Kriminologiska institutionen

Hedersbrott – när kvinnors roller

spelar roll

En intervjustudie om kvinnors roll(er) och handlingar i

hedersrelaterat förtryck och våld utifrån yrkesverksam

personals arbetserfarenheter

Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2016 Elisabet Omsén

2

Ett stort tack till samtliga intervjupersoner som delat med sig av

sin kunskap, vilket utan denna studie inte varit möjlig. Ett stort

tack till handledaren Ingrid Lander för en fantastiskt lärorik, nyttig

och samtidigt något klurig arbetsprocess med att färdigställa detta

examensarbete. Det har varit enormt givande!

3

Sammanfattning

Denna studie ämnar synliggöra och problematisera kvinnors roll(er) och handlingar

i hedersrelaterat förtryck och våld utifrån yrkesverksam personals arbetserfarenheter.

Genom kvalitativa forskningsintervjuer har kvinnojoursstödjare, ombudspersoner för

en stödorganisation, ordförande i en stödorganisation, kurator på skyddat boende samt

skolkurator delat med sig av sin kunskap då de sitt yrke kommer i kontakt med personer

utsatta för hedersrelaterad brottslighet. Studien utgår ifrån ett genusteoretiskt ramverk där

det transkriberade intervjumaterialet, som är tematiskt strukturerat, analyserats utifrån

Hirdmans (2004) teori om genuskontraktet och genussystemets två principer samt

relaterats till tidigare forskning.

Resultatet visar på att samtliga intervjupersoner i studien redogör för hur

kvinnor i sin plikt i att få barn och andra kvinnor att följa hedersnormerna kan använda sig

av psykiskt och socialt våld samt rykten och (tvångs)äktenskap som redskap för att uppfylla

denna roll. En intervjuperson redogör för fysiskt våld utövat av kvinnor i sin roll och plikt

att uppfostra barnen att underordna sig kollektivets vilja. Intervjupersonerna talar alla om

kvinnors aktörskap utifrån deras lägre genusvärde i den patriarkala hedershierarkin, vilket

gör dem till offer för beslut, direktiv och våldsagendor satta av män. I förlängningen gör vår

oförmåga/ovilja att verbalisera kvinnors roll(er) och handlingar ur ett förövarperspektiv att

kvinnors aktörskap osynliggörs i hedersbrottsligheten. I och med att hedersrelaterat förtryck

och våld är kollektivt betingat agerande, leder osynliggörandet av kvinnors aktörskap till,

som jag uppfattar det, att brottsligheten i förlängningen kan fortgå.

4

Innehållsförteckning:

1. Inledning .............................................................................................................................. 5

1.1 Bakgrund .......................................................................................................................... 5

1.2 Problemformulering och syfte ......................................................................................... 6

2. Heder och tidigare forskning om hedersbrott .................................................................. 6

2.1 Hedersvåld i Sverige sedan 1990-talet ............................................................................. 6

2.2 Hedersideologin ............................................................................................................... 8

2.3 Hedersvåldets olika faser ……….....……........................................................................ 9

2.4 Studiens definition av heders förtryck och våld ............................................................ 9

2.5 Kvinnor som förövare i hedersbrott .............................................................................. 10

2.5.1 En genusaspekt på familjevåld ................................................................................... 11

3. Teori ................................................................................................................................... 12

3.1 Ett genusteoretiskt ramverk ........................................................................................... 12

3.2 Centrala teoretiska begrepp............................................................................................ 13

4. Metod och genomförande ................................................................................................ 15

4.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ................................................................................ 15

4.2 Genomförande ............................................................................................................... 16

4.2.1 Förförståelse ............................................................................................................ 16

4.2.2 Urval och avgränsning ............................................................................................ 16

4.2.3 Forskningsintervjun ................................................................................................ 17

4.2.4 Intervjuguide ........................................................................................................... 18

4.2.5 Maktasymmetri ....................................................................................................... 19

5.2.6 Transkribering ......................................................................................................... 20

4.3 Konventionell innehållsanalys ...................................................................................... 20

4.4 Forskningsetiska hänsynstaganden ............................................................................... 21

4.5 Validitet och reliabilitet ................................................................................................ 22

5. Analys och resultat ............................................................................................................ 23

5.1 När/varför kvinnor agerar ............................................................................................. 26

5.1.2 Kvinnors roll(er) och handlingar i det psykiska och sociala våldet ........................ 28

5.1.1 Kvinnors roll(er) och handlingar i det fysiska våldet .............................................. 30

5.2 När kvinnan tystnar ....................................................................................................... 31

5.3 När kvinnan hjälper den utsatte .................................................................................... 32

5.4 Två specifika kvinnliga redskap i kontrollen ................................................................ 32

5.4.1 Rrykten .................................................................................................................... 32

5.4.2 (Tvångs)äktenskap ................................................................................................... 33

5.5 Summering och resultat ................................................................................................ 34

6. Avslutande diskussion ...................................................................................................... 35

6.2 Förslag till vidare forskning ............................................................................................ 36

Litteraturförteckning ............................................................................................................. 38

Bilaga1 Missivbrev ............................................................................................................... 41

Bilaga2 Intervjuguide .............................................................................................................. 42

5

1. Inledning

Mäns våld mot kvinnor utgör den största problematiken gällande våld i nära relationer och

familjevåld. Hemmet kan många gånger vara en farlig plats för kvinnor, vilket det inte är för

män (Straus, 2005:89). Syftet med den här studien är ingalunda att jämställa kvinnors vålds-

brottslighet med männens. Kvinnor är mindre våldsbenägna än män (Straus, 2005:89). Den

här studien vill heller inte förringa kvinnors dubbla utsatthet, där kvinnors våldshandlingar

många gånger kan förklaras med att de agerar i självförsvar, jämfört med män som förklarar

sina våldshandlingar i nära relationer med ett behov av kontroll över sin partner (Straus,2005:

89). Syftet med studien är dock att synliggöra fenomenet och öka kunskapen om kvinnors

roll(er) och handlingar i hedersrelaterat våld och förtryck. För som Straus (2005:56) poäng-

terar, för att få till en förändring räcker det inte med att utgå ifrån att enbart männen ska ändra

attityd och beteendemönster. Enligt min bedömning, bör även kunskapen om och konsekvens-

erna av kvinnors aktörskap i hedersbrottsligheten öka.

1.1 Bakgrund

Under en intervju till tidningen Göteborgs-Posten 2008 berättade intervjupersonen om hur

hon redan på 1970-talet fick ”hjälp av svenska staten att skilja sig från sin familj”. Med andra

ord, hon hade fått hjälp av svenska socialtjänsten att bli familjehemsplacerad som tonåring på

grund av hot och förtryck där systern varit den påtagliga förövaren. Intervjupersonen, som

numera jobbar med integrationsfrågor, menar att flickor i dagens Sverige lever under mycket

tuffare villkor än vad hon gjorde som ung och nyanländ i en tid som inte präglades av

segregering och utanförskap.

Enligt Kriminalvårdens rapport (2015), en kunskapsöversikt och kartläggning

av aktörer inom hedersbrottsligheten, ser både statliga och frivilligorganisationer över hela

världen hedersrelaterat våld som ett växande problem. Genom Åklagarmyndighetens statistik

konstateras att 87 procent av de misstänkta är män. Författarna nämner att även mödrar före-

kommer och genom att studera förhör framgår att de varit misstänkta förövare i något större

utsträckning än vad som avspeglats i anmälningar och åtal (Yourstone m.fl.,2015:20,23). Till

Kriminalvårdens personaltidning OmKrim säger myndighetens forskningsledare Jenny

Yourstone: ”Samhället har redan en ganska bra koll på offren, men nu behövs mer kunskap

om gärningspersonerna” (Jönsson, 2015). Kvinnors situation behöver utforskas mer, både vad

gäller deras roll som förövar och deras egen utsatthet när gränsen mellan förövare och offer

inte alltid är given (NCK,2010:43).

6

1.2 Problemformulering och syfte

Kvinnor är delaktiga i hedersförtryck och våld som möjliggörare, konspiratörer, medhjälpare

och förövare på ett påtagligt sätt som ännu inte riktigt är forskat på (Chesler, 2015:6; Your-

stone m.fl., 2015:20, 23; NCK, 2010:43). Chesler (2015:8) poängterar att det är högst ange-

läget att ställa alla inblandade från kollektivet till svars då hedersbrott inte skulle genomföras

utan samtliga dessa aktörer. Syftet med studien är således att synliggöra: hur ser kvinnors

roll(er) och handlingar ut i hedersrelaterat förtryck och våld utifrån yrkesverksam personals

arbetserfarenheter?

2. Heder och tidigare forskning om hedersbrott

Denna genomgång av heder och tidigare forskning om hedersbrottslighet ska inte betraktas

som en heltäckande beskrivning av forskningsläget på området, utan belyser enbart några

relevanta aspekter och studier för detta examensarbete.

2.1 Hedersvåld i Sverige sedan 1990-talet

Innan 1990-talet fanns inte hedersvåld och hedersmord som fenomen i det svenska med-

vetandet. När Sara, ett av de första uppmärksammade fallen, försvann 1996 och sedermera

visade sig vara mördad var inte kollektivt betingat våld uppmärksammat i Sverige. Två

minderåriga pojkar, Saras bror och kusin, erkände och dömdes slutligen för dådet. Andra

manliga släktingar, inklusive Saras pappa förhördes inte, trots vittnesmål om hennes utsatthet

då polisen inte besatt arbetsmetoder att utreda och domstolsväsendet inte förfogade över

kunskapen i att döma i kollektivt våld när fokus låg på en gärningsperson (Wikan, 2003:39-

45). Efter morden på Pela och Fadime som följde tätt in på varandra bara några år senare, blev

fler svenskar uppmärksammade på begreppen hedersrelaterat förtryck och våld samt heders-

mord. Trots det har myndigheter, inklusive rättsväsendet, ännu i dag inte implementerat

heltäckande arbetsmetoder för brottsarten (SOU, 2014:49:232; NCK, 2010:45).

