Examensarbete i omvårdnad Malmö universitet 15 hp Hälsa och samhälle Specialistsjuksköterskeprogrammet med 205 06 Malmö inriktning vård av äldre April 2020

HJÄRTSVIKTSSJUKSKÖTERSKORS

ERFARENHETER AV ATT

DELAKTIGGÖRA DEN ÄLDRE

PATIENTEN I OMVÅRDNADS-

ÅTGÄRDER VID HJÄRTSVIKT

SARAH RICHARDS FRIDA SJÖSTRAND

HJÄRTSVIKTSSJUKSKÖTERSKORS

ERFARENHETER AV ATT

DELAKTIGGÖRA DEN ÄLDRE

PATIENTEN I OMVÅRDNADS-

ÅTGÄRDER VID HJÄRTSVIKT SARAH RICHARDS FRIDA SJÖSTRAND

Richards, S & Sjöstrand, F. Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att

delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.

Examensarbete i Omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten

för hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2020.

Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en folksjukdom och hos personer över 80 år är

prevalensen över tio procent. Sjukhusvård med täta återinläggningar är vanligt

förekommande och sjukdomen medför stort lidande och sänkt livskvalitet för den

drabbade. Uppföljning på sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar har god

evidens med minskat antal vårddygn, dödlighet och kostnader. Studier har visat

att följsamhet till behandlingsrekommendationer och genomförande av egenvård

främjas av en hög grad av patientdelaktighet men kunskap om hur sjuksköterskor

på hjärtsviktsmottagning arbetar för att delaktiggöra patienten i omvårdnaden

tycks vara begränsad.

Syfte: Syftet med studien var att belysa hjärtsviktsjuksköterskors erfarenheter av

att delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.

Metod: En deskriptiv kvalitativ studiedesign med semistrukturerade intervjuer

med nio sjuksköterskor som arbetade på hjärtsviktsmottagning i södra Sverige

genomfördes. Data analyserades utifrån Burnards metod för kvalitativ

innehållsanalys.

Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; Förutsättningar och utmaningar

för delaktighet, Delaktiggöra genom relationsskapande möte, Medvetandegöra

genom information och undervisning och Hur delaktighet tar sig uttryck.

Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten

påverkades av både de egna och patientens förutsättningar. Sjuksköterskorna

upplevde att den egna utbildningen och erfarenheten var viktigt för att kunna

delaktiggöra patienten. Ett personcentrerat förhållningssätt och att skapa en

tillitsfull relation ansågs vara av vikt för att därefter undervisa om hjärtsvikt och

göra patienten delaktig i egenvården. E-hälsolösningar var till stor hjälp för vissa

patienter, men svåra för många äldre att använda.

Nyckelord: Den äldre patienten, egenvård, hjärtsvikt, hjärtsviktssjuksköterska,

omvårdnad, teorin om egenvårdsbalans.

HEART FAILURE NURSES'

EXPERIENCES OF INVOLVING

THE OLDER PATIENT IN CARE

MEASURES IN CASE OF HEART

FAILURE

SARAH RICHARDS FRIDA SJÖSTRAND

Richards, S & Sjöstrand, F. Heart failure nurses' experiences of involving the

older patient in care measures in the event of heart failure. Degree Project in

Nursing, 15 higher education credits. Malmö University: Faculty of Health and

Society, Department of Care Science, 2020.

Background: Chronic heart failure is a common disease, and in people over the

age of 80, the prevalence is more than ten percent. Hospital care and frequent re-

admissions are common, and the disease causes great suffering and lowered

quality of life for the affected person. Follow-up of nurse-led heart failure clinics

has good evidence of a reduced number of care days, mortality and costs. Studies

have shown that adherence to treatment recommendations and implementation of

self-care is promoted by a high degree through patient participation, but

knowledge of how nurses at heart failure clinics work to engage the patient in

nursing seems limited.

Objective: The aim of the study was to elucidate the experiences of heart failure

nurses in involving the elderly patient in care measures in the event of heart

failure.

