1. INLEDNING....................................................................................................................................................2

1.1. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING...................................................................................................................2

2. METOD OCH MATERIAL...........................................................................................................................3

3. VALDA TEORIER........................................................................................................................................10

3.1. ORGANISATION........................................................................................................................................103.1.1. Roy Wallis klassifikationsmodell....................................................................................................103.1.2. ”Hjärntvätt”...................................................................................................................................113.1.3. Meningssystem................................................................................................................................12

3.2. LEDARSKAP..............................................................................................................................................133.2.1. Vad är en profet och vad är en präst?............................................................................................133.2.2. Två typer av profeter......................................................................................................................133.2.3. Karismatiskt ledarskap...................................................................................................................143.2.4. Förändringen av karismatiskt ledarskap........................................................................................15

3.3. GENUS......................................................................................................................................................163.3.1. Bibliska motiv.................................................................................................................................163.3.2. Särartsfeminism..............................................................................................................................16

4. RESULTATDEL 1.........................................................................................................................................19

4.1. ORGANISATION........................................................................................................................................194.1.1. Ledningen.......................................................................................................................................194.1.2. Församlingen ses som Kristi kropp................................................................................................224.1.3. Avståndstagande från familjen.......................................................................................................234.1.4. Arrangerade äktenskap...................................................................................................................25

4.2. LEDARSKAP..............................................................................................................................................274.2.1. Apostoliskt ledarskap......................................................................................................................274.2.2. Ledarskapet i Knutby......................................................................................................................274.2.3. Kritik mot ledarskapet....................................................................................................................294.2.4. Förändring av ledarskapet.............................................................................................................304.2.5. Åsa Waldaus ankomst till Knutby...................................................................................................314.2.6. Ledarrollen, att vara sänd från Gud..............................................................................................314.2.7. Åsa Waldaus ledarroll....................................................................................................................33

4.3. GENUS......................................................................................................................................................374.3.1. Underordnad mannen.....................................................................................................................374.3.2. Kvinnliga samt manliga egenskaper...............................................................................................394.3.3. Synen på samliv..............................................................................................................................41

5. RESULTATDEL 2.........................................................................................................................................43

5.1. ORGANISATION........................................................................................................................................435.1.1. Styrelsen..........................................................................................................................................445.1.2. Församlingens ses som Kristi kropp..............................................................................................445.1.3. Gemenskap......................................................................................................................................465.1.4. Utveckling.......................................................................................................................................47

5.2. LEDARSKAP..............................................................................................................................................495.2.1. Om församlingens ledarskap..........................................................................................................505.2.2. Apostoliskt ledarskap i förhållande till församlingens ledarskap..................................................505.2.3. Åsa Waldaus roll............................................................................................................................515.2.4. Utomstående om Åsa Waldaus roll................................................................................................545.2.5. Kristi brud.......................................................................................................................................57

5.3. GENUS......................................................................................................................................................605.3.1. Förhållandet mellan man och kvinna.............................................................................................605.3.2. Om rollen som kvinnlig ledare.......................................................................................................635.3.3. Om fördelarna med att vara kvinna...............................................................................................645.3.4. Åsa Waldaus grunddokument.........................................................................................................64

6. Analys och slutdiskussion..............................................................................................................................68

1

2

Inledning

Den tionde januari 2004 kom ett av Sveriges mest uppmärksammade kriminalfall att sättas på

kartan. Det var då flera skott avlossades i den lilla byn Knutby, varav ett så illa att en person

miste livet. I tidningarna betecknades det som ”frikyrkomord” och skriverierna kring rörelsen

var mycket omfattande. Helge Fossmo och Sara Svensson var ej de enda som

uppmärksammades i samband med denna händelse. Åsa Waldau, eller ”Kristi brud” som hon

beskrivs i media, kom att bli rikskändis framförallt på grund av sitt, vad de kallar, ”stränga

ledarskap” men i synnerhet för mystiken kring henne. ”Träd fram!” löd löpsedlarna och

pressen på att Åsa Waldau skulle göra just detta, och ställa sig i mediastormen blev allt större.

Vi tre, Maria, Sophie och Stina, har sett denna kvinna figurera regelbundet i media sedan

mordet uppmärksammades och vi har fått följa församlingens återhämtande från denna

händelse. Åsa Waldau har, enligt vad vi har fått erfara, ej varit speciellt angelägen om att

ställa upp på intervjuer på grund av medias kritiska granskning. Vi fick dock möjligheten att

träffa henne för att framförallt diskutera genus- och organisationsfrågor, men vi fick ut

mycket mer än vi hade väntat oss. Vi fick inte enbart intervjua, utan även i lugn och ro

observera flera intressanta aspekter för vårt arbetes skull, vilka kommer att framträda senare i

uppsatsen. Den 11 oktober åkte vi upp till Knutby för att träffa dessa omtalade människor,

ovetandes om vad vi skulle komma att uppleva och självklart med fördomar samt

föreställningar kring församlingens struktur, vilken media bidragit till. Det blev en upplevelse

utöver det vanliga.

Syfte och frågeställning

Vi vill studera Knutbyförsamlingen med fokus på Åsa Waldau, och frågor som rör

organisation, ledarskap och genus. Frågeställningen lyder med anledning av detta: Hur kan

man förstå Åsa Waldaus roll i Knutbyförsamlingen utifrån teorier kring religiös organisation,

religiöst ledarskap samt genus?

3

Metod och material

Vårt arbete har krävt en mängd olika metoder. Vi har vänt oss till flera olika källor, då vi tror

att det gynnat vårt arbete genom att vi fått åtskilliga infallsvinklar. I allt material vi tagit del

av har vi fokuserat på tre genomgående teman: församlingens organisation, ledarskap samt

genus. Dessa teman är utvalda med tanke på vår frågeställning.

Vi började med att studera litteratur i form av böcker och artiklar skrivna i ämnet. De böcker

vi beslöt oss för att använda var: Knutby – sanningen och nåden; Jan Nordling, Himmel och

helvete – mord i Knutby; Terese Cristiansson samt Pastorerna i Knutby; Mårten Nilsson.

Utöver dessa finns det en bok till i ämnet, dock vill vi poängtera att vi ej tagit del av

Barnflickan i Knutby skriven av Thomas Sjöberg, detta eftersom vi ej var medvetna om

bokens existens under inledningen av arbetet. Vad gäller källkritiken är vi medvetna om att vi

har stått inför ett stort dilemma, eftersom författarnas relationer till församlingen har varit av

skiftande karaktär. Vi har uppmärksammat att författarna ej varit så objektiva som vi hade

önskat, och här syftar vi främst på Cristiansson och Nilsson. Cristianssons bok är uppdelad i

två delar. Den första delen behandlar mordet på Alexandra Fossmo och grundar sig på

polisens förundersökning, vilket visas genom utdrag från denna. Den andra delen belyser

församlingens struktur och existentiella värderingar och baseras främst på intervjuer med

medlemmar och pastorer i församlingen. Vi har därför i första hand använt oss av den

sistnämnda delen. Vår källkritiska uppfattning angående Terese Cristiansson grundar sig i en

viss skepsis, då vi upplever att hon starkt sympatiserar med församlingen eftersom hon, enligt

oss, uttrycker detta.

Under mina dagar på träningsskolan börjar jag förstår varför så många lämnat allt och

flyttat hit. Här duckar det inte för att prata om Gud, här är det ingen som blir generad,

himlar med ögonen eller tycker det är töntigt. Samtidigt är det inget tjat heller. Jag

upplever att de lever med Gud så nära i tanken att de inte behöver prata sönder honom eller

hans son. Den klistriga frikyrkopräktigheten upplever jag inte här, utan deras Gudsrelation

känns ärlig. 1

Däremot är det enkelt för oss att kontrollera sanningshalten i hennes material då hon som enda

författare, bland de böcker vi arbetat med, redovisat sina källor. Nilssons Pastorerna i Knutby

1 Cristiansson 2004:

4

baseras framförallt, enligt honom själv, på bandupptagningar i samband med predikningar av

församlingens pastorer. Han har även samtalat med före detta medlemmar samt anhöriga till

församlingsmedlemmar, vilka överlag har en öppet kritiskt inställning till församlingen. Det

framgår, enligt hans val av källor, att Nilsson själv är kritisk till församlingen. Knutby –

sanningen och nåden av Jan Nordling, känns relativt objektivt skriven. Nordling har, såsom vi

uppfattat det, använt sig av olika typer av källor, bland annat i form av bandupptagningar från

predikningar samt polisens förundersökning. Han har dock inte, enligt vad vi kunnat utröna,

använt sig av församlingens tendentiösa utsagor. Emellertid använder Nordling sig ej av egna

värderingar, ej heller värdeladdade ord vilket i sin tur leder till att boken, för oss, känns

betydligt mer opartisk än de ovannämnda. Vi har även, i de flesta fall, funnit belägg för deras

påståenden i andra källor, vilket för oss har varit av stor betydelse. Dock kan vi inte vara säkra

på om bokförfattarna hämtat fakta från samma informatör.

Utöver böckerna har vi kompletterat vårt arbete med ett stort antal artiklar hämtade från

framförallt den kristna tidningen Dagen, dagspress såsom Dagens Nyheter, Göteborgsposten

samt Svenska Dagbladet, men även kvällspress i form av Expressen. Sanningshalten, enligt

vår uppfattning, förefaller högre i dagspress än kvällspress då de olika tidningsförlagen

fokuserat på vitt skilda delar av händelserna inom församlingen. Dagen har framförallt fört en

teologisk debatt kring församlingens troslära och ledarskap. Dagspress har överlag

koncentrerat sig på liknande områden, såsom Åsa Waldaus personlighet och ledarstil.

Expressen däremot har, enligt vår uppfattning, generellt fokuserat på ”de snaskiga delarna”

vilka innefattar ledord som makt och sex. Även här har vi arbetat tematiskt och den

information vi hämtat från böckerna har, i vissa fall, bekräftats genom artiklarna.

Det finns, enligt vår vetskap, fyra dokumentärer i ämnet och vi har tagit del av en, Skotten i

Knutby del 1. Stina Dabrowskis intervju med Åsa Waldau, Marianne Gillgrens dokumentär

Uppdrag granskning samt Skotten i Knutby del 2 har vi valt att ej inkludera i vårt källmaterial

då vi ansåg att vi hade tillräcklig information för vårt arbete. Den dokumentär vi har använt i

vårt arbete har vi granskat tillsammans genom att föra anteckningar som berör våra teman.

Den problematik vi har stött på vad gäller granskning av dokumentären är producentens och

reporterns eventuella vinkling, som delvis tycks vara något negativ. Vi är även väl medvetna

om att klippningen säkerligen kan påverka sanningshalten i den färdiga dokumentären samt

att de via regi kan styra den allmänna uppfattningen av hur en viss situation kan ha sett ut.

5

Denna typ av källa har för oss fungerat som ett komplement för att bekräfta information vi

tillskaffat oss genom övriga källor.

Materialet vi hade tillgång till kändes inte komplett och av den orsaken beslöt vi oss för att ta

kontakt med Knutby Filadelfia församling. Vi kontaktade journalisten Jan Nordling på TV 4

Uppland för att få hjälp. Han gav oss telefonnummer till pastorerna och kontakten med

församlingen knöts via ett telefonsamtal en tisdagsmorgon i början av oktober. Pastor Peter

Gembäck var den förste vi samtalade med, då vi hade för avsikt att stämma träff med

församlingen och framförallt Åsa Waldau. Vi ställde frågan om hon skulle vara intresserad av

att ställa upp på en intervju, rörande kvinnligt ledarskap. Peter Gembäck var till en början

något skeptisk och bad oss återkomma via e-post, för att vidare förklara vårt syfte. Han

klargjorde även i samtalet att han skulle rådfråga Åsa Waldau angående hennes ställning i

frågan innan han gav oss besked. Vi redogjorde i ett e-postmeddelande att vi även önskade

intervjua övriga pastorer, då de arbetar närmast Åsa Waldau. I e-postmeddelandet förklarade

vi också att det var viktigt för oss att få tillfälle att intervjua ett antal medlemmar, utvalda med

tanke på hur länge de har varit aktiva inom församlingen. Vår önskan var att få tala med en

person som varit medlem i församlingen innan Åsa Waldaus tid, det vill säga före 1993, samt

en som varit verksam sedan slutet av 1990-talet. Det hade även varit av intresse att få

intervjua någon som blivit medlem efter mordet på Alexandra Fossmo 2004. Senare samma

dag ringde Peter Gembäck upp oss och var denna gång väldigt tillmötesgående och positiv.

Han hade läst vår e-post och meddelade att församlingen var intresserade av att ställa upp på

en intervju, då de ansåg att de fick en möjlighet att bemöta medias beskrivning av

församlingen och dess ledare. Vi var dock väl medvetna om att församlingens eventuella

föreberedelser skulle komma att påverka vårt material i form av exempelvis ”inövade” svar.

Den elfte oktober var vi välkomna till Knutby. Peter Gembäck erbjöd oss en sovplats på

Gränsta Gård, vilken är församlingens egendom, men vi avböjde vänligt men bestämt. Detta

för att vi ville hålla en viss distans till intervjupersonerna.

Väl i Knutby påbörjade vi vår observation genom att föra noggranna anteckningar under

pastorernas föreläsningar. Genomförandet av observationen gick som vi hoppats. Dock

uppfattade vi ett problem kring vår egen roll då vi var medvetna om deras förhållningssätt

med deras näst intill ”övertrevliga” attityd gentemot oss. Den inre miljön upplevde vi trots

detta som trivsam och vi är medvetna om att detta kan ha påverkat vår observation. Den yttre

6

miljön var, även den, mycket trivsam, dock kunde den efter en stund kännas ”påklistrad” och

”oäkta”, vilket även detta kan ha påverkat vår observation.

Innan första intervjun påbörjades berättade Peter Gembäck att vår önskan om urval angående

intervjupersoner tyvärr inte kunde uppfyllas, då det inte fanns någon medlem tillgänglig under

dessa precisa önskemål. Vi fick därför tala med medlemmar som var närvarande vid

träningsskolan under dagen, oberoende av när de blev medlemmar i församlingen. Intervjun

med dessa kunde ta sin början efter att vi hade läst igenom vårt material samt kontrollerat

diktafonen. Här upptäckte vi emellertid att vi glömt extra batterier och beslutade oss därför att

spara inspelningsmöjligheten till följande intervju, med pastorerna. Detta då vi förmodade att

denna intervju skulle vara av större vikt. Intervjun med medlemmarna blev följaktligen inte

inspelad. Dock antecknade vi alla tre omsorgsfullt under hela intervjun samt observerade

noggrant. Den första intervjun, tänkt att vara enskild med fem församlingsmedlemmar,

började med att Åsa Waldau trodde att hon också skulle vara delaktig trots att vi poängterade

att så var inte fallet. Tanken om att vi skulle ha enskilda, kortare intervjuer med var och en av

medlemmarna gick därmed inte i lås, då Åsa Waldau satt kvar i rummet där vi förlade våra

intervjuer. Allt resulterade i en två och en halv timme lång intervju med åtta personer, oss

inräknade, trots våra pådrivande intentioner att få intervjutillfället enligt vår önskan. Ett

oväntat problem uppstod därmed här, när den enskilda intervjun övergick till att vara en

gruppintervju, något vi ej var förberedda på. Intervjutillfälle nummer två skulle enbart

innefatta Åsa Waldau. På grund av tidsbrist, till följd av föregående intervju, blev resultatet att

övriga pastorer och Åsa Waldaus intervju slogs samman. Under denna intervju spelade vi in

samtalet samt förde anteckningar, dock inte lika noggranna som tidigare, då vårt samtal togs

upp på band. Vi studerade även denna gång pastorernas kroppsspråk, uttryck, minspel och

förhållningssätt till varandra. Denna intervju hade vi också för avsikt att styra, men efter flera

misslyckade försök, på grund av Åsa Waldaus dominans gav vi så småningom upp. Vi beslöt

oss istället för att låta pastorerna tala fritt under samtalet, då vi kände att det skulle ge oss det

bästa resultatet. När denna sista intervju var avslutad tog Åsa Waldau initiativet till att visa

oss runt i församlingens lokaler. Vi var noga med att beakta hennes kroppsspråk och sätt att

vara samtidigt som vi studerade miljön omkring oss och vi kände, redan här, att vi behövde

komplettera intervjun.

Vi använde oss ej av renodlade frågor under intervjuerna, utan istället fördes diskussioner

kring våra tre teman, anpassade för samtliga intervjuer. Eventuell styrning skedde via

7

följdfrågor, så kallad indirekt styrning,2 vilka uppstod under intervjutillfället och vi

ansträngde oss för att vara så mottagliga som möjligt för den information som gavs. Dessa

tankar grundade sig på församlingens tidigare dåliga erfarenheter av kritisk media.

Observationen var fördelad vid tre tillfällen, ett vid träningsskolan som blev en så kallad

deltagande observation,3 ett under intervjuerna samt ett efter avslutandet av intervjuerna i

samband med vår avfärd.

Vi beslöt oss för att enbart använda oss av intervjuer, och ej av enkäter, då vi ville få chansen

att vidareutveckla svaren som gavs samt få en möjlighet att underlätta vår förståelse för dessa.

Genom kombinationen observation/samtal trodde vi oss kunna ge en bredare och mer utförlig

bild av församlingens förhållanden. Syftet med att just intervjua ett flertal personer, i relativt

korta intervjuer, var främst för att visa på mångfald men även av praktiska skäl, då vi ville få

tiden att räcka till så att desto fler röster skulle få möjlighet att komma till tals. Vi beslöt oss

för att enbart besöka församlingen under en dag, då vi ansåg att vi ej hade varken tid eller

ekonomisk möjlighet att stanna längre, även om det hade varit av intresse.

Under intervjutillfället stötte vi på en problematik. Vårt största huvudbry blev att de svar och

förklaringar vi fick inte överensstämde med verkligheten, de blev apologetiska, det vill säga

försvarande. Ett annat problem vi ställdes inför var vår egen roll, som agenter och

observatörer. Vår uppfattning var att blott vår närvaro påverkade vårt resultat, då svaren kom

att anpassas efter deras uppfattning av vår förförståelse. För att förhindra att våra eventuella

förutfattade meningar skulle lysa igenom, beslöt vi oss för att inte arbeta med medialt

material, innefattande TV samt dags- och kvällspress, förrän efter besöket i Knutby.

I samband med vår hemkomst från Knutby tog vi närmare kontakt med före detta medlemmar

till församlingen, samt anhöriga till församlingsmedlemmar. Intervjun med före detta

medlemmar gjordes via telefon under ett cirka trettio minuter långt samtal. Under tiden fördes

anteckningar, så noggranna som tillfället gav möjlighet till. Det har dock varit svårt att

garantera att vi ordagrant kunnat återge deras version. Det uppstod en problematik kring

telefonintervjun, vilken vi var förberedda på, då intervjupersonerna från början var en aning

skeptiska till vårt syfte med kontakten. Intervjun gav, trots detta, ett gott resultat.

2 Krag Jacobsen 1993: 134.3 Svenning 2000: 132-133, Krag Jacobsen 1993: 18.

8

Under vårt intervjutillfälle i Knutby, såsom vi nämnt, förekom det frågor vilka vi inte fick

konkreta svar på, trots många och långa diskussioner, och vi kände att vi behövde komplettera

en rad frågor. Detta resulterade i e-post ämnat för Åsa Waldau, genom Peter Gembäck,

innehållande dessa frågor. Vi fick relativt snabbt svar, vilket redovisas i resultatdelen.

Problematiken vad gäller e-post är att densamma som via brev, vilken vi nämnt ovan.4 I och

med Peter Gembäck som mellanhand tillkom ytterliggare ett problem, med tanke på

informationsförmedling. Gembäck kan, utanför vår vetskap, ha kompletterat eller reviderat de

svar som givits. Detta är dock endast en tänkbar situation och inget antagande från vår sida.

Efter en tid kontaktade vi även anhöriga till församlingsmedlemmar via telefon. De hade en

oerhört negativ bild av församlingen och dess ledarskap, vilket de var noga med att klargöra

för oss. Återigen uppstod en liknande problematik, som vid den första telefonintervjun, i

denna samtalsliknande intervju. På grund av detta beslöt vi oss för att besöka de anhöriga för

att få en mer utförlig redogörelse av deras syn på församlingen. Vid denna intervju användes

diktafon och därmed fördes inga anteckningar. Den muntliga intervjun bidrog inte med någon

annan information än den som tidigare givits vid telefonintervjun. Intervjupersonerna bidrog

emellertid med ett gediget material, främst i form av telefonnummer, men även en del av

förundersökningen rörande mordet på Alexandra Fossmo. Vi mottog även ett dokument

innefattande församlingens syn på könsroller, skrivet av Åsa Waldau, samt en debattartikel,

skriven av Rigmor Robért, vilken behandlar begreppet ”Kristi brud”. Dock har vi valt att ej

inkludera den i vårt arbete, då innehållet saknar relevans och trovärdighet enligt vår

uppfattning. Vi fann ingen problematik angående trovärdigheten i detta dokument då det

innefattar Åsa Waldaus egna ord, vilket vi fått bekräftat av henne själv. Dokumentet har

knutits till temat genusperspektiv.

Av de telefonintervjuer som genomförts har vi gjort en sammanställning, dock har vi

utelämnat viss information enligt intervjupersonernas önskemål. Vi har givit vederbörande

personer möjlighet att korrigera och revidera sina uttalanden genom att delge dem det

färdigställda materialet, vilket även Knutbyförsamlingen haft samma möjlighet till.

Under den här tiden tog psykoterapeuten och läkaren Rigmor Robèrt kontakt med oss. Hon

kontaktade Maria via e-post och skrev att hon hört talas om oss via de anhöriga vi besökte och

var intresserad av att använda vårt material till framtida artiklar. Maria ombads kontakta

4 Häger 2001: 138.

9

henne via telefon och detta gjordes snarast. Under telefonsamtalet besvarade Robèrt ett antal

av våra frågor, samt bekräftade våra egna upplevelser vilka vi funderat över, sedan

hemkomsten från Knutby församling. Hon gav oss även tipset att kontakta Helge Fossmo,

tidigare pastor i församlingen, via brev. Vi har förstått att Rigmor Robèrt inte är så objektiv

som vi vid första anblicken trodde genom hennes professionalitet, då det genom hennes

artiklar framkommit att hon är mycket kritisk i sitt förhållningssätt till Knutby församling.

Detta har vi tagit i beaktande, då vi har analyserat hennes material.

Övriga kontakter vi knöt per telefon är samtalen till tingsrätten samt journalisten Jan

Nordling. Tingsrätten kontaktade vi via telefon ett flertal gånger, då vi inte fick tag i någon

som kunde tillhandahålla förundersökningen. Till slut gick dock informationen oväntat fram

till en vaktmästare, via en receptionist, vilken ansåg att materialet vi sökte, ej var relevant för

vår frågeställning. Vi kände oss trots detta manade att åtminstone göra ett försök att få tag i

den del som berör Åsa Waldau som person.

Då vi förstod att vi fått apologetiska förklaringar av Knutbyförsamlingen, rörande Åsa

Waldaus ledarskap, beslöt vi oss för att skrida till verket med Rigmor Robèrt tips att ta

kontakt med Helge Fossmo. Detta då vi förstått att han haft en mycket nära relation till Åsa

Waldau. Vad gäller Helge Fossmo har vi förstått problematiken kring hans relation till Åsa

Waldau idag, då de inte längre betraktar sig som vänner och likasinnade har det krävts att vi

är källkritiska. Då källorna har olika tendens kan vi ställa dem mot varandra för att kunna

utröna en eventuell realitet.5 Brevet från Helge Fossmo kommer att presenteras i resultatdel

två. Vi har även mottagit ett e-postmeddelande från pastor Kim Wincent där han besvarar ett

antal frågor vilka berör församlingen. Även detta material kommer att presenteras i resultatdel

2.

5 Thurén 1997: 63-78.

10

Valda teorier

Organisation

Enligt Forums religionslexikon kännetecknas en sekt av en strängt avskild grupp, vilken

vanligen är religiös. Utmärkande drag för en sekt är dess beroende av en ledare, en stark

sammanhållning samt föreställningen om en stark kallelse, vilken skall förverkliga sektens

ideal. Dessa har även ett strängt moraliskt förhållningssätt, samt avgränsar sig från omvärlden.

Människorna i sekten knyter oftast ej an till människor utanför den egna gruppen.

Roy Wallis klassifikationsmodell

Roy Wallis delar in nya religiösa rörelser beroende på deras förhållande till den sociala

världen, det vill säga hur de förhåller sig till de normativa målen samt värderingarna, i ett

samhälle.6 Wallis menar, enligt Frisk, att det finns tre inriktningar vad gäller rörelser:

världsavisande, världsbejakande samt världsanpassade. En rörelse behöver dock inte endast

ha en inriktning, utan kan kombinera element från flera. Wallis klargör att de världsavisande

rörelserna är de mest uttalat religiösa, skriver Frisk. Inom dessa rörelser finns en personlig

Gud vilken anses avskild från människan. Inom dessa rörelser ställer man vanligtvis höga

moraliska krav och det är viktigt att tjäna gurun eller profeten genom att exempelvis predika

eller vittna. Tanken om att en stor förändring snart skall äga rum i världen, eller att en ny

världsordning är stundande, är vanlig inom dessa rörelser vilka kräver ett heltidsengagemang

där medlemmarna lever i ett mikrosamhälle, enligt Roy Wallis klassifikationsmodell. Strävan

inom rörelsen är att återföra den världsliga dimensionen till den ursprungliga religiösa och vid

anslutningen anses man återfödd och det händer att medlemmarna då betitlas med nya namn,

skriver Frisk.

De världsbejakande rörelserna saknar många av de drag som vanligtvis förknippas med

religion, enligt Wallis modell. Inom dessa grupper finns sällan en kyrka, kollektiva ritualer

eller teologi. Medlemmarna vänder sig inte mot samhället utan accepterar normativa

värderingar och mål. Det centrala inom dessa rörelser är tanken om att människan har en stark

potential inom sig, vilka få har tillgång till, men som kan frigöras genom träning, enligt

Wallis, skriver Frisk. Rörelserna anser att lidandet finns inom människan själv och därmed

inte i den sociala ordningen. Gud omnämns sällan utan ses mer som en inneboende kraft i

6 Frisk 1998: 225.

11

universum eller inom individen. Inom dessa rörelser är det, enligt Wallis, av stor betydelse att

individen når framgång i form av hög inkomst, intelligens, gott självförtroende och så vidare.