Hedersvåldet inordnades under lång tid i frågeställningen om mäns våld mot

kvinnor och osynliggjordes därmed i 1990-talets debatt om jämställdhet och teorier om det

universella kvinnoförtrycket som bygger på mäns överordning och kvinnors underordning

(Wikan, 2003:42). Bam Björling, vd för stiftelsen Kvinnoforum, menar att hedersvåld skiljer

sig från övrigt kvinnovåld genom att närstående kvinnor till offret ofta sanktionerar eller

deltar i våldet, något som då efter Sara, Pela och Fadime, inte passade in i den tidens svenska

7

jämställdhetsideologi (Ambjörnsson & Janke, 2008 april). Hbtq-rörelsen (homosexuellas,

bisexuellas, trans- och queer) öppnade upp diskussionen för att våld i nära relationer även kan

innebära mäns våld mot andra män, kvinnors våld mot andra kvinnor eller kvinnors våld

gentemot män, när själva våldsutövningen är likartad inom heterosexuella och samkönade

parrelationer. Vilket synliggjorde att våld i hemmet kan ta sig olika uttryck (NCK, 2009:7;

NCK, 2010:43).

Hur många som drabbas hedersbrottslighet i Sverige är till stor del outforskat.

Det finns flera studier med fokus på definitionen av hedersförtryck och våld, men få

empiriska studier. Men de studier som genomförts pekar på att problemet är utbrett (NCK,

2010:12,13). Ungdomsstyrelsen fick 2008 i uppdrag av Regeringen att kartlägga förekomsten

av ”arrangerade äktenskap mot en parts vilja” i Sverige. I sin rapport Gift mot sin vilja

redovisar myndigheten att omkring 70 000 unga i åldern 16–25 år upplever sig begränsade av

sina familjer i val av partner och/eller äktenskap (Ungdomsstyrelsen, 2009:307). Eftersom

tidigare studier enbart har utgått från barn och ungdomar är kunskapsläget om kvinnor och

övriga familjemedlemmar oklart. Det finns exempelvis ingen officiell statistik över antalet

mord eller påtvingade självmord i hederns namn. Hedersrelaterat förtryck och våld i Sverige

är inte särreglerat i lag och osynliggörs därför i brottsstatistiken. Mörkertalet beräknas vara

högt (SOU 2014:49: 213,219; Yourstone m.fl., 2015:30). För att säkerställa omfattningen

av hedersrelaterad brottslighet föreslår Yourstone (2015:60) ”flaggning” av dessa fall i

rättsväsendets ärendehanteringssystem.

Heder är inte bara en angelägenhet för flickor och kvinnor. Abbas Rezai

mördades 2005 i hederns namn när han inledde en relation med en ung kvinna vars föräldrar

inte accepterade att hon själv valde partner. När han åkte hem till flickvännens familj för att

fria kastade flickvännens mamma kokande olja på honom och pappan stack ner honom med

åtskilliga knivhugg (Dickson, 2011). För mordet dömdes både flickvännens mamma och

pappa (Grutzky & Åberg, 2013:46). Fäder, bröder, farbröder, morbröder, manliga kusiner kan

också vara dubbelt utsatta för hederspraktiken när de inte alltid kan värja sig mot plikten att

bestämma, styra, kontrollera och straffa i hederns namn (Wikan, 2004:22).

Debatten gällande hederspraktiken har nu 2016 kommit att handla om kvinnors

och flickors begränsade rörelsefrihet i och en sexualisering av det offentliga rummet i vissa

svenska förorter. Samt om de tiotusentals ungdomar som förvägras den frihet som deras

jämnåriga har, vilket är ett allvarligt demokrati och mänskliga rättigheter problem (Grutzky

& Åberg, 2013:37,61,182). Med rubriker som ”Vill vi ha ett samhälle med könsapartheid?”

8

och "När får vi vårt första svenska förortskalifat?", vill organisationer som Varken Hora eller

Kuvad och Kvinnors rätt, några få av många aktörer, få svenska folket och politiker att börja

ta det som händer i förorterna på allvar (Kakabaveh, 2015 november 3; Rashidi. 2015 juni 8).

Begreppet heder är således föränderligt över tid och i dagens diskussion hörs röster som även

inkluderar vissa Mc-klubbars ideologi i hederskontexten genom deras föreställning om

”Property of” och ”Pass-arounds” där män inom klubbarna är ”ägare” av gruppens kvinnor

och kvinnors sexualitet (Falco, 2015 maj 20; Blue, 2014 juni 6). Dagens diskussion relaterar

även hedersbrottsligheten till organiserad brottslighet utifrån utförandeprocessen, strukturen

och gruppen (Yourstone m.fl., 2015:27). Ännu 2016 finns ingen enhetlig definition av begrep-

pet hedersrelaterat förtryck och våld i Sverige. Socialtjänsten, Länsstyrelsen, Kriminalvården,

Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och frivilligorganisationer bland andra, använder alla

olika definitioner för olika syften (Kriminalvården: 2015:16-21). Hedersbegreppet är följd-

aktligen under ständigt förhandling och är därmed ej heller självklart (NCK, 2010:29). Inom

FN diskuteras frågor gällande hedersrelaterat förtryck och våld som brott mot de mänskliga

rättigheterna (NCK, 2010:13).

2.2 Hedersideologin

Hedersideologin bygger på en kyskhetsnorm där männens heder är avhängig kvinnors

sexuella beteende i form av kyskhet, renhet och ärbarhet. Heder betraktas som något manligt:

män har heder, medan kvinnor har skam i kroppen. Kvinnan är en personifiering av mannens

heder i det offentliga rummet (Wikan, 2003:57,69,70). Individen är underordnad kollektivet

och individens agerande påverkar hela familjens och släktens anseende. Individens sexualitet

är också en angelägenhet för kollektivet där sexuella relationer bara får finnas mellan man

och kvinna inom äktenskapet (Grutzky & Åberg, 2013:28). Kollektivet är i sin tur beroende

av vilket anseende individen, familjen och släkten har, och detta anseende avgör dess sociala

kapital även i ett välfärdssamhälle som Sverige som garanterar medborgarnas trygghet (SOU

2014:49:216). När någon i släkten avviker blir inte ”problemet” realitet förrän den blir

offentlig då vanhedern inte ligger i själva handlingen, utan i omgivningens reaktion. Det är

först när skammen blir offentlig som den måste ”tvättas bort” (Wikan, 2003:21,71,72).

2.3 Hedersvåldets olika faser

Förtryck och våld i hederns namn drabbar i första hand familjemedlemmar, men i synnerhet

kvinnor. Processen med förtryck som övergår i våld och sedermera slutar med mord är allt

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2740346--nar-far-vi-vart-forsta-svenska-forortskalifat-

9

som oftast lång, även om slutskedet kan gå oerhört snabbt. Poängteras bör att det är yttersta få

fall som leder till mord eller framtvingade självmord (Chesler, 2015:8; Yourstone m.fl.,2015:

12). Processen kan delas in i olika faser: förtryck, social isolering och våld. Där den yttersta

och sällsamma handlingen är mord. För att upprätthålla detta system innebär för de individer

som inte underkastar sig normen, att dagligen utsättas för förtryck där bevakningen kan vara

osynligt (Grutzky & Åberg, 2013:35).

Social isolering. De som utövar våld och förtryck är individer som den utsatte

förlitar sig på. Att statuera exempel genom att ta till exceptionella åtgärder i genomförandet

av hoten eller mordet för att skrämma släktmedlemmar till underordning är inte ovanligt. Det

innebär att den som utsätts blir helt socialt isolerad när familjen/släkten sviker och förtroendet

för myndigheter eller andra utomstående är starkt begränsad (Grutzky & Åberg, 2013:43;

Chesler, 2010:5,6; Chesler, 2015:13). Konsekvenserna blir att den utsatte många gånger

återvänder till familjerna, trots vetskapen om faran (Chesler, 2015:8).

När heder övergår våld. Genom att kontrollera familjemedlemmarna och vid

behov bestraffa dem, upprätthålls hedern i släktens egna ögon samtidigt som den bekräftas

av andra (Grutzky & Åberg, 2013:28). Våldet legitimeras som en oundviklig handling för att

värna om släktens sociala överlevnad (Wikan, 2004:63). När familjen/släkten inte ser någon

annan lösning än att ta till våldshandlingar som mord förbereds dessa av kollektivet vilket

sedan möter kollektivt bifall. Våldet är en överlagd handling som ofta förbereds under lång

tid och som kan ha medkonspiratörer i flera länder. Även om själva gärningen utförs av en

individ, som kanske till och med grips och dömds, har denne skänkt heder och ära åt

kollektivet (Grutzky & Åberg, 2013:13). Individer som tar avstånd från våldet riskerar

att själva utsättas och behöver stöd för sin egen säkerhet (SOU 2014:49:218).

2.4 Den i studien använda definitionen av begreppet hedersrelaterat förtryck och våld

Denna studie utgår ifrån hedersideologin så som den praktiseras i Sverige bland personer som

av sociala, politiska, humanitära eller religiösa skäll varit tvungna att lämna sitt hemland och

emigrera – i och med att det är utifrån det perspektivet intervjupersonerna samtalar om ämnet.

Sammanfattningsvis innebär begreppet hedersrelaterat förtryck och våld således att individens

frihet och sexualitet underordnas kollektivets normer, värderingar och önskningar, där

kollektivet utgörs av familjen och släkten. När individen inte frivilligt underordnar sig kan

kollektivet ta till påtryckningsmedel som övervakning och kontroll genom fysiskt, psykiskt

och socialt våld eller hot om våld för att få den som avviker att foga sig. I det skedet är den

som avviker från och utmanar kollektivets vilja oerhört utsatt och socialt isolerad.

