Kartläggning av suicid i Varberg

under år 2010

Henrika Jormfeldt

1

Förord

I Varberg uppstod i mars 2010 en föreställning om ett ökat antal suicid, uppskattningsvis ett tiotal under årets första månader. Allmänhet, vissa vårdgivare och media uppfattade att det var långt flera än vad som var vanligt i kommunen. Dessa händelser väckte en engagerad diskussion om vad det kunde bero på och vad man borde göra åt det. Kritiska frågor riktades mot olika myndigheter, bland annat mot psykiatrin, Trafikverket och medierna. Kritiken skärptes mot bakgrund av att Psykiatrin Halland sedan år 2008 har en nollvision för suicid och därför arbetat aktivt med suicidförebyggande verksamhet. I januari 2011 gav Psykiatrin Halland undertecknad Henrika Jormfeldt i uppdrag att utreda det inträffade. Utgångspunkten var föreställningen att det faktiskt inträffat ett stort antal suicid. Under studiens gång framstod det allt tydligare att en förstahandsfråga var om det faktiskt var så och om detta i så fall kan betraktas som ett suicidkluster. Först i andra hand kom frågor om vad denna utveckling i så fall kunde bero på och vad som bör göras för att förebygga en upprepning.

Utredningens uppläggning och innehåll utformades av universitetslektor Henrika Jormfeldt, Sektionen för Hälsa och Samhälle, Högskolan i Halmstad i samarbete med professor Jan Beskow, psykiater och suicidforskare, vice ordförande i Suicidprevention i Väst, SPiV, tidigare Västsvenska Nätverket för Suicidprevention, WNS.

Utredningen visar framför allt på betydande brister i suicidpreventionens infrastruktur avseende sammanställning av aktuell statistik och samordning av suicidpreventiva insatser. Det behövs ett systematiskt utvecklingsarbete för att diagnostik och tidiga åtgärder mot misstänka suicidkluster skall bli möjliga.

Stor tacksamhet riktas till alla engagerade personer samt till chefer i kommunen, närsjukvården och i Psykiatrin Halland som medverkat i intervjuer och bidragit med information, vilket gjort undersökningen möjlig att genomföra. Ett stort tack riktas särskilt till närstående till personer som tagit sitt liv och som trots sin svåra situation så generöst bidragit med sina erfarenheter.

Falkenberg augusti 2011

Anette Falkenroth Henrika JormfeldtUppdragsgivare Utredare

2

Innehåll

Förord...................................................................................................2

Inledning..............................................................................................4

Suicidalitet och suicidkluster.............................................................4

Syfte och frågeställningar...................................................................5

Metod....................................................................................................6Datainsamling.......................................................................................................................................6

Databearbetning....................................................................................................................................6

Resultat.................................................................................................6Händelseutveckling i Varberg första kvartalet 2010............................................................................6

Statistik över suicid i Halland och i hela riket......................................................................................7

Information från Hallandspolisen.........................................................................................................8

Information från hälso- och sjukvård.................................................................................................11

Information från myndigheter............................................................................................................13

Intervjuer med personer med egna erfarenheter av suicidalitet..........................................................15

Intervjuer med närstående till sex suiciderade personer i Varberg.....................................................17

Diskussion..........................................................................................17Metoddiskussion.................................................................................................................................17

Resultatdiskussion..............................................................................................................................17

Slutsatser............................................................................................20

Fortsatt suicidprevention i Varberg och Halland..........................21

Referenser..........................................................................................23

3

Inledning

Varje år begår ca 1 500 personer självmord i Sverige, osäkra självmord inräknade (Socialstyrelsen, 2010). Detta är 3 till 4 gånger så många som dör i trafiken. Ca 15 000 personer gör suicidförsök och ca 150 000 personer har allvarliga tankar på suicid varje år. Suicidalitet, d v s att tänka på suicid, att försöka ta sitt liv och att begå självmord är således ett angeläget samhällsproblem som medför stort lidande och stora individuella såväl som samhällsekonomiska förluster. Samhället kan med bevarad kostnadseffektivitet investera 18,7 miljoner för varje enskilt förebyggt suicid om man använder samma principer som för att beräkna kostnadseffektivitet för förebyggande av dödsfall i trafiken (Räddningsverket, Nationellt centrum för lärande från olyckor [NCO], 2004). Suicid bör därför hanteras med samma engagemang och saklighet som andra stora samhällsproblem såsom psykisk sjukdom, missbruk och trafikolycksfall, d.v.s. med bästa möjliga metoder utifrån evidensbaserad kunskap samt kontinuerlig uppföljning och utvärdering i en ständig strävan att reducera antalet skador.

Traditionellt bedrivs suicidprevention ur ett individperspektiv genom behandling av bakomliggande psykiska störningar. Detta är dock inte tillräckligt. En humanistisk suicidprevention betraktar döden och sorgen som mänskliga levnadsvillkor. Den potentiella suicidaliteten angår oss alla och det primära är inte att differentiera sjuka personer från friska (Petrov, 2010). Ur ett befolkningsperspektiv har suicidhandlingar mycket gemensamt med olyckshändelser (Beskow, 2010). En befolkningsinriktad suicidprevention måste bedrivas på många olika arenor och med differentierade metoder (Clarke & Lester, 1989). Praktiska konsekvenser av detta perspektiv är bland annat förslaget om utvidgade händelseanalyser (Slutbetänkande av självmordspreventionsutredningen, 2010) samt snabbare och mer samordnade utryckningar vid risk för suicid (Wibble, Melin & Petersson, 2010).

Ibland inträffar ansamlingar av suicid på ett begränsat område och under kort tid, så kallade kluster (Beskow, Sandegren, Thorslund & Ågren, 1999; Hawton & van Heeringen 2000; Wasserman & Wasserman, 2009). En viktig mekanism är modellinlärning av suicidal smitta genom personliga kontakter i små grupper samt via medier och internet. Det är en angelägen uppgift att tidigt sätta in suicidpreventiva åtgärder mot sådana kluster och att följa WHO:s rekommendationer för hur man kommunicerar om suicid för att undvika att negativa influenser sprids vidare (WHO, 2000).

Suicidalitet och suicidkluster

Suicidalitet kan beaktas både ur ett individuellt och ur ett befolkningsperspektiv. En suicidnära människa kommunicerar ofta genom suicidala meddelanden att hon befinner sig i en farlig situation med hög risk för suicid, vilket kan peka på brister i samhället. Detta blir ännu tydligare vid ansamlingar av suicidala handlingar hos flera individer ungefär samtidigt. Suicid skall därför inte uppfattas enbart som ett privat eller individuellt problem utan som en

4

form av mänsklig kommunikation, som också riktas till det omgivande samhället. Samhället bör fånga upp denna kommunikation och reagera på den.

