både på helfart på cam-pus och som halvfart på distans.

Bedömning


En professor och ytterligare fem tillsvidareanställda disputerade lärare är verk-samma inom huvudområdet pedagogik. Tillgången på kompetenta lärare är därmed tillfredsställande för magisterexamen. Undervisningen bedrivs dock i

100

stor utsträckning av icke disputerade lärare. Grupperna studenter, visstidsan-ställda lärare och icke disputerade lärare domineras av kvinnor. Båda huvud-områdets professorer är dock män.

Den akademiska miljön är god. Publikationsförteckningen för 2003–2007 rymmer bidrag av elva lärare. Forskningsanknytning finns i utbildningen.


Progression i utbildningen sker genom ökande tonvikt på vetenskapsteoretiska och metodologiska aspekter. Också i examinationen finns progression, med gradvis ökande inslag av eget skrivande, seminariedeltagande och planering.


Kursmålen framgår tydligt i kursmålen. Överensstämmelsen mellan kursin-nehåll och examinationsformer är god.

Ämnesmöten där samtliga lärare och forskare deltar hålls regelbundet. Estetisk-filosofiska fakulteten granskar institutionernas rutiner för kvalitets-arbete.

Specialpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 6 4,00 0 0,00 6 4,00

Totalt antal 9 6,70 1 0,35 10 7,05



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,50 0 0,00 1 0,50

Totalt antal 1 0,50 0 0,00 1 0,50





I huvudområdet specialpedagogik ges fristående kurser som kan leda till kan-didat- och magisterexamen.

101

Bedömning


Totalt medverkar tio tillsvidareanställda lärare i utbildningen. En visstidsan-ställd lärare kompletterar lärarlaget. Fyra av lärarna är lektorer i specialpedago-gik. Övriga sex lärare är adjunkter i specialpedagogik respektive i pedagogik. Professor och docentkompetent lärare saknas. Detta innebär att lärarkompe-tensen är tillfredsställande på grundnivå, men otillfredsställande på avancerad nivå. Lärargruppen är starkt kvinnodominerad.

Lärarnas publikationer är få. För att den vetenskapliga produktionen ska öka bör lärarna ges större tidsutrymme till detta liksom till kompetensutveck-ling inom tjänstens ram. För åren 2003–2007 redovisas fyra doktorsavhand-lingar, men däremot inga vetenskapliga artiklar i internationella tidskrifter. Kurserna är forskningsanknutna i varierande grad.


Utbildningen är högskolemässig, men progressionen mellan grundnivå och avancerad nivå liksom fördjupningen inom avancerad nivå är otydliga. I båda fallen behöver progressionen tydliggöras.

Referenslistan av svensk specialpedagogisk facklitteratur är av orienterande slag. Kurserna i handikapp och språk har en tydlig forskningsanknytning med ett vitt spektrum av teorier och internationell litteratur. Utbildning i vetenskapsteori och forskningsmetodik finns. I kursen Specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner (avancerad nivå) ingår egen fördjupning och ett examensarbete. Allt förbereds genom en metodkurs som innehåller träning av kvalificerade samtal, vilka bearbetas och analyseras. Kurslitteraturen bör kompletteras med internationella referenser.


Säkring av kursmål finns. Examensarbetena har ett tydligt specialpedagogiskt fokus, även om de är få i förhållande till antalet studenter.

Karlstads universitet har ett kvalitetssäkringssystem. Kursplaner granskas av studienämnden som är kopplad till fakultetsnämnden. Kursplaner som gäller inom lärarutbildningen granskas av studienämnden vid det särskilda organet för lärarutbildningen (lärarnämnden). Undervisande lärare träffas två gånger i månaden för fortlöpande diskussion av litteratur och examinations-former.

102

Avancerad nivåPedagogiskt arbete



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,30 0 0,00 2 0,30

Totalt antal 3 0,40 1 0,10 4 0,50



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00






Utbildningen ges i form av masterprogrammet Pedagogisk yrkesverksamhet – aktion, analys och utveckling, där studenterna kan ta ut magister- eller mas-terexamen. Programmet vänder sig till studenter med lärarexamen eller annan pedagogiskt utbildning.

Bedömning


Två disputerade och två icke disputerade lärare är aktiva i undervisningen, samtliga tillsvidareanställda. Inga docenter finns och lärarkapacitet och -kom-petens är därmed otillfredsställande för avancerad nivå. Lärargruppen domi-neras av kvinnor.

Två av miljöns forskare har bidragit till publikationsföteckningen. En fors-kare har en omfattande publikationsverksamhet i en rad olika akademiska genrer, medan den andre har bidragit med endast en artikel. Detta, jämte det faktum att universitetet under den aktuella perioden genomför en revidering av arbets- och beslutsordningar, gör utbildningens akademiska miljö svårbe-dömd.


Underlaget visar att utbildningen präglas av progression och fördjupning. Masternivån framhålls som forskningsförberedande. Utbildningen är plane-

103

rad i nära samarbete med forskningsmiljöerna inom pedagogik, pedagogiskt arbete och ämnesdidaktik.


Kursmålen är formulerade i anslutning till utvecklingen av kunskaps- och forskningsfältet pedagogiskt arbete i stort.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,40 2 0,50 3 0,90

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,42 6 0,74 8 1,16



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 3 0,24 3 0,24

Docenter 1 0,23 0 0,00 1 0,23


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 3 0,27 3 0,24 6 0,51








Pedagogik var en av de första forskarutbildningarna som inrättades vid Karl-stads universitet (1999). Profilen är riktad mot forskning om barn och barn-dom, skolutveckling, livsberättelseforskning och pedagogikens filosofi.

Bedömning


Tillgången på kompetenta lärare är god. Enligt underlaget finns det tre tillsvi-dareanställda professorer samt ytterligare tre professorer och en docent bland de visstidsanställda lärarna. Därtill undervisar ytterligare fem tillsvidarean-ställda disputerade lärare.

104

Varje doktorand har rätt till 160 timmars handledning per år. Dessa för-delas så att 80 timmar går till handledning och 80 timmar avser deltagande i konferenser och seminarier.

Doktorander uppmanas att delta i andra universitets doktorandkurser. Fors-karstuderande från Karlstads universitet har deltagit i kurser i Norge och Dan-mark och danska och norska doktorander har bedrivit studier vid Karlstads universitet.


Kurserna på forskarnivå präglas av den övergripande lokala forskningsprofi-len. Vissa kurser bedrivs tillsammans med forskarutbildningen i pedagogiskt arbete. Studieplanerna är utförliga om innehåll, obligatorier och progression. Kursdelen innehåller obligatoriska kurser med vetenskapsfilosofisk och histo-risk inriktning. Här finns också kurser som berör pedagogikens relation till samhälle, utbildning och vetenskap samt fördjupningskurser i kvalitativ och kvantitativ metod.


Inkommet underlag beskriver utförligt säkringen av kursmål och innehåll. Sammantaget visar inkommet underlag på att kvaliteten på forskarutbildning-ens olika moment, kursdelen och avhandlingsdelen, är säkrad.

10�

Pedagogiskt arbete



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,10 4 0,37 5 0,47

Docenter 0 0,00 1 0,03 1 0,03


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 3 0,18 8 0,50 11 0,68



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 2 0,26 0 0,00 2 0,26


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 4 0,43 1 0,01 5 0,44








Forskarutbildningen i pedagogiskt arbete inrättades 2001 med syfte att ge stu-derande med lärarexamen möjligheter att gå vidare till en forskarutbildning. Doktoranderna i pedagogiskt arbete är delaktiga i nationella forskarskolan i pedagogiskt arbete (Umeå universitet) och i nationella forskarskolan med inriktning mot ämnesdidaktik (Örebro universitet). Vissa obligatoriska kurser är förlagda till dessa värduniversitet.

Bedömning


Fem professorer och en docent ingår i staben av tillsvidareanställda lärare. Där-till kommer två visstidsanställda docenter. Tillgången på kompetenta lärare är med andra ord tillfredsställande. De tillsvidareanställda lärarna är övervä-gande män, medan de visstidsanställda lärarna övervägande är kvinnor.

Forskarutbildningarna i pedagogik och pedagogiskt arbete ligger nära var-andra vad gäller aktiva forskare och forskningsprofiler. Doktoranderna i peda-gogiskt arbete ingår i två nationella forskarskolor: den nationella forskarskolan i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, och den nationella forskarskolan med inriktning mot ämnesdidaktik vid Örebro universitet. Detta innebär att doktoranderna följer andra studieplaner och att vissa kurser är förlagda till

10�

forskarskolornas värduniversitet. Varje forskarstuderande vid Karlstads uni-versitet har dock rätt till 160 timmars handledning per år.


Regelverk och målsättningar är fylligt beskrivna i studieplanen. Kursdelen rymmer obligatoriska kurser i vetenskapsteori och historia samt i vetenskaplig kommunikation. Här finns också ämnesspecifika kurser i pedagogiskt arbete och i utbildningsvetenskapens teori och metod.


Forskarutbildningens mål är detaljerat beskrivna i underlaget och är säkrade. Innehållet i de obligatoriska momenten samt doktorandernas koppling till de nationella forskarskolorna tyder på en stark forskarutbildningsmiljö.

10�

Konstfack

Utbildning inom huvudområdet bildpedagogik ges vid institutionen för bild-pedagogik. På grundnivå kan studenterna ta ut kandidatexamen på fristående kurs. På avancerad nivå ges fristående kurser, som kan leda till magisterexa-men. Förutom att vara forskningsförberedande ges kurserna yrkesverksamma bildlärare i hela landet möjlighet att fortbilda sig.

Grundnivå och avancerad nivåBildpedagogik Tillsvidareanställdalärare Grundnivåochavanceradnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 2 0,07 2 0,07

Totalt antal 0 0,00 2 0,07 2 0,07



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,15 0 0,00 1 0,15

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 3 0,34 1 0,05 4 0,39

Totalt antal 5 0,59 1 0,05 6 0,64






Lärargruppen omfattar två tillsvidareanställda lärare utan doktorsexamen, båda med relevant ämnesinriktning. Därutöver medverkar sex visstidsan-ställda lärare, varav en professor, en lektor och fyra icke disputerade lärare. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed otillfredsställande. Avsaknaden av disputerade tillsvidareanställda lärare gör lärarkapacitet och - kompetens otill-fredsställande.

Tid för forskning är inte avsatt, även om de tillsvidareanställda lärarna ges viss tid för kompetensutveckling. Trots de små möjligheterna att forska tyder publikationsförteckningen på att lärarna är aktiva forskare eller ämnesutveck-lare.

10�

Såväl C- som D-kurserna är forskningsförberedande. Lärarnas egna forsk-ningskompetenser utgör en del av forskningsanknytningen liksom lärarresur-ser från övriga delar av högskolan. Det finns ingen forskarutbildning i bildpe-dagogik vid Konstfack att anknyta till.

Sammantaget bedöms den akademiska och gestaltande miljön som god.


Utbildningen har en allmän och en konstnärlig inriktning. Med två inrikt-ningar breddas huvudområdet, men det begränsade antalet studenter mins-kar möjligheterna till utveckling och kritiskt förhållningssätt inom respektive inriktning.

Kursplanerna liksom omfattningen av litteratur motsvarar kraven på grund-nivå. På avancerad nivå utvecklas det vetenskapliga förhållningssättet genom fördjupade kunskaper inom forskningsmetod, ämnesteori och bildpedagogisk/konstnärlig gestaltning. Kursplanen på grundnivå är ännu inte omskriven i enlighet med den nya examensordningen, varför progressionen mellan de två nivåerna en jämförelse är svårbedömd.

Fördjupningen på avancerad nivå säkerställs främst genom examensarbetet. Det verkar dock inte som om examinationen av uppsatsen sker genom en kri-tisk granskning med opponent och respondent, som vanligt är i forsknings-förberedande kurser. Detta behöver utvecklas.

Säkring av kursmål, examensmål och utbildningens kvalitet.

Kursmålen säkras genom innehåll och undervisningsformer. Examinations-formerna liksom former för bedömning av studenternas arbeten beslutas i sam-råd med studenterna i början av utbildningen. Dock bör lärandemålen formu-leras tydligare i kursplanerna då studenterna inte har tillräckliga kunskaper för att bedöma de samlade kursmålen och hur de ska ldningens start.

Utbildningen på avancerad nivå ger förutsättningar för kunskapsutveck-ling och för att självständigt arbeta i kvalificerade sammanhang, bland annat som bildlärare, samt för konstnärlig verksamhet inom många organisationer. Kurserna på de olika nivåerna är forskningsförberedande men kopplingen till forskarutbildning bör enligt gruppens bedömning tydliggöras i en lokal exa-mensordning som nu saknas.

10�

Kungliga Musikhögskolan i Stockholm

Utbildning inom huvudområdet musikpedagogik ges vid institutionen för musik, pedagogik och samhälle. Utbildningen kan leda till magister- och mas-terexamen. En masterutbildning startade höstterminen 2007.

Forskarutbildningen i musikpedagogik sker i samarbete med Stockholms universitet, humanistiska fakulteten, som antar doktoranderna. Handledning och övrig undervisning ges vid institutionen för musik, pedagogik och sam-hälle vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Musikalisk kunskapsutveck-ling utgör profilområdet för forskarutbildningen i musikpedagogik.

Avancerad nivåMusikpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 2 0,40 0 0,00 2 0,40

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,04 0 0,00 2 0,04

Totalt antal 4 0,43 3 0,23 7 0,66



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,08 0 0,00 2 0,08





Bedömning


Sju tillsvidareanställda lärare medverkar i utbildningen: två professorer (kvin-nor), tre lektorer (män) och två adjunkter (kvinnor). Lärarkapacitet och -kom-petens är därmed tillfredsställande.

Av publikationsförteckningen att döma är lärarna aktiva forskare, trots att de flesta har mycket liten tid till egen forskning. Kurslitteraturen omfattar

110

vetenskapliga artiklar som ska presenteras och kritiskt granskas, studenterna ska skriva vetenskapliga texter och det självständiga arbetet ventileras vid semi-narier. Vissa seminarier erbjuds studenter på både avancerad nivå och forskar-nivå. Lärosätet samarbetar med andra högskolor, vilket kommer studenterna till del. Genom Nordplusnätverket i musikpedagogik får studenterna tillgång till internordiska kurser, där de kan presentera sina individuella projekt. Sam-mantaget har utbildningen en tydlig forskningsanknytning i innehåll, under-visningsformer och examinationsform, även om litteraturlistorna kunde inne-hålla en större andel internationell litteratur.


Nivåklassificeringen förefaller rimlig, likaså avgränsningen av huvudområdet. Kursplaner och litteraturlistor visar en tydlig progression mellan de olika kur-serna. Fördjupningen är säkrad.


Dokumentationen tyder på att kursmålen är säkrade genom kursernas inne-håll och examinationsformen.

Utbildningen ger en god förberedelse för framtida självständigt yrkesarbete, samtidigt som de ger breda teoriperspektiv. Genom den starka forskningsan-knytningen ges en god grund för vidare forskarutbildning.

Det framgår inte av inkommet underlag om det finns ett kvalitetssäk-ringssystem för utbildningen i sin helhet. Genom samverkan med praxisfältet säkras dock utbildningens yrkesrelevans. Studenter medverkar i att utveckla utvärderingsprocessen för kurserna.

111

ForskarnivåMusikpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 2 0,23 0 0,00 2 0,23

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,23 1 0,02 3 0,24



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,02 1 0,02

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 1 0,02 1 0,02








Bedömning


Två tillsvidareanställda professorer och en lektor medverkar i forskarutbild-ningen. En visstidsanställd professor med anställning om två procent av en heltid ingår också i lärargruppen. Lärarkapacitet och -kompetens bedöms där-med som tillfredsställande. Dock är de tillsvidareanställda lärarnas samlade arbetstid inom forskarutbildningen för liten i förhållande till antalet dokto-rander.

Inom forskarutbildningen avsätts 20 kontakttimmar per helårsdoktorand och läsår till handledning, förutom tid för inläsning. Detta är väsentligt min-dre handledningstid än inom andra forskarutbildningar i musikpedagogik.

Vad gäller den akademiska miljön anser bedömargruppen att de tillsvida-reanställda lärarna i alltför liten utsträckning har möjlighet att forska inom tjänsten. Endast en lärare har någon väsentlig tid till egen forskning. För dok-toranderna hålls regelbundet doktorandseminarier. Lärosätet deltar i Nordiskt nätverk för musikpedagogisk forskning, som erbjuder kurser och möjligheter

112

för doktoranderna att ventilera sina avhandlingar. Detta stärker utbildningen, men kan inte kompensera för den lilla mängden reguljär handledning.


Ämnena för de fyra avhandlingar som finns redovisade tyder på en rimlig avgränsning av avhandlingen. Fördelningen av kurspoäng och avhandlings-poäng är 120 högskolepoäng vardera. Med en så stor kursdel blir möjligheten till fördjupning alltför begränsad.


Avhandlingarna ventileras på 25-, 50- och 75-procentseminarier. Vid dessa seminarier deltar en forskare som huvudopponent och en doktorand som andraopponent.

Utbildningens yrkesrelevans är god, först och främst i förhållande till fram-tida verksamhet inom universitets- och högskolesektorn. Utbildningen förbe-reder för vetenskaplig kommunikation i internationella sammanhang, bland annat genom kravet på goda kunskaper i engelska och minst ytterligare ett främmande språk (till exempel tyska eller franska) och genom engelska sam-manfattningar av avhandlingarna. Doktoranderna förväntas också presentera sina pågående avhandlingsprojekt på nordiska och internationella konferen-ser.

Doktoranderna medverkar aktivt i utvecklingen av nya kurser, föreslår lit-teratur och examensformer. Det arrangeras regelbundna handledarmöten för att följa upp doktorandernas progression.

113

Linköpings universitet

Vid Linköpings universitet ges utbildning inom huvudområdet pedagogik (grundnivå och avancerad nivå) vid institutionen för beteendevetenskap och lärande samt vid institutionen för kultur och kommunikation. Vid institution för beteendevetenskap och lärande bedrivs även utbildning inom huvudområ-dena pedagogiskt arbete (avancerad nivå), vuxnas lärande (avancerad nivå) och human resource management and development (avancerad nivå). Två yrkes-utbildningar är förlagda till samma institution: specialpedagogprogrammet (avancerad nivå) med placering vid avdelningen för pedagogik i utbildning och skola och folkhögskollärarprogrammet (grundnivå) med placering vid avdel-ningen för studier av vuxenutbildning, folkbildning och högre utbildning.

Vissa delar av forskarutbildningen i pedagogik hör under den filosofiska fakulteten, medan andra sorterar under områdesstyrelsen för utbildningsve-tenskap. Områdesstyrelsen för utbildningsvetenskap har även ansvar för fors-karutbildningarna i pedagogiskt arbete, vuxnas lärande, naturvetenskapernas teknik och teknikens didaktik.

GrundnivåFolkhögskollärarprogrammet



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 2 0,02 1 0,03 3 0,05

Docenter 1 0,02 01 0,00 1 0,02


Övriga 5 1,71 2 0,55 7 2,26

Totalt antal 10 1,78 3 0.58 13 2,36



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 2 0,23 2 0,23

Totalt antal 0 0,00 2 0,23 2 0,23





114

Folkhögskollärarprogrammet ges på helfart och halvfart på distans och leder till folkhögskollärarexamen. Utbildningen är den enda i sitt slag i landet och har funnits i Linköping sedan 1970. Fram till 2007 riktades undervisning på halvfart mot studerande med anställning på folkhögskola eller i studieför-bund. På grund av vikande söktryck och önskemål från presumtiva studenter infördes höstterminen 2007 möjligheten att studera på halvfart på distans också för studenter som inte har sådan anställning.

Bedömning


I utbildningen ingår tre professorer och tre andra disputerade lärare, varav en docent. Därmed är utbildningens lärarkapacitet och -kompetens tillfredsstäl-lande. Lärarnas kompetens utnyttjas dock i liten grad i den faktiska undervis-ningen som i hög utsträckning utförs av icke disputerade adjunkter.

I Linköping finns ett unikt nationellt program för folkbildningsforskning, Mimer, med ett forskarlektorat och en doktorandanställning. Vidare har Lin-köping en forskarskola i vuxnas lärande. Till både forskarskolan och Mimer är knutna professorer med erkänt god kompetens på vuxenutbildningsområdet. I miljön finns också ett antal forsknings- och utvecklingsprojekt som berör programmets centrala kunskapsområde.

Av det inkomna materialet framgår inte om lärarna har möjlighet att bedriva forskning och egen kompetensutveckling i tjänsten, utom inom Mimerpro-grammet. Troligen är lärarna här, som på övriga högskolor och universitet, hänvisade till att erhålla någon form av externa medel för att kunna bedriva egen forskning. Att döma av antalet publicerade arbeten under senare år har lärarna och forskarna i den aktuella miljön lyckats med detta. Någon köns-mässig skillnad kan inte avläsas i materialet.

Vår samlade bedömning är att den akademiska miljön är god.