10

2.5 Kvinnor som förövare i hedersbrott

Kvinnor spelar en central roll i bevakningen av varandra samt i reproduktionen av kvinnors

anpassning till den patriarkala strukturen menar Sen (2005:48,49). Äldre kvinnor erhåller

status genom att övervaka yngre kvinnor och därmed släktens heder. Kvinnor kan delta i

planeringen av hedersmord, då också mord på sina egna döttrar. I vissa fall kan de även vara

involverade i själva utförandet av dödandet. Redskapen de använder är bland annat rykten,

vilket kan vara upptakten till och resultera i mord. (Centre for Egyptian Women´s Legal

Assistance, 2005:141). Hoyek m.fl. (2005:123) beskriver ett fall i Libyen där mamman till

offret agerat genom att ge sonen information om att hans syster var gravid efter en otrohets-

affär. När brodern handlat efter moderns instruktioner tog mamman sedermera på sig skulden

för mordet för att skydda sonen från åtal. Polisutredningen visade på att hon hjälpt sonen att

utföra dådet genom att följa honom till platsen för mordet. I ett annat egyptiskt fall från 1997,

stod en mamma åtalad för att avsiktligt ha mördat sin dotter som var gravid efter en otrohets-

affär, genom att lägga insektsgift i maten. När pappan fick kännedom om vad som hänt körde

han dottern till sjukhuset, som trots det avled på grund av skadorna från insektsgiftet, vilket

obduktionen visade (Centre for Egyptian Women´s Legal Assistance, 2005:154).

Chesler (2015:6) belyser i en sammanställning av 50 studier om hedersmord

mellan 1968–2013, att 54 procent av litteraturen över huvud taget inte nämnde kvinnligt

deltagande i hedersbrottsligheten. 46 procent av den litteratur som faktiskt tog upp kvinnors

deltagande fokuserade på kvinnor som medbrottslingar, inte som förövare. I en annan av

Cheslers (2015:6) litteraturstudier av 161 hedersmord på Västbanken och i Gaza mellan

1973–2000, framgick att kvinnor deltog i omkring 8–17 procent av fallen (vilket går att

relateras till svenska Åklagarmyndigheten som visar på att 13 procent inte är misstänkta

män). Hennes studie visar på hur medbrottslingar och konspiratörer förhörs av polis och

lagförs i mindre utsträckning än vad de som utför själva mordet gör, och det gäller både män

och kvinnor. Chesler (2015:8) poängterar att det är högst angeläget att ställa alla inblandade

till svars då hedersmord inte skulle genomföras utan samtliga dessa aktörer.

Kvinnors våldsbrottslighet gentemot andra kvinnor negligeras när mäns våld

mot kvinnor är mer synlig, dramatiskt och epidemiskt skriver Chesler i sin studie ”When

Women Commit Honor Killings” (2015). Studien är en sammanställning av engelskspråkiga

nyhetsartiklar världen över och visar på hur kvinnor ibland mördar andra kvinnor. I en

kvalitativ studie av 26 hedersmord mellan 1989 och 2013 i Nordamerika, Europa, Indien och

muslimska länder, där kvinnor i media angivits som mördare och/eller konspiratörer och

11

medbrottslingar, drar Chesler slutsatsen att kvinnor i allra högsta grad är aktiva och delaktiga

i hedersrelaterat våld och mord mot flickor och kvinnor. Varför Chesler koncentrerar sig på

kvinnor, och inte inkluderar kvinnors våld mot pojkar och män framgår inte av artikeln.

Studien av de engelskspråkiga nyhetsartiklarna visar på att i 92 procent av fallen där kvinnor

varit förövaren ingick brutal tortyr. Cheslers drar slutsaten att kvinnor använder mer tortyr när

de är huvudaktören i mordförfarandet än vad män gör. En slutsats som skulle kunna problem-

atiseras utifrån att det inte framgår om hon läst domsluten eller enbart utgått ifrån medias

rapportering. Den i media narrativa framställningen av kvinnornas tillvägagångssätt kanske

skulle nyanseras genom läsningen av domsluten. Däremot är studiens statistik om kvinnliga

förövare relevant då siffrorna grundar sig i rättsväsendets domar. Därtill visar studien att

kvinnor och män mördar med samma motiv och enligt förövarna hade offret sig självt att

skylla genom sin västerländska livsstil. Kvinnor som mördar och konspirerar är, enligt

Chesler (2015:1-12) precis som män, beräknande, brutala och utan ånger.

Internationellt är den statistiska förekomsten av hedersrelaterat förtryck och

våld till stor del outforskad. Den forsknings som har bedrivits pekar dock på att problemet är

utbrett och ökar. De länder som är mest uppmärksammade internationellt sett vad det gäller

hedersmord är Jordanien och Pakistan, men även i Tunisien och Turkiet begås ett stort antal

hedersmord varje år (NCK, 2010:12). FN uppskattar att hedersbrottsligheten leder till att cirka

5000 kvinnor i världen mördas varje år (United Nations Population Fund, 2000).

2.5.1 En genusaspekt på familjevåld

Straus (2005) forskning visar på att kvinnor utövar våld inom hemmets väggar i samma

utsträckning som vad män gör. Yllö (2005:30,31) menar dock att forskning som denna

felaktigt används för att hävda att kvinnor är lika våldsbenägna som män och i förlängningen

förringar allvaret i problematiken med mäns våld mot kvinnor samt underminerar finansiering

av och arbete med att stoppa mäns våld mot kvinnor. Statistiska studier är missvisande om

siffrorna inte sätt sin i rätt kontext då fysiskt våld utövat av män jämfört med kvinnor inte är

det samma (Straus, 2005:89,91). Vad är det då som Straus visar med sin forskning? Fysiskt

våld mot en partner initieras och utövas lika ofta och i samma utsträckning av kvinnor som

av män. Även om kvinnors fysiska våld mot sin partner sannolikt åsamkar mindre fysiska

skador, så ligger kvinnor bakom en betydlig del av alla skador och dödsfallen till följd av

partnervåld. I sin studie fokuserar Straus på fysiskt våld utifrån att det är kvinnors våldsbrotts-

lighet som förorsakat mest kontroverser. Men han poängterar att fysiskt våld inte nödvändigt-

12

vis är den mest skadliga formen av våld. En partner kan åstadkomma djupgående skador,

även självmord, utan att ens ha lyft ett finger. Verbala hot kan till och med vara mer skadligt

än fysiska attacker (Straus, 2005:56).

Straus (2005:56,57) menar att kvinnors våld mot manliga partners har varit ett

svårt och kontroversiellt ämne mycket beroende på metodologiska skillnader i utförandet av

studierna, men även på grund av olika agendor hos forskarna. Straus belyser att forskning om

våldsbrott (crime studies) där respondenterna får frågor om de utsatts för brott påvisar högre

våldsutövning av män. Däremot visar studier om familjerelaterade konflikter och våld

(domestic assaults), likartad statistik för våld begångna av kvinnor och män. Straus belyser att

studier om brott (crime studies) enbart fångar upp en fraktion av allt våld i nära relationer

eller familjevåld då respondenter ofta skiljer på våldsbrott och familjevåld.

Normer för hur hemmet och familjen är uppdelat, kvinnors ekonomiska

beroende av männen samt deras bundenhet till hemmet utifrån huvudansvaret för barnen,

påverkar hur kvinnor och män tänker kring våld, hur de ser på möjligheten att stoppa våldet

eller på möjligheten att lämna hemmet. Genom att lägga en genusaspekt på våldet visar Straus

(2005:86,87) på våld och våldets (olika) innebörd för män och kvinnor. Dels i hur det utövas

samt i hur det uppfattas att vara ett offer. Straus menar att motiven för våldsutövandet är

genusrelaterat, både i användning och i hur individer upplever våldet. Medan både kvinnor

och män använder våld för att ge uttryck för ilska, tar kvinnor till våld i självförsvar i högre

utsträckning än vad män gör. Medan män i högre utsträckning säger sig använda våld för att

skrämma, tvinga eller straffa ett oönskat beteende. Innebörden av våldet för kvinnor är rädsla

och manlig kontroll, snarare än en taktik i en konflikt. När kvinnor begår mord på sin partner

är det oftast efter en lång period av misshandel (Straus, 2005:87). Slutsatsen är att mäns och

kvinnors våld skiljer sig åt i sin kontext, konsekvens och mening då ett stort antal kvinnor

använder våld i relationen i självförsvar. Därmed inte sagt att kvinnors våld mot män ska

ignoreras (Straus, 2005:93).

3. Teori

3.1 Ett genusteoretiskt ramverk

Den här studien utgår i från ett genusteoretiskt ramverk med utgångspunkt i Yvonne

Hirdmans (2004:57) teori om genuskontraktet och genussystemets två principer för att öka

förståelsen för kvinnors roll(er) och handlingar när hederspraktiken övergår i förtryck och

våld. Där kvinnor inom hederskontexten måste förhålla sig till det för tillfället rådande genus-

13

kontraktet i ett nytt hemland så som det västerländska Sverige. Samt hur genussystemets två

principer påverkar kvinnors roll(er) och handlingar för att säkra sin sociala inkludering i ett

patriarkaliskt system utan tilltro till välfärdssamhällets rättsstat.

3.2 Centrala teoretiska begrepp

Begrepp som familj/släkt/kollektiv, barnuppfostran, rykten och (tvångs)äktenskap är centrala

i studien och behöver definieras då de i hederskontexten skiljer sig markant från vedertagna

västerländska föreställningar. Därtill definieras begreppen patriarkat och genus.

Familj, släkt och kollektivet: Individen och kärnfamiljen i hederspraktiken är

inte isolerade enheter utan ingår i ett hierarkiskt kollektiv bestående av hela släkten som kan

vara utspridda i olika länder världen över. I ett kollektivistiskt traditionellt system offras

individen för att rena kollektivet (Grutzky & Åberg, 2013:13,29).

Barnuppfostran: I det kollektiva hederssystemet är det kvinnornas roll att

ansvara för familjen och uppfostran av barnen utifrån föreställningen om att mäns och

familjens heder är avhängigt kvinnors och flickors sexuella beteende (Regeringen, 2007:13).

När något av barnen, flicka eller pojke, väljer att trotsa hedersnormen anses det som ett

misslyckande av mamman som inte gjort rätt i sin barnuppfostran. Konsekvenserna för den

som avviker samt för mamman som inte utfört sin plikt, kan bli allvarliga och rent livshotande

(Wikan, 2003:23,228).

