s k olaHe m &Nr 4/11 • Årgång 38 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

Kamp mot E-koder i ■

maten på flera fronter

Hemundervisning på ■

Åland lockar svenskar

Semesterresor på ■

skoltid vanligare

Lägerskolan ett ■

minne för livet

Allt fler unga ■

trakasseras på nätet

2 Hem & skola

Maten har aldrig varit så billig och ■lättill gänglig som i dagens västerländs­ka samhälle. Mat är nästan oförskämt billigt. Ta till exempel broilerkött. Man får ett kilo för några euro, och fem kilo vetemjöl för priset av en caffè latte. Mat är så billigt att vi borde ha råd att satsa på kvalitet.

Kommunerna bjuder 441 miljoner portioner mat årligen. En mycket stor andel äts i våra skolor och daghem. Vad som finns i dessa 441 miljoner portioner har betydelse både för den som äter och den som producerar.

Och yes! Regeringens mål är att an­delen ekologisk och närproducerad mat som köps av den offentliga sektorn ökar. Målet uppnås bland annat genom att upphandlingslagen förnyas så att kommunerna får större möjlighet till di­rektanskaffning.

Typiskt nog har Finland tillämpat ■EU:s direktiv om upphandling med att införa väldigt låga tröskelvärden för när upphandling bör ske. I dag är trös­kelvärdet i Finland 30 000 euro, medan EU:s gränsvärde är 196 000 euro. Enligt regeringsprogrammet skall tröskelvär­det höjas närmare nivåerna i direktivet, vilket betyder att summan blir minst fem gånger den nuvarande summan. Här är ett typiskt exempel på hur när­matsivrare suckat över EU som gör upp­handlingen så svår, medan felet de facto finns i Finlands ända.

Kommunerna får alltså möjlighet att tänka själva, men gör de det när det handlar om våra barns mat? Ja åtmins­tone i Helsingfors, S:t Michel, Kiuruve­si, Nådendal och Eura. Alla dessa kom­muner ökar andelen ekologisk och när­producerad mat och påverkar således de smakupplevelser barnen får, samt den omkringliggande miljön. Mer detaljera­de uppgifter om dessa kommuners upp­handling hittar man på MTK:s webb­plats.

När regeringen gjort sitt och kommu­ ■nerna börjat upphandla närmat kvar­står den avgörande frågan. Äter våra barn den fantastiska mat de blir bjud­

na på i skolan? Vi glömmer lätt att den största ekogärningen är att äta upp ma­ten och inte kasta bort. Enligt en tid­ningsartikel i Västra Nyland om Skol­maten i Masaby i Kyrkslätt är det ibland svårt att få kombinationen välsmakan­de och miljövänlig att gå ihop. Kål, ling­on och korn är närproducerat och mil­jövänligt, men barnen vill ha gurka, sal­lad och ris.

I tiderna röstade jag i kommunfull­ ■mäktige för att införa en vegetarisk matdag i skolan, men det hade inget att göra med koldioxidutsläpp eller miljö­medvetenhet. Vi får inte en förmögen befolkning att minska sitt köttätande och jag är skeptisk till ekologisk odling som en lösning på miljöproblemen. Den största fördelen med ekologisk produk­tion är att köttet smakar mycket bättre tack vare djurets uppväxtförhållanden. Mitt motiv för att rösta ja var för att ut­

veckla matkulturen. Bara ris och höns­strimlor är tråkigare än biff och potatis. Se på det fantastiska utbud av färg och smak i mat man gör i Indien som fort­farande till stora delar bara äter vegeta­risk mat.

Skolmaten handlar inte enbart om pengar och miljömedvetenhet, utan i högsta grad om matkultur.

CoriNNA TAmmENmAA

Vad äter de i skolan?

Pratet vid matbordet

”Det som ni pratar om vid matbordet ■hemma är avgörande för dina barns yrkes­val”.

Så här uttryckte sig professorn i statskun­skap Gunnar Adler­Karlsson redan i början av 1990­talet – och dagens verklighet avvi­ker tydligen inte från det.

Enligt forskarna Heidi Harju­Luukkainen och Kari Nissinen som tittat närmare på den senaste Pisa­undersökningen och in­tervjuades i Hbl, presterar eleverna i huvud­stadsregionen betydligt bättre än sina kam­rater i övriga Nyland. Också Österbotten, som tidigare kommit på jumboplats, uppvi­sar bättre resultat än övriga svenskspråki­ga Nyland.

Vad beror det här på?Jo, de socioekonomiska orsakerna. För­

äldrarna till barn i Storhelsingfors har en positiv inställning till utbildning, är of­ta själva högutbildade och har det ekono­miskt väl förspänt. Det är självklart för dem att också deras barn skall göra bra ifrån sig i skolan. De har också möjlighet att hjälpa si­na barn med skolarbetet.

Det är alltså inte långsökt att dra den slut­ ■sats som Adler­Karlsson gjorde. För barnen blir det självklart att söka sig till yrkesom­råden som är bekanta och känns trygga, om det sedan gäller att bli bilmekaniker, mink­farmare eller läkare.

Det finns förstås också andra frågor man kan ställa sig. Har de bäst motiverade lärar­na sökt sig till huvudstadsregionen? Även om man inte får säga det, finns det hög­ och lågstatusskolor och ambitiösa lärare kan tänkas vilja arbeta i skolor med så kallat gott elevmaterial (vilket hemskt ord!).

Är då loppet kört för en elev i bortre mör­ ■ka Nyland, vars föräldrar inte har några större ambitioner själva eller bryr sig sär­skilt mycket hur det går för deras barn?

Lyckligtvis inte. Vi har i princip en jäm­lik skola och den skall vi värna om. Men nå­gonstans falskar det i attityden. Åtminsto­ne för några år sedan var det illa i ”yrkis” om man tyckte att det var roligt att lära sig. Ville man vara tuff och ha hög status gällde det att se till att man inte pluggade.

Av Hbl­reportaget framgår att man får vara både tuff och bra i skolan, åtminstone i Nor­sen i Helsingfors. Så det är föräldrapåverkan kombinerat med en uttalad eller outtalad po­licy i skolan som ger resultat.

Där föräldrarna sviker blir skolans roll än­nu viktigare och då måste alla i lärarkollegiet blåsa i samma riktning.

TUA rANNiNEN

kolumnen ■leDARen ■

”Skolmaten handlar inte enbart om pengar och miljömedvetenhet, utan i högsta grad om matkultur.”

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

Ansvarig utgivare: Corinna Tammenmaa, förbundsordförande.

Redaktör: Tua Ranninen, tfn 040-7260 264.

Layout: Pia Ahlberg.

Pärmbild: mikael nybacka.

Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

CoRinnA TAmmenmAAordförande

miCAelA RomAnTSCHuk-PieTiläverksamhetsledare

mAARiT weSTeRéninformatör

TuA RAnninenredaktör

Tryckeri: kSF media, Vanda 2011.

Upplaga: 37 000.

Annonsförsäljning: ky lisbeth lönn qvist kb, Sandbacka vägen 8 D, 02200 esbo. Tfn 09 803 9553. e-post: lisbet.lonnqvist@kolumbus.fi

Annonspris: 1,50 e/spmm.

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, nylandsgatan 17 D, 00120 Hel singfors. Tfn: 09 565 7770, fax: 09 565 777 74. e-post: hemochskola@hemochskola.fi.

mikAel nybACkA

3Hem & skola

– Jag lyfter upp olika former av mobbning och visar hur mobbningen kan se ut i en klassituation, säger Förbun-det Hem och Skolas nya före-läsare Johanna Öhman.

Nu kan Hem och Skola­förening­ar anlita Johanna Öhman som fö­resläsare i ämnet mobbning. Alla föreningarar har rätt till en kost­nadsfri föreläsare per skolår

Johanna Öhman vet vad hon talar om. Hon har tidigare arbe­tat på Folkhälsan med Vi mobbar

int’­projketet. Hon var också en av de drivande krafterna bakom dvd:n Så ingen blir ensam… – fem filmer om mobbning. Filmerna och materialet används flitigt i skolor­na i Svenskfinland.

Sedan tre år jobbar Öhman som skolkurator i Kyrkslätt.

Hon säger att det är viktigt att ge föräldrarna kunskap och ge dem verktyg för hur de skall age­ra ifall deras barn är delaktig i en konfliktsituation.

– Jag brukar också ta upp hur föräldrarna kan märka att ett barn

är utsatt och vad föräldrarna kan göra åt saken.

Dagens vuxna behöver stöd och råd för mobbningen följer med barnen hem på ett helt annat sätt än i föräldrarnas barndom. Därför tar också Johanna alltid upp elek­tronisk mobbning under sina fö­reläsningar.

– Om föreningen så önskar kan också detta tema prioriteras ex­tra.

Mobbning på tapetenUnder de senaste åren har det

mobbningsförebyggande arbetet både inom och utanför skolorna ökat. Nationella program som Ki­Va Skola har ökat synligheten in­om skolorna. Utanför har medier­na hållit fenomenet på tapeten.

– Såväl lärare som föräldrar och elever är mer uppmärksamma i dag än tidigare. Många skolor ar­betar förebyggande med väldigt fina program och metoder.

Till föräldrar som undrar vad de kan göra ger Johanna Öhman rå­det att varje dag föra en öppen di­alog med barnen om skoldagen och kompisrelationer.

