Henoks bokversion 012

Henoks bok : version 012Some rights reserved

Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/ eller skicka ett brev till Creative Commons, 171 Second Street, Suite 300, San Francisco, California, 94105, USA.

2

Innehåll

Förord

Henoks bok

Väktarnas bok 1-36

InledningBerättelsen om väktarnaVäktarnas böneskriftHenoks första resaDe heliga vakande änglarnaHenoks andra resa

Liknelsernas bok 37-71

InledningFörsta liknelsenAndra liknelsenInledning till tredje liknelsenTredje liknelsenTredje liknelsen ‒ Noas bokHenoks slutliga förflyttning

Den astronomiska boken 72-82

Himlakropparnas omväxlingarSolens omväxlingarMånens omväxlingarMånåretDe tolv vindarnaDe fyra väderstrecken, etcSolens ljus ingjuts i månenFörmedlingen av visdomen till jordenDe fyra anförarna och de fyra årstiderna

Drömboken 83-90

InledningFörsta drömmenAndra drömmen ‒ djurapokalypsenAvslutning

Henoks brev 91-108

De tre sista veckornaFörmaningsbrevet till sina barnDe sju första veckornaDe rättfärdiga och syndarnaMetuselas bok – del av Noas bokAvslutande förmaning

Bilaga

3

Referenser

4

Förord

Denna Henoks bok är den Henoks bok som finns i den etiopiska bibeln placerad före Jobs boka. Den kallas även för Första Henoksboken eller den Etiopiskab Henoksboken i akademisk litteratur när boken behöver skiljas från annan Henokslitteratur.

Denna utgåva av Henoks bok på någorlunda modern svenska gjordes utifrån nätutgåvor av 1826-års översättning från engelskan och 1901-års översättning från tyskan (se referenser). Jag har utgått från 1901-års översättning och har fyllt igen de stora luckorna, som den översättningen uppvisar, med 1826-års översättning. (För en uppräkning av luckorna, se under referensen för 1826). Vid ett ställe, 60:22(11 sista orden)-23, täckt varken av 1826- eller 1901-års översättningar, har jag varit tvungen att själv översätta till svenska från en engelsk översättning Sedan har jag försökt uppdatera stavningen och dylikt till vad som känns som ”1917-års” bibelsvenska..

Jag har även stämt av med tre engelska översättningar (Laurence, Charles, och Knibb; se referenser) och har följt dessa när jag har bedömt dessa översättningar vara rimligare. Ibland har jag angett en alternativ läsning från dessa källor i fotnoterna. Då fungerar förkortningarna ”1826”, ”1901”, ”Laurence”, ”Charles”, och ”Knibb” i fotnoterna som källkoder, som kan hittas i referensdelen.c

Gorden Sandberg har utgivit en svensk parafras av Henoksboken.d Men hans parafrasering är, i mitt tycke, mer en kärnfull tolkning än en översättning (vilket märks speciellt tydligt när han ibland utelämnar hela verser); och därför har jag inte refererat till Sandbergs parafrasering. Kanske gör jag det i en eventuell kommande upplaga.

Jag har har varit medveten om att det finns en dansk översättning i antologin ”De gammeltestamentlige pseudepigrafer” som Leif Liljeström har översatt från för att fylla ut en del av luckorna som utelämnats av 1901-översättning från tyskan.e

Benämningarna Gs respektive Gg i fotnoterna anger de grekiska versionerna bevarad i Syncellus respektive i Gizeh museum i Cairo. Detta synliggörs i Charles översättning.f

Det framgår ovan, att en direkt svensk översättning från originalspråken saknas i dagsläget. Tills det sker, är denna svenska version en hjälplig ersättning, men det finns mycket kvar att önska även för en sådan hjälpkrycka som denna. Jag välkomnar därför andras initiativ, och det är fullt möjligt att utgå från denna text eftersom boken har en DelaLika-licens genom Creative Commons. Speciellt med tanke på sådana ställen i fotnoterna där påståenden görs utan hänvisning till någon källa, (m.a.o. likställda med min personliga åsikt) kan förbättringar göras

a placerad före Job enligt (Fortner) som citerar från förordet till 1883-utgåvan av översättningen på Henoks bok av Laurenceb Även om delar av boken senare hittades på även grekiska och arameiskac Kodord som anger källan sätts alltid inom parantes. Detta behöver appliceras konsekvent genom hela dokumentet.d Vilka källor utgår han ifrån?e Se http://bibeltemplet.net/henoch1.html.f Min ambition är att när grekiskan skiljer sig från etiopiskan nämnvärt anger jag detta ibland i texten men alltid i fotnoterna.

5

med rättningar, preciseringar, eller utvidgningar. Rött text markerar sådant som måste åtgärdas.

Det förekommer i huvudsak två olika kapitel- och versindelningar för Henoks bok och denna upplaga följer den mer moderna kapitel- och versindelning som återfinns i t ex Knibbs översättning. Det har även varit mycket populärt att ordna om texterna till vad utgivaren har trott varit den ursprungliga ordningen. Denna utgivning har inga sådana omordningar i sin huvudtext, men kan ange sådana omordningsförslag i fotnoterna.

I formateringen av poetiska och prosaistiska stycken har jag följt huvudsakligen Charles utgåva. Ibland kan jag ange källan för styckeformateringen i fotnoterna.

Boken är intressant av åtminstone tre skäl: dels, som jag redan nämnt, att den ingår i åtminstone en bibel, den etiopiska; dels för att boken var tämligen känt under Jesu tid, och med all sannolikhet bidrog till att forma den tidens religiösa ordval, begrepp, och världsbild, inklusive synen på vem Messias skulle vara; dels är boken intressant för innehållet i sig.

Allt detta sammantaget kan uppfattas överväldigande. Men framför allt kan boken vara en viktig pusselbit för att förstå vårt eget kristna arv.

För att kärnfullt sammanfatta Henoks bok i en enda mening:Om människans fall i Edens lustgård beskriver hur synd kom in i världen, så

beskriver väktarnas fall hur ondskan kom in i världen;a … men mirakulöst finns det en … …

… Låt mig här nu bara flika in med följande två citatb från filmen The Fellowship of the Ring för att illustrera denna vår världs tillstånd:

Filmen börjar med följande ord av Galadriel: I amar prestar aen. (The world is changed.)c Han mathon ne nen. (I feel it in the waters.) Han mathon ne chae. (I feel it in the earth.) A han noston ned 'wilith. (I smell it in the air.) Much that once was is lost. For none now live who remember it.

Senare i filmen när Gandalf och Elrond ser i vitögat hur ondskan håller på att totalt ta över hela Midgård (där människorna bor), samtalar de med varandra:

Gandalf: It is in Men that we must place our hope.Elrond: Men? Men are weak. The race of Men is failing. …

Nu för att fortsätta min sammanfattning av Henoks bok i en enda mening innan jag gjorde inflikningen:

Om människans fall i Edens lustgård beskriver hur synd kom in i världen, så beskriver väktarnas fall hur ondskan kom in i världen,

… men mirakulöst finns det en rättfärdighet som inte ondskan rår på, …

… och den rättfärdighet finns bland människor!

a Var hittade jag denna sentens? Jag vet inte om den är min egen eller någon annans.b Citaten är tagna från websidan http://www.generationterrorists.com/quotes/lotr_fotr.shtml, 2009-01-18c Innehållet inom parenteserna finns i filmen som bakgrundsröst, och är dessutom en översättning av det som föregås av parenteserna.

6

7

Henoks bok

Väktarnas bok 1-36

Inledning

1 1 Henoks välsignelseord, varmed han välsignade de utvalda och rättfärdiga, som skola vara tillstädes på bedrövelsens dag, då alla onda och ogudaktiga varda avlägsnade. 2 Och då sade Henoka, en rättfärdig man, vars ögon Gud hade öppnat, så att han såg en helig syn i himlarna, vilken änglarna visade mig, och av dem hörde jag allt, och jag visste vad jag såg; men det är icke för detta släkte, utan för de framtida släkten, som skola komma.b 3 Om de utvalda talade jag och rådplägade om demc med den Helige och Store, vilken skall framträda ur sin boning, med världens Gud. 4 Och därifrån skall han nedstiga på Sinai berg och synas med sina härskaror och visa sig på himmelen i sin makts starkhet. 5 Och alla skola förskräckas, och väktarna skola bäva, och stor fruktan och räddhåga skola fatta dem intill jordens ändar. 6 De höga bergen skola skälva och de höga kullarna sänka sig och smälta likt honung i eld. 7 Jorden skall sjunka, och allt som är på henne skall förgås, och dom skall utgå över allting och över alla rättfärdiga. 8 Men de rättfärdiga skall han beskära frid och beskydda de utvalda, och nåden skall härska över dem. Alla skola de bliva Guds barn, och det skall gå dem väl, och de skola varda välsignade, och Guds ljus skall lysa för dem.

a Henok betyder inviga eller invigare (Shand som citerar General Albert Pike från Morals and Dogma)b men det är icke för detta släkte, utan för de framtida släkten, som skola komma: jämför 1 Petrus 1:12 Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskapc och rådplägade om dem eller and took up my parable concerning them (Charles)

8

9 Och se, han kommer med sinaa myriader heliga för att hålla dom över dem och förgöra allab ogudaktiga och gå till doms med allt kött för alla de gudlösa verkc de gudlösa hava gjort och alla de hårda ting som syndarna hava talat motd honom.e

2 1 Jag iakttog allt som försiggår på himmelen, huru dess ljus icke ändra sina banor, huru de alla gå upp och gå ned efter ordning, vart och ett på sin tid, och icke överträda sina lagar. 2 Betrakten jorden och iakttagen vad som föregår på henne, från det första till det sista, huru varje Guds verk regelbundet framkommer. 3 Sen på sommaren och vintern, huru då hela jorden är full av vatten, och moln och dagg och regn lägra sig över henne.

3 1 Jag iakttog och såg huru då alla träd se ut, som om de vore torra, och alla deras blad äro avfallna, utom på fjorton träd, som icke avlövas, utan vänta två eller tre år, tills det nya lövverket framkommer.

4 1 Och åter iakttog jag sommarens dagar, huru då solen över henne står mitt emot henne. Men I söken svala platser och skugga för solens brännande strålar, och även jorden bränner av glödande hetta, men I kunnen icke trampa på jorden, ej heller på en klippa för hennes brännande hetta.

5 1 Jag iakttog huru träden betäcka sig med bladens grönska och bära frukt. Och I, given dock akt på allting och inse, att han, som lever evigt, gjort allt detta för eder,

2 att hans verk äro inför honom varje nytt år och alla hans verk tjäna honom och icke förändras, utan så, som Gud ordnat det, sker allt.

3 Och sen huru haven och floderna allesamman fullgöra sin uppgift.

4 Men I haven icke hållit ut och icke uppfyllt Herrens lag, utan överträtt den och med högmodiga, hädiska ord ur eder orena mun smädat hans storhet. I hårdhjärtade, I skolen icke finna någon frid. 5 Och därför skolen I förbanna edra dagar, och därför skola eder levnadsår förgås. Stor skall den eviga fördömelsen vara, och I skolen icke finna nåd. 6 I de dagarna skolen I lämna ifrån eder all frid för att vara en evig förbannelse för alla rättfärdiga, och de skola städse förbanna eder såsom syndare, eder tillsammans med de andra syndarna. Och alla de … skall fröjda sig, och det skall finnas förlåtelse för synd, och varje nåd och frid och fördragsamhet: det skall finnas frälsning för dem, ett gott ljus. Och för alla ni syndare skall ingen frälsning finnas, men på er skall vila en förbannelse.f

a sina finns i Gg (Charles)

b alla finns i Gg (Charles)c allt vad (1901) är sålunda i Gg alla de gudlösa verk (Charles)d vad syndarna … begått emot (1901) är sålunda i Gg för allt de hårda ting som syndarna hava talat mot (Charles)e Vers 9 är återgivet (citerat enligt Moore) i Judas brev 14 och 15.f Fjärde till nionde raden i vers 6 finns bara i Gg (Charles). Min egen översättning från (Charles)

9

7 Men de utvalda skola få ljus och fröjd och frid, och de skola ärva jordena b; — men eder, I gudlösa, skall förbannelse tillfalla.c 8 Även skall vishet då förlänas åt de utvalda, och de skola alla leva och icke åter synda, varken av obetänksamhet eller av övermod, utan de skola vara ödmjuka, de som då hava vishet, utan att åter synda. 9 Och under hela sitt liv skola de icke bliva straffade, icke heller skola de dö genom plågor eller vredesdomar, utan talet på deras levnadsdagar skall fullbordas, och de skola åldras i frid, och deras lyckas år varda många i evig fröjd och frid hela deras liv.

Berättelsen om väktarna (sektion 2)

6 1 Och det begav sig, att sedan människobarnen i de dagarna förökat sig föddes åt dem vackra och täcka döttrar. 2 Och väktarnad, himmelens sönere, sågo dem och fingo begär till dem och sade sinsemellan: Välan, vi vilja utvälja hustrur åt oss bland människobarnen och föda barn åt oss.

3 Och Semjasa, deras furste, talade till dem: Jag fruktar, att I ej viljen utföra denna gärning, och då skall jag ensam hava att försona denna stora synd. 4 Då svarade de honom och sade: Vi vilja alla svärja en ed och förplikta oss ömsesidigt genom förbannelser att icke uppgiva denna plan, utan bringa den till utförande. 5 Då svuro de alla och förbundo sig därtill sinsemellan genom förbannelser. Och de voro inalles två hundra. 6 Och de nedstego på Ardisf, det är berget Hermons topp, och de kallade det Hermons bergg, emedan de där svurit och sinsemellan utstött förbannelser.

7 Och detta är namnen på deras furstar: h Semjasa, deras ledare, Urakiba, Rameeli, Akibeel, Tamielj, Ramuel, Danel, Esekeel, Sarakujal, Asael, Armers,

a jorden (Knibb) eller landet (1901)b Matt 5:5c (Charles) placerar denna rad efter 6:e versens 3:e rad; därav det långa bindestrecket.d väktarna på arameiska (Pratt1 hänvisar till (Milik)), men de övriga översättningar behåller ordet änglarna här.e För en diskussion om vem dessa väktare och himmelens söner var, se artikeln Väktarnas identitet på adressen http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/henoks-bok-pa-svenska/vaktarnas-identitet/.f på Ardis eller på Jareds dagar där dagar endast finns på grekiskans Gg (Charles)g Hermon kommer av ordet herem på hebreiska, vilket betyder svära (Fortner hänvisar till Charles)h De arameiska namnformerna anses vara äldre (källa?) och dessa återfinns i bilagan Namnen på väktarna tillsammans med namnens betydelser.i Urakiba och Rameel skrevs ihop till Urakibarameel i de äldre utgåvornaj Namnet återfinns inte i den arameiska versionen. Betydelsen osäker; kanske Gud är klokhet/deras ljus.

10

Batraal, Anani, Sakebea, Samsaveel, Sartael, Tummielb, Turel, Jomjael och Arasjal. 8 Detta är de tvåhundra änglarnas furstar, och alla de andra voro med dem.

7 1 Och de togo sig hustrur, och var och en utvalde en åt sig,c och de begynte gå in till dem och plägade umgänge med dem och lärde dem trollmedel och besvärjelser och att skära rötter och olika träslag d. 2 Och de blevo havande och födde jättar.e 3 Dessa förtärde all människornas näring, tills människorna ej längre mäktade livnära dem. 4 Då vände sig jättarna mot människorna själva för att uppäta dem. 5 Och de började försynda sig på fåglarna och djuren på marken och det som rör sig och fiskarnaf och förtära derasg kött och dricka deras blod. 6 Då klagade jorden över de orättfärdiga.

8 1 Och Asaselh lärde människorna att tillverka svärd och knivar och sköldar och pansar och att se vad som var bakom demi och att göra konstverk: armringar och andra smycken, och lärde dem att bruka smink och försköna ögonbrynen och begagna de dyrbaraste och utsöktaste stenar och alla färgämnen och metallerna i jorden. 2 Och det vart stor ogudaktighet och mycket horeri, och de syndade, och alla deras vägar blevo fördärvade.

3 Semjasa undervisade alla besvärjare och örtskärare; Armarosj lärde besvärjelsernas lösning; Barakalk undervisade stjärntydarna; Kokabell upplyste om himmelens tecken och Tamielm om stjärntydningen, och Asradeln om månens lopp.

4 Och när människorna förgingos, ropade de, och deras stämma trängde till himmelen.

9 1 Då blickade Mikael, Gabriel, Suriel och Uriel ned från himmelen och sågo det myckna blod, som utgöts på jorden, och all den orätt, som förövades på henne. 2 Och de sade sinsemellan: Människornas klagan kommer den öde jorden att genljuda ända till himmelens port. 3 Och för eder, I himmelens heliga, klaga nu människornas själar och säga: Skaffen oss rätt hos den Högste! 4

Och de talade till sin Herre, Konungen: Herrarnas Herre, gudarnas Gud, konungarnas Konung,o din härlighets tron och ditt heliga, ärofulla namn bestå genom världens alla släkten; prisad och högtlovad är du! 5 Du har skapat allt,

a Laurence och (1826) har här namnet Zavebeb I etiopiska är bara efterledet -iel på detta namn läsbar (källa?), men i arameiska finns namnet Tummiel i denna plats i listan.c För en utläggning av uttrycket togo sig hustrur, se förordet. d skära rötter kan vara en benämning för genetisk manipulering (källa?)e Se 1 Mos 6:4 där jättar omnämns – (på hebreiska: nefilim, som betyder de fallna; på grekiska: gigantes, som betyder jord-född (Missler)) – vilket även omnämns i 4 Mos 13:34. Även 5 Mos 2:10-12,20-23, 3:11, 9:2, Jos 12:4, 13:12, 1 Sam 17:4-7, 2 Sam 21:16,20, 1 Krön 20:4-8 omnämner högväxta och mäktiga folk (Companion Bible notes and appendix), (Gregory), och (GiantstheBibleandEnoch).f Jämför 1 Mos 6:12-13 (Dankenbring)g deras eller varandras, dvs en grupp jättar mot en annan grupp, enligt (Fortner) som hänvisar till Charles.h För stavningen på Asasel, se bilagan Namnen på väktarna. För betydelsen hos namnet, se sidan Semjasa och Asasel på adressen http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/henoks-bok-pa-svenska/semjasa-och-asasel/i betyder göra speglar enligt (1901)j Armaros är med all sannolikhet densamma som Armers i vers 6:7k Barakal är med all sannolikhet densamma som Sarakujal i vers 6:7l Kokabel är med all sannolikhet densamma som Akibeel i vers 6:7m Namnet Tamiel saknas i min (1901)-källa, men jag antar att den glömdes i avskriftenn Sammanhanget tyder på Asradel är densamma som Sartael i vers 6:7

11

och herraväldet över allting är hos dig. Allt är avtäckt och uppenbart för dig, och du ser allt, och intet förmår dölja sig för dig. 6 Så se då vad Asasela har gjort, hur han på jorden undervisat om all orättfärdighet och uppenbarat för världen de himmelska hemligheterna. 7 Och besvärjelserna har Semjasa kungjort, han, som du givit makten att vara en furste bland sina likar. 8 Och de hava tillsammans gått till människornas döttrar och sovit hos dem, kvinnorna, och orenat sig och uppenbarat för dem dessa synder. 9 Men kvinnorna hava fött jättar, och därigenom blev hela jorden full med blod och orättfärdighet. 10 Och nu, se hur de hädangångna själarna ropa och deras klagan når fram till himmelens port, och deras suckan stiger uppåt. Människorna förmå icke undfly den orättfärdighet, som förövas på jorden. 11 Och du vet allt, innan det sker, och du känner detta och deras angelägenheter, och likväl talar du icke till oss. Vad skola vi nu fördenskull göra med dem?

10 1 Då talade den Högste, Store och Helige och sände Arsayalalyurb till Lameks son, sägande: 2 Säg honom i mitt namn: Göm dig! Och uppenbara för honom den förestående änden. Ty hela jorden skall förgås, och en vattuflod är nära att komma över henne, och det som är på henne skall förgöras. 3 Och upplys honom, på det att han må fly undan och hans säd varda behållen för hela jorden.c

4 Och åter sade Herren till Rafael: Bind Asasel till händer och fötter och kasta honom i mörkret. Gör en öppning i den öken, som är i Dudael, och förflytta honom dit. 5 Och lägg på honom ohuggna och kantiga stenar och betäck honom med mörker, att han må stanna där för alltid, och överhölj hans ansikte, så att han icke skådar ljuset.d 6 Och på domens stora dag skall han kastas i eldsjön. 7 Och gör jorden helbrägdae, vilken änglarna hava fördärvat, och förkunna henne, att jag skall hela henne och att icke alla människobarnen skola förgås genom de hemligheter, som väktarna yppat för sina söner och lärt dem. 8 Och hela jorden blev fördärvad genom kunskapen om Asasels verk. Tillskriv honom alla synderna.f

9 Och till Gabriel sade Gud: Drag ut mot de i synd avladeg, och de förkastade och otuktens sönerh, och utrota otuktens söner och väktarnas barn ibland människorna. För dem ut och släpp lös dem, att de må själva genom mord förgöra varandra, ty långt liv skola de icke få. 10 Och deras fäder skola alla bedja dig om förbarmande, men intet kunna utverka, ehuru de vänta sig ett mycket långt liv och hoppas, att var och en av dem skall leva femhundra år.i

11 Och till Mikael sade Gud: Kungör detta för Semjasa och hans stallbröder, som förenat sig med kvinnorna till att fördärva sig med dem i all deras orenhet. 12 När alla deras söner dräpa varandra och de skådat sina käras undergång, så fastbind dem under jordens kullar för sjuttio släktens tidj, ända till deras doms och fullbordans dag, tills den yttersta domen hålles för all evighet. 13 I de dagarna skall man föra dem till den brinnande avgrunden. I pinan och fängelset skola de instängas för all evighet. 14 Och genast skall avgrunden brinna och sedan förstöras jämte dem. Tillsammans skola de vara bundna till alla släktens ände. 15 Och förgör alla vällustiga själar och väktarnas barn, emedan de misshandlat människorna. 16 o Herrarnas Herre … konungarnas Konung: jämför en så gott som identisk titulering i Upp 17:14 och 19:16 (Aland)a För stavningen på Asasel, se bilagan Namnen på väktarna.b Arsyalalyur (Knibb) återges Uriel hos en grekisk text (Fortner), vilket följs av (1901).c hans säd varda behållen för hela jorden: Jämför Visheten 14:6d Läs på sidan Semjasa och Asasel om den parallella ritualen med ”geten för asasel” i 3 Mos 16. Sidans adress: http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/henoks-bok-pa-svenska/semjasa-och-asasel/e Jämför Rom 8:19-21 (Moore)f Jämför Asasel i 3 Mos 16 som också befann sig i öknen.g de i synd avlade är mer ordagrant bastardarna enligt (Fortner) som hänvisar till Charles och Knibb.h otuktens söner (Knibb); även senare i versen.i Jämför Syrak 16:7 (neagle) och (Dankenbring)j Se Luk 3:23-37, och Matt 24:34

12

Och utrota allt övervåld från jordens yta, och varje ont verk skall taga slut, och rättfärdighetens och rättvisans planta skall synas, och arbetet skall lända till välsignelse. Full av fröjd, skall man i evighet plantera rättvisa och rättfärdighet. 17 Och nu skola alla rättfärdiga tillbedja i ödmjukhet och förbliva vid liv, tills de fött tusen barn, och alla sina ungdomsdagar och sin sabbat skola de genomleva i frid. 18 I de dagarna skall hela jorden bebyggas i rättfärdighet och planteras med träd och varda uppfylld med välsignelse. 19 Allehanda ljuvliga träd och vinstockar skall man plantera på henne. Och vinstocken skall bära frukt i ymnighet, och av all säd, som utsås, skall ett mått bära tiotusen, och ett mått oliver skall giva tio pressar olja. 20 Och du, rena jorden från allt övervåld och all orättvisa och all synd och all gudlöshet och all orenhet och se till, att de försvinna från henne. 21 Och alla människobarnen skola vara rättfärdiga, och alla folk skola ägna mig sin dyrkan och prisa och tillbedja mig. 22 Och jorden skall vara ren från allt fördärv och all synd och allt straff och alla kval. Och jag skall aldrig mer sända en vattuflod över henne, från släkte till släkte evinnerligen.

11 1 Och i de dagarna skall jag upplåta välsignelsens förrådskamrar, som äro i himmelen, för att låta välsignelse komma ned på jorden över människobarnens verk och arbete. 2 Frid och rätt skola förena sig under världens alla dagar och genom jordens alla släkten.

Väktarnas böneskrift (sektion 3)

12 1 Och innan allt detta skedde, vart Henok fördold, och ingen bland människobarnen visste var han blivit förborgad och var han uppehöll sig och vad som blivit av honom. 2 Och all hans verksamhet under hans levnad var med de heliga och med de vakande änglarna.

3 Och jag, Henok, höll just på att lovprisa världens store Herre och Konung, då de vakande änglarna kallade mig, Henok, skrivaren, och sade till mig: 4 Henok, du rättfärdighetens skrivare, gå och delgiv väktarna — som lämnat den höga himmelen, och den heliga, eviga orten och fördärvat sig med kvinnor och gjort så, som människobarnen göra, och tagit sig hustrur och nedsjunkit i stort fördärv — 5 att de icke skola hava frid på jorden ej heller erhålla förlåtelse för sina synder, ty de skola icke få glädja sig över sina barn. 6 Sina käras förgörelse skola de åse, och över sina barns undergång skola de jämra sig, och de skola bedja i evighet, men icke finna barmhärtighet och frid.

13 1 Och Henok gick åstad och sade till Asasela: Du får ingen frid. En sträng dom har utgått över dig, att man skall binda dig, 2 och lindring, förbön och barmhärtighet skola icke tillfalla dig för det övervåld, som du lärt människobarnen, och för alla de hädelsens, våldets och syndens verk, som du visat dem. 3 Då gick jag vidare och talade till dem samtligen, och de blevo förfärade, och fruktan och skräck överföllo dem. 4 Och de bådo mig skriva en böneskrift för dem, på det att de därigenom måtte erhålla förlåtelse, och att frambära den till himmelen inför Gud. 5 Ty själva kunde de icke längre tala med honom, icke heller upplyfta sina ögon mot himmelen, av blygsel över sin syndaskuld, för vilken de straffades. 6 Då avfattade jag deras böneskrift för deras ande och för varje särskild gärning av dem och för det varom de bådo, att de därigenom måtte vinna tillgift och röna långmodighet.

7 Och jag gick åstad och satte mig vid Dans vattendrag i Dan, söder om Hermons västra sluttning,b och läste deras böneskrift, tills jag somnade. 8 Och se, jag hade en dröm och såg syner. Och i en syn såg jag en straffdom, som jag skulle

a För stavningen på Asasel, se bilagan Namnen på väktarna.b I närheten av Ceasarea Philippi, som ligger i riktning mot Hermons sydvästra slutning, ägde Petrus bekännelse rum, Mark 8:27-30 (PBL)

13

kungöra himmelens söner, tillrättavisande dem. 9 Och när jag uppvaknat, gick jag till dem, och de sutto alla församlade i Ublesjael, mellan Libanon och Senesera, sörjande, med övertäckta ansikten. 10 Och jag omtalade för dem alla de syner jag sett under min sömn och begynte tala rättfärdighetens ord och bestraffa himmelens väktare.

14 1 Vad som här i det följande står skrivet är rättfärdighetens ord och de eviga väktarnas tillrättavisning, såsom den Helige och Store befallt genom den synen. 2 Under min sömn såg jag vad jag nu skall berätta med min lekamliga tunga och min anda, som den Store givit människorna, att de skola tala därmed och förstå det med hjärtat, 3 Liksom han skapat människorna och skänkt dem förmåga att fatta förståndets ord, så har han skapat även mig och förlänat mig makt att bestraffa väktarna, himmelens söner.

4 Jag hade uppskrivit eder bön, men i min syn såg jag, att den icke i all evighetb skall varda hörd och att domen över eder är uttalad och att ingenting skall beviljas eder. 5 Och hädanefter skolen I icke i all evighet mera uppstiga till himmelen, och till jorden är den domen utgången, att man skall binda eder för alla världens dagar. 6 Men först skolen I åse edra älskade söners undergång, och I skolen icke få äga dem, utan de skola falla för svärd inför edra ögon. 7 Eder bön för dem varder icke uppfylld, icke heller eder bön för eder själva. Och ehuru gråtande och bedjande, skolen I intet erhålla av det var om jag i min böneskrift bett för eder.

8 Och sålunda tedde sig min syn. Se, molnen och en dimma inbjödo mig, och stjärnornas och blixtarnas lopp drev och jagade mig, och vindarna gåvo mig vingar och förde mig bort. 9 De togo mig upp till himmelen, och jag kom till en mur, byggd av kristall och omgiven av eld. Och jag begynte varda förfärad. 10 Och jag steg in i lågan och närmade mig ett högt hus med väggar och golv av kristall. 11 Dess tak liknade stjärnornas och blixtarnas bana, med flammande kerubim däremellan på en vattenklar himmel. 12 Lågande eld omgav dess väggar, och dess dörr brann av eld. 13 Och jag inträdde i den boningen. Den var het som eld och kall som is. Intet ljuvligt och intet liv funnos där. Fruktan överföll mig, och bävan fattade mig, 14 och förskräckt och skälvande, föll jag på mitt ansikte.