Rykten: Vad en kvinna har för rykte är avgörande för henne som individ och

släkten som helhet och säkrar dess sociala kapital vilket ger möjligheter, trovärdighet och

framgång i samhället. Negativa rykten, oavsett om de är sanna eller falska kan därmed vara

upptakten till och resultera i hedersvåld och i yttersta fall hedersmord när släktens heder till

varje pris måste återupprättas (Centre for Egyptian Women´s Legal Assistance, 2005:141).

(Tvångs)äktenskap: Giftermål är inte en ensak för de två inblandade utan en

angelägenhet för hela släkten. Flickor gifts bor i unga år för att säkerställa kyskheten/

oskulden och utesluta könsumgänge innan äktenskapet och därmed undvika rykten vilket

ligger till grund för familjens sociala anseende och livsmöjligheter (Wikan, 2003:101). Att

arrangera bröllop kan även vara ett sätt att ”tvätta bort” skammen och återupprätta familjen

och släktens heder när någon individ har trotsat normen. Tvångsäktenskap kan vara ett sätt

att återta kontrollen (Wikan, 2003:81,169,273; Yourstone m.fl., 2015:15).

14

Patriarkat

Debatten, politiken, forskningen, litteraturen samt det praktiska arbetet mot heders-relaterat

förtryck och våld är bred och splittrad – perspektiven möts dock allt som oftast i uppfatt-

ningen om att våldet är grundat i patriarkal makt (NCK, 2010:9).

Patriarkatet utgörs av ett system som bygger på mäns överordning och kvinnors

underordning med en föreställning om differentierade roller för män och kvinnor. Patriar-

katets två principer utgörs av att mannen skall härska över kvinnan, samt att den äldre

mannen skall härska över den yngre mannen och pojken. Familjen som institution är det

patriarkaliska samhällets fundament och grundläggande enhet, där familjeöverhuvudet utgörs

av en man även i samhällen där kvinnor rent juridiskt betraktas som fullvärdiga medborgare

(Millett, 2012:34,41). Familjen och barnfostran är en kvinnlig angelägenhet, en ideologi

Millett (2012:225) finner missvisande när denna heltidssysselsättning som tillskrivs kvinnan

i själva verket är en lyx för över- och medelklassens kvinnor när flertalet av världens kvinnor

ägnar sig åt fysiskt påfrestande låglönearbete långt från hemmets väggar. Reproduktionen av

patriarkatet sker via en socialiseringsprocess där rolldifferentieringen skapas och återskapas

genom belöningar och straff. Kvinnans ställning i ett patriarkaliskt samhälle är en kontinu-

erlig funktion av hennes ekonomiska beroende av mannen där systemet sätter upp kvinnor

mot varandra inbördes. Tidigare genom att skapa motsättningar mellan horan och den ärbara

hustrun, sedan genom att hetsa yrkeskvinnor och hemmafruar mot varandra (Millett, 2012:34,

41,45,47,163,179,223,225).

Genus

Genus bygger på föreställningen om att kvinnlig och manligt ”görs” och konstrueras, det vill

säga människans (köns)roller är inte av naturen givet. Vad som betraktas som kvinnligt och

manligt skiftar över tid och utvecklingen från ”könsroll” via ”socialt kön” till dagens genus

är en föränderlig process. Hirdman (2004) menar att varje samhälle och varje tid har sitt

specifika ”kontrakt” mellan könen, ett så kallat genuskontrakt som binder människor till

handlingsmönster, egenskaper och identiteter. Dessa (osynliga) genuskontrakt reproduceras

från den ena generationen till den andra, modern introducerar dottern och fadern sonen.

Kvinnor kan tillskansa sig en form av kvinnlig makt genom att utvidga kontraktets innehåll

till sin egen förmån samt genom att hitta strategier för att vända sin olikhet till den makt-

givande normens fördel. Hirdman poängterar att kvinnor är lika medskapande och integrerade

i denna hierarkiska maktordning som vad männen är, trots att de därmed reproducerar sin

egen underordning. Genuskontraktet skapar balans men innebär också förhandlingar med

15

olika maktstrategier vilket legitimerar olikheterna. Kvinnor förhåller sig på så vis ständigt till

det för tillfället rådande genussystemets kontrakt – så även kvinnorna inom hederpraktiken.

Hirdmans (2004:51) teori om genussystemets två principer för att förklara

kvinnors underordning bygger på: isärhållandet av män och kvinnor samt att mannen anses

som norm medan kvinnan betraktas som den andre, den annorlunda. Genuskontraktet binder

könen till varandra i olika beroende- och tvångsformer. Gränsöverskridandet verkar föda

direkt våld och motstånd och/eller social utfrysning. Samtidigt kan gränsöverskridandet

betraktas som historiens drivkraft. Begreppen genuskontrakt och genussystemets två

principer, menar Hirdman (2004:57) är användbara verktyg för att söka förståelse för

kvinnors handlande på individ och samhällsnivå när detta system har institutionaliserats.

Genus är således ett begrepp som förklarar maktrelationen mellan män och kvinnor samt

varför dessa föreställningar reproduceras från generation till generation (Hirdman, 2004:51,

53,54,55,57,58). Utgångspunkten i att genus är socialt konstruerat ligger även i linje med mitt

vetenskapsteoretiska förhållningssätt.

4. Metod och genomförandet

I min studie använder jag mig av den kvalitativa forskningsintervjun som metod för att

inhämta yrkesverksam personals kunskap om kvinnors roll(er) och handlingar när heders-

praktiken övergår till förtryck och våld. Studiens empiri utgörs således av de transkriberade

texterna från intervjutillfällena. För att omsätta den insamlade kunskapen till vetenskap

använder jag mig av konventionell innehållsanalys av det transkriberade intervjumaterialet

(Brinkmann & Kvale, 2014:217).

4.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt

Den här uppsatsen utgår från en socialkonstruktivistisk ansats vilket innebär att kunskapen

konstrueras genom mig som intervjuare tillsammans med intervju-personerna i den givna

situationen. Samt av mig i egenskap av forskare när jag tolkar översättningen av det talade

språket i intervjun till skrift under transkriberingen samt sammanställningen av de fem

intervjuerna i analysen. Detta innebär att det insamlande kunskapsmaterialet i studien

förhåller sig till vem som ber om informationen, vem som ombeds att ge den, på vilket sätt

detta görs, i vilken situation det görs och vilken typ av information det är frågan om (Berg-

ström & Boréus, 2012:364; Skrinjar, 2003:99). Därmed bör jag som forskare reflektera över

vad min studie får för konsekvenser för den grupp människor som jag studerar, när den

16

sociala konstruktionen av verkligheten också får verkliga konsekvenser för de som lever däri

(Sohlberg & Sohlberg, 2009:53; Brinkmann & Kvale, 2014:322,323). Min intervjustudie

utgår från yrkesverksam personals arbetserfarenheter. Hade mitt urval byggt på respondenter

som utsatts för kvinnliga förövare eller kvinnor dömda för hedersbrott, hade empirin utgjorts

av annan kunskap. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten präglar således mitt utförande

av intervjuerna, syn på empirin och analys då kunskap inte är objektivt (Brinkmann & Kvale,

2014: 63,321).

4.2 Genomförandet

4.2.1 Förförståelse

Min förkunskap i ämnet bestod i att ha läst populärvetenskaplig biografier om bland andra

Pela och Fadmine. Mitt intresse för kvinnors roll(er) och handlingar, eller som faktiska

förövare i hedersvåld väcktes i samband med tidningsintervjun med kvinnan från Sydamerika

som fått hjälp av svenska socialtjänsten att lämna sin biologiska familj som tonåring på grund

av hot och förtryck där systern var den värsta förövaren. Däremot hade jag inga förkunskaper

om relevant forskning i ämnet. Min arbetshypotes skulle dock kunna definieras som att

hederspraktiken som övergår i förtryck och våld inte skulle kunna fortgå om inte kvinnor

också var delaktiga. Samt för att få till en förändring är det av vikt att förstå även kvinnors

handlingar, strategier, motiv och möjligheter för att på så sätt kunna sprida kunskap om vad

kvinnors roll(er) och handlingar får för faktiska konsekvenser. Det räcker inte med att

förändra männens attityder och beteendemönster. En arbetshypotes som har bekräftats genom

läsning av tidigare forskning samt under intervjuernas gång.

4.2.2 Urval och avgränsning

Inledningsvis var önskemålet att enbart intervjua kvinnojoursstödjare vid tjej- och kvinno-

jourer då de kommer i direktkontakt med utsatta för hedersförtryck och våld, ett så kallat

målstyrt urval där urvalet är riktat utifrån forskningsfrågan gentemot tillgängliga respondenter

(Bryman, 2011:350). Men i och med att kvinnojourerna var svåra att få kontakt med kom

urvalet att formas till ett snöbollsurval, det vill säga den ena kontakten leder till en ny kontakt

och inkluderade således frivilligorganisationer och skolväsendet (Bryman, 2011:196). Mitt

urval av intervjupersoner resulterade slutligen i en spridning i åldrar, då den yngste var i

20-årsåldern och den äldsta i dryga 40-års-åldern, och yrken. Bara en av de sex intervju-

personerna var man och fyra av de jag intervjuade är inte födda i Sverige. De differentierade

erfarenheterna gav i slutändan en bra mix av kunskap, erfarenheter och reflektioner.

17

4.2.3 Forskningsintervjun

För att inhämta kunskap om kvinnors aktörskap inom hedersbrottslighet fan jag den

kvalitativa forskningsintervjun som metod lämplig utifrån att styrkan i de kvalitativa

metoderna ligger i att studera och öka förståelsen för komplexa sociala fenomen (Brinkmann

& Kvale, 2014:28). Där den kvalitativa forskningsintervjun kan betraktas som ett strukturerat

professionellt samtal med tydligt syfte (Brinkmann & Kvale, 2014:19). Genom detta metod-

val kan min studie ge flerdimensionella beskrivningar om samhällsfenomen utan mätbara

variabler som exempelvis i hederspraktiken (Sohlberg & Sohlberg, 2009:100). Det jag

behöver beakta är att väsentlig kunskap insamlas i stället för att allmänna åsikter bara

reproduceras (Brinkmann & Kvale, 2014:31). Därtill är inte analysen och resultatet utifrån

fem intervjutillfällen generaliserbar, utan kan enbart betraktas ur dessa specifika respon-

denters yrkeserfarenheter (Brinkmann & Kvale, 2014:280).