De vuxna ska också visa gott ex­empel och vägra godkänna krän­kande behandling av andra.

Sociala färdigheter är viktiga i dag och vissa barn behöver extra hjälp för att lära sig samspel med andra. Konkreta saker som att bjuda hem olika vänner och delta i fritidsaktviteter kan hjälpa.

Det gäller förstås också för för­äldrarna att följa med vad barnen gör på internet.

– Ta dig tid att lära känna bar­nens skola, andra barns föräldrar och hur skolans handlingsplan mot mobbning ser ut.

Viktigt är att omedelbart berät­ta för skolan om man har mins­ta misstanke om mobbning så att skolan kan utreda vad som egent­ligen pågår.

NiNA WiNqUiST

Johanna Öhman talar om mobbningPrata med ditt barn. Johanna Öhman har lång erfarenhet av att föreläsa för lärare, elever och föräldrar om mobbning. ■ ninA winqViST

inTeRVju ■

”Ta dig tid att lära känna barnens skola, andra barns för-äldrar och hur skolans hand-lingsplan mot mobbning ser ut.”

mobbning i DAg ■

Mobbning och krän-kande behandling är in-te bara ett skolfenomen – mobbning finns på ar-betsplatser, daghem och åldringshem.

Mobbning är vanligare i klasserna 1–6 än i klas-serna 7–9.

Verbal mobbning är vanligast, inte den fysis-ka som man kunde tro på grund av att det är den som tas upp i me-dierna.

Det finns inte läng-re stora skillnader i hur flickor och pojkar krän-ker varandra.

Sexuella trakasserier och e-mobbning före-kommer också.

Myten om att barn i småskolor på landsbyg-den löper mindre risk för mobbning än barn i städernas stora skolor stämmer inte.

GNURF

4 Hem & skola

– Vi har inte bara jobbat mot tillsatsämnen i skolmaten. Framför allt vill vi att våra barn skall få bra, ren mat. Vår kamp har faktiskt burit frukt och skolmatens innehåll dis-kuteras nu på många håll.

Helsingforsmammorna Pia Stoltzenberg och Mariella Pa-roma som har barn på samma klass började förra hösten ta reda på hur skolmaten tillreds och vad den egentligen innehåller. Resul­tatet var nedslående.

Palmia som levererar maten till daghemmen och skolorna i Hel­singfors tillreder ofta rätterna 36 timmar före de skall ätas. Maten transporteras i stora påsar till de så kallade mottagningsköken, där utbildad personal klipper upp på­sarna och värmer upp maten. Mo­dellen tillåter inte att maten åter­används senare, utan det som blir över måste slängas.

Coctail av tillsatsämnen– Framför allt innehåller maten stora mängder tillsatsämnen, bå­de synliga och dolda. Det är inte ett enskilt ämne i sig som man be­höver oroa sig för, utan hela cock­tailen, säger Pia Stoltzenberg.

Mammorna analyserade 70 maträtter och det visade sig att elevena får i sig 450 olika till­samtsämnen under sex veckor, plus minst lika många dolda till­satsämnen. Då talar vi om endast en lunch per dag.

De tog kontakt med olika nä­ringsexperter som de visade lis­torna för.

– De bleknade och kunde in­te tro att det var möjligt. Att just barn får i sig så mycket tillsatsäm­nen är extra skadligt. De äter mera i förhållande till sin kroppsvikt än vuxna och kan inte välja. De bor­de äta så ren mat som möjligt, ef­tersom de bygger upp sina krop­par för resten av livet.

Undermålig matNäringsexperterna menade att skolmaten inte stärker barnens immunförsvar och att den är bristfällig både vad gäller energi och näring.

Pia Stoltzenberg och Mariella Paroma ville ordna en temakväll kring skolmaten i våras, men den

blev inte av eftersom varken Pal­mia eller kosthållschefen för Hel­singfors stad ställde upp. I stället gick de ut i pressen och fick igång en diskussion.

Senare hade de också ett mö­te med Palmia och Helsingfors stad.

– Palmia förklarade sin stånd­punkt och att de har många oli­ka saker att ta hänsyn till, som

att de lever i en storköksverklig­het, har långa transportkedjor, att maten skall hålla ihop, se tilltalan­de ut och att barnen skall äta den. Dessutom får den kosta extremt lite. Jag förstår att de ser saken på sitt sätt, men att till exempel po­tatismoset innehåller 18 olika be­ståndsdelar av vilka 9 var tillsats­ämnen förstår jag inte. Om man måste använda smakförstärkare visar det ju att råvarorna inte är tillräckligt bra eller att maten är för processad.

Pia Stoltzenberg säger att mat som hon trodde att var nyttig och bra och såg god ut visade sig inne­hålla mest pulver av olika slag.

– Barnen behöver inte så stor va­riation av menyn som de nu har. Huvudsaken är att maten är god och närande. Bara en liten del, cir­ka tio procent, av tillsatsämnena behövs, säger Pia Stoltzenberg.

Fick gensvarStoltzenberg tycker att kampan­jen redan gett resultat.

– Jag vill ge en eloge till Palmia, både för att de tog oss på allvar och för att de verkligen har börjat göra förändringar. Sedan augusti ser­veras skoleleverna riktig potatis­mos och buljongpreparaten har tagits bort från vissa rätter. Dess­utom fortsätter de att se över ma­ten, säger Pia Stoltzenberg.

Hon är också glad över Palmias öppenhet. Det är fritt fram för var och en att kolla vad maten inne­håller.

– Till exempel Esbo Catering och Borgå centralkök ger inte ut några uppgifter, vilket är mycket konstigt.

Mariella Paroma och Pia Stolt­zenberg är glada över vad de åstadkommit.

– Vi måste ge Palmia möjlighet att jobba vidare i lugn och ro nu, men kommer att hålla oss ajour med situationen. Allra bäst vo­re en modell där maten till större del tillreds närmare dem som äter den. Små skolkök där personalen får använda sin yrkeskunskap tillreder också mat som elever­na tycker om. De kan ta hand om hela råvaran från början till slut. Det blir billigare och svinnet är betydligt mindre, säger Pia Stolt­zenberg.

TUA rANNiNEN

Aktion mot E-koder gav resultat

RePoRTAge ■

”Framför allt innehåller maten stora mängder till-satsämnen, både synliga och dolda. Det är inte ett enskilt ämne i sig som man behöver oroa sig för, utan hela cocktailen.”

I Karperö skola i Korsholm äter eleverna för det mesta upp maten och trenden går mot att skaffa mer närprodu-cerade råvaror.

– Om jag jämför maten i dag med vad den var när jag började här för snart 30 år sedan har det gått framåt ordentligt. Då var saltgur­ka, rödbeta, lingonsylt och pum­pa de enda tillägg eleverna fick. Nu finns mycket sallad och grön­saker på menyn, som också är mer varierad än förut.

Det säger Barbro Storbäcks som är matserviceansvarig och har arbetat i skolans kök sedan 1984.

Hon tycker att det inte är något större problem med skolmaten. Matlistorna kommer från kom­munens kosthållschef, men det finns rum för improvisation och egna kombinationer.

– Jo, nej, jämmer! Det skulle va­ra hemskt om allt kom färdigt. Nu får vi potatisen färdigskalad. Den kommer så till alla kosthåll i kom­munen, men vi tycker inte om det. Jag hoppas vi börjar få mer när­producerat och potatis och rotsa­ker som fortfarande är jordiga. De har smaken kvar, säger hon.

Barbro Storbäcks och hennes

kollega har med åren lärt sig vad som går åt och vad som är mindre populärt, så svinnet blir inte stort. En del mat kan också frysas ner och göras till pyttipanna senare.

Har man 93 cent per portion till sitt förfogande får man fundera vad man sätter slantarna på.

Numera undviker man natri­umglutamat och andra tillsats­ämnen så långt det går. Också saltet har delvis ersatts med ört­kryddor.

Vana vid halvfabrikatEn del av maten tillreds i köket, men till exempel broilerbullarna köps direkt från Atria.

– Det är ett så tidskrävande jobb att vi inte har möjlighet till det, sä­ger hon.

E621 slopades helt i Karperö skola”Jag hoppas vi börjar få mer när-producerat och potatis och rotsa-ker som fortfaran-de är jordiga. De har smaken kvar.”

bäTTRe mAT ■

Sedan augusti serveras mos av riktig potatis i Helsingforsskolorna.

Man har sett över och fortsätter att se över buljongpreparaten. De har redan försvunnit från en del rätter.

Smakförstärkaren natriumglu-tamat finns inte längre i fiskpinnar, korvsåsen eller brunsåsen. (korven innehåller för övrigt endast 25 pro-cent kött).

Flera förändringar planeras.

Under en veckas tid äter 25 pro-cent av eleverna inga färska grön-saker. inte ens en procent äter till-räckligt med grönt.

64 procent av högstadieeleverna och 58 procent av gymnasieelever-na lämnar en del av lunchen oäten.

Hälsofrämjande vore att äta mera färska bär, frukt och grönsaker.

man har lagt upp en modell så att eleverna skall ta mat i rätt proportioner. ■

5Hem & skola

E621 slopades helt i Karperö skolaAtt eleverna är vana att äta halv­

fabrikat hemma märks på att de föredrar köpta köttbullar framom dem som lagas i skolköket.