Dessa rörelser är huvudsakligen individualistiska.7

En tydlig gräns mellan det andliga och det världsliga, framkommer inom de världsanpassade

rörelserna, enligt Wallis modell.8 ”Religionen står utanför den världsliga dimensionen av

tillvaron och påverkar inte denna”,9 skriver Frisk, i enighet med Wallis teori. En

världsanpassad rörelse protesterar inte mot samhället eller världen, utan bara mot andra

religiösa organisationer vilka de betraktar som otillräckligt andliga.

”Hjärntvätt”

Frisk skriver om den så kallade ”hjärntvättsteorin”, vilken gör sig påmind i sekulariserade

rörelser10 och betecknar engagemanget inom nya religiösa rörelser, samt de medel en rörelses

organisation använder för att knyta an till sina medlemmar.11 Denna teori har fått mycket

kritik från flertalet beteendevetare, vilka anser att den saknar vetenskapliga belägg, dock har

man konstaterat att ”hjärntvättsteorin” stämmer på en rad punkter. Andliga discipliner

förekommer inom religiösa rörelser, vilka är menade att åstadkomma förändringar hos varje

medlem. Dessa discipliner kan gälla dietregler, regler för sömn, sexualitet eller dagsrutiner,

exempelvis. Inom vissa religiösa rörelser hindras medlemmarna även från att tänka kritiskt

och tvivel angående samfundets troslära tillåts inte, skriver Frisk.12 Dock är det inte vanligt att

en medlem överhuvudtaget ifrågasätter sin församlings grundprinciper, då det ofta finns

starka argument för att legitimera rörelsens auktoritet, enligt Frisk. Flertalet rörelser har även

en eller flera ledare vilka har gudomlig kontakt och för medlemmarna blir det en självklarhet

att denne eller dessa kan förmedla en gudomlig vilja, något man inte motsätter sig.

”Hjärntvättsteorin” har även inneburit ett avståndstagande från de nära och kära, för

församlingens medlemmar, skriver Frisk. Medlemmarna övergår istället till att finna nära

relationer, både vad gäller kärlek och vänskap, inom den religiösa rörelsen istället. Den som

lever inom en religiös rörelse har ofta ett starkt behov av att umgås med andra inom rörelsen,

vilka delar samma meningssystem.

7 Frisk 1998: 226.8 Frisk 1998: 226.9 Frisk 1998: 226.10 Frisk 1998: 195.11 Frisk 1998: 193.12 Frisk 1998: 194.

12

Meningssystem

Även enligt McGuire finns det en direkt relation existerande mellan en grupp troende och

styrkan av deras delade meningssystem.13 Gruppens enhet är uttryckt och förstärkt genom den

gemensamma trosuppfattningen. Meningssystemet inom gruppen är i sin tur beroende av

gruppen som social bas för sitt fortsatta existerande och betydelsefullhet. Denna sociala bas

kallas plausibilitetsstrukturen, vilken innebär specifika sociala processer eller interaktioner

inom ett nätverk av personer som delar ett meningssystem. Som termen antyder fortsätter

meningssystemet att vara trovärdigt inom den sociala strukturen. Alla religiösa traditioner

kräver specifika grupper av troende för deras fortsatta plausibilitet. En plausibilitet skall tillåta

meningssystemet att vara vanligt och självklart, då det ger individen en styrka att tro, eftersom

deras syn stärks genom gruppens sociala stöd. Som medlem i en religiös rörelse är man

isolerad i en social struktur med dess världssyn och har därmed svårt att ta del av andra

gruppers meningssystem.14

Pluralistiska samhällen däremot karaktäriseras av flera olika meningssystem, skriver

McGuire.15 Innebörden av meningssystem tenderar att bli problematisk då pluralism

underminerar ”tagen för givet”-kvalitetén av endast en världssyn. I pluralistiska situationer

måste varje religiös grupp organisera sig så de kan serva sin egen plausibilitetsbas, då

samhället inte stödjer deras meningssystem. Religiösa grupper som inte kan bibehålla

upplevelsen av tillhörighet i en pluralistisk kontext kan komma att finna sina medlemmar

mindre hängivna.16

Avslutningsvis:

Generellt kan sägas att den vanligaste utvecklingen för en sekt är att den starka spänningen till

samhället gradvis avtar och kraven på medlemmarna blir mindre och sekten övergår, enligt

Frisk, till att bli en denomination eller ett samfund.17

13 McGuire 2002: 37.14 McGuire 2002: 37.15 McGuire 2002: 38.16 McGuire 2002: 38.17 Frisk 1998: 228.

13

Ledarskap

I denna del kommer vi att presentera Meredith B. McGuires teori kring religiöst ledarskap,

tagna ur boken Religion – the social context. Hennes teori baseras i grunden på Max Webers

resonemang kring maktförhållanden mellan profeter, präster och magiker.

Vad är en profet och vad är en präst?

En profet strävar efter att utmana den sittande makten och på så vis dess värderingar, detta för

att åstadkomma förändring i samhället, det vill säga förändra status quo.18 Det finns två olika

typer av profeter, vilka presenteras senare. En präst, såsom boken beskriver denne, verkar för

att bevara status quo, samt på så vis bibehålla sin auktoritära ställning och stödjer därmed ej

en förändringsprocess.19 Genom att bevara status quo vidmakthålls även traditioner och övrig

utövning, vilka är knutna till den erkända religionen. Främst prästerskap och ämbetsmän från

kyrkan representerar denna typ av roll. Kort sammanfattat kan man säga att profeter är ute

efter samhällsförändring medan präster motsätter sig detta, emellertid har dessa liknande

intresse då bägge vill inneha en auktoritär ställning.20

Två typer av profeter

McGuire skiljer mellan två olika typer av profeter, nämligen sändebudsprofeter samt

exemplariska profeter. En sändebudsprofet utmanar den styrande, religiösa ledningen genom

att hävda sig vara sänd från Gud med budskap från denne och är på så sätt rättfärdig nog att

döma. De budskap denne kommer med är ofta kritiserande och dömande mot den typ av

livsföring prästerskapet representerar. Denna typ av profet kan i samband med detta ha skaffat

sig en auktoritär roll utanför den etablerade religionen och på så vis har denne en skara

anhängare.21 Denna skara kan emellertid utökas om profetens auktoritet ökar. För att denne

profet skall ”locka till sig” anhängare, talar denne om att människan kommer att möta kriser

under livets gång. Profeten ger då denna människa lösningen på krisen genom att uppmana

den följa dennes nya normer. Sändebudsprofeter kan man framförallt skönja i Gamla

testamentet. Den exemplariska profeten utmanar, även den, den sittande makten och på så sätt

status quo. Detta genom att ändra levnadssätt, som i sin tur förändrar dennes värderingar och

på så sätt eventuellt påverkar andra människor, vilka beundrar dennes extrema leverne.22

McGuire nämner Buddha som en sådan typ av profet.

18 McGuire 2002: 252.19 McGuire 2002: 252.20 McGuire 2002: 252.21 McGuire 2002: 252.22 McGuire 2002: 252.

14

Karismatiskt ledarskap

Peter Johansson, vilken har skrivit en uppsats som behandlar Webers olika ledartyper, hävdar

att många ”vanliga” människor litar på att karismatikern är sänd från Gud, då man ej kan

förklara dennes exceptionella krafter på annat sätt. Detta beskriver även ett religionslexikon.23

Enligt Weber, vilken McGuire behandlar, spelar graden av karisma en stor roll hos profeten.

Karisman ses som en extraordinär egenskap i religiösa kretsar och profeten kan genom den

hävda sin Gudskontakt. I och med profetens ifrågasättande av den sittande makten, krävs

givetvis nya idéer och normer. Hur pass hög graden av karisma förefaller hos profeten, beror

på responsen av dennes nya normer och idéer från utomstående. Ju högre grad karisma, desto

högre grad auktoritet. Hur dessa idéer förvaltas återkommer vi till senare.24 Johansson

beskriver förhållandet mellan den karismatiske ledaren och dennes underordnade på följande

vis:

De underordnade arbetar med andra ord utifrån mål och premisser som den auktoritära

ledaren formulerat och som i sin förlängning skall helgas organisationens mål. Relationen

mellan en karismatisk ledare och dess adepter kan å andra sidan betraktas som ett mål i sig;

ett exklusivt partnerskap där både objekt och subjekt är beroende av varandras ömsesidiga

bekräftelse. Även om karisman är genuin, understryker Weber, fungerar den hos ledaren

inte tillfredsställande såvida ledaren inte har någon uppgift (som i idealfallet är av

utommänsklig natur).25

Profeten åstadkommer ej förändring enbart genom sina nya idéer, utan det krävs även en

grupp människor som vill införliva dem via gemensamma handlingar. I den processen får den

karismatiske ledaren makt över människor, skriver McGuire. Hon menar dock att det uppstår

en dubbel maktupplevelse. Anhängare som följer en sådan karismatisk människa, kan bara

genom att vistas i närheten av denne, få en känsla av att vara berättigad – vilket i sin tur kan

kännas som en maktupplevelse. Genom denna dynamik som uppstår i gruppen, har denne

ledare förmåga att ena även de mest oenade människor, vilket kan leda till ännu större

auktoritet.

Sammanfattningsvis behöver den karismatiske ledaren bekräftelse genom sina

anhängare/underordnade för att graden av karisma och på så vis även graden av auktoritet

skall öka.

23 Johansson 2004: 26 - 27; Ewald 2003: 247.24 McGuire 2002: 252.25 Johansson 2004: 27.

15

Förändringen av karismatiskt ledarskap

Både McGuire och Johansson skriver, med Weber som ledstjärna, att denna typ av ledarskap

är förgängligt. Så småningom söker gruppen, med dess ledare, legitimitet antingen i

traditionen, av ideologisk anledning eller i ekonomin för att så småningom kunna expandera

sin verksamhet.26 Vid en sådan typ av förändring minskar den karismatiske ledarens makt, då

en demokratisk organisation börjar ta form. Organisationen kommer så småningom att

konstruera egna traditioner, då detta behövs för dess utveckling.27 Karisman blir på så sätt inte

lika väsentlig för organisationens existens och ofta försvinner den än gång karismatiske

ledaren ut ur organisationen, skriver Johansson.28 Detta är en vanlig företeelse bland

karismatiska rörelser, de övergår helt enkelt till att bli denominationer eller samfund i en

rutiniseringsprocess.29 Detta kallas institutionalisering.

26 Johansson 2004: 28; McGuire 2002: 253.27 McGuire 2002: 253.28 Johansson 2004: 28.29 McGuire 2002: 253.

16

Genus

I denna del kommer vi att presentera Ingvild Saelid Gilhus & Lisbeth Mikaelssons teorier,

vilka berör hur det kommer sig att mannen ses som den högste människan i vårt samhälle.

Nya perspektiv på religion, författad av professor Saelid Gilhussamt och Mikaelsson, är en

religionshistorisk, religionsvetenskaplig samt socialantropologisk bok. Vi kommer även att ta

upp frilansjournalisten Nina Björks syn på särartsfeminism.

Bibliska motiv

I den judisk-kristna traditionen har, enligt religionsvetarna Ingvild Saelid Gilhus och Lisbeth

Mikaelsson, placerandet av mannen över kvinnan i en hierarki en lång historia. Antropogonin

i första Mosebok talar mytiskt om hur Gud skapar den första mannen, Adam, och ur ett av

hans revben formar den första kvinnan, Eva, för att lindra hans ensamhet.

Och Herren Gud sade ’Det är inte gott att mannen är ensam. Jag vill göra åt honom en

hjälp, en sådan som anstår honom’ […] Då lät Herren Gud en tung sömn falla på mannen,

och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och

Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen.30

Enligt myten är mannen den primära människan, kvinnan den sekundära. Han var den som

skapades först, och han är den kroppsliga utgångspunkten för henne. Myten säger även att

kvinnan skapades för mannens behov. Motiven i den bibliska antropologin går igen i delar av

den kristna traditionen och kvinnan.31 ”Eva- och Adammyten” kan vara ett exempel på hur

kvinnor definieras, av mansdominerade traditioner. Synen på kvinnan som moraliskt och

intellektuellt underlägsen i relation till mannen har grundats på myten om syndafallet om hur

Eva skulle vara grunden till all synd.32

Särartsfeminism

I antologin Nya perspektiv på religion skriver författaren Bente Nilsen Lein om hur hårt

kvinnorörelsen i Norge fick kämpa på 1880-talet.33 Starka krafter i samhället ansåg att

kvinnans ställning och status var bestämd av Gud, redan vid hennes skapelse. På den tiden

tyckte många att kvinnan inte var myndig till att anta offentliga roller. De menade att

kvinnans natur var bestämd till ”underdånighet och underordning i relation till mannen,

30 Första Moseboken 2:18-23.31 Saelid Gilhus / Mikaelsson 2001: 227.32 Saelid Gilhus / Mikaelsson 2001: 236.33 Saelid Gilhus / Mikaelsson 2001: 234.

17

hennes herre”. Förebilden då, liksom tidigare i historien, var den bibliska Eva, och så skulle

det förbli. Lein citerar prästen Sigvald Skavlans, från hans bok Eva, den första kvinnan vilken

är skriven 1872.:

Tyst och beslöjad – sådant är Kvinnans mystiska Väsen. Den nyskapande Kvinnan är…tyst

och tiger. Som Brud förs hon fram, hon kröns och tilltalas! Själv är hon tyst, i Lydnad inför

sin Gud, i underdånighet inför sin Brudgum. Den manliga Kärleken är aktiv, handlande,

handlande och talande!…den kvinnliga Kärleken är passiv, gåtfull och fördold; i all sin

Lidelse är hon tyst och sluten, som om Hjärtats Nyckel låg på havet.34

Denna syn på kvinnan, med rötter i en kristen tradition, har också sin sekulära motsvarighet, i

vad frilansjournalisten Nina Björk i sin bok, Under det rosa täcket, betecknar som

särartsfeminism. Särartsfeminister anser, till skillnad från likartsfeminister, att det finns en

biologisk, evig och oföränderlig skillnad mellan det kvinnliga samt manliga könet. Kvinnor

har ”naturliga” egenskaper som skall uppvärderas i samhället. De könsroller som finns i

samhället svarar till stor del mot dessa naturliga, kvinnliga egenskaper.35 Än mer tydlig blir

denna trend i vad Björk betecknar som livmodersfeminism, vilken växte fram under 1970-

talet. Dessa ansåg att det var av yttersta vikt att grundläggande biologiska skillnader mellan

män och kvinnor erkändes och bibehölls i samhället. I själva verket var de ”kvinnliga”

egenskaperna bättre än de manliga. Skillnaden mellan könen var biologiskt givna. Idag står

särartsfeminismen och livmodersfeminismen enade.36 Livmodersfeminister anser att män och

kvinnors olika ”uppgifter” är givna av naturen och anser att det är vår tids kultur som har

nedvärderat de kvinnliga sysslorna: så som att föda barn, känna omsorg för andra, vara

känsliga, och arbeta i hemmet et cetera. Kvinnan skall inte tvingas från köket, utan deras

arbete i hemmet skall erkännas. Kvinnor skall fortsätta utföra typiskt kvinnogöra, och män

skall utföra sina i grunden biologiskt determinerade sysslor. Deras Gud är naturen, skriver

Björk. Naturen har bestämt de olika könens arbetsområden.37 Livmodersfeministen hävdar,

enligt Björk, att det verkliga frigörandet kommer när vi som kvinnor stolt kan bära vår

naturliga kvinnoroll i samhället.38 Björk ger biologen Patrick Geddes synsätt som ett

exempel. Han är motståndare till kvinnorörelsen och påstår att det krävs en ny evolution för

34 Skalvan, citerad i Saelid Gilhus / Mikaelsson 2001: 235.35 NE 36 Björk 1996: 3837 Björk 1996: 43-44.38 Björk 1996: 85.

18

att kunna utplåna ”kvinnogörat”. Naturen har från början bestämt könsrollerna, och dessa kan

inte upphävas genom ”parlamentsbeslut”.39

39 Björk 1996: 84-85.

19

Resultatdel 1

Organisation

Ledningen

Skriverierna kring Knutby Filadelfia har, sedan den 10 januari 2004, varit omfattande och

löpsedlarna har med stor text delgett oss rubriker innehållande ord som sekt, makt och

kontroll. Lydnad och manipulation är andra begrepp som mött oss läsare och vi har ställts

undrande till vad som försiggår i Knutby, det lilla samhället beläget cirka fyra mil från

Uppsala. Vem eller vilka styr egentligen den lilla församlingen och dess medlemmar och hur

är deras syn på människan och hur hon bör leva?

Knutby Filadelfia byggdes upp i början av 1920-talet och var från början en relativt

traditionell pingstförsamling med drygt 40-talet medlemmar. Tiondet varje månad uppgick till

omkring 50 000 tusen kronor, men dessa siffror kom snart att ändras. Idag består Knutby

Filadelfia församling av omkring 90 församlingsmedlemmar och sex pastorer.40 Kim Wincent

blev föreståndare för församlingen 1985 och behöll sin post fram till år 2002, då han

efterträddes av Helge Fossmo, för att fortsättningsvis arbeta som pastor på halvtid. Idag, 2005,

arbetar han åter som föreståndare, avlönad till 80 procent, då Helge Fossmo avsattes.41 Peter

Gembäck har varit verksam inom församlingen sedan 1997 och är idag avlönad pastor till 60

procent. Hans fru Emma Gembäck kom även hon till Knutby år 1997. Idag är hon anställd

som pastor till 25 procent och arbetar även med träningsskolan tillsammans med Peter

Gembäck.42 Johan Grimborg är avlönad pastor till 20 procent och är ansvarig för

församlingsarbetet i Rimbo.43 Urban Fält är pastor sedan 2005 och arbetar nära Åsa Waldau.44

Waldau, tidigare Björk, är barnbarn till Willis Säwe som var pastor inom Filadelfia

församling i Stockholm under 1960-talet. 1990 flyttade den unga Åsa Waldau till Uppsala

tillsammans med sin dåvarande man, där hon kom att ansvara för barnarbetet inom Uppsala

pingstförsamling. En av de yngre inom församlingen, femtonårige Patrik Waldau, kom

sedermera att bli Åsa Waldau make.45 Hon sade upp sig från församlingen på begäran av

församlingsledningen och skiljdes sig även från sin dåvarande man. Skilsmässan trädde i kraft

i december 1992, då hon redan hade hunnit flytta till Knutby och blivit inneboende hos Patrik

40 Cristiansson 2004:196; Johansson 2004-01-17; Jaensson Wallander u.å.; Agnarsson 2004-09-24; Kainz Rognerud 2004-07-02.41 Cristiansson 2004: 196.42 Cristiansson 2004: 196.43 Cristiansson 2004: 196.44 Ekmark / Svensson 2005-11-24.45 Mattmar 2004-05-13; Holmén 2004-06-03.

20

Waldaus föräldrar. Ett halvår senare gifte hon sig med den tio år yngre Patrik Waldau. Åsa

Waldau har varit aktiv inom församlingen sedan 1993. Enligt henne själv är hon den

normgivande bland pastorerna.46 Tidigare arbetade hon ej utåt eller deltog i gudstjänster, utan

avskilt och i bön med Gud. Åsa Waldau koncentrerar sig idag på att arbeta med själavård och

är avlönad för en heltidstjänst.47 Den sjätte pastorn heter Urban Fält och är anställd sedan

våren år 2005.48

Inom församlingen anses Åsa Waldau inneha en särskild ställning då hon, enligt övriga

pastorer samt medlemmar, är den av pastorerna som har mest erfarenhet och en ”orubblig

vilja att leva enligt Guds ord”.49 Hon anses även vara Guds språkrör 50 och beskrivs som

församlingens profet.51 Denna upphöjning av Åsa Waldau har lett till en drastisk förändring av

Knutby Filadelfias inriktning.52 Flertalet källor hävdar att församlingen blivit allt mer sluten,53

de yngre medlemmarna får inte träffa sina anhöriga54, Åsa har prövats som Kristi brud och

hennes ord anses vara lag55. Dessa påstående framkommer tydligt både i Nordlings och

Cristiansson bok samt i flertalet artiklar skrivna i ämnet. Pastorerna har även fått kritik för

sina höga löner och förmåner, enligt Dagens Nyheter, då deras löner har jämförts med andra

pastorers löner i Sverige.56

Pastorerna är, enligt församlingen, de som är talesmän och tolkar Guds vilja. De

som är pastorer sitter även i församlingens styrelse samt äldsteråd, vilket beslutar om

församlingens ekonomiska frågor, som har uppmärksammats.57 Inom församlingen anser man

det vara Åsa Waldaus ”rätt” att shoppa och resa, på medlemmarnas bekostnad, när hon så

önskar.58 Som exempel kan nämnas den ”uppmuntringsresa” till Korea Åsa Waldau åkte på

1999, vilken kostade församlingsmedlemmarna sjuttontusen kronor. Pastorerna har även fått

46 Cristiansson 2004: 241; Löfgren 2004-09-02; Agnarsson 2004-09-24.47 Cristiansson 2004: 227-228.48 Ekmark / Svensson 2005-11-24.49 Cristiansson 2004: 232.50 Cristiansson 2004: 208; Löfgren 2004-09-02; Hedin 2004-01-15.51 Cristiansson 2004: 238.52 Norberg / Pettersson 2005-11-23; Bagge 2004.53 Norberg / Pettersson 2005-11-23; Falkloo 2004-01-30; Carlberg 2004-01-28; Pettersson 2004-01-14.54 Norberg / Pettersson 2005-11-23; Hedin 2004-01-15; Johansson 2004-01-17.55 Cristiansson 2004: 226; Nordling, 2004: 160; Norberg / Pettersson 2005-11-23; Jaensson Wallander u.å.; Hedin 2004-01-15; Löfgren 2004-09-02.56 Kainz Rognerud 2004-07-02.57 Kainz Rognerud 2004-07-02.58 Norberg / Pettersson 2005-11-23; Kainz Rognerud 2004-07-02.

21

sina resor till Indien och Hongkong betalda, då medlemmarna har fått bekosta sina biljetter ur

egen kassa. En annan förmån pastorerna inom församlingen har är betalda mobiltelefoner.59

Styrelsen består, utöver pastorerna, även av sju stycken oavlönade äldstebröder. De stöttar

pastorerna och är delaktiga vid beslutsfattning. Åsa Waldau ingår inte i styrelsen då hon ej

besitter någon administrativ roll. Flertalet äldre församlingsmedlemmar har under åren lämnat

styrelsen och församlingen, då de varit av den åsikten att Åsa Waldau skapat en grupp yngre

pastorer, utan någon utbildning, som inte ifrågasätter henne. Ledningen har även ifrågasatts

vad gäller de många pastorerna, sett till antalet församlingsmedlemmar, samt att kostanden för

dessa pastorer är för hög.60

Pastorerna blir avlönade då församlingens medlemmar, vilket vi tidigare nämnt, ger tionde.

Detta innebär att varje församlingsmedlem ger en tiondel av sin inkomst, samt offergåvor.61

Tiondet skall betalas före skatt och om man inte ger tionde är man orättfärdig inför Gud,

enligt Åsa Waldau.62 Peter Gembäck är av samma åsikt vad gäller betalande av tionde före

skatt, då han anser att tionde skall ges före skatt då det första skall ges till Gud.63 Drygt

100 000 kronor går varje månad till avlöning av församlingens pastorer, 24 000 tusen kronor

av dessa går direkt till Åsa Waldau.64 Det höga offrandet inom församlingen, drygt en miljon

kronor per år,65 förklarar pastorerna med att Knutby Filadelfia har många aktiva medlemmar.

Peter Gembäck poängterar att medlemmarna brinner för sin församling och att det då faller

sig naturligt att bidra med pengar.66 ”De som spelar golf betalar ju höga green-fee-avgifter.

Var är skillnaden, så länge medlemmarna gör det för att de vill?” menar Peter Gembäck.”67

Tanken med att ge tionde finns det belägg och stöd för i bibeln, och enligt Guds vilja skall ett

tionde gå till honom och hans frälsningsplan. ”...och stenen som jag har rest som en stod skall

bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde”, står det att läsa i

Första Mosebok 28:22. Bibelcitatet har tolkats så att en tiondel av det du äger skall ges till

Gud.68 Gör medlemmarna som Gud önskar blir de belönade med frid, även ekonomiskt.69

59 Kainz Rognerud 2004-07-02.60 Nilsson 2005: 196; Kainz Rognerud 2004-07-02.61 Kainz Rognerud 2004-07-02.62 Kainz Rognerud 2004-07-02.63 Kainz Rognerud 2004-07-02.64 Kainz Rognerud 2004-07-02; Norberg / Pettersson 2005-11-23, Nilsson, 2005:157. 65 Kainz Rognerud 2004-07-02.66 Cristiansson 2004:205-206.67 Cristiansson 2004:205-206.68 Kainz Rognerud 2004-07-02.69 Cristiansson 2004: 205-206.