För att söka intervjupersoner mejlade jag ett missivbrev (bilaga 1) till kvinno-

jourer och organisationer där jag beskrev syftet med studien och frågeställning samt en kort

presentation av min yrkesroll. De fem intervjuerna, varav ena intervju-tillfället bestod av två

intervjupersoner, genomfördes på respektives arbetsplats och ett café, och spelades in för

transkribering. I och med att mina intervjuer var av explorativ karaktär identifierade jag mig

med, för att använda Brinkmann & Kvales (2014:71) metafor, resenären ute på upptäcktsresa

snarare än med malmletaren som gräver fram det exakt materiella, det positivistiska. Eftersom

att min förkunskap var relativt begränsad och inte vetenskapligt förankrad var jag osäker på

vilken respons jag skulle möta hos intervjupersonerna. Skulle jag komma att intervjua yrkes-

verksam personal med erfarenheter av kvinnor som förövare? Eller skulle intervjupersonerna

ha erfarenhet av kvinnor som dubbelt utsatta i ett patriarkalt system där kvinnor är underord-

nade beslut fattade av männen? Två komplexa dikotoma utgångspunkter som i verkligheten

går in i varandra.

Inledningsvis var mina intervjufrågor fokuserade på kvinnors (eventuella)

roll(er) i utförandet av det fysiska våldet. Men i och med att de fyra första intervjupersonerna

inte har erfarenhet av kvinnor som utövar fysiskt våld och jag kom tillinsikt om att heders-

brottsligheten även kan innehålla psykiskt och socialt våld, kom intervjuerna att fokusera på

kvinnors roll(er) och handlingar utifrån teman som familjen/släkten/kollektivet, barnupp-

fostran, tvångsäktenskap och rykten i heders-kontexten. Där kvinnors handlingsmöjligheter

i hedersförtryck och våld kom att kategoriseras i tre möjliga val: att agera tillsammans med

18

kollektivet mot den som avviker, med tystnad eller att hjälpa den utsatte och därmed själv

trotsa kollektivet.

En reflektion under intervjumomentet var hur svårt det var att få intervju-

personerna att tala om kvinnors roll(er) och handlingar när samtalet ideligen kom att handla

om mäns våld mot kvinnor och mäns handlingar i hederskontexten. Under Metod III kursen

där jag utgick i från samma frågeställning tackade ett flertal organisationer nej till att

medverka utifrån att de ej ville, inte hade kunskap om eller inte hade något att tilläga i

ämnet kvinnors aktörskap i hedersbrottsligheten. I analysen kommer denna frågeställning

att utvecklas mer ingående. Denna reflektion skulle kunna knytas till min kapacitet som

intervjuare och min kapacitet i att formulera intervjufrågorna. Däremot går detta om

svårigheterna med att prata om kvinnors aktörskap inom hedersrelaterat förtryck och våld

att relateras till Cheslers (2015:6) litteraturstudie om hedersvåld som över huvud taget inte

tar upp kvinnors delaktighet, eller att den litteratur som gör det utgår från kvinnor som

medhjälpare, inte som förövare (läs tidigare forskning). Utifrån denna kontext går det att

problematisera att vår erfarenhet, förmåga samt vilja av att prata om kvinnors aktörskap

påverkar konstruktionen av denna studies empiri.

4.2.4 Intervjuguide (bilaga 2)

Min intervjuguide var ett levande dokument som konstruerades utifrån min förkunskap och

ändrade form allteftersom min förståelse för ämnet ökade. Därtill var intervjuguiden mitt

verktyg med frågeställningar för att producera kunskap i interaktionen med intervju-

personerna. Efter första intervjun kom mer betoning exempelvis på ämnet rykten då

genomläsning av Grutzky & Åberg (2013) och Wikan (2003) gav insikt om att det är ett

redskap kvinnor använder sig av i kontrollen av släktens flickor och kvinnor. Efter andra

intervjun tryckte jag under intervjutillfället mer på kvinnors roll(er) och handlingar i

tvångsäktenskap efter läsning av NCK, 2010-rapporten. Könsstympning, som uteslutande

utförs av kvinnor på flickor, har jag av utrymmesskäl beslutat mig för att utesluta då frågan är

allt för komplex och förtjänar sin egen studie, vilket ifrågasattes av min fjärde intervjuperson.

Att intervjua efter en intervjuguide upplevde jag personligen som svårt då

samtalet allt som oftast kom att ta ett annat flöde och jag ville fånga upp relevant information

när intervjupersonen befann sig i de olika ämnena och frågeställningarna. Däremot är arbetet

med intervjuguiden avgörande i reflektionen kring vilken kunskap och hur kunskapen ska

inhämtas så att de fem intervjuerna går att analyseras för att uppnå ett resultat. Intervjuguiden

19

är även ett bra redskap att ha med sig för kontroll i att alla frågor blivit ställda, även om de

inte diskuterat i guidens ordning.

4.2.5 Maktasymetri

Forskningsintervjun är inte ett samtal mellan likställda parter. Jag som forskare väljer vilka

frågor som ska diskuteras medan intervjupersonen innehar kunskapen jag vill ta del av

(Brinkmann & Kvale, 2014:51,53). Inledningsvis uppmanade jag de jag samtalade med att

ifrågasätta mina frågor om de ansåg att det var viktigt att formulera om något eller samtala

om sådant jag inte frågade om. Jag avslutade även med att fråga intervjupersonerna om de

ville tillägga eller ändra något när de fått ta del av helheten. Eller om de kände att jag miss-

förstått något. I och med att maktasymmetrin varierar från en intervju till en annan, samt även

under själva intervjun, är det av vikt att reflektera över den roll som makten spelar i produk-

tionen av intervjukunskap (Brinkmann & Kvale, 2014:53). Vem är då jag som konstruerar

kunskapen i denna forskningsintervju? Genom att inta en medveten och reflexiv hållning

synliggörs att en vit medelålders kvinnlig kriminologistudent inhämtar och konstruerar

kunskap tillsammans med en kvinnojoursstödjare, två projektledare och ombudspersoner för

en stödorganisation,en grundare av en intresseorganisation och en kurator på skyddat boende

samt en skolkurator. Utifrån mina sex intervjupersoner med varierande yrkeserfarenheter,

åldrar, ursprungsländer och språkförståelse varierade maktsymmetrin och dynamiken vid de

olika intervjutillfällena (Skrinjar, 2003:132,133). Maktasymmetrin gäller dock intervju-

situationen. När det kommer till bearbetning, tolkning, analys och rapportering av studien

besitter jag som forskaren fortfarande makt och är skyldig att rapportera det som faktiskt sägs

under intervjutillfället (Skrinjar, 2003:133).

Under den första intervjun med en ung invandrad yrkesverksam kvinna var jag

som medelålders vit medelklass kvinna påtagligt medveten om mitt behov av att be om ursäkt

för att jag ställde de frågor om kvinnors eventuella handlingar i hedersförtryck och våld som

jag gjorde. Även om det var i studiesyfte. Min intervju-person poängterade också vid olika

tillfällen under intervjun att föräldrar och kvinnor agerade och handlade som de gör utifrån

uppfattningen om att det är för barnens och släktens bästa. I bästa samförstånd enades vi om

att föräldrar vill sina barn väl, något som enligt teorin om social önskvärdhet skulle kunna

påverka intervjupersonens svar (Skrinjar, 2003:112).

Vem besitter formuleringsprivilegiet, det vill säga rätten att definiera kvinnors

roll(er) och handlingar inom hedersrelaterat förtryck och våld (Bergström & Boréus,

20

2012:387)? Jag låter exempelvis inte kvinnorna själva inom hedersvåldet att formulera sitt

agerande, sin identitet eller kunskapen om sig som grupp. Kunskapen jag producerar är

tillsammans med yrkesverksam personal, de flesta akademiker, vilket kan bidra till att

reproducerar en dominerande diskurs inte alltid till godo för dem som studien forskar om

(Skrinjar, 2003:147).

4.2.6 Transkribering

Som forskare har jag ett tolkningsmonopol när jag översätter den intervjuades tal till läslig

skrift då övergången från muntligt till skriftligt språk inte bara är en teknisk fråga om att

skriva, utan är en tolkningsprocess för att göra den skrivna texten begriplig för läsaren

samtidigt som den rapporterar det som intervjupersonen faktiskt menade (Brinkmann &

Kvale, 2014:52,79). I och med att intervjupersonerna ofta gör långa utlägg från specifika

frågeställningar finner jag den ordagrant transkriberande texten svårare att tillägna mig efter

en tid när textmassan inte alltid svarar på själva frågeställningen och ämnet (Brinkmann &

Kvale, 2014:227). Därmed beslöt jag i denna uppsats för att ”tvätta” intervjumaterialet, att

använda mig av en summarisk transkribering i transkriberingen direkt efter intervjun när

kunskapen om vad intervju-personen ämnar förmedla fortfarande var i färskt minne. En form

av deltagarvalidering kan ske när intervjupersonen tar del av den transkriberade texten för att

kommentera min tolkning samt utveckla sina egna ursprungliga uttalanden (Brinkmann &

Kvale, 2014:236). Intervjupersonerna avstod dock från att läsa det transkriberade materialet.

Däremot vill tre av deltagarna ta del av mitt examensarbete på kandidatnivå. Genom

transkriberingen strukturerar jag intervjumaterialet och påbörjar därmed den analytiska

processen (Brinkmann & Kvale, 2014:220).

