Gruvhål vid Kärrgruvan Illustrationer Birgitta Larsén

GRUVLEDEN I TUNABERGEtapp 37:1 och 37:2

Nävekvarn-Kärrgruvan-Koppartorp

Vandringsförslag

Bergshanteringen i Sverige - en fascinerande historiaBergshanteringen har utgjort grunden för många av de stora svenska verkstadsföretagen. Man har funnit tvåtusenfyrahund-ra åriga rester från järnhantering i Dalarna. På den tiden smälte man myr- och sjömalm i enkla gropar. De första resterna efter en masugn från 1100-talet har påträffats i Lappetorp. Hanteringen utveck-lades och kung Magnus Eriksson som stiftade våra landskapslagar på 1300-talet utfärdade också privilegier för bergshanteringen. Den första skriftliga dokumen-tationen från Tunaberg dateras till 1380 och gäller Rocklösa. Stats-makterna hade genom bergsord-ningen ett fast grepp om brytning, smältning och smide. År 1644 inrättades bergs-collegium, ett statligt ämbetsverk. Redan 1732 bildades sedan Jernkontoret som var brukens sammanslutning. Hanteringen var lönsam och be-kostade mycket av de krigiska utsvävningarna på 1600-talet. Sverige blev också en stormakt på järnframställning. År 1730 uppskattades den svenska järnproduktionen till en tredjedel av världsbehovet.

I Sverige fanns som mest 400 masugnar och ett oräkneligt an-tal gruvor. Flera 10 000-tal perso-ner var sysselsatta med gruvdrift, byggandet av dammar, skogsav-verkning för bränsle och kolning, transporter, handel etc. Nu är den epoken över, hyttor finns en-dast i Oxelösund och Luleå och gruvdriften är koncentrerad till lapplandsfälten. Bergshanteringen har med den utvecklade manufaktureringen utgjort grunden för det svenska välståndet och vi har ansett det intressant att dokumentera och söka bevara de minnen och res-ter från produktionen som åter-står. Sörmlandsleden har därför redan under 80-talet i samarbete med hembygdsföreningarna i Svärta, Tuna och Tunaberg sökt dokumentera vad som finns inom området. Vi har därefter snyggat till runt resterna efter masugnarna vid Ul-laberg och Masugnssjön i Svärta samt koboltverket i Koppartorp. I Tunabergs bergslag har vi se-dan i samarbete med Bergshisto-riska föreningen och Tunabergs hembygdsförening forskat i hur bergshanteringen i dessa trakter

utvecklats. Vi har då med hjälp av den nu avlidne Erik Eriksson och Krister Andersson lyckats få fram många intressanta uppgif-ter, bl a från arkiven vid Vadstena kloster. Krister har sedan bundit sam-man många av de intressanta gamla gruvorna, en hällristning, gamla hyttor och andra intressan-ta platser till en gruvled. Här ingår också Kärrgruvan som dokumen-terats av Niklas Nygren,. Där har vi med hjälp av Arbetscentrum i Nyköping och med tillstånd av AssiDomän som är markägare, ställt i ordning det gamla gruv-området, en plats som säkerli-gen kommer att bli en intressant turisattraktion för Nyköping kom-mun. Vid varje objekt efter leden finns informationstavlor.

Välkommen ut på en vandring i vår svenska bergshistoria!

Etapp 37:1Leden går från Magasinet i Nä-vekvarn, över landsvägen till Masugnsdammen, vidare förbi Svalbergsgården och över ån vid bränneriet. När vi har passerat skolan går vi över ån till den östra sidan där vi går förbi lämningen av trösk-verk och brofästen. Här har även en kvarn från 1660-talet varit

