20 S V E N S K Å K E R I T I D N I N G 8 / 2 0 1 7 S V E N S K Å K E R I T I D N I N G 8 / 2 0 1 7 21

TEKNIK

Text & Foto: Bosse Norvinge

God service och hög effektivitet är ledorden för Bydings Åkeri. Svensk Åkeritidning följde med under en arbetsdag med nya bilen där uppdragen att transportera från punkt A till B bara är något sekundärt.

Hög entreprenörsanda med möjligheternas bil

T idigt på morgonkvisten backar Patrik Byding ut sin kranbil ur garaget på Kuröds industriområde i Uddevalla. Bilen, en

Volvo FH460, är nära nog helt ny och har endast samlat på sig 300 mil på mätaren. Dagens uppdrag består i att tillsammans med Vattenfalls personal röja bort grenar från en ljussensor.

Efter att ha sammanstrålat med Linus Olsson på Vattenfall Services AB, som har upplagsplats, verkstad och kontor på Båbergs Industriområde, åker de vidare genom morgonrusningen i Trollhättan till Gärdhem. Med sig i hytten finns hans ständiga följeslagare Bosse, en dansk-svensk gårdshund som nuförtiden har en hel säng alldeles själv.

I GÄRDHEM HAR TVÅ AV Svevias TMA-bilar har redan placerat sig från var sitt håll, hunnit ställa ut koner och ett litet farthinder när Patrik parkerar kranbilen vid vägkanten.

– Det är bra att jobba för Vattenfall.

Vid dessa uppdrag är det alltid två TMA-bilar med, säger Patrik och vecklar ut Palfingerkranen och fiskar fram personkorgen från flaket.

Patrik Byding driver Bydings Åkeri AB tillsammans med sin bror Jacob Byding. Företaget registrerades 1999 i samband med köpet av Åkeri AB Tvet-berg & Vågfelt i Uddevalla och hade under några år närmare tio anlägg-ningsbilar. Men med tiden har företaget fokuserats till kranbilen som Patrik rat-tar, en Hitachi ZX140 hjulgrävare som Jacob kör för Skanska Asfalt och därtill en Huddig 1060 grävlastare med den anställde maskinisten Jonas Isidorsson.

Patrik medger att det inte har varit så lätt som företagare.

– Det tog tio år innan företaget bör-jade leva själv. Den första tiden var ren katastrof, berättar Patrik.

– Men det är bättre att få jobba upp någonting än att få allt serverat, säger han och kommer in på hur han upplever att branschen speciellt inom entreprenad har förändrats under åren.

– Det jag märker är att det blir allt färre småskuttar som en annan. När jag började var det fler som höll på. Men det är nog inte lätt att komma som ny. Det är dyra grejer och många kurser som ska klaras av.

LINUS OLSSON KLÄTTRAR UPP i per-sonkorgen och kopplar på säkerhetsselen, och på några röda har Patrik med säker hand skickat upp honom i trädkronan. Gren efter gren faller till marken när Linus sågar bort lövverket med en batte-ridriven sticksåg för att frigöra ljussensorn på trästolpen så att den lättare kan urskilja dag från natt och inte låta gatubelysningen lysa onödigt länge under dagen.

Personkorgen med Linus i skickas runt uppe i luften. Patrik gör det med stor pre-cision, men så har han också sysslat med krankörning under många år för kunder inom väg, järnväg och energi.

Idag är den stora kunden Vattenfall med ett område som sträcker sig från Karlsborg och Mariestad ner till Kungälv. men med Bohuslän som en vit fläck efter

20 S V E N S K Å K E R I T I D N I N G 8 / 2 0 1 7 S V E N S K Å K E R I T I D N I N G 8 / 2 0 1 7 21

TEKNIKTEKNIK

att råkat missa offertgivningen. – På Vattenfall ingår jag i en grupp

som bara går på belysning. Då är det gatubelysning för kommuner och Trafikverket. Och inte elnätet, förklarar Patrik som tycker det räcker och som inte heller tror att jobben kommer att ta slut.

– Det finns rätt många belysnings-stoplar i en kommun, och de står ju ofta så att de klappar i eller så att de blir överkörda.

En annan av de stora kunderna är järnvägsentreprenören VR-Track. Tidi-gare var det Infranord som gällde men efter att de hade förlorat upphandlingen till den finskägda bolaget fick Patrik följa med över.

LASTVAGNSMONTAGE i Charlotten-berg har byggt bilen. Krokväxlaren är en 17-tons Palfinger. Även kranen och jibben kommer från Palfinger och bjuder på en räckvidd på 26 meter. För att ge extra stabilitet vid kranlyften finns stödben även längst bak, men Patrik brukar ändå släppa luften på bilen som är fulluftfjädrad. Personkorg och en grip finns också till kranen. Flaket är Zetterbergs LVET och i samlingen finns också ett schaktflak och ett nytt maskinflak med hjulfickor för att kunna ta grävlastaren.

– Jag har inte hunnit prova den ännu så det ska bli spännande, säger Patrik och visar stegen som finns på var sida.

– De stackars knäna blir ju inte yngre, säger han och demonstrerar hur lätt stegen dras ut.

Runt om noteras också gott om rostfria förvaringslådor, galvade öppna lådor, hållare för stödbensplattor och platser för kratta och skyffel. Bak finns förutom backkamera även en kamera för att se kroken när han ska fiska upp krokflaken. Allt ser också snyggt ut och ramen är klarlackad.