4.3 Konventionell innehållsanalys

I och med att min studie är av explorativ karaktär där jag önskar utvinna förståelse för och

beskriva (samhälls)fenomen i den transkriberade kunskapen valde jag att använda konven-

tionell innehållsanalys som arbetsverktyg i textanalysen. Där jag i min studie inte utgått ifrån

en förutbestämd teori, utan allt eftersom intervjuerna samt genomläsningen av tidigare

forskning och litteratur framskridit har förståelsen för och min tolkning av den insamlade

kunskapen om kvinnors plikt att reproducera och upprätthålla patriarkatet, en plikt vilken utan

kvinnor ej skulle behöva ta till förtryck och våld, lämpar sig att analyseras genom Hirdmans

(2004) teori om genuskontraktet och genussystemets två principer. Där Hsieh & Shannon

21

(2005:1279) menar att konventionell innehållsanalys är lämplig när tidigare teori och

forskning om ”fenomenet”, i denna studie kvinnors roll(er) och handlingar i hedersbrotts-

ligheten, är begränsad.

Efter flertalet genomläsningar och sammanfattningar av det transkriberade

materialet uppstod olika teman med fokus på huvudinnebörden av det intervjupersonen

vill förmedla. Genom denna meningskoncentrering i de olika temana kan jag analysera

omfattande och komplexa intervjuer (Brinkmann & Kvale, 2014:246; Hsieh & Shannon,

2005:1277,1279). Förutom att min förståelse för det sagda ibland ändrades från intervju-

tillfället till transkriberingen, kunde även min förståelse för den transkriberade kunskapen

ändras från läsning till läsning (Brinkmann & Kvale, 2014:249). Sammanfattningsvis kan

sägas att jag utifrån en vag uppfattning om det transkriberade materialet som helhet tolkade

de enskilda delarna och utifrån dessa tolkningar relateras delarna i sin tur till helheten, allt i

enlighet med den hermeneutisk meningstolkning. De olika temana som intervjun behandlat,

ställes sedan samman och betraktades i sin helhet om vilka roll(er) kvinnor tilldelas eller

själva väljer (Brinkmann & Kvale, 2014:252). Där min ambition inte är att utifrån de sex

intervjupersonernas komplexa och mång-bottnade svar, utvinna en enda sann mening. Utan

min önskan är att synliggöra den komplexa och ibland motsägelsefulla verkligheten som

hederspraktiken kan utgöra. Men att ur detta komplexa fenomen genom analysen frambringa

en sammanfattning i mitt resultat (Brinkmann & Kvale, 2014: 235,250,251,253,254).

4.4 Forskningsetiska hänsynstaganden

Forskningskravet innebär att värdet av den kunskap som produceras bör tjäna vetenskapliga

och mänskliga intressen (Brinkmann & Kvale, 2014:98). I och med att Kriminalvårdens

rapport konstaterat att forskning, underlag och statistik om förövare inom hedersrelaterat

förtryck och våld saknas, samt att Nationella Centrum för kvinnofrid (NCK) uttrycker att mer

kunskap om kvinnors dubbla roll som förövare och offer behövs, finns uttryckligen en

kunskapslucka där denna studie ämnar bidra med relevant kunskap (Kriminalvården, 2015:58;

NCK, 2010:43).

I och med att studien utgår i från yrkesverksam personals erfarenheter är det inte

intervjupersonernas personliga berättelser om utsatthet som efterfrågas. Trots det kan det vara

känsligt att prata om våld och andras offerskap, vilket jag som forskare bör ta extra hänsyn

till. Samt att när specifika fall diskuterades är det av vikt att jag som forskare gör omskriv-

ningar och avidentifierar deras utsagor, så att ingen eller inget ska gå att identifieras.

I och med att den mänskliga interaktionen påverkar intervjupersonen inte bara under själva

22

intervjumomentet utan under alla stadier av en studien är vikten av att jag som forskare

beaktar individskyddskraven grundläggande (Brinkmann & Kvale, 2014:97). De fyra

huvudkraven är: informations-, samtycke-, konfidentialitets- och nyttjandekravet

(Vetenskapsrådet, 2002:7-14). Redan genom missivbrevet samt under det inledande

telefonsamtalet med intervjupersonerna informerades om syftet med studien och hur

intervjumaterialet kommer att användas i ett examensarbete vid Stockholms universitet.

Under intervjun tydliggjordes att intervjupersonerna när som helst under vårt samtal kunde

avbryta eller ställa frågor. Intervjupersonerna fick ta ställning till om de ville medverka

anonymt eller med sitt namn och verksamhetsställe. Alla berörda parter fick ta ställning till

inspelningen för transkribering. Även efter intervjumomentet ställs krav på mig som forskare

att respektera konfidentialitetskravet ytterligare under bearbetning och transkribering samt

tolkningen, analys och rapportering av studien, så att det som sägs under intervjun är det som

faktiskt återges. Som forskare är jag skyldig att redovisa kunskap som är säkrad, med andra

ord verifierad kunskap (Brinkmann & Kvale, 2014:99,100). Nyttjandekravet innebär att

intervjumaterialet inte får användas på annat sätt än avtalat (Vetenskapsrådet, 2002:14).

4.5 Validitet och reliabilitet

Mäter min studie det den faktiskt avser att studera? Är mitt val av metod och tillvägagångsätt

relevant för att svara på forskningsfrågan? Studiens styrka är att genom kvalitativa forsk-

ningsintervjuer får tillgång till yrkesverksam personals specifika kunskaper om kvinnors

brottsliga agerande i hederspraktiken. Svagheten då jag valt en socialkonstruktivistisk ansats,

kan vara att studien är svår att replikera, det vill säga göras om på exakt samma sätt. Andra

forskare kanske skulle formulera frågorna och tolka intervjusvaren annorlunda än vad jag gör.

Därtill skulle respondenterna kanske formulera sig annorlunda tillsammans med en annan

forskare. För att validera min studie krävs god transparens, där jag som forskare tydligt

redogör för mina ställningstagande och redogör för varje delmoment i mitt tillvägagångssätt,

noggrant beskriver hur analysverktygen fungerar och dess syfte samt belägger min analys och

mitt resultat med intervjupersonernas citat samt koppla min studie till tidigare forskning ökar

studiens validitet och reliabilitet. På så sätt kan studiens tillförlitlighet och intersubjektivitet,

det vill säga att fler gör samma bedömning, öka (Bergström & Boréus, 2012:354, 382,

405,406).

23

5. Analys och resultat

Teman som tydligt framträder ur det transkriberade intervjumaterialet som är relevant för

studiens frågeställning: hur ser kvinnors roll(er) och handlingar i hedersrelaterat förtryck

och våld ut utifrån yrkesverksam personals arbetserfarenheter, kommer här att redovisas.

Därefter kommer jag att lyfta fram intervjupersonernas citat för att validera samt analysera

intervjumaterialet och temana utifrån Hirdmans (2004) teori om genuskontraktet och genus-

systemets två principer samt relatera till tidigare forskning. Citaten har jag summerat och

”tvättat” för läsförståelsens skull. I och med att två av intervjupersonerna vill medverka

anonymt, har jag kodat om alla till Intervjuperson 1 till 5. Vid intervjutillfälle två medverkade

två personer, därav intervjuperson 2a och intervjuperson 2b. Slutligen gör jag en sammanfat-

tning av min analys och mitt resultat.

Tre teman för kvinnors roll(er) och handlingsmöjligheter när hederspraktiken övergår

i förtryck och våld som framträder under intervjuerna är:

att agera, ibland tillsammans med kollektivet, mot den som avviker. Kategorier våld som kvinnor använder sig av i kontrollen är:

-fysiskt våld och hot om fysiskt våld. När kvinnan själv inte utövar våldet kan hon

vara delaktig som möjliggörare, konspiratör och/eller medbrottsling.

-psykiskt våld i form av skuld- och skambeläggning, verbala hot och kränkningar,

förödmjukelse, förföljelse, direkta och indirekta hot mm.

-socialt våld i form av isolering, fördrivning, förbud att delta i samhällsaktiviteter

eller socialt umgänge, förbud mot vissa klädesplagg, undanhållning av ekonomiska

medel och/eller förbud mot utbildning och skilsmässa, förbud

i eget val av arbete och giftermål mm.

med tystnad, kvinnan överlåter föräldraansvaret på barn eller släktingar.

att hjälpa den utsatte och därmed själv trotsa kollektivet.

Ytterligare två teman kvinnor använder sig av i sin roll att upprätthålla familjens och släktens

heder som vuxit fram under arbetets gång och som intervjupersonerna fått reflektera kring är:

rykten och (tvångs)äktenskap.

Samtliga av studiens intervjupersoner ger uttryck för att hedersideologin är

grundati patriarkatet, vilket kvinnor i allra högsta grad är reproducenter av (Hirdman, 2004:

53,57). Intervjupersonernas erfarenhet går i linje med Hirdmans (2004:54) teori om genus-

kontraktet och genussystemets två principer, vilket binder hederns kvinnor och hederns män

24

till specifika differentierade hierarkiska roller där familjeöverhuvudet utgörs av en man även

i ett samhälle som Sverige där kvinnor rent juridiskt betraktas som fullvärdiga medborgare.

Utan kvinnors plikt i upprätthållandet och reproduktionen av det patriarkala heders-systemet

skulle, enligt min tolkning, våldet inte uppstå. Begreppet plikt bygger jag på genus-

kontraktets differentierande och hierarkiska struktur där kvinnan görs till bärare av förestäl-

lningen om ”den goda modern” och genom denna konstruktion skils och underordnas

kvinnans egenskaper och roll från den normgivande mannen. Där själva isärhållandet

förstärker och legitimerar den manliga normens primat (Hirdman, 2004:57). Vilket även

legitimerar den fysiska separationen av könen där kvinnan och modern förväntas hålla sig

inom hemmets väggar borta från mannens offentliga arena, och ägna sig åt upprätthållandet

och reproduktionen av familjen och dess heder. En norm av moderskapet och görande av

femininiteter som hederns kvinnor förpliktigas leva upp till och förhålla sig till. För de

kvinnor som bryter mot detta kontrakt kan konsekvenserna bli allvarliga och ibland rent

livshotande.

(17.28) Intervjuperson 1: Det bygger på att man lägger allt ansvar

på mamman, det är mammans sak att uppfostra barnen. Om ett barn

inte följer normerna, då är det mammans fel.