Suicidkluster är en ansamling av suicid, begränsad till tid, plats och metod (Hawton & van Heeringen 2000; Wasserman & Wasserman, 2009). Den bakomliggande mekanismen är modellinlärning av hur man utför ett suicid. Denna inlärning kan ske via medier, genom bilder och berättelser av idolers självmord eller genom en i medierna rapporterad hög frekvens självmord inom exempelvis en tunnelbana. Det kan också ske genom påverkan på nätet, som ”paktsjälvmord”, eller direkt påverkan inom mindre grupper i en skola eller mer eller mindre slutna missbrukargrupper. Bakom ett enstaka suicid kan finnas många personer som intensivt tänker på och förbereder suicid samt även gör suicidförsök. Ansamlingar av suicidalitet under en begränsad tid har tidigare inträffat ibland annat Kiruna, Vetlanda och Alingsås. Inom populationsinriktad suicidprevention är det viktigt att tidigt identifiera sådana kluster och finna vägar att bryta trenden. För att upptäcka ett suicidkluster krävs en suicidpreventiv infrastruktur som är inriktad på tidiga upptäckter. Kluster kan identifieras dels genom en statistiskt säkerställd ökning av antalet suicid lokalt inom en begränsad period men också genom identifierad modellinlärning.

Syfte och frågeställningar

Studien tar sin utgångspunkt i en spridd föreställning om ett ökat antal suicid i Varberg under första kvartalet 2010. Undersökningens övergripande syften var dels att fastställa innehåll och uppkomst av dessa föreställningar, om det statistiskt sett faktiskt förelåg en ökning av suicid i Varberg under 2010 och om det går att påvisa ett samband mellan flera suicid, som skulle kunna tyda på en gemensam modellinlärning. Ytterligare ett syfte var att belysa hur man upptäcker ett kluster samt klusterpreventionens plats i ett lokalt förankrat suicidpreventionsprogram.

De specifika frågeställningar var:

Hur ser de aktuella föreställningarna kring suiciden ut och hur kan man förstå deras uppkomst?

Finns en statistiskt säkerställd ökning av antalet suicid i Varberg första kvartalet 2010? Finns återkommande bakgrundsfaktorer i flera av fallen, till exempel ålder, kön,

eventuell vårdkontakt eller relation till tågtrafik? Kan denna eventuella ansamling av suicid betecknas som ett kluster? Behövs en grundligare analys för att fastställa detta? Vilka praktiska rekommendationer för suicidprevention kan ges utifrån materialet? Kan utredning av misstänkta kluster vara ett konstruktivt sätt att vidareutveckla arbetet

med suicidprevention?

5

Metod

Utredningen har en explorativ design, vilket innebär att intentionen är att förutsättningslöst undersöka och förstå ett visst fenomen, i detta fall föreställningen om ett ovanligt stort antal suicid i Varberg under första kvartalet 2010. Den bygger på data från Socialstyrelsens statistikregister, Trafikverkets statistik samt information från vårdgivare, verksamheter och personer som på olika sätt har kännedom om de suicidhändelser som har inträffat i Varberg under 2010.

Datainsamling Datainsamlingen genomfördes fr.o.m. mars t.o.m. juni 2011. Personer som har kännedom om suicidhändelser i Varberg under 2010, antingen utifrån sin professionella funktion eller utifrån personliga relationer, har tillfrågats om deltagande. Vid utredningens start intervjuades jag av bland annat Hallandsekot och Hallands Nyheter. Lyssnare med erfarenheter av suicid uppmanades då att kontakta mig för att bidra till utredningen med sina erfarenheter. Ett tiotal personer med egna erfarenheter hörde av sig och var villiga att dela med sig av sina erfarenheter. Personer som bidragit med sina personliga erfarenheter har således på eget initiativ kontaktat utredaren. De intervjuade personerna har informerats om utredningens syfte och upplägg, därefter har de givit sitt skriftliga informerade samtycke. Intervjuer och samtal har skett via personliga möten eller via telefon.

DatabearbetningInsamlat statistiskt material från olika källor har sammanställts i tabeller. Information och problemställningar som framkom i de tidiga intervjuerna har använts som grund för uppdaterade frågeställningar i efterföljande intervjuer som ett led i bearbetningen av data. Intervjuer med informanter har transkriberats och återges som kondenserade referat.

Resultat

Händelseutveckling i Varberg första kvartalet 2010 En torsdagskväll den 5 februari 2010 försvann en ung man i övre tonåren på väg från en krog i Varberg. Han var på väg hem till sin syster men kom aldrig fram. Den 31 mars när isen gått upp hittades han i vattnet och det är fortfarande oklart vad som hänt. Hans försvinnande har engagerat många Varbergsbor och beskrivs som starten på den ökning av suicid som drabbade Varberg under 2010. Under denna period märkte också personalen på Sjukhuskyrkan vid Varbergs sjukhus ett ökat antal suicid jämfört med det normala, uppskattningsvis ett tiotal. Det blev många ofta långa hembesök i samband med dödsbuden. De arrangerade också samtalsgrupper för de efterlevande. Dessa händelser rapporterades i Hallands Nyheter i en

6

artikelserie som startade i mars 2010. Enligt denna hade polisen emellertid endast kännedom om fyra suicid och inom psykiatrin hade man inte noterat någon uppgång.

Föreställningarna om ett ovanligt stort antal suicid väckte frågor kring vad ökningen kunde bero på, vilken åldersgrupp som var mest drabbad, liksom vilket ansvar de olika myndigheterna i kommunen så som exempelvis skola, psykiatri, övrig hälso- och sjukvård, socialförvaltning, arbetsförmedling och försäkringskassa samt medier kunde ha i det som skedde. Trafikverkets ansvar aktualiserades för de fall som varit relaterade till tågtrafiken. Kritik uttrycktes mot en hårt ekonomiskt pressad vård som förskriver alltmer mediciner och erbjuder mindre möjligheter till samtal och personlig kontakt. Det fanns också oklarheter kring vilken myndighet som hade ansvar för att utreda händelseutvecklingen och var den mest tillförlitliga övergripande informationen om de suicid som skett stod att finna. Flera av intervjuade personer har bekräftat föreställningen om ett ökat antal suicid i Varberg under den aktuella tiden.

Varberg är en av Hallands sex kommuner och har ca 57 500 invånare, en befolkning som ökar stadigt. För Varbergs innevånare är det naturligtvis av stor vikt att få klarhet i ifall det verkligen har förelegat ett suicidkluster. Var det en statistisk ökning av suicid i Varberg och vad kunde den i så fall bero på? Det fanns uppenbarligen ett behov av att få en närmare belysning av dessa händelser för att kunna dra konstruktiva slutsatser för vidare utveckling av suicidprevention i Varberg och i Region Halland. Detta gjorde att Psykiatrin Halland tog initiativ till denna utredning.

Statistik över suicid i Halland och i hela riketSocialstyrelsens dödsorsaksstatistik publiceras med två års fördröjning, vilket innebär att säkra fakta kring ett misstänkt suicidklusters omfattning finns tillgängliga först två år senare. Detta kan jämföras med att Trafikverket redan den tredje januari 2011 redovisade preliminära statistikuppgifter avseende döda i trafiken för 2010. Siffror för enskilda kommuner finns inte i den officiella dödsorsaksstatistiken men kan tas fram speciellt.