När det gäller folkhögskollärarprogrammets forskningsanknytning kan den sägas vara tillfredsställande i det avseendet att en relativt stor del av lärarna har forskarkompetens och att dessa också ingår i en produktiv forskningsmiljö. Däremot kan det, mot bakgrund av programmets fyra kursplaner, ifrågasät-tas om utbildningen som sådan ligger på en tillräckligt hög akademisk nivå. Merparten av kurslitteraturen utgörs av artiklar ur antologier på svenska som återkommer flera gånger på de olika kurserna. I den mån det förekommer större verk är de hämtade från den senaste statliga utvärderingen av svensk folkbildning eller är av översiktskaraktär. Avhandlingar, vetenskapliga tid-skriftsartiklar och litteratur på engelska saknas så gott som helt. Det kan vis-serligen diskuteras vilken akademisk nivå som en yrkesutbildning ska ligga på, men i dag bör även i sådana utbildningar krävas mer kvalificerad akademisk litteratur, om än noggrant selekterad.

11�

Även inom ramen för en professionsutbildning på akademisk grundnivå bör en vetenskapsfilosofisk, vetenskapsteoretisk och forskningsmetodisk oriente-ring ingå. Nu förefaller dessa perspektiv vara representerade av en metodbok, delar av vilken kommer till användning i två av kurserna. Någon progression i litteraturens svårighetsgrad eller vetenskapsteoretiska, filosofiska eller meto-diska innehåll går inte heller att spåra i litteraturen. Progressionen förefaller framförallt utgöras av att karaktären på examinationsuppgifterna successivt förändras och utökas.

Genusaspekter, frågor om etnicitet, mångkulturalitet, klass och ålder aktua-liseras i kursplanernas målbeskrivningar och i viss mån i litteraturen. Något mer bärande, problematiserande och kritiskt perspektiv förefaller emellertid inte finnas. Så saknas till exempel litteratur som speglar en mer senmodern för-ståelse av pedagogiska fenomen. Den s.k. språkliga vändningen inom human-vetenskaperna, socialkonstruktionism eller olika former av diskursanalyser är till exempel svagt eller inte alls representerade i litteraturen och förefaller heller inte återfinnas i de studerandes examensarbeten. Merparten av de senare ser ut att, om vi ska döma av rubrikerna, hålla sig inom fokbildningsfältets egen självförståelse, dvs. vara av bekräftande snarare än av problematiserande slag. Positivt förefaller dock vara de relativt mångsidiga arbets- och examinations-formerna, den erfarenhetsbaserade utbildningspolicyn och kreativiteten såsom den speglas i ämnesvalen.


Programmet ges i dag i tre former, som heltid för en mindre grupp, på halvtid och delvis på distans för en större grupp yrkesverksamma samt på halvtid och delvis på distans för en större grupp utan yrkesrelevant erfarenhet. Av bedöm-ningsmaterialet är det omöjligt att avgöra vilka kvalitativa skillnader som finns mellan dessa program. Att döma av erfarenheter från andra utbildningsom-råden är distansundervisning av kompetensutvecklande karaktär med yrkes-verksamma ofta framgångsrik. Däremot kan det vara svårare att få tillräcklig relevans i ämnesval och täthet i kommunikation i distansundervisning om de studerande saknar egna erfarenheter från yrkesområdet. Det kan leda till att litteraturen upplevs som mindre relevant och att handledningen framstår som otillräcklig.

När det gäller utformningen av utbildningsplaner och kursplaner är dessa huvudsakligen skrivna i en äldre tradition. På ett allmänt plan formulerar man sig om vad som ska uppnås ifråga om de studerandes allmänna förmåga, förhållningssätt och mentalitet. I dag strävar vi, som ett resultat bl.a. av bolog-naöverenskommelsen, efter att formulera mål mer konkret, i form av förväntat utfall av lärande. Tanken är att i högre grad än förr konkretisera vad de stude-rande ska kunna göra, till exempel skriva en utbildningsplan själva, genomföra ett undervisningspass, skriva ett paper av specificerad karaktär eller en akade-misk uppsats som svarar mot bestämda kriterier. Såsom mål- och styrdoku-menten för folkhögskollärarprogrammet nu är skrivna är det svårt att bedöma

11�

programmets resultat i form av ”learning outcomes”. Med allmänna och vaga mål och i brist på konkretiseringar och kriterier blir det framförallt en fråga om den enskilde lärarens egen bedömning.

Som vi ser det skulle därför målen behöva omformuleras, skrivas i mera kon-kreta termer av förväntat utfall och ett antal kriterier för bedömning behöva tas fram. I det sammanhanget vill vi också påpeka att flertalet lärosäten, såväl i Sverige som i Europa i övrigt, i dag strävar efter att utveckla fler betygssteg än bara godkänt respektive icke godkänt, för att i möjligaste mån skapa en gemensam och likvärdig bedömningsgrund. Även om vi är medvetna om att strävan efter en utökad bedömningsskala och mer utvecklade kriterier inte är okontroversiell förefaller det svårt för ett enskilt program att inte delta i det förändringsarbetet.

Vi kan alltså konstatera att lärarnas akademiska kompetens och forskarmil-jön som programmet kan repliera på förefaller relativt god. Däremot är det inte möjligt att i programinnehållet eller kursplanerna utläsa någon djupare koppling till pågående forskning, varken nationellt eller internationellt. Dock finns här i de artiklar som ingår i de översiktliga antologierna en viss orien-tering om fältet.

Flertalet av de studerande kommer sannolikt, här som i övrig högre utbild-ning, att i första hand vilja vara verksamma inom sitt område och sin profes-sion och inte gå vidare till forskarstudier. En akademisk utbildning bör, även om den är av yrkesutbildningskaraktär, kunna öppna för vidare studier. En möjlig anknytning till forskarutbildning finns i miljön liksom till internatio-nell forskning inom området vuxnas lärande, dock förefaller den potentialen inte utnyttjas i programmet.

Allmänt sett är det svårt att i dag säkra utbildningens kvalitet fullt ut. Målformuleringar och urvalet av litteratur skulle kunna kvalificeras och de kursvärderingar som anbefalls skulle med fördel kunna relateras tydligare till målen och utfallets möjliga konsekvenser belysas. Examinationsformerna är varierande och kraven stegrande men deras närmare syfte och de bedömnings-kriterier som tillämpas är oklara.

Kvalitet i en yrkesutbildning avgörs givetvis också av dess relevans för kom-mande verksamhet inom professionen. En svårighet här är att varken folkhög-skolor eller studieförbund enkelt låter sig inringas som ett sammanhängande professionsområde. Om det är svårt att definiera en allmän lärarkompetens inom det formella utbildningsväsendet är det än svårare att göra det inom det öppna, mångsidiga och flexibla folkbildningsområdet.

Innehållsligt sett kan vi emellertid utgå ifrån att kunskap om yrkets och institutionens historia, om statsmaktens mål med verksamheten såsom det avspeglas i mål och bidragsbestämmelser hör till det som en folkhögskollä-rare och folkbildare bör veta något om. Likaså bör det i en lärarutbildning, också av det här slaget, finnas en allmän pedagogisk och didaktisk kunskaps-bas. Inom ramen för den korta utbildningstiden förefaller detta vara rimligt tillgodosett.

11�

När det gäller den verksamhetsförlagda delen av utbildningen har den gene-rellt i lärarutbildningarna haft svårt att uppnå en kvalitet som motsvarar den tid och de resurser som satsas på den. Avgörande för utfallet av den verksam-hetsförlagda utbildningen är sannolikt mängden och kvaliteten på handled-ningen och de förelagda examinationsuppgifternas karaktär. Av dokumenten framgår inte annat än att det finns handledarkompetens men inte på vilket sätt handledningen genomförs. Av studerandeenkäten framgår att en majoritet är tillfreds med handledningens omfattning och karaktär, men också att en inte oväsentlig minoritet upplever att de saknar tillräckligt stöd. Handledningens mål och utformning är, i synnerhet i distansundervisning, sannolikt en avgö-rande kvalitetsfråga varför dessa aspekter kan behöva förtydligas. Handled-ningens syfte i relation till programinnehåll och yrkespraktik liksom till före-lagda examinationsuppgifter skulle med fördel kunna preciseras.

I en professionsutbildning och lärarutbildning bör också en orientering om professionens och verksamhetsfältets roll i ett större samhällssammanhang ingå, liksom kunskap om hur rollen har förändrats och vilka utmaningar den står inför. Både folkhögskolor och studieförbund har alltmer kommit att bli aktörer på en allmän utbildningsmarknad. Frågorna om vad marknadsutsätt-ning betyder för folkbildningsverksamheten och när, hur och på vilka grunder människor väljer att delta i kurser och studiecirklar blir därmed också central. Vägledning, formell och informell, torde vara en väsentlig del i en folkhögskol-lärares och kanske också i en studiecirkelledares kompetens. Central är givet-vis också frågan om vad informationsteknikens utveckling betytt och betyder ifråga om pedagogiska problem och möjligheter. Förhållandevis lite av mark-nadsproblematik och teknikutvecklingens innebörder återfinns i de aktuella kursplanerna och kurslitteraturen. Saknas gör också en fördjupning av områ-dets kanske mest centrala begrepp, bildningsbegreppet, inte minst dess delvis spänningsfyllda relation till begreppen utbildning, lärande och kompetens.

En egendomlighet i sammanhanget är att utbildningsplanen och examens-ordningen skrivs fram som om ”pedagogiskt arbete i folkhögskolor och stu-dieförbund” enbart handlade om utbildning av folkhögskollärare. Litteraturen om och problematiseringen av studieförbundens verksamhet förefaller med tanke på detta vara underrepresenterad och svag. Rimligt vore att program-met, som i sig täcker ett nästan lika omfattande verksamhetsfält som skolans och högskolans när det gäller antalet studerande och yrkesverksamma, döp-tes om till exempelvis folkbildningsprogrammet. En möjlighet vore också att utbildningen i högre grad anknöts, inte bara till det vuxenpedagogiska fältet utan också till den internationella diskussionen om ”liberal education”.

Slutsats och rekommendationer

Sammanfattningsvis menar vi att ett program riktat till den aktuella målgrup-pen, yrkesverksamma och potentiellt yrkesverksamma inom folkhögskolor och studieförbund förefaller väl motiverat, att miljön, lärarna och handledarna har tillräcklig kompetens, att forskningsanknytning och utvecklingspotential är

11�

tillfredsställande, men att utbildningsplaner, kursplaner, litteratururval, exa-minations- och utvärderingsformer behöver ses över för att säkra den framtida kvaliteten och utvecklingen.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 2 0,15 2 0,15

Docenter 3 0,20 0 0,00 3 0,20


Övriga 4 0,55 6 1,14 10 1,69

Totalt antal 14 2,88 16 3,78 30 6,66



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 4 0,45 3 1,00 7 1,45

Totalt antal 4 0,45 5 1,12 9 1,57





På grundnivå ges utbildning i pedagogik i form av fristående kurser, som kan leda till kandidatexamen och magisterexamen. Kurserna är inriktade mot all-mänpedagogik, vuxenpedagogik och interkulturell pedagogik. På avancerad nivå ges ett magisterprogram i miljö och utomhuspedagogik, som leder till magisterexamen. Såväl kandidat- som magisterexamen med huvudområdet pedagogik kan tas ut inom det personal- och arbetsvetenskapliga program-met.

Bedömning


Tillgången på tillsvidareanställda disputerade lärare är tillfredsställande. Två professorer och ytterligare 18 lektorer, varav tre med docentkompetens, är aktiva i undervisningen.

Förteckningen över lärarnas publikationer speglar områdets forsknings-profiler. En betydande del utgörs av bidrag till internationella tidskrifter och konferenser. Genom att forskande lärare undervisar och examinerar bidrar de till utbildningens forskningsanknytning. Seminarier och skriftliga arbets-

11�

former används för att utveckla vetenskapliga förhållningssätt. Lärare från utländska universitet medverkar regelbundet i utbildningarna. Sammantaget ingår utbildningen i en miljö med forskande lärare, seminarieverksamhet och internationellt utbyte.


Nivån är högskolemässig. Progressionen är tydlig i lärandemål och litteratur-val. Progressionen mellan nivåerna är också tydlig.

Huvudområdets innehåll och avgränsningar är ändamålsenliga och svarar mot de lokala forskningsprofilerna.


Kursmålen är säkrade i undervisning och examination. Säkring av kursmålen är dock något otydlig i magisterprogrammets kurser.

En lokal examensordning preciserar lärandemålen för kandidat-, magister- och masterexamina.

Ett grundutbildningsråd arbetar med att övergripande kvalitetsmål för verksamheten. Man hämtar också lärarkompetens från andra lärosäten för att stärka kvaliteten.

Pedagogiskt arbete



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,03 0 0,00 1 0,03

Docenter 2 0,10 0 0,00 2 0,10


Övriga 0 0,00 4 0,65 4 0,65

Totalt antal 5 0,25 6 0,82 11 1,07



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00





På grundnivå ges utbildning inom huvudområdet pedagogiskt arbete som fristående kurser, där studenterna kan ta ut en kandidatexamen. Pedagogiskt arbete fungerar också som sammanbindande ämne (90 högskolepoäng) i

120

lärarutbildningen På avancerad nivå ges två magisterutbildningar som syf-tar till att binda samman lärarutbildningar med forskarutbildning i pedago-giskt arbete. Det ena programmet anknyter till den nya lärarutbildningen, medan det andra rekryterar studenter med äldre lärarutbildning. I det följande behandlas utbildningen på avancerad nivå.15

Bedömning


Tillgången på tillsvidareanställda kompetenta lärare inom huvudområdet är tillfredställande. En professor och sex lektorer, varav två med docentkompe-tens, är engagerade i undervisningen. En betydande del av undervisningen utförs dock av icke disputerade lärare. Bland de disputerade lärarna dominerar kvinnor, medan männen dominerar i gruppen icke disputerade lärare.

Utbildningarna ingår i en miljö där många forskningsinriktningar och dess företrädare möts, också med internationella perspektiv sett. Publikationsför-teckningen visar att lärarna är forskningsaktiva. Det framgår inte tydligt vil-ken roll seminarieverksamheten spelar för att stärka den akademiska miljön.


Utbildningens nivå är högskolemässig och progressionen inom huvudområdet god. Flera av kurserna kräver erfarenhet av pedagogisk yrkesverksamhet.

Huvudområdets innehåll och avgränsning är relevant och ändamålsenlig. Sammantaget framstår det som mångdisciplinärt och med en tydlig yrkesori-entering, men ännu under utveckling.


Undervisning och examination säkrar kursmålen. För distansutbildningarna arbetar man med en mer genomgripande upp-

följning i syfte att förbättra genomströmningen och förhindra avhopp, vilket är ett problem för utbildningen.

15. Enligt självvärderingen gäller redovisningen fristående kurser och magisterutbildningar. Kurser inom lärarutbildningen återfinns alltså inte i underlaget. Dock beror sannolikt de höga nyckeltalen för lärarkapacitet och -kompetens, 427 och 1044, på att lärosätet här inkluderat helårsstudenter och helårsprestationer från lärarutbildningen i underlaget, samti-digt som man bara redovisat lärarinsatser från magisterutbildningar och fristående kurser.

121

Avancerad nivåHuman resource management and development



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,05 0 0,00 1 0,05

Docenter 0 0,00 1 0,10 1 0,10


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,05 6 0,54 7 0,59



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,00 1 0,00 2 0,00

Totalt antal 1 0,00 1 0,00 2 0,00






Masterprogrammet Human Resource Management and Development startade höstterminen 2007. Utbildningen är tvärvetenskaplig och bygger på samver-kan mellan företrädare för beteendevetenskap, ekonomi och hälsovetenskap. Programmet är förlagt till institutionen för beteendevetenskap och lärande och kan leda till magister- och masterexamen.

Bedömning


Med en professor, en docent och fem andra disputerade lärare, alla tillsvida-reanställda, är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande.

De lärare som medverkar i utbildningen är aktiva inom olika forsknings-miljöer med inriktning på utveckling och lärande inom arbetslivet. Genom att en av de tidiga kurserna läggs ut som en strimma där studenterna utför mindre fältstudier skapas en empirisk anknytning till de mer teoretiska kur-serna. Undervisningen har betydande inslag av seminarier där deltagarna kan få kontakt med forskare inom de områden som utgör utbildningens fokus.


För tre av utbildningens obligatoriska kurser finns ingen litteratur fastställd. I utbildningsplanen anges att de valbara kurserna under det andra året kan väljas bland kurser inom andra magister- och masterprogram vid Linköpings

122

universitet, men inget exempel lämnas. Det inkomna underlaget medger där-för inte någon bedömning av progression och fördjupning inom utbildningen i sin helhet.


Beskrivningar av hur arbetet ska gå till under kurserna är detaljerade i varie-rande grad. Beskrivningarna av hur examinationen ska genomföras är genom-gående allmänt hållna. I de fall då informationen om undervisningsformer är mer preciserad är examinationen inte anpassad till det arbete som de stude-rande utför. Det inkomna underlaget medger därför inte någon bedömning av hur det samlade lärandemålet säkras.

I utbildningsplanen preciseras examensmålen under tre huvudrubriker: kunskap och förståelse, färdigheter och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. Med de undervisningsmetoder som angivits är det troligt att målen under rubrikerna kunskap och förståelse respektive värderingsförmåga och förhållningssätt kan uppnås. Under rubriken färdigheter och förmåga förefaller två av målen så ambitiösa att de knappast är möjliga att säkra. Det gäller förmågan att leda förändrings- och utvecklingsprocesser i arbetsgrupper och organisationer samt förmågan att självständigt utföra en forskningsupp-gift med relevans för teoribildningen inom området. Ska man kunna säkra att de studerande når det förra målet behöver de vara verksamma som ledare i arbetsgrupper eller i en lokal organisation och där studeras av sina lärare från universitetet. Ska man kunna säkra den senare ambitionen behöver deltagarna ha genomgått en forskarutbildning, vilket inte masterutbildningen till fullo är. Uppläggningen av utbildningen beskrivs inte så att dessa förhållanden förefaller råda.

123

Vuxnas lärande

Tillsvidareanställdalärare Avancerad nivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,05 2 0,10 3 0,15

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,22 0 0,00 1 0,22

Totalt antal 2 0,27 3 0,18 5 0,45

Visstidsanställdalärare Avancerad nivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,13 2 0,11 3 0,24





År 2001 startade ett internationellt magisterprogram i vuxnas lärande (Inter-continental Master’s programme in Adult learning and Global Change) i sam-arbete med Sydafrika, Kanada och Australien. Programmet genomförs som nätbaserad distansutbildning på halvfart.

Bedömning


I utbildningen ingår tre professorer och ytterligare en disputerad lärare, alla tillvidareanställda. Lärarkapaciteten och -kompetensen är därmed tillfreds-ställande. Många av lärarna är aktiva forskare med långa förteckningar på publikationer inom det aktuella området. En stor del av den akademiska mil-jön är virtuell.


Progressionen inom utbildningen är svårbedömd då det inte går att fastställa i vilken ordning de olika kurserna ska studeras. Nivån är dock tillfredsställande, även om litteraturlistorna är magra, särskilt när man jämför med litteraturför-teckningar från Kanada, Sydafrika och Australien.


Undervisning och examination är utformade så att de säkrar forskningsan-knytningen och även progressionen. Under åren 2004–2007 skrevs magis-teruppsatser för i huvudsak svenska handledare. På magisternivå ventileras

124

examensarbetet ofta på nätet. Under hela utbildningen tappas aldrig yrkesre-levansen ur sikte och i synnerhet studenterna på magisternivå får omfattande träning för internationella förhållanden. Kvalitetssäkring finns.

Kvalificerade lärare har knutits till utbildningen. Dock är det svårt att bedöma den i sin helhet, bland annat för att Linköpings universitet står för en så pass liten del av den internationella magisterutbildningen.

Specialpedagogprogrammet



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,03 1 0,03

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,02 0 0,00 1 0.02

Totalt antal 12 0,72 5 0,14 17 0,86



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,05 0 0,00 1 0,05

Totalt antal 1 0,05 0 0,00 1 0,05





Specialpedagogprogrammet ges vid institutionen för beteendevetenskap och lärande. Utbildningen leder till specialpedagogexamen. Som ett led i anpass-ningen till bolognaprocessen placerades programmet 2007 på avancerad nivå.

Bedömning


I utbildningen ingår en professor och 15 disputerade lärare. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande.

Av publikationsförteckningen framgår att professorn publicerar sig inter-nationellt och att även lektorerna kommer med ett par publikationer per år. Vid andra institutioner finns forskningsmiljöer som bidrar med kunskap inom det specialpedagogiska fältet. Även andra utbildningsprogram vid Linköpings universitet ingår i forskningsnätverk med relevans för specialpedagogiken. Relationen till andra dessa olika forskningsmiljöer vidgar den akademiska miljön och bidrar till ökad forskningsanknytning. Sammantaget bedöms den

12�

akademiska miljön som god, även om bedömargruppen efterlyser en större andel internationell litteratur i utbildningen.


Under våren 2007 fattade regeringen beslut om en revidering av specialpeda-gogprogrammets examensordning på grund av att ett nytt speciallärarprogram inrättades. För specialpedagogprogrammets del ledde detta till ett omfattande utvecklingsarbete. Inkommet material medger följaktligen inte någon bedöm-ning av specialpedagogprogrammets progression och fördjupning.