– Vi försöker så långt som möj­ligt lägga upp alla ingredienser skilt då vi bjuder på sallad. Då går den bättre åt, likaså om det finns hemgjord dressing. Men ibland måste man hitta på lite trick, så att eleverna också äter vitkålen och inte äter upp all melon eller majs. Dem blandar vi med annat.

Eleverna gillar också korn­ och risgrynsgröt som har fått koka länge.

Skolan har ett matråd, med re­presentanter för varje klass.

– De föreslår ofta pizza, ham­burgare och tortillas. Tortillas kan vi laga ibland, men inte det andra.

Karperö skola har också infört vegetarisk mat. Framgången är inte enorm.

– De barn som är vana vid att äta grönsaker hemma gillar den, medan andra sitter och påtar i ma­ten. Över huvud taget kan man de­la in eleverna i dem som äter allt och andra som kinkar, säger Bar­bro Storbäcks.

TUA rANNiNEN, TExTmiKAEL NybACKA, FoTo

Mer än var tredje förälder med barn i grundskolan i huvudstads­regionen tycker att lärarna in­te upprätthåller tillräckligt hård disciplin i klasserna.

En undersökning som TNS Gal­lup har gjort åt Helsingin Sano­mat visar att det speciellt är för­äldrar med låga inkomster och utan högskoleutbildning som vill ha hårdare disciplin. 40 procent av föräldrarna tycker att discipli­nen i skolorna är för dålig.

Lärarfacket OAJ:s tidigare ju­rist Markku Poutala tror att de som har deltagit i undersökning­en kanske inte känner till att lärar­nas möjlighet att ingripa i störan­de verksamhet är begränsade.

Läraren kan bestämma om till exempel kvarsittning, köra ut eleven från klassen eller ge en skriftlig varning.

TNS Gallup intervjuade drygt 500 föräldrar.

Sportlovsresor till ÄkäslompoloKom med på Nykterhetsförbundets skidresa till Ylläs. Start från Nyland 18 februari 2012. Start från Österbotten 25 februari 2012.Ungdomar över 13 år även utan föräldrar.5 hela skiddagar!Nylandsresan från 380€ /person, Österbotten-resan från 360€ /person (innehåller kost, logi och bussresor). Även familjepriser.

Amanda rönnblom var inte helt nöjd med dagens meny. Hon före- ■drar tortillas framför solskensfisk.

Föräldrar kräver mera disciplin

i koRTHeT ■

man har lagt upp en modell så att eleverna skall ta mat i rätt proportioner. ■

6 Hem & skola

Ett nytt fenomen märks på Åland. Flera familjer från Sve-rige har flyttat till öriket av ett enda skäl – de vill under-visa sina barn i hemmet. I Sverige är det svårt att få tillstånd till det.

– Vi är mycket nöjda med det be­mötande vi fått på Åland, säger Mischa Hammarnejd, pappa i en av familjerna.

Simon Hammarnejd, 12 år, har gått en termin i förskola. Sedan dess har han undervisats hemma. Systern Andrea, 9 år, har varken gått i förskola eller skola.

När Simon började förskolan fick han en olycklig start. Person­kemin mellan honom och lära­ren fungerade inte och föräldrar­

na började fundera på hemunder­visning efter att en specialpeda­gog lett dem in på den banan.

– Skolan tar nio–tio år, en lång tid under viktiga år i ett barns liv. Då vill man att det ska bli så bra som möjligt, säger Mischa Ham­marnejd.

Familjen fattade sitt beslut. Mi­scha stannade hemma och tog hand om undervisningen medan Christina Hammarnejd, som är redovisningsekonom, såg till att familjen hade en säker lön att le­va på.

Efter många av år kamp i Sveri­ge, där den politiska inställning­en till hemundervisning blev allt hårdare, beslöt familjen att flytta till Åland, som var bekant sedan tidigare efter några semesterbe­

sök. Åland liksom resten av Fin­land har läroplikt. Här räcker det med en anmälan till skolnämn­den att hemmet övertar ansvaret för undervisningen.

Klarar nivånHemundervisning kan se ut på olika sätt i olika familjer. Famil­jen Hammarnejd har skolböcker men mest av diagnostiska skäl, med hjälp av dem kontrollerar man att de förväntade kunska­perna inhämtats. Mycket av un­dervisningen sker integrerat i vardagen. När man handlar räk­nar man ut vad inköpen kostar, när man bakar läser man recept och räknar.

Mischa är medveten om att han har ett stort ansvar som barnens

enda ”lärare”, men det bekymrar inte honom.

Den kunskapsnivå som krävs upp till nionde klass klarar man som vuxen av utan problem och det man inte kan finns i böckerna, säger han.

Följt efterEfter ett drygt år på Åland har fa­miljen Hammarnejd fått efterföl­jare. Ytterligare sex familjer från Sverige och en från Danmark har flyttat till Åland av samma skäl. Familjerna känner till varandra sedan tidigare.

Mischa Hammarnejd har ock­så blivit invald i styrelsen för för­eningen Finlands hemundervisa­re.

Utbildningsstyrelsen har visat

stort intresse för hur hemunder­visningen fungerar i praktiken och vill ha möten två gånger i året i en samarbetsgrupp. Helt otroligt om man jämför med läget i Sveri­ge, säger Hammarnejd.

Hammarnejds trivs bra på Åland och har inget att klaga på vad gäller bemötandet från kom­munens skola och skolnämnd.

– Allt är 100 procent bra. Vi får det stöd vi behöver och ingen tit­tar snett på oss, säger han.

Inte räddHammarnejd har dock observerat de kritiska insändare som läraren Sara Kemetter (se artikeln intill) skrivit. Men han är inte rädd för att rätten till hemundervisning ska kringskäras på Åland.

Flyttade till Åland för att få undervisa barnen hemma

mischa Hammarnejd och barnen Andrea och Simon sitter ibland vid köksbordet och läser. barnen kan räkna med odelad uppmärksamhet av sin pappa-lärare. ■ RobeRT jAnSSon

RePoRTAge ■

7Hem & skola

– Rädsla förlamar, frihet befri­ar. Vi försöker tänka positivt och om skolplikt införs på Åland trös­tar vi oss med att skolan här är så mycket bättre än i Sverige, säger Mischa Hammarnejd.

– Om Simon exempelvis vill gå nian i skola så får han testa, det sä­ger vi inte kategoriskt nej till.

Barnen Hammarnejd har fått nya kamrater och deltar bland an­nat i skolans fritidsverksamhet.

– Flera jämnåriga kommer ock­så hem till oss efter skolan för att umgås, senast på ett intensivt lan­party, säger Mischa Hammar­nejd.

HELENA ForSgÅrd

” Skolan tar nio–tio år, en lång tid under viktiga år i ett barns liv. Då vill man att det ska bli så bra som möjligt.”

”Lagenborde ses över”Skolvärlden på Åland har utåt förhållit sig försiktigt avvak-tande till att antalet hemun-dervisade barn ökar. Läraren och politikern Sara Kemetter är dock en som reagerat. Hon vill att lagstiftningen ses över.

En av skolans uppgifter vid sidan av undervisningen är att skapa in­divider som känner sig delaktiga i samhället, individer som är sam­hällsdugliga medborgare. I sko­lan lär sig eleverna sociala regler och att fungera i grupp, säger Sara Kemetter och hon frågar sig:

– Kan hemundervisningen upp­fylla även dessa krav eller skapas minoritetsgrupper som inte inte­greras i samhället?

Sara Kemetter påpekar också att de svenska familjer som väl­jer att hemundervisa sina barn på Åland utnyttjar den åländska lag­stiftningen för att kunna tacka nej till det svenska skolsystemet.

–Men de vet inte vad de tackar nej till på Åland, eftersom de in­te har någon erfarenhet av våra skolor.

Tydligare anvisningarVid utbildnings­ och kulturav­delningen vid Ålands landskaps­regering följer man med utveck­lingen, men än så länge betrak­tas flykten från Sverige till hem­undervisning på Åland mest som ett fenomen i marginalen. Men frågan är ändå inte så marginell att man inte reagerat alls. Enligt regelverket skall skolnämnden se till att elevens framsteg prövas varje termin. Skolnämnden kan i sin tur ge uppdraget till en lära­re. En lärare som har det uppdra­get just nu är Niklas Wasén, före­ståndare vid Näfsby skola i Ham­marland.

– Min uppgift är att granska om framsteg sker och att bedöma in­satserna med godkänt eller icke godkänt. Det kan vara svårt att be­döma det material som lämnas in, eftersom det skiljer sig väsentligt från de arbeten som görs i skolan, säger Niklas Wasén.

Flera hundra lär hemmaI övrigt förhåller han sig neutralt till uppgiften.

– Den har tilldelats mig helt en­ligt gällande regelverk och då ut­för jag den enligt bästa förmåga, säger han.

I Finland får mellan 400 och 600 barn enligt Utbildningssty­relsen hemundervisning för till­fället.

HELENA ForSgÅrd

Årligen mister omkring 2 000 barn och unga en förälder på grund av olyckor, sjukdom, självmord. Hur klarar de av att leva vidare i sorgen och tomrummet?