Antalet suicid i Halland mellan åren 2001 och 2009 varierar mellan 30 och 43 med en ökande trend under 2008 och 2009. En jämförelse av suicidtalen mellan Halland och riket fr.o.m. 2001 t.o.m. 2009 visar att förekomsten av suicid i Halland i någon mån överstiger förekomsten av suicid i riket fr.o.m. 2007 och framåt avseende alla åldrar (tabell 1). I absoluta tal är det ungefär lika många suicid i Halland år 2001 och 2009. År 2006 visar periodens lägsta antal.

Tabell 1. Antal döda i avsiktligt självdestruktiv handling (självmord), alla åldrar, i Halland och i riket 2001- 2009

Region Kön 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009Riket Totalt 1196 1180 1108 1154 1219 1196 1126 1170 1240Halland Totalt 42 32 42 34 38 30 36 44 43

7

Antal döda per 100 000 i avsiktligt självdestruktiv handling, alla åldrar, i Halland och i riket 2001- 2009

Region Kön 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009Riket Män 18,92 19,47 17,42 18,69 18,65 18,13 17,62 18,65 19,17Riket Kvinnor 8,07 7,04 7,35 7,07 8,43 8,28 7,95 6,79 7,55Riket Totalt 13,44 13,9 12,34 12,83 13,5 13,17 12,3 12,69 13,33Halland Män 18,25 17,33 21,45 16,36 14,2 15,4 16,64 22,69 23,15Halland Kvinnor 12,24 5,7 8,48 7,74 12,56 5,53 8,22 7,47 6,06Halland Totalt 15,22 11,48 14,92 12,03 13,34 10,43 12,4 15.04 14,56

Socialstyrelsens statistikdatabas 2011-04-24

Antalet suicid i Halland mellan åren 2001 och 2009 för personer i åldrarna mellan 15 och 24 år varierar mellan ett och nio. En jämförelse mellan Halland och riket avseende självmordsstatistik för personer mellan 15 och 24 år visar att suicidtalen i Halland ligger måttligt över suicidtalen i riket som helhet år 2006 och något högre år 2007 medan suicidfrekvensen i Halland är mycket högre än i riket under åren 2005 och 2008 men att denna siffra sjunkit år 2009 (tabell 2).

Tabell 2. Antal döda i avsiktligt självdestruktiv handling (självmord), ålder 15-24 år, i Halland och i riket 2001- 2009

Region Kön 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009Riket Totalt 77 101 95 122 104 124 104 136 134Halland Totalt 1 3 9 3 6 4 5 8 3

Antal döda per 100 000 i avsiktligt självdestruktiv handling, ålder 15-24, år i Halland och i riket 2001- 2009

Region Kön 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009Riket Totalt 7,47 9,62 8,85 11,24 9,35 10,84 8,82 11,25 10,86Halland Totalt 3,15 9,22 26,87 8,83 17,17 11,08 13,43 20,9 7,63

Socialstyrelsens statistikdatabas 2011-04-24

Information från HallandspolisenI brist på nationella data kan polisens klassificering av säkerställda suicid (brottskod 6001) vara en möjlighet. Ett problem är att polisens diagnostik av suicid (brottskod 6001) syftar till att avföra suicid från brottsutredning. Syftet är således inte att åstadkomma en så riktig suicidstatistik som möjligt. Flera dödsfall som sannolikt är suicid klassificeras också under andra kodnummer.

Antalet säkerställda suicid

Under 2009 rubricerades 31 ärenden i polisens arkiv som säkerställda suicid (brottskod 6001) i hela Halland och samma siffra för 2010 var 26 ärenden. Under 2008 var antalet säkerställda suicid (brottsskod 6001) åtta i Varberg, 2009 var samma antal fyra, och under 2010 var antalet säkerställda suicid i Varberg åtta, enligt polisens arkiv (Tabell 3).

8

Tabell 3. Fördelning av ärenden som rubricerats som säkerställda suicid (6001) i Halland under 2009 och 2010

Kommun 2009 2010Hylte 1 0Laholm 2 2Falkenberg 5 4Kungsbacka 9 4Halmstad 10 8Varberg 4 8Totalt 31 26

Hallandspolisens arkiv 2011-04-26

Sannolikt antal suicid

Hallandspolisens arkiv visar att suicidfrekvensen i Hallands kommuner varierar från år till år och att det finns svårigheter att skilja suicid från i första hand, drunkning (brottskod 6002) och övriga dödsfall utan misstanke om brott (brottskod 6004), samt vållande till annans död i samband med arbetsolycka – övriga fall (brottskod 0392). Svårigheterna med att i efterhand få klarhet i händelseförloppet medför att det finns ett mörkertal utöver de ärenden som rubriceras som säkerställda suicid. De personer som har varit mantalsskrivna i Varberg men begått självmord i en annan kommun finns inte heller med i Hallandspolisens registrerade självmord.

En mer ingående analys av information från polisens arkiv i Varberg avseende suicid (brottskod 6001), övriga dödsfall utan misstanke om brott (brottskod 6004), samt vållande till annans död i samband med arbetsolycka – övriga fall (brottskod 0392) visar att gruppen som med största sannolikhet tagit sitt liv är större än de åtta som registrerats som säkerställda suicid (brottskod 6001) under 2010, nämligen 13 personer där den största urskiljbara undergruppen är kvinnor födda på 50- och 60-talen (Tabell 4). Av de suicid som registrerats under 2010 inträffade fem under det första kvartalet, tre vardera under det andra och tredje kvartalet samt två suicid under det sista kvartalet 2010.

Tabell 4. Säkra och osäkra suicid i Varberg under 2010 fördelat avseende ålder, kön och vårdkontakt (n= 13)

Ålder Kvinnor Män Vårdcentral Psykiatri20-30 0 330-40 0 040-50 5 0 250-60 1 1 1 360-70 1 1 1 170-80 0 1 1

Hallandspolisens arkiv 2011-04-26

Den information som inhämtats från polisens arkiv i Varberg visar också att det vanligaste tillvägagångssättet att ta sitt liv var genom hängning i det egna hemmet (tabell 5).

9

Tabell 5. Fördelning avseende tillvägagångssätt vid fullbordade suicid i Varberg under 2010 (n= 13)

Tillvägagångssätt Kvinnor Män

Hängning i hemmet 4 1

Överkörd av tåget 1 3

Skjutning i hemmet 0 2

Drunkning/läkemedelsförgiftning 2 0

Totalt 7 6

Hallandspolisens arkiv 2011-04-26

Genom intervjuer identifierades ytterligare tre suicid, dels den försvunna unga man som inledde resultatdelen, dels ytterligare två unga män från Varberg som begått suicid i Göteborg varav den ena befann sig på permission från psykiatrisk heldygnsvård i Varberg. Totalt blir det således 16 suicid under år 2010, varav minst sex under första kvartalet.