Kursmålen överensstämmer väl med examensordningen. Bedömargruppens samlade omdöme är att utbildningen håller god kvalitet

och att kvalitetssäkring finns.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,06 7 0,45 8 0,51

Docenter 2 0,06 0 0,00 2 0,06


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 7 0,35 9 0,47 16 0,82



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,01 2 0,03 3 0,04

Docenter 2 0,13 1 0,02 3 0,15


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 3 0,14 3 0,05 6 0,19








Forskarutbildningen i pedagogik har tre profiler: pedagogik i utbildning och skola, pedagogik i arbetsliv och utbildning samt studier av vuxenutbildning,

12�

folkbildning och högre utbildning. Utbildningen ges i samarbete med fors-karutbildningarna i psykologi och sociologi.

Bedömning


Med åtta tillsvidareanställda professorer och två tillsvidareanställda docenter är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. Dock är lärarnas samlade arbetstid inom forskningsnivån för liten i förhållane till antalet doktorander.

Lärarna är aktiva forskare, vilket bidrar till en nära relation mellan forsk-ning och forskarutbildning. Utbildningen på forskarnivå bedrivs delvis till-sammans med psykologi och sociologi. Utländska doktorander deltar i kurser som ges på engelska. Seminarieverksamhet finns. Man samarbetar med fors-kare och forskargrupper från internationella universitet. Utbildningen ges i en forskande miljö där olika perspektiv möts och med vissa internationella inslag.


Kursdelen utgör 90 högskolepoäng och avhandlingsdelen 150 högskolepoäng, vilket är en rimlig fördelning. Vissa kurser ges på engelska.


På forskarnivå är ett slutseminarium med extern granskare av avhandlings-manuset obligatoriskt. Institutionens egen representant i betygsnämnden läser också manus vid detta tillfälle. Efter seminariet bildas en läsgrupp som stöd för färdigställandet av avhandlingen. Träning i att presentera forskning i inter-nationella sammanhang finns i forskarutbildningen.

12�

Pedagogiskt arbete



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 4 0,32 7 1,65 11 1,97

Docenter 3 0,20 0 0,00 3 0,20


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 8 0,74 10 1,72 18 2,46



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








Forskarutbildning i pedagogiskt arbete bedrivs dels vid campus Linköping (forskarskolan pedagogiskt arbete förlagd till institutionen för beteendeveten-skap och lärande), dels vid campus Norrköping (förlagd till institutionen för samhälls- och välfärdsstudier). Forskarutbildningen i Norrköping är nystartad och under uppbyggnad. Man samverkar också med den nationella forskarsko-lan i pedagogiskt arbete.

Bedömning


Elva tillsvidareanställda professorer och fyra tillsvidareanställda docenter är verksamma i forskarutbildningen, vilket gör lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande.


Det finns två studieplaner. Den ena är antagen av den filosofiska fakultets-nämnden och den andra av nämnden för utbildningsvetenskap. Dessa skiljer sig åt i fördelningen av poäng mellan kurser och avhandling: 120 högskolepo-äng kurser och 120 högskolepoäng avhandling respektive minst 90 högskole-

12�

poäng kurser och minst 135 högskolepoäng avhandling. Varför det finns två olika studieplaner för utbildningen framgår inte.


På forskarnivå anger de två studieplanerna olika förfarande vad gäller semina-riebehandling av avhandlingsmanus.

Vuxnas lärande



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,42 3 0,52 4 0,94

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,42 3 0,52 4 0,94



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








Forskarutbildningen i vuxnas lärande är en del av den flerdisciplinära fors-karutbildningsmiljö som finns vid institutionen för beteendevetenskap och lärande. Utbildningen har bedrivits i form av en forskarskola, där Linköping har varit värduniversitet och med grundfinansiering från bland annat veten-skaprådet. Doktoranderna i forskarskolan har kunnat välja mellan att ta ut en examen i vuxnas lärande eller i pedagogik med inriktning mot vuxnas lärande. De doktorander som hittills disputerat har valt det senare.

Bedömning


Utbildningen vilar på fyra professorer. Fem doktorander var antagna under 2007. Lärarkapacitet och lärarkompetens är tillfredsställande.

12�

Utbildningen bedrivs av aktiva forskare. I oktober 2007 avslutades samar-betet kring forskarskolan och projektet slutrapporterades till Vetenskapsrå-det. I Linköpings fall innebär detta att forskarutbildningen i vuxnas lärande nu är en del av den flerdisciplinära forskarutbildningsmiljön på institutionen för beteendevetenskap och lärande (tillsammans med pedagogik, psykologi, sociologi, handikappvetenskap, pedagogiskt arbete).


Inkommet underlag medger inte någon särskild bedömning av nivå, progres-sion och fördjupning.


Sju av de tio doktorander som varit antagna i Linköping har disputerat hit-tills, varav sex under perioden 2003–2007. Utbildningen har forskningsan-knytning och är kvalitetssäkrad. Avhandlingsarbeten ventileras ofta på nätet och det förekommer även ventilering på doktorandseminarier. Yrkesrelevansen tappas aldrig ur sikte.

130

Naturvetenskapernas didaktik och teknikens didaktik

Forskarutbildningarna i naturvetenskapernas didaktik och i teknikens didaktik bedrivs inom ramen för den nationella forskarskolan i naturvetenskapernas didaktik, för vilken Linköpings universitet är värd sedan 2001.

Naturvetenskapernas didaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 3 0,20 3 0,20

Docenter 1 0,23 1 0,02 2 0,25


Övriga 1 0,05 1 0,05 2 0,10

Totalt antal 2 0,26 7 0,50 9 0,67



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,12 1 0,12

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,01 3 0,15 4 0,16






131

Teknikens didaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 3 0,20 3 0,20

Docenter 1 0,23 1 0,02 2 0,25


Övriga 1 0,05 1 0,05 2 0,10

Totalt antal 2 0,26 7 0,50 9 0,67



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,12 1 0,12

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,01 3 0,15 4 0,16






Bedömning


Självvärderingen i naturvetenskapernas didaktik redovisar tre professor, två docenter samt ytterligare två disputerade lärare. För teknikens didaktik redo-visas samma lärare och samma undervisningsvolym. Inkommet underlag medger således inte särbedömningar av lärarkapacitet och -kompetens i de två forskarutbildningarna. Könsfördelningen är ojämn.

Miljön omfattar sammanlagt 17 doktorander. Inkommet underlag har inte medgivit någon fullständig bedömning av den

akademiska miljön, ej heller av hur forskarskolan påverkas av de lokala förut-sättningarna. Det framgår dock klart av publikationsförteckningen att lärarna i hög grad är aktiva forskare.


Inkommet underlag medger inte någon fullständig bedömning av nivå, pro-gression och fördjupning. Studieplanerna för forskarutbildningarna ger dock intryck av att utbildningen bedrivs enligt traditionella former.


Relationen mellan de två forskarutbildningarna, naturvetenskapernas res-pektive teknikens didaktik, förefaller vara assymetrisk. Naturvetenskapernas didaktik har en mer dominant roll i forskarskolan och fler doktorander. Hand-

132

ledarnas kompetens är mer tydligt inriktad på naturvetenskapernas didaktik, samtidigt som forskarutbildningen i teknikens didaktik har en mer sällsynt, lokal och profilerad karaktär.

Examinator har en central roll i säkringen av examensmålen, som samman-taget följer konventionella former för examination på forskarnivå.

133

Luleå tekniska universitet

Vid Luleå tekniska universitet ansvarar institutionen för pedagogik och lärande för huvudområdena med samma namn. Huvudområdet lärande omfattar grundnivå och huvudområdet pedagogik omfattar grundnivå och avancerad nivå.

Forskarutbildningen i pedagogik hör under filosofisk fakultet, medan sär-skilda nämnden för lärarutbildning ansvarar för forskarutbildningen i lärande. Forskarutbildningen i musikpedagogik ligger under filosofisk fakultet.

GrundnivåLärande

Tillsvidarean-ställdalärare Grundnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,05 0 0,00 1 0,05

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,05 0 0,00 2 0,05

Totalt antal 5 0,14 0 0,00 5 0,14



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,02 1 0,02

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,02 0 0,00 1 0,02

Totalt antal 1 0,02 1 0,02 2 0,04





Utbildning inom huvudområdet lärande ges i form av fristående kurser, som kan leda till en kandidatexamen. Också studenterna inom lärarutbildningen kan ta ut en kandidatexamen i lärande och de studenter som tar lärarexamen på avancerad nivå är behöriga att antas till forskarutbildning i lärande.

134

Bedömning


En professor och ytterligare två disputerade lärare är verksamma i undervis-ningen, vilket är tillfredsställande. Lärarna undervisar dock påfallande lite. Samtliga lärare är kvinnor.

Publikationsförteckningen visar att vissa av lärarna är aktiva forskare med ett såväl nationellt som internationellt engagemang. Utbildningens upplägg och innehåll präglas av forskningsanknytning.


Utbildningen i huvudområdet lärande ligger på en högskolemässig nivå. Pro-gression och fördjupning är tydlig. Litteraturen reflekterar kursernas innehåll och mål och inkluderar verk på engelska.

Sedan Högskoleverkets förra utvärdering 2005 har institutionen arbetat med att tydliggöra skillnaderna mellan huvudområdena lärande och peda-gogik. Fortfarande är dock innehållet i huvudområdet vidare än det fält som begreppet lärande brukar referera till, exempelvis när det gäller kursplaner som har fokus på pedagogisk forskning.


Lärandemålen är säkrade i kurser, uppsatsarbeten, seminarieverksamhet och examination.

I kursplanerna ingår speciella moment med yrkesrelevans. Den vetenskapliga kvaliteten säkras genom kravet att examinator för varje

kurs ska vara professorskompetent.

13�




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 2 0,04 0 0,00 2 0,04

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,34 0 0,00 2 0,34

Totalt antal 7 0,69 4 0,14 11 0,83



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,01 0 0,00 1 0,01

Totalt antal 1 0,01 0 0,00 1 0,01





Utbildningen inom huvudområdet pedagogik ges i form av fristående kur-ser, som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Genom kurser i det allmänna utbildningsområdet är huvudområdet också nära knutet till lärar-utbildningen. Lärarstudenter kan ta ut kandidat- och magisterexamen i peda-gogik och lärarexamen på avancerad nivå kvalificerar för antagning till fors-karutbildning i pedagogik.

Bedömning


Två professorer, sju disputerade och två icke disputerade lärare, alla tillsvida-reanställda, undervisar inom huvudområdet pedagogik. Därmed är lärarka-pacitet och -kompetens tillfredsställande. Könsfördelningen är relativt jämn i lärargruppen, men båda professorer är kvinnor.

Publikationsförteckningarna visar att vissa av lärarna är aktiva forskare med ett såväl nationellt som internationellt engagemang.


Kursernas innehåll och upplägg ligger på en högskolemässig nivå och tyder på forskningsanknytning.

Progressionen uttrycks genom ökande krav på vetenskapliga arbets- och förhållningssätt och på förmåga till individuellt arbete. Litteraturen reflekterar kursernas innehåll och mål. Arbeten på engelska ingår.

13�


Lärandemålen är säkrade i kurser, uppsatsarbeten, seminarieverksamhet och examination. Kursplaner fastställs av prefekten i samråd med programkoor-dinator, utbildningsledare och examinator.

Utbildningen är bred. Kursernas tyngdpunkt ligger på teoretiska och veten-skapsfilosofiska aspekter, men rymmer även mer praktiska och yrkesoriente-rade moment.

ForskarnivåLärande



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,17 0 0,00 1 0,17

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,22 0 0,00 2 0,22



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 2 0,09 2 0,09

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 2 0,09 2 0,09








Forskarutbildningen i lärande startade 1995 vid den dåvarande Luleå tek-niska högskola. Doktoranderna i lärande deltar i universitetets forskarskolor: forskarskolan för lärande i praxis, kvinnliga forskarskolan och forskarskolan Arena media, musik och teknik.

13�

Bedömning


Två tillsvidareanställda lärare, varav en professor, undervisar på forskarnivå. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed otillfredsställande, även om två visstidsanställda professorer också är engagerade i utbildningen.

Varje huvudhandledare ska ha minst docentkompetens. Handledarkom-petens hämtas också från andra svenska och internationella universitet och högskolor. Med tanke på lärarstaben och särskilt på de få professorerna har forskarutbildningen resulterat i anmärkningsvärt många avhandlingar.

Doktoranderna tillhör någon av de fakultets- och ämnesöverskridande fors-karskolorna forskarskolan för lärande, kvinnliga forskarskolan och forskar-skolan arena, media, musik, teknik. Ofta ingår doktoranderna i projekt med seniora forskare. Detta stärker såväl doktorandernas forskningskompetens som kopplingen mellan forskning och undervisning på lägre nivåer.


Fördelningen mellan kursdel (90–120 högskolepoäng) och avhandlingsdel (120–150 högskolepoäng) följer i stort sett fördelningen vid andra lärosäten och förefaller vara rimlig.


Avhandlingsmanus granskas vid ett eller flera forskningsseminarier eller genomgår motsvarande granskning genom institutionens försorg.

Forskarutbildningen förbereder doktoranderna för vetenskaplig kommu-nikation i nationella och internationella sammanhang. Till detta har syste-met med biträdande handledare från andra inhemska och utländska lärosäten bidragit.

13�

Pedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,16 0 0,00 1 0,16

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,07 0 0,00 1 0,07

Totalt antal 4 0,33 2 0,33 6 0,66



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,12 1 0,12

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 1 0,12 1 0,12








Forskarutbildningen i pedagogik är profilerad mot kulturell mångfald speci-alpedagogik, våld, konflikthantering och genus samt informations- och kom-munikationsteknik. Doktorandernas arbete är knutet till dessa profilområ-den.

Bedömning


En visstidsanställd professor, en tillsvidareanställd professor och fyra övriga tillsvidareanställda disputerade lärare är aktiva i forskarutbildningen. Med endast en tillsvidareanställd professor är lärarkapacitet och -kompetens otill-fredsställande.

Majoriteten av gruppen undervisande lärare är aktiva forskare. Forskning om utbildningsfrågor, kulturmöten och mångfald lyfts fram som centrala. Områdena specialpedagogik, genus samt våld- och konflikthantering växer.


För avhandlingsarbetet på doktorsnivå avdelas 120 till 150 högskolepoäng och för kursdelen 90 till 120 högskolepoäng, vilket förefaller vara en rimlig för-

13�

delning. Underlaget indikerar satsningar på att stärka progressionen och för-djupningen på forskarnivå.


Avhandlingsarbetets kvalitet säkras genom seminarieprövning och disputa-tion. Avhandlingsmanus läggs fram vid ett eller flera forskningsseminarier eller genomgår motsvarande granskning genom institutionens försorg.

Fakultetsnämnden arbetar med att fastställa kriterier för utbildningarnas upplägg, innehåll, genomförande och forskningsanknytning.

Musikpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 3 0,32 3 0,32

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 5 0,00 5 0,40



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,02 1 0,02 2 0,04








Forskarutbildningen i musikpedagogik är placerad vid institutionen för musik och medier (tidigare Musikhögskolan i Piteå). Utbildningsorten är Piteå. Inne-hållsligt ligger fokus på informellt lärande och på kopplingen till musiklärar-utbildning och ny teknik.

Bedömning


Tre professorer och ytterligare två disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, är aktiva på forskarnivå. Därtill kommer två visstidsanställda lärare, varav en

140

är docent. Den generella lärarkapaciteten och -kompetensen är därmed till-fredsställande. En professor har musikpedagogik som forskningsinriktning. De övriga lärarna har sin hemvist i närliggande och relevanta ämnesområden. Det innebär att den specifikt musikpedagogiska kompetensen ter sig något begränsad, vilket gör miljön sårbar.

Publikationsförteckningen för 2003–2007 indikerar att lärargruppen är aktiva forskare. Utbildningen har en tydlig inriktning mot musik och teknik, som är ett viktigt område inom musikpedagogiken. Doktoranderna presen-terar sina arbeten under regelbundet återkommande seminarier. De deltar också i en tvärvetenskaplig forskarskola vid lärosätet och vid den årliga kon-ferensen i det nordiska nätverket för musikpedagogik. Sammantaget är den akademiska miljön god.


Nivån motsvarar forskarnivå. Doktoranderna har ett stort utrymme att själva välja omfattningen av kurs-

delen, som mest 120 högskolepoäng. Vid ett högsta uttag av kurspoäng finns en risk att fokus på avhandlingen blir för begränsat. Det framgår inte heller av inkommet material om en mindre omfattande avhandling (120 högskole-poäng) bedöms annorlunda än en mer omfattande avhandling.


Doktoranderna förväntas ventilera sitt avhandlingsarbete regelbundet genom hela utbildningen. Däremot säger underlaget inget om något specifikt halv-vägs- eller slutseminarium.

Utbildningens yrkesrelevans är säkrad genom att utbildningen förbereder de forskarstuderande både för vidare forskning och för verksamheter utanför universitetet. Doktoranderna erbjuds att undervisa, vilket också bidrar till yrkesrelevansen. De förbereds för internationell vetenskaplig kommunikation genom kraven på språkkunskaper och på aktivt deltagande i internationella konferenser och på att publicera sig i internationella tidskrifter.

Studieplanen är generellt hållen och därmed har den en begränsad funktion som dokument för kvalitetssäkring. Inkommet underlag medger inte någon fullständig bedömning av säkringen av utbildningens kvalitet.

141

Lunds universitet

Vid Lunds universitet bedrivs utbildning i huvudområdet pedagogik (grund-nivå och avancerad nivå) vid pedagogiska institutionen. Utbildningen i huvudområdet musikpedagogik (avancerad nivå) bedrivs vid Musikhögsko-lan i Malmö. Forskarutbildningen i pedagogik hör under samhällsvetenskap-lig fakultet, liksom forskarutbildningen i musikpedagogik. Lunds universitet har även examensrätt för doktorander som får sin forskarutbildning och hand-ledning vid Malmö högskola (37 personer).




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,13 1 0,13

Docenter 2 0,49 2 1,02 4 1,51


Övriga 5 1,51 0 0,00 5 1,51

Totalt antal 9 2,29 5 2,10 14 4,39



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,06 2 0,82 3 0,88

Totalt antal 1 0,06 2 0,82 3 0,88





Vid pedagogiska institutionen ges dels fristående kurser, som kan leda till kandidat-, magister- och masterexamen i pedagogik. Dels kan studenter inom programmen för fritidsarbete och fritidskultur samt för personal och arbets-livsfrågor (båda programmen omfattande 180 högskolepoäng) ta ut en kan-didatexamen i pedagogik. Innehållsligt sker inom huvudområdet en förskjut-ning från pedagogisk psykologi till vuxnas lärande.

142

Bedömning


Med en professor, fyra docenter och fyra övriga disputerade lärare, samtliga tillsvidareanställda, är lärarkapacitet och -kompetens tillfredställande.

Lärarna publicerar sig i såväl internationella som nationella publikationer. Studenterna skriver forskningsöversikter för att träna förmågan att söka, gran-ska och värdera aktuell forskning. På avancerad nivå erbjuds studenterna att skriva uppsatser inom ramen för pågående forskningsprojekt. På denna nivå kan studenterna också följa fakultetsgemensamma kurser i vetenskapsteori och forskningsmetod. Dessa kurser ges på engelska. Den akademiska miljön är sammantaget god.


Utbildningen på grundnivå är högskolemässig. Det finns en tydlig progression mellan grundnivå och avancerad nivå. Inkommet underlag har inte medgivit någon bedömning av progressionen inom den avancerade nivån.


I utbildningen används olika former av examination: seminarier, muntliga och skriftliga redovisningar, salskrivningar, hemtentamina, laborationer samt projektarbeten.

Ett fakultetsgemensamt program för kvalitetsarbete har startats. I övrigt har inkommet underlag inte medgivit någon bedömning av formerna för säkring av utbildningens kvalitet.

143

Avancerad nivåMusikpedagogik

Tillsvidareanställda lärare Avancerad nivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,32 2 1,20 3 1,52

Visstidsanställda lärare Avancerad nivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00





Utbildning i musikpedagogik ges som fristående kurser vid Musikhögskolan i Malmö. Kurserna ges på halvfart och vänder sig främst till yrkesverksamma musikpedagoger. Utbildningen kan leda till magister- och masterexamen.

Bedömning


Tre tillsvidareanställa disputerade lärare är aktiva i utbildningen. Dock med-verkar inte någon professor eller docentkompetent lärare i undervisningen, vilket medför att lärarkapacitet- och kompetens inte är tillfredsställande. Alla lärare är aktiva forskare.

Utbildningen har forskningsanknytning genom sitt innehåll, sina undervis-ningsformer och sina examinationsformer. Forskningsanknytningen är också tydlig genom att en stor del av litteraturen i teorikursen består av hela avhand-lingar, men det kan sättas frågetecken vid om detta i sin tur ger begränsningar i bredden av teoribildningar som presenteras. En större andel av litteraturen kunde också med fördel vara internationell. I uppsatsarbetet arbetar studen-terna som en forskargrupp, och de individuella forskningsuppgifterna försva-ras vid seminarier där studenterna också ska kritisk granska och opponera på en annans uppsats. Utbildningen deltar aktivt i Nordplusnätverket för musik-pedagogik. Sammanfattningsvis är den akademiska miljön god.