Och jag såg i min syn, 15 och se, där var en annan byggnad, större än den förra, av eldslågor, och alla dess portar stodo öppna inför mig. 16 Och allt var så översvinneligt härligt och stort och praktfullt, att jag icke mäktar giva eder en beskrivning på dess härlighet och storlek. 17 Men dess golv var av eld, och därovan blixtars och stjärnors bana, och även dess tak var flammande eld. 18 Och jag upplyfte mina ögon och såg därinne en hög tron, till utseendet såsom rimfrost, och runt omkring den liksom strålande sol och stämmor av kerubim. 19 Och nedanför den höga tronen runno eldströmmar fram, så att man icke kunde se på den. 20 Och han, som är stor i härlighet, satt på den tronen, och hans klädnad sken klarare än solen och var vitare än den rena snön. 21 Ingen av änglarna kunde träda ditin, icke heller någon varelse av köttc skåda själve den härlige och majestätiske Gudens anlete.d 22 Flammande lågor omgåvo honom, och en stor eld brann inför honom, så att ingen av dem som voro omkring honom kunde närma sig tronen. Tio tusen sinom tio tusene stodo inför honom, men han hade intet behov av det heliga rådet. 23 Och de heliga i hans närhet avlägsnade sig varken natt eller dag och lämnade honom aldrig. 24 Och jag hade dittills haft ett täckelse över mitt ansikte, ty jag bävade. Då kallade mig Herren med egen mun och sade till mig: Kom hit,

a mellan Libanon och Seneser dvs nära Damaskus (Fortner)b under evighetens alla dagar (Knibb) heter i all evighet enligt (1901). Det kan också översättas med under världens alla dagar (Fortner som hänvisar till Laurence)c någon varelse av kött enligt Charles och Knibb; en dödlig enligt (1901)d Jämför 1 Tim 6:16 (Moore)e … tronen. Tio tusen sinom tio tusen stodo inför honom: Jämför Upp 5:11 änglar som stod runt tronen … deras antal var myriaders myriader (Aland)

14

Henok, och hör mitt heliga ord! 25 Och han lät mig stiga upp och komma fram ända till porten, men jag böjde ned mitt ansikte.

15 1 Och han sade till mig med sitt ord: Hör, frukta icke, Henok, du rättfärdige man och rättfärdighetens skrivare, utan träd fram och hör mitt ord! 2 Och gå åstad och säg till himmelens väktare, Som hava sänt dig att bedja för dem: I borden bedja för människorna och icke de för eder. 3 Varför haven I lämnat den höga, heliga, eviga himmelen och sovit hos kvinnorna och orenat eder med människornas döttrar och tagit eder hustrur och gjort såsom jordens barn och fött jättesöner? 4 Medan I voren andliga och heliga, i åtnjutande av de eviga livet, haven I orenat eder med kvinnors bloda och fött barn, haft begärelse till människors blodb och avlat kött och blod, såsom de dödliga och förgängliga pläga göra. 5 Fördenskull har jag också givit dem hustrur, att de må befrukta dem och att barn må födas genom dem, på det att inget skall fattas dem på jorden.c 6 Men förut voren I andliga, i besittning av det eviga, odödliga livet under världens alla släkten. 7 Därför har jag icke skapat hustrur åt eder, ty de andliga hava sin boning i himmelen.

8 Och jättarna, som äro födda av kött och blod, skola på jorden kallas onda andar, och där skall deras hemvist vara. 9 Onda väsenden framkomma ur deras länder. Emedan de äro ovanefter och deras begynnelse och ursprung var ifrån de heliga väktarna, skola de vara onda andar på jorden, och onda andar skola de kallas. 10 Och himmelens andar hava sin boning i himmelen, men jordens andar, som föddes på jorden, hava sin boning på jorden. 11 Och jättarnas andar, som skola bliva likt molnend, skola vålla fördärv och störta ned och föröva våldsdåd och anställa förödelse och anstifta olyckor på jorden. Och de skola vara osynliga och varken behöva äta eller dricka.e 12 Och dessa väsenden skola uppresa sig mot människobarnen och mot kvinnorna, emedan de härstamma från dem.

16 1 I de dagarna, då jättarna skola mörda varandra, gå under och dö och när deras andar gått ut ur deras kroppar, skall deras kött hemfalla åt förgängelsen. Och sedan skola de utan dom anställa fördärv, ända tills den dag kommer, då den stora domen fullbordas över den stora världen, över väktarna och de ogudaktiga.f

2 Och säg nu till väktarna, som sänt dig att bedja för dem, vilka förut varit i himmelen, säg dem nu: 3 I haven varit i himmelen, och visserligen voro alla de förborgade tingen eder ännu icke uppenbarade; men flera hemligheter haven I vetat, och dem haven I uti edert hjärtas hårdhet meddelat kvinnorna, och därigenom anstifta män och kvinnor mycket ont på jorden.

4 Säg dem alltså: I haven ingen frid.

Henoks första resa (sektion 4)

17 1 Och de togo mig bort till ett ställe, där det fanns skepnader, som liknade flammande eld och som, när som helst de ville, visade sig i människogestalt. 2 Och de förde mig till stormvindens hemvist och upp på ett berg, vars spets räckte upp i himmelen. 3 Och jag såg skinande platser och åskan vid deras gränser och i djupet

a kvinnors blod (Charles) i stället för kvinnor (1901-?-). Knibb återger denna passage med … orenat eder på kvinnorna, och fött barn genom köttets blod, och haft …b människors blod efter (Knibb) i stället för människor (1901)c på det att inget skall fattas dem på jorden (Charles) i stället för såsom det sker på jorden. (1901). Knibb återger denna passage med så att gärningar må utföras på jorden.d skola bliva likt molnen (Laurence) heter hava sitt tillhåll i molnen enligt (1901). Charles rättar meningen till … jättarnas andar hemsöker, vållar fördärv … och (Knibb) gör på liknande sätt. Grekiskan har här ordet nephelas vilket möjligen gömmer på en äldre version på ordet: Napheleim (Fortner)e och varken behöva äta eller dricka: (Charles) har här och intager ingen föda, men, även så, hungrar och törstar.f Jämför Matt 8:29 (Moore)

15

en brinnande pilbåge och pilar och ett koger och ett flammande svärd och alla blixtarna. 4 Och de förde mig ända till levande vatten som taladea och ända till västerns eld, som upptager varje solnedgång. 5 Och jag kom till en brinnande ström med eld flytande såsom vatten, vilken utgjuter sig i ett stort hav i väster.

6 Och jag såg alla de väldiga floderna och anlände till ett stort mörker och gick in däri, dit alla dödliga vandra.

7 Och jag såg Vintertidens svarta molns berg och den ort, där hela djupets vatten utgjuter sig.

8 Och jag såg djupets mynning och mynningen av alla jordens floder. 18 1 Och jag såg jordens grundvalar och alla vindars förvaringsrum och såg

hur han därmed utrustat hela skapelsen. 2 Och jag såg jordens hörnsten och de fyra vindarna, som bära både henne

och himmelens fäste. 3 Och jag såg huru vindarna spänna ut himmelens valv och sväva mellan

himmel och jord; de äro himmelens pelare. 4 Och jag såg de vindar, som kringvrida himmelens valv och komma solen och

stjärnorna att gå ned. 5 Och jag såg jordens vindar, som bära molnen, och såg änglarnas vägar och

vid jordens ände himmelens fäste därovan. 6 Och jag gick vidare, mot söder. Det brinner natt och dag där, varest det

finnes sju berg av ädla stenar, tre i öster och tre i söder. 7 Och av dem i öster var ett av färgade stenar och ett av pärlstenar och ett av antimon, och de i söder voro av röda stenar. 8 Men det mellersta berget räckte ända upp i himmelen, liksom Guds tron, och var av alabaster och dess övre del av safir. 9 Och jag såg i alla bergen brinnande eld. 10 Och på andra sidan om det stora landet såg jag en ort, där vattnet samlade sig. 11 Och jag såg i jorden en djup klyfta med pelare av himmelsk eld, och jag såg andra pelare av himmelsk eld, vilka varken kunde räknas uppåt eller nedåt, falla ned bland dem.

12 Och över den klyftan såg jag en ort, som icke hade något himmelens fäste ovan och ingen jordens grundval under sig, och där fanns intet vatten och inga fåglar, utan det var allenast en öde plats. 13 Och förskräckligt var det jag där såg: sju stjärnor, som liknade höga, brinnande berg, och de voro såsom andar och anropade mig.

14 Och ängeln sade till mig: Här sluta himmel och jord. Denna ort tjänar till fängelse för himmelens stjärnor och dess härskara. 15 Och de stjärnor, som kretsa över elden, äro de som före sin uppgång överträdde Guds befallning, emedan de icke kommo på sin bestämda tid. 16 Och han vredgades på dem och band dem och håller dem bundna ända till den tid, då deras skuld bliver fulländad, under hemlighetens år.

19 1 Och Uriel sade till mig: Här skola de änglars andar bo, vilka förenat sig med kvinnorna och, antagande mångahanda gestalter, orenat människorna och förfört dem, så att de dyrkat demonerna såsom gudar och offrat åt demb — nämligen när den dag kommer, då den stora yttersta domen skall hållas över dem. 2 Och även deras hustrur, som förförde himmelens änglar, skall det gå på samma sätt.

3 Och jag, Henok, allena har sett alltets gränserc, och ingen annan människa har skådat detta utom jag.

De heliga vakande änglarna

20 1 Och detta är namnen på de heliga vakande änglarna.

a to water of life, which spoke (Fortner hänvisar till Laurence)b Jämför 1 Kor 10:20 (Silverbristle)c alltets gränser: jämför 1 Pet 4:7 slutet på allting (Moore)

16

2 Uriel, åskans och jordbävningens ängel; 3 Rafael, Människoandarnas ängel; 4 Raguel, som verkställer hämnden på världen och ljusen; 5 Mikael, som är satt över den bästa delen av människorna, nämligen folketa; 6 Sarakael, som vakar över de människobarns andar, som förleda andarna till synd; 7 Gabriel, som är satt över ormarnab och paradiset och keruberna.

21 1 Och jag vandrade runt omkring och kom till en ort, där ingenting hände. 2 Och jag såg någonting förskräckligt: ingen hög himmel och ingen fast grundad jord, utan ett tomrum, högt och rysligt. 3 Och där såg jag sju stjärnor från himmelen blunda, liknande stora berg och liksom brinnande i eld.

4 Denna gång sade jag: För vilken synd äro de bundna, och varför äro de utstötta hit?

5 Då sade Uriel, vilken var hos mig såsom min ledare: Henok, vad forskar du efter, och vad söker du få veta, och vi frågar du och är nyfiken? 6 Detta är de stjärnor, som hava överträtt den högste Gudens befallning, och de ligga bundna här, ända till dess tio tusen världar, talet på deras skulds dagar, varda fullbordade.

7 Och därifrån gick jag till ett annat ställe, som var ännu sydligare än det förra, och såg någonting förskräckligt. En stor eld fanns där, som flammade och lågade, och hade inskärningar och nådde ända bort ic en riktig avgrund, och stora pelare av eld kastades ditned. Men dess utsträckning och storlek kunde jag icke skönja, ej heller var jag i stånd att se dess begynnelse.

8 Då sade jag: Hur förfärlig är icke denna ort, och huru plågsamt är det ej att se på den!

9 Då svarade Uriel och sade: Henok, varför uppstå sådan fruktan och fasa hos dig för denna rysliga ort och vid åsynen av denna pina? 10 Och han sade vidare till mig: Denna plats är änglarnas fängelse, och här skola de hållas fångna i evighet.

Henoks andra resa (sektion 5)

22 1 Därifrån gick jag till en annan ort. Och han visade mig en stor, hög bergsträcka i väster, hårda klippor och fyra vida platser. 2 Och bland dem fanns det djupa och breda och alldeles släta orter, så släta som någonting som rullar, och dystra att se på.

3 Denna gång svarade Rafael, som var med mig, och sade: Dessa rymliga platser äro ämnade till att andarna, de avlidnas själar, skola församla sig på dem; de äro skapade för att församla alla människobarnens själar. 4 De platserna hava danats till uppehållsorter för dem ända till dagen för deras dom och ända till deras bestämda tid, och den tiden är lång, tills den stora domen övergår dem. 5 Och jag såg andar av människobarn, som då voro döda, och deras röster trängde klagande ända fram till himlens port.

6 Denna gång frågade jag ängeln Rafael och sade: Vems ande är den där, vars stämma tränger uppåt och klagar?

7 Och han svarade mig: Det är den ande, som gick ut ur Abel, som dödades av sin broder Kain, och han klagar på honom, till dess Kains säd varder utrotad från jordens yta och försvinner bland människors barn.d

8 Då frågade jag om honom och om allas dom och sade: Varför är den ena skild från den andra?

a folket är Israel enligt (1901)b ormarna eller Ikisat som enligt (Fortner som hänvisar till Laurence) verkar vara ett egennamn.c nådde ända bort i följer Charles och Knibbd Jämför Upp 6:9-10

17

9 Och han svarade mig: Dessa trenne avdelningar äro gjorda för att åtskilja de dödas andar.a Och så äro de övriga rättfärdigas själar avsöndrade, och de hava en vattukälla, och ovan den är ljus. 10 Likaså finnes en avdelning för syndarna, dit de komma, när de dött och begravas på jorden, utan att domen utgått över dem under deras livstid. 11 Här dväljas deras själar åtskilda i den stora pinan, tills domens, straffets och plågans stora dag kommer för hädarna och hämnden över deras själar, då man här binder dem för evigt. 12 Och denna avdelning är danad för deras själar, som klaga över sin undergång, då de blevo dödade i syndarnas dagar. 13 Således är den skapad för de människors själar, som icke voro rättfärdiga, utan syndare, fulländade i skuld. De skola vara hos de skyldiga, dem lika, men deras själar varda icke dödade på domens dag, icke heller skola de uttagas härifrån.

14 Då prisade jag härlighetens Herre, och sade: Prisad vare min Herre, härlighetens och rättvisans Herre, som regerar över allting i evighet!

23 1 Därifrån gick jag till ett annat ställe västerut, intill yttersta ändarna av jorden. 2 Varest jag såg en lågande och oupphörligt framströmmande eld, vilken varken dag eller natt avbröt sitt lopp, utan fortfor beständigt på samma sätt.

3 Jag frågade, sägande: vad är detta, som aldrig upphör?4 Då svarade Raguel, en av de helige änglar, som voro med mig, 5 Och sade:

Denna lågande eld, som du ser strömma västerut, kommer från alla himmelens lysande kroppar.

24 1 Därifrån gick jag till en annan trakt av jorden, och han visade mig en bergsträcka av eld, som flammade natt och dag. 2 Och jag gick fram och såg sju ståtliga berg av praktfulla, vackra stenar, det ena olikt det andra, alla präktiga och av ett härligt utseende och ett skönt yttre, tre i öster och tre i söder, och det ena reste sig högre än det andra, och mellan dem slingrade sig jämsides löpande djupa dalar. 3 Och det sjunde berget var i mitten, och dess spets liknade en tron, omgiven av välluktande träd. 4 Och bland dem fanns ett med en doft, vars like jag ännu aldrig hade känt och vars blad och blommor icke vissna i evighet och vars ved aldrig multnar och vars frukter äro sköna och likna palmdruvor.

5 Denna gång sade jag: Se vilket skönt träd, härligt att skåda, och ljuvligt äro dess blad och välbehagligt är åsynen avb dess frukt!

6 Då svarade mig Mikael, en av de heliga och ärade änglarna, vilken var satt över de bergen och de träden. 25 1 Och han sade till mig: Henok, vad önskar du få veta om detta träds doft?

2 Då svarade jag, Henok, honom och sade: Om allting skulle jag vilja veta något, men i synnerhet om detta träd.

3 Och han svarade mig och sade: Det höga berg, som du sett och vars topp liknar Herrens tron, är också hans tron, där den Helige och Store, härlighetens Herre, den evige Konungen, skall sitta, när han stiger ned för att bringa jorden det gott är. 4 Och detta träd med den ljuvliga lukten är det icke någon enda dödlig tillåtet att vidröra förrän på den stora domens tid. När allt varder vedergällt och fullbordat för evigheten, skall det trädet överantvardas åt de rättfärdiga och ödmjuka. 5 Och av dess frukt skall liv beskäras åt de utvalda. Och i norr skall det omplanteras, på den heliga orten, och bliva Herrens, den evige Konungens, tempel.c

6 Då skola de fröjda sig och jubla i den Helige. De skola låta dess doft intränga i sina ben och leva ett långt liv på jorden, såsom dina fäder levat,

a Jämför Luk 16:26 (Pratt2)b välbehagligt är åsynen av följer 1826, Laurence, Charles, och Knibbc Jämför Upp 22:2 (Moore)

18

och i deras dagar skola ingen sorg och intet lidande, ingen möda och ingen plåga komma vid dem.

7 Då prisade jag härlighetens Herre, den evige Konungen, därför att han berett detta åt de rättfärdiga människorna och skapat det och lovat att giva dem det.

26 1 Och därifrån gick jag till jordens medelpunkta och såg en välsignad och fruktbar äng, där grenar från ett avhugget träd slogo rot och sköto skott. 2 Och där såg jag ett heligt bergb och nedanför detta, öster därom, ett vattendragc, som flöt åt söder. 3 Och jag såg i öster ett annat bergd av samma höjd och mellan dem båda en djup, men icke bred dale, varest ett vatten flöt invid berget. 4 Och väster om detta var ett annat berg, lägre än det förra, och där nedanför mellan dem båda var en dal, och andra, djupa och torra dalar funnos vid de trenne bergens fot. 5 Och alla dalarna, i den hårda klippan, voro djupa och smala. Och träd voro planterade på höjderna. 6 Och jag förundrade mig över klipporna och över dalenf och undrade storligen.

27 1 Då sade jag: Vartill äro de ämnade, detta välsignade land, uppfyllt med träd, och denna fördömda dalg?

2 Då svarade mig Uriel och sade: Den fördömda dalen är bestämd för dem som varda för evigt fördömda. Här måste alla de samlas, vilka föra otillbörligt tal mot Gud och tala oförsynt om hans härlighet. Här samlar man dem, och här är deras straffort. 3 I den yttersta tiden skall skådespelet av en rättvis dom för all evighet över dem beskäras de rättfärdiga.h Fördenskull skola de som funno förbarmande prisa härlighetens Herre, den evige Konungen. 4 Och när de dagar komma, då domen fälles över dem, skola de prisa honom för den barmhärtighet, varmed han sänkt dem deras arvedel. 5 Då prisade även jag härlighetens Herre och talade till honom och ihågkom såsom sig bör, hans storhet.

28 1 Därifrån begav jag mig öster ut till mitten av berget i öknen, vars jämna yta jag allenast blev varse. 2 Den var full av träd av det omtalta fröet, och vatten rann hastigt nedför detsamma. 3 Där syntes ett vattenfall, sammansatt likasom av många vattenfall både västerut och österut. På ena sidan voro träd, på den andra vatten och dagg.

29 1 Då gick jag till ett annat ställe, från öknen öster ut om det berget, vilket jag hade nalkats. 2 Där såg jag träd av bestämt värde, i synnerhet dem, som frambringa välluktande droger, rökelse och myrra, och trän olika varandra.

30 1 Och över detsamma bortom dem höjde sig det östra berget på icke stort avstånd. Jag såg likaledes ett annat ställe med dalar av vatten, vilka aldrig uttorkade. 2 Varest jag märkte ett praktfullt träd, vilket i lukt liknade Zasakinoni. 3 Och emot sidorna av dessa dalar blev jag varse kanelträdet med en söt lukt.

Vidare gick jag österut. 31 1 Då såg jag ett annat berg, bevuxet med träd, varifrån vatten flöt likasom Niketro. Dess namn var Sazira och Kalboneba,j 2 och uppå detta berg blev jag varse ett annat berg, varpå voro träden Alva. Dessa träd voro fulla likasom mandelträd och starka, 3 och då de frambragte frukt, överträffade densamma all vällukt.

a Palestina (Jerusalem) påpekar (1901)b Sion påpekar (1901)c Siloa påpekar (1901)d Oljeberget påpekar (1901)e Kidron (Josafats dal) påpekar (1901)f Gehenna (Hinnom) påpekar (1901)g Gehenna (Hinnom) påpekar (1901)h Jämför 2 Petr 2:6 (Fortner)i Charles har här ordet mastic vilket är ett namn på ett träd på engelskaj I stället för namnen Niketro, Sazira, och Kalboneba har Knibb orden nektar, styrax, och galbanum här

19

32 1 Och när jag blickade åt norra, bort över höjderna, såg jag sju berg, fulla med ypperlig nardus och välluktande träd och kanel och peppar.

2 Därifrån gick jag över de bergens toppar, fjärran mot öster, och drog vidare över Erythreiska havetb och kom långt bort ifrån detta och svävade över ängeln Sutelc. 3 Och jag kom in i rättfärdighetens lustgård och såg mångahanda träd, höga, välluktande, vackra och härliga, och även vishetens träd, som förlänar dem som äta därav mycken visdom. 4 Och det liknar johannesbrödträdetd, och dess frukter äro mycket goda och likna vindruvor, och dess doft sprider sig vitt omkring.

5 Och jag sade: Skönt är detta träd, och hur härlig och ljuvlig är ej dess anblick!

6 Och den helige ängeln Rafael, som var med mig, svarade och sade: Detta är vishetens träd, varav dina stamföräldrar, din åldrige fader och din gamla moder, hava ätit. Och de funno vishetens kunskap, och deras ögon öppnades, och de sågo, att de voro nakna, och så blevo de utdrivna ur lustgården.

33 1 Därifrån gick jag till yttersta gränserna av jorden, varest jag såg stora djur, olika varandra, och fåglar, skiljaktiga till utseende och skapnad samt begåvade med läten av olika ljud.

2 Öster om dessa djur märkte jag yttersta gränserna av jorden, varest himmelen upphörde. Himmelens portar stodo öppna, och jag såg de himmelska stjärnorna komma ut. Jag räknade dem, då de framkommo genom porten, och uppskrev dem alla, så fort de kommo ut, den ena efter den andra, enligt deras antal. Jag uppskrev jämväl deras namn, deras tid och deras omlopp, såsom ängeln Uriel, vilken var med mig, utvisade dem för mig. 3 Han visade dem alla för mig, och uppskrev en berättelse om dem. 4 Han uppskrev även för mig deras namn, deras ordning och deras verkningar.

34 1 Därifrån gick jag norr ut till yttersta gränserna av jorden. 2 Och där såg jag ett stort och härligt under vid yttersta gränserna av hela jorden. 3 Jag såg där himmelska portar öppnade uti himmelen, tre av dem voro tydligen åtskilda; de nordliga vindarna framkommo från dem, blåsande köld, hagel, dagg, snö, frost och regn. 4 Från en av portarna blåste de milt; men då de blåste från de två andra portarna, var det med häftighet och styrka. De blåste hårt över jorden. 35 1 Därifrån gick jag till de yttersta gränserna av världen västerut, varest jag blev varse tre portar öppna, likasom jag sett norrut; portarna och gångarna genom dem voro av lika storlek.

36 1 Då begav jag mig till yttersta gränserna av jorden söderut, varest jag såg tre portar öppna mot söder, från vilka framkommo dagg, regn och blåst. 2 Därifrån gick jag till de yttersta gränserna av himmelen öster ut, varest jag såg tre himmelska portar öppna mot öster, vilka hade smärre portar inom sig. 3 Genom varje av dessa små portar framgingo himmelens stjärnor och framskredo mot väster på en väg, som sågs av dem, och det vid varje period av deras synligblivande.

4 Då jag såg dem, välsignade jag var stund, och så prisade jag varje gång härlighetens Herre, som gjort de stora och härliga undertingen för att visa änglarna och människornas själar sitt verks storhet, att de må lovprisa hans verk och att all hans skapade varelser må se hans makts gärningar och lova hans händers stora verk och prisa honom i evighet.

a norr: i den grekiska Gg står det nordost (Charles)b Röda havet hos Knibbc Sutel är Zotiel hos Knibbd Samma träd som går under namnet carob eller karob

20

Liknelsernas bok 37-71

Inledning (sektion 6)

37 1 Vishetens andra syn, vilken Henok såg, Jereds son, Mahalaleels son, Kenans son, Enos' son, Sets son, Adams son. 2 Detta är början av vishetens tal, som jag begynte tala, sägande till dem som bo på jorden: Hören, I gamla, och förnimmen, I efterkommande, de heliga ord, som jag skall tala inför andarnas Herre. 3 De gamla bör man först nämna, och även de kommande släktena skola vi icke undanhålla vishetens begynnelse. 4 Och hittills har aldrig av andarnas Herre sådan visdom förlänats, som den jag mottagit efter mitt förstånd, efter andarnas Herres behag, av vilken det eviga livets lott blivit mig beskärd. 5 Trenne liknelsera visades mig, och jag började berätta dem för dem som bo på markenb.

Första liknelsen

38 1 Första liknelsenc. När de rättfärdigas församling skall visa sig och syndarna dömas för sina synder och bortdrivas från jordens yta 2 och den Rättfärdige varder uppenbarad inför de utvalda rättfärdigas ögon, vilkas verk blivit vägda av andarnas Herre. Och ljuset skall synas för de rättfärdiga och utvalda, som bo på jorden.d Var skall då syndarnas boning vara och deras vistelseort, som hava förnekat andarnas Herre? Det vore bättre för dem, om de aldrig blivit födda.e 3 Och när de rättfärdigas hemligheter varda uppenbarade, då bliva syndarna dömda och de ogudaktiga bortjagade från de rättfärdigas och utvaldas ansikte. 4 Och från den stunden skola ej längre de som besitta jorden vara mäktiga och högaf och skola icke kunna skåda de heligas ansikte, ty andarnas Herres ljus skiner på de heligas och rättfärdigas och utvaldas anlete.g 5 Och de mäktiga konungarna skola på den tiden omkomma och lämnas i de rättfärdigas och heligas händer. 6 Och från den stunden skall ingen kunna anropa andarnas Herre om nåd, ty deras liv har tagit en ände.

39 1 Och det skall ske i de dagarna, att de utvalda och de heliga barnen skola nedstiga från de höga himlarna och förena sig med människobarnen. 2 I de dagarna erhöll Henok nitälskans och vredens och orons och förvirringens böcker.

a liknelser (Laurence, Charles, Knibb) eller syner (1901)b marken efter Knibb i stället för fästet (1901)c liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)d Jämför Joh 1:5-9e Jämför Matt 26:24 (Pratt2)f Jämför 1 Kor 2:6 den här världens härskare, som går mot sin undergång. (Moore)g Jämför 2 Kor 3:18 (Moore)

21

Barmhärtighet skall icke vederfaras dem, sade andarnas Herre. 3 Och i samma stund ryckte ett moln och en stormvind mig upp och bort från jorden och förde mig till himlarnas ände. 4 Och där såg jag en annan syn: de rättfärdigas boning och de heligas lägerställen. 5 Där skådade mina ögon deras boningar hos änglarna och deras lägerplatser hos de heliga och sågo huru de bådo och anropade och bönföllo för människobarnen. Och inför dem flöt rättfärdighet såsom vatten, och barmhärtighet såsom dagg på jorden. Så är det ibland dem från evighet till evighet. 6 Och i de dagarna skådade mina ögon den ort, där de rättfärdiga och troende utvalda vistas, och sågo hur rättvisan härskar i deras dagar. Och oräknelig är de rättfärdigas och utvaldas skara inför honom från evighet till evighet. 7 Och jag såg deras boningar under vingarna på andarnas Herrea och såg huru alla de rättfärdiga och utvalda inför honom äro övergjutna liksom av eldens glans. Och deras mun är full av lov, och deras läppar prisa andarnas Herres namn, och rättfärdigheten upphör icke inför honom. 8 Jag önskade bo där, och min själ hade lust till den boningen. Där har min del redan från begynnelsen varit, ty så är det bestämt om mig inför andarnas Herre. 9 Och i de dagarna lovade och upphöjde jag med välsignelse och pris andarnas Herres namn, emedan han bestämt välsignelse och härlighet åt mig efter sitt välbehag. 10 Länge betraktade mina ögon den orten, och jag prisade Gud, sägande: Pris vare honom, och lovad vare han från begynnelsen och i evighet! 11 För honom finnes intet slut. Innan världen är skapad, vet han vad den är och vad som skall ske i den från släkte till släkte. 12 Dig prisa de som icke sova. De stå inför din härlighet och prisa, lova och ära dig, sägande: Helig, helig, helig är andarnas Herre! Han uppfyller jorden med andar. 13 Och här sågo mina ögon alla dem som icke sova, huru de stå inför honom och lovprisa och säga: Prisad vare du, och prisat vare Herrens namn från evighet till evighet! 14 Och mitt anlete vart förvandlad, ty jag kunde icke längre skåda.b

40 1 Och sedan såg jag tusen sinom tusen och tio tusen sinom tio tusen,c otaligt och oräkneligt många, vilka stå inför andarnas Herres härlighet. 2 Jag såg, och på de fyra sidorna om andarnas Herre varseblev jag fyra ansikten, olika de andra, som funnos där, och deras namn fick jag veta, ty den ängel, som gick med mig, sade mig dem och visade mig alla de förborgade tingen. 3 Och jag hörde de fyra ansiktenas röster, när de lovsjöngo inför härlighetens Herre.