anlagd. Efter ca 200 meter kom-mer vi fram till det s k Övre Bru-ket, anlagt 1623. Masugnen blev sedemera flyttad nedströms, där Nävekvarns Bruk nu har sin verk-samhet. Efter den stora koppar-ruschen ca år 1760 anlades här en stor kopparhytta. Leden fortsätter sedan över bron vid hyttdammen och kom-mer fram till ett område där många verksamheter bedrivits. Såg, kopparhytta och smedja har här legat vid sidan av varandra. Platsen har, förutom historiskt, även biotopiskt värde. Efter 200 meters vandring kommer vi till Alstorpsdammen, en hålldamm som fångade upp vår- och höst-vatten för att hålla igång verk-samheten under längre tid. Kraften från Nävån har varit helt betydande för hela Näve-kvarn. Från sitt utlopp till saltsjön har det funnits ca 15 dammar och ca 25 vattenhjul till olika verksam-heter. Vid Alstorpsdammen ligger Jonjärnet, en för bygden mytom-spunnen plats. Från Riksantik-varieämbetet har även en skylt satts upp för att freda området. Efter Jonjärnet går leden norr om Myskdalen och kommer fram till vägen som leder till Koppartorp. Efter att ha följt vägen kommer vi fram till Kungsberget, här finns för etappen, den enda svåra klätt-

ringen upp för berget men uppe på berget får man lön för mödan. Nedfarten från Kungsberget är inte lika besvärlig, man bör dock vara försiktig då näraliggande stup på 15 meter finns efter ar-betet med att få fram byggsten. Väl nere passeras en liten bäck som har utgjort kraften till Gamla Hytto, en kopparhytta som ska vara en bland de äldsta i Tuna Bergslag. En koppargruva och några skärpningar passeras innan vi når vägen där en kusk stjälpte sin malmlast på väg till Näve-kvarn, en händelse som kom att ge gruvorna sitt namn: Kusk-stjälpargruvan. Efter en km skogsvandring når vi Mormorsgruvan, som skall vara en av de äldsta gruvorna. Här finns goda parkeringsmöjlig-heter för dem som vill göra min-dre vandringar. Leden fortsätter en bit på lands-vägen och passerar bland annat en milstolpe gjuten i Nävekvarns Bruk under De Besches sista år. Vi går också förbi en väghåll-ningssten från 1800-talets slut innan vi når skogen. Vi kommer fram till Lilldammen, en damm som försåg en hytta vid Nyhyttan med vatten. Utloppet vid dam-men har igensatts, troligen för att istället nyttja vattnet vid Koppar-torp. Efter att vi passerat en rå-

gångssten kommer vi fram till en i senare tid sprängd kanal. Vi är nu ute på den gamla malmvägen från Kärrgruvan. Här transporterades malmen, åtmins-tone sommartid. Vi lämnar vägen för att gå norr-ut och kommer fram till Stordam-men. Stordammen var betydligt större än vad vi ser i dag. Vattnet härifrån rann ner till Tomtadam-men och drev där bland annat stånggången. Vintertid, eller så länge det fanns is, fraktades malmen från Kärrgruvan över Stordammen och ner till bruket. I dag bryts det torv här som medfört att i de konstgjorda sjöarna samlas många andfåglar. Nu går vi rakt österut för att nå Kärrgruvan. Vi passerar ett par gamla skärpningar, innan vi kom-mer fram till ruinen av den gamla arbetarbostaden med uthus och ladugård. Stigen leder oss ner förbi hundratals syrénbuskar och flera gamla jordkällare innan vi når etappmålet Kärrgruvan. Vi har då vandrat i 3,5 timmar och ca 8 km.

KärrgruvanGruvområdet tillhörde ett av de större i Tuna Bergslag. På ett om-råde av 600x300 m kan man här se över 40 gruvförsök. Järnmalm har i huvudsak brutits här men

en del gruvhål har även innehållit kopparkis. Någon dokumentation om när brytningen har börjat finns inte. I en bergmansberättelse över Sörmland, rörande järngruvor från 1644, omnämns inte Kärrgruvan. Den finns inte heller med på den första sockenkartan, ritad 1677. I utkanten av Kärrgruvsområdet, mot Laggarbo, finns dock res-terna av en gammal bondehytta. Laggarbo var en av de gårdar som räntade järn vid 1500-talets mitt. En C-14-analys skulle kunna bevisa om malmbrytningen skett

här vid Kärrgruvsområdet från 1500-talet. En säker uppgift på gruvans djup 32,7 m har lämnats av Felix Hoppe, år 1895. Kärrgruvan har, under hösten 1998, snyggats till. För framtiden planeras rekonstruktion av den gamla smedjan och kolhuset bör kunna rekonstrueras och en kör-vandring. Trots ångmaskinens tillkomst kom man att behålla körvandring. Som mest hade man fyra vandringar vid den sto-ra gruvan.