Method: A descriptive qualitative study design with semi-structured interviews

with nine nurses working at heart failure clinics in southern Sweden was

conducted. The data analysis was based on Burnard's method for qualitative

content analysis.

Results: The analysis resulted in four categories; Prerequisites and Challenges for

Participation, Participation through Relationship-Creating Meetings, Awareness

through Information and Teaching, and How Participation is Expressed.

Conclusion: The nurses' experiences of involving older patients were influenced

by both their own and the patient's conditions. The nurses felt that their own

education and experience were important to enable the patient to participate. A

person-centred approach and establishing a trusting relationship were considered

to be important in order to subsequently teach about heart failure and involve the

patient in self-care. E-health solutions were very helpful for some patients, but

difficult for many older people to use.

Keywords: Heart failure, heart failure nurse, nursing, self-care, self-care deficit

theory, the older patient.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BAKGRUND ........................................................................................................... 1

Patofysiologi vid hjärtsvikt .................................................................................. 1

Symtom vid hjärtsvikt .......................................................................................... 1

Kronisk hjärtsvikt hos den äldre patienten .......................................................... 2

Patientdelaktighet ................................................................................................. 2

Hjärtsviktsmottagningar och hjärtsviktssjuksköterskans roll .............................. 3

Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans ......................................................... 4

Problemformulering ............................................................................................. 6

SYFTE ..................................................................................................................... 6

METOD ................................................................................................................... 6

Design .................................................................................................................. 6

Kontext ................................................................................................................. 7

Urval och rekrytering ........................................................................................... 7

Datainsamling ...................................................................................................... 8

Dataanalys ............................................................................................................ 8

Etiska ställningstaganden ..................................................................................... 9

Förförståelse ....................................................................................................... 10

RESULTAT ........................................................................................................... 10

Förutsättningar och utmaningar för delaktighet ................................................. 10

Sjuksköterskans perspektiv ............................................................................ 10

Patientens förutsättningar .............................................................................. 11

Delaktiggöra genom relationsskapande möten .................................................. 13

Skapa en allians mellan sjuksköterska och patient ........................................ 13

Skapa trygghet för patienten .......................................................................... 14

Medvetandegöra genom information och undervisning .................................... 14

Hur delaktighet tar sig uttryck ........................................................................... 16

DISKUSSION ........................................................................................................ 17

Metoddiskussion ................................................................................................ 17

Resultatdiskussion ............................................................................................. 20

SLUTSATS ............................................................................................................ 23

ARBETSFÖRDELNING ....................................................................................... 24

REFERENSER ...................................................................................................... 25

BILAGA 1 ............................................................................................................. 29

BILAGA 2 ............................................................................................................. 30

BILAGA 3 ............................................................................................................. 31

BILAGA 4 ............................................................................................................. 32

BILAGA 5 ............................................................................................................. 33

1

BAKGRUND

Kronisk hjärtsvikt är en folksjukdom som drabbar cirka två procent av den totala

befolkningen i Sverige (Socialstyrelsen 2018). 90 procent av de drabbade är 60 år

eller äldre (Zarrinkoub m.fl. 2013). Prevalensen för 60–79-åringar är cirka sex-tio

procent och hos personer över 80 år är prevalensen över tio procent. Prevalensen

antas öka med stigande medellivslängd. Samtidigt görs framsteg inom kardiologi,

med behandling av bakomliggande sjukdomar, vilket leder till en relativt konstant

förekomst (a.a.). Prognosen är allvarlig och dödligheten är hög (Dahlström 2005).

Efter diagnos är femårsöverlevnaden cirka femtio procent (Borgström Bolmsjö

2018; Zarrinkoub m.fl. 2013). Hjärtsviktsvård utgör cirka två procent av

sjukvårdskostnaderna i i-länder (Zarrinkoub m.fl. 2013). Inneliggande vård utgör

cirka ⅔ av den kostnaden (Agvall m.fl. 2014). Upprepat behov av sjukhusvård är

vanligt (Socialstyrelsen 2018), till exempel vid akut försämring av sjukdomen

eller vid infektion (Driscoll m.fl. 2016). Femtio procent av de som varit

inneliggande på grund av hjärtsvikt återinläggs inom sex månader (Agvall m.fl.