22

Knutby församling har gjort sina medlemmar till de mest uppoffrande i landet trots att

genomsnittinkomsten för ett 70-tal medlemmar ligger på knappa 12 000 kronor i månaden,

vilket står att läsa i Dagens Nyheter. Vanliga yrken inom församlingen är brandman,

förskollärare samt elevassistent men vissa medlemmar arbetar inte alls, och deras enda

inkomst är a-kassa.70

Församlingen ses som Kristi kropp

Knutby Filadelfia anser att bibeln nämner fem ämbetstjänster aposteln, profeten, evangelisten,

herden samt läraren, vilka de anser skall finnas representerade inom församlingen.71

Församlingen anser att varje tjänst har sin funktion, vilken har till uppgift att uttrycka det

heliga. Anhängarna liknar församlingen vid Jesu kropp, där varje medlem skall utgöra en

kroppsdel. Inom församlingen finns ett ”teamtänkande” där förkunnandet om Kristi kropp

ingår, vilket är en av grundprinciperna inom Knutby Filadelfia. Läran innebär att man anser

alla medlemmar vara Jesu lärjungar och Guds barn vilka är syskon i Kristi kropp och menar att

alla kroppens lemmar skall vara verksamma. Inom församlingen söker man de olika

medlemmarnas karaktärer för att därefter dela in dem i olika team, vilka samtliga har olika

uppgifter eller ansvarsområden. Dessa ansvarsområden, vilka man delas in i beroende på

kompetens, gäller även församlingens pastorer. Alla pastorerna skall arbeta inom det område

de anses bäst på. Vissa medlemmar arbetar med second-handaffären i Rimbo, andra har ansvar

för bön eller musik medan en del ansvarar för maten och sammankomster exempelvis. Inom

Knutby Filadelfia har man en tanke om att varje medlem skall ansvara för och arbeta inom det

område hon eller han är mest lämpad för. Inom församlingen anser man alla team vara av lika

stor betydelse och alla har sin speciella plats att fylla. Varje enskild troende inom Knutby

Filadelfia har ett personligt ansvar att verka i Guds namn och det är därför betydelsefullt att

hitta den uppgift man är skickligast på, för att kunna utföra den väl och till belåtenhet, enligt

församlingens egen syn. Tanken om att dessa team skulle vara ett sätt för församlingen att

kontrollera sina medlemmar och ha en möjlighet att styra dem, nekar de till. De ser teamarbetet

som ett trevligt sätt att umgås. Peter Gembäck jämför posterna med en hand. Inom denna

trosuppfattning anser att man att aposteln utgör tummen på en hand. Aposteln skall vara

allsidig, en pionjär och en grundläggare samt fungera inom övriga tjänster. Tummen på handen

är det finger som når de andra fingrarna, och förebilden bland apostlar är Paulus. Profeten

70 Kainz Rognerud 2004-07-02.71 Cristiansson 2004: 198; Wärn 2004-01-21.

23

liknas vid handen pekfinger. En profet skall genom förkunnelser peka ut församlingens

riktning och inneha en tydlig uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Evangelisten

utgörs av handens långfinger. Den som innehar denna tjänst skall nå ut till de så kallade

”onådda” och sprida evangelium. Herden är handens ringfinger vilken skall vara sin församling

trogen och älska och vårda den ömt. Läraren är lillfingret på handen och har till uppgift att

förklara Ordet och att nå längst in med sanningen. Denna tolkning av posternas liknelse vid en

hand redogör Cristiansson för i sin bok.72 ”Jag tror att en församlingsledning skall ha alla de

här tjänsterna representerade. Kanske inte så att en person är en tjänst, men de olika

karaktärerna bör finnas i ledningen. Hos oss kan en pastor ha flera olika drag” säger Peter

Gembäck.73

Avståndstagande från familjen

Knutby Filadelfia har blivit en allt mer sluten sekt, enligt flertalet källor.74 Ordet ”sluten”

förekommer på en rad olika ställen i artiklar skrivna om Knutby församling. I de fall just det

specifika ord inte nämns, skrivs det om församlingen med synonymer till just ”sluten” eller

”slutenhet”. Församlingens omkring 90 medlemmar består idag till största delen av unga

barnfamiljer, de flesta under 40 år, vilka håller sig allt mer för sig själva.75 ”Man märker att de

håller ihop, och upplever en trygghet i sin gemenskap [...] och sluter sig väldigt starkt

tillsammans”.76 Dock har denna gemenskap lett till att församlingsmedlemmarna har allt

mindre kontakt med sina familjer och nära vänner, utanför församlingen, då ledningen har

uppmuntrat dem att, helt eller delvis, bryta kontakten med sina anhöriga.77 Enligt Kalle

Örneholm, en tidigare medlem, är anledningen att församlingsledningen inte vill att

medlemmarna skall ha någon kontakt med människor som inte delar deras tro.78 Sten-Gunnar

Hedin, föreståndare i Filadelfia Stockholm samt ordförande i pingstförsamlingens

vigselnämnd, bekräftar Örneholms påstående. Han uttalar i en artikel:

Jag har personligen kontaktas av före detta medlemmar, föräldrar och andra anhöriga till

medlemmar i församlingen i Knutby. De berättar om en slutenhet, om föräldrar som inte

kan få kontakt med sina barn och om syskon som inte får tala med sina syskon.79

72 Cristiansson 2004: 198. 73 Cristiansson 2004: 198.74 Norberg / Pettersson 2005-11-23; Hedin 2004-01-15; Pettersson 2004-01-14.75 Norberg / Pettersson 2005-11-23; Agnarsson 2004-09-24.76 Wadendahl 2004-01-30.77 Hedin 2004-01-15; Karlsson 2005-01-12; Johansson 2004-01-17.78 Karlsson 2005-01-12.79 Hedin 2004-01-15.

24

I en dagstidning står att läsa att ”anhöriga vänt sig till andra pingstförsamlingar med sin oro

över slutenhet och att de inte fått kontakt med barn eller syskon”.80 I en annan dagstidning

står:

Dagens pingstvänner är annorlunda. Många i byn vittnar om förändringen och att de blivit

mer och mer slutna de senaste åren […] förtvivlade anhöriga har hört av sig sedan de

förbjudits att ta kontakt med sina barn och barnbarn.81

I en kvällstidning berättar pastor Kim Wincent om de uttalanden och påståenden han funnit

svårast att hantera vad gäller deras församling och nämner påståendet att församlingen ses

som sluten och utan insyn.82 Dock är han medveten om att avhoppare och anhöriga har hävdat

att det inom Knutby Filadelfia finns auktoritära pastorer och en slutenhet inom

församlingen.83 Bertil och Birgitta Gunnarsson, två tidigare medlemmar i Knutby Filadelfia,

har i den religiösa tidningen Dagen berättat om en församling vilken de upplevde slöt sig mot

omvärlden och där ledningen uppmuntrade sina medlemmar att bryta kontakten med sina

anhöriga.84 Till en början hade paret ansett församlingen vara ”rolig”, som Birgitta

Gunnarsson uttrycker det, då den bestod av människor i varierande åldrar och med olika

andlig bakgrund. Även den tidigare medlemmen Diana Jansson delar den uppfattningen och

menar att ”det är en gemenskap utöver det vanliga”. Då Åsa Waldau började arbeta inom

församlingen vittnar många tidigare medlemmar dock om att gemenskapen tog sig en

annorlunda karaktär och ”det fanns medlemmar som kände att de plötsligt inte var fria

längre”85

Sten-Gunnar Hedin klargör i en annan artikel ”att ledningen styr vad medlemmarna får göra

och även ger tillstånd om de får träffa sin familj”.86 En far till en ung kvinna, medlem i

församlingen, berättar hur han fick det första varningstecknet om att deras relation hade

förändrats: ”Första varningstecknet jag fick var när jag ringde till mitt barn när hon bott

däruppe i något år och sade hej på dig, det är din gamle far som ringer och hon svarade att du

är inte min far längre, jag har en annan far.”87 Han har varit i kontakt med andra föräldrar till

80 Johansson 2004-01-17.81 Johansson 2004-01-17.82 Rislund 2004-03-28.83 Rislund 2004-03-28.84 Karlsson 2004-01-12.85 Bagge / Gillgren u.å.86 Hedin 2004-01-15.87 Bagge / Gillgren u.å.

25

medlemmar inom församlingen och fortsätter: ”Nästan samtliga har märkt att våra barn

kommit längre och längre ifrån oss.”88

Även inom församlingen har familjemedlemmar kommit allt längre ifrån varandra. Tidigare

medlemmar i församlingen har vittnat om att en familj kunde delas upp i olika”team”. Syftet

med dessa team var att familjemedlemmarna skulle anförtro församlingsledningen personliga

händelser och känslor vilka de inte delgett någon annan. Familjen fick efter dessa team-möten

inte prata med varandra om vad de pratat med ledningen om.89 Peter Gembäck har bemött

dessa uttalanden angående Knutby församlings uppmaningar till sina medlemmar att bryta

med familjen, och menar att ledningen inte lägger sig i vilken kontakt medlemmarna har till

sina föräldrar.90

Arrangerade äktenskap

”Avhoppare vittnar även om arrangerade äktenskap”.91 Meningen står att läsa i en artikel

skriven av Helena Löfgren angående Knutby församling. Inom församlingen har det

förekommit, av ledningen, en rad planerade äktenskap92 vilka nämns i Jan Nordlings bok samt

i dags- och kvällspress, exempelvis: ”Kort efter ankomsten till Knutby försökte Åsa gifta bort

henne.” 93 – nämner författaren och syftar till en före detta medlem.

Redan ett halvår tidigare hade Åsa Waldau ringt och talat om vem hon skulle gifta sig med.

Innan samtalet kom hade en övertalningskampanj pågått en tid. Alex brukade säga: Åh, vad

tycker du om honom, han skulle väl blir en bra man för dig, han är väl trevlig, och Diana

började fundera och tänka att det kanske var så. Åsa Waldau sa, då hon ringde, att hon

pratat med Helge: de hade bett för Diana och mannen. Och det var Guds vilja att de skulle

bli tillsammans och gifta sig. Därmed var det bestämt. Diana hade fått en man. Sommaren

2000 gifte de sig. Det kändes fel, hon älskade honom inte, hon var inte kär.94

Alla föreberedelser för giftermålet var gjorda och inbjudningskorten skrivna när Helges fru

Helene dog. Då gick Helge till det tilltänkta brudparet och sa att det var han som skulle ha

Alexandra och att maken skulle ha en annan utpekad kvinna istället. Så blev det och båda

paren gifte sig, enligt Helges anvisningar.95

88 Bagge / Gillgren u.å.89 Löfgren 2004-09-02.90 Karlsson 2005-01-12.91 Löfgren 2004-09-02.

92 Nordling 2004: 157; Nordling, 2004: 163; Nordin 2004-01-21; Löfgren 2004-09-02; Pettersson / Rislund 2004-01-14; Mattmar 2004-01-13; Öbrink 2004-07-08.93 Nordling 2004: 162.94 Nordling 2004: 210.95 Nordling 2004: 157.

26

Församlingen ansökte 1999, med Åsa Waldau i spetsen, om vigselbehörighet96. Den 9-11

november genomgick Åsa Waldau en vigselförättarkurs, dock uppsköts frågan en månad, till

den nionde december. Kvoten för vigselrätter i Knutby ansågs vara fylld. Den 29 november år

2000 avslogs formellt ansökan om vigselrätt.97 Sten-Gunnar Hedin uttalar i en artikel:

Det som gjorde att vi ansåg att det var en fråga för vigselnämnden var uppgifter från

anhöriga som upplevde att församlingen befallde människor att gifta sig med varandra. Vi

ville veta om det låg någon sanning i det [...] Om det är så att människor har vigts samman

mot sin vilja kommer jag att föreslå att vigselrätten dras in.98

Knutby Filadelfiaförsamlings pastorer dementerar alla uppgifter om arrangerade äktenskap.99

96 Nordling 2004: 163.97 Nordling 2004: 163.98 Nordin 2004-01-21.99 Johansson 2004-01-17.

27

Ledarskap

Apostoliskt ledarskap

Debatten om Knutbyförsamlingen har varit intensiv och i dagspress har man vid ett flertal

tillfällen kunnat läsa om framförallt den typen av ledarskap som förekommer i församlingen.

Diskussionen kring att församlingen skulle ha, vad som kallas, apostoliskt ledarskap har varit

särskilt ”het” och intressant, för oss tre, som religionsvetare. Cristiansson förklarar att

begreppet apostoliskt ledarskap ursprungligen kommer ifrån en pastor från Australien, David

Cartledge. Han införde denna typ av ledarskap i organisationen ”Assemblies of God” 1977.

Detta visade sig vara mycket framgångsrikt för denna rörelse då medlemsantalet ökade från 9

000 till 250 000 personer.100 Grundidén för denna typ av ledarskap är, enligt honom själv, att

det enbart finns en apostel som leder församlingen. Anledningen beskrivs på detta vis enligt

honom:

Det står inget om demokrati i bibeln […] vi måste förstå vad Gud har för avsikt med

kyrkan. Gud bryr sig om att det ska finnas en uppgift för alla […] idén om demokrati i

kyrkan är en bluff. Genom demokratin i kyrkan blir folk manipulerade, det blir

gruppbildning och politik i kyrkan […] i de flesta kyrkor med demokrati fungerar inte

människor i tjänst. Vad apostoliskt ledarskap gör är att det frigör människor till tjänst.101

Enligt Cristiansson har Kim Wincent, föreståndare i församlingen, uttalat något liknande

under en predikan, vad gäller att var människa har sin plats: ”Fundera i en halvtimme på din

funktion som en lem i Kristi kropp och hur du vill föra Jesu stafettpinne vidare.”102

Ledarskapet i Knutby

I Cristianssons bok talar pastor Peter Gembäck om att det är viktigt att en församling har fler

än en ledare,103 vilket Knutbyförsamlingen har. Anledningen till detta är att man behöver vara

flera om att fatta viktiga beslut. Enligt Expressen är medlemmen Jonas Kuling av samma

åsikt. Han förklarar att det är bra att Gud har flera pastorer som Han kan tala genom.104 Om

enbart en person får bestämma kan det leda till en farlig situation menar Peter Gembäck och

förklarar, enligt Cristiansson, även att titeln ”pastor” inte är något man kan utbilda sig till, det

handlar istället om vem Gud kallar till att bli pastor. Detta kallas teokrati.105 Han menar att

100 Cristiansson 2004: 122.101 Cartledge, citerad i Cristiansson 2004: 122-123.102 Cristiansson 2004: 194.103 Cristiansson 2004: 198-199.104 Cristiansson 2004-01-14.105 Cristiansson 2004: 200.

28

man inom församlingen använder sig av apostoliskt ledarskap, men inte fullt ut och

poängterar att han anser det vara viktigt att medlemmarna själva får vara med och bestämma

till en viss del. Peter Gembäck förtydligar, enligt Cristiansson, att för att detta system skall

fungera och accepteras av medlemmarna, krävs det att medlemmarna har full tillit för

ledningen.106 Detta bekräftar medlemmen Jonas Kuling, enligt Expressen, och berättar att man

i församlingen litar på sina pastorer och att de framförallt behövs för vägledning. Han avvisar

helt att församlingen skulle vara toppstyrd.107 Helge Fossmos syn på ledarskapet tycks ha varit

mycket tydlig. Flera gånger skall han ha uttalat att han ej ville att församlingen skulle blanda

in demokrati i religion. Expressen hävdar att han, i en av sina predikningar, bland annat sade:

Församlingen är inte en demokrati, Gud talar till ledarna i en församling om hur den skall

ledas och styras […] det är inte fult att underordna sig ett ledarskap och den som inte kan

underordna sig en ledare man kan se och höra, kan inte heller underordna sig Gud.108

Pastor Fossmo skrev likaså i församlingens tidning Inblick följande: ”Demokrati är

överskattat. Gud talar till ledarna i en församling om hur den skall ledas och styras. Ledarna

bestämmer vad som är bäst för dig, givetvis efter att först ha kontaktats utav Gud”.109 Även

om Helge Fossmo inte längre är en del av församlingen, anser vi att det är viktigt att

poängtera hur församlingen åtminstone tidigare har varit ledd, för att se om det finns kvar

liknande värderingar i församlingsledningen idag.

Enligt Cristiansson tillämpar församlingen bibelcitatet Första Korintierbrevet 14:29 när en ny

pastor skall väljas: ”Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som

sägs”. Ledningen utser en person, de anser ha lämplig karaktär och personlighet, sedan får

församlingen rösta för eller emot. Ämbetstjänsterna aposteln, profeten, herden, läraren och

evangelisten skall, vilket tidigare beskrivits, återfinnas i en församling.110 Dessa tjänster

behöver dock ej vara renodlade, utan de kan ligga på alla pastorer, fast i olika utsträckning.

Peter Gembäck understryker även att församlingen inte ser något fel i att ha kvinnliga ledare

och kommenterar att ”kvinnan skall vara böjd under mannen”, enbart i äktenskapet. Det gäller

ej i yrkeslivet. 111 Något som är intressant angående hur en pastor väljs är framförallt hur det,

enligt media och övriga utomstående, gick till när Åsa Waldau blev vald till pastor i

106 Cristiansson 2004: 199.107 Fossmo, citerad i Cristiansson 2004-01-14.108 Careborg et al 2004-01-18.109 Fossmo, citerad i Careborg et al 2004-01-18.110 Cristiansson 2004: 199.111 Cristiansson 2004: 203.

29

församlingen. Kim Wincent utnämnde Åsa Waldau egenhändigt, först till evangelist för att

därefter utse henne till pastor, på så vis fick hon stor makt redan från början menar personer

som uttalat sig både i Nilsson och Cristiansson.112 Hon fick exempelvis skriva ledaren i

församlingstidningen Inblick.113 Det finns även personer som hävdar att det var Åsa Waldau

själv som tog sig dessa positioner.114 Vi återkommer till att beskriva Åsa Waldaus ledarroll i

ett senare stycke.

Kritik mot ledarskapet

Det finns emellertid människor som menar att det är just denna tolkning av ledarskapet, denna

blandning, vilken presenterats ovan, som bör klassificeras som osund i viss mening.

Bland dessa återfinns föreståndaren för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Sten-Gunnar

Hedin, som menar att det är just apostoliskt ledarskap som förekommer i församlingen. Han

förklarar i en artikel i Dagens Nyheter att en människa som har kontakt med Gud, vilken

befinner sig i en hög position, och på så vis ej kan ifrågasättas samt i vissa fall kan kräva

fullständig underkastelse, ej går att klassificera som annat än en apostolisk ledare. Han syftar i

detta fall, såsom vi uppfattar det, framförallt på Åsa Waldau.115 Pastor Paul Gren, föreståndare

för Kristinehamns Pingstkyrka, förklarar för Dagens Nyheter i sin tur att en vanlig människa

kan vara profet, men församlingen måste hela tiden ifrågasätta de profetiska budskap som

församlingen får erfara. Han tror att detta ifrågasättande saknas i Knutby.116 En före detta

medlem vittnar, enligt Cristiansson, om att Åsa Waldau ändrade allt. Om man kritiserade

ledarskapet skall hon ha sagt att personen i fråga var besatt av djävulen.117 Flera före detta

medlemmar instämmer att med Åsa Waldau kom kontrollbehovet att tillta. ”Man vågade inte

kritisera ledningen”, hävdar Barbro Eriksson.118 En familj, vilka under en tid valde att vara

passiva i församlingen, berättar att Åsa Waldau hade berättat för dem att de var besatta av

djävulen. Därefter lämnade familjen Knutby.119 Familjen Nygren fick av Åsa Waldau berättat

att det vilade en förbannelse över deras hus, de valde också att lämna församlingen.120 Dessa

familjer flyttade ifrån Knutby mellan 1995-1996. Efter dem följde flera, framförallt äldre,

112 Nilsson 2005: 82, Cristiansson 2004: 230, Mattmar 2004-05-13. 113Jacobsson 2004-10-06.114 Cristiansson 2004: 230.115 Hedin 2004-01-15.116 Mattmar 2004-05-13.117 Cristiansson 2004: 207.118 Andersson 2005-01-30. 119 Nilsson 2005: 83. 120 Nilsson 2005: 83, Kainz Rognerud 2004-07-02.

30

medlemmar efter och vissa vill ej kännas vid församlingen idag.121 De enda två familjer som

nu var kvar i församlingen, sedan Åsa Waldau kom till Knutby, var Wincent och Waldaus.122

Förändring av ledarskapet

Det framkom tydligt i församlingens verksamhetsrapport Ett år av formation 1998, vilken

journalisten Jan Nordling har tagit del av, att församlingsstrukturen höll på att förändras.

Enligt före detta medlemmar först och främst, var det vid denna tidpunkt som församlingen

intog den ledarskapsstruktur som till viss del kan återfinnas idag. Dessa människor uttrycker

att det var vid detta tillfälle man helt och hållet övergav den demokratiska

församlingsstrukturen.123 Åsa Waldau själv byggde upp ett slags nät av folk som inte

kritiserade henne, säger en annan, och menar att det är så än idag.124 Detta nätverk eskalerade i

samband med Helge Fossmos ankomst till Knutby, hävdar före detta medlemmar samt

anhöriga till församlingsmedlemmar.125 Många menar att Åsa Waldau även handplockade de

pastorer som är verksamma inom församlingen idag,126 och på så sätt prövas inte ledarskapet i

den utsträckning det kanske borde. Åsa Waldau gav även upphov till att en framgångsteologi

växte fram inom församlingen. Ordet framgångsteologi förklaras, enligt Internetlexikonet

Nationalencyklopedin på följande vis:

En ursprungligen amerikansk trosriktning, enligt vilken den kristna tron är en väg till

framgång på livets alla områden […] Församlingarna organiseras utifrån principen "one

shepherd", som innebär en stark betoning på ledarens auktoritet. Inställningen till det

moderna samhället är kluven. I vissa avseenden tar man kategoriskt avstånd från nutida

tänkande, t.ex. genom en massiv mirakeltro […] och ointresse för demokratiska

beslutsformer. I sina ekonomiska ideal och i betoningen på framgång är rörelsen däremot

bestämd av nutida idéer. […] Speciell kritik har riktats mot framgångsteologins syn på

sjukdom, vilken sägs orsakas av bristande tro på Gud.127

Församlingen skulle snart erhålla en ny syn på ledarskapet, det gällde här att vara tyst och

lyssna, hävdar före detta medlemmar. Framgångsteologin medförde fler lagar och regler än

läran om att förhålla sig kärleksfullt till varandra. Allt för att, vad som hävdas vara Åsa

Waldau egna ord, behaga Gud.128

121 Nilsson 2005: 83-84.122 Nilsson 2005: 84.123 Nordling 2004: 62, 66 - 67.124Careborg et al 2004-01-18, Nilsson 2005: 85.125Careborg et al 2004-01-18, Pettersson / Rislund 2004-01-14.126 Cristiansson 2004: 230, Kainz Rognerud 2004-07-02.127 Frostin / Dahlgren 2006.128 Nordling 2004: 57, Nilsson 2005: 169, Careborg et al 2004-01-18.

31

Åsa Waldaus ankomst till Knutby

Vissa personer, vilka tidigare var medlemmar i församlingen, menar att Åsa Waldau redan

från början, innan hon blev utnämnd till pastor och evangelist, fick en slags särställning i

församlingen. Detta framförallt på grund av att hon är barnbarn till den en gång så store Willis

Säwe, som efterträdde pingströrelsens grundare, Levi Petrus.129 En annan anledning sägs vara

att innan Åsa Waldau flyttade till Knutby, kom det en utomstående pastor till byn. Denna

skall ha berättat för församlingen, och framförallt för familjen Waldau, att en eld skulle utgå

från Knutby för att spridas och familjen Waldau skulle få ta emot ”en Herrens tjänarinna”.

Detta budskap eller denna profetia, gjorde stort intryck på familjen Waldau, vilka kände sig

utvalda.130 Kim Wincent säger i Kalla Fakta, som sänts i Tv 4, att han fortfarande tror att det

var Åsa Waldau pastorn hade menat.131 Patrik Waldau träffade under sin tid i Uppsala

pingstförsamling132 Åsa Waldau vilken han, vad Cristiansson och Dagens Nyheter hävdar,

kom att beundra och fascineras över.133 När hon så småningom avskedades på grund av

hennes personliga konflikter inom församlingen,134 samt en vad de uttrycker ”alldeles för

svart-vit inställning”,135 fick hon erbjudandet att flytta in hos familjen Waldau i Knutby då de

trodde att hon var sänd från Gud.136 Hon ingick tre år senare ett äktenskap med Patrik

Waldau.137

Ledarrollen, att vara sänd från Gud

Dagens Nyheter har publicerat flera artiklar vilka förtäljer att Åsa Waldau som evangelist

reste runt i landet och ”värvade” medlemmar genom sin lydnadslära. Församlingens

expansion var i rullning, framförallt lockade träningsskolan, det vill säga församlingens

bibelskola, dit människor.138 De personer som kom till Knutby var i första hand intresserade

av deras träningsskola, men majoriteten av dem kom att stanna kvar efter dess avslutning,

hävdar Dagens Nyheter.139 Av dessa har åtminstone fem stycken kommit att förära titeln

”pastor”. I efterhand har församlingen, enligt före detta medlemmar, framförallt värvat

”människor i kris”, vilket enligt dem själva har varit en medveten strategi.140 Kim Wincent

129 Nilsson 2005: 81.130 Mattmar 2004-05-13, Kalla Fakta 2004.131 Kalla Fakta 2004-02-16.132 Holmén 2004-06-03, Pettersson / Rislund 2004-01-14. 133 Cristiansson 2004: 228, Mattmar 2004-05-13. 134 Nilsson 2005: 85.135 Careborg et al 2004-01-18.136 Mattmar 2004-05-13.137 Mattmar 2004-05-13.138 Kainz Rognerud 2004-07-02, Mattmar 2004-05-13, Nilsson 2005: 109. 139 Kainz Rognerud 2004-07-02.140 Nilsson 2005: 217.

32

medger själv, enligt Dagens Nyheter, att träningsskolan är en viktig del i

rekryteringsarbetet.141

Debatten kring Knutbyförsamlingens profetskap, har även den varit het. I denna debatt har

media och övriga utomstående personer synat församlingen in i alla skrymslen och hörn.

Ledarskapet i Knutby tror sig höra Guds ord och ser det som sitt ”kall” att förmedla det.

Denna uppfattning bekräftas av medlemmarna, i Dagens Nyheter, vilka menar att pastorerna

är talesmän för Gud och tolkar Hans vilja.142 Bland annat har Åsa Waldau vid en predikan

under träningsskolan, enligt Nilsson, uttalat vid ett flertal tillfällen att hon är säker på att

hennes profetior är från Gud samt att det som händer människor är hon med och påverkar.

”Som profet är jag invigd i alla Hans planer, Gud gör ingenting utan att först uppenbara sig

för sina profeter [...].143 Vidare menar Waldau att hon profeterar det han befaller henne och

hon anser det viktigt att fostra barnen så att de skall kunna lyda Gud.144 ”Att göra uppror är en

synd mot Gud”, förklarar hon.145 ”Sista gången jag samtalade med henne sa jag: nu, nu, nu

lyder du Gud annars kommer det att gå väldigt dåligt för dig […] då kvinnan inte löd sade jag:

ska Gud behöva sätta dig i rullstol för att du ska fatta vad livet är värt?”146, står att läsa i

Cristianssons bok.

Några veckor senare hade kvinnan kört av vägen och var förlamad. Åsa Waldau hade då

besökt kvinnan som hade börjat gråta: ”Hon visste, hon visste: jag gjorde fel, jag böjde mig

inte i rätt tid.”147

Peter Gembäck har förklarat att Gud alltid har talat till och genom profeter, detta är ”helt

naturligt” och är man medlem i församlingen så accepterar man att det är så.148 Cristiansson

hävdar att enligt Peter Gembäck är det även en självklarhet att man även tror på bibeln, och

accepterar det som står i den eftersom det är Guds ord, även i modern tid och tappning.149 Han

menar dock att bibeln ständigt måste prövas av ledarskapet.150 Peter Gembäck förtydligar att

tron på Gud, bibeln och i sin tur även ledarskapet inte är något man tvingas till, men den

141 Lisinski 2004-08-24.142 Kainz Rognerud 2004-07-02. 143 Nilsson 2005: 65.144 Nilsson 2005: 63.145 Nordling 2004: 58, Nilsson 2005: 64. 146 Nilsson 2005: 184, Strömstedt 2004-10-06.147 Nilsson 2005: 185, Strömstedt 2004-10-06.148 Cristiansson 2004: 183-184.149 Cristiansson 2004: 184.150 Cristiansson 2004: 186.