Psykofarmaka

Under utredningen har personer som bidragit med information reflekterat över frågor kring psykofarmakas roll för uppkomst av suicid. Utifrån dessa frågeställningar genomfördes en jämförelse mellan Halland och riket i övrigt under 2008 och 2010 avseende användning av psykofarmaka (Socialstyrelsens statistikdatabas över läkemedelsstatistik 2006–2010). Statistik över personer i alla åldrar visar att användning både av antipsykotisk medicin och av antidepressiv medicin i Halland statistiskt har större omfattning än användningen av dessa mediciner i riket i övrigt. Användningen av psykofarmaka har också ökat mer i Halland än i riket i övrigt mellan 2008 och 2010. Användningen av antidepressiva mediciner har ökat mest (Tabell 6).

Tabell 6. Personer per 1000 invånare i riket och i Halland, alla åldrar avseende användning av: Antipsykotisk medicinering Antidepressiv medicineringRegion Kön 2008 2010 Skillna

dRegion Kön 2008 2010 Skillna

dRiket Män 84,9 85,5 +0,6 Riket Män 59,8 62,8 +3,0

Riket kvinnor 145,7 145,5 -0,2 Riket Kvinnor 110,1 111,7 +1,6

Riket Totalt 115,4 115,6 +0,2 Riket Totalt 85,1 87,4 +2,3

Halland Män 85,7 87,5 +1,8 Halland Män 61,7 65,3 +3,6

Halland Kvinnor 147,7 148,9 +1,2 Halland Kvinnor 111,5 113,7 +2,2

Halland Totalt 116,9 118,4 +1,5 Halland Totalt 86,8 89,6 +2,8

Socialstyrelsens statistikdatabas 2011-04-24

10

Den information som inhämtats från rättsmedicinsk underökning i polisens arkiv i Varberg visar att totalt sex av de 13 personer som begått självmord var påverkade av alkohol vid händelsen och att nio personer hade läkemedel i kroppen. I de fall då kombinationen alkohol och läkemedel förmodas vara dödsorsaken och då läkemedelsdosen är avsevärt högre än normal ordination redovisas detta i tabellen. Tre av de 13 personerna var varken påverkade av alkohol eller av läkemedel då suicidiet begicks (tabell 7).

Tabell 7. Läkemedel i kroppen vid fullbordade suicid i Varberg under 2010 fördelat på preparat (n= 9)

Läkemedel Totalt 9

Alimemazin (Theralen) 2

Citaloprom (Cipramil) 3

Dextropropoxifen 1*

Diazepam 1

Mirtazapin (Remeron) 3

Oxazepam (Sobril) 1

Propiomazin (Propavan) 2

Valafaxin (Efexor) 1

Zopiklon 3 (1**)

Hallandspolisens arkiv 2011-04-26, *(kombination etanol), **(hög dos)

Information från hälso- och sjukvårdDen 1 februari 2006 trädde den senaste lex Maria-föreskriften avseende anmälan om självmord till Socialstyrelsen i kraft. Minst 40 procent av alla som begått självmord har haft kontakt med hälso- och sjukvården under de fyra senaste veckorna före dödsfallet (Socialstyrelsen, 2007). Siffran kan dock antas vara betydligt högre än 40 procent (Socialstyrelsen, 2010). Vetenskapliga studier visar att 70–90 procent av dem som tar livet av sig har haft kontakt med hälso- och sjukvården inom sex månader före händelsen.

Ambulanssjukvården

Ambulanssjukvården för statistik över alla ärenden och de suicidrelaterade ärenden som ambulanssjukvården hanterar bedöms och dokumenteras utifrån ärendets art. De suicidärenden som ambulanssjukvården oftast hanterar benämns antingen ”intoxikation” eller ”förgiftning med alkohol och läkemedel”. Antalet ärenden med dessa beteckningar som ambulanssjukvården hanterade var 105 till antalet under år 2008, 96 under år 2009 och 132 under år 2010. Ambulanssjukvårdens statistik visar inte vilka ärenden som hade dödlig utgång.

11

Vuxenpsykiatrin i Varberg

Vuxenpsykiatrin har anmält sex suicid enligt lex Maria under 2010 varav ett under första kvartalet. En speciellt tillsatt styrgrupp sammansatt av representanter från socialtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassa och närsjukvård har tidigare analyserat de självmord som skett under 2010. Vuxenpsykiatrins representant från denna styrgrupp beskriver att denna grupp reflekterat över vilken betydelse exempelvis personalomsättning på läkarsidan vid den vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen i Varberg under 2010 kan ha haft. Gruppen bedömde att få av dem som tagit sitt liv i Varberg under 2010 varit i kontakt med psykiatrin och att problem att komma in på arbetsmarknaden kan ha varit en bidragande faktor i en del av fallen. Den mediala uppmärksamheten kring den unge man som försvann i början av februari 2010 och senare hittades drunknad beskrevs som en betydelsefull faktor för utvecklingen.

Närsjukvården i Varberg

En person av de som suiciderat i Varberg under 2010 hade haft kontakt med närsjukvården i Varberg. En representant för närsjukvården i Varberg beskriver sin reflektion att två av de personer som senare suiciderat i Varberg under 2010 uppvisat ökad rädsla och en överdrivet misstänksam tolkning av omvärlden. Andra människor har, av de två personer som senare suiciderade, uppfattats som hotfulla. Detta trots att de båda personerna hade stora olikheter i den grundproblematik de besvärats av tidigare. Tillståndet skulle kunna liknas vid paranoida drag. Svårigheten beskrivs vara att avgöra ifall det är ”vanlig depression” eller om tillståndet innebär en pre-psykotisk ångest och därmed ökad risk för suicidhandlingar. En riskfaktor som beskrivs är att ta efter andra, modellinlärning. Exempelvis blev en person överkörd av tåget på precis samma ställe som en annan person blivit några veckor tidigare. Det hela beskrivs som en exakt upprepning av det som hänt tidigare. Personen parkerade på samma ställe och gjorde exakt likadant. Andra riskfaktorer som beskrivs är exempelvis bipolär sjukdom och missbruksproblematik. En viktig del i arbetet med suicidprevention för dessa patienter beskrivs vara att alltid genomföra och dokumentera riskbedömning samt hitta former för att ge personal stöd efter att en patient har suiciderat.

Veddige vårdcentral

En person av dem som suiciderat i Varberg under 2010 hade haft kontakt med Veddige vårdcentral. En representant för vårdcentralen beskriver att en hel del suicid är helt oväntade och att riskfaktorer som ärftlighet och kroppslig sjukdom gör att det är viktigt med noggrann suicidbedömning med skattningsskalor som fångar upp kända riskfaktorer. Att det inte finns någon enkel sanning som helt förklarar vad suicid beror på eller vad som ska göras betonas. Vikten av bra samverkan, tät uppföljning och att inte bara erbjuda medicinering understryks. Likaså beskrivs vikten av att involvera anhöriga under förutsättning att man får patientens

12

tillstånd att göra det. Om vårdcentralen inte själv klarar att hantera en komplex suicidproblematik kontaktas psykiatrin och samverkan med psykiatrin beskrivs som tillfredställande.