2014). Ofullständig planering vid utskrivning och brist på uppföljning är vanliga

faktorer till återinläggning (Grange 2005). Från patientens perspektiv är

sjukdomen ofta förenad med en ond cirkel av förvärrade symtom, akut

dekompensation, sjukhusvård, stabilisering och utskrivning. Patientutbildning i

egenvård vid hjärtsvikt kan förebygga sjukhusinläggningar (Lainscak m.fl. 2011).

Uppföljning och handläggning på sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar har

god evidens med minskat antal vårddygn, minskad dödlighet och minskade

kostnader (a.a.).

I den här studien definieras begreppet äldre som personer över 65 år.

Patofysiologi vid hjärtsvikt Hjärtsvikt är ett kliniskt symtom som orsakats av en annan bakomliggande

sjukdom (Agvall 2010). Hjärtsvikt innebär att pumpfunktionen i hjärtat är nedsatt,

vilket bidrar till en otillräcklig hjärtminutvolym i förhållande till kroppens behov

(Wikström 2014). Kronisk hjärtsvikt är hos äldre ofta orsakad av långvarig

hypertoni och/eller ischemisk hjärtsjukdom (Borgström Bolmsjö 2018). Andra

tillstånd som leder till hjärtsvikt är bland annat olika typer av skador i myokardiet,

klaffel, diabetes, tyreoidearubbningar eller takyarytmier (Wikström 2014). Vid

hjärtsvikt aktiveras kompensatoriska neurohormonella mekanismer i kroppen som

höjer hjärtminutvolymen genom vasokonstriktion, ökad slagfrekvens och slagkraft

(Wikström 2014). Till följd av att hjärtat under lång tid arbetar mot ett ökat

perifert motstånd blir hjärtmuskeln patologiskt förstorad, så kallad hjärthypertrofi.

Detta förlopp försämrar ytterligare hjärtats funktion. Efter en tid med hjärtsvikt

påverkas även hjärnans och skelettmuskulaturens funktioner till följd av syrebrist i

vävnaden, vilket leder till ökad trötthet och nedsatt livskvalitet (Grange 2005;

Socialstyrelsen 2018).

Symtom vid hjärtsvikt Symtomen varierar beroende på typ av hjärtsvikt och det finns således inget

enskilt symtom som karaktäriserar kronisk hjärtsvikt (Dahlström 2005).

Tillståndet kännetecknas av ett flertal symtom som både kan ha en akut debut, till

exempel hjärtinfarkt, eller komma smygande och som kan vara svåra att tolka

(a.a.). Vanliga symtom vid kronisk hjärtsvikt är ödem, dyspné, trötthet,

somnolens, nedsatt aptit, konfusion, desorientering och allmän svaghet (Wikström

2

2014). Flera av symtomen är en följd av förhöjt tryck i venerna (Dahlström 2005).

Personer kan lida av symtom på hjärtsvikt och samtidigt ha en normal systolisk

funktion och ett normalstort hjärta (Agvall 2010). Svikten beror då på en nedsatt

diastolisk funktion, ofta till följd av att hjärtmuskulaturen har blivit stel. Det är

viktigt att rätt diagnos ställs eftersom det kan ha betydelse för den farmakologiska

behandlingen (a.a.). Grad av hjärtsvikt klassificeras enligt New York Heart

Association (NYHA) klass I-IV (Borgström Bolmsjö 2018). NYHA I innebär

nedsatt hjärtfunktion utan symtom. Vid NYHA II har patienten lätt hjärtsvikt med

trötthet och andfåddhet enbart vid uttalad fysisk aktivitet. Vid NYHA III

förekommer måttlig hjärtsvikt med trötthet och andfåddhet vid både lätt och

måttlig fysisk aktivitet. Beroende på om patienten kan gå 200 meter på plant

underlag utan besvär delas klassen upp i NYHA IIIa och NYHA IIIb. Diagnosen

NYHA IV innebär att patienten har svår hjärtsvikt med trötthet och andfåddhet

även i vila. Symtomökning kan ses vid minsta ansträngning och patienten är ofta

sängbunden (a.a.).