33

person som gör ett aktivt val att tro på detta, måste leva upp till Guds förväntningar.151 Detta

aktiva val, sker genom omvändelsen, det vill säga dopet, vilket är det centrala inom

Knutbyförsamlingen. Denna omvändelse leder till frid och den syndiga människan dör,

eftersom man vill leva efter de tio budorden, som i sin tur leder till helgelse, enligt Kim

Wincent.152 Medlemmarna i Knutbyförsamlingen förväntas även vara aktiva inom

församlingens olika verksamheter. Det har församlingen som ett uttalat mål då det leder till

fullkomlighet, enligt dem.153 Denna ”omvändelse” kan, menar framförallt Pether Öhlén men

även övriga utomstående och kritiska, vara ett bevis på att medlemmarna ger upp sin fria vilja

i och med det aktiva valet man har tagit, att lita på Gud och därigenom ledarskapet.154 En

pastor vid namn Håkan Sundliden har predikat i Knutbyförsamlingen tidigare. Han menar att

man vantolkar bibeln i Knutby istället för att ”pröva” den.155

Åsa Waldaus ledarroll

I Knutbyförsamlingen ses Åsa Waldau som profet. I början av 1999, hävdar Dagens Nyheter,

gick Åsa Waldau in i avskildhet156 för att utröna om hon kunde vara den ”Kristi Brud”

församlingen tror på. Det vill säga den brud som kommer att ingå ett äktenskap med Jesus på

den yttersta dagen.157 Helge Fossmo hade stor betydelse för att Åsa Waldau skulle kunna begå

prövningen, skriver Nilsson.158 Fossmo skrev i Inblick: ”Tänk att du får vara gäst vid det

bröllopet – Jesu eget bröllop, se till att vara värdig!”159 Församlingen har konstant förnekat,

och gör fortfarande, att detta skulle stämma,160 Kim Wincent är den person, vad vi har fått

erfara, vilken fått dementera dessa fakta flest gånger i media och menar att detta inte har varit

någon grundläggande idé inom församlingen: "Nej, absolut inte, det är inte hon.”161 ”Det

stämmer inte att hon är Kristi Brud. Det finns ingen sån hos oss.”162

Emellertid tyder polisens telefonavlyssningar på att Åsa Waldau har betraktats som ”Kristi

brud”, då både hon och övriga benämner henne som ”drottning Tirsa”. I ett sms taget ifrån

förundersökningsprotokollet, till Helge Fossmo, skriver hon: ”Vi ska alla hem och triumfera i

151 Cristiansson 2004: 184.152 Cristiansson 2004: 187, 201.153 Cristiansson 2004: 200.154 Falkloo 2004-01-30.155 Andersson 2005-01-30.156 Jacobsson 2004-10-06.157 Cristiansson 2004: 233. 158 Nilsson 2005: 192.159 Fossmo, citerad i Careborg et al 2004-01-18.160 Mattmar 2004-02-03.161 Mattmar 2004-01-13.162 Pettersson / Rislund 2004-01-14.

34

härligheten! Kram T.”163 Tirsa förekommer i Höga Visan 6:4 i den del som handlar om just

”Kristi brud”, enligt den kristna tolkningen. I, vad som sägs, vara en av Åsa Waldaus profetior

beskrivs det hur Jesu har talat till Waldau. Jesus skall bland annat ha sagt: "Jag hade dig i min

tanke redan vid världens skapelse och har väntat på dig sedan dess […] jag har gett dig dina

tjänare för att de ska betjäna dig, det är din fulla rätt utifrån mitt kungarikes ordningar.”164

Peter Gembäck har även förklarat att Åsa Waldau idag enbart ses som profet, men att det är

en ack så betungande roll för en kvinna.165 Före detta medlemmar är mycket kritiska mot den

prövning som pågick under relativt lång tid. Barbro Eriksson menar att ”Kristi Brud-

prövningen” blev det centrala i församlingens teologi, på så vis fick Åsa Waldau en anledning

till att inneha en särställning inom församlingen utöver de tidigare vi har nämnt.166 I en artikel

som Bo Strömstedt har skrivit förklarar han att genom hävdningen av ”profetians gåva”, som

förstärktes i och med prövningen om hon var ”Kristi brud” har Åsa Waldau fått makt både

över församlingsmedlemmarna och de övriga pastorerna. Hon ansågs i och med detta,

åtminstone då, enligt Strömstedt, besitta en högre slags förbindelse med Jesus.167 Före detta

medlemmar berättar även att Åsa Waldau konstant pratade om sig själv och sin utvaldhet,

framförallt vid middagar, något som bland annat Lars Lindstedt, pastor från Mönsterås fick

uppleva. Även Samuel Thunberg är pastor i Mönsterås och påstår att vid de tillfällen han

träffade pastorerna från Knutby, uppfattade han Åsa Waldau som dominant, hon beskrevs av

framförallt Helge Fossmo som en profet vilken ej fick ifrågasättas.168 Hon skall vid flera

tillfällen ha sagt, bland annat vid en middag samt under en predikan: ”Jag lyser, där jag går

fram lyser jag.”169

Bo Strömstedt är ej ensam om att anse att Åsa Waldaus roll förstärktes i och med ”Kristi

brud- prövningen”, Gustav Björkstrand, professor i praktisk teologi, menar att detta påstående

kan stämma och att Åsa Waldau enbart har genomfört ett ”namnbyte” från ”Kristi Brud” till

profet, för att bibehålla makten.170 Före detta medlemmar vittnar även om, både i Expressen

samt Cristiansson, att för att man skulle få tala med Åsa Waldau, var man tvungen att ”gå

igenom en viss hierarki” för att få sitt meddelande framfört, förklaringen till detta var att hon

skulle få leva ifred med Gud, och därför skulle så få människor som möjligt få möjlighet att

163 Nilsson 2005: 252.164Robèrt 2005-11-23, Norberg / Pettersson 2005-11-23, Dagen 2005-11-24.165 Cristiansson 2004: 233.166 Andersson 2005-01-30.167 Strömstedt 2004-01-19.168 Jacobsson 2004-10-06.169 Nilsson 2005: 161.170 Cristiansson 2004: 256.

35

träffa henne.171 Sten-Gunnar Hedin har uttalat att ”det är livsfarligt att applicera kristna

attribut på en människa” i en artikel i Dagens Nyheter, och han menar att detta leder till ett

auktoritärt styre.172

En kvinna som under en längre period bodde hos Åsa och Patrik Waldau berättade under ett

polisförhör att Åsa Waldau hade sagt till henne att hon var ”Kristi Brud”.173 Åsa Waldau skall

även, enligt samma kvinna, ha förtäljt att hon ville bli ”världsevangelist” och att hon skulle bli

så helig att ”inte vem som helst skulle få vistas i hennes närhet”.174 Hon skall även ha sagt vid

samma tillfälle att hon skulle få tillgång till ett flygplan för att kunna resa jorden runt och

predika hennes lydnadslära i så stor omfattning som möjligt.175 Före detta medlemmen

Tommy Nygren meddelade under ett polisförhör att detta stämde. 176

Vi avslutar med att redogöra för hur församlingen ser på Åsa Waldaus roll. Enligt Peter

Gembäck är Åsa Waldau normgivande och idédrivande inom församlingen.177 Han förklarar, i

Cristianssons bok, att Åsa Waldau har längst erfarenhet av att vara pastor. Hon har, enligt

honom, en orubblig vilja att leva efter Guds ord. Hon har även en förmåga att driva och

engagera människor. Detta tillsammans gör att hon blir normgivande. Hon ses generellt i

församlingen som rättfärdig, hel och en profet. Anledningen till att hon är en profet anser

Peter Gembäck vara att hon vågar säga ifrån samt att hon vågar tala om det hon upplever från

Gud.178 Från medlemmarna hör man enbart positiva ord angående Åsa Waldau.

Sammanfattningsvis kan vi säga att frågetecknen kring Knutbyförsamlingens ledning är

många. Den allmänna uppfattning som står att läsa i media, kan tyckas vara extremt negativ i

vissa fall, då det kan speglas i denna del. Media tycks ha fokuserat på att kritisera framförallt

ledarskapet och organisationen utifrån vad människor ”utifrån” vittnat om. Kritikerna hävdar

att medlemmarna antingen blir manipulerade eller är rädda för ledningen och därför inte vågar

yttra sig negativt om den. De påstår också att ledningen är självutsedd och det bästa hade varit

att upplösa församlingen. Knutbyförsamlingen själv menar att man inte alls är toppstyrd, men

att det finns ett näst intill absolut förtroende för pastorerna. Nåväl, det är relativt tydligt att

171 Cristiansson 2004: 232, Careborg et al 2004-01-18.172 Mattmar 2004-01-13.173 Öbrink 2004-07-08.174 Nilsson 2005: 164.175 Mattmar 2004-05-13, Nilsson 2005: 164.176 Nilsson 2005: 179.177 Cristiansson 2004: 196.178 Cristiansson 2004: 232-233.

36

Åsa Waldau har en ledande och betydelsefull roll inom församlingen. Det har åtminstone

både före detta medlemmar samt nuvarande medlemmar yttrat. Medlemmarna har ej yttrat sig

särskilt ofta i media, vilket kanske är en av anledningarna till varför en sådan negativ bild av

ledarskapet har målats upp. Å andra sidan kanske medlemmarna har yttrat sig, men media kan

eventuellt ha avstått från deras uttalanden då de inte ”passar in i mallen” för säljande

journalistik.

37

Genus

Ett dilemma uppstod då vi insåg att dagspress och media generellt inte lagt någon större vikt

vid församlingens syn på genus. I de böcker vi har läst var det endast en av författarna,

Cristiansson, som berörde ämnet mer än med bara någon sida i sin litteratur. Samma gällde

dagspress, då endast några få artiklar tog fasta på ämnet. Vi har trots detta försökt

sammanställa så mycket material som möjligt kring detta ämne. Sanningshalten är dock, för

oss, stor i det vi skrivit, trots att vi inte har många olika källor kopplade till våra påståenden.

Detta då vi själva hört, under våra egna intervjuer med församlingsmedlemmarna, att

församlingen och samtliga pastorer talar om precis det som författarna skrivit om.

Underordnad mannen

Åsikten att kvinnan skall tjäna mannen är mycket dominerande i Knutbyförsamlingens

äktenskapslära, menar den kontroversielle sociologen och teologen Eva Lundgren.179 I Inblick,

församlingens egen tidning, har Emma Gembäck, en av Knutbys pastorer, skrivit att ”kvinnan

skall vara böjd under mannen, med allt vad det innebär”. Nilsson skriver att Helge Fossmo i

en predikan 2002 hävdade: ”Kvinnan skall underordna sig sin man på samma sätt som

församlingen underordnar sig Jesus.”180

Jan Nordling skriver att teologer förklarar att denna syn är relativt vanlig bland

bokstavstroende kristna. Skillnaden är dock att de flesta av dessa har ett modernt synsätt.181

Går människan dock direkt efter ordet, så går det att finna belägg i bibeln på att kvinnan skall

vara underordnad mannen, fortsätter Nordling. I Första Korintierbrevet 14:33–35 står det

följande:

Liksom överallt i de heligas församling skall kvinnan tiga vid sammankomsterna: de har

inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på

något, skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna

att tala vid sammankomsten.

Även Efesierbrevet 5:22-24 används av Knutbyförsamlingens ledare för att styrka tanken om

att kvinnan skall underordna sig mannen.

179 Careborg 2004-02-21.180 Nilsson 2005: 183.181 Nordling 2004: 33.

38

Ni kvinnor, foga er efter era män, som efter Herren. Ty en man är sin hustrus huvud liksom

Kristus är kyrkans huvud – han som också är frälsare för denna sin kropp. Och liksom

kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.

Den sista texten uppmanar hustrun att visa respekt för sin make, samtidigt som maken skall

älska sin hustru, skriver Nordling.182 I en debattartikel i Expressen har teologer, i ett försök att

förvara kristendomen mot anklagelser om kvinnoförakt, menat att detta bibelcitat ryckts ur sitt

sammanhang och berör Paulus som hänvisar till Aristoteles och den ordning som fanns i ett

land med väldigt tydlig hierarki. Teologer anser det vara helt fel att den ordning som

Aristoteles talade om skulle vara styrande idag.183 Nordling hävdar att Peter Gembäck, som är

gift med Emma Gembäck samt även han en av Knutbys pastorer, menar att deras grundpelare,

att kvinnans skall underordna sig sin make, står att finna på ett flertal ställen i bibeln. Han

poängterar att församlingen tror på att kvinnan i familjen skall underordna sig sin make, så

som församlingen skall underordna sig Guds styre. Peter Gembäck vill förtydliga att det

tänkandet rör sig om en ordningsfråga, inte en värderingsfråga. Han menar också att alla är vi

lika inför Gud och att även det går att finna på ett flertal ställen i bibeln, samtidigt är det

mannen som är överhuvudet inom familjen.184 Enligt Expressen har teologer kallat deras

hierarki för ”mansgriserier”. De menar att pastorerna i Knutby endast lösryckt plockat ut citat

från bibeln för att skapa och styrka en manlig hierarki, samtidigt som de totalignorerat andra

delar från bibeln som tydligt visar på en jämställdhet inför Kristus.185 Även Åsa Waldau har

vid flertalet tillfällen, bland annat under vårt besök, predikat om hur viktigt det är att kvinnan

förstår sin plats som underordnad mannen.186 Hon anser att det är av stor vikt att kvinnor får

vara kvinnor och att män får vara män, en åsikt hon starkt tror på och som hon har ställt fram i

ljuset i och med sitt dokument som berör just detta. Överträdelser av dessa medfödda

levnadssätt är en synd, skrev hon i sitt dokument.187

Kom ihåg att kvinnan skapades för att behaga mannen. Glöm inte det. Det står i Bibeln. Och

därför måste kvinnor få vara kvinnor. Men hur blir kvinnor kvinnor? Jo genom att män är

män! Så Gud: sänd hit lite män som är manliga och amerikanska i sitt beteende…så ska vi nog

få ordentliga kvinnor här också.188

182 Nordling 2004: 33.183 Cristiansson 2004-01-23.184 Nordling 2004: 34.185 Careborg 2004-02-21.186 Kalla Fakta 2004-02-16.187 Waldau u.å. 188 Waldau, citerad i Nordling 2004: 34.

39

Cristiansson skriver att i Knutby är det mäkta viktigt att mannen och kvinnan beter sig så som

”de bör” gentemot sitt kön. Knutbys församling anser att alla män är skapade för att var

likadana som Jesus. Om en man skall kunna vara en ”sann” man, krävs det att denne har en

personlig relation till Jesus, skriver Cristiansson. Knutby församling anser att mannen är

skapad till att vara ledare. En äkta man skall veta vilken väg som är den rätta, han skall kunna

styra över både sig själv och sin omgivning. Dock krävs det att mannen låter sig styras av Gud

för att han själv skall kunna styra. Mannen har ett ansvar som innebär plikt, skyldighet och

rättigheter inför Gud.

Kvinnliga samt manliga egenskaper

Nu är Åsa Waldaus dokument om manligt och kvinnligt bortplockat från församlingspärmen

för hur medlemmarna bör leva, skriver Cristiansson. De vill inte att det skall uppfattas som en

lag, utan bara som en tanke. Peter och Emma Gembäck säger att lärjungarna, det vill säga

medlemmarna, har ”förstått och accepterat tanken”. De menar vidare att lärjungarna vill leva i

denna ordning, fortsätter Cristiansson.189 Emma Gembäck förklarar för Cristiansson att det

synsätt som församlingen har rörande genusperspektiv grundar sig i att de anser mannen och

kvinnan ha olika egenskaper. Att mannen är bättre på en del saker, medan kvinnan är bättre på

en andra. Hon tror att Gud målat dessa manliga och kvinnliga drag och att de finns

representerade i bibeln. Emma Gembäck är övertygad om att dessa typiska egenskaper är

något vi föds med, och inte något som tillkommer senare i livet genom den sociala miljön.

Hon vill dock poängtera för Cristiansson att de anser det vara en självklarhet med lika lön för

lika arbete, oavsett om personen är man eller kvinna och hon anser vidare att kvinnor givetvis

kan inta ledande roller inom yrkeslivet. Men då skall kvinnan bli chef på grund av sina

kvinnliga drag, hon skall inte bete sig som en man, betonar Emma Gembäck. Kvinnor skall få

vara kvinnor, menar Peter Gembäck. Emma Gembäck fortsätter att beskriva sin gudssyn för

Cristiansson och menar att Gud har skapat män och kvinnor och att vara kvinna är något

vackert. Ingen kvinna skall behöva bete sig ”manligt” för att på så sätt kunna ta del av

samhället, säger hon.190 Både Peter och Emma Gembäck vill poängtera för Cristiansson att det

inte är något fel med starka kvinnor, det är bra med starka kvinnor, de har de i församlingen.

Men båda menar att i äktenskapet är det emellertid mannen som skall leda familjen och

kvinnan skall vara underordnad. Peter Gembäck menar att det är så Gud har velat att

ordningen skall vara och att det går att finna i bibeln på ett flertal ställen. Vid ifrågasättandet

om bibelns ord må vara lite föråldrade, svarar de båda att det som upprepas flertalet gånger i

189 Cristiansson 2004: 223.190 Cristiansson 2004: 219.

40

bibeln är Guds egna ord, och inte något som uppstått genom historien, skriver Cristiansson.191

Peter Gembäck hänvisar till 1 Moseboken 21:12, vilken innehåller berättelsen om hur

Abraham får order från Gud att lyda sin fru Sara i allt hon säger. Med denna hänvisning vill

han visa Cristiansson att det inte bara är kvinnan som skall lyssna och vara ödmjuk mot sin

man, utan det skall mannen vara mot henne också. Peter Gembäck fortsätter och menar att de

inte vill att deras kvinnor skall vara undertryckta och att församlingen inte anser det vara

något fel med starka kvinnor. Han och Emma Gembäck resonerar sig, allt som oftast, fram till

en lösning inom familjen, säger han. Men han talar även om att skulle de vara oeniga, så blir

det hans ord som väger tyngst i slutänden, skriver Cristiansson. Peter Gembäck vill dock

upplysa om att om hans hustru bara lydde utan att förstå varför, skulle han se det som ett stort

misstag.192 Nordling skriver att Emma Gembäck säger att ”visst kan detta levnadssätt lätt

utnyttjas av män”, därför, menar hon, är det väldigt viktigt att båda parter valt att leva sitt liv

på detta sätt av egen fri vilja och av kärlek. Hon anser att kärlek och tillit ligger till grund för

att denna ordning skall fungera rätt. Likt Jesus leder församlingen med kärlek, skall också

mannen leda sin hustru med kärlek. Båda anser att det är fel med en dominant kvinna, men

också fel med en dominant man. I vissa fall kan denna konservativa indelning bland

könsrollerna skänka en trygghet och en bra grund att stå på i livet. Men trots det, får vi inte

glömma att dessa föråldrade levnadsregler begränsar den kvinnliga individen kraftigt och att

detta kan leda till frustration, skriver Nordling. 193 Grundpelaren i detta levnadssätt är att

äktenskapet skall fungera i frid, fortsätter Peter Gembäck och då skall inte någon dominans

från det ena eller det andra hållet behövas, skriver Cristiansson. Emma Gembäck tillägger att

de är övertygade om att det finns en Guds ordning och att i den ordningen är alla lyckliga.

Peter Gembäck vill dock påpeka att det krävs att man känner Gud för att denna ordning kan

levas på rätt sätt. Annars är risken stor att den missbrukas, förklarar han för Cristiansson.194

Synen på samliv

I en predikan som Peter Gembäck gjort talar han om hur kvinnan bör vara i sin sexuella

relation till sin make. Att det inte är något fel med att älska, och om mannen vill ha det, om så

fallet är ofta, så varför inte ge honom det då? - skriver Nordling.195

191 Cristiansson 2004: 220.192 Cristiansson 2004: 221.193 Nordling 2004: 34.194 Cristiansson 2004: 223.195 Nordling 2004: 32.

41

Du som kvinna, var inte en pinne i sängen. Ligg inte där och tyck ”Åh vad jobbigt det här

är.” Det är inte orent, det är rent. Var inte så livrädd för lusta. Du är väl frälst? […] Och det

är såhär: var inte så egoistisk. Se inte på din man som den där som drivs av så mycket

sexualdrift och vill jämt. Och vill han jämt, så ge honom det då! Det kan du väl bjuda på?

Det är väl inga problem? Om han blir så glad av det, om han vill så ofta –så ge honom det

då. Det lider väl inte du av, så jobbigt det väl inte? ”Jo men jag tycker det”

Ja, vet du varför du tycker det?

Det är såhär: Jag vet människor som tycker att det är jobbigt att ge tionde. Vet du varför?

Jo, de har missat en sak, att det finns en välsignelse i det –när man ger så får man. Och det

är såhär, om du ligger där tjurig och tycker att jag vill faktiskt inte ge honom det där – då

blir du heller inte välsignad. Då är det inte konstigt att du tycker sex är uselt. Då är det inte

konstigt att du inte får ut någonting av det för du är egoistisk på det området. Börja istället

med att ge honom det han vill ha. Låt honom få smaka på din frukt, ge dig till honom, så

kommer du att märka, att du också kommer att bli välsignad av det, och kanske till och med

få ut något av det. 196

Peter Gembäck försvarar sitt uttalande med att han ville betona den fria synen på sex som

pastorerna har i Knutby när det gäller ramarna som berör sex i ett äktenskap. Han vill

poängtera att det inte alls handlade om att kvinnan skall böja sig under mannen och alla hans

önskemål när det gäller sexualiteten, skriver Nordling. Han menar istället att det sällan talas

om sex i frikyrkor och han ville föra fram åsikten om att sex inte är något fult. Gembäcks mål

med predikningen var, enligt honom själv, att kunna sprida en mer frigjord syn på

sexualiteten, utan att för den delen bara koncentrera sina predikningar på sex i sju veckor

framöver. Dock menar många utomstående, vilka läst predikan, att de kan se tyda tydliga spår

av att kvinnan skall underkasta sig mannen även i detta skeende, fortsätter Nordling.197 Eva

Lundgren menar att männen i Knutby ger intrycket av att älska och tjäna den kvinna han

härskar över. Utåt talar de om kvinnan som om dem sätter henne på en piedestal. Männen

verkar ödmjuka och mycket kärleksfulla, samtidigt som de håller hårt på att kvinnan i

familjen skall underordna sig sin make. Denna vänlighet, vilken snabbt skiftar till råhet,

påminner om män som misshandlar kvinnor, skriver Lundgren. Enligt Åsa Waldau och

hennes församling står männen närmst Gud. I och med det påståendet får de en enorm makt

över kvinnorna, och allt är i grunden noggrant genomtänkt.198 Förutom denna underkuvade

känsla kvinnorna kan få, beskriver Sara Svensson vilken mördade en person i Knutbys

196 Gembäck, citerad i Nordling 2004: 32.197 Nordling 2004: 31.198 Careborg 2004-02-21.

42

församling år 2004, i förhören hur kvinnor i församlingen blir ”uppfostrade” med att inte

ställa några frågor om sin underordnade position som kvinna. Kvinnorna fogar sig och till slut

ser de allt med mannens ögon. Lundgren menar att Knutby församlings idealkvinna är så gott

som själsligt död och deras kvinnosyn sveps in i teologiska slöjor.199 Helge Fossmo var pastor

i Knutbys församling innan han blev dömd för mord, i hovrätten, den tolfte december 2004.

Han predikade, liksom de övriga pastorerna i Knutby, mycket om kvinnan och mannens olika

roller i äktenskapet. Dagspressen tog fasta på några av dessa. ”Det är inte fult att underordna

sig ett ledarskap och den som inte kan underordna sig en ledare man kan se och höra, kan inte

heller underordna sig Gud.”200 Denna predikan är främst riktad till kvinnorna i församlingen.

199 Jacobsson 2004-10-14.200 Rislund 2004-02-01.

43

Resultatdel 2

Organisation

Under vår dag i Knutby uppfattade vi en härlig, men för oss utomstående, något skrämmande

gemenskap. Inom församlingen upphöjer man konstant medlemmarnas egenskaper och

”gåvor”. Denna ”upphöjelse” märktes tydligt under en föreläsning av pastor Johan Grimborg,

då han var noga med att vid flertalet tillfällen påpeka att exempelvis medlemmen Kajsas

främsta egenskap är att hon bakar ”så goda tårtor”. Åsa Waldau däremot innehar en annan

förmåga då hon kan tala med Gud, menar han. Denna upphöjelse av varandra tog sig även

uttryck i form av en väldigt nära och intim kontakt dem medlemmarna emellan. Den fysiska

uppskattningen märkte vi i form av ständiga kramar och pussar, vilka inte bara riktade sig

medlemmarna emellan, utan även mot oss, vilket vi uppfattar som ett bevis på bristande

integritet. Medlemmarna å sin sida uppfattar troligtvis ömheten som kärlek, vilket även Helge

Fossmo beskriver, i sitt personliga brev till oss. De tycks, enligt vår uppfattning, vara i behov

av stöd och ständig bekräftelse från Åsa Waldau, vilket yttrar sig framförallt genom djup

ögonkontakt och en osäkerhet innan medlemmarna agerar ”på egen hand”. Bristen på respekt

vad gäller andra människors integritet gör sig påmind även senare på dagen, då vi på Åsa

Waldaus initiativ ”klampar in” i en medlems lägenhet, utan hennes vetskap då hon vid

tillfället inte var hemma. Vi noterade även att de ogifta kvinnorna inom församlingen bor

tillsammans i ett hus bestående av mindre lägenheter.

Under vårt besök i Knutby församling uppfattade vi ett stort intresse för oss som personer.

Åsa Waldau klargjorde tidigt att hon förstått att vi bildat oss en egen uppfattning vad gäller

församlingen, och inte helt förlitat oss på den bild media gett och menade vidare att man inte

skall tro på allt man läser. Känslan av att vara speciella infann sig redan när vi tidigt på

morgonen klev över tröskeln till salen där dagens första föreläsning skulle hållas av Peter

Gembäck. När medlemmarna såg oss applåderade de spontant vår ankomst och samtliga log

uppskattande mot oss. Inom församlingen har man nära till både skratt och gråt och dessa

känsloutspel uppstod för medlemmarna relativt samtidigt och på liknande sätt.

Nedanstående baseras på våra intervjuer, deltagande observationer samt brevväxling med

församlingsmedlemmar och andra.