4 Den första rösten prisar andarnas Herre från evighet till evighet. 5 Och den andra rösten hörde jag lova den Utvalde och de utvalda, vilka blivit

vägda av andarnas Herre.

a Charles placerar denna rad efter den första raden i v 6b Och mitt anlete … icke längre skåda enligt Charles, i stället för Och mina ögon vordo bländade hos (1901)c Jämför Upp 5:11 (Silverbristle)

22

6 Och den tredje rösten hörde jag bedja och bönfalla för dem som bo på jorden och anropa i andarnas Herres namn.

7 Och den fjärde rösten hörde jag avisa satanerna och hindra dem att träda inför andarnas Herre för att anklaga dem som bo på jorden.

8 Sedan frågade jag fridens ängel, som gick med mig och som visade mig allt det fördolda, och sade till honom: Vilka äro dessa fyra ansikten, som jag sett och vilkas röster jag hört och skrivit om?

9 Och han sade till mig: Den förste är den barmhärtige och långmodige helige Mikael. Och den andre, som är satt över människobarnens alla sjukdomar och

sårnader, är Rafael. Och den tredje, som härskar över alla krafterna, är den helige Gabriel. Och den fjärde, som är satt över deras ånger och hopp, som skola ärva det

eviga liveta, är Fanuel. 10 Och de äro den högste Gudens fyra änglar, och de fyra rösterna hörde jag i

de dagarna.

41 1 Och därefter såg jag himlarnas alla hemligheter och såg hur riket varder fördelat och människornas gärningar vägda på våg. 2 Där såg jag de utvaldas och heligas boningar,b och mina ögon skådade där huru alla de syndare, som förneka andarnas Herres namn, jagas därifrån och hur man släpar dem bort och att de icke få stanna där i följd av den straffdom, som utgår från andarnas Herre.

3 Där sågo även mina ögon blixtens och åskdånets hemligheter och vindarnas hemligheter, huru de äro fördelta såsom de blåsa över jorden, daggens och molnens hemligheter. där märkte jag det stället, varifrån de utgingo och blevo mättade med jordens stoft.

4 Där såg jag skogarnas samlingsställen, utanför vilket vindarna åtskildes, haglets samlingsställe, snöns samlingsställe, molnens samlingsställe och själva det moln, vilket fortfor över jorden före världens skapelse.

5 Jag såg även månens tillhåll, varifrån månarna kommo, varthän de framgingo, deras härliga återgång, och huru den ena blev mer lysande än den andra. Jag gav akt på deras präktiga tilltagande, deras oföränderliga tilltagande, deras avsöndrande och oförminskade tilltagande, deras ömsesidiga trohet vid en obrottslig ed; 6 deras framskridande före solen och deras benägenhet för den väg, som blivit bestämd för dem, med lydnad för andarnas Herres befallning. Väldigt är hans namn från evighet till evighet. 7 Härefter märkte jag, att månens både dolda och uppenbara väg, likasåväl som dess vägs framgång, fulländades därstädes genom dag och genom natt, under det alla med varandra sågo emot Andarnas Herre, prisande och lovande utan uppehåll, emedan lov för dem är vila, 8 ty i den lysande solen är där en beständig övergång till välsignande och till förbannelse. Loppet av månens väg till de rättfärdige är ljuset, men till syndare är det mörker, i Andarnas Herres namn, som skapade en skillnad emellan ljus och mörker, och åtskiljande människornas andar förstärkte de rättfärdigas andar, i sin egen rättfärdighets namn.9 Och ängeln hindrar icke detta, ej heller är han begåvad med makt att hindra det, ty domaren ser dem alla och dömer dem alla i sin närvaro.

a Samma ordalydelse i Matt 19:29 (Pratt2)b Jämför Joh 14:2 (Moore)

23

42 1 Visheten fann intet rum, där hon kunde bo; då fick hon sin boning i himlarna. 2 Visheten kom för att bo bland människobarnen, men fann ingen bostad; då vände hon åter till sitt hem och intog sitt säte bland änglarna. 3 Och orättfärdigheten kom fram ur sitt gömsle och sökte icke, men fann ändå en boning åt sig och bodde ibland människorna, liksom regnet i öknen och liksom daggen i ett törstande land.

43 1 Och åter såg jag blixtar och himmelens stjärnor och hörde hur han ropade dem alla, var och en, vid namn, och de lydde honom. 2 Och jag såg hur de vägdes med riktig våg efter sina ljusmassor och sina rums vidd och tiden för sitt framträdande och sitt omlopp och huru den ena blixten frambringar den andra och huru deras omlopp är efter änglarnas tal och huru de bevara troheten mot varandra. 3 Och jag frågade ängeln, som gick med mig och visade mig det förborgade: Vilka äro dessa? 4 Och han sade till mig: En bild av dem har andarnas Herre visat dig. Detta är namnen på de rättfärdiga, som bo på jorden och som i all evighet tro på andarnas Herres namn.

44 1 Jag såg även ett annat ting, rörande skenet, att det utgår från stjärnorna och blir sken, varande icke i stånd att övergiva dem.

Andra liknelsen (sektion 7 eller 8)

45 1 Och detta är den andra liknelsena rörande dem som förneka de heligas boning och andarnas Herres namn. 2 Till himmelen skola de icke uppstiga, och till jorden skola de icke komma. Så blir de syndares lott, som förneka andarnas Herres namn och vilka skola bevaras till lidandets och bedrövelsens dag. 3 På den dagen skall den Utvalde sitta på härlighetens tron och göra urval bland människornas gärningar och deras rum utan tal, och deras ande skall bliva stark i dem, när de få se min Utvalde och dem som hava åkallat mitt heliga och härliga namn. 4 Och på den dagen skall jag låta min Utvalde bo ibland dem, och jag skall omdana himmelen och göra den till en evig välsignelse och ett evigt ljus. 5 Och jag förvandla jorden och göra den till en välsignelse och låta min Utvalde bo på henne. Men de som göra synd och missgärning skola icke beträda henne. 6 Ty jag har sett och med frid mättat mina rättfärdiga och ställt dem inför mig; men syndarna förestår en dom hos mig, att jag må utrota dem från jordens yta. a liknelsen (1826, Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)

24

46 1 Och där såg jag en, som hade ett dagarnas huvud, och hans huvud vara vitt som ull, och hos honom var en annan, vars anlete var såsom en människas, och ljuvligt var hans ansikteb och likt de heliga änglarnas. 2 Och jag frågade en av änglarna, vilken gick med mig och visade mig alla de förborgade tingen, om den Människosonen, vem han var och vadan han kommit och varför han gick med dagarnas Huvud. 3 Och han svarade mig och sade: Detta är Människosonen, som äger rättfärdigheten och hos vilken rättvisan bor och som uppenbarar alla det förborgades skatter,c emedan andarnas Herre har utvalt honom, och vars del inför andarnas Herre har överträffat allting genom hans rättfärdighet i evighet. 4 Och denne Människoson, som du har sett, skall uppjaga konungarna och de mäktiga från deras läger och de väldiga från deras troner och lösa de väldigas tyglar och krossa syndarnas tänder. 5 Och han skall störta konungarna från deras troner och driva dem ut ur deras riken, emedan de icke prisa och lova honom och icke heller med tacksägelse erkänna av vem riket blivit dem förlänat. 6 Och de väldigas ansikte skall han förskjuta, och blygselns rodnad skall betäcka det, mörker skall vara deras boning och maskar deras läger, och de skola icke hava något hopp att få uppstå från sina läger, emedan de icke lovprisa andarnas Herres namn. 7 Och det är de som mästra himmelens stjärnor och lyfta sina händer mot den Högste och förtrampa jorden och bo på henne, och deras gärningar äro idel orättfärdighet och uppenbara orättvisa, och deras makt är grundad på deras rikedom, och de tro på de gudar, som äro deras egna händers verk, och de hava förnekat andarnas Herres namn. 8 Och de varda utdrivna ur hans församlings och de troendes hyddor, ur deras som blivit vägda i andarnas Herres namn.

47 1 Och i de dagarna stiga de rättfärdigas bön och deras blod från jorden upp inför andarnas Herre. 2 I de dagarna skola de heliga, som bo ovan i himlarna, samfält, med en röstd, åkalla och bedja och prisa och tacka och lova andarnas Herres namn för de rättfärdigas blods skull, som blev utgjutet, och för de rättfärdigas bön, att den icke måtte vara fåfäng inför andarnas Herre

a Lagt till och hans huvud var (Charles)b Lagt till hans ansikte (Charles)c Människosonen … som uppenbarar alla det forborgades skatter: jämför Col 2:3 i honom finns … alla skatter gömda (Aland)d Lagt till med en röst (Charles)

25

och att domen måtte verkställas och de ej evigt nödgas vänta. 3 Och då såg jag dagarnas Huvud, när han satte sig på sin härlighets tron och de levandes böcker vordo uppslagna inför honom, och all hans här, som är ovan i himlarna och omkring honom, stod inför honom.a 4 Och de heligas hjärtan blevo fulla av fröjd över att rättfärdighetens tal var fyllt och de rättfärdigas bön hörd och deras blod försonat inför andarnas Herre.

48 1 Och på den orten såg jag en rättfärdighetens källa, som var outtömlig och omgiven av flera vishetens brunnar, och alla törstande drucko därur och blevo uppfyllda med visdomb

och hade sin boning hos de rättfärdiga och heliga och utvalda. 2 Och på den tiden vart Människosonen nämnd hos andarnas Herre och hans namn inför dagarnas Huvud. 3 Och innan solen och stjärnbilderna voro skapade, innan himmelens ljus voro danade, vart hans namn nämnt inför andarnas Herre. 4 Han skall vara en stav för de rättfärdiga och heliga, att de må stödja sig därpå och icke falla, och han skall vara folkens ljusc och de i hjärtat bedrövades hopp. 5 Alla som bo på jorden skola nedfalla inför honom och tillbedja honom och lova och prisa och lovsjunga andarnas Herres namn. 6 Och därför vart han utvald och förborgad inför honom, innan världen skapades,d och i evighet skall han vara inför honom. 7 Och andarnas Herres vishet har uppenbarat honom för de heliga och rättfärdiga,

ty han bevarar de rättfärdigas del, emedan de hava hatat och försmått denna orättfärdighetens värld och hatat alla dess verk och vägar, i andarnas Herres namn, ty i hans namn varda de frälsta, och han blir deras livs hämnare. 8 Och i de dagarna skola jordens konungar slå ned blicken, ja, de väldiga, som besitta markene, för sina händers verk,f ty på sin ängslans och nöds dag skola de icke rädda sina själar. 9 Och jag skall överantvarda dem i mina utvaldas händer. Liksom halm i eld skola de brinna inför de rättfärdigas ansikte, och liksom bly i vatten skola de nedsjunka inför de heligas anlete, och intet spår skola de lämna efter sig. 10 Och på deras bedrövelses dag skall det bliva frid på jorden. Inför honom skola de falla och icke åter uppstå, och ingen skall taga dem i sina händer och upplyfta dem,

a Jämför Upp 20:12 (Silverbristle)b Jämför Joh 4:14c Jämför Jes 49:6 ett ljus för folkend Jämför Ef 1:4e marken efter Knibb i stället för fästet (1901)f Ordföljden i de två första raderna i v 8 följer Charles för att bevara paralellismen

26

ty de hava förnekat andarnas Herre och hans Smorde. Prisat vare andarnas Herres namn!

49 1 Vishetens ande är utgjuten såsom vatten, och härligheten upphör icke inför honom från evighet till evighet. 2 Ty han är mäktig i alla rättfärdighetens hemligheter, och orättvisan skall försvinna likt en skugga och ej längre äga bestånd emedan den Utvalde är uppstånden inför andarnas Herre och hans härlighet varar från evighet till evighet och hans makt från släkte till släkte. 3 I honom bor vishetens ande och dens ande, som giver förstånd, och kunskapens och kraftens ande, och deras ande, som äro avsomnade i rättfärdighet. 4 Och han skall döma det förborgade, och ingen skall kunna föra fåfängt tal inför honom, ty han är utvald inför andarnas Herre efter hans välbehag.

50 1 Och i de dagarna skall ett omslag äga rum för de heliga och utvalda. Dagarnas Ljus skall bo över dem, och härlighet och ära skola tillfalla dem. 2 Och på nödens dag skall olyckan hopa sig över syndarna, men de rättfärdiga skola segra i andarnas Herres namn, och han skall låta de andra se det, att de må ångra sig och lämna sina händers verk. 3 De skola icke hava någon ära inför andarnas Herre; men i hans namn varda de frälsta, och han skall förbarma sig över dem, ty hans barmhärtighet är stor. 4 Och rättvis är han i sin dom, och inför hans härlighet och i hans dom skall intet orätt bestå. Den som icke ångrar sig inför honom, han skall förgås. 5 Från denna stund vill jag icke längre förbarma mig över dem, säger andarnas Herre.

51 1 Och i de dagarna skall jorden återlämna det som blivit henne anförtrotta, och dödsriket skall giva tillbaka vad det emottagit, och helvetet skall gälda vad det är skyldigt.b 2 Och han skall bland dem utvälja de rättfärdiga och heliga, ty den dag är kommenc, då de varda frälsta.d 3 Och i de dagarna skall den Utvalde sitta på sin tron, och alla vishetens hemligheter skola framströmma ur hans muns tankar, ty andarnas Herre har förlänat honom detta och förhärligat honom.

a Eller jorden föda fram ur sitt sköte (Laurence)b Jämför Upp 20:13 (Silverbristle)c har närmast sig (Charles) i stället för är kommen (1901-?-).d ty den dag har närmast sig, då de varda frälsta: jämför Luk 21:28 ty er befrielse närmar sig (Aland)

27

4 Och i de dagarna skola bergen hoppa såsom vädurar, och kullarna såsom lamm, mättade med mjölk, och de rättfärdiga skola alla varda lika himmelens änglar. Deras anleten skola skina av fröjd,a

5 — emedan den Utvalde stått upp i de dagarna,b

och jorden skall glädjas och de rättfärdiga bo på henne och de utvalda gå och vandra på henne.

52 1 Och efter de dagarna och på den orten, där jag hade sett alla synerna rörande det förborgade — jag blev nämligen uppryckt i vindens virvel och förd åt väster — 2 där sågo mina ögon himmelens förborgade ting och allt som skall ske på jorden och ett berg av järn, ett av koppar, ett av silver, ett av guld, ett av droppmetallc och ett av bly.

3 Och jag frågade ängeln, som gick med mig, och sade: Vad är det för ting, som jag sett i det fördolda? 4 Och han sade till mig: Allt detta, som du skådat, tjänar hans Smordes herravälde, på det att han må vara mäktig och väldig på jorden.

5 Och fridens ängel svarade mig och sade: Vänta litet, så får du se och skall dig uppenbaras allt det som är förborgat och som andarnas Herre har planerat. 6 Och de berg, som du har sett, av järn, koppar, silver, guld, droppmetall och bly, de skola alla varda inför den Utvalde likt honung i eld och likt det vatten, som ovanifrån nedströmmar över de bergen, och bliva svaga inför hans fötter. 7 Och i de dagarna skall ske, att man varken skall kunna rädda sig med silver eller guld; hava i sin makt att finna säkerhet,d ej heller fly undan. 8 Och det skall icke finnas något järn för kriget, ej heller någon pansarskrud. Koppar skall till intet gagna, icke heller tenn, och icke värderas, och bly skall icke åstundas. 9 Alla dessa ting skola försvinna och utrotas från jordens yta, när den Utvalde synes inför andarnas Herres ansikte.

53 1 Och där sågo mina ögon en djup dal, vars mynning var öppen, och alla som bo på markene och i havet och på öarna skola bringa honom gåvor och skänker och hyllningstecken, men den djupa dalen varder ändå icke fylld. 2 Och syndarna begå förbrytelser med sina händers verk och förtära brottsligen frukten av de frommas arbete; därför skola de omkomma inför andarnas Herres ansikte och bortjagas från hans jords yta för all evighet.

a (Laurence) markerar i sin utgåva att de rättfärdiga är utfyllnadsord; och (Charles) markerar alla som en interpolation. Ordet lika saknas hos (1826) och (Knibb). Möjligtvis därför denna rad lyder, enligt (Charles): Och alla de himmelska änglarnas anleten skola skina av fröjdb (Charles) flyttar första raden på vers 5 upp mellan vers 1 och vers 2. Därav det långa bindestrecket på och högerställningen av denna radc Övers. veterligt finnes ingen nöjaktig förklaring av detta ord, påpekar (1901) (Kanske kvicksilver? Dag B:s anm.) (1901)d Följer i stället (1826) och (Laurence) i denna fras.e marken efter Knibb i stället för fästet (1901)

28

3 Ty jag har sett straffänglarna, hur de gingo och tillredde alla verktygen åt Satan. 4 Och jag frågade fridens ängel, som gick med mig: För vem beredas dessa verktyg? 5 Och han sade till mig: Dem bereda de för denna jordens konungar och mäktige, att de må förgöras därmed.

6 Och därefter skall den Rättfärdige och Utvalde låta se sin församlings hydda, ty från den stunden skall han ej längre hindras, i andarnas Herres namn. 7 Och dessa berg varda inför hans anlete såsom jorden, och kullarna såsom en vattukälla, och de rättfärdiga skola få frid och ej mera förtryckas av syndarna. 54 1 Och jag upplyfte mina ögon och vände mig åt en annan trakt av jorden och varseblev där en djup dal med brinnande eld. 2 Och dit förde de konungarna och de mäktiga och lade dem i den djupa dalen. 3 Och där sågo mina ögon hur man gjorde redskap åt dem, järnkedjor av ej bestämbar vikt. 4 Och jag sporde fridens ängel, som var med mig, och sade: För vem varda dessa kedjor beredda? 5 Och han sade till mig: De varda beredda för Asasels skaror till att fängsla dem med och lägga dem i helvetets djup. Och med ohuggna stenar skall man betäcka deras ansikten, såsom andarnas Herre befallt.

6 På den stora dagen skola Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel gripa dem och kasta dem i den brinnande eldsugnen, på det att andarnas Herre må utkräva hämnd på dem för deras orättfärdighet, för att de voro Satan underdåniga och förförde dem som bo på jorden.

7 Och i de dagarna skall andarnas Herres straffdom frambryta och alla de vattens förvaringsrum, som äro ovan i himlarna, och de källor, som äro nedan i jorden, varda öppnade. 8 Och alla vattensamlingarna skola förena sig med de vattendrag, som äro ovan i himlarna. Men det vatten, som är ovan i himmelen, är det manliga, och det vatten, som är nedan på jorden, är det kvinnliga. 9 Och alla som bo på jorden och under himmelens ändar skola förgöras. 10 Och därigenom lära de inse den orätt de förövat på jorden, och för den omkomma de.

55 1 Och därefter ångrade sig dagarnas Huvud och sade: Förgäves har jag förgjort alla som bo på jorden. 2 Och han svor vid sitt stora namn: Hädanefter skall jag icke mer göra så med alla som bo på jorden, och ett tecken skall jag sätta på himlarna. Det skall vara mellan mig och dem en trohetens underpant evinnerligen, så länge himmelen är över jorden.

3 Och då sker det efter min befallning, när jag beslutar gripa dem genom änglarnas hand på bedrövelsens och lidandets dag inför denna min vrede och min straffdom, att min vrede och min straffdom skola förbliva över dem, säger Gud, andarnas Herre. 4 I mäktiga konungar, som skolen bo på jorden, det förestår eder att skåda min Utvalde, huru han sitter på min härlighets tron och dömer Asasel och hans anhang och alla hans härskaror i andarnas Herres namn.

56 1 Och där såg jag straffänglarnas härskaror gå med kedjor av koppar och järn i händerna. 2 Och jag sporde fridens ängel, som gick med mig, och sade: Till vem gå de som bära kedjorna? 3 Och han sade till mig: Var och en till sina utvalda och kära, att dessa må kastas i dalens djupa klyfta. 4 Och genast skall den fyllas med deras utvalda och kära, och deras levnads dag ändas, och deras förförelses dagar skola från den stunden icke mer varda räknade. 5 Och i de dagarna skola änglarna församla sig och vända sina huvuden åt öster, mot parter och meder för att anställa oro, att en orons ande må komma över dem, och skola uppjaga dem från deras troner, så att de likt lejon frambryta ur sina läger och störta likt hungriga vargar in bland deras hjordar. 6 Och de skola framtåga och beträda deras utvalds land,

29

och hans utvaldas land skall vara för dem såsom ett loggolv och en gångstig. 7 Men mina rättfärdigas stad skall varda ett hinder för deras hästar, och de skola begynna strida mot varandra, och deras högra hand skall bliva stark emot dem själva, och ingen skall känna sin närmaste och sin broder, icke heller sonen sin fader och sin moder, förrän många blivit dödade och straffdomen kommer över dem. 8 Och i de dagarna skall dödsriket öppna sitt svalg, och de skola sväljasa däri. Och deras förstörelse kommer vid slutet;b Dödsriket skall uppsluka syndarna inför de utvaldas ansikte.

57 1 Och det begav sig därefter, att jag ånyo såg en mängd vagnar, vari människor åkte, och de foro på vindens vingar från östan och västan ända till dagens mitt. 2 Och man hörde rasslet av deras vagnar, och detta larm märkte de heliga i himmelen, och jordens pelare flyttades från sina rum, och man förnam det på en enda dag från jordens till himmelens ändar. 3 Och de skola alla nedfalla inför andarnas Herre och tillbedja honom.

— Detta är slutet på den andra liknelsenc.

Tredje liknelsen – inledning (sektion 9)

58 1 Och jag begynte tala om den tredje liknelsend, rörande de rättfärdiga och utvalda.

2 Saliga ären I, rättfärdiga och utvalda, ty härlig varder eder lott. 3 De rättfärdiga skolen bo i solens ljus, och de utvalda i det eviga livets sken. Ingen ände taga deras levnads dagar, och de heligas dagar äro utan tal. 4 Och de skola söka ljuset och finna rättvisan hos andarnas Herre. Frid skola de rättfärdiga hava hos världens Herre. 5 Och därefter varder det sagt åt de heliga i himmelen, att de skola sökae rättfärdighetens hemligheter,f trons arvedel, ty det har blivit ljust, liksom solsken, på jorden, och mörkret är förgånget. 6 Och ljuset skall aldrig upphöra, och deras dagars tal varder oräkneligt, ty dessförinnan skall mörkret förintas, och ljuset skall vara mäktigt inför andarnas Herre, och rättfärdighetens sken varder mäktigt i all evighet inför andarnas Herre.

a sväljas (Charles), nedsjunka (1901) b (Charles) har denna rad här; översättningen från engelska min. Helvetet skall förstöra … enligt (1826) och (Laurence)c liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)d liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)e Ordföljden enligt Charles i stället för heliga, att de skola i himmelen söka (1901)f Jämför Ef 3:8-10 (Moore)

30

59 1 I dessa dagar sågo mina ögon blixtarnas och skenens hemligheter och domen, hörande till dem. De blixtra till välsignelse och till förbannelse, i följd av Andarnas Herres vilja. 2 Och där såg jag åskdånetsa hemligheter, när det bullrar ovanefter i himmelen och dess ljud höres. Även jordens boningar blevo visade för mig. åskans ljud är till fred och välsignelse, så väl som till förbannelse, i följd av Andarnas Herres ord. 3 Sedermera blev varje hemlighet av skenen och blixtarna synlig för mig. Ty de blixtra för välsignelse och fruktbarhet.

Tredje liknelsen – en del av Noas bokb (sektion 10)

60 1 På fjortonde dagen i det femhundrade årets sjunde månad av Henoks liv. I den liknelsenc såg jag huru himlarnas himmel våldsamt skakades och den Högstes härskara och tusen sinom tusen och tiotusen sinom tiotusen änglar erforo en häftig bävan. 2 Och genast såg jag dagarnas Huvud sitta på sin härlighets tron och änglarna och de rättfärdiga stå omkring honom. 3 Och bävan fattade mig, och fruktan grep mig. Min höft krökte sig och domnaded, och hela mitt väsen smälte samman, och jag föll på mitt ansikte. 4 Då sände den helige Mikael en annan helig ängel, och denne reste mig upp, och då återkom min ande, ty jag hade icke förmått uthärda åsynen av den skaran och min bävan och himmelens skakning.

5 Och den helige Mikael talade till mig: Vad har du sett, som så har uppskakat dig? Ända till idag har hans barmhärtighets tid räckt, då han varit misskundsam och långmodig mot dem som bo på jorden. 6 Men när Guds dag och makten och straffet och domen komma, vilket allt andarnas Herre har berett åt dem som böja sig för den rättvisa domen och åt dem som förneka den och åt dem som missbruka hans namn — och den dagen är beredd till ett beskärm för de utvalda och till rannsakning för syndarna.

7 På den dagene skola tvenne vidunder skiljas åt, det ena kvinnligt, kallat Leviatan, för att ligga i havets djup över vattnens källor; 8 men det manliga heter Behemot, och hanf upptager med sin bröst en öken, kallad Dendaing, öster om lustgården, där de utvalde och rättfärdiga bo och varest minh farfar blev upptagen, den sjunde från Adam,i den första människa, som andarnas Herre skapat.

9 Och jag bad den andre ängeln, att han skulle visa mig de vidundrens betydelse och säga mig varför de blevo åtskilda på en enda dag och varför den ena lades i havets djup och den andre på öknens fastland.

10 Och han sade till mig: Du människoson, åstundar här att veta vad som är förborgat.j

a i stället för åskans och thordönets (1826) följer jag Laurence, Charles, och Knibbb (Charles) har rubriken ”Book of Noah – a Fragment” på kapitel 60c liknelsen (Laurence, Charles, Knibb) eller synen (1901)d domnade enligt 1826, blev slappt enligt 1901.e syndarna. På den dagen skola enligt Charles och Knibb. syndarna — då skola hos (1901)f De manliga och kvinnliga personliga prenomena används som hos Knibb: han, och sin i vers 8, och den ena, och den andre i vers 9g Stavat Dûidâin hos Charlesh min skall betyda Noas enligt (1901)i sjunde från Adam: samma benämning används i Jud 14: sjunde från Adam (Aland)j vv 11-23 verkar vara ett inskott

31

11 Och den andra ängeln som gick med mig och visade mig det förborgade, det första och det sista, vad som finnes i den höga himmelen och på den låga jorden och vid himmelens ändar dess grundvalar och i vindarnas förvaringsrum. 12 Han visade mig, huru deras andar voro delade, huru de voro hållna i jämvikt, och huru både vindarna och deras rörelsekrafter vore räknade i förhållande till styrkan av deras ande. Han visade mig kraften av månens sken, att dess kraft är avpassad, så väl som stjärnornas indelningar, efter varderas namn; Att varje fördelning är delad;

13 att blixten flammar; Att dess härar omedelbarligen lyda, 14 och att ett uppehåll äger rum, under det åskans ljud fortfar. Ej heller äro åskdånet och blixten åtskilda, ej heller röra de sig bägge med en ande; men likväl äro de icke åtskilda. 15 Ty då blixten blixtrar, ljuder åskan, och andan gör uppehåll vid en passande tidpunkt, delande lika emellan dem, ty det förvaringsrum, varpå deras perioder bero, är löst såsom sand. Vardera av dem är vid passande tid tillbakahållen med ett betsel, och omvändes genom andans makt, vilken sålunda fortdriver dem i förhållande till jordens rymliga vidd.

16 Havets ande är likaledes stark och mäktig; och likasom en stark makt driver vattnet att falla ut, så bliver det även drivet framåt och jagat emot jordens berg. 17 Frostens ande har sin ängel, i haglets ande är en god ängel; 18 sjöns ande upphör i sin styrka; en enslig ande är däri, vilken uppstiger därifrån, likasom ånga, och kallas avkylning.

19 Även dimmornas ande bor med dem i deras förvaringsrum; men den har ett förvaringsrum för sig själv; ty dess fortgång är i glans, i ljus och i mörker, i vinter och i sommar. Dess förvaringsrum är klart, och en ängel är inuti det.