Rester från en jordkällare vid Kärrgruvan

Etapp 37:2Vi lämnar nu Kärrgruvan genom att gå förbi den nedre parallella gången av gruvhål. Här kan man se spår av tillmakning, en metod att bryta malm innan krutet bör-jade användas på 1700-talet. Ef-ter 10 minuters vandring kommer vi fram till den gamla bondehyt-tan, som låg ca 30 m söder om leden. Dammvallarna finns kvar än i dag. När vi gått förbi de ostligaste gruvhålen går leden norrut och efter ca en km når vi Hulteboa ”sölvegruva” som skall ha va-rit arbetad på Gustav Vasas tid. Silver var den mineral man här trodde sig finna, men kanske var det blyglans. Gruvan har som de flesta an-dra i trakten blivit föremål för se-nare brytning. Så sent som 1917 inmutades gruvorna på jakt efter bly- och zinkmalm. Leden fortsätter sedan genom vacker skogsterräng tills vi kom-mer till landsvägen Koppartorp-Frankhyttan som vi går över och till en gammal malmväg som leder oss till Tidkehyttan. På 1500-talet fanns här hyttdrift men den stora verksamheten kom dock igång först vid 1750-talets slut och på-gick i ca 30 år. Hyttanläggning-en måste räknas som en av de största i Tuna Bergslag. Mängder med slagg har borttransporterats

men åtskilligt finns kvar utmed leden. Rosthus, kolhus och bok-ningskammare har också funnits här. Leden för oss nu i sydlig rikt-ning ner till Lövdalsgruvan - en järngruva som bearbetades främst på 1820-talet. Vi går nu vidare på den gamla vägen förbi Hultebo och ner mot Tomta. Inn-an vi når Tomta går leden förbi hällristningarna som lär vara de enda kända kvarvarande i trak-ten. Efter en stund kommer vi fram till det stora kopparmalms-området som för trakten har haft så stor betydelse. Leden passerar här Sjöbergs-gruvan II, Hagströmsgruvan och 30 m från Österbergsgruvan. Den sistnämnda gruvan har varit en av de mest betydande, men den lig-ger tyvärr på en privat tomt, var-för leden istället går till Näsmans - Hallon - och Kabbelgruvan. Den senare går vi delvis in i. Kabbel-gruvan är från början arbetad på koppar men blev sedemera mer känd för sin kobolt. Leden fortsätter sedan ner till landsvägen och till Adolfsbergs-gruvan som är den största gruvan efter Storgruvan. Gruvorna här är mer än 30 m, donläget räknat. I gruvan har kopparmalm och ko-bolt brutits fram till år 1859. Från gruvan är det bara 300 m ner till Tomtabäcken, vilken var drivkraft

till stånggången som pumpade vatten till Storgruvan. I början av 1820-talet anlades här ett vask- och bokningsverk, vilket man kan se grunderna av. Ett flertal vat-tenhjul har snurrat här. Kopparhyttor och mjölkvarn har också funnits. Tyvärr har platsen delvis blivit förstörd. I stället för att renovera den gamla stenbron och bevara det kulturhistoriska värdet har en omotiverad bred bro byggts.

Vi följer nu vägen till byn, sam-ma sträckning som stånggången en gång i tiden gick. Vi har nu nått slutmålet på etappen. Efter 8 km och 3,5 timmars vandring är vi framme vid Koppartorp, en av de mest idylliska platserna i Sörmland.

Så här såg det ut då gruvarbetarna bodde här. Förutom bostadshuset fanns ladugård, visthusbod och flera jordkällare.

Gruvleden är ett samarbete med deltagare från: Föreningen Sörmlandsleden Bergshistoriska föreningen Tunabergs hembygdsförening och Arbetscentrum, Nyköping

Föreningen Sörmlandsleden arbetar ideellt med att förvalta och utveckla en natur- och kulturvandringsled med

övernattningsmöjligheter. Verksamheten sker i samarbete med markägare, myndigheter och organisationer.

Genom att bli medlem får du tillgång till detaljerade etappkartor på vår hemsida.

Föreningen Sörmlandsleden Box 45, 613 21 OXELÖSUND

Tfn: 0155-355 64 vardagar 09.00-12.00kansliet@sormlandsleden.se www.sormlandsleden.se 20

09-0

7-21