44

Styrelsen

Åsa, medlem i Knutby Filadelfia, anser det vara en självklarhet att kunna påverka inom

församlingen. Dock menar hon att om alla skall vara med och bestämma skapas lätt oordning,

eller ”en enda röra”, som hon uttrycker det, och det är därför viktigt att det finns några som

”står i fören”. Åsa poängterar att hon vill bli ledd av församlingens pastorer, då hon tror att

det är Guds vilja. Vidare förklarar hon att församlingen har sex pastorer och en styrelse där

det ingår pastorer och äldstebröder och tillägger att hon tror att styrelsen är gudomligt utvald.

Församlingsmedlemmarna bekräftar att styrelsen fungerar som böckerna samt artiklarna

beskrivit och Åsa Waldau fortsätter att förklara att det inte fattas några politiska beslut av

äldstekåren utan att de först lyssnat till vad Gud säger.

Då vi ej fick någon förklaring till hur församlingens finanser ter sig vände vi oss till Helge

Fossmo. Han redogör för församlingens tanke om tiondegivande, i ett personligt brev till oss,

och förklarar att tiondegivandet inte är något som kontrolleras av ledningen men inte heller

något krav för att få vara medlem, församlingen lär dock ut att man skall göra på detta vis.

Fossmo berättar i brevet att de flesta gav tionde, men han poängterar att undantag fanns.

Vidare skriver han att tiondet var till för att bekosta pastorernas löner och utöver detta tionde

fanns det även de medlemmar som gav mer. Dessa gav gåvor och offer, vilka kunde yttra sig

på olika sätt. ”Vid behov kunde man få kontanter”, skriver Fossmo. Pengar kunde även

”vanliga medlemmar” få i form av gåvor, om de saknade tillgångar. Den som har blivit

tilldelad flest gåvor är Åsa Waldau, enligt Helge Fossmo. Vanligtvis rörde det sig om

guldsmycken, kläder samt parfymer, men även mer påkostade gåvor i form av resor, skriver

han och nämner exempelvis en Londonresa Waldau fick i julklapp år 2003. Helge Fossmo

klargör att även han tagit emot gåvor, ”större än vad som är vanligt kanske”, som han

uttrycker det.

Församlingens ses som Kristi kropp

Kajsa, medlem i Knutby församling, ser församlingen som Jesu kropp, en syn hela

församlingen delar. Skulle en församlingsmedlem saknas, saknas även en kroppsdel med dess

funktioner, menar hon, och liknar detta vid ”ett hål i kroppen”. Varje person bidrar med det

den har mest kunskap i, avslutar hon. Kristina, en annan medlem i Knutby Filadelfia, delar

Kajsas syn på församlingen som en kropp, ”där Jesus är huvudet och vi är kroppen”, som hon

uttrycker det. Hon förklarar vidare att ”alla är vi på så vis unika på vår plats”. Emma

Gembäck poängterar, i den senare intervjun, att det intressanta med Knutby församling är att

45

det inte finns några traditionella fasta ansvarsområden, utan istället får medlemmarna

utveckla sina färdigheter inom en rad olika områden. Pastorerna vidareutvecklar deras egna

funktioner inom församlingen, menar hon. Peter Gembäck förklarar att det finns tydliga

apostlar i bibeln, Paulus och Petrus representerar två av dessa. En typ av apostel representerar

en visionär och den andra vaktar församlingen.En typisk apostel i Knutbyförsamlingen är Åsa

Waldau, enligt Peter Gembäck. ”Hon är makalöst duktig på att organisera, är visionär och ser

hur saker skall vara och se ut. Åsa Waldau är tydligast i sin roll, samtidigt som det finns en

liten apostel i alla pastorer”, berättar Peter Gembäck. Vidare anser han Urban Fält vara den

mest tydliga profeten inom församlingen, då han är den som starkast reagerar på rätt och fel

samt visar vägen. Peter Gembäck anser även att Fält har ett enormt hjärta för människan.

Vidare förtydligar han att alla pastorer besitter en del profetiska och utmärkande egenskaper.

Han beskriver Kim Wincent som den mest framträdande herden och menar att Wincent

”månar om” församlingen och ses som en fadersfigur. Lärartjänsten anser sig Peter Gembäck

själv besitta. Denna tjänst går ut på att undervisa utifrån bibeln. Emma Gembäck har, enligt

Peter Gembäck, ingen tydlig tjänst, men han ser en herde även i henne. Evangelistens uppgift

är att se människans behov i samhället, förklarar Peter Gembäck. Han nämner två evangelister

utanför pastoratet och säger: ”Jossan och Samuel är evangelister”. Åsa Waldau inflikar att

denna uppdelning finns representerad i bibeln. ”Vi tror att dessa fem ämbetstjänster skall

finnas i en församling. Vi tror att Gud vill detta, att det är en plattform för hans kärlek”. Hon

anser att dessa fem ämbetstjänster bör finnas representerade i hela samhället, från familjen till

nationsnivå, då dessa skapar ett gott, välfungerande och strukturerat samhälle. Åsa Waldau

menar att ”om andra människor, utan att mena att de lever fel, levde efter den strukturen,

skulle det inte finnas krig och svält”.

Församlingen ser sig som en familj, förklarar Åsa Waldau. Inom församlingen arbetar de som

en familj samt ber tillsammans och träffas genom gemensamma församlingsaktiviteter flera

gånger i veckan. Åsa Waldau kommer så småningom in på församlingens syn på hierarki och

för att förklara deras struktur för hon händerna i en pilliknande rörelse framåt, längs med

bordet. Åsa Waldau klargör att det inte finns någon om står högst upp, inte heller längst ner

och hon liknar den vid en plog, vilket är en kristen symbol. I Lukas 9:62 står att läsa: ”Jesus

svarade: Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds

rike.” Denna rad står att läsa under rubriken ”Att följa Jesus” och enligt vår tolkning innebär

denna mening att församlingen skall följa ledaren, vilken vi menar är Åsa Waldau, och hennes

ord. Innebörden med citatet anser vi vara att den som inte är lojal mot Waldau, ”ser sig om

46

när han satt sin hand till plogen”, inte skall vara medlem i församlingen, ”passar inte för Guds

rike”. Församlingens syn på plogen innebär att alla blir sedda, men att en person går i täten

och visar vägen. Alla ingår inte i den här strukturen, då man måste vara aktiv för att få delta.

Att vara aktiv innebär bland annat att medlemmarna varje kväll träffas i sin församlingslokal

och ber tillsammans. Även Åsa Waldau ser församlingen som en kropp, där Gud är huvudet

och församlingsmedlemmarna utgör kroppsdelarna.

De poängterar även att Gud bor i alla kristna hjärtan och att alla kan göra Guds gärningar.

Gud har sett att familjen är en prototyp för vad Gud tänkte, det vill säga att församlingen är

en modell för hur människan skall vara i himmelen, det vill säga glädje, frid, harmoni och

full lycka. Vi kan inte fatta hur kul det kommer att bli. Det kommer att bli kul. Man kan

förstå att det måste finnas ett helvete, för det kan inte finnas sura människor i himmelen.

Hon menar vidare att det måste finnas en skillnad, godhet kontrar det onda ”det fattar man om

man tänker lite”. ”Gud talar olika till olika församlingar, Han vet precis vad vi behöver”. Hela

samhället handlar om att man trycker ner individen, speciellt om man är bra på något, så är

det inte här förklarar hon.

Gemenskap

Lauri, medlem i församlingen, menar att alla var goda vänner redan innan mordet men efter

det inträffade är församlingen starkare än någonsin och han anser att de har ”svetsats

samman”. Kajsa instämmer och betonar ”att församlingen är som en familj med väldigt starka

band”. Lauri tycker att det har varit tufft och tror inte att församlingen skulle ha klarat sig utan

Åsa Waldau och poängterar ytterliggare en gång att församlingen ”verkligen står

sammansvetsade idag”, men inte så att ingen annan kan komma in i gemenskapen.

Församlingsmedlemmen Åsa förklarar att efter denna händelse ”månar vi särskilt om varandra

och nu är vi extra trygga, vi vet var vi har varandra”.

I en telefonintervju med ytterligare en anhörig till församlingsmedlemmar framkommer det att

den starka gemenskapen inom gruppen har lett till en minskad kontakt med omvärlden. I

samband med en predikan av Åsa Waldau, i vilken hon betonade att föräldrar måste släppa

greppet om sina barn, avtog gradvis medlemmarnas kontakt med sina anhöriga. Den anhöriga

vittnar även om att man inom församlingen uppmanar varandra att ta avstånd från sina nära

och kära.

47

Under vår dag i Knutby framgår en tydlig ”vi och dem – känsla”. En församlingsmedlems

anhörig beskriver den första kontakten med församlingen och menar att hon förstår att

människor kan attraheras av den atmosfär som cirkulerar. Hon anser människorna vara

trevliga och framförallt finns det alltid någon att tala med, om man behöver lätta sitt hjärta,

vilket uppmuntras inom församlingen. Vidare berättar hon att flera av hennes anhöriga

flyttade till Knutby just av den anledningen att församlingen ansågs vara ”näst intill

himmelsk”. Vidare nämner hon att man inom Knutby Filadelfia stöttar varandra och att det

finns en trygghet i gemenskapen, vilken är en del av kärnan inom församlingen. Hon vittnar

även om att denna gemenskap är ”något utöver det vanliga”. Efter en tid uppfattade hon dock

att kontakten dem emellan försämrades och att de anhöriga ”stängde av”. Denna bristande

kontakt tror hon uppkommit i samband med att anhöriga kritiserat, och i vissa fall ifrågasatt,

församlingsledningen. Hon anser att den nära gemenskapen inom församlingen har bidragit

till den slutenhet som församlingen visat, och förklarar vidare att de frikyrkliga församlingar

hon tidigare haft kontakt med ej uppmanar sina församlingsmedlemmar att säga upp

kontakten med det förflutna, vilket hon upplevt inom Knutby församling. ”Efter mordet har vi

en mer trygg gemenskap och en starkare tro än tidigare”, yttrar dennes anhöriga vilka är

medlemmar i församlingen ofta när de talar med varandra.

Utveckling

Åsa Waldau upplyser om att församlingen har genomgått ett flertal förändringar genom åren.

Hon tar i samband med detta upp de så kallade ”avhopparna” och vill förtydliga att ”man får

komma och gå som man vill” men att ”man måste vara aktiv för att få delta”. Därför kan man

ej, enligt Åsa Waldau, kalla dessa människor för avhoppare. ”Det är patetiskt […] avhoppare

finns bara inom sekter, och vi är ingen sekt”, säger hon bestämt och poängterar att

församlingen inte är sekterisk i den mening att man måste ”gå ur”. Peter Gembäck inflikar att

man måste komma ihåg att de som kallar sig avhoppare troligtvis har fått en summa pengar

och därför yttrat sig negativt i media. Även Åsa Waldau är kritisk till avhopparnas uttalanden

i media, då hon är övertygad om att de har farit med lögner enbart för att få ersättning och hon

säger sig veta precis vilka det är som har uttalat sig negativt.

Församlingen har inte samma plattform som tidigare, då det dåvarande tankesättet innebar att

”vi har ju det bra som vi har det”. Nu menar Åsa Waldau att församlingen strävar efter att

expandera, eller som hon själv uttrycker det ”jo, vi behöver bli fler”. Församlingen strävar

48

även efter att begå så många Gudsgärningar som möjligt, och Åsa Waldau betonar att ”vi har

inte väckt upp någon död - än”.

Helge Fossmo bekräftar Åsa Waldaus tanke om expansion och då församlingen praktiserar

tiondegivande, gynnas detta.

49

Ledarskap

Vad kan då vår observation förtälja angående Knutbyförsamlingens ledarskap? Den mest

intressanta aspekten grundar sig i hur Åsa Waldau beskriver sig själv, som en jämlike till

församlingsmedlemmarna. Under träningsskolan erbjuds medlemmarna att köpa sig en fika

för en billig peng, men Peter Gembäck förklarade att församlingen stod för kostnaderna för

vår fika och lunch under dagen. När vi stod i kön till köket hörde vi att medlemmarna började

tala om att Åsa Waldau var på väg. På en gång kände vi att stämningen ändrades en aning.

Det kändes som om det uppstod en plötslig och intensiv ”kärlekssituation” och vi fick känslan

av att självaste Gud var på ingång. Medlemmarna började kramas innerligt och alla var

väldigt angelägna om att komma fram och välkomna Åsa Waldau när hon steg in genom

dörren. De var även ivriga att få vara Åsa Waldau till hands och vara henne behjälplig. De tog

bland annat hennes jacka och omgående fick hon något varmt att dricka, trots den befintliga

kön till köket. Redan här, vi uppfattade att hon innehar en hög auktoritär ställning inom

församlingen. Under dagen märkte vi vid ett flertal gånger att Åsa Waldau har en förmåga att

koncentrera ett samtal till sin egen person. Hon nämner bland annat flera gånger sin nya skiva,

vilken enbart består av hennes egna sånger. Den påstådda karisman, vilken skall vara

utmärkande för Åsa Waldau, uppfattade vi däremot inte.

Hon sökte hela tiden djup ögonkontakt, och hade en förmåga att ”dra folk till sig”, både vid

predikningar samt under ”fikasamtalen”. Under pauserna mellan föreläsningarna blev hon

hela tiden uppassad, men tycktes inte själv reflektera över det. När vi skulle börja den första

intervjun, med enbart församlingsmedlemmar, äntrade Åsa Waldau rummet, trots vår önskan

om att intervjua dessa människor utan ledarnas medverkan. Hon tog gärna befälet i

diskussionerna och svarade i medlemmarnas ställe. Då vi i samband med detta bad henne att

vara tyst, tog hon illa vid sig och försäkrade sig om att liknande frågor kom att ställas under

hennes egen intervju. En återkommande iakttagelse var att Åsa Waldau bad pastor Emma

Gembäck massera hennes rygg, samtidigt som Emma Gembäck bar på hennes och Peter

Gembäcks enmånaders bebis. En annan iakttagelse var att Peter Gembäck snabbt rättade till

Åsa Waldaus ”små fadäser”, då hon besvarade våra frågor felaktigt eller något ”klumpigt”.

Det sista vi observerade i samband med just ledarskap var Åsa Waldaus reaktion på en fråga,

ställd av Maria innan vi lämnade anläggningen. Åsa Waldau hade först berättat att media mer

än gärna är välkomna till Knutby, varpå Maria gjorde ett antagande och ifrågasatte om de

50

verkligen inte är rädda för medias tolkning. Åsa Waldau tog det som en förolämpning, gick

emot henne samt pekade med hela armen och yttrade med hög stämma: ”Vi är inte rädda […]

ursäkta om jag blir lite hotfull” – sade hon och backade tillbaka.

Om församlingens ledarskap

Under vår dag i Knutby talade vi om den typ av ledarskap som bedrivs i Knutby och hur man

kan beskriva rollen som pastor. Åsa Waldau nämner själv att det är hon, i samförstånd med

övriga pastorer, som är initiativtagare till de flesta projekten inom församlingen och betonar att

församlingar behöver stadgar och ett styre. Hon förklarar att det inom en församling behövs

föreståndare och dessa liknar hon vid herdar som i sin tur kan liknas vid pastorer. Denna

funktion kan erinra om att man skall leda andra människor rätt. ”Jesus säger till Petrus: Var en

herde och led dem”, förkunnar Waldau. Hon anser att Jesus fortfarande verkar genom

personliga upplevelser. ”Vi tror, förtydligar hon, att en församling behöver fler än en ledare då

de anser att risken är större att en pastor vilseleder församlingen än flera.” Urban liknar sin

pastorsroll vid en människa som arbetar med personutveckling eller ledarutbildning. ”Jag

undervisar och håller på med mycket personliga samtal och sådär”, förklarar han. Peter

Gembäck har fått höra: ”Skall andra tala om hur jag skall leva? – Nej, inte om du inte vill det,

men vissa behöver bli vägledda”. Åsa Waldau fortsätter, i samband med Gembäcks inflikning,

att betona vikten av att man som en sann kristen skall kunna leda andra kristna. Peter Gembäck

tycker att det är viktigt att tala om att profeter förr var väldigt jordnära medan de idag näst intill

ses som orakel. Han menar att profeter tidigare sågs som rådgivare, men nämner dock inte hur

profeterna är i Knutby. ”Det är nyttigt för människan att stå under ett ledarskap” säger Waldau.

Hon förklarar att man som människa är ödmjuk om man låter sig bli ledd och avslutar med att

tydliggöra att det är naturligt med kvinnliga ledare samt förgrundsgestalter och hänvisar till

hennes kvinnliga förebilder i bibeln: Ester och Rami. Vi har själva sökt efter både Ester och

Rami i bibeln. Vad vi kunnat utröna existerar ej Rami.

Apostoliskt ledarskap i förhållande till församlingens ledarskap

På frågan om apostoliskt ledarskap existerar i församlingen förklarar Peter Gembäck att det

finns två ”diken”, apostoliskt och demokratiskt. Enligt Peter Gembäck innebär apostoliskt

ledarskap att det endast är en person som blivit kallad av Gud till att vara apostel och detta

kan bli farligt, då denne enväldigt styr. Församlingsledningen anser dock att demokratiskt

ledarskap ej hör hemma i den gudomliga sfären, utan snarare i politiken. Peter Gembäck

förklarar att ”använder man sig av demokrati handlar det inte längre om vad Gud sagt, utan

51

om vad gruppen säger och det är inte så Gud vill ha det”. Peter Gembäck klargör att de, i sitt

ledarskap, valt den ”gyllene medelvägen”, det vill säga att Gud utser ledarskapet. ”Hur vet vi

vad Gud vill? Varje sak skall bevittnas av två till tre profeter. Dessa skall vittna om dessa

människor de tycker är lämpliga. Vi är prövade mot varandra”. Så som vi uppfattar det, väljer

pastorerna ut lämpliga kandidater. Dessa prövas i församlingen i och med muntlig

presentation, där pastorerna ser till personens i fråga för - respektive nackdelar och därefter

sker en omröstning inom församlingen. Åsa Waldau är noga med att förtydliga: ”det finns

ingen huvudledare som bestämmer allt, det finns ingen högsta dominans”. Hon

vidareutvecklar föreställningen om ledarskapet och gör en tydlig åtskillnad mellan onda och

goda ledare. Vidare menar hon att medlemmarna och ledningen befinner sig på samma nivå,

”vi doppar penseln i samma färgburk”, som hon uttrycker det. Peter Gembäck avslutar med

att förklara att de gärna för diskussioner kring vad bibeln säger men den mediala debatten,

vilken rör församlingens tolkning av ”ordet”, har skenat iväg. Åsa Waldau instämmer och

berättar att församlingen menar att det är ”precis tvärtom från det media har skrivit”.

Åsa Waldaus roll

Under vår vistelse i Knutby lovordades Åsa Waldau av både pastorer och övriga medlemmar.

En återkommande åsikt bland medlemmarna var att Åsa Waldau är unik, främst på grund av

att hon, som de uttrycker det, har förmågan att höra Guds ord men i synnerhet även att hon

fortfarande står kvar vid sin församling trots den mediala anstormningen.

Församlingsmedlemmen Kajsa berättar att hon ser Åsa Waldau som en ledstjärna och betonar

att hon är unik. Hon säger sig ha sökt sanningen och funnit den i Åsa Waldau då Kajsa ”vet”

att Gud talar genom henne och att hon har förmågan att höra Guds ord. Kajsa förklarar att hon

ser alla pastorer som unika, dock anser hon att Åsa Waldau har utmärkande egenskaper, vilka

skiljer henne från övriga pastorer, och menar att ”hon utmärker sig bland ett helt folk”. Övriga

instämmer och församlingsmedlemmen Kristina, säger ”vi ser upp till henne”.

Församlingsmedlemmen Åsa instämmer och talar om att Åsa Waldau skiljer sig från andra då

hon lever som hon lär. Hon fortsätter med att förklara att Åsa Waldau känns äkta, ärlig,

kärleksfull och omsorgsfull.

Församlingsmedlemmarna uttrycker en sorgsenhet och en ilska, när diskussionen kring

medias tolkning av Åsa Waldau som person uppkommer. Församlingsmedlemmen Åsa

förklarar att ”det känns som om det är jag själv som får en örfil när det står falska saker

skrivna om Åsa Waldau i media”. Hon fortsätter med att fråga oss: ”Vilken ledare hade inte

52

lämnat gruppen efter en sådan situation?” Trots den mediala anstormningen stod Åsa Waldau

kvar vid sin församling, säger hon och liknar hennes ledarskap vid ”en andmamma som blivit

skadad, men trots detta sätter sina ungar i tryggt förvar i första hand”. Att Åsa Waldau

upplevs som tydlig i sin framtoning och ledarstil framkommer flera gånger, och det verkar

uppskattas hos medlemmarna. Församlingsmedlemmen Åsa menar vidare att Åsa Waldau

känner Gud och hjälper henne att se ”här är vägen”. Kristina klargör dock att meningen inte är

att blint följa Åsa Waldau, utan att alla skall vara sig själva och bli starka individer och på så

sätt finna Gud, och Kajsa poängterar att en tydlig ledare är en förmån. Medlemmen Åsa talar

om för oss att ”församlingens ledare aldrig har krävt någon absolut respekt, men i och med

församlingsmedlemmarnas respekt gentemot Gud, blir det naturligt att respektera ledningen

då de har den närmsta kontakten med Gud”.

Hur beskriver Åsa Waldau sin egen roll i församlingen? ”Jag har fullt utrymme i denna

församling, för det finns fullt förtroende” talar Åsa Waldau om för oss. Hon betonar att hon

ser sig själv som en visionär, med många nya idéer och att hon kan ses som en apostel.

Waldau förklarar vidare att: ”apostel är ingenting jag har hittat på att jag är, det är Gud som

har bestämt det […] vi tror att Gud har flyttat hit oss”. Hon tar flera gånger upp den kritik,

som bland annat före detta medlemmar mött henne med. ”Jag är sådan som säger vad jag

tycker, i kärlek givetvis och ibland har svaren inte passat”. Åsa Waldau menar vidare att hon

säger sanningar som folk inte alltid vill höra och är medveten om att det ”ibland kan låta

hårt”. Hon förklarar sansat att hon vet att vissa blivit sura på grund av de svar hon gett dem,

men är noga med att poängtera att hennes ord är Guds ord och ”man kan ju inte bli arg på Gud

[…] om jag tror att det bästa för dig är att gå denna väg så är det för att Gud har sagt så”. Hon

ser inget besynnerligt i att Gud talar till människor: ”Självklart kan Gud tala till mig, till oss,

eftersom han skapade vår mun, vilket vi har fått kritik för, för mig är det löjligt, han som

skapade min mun skulle han inte ha förmågan att tala till mig, oss? […] jag vittnar bara om att

Gud finns. Gud älskar varje människa och alla hör Gud. Han behöver oss för att kunna tala

med människan, vi är kanaler”.

Åsa Waldau förklarar att hon har irriterat människor genom att exempelvis avslöja otrohet,

men menar att orden inte kommer från henne utan från Gud. Ofta har hon fått kommentaren:

”Gå härifrån, du är för stark för oss. Klart det är lättare att skylla på mig […] vi blir avslöjade

av dig.” Hon vet trots detta att hon har Gud på sin sida. Hon fortsätter att återigen förklara att

53

det är i all välmening hon talar om för människor vad hon uppfattar från Gud: ”en profet säger

Guds ord för att hjälpa människan, inte för att profeten själv vill upphöjas”. Hon förklara att

en profet får varningar från Gud och nämner ”Jona i valfisken”, som hon uttrycker det, som

exempel. ”Jona fick läskiga uppdrag”, säger Åsa Waldau och jämför sin roll med hans, då han

fick säga en ”otrevlig sanning”. Hon talar även om sin egen roll som: ”jag är bara budbärare

[…] ändra på er annars går det illa, det är inte jag som hotar er”. Hon menar att de så kallade

”avhopparna” lämnade församlingen just för att hon är kvinna med en ledande, stark och

auktoritär roll.

Åsa Waldau återgår ett flertal gånger till att tala om sina ”visioner”: ”Om man brinner för

något, måste man låta sina idéer fatta eld […] Jag har satt färg på hela stället”. Med detta

menar Waldau att hon har färgsatt deras församlingslokal och hon vill kunna få vara stolt över

det, utan att bli anklagad för att vara ensambestämmande. ”Träningsskolan, som också är min

idé, utvecklades 1997 […] Jag gjorde mer förr, jag gjorde nästan allt i början, till och med

spelade piano. Idag är jag trygg i min egen roll och behöver inte vaka över den”. Waldau

säger, med en tydlig stämma: ”jag är en stark ledare. Jag vet vad jag tror på, och jag tror på

vad jag gör”. ”Jag som kristen har den helige andens hjärta”, klargör hon och menar att det är

en generell profetfunktion. Åsa Waldau betonar att hennes ”starkaste makt” ligger i att hon

älskar människorna obeskrivligt mycket och att man med den kärleken kan göra vad som

helst.Än en gång tar Åsa Waldau upp Helge Fossmo och betonar att hennes ledarroll har

smutskastats genom att ”mycket baserades på Helge Fossmos lögner”. Detta uppkommer ett

flertal gånger under intervjun och hon är mycket angelägen om att tala om Helge Fossmos

”lögner”. Hon är även noga med att understryka att ”han varken då eller nu kan få makt över

mig”.

I ett e-postmeddelande från Åsa Waldau beskriver hon vad hon är bra på. Hon talar

framförallt om att hennes styrka är att hon ser de behövande. Vi frågar även om det finns

något speciellt hon inte behärskar speciellt bra, dock får vi inget konkret svar utan istället

svarar hon: ”Skratt skratt skratt… vilken fråga. Självklart finns det mycket som jag inte är bra

på och jag är väldigt glad för att jag har så många omkring mig som jag kan lära av”. Hon

beskriver även hur hon går till väga om hon uppfattar att någon lever fel:

54

Jag som person har alltid varit sådan att jag talat till och inte om människor. Det är så jag

vill att andra ska behandla mig, jag tycker mycket illa om skitsnack och skvaller. Så agerar

jag gentemot alla, med i församlingen eller inte. Jag klarar inte av att ha något ”oklart” med

någon, utan talar till dem. Sedan är det upp till var och en om man vill ha hjälp eller inte.

Eftersom att Kim Wincent var bortrest under vår dag i Knutby skickade vi iväg ett e-

postmeddelande till honom, dock via Peter Gembäcks e-postadress, med ett antal frågor. Han

beskriver kortfattat att Åsa Waldau är en visionär och en mycket kompentent ledarutvecklare.

Han har ”alltid haft respekt för hennes tydliga vilja att alltid leva för Gud. Därför har jag

lyssnat och tagit emot allt det goda som kommit från henne”. Under vår intervju var Åsa

Waldau noga med att tala om att hennes ord är Guds ord, hon anser dock inte att hon innehar

någon slags särställning.