144


Nivåklassificeringen och huvudområdets benämning förefaller rimliga. Mål-formuleringarna på de två kurserna indikerar en progression mellan kurserna, men litteraturlistorna innehåller dels en del överlappningar, dels är de iden-tiska för en delkurs som ges på de två nivåerna. Detta kombinerat med det faktum att kursplanerna är ganska generella i sin utformning gör det svårt att bedöma progressionen.

Säkring av kursmål, examensmål, och utbildningens kvalitet

Dokumentationen tyder på at de samlade kursmålen är säkrade genom under-visning och examination.

Kurserna ger förutsättningar för att bidra till kunskapsutvecklingen och till självständigt arbete i kvalificerade sammanhang, och de ger en bra grund för vidare forskarutbildning genom sitt innehåll, examensformer och litteratur.

Man genomför alumnistudier för att förbättra genomströmningen, och åtgärder är vidtagna. De externa granskare som deltar i ventileringen av exa-mensarbetena är med för att säkra kvaliteten.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,23 1 0,23

Docenter 2 0,11 2 0,10 4 0,21


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,11 4 0,36 6 0,47



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








14�

Forskarutbildningen i pedagogik är under omstrukturering för att profilera forskningsområden och att hantera en tidigare överdimensionering. Under åren 2007–2008 antogs inga nya doktorander.

Bedömning


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. En professor och fyra docenter är verksamma inom handledning och undervisning i en miljö med elva doktorander. Doktorandgruppen domineras av kvinnor, medan gruppen lärare domineras av män.

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Doktoran-den förväntas delta aktivt i institutionens forskningsseminarier. Den akade-miska miljön är sammantaget god.


Avhandlingsprojekten har en rimlig och ämnesrelevant avgränsning. Progres-sion och fördjupning sker genom en fortlöpande seminarieverksamhet där bearbetningen avhandlingstexter kontinuerligt sker.


I studieplanen för utbildning på forskarnivå beskrivs utbildningens innehåll och uppläggning i relation till dess mål. Varje avhandlingsarbete granskas vid minst tre seminarier.

Inkommet underlag har inte medgivit någon bedömning av hur säkring av utbildningens kvalitet sker.

14�

Musikpedagogik

Tillsvidareanställda lärare Forskarnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,50 1 0,50

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,05 3 0,60 4 0,65

Visstidsanställda lärare Forskarnivå


Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 1 0,10 1 0,10








Forskarutbildningen i musikpedagogik vid Lunds universitet är institutio-nellt och organisatoriskt knuten till och en del av musiklärarutbildningen vid Musikhögskolan i Malmö.

Bedömning


Fyra tillsvidareanställda disputerade lärare, varav en professor, samt en viss-tidsanställd docent medverkar i utbildningen. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed inte tillfredsställande. Med endast en professor och ingen docent är lärarkapacitet och -kompetens inte tillfredsställande.

De tillsvidareanställdas publikationsförteckningar tyder på att de har rele-vant kompetens för undervisning och handledning. Alla lärare har en viss tid till egen forskning.

Det finns ett aktivt doktorandseminarium. Det är positivt att man eftersträ-var att kunskapsutbytet i handledningen blir tillgänglig för alla doktorander genom att handledningen för det mesta sker i grupp och i seminarieform.

Sammanfattningsvis bedöms den akademiska miljön som god.

14�


Utbildningen ligger på forskarnivå. Avhandlingsämnena för de tre avhand-lingar som finns redovisade tyder på en rimlig avgränsning av ämnet. För-delningen av kurspoäng och avhandlingspoäng (60/100 högskolepoäng) är rimlig.

Dokumentationen tyder på att examensmålen är säkrade genom att avhand-lingen presenteras och diskuteras på 25-, 50-, och 75-procentseminarier. Vid dessa seminarier deltar externa opponenter. Utbildningens yrkesrelevans tycks först och främst vara säkrad i förhållande till framtida verksamhet inom uni-versitets- och högskolesektorn. En av de tre avhandlingar som redovisas är skriven på engelska.

De externa granskare som deltar i ventileringen av avhandlingarna är med för att säkra kvaliteten.

14�

Malmö högskola

Malmö högskola ger utbildning i huvudområdena utbildningsvetenskap (grundnivå och avancerad nivå) och pedagogik (grundnivå och avancerad nivå). Högskolan tilldelades masterexamensrätt i båda huvudområdena 2007, och från höstterminen 2007 ges utbildning på masternivå i pedagogik. Vid högskolan finns 37 doktorander i pedagogik, som är antagna vid Lunds uni-versitet.

Grundnivå och avancerad nivåUtbildningsvetenskap



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,01 0 0,00 1 0,01

Docenter 1 0,05 0 0,00 1 0,05


Övriga 1 0,58 1 0,50 2 1,08

Totalt antal 16 1,12 6 0,25 22 1,65



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,01 0 0,00 1 0,01





Utbildning inom huvudområdet utbildningsvetenskap ges vid högskolans lärarutbildning. Studenter på lärarprogrammet kan ta ut en kandidatexamen i utbildningsvetenskap. Magisterkursen i utbildningsvetenskap har sex inrikt-ningar, som motsvarar grundutbildningens ämnesområden. Utbildningen leder till en magisterexamen i utbildningsvetenskap.

1�0

Bedömning


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. En professor och en docent står för en viss undervisning, men den största delen bedrivs av lektorer och framför allt av icke disputerade lärare. De flesta lärare är tillsvidareanställda. Förteckningen över lärares publikationer visar att forskande lärare deltar i undervisningen. Majoriteten av titlarna är svenska, och ingen titel är publi-cerad i någon internationell vetenskaplig tidskrift. Studenterna på avancerad nivå deltar i metod- och forskningsseminarier och workshops med forskande lärare. Utbildningen ges i nära anslutning till forskarutbildningen, som är knuten till de nationella forskarskolorna i utbildningsvetenskap. Sammantaget finns en god potential vad gäller akademisk miljö, men det framgår inte hur den görs tillgänglig för utbildningens studenter.


Lärandemål och examinationsformer indikerar progression och fördjupning inom utbildningen.

Avgränsningarna för huvudområdet är rimliga. Innehållet knyter an till en rad ämnen och inriktningar inom lärarutbildningen.


En rad examinationsformer förekommer: seminarier samt självständiga munt-liga och skriftliga uppgifter. Underlaget beskriver ingående formerna för bedömning av studieprestationer.

En utförlig lokal examensordning reglerar huvudområden och examina. Inkommet underlag ger även en kort beskrivning av beslutsordningar för fast-ställande och uppföljning av kursplaner.

Ett handledarkollegium med uppgift att utveckla utbildningarnas kvalitet finns.

1�1

Pedagogik





Professorer 1 0,18 2 0,03 3 0,21 1 0,35 1 0,05 2 0,40

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00 1 0,05 1 0,03 2 0,08


Övriga 8 1,53 3 0,30 11 1,83 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 15 2,04 9 1,68 24 3,87 6 0,58 5 0,18 11 0,76



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,64 3 0,11 5 0,75

Totalt antal 2 0,64 3 0,11 5 0,75





* Malmö högskola har inte examensrätt för forskarutbildning i pedagogik. Elva tillsvidareanställda lärare, varav två professorer och två docenter, handleder dock 37 doktorander som är antagna vid Lunds univer-sitet.

Utbildningen inom huvudområdet pedagogik ges i form av fristående kurser som kan leda till kandidatexamen. Efter magister-/masterprogrammet i peda-gogik, inrättat höstterminen 2007, kan studenterna ansöka om magister- och masterexamen i pedagogik.

Bedömning


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. Tre professorer och ytter-ligare tio disputerade lärare är verksamma i undervisningen, men närmare hälften utförs av icke disputerade lärare.

Förteckningen över lärarnas publikationer visar att forskningsaktiviteten är ganska begränsad. I miljön är dock även 37 doktorander aktiva. Tillsammans med handledarna bidrar de till seminarieverksamhet och liknande. I utbild-ningens avslutande delar (grundnivå) ges kurser med inriktning mot teoretisk och metodisk skolning. Granskning av aktuell forskning ingår i undervis-ningen. På avancerad nivå används seminarieformen för vetenskaplig, meto-disk och kritisk träning. I flera kursplaner ingår deltagande i forskningsse-minarier som ett moment. Sammantaget finns en god potential vad gäller akademisk miljö, men det framgår inte hur den görs tillgänglig för utbild-ningens studenter.

1�2


På grundnivå är nivån högskolemässig och på avancerad nivå sker en rimlig fördjupning. Mellan grundnivå och avancerad nivå är progressionen tydlig.

Gränserna mellan huvudområdena pedagogik och utbildningsvetenskap är något oklara. Sammantaget styrker inkommet underlag dock bilden av huvud-området pedagogik som ett eget kunskapsområde, trots den nära relationen till lärarutbildningen.


Kursplanerna anger i de flesta fall hur lärandemål ska säkras i undervisning och genom examination.

En utförlig lokal examensordning reglerar huvudområden och examina.

1�3

Mittuniversitetet

Utbildning i huvudområde pedagogik (grundnivå och avancerad nivå) ges vid institutionen för utbildningsvetenskap. En forskarutbildning i pedagogik och en i ämnesdidaktik hör under lärarutbildningsnämnden.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,01 0 0,00 1 0,01

Docenter 1 0,16 2 0,54 3 0,70


Övriga 19 4,03 11 3,55 30 7,58

Totalt antal 25 5,28 16 5,35 41 10,63



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 5 0,15 1 0,10 6 0,25

Totalt antal 5 0,15 1 0,10 6 0,25





Kandidatexamen i pedagogik kan tas via tre olika studievägar: på fristående kurser, inom universitetets beteendevetenskapliga program och inom lärarut-bildningen. Magisterexamen nås genom studier på fristående kurs och inom ett magisterprogram i pedagogik med inriktning mot skol- och kvalitetsut-veckling. Studenter med kandidat- eller magisterexamen med huvudområdet pedagogik kan fr.o.m. höstterminen 2007 söka till masterutbildningen utbild-ning och ledarskap, som dock lämnas utanför denna utvärdering.

Bedömning


Tillgången på professorer, docenter och övriga disputerade lärare är tillfreds-ställande. Dock står icke disputerade lärare för den största delen av undervis-ningen.

1�4

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Flera av de titlar som upptas finns med som kurslitteratur i utbildningarna. Innehållet i kurserna har utvecklats utifrån aktuell forskning. Sammantaget ges utbild-ningarna i en miljö där flera av lärarna är forskningsaktiva och där man strävar efter att de ska delta i seminarier och kurser på alla nivåer.


Utbildningen på grundnivå är högskolemässig. I det beteendevetenskapliga programmet kombineras huvudområdet pedagogik med en datavetenskaplig eller humanvetenskaplig inriktning. Detta är ett led i ett samarbete mellan flera huvudområden vid lärosätet. Fristående kurser läses i en fastlagd ord-ning.

För utbildningarna på avancerad nivå är det svårt att överblicka utbudet. Här finns även kursplaner enligt det gamla poängsystemet. Enligt underlaget ingår dessa kurser numera i en magisterutbildning med samma inriktning. Utbildningsplanerna för magisterprogrammen är tydliga vad gäller förkun-skapsnivå. De som reviderats enligt den nya examensordningen har lärande-mål som indikerar fördjupning. Litteraturlistor för kurser på avancerad nivå varierar mellan de olika kurserna, men håller överlag en tillfredsställande nivå.

Huvudområdets innehåll är förhållandevis brett på grundnivå. Utifrån kus-rplanen är det svårt att hålla isär lärarutbildningens yrkesinriktade examens-fokus från inriktningar på generella examina. På utbildningarna på avance-rad nivå sker en insnävning av innehållet. Här ligger fokus på utbildning, ledarskap, entreprenörskap, flexibelt lärande och skolutveckling, alla relevanta områden för pedagogik.


Utbildningsplanerna för program anger examensarbetets placering i utbild-ningen. Där anges också examinationsformer.

Man har implementerat ett nytt system för kvalitetssäkring, som bland annat innebär systematisk granskning av kursplaner och studiehandled-ningar, samt att man följer studenternas prestationer. Detta har lett till en ökad genomströmning.

1��




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,20 0 0,00 1 0,40

Docenter 1 0,06 1 0,06 2 0,12


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 3 0,29 2 0,07 5 0,56



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 1 0,02 1 0,02








Forskarutbildningen i pedagogik startade 2007, då fyra doktorander antogs. Deras arbete, liksom doktorandernas i ämnesdidaktik, riktas mot lärande och bildning, som är ett av universitetets sex profilområden.

Bedömning


På forskarnivå undervisar fem tillsvidareanställda disputerade lärare, varav en professor och två docenter. I stort sett all undervisning bedrivs av tillsvi-dareanställda lärare, även om en visstidsanställd docent också finns på plats. Därmed är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande.

Doktorand och handledare kan komma överens om att förlägga handled-ningsresursen till de perioder i avhandlingsarbetet när den bäst behövs

Doktoranderna ingår i etablerade forskargrupper som leds av docenter och/eller professorer. Även äldre doktorander som är eller har varit antagna vid andra lärosäten deltar i dessa grupper. Regelbunden seminarieverksamhet bedrivs. Lärosätet samarbetar med Umeå universitet om kurser och semina-rieverksamhet. Sammantaget ges utbildningarna i en akademisk miljö där

1��

flera av lärarna är forskningsaktiva och där man strävar efter att de också ska delta i seminarier och på kurser på alla nivåer.


Fördelningen mellan kurs- och avhandlingspoäng är 150 respektive 90 hög-skolepoäng, vilket är rimligt.

Säkring av samlade examensmål och utbildningens kvalitet

Det framgår inte av den allmänna studieplanen för forskarnivå huruvida avhandlingsmanus seminariebehandlas eller inte. Noteras kan att flera av dok-torandernas studieaktivitet är låg.

Ämnesdidaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,20 1 0,05 2 0,25

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,20 2 0,10 3 0,30



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 1 0,02 1 0,02








Forskarutbildningen i ämnesdidaktik startade 2007, då tre doktorander antogs. Deras arbeten, liksom doktorandernas i pedagogik, riktas mot lärande och bildning, som är ett av universitetets sex profilområden. Mer specifikt har doktoranderna i ämnesdidaktik en inriktning mot svenskämnets didaktik, särskilt litteraturdidaktik, och mot matematikdidaktik.

1��

Bedömning


Lärarlaget utgörs av en professor inom ämnet pedagogik med inriktning mot didaktik, en professor i litteraturvetenskap, en lektor i matematik samt en docent i historia. Med tre män och en kvinna är könsfördelningen ojämn. Eftersom det generellt råder en brist på ämnesdidaktisk handledarkompe-tens i Sverige, är det naturligt att man på vissa håll tvingas till kombinerade handledarskap för doktorander av det slag som man har vid Mittuniversitetet, så att man till exempel har en handledare med pedagogisk/allmändidaktisk kompetens och en annan med ämneskompetens. Även om handledarna del-vis kompletterar varandra, garanterar lösningen inte att doktoranden knyts till en uttryckligen ämnesdidaktisk forskargemenskap eller tillräckligt snabbt placerar sig på en tillräckligt hög nivå med avseende på sitt forskningsproblem och de ämnesdidaktiska perspektiv som aktualiseras av det. Vissa andra uni-versitet som tillämpar kombinerade handledarskap har sett det som viktigt att åtminstone den ena handledaren har ämnesdidaktisk forskarkompetens, och det har ofta åstadkommits så att man anlitar en vid ett annat universitet verskam person för denna specifika uppgift. Ett sådant arrangemang ter sig bättre än det som tillämpas vid Mittuniversitetets forskarutbildning i ämnes-didaktik. Befintlig lärarkapacitet och -kompetens är visserligen tillfredsstäl-lande, men de data som har inlämnats ger vid handen att lärarsituationen är ett centralt problem.

Beskrivningen av den akademiska miljön är välgjord och betonar vilka ansatser som gjorts för att, så gott det låter sig göras, ge den ämnesdidaktiska forskningen tillräcklig stadga från början. Med tanke på den ringa omfatt-ningen är det naturligt att det förekommer koordinering med avseende på organisation och innehåll mellan de båda ämnesdidaktiska inriktningarna och mellan de båda forskarutbildningarna. Skillnaderna i vetenskapligt avseende kvarstår dock, och koordineringen stärker den akademiska miljön endast i den utsträckning som de två forskarutbildningarna respektive de två didaktiska inriktningarna har genuint gemensamma element. Miljöns litenhet kunde del-vis kompenseras av vetenskapligt samarbete med andra miljöer inom Sverige och utomlands, men det finns mycket få indikationer på att detta kommit till stånd för ämnesdidaktikens del.


Eftersom de båda ämnesdidaktiska inriktningarna samordnats och den ämnes-didaktiska forskarutbildningen koordinerats med den pedagogiska forskarut-bildningen kännetecknas kursutbudet av gemensamma komponenter, exem-pelvis forskningsmetodik. Det finns inte några tydliga exempel på kurser av specialiserande eller fördjupande slag.

1��


I och med att man har koordinerat olika ämnesdidaktiska inriktningar för-svagas i någon mån säkringen av lärandemålen inom vardera inriktningen. Frågan verkar ännu inte vara löst. Dock ger den allmänna studieplanen för utbildning på forskarnivå i ämnesdidaktik samt Mittuniversitetets lokala exa-mensordning tillsammans en bild av att situationen är tillfredsställande.

Det finns ett kvalitetssäkringssystem som från 2007 gäller allmänt inom Mittuniversitetet. Det är osäkert om kvalitetssäkringen i fråga om olika ämnes-didaktiska inriktningar är lika långt hunnen, och den kräver antagligen någon form av referens till likartade utbildningar i andra akademiska miljöer.

Bedömarguppens samlade intryck är att forskarutbildningen i ämnesdidak-tik trots sin litenhet har en stark uppbackning inom universitetet. Den präglas av ambitioner att utveckla utbildningen utöver den omfattning den har idag. Emellertid verkar det inte finnas någon egentlig beredskap att bedriva ämnes-didaktisk forskarutbildning med flera olika ämnesinriktningar.

1��

Mälardalens högskola

Vid Mälardalens högskola ges utbildningar inom huvudområdena pedagogik (grundnivå och avancerad nivå) och specialpedagogik (grundnivå och avan-cerad nivå). Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap är ansvarig för båda.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 3 0,50 3 0,50

Docenter 1 0,54 0 0,00 1 0,54


Övriga 10 3,29 5 2,67 15 5,96

Totalt antal 15 4,71 11 4,55 26 9,26



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 10 4,52 2 0,67 12 5,19

Totalt antal 13 5,43 4 0,97 17 6,40





Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser, som kan leda till kandi-dat- och magisterexamen. Även det beteendevetenskapliga programmet leder till kandidatexamen i pedagogik.

Bedömning


Tillgången på tillsvidareanställda disputerade lärare är tillfredställande. Icke disputerade lärare står dock för den största delen av undervisningen. En bety-dande del utförs också av visstidsanställda lärare. Lärargruppen domineras av kvinnor. Samtliga tre professorer är dock män.

1�0

Lärarnas forskningsaktivitet är omfattande. Sammantaget indikerar publi-ceringsfrekvensen och närheten mellan forskning och undervisning en god akademisk miljö.


Utbildningens upplägg är genomtänkt och det finns en tydlig progression både inom och mellan nivåerna. Progression och fördjupning kommer även till uttryck i en motsvarande anpassning av kurslitteraturen, där inslaget av internationell engelskspråkig litteratur successivt ökar. Ett intressant inslag i kurslitteraturen är skönlitterära verk som belyser och fördjupar gestaltningen av ämnet.

Många av kurserna på grundnivå behandlar mycket generella filosofiska och samhällsrelaterade frågor (etnicitet, klass, genus). Perspektiven är centrala, men ibland ger kursbeskrivningarna intrycket av att oproportionerligt stor vikt läggs vid generella frågor på bekostnad av mer pragmatiska och yrkesre-laterade teman.

Den pågående profileringen av huvudområdet pedagogik mot arbetsliv, mångkulturalism, skolutveckling och utvärderingsforskning är forsknings-orienterad och bidrar till en förstärkning av den akademiska miljön. Men bedömargruppen anser också att det, satt i relation till tillgänglig kompetens och resurser, är tveksamt om en så liten forskningsmiljö ska splittras på så många områden.


Säkring av lärandemål sker genom kurser, examination och kursvärderingar. Uppsatsarbetets kvalitet säkras genom handledning och seminarier. Samman-taget säkras utbildningens kvalitet på ett mångsidigt sätt.

1�1

Specialpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,00 0 0,00 1 0,00

Docenter 1 0,18 1 0,00 2 0,18


Övriga 2 0,42 1 0,59 3 1,01

Totalt antal 6 1,38 2 0,59 8 1,97



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 5 1,10 1 0,48 6 1,58

Totalt antal 5 1,10 2 0,51 7 1,61





Utbildningen inom huvudområdet specialpedagogik kan leda till kandidat- och magisterexamen och ges i form av fristående kurser. Samtliga ges på halv-fart.

Bedömning


Huvudområdets lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. Av åtta tillsvidareanställda lärare är en professor, fyra lektorer (varav två docentkom-petenta) samt tre adjunkter. Fem av lärarna har inriktning mot specialpedago-gik. Tillgången på disputerade lärare är god, men deras kompetens utnyttjas i alltför liten utsträckning i undervisningen.