Den frågan började journalisten Mimma Olsoni-Broman funde­ra på efter att flera av hennes vän­ner och bekanta dog inom ett par år.– Det var människor mitt i livet i 40–50­års åldern, flera hade barn. Jag började fundera på hur de här ungdomarna skulle klara av att le­va vidare med sin sorg i sina stym­pade familjer. Jag beslöt att ta re­da på hur de klarar av vardagen, säger Mimma Olsoni­Broman.

En del av texterna i boken Om du ännu fanns har hon samlat in av ungdomar hon känner, andra kom till efter ett upprop i alla de finlandssvenska dagstidningar­na där de som ville kunde ta kon­takt.

En del unga har själva skrivit si­na texter, andra har nedtecknats av Olsoni­Broman.

– Alla sörjer på sitt individuel­la vis, men samtidigt är sorgen så lika.

Hennes tanke har varit att andra som råkar i samma situation som de ungdomar som här delger sina tankar och känslor, kan få tröst och hjälp i sitt sorgearbete.

Vktigast att lyssnaDet är ofta svårt att bemöta en per­son som mist en nära släkting. Vad ska man säga, hur skall man bete sig?

– Man behöver inte göra eller säga något märkligt. Det viktigas­te är att man finns där och lyssnar. Det värsta man kan göra är att låt­sas som om ingenting hade hänt, eller att undvika den sörjande, sä­ger Mimma Olsoni­Broman.

”Jag ångrade så att jag inte kra-made om pappa ordentligt den sista gången han ännu levde då jag besök-te honom på sjukhuset, jag ångrade det då och jag ångrar mig än i dag.”

SkuldkänslorDet Mimma Olsoni­Broman frap­perades av är hur många av ung­domarna som har skuldkänslor gentemot sin döda mamma eller pappa.

– De vill inte heller belasta den kvarvarande föräldern, som ock­så har det svårt, med sin sorg, utan försöker spela starka. Bäst är det om de unga hittar någon utomstå­ende de kan prata med, för det är viktigt att inte stänga in sig med sin sorg. Man måste våga prata om det svåra och om sina känslor.

”Det är så mycket lättare att ta rol-len som stark än att tillåta sig att va-

ra svag. Att kämpa, hålla ihop och visa för släktingar och vänner att man kan återhämta sig från vad som helst. Det är enkelt att försköna.

Men det är inte rätt. Det finns inget bra i att förlora sin mamma.”

Om du ännu fanns är en vacker och berörande bok. Berättelser­na av de 14 ungdomarna, hälften flickor, hälften pojkar, är väldigt olika. Även om man inte har mist en förälder får den en att fundera på de yttersta frågorna och känna tacksamhet för vad man har.

– Trots allt är det ändå ljusa be­rättelser. Den förlorade föräldern finns på något sätt ändå kvar och alla de här ungdomarna tror på framtiden.

Den här boken kan vara en rik­tigt bra diskussionsöppnare i sko­lan, till exempel inom ramen för psykologi eller hälsolära.

Man får hoppas att också al­la skolbibliotek skaffar ett exem­plar.

TUA rANNiNEN

Tröstebok för sörjande

– det är viktigt att prata, att inte kapsla in sina känslor och tankar, ■säger mimma olsoni-broman.

” Den förlorade föräldern finns på något sätt ändå kvar och alla de här ungdomarna tror på framti-den.”

Luciamärket – det frivilliga engagemangets symbol!

Nu är luciamärket här igen och tusentals ivriga barn löser ut märken till försäljning. I första hand gör de det på sin egen skola där lärarna och frivilliga medar-betare i våra föreningar hjälper barnen i deras kanske första riktiga sociala uppdrag. Många barn vill göra en god gärning, men den provision (20 %) de får på sin försäljning är också viktig. Föräldrarnas tillstånd behövs för att ett barn ska få sälja märken.

Vi kan alla göra en liten lucia-märkesförsäljare glad genom att utrusta oss med 3 euro i kontan-

ter och köpa ett märke. Pengarna från luciamärkesförsäljningen används för hälsofrämjande verksamhet i Folkhälsans lokala föreningar, medan pengarna från den riksomfattande luciainsam-lingen används för att lindra ensamheten bland äldre.

LUCIAMÄRKET 2011 Luciamärket är ett orange pins med text i silver.Märket kostar 3 euro. Försäljarens provision är 20 procent.

Luciamärket har följt Finlands Lucia från allra första början. Det första märket, som kom 1949, var bara en oval pappers- lapp, men de märken som säljs i dag är riktiga små smycken.

böCkeR ■

8 Hem & skola

Allt fler familjer väljer att resa tillsammans under andra tider än skolloven. Är det ett problem? Det beror på hur smidig man är.

Som i andra sammanhang kan man med god vilja lösa de pro­blem som kan uppstå.

– Det är jättemånga som reser under terminen. Men vi har gan­ska bra samarbete med föräld­rarna och de kräver inte att de­ras barn skall få extra stödunder­visning på grund av resa, säger Li-Lo Söderholm som är rektor för Norsens högstadieskola i Hel­singfors.

Det är den springande punkten. Kan föräldrar kräva extra stödun­dervisning på grund av resa?

– Lagstiftningen är väldigt dub­beltydig. Jag hoppas att skolorna håller kvar sin bestämmanderätt och förankrar praxis hos föräld­rarna, säger förbundsordföran­den Dan Johansson vid FSL, i en intervju i tidningen Läraren.

Ny lagstiftningLagstiftningen har ändrats när det gäller elevernas rätt till stöd­ och specialundervisning, vilket har lett till en diskussion om hur skolorna skall ställa sig till elever­nas resor under skolåret.

Spelreglerna har tidigare va­rit klara: Om eleven är borta över en vecka på grund av resa är det föräldrarnas skyldighet att se till att eleven inte blir efter i skolar­betet.

Undervisningsministeriet för­fäktar fortfarande den här åsik­ten, medan man på Utbildnings­

styrelsen anser att eleverna har rätt till stöd.

– Jag tycker att lärarna väl kan hjälpa till och ge extra läxor och uppgifter inför resan. Däremot är det inte rent spel att kräva att sko­lan sätter in extra stödinsatser ef­ter resan. Resurserna är snålt till­tagna och sådana krav kan inne­bära att andra elever går miste om den stöd­ och specialunder­visning som de är i behov av, sä­ger Dan Johansson.

Få som inte sköter sig– De flesta elever tar reda på vad de skall läsa in på grund av att de är borta. Det är bara ett fåtal som inte sköter sig, säger Li­Lo Söder­holm.

Hon förstår att många familjer reser under andra tider än skollo­ven.

– Resebyråerna skor sig på barn­familjerna och höjer priserna un­der skollovsresorna. Det kan skil­ja på en tusenlapp för en familj. Dessutom lär sig eleverna annat på en resa och så är det också vik­tigt för familjerna att få vara till­sammans.

Hon tycker att det är viktigt att skolan kan vara smidig och inse att människor jobbar hårt i dag och är i behov av semester.

– Vi tar upp de här frågorna på föräldramötena. Ett större pro­blem är att alla föräldrar inte del­tar i dem. Då eleven anhåller om

att få resa fyller man i en blankett. Skolan förutsätter att det inte blir extra arbete för lärarna.

Samarbete löser det mestaDan Johansson anser att föräld­rar som tar sina barn på längre resor, som sträcker sig över en vecka, måste ta sitt ansvar för in­lärningen.

– Skolan har ett egenvärde och kan inte reduceras till en service­

inrättning, som skall betjäna alle­handa behov från föräldrarnas si­da, säger han.

Li­Lo Söderholm säger att det är en självklarhet att skolan och för­äldrarna samarbetar.

– Det är inte en fråga om vi mot dem. Vi försöker hitta kompro­misser och ibland måste vi också ta till särlösningar. Ingen har än­nu klagat på att det blir orättvist, säger hon.

Barnets arbetsplatsFörbundet Hem och Skolas verk­samhetsledare Micaela Romant-schuk är inne på samma linje.

– Man behöver inte göra det till ett större problem än det är. Som förälder lönar det sig inte att va­ra fräck och kategorisk, utan dis­kutera sig fram till en bra lösning med lärarna. Skolan är inte tvung­en att bevilja ledigt, men om den gör det så kan den inte frånsä­ga sig ansvaret för barnets inlär­ning. Jag tolkar läroplansgrunde­na så att alla barn har rätt till all­män stödundervisning oberoen­de av vilken orsaken till behovet är.

Micaela Romantschuk påpekar att även om eleven kan lära sig mycket på semestern så är skolan barnets arbete, som man inte skall vara för mycket borta ifrån.

– Med sunt förnuft kommer man långt i den här frågan.

TUA rANNiNEN

Semesterresor på skoltid vanligare

om man åker på semester under skolåret är det bra att diskutera med lärarna vad eleven förutsätts lära sig under den tiden. ■ TuA RAnninen

RePoRTAge ■

” Som förälder lönar det sig inte att vara fräck och kategorisk, utan diskutera sig fram till en bra lösning med lärarna.”

lAgen ■

Lagens 16 paragraf om stödunder-visning säger:

”Elever som tillfälligt blivit ef-ter i studierna eller annars behö-ver kortvarigt stöd för inlärning har rätt att få stödundervisning.”

www.annalapselleraitisjoulu.fi

FÖRBARNENS SKULLEN NYKTER JUL

9Hem & skola

Det är onsdagskväll på Wasa teaters scen Vasallen. I foajén trampar förväntansfulla barn tillsammans med sina mam-mor och överraskande många pappor. Det är dags för före-ställningen Pappa går i ide.