22 S V E N S K Å K E R I T I D N I N G 8 / 2 0 1 7 S V E N S K Å K E R I T I D N I N G 8 / 2 0 1 7 23

TEKNIK

ETT PAR TIMMAR SENARE är kranjob-bet avklarat och nu återstår egentligen bara att rensa upp från alla grenar, men då gripen inte är riktigt kompatibel med den nya kranen står den på verkstad och väntar finbesök från Holland. Men för att underlätta för dagen då gripen hänger på plats kliver Patrik omkring nere i vegetationen och kapar ner gren-verket i lätthanterliga bitar samtidigt som resten av styrkan släpar upp allt närmare vägkanten.

Mer än så blir det alltså inte på denna plats idag. Han ställer upp personkorgen på flaket och vecklar ihop kranen efter slutfört uppdrag.

Det blir därefter en stund i trafiken genom Trollhättan och tillbaka till Båberg.

Innanför staketet förfogar Patrik över en liten plätt där han ställer ner personkorgen och därefter kopplar loss jibben.

Nu återstår egentligen bara att hämta en bunt kasserade belysningsstolpar i Vänersborg som ska till Stena Metall i Uddevalla för destruktion. Ett slags hemlass.

Men mitt under avställningen av jibben kommer ett telefonsamtal inifrån kontoret. Nya order. Patrik passar på att hämta en kopp kaffe vid kaffeautomaten innan han går in på kontoret hos be-lysningstekniker Robert Kustoski som sitter i telefonen och försöker sy ihop en blixtinsats då ett träd lagt sig över en luftledning nere vid Kornhall mellan Säve och Kärna.

Snabbt kallas samma gäng in som var med och röjde runt stolpen i Gärd-hem och som nu är på olika platser och uppdrag.

PATRIK PASSAR PÅ ATT TA MED SIG sin boggikärra som stått utanför Vattenfall hem till garaget i Uddevalla när han ändå ska förbi. Efter att ställt av kärran bär det iväg söderut på E6 ner mot Kungälv.

Patrik hälsar på flera bilar han möter, men utan någon större respons.

– Det är inte många som vet att jag bytt bil, säger han.

För bara några veckor sedan hämtade han ut sin nya Volvo FH460 tridembil med helluftfjädring.

Den gamla som han haft i sju år, en Scania G400 6x2 från 2010 med trevägstipp och Palfinger PK23002 kran byttes in.

– Det var tre år kvar på miljön så jag tänkte det var dags att byta så länge man kunde få något för den, förklarar Patrik.

– Jag är glad att det blev Volvo, den är nog så trevlig. Det känns som de ligger långt framme.

– Det var också lite så jag tänkte, att när de har haft modellen i fyra år så då borde den fungera bra nu, berättar Patrik som tidigare bara köpt Scania.

– Säljaren lämnade ett juste pris med en gång. Går man in till en handlare vill man att de gör så gott de kan direkt och att man inte ska behöva köpslå 15 gånger.

PATRIK JOBBAR EGENTLIGEN mer utanför än i bilen, men när han väl är i bilen vill han ändå ha det bra.

– VDS-styrningen har de lyckats bra med, förutom kanske när man ligger på vägen då den kan kännas lite vinglig, men den är fantastiskt fin för en annan som mest håller sig i städer och på små-vägar med tung kran på, menar Patrik och erkänner att han faktiskt aldrig provkört varken FH eller VDS innan han la in beställningen.

– Jag tog inte med autobroms. Det är säkert bra när man inte är vaken själv, men det är ju ett system till som kan krångla. Ska också ärligt säga att det tog ett tag att acceptera att man kan auto-matväxlat, men nu är det ju bra, berättar Patrik.

EFTER ETT STYCKE KÖRTID på mo-torvägen, genom Rollsbo industriom-råde och efter Ytterby tar vi oss in på

en smal kurvig väg som slutligen leder fram till Kornhallsvägen.

Alldeles bakom ett backkrön dyker så en av de två blinkande TMA-bilarna från Svevia upp som redan är på plats. Patrik placerar sin lastbil strax före det oroväck-ande lutande trädet, och efter en stund kommer Linus med en Mercedes Sprinter med skylift och ställer sig några meter strax efter trädet.

EFTER ATT RÅDGJORT MED GÄNGET drar arbetet igång. En man skickas upp med skyliften och slår en sling runt trädet så Patrik kan säkra upp det, och snart sågas bit för bit ner. Hela tiden håller TMA-killarna uppsikt på trafiken och släpper förbi så fort möjlighet ges.

Vägen är skyddsklassad vilket i prin-cip innebär att vägen är viktig och inte får vara avstängd onödigt länge.

Men något längre avbrott i tra-fikflödet till och från vägfärjan blir inte nödvändig. Arbetet går snabbt och inom loppet av några minuter är luftledningen säkrad och fin ved ligger i skogskanten.

Patrik och Bosse kan åka hem och ladda upp inför morgondagen.

Volvo FH460HP8x4, årsmodell 2017

Axelavstånd: 4,10 + 1,37 + 1,38 mHelluftfjädringTjänstevikt: 18 580 kgTillåten lastvikt: 13 420 kgTotalvikt: 36 000 kgDrag: VBG 795V-2Krok: Palfinger T17 Scan-31 MPAKran: Palfinger PK 34002 SH, 5 utskjutJibb: Palfinger PJ 060Personkorg: Petterssons Smide AB SP800KGrip: BakkerLastväxlarflak: Zetterbergs LVET 56-8Släpkärra: Obermaier OS2-L210 ZL, årsmodell 2010Längd: 9,15 mAxelavstånd: 18,1 mTjänstevikt: 4 200 kgTillåten lastvikt: 15 830 kgTotalvikt: 21 000 kg

22 S V E N S K Å K E R I T I D N I N G 8 / 2 0 1 7 S V E N S K Å K E R I T I D N I N G 8 / 2 0 1 7 23

TEKNIK

Jag är glad att det blev Volvo, den är nog

så trevlig. Det känns som de ligger långt framme.