Neptunuskliniken

Neptunus vårdcentral hade haft kontakt med två av de personer som suiciderat och ytterligare två personer som suiciderat var listade på Neptunus vårdcentral. En representant från Neptunuskliniken konstaterar att dagens samhälle medför stora påfrestningar med höga krav, främst på ungdomar och yngre vuxna, både från omgivningen och från individerna själva. En inte försumbar faktor i sammanhanget beskrivs vara mediernas fokusering på självmord med risk för smittspridning av suicidalt beteende. Även Facebook uppfattas leda till stor uppmärksamhet avseende suicid från omgivningen vilket kan påverka ungdomars beteende på ett negativt sätt. Den förmodade ökning av suicid som setts i Varberg under 2010 uppfattas som ett kluster innehållande främst yngre personer. Nu när mediebevakningen lugnat ner sig uppfattas antalet suicid ha sjunkit igen. Vaksamheten och beredskapen i samhället som helhet och inte minst inom vården beskrivs som förbättrad idag på grund av att problematiken uppmärksammats.

Sjukhuskyrkan i Varberg

Personal från sjukhuskyrkan i Varberg beskriver att deras uppfattning är att det förmodade suicidklustret under 2010 skiljer sig från den vanliga trenden genom att det är en ökande andel kvinnor med barn, fyra personer, som tagit sitt liv jämfört med tidigare då det övervägande varit män. Vid intervjun framkommer att det uppfattas som vanligt förekommande att den suiciderade personen före suicidet besökt vårdcentral och fått medicinering mot depression eller ångest liksom att anhöriga till den avlidna har upplevt att de inte fått tillräcklig information om hur medicinen verkar. Personal från sjukhuskyrkan uttrycker vikten av att man som patient efter ett suicidförsök erbjuds samtal utifrån sin personliga situation och sina egna behov då man är inskriven på psykiatrisk heldygnsvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Deras erfarenhet är att samtal vid psykiatrisk heldygnsvård i huvudsak genomförs i diagnostiskt syfte. Personal från sjukhuskyrkan betonar att samtal är viktigt i samband med somatisk sjukdom, depressiva symtom och ångestproblematik. Stöd och utbildning för läkarna efterfrågas i syfte att stärka deras förmåga att härbärgera och möta svåra känslor hos de personer som söker hjälp.

Information från myndigheter

SOS Alarm

En representant från SOS Alarm hänvisar till statistik från rättsmedicinska avdelningen i Lund där 34 självmord registrerats i Halland 2009. Dessa siffror kan jämföras med Hallandspolisens arkiv där endast 31 självmord i Halland finns registrerade under 2009 och med Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik där inte mindre än 43 självmord i Halland finns

13

registrerade samma år. Antalet självmord i Halland för 2010 är 26 både enligt rättsmedicinska avdelningen i Lund och i Hallandspolisens register. Socialstyrelsens statistik för 2010 finns ännu inte tillgänglig.

Information från Räddningstjänsten

En representant från Räddningstjänsten i Varberg beskriver att insatser vid suicid inte är en stor del av deras verksamhet, de medverkar inte i krisstöd till exempelvis närstående vid suicid. Samarbetet med polis, ambulans, Posom-grupp och Region Halland beskrivs allmänt som välfungerande, men man ser att Räddningstjänsten har behov av utbildning för att stärka sin kompetens vid exempelvis akuta förhandlingssituationer och välkomnar en ny samverkansmodell som med fördel kan hämta inspiration från det arbete som utvecklats i Jönköping, och som brukar benämnas ”Jönköpingsmodellen”.

Socialförvaltningen i Varberg

Från Varbergs kommun informeras att de som kommer i kontakt med socialförvaltningen och är över 18 år antingen är i behov av försörjningsstöd eller av missbruksvård. Inledningsvis finns ingen information om att någon inom kommunens verksamhet tagit sitt liv under 2010 men efter förfrågan i kommunens verksamheter via e-post framkommer information om att en man 29 år, utan barn, med missbruksproblematik tagit livet av sig. Via intervjuer och psykiatrins registrerade lex Maria-anmälningar framkommer att en kvinna boende på ett av kommunens boenden med särskild service tagit livet av sig.

Trafikverket

Under 2010 rapporterades fyra fall av järnvägssuicid i Varberg, där alla omkom och trolig orsak var suicid. Under 2008 rapporterades inga järnvägsrelaterade dödsfall men tre tillbud, under 2009 rapporterades inga dödsfall och inga tillbud. Under 2010 rapporterades inga tillbud utöver de fyra dödsfallen. Hur siffrorna skiljer sig från övriga Sverige är svårt att uttala sig om eftersom statistiken finns tillgänglig först flera år efteråt. Av de suicid som var relaterade till tågtrafiken 2010 inträffade tre av fyra inom en sträcka på några hundra meter. Trafikverket har reagerat på detta genom att röja utmed banan för att sikten ska bli bättre. Antalet händelser är ur statistiskt perspektiv mycket litet och det är därför omöjligt att dra för långtgående slutsatser om en eventuellt ökande trend. Det rör sig om fyra eller inga händelser. Att det skett tre händelser på ungefär samma plats under kort tid är anmärkningsvärt samtidigt som det ofta är så på mindre orter att många har kännedom om vad som sker, vilket kan influera och utlösa flera liknade handlingar. Hittills 2011 finns bara ett noterat tillbud i mars om att "Resenärer genar ofta över spåret".

Enligt personlig kommunikation med Jan Beskow 2011-07-27, pågår för närvarande inom Trafikverket dels en utredning om suicidprevention inom Trafikverkets ansvarsområde, i första hand järnvägstrafiken, dels en utredning om diagnostik och klassifikation av suicid för att kunna skilja suicid från andra dödsolyckor, främst inom vägtrafiken. Båda kommer att publiceras som rapporter i Trafikverkets rapportserie.

14

Intervjuer med personer med egna erfarenheter av suicidalitet

Intresseföreningen för bipolär sjukdom (IBIS)

En representant påtalar att vården har ett stort ansvar och att utredningen därför bör fokusera på vårdens insatser och hur de kan vidareutvecklas. Nära kontakt och kontinuitet mellan patient och behandlare samt öppenhet och samverkan mellan olika vårdgivare är avgörande för ett fullgott resultat. Vikten av tillgänglighet även nattetid liksom korrekta bedömningar påtalas. IBIS menar att det är långt mer kostnadseffektivt att tillgodose medborgares behov i ett tidigt skede eftersom kostnaderna blir större när problematiken med tiden försvåras på grund av utebliven adekvat vård. Det är viktigt att personal har kompetens och erfarenhet så att de förstår att patienter inte vill personal något illa utan att patienter i de i de fall de uppträder hotfullt eller våldsamt har en ohanterlig problematik inom sig som de behöver professionell hjälp med.