20 Daggens ande har sin boning i yttersta gränserna av himmelen i förening med regnets förvaringsrum, och dess fortgång är i vinter och i sommar. Det moln, som frambringas därigenom, och dimmans moln bliva förenade; det ena giver till det andra; 21 och då regnets ande är i rörelse från dess förvaringsrum, komma änglarna och framskaffa det, sedan de öppnat dess rum. Då det likaledes stänkes över hela jorden, bildar det en förening med varje slag av vatten på marken; 22 ty vattnet kvarbliver på jorden, emedan regnet tillför detsamma näring från den Allrahögste, som är i himmelen. Därför finns ett bestämt mått för regnet och änglarna greppar detta.

23 Alla dessa ting såg jag borta mot rättfärdighetens lustgård.a

24 Och fridens ängel, som var med mig, sade till mig: Dessa tvenne vidunder, förberedda enligt Guds storhet, skola utfodra åt dem Guds dom.b Och barnen skola dödas med sina mödrar och sönerna med sina fäder.

25 När andarnas Herres straffdom vilar över dem, skall den förbliva vilande på det att den icke må vara förgäves. Sedan skall domen äga rum efter hans barmhärtighet och hans tålamod.c

a Därför finns ett … rättfärdighetens lustgård saknades i någon befintlig svensk översättning och därför är detta min egen översättningb (Lauarence) har skola utfordras på det att Guds dom icke må vara förgäves.c vv 24-25 enligt Knibbs översättning. (1901) återger vv 24-25 på följande vis: Han, fridens ängel, sade till mig: Dessa tvenne vidunder äro skapade till att utfodras enligt Guds storhet, på det att Guds dom ej må vara förgäves, och sönerna skola dödas med sina mödrar och barnen med sina fäder. När andarnas Herres straffdom kommer, skall den förbliva över

32

Tredje liknelsen - fortsättning

61 1 Och i de dagarna såg jag huru långa snören gåvos åt de änglarna, och de togo vingar och flögo till norden.

2 Och jag frågade ängeln och sade: Varför fingo de långa snören och foro bort? Och han sade till mig: De foro bort för att mäta. 3 Och ängeln, som gick med mig, sade: De medföra de rättfärdigas mått och snören, att dessa för alltid och evigt må stödja sig vid andarnas Herres namn. 4 De utvalda skola begynna bo hos de utvalda, och dessa mått skola beskäras tron och stadfästa rättvisans ord. 5 Och dessa mått skola uppenbara allt det i jordens innandöme förborgade och dem som hava omkommit i öknen och dem som blivit uppätna av fiskarna i havet och djuren på marken, att de må vända åter och förlita sig på den Utvaldes dag, ty ingen skall förgås inför andarnas Herre, och ingen skall kunna förgås. 6 Och alla som äro ovan i himmelen erhöllo befallning; och samma kraft och samma röst och samma sken, likt eld, gåvos åt dem alla. 7 Och i vishet prisade de först den Utvalde och upphöjde och lovade honom och tedde sig visa i sitt tal och i det eviga livets ande, som blivit dem given. 8 Och andarnas Herre satte den Utvalde på sin härlighets tron, och alla de heliga i himmelen: deras verk skall han döma och väga deras gärningar med våg. 9 Och när han upplyfter sitt anlete för att döma deras fördolda vägar genom ordet i andarnas Herres namn, och deras fortgång på vägen till den allrahögste Herrens rättfärdiga dom,a så skola de alla samfält tala och lova och prisa och upphöja och berömma andarnas Herres namn. 10 Och alla himlarnas här och alla heliga därovan och Guds härskara, kerubim, serafim och ofanim, och alla maktens och väldigheternas änglar och den Utvalde och de andra makterna, på markenb och ovan vattnet, 11 skola på den dagen samstämmigt begynna prisa och lova och berömma och upphöja Gud i trons och vishetens och tålamodets och barmhärtighetens och rättvisans och fridens och godhetens anda och skola alla säga med en röst: Pris vare honom, och lovat vare andarnas Herres namn från evighet till evighet! 12 Alla som icke sova, ovan i himmelen, skola prisa honom, och alla hans heliga, som äro i himmelen,

dem, att den icke må vara förgäves. Sedan skall domen äga rum efter hans barmhärtighet och tålamod. Charles kastar om texten i vv 24b-25 på följande sätt: När andarnas Herres straffdom kommer att vila över dem, kommer det att vila på det att andarnas Herres straffdom icke må komma förgäves, och den skall döda barnen med sina mödrar och barnen med sina fäder. Sedan skall domen äga rum efter hans barmhärtighet och hans tålamod. vilket Charles dessutom flyttar och lägger mellan v 6 och v 7. Laurence flyttar på hela vv 24-25 och lägger dem mellan v 10 och v 11a I dessa två rader verkar (1901) försöker kasta om fraseringen. Jag har återställt ordningen på fraserna med stöd av (1826), (Laurence), och (Knibb).b marken efter Knibb i stället för fästet (1901)

33

och alla utvalda, som bo i livets lustgård, varje ljusets ande, som mäktar prisa och lova och upphöja och helga ditt heliga namn, och allt kött, som skall översvinneligt prisa och lova ditt namn i evighet. 13 Ty stor är andarnas Herres barmhärtighet, och han är långmodig, och alla sina verk och hela sin makt, allt vad han har skapat har han uppenbarat för de rättfärdiga och utvalda, i andarnas Herres namn.

62 1 Och sålunda befallde Herren konungarna och de mäktiga och de höga och dem som besitta jorden och sade: Slån upp edra ögon och upplyften edra horn, om i det förmån, för att erkänna den Utvalde! 2 Och andarnas Herre satt på sin härlighets tron, rättvisans ande var utgjuten över honom, och hans muns tal dödade alla syndarea och alla orättfärdiga, och inför hans ansikte förgingos de. 3 Och på den dagen skola alla konungar och mäktiga och höga och de som besitta jordenb stå och se och erkänna honom, då han sitter på sin härlighets tron, och de rättfärdiga dömas i rättfärdighet och intet fåfängt tal hållas inför honom. 4 Då skall en smärta komma över dem, lik kvinnans smärta i födslovånda, då hon har svårt att föda.c 5 Och de skola se på varandra och förskräckas och nedslå sitt anlete, och smärta skall fatta dem, när de se kvinnans Son sitta på sin härlighets tron.d 6 Och konungarna, de mäktiga och alla som besitta jorden skola lova och prisa och upphöja honom, som härskar över allting och som var förborgad. 7 Ty förut var han förborgad, Människosonen, och den Högste har försvarat honom inför sin makt och uppenbarat honom för de utvalda. 8 Och de heligas och utvaldas församling varder sådd, och på den dagen skola alla utvalda stå inför honom. 9 Och alla de mäktiga konungarna och de höga och de som härskat över markene skola nedfalla på sitt ansikte inför honom och tillbedja honom och sätta sitt hopp till Människosonen och anropa honom och bedja honom om barmhärtighet. 10 Och då skall andarnas Herre visa bort dem, så att de hastigt gå bort inför hans anlete. Och deras ansikten skola betäckas med blygsel, och mörker skall hopas därpå. 11 Och straffänglarna skola mottaga dem för att öva vedergällning på dem, därför att de misshandlat Guds barn och hans utvalda. 12 Och de varda ett skådespel för de rättfärdiga och för hans utvalda,

a Jämför Upp 19:15 (Moore) och 2 Thess 2:8 (Silverbristle)b jorden efter Knibb i stället för fästet (1901)c Jämför Mark 13:8 (Moore)d Jämför Matt 25:31 (Moore)e marken efter Knibb i stället för fästet hos (1901)

34

som skola fröjda sig över dem, emedan andarnas Herres vrede förbliver över dem och hans svärd blir rusigt av deras blod. 13 Och på den dagen varda de rättfärdiga och utvalda frälsta och skola från den stunden icke mer skåda syndarnas och de orättfärdigas ansikten. 14 Och andarnas Herre skall bo ibland dem, och med Människosonen skola de bo samman och äta och lägga sig till vila och stiga upp från evighet till evighet. 15 Och de rättfärdiga och de utvalda hava höjt sig från jorden och hava upphört att slå ned sitt ansikte och hava iklätt sig livets klädnad. 16 Och det skall vara en livets klädnad hos andarnas Herre. Och edra kläder skola icke föråldras och eder härlighet icke avtaga inför andarnas Herre.

63 1 I de dagarna skola de mäktiga konungarna, som besitta markena, anropa Guds straffänglar, åt vilka de antvardades, att förunna dem något uppskov och låta dem nedfalla och tillbedja inför andarnas Herre och bekänna sina synder för honom. 2 Och de skola lova och prisa andarnas Herre och säga: Prisad vare han, andarnas Herre och konungarnas och de mäktigas och härskarornas och härlighetens och vishetens Herre! Och varje hemlighet är uppenbar. 3 Och din makt varar från släkte till släkte och din härlighet från evighet till evighet. Djupa äro alla dina hemligheter och utan tal, och din rättvisa är oberäknelig. 4 Nu hava vi insett, att vi böra lova och prisa konungarnas Herre och honom, som är konung över alla konungar. 5 Och de skola säga: O att man gåve oss ro, så att vi kunde tacka och lova och prisa honom och tro på honom inför hans härlighet! 6 Och nu längta vi efter litet vila, men finna ingen. Vi varda bortdrivna och få ingen frid. Ljuset är försvunnet för oss, och mörkret är vårt hemvist för evigt. 7 Ty vi hava icke trott på honom och icke lovat konungarnas Herres namn och icke prisat Herren för alla hans verk, och vårt hopp stod till vårt rikes spira och vår egen härlighet. 8 Och på vår nöds och bedrövelses dag frälsar han oss icke, och vi finna ingen frid för att bekänna denna vår tro, att vår Herre är sannfärdig i alla sina verk och i alla sina domar och i sin rättvisa och att hans domar icke taga hänsyn till personen. 9 Och vi skola förgås inför hans anlete för våra gärningars skull, och alla våra synder äro räknade med rättvisa.

a marken efter Knibb i stället för fästet (1901)

35

10 Nu skola de säga till änglarna: Vår själ är mättad med orättfånget gods, och detta hjälper oss ickeb från att kastas i helvetespinans lågor. 11 Och därför skola deras ansikten överhöljas med mörker och blygselb inför Människosonen, och från hans anlete varda de bortvisade, och svärdet skall bo ibland dem inför hans anlete. 12 Och så talade andarnas Herre: Detta är förordnandet och domen över de mäktiga och konungarna och de höga och dem som innehava markenc, inför andarnas Herre.

64 1 Även andra väsende såg jag på den orten i det fördolda. 2 Och jag hörde ängelns stämma, då han talade: Detta är de änglar, som nedstigit från himmelen till jorden och uppenbarat för människobarnen det förborgade och förlett dem till synd.

Tredje liknelsen ‒ Noas bok (sektion 11)

65 1 Och i de dagarna såg Noa hur jorden böjde sig och huru hennes fördärv var nära. 2 Och han upplyfte sina fötter därifrån och gick till jordens ändar och ropade till sin farfar, Henok, och sade tre gånger med bedrövad stämma: Hör mig, hör mig, hör mig! 3 Och han sade till honom: Säg mig, vad försiggår på jorden, eftersom hon är så utmattad och uppskakad? Måtte jag icke gå under med henne! 4 Och från den stunden var stor rörelse på jorden, och en röst från himmelen hördes, och jag föll på mitt ansikte. 5 Och min farfar, Henok, kom och stod bredvid mig och talade till mig: Varför har du ropat till mig så sorgset och gråtit?

6 En befallning är utgången från Herrens ansikte över dem som bo på markend, att de skola taga en ände, emedan de känna änglarnas alla hemligheter och satanernas alla våldsdåd och all deras förborgade kraft och alla deras krafter, som utöva trollkonster, och besvärjelsernas kraft och deras kraft, som förfärdiga gjutna bilder, 7 och även därför att de veta huru silver frambringas ur jordens stoft och huru droppmetallen uppkommer. 8 Ty bly och tenn alstras icke ur jorden såsom det förstnämnda. En källa är det, som frambringar dem, och en ängel, som förestår den.

9 Och därefter fattade mig min farfar, Henok, med sin hand, upplyfte mig och sade: Gå! ty jag har frågat andarnas Herre om denna rörelse på jorden. 10 Och Gud talade till mig, Henok: För deras orättfärdighets skull är domen fullbordad över dem, och man skall icke längre beräkna tiden inför mig för de månaders skull, vilka de hava utforskat, varigenom de fått veta, att jorden och de som bo på henne skola förgås. 11 Och för dessa skall det icke i all evighet finnas någon tillflyktsort, emedan de visat dem det förborgade, och de varda dömda. Men icke så du, min son, ty andarnas Herre vet, att du är ren och icke förtjänar denna förebråelse för hemligheternas skull. 12 Och han har stadfäst ditt namn bland de heliga och skall bevara dig av dem som bo på markene och har i rättvisa bestämt din säd till att frambringa konungar och ernå stora härligheter, och ur din säd skall framkomma en källa med oräkneliga rättfärdiga och heliga i evighet.

b orättfånget gods, och detta hjälper oss icke: se Luk 16:9 ohederliga mammon … lämnar er i sticket (Aland)b Ordföljden enligt Charles i stället för blygsel och mörker (1901)c marken efter Knibb i stället för fästet (1901)d marken efter Knibb i stället för fästet (1901)e marken efter Knibb i stället för fästet (1901)

36

66 1 Och därefter visade han mig straffänglarna, vilka äro beredda att komma och lössläppa alla vattnets krafter nere i jorden, att det må bringa dom och fördärv över alla dem som bo på markena. 2 Och andarnas Herre gav befallning åt änglar, som nu gingo ut, att de icke skulle upplyfta sina händer, utan vänta,b ty de änglarna voro satta över vattnens krafter. 3 Och jag gick bort ifrån Henoks ansikte.

67 1 Och i de dagarna skedde Herrens ord till mig, sägande: Noa, se, din del har uppkommit inför mig, en del utan tadel, en kärlekens och rättskaffenhetens del. 2 Och nu göra änglarna en byggnad av trä, och när de utgått till sitt värvc, skall jag lägga min hand därvid och bevara den. Och därur skall en livets säd framkomma, och jorden skall undergå förvandling, på det att hon ej må förbliva tom. 3 Och jag skall låta din säd bestå inför mig i all evighet och utbreda över jordens yta dem som bo hos dig, och den skall bliva välsignad och föröka sig över jorden i Herrens namn.

4 Och de änglar, som hava lärt människorna orättfärdighet, skola de instänga i en brinnande dal, och min farfar, Henok, förut visat mig, i väster, vid de där bergen av guld och silver och järn och droppmetall och tenn. 5 Och jag såg den dalen, och där var mycket rörelse och svallande vattendrag. 6 Och när allt detta skedde, så uppstod ur den glödande smälta metallen och den rörelse, vari den försattes, på den orten en svavellukt, och den förenade sig med vattendragen. Och den dal, som är bestämd för de änglar, som hava förfört människorna, brinner alltjämt under den marken. 7 Och genom dess dalar framkomma eldströmmar, där varest de änglar straffas, som förlett dem som bo på markend.

8 Men de vattnen skola i de dagarna tjäna konungarna och de mäktiga och de höga och dem som bo på markene till själens och kroppens bot och till andens bestraffning, emedan deras ande är full av vällust; att de må varda straffade till kroppen, emedan de förnekat andarnas Herre och dagligen se änglarnas dom och likväl icke tro på hans namn. 9 Och allt eftersom deras kropp häftigt brinner, skall förändring äga rum i deras ande från evighet till evighet, ty intet fåfängt ord får talas inför andarnas Herre. 10 Ty domen skall komma över dem, emedan de förtrösta på sin kropps vällust och förneka andarnas Herre. 11 Och i de dagarna undergå de vattnen själva förändring, ty när de änglarna då skola straffas, skall hettan i de vattukällorna förändras, och när änglarna uppstiga, skall källornas vatten kallna. 12 Och jag hörde den helige Mikael, då han svarade och sade: Denna dom, som fälldes över änglarna, är ett vittnesbörd för konungarna och de mäktiga och dem som besitta markenf. 13 Ty dessa domens vatten tjäna till änglarnas bot och till deras kroppars död, men de skola icke se det och icke tro, att de vattnen förvandlas och bliva en eld, som brinner i evighet.

68 1 Och därefter gav mig min farfar, Henok, i en bok alla hemligheternas tecken och de liknelserg, som han haft, och samlade dem åt mig i ord i liknelsernas bokh.

2 På den tiden svarade den helige Mikael och sedan till Rafael: maktens ande driver mig bort och nödgar mig åstad. Vem är i stånd att beskåda strängheten av änglarnas hemliga dom, förfarandeti av denna stränga dom, vilken har skett och blivit gjord oföränderlig, utan att smälta vid åsynen därav?

Återigen svarade den helige Mikael och sade till den helige Rafael: vilken är den, vars hjärta ej blir ödmjukat därav och vars njurar icke bliva plågade av dessa

a marken efter Knibb i stället för fästet (1901)b (Charles) rättar att de icke skulle upplyfta sina händer, utan vänta till att de inte skulle orsaka vattnen att höja sig utan i stället hålla dem på platsc Att öppna vattnets källor, påpekar (1901)d marken efter Knibb i stället för fästet (1901)e marken efter Knibb i stället för fästet (1901)f marken efter Knibb i stället för fästet (1901)g liknelser (Laurence, Charles, Knibb) eller syner (1901)h (Charles, Knibb) eller i syndernas boks ord (1901)i hemliga dom, förfarandet egen revidering av hemliga dom! fortfarande (1826)

37

ting? 3 Domen har blivit verkställd emot dem genom dessa, som således hava fört bort dem, och detta skedde, då de stodo inför Andarnas Herre.

4 På lika sätt sade ock den helige Rakael till Rafael: de skola icke komma inför Herrens ögon, emedan Andarnas Herre har blivit förtörnad på dem; ty de hava uppfört sig såsom herrar. Därför skall Han hemsöka dem med den hemliga domen i evighet. 5 Ty varken skall någon ängel eller människa erhålla del därav; utan de allena skola emottaga sin egen dom i evighet.

69 1 Efter denna dom skola de bliva förvånade och uppretade, ty den skall bliva kungjord för jordens invånare.

2 Se namnen av dessa änglar. Dessa äro deras namn.a Den förste av dem är Samjasa; den andre Arstikafa; den tredje Armen; den fjärde Kakabael; den femte Turelb; den sjätte Rumjel; den sjunde Danjal, den åttonde Kaelc, den nionde Barakel; den tionde, Asasel; den elfte Armers; den tolfte Bataryal; den trettonde Basasael; den fjortonde, Ananel; den femtonde Turjald; den sextonde Simapiseel; den sjuttonde Jetarel; den adertonde Tumael: den nittonde Tarele; den tjugonde Rumel; den tjugoförste Asasel. 3 Dessa äro de förnämsta av deras änglar och namnen på anförarna för deras hundrade, och anförarna för deras femtio, och anförarna för deras tio.

4 Namnet på den förste är Jekunf; han var den, som förledde alla de heliga änglarnas söner och förmådde dem att nedstiga på jorden och att vilseföra människornas avkomma.

5 Namnet på den andre är Kesabelg, som gav elaka råd åt de heliga änglars söner och förledde dem att besmitta sina kroppar genom människors avlande.

6 Namnet på den tredje är Gadrel; han upptäckte varje dödssätt för människornas barn. Han förledde Eva och upptäckte för människors barn dödens verktyg, pantsarskjortan, skölden och svärdet för slaktningen, varje dödens verktyg för människors barn. 7 Från hans hand utgingo dessa ting till dem, som finnas på jorden från denna tid till evighet.

8 Namnet på den fjärde är Penemue; han upptäckte för människornas barn bitterhet och sötma; och undervisade dem i varje hemlighet av deras visdom. 9 Han lärde människorna att förstå skrivning och bruket av bläck och papper. Därför hava de varit oräkneliga, som avvikit från den rätta vägen under varje världens tidpunkt ända till denna dag. 10 Ty människorna voro icke födda för detta, att sålunda med penna och bläck bekräfta sin tro; 11 emedan de endast voro skapade för att, likasom änglarna, förbliva rättfärdiga och rena. Aldrig skulle döden, vilken förstör allting, hava träffat dem. Men genom denna deras kunskap förgås de, och även genom deras makt bliva de förtärda.

12 Namnet på den femte är Kasjadeh; han upptäckte för människors barn varje elakt konstgrepp av andar och djävlar; fostrets mördande i moderlivet, för att

a Vid de fall då namnen är antingen mycket olika eller lika andra namnformer, har jag lagt till en kommentar i fotnoterna. Namnen verkar vara namnen på samma individer som vi läser om i 6:7, 8:1, och 8:3b Charles har här namnet Tureelc Charles har här namnet Neqaeld Charles har här namnet Turele Charles har här namnet Turelf Eller Rebellen (Knibb) enligt (källa?)g Charles har här namnet Asbeelh Charles har här namnet Kasdeja

38

minska det; andans dödande genom ormens bett, och det dödshugg, vilket gives mitt på dagen genom ormens avföda, vars namn är Tabaeta. 13 Detta är antalet av Kesebel, den förnämsta delen av den ed, vilken den Allrahögste i sin härlighets boning uppenbarade för de heliga. Dess namn är Beka. 14 Han bad den helige Mikael att upptäcka för dem det hemliga namnet, på det de måtte förstå det hemliga namnet och sålunda ihågkomma eden; och att de, vilka förkunnade varje hemligt ting, för människors barn, måtte darra vid detta namn och denna ed. 15 Sådan är kraften av denna ed; ty den är mäktig och stark. Och han införde denna Akae ed förmedelst den helige Mikael 16 Dessa äro hemligheterna av denna ed, och genom dem blevo de bekräftade. Himlen upphängdes genom den, innan världen skapades, för evigt.17 Genom den har jorden blivit grundad på vattenfloden, medan det upprörda vattnet framtränger genom kullarnas dolda delar från skapelsen till slutet av världen.18 Genom denna ed har havet blivit skapat och dess grundläggning. Under tiden av dess raseri har Han satt sanden emot detsamma, vilken fortfar oförändrad i evighet; 19 och genom denna ed har avgrunden blivit befästad; och ej kan den röras från sitt ställe, från evighet till evighet.b 20 Genom denna ed fullborda solen och månen deras gång, aldrig avvikande från den befallning, som de erhållit, från evighet till evighet. 21 Genom denna ed fullborda stjärnorna sin gång. Och då deras namn ropas, återgiva de ett svar från evighet till evighet. 22 Sålunda sker vindarnas blåsande i himlarna. De alla hava andedräkter och åstadkomma en fullkomlig förening av andedräkter. 23 där förvaras skatterna av åskdån och glansen av blixt. där förvaras skatterna av hagel och av frost, skatterna av snön, skatterna av regn och dagg. 24 Alla dessa bekänna och lovsjunga inför Andarnas Herre. Och alla tro de och tacka andarnas Herre och prisa honom med all sin kraft, och deras näring består av idel tacksägelse. De tacka och prisa och upphöja andarnas Herres namn från evighet till evighet. 25 Och med dem ingår Han i denna eds förbindelse, genom vilken de och deras vägar äro försäkrade; och aldrig skall deras gång upphöra.26 Stor var deras glädje. De välsignade, och de prisade och lovade honom, därför att den Människosonens namn vart dem uppenbarat. 27 Och han satte sig på sin härlighets tron, och hela domen överantvardades åt honom, Människosonen,c och han låter syndarna och dem som förfört världen förgås och utrotas från jordens yta. 28 Med kedjor varda de bundna, och på sitt fördärvs samlingsort bliva de instängda, och alla deras verk försvinna från jordens yta. 29 Och därefter skall intet förgängligt mera finnas,

a avföda, vars namn är Tabaet är återgivet hos Knibb: son ‒ som är stark. Ordagrant betyder namnet manlig eller stark (Knibb) enligt (källa?)b Från evighet till evighet (Charles) återges även i evighet (1826)c Denna rad är återgivet i Joh 5:22, (hänvisning hos Aland), (Pratt2)

39

ty han, mannens Sona, har visat sig och sitter på sin härlighets tron, och allt det onda skall försvinna och förgås inför hans ansikte, men mannens Sonsb ord skall gälla inför andarnas Herre.

— Detta är Henoks tredje liknelsec.

Henoks slutliga förflyttning (sektion 12)

70 1 Och det begav sig därefter, att hans namnd under sin livstid upprycktes till Människosonen, till andarnas Herre och bort från dem som bo på markene. 2 Och hans namn upplyftes på andens vagnf och vart uttalat bland andarna.g h 3 Och sedan den dagen kom jag ej mera att räknasi bland de levande, och han satte mig mellan tvenne vindarj, norr och väster, varest änglarna togo snörena för att mäta åt mig platsen för de utvalda och rättfärdiga. Och där såg jag de första fäderna och de rättfärdiga från urtiden bo på den orten.

71 1 Och det begav sig därefter, att min ande vart hänryckt och upplyft till himlarna. Där såg jag den övre världens barnk, huru de stego på eldslågor, och deras kläder voro vita, och deras ansikten glänste som kristall. 2 Och jag såg tvenne strömmar av eld, och ljuset från den elden stråladel som hyacint, och jag föll på mitt ansikte inför andarnas Herre. 3 Och Mikael, en av ärkeänglarna, fattade mig vid högra handen och reste mig upp och förde mig ut till alla barmhärtighetens och rättfärdighetens hemligheter. 4 Och han visade mig alla hemligheterna vid himmelens gränser och alla stjärnornas och ljusens förvaringsrum, varifrån de utgå inför de heliga. 5 Och Anden bortryckte Henok och förde honom in i himlarnas himmel, och där såg jag mitt i ljuset någonting, som var byggt av kristaller och mellan dem flammorm av eld.

a mannen Son (1901) eller den Människosonen (Charles, Knibb)b mannens Sons (1901) eller den Människosonens (Charles, Knibb)c liknelse (Laurence, Knibb) eller syn (1901)d hans namn enligt Charles och Knibb, Henok enligt (1901)e marken efter Knibb i stället för fästet (1901)f Genom änglarnas mun, påpekar (1901)g Alternativt Och han lyftes upp på andens vagn och hans namn försvann bland dem efter Charles och Knibbh Se Heb 11:5 (Aland)i att räknas enligt Charles och Knibbj Andar, påpekar (1901)k övre världens barn eller de heliga änglarnas söner (Laurence)l rättade den svenska stavningen (1901) enligt (Knibb)m Ordagrant tungor (Laurance)

40

6 Och min ande såg runt omkring kretsen av denna lågande boning, på dess fyra sidor, att där runno strömmar av brinnande eld, vilka omgåvo den.a Och runt omkring voro serafim, kerubim och ofanimb. 7 Dessa äro de som icke sova och som bevaka Hansc härlighets tron. 8 Och jag såg änglar utan tal, tusen sinom tusen och tiotusen sinom tiotusen, omgiva den boningen; och Mikael och Rafael, Gabriel och Fanuel och de heliga änglar, som äro ovan i himlarna, gå ut och in i den byggnaden. 9 Och ut ur den boningen trädde Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel och oräkneliga heliga änglar. 10 och med dem dagarnas Huvud. Hans huvud var vitt och rent som ull, och hans klädnad kan icke beskrivas. 11 Och jag föll på mitt ansikte, och allt mitt kött smälte sammand, och min ande förvandlades, och jag ropade med hög röst med kraftens ande och prisade och lovade och upphöjde honom. 12 Och detta lovprisande, som utgick ur min mun, var täckeligt för dagarnas Huvud. 13 Och dagarnas Huvud kom med Mikael och Gabriel, Rafael och Fanuel och tusenden och tiotusen sinom tiotusen, oräkneliga änglar.

14 Och hane kom till mig, och med sin stämma hälsade han mig och sade: Du är den mannasonf, som är född till rättfärdighet, och rättfärdigheten överskyggar dig, och dagarnas Huvuds rättfärdighet övergiver dig icke. 15 Och han sade till mig: Han tillropar dig frid i den tillkommande världens namn, ty därifrån utgår friden alltsedan världens skapelse, och så skall du hava det evinnerligen, från evighet till evighet. 16 Och alla som hädanefter vandra på din väg – i all evighet lämnar rättfärdigheten dig icke – deras boningar skola vara hos dig, och deras arvedel hos dig, och från dig varda de icke skilda i evigheters evighet.

a Texten anpassat till treradsstrukturen hos (Charles), och har tagit mestadels texten från (1826). Ursprungstexten lyder Och min ande såg eldströmmar flyta omkring den byggnaden (1901)b ofanim: hjulen hos Hes 1:15-21 (Charles)c Hans enligt Charles och Knibb; Guds enligt (1901)d smälte samman är lånat från 60:3 hos (1901); allt mitt kött blef upplöst enligt (1826), hela min kropp smälte enligt (1901)e han (Charles); Mikael enligt (1901)f Du är den mannason (1901) eller Du är människosonen (Knibb) eller Denna är Människosonen (Charles) eller Thou art the offspring of man (Laurence)

41

17 Och så skall det vara långt liv hos den Människosonena, och frid skall tillfalla de rättfärdiga, och hans rättvisa herravälde de rättvisa, i andarnas Herres namn från evighet till evighet.b

Den astronomiska boken 72-82

Himlakropparnas omväxlingar (sektion 13)

72 1 Boken om de himmelska kropparnas omväxlingar efter deras indelning, deras makt, deras omloppstider, deras namn, de ställen, varest de börja sin gång, och deras månader, vilket Uriel, den helige ängel, som var med mig, förklarade för mig, han som styr dem. Hela berättelsen om dem, i förhållande till varje världens år för alltid, till dess ett nytt verk blir fullbordat, som skall bliva evigt.