Publikationsförteckningarna visar att lärarna publicerar sig i varierande grad. Majoriteten av lärarna arbetar aktivt inom olika forskningsprojekt och kursutbudet har utvecklats ur lärarkollegiets forskning. Många kurser innebär i praktiken samverkan mellan pedagogik, psykologi och sociologi. Utbildning-ens koppling till forskning är tydlig och det finns god forskningsanknytning. Sammantaget bedöms den akademiska miljön som god.


Nivå, progression och fördjupning är tydligt beskrivna. Kursbenämningar och innehåll är relevanta. I de första kurserna står orientering inom området i fokus för utbildningen. Efter hand utvecklas studenternas kunskaper om ämnet för att slutligen fördjupas med fokus på forskningstraditioner. Merparten av kurs-

1�2

litteraturen är svensk. Inga utländska titlar ingår i kurser på grundnivå, medan på avancerad nivå några enstaka titlar ingår. Den sammanlagda bedömningen är att nivåerna är riktiga och progressionen god.


Undervisnings- och examinationsformerna är mångsidiga. Examination före-kommer såväl muntligt som skriftligt, individuellt och i grupp.

Yrkesrelevansen framgår tydligt. På avancerad nivå ges övning i att prakti-sera den framtida yrkesrollen och i att förmedla kunskap.

Kvalitetssäkring görs på flera nivåer. Studenterna får i uppdrag att upprätta kontrakt för sin samverkan i gemensamma studieuppgifter. Inom kollegiet ingår lärarna i lärarlag som ansvarar för genomförande och utveckling av kurser. Examinator, som är disputerad, utses utanför lärarlaget för respektive kurs. Sammantaget är säkringen av kursmål, examensmål och utbildningens kvalitet tillfredsställande.

1�3

Stockholms universitet

Lärarhögskolan i Stockholm är sedan januari 2008 införlivad med Stockholms universitet. Detta har påverkat bredd, profil och omfattning av universitetets utbildning inom det pedagogiska fältet, liksom antalet studenter och lärare. Återigen ska understrykas att följande bedömning gäller situationen före års-skiftet 2007/2008, alltså innan Lärarhögskolan uppgick i Stockholms univer-sitet.

Utbildning i huvudområdet pedagogik på grundnivå och avancerad nivå ges vid pedagogiska institutionen. Också utbildningen inom huvudområdet internationell och jämförande pedagogik (avancerad nivå) är förlagd till peda-gogiska institutionen. Utbildning inom huvudområdena läs- och skrivsvårig-heter/dyslexi och talpedagogik (båda på avancerad nivå) bedrivs av institutio-nen för lingvistik.

Vid den samhällsvetenskapliga fakulteten bedrivs en forskarutbildning i pedagogik och en i internationell och jämförande pedagogik.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 3 0,43 4 0,57 7 1,00

Docenter 1 0,30 2 0,84 3 1,14


Övriga 1 0,48 0 0,00 1 0,48

Totalt antal 6 1,68 7 1,78 13 3,46



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 9 2,06 4 0,57 13 2,63

Totalt antal 19 3,97 5 0,62 24 4,59





Inom huvudområdet pedagogik ges fristående kurser som kan leda till kan-didat-, magister- och masterexamen. Kandidatexamen med pedagogik som

1�4

huvudområde kan också tas ut inom programmet Multimedia: pedagogik – teknik (180 högskolepoäng) som ges i samverkan med institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet samt inom programmet för personal, arbete och organisation (180 högskolepoäng). Dessutom kan magis-ter- och masterexamen tas ut i ett antal masterprogram: masterprogrammet i pedagogik (120 högskolepoäng), masterprogrammet hälsa, kropp, kultur (120 högskolepoäng) samt i masterprogrammet i intersektionalitetsstudier (120 högskolepoäng).

Bedömning


Sammanfattningsvis är lärarkapacitet och -kompetens tillfredställande. Majo-riteten av undervisningen utförs av disputerade lärare och tillgången på profes-sorer och docenter i undervisningen är god. Det framgår dock av självvärde-ringen att doktorander och forskare med tidsbegränsade förordnanden sköter en stor del av undervisningen.

Institutionens forskning är integrerad i utbildningen genom att lärarna är aktiva forskare. Studenter uppmanas att välja uppsatsämnen som knyter an till aktuell forskning. Forskningsmetod ingår i utbildningarna på grundnivå, och masterutbildningarna har en uttalat forskningsförberedande karaktär. Den akademiska miljön är sammantaget god.


Utbildningens nivå är högskolemässig. På grundnivå har man fört samman ett stort antal kurser till tre mer sam-

manhållna och på varandra följande grundläggande kurser. Progressionen är tydlig genom dessa kurser. Progressionen mellan grundnivå och avancerad nivå tydliggörs genom preciseringen av förkunskapskrav på avancerad nivå. Däremot är det svårt att utifrån inkommet underlag bedöma progressionen inom avancerad nivå. Här blandas kurser anpassade till den nya examensord-ningen med kurser enligt den äldre modellen.

Huvudområdets innehåll är relevant och väl avgränsat.


De kursplaner som är skrivna enligt den nya examensordningen är tydliga om lärandemål och examination. Mer osäkert är hur kursmålen säkras i de kurser som följer den tidigare modellen.

Stockholms universitet har lokala bestämmelser för examina på grundnivå och avancerad nivå. Dessa är dock allmänt hållna och saknar mer konkret information om hur examina konstrueras.

1��

Avancerad nivåInternationell och jämförande pedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 2 0,50 2 0,50



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,25 1 0,10 3 0,35

Totalt antal 2 0,25 1 0,10 3 0,35





Internationell och jämförande pedagogik (International and Comparative Edu-cation) utgör sedan 2006 en egen avdelning vid pedagogiska institutionen. Studenterna rekryteras till övervägande del internationellt och undervisning och handledning ges på engelska. Utbildningen kan leda till magister- och masterexamen på fristående kurser. Inom huvudområdet finns även ett mas-terprogram i komparativ och internationell pedagogik (120 högskolepoäng), där studenterna kan ta ut magister- eller masterexamen.

Bedömning


Utbildningen har två disputerade tillsvidareanställda lärare, varav en profes-sor. Därutöver undervisar tre andra lärare: en doktorand och två adjunkter. Med bara en tillsvidareanställd professor är lärarkompetensen otillfredsstäl-lande.

Av självvärderingen att döma är lärarna aktiva forskare. Lektorn har med 40 procent god tid för egen forskning och kompetensutveckling, medan pro-fessorn med fem procent har för liten tid för egen forskning. Med viss tvekan anser bedömargruppen att forskningsanknytningen är tillfredsställande. Till exempel förekommer det att masterstuderande deltar i forskningsprojekt och att de är medförfattare till artiklar, kapitel och konferensbidrag. Examinatio-nen består av att skriva en text på engelska som ska försvaras och studenten ska själv fungera som opponent vid andra tillfällen. Med tanke på de forskar-

1��

studerandes låga aktivitet och det faktum att inga nya doktorander antagits sedan år 2002 kan det ifrågasättas om utbildningen bedrivs i anslutning till en aktiv forskarutbildning. Den sammanfattande bedömningen av den aka-demiska miljön är att undervisnings- och examinationsformerna bidrar till att utveckla ett kritiskt och kreativt förhållningssätt.


Utbildningsplan och kursplaner visar en tydlig progression genom huvudom-rådet, exempelvis med fördjupande specialisering inom ett av områdets fält.

Huvudområdet innefattar internationella jämförande studier inom såväl skola som företag och organisationer. Det är alltså mycket brett, och frågan är om omfattning och avgränsning är ändamålsenlig. Huvudområdets benäm-ning är dock adekvat.


Undervisning och examination är utformade så att de säkrar forskningsan-knytning och progression. Examensarbetes placering i utbildningen är regle-rad.

Utbildningen är tydligt yrkesrelevant och många av de studerande har efter utbildningen fått kvalificerade arbeten. Utbildningen ger träning i att för-medla kunskap framförallt via examensarbetet, men också genom att skriva artiklar och att delta i seminarier och konferenser. Eftersom undervisningen ges på engelska och genom att de empiriska studierna bedrivs i flera länder finns också förutsättningar för träning i att kommunicera i internationella sammanhang.

Det finns system för att säkra utbildningens kvalitet, bland annat genom kursvärderingar. Inrättande av nya utbildningar föregås av intern prövning på lärosätesnivå.

1��

Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 1 0,30



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 (23) 0,00





Utbildningen, som är en heltidsutbildning om 60 högskolepoäng, vänder sig till lärare inom det allmänna skolväsendet eller motsvarande. Den kan när-mast klassas som en professionsutbildning på avancerad nivå och leder till en magisterexamen.

Bedömning


Den kursansvariga läraren är disputerad lektor. För övrigt redovisas i själv-värderingen 23 lärare med en undervisningsomfattning som understiger fem procent av heltid. Eftersom deras undervisningsinsats inte preciseras är den svårbedömd. Utbildningen är starkt kvinnodominerad.

Samtliga undervisande lärare har relevant utbildning för sitt undervisnings-uppdrag. Samtidigt finns en risk för att djupet i undervisningen kan gå förlo-rad med alltför små undervisningsinsatser av varje lärare, liksom stabiliteten i den pedagogiska och vetenskapliga miljön.

Förutom de disputerade lärarna knyts extern kompetens till utbildningen, vilket stärker utbildningens forskningsanknytning. Vidare bidrar den ansen-liga mängd vetenskaplig internationell litteratur och teoretiskt förankrade läro-böcker till att utbildningen knyts till forskning. Litteraturen är på kvalificerad nivå med bred teoretisk förankring. Detta ger studenterna en djup teoretisk insikt i problemområdet läs- och skrivsvårigheter samt goda möjligheter till ett självständigt arbete med elever som behöver specialpedagogiska insatser.

1��


Kursen ligger på avancerad nivå. Detta återspeglas i kursens lärandemål och delkursernas kravnivåer. Progression finns inom utbildningen.


Utbildningens mål är att arbeta åtgärdande med elever som har problem med läsning och skrivning, att utföra pedagogiska utredningar samt att omsätta exempelvis logopedutredningar i pedagogiska åtgärder. Konkretiseringar av dessa mål övas i olika delkurser där praktiska, självständiga uppgifter ges i anknytning till kursens teoretiska innehåll. I varje delkurs anges vilken för-måga som studenten ska kunna visa efter delkursen. Sammantaget ger utbild-ningen förutsättningar för att studenterna ska kunna fullgöra liknande upp-gifter självständigt efter genomgången utbildning.

För utvärdering av utbildningen finns ett väl utarbetat och formaliserat kvalitetssäkringssystem med kursvärderingar, lärares värdering av kurser, upp-följning och återkoppling.

Talpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 1 0,54



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 (17) 0,00





Utbildningen inom talpedagogik, som är en heltidsutbildning om 60 högsko-lepoäng, vänder sig till lärare inom det allmänna skolväsendet eller motsva-rande. Den kan närmast klassas som en professionsutbildning på avancerad nivå och leder till en magisterexamen.

1��

Bedömning


Den kursansvariga läraren är disputerad lektor och har erfarenhet som fors-kare. För övrigt redovisas i självvärderingen 17 lärare med mycket små under-visningsinsatser. Eftersom deras undervisningsinsats inte preciseras är den svårbedömd. Utbildningen är helt kvinnodominerad.

Utbildningens 17 visstidsanställda lärare tillför en bred kompetens som är nödvändig i en professionsutbildning, där det krävs såväl medicinsk insikt som behandling och undervisning av elever och vuxna med behov av talpedago-giska insatser. Samtidigt riskerar djupet i undervisningen att gå förlorad med alltför små undervisningsinsatser av alltför många. Färre antal kompetenta lärare med mer undervisning är därför att rekommendera. En stabil lärarkår är också viktigt för den vetenskapliga och pedagogiska utvecklingen.

Publikationsföteckningen uppvisar en omfattande publiceringsverksam-het för kursansvarig lärare i utbildningen. Kursplanens litteraturlista visar vetenskaplig litteratur i ett brett teoretiskt perspektiv och ett antal artiklar ur vetenskapliga, internationella tidskrifter. Forskningsanknytningen sker särskilt inför examensarbetet, då både vetenskapsteoretiska och metodolo-giska aspekter tas upp. De gästföreläsare som anlitas i utbildningen bidrar till att forskningsanknytningen tillgodoses. Sammantaget bedrivs utbildningen på hög nivå. Den bygger på aktuella forskningsrön och forskningsperspektiv genomsyrar momenten.


Utbildningens nivåplacering är rimlig. De praktiska inslagen med krav på att kunna göra en kartläggning av elevers tal- och språkförmåga, kunna upprätta åtgärdsförslag samt visa ett kritiskt förhållningssätt till test och metoder inne-bär en progression inom utbildningen.

De examensarbeten som examinerats under 2007 kan anses ligga inom huvudområdets gränser. Många av uppsatserna är fallstudier vilket är natur-ligt med tanke på huvudområdets karaktär.


Kursens lärandemål är höga och av kursplanens litteratur samt examinations-uppgifter att döma bör dessa infrias.

Bedömarna anser att utbildningen rustar studenterna för att självständigt arbeta med tal- och språksvårigheter. Yrkesrelevansen är säkrad såväl teore-tiskt som praktiskt.

Kvalitetssäkringen sker genom utvärdering efter varje delkurs samt efter utbildningen i sin helhet. Emellertid uppges inte hur ansvarig institution och fakultetsnämnd tar del av utvärderingen. Detta är en viktig del av kvalitets-säkringen på grund av de kvalificerade uppdrag som kursdeltagarna förvän-

1�0

tas få efter genomgången utbildning. Externa utvärderare skulle också kunna anlitas,i synnerhet som likadana utbildningar ges vid några andra lärosäten.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 3 0,57 4 0,73 7 1,30

Docenter 1 0,05 2 0,38 3 0,43


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 4 0,62 7 1,14 11 1,73



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








Forskarutbildningen i pedagogik ges vid pedagogiska institutionen. Den bedrivs inom ramen för de områden som också präglar forskningen vid institu-tionen: arbetslivspedagogik, bildning och utbildning, konstruktion av mening, begreppsförändring, kunskapsproduktion och kommunikation samt normali-tet och normalitetskonstruktioner. Inom ramen för dessa områden finns forsk-ningsgrupper och program, där doktoranderna förväntas vara aktiva.

Bedömning


Med sju professorer och tre docenter, alla tillsvidareanställda, är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande.

Forskarutbildningen i pedagogik rymmer fyra inriktningar: arbetslivspeda-gogik; bildning och utbildning; konstruktion av mening, begreppsförändring, kunskapsproduktion och kommunikation; normalitet och normalitetskon-

1�1

struktioner. Kring dessa inriktningar organiseras bland annat seminarier, där doktoranderna förväntas vara aktiva. Den akademiska miljön är sammanta-get god.


Kontinuerliga läsgruppsseminarier säkrar progressionen. Studieplanen för forskarnivå anger lika fördelning av högskolepoäng för kursdel och avhand-lingsdel (120 + 120). denna fördelning är inte ovanlig, men ger förhållandevis stort utrymme för kursdelen i utbildningen.


Studieplanen för utbildning på forskarnivå anger fördelning mellan kurs- och avhandlingspoäng och villkor för handledning. Där regleras också formen för seminariebehandlingen av avhandlingsarbetet. Doktorandens arbete bedöms under två seminarier, ett i början av utbildningen och ett i slutet, där docent-kompetenta lärare leder granskningen.

Internationell och jämförande pedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,30 1 0,30

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 2 0,40 2 0,40



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








Forskarutbildningen i internationell och jämförande pedagogik (International and Comparative Education) bedrivs vid pedagogiska institutionen. Undervis-

1�2

ning och handledning ges på engelska då rekryteringen till övervägande del sker internationellt.

Bedömning


Med endast en professor och en lektor som undervisar är lärarkapacitet och -kompetens otillfredsställande.

Enligt publikationsförteckningarna har två av lärarna producerat artiklar, kapitel i antologier samt medverkat vid ett antal konferenser. Samarbete med andra lärosäten bedrivs genom internationella forskningsprojekt. Lärarna är således aktiva forskare, men det är tveksamt om utbildningen kan betecknas som aktiv med tanke på de forskarstuderandes låga aktivitet och det faktum att inga nya doktorander antagits sedan år 2002.


Fördelningen mellan kursdel och avhandlingsdel är 120 högskolepoäng kurser och 120 högskolepoäng avhandling. Detta innebär en ovanligt stor kursdel. Det finns därmed en risk att utbildningens fördjupning via det självständiga avhandlingsarbetet blir lidande.


Enligt den allmäna studieplanen ska avhandlingen ventileras på såväl interna som offentliga seminarier under utbildningstiden.

Forskarutbildningen i internationell och jämförande pedagogik har tydlig yrkesrelevans och förbereder för vetenskaplig kommunikation i internationella sammanhang.

1�3

Södertörns högskola

Vid Södertörns högskola hör huvudområdet pedagogik (grundnivå och avan-cerad nivå) till institutionen för kultur och kommunikation. Utbildningen ges som fristående kurser som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Huvudområdet har en nära relation till högskolans lärarutbildning. Undervis-ningen har en inriktning mot interkulturell pedagogik, som motsvarar hög-skolans övergripande profil.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 3 0,52 0 0,00 3 0,52



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 1 0,12 1 0,12

Totalt antal 1 0,07 1 0,12 2 0,19





Bedömning


Huvudområdet pedagogik har tre tillsvidareanställda lektorer och två lek-torer med tidsbegränsad anställning. Ingen av lärarna har docentkompetens och lärarkapacitet och -kompetens är därmed otillfredsställande på avancerad nivå. Samtliga lärare är kvinnor.

Inriktningen mot interkulturell pedagogik svarar mot högskolans övergri-pande profil och utgör bas för ett interdisciplinärt samarbete med andra områ-den. Den interkulturella inriktningen avspeglar sig också i den vetenskapliga

1�4

produktionen. Majoriteten av de 13 magisteruppsatser som färdigställdes 2006 och 2007 behandlar frågor av detta slag. Även lärarnas vetenskapliga publika-tioner präglas i hög grad av denna inriktning. Antalet publikationer är dock lågt. Sammantaget framstår den akademiska miljön som svag.


Den interkulturella inriktningen avspeglas tydligt i kursplanerna. Kursen på A-nivå ger en introduktion till fyra teman som alla betonar interkulturella frågor. Samma tydliga inriktning finns på B- och C-nivå, där dock de veten-skapsteoretiska och metodologiska inslagen blir tydligare. Det finns en pro-gression i litteraturen, där inslaget av krävande forskningsbaserad litteratur blir allt större. För magisterkursen på avancerad nivå är litteratur och kurs-krav adekvata.

Underlaget indikerar att den interkulturella inriktningen huvudsakligen kopplas till kvalitativa undersökningsformer. Inslag som ger en bredare sam-hällsvetenskaplig skolning saknas på A- och B-nivå.

Den interkulturella inriktningen innebär också att flera delar av pedago-gikämnet berörs mycket översiktligt eller inte alls i undervisningen. Det gäl-ler till exempel så centrala teman som skolsystemets uppbyggnad, läroplaner, barns- och ungas utveckling och pedagogisk psykologi.


Lärandemålen är bitvis allmänt hållna och i underlaget saknas analys av hur dessa ska säkerställas genom examinationsformerna. Examination sker genom PM och uppsatser, men kraven på dessa preciseras inte.

Rutinerna för kvalitetssäkring av kursmål beskrivs mycket kortfattat i underlaget och i huvudsak som en redogörelse för proceduren för var sådana frågor ska behandlas. Underlaget ger ingen tydlig bild av hur högskolans kva-litetssäkringssystem ser ut generellt eller mer specifikt för huvudområdet peda-gogik.

1��

Umeå universitet

Vid Umeå universitet bedrivs utbildning inom huvudområdet pedagogik (grundnivå och avancerad nivå) vid pedagogiska institutionen. Samma insti-tution ansvarar för utbildning inom huvudområdet idrottspedagogik (grund-nivå och avancerad nivå). Utbildning inom huvudområdet specialpedagogik (avancerad nivå) ges vid pedagogiska institutionen och vid institutionen för barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning. Institutio-nen för litteraturvetenskap och nordiska språk ansvarar för utbildningen inom huvudområdet drama- och teaterpedagogik (grundnivå). Statevetenskapliga institutionen ansvarar för utbildningen inom huvudområdet utbildningsle-darskap (avancerad nivå). Fakultetsnämnden för lärarutbildning har ansvaret för utbildningen inom huvudområdet pedagogisk yrkesverksamhet (avance-rad nivå).

Forskarutbildningen i pedagogik här under samhällsvetenskapliga fakul-tetsnämnden. Ansvaret för forskarutbildningen i pedagogiskt arbete ligger hos fakultetsnämnden för lärarutbildning. Inom fältet ämnesdidaktik ges forskarutbildning vid olika fakulteter. Fakultetsnämnden för lärarutbildning ansvarar för forskarutbildningen i biologididaktik, fysikdidaktik, kemididak-tik och svenska med didaktisk inriktning. Forskarutbildningen i historia med didaktisk inriktning ligger under humanistisk fakultet. Forskarutbildningen i matematikdidaktik hör under teknisk-naturvetenskaplig fakultet.