Pappa går i ide handlar om sexåri­ga Anni som är bästa kompis med sin pappa.

En dag blir pappa utbränd och deprimerad och inget är sig likt i familjen. Pappa bara sover och Anni tycker att han är som en björn som gått i ide. Hon vill väcka honom innan julen kommer.

Anna Moberg och Jonas Berg-qvist spelar som Anni och pappa övertygande. Samspelet är härligt ledigt och hela pjäsen blir en upp­levelse genom barnets ögon, utan att det blir tramsigt eller fånigt.

Ilsken pappaDet känns verkligen jobbigt när pappa blir som mest irriterad över att han inte får sova ifred. I publi­ken upplever man att han är rik­tigt arg, trots att Bergqvist knappt höjer rösten.

På frågan om barnen någon gång blivit rädda för pappan i pjä­sen säger Bergqvist att barnen blir mera bekymrade.

– Jag tror inte att någon har bli­vit riktigt rädd, säger han.

– Kanske de flesta barn har sett gräl hemma, säger Maria Udd.

Udd spelar både mamman och mormorsmormodern Hilda, som bor i ett porträtt på väggen i hem­met. Som mamman ger hon ett beskyddande intryck, samtidigt som hon ger ansikte åt svårighe­terna med att försöka balansera familje­ och arbetslivet. Som Hil­da är Udd riktigt rolig.

Anni får också hjälp med att

väcka pappan ur vintersömnen av fantasifiguren Herr Dåligsson.

Både de vuxna och de allra minsta barnen uppskattar Carola Saréns Herr Dåligsson. Det fnitt­ras och skrattas i publiken när han och Anni hittar på upptåg och gör sitt bästa för att få pappa väckt.

Även om skådespelarna upple­ver att få barn har direkta erfaren­heter av utbrända eller deprime­rade föräldrar säger de att barnen ändå känner igen sig och sina för­äldrar i pjäsen.

– De känner igen det här med att föräldrarna inte har tid, säger An­na Moberg.

Publiken hjälperSjälva utformningen av föreställ­ningen gör att man både som barn och vuxen känner hoppet om att allt ändå ska bli bra igen. Under föreställningen tar Anni, Herr Då­ligsson och Hilda hjälp av publi­ken för att slutligen ”lurendreja björnen”. Barnen ritar teckning­ar av våren tillsammans med An­ni och när scenen är fylld med de­ras teckningar vaknar äntligen pappa.

– Bra, säger Max Nurmi-Aho efteråt om föreställningen.

Hans pappa Kim Nurmi-Aro håller med.

– Det var riktigt roligt, och sam­tidigt allvarligt. Det var riktigt bra, säger han.

ViViAN ErLANdS

Allvar och skoj om utbrändhet

TeATeR ■

TeATeR ■

Pappa går i ide av Anna krogerus.

Översättning: Saliven gustavsson.

Regi: oskar Silén.

Scenografi & dräkter: nina Silfverberg.

Musik: oskar Silén.

Medverkande: jonas bergqvist, Anna moberg, Carola Sarén, maria udd.

Längd: Cirka 40 minuter.

Målgrupp: barn över fem år.

Det är inte bara skådespelar-na som har det svettigt med teaterföreställningar. Också publiken fick riktigt varmt innan pjäsen kör igång.

Publikarbetare Nina Dahl-Tall-gren drar igång kvällens work­shop med lekar. Drygt 20 pappor med sina barn skrattar och busar tillsammans.

– Genom lekarna lär man sig att uttrycka känslor, säger Dahl­Tall­gren.

Till exempel får barnen se hur

pappa ser ut när han är arg, led­sen eller glad.

Tillfället ordnas av Wasa Tea­ter i samarbete med konstmuse­et Kuntsi i Vasa.

Porträtt av pappaEfter lekarna är det dags för dem som vill att teckna ett porträtt av sin pappa.

– De får se på sin pappa och frå­ga vad han tycker om, vad som är hans favoritfärg, säger Johanna Kull, assisterande museipeda­gog på Kuntsi.

Hon och museipedagogen Jen-ni Niemi hjälper till.

Att så många pappor hittat till föreställningen är rätt överras­kande. Vanligen hittar mammor­na lättare till teatern.

– Det är nog min fru som anmält oss, säger Kim Nurmi­Aro.

Han är här tillsammans med sjuåriga sonen Max Nurmi­Aro.

Att teckna av sin pappa tyckte Max var roligast.

– Det är roligt att göra något an­norlunda, säger Kim Nurmi­Aro.

ViViAN ErLANdS

Workshop för pappor och barn

Anna moberg och jonas berg- ■qvist spelar huvudrollerna i päsen Pappa går i ide.

jAn eRiCSSon/wASA TeATeR

max och Kim Nurmi-Aho firar en annorlunda, rolig kväll tillsammans. ■

10Hem & skola

Att undervisa igen var ingen omöjlig tanke för Bob Karls-son, som har valts till ny direktör för den svenska avdelningen på Utbildnings-styrelsen.

Å andra sidan misstänker han att skolverkligheten i dag är en helt annan än då han började sin ba­na som lärare i matematik och fy­sik i Ekenäs högstadium för drygt tjugo år sedan.

– Då hade man auktoritet på grund av sin roll som lärare. Nu måste man förtjäna elevernas res­pekt, säger han.

Vuxenkontakt saknasLivet i de flesta familjer går i snabb takt i dag, det gäller både barn och föräldrar.

– Hela familjebegreppet har förändrats. Ännu för tio, tjugo år sedan diskuterades det myck­et att man skulle äta middag till­sammans. Jag undrar om inte den kampen är förlorad numera. Nu träffas man mest på helgerna, sä­ger han.

Att vuxenkontakten är mindre än förr märks också i skolan, där det blivit oroligare och det finns för lite stadga kring elevernas var­dagsliv.

Han tror att många barn skul­le må bra av om det fanns en hel­dagsskola, med mycket fritids­verksamhet inbyggd.

– Men på grund av att det skulle kosta så mycket är det nog en uto­pistisk tanke, säger han.

Nu är ju skoldagarna väldigt korta för de yngsta eleverna och därför har eftis blivit så populärt, liksom klubbverksamheten.

– Men den täcker för lite. Ele­verna behöver mera vuxenkon­takt, säger han.

Tungt att stänga byskolorDe tio senaste åren har Bob Karls­son varit utbilningsschef, först i Ekenäs, sedan i Raseborg.

– Bäst har jag tyckt om att ut­veckla innehållet i undervisning­en tillsammans med lärare och rektorer. Tyngst var det att av­veckla många småskolor. Proces­serna var långa och människor­na så engagerade för sin bysko­la, som ju betydde mer för dem än bara undervisningen. Men för oss handlade avvecklingen om att hålla kvaliteten på undervis­ningen på en hög nivå. Det var of­ta svårt att få behöriga lärare till de små skolorna.

Börjar vid årsskiftetI sitt nya jobb på Utbildningssty­relsen skall Bob Karlsson leda den svenska avdelningen, som sysslar dels med grundläggande under­visning, dels med yrkesutbild­ning. Dessutom skall han samar­beta med den finska sidan, hålla sig ajour med vad som pågår där och dessutom se till att föra fram den svenskspråkiga skolans sär­intressen.

Han tillträder sitt nya jobb vid årsskiftet.

TUA rANNiNEN

Bob Karlsson blir ny utbildningsdirektör

bob Karlsson styr mot vidare vyer på Utbildningsstyrelsen. ■ ViDAR linDqViST

inTeRVju ■ inTeRVju ■

”Bäst har jag tyckt om att utveckla innehållet i under-visningen tillsam-mans med lärare och rektorer.”

”Att barnen har roligt viktigast”Det är inte alltid lätt att ordna ett lyckat barnkalas. Ibland måste man kanske också fråga sig för vem kala-set ordnas. För de vuxna eller för barnen? Barnkalas är det nya temat på Skolbarn.fi.

– Själv är jag faktiskt verkligt avundsjuk på föräldrar som hit­tar på en massa skojiga saker som skattjakter och orientering el­ler annat roligt på sina barns ka­las. Jag tycker att ett kalas behö­ver något program så att man inte bara lämnar barnen åt sitt öde, sä­ger Anne Nylund i Borgå.

Tillsammans med maken Pe-ter Johansson har hon valt att fi­ra sonen Simons kalas utanför hemmet. En av orsakerna är att Simon gärna bjuder många kom­pisar på sina kalas. En annan är fa­miljens hund Mette som lätt blir orolig när det är mycket stojande barn i huset.

Tretimmars barnkalas– Då Simon fyllde fem och ha­de sitt första barnkalas så hölls det här hemma. Då bjöd vi in alla hans vänner och hade ett tre tim­mar långt barnkalas, säger hon och kan inte låta bli att skratta till vid minnet.

Efter en och en halv timme stoj och lek hade både hon och hen­nes man fått nog, medan barnen fortsatte att härja vilt lika länge till. Minnena av det kalaset lär in­te någondera av dem bli av med i första taget.

– Vi har under åren haft kalas på bio och när han firade tillsam­mans med en annan pojke låna­de vi en gymnastiksal. Simon har också blivit bjuden på Hoplop­kalas och det är ju ett superenkelt koncept där barnen har något att göra för hela slanten.