Krisstöd i Halland

Gunilla Axman driver i dag Krisstöd i Halland och arbetar med utbildning, föreläsningar och krissamtal i Praktisk krishantering. Krisstöd i Halland vänder sig till företag, organisationer och privatpersoner. Gunilla berättar att hon själv miste sin dotter i en diskoteksbrand i Göteborg 1998 och i samband med detta hamnade i kris, tappade minnet, fick olika symtom och mådde mycket dåligt. Det stöd samhället inledningsvis erbjöd var 10 dagars sjukskrivning, ingen information om vilka symtom en krisreaktion kan ge och att dessa är normala rektioner vid en kris. Det var inte bara sorgen och saknaden som var svår, hon drabbades dessutom av symtom som t.ex. att inte komma ihåg saker och ting, att ha svårt att ta in information och att bara kunna göra en sak i taget. Hon trodde att hon hade fått hjärntumör eller blivit dement och genomgick därför undersökningar av hjärnan. Det var först när hon träffade Regina Birkehorn, författare och krisexpert, som hon fick tillräcklig kunskap för att förstå att detta var normala reaktioner i en kris. Idag använder hon sig av sin erfarenhet och sin utbildning som certifierad krishanterare för att hjälpa och utbilda människor, företag och organisationer i Praktisk krishantering. Hon menar att kunskapen om krisreaktioner och krisprocessen samt vilket stöd som behövs är bristfälligt i samhället. Kunskapsbristen behöver bearbetas både utifrån ett suicidpreventionsperspektiv, ett patientsäkerhetsperspektiv och ur ett kompetensutvecklingsperspektiv. Medicinering är inte en optimal krisbearbetning och exempelvis samtal med präster passar inte alla, därför behöver kunskapen finnas i sjukvården. En avstannad krisbearbetning kan leda till mångårig funktionsnedsättning med stort lidande och stora kostnader för både individ och samhälle. Samhället sparar pengar på att förebygga att krisreaktioner blir kroniska genom att understödja krisbearbetning och återhämtning så att personen kan bygga upp sitt liv på nytt.

Bekant till drabbade familjer

En person med nära relationer med familjer som drabbats av suicid berättar om två unga män, ursprungligen från Varberg, som suiciderat i Göteborg. Uppgiftslämnaren är kritisk mot den

15

psykiatriska hälso- och sjukvården. Psykiatrin uppfattas som förlegad och att verksamheten inte har följt med i utvecklingen och därför inte når ut till befolkningen via alla nya kanaler som it-tekniken innebär, särskilt i kontakten med yngre människor. Likaså uttrycks att psykiatrin är för specialiserad utifrån psykiatriska diagnoskriterier istället för att möta människors verkliga behov. I samtalet beskrivs att det finns en stor risk att unga människor undviker att söka hjälp i den psykiatriska vården av rädsla för att bli diagnostiserad och särbehandlad i samhället på grund av en eventuell psykiatrisk diagnos utan att få någon strukturerad hjälp. I samtalet betonas att en felaktig diagnos med stigmatisering som följd inte bidrar till återhämtning utan istället ökar risken för desperata handlingar.

En kvinna med egna erfarenheter av att vara suicidal

En person med egna erfarenheter av att vara självmordsnära beskriver att felaktigt bemötande i vården och utanförskap i samhället kan göra situationen mycket värre. Hon efterfrågar profylaktisk hjälp i form av bio-psyko-sociala insatser i strukturerade vårdplaner med kontinuerlig uppföljning. Frågan varfö, beskrivs som mycket värdefull liksom att våga lyssna och ta emot det som den suicidnära personen har att berätta. Det är viktigt att fråga upprepade gånger vad som är problemet och att våga stanna kvar och invänta svaret. Rådet till sjukvården är att våga fråga och möta den suicidnära patienten samt att ta denne på allvar. Likaså underlättar mindre vårdenheter med god kontinuitet återhämtningen, eftersom det krävs tid och trygghet för att bygga upp ett tillräckligt förtroende. En viktig aspekt är att inte byta eller avbryta en vårdkontakt i samband med försämring. Det beskrivs som positivt att ungdomar tar initiativ till att starta hemsidor och samtalsgrupper ute i närsamhället. Suicidnära personer kan berätta om sina planer eller inte berätta för någon. Därför är det viktigt både att leta efter tecken på suicidtankar och planer hos personer som inte själva uttrycker detta liksom att ta på allvar när någon uttrycker suicidplaner. Det måste också finnas hjälp att få efter ett suicidförsök, exempelvis psykisk intensivvård där man får möta människor som vågar gå till botten med problemet. Vidare uttrycks frågor kring medicineringens roll för suicidbenägenhet eftersom det finns information om att antidepressiv medicinering i vissa situationer kan öka risken för självmord. Bland annat eftersom apatin, som brukar finnas vid depression, ofta minskar innan den psykiska smärtan avtar då depression behandlas medicinskt.

En man med egna erfarenheter av att vara suicidal

Ytterligare en person med egna erfarenheter av att vara självmordsnära beskriver att han i skolan under låg- och mellanstadiet led av ett så starkt självhat att han inte kunde se sin egen spegelbild. En bidragande orsak till att unga män far psykiskt illa är exempelvis samhällets ytliga kroppsfixering och att vuxna inte har tid att prata med ungdomar. Att få tala om vad som oroar men också om vad som är vackert och fint i livet är viktigt. Det är avgörande att bli lyssnad på och att hänsyn tas till personkemin då det är lättare att knyta an till vissa personer än andra. Ett äkta leende kan säga mer än tusen ord. Antidepressiva mediciner kan aldrig ersätta bemötande och tid för samtal.

16

Intervjuer med närstående till sex suiciderade personer i Varberg

Intervjuer med anhöriga till sex av de personer som tog sitt liv i Varberg under 2010 visar att två av dem hade haft kontakt med den psykiatriska vården, tre personer hade haft kontakt med närsjukvården och en av dessa personer hade också vårdats på medicinklinik strax innan självmordet genomfördes. I två av intervjuerna beskrivs oro för barnen, i två av intervjuerna beskrivs att nära vänner till den suiciderade personen tidigare tagit sitt liv. I tre av intervjuerna uttrycks att byte eller insättning av antidepressiv medicinering har skett strax innan suicidet genomfördes och i två ytterligare intervjuer beskrivs att konsultation alternativt sjukhusvistelse inom psykiatrin skett strax före suicidet men uppgift om förändring i medicineringen saknas. I tre av intervjuerna framkommer tecken på bristfällig samordning av insatser från olika vårdgivare och i tre av intervjuerna uttrycker närstående otillräcklig delaktighet.

Diskussion

MetoddiskussionUndersökningens explorativa karaktär innebär en successiv orientering inom problemområdet. Det innebär att nya frågeställningar och perspektiv har dykt upp under arbetets gång. Hit hör framför allt betydelsen av att också analysera föreställningar om ett möjligt kluster och hur dessa föreställningar uppkommit. Vidare att statistiskt bedöma om någon ökning i antalet suicid föreligger samt om det finns andra tecken på kluster, till exempel speciella ålders- eller könsgrupper eller tecken på modellinlärning.

Metodiskt har det visat sig vara svårt att få tillgång till entydiga relevanta och pålitliga fakta. Socialstyrelsens statistik för 2010 publiceras först två år i efterhand. Det finns i dagsläget inte någon övergripande myndighet som har ansvarar för att snabbt inhämta och tillhandahålla denna typ av fakta. Uppgifter från polisens arkiv, indirekt inhämtade uppgifter från rättsmedicinska avdelningen i Lund och Socialstyrelsens statistik visar olika information. Den geografiska indelningen för suicidprevention är otydlig liksom gränsdragningar för vad som ska betraktas som ett säkerställt suicid. Allt detta är problem som påverkat utredningens resultat. Ur ett annat perspektiv är detta värdefulla resultat för den fortsatta utvecklingen av suicidprevention, särskilt utvecklingen av en infrastruktur som gör det möjligt att tidigt och säkert diagnostisera eventuella kluster.