1��

Grundnivå Drama- och teaterpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,10 0 0,00 1 0,10


Övriga 2 0,52 2 0,13 4 0,65

Totalt antal 4 0,93 3 0,16 7 1,09



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 2 0,11 0 0,00 2 0,11

Totalt antal 2 0,11 0 0,00 2 0,11





Utbildning inom huvudområdet drama- och teaterpedagogik ges som fristå-ende kurser och kan leda till kandidatexamen. Kurser ges också inom lärar-utbildningen. Inom drama- och teaterpedagogik behandlas drama och teater både som konstnärligt uttryckssätt och som didaktiskt verktyg.

Bedömning


Tre disputerade tillsvidareanställda lärare, varav en docent, är aktiva i under-visningen. Två doktorander i litteraturvetenskap medverkar också. Lärarna har vetenskaplig meritering inom pedagogiskt arbete, idéhistoria och littera-turvetenskap. Tillgången på disputerade lärare är tillfredsställande, men deras kompetens utnyttjas i för liten utsträckning i undervisningen.

De tillsvidareanställda lärarna är i varierande grad aktiva forskare, vilket bidrar till en forskande miljö där det också finns samarbete med andra forsk-ningsmiljöer. Kurslitteraturen utgörs av vetenskapliga rapporter, artiklar och avhandlingar och är delvis skriven på engelska. Forskningsanknytningen är tillfredsställande och undervisnings- och examinationsformerna är utveck-lande.


Utbildningen är högskolemässig. Progressionen är tydlig. Studenterna ges i ökande utsträckning större ansvar. De tränas successivt i att förhålla sig kri-

1��

tiskt och analytiskt, och ett mindre självständigt arbete ligger före kandidat-uppsatsen. Fördjupningen inom huvudområdet är säkerställd.


Undervisning ges i form av laborativt arbete, föreläsningar och litteraturse-minarier. Verksamhetsförlagda inslag förekommer. Examinationen innehåller både teoretiska och praktiska uppgifter. Forskningsanknytning och progres-sion är säkerställda.

Vilka ämnen som kan kombineras med huvudområdet regleras i examens-ordningen. Examensmålen är säkrade genom den lokala examensordningen, utbildningsplan och/eller kursplaner. Utbildningen innehåller ett flertal rele-vanta inslag om och för huvudområdets professionalisering. Utbildningen ger förutsättningar för studenterna att utveckla ett kritiskt och kreativt förhåll-ningssätt. Yrkesrelevansen är tydlig.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,01 0 0,00 1 0,01

Docenter 1 0,02 3 0,38 4 0,40


Övriga 12 7,38 6 3,70 18 11,08

Totalt antal 18 9,11 15 5,58 33 14,69



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 4 1,20 5 1,10 9 2,30

Totalt antal 6 1,75 5 1,10 11 2,85





Utbildning inom huvudområdet pedagogik ges i form av fristående kurser, som kan leda till kandidat-, magister och masterexamen. Kandidatexamen i pedagogik kan också tas ut inom personalvetarprogrammet (180 högskolepo-äng) och inom beteendevetarprogrammet med inriktning mot IT-miljöer (180 högskolepoäng). Även inom personalvetarprogrammet kan magisterexamen i pedagogik tas ut.

1��

Bedömning


Med en professor, fyra docenter och ytterligare tio disputerade lärare är till-gången på kompetenta tillsvidareanställda lärare tillfredsställande. Dock står den stora gruppen icke disputerade lärare för den största delen av undervis-ningen.

I förhållande till institutionens storlek är den vetenskapliga produktionen låg. Antalet bidrag i ledande internationella sammanhang är lågt, men inte heller den övriga produktionen svarar enligt bedömargruppen mot vad man kan förvänta sig av en vetenskaplig miljö av denna storlek. Det förefaller som om institutionen under de senaste åren i stor utsträckning koncentrerat sig på sitt omfattande utbildningsuppdrag.


De centrala delarna av huvudområdet täcks in i kursutbudet. Kursernas nivå-beteckning är adekvat och det finns en klar progression i kurslitteraturens sammansättning. B-nivån rymmer dock givet inkommet underlag inget upp-satsmoment. Den metodologiska träningen förefaller mångsidig i fråga om perspektiv och litteraturval.


Kursplanerna är överlag tydliga och överensstämmelsen mellan lärandemål och examinationsformer är god. Examinationsformerna varierar och rymmer tydliga inslag av självständigt arbete i form av promemorior och uppsatser. Sammantaget är undervisning och examination utformade så att lärandemå-len uppnås.

Kvalitetssäkring sker på flera sätt. Riktlinjer för kursansvariga har utfärdats av institutionsstyrelsen. Studierektorerna svarar för den direkta kvalitetssäk-ringen och rapporterar vidare till relevanta organ. Rutiner för kvalitetssäkring är sammantaget väl utvecklade.

1��

Idrottspedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,10 0 0,00 1 0,10


Övriga 6 4,14 12 7,18 18 11,32

Totalt antal 7 4,24 16 8,23 23 12,47



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 3 2,30 1 1,00 4 3,30

Totalt antal 3 2,30 1 1,00 4 3,30





Utbildning inom huvudområdet idrottspedagogik ges i form av fristående kurser, som kan leda till kandidat-, magister och masterexamen. Det idrotts-vetenskapliga programmet (180 högskolepoäng) leder till en kandidatexamen i idrottspedagogik. Även magisterexamen i idrottspedagogik kan tas ut inom det idrottsvetenskapliga programmet.

Bedömning


Lärarlaget utgörs av fem disputerade tillsvidareanställda lärare (varav en docentkompetent) och 18 adjunkter. Sammantaget är lärarkapacitet och -kom-petens tillfredsställande på grundnivå. Däremot är den inte tillfredsställande på avancerad nivå. De disputerade lärarna deltar endast i liten utsträckning i undervisningen.

Utbildningen ges i en miljö där samtliga lärare bedriver egen forskning. Lärarna medverkar också vid internationella konferenser. I utbildningen stu-deras idrottspedagogik utifrån olika vetenskapliga perspektiv och teoribild-ningar. Undervisningsformer och examinationsformer ger studenterna för-utsättningar för att utveckla ett kritiskt förhållningssätt. Ambitionen är att studenter presenterar sina examensarbeten på forskningskonferenser. På avan-cerad nivå ska studenterna ta del av internationell litteratur. Sammantaget ges utbildningen inom en väl utvecklad akademisk miljö.

1�0


På grundnivå är utbildningen högskolemässig. Utbildningsplanerna beskriver kursernas inbördes ordning på ett överskådligt sätt. Det finns klart formule-rade mål för vad studenten ska kunna efter kursen och målen stegras genom utbildningen. Andelen engelsk litteratur ökar genom utbildningen liksom andelen internationella artiklar. På avancerad nivå är målen mer fördjupade. Kriterierna för bedömning av uppsatser på avancerad nivå är mer utvecklade än för uppsatser på grundnivå.


En variation i examinationsformerna borgar för att kursmålen uppnås. Kurslit-teraturen stödjer lärandet. Den har hög relevans med hög svårighetsgrad och är tillräcklig i sin omfattning på grundnivå. Däremot är den otillräcklig i sin omfattning på avancerad nivå och skulle kunna utökas genom ett tillägg av internationella artiklar.

Examensarbetets placering på grundnivå regleras i utbildningsplanen, där det framgår hur huvudområden/ämnen kan kombineras. Den lokala examens-ordningen preciserar också kraven för att uppnå kandidatexamen respektive magisterexamen. Ämnet idrottspedagogik är brett och öppnar för en bred arbetsmarknad. Det idrottsvetenskapliga programmet förbereder också för forskarutbildning i ämnet.

Kursvärderingarna presenteras i den samhällsvetenskapliga fakultetsnämn-dens programkommitté där studenter är representerade. Rutiner för fortbild-ning och akademisk meritering är utarbetade.

1�1

Avancerad nivåPedagogisk yrkesverksamhet



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,06 0 0,00 1 0,06

Totalt antal 2 0,16 0 0,00 2 0,16



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00






Utbildning i pedagogisk yrkesverksamhet ges som fristående kurser och kan leda till en magisterexamen. Kurserna ges på distans med halvfarts studietakt och riktar sig huvudsakligen till lärare i grundskolan eller gymnasiet som har arbetat ett antal år.

Bedömning


Lärarstaben består av en disputerad lektor och en adjunkt, båda tillsvidarean-ställda. Därtill kommer en ämneslärare från en kommun. Ingen lärare med docentkompetens är knuten till utbildningen och därmed är lärarkapacitet och -kompetens inte tillfredsställande.

Kurserna riktar sig till yrkesverksamma lärare. Också universitetets egna adjunkter kan läsa kurserna som kompetensutveckling. Utbildningens förhål-lande till lärarutbildningen är oklar. Det inkomna underlaget har inte medgi-vit någon bedömning av miljöns forskningsanknytning.


Litteraturen täcker ett brett pedagogiskt och utbildningsvetenskapligt fält. Texterna är både på engelska och på svenska. Viss litteratur som vanligtvis brukar ingå på grundnivån ingår, men här finns också inslag av originalstudier och kvalificerad vetenskaplig litteratur.

1�2


Verksamheten är liten och relativt nystartad. Det inkomna underlaget har inte medgivit någon bedömning av säkring av kursmål, examensmål och kvalitet. Bedömargruppen vill dock framhålla att kvalitetssäkringen inom pedagogik är väl utvecklad, och att det därmed är rimligt att anta att en liknande modell kommer att användas för pedagogisk yrkesverksamhet.

Specialpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,02 1 0,01 2 0,03

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 5 0,17 4 0,06 9 0,23



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00





Inom huvudområdet specialpedagogik ges utbildning som kan leda till magis-terexamen. Efter speciallärarprogrammet (90 högskolepoäng) plus 30 hög-skolepoäng på fristående kurser kan studenterna ta ut magisterexamen. Dessa magisterkurser kan också, om examensfordringarna i övrigt uppfylls, använ-das i en masterexamen i specialpedagogik.

Bedömning


Inom utbildningen i specialpedagogik finns två professorer, en docent och sex disputerade lärare. Alla lärare är tillsvidareanställda. Generellt sett är alltså kraven på lärarnas kapacitet och kompetens uppfyllda. Ingen av lärarna med lägst docentkompetens har dock ämnet specialpedagogik som inriktning och lärarkårens kompetens i specifik mening måste därmed anses vara otillfreds-ställande. En stor del av undervisningen utförs av icke disputerade lärare.

Utbildningen är forskningsanknuten.

1�3


Utbildningen befinner sig på rätt nivå och det finns en progression inom utbildningen. Bedömargruppen efterlyser dock fler internationella titlar i lit-teraturlistan.


Utbildningen ger förutsättningar för att bidra till kunskapsutvecklingen samt till självständigt arbete i kvalificerade sammanhang.

Kursvärderingar utförs systematiskt och externa bedömare används för att säkerställa utbildningens kvalitet. Bedömarna anser att utbildningen i speci-alpedagogik har tillräckliga rutiner för kvalitetssäkring.

Utbildningsledarskap



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,03 1 0,03

Docenter 0 0,00 1 0,30 1 0,30


Övriga 2 0,10 0 0,00 2 0,10

Totalt antal 4 0,20 3 0,33 7 0,53



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00



Helårsprestationer (HPR) 4,25 2 6,25


Utbildning i huvudområdet utbildningsledarskap ges i form av ett magister-program, som leder till magisterexamen. Utbildningen riktar sig särskilt till rektorer som följt rektorsutbildning och önskar en fördjupning på magister-nivå.

Bedömning


Miljön är liten sett till antalet studenter och lärare. Fem disputerade och tills-vidareanställda lärare, varav en professor och en docent, är aktiva inom huvud-området utbildningsledarskap. Kompetensen i lärargruppen är med andra ord

1�4

genomgående hög och därmed tillfredsställande. Lärarna har utöver pedago-gik ämnesmässig tillhörighet i statsvetenskap och sociologi.

Flera av lärarna är etablerade internationella forskare inom området. Under-visningen sker i en kvalificerad akademisk miljö med internationella inslag. Lärarna har fått flera internationellt orienterade forskningsprojekt externt finansierade och etablerat internationella nätverk. Man har också knutits till den statliga befattningsutbildningen av rektorer. Miljöns forskningsanknyt-ning är tillfredsställande. Litteraturen är aktuell, och de undervisande lärarna tillför kontinuerligt egen forskning till den. Man ordnar årligen en konferens om de vetenskapliga aspekterna av skolledarskap. Sammantaget framstår den akademiska miljön som mycket god.


Undervisnings- och examinationsformerna framstår som konventionella: före-läsningar, seminarier, gruppövningar samt enskilda övningar och uppgifter. Arbetsformerna är anpassade efter kursmålen. Examinationsformerna fokuse-rar på litteraturstudier, närvarofrekvens, aktivt deltagande, skriftliga uppgifter samt opponentskap. Undervisnings- och examinationsformerna är tillfreds-ställande för vuxenundervisning även om de är något allmänt beskrivna.

Förkunskapskraven är tydligt preciserade; här krävs både grundläggande högskoleexamen och tre års pedagogisk yrkesverksamhet för tillträde. I själv-värderingen framhålls områdets nära relationer till forskarmiljöerna inom pedagogik, sociologi och statsvetenskap, men man har inte vidare preciserat möjligheterna att fortsätta studierna inom närliggande relevanta ämnen på forskarnivå. Sammantaget framstår nivå, progression och fördjupning inom huvudområdet som tillfredsställande.


Sambandet mellan lärandemål och examinationsformer framgår, även om det är något allmänt formulerat. Säkringen av examensmålen och av utbildning-ens kvalitet är tillfredsställande.

Programmet regleras av en lokal examensordning med allmänna och över-gripande formuleringar av mål och krav för examen. Kursplanerna svarar mot dessa riktlinjer, till exempel om examensarbetets placering i program-met. Statsvetenskap, sociologi och pedagogik är de ämnen som i olika kombi-nationer kan ingå. Utbildningens yrkesrelevans är tydlig; speciellt gäller detta kopplingen till den statliga rektorsutbildningen.

Även rutinerna för kvalitetsarbetet är ganska allmänt formulerade; de följer universitetets riktlinjer och genomförs i samråd med fakultets- och universi-tetsledning, samt även med kommunala skolchefer och utbildningsnämnder.

1��




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,20 1 0,35 2 0,55

Docenter 2 0,39 1 0,25 3 0,64


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 6 0,77 5 0,72 11 1,49



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 2 0,02 2 0,15 4 0,17

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,02 2 0,15 4 0,17








Forskarutbildningen i pedagogik ges vid pedagogiska institutionen. Inrikt-ningen på doktorandernas arbete ligger inom eller nära institutionens forsk-ningsprofiler. Till exempel behandlas utbildningens styrning och utvärdering, högskolepedagogik, genus och utbildning, arbetslivets pedagogik, idrottspe-dagogik, lärande och IT samt lärarutbildningsfrågor.

Bedömning


Forskarutbildningen i pedagogik engagerar två tillsvidareanställda professo-rer och tre docenter. Dessutom deltar fyra professorer från andra svenska och internationella universitet. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfreds-ställande.

Liksom på grundnivå och avancerad nivå är lärarnas vetenskapliga produk-tion låg i förhållande till miljöns storlek.


Avhandlingsarbetenas teman ligger inom ramen för huvudområdet. Forskar-utbildningens upplägg är rimligt.

1��


Det samlade intrycket av inkommet underlag är att undervisning och exami-nation är utformade så att forskarutbildningens examensmål uppnås.

Pedagogiskt arbete



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 2 0,65 5 0,60 7 1,81

Docenter 7 0,62 1 0,12 8 1,06


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 16 1,91 9 0,80 25 3,59



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 5 0,32 11 0,42 16 0,74

Docenter 1 0,07 3 0,24 4 0,31


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 10 0,52 17 0,81 27 1,33








Umeå universitet är värd för den nationella forskarskolan i pedagogiskt arbete som inrättades 2001. Samverkande lärosäten inom den nationella forskarsko-lan är Linköpings universitet, Karlstads universitet, Örebro universitet, Hög-skolan Dalarna, Högskolan Kristianstad, Malmö Högskola och den tidigare Lärarhögskolan i Stockholm. Forskarutbildningens inriktning handlar om pedagogisk yrkesverksamhet och dess förutsättningar.

Bedömning


Miljön präglas av ett stort antal lärare som var och en har en låg tjänstgö-ringsgrad i utbildningen. Detta kan delvis förklaras av utbildningens behov av specialister med olika inriktningar och ämnesbakgrunder. Den vetenskapliga kompetensen i gruppen tillsvidareanställda lärare är mycket god (sju professo-rer, åtta docenter, tio övriga disputerade lärare). Sammantaget är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande.

1��

Handledningsuppdraget per handledare är omfattande, men flera dokto-rander får också handledning inom ramen för den nationella forskarskolan i pedagogiskt arbete.

Verksamheten är i stor utsträckning decentraliserad och de runt femtio doktoranderna verkar i olika miljöer vid olika lärosäten. Detta gör miljön svårbedömd. Dock kan man konstatera att forskarskolan har en gemensam seminarieverksamhet, och det stora antalet examina (tjugu doktorander har disputerat och ytterligare fem avlagt licentiatexamen) indikerar att forskarut-bildningen ger goda resultat.


Antagning till forskarutbildningen i pedagogiskt arbete förutsätter både lärar-examen och minst två års pedagogisk yrkesverksamhet. Det sistnämnda kravet motiveras genom utbildningens praxisnära karaktär. Studieplanen är detalje-rad rörande villkor för antagning, kurser och handledning.

Tematiken för avhandlingarna är relevant i förhållande till huvudområdets inriktning.


Studieplanen är tydliga och informativa. Fakultetsnämnden har följt dokto-randerna efter disputation. Resultaten av denna uppföljning pekar på en god yrkesrelevans och anställningsbarhet i utbildningen.

Sammantaget är kvalitetssäkringen för utbildningen tillfredställande.

1��

Biologididaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,05 0 0,00 1 0,05







Handledarkompetens: heltidsekvivalenter doktorander/heltidsekvivalenter docenter och professorer 0

Forskarutbildning en i biologididaktik ges sedan 2003. Doktoranderna är pla-cerade vid institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap. Utbild-ningen bedrivs i samarbete med den nationella forskarskolan i naturvetenska-pernas och teknikens didaktik, vilken har Linköpings universitet som värd. Sedan 2004 har utbildningen haft en doktorand, som fortfarande bedriver sina studier.

Bedömning


Enligt den allmänna studieplanen ska varje forskarstuderande ha minst två handledare. I inkommet underlag uppges emellertid endast en kvinnlig lek-tor med inriktning mot pedagogiskt arbete/biologi ha varit verksam inom utbildningen 2007. Därmed är handledarkapacitet och -kompetens inte till-fredsställande.

Man kan knappast tala om någon specifik akademisk miljö för denna fors-karutbildning. Den studerande förväntas ansluta sig till andra vetenskapliga seminariemiljöer, såsom institutionen för matematik, teknik och naturveten-skap och den nationella forskarskolan i naturvetenskapernas och teknikens didaktik, den senare miljön geografiskt helt separerad från Umeå. Det torde

1��

vara svårt att inom den aktuella miljön åstadkomma stimulerande, kritiska och vetenskapliga diskussioner som skulle kunna vara av betydelse för ämnes-områdets utveckling.

Det faktum att det finns andra vetenskapliga seminariemiljöer inom det naturvetenskapliga området, kan inte tas som en garanti för att doktoranderna söker sig till dessa. Det årligen återkommande forskarutbildningsinternatet, som fakultetsnämnden för lärarutbildning anordnar, är ett mycket bra inslag, liksom att doktoranderna stimuleras att delta i den nationella forskarskolans och genusforskarskolans seminarie- och internatverksamhet, men detta kan inte ersätta den spontana vetenskapliga vardagsdiskussionen.


Inkommet underlag medger inte någon bedömning av vilka kurser den stude-rande haft möjlighet att läsa och därmed faller också möjligheten att bedöma progressionen. Kursdelen kan också vara så liten som 60 högskolepoäng, även om normalfallet sägs vara 90 av totalt 240 högskolepoäng. Å ena sidan kan denna flexibilitet framstå som sympatisk. Å andra sidan måste den uppfat-tas som ett hot dels mot den ämnesmässiga profileringen, dels mot allmänna forskarutbildningsmål som nås genom kurser i vetenskapsteori, metod- och analystekniker.

Av kurspoängen ska minst 45 högskolepoäng vara relevanta biologi- och didaktikkurser på forskarutbildningsnivå.


Inkommet underlag medger inte någon särskild bedömning.

1�0

Fysikdidaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,05 1 0,05

Docenter 2 0,07 0 0,00 2 0,07


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 3 0,09 2 0,36 5 0,45



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








Forskarutbildningen i fysikdidaktik ges sedan 2003. Doktoranderna är place-rade vid institutionen för fysik. Utbildningen har fyra doktorander, varav två är finansierade av SIDA, en är knuten till genusforskarskolan och en dokto-rand till nationella forskarskolan i naturvetenskapernas och teknikens didak-tik.