Solens omväxlingarc

2 Denna är första lagen för himlakropparna. Solen och ljuset anlända till de himmelens portar, vilka äro öster ut, och i väster till västra portarna av himmelen. 3 Jag såg portarna, varifrån solen utgår, och de portar, genom vilka solen går ned. Även de portar, varigenom månen uppgår och nedgår. Och jag såg stjärnornas ledare ibland dem, som gingo framför dem. Sex portar voro vid solens uppgång, och sex vid dess nedgång. Alla stjärnorna, de ena efter den andra, stå på en jämn yta, och otaliga fönster äro på högra och vänstra sidorna av dessa portar. 4 Först utgår det stora ljuset, som kallas solen, vars klot är såsom himmelens klot; varande helt och hållet uppfylld av lysande och lågande eld.

5 Dess vagn, då den uppstiger, föres av vinden. Solens nedgång på himmelen och återvändande genom norden, att gå tillbaka till öster, styres så likasom för att ingå genom porten och sprida ljus över himmelens yta. 6 På samma sätt går den ut i första månaden genom en stor port. Den går ut genom den fjärde av dessa sex portar, vilka äro vid solens uppgång. 7 Och i den fjärde porten, genom vilken solen med månen framgår, finnes i första delen därav tolv öppna fönster, varifrån utgår en låga, då de på sina tider öppnas.

8 Då Solen uppgår i himmelen, går den i trettio dagar fram genom denna fjärde port, och genom fjärde porten i väster på himmelen, i likhet med dess nedgående. 9 Under denna tid blir dagen dagligen förlängd, och med varje natt minskas nätterna under trettio dagar, 10 och sedan är dagen två delar längre än natten. Dagen är jämnt tio delar, och natten åtta.

11 Solen utgår genom denna fjärde port, och nedgår i den, och vänder till den femte porten under trettio dagar, varefter den går upp och går ned genom den femte porten. 12 Då blir dagen förlängd för andra gången, så att den blir elva delar, medan natten förkortas och endast blir sju delar.

a hos den Människosonen (1901, Charles, Knibb) eller with the offspring of man (Laurence)b Jämför Rom 8:39 (Moore)c Styckeindelningen är min egen.

42

13 Nu återvänder solen till öster, ingående genom sjätte porten och uppgående och nedgående genom sjätte porten i trettioen dagar, i följd av dessa tecken. 14 Vid denna tid är dagen längre än natten, varande dubbelt så lång som natten, och blir tolv delar. Men natten förkortas och blir sex delar.

15 Sedan uppstiger solen, på det dagen skall förkortas och natten förlängas. Och solen återvänder mot öster, ingående i sjätte porten, varest den uppgår och nedgår i trettio dagar, 16 Då denna tid är fulländad, blir dagen förkortad jämt en del, så att den är elva delar medan natten är sju delar.

17 Då går solen från väster från denna sjätte port och begiver sig öster ut, uppstigande i femte porten under trettio dagar och nedgående åter väster uti femte porten av väster. 18 Vid denna tid blir dagen förkortad två delar, och är tio delar, men natten är åtta delar.

19 Då går Solen från den femte porten, då han nedgår i den femte porten av väster, och uppgår i den fjärde porten i trettioen dagar, i följd av dessa tecken, nedgående i väster. 20 Vid denna tid blir dagen lika med natten; och såsom lika med varandra blir natten nio delar och dagen nio delar.

21 Och sedan går solen från den porten, då han nedgår i väster, och återvändande till öster begiver han sig genom tredje porten i trettio dagar, nedgående i väster genom tredje porten. 2x Vid denna tid blir natten förlängd från dagen under trettio morgnar, och dagen förkortas från natten under trettio dagar, blivande natten jämnt tio delar och dagen åtta delar.

2y Solen går nu från den tredje porten, då den nedgår genom den tredje porten i väster; men återvändande till öster utgår den genom andra porten i öster under trettio dagar.a På lika sätt går den även ned i andra porten i väster av himmelen. 24 Vid denna tid blir natten elva delar och dagen sju delar.

25 Då går Solen vid den tiden från den andra porten, då den nedgår i den andra porten i väster; men den återvänder till öster, begivande sig till den första porten under trettioen dagar. Och nedgår i väster i första porten. 26 Vid denna tid blir natten förlängd, lika så mycket som dagen varit förut. Den blir jämnt tolv delar, medan dagen blir sex delar.

27 Solen har sålunda fullbordat sina begynnelser och går för andra gången omkring från dessa begynnelser. I den porten ingå hon för åtta dagar och går ned i väster i den motsatta delen av himmelen. 28 Vid denna tid minskas nattens längd en fjärdedel, det vill säga en del, och blir elva delar. Dagen blir sju delar.

29 Då återvänder solen och ingår i andra porten av öster. Hon återkommer genom dessa begynnelser trettio dagar, uppgående och nedgående. 30 Vid denna tid blir natten förminskad till sin längd. Den blir tio delar och dagen åtta delar.

31 Sedan går solen från den andra porten och nedgår i väster, men återvänder till öster och uppgår i öster i den tredje porten, trettioen dagar nedgående i väster på himmelen. 32 Vid denna tid blir natten förkortad, den blir nio delar, och natten blir lika med dagen, och året är jämnt trehundrasextiofyra dagar.

33 Dagens och nattens förlängning, och dagens och nattens förminskning, komma att skiljas från varandra genom solens gång. 34 Förmedelst denna gång blir dagen dagligen förlängd och natten med varje natt förminskad. 35 Detta är lagen för solens gång och dess återvändande, då den går tillbaka, återvändande och

a Osäker med versindelningen. Hos Knibb: v. 2x finns ej och 2y = 22

43

utgående i sextio dagar. Detta är det stora evigt varande ljuset, det som han kallar Solen från evighet till evighet.

36 Detta är även det, som framgår ett stort ljus och som kallas efter dess särskilda slag, såsom Gud befallt. 37 Och sålunda går det in och ut, varken saktande eller vilande sig, utan åkande på sin vagn dag och natt igenom. Dess sken är sjudubbelt ljusare än månensa, men bägges storlek är lika;

Månens omväxlingar (sektion 14)

73 1 Efter denna lag såg jag en annan lag för en lägre himlakropp, vars namn är Månen 2 och vars omkrets är såsom himmelens omkrets. Dess vagn, vilken i hemlighet uppstiger, föres av vinden, och ljus tilldelas den genom mått. 3 Varje månad vid dess utgång och ingång blir den förändrad, och dess skiften äro likasom solens skiften, och då på lika sätt dess ljus är till, utgör dess ljus en sjundedel av solens ljus.

4 Sålunda uppgår den, och vid dess början i öster fortgår den i trettio dagar. Vid den tiden synes den och blir för eder månadens begynnelse. Trettio dagar är den med solen i den port, från vilken solen utgår. 5 Hälften därav är i vidden sju delar och en halv; och det hela av dess omkrets är tomt på ljus, utom en sjundedel av de fjorton delarna av dess ljus. 6 Men varje dag erhåller det en sjundedel alla en halv sjundedel av sitt ljus. Dess ljus ökas dagligen en fjortondedel av det hela eller en halv sådan del. 7 Den nedgår med solen. Och då solen uppgår, uppgår månen med den, erhållande en halv del av ljus. På den natt, då den börjar sin bana före månadsdagen, nedgår månen med solen. Och på den natten är den mörk i dess fjorton delar, det vill säga i varje hälft; 8 men den uppgår på den dagen med jämnt en sjundedel, och i sin bana avviker den från solens uppgång. Under det återstående av dess omloppstid ökar sig dess ljus till fjorton delar.

Månåret

74 1 Då såg jag en annan bana och ordning, som han utstakade i lagen för månen. 2 Månarnas banor och varje sak som rörde dem visades mig av Uriel, den helige ängeln, som styrde dem alla. Deras ståndpunkter antecknade jag, såsom han visade mig dem. Jag uppskrev deras månader, såsom de förekommo, och uppgåendet av deras ljus, till dess det är fullbordat på femton dagar. 3 I vardera av dess två sjundedelar fullbordar det allt sitt ljus vid uppgående och nedgående.

4 På bestämda månader ändrar det sin nedgång; och på bestämda månader uppgår det genom vardera porten. 5 I trenne portar går månen ned med solen, nämligen i de tvenne, som äro mitt uti, och i den tredje och fjärde. 6 Från den tredje porten utgår den i sju dagar och gör sitt omlopp. Ånyo återvänder den till den port, varifrån solen går ut, och i den fullkomnas dess ljus helt och hållet. Sedan avviker han från solen och ingår åtta dagar i den sjätte porten, och återvänder på sju dagar till den tredje porten, varifrån solen utgår. 7 Då solen utgår från den fjärde porten, utgår månen för sju dagar, till dess den flyttar från femte porten. Ånyo återvänder den i sju dagar till den fjärde porten och fullkomnar hela sitt ljus, avviker och går genom den första porten i åtta dagar. 8 Och återvänder i sju dagar till den fjärde porten, varifrån solen utgår.

9 Sålunda såg jag deras ståndpunkter, huru solen uppgår och nedgår efter månadernas bestämda ordning. 10 Av dessa tider blir för solen ett överskott av trettio dagar på fem år; alla dagarna hörande till varje år av de fem åren, då de äro fulländade, uppgå till trehundrasextiofyra dagar; 11 och till solen och stjärnorna

a Dess sken … än månens följer ett alternativ läsning i (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)

44

höra sex dagar; sex dagar på varje av de fem åren; sålunda höra trettio dagar till dem; Så att månen har trettio dagar mindre än sol och stjärnor. 12 Månena anför alla åren ordentligen, så att deras avdelningar varken skola komma för bittida eller för sent en enda dag, men att åren skola omväxla med bestämd noggrannhet i trehundrasextiofyra dagar. 13 På tre år äro dagarna ettusennittiotvå; på fem år äro de ettusenåttahundratjugo; och på åtta år tvåtusenniohundratolv dagar. 14 Till månen höra på tre år blott ettusensextiotvå dagar; på fem år har den femtio dagar mindre än solen, ty om en tilläggning göres till de ettusensextiotvå dagarna, 15 blir det på fem år ettusensjuhundrasjuttio dagar; och månens dagar på åtta år äro tvåtusenåttahundratrettiotvå dagar. 16 Ty dess dagar på åtta år äro åttatio dagar mindre än solens, vilka åttatio dagar äro dess minskning på åtta år.

17 Året blir verkligen fullbordat i förhållande till månarnas ståndpunkter och solens ståndpunkt, vilken uppgår i olika portar; vilken uppgår och nedgår i dem i trettio dagar.

75 1 Dessa äro anförare för de tusendes huvudmän, vilka härska över hela skapelsen och alla stjärnorna; med de fyra dagarna, vilka äro tillagde och aldrig åtskilde från det ställe, som blivit dem anvisat efter årets fullkomliga beräkning. Och dessa betjäna fyra dagar, vilka icke äro räknade i årets beräkning. 2 I anseende till dem irra sig människorna ganska mycket; ty dessa ljus tjäna verkligen i världens hus en dag i den första porten, en i den tredje porten, en i den fjärde och en i den sjätte porten. Och världens harmoni blir fullkomnad vid varje dess trehundrasextiofjärde dags ställning; 3 ty tecknen, årstiderna, åren, och dagarna visade Uriel för mig, den ängel, som härlighetens Herre satt över alla lysande kroppar i himmelens himmel och i världen; på det de må styra över molnens yta, och, synlige över jorden, bliva ledare av dagar och nätter, solen, månen, stjärnorna och alla himmelens stjärnor, vilka göra sitt omlopp med alla himmelens vagnar.

4 Sålunda visade Uriel mig tolv portar öppna för omloppet av solens vagnar i himmelen, från vilken solens strålar utskjuta. Från dessa utsprider sig värman över jorden, då de bliva öppnade på sina bestämda årstider. 5 De äro för vindarna och daggens ande, då de på deras årstider bliva öppnade, öppnade på himmelen vid dess yttersta gränser. 6 Tolv portar såg jag i himmelen vid jordens yttersta gränser, genom vilka solen, månen och stjärnorna och alla himmelens verk gå fram vid deras uppgång och nedgång.

7 Många fönster äro även öppna till höger och till vänster. Ett fönster blir vid en viss årstid oändligen hett. Ävenså äro där portar, från vilka stjärnorna utgå, såsom de äro befallde, och i vilka de nedgå efter deras antal. 8 Jag såg likaledes himmelens vagnar rullande ovanefter i världen till dessa portar, i vilka de stjärnor vända sig, som aldrig nedgå. 9 En av dessa är större än alla, som gå omkring hela världen.

De tolv vindarna (sektion 15)

76 1 Och vid yttersta gränsen av jorden såg jag tolv portar öppna för alla vindar, från vilka de utgå och blåsa över jorden. 2 Tre av dem äro öppna i himmelens förgrund, tre i väster, tre på högra sidan av himmelen, och tre på den vänstra. 3 De tre första äro de, vilka äro i öster; tre äro i norr, tre bakom dem, vilka äro på den vänstra sidan i söder, och tre i väster. 4 Från fyra av dem utgå välsignelsens och hälsans vindar; och från åtta utgå straffets vindar, när de äro skickade att förstöra jorden och himmelen uppöver dem, alla dess invånare och alla dem, som äro på vattnet eller på torra landet.

a Charles rättar Månen till Solen

45

5 Den förste av dessa vindar utgår från den porten, som kallas den östra, genom den första porten åt öster, vilken är längst åt söder. Från denna utgå ödeläggelse, torka, hetta och fördärv. 6 Från den andra eller mellersta porten utgår rättvisa. Därifrån kommer regn, fruktbarhet, hälsa och dagg; och från den tredje porten norrut utgå köld och torka.

7 Efter dessa framkomma de sydliga vindarna genom tre huvudportar. Genom deras första port, vilken vetter öster ut, framkommer en het vind. 8 Men från den mellersta porten framkommer en angenäm ånga, dagg, regn, hälsa och liv. 9 Från den tredje porten, som vetter åt väster, framkomma dagg, regn, brand i säd och förstörelse.

10 Efter dessa äro vindarna från den trakt i norr, som kallas havet. De utgå från tre portar. Den första porten är den, vilken är åt öster närmast söder. Från denna utgå dagg, regn, brand i säd och förstörelse. 11 Från den mellersta porten framkomma regn, dagg, liv och hälsa. Och från den tredje porten, vilken är väster ut, närmast söder, framkomma dimma, frost, snö, regn, dagg och brand i säd.

12 Efter dessa äro i fjärde kvarteret vindarna i väster. Från den första porten närmast norr framkommer dagg, regn, frost, köld, snö och köld; 13 från den mellersta porten utgår regn, hälsa och välsignelse. Och från den sista porten, vilken är närmast söder, utgår torka, förstörelse, brännande hetta och fördärv.

14 Berättelsen om de tolv portarna i himmelens fyra väderstrecka är slutad. Alla deras lagar, alla deras bestraffningar och den hälsa, som frambringas genom dem, har jag förklarat för dig, min son Mathusala.

De fyra väderstrecken, etc

77 1 Det första väderstrecketb kallas den östra, emedan den är den första. Den andra kallas den södra, emedan den Allrahögste där nedstiger; och ofta nedstiger Han där, vilken är välsignad för evigt. 2 Det västra väderstrecketc har namn av förminskning, emedan alla himmelens ljus där förminskas och nedstiga. 3 Det fjärde väderstrecketd, som kallas den nordliga, är delad i tre delar, varav en är för människornas boning, en annan för sjöar med vatten samt dalar, skogar, strömmar, skuggrika platser och snö, och den tredje delen för paradiset.

4 Sju höga berg såg jag, högre än alla berg på jorden, från vilka frost utgår, medan dagar, årstider och år försvinna och gå bort.

5 Sju strömmar såg jag på jorden, större än alla strömmar, av vilka en börjar sitt lopp från väster; i ett stort hav faller dess vatten. 6 Två komma från norr till havet, deras vatten flyter uti det Erytheiska havet på östra sidan. 7 Och av de övriga togo fyra sitt lopp i nordens ihålighet, två till deras hav, det Erytheiska havet, och två utgjutas i ett stort hav, varest även säges vara en öken.

8 Sju stora öar såg jag i havet och på jorden; sju i det stora havet.e

a kvarter (1901) har byts ut mot väderstreckb Charles har rättat vinden till kvarten vilket jag har återgett med väderstrecketc Charles har rättat vinden till kvarten vilket jag har återgett med väderstrecketd Charles har rättat vinden till kvarten vilket jag har återgett med väderstreckete sju i det stora havet: Charles har i stället två på fastlandet och fem i Stora Havet.

46

Solens ljus ingjuts i månen

78 1 Solens namn äro dessa, det ena Aryares, och det andra är Tomas. 2 Månen har fyra namn. Det första är Asonya, det andra Ebla, det tredje Benase och det fjärde Erae. 3 Dessa äro de två stora ljusen, vilkas omkrets är såsom himmelens omkrets, och bägges storlek är lika. 4 I solens omkrets är en sjundedel av ljus, som tillägges henne från månen. Det insättes efter mått, till dess en sjundedel av solens ljus är avskild. 5 De gå ned, ingå uti västra porten, göra omloppet norrom och utgå genom den östra porten över himmelens yta.

6 Då månen går upp, synes han på himmelen; och hälften av en sjundedel av ljus är allt, vad som finnes i den. På fjorton dagar blir hela dess ljus fullbordat. 7 I tre gånger fem dagar tilltager dess ljus, tilldess på femton dagar dess ljus blir fullbordat, i enlighet med årets tecken; den har tre gånger fem dagar. Månen har hälften av en sjundedel. 8 Första dagen av dess förminskning avtager dess ljus en fjortondedel; andra dagen minskas det en trettondedel; tredje dagen en tolftedel; fjärde dagen en elftedel; femte dagen en tiondedel; sjätte dagen en niondedel; sjunde dagen en åttondedel; åttonde dagen minskas det en sjundedel; nionde dagen avtager det en sjättedel; tionde dagen avtager det en femtedel; elfte dagen avtager det en fjärdedel; tolfte dagen en tredjedel; trettonde dagen avtager det till hälften; fjortonde dagen avtager det hälften av dess sjundedel, och femtonde dagen är hela dess återstående ljus förtärt.

9 På bestämda månader har månen tjugonio dagar. Den har också en omloppstid av tjugoåtta dagar. 10 Och Uriel visade mig likaledes en annan inrättning, huru ljuset ingjöts i månen, huru det ingjöts från solen. 11 Hela den tid, som månens ljus är i tilltagande, ingjutes det i honom i närvaro av solen, till dess ljus blir på fjorton dagar fullbordat i himmelen. Och när det är helt och hållet utsläckt, är dess ljus förtärt i himmelen; 12 och på första dagen kallas det nymånad; ty på den dagen emottages ljuset uti honom. 13 Detta inträffar just på den dag, då solen nedgår i väster, samma stund som månen för natten uppgår från öster. Månen skiner då hela natten, tilldess solen uppgår före honom, då månen i sin ordning försvinner före solen. 14 När ljuset kommer till månen, avtager det åter, tilldess allt dess ljus blir utsläckt och månens dagar gå förbi. Då förbliver dess omkrets enslig utan ljus.

15 Under tre månader verkställer den, på trettio dagar varje månad, sitt omlopp; och under ytterligare månader verkställes det på tjugonio dagar varje gång. Dessa äro de tider, på vilka den verkställer sitt avtagande under första perioden, och i första porten; nämligen på etthundrasjuttiosju dagar. 16 Och vid tiden för dess utgång under tre månader synes den trettio dagar varje gång, och under ytterligare tre månader synes den i tjugonio dagar i vardera.

17 Om natten synes den varje gång i tjugo dagar såsom en människas ansikte, och om dagen såsom himmelen; ty den är ej något annat än sitt ljus.

Förmedlingen av visdomen till jorden

79 1 Och nu, min son Metuselaa, har jag visat dig varje ting; och berättelsen om varje ordning för stjärnorna på himmelen är slutad. 2 Han visade mig varje lag rörande dem, vilka äga rum vid alla tider, och i alla årstider under varje inflytande, alla år vid varderas ankomst och under dess styrelse, så länge varje månad och varje vecka räcker. 3 Han visade mig även månens avtagande, som för sig går i sjätte porten; ty i den sjätte porten blir dess ljus förtärt. Från denna är månadens början; 4 och dess avtagande för sig går i sjätte porten under dess omlopp, till dess etthundrasjuttiosju dagar äro fullbordade, enligt sättet att räkna efter veckor, tjugofem veckor och två dagar. 5 Dess omlopp är mindre än solens, i förhållande

a Mathusala enligt (1826). Jag harmonisera stavningen här i överenstämmelse med (1901)

47

till stjärnornas gång efter jämna fem dagar på ett halvt år, då denna deras synliga belägenhet är fullbordad. 6 Sådant är utseendet och likheten av varje himlakropp, som Uriel den store ängeln, vilken styr dem, visade mig.

80 1 Och i de dagarna svarade Uriel mig och sade: Se, jag har visat dig allting; o Henok, och har uppenbarat allt för dig, att du skulle se detta, solen och månen och ledarna för himmelens stjärnor och alla de rörliga krafterna, deras förhållanden och tider och utgångar. 2 I syndarnas dagar varda åren förkortade, och skörden skall försenas i deras länder och på deras betesmarker och allting på jorden förändras och icke framkomma på sin tid. Regnet skall hållas tillbaka, ty himmelen skall uppehålla det. 3 Och i de tiderna skola markens frukter bliva försenade och icke växa på sin tid, och trädens frukt skall uppehållas på sin tid. 4 Och månen skall förändra sin ordning och icke synas på sin tid. 5 Och i de dagarna skall man se på himmelen huru stor ofruktbarhet kommer, på den yttersta vagnen i väster, och himmelen skall skina klarare än efter ljusets vanliga ordning. 6 Och många huvudledare för de förnämsta stjärnorna skola fara vilse, och dessa skola misstaga sig på sina värv och sina vägar, och de dem underordnade skola icke framkomma på sina tider. 7 Och stjärnornas hela ordning skall varda obegriplig för syndarna, och deras tankar, som bo på jorden, skola fara vilse rörande dem och vända sig bort från alla sina vägar och försynda sig och dyrka stjärnor såsom gudar. 8 Och många olyckor skola förmeras över dem, och en straffdom skall komma över dem och förgöra dem alla.a

81 1 Och han sade till mig: O Henok, se på de himmelska tavlornas skrift och läs vad som står på dem och lägg varje särskild del på minnet. 2 Och jag betraktade allting på de himmelska tavlorna och läste allt som var skrivet på dem och lade det på minnet och läste boken och allt som stod i den, om människornas alla gärningar och om alla av kött födda, som skola bo på jorden, ända till de sist levande släktena. 3 Och sedan prisade jag genast Herren, härlighetens evige Konung, därför att han gjort världens alla verk, och lovade Herren för hans tålamod och välsignade honom för världens barns skull. 4 Och jag sade: Salig den man som dör rättfärdig och god, om vilken ingen orättfärdighetens skrift är upptecknad och emot vilken ingen skuldb finnes!

a Verben hos dessa tre rader i v 8 är anpassade efter Charlesb skuld: Charles har i stället domens dag.

48

5 Och de tre heliga buro mig och ställde mig ned på jorden framför dörren till mitt hus och sade till mig: Förkunna allt för din son Metusela och visa alla dina barn, att ingen dödlig är rättfärdig inför Herren, ty han är deras Skapare. 6 Ett år skola vi låta dig stanna hos dina barn, tills du återfått dina krafter, på det att du må undervisa dem och uppskriva det åt dem och avlägga vittnesbörd för dem, för alla dina barn, och på andra året skall man borttaga dig ur deras krets. 7 Var vid god tröst, ty de goda skola kungöra de goda rättvisan, den rättfärdige skall fröjda sig med den rättfärdige, och de skola prisa varandra lyckliga. 8 Men syndaren skall dö med syndaren och den avfällige med den avfällige. 9 Och de som utöva rättfärdighet skola dö för människornas gärningars skull och bortryckas genom de ogudaktigas handlingar. 10 Och i de dagarna upphörde de att tala med mig, och jag kom till mitt folk och prisade världarnas Herre.

82 1 Och nu, min son Metusela, allt detta förtäljer jag dig och skriver upp åt dig, och allt uppenbarade jag för dig och gav dig skrifterna om allt detta. Bevara alltså, min son Metusela, dessa skrifter av din faders hand och överantvarda dem åt de kommande släktena. 2 Vishet gav jag åt dig och dina barn och åt dem av dina barn, som skola komma, att de må giva henne åt sina barn, åt släktena ända i evighet, nämligen denna alla deras tankar överstigande vishet. 3 Och de som förstå henne skola icke sova, och de skola lyssna med sina öron för att lära sig denna vishet, och dem som äta därav skall hon täckas mera än goda rätter.

De fyra anförarna och de fyra årstiderna

4 Saliga äro alla rättfärdiga, saliga äro alla som vandra på rättfärdighetens väg och icke synda likt syndarna, när alla deras dagar bliva räknade under solens gång på himmelen, när den ingår och utgår från varje port i trettio dagara, med anförarna för de tusende klasserna av stjärnor, med fyra, som äro tillagde och höra till årets fyra delar, som leda dem och åtskilja dem vid fyra perioder. 5 Rörande dessa irra människorna sig ganska mycket och räkna dem icke vid beräkningen av varje tidrymd; ty de irra sig ganska mycket, rörande dem; ej heller känna människorna noggrant, 6 att de höra till beräkningen av året. Men i sanning äro dessa utmärkta från evighet; en i första porten, en i den tredje, en i den fjärde och en i den sjätte; så att året är fullbordat på trehundrasextiofyra dagar.

7 Sannfärdigt har det blivit uppgivet och riktigt beräknat, vad som är utmärkt; ty ljusen, månaderna, de bestämda omloppen, åren och dagarna har Uriel för mig förklarat och berättat, vilken hela skapelsens Herre för min skull befallde, 8 (i följd av himmelens kraft, och makten som den äger både natt och dag) att för människan förklara lagarna för ljuset, för solen, månen och stjärnorna och alla himmelens makter, vilka välvas var inom sin bana. 9 Denna är stjärnornas lag, vilka nedgå på sina ställen, sina årstider, sina omloppstider, sina dagar och sina månader.

a när alla deras dagar … varje port i trettio dagar: Har följt betydelsen som återges i Charles och Knibb.

49

10 Dessa äro deras namn, som anföra dem, som bevaka dem och ingå i deras årstider, enligt lagen för deras omlopp, deras månader, tiden för deras inflytelse och deras ståndpunkter. 11 Fyra anförare av dem ingå först, vilka åtskilja årets fyra delar. Efter dessa komma tolv anförare för sina klasser, vilka skilja månaderna och året i trehundrasextiofyra dagar, jämte anförarna för ettusende, vilka skilja emellan dagarna, likasom emellan de fyra tillagda, vilka såsom anförare skilja de fyra delarna av året. 12 Dessa anförare för ett tusende äro mitt ibland de styrande, och de styrande äro ställde var och en bakom sin ståndpunkt, och deras anförare göra avsöndringen. 13 Dessa äro namnet på de anförare, vilka skilja årets fyra delar, och som äro satte över dem: Melkel, Helammelak, Meliyal och Narel. 14 Och namnen på dem, som anföra dessa äro: Adnarel, Jyasusal och Jyelumeel. Desse äro de tre, som följa efter anförarna för stjärnornas klasser; varje följande efter de tre anförarna av klasserna, vilka själva följa efter dessa föreståndare för avsatserna, som åtskilja årets fyra delar.

15 I första delen av året uppgår och styr Melkyas, som kallas Tamani och Zahay. Alla dagarna av hans inflytelse, under vilka han styr, äro nittioen dagar. 16 Och dessa äro tecknen av dagarna, vilka äro synliga på jorden. Under dagarna av hans inflytande är det utdunstning, hetta och besvär. Alla träd bliva fruktbärande; löven på varje träd utspricka, säden skördas, rosen och varje slag av blommor blomstra på fältet, och vinterträden uttorka. 17 Dessa äro namnen på de anförare, som äro under dem, Barkel, Zelsabel; och ännu en annan anförare för ettusende kallas Heloyalef, vars inflytelsedagar äro fullbordade.

18 Den andre anföraren näst efter dem är Helemmelek, vars namn de kalla den lysande Zahay. Alla dagarna av hans ljus äro nittioen dagar. 19 Dessa äro tecknen för dagarna på jorden, hetta och torka, medan träden frambringa sina frukter, värmda och fullmognade, och giva sina frukter att torka. Hjordarna vallas och lammar. Alla jordens frukter samlas med varje ting på marken, och vinpressarna trampas. Detta inträffar under tiden av hans inflytelse. 20 Dessa äro deras namn och ordning, och namnen på de styrande, som äro under dem, på dem som äro anförare för ettusende, Gedaeyal, Keel, Heel. Och namnet på den tillagde anföraren för ettusende är Asphael. Dagarna för hans inflytelse hava blivit fulländade.