Utomstående om Åsa Waldaus roll

Hur ser då de kritiska personer vi tagit kontakt med, på Åsa Waldaus ledarroll? Under en

telefonintervju med Gunvor Nygren, före detta medlem i församlingen, berättas det att i

samband med att Åsa Waldau blev avskild som pastor, började hon fokusera allt kring sig

själv och ”bara körde sitt eget”, som hon uttrycker det. Möttes hon av kritik kunde hon bli

rasande, men om hon fick fullt utrymme ”var allt bra”. Hon började så sakta tala om att hon

var ”perfekt”, helt utan fel och brister. I och med detta visste Åsa Waldau vad som var ”den

rätta vägen” och församlingsmedlemmarna fick inte längre tycka något annat än det som

pastorerna ansåg vara ”det rätta”, hävdar Nygren. Hon anser att medias beskrivning av henne

är relativt sanningsenlig, även om ”ingen person är ond rakt igenom”. Åsa Waldau säger en

sak i en intervju, och en annan i nästa och Gunvor Nygren menar att det är tydligt att hon

säger emot sig själv.

Just att det ligger mer sanning i det media beskrivit än man kanske vill ana, instämmer en

anhörig till församlingsmedlemmar i, under en telefonintervju. Även denne beskriver att Åsa

Waldau har en stark vilja och övertygelse att bestämma, eller som det uttrycks ”vill styra och

ställa”. Denne förklarar att det har varit svårt att som anhörig få tala med Åsa Waldau, särskilt

under hennes avskildhet. Fortsättningsvis berättar denne att församlingsmedlemmarna hyser

en rädsla inför ledarskapet, framförallt vad gäller Åsa Waldau, även om denna rädsla inte är

55

uttalad bland dem. Med detta sagt menar denne än dock att församlingsmedlemmarna gång på

gång förklarar att de har full tillit för ledarskapet, vilka råder över ”den rätta vägen”.

Vi tog kontakt med ytterligare en anhörig till församlingsmedlemmar för att se om deras

uppfattning är densamma eller skiljer sig från de övriga. Hon berättar att hon anklagat Åsa

Waldau personligen, för att vara styrande. I samband med detta fick hon svaret ”Tror du inte

att jag känner Gud?”. Hon anser att Åsa Waldau är en mjuk person, men samtidigt hal och

oberäknelig, samt obenägen att ta ansvar. Hon instämmer dock inte helt i att media har givit

en sanningsenlig bild av Åsa Waldau, den är delvis för negativt vinklad.

I ett personligt brev från Helge Fossmo, adresserat till oss tre, beskriver han mycket utförligt

hur Åsa Waldaus roll ter sig i församlingen. Fossmo är väldigt tydlig med att poängtera att

Åsa Waldau är den mest älskade och beundrade ledare han har stött på. Dock inte av

allmänheten, utan som han uttrycker det, ”av de sina”. Han beskriver hur ”stort” det

framförallt var för medlemmarna, under hennes avskildhet, att ”få av hennes tid”. Ledningen

har alltid backat upp Åsa Waldau till hundra procent, skriver han. De som ej uppskattade att

hennes roll så sakta förstärktes, i och med att församlingsundervisningen blev allt mer

åtstramad (enligt hennes vilja), lämnade församlingen. Åsa Waldau skall själv tydligen ha

kallat det en ”utrensning”, enligt Fossmo. Han fortsätter att beskriva henne:

Åsa är oslagbar på att ta alla slags människor och personligheter, när hon sitter öga mot öga

med dem. Hon kan verkligen få en människa att känna sig sedd, bekräftad, förstådd och

älskad. Hon kan ge gränslöst med uppmuntran och stöd. Hon ger mycket värme och ömhet,

hon kan vara vis (eller listig) och ha stort tålamod i att föra människor till förståelse.

Det han beskriver ovan följs därefter av en beskrivning av de negativa sidor hon besitter. Han

förklarar att hon har en förmåga att ”vara snabb i vändningarna” då hon skiftar i humör. Hon

kan vid ifrågasättande bli ”skrämmande sträng och rent av hotfull”, som han uttrycker det.

Ifrågasättandet avtog mer och mer under Åsa Waldaus ledarskap, menar han och hävdar att

många medlemmar valde att lämna församlingen i samband med detta. Fossmo skriver även i

sitt brev att Åsa Waldau styr medlemmarnas privatliv på ett sätt som han idag anser vara

”långt utöver en andlig ledares uppgift”. Ingen gör något utan hennes godkännande. Fossmo

56

ger exempel från sin egen tid som pastor i Knutby Filadelfia församling och berättar att han

fick fråga om hennes tillåtelse för att åka på sin fars begravning, vara med vid sitt tredje barns

födelse samt om han hade en önskan om att fira jul någon annanstans än i Knutby. Fossmo

skriver vidare att han idag har förstått att Åsa Waldau utför ”skadlig manipulation”, och

menar att även han själv var delaktig, då han var hennes ”högra hand” och språkrör under sin

tid i församlingen. Han anser att Åsa Waldaus fokusering, vad gäller församlingen, ligger på

helgelse, renhet, lydnad och överlåtelse. I sitt brev kommenterar han även att Åsa Waldau

uppmuntrar medlemmarna att söka fysisk kontakt med varandra, i form av kramar och pussar

på munnen. Idag anser han detta ”kärleksbevis” vara kränkande mot medlemmarna och deras

integritet. Utöver den kärlek och beundran medlemmarna känner för Åsa Waldau, vilket i sin

tur lett till en upphöjning av henne, menar Helge Fossmo att det även existerar en fruktan för

hennes ledarskap bland medlemmarna. Han förklarar vidare att medlemmarna är desperata

efter att få hennes välsignelse och uppskattning, men de vill inte behöva möta hennes

ogillande och dom. Fossmo är även tydlig med att poängtera att han, till viss del, faktiskt än

idag ser henne som en skicklig ledare i flera avseenden. Han nämner bland annat hennes

förmåga att inspirera genom nya idéer samt att hon är en, vad han kallar för, ”effektiv ledare”.

Fossmo fortsätter att berätta att Åsa Waldau är tydlig i sin ledarroll, och menar att hon, utan

tvekan pekar ut ”den rätta vägen” för vardera medlemmen att gå, samt förtydligar rätt och fel.

Han tar flera gånger upp att: ”Åsas ord är lag, likställda Guds ord. Hon vet alltid bäst, vet

alltid Jesu vilja – eftersom hon är ett med honom. Ohörsamhet inför Åsa är uppror mot Gud

själv”. I och med att hennes ord är gudomliga kan hon heller aldrig ha fel, menar Fossmo.

Detta leder i sin tur till efterkonstruktioner från hennes sida, hävdar Helge Fossmo. Hon fick

redan från början en särställning i församlingen, hon var barnbarn till den en gång så store

pingstpredikanten, Willis Säwe. Det tog henne inte mer än ett år att bli avskild som pastor.

Knutby var hennes ”kall”, skriver Fossmo. Hon hade fått en profetia av en kvinna i Uppsala,

vilken beskrev att Åsa Waldau skulle axla sin morfars mantel. Denna kvinna skrev att Waldau

skulle utkoras till något unikt och profetian lästes om och om igen, berättar Fossmo.

Kritik som riktats av Åsa Waldau till antingen församlingsmedlemmar eller andra

församlingar har stundtals ifrågasatts av dem som fått ta emot kritiken av henne, hävdar

Fossmo. Ofta har kritiken givits av Åsa Waldau, i form av profetior. Dessa har i sin tur ej

behövt genomgå någon prövning, då hon vetat att de är direktsända från Gud. Om personen,

vilken profetian var riktad till, ifrågasatte dess budskap kunde Åsa Waldau säga att ”om man

57

hade problem med henne, hade man problem med Gud”, menar Helge Fossmo. Enda

lösningen var då att ”böja sig, lyda budskapet och vända om”, skriver han. Liknande skedde

när Åsa Waldau profeterade över andra församlingar. Ifrågasattes hon av den

församlingsledningen skall hon, enligt Fossmo, ha dömt ut den och yttrat att ”Gud hade

tvingats lämna den församlingen, eftersom den förkastat Honom”. Om hennes profetior någon

gång ”slog in” stärktes hennes roll, och beundran för henne som ledare växte sig allt starkare

bland församlingsmedlemmarna i Knutby, berättar Helge Fossmo. Han fortsätter och berättar

att hennes särställning inom församlingen även förstärktes i och med ”Kristi brud –

prövningen”. Hon har även full kontroll över medlemmarna menar han. Till och med under

den perioden hon var avskild såg hon till att hon fick rapporter om varje medlem via ledarna.

Helge Fossmo tror att Åsa Waldau bara menar väl och tror sig vara kärleksfull gentemot dem,

genom hennes kontroll. Hon vill se dem leva rätt. Fossmo själv anser dock att Åsa Waldau

utövar maktmissbruk genom denna typ av kontroll, även om det inte är medvetet från hennes

sida.

Kristi brud

Hur beskriver Åsa Waldau själv denna föreställning kring ”Kristi Brud”? När Åsa Waldau,

själv får bemöta uttrycket ”Kristi Brud” i en av våra diskussioner, tar hon befälet i denna och

berättar att det talas om ett bröllop i bibeln, vilket skall äga rum i himlen. Den allmänna

uppfattningen inom kristendomen är att man skall tolka denna brud vid en församling.

Pastorerna i Knutbyförsamlingen har istället uppfattningen att bruden ”rent hypotetiskt kan

vara en människa på jorden”, men att församlingen får vara med och bevittna ceremonin.

Samtliga medverkande vid intervjun anser att detta bröllop är en realitet och ingen utopi. Åsa

Waldau påstår att hon aldrig har utnämnt sig själv till att vara Kristi brud utan att Helge

Fossmo var den som lyfte upp henne till detta. Åsa Waldau menar dock att Kristi brud kan

vara vem som helst, ”det kan vara jag, det kan vara du” säger hon och pekar på sig själv och

på oss övriga. Hon klarlägger att hon själv aldrig har ”satt sig på en tron” eller kallat sig Kristi

Brud. Trots detta har hon ändå, enligt sig själv, varit ”ödmjuk nog att testa om bruden kan

vara jag”. Åsa Waldau tar dock avstånd från denna prövning idag. Trots flertalet försök, från

vår sida, lyser svaret på hur prövningen gick till med sin frånvaro. Denna diskussion blev ej

särskilt långvarig.

Desto tydligare beskrivning ger Helge Fossmo i brevet, om hur denna prövning gick till och

även varför den överhuvudtaget uppkom.

58

Åsa, hade redan tidigt en ”stark kallelsemedvetenhet”; en övertygelse om att hon var kallad

till något speciellt. Hösten –97 talade vi om att Åsa som person var utkorad, på samma sätt

som Israel som folk och land var utkorat, med syftet att det skulle bli en välsignelse för

många. Det var under den här tiden som Åsas visioner handlade mycket om ”en stor tjänst”,

i betydelsen att vara en framgångsrik predikant mm. […] hon baserade delvis detta på de

bekräftelser hon såg i de brev jag nämnde tidigare, som en kvinna i Uppsala skrivit till

henne. Där talas om att Åsas väg är kantad av motgångar och lidande på grund av att Åsa är

speciellt utvald och mer älskad än andra.

Fossmo tror att detta gjorde att allt började kretsa kring Åsa Waldau som person och ”vad

Gud hade bestämt för henne”. I mars –99 skall Åsa Waldau, enligt Helge Fossmo, ha upplevt

att Jesus bad henne införskaffa en ring graverad ”Jesaja 62”. Hennes man Patrik Waldau samt

Helge Fossmo själv bekräftade att det var Gud som sänt meddelandet. Den 29 mars ägde

förbundet med Jesus rum. Helge Fossmo var själv med vid ceremonien och läste, som han

uttrycker det, ”ett antal bibelverser”. Åsa Waldau skall ha sagt, i samband med ceremonin, att

det var så heligt att ingen människa fick blanda sig i vad Gud gjorde vid det tillfället. Efter

den förrättats valde Åsa Waldau att gå hem själv då hon behövde vara ensam med Jesus.

Under denna vandring skall hon, enligt Fossmo, fått en uppenbarelse ”Du skall få ett nytt

namn, som Herrens mun skall bestämma”. Namnet blev sedan Tirsa, hämtat från Höga Visan

6:3. De lade därefter prövningen åt sidan. Tre månader senare, i juni, väcktes tanken hos Åsa

Waldau att de skulle studera vad bibeln säger om ”Kristi Brud”. Helge Fossmo och Åsa

Waldau började strax därefter studera de texter som man menade behandlade ämnet. Fossmo

skriver själv att han studerade med ”ett förväntat syfte” och kom fram till att Jesus talade om

människan som bröllopsgäster och brudgummens vänner. Tanken väcktes då att bruden skulle

kunna vara en människa, förklarar han.

Åsa undrade då om det inte var möjligt att de här texterna tolkats fel genom historien och

att Jesus – som ju föddes, levde, dog och uppstod som människa – skulle få en hustru vid

sin sida; en kvinna. Det var då jag sa den mening som återkommit gång på gång i både Åsas

och min berättelse: ”Om bruden är en människa, då måste det vara du”. Fortfarande var

detta ett tydligt om, och vi beslutade oss för att inte säga ett ord om det här till någon. Det

var bara för stort… om Gud ville göra det här klart för Åsa skulle han bekräfta det genom

att tala till någon om det.

59

Bekräftelsen kom snart från Patrik Waldau, vilken menade att han hade hört detta från Fadern

själv, hävdar Fossmo. I och med denna bekräftelse spred sig denna föreställning snabbt i

församlingen, menar han. Han avslutar med att skriva om denna föreställning genom att: ”Den

här läran är grundläggande för det mesta som sker i Knutby, och framförallt för Åsas ställning

naturligtvis. Hon är ofelbar, kan inte synda är ett med Jesus. Hon skulle vara ”himmelens

drottning” och hennes folk var också hennes hov.”

Skillnaden mellan att ha apostoliskt ledarskap eller ej verkar vara hårfin. Enligt Gunvor

Nygren är det Åsa Waldau som styr församlingen på eget bevåg än idag. Hon förklarar att

hennes familj lämnade församlingen delvis på grund av oförmågan att kunna påverka

församlingens riktning. Helge Fossmo är av samma åsikt. ”Åsa står högst i hierarkin”, skriver

han. Under hans tid i församlingen fattades avgörande beslut samt vilken inriktning

församlingen skulle inneha, av Åsa Waldau innan styrelsemötena. Han förklarar att de i

församlingen utförde en revidering av församlingsstadgarna för några år sedan. Dessa nya

stadgar blev anpassade till den nya gudomliga ledarskapssynen och det stod bland annat att

läsa ”en avskild ledare ska göra det Gud säger oavsett om människor förstår det eller inte”,

skriver Fossmo. Församlingen avdemokratiserades i och med de nya stadgarna, menar Helge

Fossmo. Åsa Waldau kunde i samband med detta vara avskild utan ifrågasättande. I och med

att ledarskapet var utsett av Gud, behövdes det inga andra förslag från personer utanför

ledningen, eftersom ledningen utförde Guds vilja. Fossmo skriver även: ”att underordna sig

sin/sina ledare är en självklarhet och ett ifrågasättande blir därför betraktat som uppror, att

man inte är böjd”. Fortsättningsvis skriver han att han inte vet om församlingen har ändrat sin

ledarskapssyn, efter att han lämnade församlingen. Han menar att har de gjort det är det

”enbart ett spel för gallerierna” så som han uttrycker det.

60

61

Genus

Under vår observation visade det sig vara en tydlig uppdelning mellan män och kvinnor. Vid

den första fikapausen satte sig männen vid ett bord och kvinnorna vid ett annat. Om detta var

genomtänkt eller en ren slump väljer vi att ej kommentera. I köket syntes enbart kvinnor och

de passade upp på Åsa Waldau, men även oss, under hela dagen. Männen var överlag mycket

trevliga, men det var framförallt kvinnorna som intresserade sig för oss och vår vistelse i

Knutby. Alla var välklädda och vi fick tidigt känslan av att de var måna om sitt utseende.

Respektive kön verkade uppskatta varandra och stämningen var lättsam och uppsluppen dem

emellan. Under dagen talade Åsa Waldau, enligt vår uppfattning, nedvärderande om de ogifta

kvinnorna inom församlingen. Hennes guidning i lägenhetsfastigheten avslöjade hennes

nedlåtande syn på dessa. ”Här bor de ogifta…”, yttrade hon med ett arrogant tonfall.

Förhållandet mellan man och kvinna

I Knutbyförsamlingen finns det en tydlig uppdelning mellan man och kvinna. Mannen är den

som skall var överordnad kvinnan i familjen. Hur ser egentligen kvinnorna på den

fördelningen? Församlingsmedlemmen Kristina inleder med att förklara att en man och en

kvinna är skapade för varandra och att de skall stötta och älska varandra. Den man och kvinna

som skall leva tillsammans blir utvalda av Gud att bilda en enhet. Vidare förklarar hon att:

”Min man är en person, och jag är en. Vi tycker om olika saker och har olika intressen.

Tillsammans blir vi hela”. Hon anser att en man och en kvinna har olika bestämda roller inom

äktenskapet och att dessa roller faller sig naturligt. Det råder därför ingen konkurrens man och

kvinna emellan och församlingsmedlemmen Kajsa instämmer. Enligt bibeln skall mannen

utgöra överhuvudet i familjen och Kristina anser det vara tryggt. I och med detta känner hon

ingen press och hon förlitar sig helt på att mannen gör det som är bäst för familjen. Hon liknar

förhållandet mellan man och kvinna på samma sätt som barn förhåller sig till sina föräldrar.

En tanke gnager inom oss alla tre i början av intervjutillfället, och vi undrar hur medlemmarna

löser diskussioner som uppkommer i hemmet? Det uppkommer ej några diskussioner i

Kristinas familj, berättar hon, eftersom hon vill bli ledd av sin man. Hon fortsätter genom att

hänvisa till bibeln ”Adam var älskad, Eva likaså och båda är lika mycket värda”.

Församlingsmedlemmen Åsa påpekar att detta skall återspeglas i familjen och fortsätter att

förklara ”jag har lovat min man Henrik trohet och det tror jag på, mannen är den som

bestämmer i slutänden”. Hon medger att meningsskiljaktigheter uppkommer i hennes familj,

och när dessa uppstår så är det mannens ansvar att söka efter det slutgiltiga beslutet, då det är

Guds vilja och på så sätt även hennes vilja. Församlingsmedlemmen Lauri menar att när

62

mannen beslutar något i familjen, utgår han först och främst utifrån kvinnans, därefter barnens

och till sist sina egna behov. Kristina anser att barnen inte skall behöva ta för stort ansvar och

det gör de inte i och med mannen som överhuvud. Församlingsmedlemmen Kajsa nämner att

hon tidigare, innan hon kom till församlingen, aldrig hade träffat en ”Guds man”. ”En man

som är kärleksfull, ärlig och visar sin kvinna respekt.” Hon ser en tydlig skillnad på sina

tidigare upplevelser och erfarenheter av män då mannen, enligt Kajsa, sågs som bättre än

kvinnan. Hon berättar att ”jag har längtat efter någon man verkligen kan lita på”.

Församlingsmedlemmen Åsa förklarar att många kvinnor utanför församlingen ser alla män

som ”svin” som bara bestämmer i sin familj till sin egen fördel. ”Inom vår församling finns

bara idealmän, som behandlar kvinnan med respekt”. Hon avslutar med att förklara att andra

församlingar, samt media, har haft svårare att acceptera Åsa Waldaus framträdande roll

eftersom hon är kvinna i en frikyrkovärld. Församlingen har en öppen syn på kvinnligt

ledarskap, betonar hon.

När diskussionen åter är igång, förklarar Åsa Waldau att kvinnan underordnar sig mannen av

kärlek, likaväl som mannen överordnar sig av kärlek. Peter Gembäck inflikar att ”Gud har lett

det så att en man finns för att matcha upp kvinnan”. Åsa Waldau fortsätter och förklarar att

mannen är bäst lämpad att fatta viktiga familjebeslut. Mannens roll är viktig för familjen då

den inte fungerar utan hans ledarskap, med dess tydlighet. Församlingens ståndpunkt grundar

sig på att det enbart skall vara en person, en man, som är familjens överhuvud. Urban Fält

nämner att mannen har ansvar inför sin hustru och han skall vara den som vårdar henne och se

till att hon har allt hon behöver. Han förklarar vidare att det därför är viktigt att kvinnan bör

lyssna på mannen då det gynnar henne. Åsa Waldau instämmer och menar att Gud skapade

mannen för att råda. Kvinnans behov i första hand, barnens sedan och hans egna sist, ”det är

fantastiskt när det funkar”. Vid en annorlunda familjestruktur uppstår, enligt församlingen,

kaos. Urban Fält inskjuter att ”om grunden inte fungerar känner sig kvinnan hotad av mannen,

men om grunden fungerar kan kvinnan ifred få vara liten, mjuk, skör, kvinnlig och fin när

mannen behandlar henne rätt. Mannen känner då: jag tar ansvaret, jag tar det, jag fixar det”.

Åsa Waldau kommenterar Urban Fälts uttalande med ”det är kul att upptäcka att oj, jag tycker

faktiskt om det här”.

Waldau betonar att man skall vara stolt över att få vara både en riktig man och en riktig

kvinna. Vad är det för fel på att mannen är starkare? – undrar hon. Hon passar på att upphöja

63

Urban Fälts personlighet och roll, som man inom församlingen. Enligt henne är han väldigt

tydlig: ”Såhär står det, då gör vi så, då tror vi så [...] här ser vi skillnaden på manligt och

kvinnligt [...] så är det, här går vägen, då tar vi oss dit.” Waldau fortsätter tala varmt om

honom och menar att han har en styrka som bara en man kan ha. Hon anser att man är olika

som man och kvinna, vilket hon finner väldigt intressant. ”En kvinna kan inte tänkas utan

mannen”, klargör Åsa Waldau. ”Urban är helt fantastisk, verkligen en riktig man, den

mjukaste, känsligaste och mest Jesuslika”. Kvinnorna i församlingen behöver inte vara starka,

det finns alltid någon som tar hand om dem, avslutar hon.

Även detta tema behövde kompletteras, varvid vi fick ett e-postmeddelande av Åsa Waldau,

där hon besvarade var i bibeln de hittat belägg för att mannen skall vara överordnad kvinnan.

Hon hänvisar till bibeln, Efesierbrevet 5:22-24. Vidare skriver hon att det i botten betyder ”i

kärlek låter jag mig ledas av dig”. I e-postmeddelandet skriver hon även att det inte finns

några kvinnliga, respektive manliga funktioner. Hon skriver istället att varje människa skall

våga lyfta fram sina starka sidor, oavsett om personen är kvinna eller man, men hon hänvisar

dock till Ordspråksboken, vilken enligt henne lyfter upp kvinnans funktion i hemmet. För att

ta ett exempel: ”Gryningen är inte inne när hon stiger upp, sätter fram mat åt familjen och ger

pigorna deras portioner”. Hon avslutar att behandla manlighet samt kvinnlighet genom att

skriva att de mest utmärkande dragen för en kvinna respektive man är ”den manliga logiken

kontrar den typiska kvinnliga känsligheten”.

Gunvor Nygren anser det vara märkligt att alla kvinnor, utom Åsa Waldau, skall vara

underordnade sina män i äktenskapet. Åsa Waldau säger sig själv leva som hon lär, men detta

stämmer inte enligt Nygren. Hon menar även att Åsa Waldau ser ner på kvinnorna i

församlingen, men går vill inte gå in på anledningen. Nygren berättar vidare att kvinnorna var

de mest kritiska till den roll Åsa Waldaus kom att få. Genom att kvinnorna underordnar sig

sina män fick Åsa Waldau kvinnorna att tiga, menar hon.

Helge Fossmo ger även sin version av hur männen och kvinnorna lever i församlingen. Efter

att Åsa Waldau hade äktat Jesus, och på så sätt blev ”Tirsa”, blev idealet för en hustru att följa

Åsa Waldaus exempel. Likaså för männen, dessa skulle vara så Jesuslika som möjligt, skriver

han.

64

Om rollen som kvinnlig ledare

Åsa Waldau brottades under Helge Fossmos tid med den upphöjelse han, enligt henne själv,

gav henne. Hon förklarar att hon då behövde den uppmärksamheten och säger: ”Det har inte

alltid varit lätt att vara jag.” Jag som kvinna är påverkande i en mjukgörande riktning i

församlingen med kärlek, värme och hantering av människor och jag som kvinna är mer

moderlig och det behövs. Hon fortsätter att förklara att hon aldrig skall behöva känna något

negativt på grund av att hon är kvinna. ”Vill jag måla, hålla på med finlir och vara kvinnlig,

måste jag få vara det och ha den friheten. Peter Gembäck ser det dock inte som ett problem

med kvinnliga ledare inom yrkesvärlden, men ”kvinnor skall vara ledare för att de är just

kvinnor, och inte behöva bete sig som män” för att bli respekterade i sin roll som ledare.

Trots detta, förklarar Åsa Waldau, att styrelsen enbart består av män. Urban Fält förklarar att

anledningen till det är att ansvaret vilar på männen då de, enligt honom, har ”ett visst sätt och

är gjorda för att ta större ansvar”. Han menar att kvinnorna i församlingen är tacksamma för

att de ”slipper”. Åsa Waldau inflikar att hon som kvinna aldrig skall behöva hävda sig eller

tävla med sitt kön. ”Jag som kvinna har alltid full rätt att säga vad som helst. Det finns en full

balans mellan kvinnor och män” och uttrycket ”Kvinnor kan” anser hon vara ”ett fjantigt

uttryck. ”Om jag kan sjunga, så skall jag sjunga vare sig jag är man eller kvinna”, avslutar

hon. I sin ledarroll, som kvinna, har även medlemmarna kommit och frågat om råd att

angående frisyrer, klädval med mera. Det ställer hon mer än gärna upp på. På frågan om hur

kvinnliga pastorer går ihop med 1 Korintierbrevet 14:33–34 svarar Åsa Waldau att kvinnan

skall hålla tyst om hon bara pratar ”strunt”, har hon däremot något att säga från Gud så

”varsågod”. Kvinnor kan vara ledare, men till skillnad från Peter Gembäck, anser hon att det

största ansvaret bör ligga hos en man.