Bedömning


I fysikdidaktik har totalt tre lärare uppgivits vara verksamma, en manlig pro-fessor i pedagogiskt arbete, en kvinnlig docent i fysikdidaktik och en kvinn-lig lektor i pedagogiskt arbete. Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsstäl-lande.

Det finns fyra doktorander sedan 2005. Inget tyder på att dessa fyra ”hålls samman” i något gemensamt fysikdidaktiskt forum. I absolut mening finns det ingen anledning att tvivla på kvalitén i de akademiska miljöer som dokto-randerna i fysikdidaktik erbjuds, men didaktikdoktoranderna måste utgöra en minoritet i dessa miljöer. Det faktum att det finns ”andra” vetenskapliga semi-nariemiljöer inom det naturvetenskapliga området (Institutionen för fysik, Institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap samt Genusforskar-

1�1

skolan och den nationella forskarskolan i naturvetenskapernas och teknikens didaktik) kan heller inte tas som en garanti för att doktoranderna söker sig till dessa. Det är ingen tvekan om att det handlar om forskningsintensiva miljöer, men vilken plats och vilket utrymme doktorander med didaktikinriktning får ta i dessa är omöjligt att bedöma. Det årligen återkommande forskarutbild-ningsinternatet, som fakultetsnämnden för lärarutbildning, anordnar är ett mycket bra inslag, liksom att doktoranderna stimuleras att delta i två forskar-skolors seminarie- och internatverksamhet, men detta kan naturligtvis inte ersätta den spontana vetenskapliga vardagsdiskussionen.


Inkommet underlag medger inte någon bedömning av vilka kurser den stude-rande haft möjlighet att läsa och därmed faller också möjligheten att bedöma progressionen. Uppgifter om proportioner mellan ämneskurser och didaktiska kurser saknas.

Av studieplanen för fysikdidaktik framgår att fysikdidaktik tillämpar ett flexibelt spann inom vilket handledare och doktorand bestämmer vilka pro-portioner kursdel respektive avhandlingsdel ska ha. Å ena sidan kan denna flexibilitet framstå som sympatisk. Å andra sidan måste den uppfattas som ett hot dels mot profileringen, dels mot allmänna forskarutbildningsmål som nås genom kurser i vetenskapsteori, metod- och analystekniker.


I den reviderade allmänna studieplanen för fysikdidaktik har man valt att citera högskoleförordningens mål och i anslutning till detta formulerat egna lärandemål för utbildningen inom samma dimensioner. Flera av dessa mål säkras företrädesvis genom prestationer i samband med avhandlingsarbetet, men på vilket sätt beskrivs inte.

Det finns ingen redovisning som direkt kan hänföras till säkring av hela forskarutbildningens kvalitet.

1�2

Kemididaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,05 1 0,05

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,02 1 0,05 2 0,07



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00







Handledarkompetens: heltidsekvivalenter doktorander/heltidsekvivalenter docenter och professorer 18

Forskarutbildningen i kemididaktik ges sedan 1998. Doktoranderna är pla-cerade vid institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap eller vid institutionen för kemi. Utbildningen bedrivs i samarbete med nationella fors-karskolan i naturvetenskapernas och teknikens didaktik, vilken har Linkö-pings universitet som värd.

Bedömning


Inom utbildningen var totalt två lärare verksamma under 2007, en manlig pro-fessor i kemi och en kvinnlig lektor i pedagogiskt arbete/naturvetenskapernas didaktik. Lärarkapacitet och -kompetens är otillfredsställande.

Trots att forskarutbildningen i kemididaktik startades redan 1998, finns det inget som tyder på att utvecklingen har gått mot en tydligare profilering, en aktivare rekrytering och/eller en fastare organisation. Umeå som lärosäte erbjuder en rad stimulerande forskningsmiljöer, som de aktuella doktoran-derna kan komma i åtnjutande av om de skulle vilja. Gör man däremot en mer avgränsad bedömning är det tveksamt om det finns den kritiska massa som är förutsättningen för en stimulerande akademisk miljö. Det faktum att det finns ”andra” vetenskapliga seminariemiljöer inom det naturvetenskapliga området,

1�3

kan heller inte tas som en garanti för att doktoranderna söker sig till dessa. Det årligen återkommande forskarutbildningsinternatet, som fakultetsnämn-den för lärarutbildning anordnar är ett mycket bra inslag, liksom att dokto-randerna stimuleras att delta i seminarie- och internatverksamhet arrangerade av den nationella forskarskolan i naturvetenskapernas och teknikens didaktik och Genusforskarskolan, men detta kan naturligtvis inte ersätta den spontana vetenskapliga vardagsdiskussionen.


Inkommet underlag ger ingen information om vilka kurser den studerande haft möjlighet att läsa och därmed faller också möjligheten att göra bedöm-ningar i termer av progression.

Av studieplanen framgår att kemididaktiken tillämpar ett flexibelt spann inom vilket handledare och doktorand bestämmer vilka proportioner kursdel (minst 60 högskolepoäng) respektive avhandlingsdel (150 högskolepoäng) ska ha. Å ena sidan kan denna flexibilitet framstå som sympatisk. Å andra sidan måste den uppfattas som ett hot dels mot profileringen, dels mot allmänna forskarutbildningsmål som nås genom kurser i vetenskapsteori, metod- och analystekniker.


I den reviderade allmänna studieplanen för kemididaktik har man valt att citera högskoleförordningens mål och i anslutning till detta formulerat egna lärandemål för utbildningen. Flera av dessa mål säkras företrädesvis genom prestationer i samband med avhandlingsarbetet, men på vilket sätt beskrivs inte.

Kraven på doktorsavhandlingen är tydliga. En sammanläggningsavhand-ling ska bestå av fyra uppsatser, som bedöms kunna antas för publicering, samt en sammanläggningsdel.

1�4

Matematikdidaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,16 1 0,16

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,03 2 0,21 3 0,24



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00





Doktorsexamina 0



Forskarutbildningen i matematikdidaktik har funnits sedan 1994. Doktoran-derna är placerade vid institutionen för matematik och matematisk statistik. Matematiklärande är ett av Umeå universitets prioriterade forskningsområden och en institutionsövergripande centrumbildning, Umeå forskningscentrum för matematikdidaktik, samlar forskare och doktorander inom området. Två doktorander är antagna till utbildningen.

Bedömning


Tre lärare är verksamma inom utbildningen, en professor och en lektor (båda män) i matematikdidaktik samt en kvinnlig lektor i pedagogiskt arbete/mate-matikdidaktik. Även om lärarkåren besitter en reell kompetens uppfylls inte kravet på en professor och en docent inom forskarutbildningen. Lärarkapaci-tet- och kompetens kan därmed inte sägas vara tillfredsställande.

Tack vare den institutionsövergripande centrumbildningen i matematiklä-rande finns ett gemensamt forum för seminarier och vetenskapliga diskussio-ner. Därtill tillkommer ett antal doktorander inom pedagogiskt arbete som bedriver sitt avhandlingsarbete inom området matematikdidaktik. I övrigt

1��

deltar de forskarstuderande i vetenskapliga seminarier vid sina respektive insti-tutioner.

Forskarutbildningen har en lokal profil operationaliserad via centrumbild-ningen, där även ämnesdidaktisk forskning pågår. Jämfört med övriga ämnes-didaktiska forskarutbildningar vid Umeå universitet framstår matematikdi-daktiken därför som mest etablerad och förutsättningarna för driften bättre. Man har en samlad akademisk miljö som utgör den kritiska massa som varje doktorand är beroende av, man har haft och har lärare och handledare med rätt kompetens.


Kursdelen i utbildningen kan omfatta 90–120 högskolepoäng. Av dessa måste minst 30 vara allmänutbildning i matematik, företrädesvis bestående av kur-ser med anknytning till skolväsendets innehåll. I en tidigare studieplan ges exempel på vilken typ av kurser det handlar om. I nu gällande studieplan ges exempel på kurser som doktoranden kan läsa utöver de allmänna matematik-kurserna, och för en doktorand med lärarbakgrund handlar det om en pro-gression jämfört med grundutbildningen.

Kursdelen i forskarutbildningen består av minst 90 högskolepoäng och doktorsavhandlingen av minst 120 högskolepoäng.

Utbildningen har en tydlig ämnesdidaktisk inriktning som tyder på pro-gression. Dock kan andelen kurspoäng variera mellan olika doktorander, vil-ket även när det gäller matematikdidaktiken gör bedömningen av progression och djup osäker.


Inkommet underlag medger inte någon bedömning.

1��

Historia med didaktisk inriktning



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20

Docenter 1 0,02 0 0,00 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,02 1 0,20 2 0,22



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 1 0,05 1 0,05


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 1 0,05 1 0,05



Heltidsekvivalenter (studietakt) 0 1,3 1,3





Forskarutbildningen i historia med didaktisk inriktning ges sedan 2001. Dok-toranderna är placerade vid institutionen för idé- och samhällsstudier (tidigare historiska studier). Två doktorander är antagna till utbildningen.

Bedömning


Miljön är liten sett till antal lärare och doktorander. Två tillsvidareanställda lärare, en professor och en docent, är aktiva i miljön. Professorn har en inrikt-ning mot historia samt didaktiska frågor. Docenten är pedagog med inriktning mot värdegrunds- och genusfrågor, men kan inte betraktas som en utpräglad didaktiker. Sammantaget är den generella lärarkapaciteten och -kompetensen tillfredsställande, men det råder en viss tvekan om tillräcklig historiedidaktisk kompetens finns tillgänglig i miljön.

Doktoranderna i historia med didaktisk inriktning har seminarier med institutionens doktorander i historia och idéhistoria. Det finns tre doktorander med historiedidaktiska avhandlingsarbeten vid Institutionen för idé och sam-hällsstudier. Därtill kommer ett nationellt nätverk för historiedidaktik som regelbundet ordnar konferenser där doktoranderna erbjuds att delta.

1��


Kurser i teori, metod och forskningsetik om vardera 7,5 högskolepoäng är obli-gatoriska. Därtill kommer 45 högskolepoäng i valfria kurser, som väljs i sam-råd med handledare. Inkommet underlag har inte medgivit någon fullständig bedömning av fördjupning och progression i den valfria kursdelen.


Inkommet underlag medger inte någon särskild bedömning av säkringen av examensmålen.

Svenska med didaktisk inriktning



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,04 1 0,04

Docenter 1 0,04 0 0,00 1 0,04


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,04 1 0,04 2 0,08



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00



Heltidsekvivalenter (studietakt) 0 1 1





Forskarutbildningen i svenska med didaktisk inriktning ges sedan 2003. Dok-toranderna är placerade vid institutionen för kultur och medievetenskaper (litteraturvetenskap) eller vid institutionen för språkstudier (nordiska språk). Utbildningens profil gör det möjligt för doktoranden att i sitt val av avhand-lingsämne inrikta sig ett språkligt, litterärt eller didaktiskt alternativ.

1��

Bedömning


Miljön är liten sett till lärare och studenter. Två lärare, en professor och en docent, är aktiva i handledning och undervisning. Lärarna har litteraturve-tenskap samt pedagogiskt arbete som ämnesmässiga hemvister, och båda har en utpräglat didaktisk inriktning i sin egen forskning. Lärarkapacitet och - kompetens är tillfredsställande. Under 2007 disputerade en doktorand som tillhört den nationella forskarskolan svenska med didaktisk inriktning. Under 2003–2007 har ingen doktorand antagits.

För en omgivande akademisk miljö hänvisas den studerande till de veten-skapliga seminariemiljöerna vid institutionen för kulturvetenskaper, institu-tionen för språkvetenskaper samt vid den nationella forskarskolan i svenska med didaktisk inriktning och det nationella nätverket för svenska med didak-tisk inriktning som leds från Umeå universitet. Sett ur detta vidare perspektiv är det ingen tvekan om att en rad stimulerande forskarmiljöer finns i anslut-ning till huvudområdet. Sammantaget är det dock tveksamt om det finns den kritiska massa av lärare och doktorander med likartad inriktning som karak-täriserar en stimulerande akademisk miljö.


Forskarutbildningen i svenska med didaktisk inriktning har en kursdel omfat-tande 90 högskolepoäng och en avhandlingsdel om 150 högskolepoäng. Stu-dieplanen preciserar utförligt innehållet i kursdelen. Kursdelen domineras av ämneskurser men här ingår också en kurs i teori och metod. Inkommet under-lag indikerar att man strävar efter en innehållslig bredd, medan progressionen i teori och metodmomenten inte är påtaglig.


Inkommet underlag har inte medgivit någon bedömning av hur utbildning-ens kvalitet säkras.

1��

Uppsala universitet

Utbildning i huvudområdet didaktik (grundnivå och avancerad nivå) bedrivs vid institutionen för didaktik. Också huvudområdet specialpedagogik (avan-cerad nivå) hör till denna institution. Utbildning inom huvudområdet peda-gogik (grundnivå och avancerad nivå) ges vid institutionen för pedagogik. Även utbildning i huvudområdet ledarskap med inriktningarna skolledarskap och ledarskap i trossamfund (avancerad nivå) bedrivs vid pedagogiska insti-tutionen.

Forskarutbildningen i pedagogik hör till samhällsvetenskaplig fakultet. Forskarutbildningen i didaktik och forskarutbildningen i utbildningssocio-logi ligger under utbildningsvetenskaplig fakultet.

Tillsammans ingår pedagogiska institutionen, institutionen för didaktik samt institutionen för utbildning, kultur och medier i en paraplyorganisation kallad Pedagogicum.

Grundnivå och avancerad nivåDidaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,10 1 0,20 2 0,30

Docenter 0 0,00 1 0,70 1 0,70


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,10 3 1,60 4 1,70



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 1 0,10 1 0,10






Inom huvudområdet didaktik ges utbildning i form av fristående kurser, som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Ett masterprogram i utbildnings-

200

vetenskap med inriktning mot didaktik leder till magister- och masterexa-men.

Bedömning


Två professorer, en docent och ytterligare två disputerade lärare är aktiva i undervisningen. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredställande.

På grundnivå sker forskningsanknytning främst genom valet av kurslitte-ratur och genom att lärarna använder exempel från egen forskning. På avan-cerad nivå är forskningsanknytningen starkare genom att forskare deltar i undervisningen i egenskap av forskare. Det vetenskapliga förhållningssättet tränas genom reflekterat skrivande, seminarie- och gruppdiskussioner och exa-minationsformer. Forskningsanknytningen i masterprogrammet framträder på olika sätt. Utbildningen sker i nära anslutning till institutionens forskare och forskarutbildning. Dessutom hålls nära kontakt med andra verksamheter i form av inbjudna föreläsare och företrädare för olika projekt.

Sammantaget bedöms den akademiska miljön som mycket god.


Kurserna på avancerad nivå fokuserar allmän- och ämnesdidaktisk forskning och forskningsmetodisk utveckling. Den efterhand fördjupande vetenskap-liga inriktningen är tydligt beskriven i kursplanerna. Vidare syns den teore-tiska ambitionen i kraven på studenternas förmåga att urskilja och formulera utbildningsvetenskapliga problem inom det didaktiska fältet, och att välja och använda adekvata metoder för att lösa forskningsproblem. Som ett led i pro-gressionen finns också en strävan att jämsides med ämnesdidaktisk fördjup-ning gå vidare för att behandla specialpedagogiska frågor inom exempelvis matematik och svenska. Masterprogrammet består dels av obligatoriska kur-ser, dels av valbara fördjupningskurser i vilka de studerande får möjlighet att specialisera sig utifrån specifika intresseområden.


Lärandemålen är säkrade genom att undervisningen bedrivs på ett mångsidigt sätt och att examinationsformerna är väl anpassade till innehållet. Uppsatsar-betets kvalitet säkras på samtliga nivåer genom seminarier och examination. Mastersprogrammet är forskningsanknutet och orienterat mot vetenskaplig fördjupning, men rymmer också yrkesrelevanta inslag. I programmet ingår flera kurser som är relevanta för studenternas framtida arbete inom utbild-ningssektorn.

201

Pedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 3 0,25 0 0,00 3 0,25

Docenter 1 0,18 0 0,00 1 0,18


Övriga 1 0,55 3 0,48 4 1,03

Totalt antal 9 2,33 3 0,48 12 2,80



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 4 0,45 0 0,00 4 0,45

Totalt antal 6 0,75 2 0,25 8 1,00





I Uppsala har huvudområdet pedagogik två profiler. På grundnivå ges utbild-ning med allmänpedagogisk profil dels i form av fristående kurser, som kan leda till kandidatexamen; dels inom det beteendevetenskapliga programmet (180 högskolepoäng), där studenterna kan ta ut en kandidatexamen. Utbild-ning i pedagogik med inriktning mot personalutveckling ges på grundnivå som fristående kurser samt inom ramen för programmet personal och arbets-liv (180 högskolepoäng). På avancerad nivå ges fristående kurser inom båda inriktningarna, som kan leda till magister- och masterexamen.

Bedömning


Majoriteten av lärarna på grundnivå och avancerad nivå är disputerade. Till-gången på kompetenta lärare är tillfredställande, även om ungefär en tredjedel av undervisningen utförs av icke disputerade lärare.

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Utbild-ningen inom huvudområdet pedagogik sker i en miljö som är utpräglat fors-kande. Utbildningen är forskningsanknuten. Sammantaget är den akade-miska miljön god.


Utbildningen på grundnivå ligger på högskolemässig nivå. Progressionen syns i kursplanernas mål- och innehållsbeskrivningar, som efterhand blir mer krä-vande. På avancerad nivå sker en fördjupning kring exempelvis pedagogiska

202

teorier och aktiviteter utifrån historiska, filosofiska och kulturella kontexter. Kurslitteraturen blir mer specialiserad. Inslaget av engelskspråkig litteratur ökar successivt. Sammantaget är utbildningens progression och fördjupning god.


Lärandemålen är säkrade i kurser och examination. Uppsatsarbetets kvalitet säkras på samtliga nivåer genom seminarier och examination.

Flera kurser på grundnivå och avancerad nivå är vetenskapsteoretiskt och forskningsmetodiskt fokuserade. Till denna del förbereder kurserna på avan-cerad nivå på ett adekvat sätt för vetenskaplig kommunikation. I andra kurser däremot är yrkesrelevansen mer framträdande. Helhetsbilden är att kurserna, utifrån en vetenskaplig grund, bidrar till att utveckla kunskaper och färdig-heter som ger förutsättningar för ett självständigt yrkesarbete.

Studenternas kursvärderingar redovisas i verksamhetsberättelserna och på detta sätt kommuniceras resultaten till fakultetsledningen. Detta upplägg föl-jer de riktlinjer som gäller för universitetet som helhet. Även i lärarkollegiet tas kvalitetsfrågor upp till regelbunden diskussion.

Avancerad nivåSpecialpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 1 0,80 1 0,80


Övriga 4 3,20 0 0,00 4 3,20

Totalt antal 4 3,20 1 0,80 5 4,00



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 1 0,05 1 0,05 2 0,10

Totalt antal 1 0,05 1 0,05 2 0,10





Inom huvudområdet specialpedagogik ges ett magisterprogram på halvfart, där studenterna kan ta ut en magisterexamen. Även fristående kurser leder

203

till magisterexamen. Huvudområdet beskrivs som tvärvetenskapligt, och vid institutionen för didaktik står kopplingen mellan specialpedagogik och didak-tik i fokus.

Bedömning


Ingen professor undervisar inom huvudområdet. Gruppen tillsvidareanställda lärare består av en manlig lektor med docentkompetens samt fyra kvinnliga icke disputerade lärare. Därmed framstår lärarkapacitet och -kompetens som otillfredsställande. En stor del av undervisningen utförs av icke disputerade lärare.

Endast en av lärarna finns representerad i publikationsförteckningen. Utbildningen innehåller en kurs i specialpedagogikens teori och metod. Lit-teraturen rymmer också en bredd av olika teoretiska inriktningar. Således framträder forskningsanknytningen i kurslitteraturen, som även rymmer internationella titlar.


Nivån är adekvat vilket framgår i kursplaner och litteratur. Progressionen framträder genom gradvis ökande krav på självständigt arbete, och förmåga att tillämpa förvärvade kunskaper. Utbildningen rymmer ett brett spektrum av olika aspekter och inriktningar inom det specialpedagogiska fältet, och möjligheter finns att välja fritt bland dessa finns.


I kursmålen finns en stark koppling till examensmålen för magisterexamen. Inslag av självständigt arbete med en tydlig yrkesrelevans ingår.

Kontinuerliga utvärderingar under, och efter genomförda kurser utgör en del av kvalitetssäkringen. Kurserna utvecklas utifrån dessa utvärderingar, men också med hänsyn till hur institutionens forskning utvecklas. Kvalitetssäkring finns och arbetet är sammantaget tillfredställande.

204

Ledarskap med inriktningarna skolledarskap och ledarskap i trossamfund



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 2 0,13 2 0,13

Totalt antal 2 0,25 2 0,13 4 0,38



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,20 1 0,20

Docenter 0 0,00 1 0,05 1 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,70 3 0,32 4 1,02





Magisterprogrammet i ledarskap med inriktningarna skolledarskap respektive ledarskap i trossamfund är nyinrättat vid Uppsala universitet från hösttermi-nen 2007. Skillnaderna mellan de två inriktningarna, som till stor del bedrivs som distansutbildning, är mycket liten. Bedömargruppen anser sig inte vara sakkunnig för den delkurs, pastoralsociologi, som skiljer inriktningen mot trossamfund från inriktningen mot skola och lämnar därför granskningen av denna kurs åt sidan.