Kronisk hjärtsvikt hos den äldre patienten Få studier är gjorda på hjärtsviktsbehandling för patienter över 80 år (Borgström

Bolmsjö 2018). Behandlingsrekommendationerna för äldre är desamma som för

yngre patienter, men vid läkemedelsbehandling måste hänsyn tas till risken för

polyfarmaci och sänkt njurfunktion. Diagnostik och behandling försvåras om den

äldre lider av kognitiv svikt eller demenssjukdom (a.a.). Inlärning hos äldre

personer med hjärtsvikt kan också hindras av syn- och hörselnedsättning,

missuppfattningar och brist på grundläggande basala kunskaper, låg motivation

och svagt intresse för utbildning samt låg självkänsla och bristande

självförtroende (Strömberg 2005a). Hänsyn måste vidare tas till den äldre

personens livskvalitet, kvarvarande nivå av autonomi, stöd från närstående och

multisjuklighet (Fagotto m.fl. 2019). En svensk studie jämförde hur personer med

hjärtsvikt >65 år som diagnostiserats med NYHA klass III-IV skattade

hälsorelaterad livskvalitet jämfört med en frisk kontrollgrupp i samma ålder

(Ekman m.fl. 2002). Studien visade att den hälsorelaterade livskvaliteten hos

personer med hjärtsvikt var signifikant lägre (a.a.). Den äldre hjärtsviktspatienten

kan behöva hjälp att långsamt titrera in hjärtsviktsläkemedel och dosering av

eventuell diuretika med hänsyn till blodtryck, vikt och elektrolytstatus (Borgström

Bolmsjö 2018).

Patientdelaktighet Enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, (2017:30) ska respekt för människors

självbestämmande och integritet genomsyra vården. Patientlagen (2014:821)

behandlar specifikt delaktighet. Hälso- och sjukvård ska enligt Patientlagen 5 kap

1§ så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

Patientens medverkan i hälso- och sjukvården ska utgå från patientens önskemål

och individuella förutsättningar (a.a.). Delaktiggörande är ett samarbete mellan

patient och sjuksköterska (Näsström m.fl. 2017). En studie av Eldh m.fl. (2006)

visade att hjärtsviktssjuksköterskor och patienter upplevde delaktighet och brist på

delaktighet olika. Patienterna beskrev delaktighet som att själva få ta ansvar, att få

utbildning om sin sjukdom och att bli behandlade som individer. De kände sig

delaktiga i vården då de fick uppmärksamhet och deras önskemål, behov och

beslut respekterades. Patienterna kände sig inte delaktiga då relationen med

vårdpersonalen var ojämlik eller då de blev tillsagda vad de skulle göra utan att

vårdpersonalen tog hänsyn till deras specifika situation. Sjuksköterskorna

upplevde patientdelaktighet som en funktionell kontakt mellan sjuksköterska och

3

patient. De upplevde också patientdelaktighet när patienterna erhållit information

och kunskap om sjukdomen, läkemedel och hur symtom kunde hanteras och

lindras. Brist på patientdelaktighet beskrevs av sjuksköterskorna som att

patienterna inte tog till sig informationen eller erkände sjuksköterskans

professionella kunskap och därmed skyldighet, att i vissa situationer, fatta beslut

åt patienten (a.a.).