Drömboken 83-90

Inledning (sektion 16)

83 1 Och nu, min son Metusela, vill jag visa dig de syner jag såg och berätta dem för dig. 2 Tvenne syner såg jag, innan jag tog mig hustru, och de likna icke varandra. Första gången var det, då jag lärde mig läsa och skriva; och andra gången, innan jag tog din moder, såg jag en förskräcklig syn, och fördenskull ropade jag till Herren.

Första drömmen

3 Jag hade lagt mig till vila i min farfars, Mahalaleels, hus, och då fick jag se i en syn huru himmelen nedsänktes och krympte samman och föll ned på jorden. 4 Och i det ögonblicket såg jag hur jorden vart uppslukad i ett stort svalg och hur berg

50

på berg och kullar på kullar sjönko ned och höga träd sletos från sina stammar och nedstörtade och försvunno i djupet.

5 Och då begynte jag ofrivilligt att ropa och sade: Förgången är jorden! 6 Och min farfar, Mahalaleel, väckte mig, där jag låg bredvid honom, och sade

till mig: Varför ropar du så, min son, och varför klagar du? 7 Då förtalte jag honom den syn jag sett. Och han sade till mig: Förskräckligt

är det du skådat, min son, och din drömsyn har avseende på de ännu förborgade straffdomarna över syndarna på jorden. Hon måste nedsjunka i djupet och våldsamt förgås. 8 Och nu, min son, statt upp och anropa härlighetens Herre — ty du förtröstar på honom — att en återstod må bliva kvar och att han icke må förgöra hela jorden. 9 Min son, från himmelen skall allt detta komma över henne.

10 Därefter stod jag upp och bad och anropade och uppskrev min bön, för de kommande släktena, och om allt skall jag undervisa dig, min son Metusela. 11 Och när jag gått ned och trädde ut och höjde min blick mot himmelen och såg hur solen gick upp i öster och månen steg ned i väster och ännu några stjärnor tindrade och såg, att allt var såsom på jordens första dag; då prisade jag domens Herre och lovade honom, därför att han lät solen framtåga ur österns fönster, så att hon gick upp på himmelens valv och höjde sig och nu tillryggalade den väg, som blivit henne förelagd.

84 1 Och jag upplyfte mina händer i rättfärdighet och välsignadea den Helige och Store och talade med min muns anda och med min lekamliga tunga, som Gud givit människobarnen, att de må tala därmed. 2 Välsignad vare du, o Herre och Konung, stor och mäktig i din storhet, Herre över himmelens hela skapelse, konungarnas Konung och all världens Gud! Vars rike, vars regering och Majestätb varar från evighet till evighet och din makt genom alla släkten, och alla himlar äro din tron evinnerligen och hela jorden din fotapall från evighet till evighet. 3 Ty du har skapat allt och härskar över allt, och intet är dig för svårt, Hos dig är visheten oföränderlig,c Hon vänder sig icke bort från sin tron, din tron, ej heller från ditt anlete, och du vet och ser och hör allting, och intet är dig fördolt. ty du genomskådar allt.d 4 Och änglarna från dina himlar synda, och över människorna förbliver din vrede ända till den stora domens dag. 5 Och nu, o Gud och Herre, store Konung! anropar jag dig och beder, att du hör min bön och kvarlämnar på jorden efterkommande åt mig och icke utrotar alla människor och gör jorden öde så att fördärvet evigt räcker. 6 Och nu, Herre, utrota från jorden allt kött, som har förtörnat dig, men låt de rättfärdiga och rättsinniga varda för alltid behållna, likt en frörik

a välsignade i vers 1 och Välsignad i vers 2 enligt (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)b (1901) har här Din gudom och ditt rike och din storhet, men detta stämmer inte med (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb), som för övrigt är samstämmiga. Ordförrådet är från (1826).c Denna rad följer (1826) och (Laurence), vilket stämmer bättre med efterföljande rad. och intet slags vishet undgår dig (1901) och (Knibb) stämmer däremot bättre med föregående rad.d (1901) slutar raden med fördolt. Jag har hämtat återstoden av raden från (1826), vilket (Charles) markerar som en interpolation.

51

planta, och dölj icke ditt anlete för din tjänares bön, o Herre!

Andra drömmen ‒ djurapokalypsen (sektion 17)

85 1 Härefter såg jag en annan dröm, och förklarade allt för dig, min son. 2 Henok uppstod och sade till sin son Mathusala: till dig, min son, skall jag tala. Hör mitt ord, och böj dina öron till din faders uppenbarelses dröm. 3 Innan jag gifte mig med din moder Edna, såg jag en syn på min säng.

Och blev varse en ko, som uppkom ur jorden. Och denna ko var vit. Sedermera uppkom en kviga, och med den en annan kviga, av vilka den ena var svart och den andra röda. 4 Den svarta kvigan slog den röda och förföljde den över jorden. Från den tiden kunde jag ej mera se den röda kvigan; 5 men den svarta tillväxte i storlek, och en kviga kom med den. Därefter såg jag många kor framkomma, liknande denna och följande efter henne. 6 Den första kvigan utgick även i närvaro av den första kon, och sökte den röda kvigan, men fann den icke. Och hon jämrade sig med stor jämmer, då hon sökte den. 7 Då såg jag, till dess den första kon kom till henne, från vilken tid hon blev tyst, och upphörde att jämra sig. 8 Sedermera kalvade hon en annan vit ko. Och kalvade åter många kor och svarta kvigor.

9 I min sömn blev jag även varse en vit tjur, som på lika sätt växte och blev en stor vit tjur. Efter honom framkommo många vita kor, liknande honom. 10 Och de började att kalva många vita kor, vilka liknade dem och följde varandra.

86 1 Återigen såg jag uppmärksamt, under det jag sov, och betraktade himmelen ovan — Och se, en ensam stjärna föll ned från himmelen, Vilken, sedan den upprest sig, åt och födde sig bland dessa kor. 2 Därefter märkte jag andra stora och svarta kor; och jag såg dem alla ombyta sina stall och betesmarker, under det deras kalvar började att jämra sig den ene med den andre. 3 Återigen såg jag i min syn och betraktade himmelen, då såg jag, och se, många stjärnor nedstego och kastade sig från himmelen dit, där den första stjärnan var, Mitt bland dessa kalvar; medan korna voro med dem betande mitt ibland dem. 4 Jag såg och betraktade dem; och se, alla hade avlelsedelar likasom hästar, och började att bestiga kvigorna, vilka alla blevo dräktiga och framfödde elefanter, kameler och åsnor. 5 Härvid blevo alla korna förskräckta, och började att bita med sina tänder, sväljande och stångande med sina horn. 6 De började även att uppsluka korna; och se, alla jordens barn darrade, bävande av fruktan för dem, och flydde hastigt bort.

87 1 Återigen såg jag dem, då de begynte stånga och uppsluka varandra; och jorden ropade. 2 Och åter upplyfte jag mina ögon mot himmelen och såg en syn, och se, ur himmelen framkommo någrab, som liknade vitklädda människor. Enc trädde ut ur den orten, och tre med honom. 3 Och de trenne, som kommit sist, fattade mig vid handen och togo mig upp och bort från jordens släkte och förde mig till ett högt beläget ställed och visade mig ett torn högt över jorden, högre än alla berg 4 Och de sade: bliv kvar här, tilldess du får se, vad som skall komma över dessa elefanter, kameler och åsnor, över stjärnorna och över alla korna.

88 1 Då såg jag på den ena av de fyra vita människor, som först kommo fram. Han fattade den första stjärnan, som föll ned från himmelen; Och bindande den till hand och fot, kastade han den i en dal, en trång, djup, ryslig och dyster dal. 2 Då drog den ene av dem ett svärd och gav det åt elefanterna, kamelerna och åsnorna,

a Kain och Abel, påpekar (1826)b Fyra ärkeänglar, påpekar (1901)c Mikael, påpekar (1901)d Det jordiska paradiset, påpekar (1901)

52

vilka började att slå varandra. Och hela jorden skakades därav. 3 Och när jag såg i synen, se, då hände, att en av dessa fyra änglar, som kommo fram, skyndade från himmelen, hopsamlade och tog alla de stora stjärnorna, vilkas avlelsedelar liknade hästars; och bindande dem alla till händer och fötter, kastade han dem i jordens hålor.

89 1 Då gick en av dessa fyra till de vita korna, och lärde dem en hemlighet. Under det kon darrade, föddes den och blev en människaa och byggde åt sig ett stort skepp. I detta bodde han och treb kor bodde med honom i detta skepp, vilket inneslöt dem. 2 Återigen upplyfte jag mina ögon mot himmelen och såg ett högt tak. Över det voro sju vattenfall, vilka vid en viss by utgjöto mycket vatten. 3 Återigen såg jag upp, och se, där voro källor öppna i jorden uti denna stora by. Vattnet började att svalla upp, och steg över jorden, så att byn ej sågs, emedan hela dess mark betäcktes med vatten. 4 Mycket vatten var där även, och mörker och moln. Då betraktade jag höjden av detta vatten; och det var uppstiget över byn. Det flöt över byn och stod högre än jorden. 5 Då blevo alla de kor, som voro samlade der, medan jag såg på dem, fördränkta, uppslukade och förstörda i vatten. 6 Men skeppet flöt däruppå. Alla kor, elefanter, kameler och åsnor blevo dränkta på jorden, och all boskap. Ej heller kunde jag bliva dem varse. Icke heller voro de i stånd att komma därifrån, utan förgingos och nedsjönko i djupet.

7 Återigen såg jag i synen, tilldess vattenfallen från det höga taket upphörde, och jordens källor jämnades, medan andra djup blevo öppnade, 8 Uti vilka vattnet började att nedrinna, till dess torra marken syntes. Skeppet kvarblev på jorden, mörkret återvände, och det blev ljus. 9 Då gick den vita kon, som blivit människa, ut från skeppet, och de tre korna med henne. En av de tre korna var vit liknande denna kon. En av dem var röd såsom blod, och en av dem var svart. Och den vita kon lämnade dem.

10 Då började vilda djur och fåglar att komma fram. Av alla samlades de olika slagen tillhopa, lejon, tigrar, ulvar, hundar, hyenorc, vildsvin, rävar, kaniner och grisard, falkare, gamarf, hökar, örnarg och korpar. Då blev en vit ko född mitt ibland dem. 11 Och de började att bita varandra, då den vita kon, vilken var född mitt ibland dem, frambragte en vild åsna och en vit ko på samma gång, och därefter många vilda åsnor. 12 Då frambragte den vita konh, som var född, en svart vild sugga och ett vitt fåri. Denna vilda sugga frambragte också många svin. Och fåret frambragte tolv fårj 13 Då dessa tolv får vuxit upp, överlämnade de ett av demk till åsnornal. Återigen lämnade dessa åsnor fåret till ulvarnam. Och det växte upp mitt ibland dem. 14 Då styrde Herren så, att de andra elva fåren fingo bo och beta med detta mitt ibland ulvarna. De förökade sig, och det var överflöd av bete för dem. 15 Men ulvarna började att skrämma och förtrycka dem, medan de förstörde deras avföda. Och de lade deras ungar i strömar av djupt vatten. Nu började fåren skrika för sin avfödas skull, och flydde för att söka tillflykt hos sin Herre. 16 Enn blev dock räddad, flydde och gick bort till de vilda åsnorna.

a Noa, påpekar (1826)b Sem, Ham, och Jafet, påpekar (1826)c Charles och Knibb har även hyenord grisar hos Knibb och Charles, medan (1826) har hanzar-djure falkar hos Knibb och Charles, medan (1826) har siset-djurf gamar hos Knibb och Charles, medan (1826) har avest-djurg örnar hos Knibb och Charles, medan (1826) har phonkash Abraham, påpekar (1826)i Isak, påpekar (1826)j De tolv patriarkerna, påpekar (1826)k Josef, påpekar (1826)l Midianiterna, påpekar (1826)m Egyptierna, påpekar (1826)n Moses, påpekar (1826)

53

Jag såg fåren ropande, klagande och anropande sin Herre. Med all deras makt, till dess fårens Herre vid deras röst nedsteg från sin höga boning, gick till dem och översåg dem. 17 Han kallade till sig det får, som hade hemligen kommit från ulvarna, och sade till detta, att det skulle låta ulvarna förstå, att de ej finge röra fåren. 18 Då gick detta får till ulvarna med Herrens ord, då ett annata får mötte det och gick med. Bägge ingingo tillsammans uti ulvarnas boning; och samtalande med dem, läto de dem förstå, att från den tiden skulle de icke röra fåren. 19 Efteråt märkte jag, att ulvarna med hela sin styrka fingo överhand över fåren. Fåren ropade, 20 och deras Herre kom till dem. Han började att slå ulvarna, vilka läto höra en svår jämmer; men fåren förblevo tysta, och från den stunden ropade de icke. 21 Jag såg då på dem, till dess de flyttade från ulvarna. Ulvarnas ögon blevo förblindade, och de gingo ut och följde dem med all sin makt. 22 Men fårens Herre gick med dem och ledsagade dem. Alla hans får följde honom. Hans ansikte var förfärligt och lysande och härlig var hans åsyn. 23 Likväl började ulvarna att följa fåren, tilldess de hunno dem i en viss sjö av vattenb. 24 Då skilde sig sjön åt. Vattnet stod upp på båda sidor framför deras ansikte. Och deras Herre, som ledsagade dem, ställde Sig själv emellan dem och ulvarna. 25 Ulvarna blevo likväl icke varse fåren, utan gingo mitt uti sjön, följande dem och löpande efter dem inuti sjön av vatten. 26 Men då de sågo fårens Herre, vände de om, för att fly för Hans ansikte. Då återvände vattnet i sjön, och det hastigt, enligt dess natur. Sjön blev full, och vattnet höjde sig, tilldess det övertäckte ulvarna. 27 Och jag såg, att de alla, som hade följt fåren, förgingos och drunknade.

28 Men fåren gingo över detta vatten, och kommo till en öken, vilken var utan både vatten och gräs. och de började öppna sina ögon och se. Då såg jag fårens Herre överskåda dem och giva dem vatten och gräs. Då gick det redan omtalta fåret med dem och anförde dem. 29 Och då det hade uppstigit på en hög klippa, skickade fårens Herre det till dem. 30 Sedermera blev jag varse deras Herre stående framför dem med ett förfärligt och allvarsamt utseende. Och då de alla sågo Honom, blevo de förfärade för Hans ansikte. 31 Alla blevo de oroliga och darrade. De ropade efter fåret och till det andra fåret, som hade varit med det, och som var mitt ibland dem, sägande: vi förmå icke att stå inför vår Herre eller att se på Honom. 32 Då gick det fåret bort, som anförde dem, och uppsteg på spetsen av klippan. Då började fåren att bliva blinda och avvika från den väg, som det visat dem; men fåret visste det icke. 33 Deras Herre blev likväl intagen av förtrytelse emot dem; och då fåret hade fått veta, vad som tilldragit sig; nedsteg det från spetsen av klippan; och då det kom till dem, fann det, att där voro många, som hade blivit blinda, och hade avvikit från dess väg. 34 Så snart de fingo se det, blevo de förfärade och darrade vid dess närvaro, och intogos av begär att återvända till sin fålla. 35 Då tog detta får med sig andra får och gick till dem, som hade avvikit, och började sedan att döda dem. De blevo förskräckta för dess ansikte. Då förmådde dem det, vilka hade avvikit, at återvända, och de gingo tillbaka till sin fålla. 36 Likaledes såg jag där i synen, att detta får blev en människa, byggde ett hus för fårens Herre och förmådde dem alla att stå i detta hus. 37 Jag märkte även, att de får, vilka gingo emot detta får, deras anförare, dogo. Jag såg även, att alla de stora fåren förgingos, medan yngre uppvuxo i deras ställe, ingingo i en betesmark och nalkades en ström av vattenc.

38 Då skildes det fåret ifrån dem, vilket varit deras anförare och blivit människa, och dog. Alla fåren sökte efter detta och ropade efter detsamma med bitter klagan. 39 Jag såg likaledes, att de upphörde att ropa efter detta får och gingo över vattenströmen, och att där uppstego andra fård, vilka alla anförde dem, i stället för dessa, som voro döda och hade förut anfört dem. 40 Då såg jag, att fåren ingingo på en skön plats och på ett angenämt och härligt område.

a Aron, påpekar (1826)b Röda havet, påpekar (1826)c Jordan, påpekar (1826)d Domarna i Israel, påpekar (1826)

54

Jag såg även, att de blevo mättade, att deras hus var i mitten av ett angenämt område, (41)a att deras ögon voro stundom öppnade, (41) och att stundom voro de blinda, tilldess ett annat fårb uppsteg och anförde dem. Han bragte dem alla tillbaka, och deras ögon blevo öppnade.

42 Då började hundar, rävar och vildsvin att uppsluka dem, tilldess åter ett annat fårc uppsteg till Herre för hjorden, ett av dem själva, en vädur, att anföra dem. 43 Denna vädur började att stånga på alla sidor dessa hundar, rävar och vildsvin, till dess de alla förgingos. 44 Men det förra fåret öppnade sina ögon och såg väduren mitt ibland dem, vilken hade lagt åsido sin härlighet. Och han började att slå fåren, trampande på dem och uppförande sig utan värdighet. 45 Då skickade Herren det förra fåret åter till ett annat fård och upphöjde detsamma till en vädur, som skulle anföra dem i stället för det får, vilket hade åsidosatt sin härlighet. 46 Det gick därför till denna väduren, samtalte med honom ensam, upphöjde honom och gjorde honom till en furste och anförare för hjorden. Hela tiden, som hundarnae oroade fåren, 47 bar den förste väduren aktning för denne senare väduren.

Då uppsteg denne senare väduren och flydde bort från hans ansikte. Och jag såg, att dessa hundar störtade den förste väduren. 48 Men den senare väduren uppstod och anförde de mindre fåren.f

Denne vädur avlade likaledes många får, och dog. Då var det ett mindre fårg en vädur i stället för denne, som blev furste och anförare, ledsagande hjorden.

49 Och fåren vuxo i storlek och förökades. Och alla hundar, rävar och vildsvin fruktade och flydde bort från honom. Denna vädur slog och dödade även alla vilddjuren, så att de icke kunde åter få överhand ibland fåren, ej heller vid något tillfälle bortföra dem.

50 Och huset byggdes stort och vidlyftigt, ett högt torn uppbyggdes därpå utav fåren för fårens Herre. Huset var lågt, men tornet var upphöjt och ganska högt. Då stod fårens Herre på detta torn och lät ett fullt bord frambäras för Sig.

51 Återigen såg jag dessa får vandra och gå åtskilliga vägar, försakande detta deras hus; och deras Herre ropade till några ibland dem, vilka han skickade till dem. Men dessa började fåren att döda. 52 Och då enh av dem blev räddad från mördandet, lopp han och klagade över dem, som ville mörda honom. Men fårens Herre befriade honom från deras händer och lät honom uppstiga till Sig och kvarbliva hos Sig. 53 Han sände även många andra till dem, att bära vittnesbörd och med jämmerklagan ropa emot dem. 54 Åter såg jag åtskilliga av dem övergiva sin Herres hus och Hans torn, avvika åt alla sidor och bliva blinda.Jag såg, att fårens Herre anställde en stor slakti ibland dem på deras betesmark, till dess de inbjödoj detta slaktande. Då flyttade Han bort från ställetk 55 och överlämnade dem i lejons, tigrars, ulvars och hyenorsl våld, och uti rävars och allehanda vilddjurs våld. Och vilddjuren började att sönderslita dem. 56 Jag såg även, att Han övergav deras fäders hus och deras torn, överlämnande dem alla åt lejon, att sönderslita och uppsluka dem, och åt allehanda vilddjur.

57 Då började jag ropa av all min makt, bönfallande hos fårens Herre och visande Honom, huru fåren uppslökos av alla rovgiriga vilddjur. 58 Men Han såg

a Charles har början på vers 41 härb Samuel, påpekar (1826)c Saul, påpekar (1826)d David, påpekar (1826)e filistéerna, påpekar (1826)f (Charles) flyttar upp vers 49 hit, därför högerställning av senare delen av vers 48g Salomon, påpekar (1826)h Elia, påpekar (1826)i en stor slakt (Laurence, Charles, Knibb); ett stort nederlag enligt (1826)j inbjödo (Charles, Knibb); ropade högt till Honom över enligt (1826)k … slaktande. Då flyttade Han bort från stället och överlämnade dem … Charles och Knibb har slaktande och övergav Hans ställe. Och han …l hyenors har Knibb och Charles, medan (1826) har zeebt-djurs

55

därpå i tysthet, glädjande Sig däröver, att de förtärdes, uppslökos och bortfördes, och överlämnade dem till föda åt allehanda vilddjur.

59 Han kallade även sjuttio fåraherdar, och överlät åt dem vården över fåren, på det de måtte hava inseende över dem. Sägande till dem och till deras kamrater: Var och en av eder skall hädanefter hava tillsyn över fåren och göra vad jag befaller eder, 60 och jag skall överlämna dem räknade åt eder. Och jag skall säga eder, vilka av dem böra dödas; förgören dessa. Och Han överlämnade fåren åt dem. 61 Då kallade han andra och sade: märken och given akt på allt, vad herdarna göra mot dessa får; ty långt flera av dem skola omkomma, än jag har befallt. 62 För varje överdåd och mord, som herdarna begå, skall ske redogörelse, nämligen huru många som omkommit på min befallning, och huru många de hava förgjort efter sin egen vilja. För all den förödelse, som var och en av herdarna anställt, skall ske redogörelse; 63 och över antalet skall jag låta göra en berättelse för mig, huru många de hava förgjort efter sin egen vilja, och huru många de hava överlämnat åt förstörelsen, på det jag må hava detta vittnesbörd emot dem; att jag må veta alla deras åtgärder och få se, vad de vilja göra, då jag överlämnat fåren åt dem, antingen de vilja handla, såsom jag befallt dem, eller icke. 64 Härom skola de likväl vara okunnige; varken skall du göra någon förklaring för dem, ej heller skall du näpsa dem; men det skall ske en redovisning för all den förstörelse, de hava gjort, 65 en var under sin tid.

Då började de att döda och föröda flera, än vartill de erhållit befallning. Och de lämnade fåren i lejonens våld, 66 så att många av dem blevo förtärda och uppslukade av lejon och tigrar och vildsvin rövade dem. De uppbrände tornet och kastade huset omkull. 67 Då sörjde jag bittert för tornets skull därför att fårhuset blev överända kastat. Också var jag sedermera icke i stånd att förnimma, och de återigen inkommo i huset.

68 Likaledes överlämnade herdarna och deras kamrater dem till alla de vilda djuren, på det de måtte uppsluka dem. Vart och ett på sin tid, efter sitt antal, blev överlämnat; vart och ett blev antecknat i en bok, huru många av dem, det ena med det andra, blevo förgjorda, uti en bok. 69 Likväl dödade och förödde varje herde flera, än som var befalt. Då började jag att gråta och harmades högeligen för fårens skull. 70 På lika sätt såg jag även i synen honom, som skrev, huru han varje dag uppskrev någon, som blivit av herdarna förgjord. Han uppstod, kvarblev och framlämnade alla sina böcker till fårens Herre, innehållande allt, vad de hade gjort, och alla de får, som en var hade dödat, Och alla dem, de hade lämnat åt förödelsen. 71 Han tog boken i sina händer, läste den, förseglade den och nedlade den.

72 Härefter såg jag herdar, som hade överinseendet i tolv timmar. Och se, tre av fårena bortgingo, återkommo, gingo in, och började uppbygga allt, vad som var nedfallet av huset. Men vildsvinenb hindrade dem, ehuru de icke fingo överhanden. 73 Återigen började de att bygga, såsom tillförene, och uppförde tornet, vilket blev kallat ett högt torn. Och åter började de att ställa framför tornet ett bord med varjehanda orent och oheligt bröd därpå.74 Dessutom blevo alla fåren blinda och kunde icke se; så blevo herdarna ävenledes. Sålunda blevo de överlämnade åt herdarna till en stor förödelse, vilka trampade dem under fötterna och uppslukade dem. 75 Likväl var deras Herre tyst, tilldess alla fåren på marken voro förgjorda. Herdarna och fåren voro alla sammanblandade; men de kunde ej rädda dem från vilddjurens makt. 76 Då uppstod han, som skrev boken, framvisade den, och läste den i fårens Herres boning. Han bönföll hos Honom för dem och bad, utvisande varje handling av herdarna och vittnande emot dem alla inför Honom. 77 Därpå tog han boken, nedlade den för Honom och bortgick.

a Zerubbabel, Josua, och Nehemia, påpekar (1826)b Samariterna, påpekar (1826)

56

90 1 Och jag såg emellertid, att trettiosjua herdar sålunda hade överinseendet, vilka alla slutade vardera vid sin tidpunkt likasom de första. Andra emottog dem sedan i sina händer, för att hava inseende över dem, var och en under sin tid, varje herde på sin egen tid. 2 Sedermera såg jag i synen, att alla himmelens fåglar anlände, örnar, gamarb, hökar och korpar. Örnen undervisade dem alla. De började att uppsluka fåren, att hacka ut deras ögon och att uppäta deras kroppar. 3 Fåren jämrade sig då därför, att deras kroppar blevo uppslukade av fåglar. Och jag klagade även och grät bittert i min sömn över den herde, som hade tillsyn över hjorden. 4 Och jag såg, huru fåren blevo uppätna av hundar, örnar och hökar. De lämnade varken kroppar, skinn eller muskler, tilldess endast benen återstodo, och tilldess deras ben föllo på marken. Och fåren blevo förminskade. 5 Jag såg likaledes vid denna tid, att tjugotre herdarc hade överinseendet, vilkas styrelsetider, räknade till de förra, utgöra femtioåtta perioder.

6 Då blevo små lamm födda av dessa vita får, vilka började öppna sina ögon och se, jämrande sig över fåren. 7 Fåren beklagade sig likväl icke för dem, ej heller hörde de, vad de yttrade till dem, utan voro döva, blinda och förhärdade i högsta måtto. 8 Jag såg i synen, att korpar flögo ned på dessa lamm, Att de grepo ett av dem, att de sleto fåren i stycken, och uppslöko dem. 9 Jag såg även, att horn vuxo på dessa lamm, och att korparna slogo ned på deras horn. Jag såg även, att ett stort horn slog ut på ett ibland fåren, och att deras ögon blevo öppnade. 10 Han såg på dem. Deras ögon voro vidöppna; och han ropade till dem. Då sågo vädurarnad honom, vilka alla sprungo till honom. 11 Och dessutom voro alla örnarna, gamarnae, korparna och hökarna sysselsatte att förskingra fåren, flygande ned på dem och uppslukande dem. Fåren voro tysta; men vädurarna jämrade sig och skriade. 12 Då stridde och kämpade korparna med honom. De önskade sig emellan att bryta hans horn; men de förmådde icke något över honom.13 Jag såg på dem, till dess herdarna, örnarna, gamarna, och hökarna kommo, Vilka ropade till korparna att bryta hornet på den vädurenf, att strida med honom och att döda honom. Men han kämpade med dem och ropade att hjälp måtte komma till honom. 14 Då märkte jag, att den mannen kom, som hade uppskrivit herdarnas namn och som hade uppstigit till fårens Herre. Han bragte hjälp och lät var och en se, att han nedsteg till den vädurensg hjälp. 15 Jag märkte likaledes, att fårens Herre kom till dem i vrede, varvid alla de, som sågo Honom, flydde bort; alla föllo ned i Hans tabernakel framför Hans ansikte;h

16 medan alla örnarna, gamarna, korparna och hökarna församlade sig och bragte med sig alla fåren från fältet. Alla kommo tillsammans och bemödade sig att sönderbryta vädurensi horn. 17 Då såg jag, att den man, som skrev boken på

Herrens befallning, öppnade boken av den förödelse, vilken de tolv sista herdarnaj gjort, och utvisade för fårens Herre, att de förstört mer, än de, som föregått dem. 18 Och jag såg hur fårens Herre kom till dem och tog vredens stav i sin hand och slog jorden, så att hon gick sönder, och alla markens djur och himmelens fåglar

släppte fåren och nedsjönko i jorden, och hon slöt sig över dem.

a Charles och Knibb rättar trettiosju till trettiofem. (1826) påpekar: Ett uppenbart misstag, i stället för 34 Se 7 v. Konungarna av Juda och Israel; se inledningen.b gamar heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har avest-fåglarc (1826) påpekar: Konungarna av Babylon etc. under och efter fångenskapen. Se inledn.d vädurarna heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har dabelat, även i v 12e gamarna heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har avesterna, även i vv 13 och 16f den väduren heter det hos Knibb och Charles, medan (1826) har dabelatg den vädurens har Knibb och Charles, medan (1826) har dabelash Charles påpekar att vv 13-15 och vv 16-18 är dubletter, varv min högerställning av vv 16-18i vädurens har Knibb och Charles, medan (1826) har dabelasj De infödda konungarna över Juda efter dess befrielse från syriska oket, påpekar (1901)

57

19 — Och jag såg, att ett stort svärd gavs åt fåren och att de drogo ut mot djuren på fältet för att dräpa dem, och alla djuren och himmelens fåglar flydde inför deras

ansikte.a

20 Och jag såg, att en tron vart upprest i det ljuvliga landetb, och fårens Herre satte sig på den, och hanc tog alla de förseglade böckerna och öppnade dem inför fårens Herre. 21 Och Herren kallade till sig de sju förnämsta vised, att de måtte framföra till honom alla de fallna stjärnornae och den förnämsta stjärnan, som först fallit, och de förde dem alla inför honom. 22 Och han sade till den som skrev inför honom och som var en av de sju vise: Tag de sjuttio herdarna, åt vilka jag överantvardat fåren och som självrådigt dödat flera, än jag befallt. 23 Och se, jag såg dem alla bundna, och de stodo alla inför honom. 24 Och domen ägde rum först med stjärnorna, och de blevo dömda och befunna skyldiga och gingo till fördömelsens ort och kastades i ett brinnande djup, uppfyllt med pelare av eld. 25 Och de sjuttio herdarna blevo dömda och befunna skyldiga och likaledes kastade i den brinnande avgrunden. 26 Och då såg jag hur ett dylikt svalg, i jordens mitt, uppläts, fullt av eld, och de avfälliga fåren blevo framförda och dömda och befunna skyldiga och kastade i den brinnande avgrunden, och de brunno. Men det djupetf var till höger om den byggnadeng. 27 Och jag såg hur de fåren brunno.