Bedömning


En visstidsanställd professor, en visstidsanställd docent och fyra övriga dispu-terade lärare medverkar i utbildningen. Endast två av lektorerna är tillsvidare-anställda. Lärarkapacitet och - kompetens är därmed otillfredsställande. Man kan också notera att även om lärarnas forskningsområden är relevanta är det bara den adjungerade professorn som har bedrivit ledarskapsforskning.

Utbildningen äger rum i en miljö där det finns en lång tradition av aka-demisk skolledarutbildning och skolledarforskning. I dag är forskningsmil-jön i mindre utsträckning inriktad på skolledning och skolledarskap per se. De mest närliggande forskningsområdena med relevans för skolledarskap är utbildningspolicy och skolans styrning. Lärarna är aktiva forskare inom dessa och andra områden. Utbildningens forskningsanknytning kommer till uttryck primärt genom kurslitteraturen. Undervisningsformerna balanserar mellan

20�

traditionella föreläsningar och deltagarnas självständiga arbeten som framfö-rallt består av litteraturläsning. Undervisningen bedrivs delvis på distans.


Examensarbetet ligger på en högre nivå än kandidatexamen. Litteraturlis-torna upptar relevant och aktuell litteratur som speglar olika perspektiv och infallsvinklar. Litteraturen har dock inte i särskilt hög grad hämtats från det internationella fältet.

Programmets inre progression är god. Det syftar explicit till att ge delta-garna behörighet att antas till forskarutbildning.

Säkring av kursmål, examensmål och utbildningens kvalitet.

Utifrån magisterprogrammets lärandemål, innehåll, arbetsformer och exami-nationsformer förefaller utbildningen rimlig och konsekvent.

Examinationsformerna är inte bara kunskapskontrollerande, utan även pedagogiska till art och form. Programmen innehåller väsentliga moment där deltagarnas självständiga arbete står i förgrunden. Dessa moment följs upp av såväl diskussioner inom deltagargruppen som av lärarnas kommentarer och kritik. Detta får betraktas som en konstruktiv vuxenpedagogisk strategi, som ger en grund för kommande yrkesmässigt arbete. Ambitionerna för utbild-ningens yrkesrelevans är högt satta och yrkesanknytningen får bedömas som god. Däremot är utbildningens anknytning till internationell kunskapsbild-ning svag, vilket bland annat framgår av att andelen engelskspråkig litteratur genomgående är låg.

20�

ForskarnivåDidaktik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 2 0,00 3 0,00 5 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,00 3 0,00 5 0,00



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,08 1 0,04 2 0,12

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,12 4 0,24 6 0,36








Forskarutbildningen i didaktik bedrivs vid institutionen för didaktik. Utbild-ningen är främst inriktad mot studier av olika lärande och undervisningsprak-tiker och mot dessas förutsättningar och villkor. Samarbete sker med forskar-utbildningarna i pedagogik och utbildningssociologi.

Bedömning


I miljön finns fem tillsvidareanställda professorer. Tillgången på kompetenta lärare är därmed tillfredsställande. Professorernas handledningsinsatser tycks dock vara obefintliga.

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Forskning och forskarutbildning är väl förankrade i internationell forskning, vilket bland annat syns i engagemanget i olika internationella konferenser och symposier där man även är värd. Många doktorander skriver också sammanläggningsav-handlingar med internationella referee-granskade tidskrifter som bas. Semina-rieverksamheten är gemensam för didaktik, pedagogik och utbildningssocio-logi samt för två andra institutioner och utgör navet i forskarutbildningen.

20�


Kurserna på forskarnivå är gemensamma för didaktik, pedagogik och utbild-ningssociologi. Valfria kurser väljs i samråd mellan handledare och doktorand. Nivån, progressionen och fördjupningen är sammantaget tillfredsställande.


I studieplanen stadgas att avhandlingsmanus ska granskas vid ett eller flera forskningsseminarier. Studierektorn i didaktik ansvarar för planering, genom-förande och uppföljning av utbildningen. Sammantaget bedöms en säkring av examensmål och utbildningens kvalitet ske.

Pedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 3 0,30 3 0,39 6 0,69

Docenter 2 0,10 0 0,00 2 0,10


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 5 0,40 3 0,39 8 0,79



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,02 1 0,02

Docenter 0 0,00 1 0,02 1 0,02


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 2 0,04 2 0,04








Forskarutbildning i pedagogik bedrivs vid pedagogiska institutionen. Utbild-ningens profil präglas av institutionens fyra forskningsmiljöer: forskning om högre utbildning, forskning i utbildningspolitik och pedagogisk filosofi, stu-dier av barndom, lärande och identitet samt studier om sociala praktiker. Sam-arbete sker med forskarutbildningarna i didaktik och utbildningssociologi.

20�

Bedömning


Med sex professorer och två docenter, alla tillsvidareanställda, är lärarkapacitet och -kompetens tillfredställande.

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare.Forskning och forskarutbildning är väl förankrade i den internationella

forskningsfronten, bland annat genom att fungera som värd för internatio-nella konferenser och symposier. Många av doktoranderna i pedagogik skriver också sina sammanläggningsavhandlingar med internationella publikationer i referee-tidskrifter som bas. I miljön är olika seminerier en central del av verksamheten. Ett exempel är det högre seminariet i didaktik, pedagogik och utbildningssociologi som är gemensamt för institutionen för didaktik och för två andra institutioner. Sammantaget är den akademiska miljön god.


Doktorsavhandlingen omfattar 150 högskolepoäng och kurserna 90 högskole-poäng, varav 60 högskolepoäng består av valfria kurser. Andelen valfria kur-ser, som är gemensamma för forskarutbildningarna i didaktik, pedagogik och utbildningssociologi, är således stor, men motiverad och ändamålsenlig. Kur-serna väljs i samråd med handledaren.


I studieplanen stadgas att avhandlingsmanuskript ska läggas fram vid ett eller flera forskningsseminarier före disputationen.

Studierektorn för forskarutbildning i didaktik ansvarar för planering, genomförande och uppföljning av utbildningen. Sammantaget bedöms en säkring av examensmål och utbildningens kvalitet ske.

20�

Utbildningssociologi



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,00 3 0,20 4 0,20

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,00 4 0,30 5 0,30



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,10 0 0,00 1 0,10


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,10 1 0,10 2 0,20








Forskarutbildningen i utbildningssociologi bedrivs vid institutionen för utbild-ning, kultur och medier. Forskarutbildningsmiljön är mångvetenskaplig och samverkar med företrädare för andra humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Samarbete sker med forskarutbildningarna i pedagogik och didak-tik.

Bedömning


Med fyra tillsvidareanställda professorer är utbildningens lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande.

Lärarna är aktiva forskare och är aktiva i såväl nationella som internatio-nella sammanhang. De två doktoranderna har möjlighet att delta i det aktiva forskarseminariet som drivs i anslutning till forskningsgruppen för utbild-nings- och kultursociologi. Forskarutbildningen är samordnad med forskar-utbildningarna i didaktik och pedagogik i form av ett gemensamt högre semi-narium. Ett nära samarbete finns också med den nationella forskarskolan i utbildningshistoria vid Uppsala universitet.

210


Fördelningen mellan kursdel (90 högskolepoäng) och avhandlingsdel (150 hög-skolepoäng) är rimlig. Hittills har ingen avhandling i ämnet presenterats.


Utifrån inkommet underlag kan ingen bedömning göras när det gäller på vil-ket sätt utbildningen förbereder för vetenskaplig kommunikation nationellt och internationellt. Varken den allmänna studieplanen eller självvärderingen innehåller uppgifter om yrkesrelevans. Dock är doktoranderna knutna till forskningsgruppen och deltar i dess seminarier, vilket ger dem träning i att förmedla forskningsresultat.

211

Växjö universitet

Vid Växjö universitet ges utbildning inom huvudområdet pedagogik på grund-nivå och avancerad nivå. Universitetet ger också forskarutbildning i pedago-gik, för vilken fakultetsnämnden för humaniora och samhällsvetenskap är ansvarig.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 3 0,25 3 0,25

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 6 2,97 5 1,17 11 4,14

Totalt antal 10 3,84 10 1,51 20 5,35



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,05 0 0,00 1 0,05

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 3 0,26 2 0,35 5 0,61

Totalt antal 4 0,31 2 0,35 6 0,66





Utbildning inom huvudområdet pedagogik ges i form av fristående kurser, som kan leda till kandidat-, magister och masterexamen. Kandidatexamen i pedagogik kan också tas ut inom programmet för pedagogik med inriktning mot ungdoms- och missbrukarvård (180 högskolepoäng). Ett masterprogram i pedagogik kan leda till magister- och masterexamen. Utbildningen inom pedagogik är förlagd till institutionen för pedagogik, som är en flerämnesin-stitution.

Bedömning


Tre professorer och ytterligare sex disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, är verksamma i undervisningen. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed

212

tillfredsställande. De tre professorernas undervisningsinsats är dock låg och en stor del av undervisningen utförs av icke disputerade lärare. I lärargruppen är könsfördelningen relativt jämn, men samtliga tre professorer är män.

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Utbild-ningen bedrivs i en forskande miljö, vilket märks i antalet forskningsanslag, publikationsverksamhet och en väl utvecklad forskarnivå. Sammantaget är den akademiska miljön god.


Utbildningens nivå är adekvat. Progressionen säkerställs genom en gradvis för-djupning av de vetenskapsteoretiska och metodologiska aspekterna och genom att inslaget av vetenskaplig originallitteratur ökar efterhand. Progressionen är också tydlig mellan nivåerna.

Områdets profil är synlig i utbildnings- och kursplaner.


Lärandemålen är säkrade i kurser och examination. Undervisningen ges i form av föreläsningar, seminarier, gruppövningar. Examinationen sker skriftligt och muntligt, individuellt och i grupp.

213




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,13 3 0,35 4 0,48

Docenter 1 0,06 1 0,09 2 0,15


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 4 0,34 8 0,70 12 1,04



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 1 0,03 1 0,03

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 1 0,02 1 0,03 2 0,05








Forskarutbildning i pedagogik bedrivs vid institutionen för pedagogik. Utbild-ningen tar emot doktorander med didaktisk, allmänpedagogisk, arbetslivspe-dagogisk, specialpedagogisk och behandlingspedagogisk grundutbildning.

Bedömning


I miljön är fyra professorer och två docenter verksamma. Tillgången på kom-petenta tillsvidareanställda lärare är med andra ord tillfredställande.

Bland doktoranderna dominerar didaktisk, allmänpedagogisk, arbetslivs-pedagogisk, specialpedagogisk och behandlingspedagogisk inriktning. Detta svarar också väl mot huvudområdets speciella profiler på universitetet. Miljön är i flera avseenden forskande, vilket bland annat märks i antalet forsknings-anslag, publikationer, samt en väl utvecklad forskarutbildning. Sammantaget är den akademiska miljön god.

214


Forskarutbildningens kursdel utgör 60 poäng och dess avhandlingsdel 100 poäng. Kursdelen består dels av valbara kurser, och dels av obligatoriska kurser om 20 poäng med inriktning på vetenskapsteori, filosofi och metod.


Avhandlingsmanus ska seminariegranskas och före den egentliga disputatio-nen granskas det vid en så kallad fördisputation. För beredande av kurser på forskarnivå finns ett forskarämneskollegium. Forskarutbildningen förbereder doktoranderna för internationell vetenskaplig kommunikation, och de upp-muntras att ta kurser vid utländska universitet.

21�

Örebro universitet

Vid Örebro universitet bedrivs utbildning inom huvudområdet pedagogik (grundnivå och avancerad nivå) vid pedagogiska institutionen. Utbildning inom huvudområdet musikpedagogik (grundnivå) ges vid musikhögsko-lan. Forskarutbildningen i såväl pedagogik som musikvetenskap ligger inom ansvarsområdet för fakulteten för humaniora och socialvetenskap.

Grundnivå Musikpedagogik



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 2 0,30 2 0,30

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 1 0,10 1 0,10

Totalt antal 2 0,50 3 0,40 5 0,90



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,07 0 0,00 1 0,07

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 3 0,60 1 0,20 4 0,80

Totalt antal 4 0,67 1 0,20 5 0,87





Utbildning inom huvudområdet musikpedagogik kan leda till kandidatex-amen. Musikpedagogik A och B kan endast läsas inom lärarutbildningen, medan musikpedagogik C även ges som fristående kurs. Höstterminen 2007 läste även ett antal studenter D-kurser enligt den gamla studieordningen.

Bedömning


Två tillsvidareanställda professorer och ytterligare två disputerade lärare, alla tillsvidareanställda, undervisar inom utbildningen. Därmed är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande, men könsfördelningen ojämn (professo-rerna är män).

21�

Möjligheterna för de tillsvidareanställda lärarna att bedriva egen forskning varierar mellan 20 och 70 procent av arbetstiden. Fyra av lärarna redovisar under perioden publicerade texter.

Utbildningen speglar musikpedagogik ur olika teoribildningar och per-spektiv. Samtliga studenter möter forskande lärare redan under första termi-nen. Utbildningen ges i anslutning till en forskarutbildning och på avancerad nivå kan examinationen ha anknytning till kommande avhandlingsarbete. Den akademiska miljön är således god.


Fokus ligger på teoretiska kunskaper och perspektiv på musikpedagogik som vetenskap. Utbildningen ger goda förberedelser för kunskapsutveckling och självständigt arbete i kvalificerade sammanhang, till exempel presentation av egna resultat.


Lärandemålen är säkrade genom att forskningsanknytning är god och exami-nationsformerna utformade så att progression uppnås.

För att kraven för kandidatexamen ska uppfyllas ska, förutom huvudområ-det, annat huvudområde inom filosofiskt fakultetsområde ingå med 30 hög-skolepoäng. För magisterexamen (gamla examensordningen) ska, förutom huvudområdet, minst 15 högskolepoäng från annat ämne inom filosofiskt fakultetsområde ingå. Utbildningen är teoretisk och förbereder i sig inte för ett självständigt yrkesarbete förutom i kombination med lärarutbildning.

21�




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,06 1 0,01 2 0,07

Docenter 1 0,08 2 0,40 3 0,48


Övriga 10 3,50 4 2,29 14 5,79

Totalt antal 19 5,49 16 6,59 35 12,08



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 1 0,01 0 0,00 1 0,01


Övriga 11 1,45 2 0,08 13 1,53

Totalt antal 17 3,33 3 0,44 20 3,77





Utbildning inom huvudområdet pedagogik ges i form av fristående kurser, som kan leda till kandidat- och magisterexamen. Även inom lärarprogrammet kan studenter ta ut en kandidatexamen i pedagogik. Huvudområdet inklu-derar allmän pedagogik, pedagogik med didaktisk inriktning och pedagogik med inriktning mot arbetslivspedagogik.

Bedömning


Sammantaget är lärarkapacitet och -kompetens tillfredsställande. Två profes-sorer, tre docenter och ytterligare 16 disputerade lärare – samtliga tillsvida-reanställda – är aktiva inom huvudområdet. Dock kunde deras kompetens utnyttjas i större utsträckning i undervisningen. Könsfördelningen i gruppen tillsvidareanställda lärare är jämn, men gruppen lärare med tidsbegränsade förordnanden domineras av kvinnor.

Publikationsförteckningarna visar att lärarna är aktiva forskare. Huvudom-rådet pedagogik har en bred samhällsvetenskaplig inriktning. Miljön präglas av forskningsprofilerna kommunikation och demokrati. Flera externfinansie-rade forskningsprojekt är knutna till miljön. Genom engagemang i olika fors-karskolor samarbetar man med en rad andra lärosäten. Sammantaget innebär detta att utbildningen bedrivs i en god akademisk miljö.

21�


Nivån är högskolemässig och progressionen tydlig. Redan på grundnivå införs ett moment av självständigt uppsatsarbete. På avancerad nivå har litteraturen inslag av krävande texter. Utbildningens metodträning är dock alltför ensidigt inriktad på kvalitativ metod. Ett bredare anslag vore här önskvärt. Huvudområdets avgränsningar är ändamålsenliga.


Genom undervisningsformer och examinationsformer säkras lärandemålen. Utbildningens upplägg är både forskarförberedande och relevant för perso-

ner verksamma inom utbildningssektorn.Vid institutionen finns ett institutionsråd med särskilt ansvar för bland

annat utbildnings- och kursplaner.




Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,06 2 0,28 3 0,34

Docenter 0 0,00 2 0,07 2 0,07


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 3 0,17 7 0,40 10 0,57



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer A H A H A H

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00

0 0,00 0 0,00 0 0,00








Forskarutbildningen i pedagogik bedrivs vid pedagogiska institutionen och har olika inriktningar. Inriktningen mot didaktik är specifikt framträdande inom ramen för forskarskolan utbildningsvetenskap med inriktning mot

21�

didaktik. Inriktningen mot demokrati är tydlig inom forskarskolan Demo-kratins villkor. Även kopplingar till ett antal nationella forskarskolor finns genom enskilda avhandlingsprojekt.

Bedömning


Lärarkapacitet och -kompetens är tillfredsställande. Dock är de tillsvidare-anställda lärarnas samlade arbetstid inom forskarutbildningen för liten i för-hållande till antalet doktorander. Engagemanget i de nyligen etablerade fors-karskolorna kan komma att innebära att handledningen delas med andra lärosäten.

Den akademiska miljön på forskarnivån präglas av ett tydligt fokus på frå-gor om kommunikation och demokrati. Flertalet forskarstuderande tillhör två större forskargrupper. Även forskarskolorna utbildningsvetenskap med inrikt-ning mot didaktik och demokratins villkor, som delvis organiseras i samar-bete med andra lärosäten, bidrar till forskarutbildningens akademiska miljö. Sammantaget präglas denna miljö av en livaktig forsknings- och seminarie-verksamhet.


Doktorandernas studietakt är god. Många forskarstuderande som tillhör de nyinrättade forskarskolorna har dock ännu inte nått disputation.


För forskarutbildningen finns en studieplan med riktlinjer för utbildningens olika moment. Ett handledarkollegium bereder frågor som rör handledning av forskarstuderande.

220

Musikvetenskap



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 1 0,00 3 0,30 4 0,30

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 2 0,20 4 0,30 6 0,50



Kvinnor Män Totalt

A H A H A H

Professorer 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Docenter 0 0,00 0 0,00 0 0,00


Övriga 0 0,00 0 0,00 0 0,00

Totalt antal 0 0,00 0 0,00 0 0,00








Forskarutbildningen i musikvetenskap vid Musikhögskolan i Örebro har sin grund i framväxten av musikpedagogisk forskning och konstnärligt utveck-lingsarbete. Doktorander i musikvetenskap deltar i olika forskarskolor: fors-karskolan i utbildningsvetenskap med inriktning mot didaktik och forskar-skolan Demokratins villkor

Bedömning


Vid forskarutbildningen i musikvetenskap finns fyra tillsvidaranställda profes-sorer och ytterligare två disputerade lärare. Samtliga har ämnesinriktningen musikpedagogik. Lärarkapacitet och -kompetens är därmed tillfredsställande. Tre av professorerna är män.

De tillsvidareanställda professorerna och lektorerna har goda möjligheter till egen forskning. Fyra av lärarna redovisar under perioden ett antal refe-ree-granskade artiklar och konferensbidrag, ett stort antal översiktsartiklar, bokkapitel, böcker och populärvetenskapliga artiklar. Utbildningen ges i en forskande miljö. Högre seminarier anordnas nio gånger per termin. Till dessa seminarier inbjuds även grundutbildningsstudenter. Varje doktorand har en huvudhandledare som har lägst docentkompetens och en eller flera biträdande

221

handledare. Vanligtvis ger huvud- och bihandledare handledning tillsam-mans.


Forskarutbildningens fördelning av poäng (120 högskolepoäng för kurser, 120 högskolepoäng för avhandling) innebär en alltför stor tonvikt på kursdelen. Musikvetenskap som benämning på forskarutbildningsämnet framstår inte som adekvat, då musikvetenskap i andra nordiska länder definieras på ett sätt som inte motsvarar innehållet i föreliggande forskarutbildning. Benämningen musikpedagogik vore mer rimlig.


Avhandlingen ventileras vid återkommande doktorandseminarier. Uppgifter om slutseminarium saknas. Utbildningen ger förmåga att verka inom veten-skapliga sammanhang och att stödja andras lärande vilket bl.a. annat syns i att avhandlingar i musikvetenskap från lärosätet används som kurslittera-tur. Utbildningen förbereder för vetenskaplig kommunikation i internatio-nella sammanhang, dels genom att lärare med internationell erfarenhet aktivt rekryteras, dels genom att doktorander stimuleras att delta vid internationella konferenser.

Ett forskningskollegium bestående av representanter för institutionsled-ning, doktorander och en sekreterare planerar kurser, seminarier och andra forskningsaktiviteter.

Documents

Granskning av utbildningar i pedagogik - gu.se · ryms inom huvudområdet pedagogik. Att huvudområdet pedagogik rymmer olika inriktningar är naturligtvis i sig inget problem. Däremot