Helge Fossmo menar att Åsa Waldau, i sitt kvinnliga ledarskap, är högre än alla andra i

församlingen och att även männen underordnar sig henne i allt:

Det kan ju tyckas vara något motsägelsefullt med en väldigt patriarkal ordning i

församlingen, samtidigt som den högsta ledaren är en kvinna. Men det kom sig av att

kvinnans ställning också är kopplad till hennes mans ställning. Eftersom hon var Jesu

hustru, himmelens drottning, var hon underordnad Jesus – men ingen annan. Alla vi andra

var därmed underordnade henne som var ett med vår Herre Jesus. Idag tror jag också att

Åsas behov av att undanröja hot eller konkurrens kan ha bidragit till att driva på läran om

kvinnans underordnade. På det sättet hölls kvinnorna nere, och kunde inte hota hennes

ställning.

65

Han menar även att kvinnorna i församlingen ses som Åsa Waldaus (alias Tirsa) tärnor, och är

på så sätt även dem underordnade henne. Dessa har i sin tur flera olika ansvarsområden vad

gäller att vara Åsa Waldau behjälplig. Eftersom Åsa Waldau tror sig veta att Gud ser att hon

skall vara förskonad från att utföra några som helst hushållssysslor, får ofta hennes tärnor stå

för dessa sysslor. De skall även bidra till Åsa Waldaus skönhet i form av manikyr, men även i

smyckandet av hennes hem. ”Hon levde som en drottning, omgiven av sina tjänare och

tjänarinnor, där vi alla hade olika roller och funktioner i det rollspel man nästan kan kalla det

för”.

Om fördelarna med att vara kvinna

Det uttrycks, i Knutbyförsamlingen, att det är en fördel att vara kvinna, främst på grund av att

hon slipper ta mannens ansvar. Det finns även andra fördelar, vilka det ges en beskrivning av

nedan. ”Vi arbetar jättemycket med att bejaka skönheten i och med spat, Gud är fåfäng och

älskar skönhet […] kvinnan skall känna sig fin, de här sidorna kan ju inte en man jobba med”,

säger Åsa Waldau med en belåten underton. Åsa Waldau fortsätter tala om att kvinnan skall

vara mannens juvel och hon vill själv känna sig som en sådan. ”Det är fint, man skall värna

om det” menar hon. När en kvinna känner sig som en juvel är hon fullständigt tillfredställd.

När en människa inte är tillräckligt stimulerad har man ett behov av att andra människor ser

en. Känner man sig som en juvel existerar inte detta behov. Åsa Waldau tar upp exemplet

med att vägen till mannens hjärta går via magen, medan vägen till kvinnans hjärta går genom

diamanter. Mannens uppgift är att smycka sin kvinna och gör han detta blir hans sin kvinna

trygg, anser Åsa Waldau, då mannen inte tittar på någon annan kvinna. Han har bara en juvel i

fokus och då kan kvinnan växa som person och bli trygg. Hon fortsätter att tala om vad

tidigare ledare har förespråkat och menar att de har fel i att kvinnan inte skall smycka sig. Åsa

Waldau betonar vikten av att människan skall ära Gud. Vad ärar Gud mest? – frågar Åsa

Waldau. ”Jo, att vi tvättar oss, kammar håret och håller oss fina. Skönhet kommer inifrån.

Gud har en stor sminkpalett som han använde sig av när han skapade världen […] Gud är

fåfäng […] kvinnan skapades för att behaga mannen bland annat genom sin skönhet”.

Åsa Waldaus grunddokument

Vi har genom anhöriga till församlingsmedlemmar fått tag i Åsa Waldaus grunddokument,

vilket behandlar kvinnlighet och manlighet. En kort presentation av den följer nedan.

66

En ”riktig” man skall, enligt Åsa Waldau, vara äkta, helig, respektfull, ren och ha en broderlig

relation till Jesus. Viktigt är även att han skall veta att han är underordnad Gud. Vidare skall

mannen ha karaktär nog att kunna ta initiativ, fatta beslut samt ha förmågan att kunna

verkställa dem. Mannen står för det som ”är sant” och tvivlar därför ej på sina åsikter, då han

kan avgöra vad som är rätt och vilken väg man skall gå, i enighet med Guds vilja. En man

skall även vara trygg, varm och kärleksfull och erbjuda en säker famn och på så sätt blir han

beskyddande den svagare, kvinnan, från fruktan och oro. Det vill säga en sann gentleman.

Slutligen är det viktigt att mannen är stark och ”vågar stå över kvinnan” genom det ansvar han

har inför den svagare parten. ”Mannen behöver inte hävda sig, han tar smällar utan att backa,

vilket han skall vara stolt över”.

Mannen skall dock ej hava maktbegär, enligt Åsa Waldaus dokument. Han skall aldrig sträva

efter att bli upphöjd av andra, vilket är en annan negativ egenskap. Utan tron blir mannen

svag, och en svag man vågar inte bestämma av rädsla för att göra fel och vill då att andra skall

ställas som ansvariga, vilket Åsa Waldau anser vara fel. En man skall inte vara mesig,

kvinnligt mjuk och blödig, ej heller ”fjompig”, löjlig och feminin. Han skall inte ha svårt att

falla i skratt och skall inte mäta sig med andras mäns styrka och genom ”machofasoner”

trycka ner kvinnor.

Vad är kvinnligt då? Åsa Waldau menar att kvinnan är skapad för att vara en medhjälpare till

mannen. Waldau har i sitt dokument skrivit att kvinnan är skapad också för att vara till

”välbehag, glädje och stöd” åt mannen. Men för att detta skall kunna ske på det mest ärliga vis

måste kvinnan helt underordna sig Jesus. Efter Gudshängivelsen omvandlas varje kvinna till

det som Gud skapat henne att vara.

Åsa Waldau ser en typisk kvinna som äkta, mild och ödmjuk. Anledningen till detta är då hon

skall vara medveten om sin styrkor och svagheter och på så sätt komplettera mannen. Åsa

Waldau anser att kvinnan är beroende av mannen och skall därför vara lydig och ha förmågan

att ledas enligt bättre vetande. Med andra ord skall kvinnan vara underordnad mannen, då han

vet det rätta. Kvinnan skall även vara noga med att sköta om hushållet samt hålla sig renlig

och prydlig. Det är av yttersta vikt att kvinnan innehar en djup gemenskap med Jesus genom

bön och tillbedjan.

67

Kvinnans negativa egenskaper kännetecknas av ord som trätgirig, tjurig, argsint samt

”klagig”. Hon skall heller inte vara underkuvad men ej heller olydig och trotsig då hon tror sig

veta bäst. En kvinna skall ej heller vilja bestämma då hon saknar både insikt och kunskap.

Den absolut värsta form av kvinna Åsa Waldau kan tänka sig är en överlägsen och dominant

feminist. Hon skall dock inte vara daltande, klängig, ”kladdig”, felaktigt medömkande och

flirtig, då hon inte skall styras av sina känslor. Slutligen skall kvinnan fostra sina barn rätt och

inte överföra några negativa egenskaper till dessa.

I dessa dokument har Åsa Waldau även skrivit om vilka karaktärsdrag som är typiska för

mannen i ett äktenskap, likadant med vilka karaktärsdrag som kvinnan generellt har i ett

äktenskap.

I äktenskapet skall mannen övertyga kvinnan om sin kärlek med hjälp av uppmuntran och

komplimanger. Han skall våga vara familjens överhuvud och inse vikten av att leda och

undervisa sin familj in i frid och kärlek samt få dem att lyda. Åsa Waldau menar ”att mannen

skall leda sin kvinna genom att dra henne jämsides”. Det är hans uppgift att fatta beslut och

visa vägen. Mannen skall överlåta de lätta bördorna i hemmet till kvinnan och hjälpa till vid

städning, matlagning samt blöjbyten. Slutligen beskriver Åsa Waldau hur äktenskapets sexliv

skall se ut och menar att ”mannen skall äta av kvinnans frukt och dricka hennes vin”, då han

är skapad för att ge sin kvinna sexuell njutning. Han skall njuta av att hon tillfredställs av hans

kärlek och beröring.

Mannens negativa egenskaper inom äktenskapet karaktäriseras av att han är dominant och

trycker ner sin hustru genom ”lagiskhet”. Följer han inte Gud kan han heller inte leda sin

familj på den rätta vägen. Han skall absolut inte vara en toffel och bli underkuvad sin

dominanta kvinna genom att tillåta hennes känsloutspel. Han skall inte bara tänka på sin egen

lust, vad gäller samlivet, och inte förgripa sig på det svagare könet genom att ”ta för sig”. En

riktig man skall heller inte fly kvinnogörat.

Kvinnan uppgift i äktenskap är att vara tilldragande och göra sig skön för sin älskade. Hon

skall vara konstant attraktiv. Kvinnan skall vara medveten om att hon är hans lust och skall ge

sig hän i samlivet och låta sin kropp stå till förfogande för mannens njutning. Mannen och

kvinnan skall bilda en enhet där kvinnan skall luta sig mot mannens styrka.

68

Kvinnan skall däremot inte göra sig svåråtkomlig och sluta smycka sig och vårda sin kropp,

då det signalerar att hon inte vill bli åtrådd. Då hon inte lockar fram hans lust och längtan är

hon ej kvinna för sin kropp. För att tala klarspråk, kvinnan skall alltid vara villig att ställa upp

på mannens sexuella begär och inte få skamkänslor av sex. Hon skall inte själv bestämma

över sitt liv eller försöka vara lika stark som sin man.

69

Analys och slutdiskussion

Enligt Wallis finns det tre inriktningar vad gäller religiösa rörelser: världsavisande,

världsbejakande samt världsanpassade. Roy Wallis anser att en religiös rörelse ej behöver ha

endast en inriktning, utan kan kombinera element från flera, vilket vi anser att

Knutbyförsamlingen har gjort.

De världsavisande rörelserna, vilka är de mest uttalat religiösa, enligt Wallis, har en stark tro

på en personlig Gud, vilken anses avskild från människan. Inom dessa rörelser ställs höga

moraliska krav på medlemmarna och det anses vara av yttersta vikt att tjäna profeten genom

att exempelvis predika eller vittna. Inom de världsavisande rörelserna är tanken om att en stor

förändring snart skall äga rum i världen eller att en ny världsordning är stundande, en tanke

som passar väl in på Knutby filadelfia församling. Församlingen har inte ordagrant uttryckt att

”en ny världsordning är stundande”, emellertid talar de mycket om att livet efter detta

kommer att bli mycket bättre samt att de väntar på något större, på härligheten, som de

uttrycker det. Inom världsavisande rörelser förekommer det även att man ger medlemmarna

nya namn, för att förbereda dem för den nya världsordningen, vilket skett inom

Knutbyförsamlingen. Åsa Waldau titulerar sig som Tirsa idag, ett taget bibliskt namn på en

plats, vilket de felaktigt kopplat till en drottning, så som vi uppfattar det. ”Du är skön som

Tirsa”, är det bibelcitat de hänvisar till. Dessa rörelser kräver ett heltidsengagemang av

medlemmarna vilka ibland offrar både karriär och familj för att helhjärtat ge sig till sin

församling, enligt Roy Wallis. Detta ”offrande” märks tydligt vad gäller

församlingsmedlemmarnas avståndstagande från nära och kära, utanför församlingen, men

även vad gäller yrkesmässiga karriärer. Emma Gembäck, pastor inom församlingen, är ett

exempel på en medlem som lämnat sitt liv som sjuksköterska för att istället arbeta inom

församlingen, vilket hon själv berättade om under vårt besök i Knutby. Enligt den så kallade

”hjärntvättsteorin”, vilken Frisk skriver om, är det vanligt att medlemmar i en sekt tar avstånd

från sina nära och kära. Istället är tanken att medlemmarna skall övergå till att finna nära

relationer inom rörelsen, både vad gäller kärlek och vänskap. Artiklar kring

Knutbyförsamlingens avståndstagande har publicerats flitigt i både dags- och kvällspress. Åsa

Waldau har, enligt media samt före detta medlemmar, även arrangerat äktenskap mellan unga

män och kvinnor inom församlingen. Detta för att knyta sina medlemmar allt närmare till sig,

samt klippa deras band med kontakter utanför församlingen, vilken nu är deras nya familj.

Inom församlingen finns ett ”teamtänkande” där förkunnandet om Kristi kropp ingår, och

70

detta ”teamtänkande” är en av grundprinciperna inom Knutby Filadelfia. Inom församlingen

anses alla medlemmar vara Jesu lärjungar och Guds barn är syskon i ”Kristi kropp och man

menar att alla kroppens lemmar skall vara verksamma. Ledningen söker de olika

medlemmarnas karaktärer för att därefter dela in dem i olika team, vilka samtliga har olika

uppgifter eller ansvarsområden. Ansvarsområdena delas medlemmarna in i beroende på

kompetens och detta gäller även församlingens pastorer. Denna familjära struktur märkte vi

tydligt under vår vistelse i Knutby. Samtidigt kan det tyckas att församlingen är utåtriktad

med tanke på deras spaverksamhet. Vi tycker oss dock kunna utröna att denna verksamhet,

vilken uppkom efter mordet, främst är ett skäl till att värva nya medlemmar. Församlingens

syn på kvinnan som mannens smycke anser vi också vara en bakomliggande faktor, då

kvinnans bejakande av sitt utseende är centralt inom församlingen. Anhöriga till medlemmar i

Knutby filadelfia församling har vittnat om att de inte längre har samma kontakt med sina

barn eller nära vänner. En far, vars dotter är medlem i Knutbyförsamlingen har, enligt media,

förtvivlat uttryckt att hon inte längre kallar honom ”far”, då hon klargjort att hon har en ny far

inom församlingen. Gamla vänner till de unga familjerna inom församlingen har också vittnat

om att de tappat kontakten och inte längre hör något från dem, då Åsa Waldau anser att

församlingsmedlemmarna ej skall ha kontakt med dem som inte delar deras tro, enligt media

samt anhöriga till medlemmar. Det är genom den gemensamma trosuppfattningen en grupps

enhet blir uttryckt och förstärkt, beskriver McGuire. De som lever inom en religiös rörelse har

ofta även ett starkt behov av att umgås med andra människor inom samma rörelse, vilka delar

samma meningssystem och därmed förstärker varandras tro. Meningssystemet blir med andra

ord trovärdigt och självklart inom den egna sociala strukturen. Denna förstärkta tro, då den

delas av en grupp, märks tydligt inom Knutby församling vad gäller de arrangerade

äktenskapen och avståndstagandet från familjen, men även synen på tiondet inom

församlingen. Det är här viktigt att belysa tanken om att ju större investeringar medlemmarna

gör, desto starkare knytning får de till församlingen. Tiondegivandet kan med andra ord även

ses som en ”investering” för medlemmarna, vilka anses de mest uppoffrande i landet och ger

tionde av sin inkomst, före skatt, varje månad till församlingens pastorer. Detta klargör

medlemmarna under vårt intervjutillfälle och även Helge Fossmo redogör för församlingens

tiondegivande i sitt personliga brev till oss. Tiondegivandet belyses även i dags- samt

kvällspress. Många av medlemmarna går på a-kassa eller har arbeten vilka inte är

höginkomstbringande och har, trots detta, sett till att pastorerna har högre löner än

genomsnittet för pastorer i Sverige. Tiondegivandet är dock inte unikt för Knutby församling,

emellertid anses det även vara fullt naturligt att ge påkostade gåvor i form av vackra smycken

71

och dyrbara parfymer. Helge Fossmo samt media påstår även att medlemmarna samlat ihop

till så påkostade gåvor som resor och dylikt, då det anses självklart att församlingens pastorer

skall få resa. Dessa uppoffringar anser vi beror på det meningssystem medlemmarna delar,

vilket legitimerar detta offrandet och gör det till något naturligt och självklart. Men även den

faktor att medlemmarna inom en sluten religiös rörelse inte ifrågasätter ledningen och dess

beslut, vilket tycks vara en oskriven lag rådande inom Knutby Filadelfia församling. Tvivel

angående samfundets troslära tillåts inte, enligt den så kallade ”hjärntvättsteorin”, vilken Frisk

skriver om, och medlemmarna hindras från att tänka kritiskt, vilket stämmer in på Åsa

Waldaus församling. Anhöriga, före detta medlemmar samt Helge Fossmo har vittnat om

denna företeelse. Denna exceptionella lydnad grundar sig, enligt oss, även på församlingens

tanke om att dess ledare har en gudomlig kontakt och medlemmarna anser det vara självklart

att denne ledare kan förmedla en Gud ord. Ledarens ord blir därmed ord direkt från Gud, vilka

man inte ifrågasätter. Inom Knutbyförsamlingen anses Åsa Waldau stå i direkt kontakt med

Gud och hennes ord är de Gud lagt i hennes mun, vilket framkommer under intervjuerna med

församlingens pastorer och medlemmar. Tanken om att Åsa Waldau är Guds språkrör

framkommer även tydligt i ett personligt brev från Helge Fossmo till oss.

En central tanke inom en världsbejakande sekt är att varje människa har en stark potential

inom sig, vilka få har tillgång till men som kan frigöras genom träning, anser Roy Wallis.

Denna tanke kan knytas an till Knutbyförsamlingens tanke om Kristi kropp, vilken de redogör

för under vårt intervjutillfälle. Församlingen anser Jesus vara huvudet på kroppen och de

själva, församlingsmedlemmarna, vara de övriga kroppsdelarna. Denna tanke grundar sig i

synen att varje medlem besitter en unik förmåga, vilken hon eller han skall förvalta och ägna

sig åt då den på så vis utvecklas allt mer, enligt församlingen. Dock kan detta få motsatt

effekt, enligt oss, och leda till att den unika förmågan istället blir begränsande och man ”lär

sig” inget nytt utanför de områden man ansvarar för inom församlingen. ”Kristi

kroppsbegreppet” har även stötts och blötts i den litteratur vi använt i vårt arbete samt i media.

Det är också, enligt oss, ett sätt att kontrollera en social grupp, då ingen vill avvika från

gemenskapen och ifrågasätta strukturen, samtidigt som denna syn ger medlemmarna en viss

trygghet. Alla bitar anses lika viktiga, säger dem, och kroppen blir halt om någon funktion,

medlem, saknas. Dock kan denna tanke om likasinnade, enligt oss, starkt ifrågasättas då de

menar att det skulle vara lika betydelsefullt, inom församlingen, att kunna baka som att kunna

tala med Gud, då kontakten med Gud är Åsa Waldaus unika förmåga.

72

Den vanligaste utvecklingen för en sluten religiös grupp med stark spänning i relation till

samhället är att denna spänning med tiden avtar, samtidigt som kraven på medlemmarna blir

allt mindre. Detta leder till att den slutna religiösa gruppen övergår till att vara ett kristet

trossamfund. Dock har denna utveckling inte gällt Knutby Filadelfia församling än. Idag anser

de sig vara starkare än någonsin och mer trygga i sin gemenskap. Samhället, vilket granskar

församlingen utifrån, ser en sekt bestående av unga barnfamiljer vilka sluter sig allt mer

samman mot omvärlden och sina gamla liv, kontrollerade av vad de anser vara Guds vilja.

Hur kommer då Knutby Fildelfia församling att utvecklas i framtiden? Liselotte Frisk skriver i

”Nyreligiositet i Sverige” om Soltempelorden och Heavens Gate, två rörelser vilka ansåg att

tiden var inne för medlemmarna att lämna det jordiska livet för att träda in i en högre sfär,

enligt Frisk. Dessa rörelser såg döden som en initiering, som Frisk uttrycker det, till denna

högre sfär och genom ledarnas auktoritet gjorde man dessa föreställningar trovärdiga för

medlemmarna. Tanken om döden som något högre än livet ledde till mord, självmord och

hjälp till självmord, skriver Liselotte Frisk. I Knutby församling finns det auktoritära

ledarskap, vilket beskrivs inom Soltempelorden och Heavens Gate, även föreställningar om

döden som något bättre än jordelivet delas, vilket framkommer under våra intervjuer då Åsa

Waldau bland annat yttrar att livet efter detta kommer att bli ”kul” och att det inte finns några

”sura” människor i himlen. Vidare menar Åsa Waldau att de inte nog kan beskriva hur härligt

det kommer att bli efter döden, vilket hon tydligt yttrar under vårt samtal. Även Helge Fossmo

har berättat om församlingens tankar kring liv och död och Åsa Waldaus ”längtan” att möta

allt det härliga efter detta liv. Även synen på det goda kontra det onda delar de med de så

kallade ”självmordssekterna” Åsa Waldau klargör under våra intervjuer att det måste finnas

en skillnad mellan gott och ont, ”det fattar man om man tänker lite”. Vi vill inte koppla deras

tankar kring döden till tankarna inom självmordssekter, då vi inte vill dra den parallellen. Vi

har ändå valt att inkludera innebörden av en ”självmordssekt” då vissa faktorer inom Knutby

Filadelfia församling stämmer överens med grundtankarna inom dessa sekter. Det är idag

ovanligt att religiösa rörelser utvecklas till ”självmordssekter”, emellertid finns frågan

någonstans djupt inom oss: Kommer Knutby Filadelfia församling att gå denna tragiska

utgång till mötes?

Vad vi kunnat urskilja, i och med vår studie av Knutbyförsamlingen, är först och främst att

Åsa Waldau representerar en typisk profet, enligt Meredith McGuires definition av denne.

Exempel på detta är att Waldau, framförallt tidigare, har utmanat ”den sittande makten” i

andra församlingar, och menat att om de inte har tänkt ändra på sig kommer Gud att straffa

73

dem. Profeten lägger i och med detta även fram sin tolkning av hur ”den sittande makten” kan

förbättras. Waldau har strävat efter förändring, och under vår vistelse i Knutby gav hon

uttryck för att om samhället valde att leva efter de ordningar Knutbyförsamlingen förespråkar,

hade det förmodligen ej funnits krig och svält i världen. Hon har även försökt att föra in egna

regler och dogmer i församlingar, då hon meddelat att dessa är sända från Gud. Detta har flera

källor bekräftat, såsom det framkommit i arbetet. För att precisera ytterligare vilken typ av

profet hon representerar, väljer vi att definiera henne som en sändebudsprofet. Hon har inte

enbart kritiserat eller, som hon själv uttrycker det, ”varnat” församlingar, utan även

församlingsmedlemmar och övriga utomstående personer. Hon anser sig, likt den bild av

sändebudsprofet vilken McGuire presenterar, vara sänd från Gud med gudomliga budskap och

blir på så sätt behörig att döma: ”Som profet är jag invigd i alla Hans planer, Gud gör

ingenting utan att först uppenbara sig för sina profeter […] jag profeterar det han befaller

mig.”201

Innan hon kom till Knutby hade hon träffat ett antal medlemmar på olika bibelskolor runt om

i landet. Flera medlemmar vi talade med under vår dag i Knutby, berättade att de hade träffat

Åsa Waldau relativt tidigt i livet, framförallt på bibelskolor innan de hade sammanstrålat med

henne i Knutby. Även under sin tid i en pingstförsamling i Uppsala hade hon en förmåga att

locka till sig människor och umgicks även med dessa privat, då många av dem beundrade Åsa

Waldau. Hon skapade på så sätt en egen grupp med anhängare utanför den sittande makten.

Även detta är typiskt för en sändebudsprofet. Dessa har en förmåga att skaffa sig en skara

anhängare utanför etablissemanget. Denna förmåga utvecklades även hos Åsa Waldau i

samband med att hon blev evangelist i Knutbyförsamlingen. Hon fick där helt andra

möjligheter att resa runt och predika sin lydnadslära och på så sätt värva medlemmar. Genom

lydnadsläran skulle människor finna frid och på så sätt lösa deras eventuella problem, eller

som det påstås att Åsa Waldau själv uttryckt det ”frälsa världen”. Före detta medlemmar har

vittnat om att pastorerna i Knutby framförallt har fokuserat på att värva människor i kris.

Enligt McGuire är detta en strategi, då sändebudsprofeten kan erbjuda en ny lösning på deras

kriser, genom att följa denne med dess nya, revolutionära normer. Anhängarskaran

expanderar i och med detta, och på så sätt ökar sändebudsprofetens auktoritet. I Åsa Waldaus

fall kan vi se ett samband mellan att medlemsantalet ökat i samma takt vilken hennes

inflytande tilltagit. Samtliga pastorer, förutom Kim Wincent, har bland annat flyttat till

Knutby efter att mött den tydliga predikanten Åsa Waldau. Till och med efter mordet 2004,

201 Waldau, citerad i Nilsson 2005: 65.

74

har medlemstillväxten varit jämn och artiklar beskriver att intresset för deras bibelskola har

ökat.

Hur kommer det sig att denna kvinna har ett sådant stort inflytande på människor? Det har på

ett tydligt vis framkommit att medlemmarna beundrar Åsa Waldau, inte bara som ledare utan

som person också. Även vi tre upplevde henne som speciell, dock inte lika karismatisk som vi

hade föreställt oss. Känslan av att stämningen förändrades när hon var på ingång, under vår

dag i Knutby, var nästan oss överväldigande. Även om vi inte uppfattade henne som

karismatisk, innebär det inte att hon inte har den egenskapen. Enligt Weber, vilken tas upp i

McGuire, är det vanligt att man inom religiösa kretsar tillskriver en person med

”extraordinära” egenskaper, karismatisk. Denna typ av karisma kan, i dessa kretsar, ej

förklaras på andra sätt än denna extraordinära person, har gudomliga egenskaper. Karisman

blir ett sätt för profeten att hävda sin Gudskontakt. Med detta sagt kan vi tre, som ej delar

Knutbyförsamlingens synsätt på hur en ”gudomlig ledare” skall uppträda, aldrig avgöra om

Åsa Waldau är karismatisk. Däremot kan vi hävda att hon, för oss, ej upplevdes karismatisk.

Graden på karisma avgörs, som beskrivet, i och med hur mottagarna reagerar på ledarens

framtoning i och med dennes normer och idéer. Emellertid tror vi oss ha kunnat urskilja en

karismatisk ledare i Åsa Waldau, med tanke på hur församlingsmedlemmarna förhåller sig till

henne. Åsa Waldaus barndomsvänner har, även dem, själva berättat att hon redan som liten

hade en otrolig förmåga att ”trollbinda” människor. Åsa Waldau uppfattas definitivt av

församlingsmedlemmarna som extraordinär. Bara under den dagen vi var i Knutby överöstes

Åsa Waldau av lovord från dem. Generellt anser de henne vara unik. Hon liknas vid en

ledstjärna, vilken alltid väljer den ”rätta vägen”. Pastorerna och medlemmarna ”vet” att

hennes ord är från Gud. De är väldigt noga med att förklara Åsa Waldau som kärleksfull, och

att hon alltid ser till församlingens bästa. Denna tydlighet i kombination med hennes

kärleksfulla sida i form av att ”hon ser människor”, verkar vara en avgörande faktor för

medlemmarnas respekt gentemot henne. Vad vi har förstått kan dock denna tydlighet övergå i

hot, vilket vi själva upplevde samt att kritikerna hävdar samma sak. När hon mött motstånd

har hon, enligt de kritiska, hotat med djävulen och påstått dessa vara demonbesatta. Hon kan

inte ha fel i och med hennes direktkontakt med Gud, detta bekräftar hon själv tillsammans

med kritikerna: ”man kan ju inte bli arg på Gud […] om jag tror att det bästa för dig är att gå

denna väg så är det för att Gud har sagt så”, sade hon under vår intervju. Inom församlingen

har denna typ av ledarskap ej mist sin kraft, som det i vissa fall kan göra. I denna församling

ser vi istället att det karismatiska ledarskapet fortskrider. Vi tror att detta kan bero på att Åsa

75

Waldau hela tiden har ”bytt” identitet och på så sätt förnyat det karismatiska ledarskapet. Hon

började som ”en eld, en Herrens tjänarinna”. Redan här utstrålade karisman sin höga grad.