ResultatdiskussionFöreställningar om ett kluster

Uppgiften att det fanns utbredda föreställningar om en stor ökning av antalet suicid i Varberg under första kvartalet eller hela året 2010 har kunnat verifieras. Orsakerna tycks ha varit minst fyra:

17

1. Ett ouppklarat dödsfall gav upphov till tankar på suicid. 2. Sjukhuskyrkans observationer bidrog ytterligare. Sjukhuskyrkan framstår som en

central institution vars möjlighet att tidigt upptäcka möjliga kluster skulle kunna systematiseras och effektiviseras.

3. Ett ovanligt högt antal tågrelaterade självmord varav tre på samma plats, kan också ha bidragit.

4. Mediernas rapportering beskrivs av flera av de intervjuade personerna som en förklaring. Fragmentarisk information blir lätt en grogrund för ryktesspridning och spekulationer. Saklig information för att minska tabuering och förutfattade meningar är ett viktigt inslag i suicidprevention. Mediernas uppgifter bör därför snabbt fångas upp och initiera grundligare utredningar.

En central frågeställning är om en statistiskt säkerställd ökning av antalet suicid under första kvartalet eller hela år 2010 kan fastställas. Av 13 sannolika suicid i Varberg under år 2010, baserat på uppgifter från polisens utredningar, inträffade fem under första kvartalet, jämfört med förväntat 3,25 (13:4=3.25) om de varit jämt fördelade under året. Antalet säkerställda suicid i Varberg enligt samma källa var år 2009 fyra suicid medan antalet sannolika suicid troligen är fler varför antalet suicid under första kvartalet 2009 inte är känt och därför inte kan användas som jämförelsematerial.

Om de två unga män från Varberg som uppges ha suiciderat i Göteborg, samt den unga man som inledningsvis fanns drunknad inkluderas, består ansamlingen av 16 personer, varav åtta kvinnor och åtta män. Om dessa tre unga män inkluderas begick minst sex personer självmord under första kvartalet 2010 jämfört med förväntat antal av fyra (16:4). Utredningen kan utifrån denna information inte statistiskt visa att det faktiskt förelegat att kluster i Varberg första kvartalet eller under hela året 2010. Detta utesluter inte att ett kluster kan ha förelegat, men med nuvarande bristfälliga infrastruktur av suicidpreventionen har detta inte kunnat visas.

Utredningens möjligheter att få relevant information har varit begränsade. Socialstyrelsens dödsorsaksstatisk publiceras två år i efterhand och är därför oanvändbar annat än som retrospektivt jämförelsematerial. Polisen kan vara en viktig källa till information men polisens klassificering av suicid har i sin nuvarande form det huvudsakliga syftet att utreda förekomst av brott. Såväl utredningar som diagnostik av suicid behöver förbättras om polisens uppgifter skall vara användbara i suicidpreventionsarbetet. Till detta kommer att olika uppgiftslämnande organisationer som Socialstyrelsen, polisen, rättsmedicin, grannkommuner, hälso- och sjukvårdens olika delar samt sjukhuskyrkan verkar inom olika geografiska områden. Bättre överblick skulle kunna åstadkommas om en myndighet med stöd av ett regionalt centrum för suicidprevention fick det övergripande ansvaret för att registrera och förebygga suicid, särskilt vid snabba ökningar i antalet suicid. Ökad förekomst av andra tecken på suicidalitet, som ökat intresse och intensivare samtal om död och suicid inom ett begränsat område, till exempel en skola eller en kommun, är också viktiga markörer för tidig diagnostik av suicidkluster (Beskow, 1999).

18

Diagnostik av suicid tidigt i utvecklingen av ett eventuellt kluster kräver en välplanerad infrastruktur för suicidprevention med nära samarbete mellan flera olika myndigheter och organisationer.

Samband mellan flera suicid och/eller modellinlärning?

Utredningen kan inte finna en gemensam orsak till de 16 suiciden, inte heller någon homogen undergrupp eller ett för många karaktäristiskt tillvägagångssätt. I några fall kan smitta/modellexempel misstänkas då en ung man enligt polisrapporten hängt sig i samma rum på samma sätt i en liknande lägenhet som sin tidigare vän. En kvinna har också påkörts av tåget på precis samma plats och på samma sätt som en man tre veckor tidigare. Det verkar inte som den övervägande andelen av personerna i det misstänkta klustret kände varandra väl eller stod varandra nära på annat sätt än att de bodde i samma kommun.

Andelen suicid av kvinnor födda på 50- och 60-talen och med barn är större än andra undergrupper. I några av intervjuerna nämns oro för att inte räcka till för barnen i samband med skilsmässa och/eller sjukdom, som bakgrundsfaktorer. Så gott som alla, både män och kvinnor, har haft någon form av kontakt med hälso- och sjukvården och en majoritet har drabbats av antingen sjukdom eller förlust, exempelvis genom skilsmässa, ett barns död eller genom att en tidigare nära vän eller släkting tagit sitt liv.

Inget av dessa samband är av den karaktären att det går att diagnostisera ett kluster utifrån påverkan mellan de olika suicidierna. Detta kan förvisso bero på ett lågt antal och inte tillräckligt omfattande och ingående intervjuer. Sådana hade möjligen kunnat avslöja sådana samband.

Utvidgad undersökning?

Tre brister i utredningen skulle kunna åtgärdas, genom:

1. Direkt kontakt med rättsmedicinsk avdelning. 2. Att med hjälp av Nationellt center för prevention av suicid och psykisk ohälsa, NASP,

ta fram antalet suicid i alla kommuner i Halland under åren 2001–2010 fördelade på ålder, kön och förslagsvis samma fyra åldersgrupper som i den nationella statistiken.

3. Att engagera en professionell statistiker för bedömning av samtliga tillgängliga data.

Även med dessa åtgärder är sannolikheten ganska låg för att man skulle kunna säkerställa ett kluster i Varberg med omnejd, första kvartalet 2010, under hela 2010 eller omfattande delar av år 2009 och 2010. Det eventuella klustret kan inte heller påverkas efter så lång tid. Det verkar därför betydligt bättre att omedelbart komma i gång med att utveckla praktisk suicidprevention i Varbergs kommun samt i Region Halland. Därvid kan en rad observationer i denna rapport vara till god ledning.

19

Slutsatser

Utredningen visar att det fanns en utbredd föreställning i Varberg under första kvartalet 2010 om ett ökat antal suicid i kommunen och har även kunnat peka på fyra faktorer av betydelse för denna uppkomst och utveckling.

Vid analys av misstänkt suicidkluster bör man därför starta med att dokumentera och analysera dessa föreställningar samt hur de uppkommit, jämföra dem med tillgänglig expertkunskap inom suicidprevention samt först därefter ta ställning till en fördjupad analys. Detta behov av ökat fokus på själva föreställningarna i utredningsarbetet vid ett förmodat suicidkluster var ett oväntat och betydelsefullt resultat.