Denna plikt i att uppfostra barn och ta hand om familjen och på så sätt upprätthålla genus-

systemet i en patriarkal struktur kan när kvinnorna trotsar eller misslyckas, som jag tolkar

intervjupersonernas erfarenheter, ta sig våldsamma uttryck. Där kvinnors våld normaliseras

genom hedern. Samt att kvinnors aktörskap utgör en av grunderna i hedersbrottsligheten. Vare

sig kvinnors roll(er) och handlingar utgörs av strategier för att säkra sin sociala inkludering i

ett patriarkalt system utan tilltro till det svenska välfärdssam-hällets rättsstat. Av rädsla för

egen och övriga barns utsatthet, en bubbel utsatthet genom sitt lägre genusvärde. Eller av

ideologiska skäl och föreställningen om att de handlar för familjens bästa.

Hederspraktiken specifika kontrakt för hur män och kvinnor förväntas handla,

vara och föra sig skiftar över tid och plats (Hirdman, 2004:54) och kan även förändras i

konservativ riktning efter migrationen eller flykten från ursprungslandet till det västerländska

Sverige. Intervjupersonerna ger uttryck för att kvinnors roll(er) och handlingar i den nya och

främmande samhällsstrukturen kan bli extremt där den i ursprungslandet inte var det.

Intervjuperson 3: Kvinnan har ingen annan lösning, hon är jätterädd

för samhället. Särskilt i ett land som Sverige där alla dricker, unga

25

tjejer ligger med killar, de går ut och har olämpliga kläder. Det är

ett jättefarligt samhälle. Dessutom när man kommer till ett nytt

samhälle, då har man förlorat allt, hela identiteten. Då vill man

bevara sin kultur för att hålla i hop.

Hedersbrott kan betraktas som ”elastiskt” och kan förändras över tid och på olika platser, som

exempelvis vid flytt från landsbygd till storstäder. Den internationella forskningen diskuterar

hur våldet ofta uppstår i exil och inte i hemlandet (NCK, 2010:30; Grutzky & Åberg, 2013:

124). Här uppfattar jag det som att förstärkandet av hedersideologin i konservativ riktning

sker i en växelverkan mellan nyanlända och tidigare invandrares praktiker, det vill säga andra

och tredje generationens invandrare.

Fördelen, som jag läser Hirdman, med att belysa hedersbrottsligheten genom

genuskontraktet är att det möjliggör för att flytta hederskonflikten bort från det privata när

detta system som ibland utlöser våld har institutionaliserats, både inom hedersideologin samt

i det patriarkala svenska samhället som familjevåld (Hirdman, 2004:57). Där kvinnors lägre

genusvärde har varit och är det kollektivt förträngda (Hirdman, 2004:57), vilket jag uppfattar

också fått som konsekvens att kvinnors strategier, handlingar och roll(er) osynliggjorts.

Intervjupersonerna menar att kunskapen och viljan att prata om kvinnors aktörskap saknas:

Intervjuperson 4: Frågar man inte så får man heller inte veta. Om alla

på våra kvinnojourer skulle börja fråga skulle vi få svar på att kvinnor

faktiskt är aktiva utövare också i flera kontexter. Jag tror att man är

rädd inom kvinnojoursbranschen att om man börjar prata om det här

så glömmer vi skyddet för kvinnorna. (…) Jag tänker också rent allmänt,

att kvinnor som slår barn är ett känsligt område. I kvinnojoursrörelsen

pratar de sällan om kvinnor som slår sina barn. Där fokuserar man på

att kvinnorna har blivit slagna av sina män. Att mödrar skulle vara

våldsutövare över sina barn är känslig över lag. Det är få som vill

säga det över huvud taget. Det är otroligt stigmatiserande.

Min reflektion kring hur samtalen under intervjutillfällena gärna kom att handla om mäns

handlingar och våld mot kvinnor medan intervjupersonerna utan svårigheter benämner

kvinnor som reproducenter och möjliggörare, bör ännu en gång belysas och relateras till

Chesler (2015) som bekräftar att en majoritet av studierna och litteraturen om hedersbrotts-

ligheten över huvud taget inte ställer frågor kring kvinnors aktörskap. De som trots allt gör det

26

fokuserar på kvinnor som medbrottslingar inte på kvinnor som förövare. Trots att merparten

av hedersbrottsligheten utgörs av psykiskt och socialt våld, den så kallade vardagshedern

vilken medför de allvarligaste formerna av förtryck och våld där hot är en av de gärningar

som dominerar i anmälningar och åtal (Yourstone m.fl., 2015:25; SOU, 2014:218). Där denna

studie visar på att det psykiska och sociala våldet är förknippat med kvinnors roll(er) och

handlingar, som jag kommer att belysa längre fram. Min tolkning är att på ett abstrakt

teoretiskt plan går det att med intervjupersonerna som alla är akademiker, diskutera kvinnors

aktörskap. Men i det vardagliga och den praktiska tillvaron är vår (o)förmåga att verbalisera

kvinnors handlingar problematisk. Min bedömning är att tankarna och begreppen om

kvinnligt aktörskap ännu inte riktigt finns formulerade i vårt medvetande. Ungefär som

i början av 1990-talet när begreppen kollektivt hedersvåld och hedersmord ännu inte

utkristalliserats i det svenska medvetandet.

5.1. När/varför kvinnor agerar

Av intervjupersonernas redogörelser för kvinnors roll(er) och handlingar tolkar jag det

som att kvinnor kan vara aktiva och ibland till och med den (mest) pådrivande parten i

hedersrelaterat förtryck och våld. Kvinnor beskrivs som delaktiga i det kollektiva våldet

som möjliggörare, konspiratörer och medbrottslingar:

Intervjuperson 2a: Män har ett större våldskapital. Det betyder inte att

kvinnor inte kan vara minst lika medskyldiga som en fysisk förövare till

att händelseförlopp eskalerar.

Även om kvinnan inte är den som utför själva handlingen, instämmer samtliga intervju-

personer i att kvinnor kan agera budbärare där männen är utföraren. Eller att andra

familjemedlemmar handlar på kvinnans uppmaning:

Intervjuperson 5: Kvinnor gynnar och möjliggör våldet genom att

styra agerandet, bevaka och se till att kontrollen och våldet genomförs.

I och med att det är mamman och kvinnorna som ansvarar för familjelivet är det också de som

först märker och känner den som avviker. När något av barnen trotsar hedersnormen är det

mamman som inte uppfyllt sin plikt vilket sätter henne i en prekär situation. Där hon i sin

dubbla utsatthet förväntas agera genom att bestraffa den som avviker för att återta kontrollen

och därmed rädda familjen och släktens heder:

Intervjuperson 3: Det är mamman som ska se till att flickan sköter sig.

27

Gör hon inte det då skäller pappan på mamman; det är din dotter som

uppför sig dåligt, det är ditt fel. Då kan det hända att mamman blir

inblandad i någonting som kanske inte är trevligt.

Meningarna bland intervjupersonerna går dock isär om hur pass mycket handlingsutrymme

kvinnor har. Wikan (2003: 247) uttrycker till exempel att även om kvinnor är en del av

kollektivet, har de ingen makt att själva fatta besluten vilket ligger i linje med denna

intervjupersons erfarenhet:

Intervjuperson 5: När männen kommer in med sin makt, då blir kvinnorna

mer aggressiva i och med att det är männen som sätter ribban eller kraven

i en familjesituation. Kvinnor får uppdrag av sina manliga medlemmar

att bevaka för att i den kvinnliga världen i det här kollektivet så har

kvinnor kontakt med offret.

Samma intervjupersoner redogör dock också för att vissa kvinnor handlar utan påtryckning

från män vilket motsäger Wikans (2003: 247) tes och visar på kontraktets flexibilitet:

Intervjuperson 5: Min mamma tog på sig ansvaret att skydda min

pappas heder, även om han inte hade det intresset. Det var lite

absurt, för min pappa var det inte så extremt som det var för min

mamma. Min bror fick mandat av min mamma i att övervaka mig,

men han fick inte det mandatet av min pappa. Det är männen som

ska stå för hedern, men det är många kvinnor som själva bidrar

genom att behålla den här drömmen av det.

Enligt Hirdman (2004:54,55) skapar genuskontraktet balans men kan också innebära för-

handlingar med olika maktstrategier vilket legitimerar olikheterna. Kvinnan kan stärka

kontraktets innehåll till sin egen förmån genom att hitta strategier för att vända sin (feminina)

olikhet till den maktgivande normens fördel. Genom dessa osynliga men påtagliga genus-

kontrakt inom vars gränser hederskollektivet lever och agerar kan kvinnor, som jag tolkar det,

sträcka handlingsutrymmet till sin egen förmån och därmed förhandla sig till egen ”makt”. Ett

maktutövande som kan ta sig despotiska uttryck när kvinnan som mamma får egen makt:

Intervjuperson 1: Jag har hört tjejer som säger, det är min mamma som

är värst. Min pappa har kanske bara slagit mig, men det är mamma

som styr allt och alla. Mamman har inte makt i något annat men att styra

28

och ställa i familjen, där har hon makten och jag tror att det kan bli extremt.

Jag tänker att sedan barnsben har kvinnan kanske inte fått det här utrymmet

eller friheten. Kanske har hon själv blivit utsatt. Nu tar hon som mamma igen

allting och då kan det bli extremt.

Att kvinnor efter egen utsatthet utövar våld går i linje med Cheslers (2015:7) resonemang om

att kvinnor som rutinmässigt blivit misshandlade och tyranniserade av äldre kvinnor och män

aldrig tillåts ge uttryck för sin egen ilska. När dessa kvinnor som vuxna får rätt att agera mot

barn och yngre kvinnor i hederns namn, kan de ibland projicera sin ilska och aggression mot

dessa familjemedlemmar. Samtliga intervjupersoner menar också på att kvinnorna själva

belönas av att utföra hederns plikter, annars skulle praktiken inte fortgå:

Intervjuperson 5: Man kan säga så mycket man vill om hederskulturen,

men den belönar så enormt mycket. Du belönas utifrån att du är fin och

du är ren och du är utvald. Du är värd både det ena och det andra. Det

pratas gott om dig, du finns i olika sammanhang. Du får möjlighet att

påverka vissa beslut. Det blir en del av makten.