Hon blev snabbt utkorad till evangelist, och kunde i och med denna roll koncentrera sig på att

”värva” nya medlemmar, för att främja sin auktoritet genom att församlingen fick ett

”uppåtsving”. När denna roll eventuellt ej hade samma kraftfulla betydelse, blev hon utsedd

till pastor enhälligt av Kim Wincent. Efter en relativt lång tid som pastor, gick hon in i

avskildhet för att utröna om hon kunde vara ”Kristi brud”. Hon fick i och med detta

benämningen ”Tirsa”, vilken hon fortfarande benämns som, även officiellt. Efter mordet

stärktes hennes roll då hon ”stod kvar vid den mediala anstormningen”. Hon kallades ”Kristi

Brud” i media, men ”bytte” strax identitet till att enbart kalla sig profet. Vi kan i och med

dessa ”rollbyten” inte låta bli att undra om detta kan ha förnyat det karismatiska ledarskapet.

Om detta är en medveten strategi eller ej, utifrån Åsa Waldaus sida, kan vi dock ej besvara.

Det är även viktigt att komma ihåg att i och med Åsa Waldaus lydnadslära, inkluderas en

enorm respekt och tillit inför Gud. Då hon själv, tillsammans med övriga pastorer är

”språkrör” för Guds vilja, får hon ett enormt inflytande över människorna i församlingen. Vill

man alltså leva efter Guds vilja, bör man följa ledarskapets anvisningar, eftersom ledarskapet

är utsett av Gud. Detta uttrycker även talesmän för församlingen själva. Detta kan leda till ett

problem, enligt vår mening, eftersom att pastorerna utser, vilka de anser vara lämpliga

kandidater till en pastorsroll, själva. Då församlingsmedlemmarna litar på vad pastorerna

förespråkar, säger det sig självt att det sällan blir några motsättningar mellan pastorerna och

församlingsmedlemmarna. På så vi väljs lämpliga personer ut enbart efter pastorernas önskan,

vilket i sin tur kan leda till ett ensidigt ledarskap.

Åsa Waldaus roll har ej enbart förstärkts i och med församlingens expansion. Hennes

auktoritetsgrad ökade även genom ”Kristi Brud – prövningen”, vilken vi alltså anser har ägt

rum, på basis av de källor vi beskrivit tidigare. Även om hon idag tar avstånd från den, har

hon ändå ansetts vara rättfärdig nog att överhuvudtaget genomgå en sådan prövning, vilket i

sin tur ökat graden av auktoritet eftersom det var hennes egen idé, enligt oss. Som Helge

Fossmo och andra före detta medlemmar vittnar om fick hon, i och med denna prövning, en

högre förbindelse med Jesus och på så sätt blev hon överordnad alla medlemmar i

församlingen, inklusive männen. Åsa Waldau själv hävdar att hon absolut inte innehar en

särställning inom församlingen och hon tar idag avstånd från denna prövning. De kritiska

hävdar att denna prövning än idag är oerhört betydelsefull för den särställning hon besitter i

76

församlingen. Att Åsa Waldau har en högre ställning än övriga medlemmar, blev i och med

vår studie, uppenbar. Vi uppfattade att Åsa Waldau omringades av ”tjänare”. De serverade

henne mat, kaffe, dukade av efter henne etcetera, medan övriga pastorer inte alls fick samma

sorts behandling. Medlemmarna uttryckte klart och tydligt att Åsa Waldau lever som hon lär,

men för oss blev det aningen motsättningsfullt när hon särbehandlades på ett sådant vis. Detta

gör denna församling än mer intressant emellertid och det tyder verkligen på att hennes grad

av karisma, och på så vis auktoritet, till och med genomsyrar hennes egna idéer och normer.

Det är tydligt att Åsa Waldau är lika beroende av medlemmarna såsom vice versa. Även detta

beskriver McGuire samt Peter Johansson som typiskt för den karismatiske profeten. För att

profeten skall åstadkomma förändring krävs det att anhängarna är benägna att förverkliga

dem. I denna process fungerar Åsa Waldau som idéspruta och medlemmarna som

idéförverkligare, i Knutbyförsamlingen. Det räcker inte med att ha visioner, profeten måste

fungera som arbetsledare för dessa. I Knutby finns det en tydlig föreställning om Åsa Waldau

som visionär. Hennes karisma skulle minska i grad om hon ej får vara drivande i

idéprocessen, för att anknyta till Johansson. Genom att vara visionär får Åsa Waldau ett än

större maktinflytande över människorna i församlingen. Om idéerna ej tas emot av

anhängarna med ”gudomlig auktoritet”, faller karisman i grad och profetens inflytande

minskar. I Knutby tas dock de flesta nya idéer, från Åsa Waldau, emot av en entusiasm från

både övriga pastorer och medlemmar. Detta grundar vi på då Åsa Waldau beskrev alla

verksamheter hon infört under sin tid i församlingen, vilket var ett flertal. Genom de

gemensamma handlingar som utförs i församlingen, får förmodligen medlemmarna en känsla

av att vara berättigade till den uppmuntran som Waldau ger, då hennes visioner är sända från

Gud. Att medlemmarna då hjälper till att förverkliga dessa idéer, leder till en dynamik mellan

ledarna och medlemmarna själva, vilket vi tror är gynnande för bägge parters välbefinnande (i

sociologisk kontext). Som Åsa Waldau själv, stolt sade: ”vi doppar penseln i samma

färgburk”. Och visst, det gör dem säkerligen och genom denna uppstår en ”alla är lika mycket

värda – känsla”, vilken bidrar till att Åsa Waldau kan fortsätta att bedriva sina visioner

obehindrat om hon lyckas upprätthålla den känslan.

Vad gäller de övriga pastorers roll, uppfattar vi dem underordnade Åsa Waldau. Den största

skillnaden mellan Waldau samt övriga pastorer är, enligt oss, att hon tar plats. Hon utstrålar

även en säkerhet i och med den upplevda, tydliga ledarstilen. Samtliga pastorer kan, som det

sägs, höra Guds ord och blir på så sätt ovanställda resterande församlingsmedlemmar. De

77

menar själva att de ej agerar utan att först ha lyssnat till vad Gud säger. De övriga pastorerna

upplevs ej som karismatiska i samma mån som Åsa Waldau. Däremot tror medlemmarna att

även dessa har extraordinära egenskaper, vilka tillskriver dem en grad av karisma.

Hierarkin ”plogen” uttrycktes för oss, även om församlingsledningen poängterade att det var

en hierarki där alla blir sedda, förefaller det uppenbart att den hierarkiska ordningen är tydlig.

Om vi skall placera de olika pastorerna i denna hierarki, efter en ”karismatisk skala”, hamnar

Åsa Waldau högst upp då alla punkter för hur en karismatisk ledare beskrivs (i sociologisk

kontext) stämmer överens med den bild vi fått av henne.

Under arbetets gång har vi kunnat urskilja en paradoxal bild av kvinnans ställning i

församlingen, i och med Åsa Waldaus framträdande roll gentemot de andra kvinnorna. Att

mannen generellt är placerad högst upp i en hierarkisk ordning går långt tillbaka i tiden.

Antropogonin i Första Moseboken talar om mystiken kring hur Herren Gud skapar den första

urmänniskan, mannen, och hur kvinnan sedan skapas från mannens revben. Detta är något

samtliga pastorer nämnde ett flertal gånger under vårt besök i Knutby. Myten säger här att

mannen skulle vara den primära människan, och att kvinnan då är den sekundära. Vi har

noterat att ett flertal teologer förklarat att denna syn är vanlig bland bokstavstroende kristna.

Skillnaden är dock att de flesta av dessa har ett modernt synsätt och drar inte det så långt som

Knutbyförsamlingen. I arbetet har det framkommit att om människan dock går direkt efter

ordet i bibeln, så går det att finna belägg för att kvinnan skall vara underordnad mannen. Som

vi tidigare nämnt har Åsa Waldau en särställning i församlingen bland kvinnorna men även

bland männen. En tanke har växt fram hos oss att detta antagligen beror på medlemmarnas

uppfattning om hennes gudomliga kontakt. ”Hon lever som hon lär”, uttryckte medlemmarna

ett antal gånger och vi drar parallellen att hon ses som en exemplarisk människa.

Församlingsmedlemmen Åsa berättar, under besöket i Knutby, att hennes man bestämmer i

deras familj då det är Guds vilja. Denna slutsats har dragits just för att de anser att Gud

skapade mannen före kvinnan. Detta ”faktum” är även grundpelaren till församlingens

hierarkiska struktur mellan mannen och kvinnan inom äktenskapet. Åsa Waldau ”förklarade”

för oss under vårt besök i Knutby att kvinnan underordnar sig av kärlek samtidigt som

mannen överordnar sig av samma anledning. Vi noterade dock att medlemmarnas främsta skäl

till att mannen ska överordna sig kvinnan beror på att det är Guds vilja. Trots detta uppfattar

vi församlingens syn enbart som ett belägg för att ”trycka ner” kvinnan samt för att mannen

skall kunna erhålla platsen som överhuvud inom familjen. Ledarna har gudomliga motiv

78

bakom sina uttalanden angående kvinnans roll och på så vis är de omöjliga att kritisera.

Waldau uttalade själv, i en predikan vi lyssnade till under vår dag i Knutby, att Eva till största

del skapades för att tillfredställa Adams ensamhetskänsla. Redan i detta uttalande har Åsa

Waldau bestämt vilken roll kvinnan har i historien samt i Guds ögon. Dock var församlingen

angelägna om att förklara att deras hierarkiska syn på män och kvinnor ej gäller i yrkeslivet.

Där anser de att män och kvinnor skall kunna arbeta på en lika nivå. Under arbetets gång har

vi misstänkt att denna tanke enbart existerar för att förklara Åsa Waldaus framträdande roll.

Vilket medlemmarna själva uttryckte, då de förklarade att Åsa Waldau kan inneha sin

pastorsroll just på grund av detta. Trots att församlingen har två kvinnliga pastorer, märkte vi

en tydlig skillnad i hur dessa är som personer och hur de behandlas. Detta behandlar vi senare

i analysen.

En annan anledning till varför mannen, enligt församlingsmedlemmarna, är den bäst lämpade

att vara ledaren inom familjen är för att församlingen, likt särartsfeministerna, anser att

mannen och kvinnan är biologiskt olika. Waldau drar dock denna syn ett steg längre än

särartsfeministerna, då hon ställer oss frågan: ”Vad är det för fel på att mannen är starkare?”

Åsa Waldau förklarar under vårt besök i Knutby att de tror att den mannliga logiken kontrar

den typiskt kvinnliga känsligheten. De tror att detta är ”egenskaper” vi föds med och likt

särartsfeministerna anser de att vi skall behålla dessa olikheter, att det är något vackert.

Församlingsmedlemmen Kristina instämmer med Waldaus uttalande och menar att dessa

skillnader mellan män och kvinnor är naturliga, det vill säga att Gud bestämt att det skall vara

så. Som vi förstår det anser församlingen att kvinnor respektive män har könsbundna,

medfödda roller både i äktenskapet och i samhället. Att man skall vara stolt över sin

könsidentitet betonas ett flertal gånger under besöket. Trots vikten av att värna om dessa

roller, uppfattar vi att Åsa Waldau själv ej passar in i mallen för vad församlingen ser som

kvinnlighet. Hon är, i våra samt flera andra källors ögon, varken skör, lydig, underordnad eller

foglig då hon är övertygad om att hon ”vet” Guds sanning och hur människan skall förhålla

sig till den. Enligt församlingen skall en ”riktig” kvinna ansvara för hushållet. Även denna del

förhåller sig Åsa Waldau ej kvinnligt till, då vi enligt flera källor fått veta att hon har ”tärnor”,

det vill säga pigor, vilka sköter hushållet åt henne. Istället ser vi fler ”manliga” drag, såsom

Åsa Waldau beskriver dessa, i henne : målmedveten samt initiativtagande, beslutsfattande och

stridslysten mot det onda med mera. I och med denna motsägelsefulla bild av henne, ser vi

istället att hon kan klassificeras som androgyn i den bemärkelsen att hon biologiskt sett är

kvinnlig samtidigt som hon nästan enbart besitter ”manliga” karaktärsdrag. Dessutom är hon

79

pastor vilket, främst i historien, setts som ett manligt yrke. Dock finns den synen, enligt oss,

kvar än idag vilket gör det ännu mer förbryllande för oss att hon lyckas ”axla den manteln”.

Detta leder, i våra ögon, till en ökad respekt från medlemmarna för Åsa Waldaus roll i

församlingen. Pastor Emma Gembäck behandlas dock ej med samma respekt, enligt oss.

Under besöket noterade vi hur bland annat Emma Gembäck ”passade upp” Waldau, medan

ingen behandlade henne på liknande vis. Detta trots att hon hade en enmånaders bebis på ena

armen. Med detta vill vi påvisa den särställning Åsa Waldau innehar i församlingen.

Församlingsmedlemmarnas tankar om hur viktigt det är att behålla sina könsbundna, naturliga

roller är, vilket tidigare nämnts, lik de tankar som särartsfeministerna står för. Denna tanke

skyddar församlingskvinnan sig med, enligt oss, då vi som står utanför församlingen anser att

kvinnan, vilket vi tidigare påstått, blir underkuvad. Församlingen hävdar att både mannen och

kvinnan har sysslor/egenskaper som är ”fina” då de tillhör just mannen eller kvinnan. De

kriterier kvinnan bör leva upp till, är ej tillräckliga för att uppnå Åsa Waldaus exemplariska

karaktär. Detta kan i sin tur skapa ångest hos kvinnan, tror vi. Åsa Waldau sa även till oss

under intervjun att ”kvinna skall vara som en juvel till sin man” och behaga honom. Detta,

anser vi, att församlingens spa bidrar till. Vi förstår även att spat uppstod då de vill få kontakt

med fler eventuella medlemmar. Men spat förblir ändå en orsak till att kvinnan skall kunna

fortsätta med att vara en juvel och på så sätt tillfredsställa sin man så som hon bör.

Församlingen hävdar att de höjer upp sina kvinnor, exempelvis när de beskriver henne som en

juvel. Vi ser dock tydligt hur detta levnadssätt trycker ner kvinnan istället i och med mannens

”upphöjelse”, så som vi tidigare beskrivit. Samtidigt som hon är en fin, ordentlig kvinna och

hustru om hon besitter dessa egenskaper som Waldau uppdiktat, blir hon ”indelad” i ett fack

och varken kan eller vågar bryta mönstret genom att höja rösten eller få fram sin åsikt, då det

är mannen som alltid skall ha det sista ordet eftersom Gud skapade honom först. Åsa Waldau

uttalar även flera gånger under vårt besök att hennes ord är från Gud och man skall inte trotsa

Gud.

Vårt syfte var att studera Knutbyförsamlingen med fokus på Åsa Waldau, och frågor som rör

organisation, ledarskap samt genus. Vår frågeställning blev därmed: Hur kan man förstå Åsa

Waldaus roll i Knutbyförsamlingen utifrån teorier kring religiös organisation, religiöst

ledarskap samt genus? I denna del försöker vi besvara vår frågeställning.

Svaret på vår frågeställning blir följande:

80

Organisation: Inom Knutby församling finns en uttalad tanke rörande ett ledarskap där några

har rollen som förmedlare av den gudomliga viljan. Bland dessa innehar Åsa Waldau en

särställning. Denna särställning kan till viss del förstås som ett resultat av gruppens starka inre

solidaritet, samt organiska syn på gemenskap, vilken legitimeras av kroppsmetaforen där varje

medlem fyller sin funktion. Dessa faktorer skapar ett slutet meningssystem där Åsa Waldaus

ledarroll kan förbli oförändrad. I förlängningen leder detta till, ett för medlemmarna, litet

utrymme för ifrågasättande samt kritiskt tänkande och det blir naturligt och självklart att inte

kritisera församlingsledningen. Knutby Filadelfia har en tydlig hierarkisk uppbyggnad där

pastorerna står högre i hierarkin än övriga församlingsmedlemmar. De liknar sin hierarkiska

uppdelning vid den kristna symbolen plogen, och menar då att pastorerna hamnar framför

församlingens andra medlemmar, snarare än över dem, vilket på så vis blir en försköning av

maktbegreppet. Åsa Waldaus roll som ledare för Knutby Fildelfia församling gynnas då den

står utanför pingstförsamlingen, samt att gruppen hon leder kan betecknas som sekterisk.

Detta leder till en, för Åsa Waldau, säker maktposition.

Ledarskap: Församlingens struktur kräver en karismatisk ledare. Karisma är något som skapas

i förhållandet mellan ledaren och hennes anhängare och därför inget vi utifrån kunnat

observera. Dock är det tydligt att församlingsmedlemmarna ger Waldau en särställning, då

hon anses vara en länk mellan människa och Gud. Även några av de andra ledarna upphöjs,

då de ses som Guds språkrör, dock ej alls i lika hög utsträckning. Detta blir tydligt både från

intervjuer och observationer, men även media har fokuserat på Waldaus roll, vilket vi idag har

förståelse för då allt i församlingen kretsar kring hennes egenskaper. I och med ”Kristi brud-

prövningen” förstärktes graden av karisma och på så vis även hennes auktoritet. Genom synen

på församlingen som en kropp, där olika delar innehar olika funktioner, rättfärdigas den

hierarkiska strukturen med Åsa Waldau som den andliga ledaren, om än inte den formella

dito.

Genus: Det kan synas paradoxalt att församlingen företräder ett kristet särartstänkande, med

rötter i bibeln, vad gäller förhållandet mellan könen där kvinnan skall underordna sig mannen

och samtidigt upphöja en kvinna till andlig ledare. Denna motsägelse blir dock mindre tydlig

om man noterar att församlingen gör en skarp åtskillnad mellan familjen, med en stark

hierarkisk åtskillnad man och kvinna emellan, å ena sidan, och samhället där män och kvinnor

skall kunna agera på lika villkor, å andra sidan. Åsa Waldau kan, om man ser till hennes

81

ställning som andlig ledare och särställningen som gudomlig förmedlare, ses som stående

utanför könsrollssystemet.

Sammanfattningsvis kan Knutbyförsamlingen klassificeras som en sekt, enligt Roy Wallis.

Åsa Waldau fungerar som en auktoritär och karismatisk ledare med mycket stort inflytande

över församlingsmedlemmarna. Även detta har vi funnit belägg för i vårt empiriska material.

Avslutningsvis anser vi kunna utröna att Åsa Waldau innehar en tydlig särställning gentemot

de övriga kvinnorna i församlingen, men även oväntat nog i förhållande till männen.

82

Referenslista

Tryckta källor

Agnarsson, Ruben 2004. ”Jag är normgivande i församlingen” i Världen idag 2004-09-24,

www.varldenidag.se .

Andersson, Börje 2005. ”Avhopparna avslöjar Kristi bruds makt” i Expressen 2005-01-30.

Bagge, Peter / Gillgren, Marianne u.å. ”Avhoppare från Knutby berättar” www.svt.se .

Bibel 2000 1999, Bibelkommissionens översättning till svenska. Se www.bibeln.se.

Björk, Nina 1996. Under det rosa täcket, om kvinnlighetens vara och feministiska strategier.

Wahlström och Widstrand.

Careborg, A./ Cristiansson, T./ Hellberg, M./ Rislund, N./ Wilhelmson, M. 2004.

”DOKUMENT: De rustar för undergången” i Expressen 2004-01-18.

Careborg, Anna 2004. ”Professorn: ’Männen i Knutby utgör svaret på kvinnors drömmar’” i

Expressen 2004-02-21.

Carlberg, Ingrid 2004. ”Knutby en ung och livaktig församling” i Dagens Nyheter 2004-02-

28.

Cristiansson, Terese 2004. ”100 personer i ett sammansvetsat nätverk” i Expressen 2004-01-

14.

Cristiansson, Terese 2004. ”Så tolkar de bibeln” i Expressen 2004-01-23.

Cristiansson, Terese 2004. Himmel och helvete – mord i Knutby. Bokförlaget DN.

Dagen 2005-11-24. ”Utdrag ur ’Tirsaprofetian’”.

Dahlgren, Curt / Frostin, Per 2006. ”Framgångsteologi” i Nationalencyklopedin [Internet].

Ekmark, Malin / Svensson, Nicklas 2005. ”Bara Helge har haft den typen av tankar” i

Expressen 2005-11-24.

Ewald, Stefan 2003. Religionslexikonet. Bokförlaget Forum.

Falkloo, Bengt 2004. ”Medlemmarna i sekten ger upp sin fria vilja” i Dagens Nyheter 2004-

01-30.

Frisk, Liselott 1998. Nyreligiositet i Sverige. Bokförlaget Nya Doxa.

Hedin, Sten Gunnar 2004. ”Farlig sektlära i Knutby” i Svenska Dagbladet 2004-01-15.

Holmén, Christian 2004. ” ’Kristi brud’ fick sparken” i Expressen 2004-06-03.

Häger, Björn 2001. Intervjuteknik. Liber AB.

Jacobsson, Cecilia 2004. ”Församlingen är en fara för kvinnor” i Dagens Nyheter 2004-10-

14.

83

Jacobsson, Cecilia 2004. ”Historien om pastor Fossmo” i Dagens Nyheter 2004-10-06.

Jaensson Wallander, Cecilia u.å. ”Mordet i Knutby – pingstförsamlingens lära ifrågasätts” i

Kyrkans tidning, www.kyrkanstidning.se .

Johansson, Anne 2004. ”Knutby ett skakat samhälle” i Göteborgsposten 2004-01-17.

Johansson, Peter 2004. Sine ira et studio. Högskolan Dalarna, Campus Lugnet Sektionen för

humaniora [D-uppsats].

Kainz Rognerud, Knut 2004. ”Mammon är Gud i Knutby” i Dagens Nyheter 2004-07-02.

Karlsson, Martin 2005. ”Slutenheten är lika stor som tidigare” i Dagen 2005-01-12.

Krag Jacobsen, Jan 1993. Intervju, konsten att lyssna och fråga. Studentlitteratur.

Lisinski, Stefan 2004. ”Ökat intresse för Knutbys bibelskola” i Dagens Nyheter 2004-08-24.

Löfgren, Helena 2004. ”Kristi Brud, påverkan och den fria viljan” 2004-09-02,

www.lofgrensanalys.se/religion.nu/knutby.htm .

Mattmar, Ulf 2004. ”Kristi brud formade församlingen” i Dagens Nyheter 2004-05-13.

Mattmar, Ulf 2004. ”Bor Kristi brud i Knutby?” i Dagens Nyheter 2004-01-13.

Mattmar, Ulf 2004. ”Vi är ingen domedagssekt” i Dagens Nyheter 2004-02-03.

McGuire, Meredith B 2002 [5: e utgåvan]. Religion The Social Context. Wadsworth.

Nilsson, Mårten 2005. Pastorerna i Knutby. Succéförlaget abc.

Norberg, Anna / Pettersson, Mats 2005. ”Kristi bruds egna ord om sitt sex med Jesus” i

Expressen 2005-11-23.

Norberg, Anna / Pettersson, Mats 2005. ”Så tog Kristi brud makten över Knutby” i Expressen

2005-11-23.

Nordin, Ulrika 2004. ”Vigselnämnden – pingströrelsens enda ’vapen’ mot övertrampen” i

Dagen 2004-01-21.

Nordling, Jan 2004. Knutby – sanningen och nåden. Hallgren och Fallgren Studieförlag AB.

Pettersson, Mats 2004. ”Experten: Farligt när en grupp isolerar sig” i Expressen 2004-01-14.

Pettersson, Mats 2004. ”Ingen vågade säga emot pastorerna” i Expressen 2004-02-02.

Pettersson, Mats och Rislund, Niclas 2004. ” ’Kristi brud’ styr församlingen med järnhand” i

Expressen 2004-01-14.

Rislund, Niclas 2004. ”Allt vi trott på måste omprövas” i Expressen 2004-03-28.

Rislund, Niclas 2004. ”Pastorns egna ord från predikstolen” i Expressen 2004-02-01.

Robèrt, Rigmor 2005. ”Kristi bruds hemliga profetia ger förklaringar till mordet i Knutby” i

Dagens Medicin 2005-11-23. www.dagensmedicin.se

Saelid Gilhus, Ingvild / Mikaelsson, Lisbeth 2003. Nya perspektiv på religion. Bokförlaget

Natur och Kultur.

84

Strömstedt, Bo 2004. ”’Åsa Waldau skapade skeendet i Knutby’” i Dagens Nyheter 2004-10-

06.

Strömstedt, Bo 2004. ”Kristi villovägar” i Expressen 2004-01-19.

Svenning, Conny 2000. Metodboken. Lorentz förlag.

Thurén, Torsten 1997. Källkritik. Almqvist & Wiksell.

Wadendahl, Ia 2004. ”Församlingen sluter upp bakom sina ledare” i Dagens Nyheter 2004-

01-30.

Wärn, Daniel 2004. ”Han varnade tidigt för Knutby” i Dagen 2004-01-21.

Öbrink, Andreas 2004. ”’Mer fanatiskt när pastorn kom’” i Dagens Nyheter 2004-07-08.

Otryckta källor

Intervjuer

Intervju med Åsa Waldau, Peter Gembäck, Emma Gembäck samt Urban Fält 2005-10-11.

Intervju med Åsa Waldau, Åsa XX, Lauri XX, Kajsa XX samt Kristina XX 2005-10-11.

Telefonintervju med Gunvor Nygren 2005-10-05.

Telefonintervju med anhörig till församlingsmedlem 1 2005-10-28.

Telefonintervju med anhörig till församlingsmedlem 2 2005-11-01.

Övrigt material

Waldau, Åsa u.å. ”Vad är manlighet, vad är kvinnlighet?”.

Tv-program:

Kalla Fakta 2004-02-16. Tv 4.

Brev och e-post:

Åsa Waldau 2005-11-08 [e-post].

Helge Fossmo 2005-12-11 [Brev].

Kim Wincent 2005-12-15 [e-post].

85