28 Och jag stod upp för att se hur han täckte över den gamla byggnaden och huru alla pelarna buros bort. Och alla bjälkarna och prydnaderna blevo samtidigt överhöljda och bortförda och lagda på ett ställe i landets sydliga del. 29 Och jag såg hur fårens Herre ditskaffade en ny byggnad, större och högre än den första, och uppreste den på samma plats, där den första stått. Alla dess pelare voro nya, likaså dess prydnader, och större än den gamlas, vilka man fört bort, och alla fåren voro därinne.

30 Och jag såg hur alla de kvarblivna fåren och alla djuren på marken och alla himmelens fåglar nedföllo inför de fåren och hyllade och anropade dem och lydde alla deras ord. 31 Och därefter togo mig de trenne vitklädda, som hade fört mig ditupp, vid handen, och när ynglingensh hand fattade min, förde de mig uppåt och nedsatte mig mitt ibland de fåren, innan domen ägde rum. 32 Och alla de fåren voro vita och deras ull tät och ren. 33 Och alla som gått under och alla förskingrade och djuren på fältet och fåglarna under himmelen församlade sig i den boningen, och fårens Herre fröjdade sig storligen, emedan de alla voro goda och återvände till hans hus. 34 Och jag såg huru fåren nedlade det svärd, som givits dem, och buro det tillbaka in i hans hydda och hur man förseglade det inför Herrens ansikte. Och alla fåren blevo införda i den byggnaden, och den rymde dem icke. 35 Och allas ögon blevo öppnade, så att de sågo det goda, och det fanns bland dem icke en enda, som icke blivit seende. 36 Och jag såg, att det huset var stort och rymligt och överfullt.

37 Och jag såg, att en vit tjuri med stora horn vart född, och alla djuren på fältet och alla himmelens fåglar fruktade honom och anropade honom alltid. 38 Och jag såg huru de alla blevo förvandlade till vita tjurar. Och den förnämste bland demj var stor och hade stora och svarta horn på huvudet.k Och fårens Herre fröjdade sig över alla tjurarna. 39 Och jag hade sovit mitt ibland dem, och så

a (Charles) flyttar upp vers 19 mellan 13 och 14, och mellan 16 och 17, varav det långa bindestrecket framför versen och min centrering av denna vers.b Palestina, påpekar (1901)c Skrivaren, påpekar (1901)d Ärkeänglarna, påpekar (1901)e Väktarna, påpekar (1902)f Gehenna, påpekar (1901)g Söder om Jerusalem (1901)h Elias, påpekar (1901)i Messias, påpekar (1901). Johannes Döparen enligt min mening.j Messias enligt min mening.

58

vaknade jag och såg allt. 40 Detta är den syn jag hade under min sömn, och jag uppvaknade och prisade rättvisans Herre och gav honom äran.

Avslutning

41 Och därefter började jag häftigt gråta, och mina tårar runno, tills jag ej längre kunde stå ut därmed. De strömmade ned med anledning av det jag såg, ty allt detta skall ske och gå i fullbordan. Och alla människornas framtida gärningar hava blivit mig visade. 42 Och i den natten tänkte jag på min första dröm, och även över den grät jag och var uppskakad, emedan jag hade sett den synen.

Henoks brev 91-108

De tre sista veckornaa (sektion 18)

91 1 Och nu, min son Metusela, kalla till mig alla dina bröder och församla alla din moders söner, ty Guds ord kallar mig, och Anden är utgjuten över mig, att jag må säga eder allt som skall komma över eder ända in i evighet.

2 Då gick Metusela åstad och ropade alla sina bröder och församlade hela sin familj. 3 Och Henok talade till alla sina barn om rättfärdigheten och sade:

Hören, mina söner, eder faders ord och lyssnen så som sig bör till min muns röst, ty jag förmanar eder och säger eder, mina kära:

älsken rättskaffenheten och vandren i henne. 4 Och närmen eder henne icke med dubbelt hjärta, och ställen eder icke till dem som hava dubbelt hjärta,

utan vandren i rättfärdigheten, mina söner, och hon skall leda eder på goda vägar och vara eder följeslagerska.

5 Ty jag vet, att ett tillstånd av våldsverkan skall taga överhand på jorden och en stor straffdom utföras på henne och all orättfärdighet få ett slut

k Och den förnämste … horn på huvudet. eller And that the first, who was in the midst of them, spoke, when that word became a large beast, upon the head of which were great and black horns (Laurence), eller And the first among them was a wild-ox. And that wild-ox was a large animal and had big black horns on its head. (Knibb)a (Charles) flyttar 91:12-17 mellan kapitel 93 och 94

59

och avskäras från rötterna och hela dess byggnad förgås.

6 Och ånyo skall orättfärdigheten få makten, och all orättvisans och våldets och brottets gärningar skola taga en ände på jorden. -?-

7 Och när då orättvisa och synd och hädelse och våld och all ondskaa

och avfall och brott och orenhet tilltaga på jorden,

skall en stor straffdom från himmelen komma över henne, och den helige Herren skall framträda med vrede och vedergällning för att hålla dom på jorden.

8 I de dagarna skall våldet bortskäras från sina rötter, likaså orättvisan och bedrägeriet, och de skola förgås och försvinna.

9 Och hedningarnas alla avgudabilder skola bortskaffas och deras tornb uppbrännas med eld och utrotas från jorden,

och själva skola de kastas i fördömelsens eld och omkomma i vreden och i den stora fördömelsen, som varar i evighet.

10 Och de rättfärdiga skola uppvakna ur sin sömn, och visheten skall stå upp och givas åt dem.

11 Och därefter varda orättfärdighetens rötter avskurna, och syndarna skola omkomma genom svärd. För hädarna bliva de avskurna på varje ort och för dem som hava våldsdåd i sinnet och för dem som smäda; de skola omkomma genom svärd.

12 Och sedan kommer en annan vecka, den åttonde, rättfärdighetens, och henne skall givas ett svärd, att dom och rättvisa må drabba dem som utöva förtryck och syndarna överantvardas i de rättfärdigas händer.

13 Och vid slutet av den veckan skola de genom sin rättfärdighet förvärva sig boningar, och ett hus skall byggas till den store Konungens ära för alltid och för evigt. 14 Och därefter, i den nionde veckan, varder den rättvisa domen uppenbarad för hela världen, och de ogudaktigas alla verk skola försvinna från jorden, och världen skall förberedas på sin undergång

och alla människor blicka efter rättskaffenhetens väg.c

15 Och sedan, i tionde veckan, i sjunde delen, skall domen äga rum för evigheten, den dom som skall hållas över väktarna; och den eviga, stora himmelen skall framspira ur änglarnas krets.

a och all ondska uppflyttad en rad enligt Charles och Knibbb Tempel, påpekar (1901)c och alla människor blicka efter rättskaffenhetens väg: (Charles) flyttar upp denna rad till direkt efter slutet på vers 13

60

16 Och den förra himmelen skall krympa ihop och förgås och en ny himmel synas,a och alla himlarnas ljus skola sjufalt lysa i evighet.

17 Och därefter skola oräkneliga veckor komma i godhet och rättfärdighet, och från den stunden varder synden icke mera nämnd i evighet.

18 Och nu säger jag eder, mina söner, och visar eder rättvisans vägar och våldets vägar och skall ånyo visa eder dem, att I mån veta vad som skall ske.

19 Och lyssnen nu, mina söner, och vandren på rättfärdighetens vägar och icke på våldets vägar, ty alla som vandra på orättfärdighetens vägar skola förgås evinnerligen.

Förmaningsbrevet till sina barnbc (sektion 19)

92 1 Skriven av Henok, skrivaren, är hela denna lära om visheten

— som förtjänar pris av alla människor och som är en domare över hela jorden — för alla mina barn, som skola bo på jorden

och för de kommande släktena, vilka skola utöva rättskaffenhet och sprida frid.

2 Eder ande vare icke bedrövad över de onda tiderna, ty den Helige och Store har fastställt dagar för allting.

3 Och den rättfärdige skall uppstå ur sömnen, skall uppståd och vandra på rättfärdighetens väg,

och hela hans väg och vandel skola vara i evig godhet och nåd.

4 Gud skall vara den rättfärdige huld och giva honom evig rättskaffenhet

och evigt herravälde, och han skall leva i godhet och rättfärdighet

och vandra i evigt ljus.5 Och synden skall förgås i mörker för alltid och för evigt

och skall icke synas mer alltifrån den stunden och ända i evighet.

De sju första veckorna

93 1 Och därefter begynte Henok uppläsa ur böckerna 2 och sade:

Om rättfärdighetens barn och de utvalda i världen och om rättvisans och rättskaffenhetens planta talar jag med eder och kungör eder detta, mina söner, jag, Henok, a Jämför Jes 65:17, ” Petr 3:13, Upp 21:1b (Charles) flyttar kapitel 92 före kapitel 91c Styckeindelningen är efter (Charles), men radindelningen och centreringen är efter egen formatering inspirerad av (Knibb)d skall uppstå enligt (Charles) och (Knibb)

61

efter det som uppenbarats mig i den himmelska synen och som jag vet genom de heliga änglarnas ord och lärt känna genom himmelens tavlor.

3 Och nu begynte Henok uppläsa ur böckerna och sade:

Jag föddes, den sjundea, i första veckan, medan dom och rättvisa småningom försvunno.

4 Och efter mig, i andra veckan, skall stor ondska uppkomma och bedrägeri uppspira, och därunder skall den första änden inträffa

och en man varda räddad, och när detta är fullbordat, skall orättfärdigheten växa och Gud giva syndarna en lag.

5 Och därefter, i tredje veckan, vid dess slut skall en man utkoras till den rättvisa domens planta, och efter honom skall rättfärdighetens planta komma för alltid och för evigt.

6 Och sedan, i den fjärde veckan, vid dess slut skola de heligas och rättfärdigas anleten synas, och en lag för alla kommande släkten och en gårdb skola givas dem.

7 Och därefter, i femte veckan, vid dess slut skall härlighetens och herraväldets boningc byggas för alltid och för evigt.

8 Och sedan, i sjätte veckan, skola alla de som då leva varda förförda, och alla hjärtan skola förgäta visheten och nedsjunka i okunnighet.

Och under den tiden skall en mand bliva upptagen i himmelen, och vid dess slut varder herraväldets borg uppbränd med eld och den utvalda rotens hela släkte förskingrat.

9 Och därefter, i den sjunde veckan, skall ett avfälligt släkte uppkomma, och många skola deras gärningar vara och alla deras gärningar skola varae upproriska.

10 Och vid dess slut skola alla utvalda och rättfärdiga, som äro av rättfärdighetens planta, varda belönade genom att sjufaldig kunskap beskäres dem om hela hansf skapelse.

11 Ty var finnes ett människobarn, som mäktar höra den Heliges stämma och ej bliva förskräckt, och var någon som kan tänka hans tankar eller se alla himmelens verk? 12 Och vem kan förstå de himmelska tingen eller skåda Guds ande och förtälja därom eller stiga ditupp och se alla himmelska tingens vingar och fatta dem med tanken eller göra något liknande? 13 Och var finnes den man, som kan känna jordens längd och bredd, och vem har lärt sig dess mått? 14 Eller finnes någon, som kunde begripa himmelens längd och höjd och förstå varpå den är fäst och huru stort stjärnornas tal är och vad som håller alla ljusen svävande?

a (1901) lägger till från Adam efter den sjunde, vilket saknas hos både Charles och Knibbb Helgedom, påpekar (1901)c Jerusalems tempel och konungaborgd Elia, påpekar (1901)e Både Charles och Knibb har en återupprepning som här återges med orden alal deras gärningar skola varaf hans enligt Charles och Knibb, Guds enligt (1901)

62

De rättfärdiga och syndarna

94 1 Och nu säger jag eder, mina söner, älsken rättfärdigheten och vandren i henne, ty rättfärdighetens vägar äro värda, att man omfattar dem, men orättfärdighetens vägar förgås plötsligt och försvinna. 2 Och för vissa av det kommande släktet varda våldets och dödens vägar uppenbarade, och de skola hålla sig fjärran därifrån och icke följa dem. 3 Och nu säger jag eder, I rättfärdiga: vandren icke på den onda vägen och i övervåld, icke heller på dödens vägar och närmen eder dem icke, att I ej mån förgås. 4 Utan söken och utväljen åt eder rättfärdigheten och ett Gud täckeligt liv, och vandren på dens vägar, att I mån leva och hava fröjd. 5 Och behållen mitt tal i edert hjärtas tankar och låten det icke utplånas därur, ty jag vet, att syndarna skola förföra människorna till att avvika från visheten, och hon skall icke finna något rum bland dem, och frestelser av alla slag skola icke avtaga.

6 Ve dem som uppbygga orättfärdigheten och våldet och grundlägga sveket, ty plötsligt varda de utrotade och få ingen frid. 7 Ve dem som uppbygga sina hus med synd, ty de skola utrotas i grunden och falla för svärd. Och de som förvärva silver och guld skola i domen plötsligt omkomma. 8 Ve eder, I rika,a ty på eder rikedom haven I förtröstat, och den måsten I lämna, emedan I icke haven tänkt på den Högste under eder rikedoms dagar. 9 I haven hädat och förövat orättvisa och ären vordna beredda för blodsutgjutelsens och mörkrets och den stora domens dag. 10 Detta talar jag och kungör eder, att han, som skapat eder, skall i grunden förgöra eder, och intet förbarmande skall man hysa för eder vid eder undergång, och eder Skapare skall fröjda sig däröver. 11 Och I, rättfärdiga, skolen i de dagarna bliva till smälek för syndarna och de ogudaktiga.

95 1 O att mina ögon vore ett vattenmoln, så att jag kunde gråta över eder och utgjuta mina tårar såsom ett regnmoln; då finge jag ro för mitt hjärtas bekymmer. 2 Vem har tillsstatt eder att hysa hat och föröva det ont är? Alltså må domen drabba eder, I syndare! a Samma ordalydelse i Luk 6:24 (Pratt2). Jämför också Jak 5:1-6 (Moore)

63

3 Frukten icke för syndarna, I rättfärdiga, ty än en gång skall Herren överantvarda dem i edra händer, att I mån döma dem efter edert behag. 4 Ve eder, som utslungen oupplösliga förbannelser, ty läkedom skall vara fjärran ifrån eder för eder synders skull. 5 Ve eder, som lönen med ont eder nästa, ty det skall gäldas eder efter edra gärningar. 6 Ve eder, I falska vittnen, och eder, som uttänken det orätt är, ty plötsligen skolen I omkomma. 7 Ve eder, I syndare, emedan I förföljen de rättfärdiga, ty I skolen få eder lön och själva varda förföljda, I orättvisans folk, och tungt skall deras ok ligga på eder.

96 1 Varen vid gott mod, I rättfärdiga, ty plötsligt skola syndarna förgås inför eder,

och I skolen härska över dem efter edert behag. 2 Och syndarnas nöds dag skola edra efterkommande resa sig och flyga upp såsom örnar, och högre, än gamen flyger, skall eder boning vara, och I skolen stiga uppåt och tränga in i jordens klyftor och för alltid uti klippornas skrevor, liksom kaniner inför de orättfärdigaa.b Men de skola jämra sig för eder och gråta likt gastar.3 Men I, som liden, frukten icke, ty I skolen finna bot, och strålande ljus skall lysa för eder, och ropet om frid skolen I höra från himmelen. 4 Ve eder, I syndare, ty eder rikedom låter eder synas rättfärdiga, men edert hjärta överbevisar eder om att I ären syndare, och detta tal skall vara ett vittne mot eder till ihågkommelse av edra missgärningar. 5 Ve eder, som äten vetets märg och dricken källans must och med eder makt förtrampen de arma! 6 Ve eder, som alltid dricken vatten,c ty plötsligen skolen I få eder lön, och I skolen utsina och förtorka, emedan I haven övergivit Livets källa. 7 Ve eder, som gören eder skyldiga till orättvisa och bedrägeri och hädelse, ty det skall bevaras i åminnelse till edert fördärv. 8 Ve eder, I mäktiga, som med eder makt förtrycken den rättfärdige, ty edert fördärvs dag skall inbryta. I den tiden skola många goda dagar komma för de rättfärdiga, på eder doms dag.

a orättfärdiga (Charles) i stället för rättfärdiga (1901)b och I skolen stiga uppåt … inför de orättfärdiga följer ordföljden i (1826), Laurence, Charles, och Knibb, men behåller de ordval som finns i (1901).c (Charles) rättar till … som dricken vatten från varje källa.

64

97 1 Tron, I rättfärdiga, ty på skam komma syndarna och skola förgås på orättfärdighetens dag. 2 Det skall varda eder kunnigt, att den Högste tänker på eder undergång och att änglarna fröjda sig däröver. 3 Vad viljen I göra, I syndare, och varthän viljen I fly på domens dag, då I skolen höra rösten av de rättfärdigas bön? 4 Och det skall icke gå eder såsom dem, eder, mot vilka dessa ord skola vara som vittne: I haven varit syndarnas stallbröder. 5 Och i de dagarna skall de rättfärdigas bön tränga till Herren, och för eder skola eder doms dagar komma. 6 Och allt edert orättfärdiga tal skall uppläsas inför den Store och Helige, och edert anlete skall blygas, och varje verk, som är grundat på orättvisa, skall förkastas. 7 Ve eder, I syndare, i havets mitt och på fasta landet, vilkas hågkomst av eder är ond. 8 Ve eder, som förvärven guld och silver i orättfärdighet och sägen: Vi hava blivit rika och äga skatter och hava allt vad vi önska, 9 och nu vilja vi utföra vad vi tänka, ty vi hava samlat silver och fyllt våra förrådshus, och liksom vatten så många äro de som sköta våra hus. 10 Och likt vatten skall eder lögn förrinna, ty I skolen icke behålla eder rikedom, utan plötsligt skall den tagas ifrån eder, emedan I haven förvärvat allt med orätt, och I skolen själva antvardas åt den stora fördömelsen.

98 1 Och nu svär jag eder, I visa och I dårar, att I skolen uppleva mycket på jorden. 2 Ty I män skolen pryda eder mera än en kvinna och kläda eder brokigare än en jungfru. I kungavärdighet och höghet och härskarmakt och i silver och guld och purpur och ära och frosseri skola de försina likt vatten. 3 Fördenskull fattas dem insikt och vishet, och därför skola de omkomma jämte sina skatter och all sin härlighet och ära, och i skam och förgörelse och stort armod skall deras ande kastas i den brinnande ugnen. 4 Jag svär eder, I syndare, att lika litet som ett berg icke vart en slav och icke heller skall bliva det, och en höjd icke vart en kvinnas tjänarinna, är synden skickad till jorden, utan människorna hava framalstrat henne ur sitt huvud, och de som göra synd hemfalla åt stor fördömelse. 5 Och ofruktsamhet är icke kvinnan given, utan genom sina händers gärningar dör hon utan barn.

65

6 Jag svär eder, I syndare, vid den Helige och Store, att alla eder onda verk äro uppenbara i himlarna och att intet av edra våldsdåd är övertäckt eller fördolt. 7 Och menen icke i eder ande och sägen icke i edert hjärta, att I ej veten och ej sen, att varje synd dagligen uppskrives i himmelen inför den Högste. 8 Från denna stund veten I, att allt våld, som I föröven, för varje dag uppskrives ända till eder doms dag.

9 Ve eder, I dårar, ty I skolen förgås genom eder dårskap, och I lyssnen icke till de visa; således skall intet gott tillfalla eder. 10 Och veten nu, att I ären beredda på fördärvets dag, och hoppas icke, att I skolen leva, I syndare, utan I skolen gå hädan och dö, emedan I icke kännen till någon lösepenning. Ty I ären beredda för den stora domens och nödens och den stora skammens dag för eder ande.

11 Ve eder, I förstockade, som gören ont och äten blod! Vadan erhållen I den goda maten och drycken och mättnaden?

Jo, ifrån allt det goda, som vår Herre, den Högste, skänkt jorden i överflöd. Således skolen I icke hava någon frid. 12 Ve eder, som älsken orättfärdighetens verk! Varför hoppens I, att det gott är skall tillfalla eder? Veten, att I varden givna i de rättfärdigas händer. De skola skära halsen av eder och döda eder och ej hava något förbarmande med eder. 13 Ve eder, som fröjdens över de rättfärdigas betryck, ty för eder skall icke gravas någon grav. 14 Ve eder, för vilka de rättfärdigas ord äro allenast fåfängt tal, ty I skolen ej hava något hopp om livet. 15 Ve eder, som nedskriven lögnaktigt tal och brottsliga ord, ty de skriva sina lögner, att man må veta dem och icke förgäta dårskapen. Alltså skola de icke hava någon frid utan plötsligen dö.

99 1 Ve dem som begå gudlösheter och prisa det lögnaktiga talet och hålla det i ära; I gån under och fån ett eländigt liv. 2 Ve eder, som förvrängen sanningens ord! Och de avfalla från den eviga lagen och göra sig själva till vad de icke voro, till syndare; de skola förtrampas på jorden.a 3 I de dagarna gören eder redo, I rättfärdiga, för att upphöja edra böner till åminnelse, och nedlägga dem såsom vittnesbörd inför änglarna,b att de må förelägga den Högste till hågkomst syndarnas synd. 4 I de dagarna skola folken komma i rörelse, och deras släkten skola resa sig på fördärvets dag. 5 Och i de dagarna skall livsfrukten framkomma ofullgången, och sina egna barn skola de slita i stycken och stöta dem ifrån sig och råka ut för missfall. Spenabarnen skola de förskjuta och icke vända åter till dem och ej förbarma sig över sina kära. 6 Åter svär jag eder, I syndare, att synden är beredd för en dag av oavlåtlig blodsutgjutelse. 7 Och de skola tillbedja stenar, och somliga skola göra beläten av guld och silver och trä och lera; Och andra skola dyrka orena andar och demoner och allahanda avgudar och tillbedja i avgudatemplen, ehuru man icke kan finna hos dessa någon hjälp.

a Jämför Rom 16:20 (Moore)b upphöja edra böner … vittnesbörd inför änglarna: här följer jag i stora drag (Knibb) och hämtar ordförrådet från (1826).

66

8 Och de skola för sitt hjärtas dåraktighets skull nedsjunka i okunnighet, och deras ögon varda förblindade genom deras drömsyner och deras hjärtans räddhåga. 9 Genom dem skola de råka i okunnighet och fruktan, emedan de göra alla sina verk i lögn och tillbedja stenen, och de skola på en gång omkomma. 10 Men i de dagarna saliga alla de som anammat vishetens ord och känna henne och vandra på den Högstes vägar och på rättfärdighetens väg och icke äro ogudaktiga med de ogudaktiga; ty de skola bliva frälsta. 11 Ve eder, som utbreden det onda vidare till eder nästa, ty i helvetet skolen I dödas. 12 Ve eder, som läggen en grund för synd och bedrägeri, som väcka bitterhet på jorden, ty därför skall hon taga en ände. 13 Ve eder, som byggen edra hus med andras arbete och vilkas byggnadsämnen intet annat äro än syndens tegel och stenar; jag säger eder, att I icke haven någon frid. 14 Ve dem som förkasta sina fäders mått och arvedel, som vara evigt, och hänga sina själar på avgudarna; ty de skola icke få någon ro.

15 Ve dem som göra orätt och hjälpa våldet och döda sin nästa ända till den stora domens dag;a 16 ty Gud skall kasta eder härlighet över ända och lära eder känna eder ondska och uppväcka sin vredes ande, att han må dräpa eder alla med svärd. Och alla rättfärdiga och heliga skola minnas eder synd.

100 1 Och i de dagarna skola fäder och söner döda varandra och bröder stupa i kamp mot bröder, tills deras blod flyter likt en ström. 2 Ty mannen skall icke med förbarmande hålla sin hand tillbaka från sina söner och från sina barns barn, och syndaren skall dräpa sin mest aktade broder. Från morgonrodnaden till solens nedgång skola de döda varandra. 3 Och stridshästen skall vada i syndarnas blod ända till bringanb och vagnen nedsjunka däri ända till sin översta del. 4 Och i de dagarna skola änglarna nedstiga i gömslena och föra tillsammans på en plats alla som understödde synden. Och på den dagen skall den Högste resa sig för att hålla den stora domen över alla syndare. 5 Men över de rättfärdiga och heliga skall han sätta heliga änglar till väktare, att de må bevaka dem såsom sin ögonsten, till dess all ondska och synd taga en ände. Och även om de rättfärdiga sova en lång sömn, så hava de intet att frukta.

a (Charles) verkar börjar ett nytt stycke vid vers 16b Jämför Upp 14:20 (Moore)

67

6 Och den vise bland människorna, han skall se sanningen, och jordens barn skola förstå denna boks alla orda och lära sig inse, att deras rikedom icke förmår frälsa dem vid deras syndabyggnads fall. 7 Ve eder, I syndare,b, när I plågen de rättfärdiga på den svåra pinans dag och uppbrännen dem med eld; det varder eder gäldat efter edra verk. 8 Ve eder, som haven förvända hjärtan och som vaken för att uttänka det ont är; fruktan skall överfalla eder, och ingen skall hjälpa eder. 9 Ve eder, I syndare, ty för eder muns ord och, edra händers verk, som I gudlöst förövat, skolen I brinna i en sjö av eldslågor. 10 Och veten nu, att änglarna skola utforska i himmelen av solen och månen, och stjärnorna edra syndiga gärningar, emedan I på jorden dömen den rättfärdige. 11 Och Gud skall göra molnen och dimman och daggen och regnet till vittnen mot eder, ty de skola alla hållas tillbaka från eder; och de skulle icke fråga efter edra synder! 12 Och given nu gåvor åt regnet, att det icke må hindras att nedkomma över eder; ej heller daggen, när den mottagit edert silver och guld. 13 När frost och snö med sin köld och när snöns alla vindar tillika med sina plågor nedfalla, över eder, i de dagarna skolen I ej kunna bestå för dem.

101 1 Betrakten himmelen, I alla himmelens barn, och varje den Högstes verk och frukten honom och gören intet ont inför honom! 2 När han tillsluter för eder skull himmelens fönster och håller regnet och daggen tillbaka, att de icke må nedfalla på jorden, vad viljen I då göra? 3 Och när han skickar sin vrede över eder och alla edra verk så kunnen I icke anropa honom emedan I fören övermodigt och fräckt tal emot hans rättfärdighet, och I skolen icke hava någon frid. 4 Och sen I icke skeppens konungar, huru deras farkoster drivas omkring av vågorna och kastas hit och dit av vindarna och råka i nöd och de fördenskull gripas av räddhåga, 5 emedan alla deras yppersta ägodelar sjönko ned i havet och de frukta i sitt hjärta, att havet skall uppsluka dem själva och de förgås däri.

6 Är icke hela havet och allt dess vatten och dess rörelse ett verk av den Högste, och har icke han förseglat hela dess verksamhet och inneslutit det i sanden? 7 Vid hans hotelse torkar det bort och blir förskräckt, och alla dess fiskar dö och allt som är däri. Och I syndare, som ären på jorden, frukten honom icke. 8 Har icke han skapat himmel och jord och allt som är därpå? Och vem har givit insikt och vishet åt alla som röra sig på jorden och i havet? 9 Frukta icke alla skeppens konungar havet? Men syndarna frukta icke den Högste!