I byn Tolkis, där familjen bor, tävlar man inte desto mera mel­lan familjerna om vem som ord­nar det bästa och största kalaset. De flesta kalasen är traditionella kalas i hemmen där barnen trivs och föräldrarna likaså, åtminsto­ne då huset sakta töms efter ett lyckat men stojigt kalas.

Inte längre gräddtårta– De flesta har väl lämnat bort gräddtårtan och bjuder hellre på

” Jag tycker att ett kalas behöver något program så att man inte bara lämnar barnen åt sitt öde.”

Vi ses på EDUCA Den svenska satsningen fortsätter på utbildningsmässan EDUCA 2012. Vi ses i svenska kvarteret den 27 och 28 ja-nuari 2012 i Mässcentret i Helsingfors.

I Hörnan ordnar vi debatter och samtal under hela mässan. På lör-dagen kl.10.30 kan du delta i vårt seminarium:

Vart tog läsningen vägen?Peter Vesterbacka, Rovio/Angry BirdsElspeth Randelin, skolbibliotekarieRia Heilä-Ylikallio, professor i modersmålets didaktikRaisa Alameri, barn- och ungdomsbibliotekarie och lästerapihunden BörjeDiskussion med Marlene Ahlberg som moderator

Kolla hela mässprogrammet på svenska på www.fsl.fi eller www.edu-camessut.fi. Inträdet till Educa är gratis. Arrangörer och utställare: Förlag och utbildningssektorns organisationer i Svenskfinland

Educa_annons_HoS.indd 1 9.11.2011 8:16:21

Finländska barn läser braEn femtedel av de europeiska bar­nen lider av lässvårigheter, visar en undersökning som gjorts av Europeiska kommissionen.

I Finland är däremot bara en ti­ondel av de unga under 15 år sva­ga läsare.

Också Danmark, Estland, Po­len och det flamländska området i Belgien håller sig under målet på 15 procent.

Enligt undersökningen borde skolorna fästa särskilt stor upp­märksamhet vid undervisningen av pojkar, liksom också vid de som talar ett främmande språk och de som är har en svag socioekono­misk ställning.

Undersökningen utredde hur väl barn mellan 3 och 15 år kan lä­sa och vilken läsundervisning de får.

Helsingforselever läser bättreSvenskspråkiga elever i huvud­stadsregionen presterar bättre i skolan än i resten av Nyland.

Forskarna Heidi Harju-Luuk-kainen och Kari Nissinen har analyserat Pisa­resultaten och re­dogör för dem i en artikel i Hbl.

– Det är framför allt föräldrar­nas socioekonomiska ställning som har betydelse för hur barnen presterar. I huvudstadsregionen har föräldrarna ofta en högre ut­bildningsnivå och en inställning till skolan och lärande som påver­kar barnen i positiv riktning, sä­ger Heidi Harju­Luukkainen.

Tidigare i år rapporterades att svenskspråkiga elever i Nyland klarade sig bättre än de i Österbot­ten. I ljuset av de nya resultaten är det eleverna i huvudstadsregio­nen som drar upp resultatet.

Enligt tidningen syns samma skillnad inte bland de finsksprå­kiga eleverna.

i koRTHeT ■

11Hem & skola

hotdogs, chips och glass. Ibland tror jag att det är vi vuxna som tror att man måste göra något speciellt till kalaset. För barnen är det nog ingen större skillnad. Det vikti­gaste är ändå att de har roligt.

När Simon på vårvintern fyllde tio år var vädret strålande. Då bjöd familjen in hans kompisar till en grillfest som hölls ute i trädgår­den. Festen började med att bar­nen fick tälja sina grillpinnar och

grilla korv. När de hade ätit lekte de fartfyllda utelekar tills det var dags att gå hem.

– En av killarna sade ”Oj, ett ka­las som är hemma, vad roligt”, be­rättar Anne.

När man frågar Simon vilket ka­las har varit det bästa tvekar han inte ett ögonblick.

– Då när vi grillade, säger han.mAriT bJÖrKbACKA

”Att barnen har roligt viktigast”

När Simon fyller år hålls barn- ■kalaset på annat håll så hunden mette inte stressas i onödan. – det viktigaste är ju att barnen har roligt, säger mamma Anne Nylund. mARiT bjöRkbACkA

Delta i vår tävling. Du kan vinna ett presentkort till Butterick’s webbshop!

Tema nr 4/2011: Barn och kalas

Illustration Ulrika Ylioja

Hur mycket får en present kosta?Hur mycket får en present kosta?

12 Hem & skola

Det finns fördelar med att ha en klasspappa som är äventy-rare till professionen. Det kan leda till att eleverna får åka till Grönland på lägerskola. Att sitta björnvakt en natt är en upplevelse man aldrig glömmer.

Tanken på en klassresa till Grön­land föddes redan för tre år se­dan. I september var det dags för de femton eleverna i årskurs 7 i Steinerskolan i Helsingfors att förverkliga projektet som leddes av fem vuxna, inklusive en björn­jägare.

Resan varade i nio dagar. Av

Klassresa till Grönland ett minne för livet

RePoRTAge ■

”Alla föräldrar stod bakom idén och det gällde att göra upp budget, samla in pengar på många olika sätt.”

dem tillbringades några på Is­land.

– Alla föräldrar stod bakom idén och det gällde att göra upp bud­get, samla in pengar på många olika sätt och för eleverna att sät­ta sig in i resan, berättar Patrick Degerman, som har ett barn i klassen.

Barnen fick ta ansvarDet blev ingen billig resa, 20 000 euro samlades ihop med hjälp av bidrag från fonder, kontakter, fö­redrag, lotterier och kaféer. För­äldrarna behövde inte ta något ur egen ficka, men den utrustning som barnen behövde måste de stå

för själva. Dessutom hade var och en med sig lägermat i form av pås­soppor och gröt.

– Vi gav mycket ansvar åt bar­nen som fick ta hand om sina väs­kor själva. Dessutom måste de själva sätta upp sina tält och laga sin egen mat.

Patrick Degerman har aldrig i sitt liv hört uttrycket ”hej Pata hur ska jag...” så många gånger, som på den här resan.

– Jag märkte att barnen är va­na att få allting färdigt serverat. Nu svarade jag dem: Tänk själv! Om du är hungrig gör då din egen mat.

Det gällde att få till stånd en god

gruppanda och sådan skapas då man blir tvungen att hjälpa var­andra.

– Man måste jobba tillsam­mans, till exempel då man sät­ter upp tältet. Grupptrycket gör att man måste samarbeta. Ensam klarar man sig inte. Om du har två chokladbitar, ge alltid den större åt kompisen. Det är då det börjar fungera.

Övning i empatiEn lägerskola kan bli en fin kon­kret övning i empati.

De här eleverna fick åka om­kring med båt och titta på isberg, fiska, (fast fjällräven kom på besök

de vuxna gav eleverna myckt eget ansvar. de lärde sig bland annat att allt blir lättare bara man hjälps åt. ■

13Hem & skola

Klassresa till Grönland ett minne för livet

Lägerskolor kan ordnas på olika sätt, det finns inge fär-dig modell för hur de skall se ut. De måste ändå följa läro-planen och skolans undervis-ningsplan.

Vanligen ordnas lägerskolan i slu­tet av lågstadiet eller i åk 7 eller 9 i högstadiet.

– För att klassen skall få så myck­et ut av lägerskolan som möjligt skall man helst åka på lägerskola i början av hösten. Då kan den sam­manhållning som uppstår tas till­vara under terminen, säger Kaisa Pyhälä, som är verksamhetsleda­re på Finlands ungdomscentra.

Lägerskolan skall i princip va­ra gratis.

– År 2005 kom Utbildningssty­relsen ut med ett dekret om att den skall vara gratis. Det här miss­tolkades och man trodde att man inte alls skulle få ordna lägersko­lor mera. Men om man har en god talkoanda bland klassens föräld­rar och om kanske Hem och Sko­la­föreningen kan bidra med en penningsumma kan man skram­

la ihop pengar på olika vis, säger Kaisa Pyhälä.

Däremot kan ingen tvingas att betala och det kan gå snett om man inte sköter den här frågan på ett bra sätt i klassen.

– En del föräldrar har tid men inte pengar, andra har pengar men inte tid och vissa har varken tid eller pengar, så det gäller att vara lyhörd.

Arbete för lärarenKaisa Pyhälä påpekar att ingen lä­rare kan tvingas åka på lägersko­la, men ett gott samarbete mellan läraren och föräldrarna kan göra lägerskolan lyckad.

– För läraren är lägerskolan ar­betstid och skolans försäkring gäller för de elever som deltar.

Ofta reser någon förälder med och hjälper till.

De elever som deltar i en läger­skola lär sig långsiktig planering, att lösa praktiska problem och ak­tiv medborgarfärdighet. De lär sig arbeta tillsammans och nya saker utanför klassrummet.

TUA rANNiNEN

Lägerskolan lär andra saker

under natten och åt upp fiskarna) och lärde sig om seder och bruk på Grönland.

Eleverna fick också sitta björn­vakt, då isbjörnarna är en reell fa­ra som man hela tiden måste ha koll på. De gjorde anteckningar om vad de upplevde och höll se­dan föredrag för sina föräldrar i klassen efter resan ackompanje­rade av Patricks bilder.