Utredningen har inte kunnat visa:

Att det i Varberg under första kvartalet 2010 eller hela år 2010 förelegat en sådan ökning av antalet suicid och/eller sådana inbördes samband mellan de suicidala personerna att det utgjort ett suicidkluster. Detta negativa resultat beror huvudsakligen på att infrastrukturen för diagnostik av suicid är för outvecklad. Ett kluster kan således ha förelegat, men inte varit möjligt att påvisa.

En fördjupad utredning av det misstänkta klustret i Varberg skulle sannolikt inte heller leda till full säkerhet. En inriktning på att praktiskt utveckla suicidpreventionen i Varbergs kommun i samarbete med Region Halland förefaller mer ändamålsenlig. Beredskapen bör vara bättre vid ett eventuellt förnyat larm om ökat antal suicid.

Utredningen har kunnat visa:

Att Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik i sin nuvarande form är användbar endast som bakgrundsdata men oanvändbar i en brådskande undersökning i inledningen av ett misstänkt kluster.

Att lokala data från polisen kan vara användbara vid tidig diagnostik av suicidkluster. För detta ändamål krävs en bredare insamling av bakgrundsdata och ett mer systematiskt klassifikationsarbete inriktat på suicid samt att flera polisdata insamlas från omkringliggande kommuner, liksom att data bör erhållas direkt från rättsmedicinsk avdelning. Ett samarbete mellan kommunen, regionen, polisen och Trafikverket kan här vara en konstruktiv väg.

Att tre av fyra tågsuicid inträffat på samma plats vid Sanatorievägen och att det vid två av dessa föreligger misstänkt mönsterinlärning. Kontakt bör därför tas med Trafikverket för att samtala om ytterligare åtgärder.

20

Det misstänkta klustret i Varberg bör uppfattas som en varningsklocka. Nästa gång misstankar uppkommer om ett snabbt stigande antal suicid i någon del av Halland bör suicidpreventiva infrastrukturer och strategier vara långt mer utvecklade. Detta innebär framför allt ett lokalt fungerande system för tidig diagnostik av ett ökat antal suicid.

Fortsatt suicidprevention i Varberg och Halland

Trots de ovan beskrivna begränsningarna i utredningens tidsram och uppläggning kan man ändå avslutningsvis resonera kring följande förändringar i rutiner och samordning mellan olika samhällsinstanser som kan vara viktiga faktorer i det fortsatta arbetet med suicidprevention:

Öka möjligheten till tidig upptäckt av ett kluster genom att förlägga ansvaret för att föra statistik och uppmärksamma utveckling av ett eventuellt kluster på en myndighet med tydligt avgränsad geografisk indelning.

Utveckla ett regionalt center för suicidprevention som skall stödja kommunerna i Halland med expertkunskaper, planering, utbildning och träning, statistik och gemensamma publikationer.

För statistik över vilka behandlingsåtgärder, både medicinska och psykosociala, som erbjudits och inte erbjudits personer som suiciderat och använda denna information vid vidareutveckling och revidering av befintliga suicidpreventionsprogram. Flera av de avlidna medicinerade med psykofarmaka utan att uppnå tillfredställande behandlingsresultat.

Öka användningen av vårdprogram och rutiner för patientsäkerhet för bedömning, ordination och uppföljning av behandlingsresultat och hälsotillstånd vid misstanke om suicidproblematik. Använda suicidskattningsskala som ett komplement till en subjektiv bedömning baserad på samtal med patienten och dennes närstående.

Arbeta aktivt för att involvera närstående i bedömning och planering av vård av suicidnära patienter vid exempelvis in- och utskrivning, överflyttning mellan vårdavdelningar samt nya eller förändrade ordinationer.

Inkludera den suicidnära personens existentiella problematik i bedömningssamtalet i syfte att öka personens möjlighet att uppleva sig sedd och värdefull, denna dimension av suicidprevention bör stärkas i den dagliga praktiska vården.

Förtydliga rutiner och ansvarsområden i vården av suicidnära personer och utveckla samverkan mellan olika vårdgivare. Ta ställning till ifall psykiatrin bör ta ett större ansvar för suicidnära personer och/eller ifall kompetensen bör förstärkas i andra verksamheter som exempelvis kommun och närsjukvård.

21

Informera och allmänbilda befolkningen om suicid via medier, föreläsningar och kurser.

Följ WHO:s rekommendationer för hur man kommunicerar om suicid för att undvika att negativa influenser sprids vidare (WHO, 2000).

22

Referenser

Beskow, J. (2010). The meaning of suicidality. Chapter 2 in Osorno J, Svanström L, Beskow J. (eds.) Community Suicide Prevention. Stockholm: Karolinska institutet.

Beskow, J., Sandegren, B., Thorslund, A., & Ågren, H. (1999). Ideella nätverk utvecklar självmordspreventionen. Läkartidningen; 96 (23):2869–2870,2872.

Clarke, R., & Lester, D. (1989). Suicide: Closing the Exits. New York: Springer-Verlag.

Hawton, K., & van Heeringen, K. (2000). (eds). The International Handbook of suicide and attempted suicide. Chichester: Johan Wiley and Sons.

Räddningsverket, Nationellt centrum för lärande från olyckor [NCO]. (2004). Suicid och samhällsekonomiska kostnader (NCO 2004:7).

Petrov, K. (2010). Döden i livet och livet i döden. Förutsättningar för en befolkningsinriktad suicidprevention i ett idéhistoriskt perspektiv. Västra Götalandsregionen: Folkhälsokommittén.

Slutbetänkande av Självmordspreventionsutredningen. (2010). Händelseanalyser vid självmord inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Förslag till ny lag (SOU 2010:45). Stockholm: Socialdepartementet.

Socialstyrelsens statistikdatabas Läkemedelsstatistik 2006 - 2010. Tillgänglig på: http://192.137.163.49/sdb/lak/val.aspx

Socialstyrelsens statistikdatabas Dödsorsaksstatistik. Tillgänglig på: http://192.137.163.49/sdb/dor/val.aspx

Socialstyrelsen. (2010). Självmord 2006–2008 anmälda enligt lex Maria. Tillgänglig på: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17987/2010-4-5.pdf

Socialstyrelsen. (2007). Självmord 2006 anmälda enligt Lex Maria. En sammanställning av de beslut som har fattats t.o.m. mars 2007. Tillgänglig på: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8998/2007-109-22_200710922.pdf

Wasserman, D., & Wasserman, C. (2009). Oxford textbook of suicidology and suicide prevention. A global perspective. Oxford: Oxford University Press.

WHO. (2000). World Health Organization. Preventing Suicide: A Resource for Media Professionals. Geneva: WHO.

Wibble, T., Melin, G., & Petersson, A. (2010). Specific example IV: Jönköping in Sweden; a model for collaboration between community services to enable a more efficient response to suicide threats. Ch 9 p. 37-59.in Osorno J, Svanström L, Beskow J. (eds.) Community Suicide Prevention. Stockholm: Karolinska institutet

23