102 1 I de dagarna, då han sänder över eder pinans eld, vart viljen I fly och rädda eder? Och när han skickar sitt ord till eder, skolen I då icke bliva förfärade och bäva? 2 Alla ljusen skola skälva av stor räddhåga och hela jorden varda förskräckt och darra. 3 Och alla änglarna skola fullgöra sina uppdrag och söka dölja sig för den Stora Härlighetenc, a (Charles) rättar dessa två rader till Och jordens barn skall se de visa i trygghet, / och skall förstå denna boks alla ord.b (Charles) flyttar på den svåra pinans dag upp hit, och grupperar om vers 7 till tre rader i stället.c den som är stor i härlighet enligt (1901), men följer (Laurence) och (Charles) som har the great Glory respektive the Great Glory.

68

och jordens barn skola bäva och frukta. Och I, o syndare, ären förbannade för evigt och haven ingen frid. 4 Rädens icke, I de rättfärdigas själar, och hoppens på den dag, då I skolen dö i rättfärdighet. 5 Och sörjen icke, därför att eder själ i stor bedrövelse och jämmer och suckan och bekymmer far ned i dödsriket och därför att eder kropp ej under eder levnad fann vad eder godhet förtjänat, men under eder levnadstid hava syndare varit till, i förbannelsens och straffets tid.a 6 Och när I dött, säga syndarna om eder: Liksom vi dö, så hava de rättfärdiga dött, och vad gagn hade de av sina verk? 7 Se, liksom vi, hava de dött i bekymmer och mörker, och vilken fördel hava de framför oss? Hädanefter äro vi lika. 8 Och vad skola de få därför, och vad skola de skåda i evighet? Ty se, även de hava dött, och från den stunden och i all evighet få de icke se ljuset. 9 Jag säger eder, I syndare, det är eder nog att äta och dricka och avkläda människorna och roffa och synda och förvärva eder skatter och se goda dagar. 10 Haven I väl sett hur de rättfärdigas ände var frid, emedan intet slags våldsdåd vart funnet hos dem allt intill deras dödsdag? 11 Och de gingo under och vordo, som om de icke hade varit, och i bedrövelse foro deras själar ned i dödsriket.

103 1 Och nu svär jag eder, I rättfärdiga, vid hans stora härlighet och ära och vid hans ärofulla rike och storhet svär jag ederb: 2 jag vet denna hemlighet och har läst den på de himmelska tavlorna och sett de heligas bok och där funnit skrivet och upptecknat, 3 att allt gott och all fröjd och ära finnas i förvar åt dem och uppskrivna för deras andar, som dött i rättfärdighet, och att edra mödor skola gäldas med mycket gott och att eder lott är bättre än de levandes. 4 Och emedan I haven dött i rättfärdighet, skola edra andar leva och fröjda sig och jubla, och deras åminnelse skall vara inför den Högstes anlete under världens alla släktens tid. Frukten således icke för eder smälek. 5 Ve eder, I syndare, när I dön i edra synderc och edra likar säga om eder: Saliga äro de, syndarna, ty alla sina dagar hava de sett, 6 och nu hava de dött i lycka och rikedom och icke skådat någon bedrövelse och något mödande under sitt liv. I härlighet hava de dött, och någon dom verkställdes icke på dem under deras levnad.

a men under eder … straffets tid enligt (1826). Dessa rader är varken översatta i (1901) eller (Knibb), tydligen p.g.a. att de kan svårligen översättas. (Charles) rättar första raden.b svär jag eder upprepas i Charles och Knibbc (Charles) har här två rader: Ve er, ni syndare, när ni har dött, / om ni dör i era synders riklighet.

69

7 Veten I väl, att deras själar skola nedfara i dödsriket och att de skola få det svårt och deras bedrövelse vara stor? 8 Och i mörkret och snaran och i den brinnande lågan skall deras ande ingå vid den stora domen, och den skall gälla för alla släkten i evighet.a Ve eder, ty I haven ingen frid. 9 Sägen icke, I rättfärdiga avlidna, till de rättfärdiga och goda, som äro i livet:

I vår nöds dagar hava vi haft möda, och all nöd hava vi upplevat och hava drabbats av många olyckor, äro vordna upprivna och förminskade och hava blivit klenmodiga. 10 Vi gingo under, och ingen hjälpte oss. Med ord och gärningar mäktade vi intet och ernådde intet. Vi blevo plågade och förstörda och kunde icke hoppas att få se livet, och så var det dag från dag. 11 Vi hoppades att få vara huvudet, men blevo svansen. Vi, tröttade ut oss med arbete och vunno ingen framgång med vår möda. Vi blevo syndarna till föda, och de orättfärdiga hava lagt ett tungt ok på oss. 12 De som hatade och de som slogo oss blevo våra herrar, och vi måste böja våra nackar under våra hatare, och de förbarmade sig icke över oss. 13 Vi sökte undgå dem för att fä ro, men vi funno intet ställe, dit vi kunde fly och rädda oss ifrån dem. 14 I vår bedrövelse klagade vi över dem för de härskande och ropade över dem som förtärde oss; men de gåvo ej akt på vårt rop, och vår stämma ville de icke höra. 15 Och de hjälpte dem som plundrade och förtärde oss och dem som förminskade vårt tal, och de hemlighöllo sitt förtryck och togo icke sitt ok ifrån oss, utan förtärde, skingrade och mördade oss. Och de höllo vår död hemlig och betänkte icke, att de hade lyft sina händer emot oss.

104 1 Jag svär eder, I rättfärdiga, att änglarna i himmelen ihågkomma eder till edert bästa inför den Stores härlighetb och att edra namn äro uppskrivna inför honom. 2 Hoppens, ty i begynnelsen haden I smälek och olycka och nöd, och nu skolen I skina såsom himmelens ljusc och varda sedda, och himmelens port skall upplåtas för eder. 3 Och ropen alltjämt efter domen! Den skall uppenbaras för eder, ty på de härskande skall man hämnas edert förtryck och på alla deras medhjälpare, som plundrade eder. 4 Hoppens och låten icke edert hopp fara, ty I skolen få stor glädje, liksom himmelens änglar. 5 Då sådan fröjd förestår eder, skolen I icke nödgas dölja eder på den stora domens dag och icke befinnas vara syndare, och den eviga fördömelsen skall vara fjärran ifrån eder under världens alla släkten.d

6 Och nu, frukten icke, I rättfärdiga, när I sen syndarna bliva starka och fröjda sig i sin lusta, och haven ingen gemenskap med dem, utan hållen eder fjärran från deras våldsverkan, ty I skola bliva de himmelska härskarornas likar. 7 I syndare, ehuru I sägen: ‒ I kunnen icke utforska våra synder, och icke varda de alla uppskrivna — så skola änglarna likväl varje dag uppteckna dem. 8 Och nu upplyser jag eder om att ljuset och mörkret, dagen och natten se alla edra synder. 9 Varen

a Jämför Matt 23:32-36 (Moore)b Jämför Matt 18:10 (Moore)c Jämför fil 2:15 där ni lyser som stjärnor på himlen (Moore) och Dan 12:3 (Shand)d Styckeindelningen i kapitel 104 är mina

70

icke gudlösa i edert hjärta och ljugen icke och ändren icke sanningens ord och utgiven icke som lögn den Heliges och Stores ord och prisen icke edra avgudar. Ty all eder lögn och all eder gudlöshet tjäna eder icke till rättfärdighet, utan till stor skuld.

10 Och jag vet denna hemlighet, att många syndare skola ändra sanningens ord och avfalla från henne och föra ont tal och ljuga och utföra stora verk och skriva böcker över sina tal. 11 Men om de skriva riktigt alla mina ord på sina språk och intet ändra och utelämna därav, utan avskriva rätt allt vad jag från begynnelsen vittnat om dem, så skall jag yppa en annan hemlighet, som jag känner, 12 nämligen att böckerna skola givas åt de visa och rättfärdiga till glädje och rättskaffenhet och mycken vishet. 13 Åt dem varda böckerna givna, och de skola tro därpå och fröjda sig däröver, och de rättfärdiga, som därur lärt känna rättskaffenhetens vägar, skola mottaga sin lön.

105 1 Och i de dagarna, säger Herren, skola de ropa till jordens söner och avlägga vittnesbörd om dessa böckers visdoma. I, som ären deras ledare, visen dem böckernab och belöningarna för hela jorden. 2 Ty jag och min Son skola förena oss med dem för alltid och för evigt, emedan de under sin levnad vandrade på rättskaffenhetens vägar.c Och frid skall tillfalla eder. Fröjden eder, I rättfärdighetens barn! Amen.d

Metuselas bok – del av Noas boke

106 1 Efter någon tid tog min son Metusela hustru åt sin son Lamek och hon blev havande och födde en son. 2 Hans kropp var vit som snö och röd som rosor, och håret på hans huvud var vitt som ull, och hans ögon voro sköna, och när han öppnade dem, vart hela huset upplyst liksom av solen. 3 Och när han togs ur barnmorskans hand, upplät han sin mun och talade till rättfärdighetens Herre.f

4 Och hans fader Lamek, blev rädd för honom och flydde och kom till sin fader, Metusela, 5 och sade till honom: Jag har fött en egendomlig son. Han är icke som en människa, utan liknar himmelska änglars avkommag och är icke danad såsom vi. Hans ögon likna solens strålar, och hans ansikte skiner. 6 Och det tyckes mig, att hanh icke härstammar från mig, utan från änglarna, och jag fruktar, att det i hans dagar skall ske ett under på jorden. 7 Och nu, min fader, är jag här med den innerliga bönen till dig, att du ville gå till vår fader Henok och utröna sanningen av honom, ty han har sin boning bland änglarna.

8 Och när Metusela hörde sin sons tal, kom han till mig till jordens ändar, ty han hade försport, att jag var där, och ropade. Och jag förnam hans röst och kom till honom och sade: Se, här är jag, min son, eftersom du har kommit till mig.

9 Och han svarade mig och sade: I ett viktigt ärende har jag kommit till dig, och för en oroande företeelse har jag gått fram hit. 10 Och nu, min fader, hör mig! Åt min son Lamek föddes en son, vars gestalt och skaplynne icke är såsom en människas. Hans hudfärg är vit som snö och rödare än rosor, och hans huvudhår

a sanning enligt (1901); men både (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb) har visdom.b visen dem böckerna enligt (1902), men böckerna här och böckers i meningen innan verkar inte finnas i texten enligt de andra källorna.c Jämför Joh 14:23 (Moore)d Jag följer här (Knibb) och (Charles). (1901) har annan ordföljd och lyder: Fröjden eder i sanningen, I rättfärdighetens barn!e (Charles) kallar kapitlen 106-107 för FRAGMENT OF THE BOOK OF NOAf Styckeindelningen i kapitlen 106 och 107 är minag Texten avviker här från (1901) och följer i stället (1826) med ledning av (Laurence) och (Knibb); den öfre världens barn (1901), änglarnes från himmelen afföda (1826), the offspring of angels in heaven (Laurence), the children of the angels of heaven (Knibb)h lian [sic] enligt (1902), rättad till han enligt (1826)

71

vitare än vit ull och hans ögon likna solens strålar, och när lian öppnade dem, lyste de upp hela huset. 11 Och när han upptogs, öppnade han sin mun och välsignadea himmelens Herre. 12 Då blev hans fader, Lamek, förskräckt och flydde till mig, och han tror icke, att sonen härstammar från honom, utan att han är en avbild av himmelens änglar. Och se, jag, har kommit till dig, att du må förkunna mig sanningen.

13 Och jag, Henok, svarade och sade till honom: Nya ting skall Herren skapa på jorden, och det vet jag och har sett det i en syn och kungjort dig, att i min faders, Jereds, tidsålder några från himmelens höjd överträdde Herrens bud. 14 Och se, de syndade och bröto mot lagen och förenade sig med kvinnorna och begingo synd och togo hustrur och födde barn med dem. 15 Och hela jorden skall drabbas av undergång och en vattuflod komma, och det skall under ett år bliva stor förödelse. 16 Den sonen, som vart född åt eder, skall bliva kvar på jorden, och hans trenne söner skola räddas med honom. När alla människor på jorden dö, skall han och hans söner varda frälsta.

— 17 De föda på jorden jättar, icke efter anden, utan efter köttet, och en svår straffdom skall komma över henne, och hon skall rentvås från all orenhet.b

18 Och nu, kungör din son Lamek, att den son, som föddes, verkligen är hans, och kalla honom Noa, ty han skall bliva kvar åt eder, och han och hans söner skola räddas från förgörelsen, som skall komma över jorden för all den synd och orättvisa, som i hans dagar skola taga en ände.

19 Och därefter skall orättfärdigheten bliva ännu större, än den förut varit på jorden. Ty jag vet de heligas hemligheter, emedan Herren har låtit mig se dem och kungjort dem för mig, och på himmelens tavlor har jag läst dem. 107 1 Och på dem såg jag skrivet, att släkte efter släkte kommer att synda, ända tills ett rättfärdighetens släkte uppstår och brottet inviges till undergång och synden försvinner från jorden och allt det gott är framträder på henne.

2 Och nu, min son, gå åstad och kungör din son Lamek, att den son, som föddes, i sanning är hans och att detta icke är lögn.

3 Och när Metusela hört sin faders, Henoks, tal — ty alla förborgade ting hade denne yppat för honom — vände han tillbaka och kallade den sonen Noa, ty han skall glädja jorden som ersättning för allt fördärvet.

Avslutande förmaning

108 1 En annan skrift, som Henok skrev för sin son Metusela och för dem som komma efter honom och skola hålla förbundet i de yttersta dagarna. 2 I, som hållen det och nu vänten i de dagarna, tills de som göra ont och brottslingarnas makt taga en ände, vänten blott, tills synden förgås. 3 Ty syndarnas namn skall utplånas ur de heligas böcker och deras säd förgås för alltid och för evigt, och deras andar skola dödas, och de skola ropa och klaga på en öde plats och brinna i en eld, där ingen mark finnes.

4 Och jag såg där någonting liknande ett moln, vilket man icke kunde urskilja, ty för dess djup kunde jag icke med blicken omfatta det; och eldslågor såg jag brinna klart, och där kretsade föremål omkring, vilka liknade berg, och rördes fram och tillbaka. 5 Och jag frågade en av de heliga änglar, som voro med mig, och sade till honom: Vad är detta, som skiner så klart? Ty det är ingen himmel, utan blott flamman av en brinnande eld och ljud av rop och gråt och jämmer och häftig pina.

6 Och han sade till mig: Till denna ort, som du ser, föras syndarnas och hädarnas andar och deras som göra ont och ändra det som Gud talade genom profeternas mun om de tillkommande tingen. 7 Ty om dessa ting finnas skrifter

a (1901) har här prisade, men jag följer (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)b Charles placerar vers 17 mellan verserna 14 och 15 i stället. Därför formaterar jag vers 17 på ovanstående sätt att underlätta tankegånen.

72

ovan i himmelen, på det att änglarna må läsa dem och veta vad som skall. hända syndarna och de ödmjukas andar och deras som späkte sina kroppar och fördenskull erhöllo sin lön av Gud och deras som ledo smälek av de onda människorna,a 8 dem som älskade Gud och icke älskade silver och guld och all världens ägodelar, utan gåvo sin lekamen åt lidandet, 9 och dem som i alla sina livsdagar icke åstundade jordisk föda, utan ansågo sig själva som en förgänglig fläkt och levde därefter och vordo på mångfaldigt sätt prövade av Herren, men vilkas andar befunnos rena för att välsignab hans namn. 10 Alla välsignelser, som de erhålla, har jag framställt i böckerna. Och han har bestämt åt dem lönen därför, emedan de befunnos vara sådana, som älskade den eviga himmelen mera än sitt eget liv och som välsignadec mig medan de förtrampades av onda människor och måste av dem höra skymford och hädelser. 11 Och nu skall jag kalla till mig de godas andar, av ljusets släkted, och förhärliga dem som föddes i mörker, vilka icke i köttet lönades med ära, såsom deras tro förtjänade. 12 Och jag vill föra dem som älskade mitt heliga namn ut i klart skinande ljus, och sätta var och en på ärans, hans äras tron.e 13 Och, de skola skina i tider utan tal, ty Guds dom är rättvis, och åt de trogna skall han skänka trohet i de rättskaffna vägarnas boning. 14 Och de skola se huru de, som föddes i mörker varda kastade i mörkret, men de rättfärdiga däremot skola skina. 15 Och syndarna skola ropa och se deras ljus. Och även syndarna skola gå till sin ort, varest dagar och tider äro dem fastställda.

epilog Här slutar profeten Henoks uppenbarelse. Må välsignelsen av hans bön och gåvan av hans

förelagda tid tillkomma hans älskade! Amen.f

a Versnumreringen som följs här (vv 8-15), såsom i Knibb och Charles, skiljer sig från (1901)b prisa enligt (1901). Följer här (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)c prisade enligt (1901). Följer här (1826), (Laurence), (Charles), och (Knibb)d Jämför Joh 12:36 (Pratt2)e Jämför Matt 19:28 (Pratt2)f Varken (Charles), (1901), eller (Knibb) inkluderar epilogen i sina översättningar, i motsats till (Laurence) och (1826)

73

Bilaga

Namnen på väktarna

vers 1901 Charles Arameiska Betydelsen på arameiska

6:3 Semjasa Semjâzâ

6:7 Semjasa Sêmîazâz S(h)emihazah Mitt namn har sett

Urakiba- Arâkîba Artqoph, Arathakiph Jord är makt

rameel Râmêêl Ramtel, Ramatel Guds afton/brinnande aska

Akibeel Kôkabîêl Kokabel, Cochabel Guds stjärna

Tamiel Tâmîêl

Ramuel Râmîêl Ramel, Raamel Guds åskdån

Danel Dânêl Danieal, Daniel Gud är min domare

Esekeel Êzêqêêl Zeqiel, Zekial Guds stjärnfall

Sarakujal Barâqîjâl Baraqel, Barakel Guds blixt

Asael Asâêl Asael Gud har skapat

Armers Armârôs Hermoni Den av/från Hermon

Batraal Batârêl Matarel Guds regn

Anani Anânêl Ananel Guds moln

Sakebe Zaqîêl Stawel, Stawael Gud har gömt/skyddat

Samsaveel Samsâpêêl Samsiel, Shamshiel Guds sol

Sartael Satarêl Sahriel, Sahariel Guds måne/skymning

Tummiel Guds fulländning

Turel Tûrêl Turiel Guds berg

Jomjael Jômjâêl Yomiel, Jomiel Guds hav/dag

74

Arasjal Sariêl Gud skall vägleda

8:1 Asael Azazel

Tamiel förekommer inte i den arameiska listan, och Tummiel i sin tur förekommer inte i den etiopiska förutom ändelsen –iel (källa?). Jag har inte tagit med Knibb i tabellen, dels av utrymmesskäl, dels att hans förslag ser mest ut som en blandning mellan Charles och de arameiska formerna. De arameiska formerna och betydelserna har jag fått med hjälp av (Welch) och (QA glossary).

Namnet Asasel i v 8:1, v 9:6 och v 13:1 är Asael hos (1901) vars stavning verkar avvika från alla andra versioner jag har att tillgå: Hos Laurence och (1826) är namnet Azazyel och hos Charles och Knibb är namnet Azazel på dessa ställen. Därför har jag lagt till ett s i namnet. Denna ängel verkar vara den tjugoförsta ängeln i namnlistan i kapitel 69.

75

Referensera

1826: En avskrift av Propheten Enoch : en apocryphisk bok, som i flera århundraden ansetts vara förlorad; men i slutet af sist förflutna sekel blifvit funnen i Abyssinien; och nu först öfversatt från ett ethiopiskt manuscript I Bodleianska bibiotheket i Oxford : öfversättning från engelska språket [Stockholm: Elméns och Granbergs Tryckeri, 1826] funnen på nätadressen http://paradox.provocation.net/medeltid/enoch/index.htm. Följande textstycken från ovanstående översättning fick användas: kapitlarna (och verserna och antal ord) 23, 28, 29, 30, 31, 33, 34, 35, 36:1-4(8 första orden), 41:3-9, 44, 59, 60:11(4 sista orden)-22(17 första orden), 68:2-5, 69:1-23, 69:25-26(6 första orden), 72, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 82:4(50 sista orden)-20, 85, 86, 87:1,4, 88, 89, 90:1-17, epilogen.

1901: En avskrift av förmodligen Henochs bok [Stockholm: Huldbergs (eller Johnson), 1901]. Denna är en översättning från A. Dillmanns tyska 1853-års översättning av ett etiopiskt manuskript funnen år 1773 i Abyssinien.b Denna översättning finns att läsa på nätadresserna http://www.kraus99.com/nr3/rtf/henok_sv.txt (arkiverad på archive.org), http://w1.361.telia.com/~u36115637/enok1gamla.htm (arkiverad på archive.org), eller http://bibeltemplet.net/henoch1.html.

Aland: The Greek New Testament; edited by Kurt Aland, Matthew Black, Carlo M. Martini, Bruce M. Metzger, and Allen Wikgren; Third corrected edition [United Bible Societies, 1983].

Barker: Atonement: The Rite of Healing; av Margaret Barker; funnen på nätadressen http://www.marquette.edu/maqom/atonement.html.

Bernstein: Egregor (Egregore); funnen på nätadressen http://www.mystae.com/streams/scripts/egregor.html.

Charles: Två källor: (1) En avskrift av avsnittet ”1 Enoch” i The Apocrypha and Pseudepigrapha of the Old Testament in English, Volume II [Oxford: Clarendon Press, 1913] översatt av Robert Henry Charles funnen på nätadressen http://www.nazarene.net/enoch/enoch.html uprungligen gjort av Joshua Williams vid Northwest Nazarene College, 1995. (Länken är död men dokumentet finns arkiverat på archive.org). Verssiffrorna verkar vara felaktigt placerade vid många ställen i texten. (2) The Book of Enoch; translated by R. H. Charles, D.Litt., D.D.; with an introduction by W. O. E. Oesterley, D.D. [Escondido, CA: The Book Tree, 1999].

Companion Bible notes and appendix: En avskrift av noter och bilagor till The Companion Bible; av E. W. Bullinger [Kregel Publications, 1922]; funnen på nätadressen http://personales.com/mexico/guadalajara/RV1960/nephilim.htm med

a Vissa referenser här refererar bara till artiklar som jag nu flyttat till min bloggsajt. De behöver jag rensa från denna del. b Enligt http://bibeltemplet.net/henoch1.html, 2009-01-19

76

titeln The Nephilim, or ”Giants”. (Länken är död men dokumentet finns arkiverad på archive.org).

Dankenbring: Angels, Women, Sex, Giants, UFOs, Alien Abductions, & the Occult ‒ What On Earth Is Going On?; av William F. Dankenbring; funnen vid nätadressen http://www.triumphpro.com/angels-women-sex-giants-ufos-newest.pdf.

Davila: The Book of Giants; av J. R. Davila; ett sammandrag av en föreläsning hållen av honom den 1 mars 2002, funnen på nätadressen http://www.st-andrews.ac.uk/divinity/rt/otp/abstracts/bgiants/.

Dechirante: The Forbidden Legacy – Continued : Demonic Doctrine; av Raphaele Dechirante, Ph.D. [2002]; funnen på nätadressen http://www.multiorgasmic.com/forbiddenlegacy.htm.

Fortner: The Book of Enoch the Prophet with Commentary; av Michael D. Fortner [2000]; funnen på nätadressen http://www.futurerevealed.com/enoch/enochall.html.

GiantstheBibleandEnoch: Cannan after that #2; hos MSN-gruppen GiantstheBibleandEnoch; funnen på nätadressen http://groups.msn.com/GiantstheBibleandEnoch/cannanafterthat2.msnw. [Skall stängas februari 2009]

Goeldner: Daniel and the Revelation – The first and Second Resurrection; av D. & S. Goeldner; funnen på nätadressen http://biblicalstudies.ozwide.net.au/20_revelation.html.

Gregory: Understanding the True Origins of Mormonism ‒ The Incredible Story of a Race of Celestial Beings that once Came to the Earth…, chapter 25 The Fallen Angels; av Clare Gregory, funnen på nätadressen http://www.nccg.org/nefilim/ch25.html.

Huie: The Goat for Azazel; av Bryan T. Huie; funnen på nätadressen http://users.aristotle.net/~bhuie/azazel.htm.

hyper - Azazel: Meaning of Azazel; uppslaget på ”Azazel” i hypderdictionary, © Webnox Corp.; funnen på nätadressen http://www.hyperdictionary.com/dictionary/AZAZEL. Sidan verkar ange “Easton Bible Dictionary” som källa till informationen.

ISBE – Azazel: International Standard Bible Encyclopedia – Azazel; av Wilhelm Moller; funnen på nätadresserna http://www.internationalstandardbible.com/A/azazel.html och http://bibletools.org/index.cfm/fuseaction/Def.show/RTD/ISBE/ID/1008.

JE – Azazel: En artikel om Azazel på nätencyklopedin JewishEncyclopedia.com, med nätadressen http://www.jewishencyclopedia.com/view.jsp?artid=2203&letter=A.

Knibb: En avskrift av Michael A. Knibb, The Ethiopic book of Enoch [Oxford: Clarendon, 1978] funnen på www vid http://www.tsiri.com/enoch-k.htm. (Länken är död men dokumentet finns arkiverad på archive.org).

Laurence: The Book of Enoch the Prophet translated from an Ethiopic Ms. in the Bodleian Library [San Diego: Wizards Bookshelf, 1995], en fotografisk kopia av 1883-utgåvan, ursprungligen översatt 1821.

Milik: J.T. Milik, Aramaic Fragments of Qumran Cave 4 [Oxford: Clarendon Press, 1976].

77

Missler: As The Days of Noah Were ‒ Return of the Aliens?; av Chuck Missler; funnen på nätadressen http://ldolphin.org/noahdays.html.

Moore: “What About The Book of Enoch?” av Bill Moore på nätadressen http://www.preterist.org/articles-old/book_of_enoch.htm, från vilken jag har hämtat flera parallellställen till nya testamentet.

Navarro: Two Prophets and a king named Hazael; av R. Navarro; © 2003; funnen vid nätadressen http://www.semjaaza.com/seven/hazael.html.

neagle: Star Children of Sirius; funnen på nätadressen http://home.insightbb.com/~neagle/dogon4.htm. (Länken är död men dokumentet finns arkiverad på archive.org).

NET – Lev 16 notes: NET Bible® – Leviticus 16 notes; © 1996-2003 Biblical Studies Press; funnen på nätadressen http://www.bible.org/netbible/lev16_notes.htm. (Denna länk är död och är blockerad på archive.org, men det kan vara identitiskt med dokumentet vid nätadressen http://www.hcn1.net/newenglish/lev16_notes.htm, som är notapparaten till http://www.hcn1.net/newenglish/lev16.htm).

Orlov: Overshadowed by Enoch’s Greatness: “Two Tablets” Traditions from the Book of Giants to Palaea Historica; av Andrei A. Orlov; funnen på nätadressen http://www.marquette.edu/maqom/giants.html.

PBL: Philip B. Lewis (CrossTalk) refererad i http://www.mystae.com/restricted/streams/scripts/enoch.html.

Pickle: Critique of Jeremiah films’ Video on Adventism: Points #181-#239; av Bob Pickle; funnen på nätadressen http://www.pickle-publishing.com/papers/jeremiah-films/video-5.htm#191. Se under #191.

Pratt1: Book of Enoch; Laurence text med kommentarer av både Laurence och John P. Pratt; på nätadressen http://johnpratt.com/items/docs/enoch.html.

Pratt2: Enoch Calendar; av John P. Pratt; på nätadressen http://www.johnpratt.com/items/docs/lds/meridian/2001/enoch_cal.html.

QA glossary: Complete Glossary of Qumran Aramaic. Denna är en arameisk ordlista som täcker Henoks bok funnen vid Qumran, funnen på följande nätadress: http://s91279732.onlinehome.us/reference/QA_glossary.pdf. (Denna länk är död och återfinns inte på archive.org. Däremot tror jag att denna fil är densamma som finns på nätadressen http://ocp.acadiau.ca/kpenner/reference/QA%20glossary.pdf).

Shand: The Pseudepigraphical Book of Enoch; av Richard Shand; på nätadressen http://www.mystae.com/restricted/streams/scripts/enoch.html.

Silverbristle: The Book of Enoch Quoted in the New Testament; funnen på Stargods hemsida vid nätadressen http://www.stargods.org/EnochQuoted.htm och http://www.stargods.org/EnochQuoted2.htm, vilka i sin tur hänvisar till nätsidor av Grugyn Silverbristle.

Stone: Selected Studies in Pseudepigrapha & Apocrypha With Special Reference to the Armenian Tradition; av M. E. Stone; funnen vid nätadressen books.google.com, 2009-01-06.

78

Welch: Enoch Translated : Review of 1 Enoch 1: A commentary on the Book of 1 Enoch, Chapters 1-36; 81-108 by Nickelsburg, George W. E.; en recension av John W. Welch [Provo, Utah: FARMS]; funnen på nätadressen http://farms.byu.edu/publications/review/?vol=16&num=1&id=538.

79