– De kommer aldrig att glöm­ma den här resan. När man är tret­ton år kan fyra dagar i ett tält vara en stor, kanske också lite skräm­mande upplevelse. Jag tror att det är viktigt att resa också när man är yngre. Då får man perspektiv

på sitt eget land och på hur bra vi har det här. Man lär sig för li­vet och lär sig förstå världen, sä­ger Patrick Degerman, som inte förstår varför en del skolor eller städer sätter hinder i vägen för de klasser som vill åka i väg.

Hellre redan på sjuanDegerman tycker att det är en mycket bättre idé att åka på även­tyr på sjuan, när eleverna ännu har många år framför sig tillsam­mans, än i nian. I vanliga hög­stadier splittras ofta klassen ef­ter det.

– Man behöver naturligtvis inte resa till Grönland. En lägerskola i

form av till exempel en vandring i Lappland eller ett annat slags pro­jekt kan också bli till en stor upp­levelse om den är välförberedd och pedagogiskt upplagd.

Patrick Degerman framhåller att det är viktigt att våga göra sa­ker, att ta ett steg vidare från vad man tror att är möjligt. Genom att övervinna svårigheter växer man.

– Barnen är överbeskyddade i dag. Ge dem mera ansvar och slu­ta curla, uppmanar han föräld­rar.

TUA rANNiNEN, TExTPATriCK dEgErmAN, FoTo

En färsk undersökning visar att benbrott bland barn har blivit klart vanligare i Helsingfors. Ben­skörheten beror vanligen på D­vi­taminbrist.

Docent Outi Mäkitie förutspår att osteoporos kommer att bli en betydande barnsjukdom. Hon sä­ger att cirka hälften av barnen i Helsingfors lider av D­vitamin­brist redan som nyfödda.

Enligt henne löper en stor

mängd unga vuxna i Finland be­tydande risk att insjukna i osteo­poros innan de når medelåldern.

Sköra ben är en riskfaktor, in­te bara för osteoporos, utan ock­så med tanke på artros och andra sjukdomar i stöd­ och rörelseor­ganen.

Det är i barn­ och ungdomen skelettet byggs upp. Därför krävs ordenligt med motion utöver ett tillräckligt intag av D­vitamin.

Skör benbyggnad vanligare hos barn

i koRTHeT ■

14 Hem & skola

Aktiva i Hem och Skola-föreningar i Österbotten samlades med annorlunda förtecken då improvisations-teatergruppen Stjärnfall var inbjuden till Förbundet Hem och Skolas regionala träffar i Vasa och Jakobstad i slutet av oktober.

– Bättre än en film som kostat miljoner att producera, tyckte Vi­kinga Hem och Skolas ordförande Joost Bos efter att ha sett Stjärn­fall uppträda i Vasa.

Improvisationsteatern Stjärn­fall arbetade med temat Föräld-

raskap och engagemang i Hem och Skola. Under den devisen impro­viserade skådespelarna Åsa Ny-bo, Max Bremer och Johanna af Schultén. Camilla Heidenstam satt vid pianot och stod för den musikaliska delen av föreställ­ningen.

Med hjälp av publikens impul­ser skapar Stjärnfall en föreställ­ning som blir unik för varje gång. Publikens förslag på känslor eller nyckelord som ”morgon”, ”mor­far”, ”aktiv” leder skådespelarna någonstans de inte visste att de var på väg.

Före föreställningen samlar skådespelarna in lappar med oli­ka repliker som publiken hittat på. Lapparna används som repli­ker i scener som kan få en ovän­tad vändning.

Vid något skede ber skådespe­larna om att få se körkort av per­soner i publiken. De lånar miner och ansiktsuttryck från fotogra­fier från körkorten för en sketch. Man kan med andra ord som åskå­dare få möta sin egen uppsyn un­der föreställningen.

Skådespelaren Åsa Nybo me­nar att Stjärnfall bidrar till att

åskådarna får en gemensam upp­levelse.

– Då folk skrattar tillsammans skapas det en stämning i gruppen som gör att det känns naturligt att stanna kvar och tala med folk, sä­ger hon.

Häftig upplevelseVictoria Söderbacka är nyvald ordförande i Lagmans Hem och Skola. Hon deltog i Jakobstad i sin första träff för föreningsakti­va i Hem och Skola.

– Det är speciellt givande för mig som är ny i sammanhanget att träffa andra som verkar i andra föreningar. Jag tyckte att det var roligt att se föreställningen, säger Victoria.

– Jag har inte sett improvisa­tionsteater tidigare så jag hade inga förhandsförväntningar. Det var en häftig upplevelse att vara delaktig i det som skådespelarna jobbade fram och också att känna igen sig i olika scener.

Vikinga Hem och Skolas Joost Bos blev så inspirerad att han kan tänka sig att ordna ett liknande tillfälle i sin förenings regi.

– Det är ett koncept som är in­

tressant, men ändå tryggt. Ing­en i publiken tvingas göra något farligt, utan det är skådespelarna som tar ut svängarna.

mAAriT WESTEréN, TExTLiNdA TALLroTH-PAANANEN,

FoTo

Stjärnfall skapar gemenskapJohanna af Schultén, Åsa Nybo, max bremer och Camilla Heidenstam på scen. ■

Victoria Söderbacka gillade ■greppet.

”Då folk skrattar tillsammans ska-pas det en stäm-ning i gruppen som gör att det känns naturligt att stanna kvar och tala med folk.”

SPERES är ett finlandssvenskt specialpedagogiskt resurscentrum och en viktig kontakt för dig som har ett barn i behov av stöd.

För närmare information se www.speres.fi

RePoRTAge ■

15Hem & skola

Att spela konsol- och dator-spel är en emotionellt och intellektuellt meningsfull syssla för spelarna. Om det uppstår problem i anslutning till spelandet kan orsakerna också finnas på annat håll, säger skolpsykologen Nikolaj von Veh.

Nikolaj von Veh arbetar som psy­kolog inom elevvården i Borgå. Han betonar att han pratar enbart om tv­spel, det vill säga spel som spelas på konsol eller dator – inte om penningspel, där problemati­ken är lite annorlunda.

Nikolaj von Vehs intresse för konsol­ och datorspelens effekter bygger dels på de debatter om tv­spel som blossar upp regelbundet, dels på hans eget spelintresse.

– Jag har själv varit en aktiv spe­lare av tv­spel sedan unga år och ser fortfarande spelandet som en meningsfull fritidssyssla, säger han.

Problemet med debatterna är att de ofta fokuserar på spelan­dets negativa effekter. Därför vill von Veh också lyfta fram de posi­tiva effekterna.

Nyttiga effekterKonsol­ och datorspel kan utveck­la spelarens visuella gestaltnings­förmåga och finmotorik. Den kan ge spelaren bättre problemlös­ningsförmåga, koncentrations­förmåga och reaktionsförmåga. Den kan dessutom utveckla spe­larens kunskaper i spelets språk, oftast engelska, och ge sociala kontakter med andra spelare på webben.

Det här kommer att behövas på allt fler områden i framtiden till exempel inom medicinen.

– Enligt en japansk utredning hade personer som vuxit upp med spelkonsoler en något bättre fin­motorik än andra. Det var till för­del till exempel för dem som utbil­dade sig till kirurger. I dag utförs de riktigt svåra operationerna på bildskärm med en utrustning som styrs med kontroller som lik­nar spelkonsolerna. En läkare be­rättade nyligen att spelandet ock­så utvecklar förmågan att gestal­ta tre dimensioner på en tvådi­mensionell skärm. Också det här är mycket viktigt vid operationer, där allting beror på hur man styr maskineriet.

Element från datorspel kan an­vändas på ett allt mångsidigare sätt till exempel inom undervis­ning, rehabilitering och hälso­främjande.

Meningsfull sysslaBarn och unga spelar konsol­ och datorspel av olika orsaker, men det är viktigt att inse att det är en meningsfull syssla som är lika vik­tig för spelaren som läsning eller musik kan vara för andra. Spelan­

Spel viktiga för spelarna

– det lönar sig inte att stänga ute tv-spelen för att de känns främmande, säger skol- ■psykologen Nikolaj von Veh.

”Om skolan känns svår vill man kanske hellre spela.”

Om att haförväntningar

En historia, som varje lärare känner till, ■handlar om två lärare som får varsin klass, med ett något sånär jämt elevmaterial. Den ena läraren får höra att hans klass består av exceptionellt begåvade elever, medan man till den andra läraren säger att hans klass är en samling elever med lite sämre förutsätt­ningar.

Efter ett läsår, då klasserna testas, visar det sig att den första klassen har uppnått avsevärt bättre resultat, trots att utgångslä­get varit exakt det samma i bägge klasser. Orsaken till skillnaderna i resultaten finns hos läraren, i hans inställning till sina elev­er, hans positiva förväntningar och hans uppfattning om dem.

Utgår vi ifrån att våra elever är intressera­de och kan lära sig är förutsättningarna att de också gör det mycket större.

Då (de något sämre än de finska) Pisa­re­ ■sultaten i de finlandssvenska skolorna har diskuterats har den här historien gjort sig påmind. Utgångsläget måste vara att de svenskspråkiga eleverna har samma förut­sättningar att lära sig som de finska. Det se­naste i Pisa­diskussionen (bl.a. Hbl 23.10) handlar om att föräldrarnas utbildningsni­vå och antalet böcker i hemmet korrelerar med barnets inlärningsresultat. Det här är i sig inte något nytt, det bekräftar endast det som man redan kände till.