Intervjuperson 4: Vi hade en familj där lillasystern kontrollerade

storasystern för att storasystern hade en pojkvän och lillasystern fick i

uppdrag att följa med på deras aktiviteter. Lillasystern ville gärna vara

den bra dottern i familjen, så hon gjorde det ju gärna. Hon kände snarare

att det var ett hedersuppdrag, hon var finare flicka än storasyster var.

Därmed tolkar jag det som att hederspraktiken kan innebära fördelar för kollektivets kvinnor.

Även Millet (2012:223) beskriver patriarkatet som en socialiseringsprocess som inte enbart

lever vidare genom rädsla för straff, utan reproducering görs också utifrån ett belönings-

system. Grutzky & Åberg (2013:19) tar upp fördelar som trygghet, skydd och gemenskap.

5.1.1 Kvinnors roll(er) och handlingar i det psykiska och sociala våldet

Psykiskt och socialt våld är redskap, enligt samtliga intervjupersoner, som kvinnor använder

sig av i sin roll att kontrollera barnen och övriga kvinnor i hederns namn. Intervjuperson 2a

poängterade flera gånger under intervjun att det är ytterst sällan som det hedersrelaterade

våldet leder till fysiskt våld, men att det är allt det ”övriga” våldet som degraderar och i

förlängningen är skadligt för den som utsätts.

29

När kvinnor använder psykiskt våld:

Intervjuperson 4: Hon gick ju på spänn hela tiden för hon visste inte när

det skulle smälla. Det svänger från att man verkligen hatar sin mamma

till att nu har vi varit ute och shoppat och gått på bio och det var jätte-

trevligt. Från en trevlig familjemiddag kunde hon vara familjens hora.

När kvinnor använder socialt våld:

Intervjuperson 4: Hon hade varit inlåst hela den sommaren. Hon fick inte

gå ut. Hon fick inte träffa kompisar. Ibland när mamman tyckte att hon

hade gjort något fel då åt alla andra middag, men hon fick ingen mat.

Hela familjen kunde åka iväg på utflykt, men hon fick inte följa med.

Med att benämna psykiskt och socialt våld som redskap menar jag att kvinnor använder sig av

dessa kategorier av våld för att skrämma andra individer till att följa kollekvitets praktiker.

Konsekvenserna av att som individ inte underordna sig kollektivs vilja blir med ens mycket

tydligt. Där våldet, som jag uppfattar det, syftar till att kuva den som avviker till att resignera

till det kollektivistiskt traditionella systemet. Där dådet också kan användas för att statuera

exempel för andra medlemmar om vad som väntar om man inte sköter sig. Den nya tekniken

har gjort den sociala kontrollen allt mer omfattande och inkräktande:

Intervjuperson 4: De flickor som jag har kontakt med som blir kontrollerade

av sina mödrar, där sker kontrollen ofta via mobilen. Tekniken, med de här

nya platstjänsterna är ju helt fantastiska för den här målgruppen, för

mamman vet ju precis vart döttrarna är någon stans. Har flickan inte

platstjänsten på så ringer mamman och frågar vart de är. Och det här med

bankkoder, till exempel. Nu i veckan hade vi ett ärende där mamman tog

flickans mobila bank id och kunde genom den logga in på Landstingets

hemsida och läsa flickans journaler.

Med det psykiska och sociala våldet som är kvinnliga redskap i att få barn och kvinnor att

inrätta sig i den patriarkala stukturen, går att tolka att kvinnor reproducerar sin egen under-

ordning när den ena generationen för över praktiken till den nästa. Samt när kvinnor genom

sitt lägre genusvärde håller varandra inom normens ramar. Hederslivet, när det urartar, inne-

bär en tillvaro i ett vardagligt övervakningssystem som Grutzky & Åberg (2013:9) benämner

”de samlade små gesternas tyranni”. Straus (2005:56) belyser att fysiskt våld inte nödvändigt-

30

vis är den mest skadliga formen av våld. En individ kan åstadkomma djupgående skador, till

och med självmord, utan att ens ha lyft ett finger. Verbala hot kan vara mer skadligt än fysiska

attacker (Straus, 2005:56). Sara Mohammad, grundaren av och ordförande i föreningen Glöm

aldrig Pela och Fadime, uttrycker det som att: ”Mentala hedersmord är mycket vanligare än

fysiska” (Grutzky & Åberg, 2013:233).

5.1.2 Kvinnors roll(er) och handlingar i det fysiska våldet

Fem av intervjupersonerna har ingen erfarenhet av kvinnor som utövar fysiskt våld mot

någon familjemedlem. En intervjuperson har dock i sitt yrke erfarenhet av individer som

blivit utsatta för fysiskt våld utövat av kvinnor i hederns namn.

Intervjuperson 4: Det är ingen skillnad på det fysiska våldet! Nej, man

drar i håret, man puttar i väggen, man tar tillhyggen och slår. Man kastar

ut dom i kylan utan kläder och diverse saker. Häller kokande vatten på

dom. Det är ingen skillnad där. Man slår i huvudet, oftast i bakhuvudet.

Med knytnäve också. En flicka blev jagad med stekpanna. En annan hotad

med kniv av sin mamma. Jag jobbar på ett skyddat boende, så det

är klart att de flickor jag möter är extremt utsatta.

Av intervjumaterialet framgår att även systrar, svärmödrar, svägerskor, fastrar och kvinnliga

kusiner utövar fysiskt våld i hederns hierarkiska kontrollsystem:

Intervjuperson 4: Vi hade en flicka som hade blivit misshandlad av sin

syster för att hon hade varit ute med någon kille och blev slagen av

storasystern när hon kom tillbaka.

Enligt denna läsning blir min tolkning att kvinnor kan vara benägna att utöva fysiskt våld

i större utsträckning än vad vi i dag har kunskap om och förståelse för. Även denna

intervjuperson ger dock uttryck för att det ändå är mannen som bestämmer och mammans

plikt att upprätthålla:

Intervjuperson 4: Tittar man på de flickor som vi har haft på vårt

boende, alltså flickor som är placerade ensamma hos oss på grund av att

föräldrarna hotar dem, så är det faktiskt ofta så att mammorna, hitintills,

så är det mammorna som är de mesta våldsutövarna och pappan är väldigt

passiv. När man pratar mer med flickorna är det pappan som bestämmer,

31

men det är ändå mammans uppgift att upprätthålla på något sätt. Och det

är väll något som man inte fokuserat så mycket på tidigare. Jag tycker mig

se att kvinnor och mödrar framför allt, har en mer aktiv roll än vad media

och forskning har visat hitintills.

Här går att koppla kvinnors aktörskap till genuskontraktets flexibla ramar anpassade för

lokala praktiker, när kvinnan omförhandlar sitt lägre genusvärde genom att uppfylla sitt

hederskontrakt som ibland kräver eller sanktionerar våld. Där hederns män och kvinnor

kommit att omförhandla femininiteten till att även inkludera våld som annars inte anses vara

förenligt med hur kvinnlighet och moderskapet görs. Diskursen, hur vi pratar om kvinnligt

aktörskap, skaver härmed utifrån den faktiska vardagliga praktiken när kvinnors roll(er) och

handlingar inte stämmer överens om hur femininiteter borde göras enligt kontraktet. Vad som

händer när kvinnor träder in på männens våldsarena utifrån hur det i förlängningen exempel-

vis påverkar mäns våldsutövning på kvinnor kan denna studie inte redogöra för, men vill ändå

belysa frågeställningen. Intervjupersonen talar om det fysiska våldet utövat av kvinnor i vissa

familjer som en del av barnuppfostran och disciplineringen, vilket ligger i linje med Grutzky

& Åberg (2013:17,18,19) som menar att det är så normaliserat att det betraktas som en själv-

klarhet. Våldets komplexitet när handlingarna legitimeras och sanktioneras i hederns namn:

Intervjuperson 2a: Den gemensamma nämnaren för kvinnors roller är på

ett sätt som den beskyddande. Men det är ju också uppfattningen hos de

kvinnor som utgör problematiken, att de ser sig själva som beskyddande

i upprätthållandet av familjens bästa intresse. Oavsett om det ur vår

synvinkel är i en positiv eller negativ aspekt.

5.2 När kvinnan tystnar

När hederspraktiken övergår i förtryck och våld kan vissa kvinnor, enligt intervjupersonerna,

reagera med tystnad. Tystnaden kan uppstå av rädsla och innebära att kvinnan underlåter att

stoppa den kollektiva brottsligheten. Eller att hon av ideologiska skäl sanktionerar det förtryck

och våld som utförs av andra släktmedlemmar mot den som avviker. Innebörden kan bli att

kvinnan avsäger sitt föräldraansvar. Med tystnad kan även innebära att hon inte vittnar vid

förhör eller rättegång.

32

När kvinnan tystnar:

Intervjuperson 1: Hon har ingen makt att bestämma och vågar

inte ta till någon handling. Mamman blir bara tyst liksom.

När kvinnan avsäger sig föräldraansvaret:

Intervjuperson 4: Jag har varit med i ärenden där mamman är helt

passiv (tyst) och det är sonen som gör allt. Där ena sonen har tagit

över hela föräldraskapet i kontrollen av mamman och syskonen.

Kvinnors tystnad går att betraktas som en strategi för att motverka sin dubbla utsatthet som

underordnad mannen i genushierarkin. Tystnaden kan också tolkas som att göra motstånd mot

patriarkatet vilket Hirdman (2004:55,57) benämner som kvinnans förkroppsligande fängelse,

eller hederspraktikens genusnormer som institutionaliserat den kvinnliga vanmakten.

5.3 När kvinnan hjälper den utsatte

När kvinnan hjälper och/eller skyddar den som avviker innebär det att hon själv trotsar

kollektivets genusnormer vilket utmanar och sätter släkten i en socialt utsatt situation i

förhållande till andra hedersgrupper.

Intervjuperson 1: Om dottern ha