Det viktiga är att inte stanna här och tro att antalet böcker i familjens bokhylla är det enda saliggörande. Det väsentliga är att tro på barnets förmåga att lära sig och att ha förväntningar på barnen, oberoende av hur många böcker eller tavlor som pryder rum­men i ett hem. Det här gäller för såväl lärare som föräldrar.

En annan viktig faktor för skolframgång ■är tilliten mellan hemmet och skolan. Då lä­rarna har föräldrarnas tillit går det att ska­pa en effektiv skola med goda resultat. Til­lit mellan hem och skola är oberoende av resurser, skolans storlek eller sociala ut­maningar. Tillit mellan hem och skola ska­par man genom att möjliggöra möten, öpp­na skolans dörrar för föräldrarna och se för­äldrarna som en resurs både på individ­ och kollektivnivå.

Goda resultat kan inte och ska inte hel­ler bara handla om det som går att mäta i ett skriftligt test. Vi vet att det bland oss vuxna finns många som på sitt skolbetyg har rader av nior och tior, men som ändå inte upple­ver att de har de rätta redskapen för att kla­ra sig bra i livet.

Det är svårt att exakt veta vilka kunskaper och färdigheter de barn som i dag inleder sin skolgång behöver då de en gång kommer ut i arbetslivet. Det allra viktigaste är därför att ge våra barn redskap att tänka själv, att våga tänka nytt och utanför de givna modellerna och framför allt en tro på sin egen förmåga.

miCAELA romANTSCHUK

inTeRVju ■ kolumn ■

”Goda resultat kan inte och ska inte heller bara handla om det som går att mäta i ett skriftligt test.”det ska därför inte betraktas som

en andra rangens syssla.– Om man upptäcker problem

lönar det sig inte att ondgöra sig över spelandet i sig, utan funde­ra på vilka andra faktorer som kan ligga bakom problemen, säger Ni­kolaj von Veh.

Enligt honom kan man inte på­visa direkta orsakssamband mel­lan spelandet och olika effekter i anslutning till det. Det är när­mast fråga om tendenser, om oli­ka fenomen som framträder sam­tidigt. Då är det inte alltid enkelt att bestämma vad som är orsak och vad som är verkan.

Fenomen som aggressivitet, minskat socialt umgänge, mins­kad empati, ångest, sömnbrist och tidsbrist hos barn och unga som spelar tv­spel kan ha andra orsaker än spelandet.

– Ta till exempel inlärningssvå­righeter. Om skolan känns svår vill man kanske hellre spela, eller om man har sociala svårigheter är det lättare att skaffa kontakter med andra spelare på nätet.

Förhandla inteProblem kan uppstå om barnet spelar ett spel som inte är ämnat för just den åldersgruppen.

– Ett typiskt exempel är en låg­stadieelev som spelar ett spel med 18 års åldersgräns.

von Veh konstaterar att de öv­riga ålderskategorierna är rekom­mendationer, men att åldersgrän­sen för 18 år är bindande.

– Att ge ett barn ett spel med denna åldersgräns kan det jäm­föras med att man köper alkohol åt minderåriga.

– Diskutera spelen öppet, men förhandla inte om barnet vill ha ett spel som inte är ämnat för dess åldersgrupp. Det är ett viktigt be­slut som föräldrarna ska fatta.

Nikolaj von Veh rekommende­rar att föräldrarna håller sig infor­merade om spelens innehåll och åldersrekommendationer och försäkrar sig om att de spel som barnet spelar faktiskt lämpar sig för barnet.

Det lönar sig att prata med bar­net om spelandet och visa intres­se för spelen. Man kan också gö­ra spelandet till något som hela familjen deltar i, till exempel ge­mensamma spelkvällar. Och om föräldrarna behöver begränsa sitt barns spelande, bör de se till att barnet har någonting annat me­ningsfullt att syssla med.

– Det är viktigt för föräldrarna att vara öppna för dator­ och kon­solspel som medium, underhåll­ningoch information, samtidigt som det gäller att vara försiktig så att det inte uppstår problem.

LEiF PiETiLä, TExT oCH FoTo

16 Hem & skola

I september publicerades en enkät om ungdomars er-farenheter när de använder sociala medier. Av dem som svarade på enkäten hade 37 procent blivit tillfrågade om de kunde sända bilder där de varit avklädda eller nästan avklädda.

Internet har kommit in i vardags­rummen och sociala medier blivit vardagsmat. För att barn och unga skall kunna röra sig säkert på nä­tet behöver de både stöd och guid­ning av sina föräldrar.

– Nu måste föräldrarna sluta med att skylla på att de inte för­står sig på vad barnen sysslar med och ta sitt ansvar. Ett sätt är att sät­ta sig ned tillsammans med bar­net och gå igenom vilka faror det finns på nätet och berätta vad bar­net skall akta sig för, säger Jutta Antikainen, äldre konstapel och medlem i den virtuella närpolis­gruppen i Helsingfors.

Sexuell underton brottsligtNär nätpolisen tillsammans med Rädda Barnen r.f. i somras gjorde en nätenkät om hur ofta barn un­der 16 år upplevt sexuella trakas­serier över internet var resultatet alarmerande. Ett exempel är att en tredjedel uppgav att de fått sex­uellt störande meddelanden från uppenbart äldre personer.

– Redan en nätdiskussion som har en sexuell underton och på­går mellan en vuxen och en per­son under 16 år är lagstridig och kan betecknas som sexuellt ut­nyttjande. Det är alltså ett brott, säger Antikainen.

Kontakterna mellan ungdomar och vuxna på nätet varierar. Det

kan handla om att föra sexuellt betonade diskussioner, att sända sexuellt material från någondera parten, kontakt via webbkame­ran och masturbation, eller träf­far i verkliga livet.

I enkäten uppgav 27 procent av flickorna att de eller en vuxen motpart hade uppträtt framför webbkameran avklädd eller näs­tan avklädd. Antikainen vill var­na unga för detta.

– Bilder som sänds via nätet el­ler webbkameran sänds ofta vi­dare. Det här leder till att de all­tid kommer att finnas någonstans trots att man kanske får dem bort­plockade från den server de ur­sprungligen lades upp på.

Får grepp om offretDet krävs inte mycket för att en vuxen skall få ett starkt grepp om sitt offer. Redan att ha varit med om en sexuellt betonad diskus­sion tillsammans med en vuxen kan vara väldigt skamfyllt för en trettonåring. Ju längre situatio­nen pågår desto svårare är det att dra sig ur.

– Då blir det allt lättare för för­övaren att hota med att berätta om saken för föräldrarna eller sä­ga att han eller hon lägger ut bil­der eller diskussioner på Face­book.

Jutta Antikainen påminner om att det alltid är den vuxna som bär ansvaret. Det klokaste unga kan göra är att genast berätta för föräldrarna om någon vuxen kon­taktar dem och anspelar på sex.

– Det värsta som kan hända är om en ungdom anförtror sig åt en vuxen som inte bryr sig om det. Ib­land känns det som om man inte tar det här problemet på allvar.

mAriT bJÖrKbACKA

Allt fler unga trakasseras på nätetSe upp! det finns många tvivel- ■

aktiga personer som fångar upp oskyldiga tonåringar på nätet. mi-kAel nybACkA

RePoRTAge ■

näTPoliSen ■

Nätpolisen är närvarande på soci-ala medier som mSn, iRC-galleria, Facebook. gruppen är strävar efter att synas och sprida information samtidigt som de önskar att unga som på något sätt utsatts för sexu-ella trakasserier kontaktar dem.

Den virtuella närpolisgruppen ar-betar från Helsingfors och har ver-kat sedan år 2008.

Årets polis är marko Forss som har varit med om att starta gruppen.

Det går också att kontakta nätpo-lisen via polisens webbplats www.poliisi.fi/nettipoliisi

Rapporten lasten kokema seksu-aalinen häirintä ja hyväksikäyttö internetissä finns på adressen www.poliisi.fi/nettipoliisi. Rappor-ten är finskspråkig.

äldre konstapel Jutta Antika- ■inen från nätpolisen konstate-rar att föräldrarna måste ta an-svar för vad barnen gör på nätet och varna dem för farorna. mARiT bjöRkbACkA

Vinterläger på Solvalla

JULLOV

Snöskoj 27–30.12.2011 | 8-13 åringar | 180€Mångsidig idrott både inne och ute. Vi provar på många olika spännande grenar som t.ex. åker pulkabacke, klättrar och spelar speedminton.

SPORTLOV

Slalom & snowboardläger 20–24.2.2012 | 10-15 åringar | 260 €Slalom/snowboardläger i Swinghill, kom och �nslipa dina talanger! Tidigare erfarenhet behövs inte. Utrustning kan hyras för 60€. På kvällstid provar vi på andra idrottsgrenar.

Handbollsläger 120–24.2.2012 | B & C-jun. och D & E-jun. | 190€ Ett läger med teknikträning, mycket spel och roliga turneringar. Förutom handboll så hinner vi också pröva på andra grenar.

Mera info och anmälning: linda.backstrom@folkhalsan.�, 040-779 5746

Nytt!

www.folkhalsan.�/idrott