Hjärtsviktsmottagningar och hjärtsviktssjuksköterskans roll Sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar ger säkrare diagnostik, effektivare

läkemedelsanvändning, högre patienttillfredsställelse och förbättrad

egenvårdsförmåga (Strömberg 2005b). Uppföljning på sjuksköterskeledda

mottagningar eller i hemmet kan även öka den funktionella statusen hos denna

patientgrupp, samt minska oplanerade återinläggningar, antal vårddygn, dödlighet

och kostnader för vården (Grange 2005). Störst effekt ses hos patienter som

nyligen vårdats på sjukhus (Gandhi m.fl. 2017). Återinläggningsfrekvensen är

som lägst när patienten vårdas av en sjuksköterska med specialistkompetens

(Driscoll m.fl. 2016). En studie visade att den minskade konsumtionen av

sjukhusvård leder till en kostnadsreduktion på 33 procent, trots kostnaderna för

interventionen (Agvall m.fl. 2014). De nationella riktlinjerna rekommenderar en

strukturerad uppföljning på sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar för

optimering av medicinsk behandling och undervisning (Socialstyrelsen 2015).

Enligt Socialstyrelsen (2015) finns stora brister i sjukdomskännedom och

behandlingsinsikt hos hjärtsviktspatienter. Tidigare studier har visat att många

patienter inte vet att hjärtsvikt oftast är ett kroniskt och obotligt tillstånd

(Strömberg 2005a). Patienternas kunskaper om sjukdomen, symtommonitorering

och behandling var också bristfälliga. Brist på kunskap om hjärtsvikt kan påverka

delaktigheten i behandlingen (Gilmour m.fl. 2013). Med rätt kunskap kan

patienterna lättare anpassa sig till att leva med kronisk hjärtsvikt, vara delaktiga i

sin behandling och utföra egenvård (Strömberg 2005a). Hjärtsviktssjuksköterskan

har således en viktig uppgift i att utbilda sina patienter i egenvård (a.a.).

Enligt den omvårdnadsvetenskapliga disciplinen ska all omvårdnad ske på

personnivå (Svensk sjuksköterskeförening 2016). Ett personcentrerat

förhållningssätt får stöd i en studie av Ekman m.fl. (2012). I studien studeras

effekterna av införandet av ett arbetssätt med personcentrerad vård för patienter

med hjärtsvikt som vårdas inom slutenvården. Studien visade att arbetssättet ledde

till kortare vårdtid och bättre bevarad ADL-förmåga, utan att patienternas

självskattade livskvalitet minskade. Interventionen ledde även till en minskning av

återinläggningsfrekvensen, 49% jämfört med 59 % inom loppet av sex månader

(a.a.). Inom den personcentrerade vården är patientens livsberättelse ett bärande

begrepp (Ekman & Norberg 2013). Genom att lyssna till patienten försöker

sjuksköterskan förstå hur ohälsa och symtom påverkar personens liv. En trygg och

tillitsfull relation öppnar för att patienten ska våga dela med sig av sina

upplevelser till sjuksköterskan. Personcentrerad vård innebär vidare ett

partnerskap mellan vårdare och patient som bygger på en ömsesidig respekt (a.a.).

Omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt innebär levnadsråd, övervakning av symtom

och hantering av riskfaktorer (Dahlström & Strömberg 2005). Åtgärder som

innefattas är rökstopp, måttlig alkoholkonsumtion, viktminskning vid stor

övervikt och näringstillskott vid malnutrition, fysisk träning, daglig viktkontroll,

uppföljning av trötthet, andnöd och ödem, salt och vätskerestriktion, individuellt

4

anpassad rådgivning vid sexuell aktivitet samt pneumokock- och

influensaprofylax. Det är av vikt att patienten förstår innebörden och värdet av

behandlingen för att motiveras till följsamhet (a.a.). Målet med

omvårdnadsåtgärderna är att patienten ska utföra egenvård så som att ta läkemedel

enligt ordination, följa sin vikt och lära sig att justera diuretika efter sina symtom

(Jaarsma m.fl. 2017). De senaste åren har e-hälsolösningar blivit allt vanligare

inom vården (Socialstyrelsen 2019). Regeringen och Sveriges Kommuner och

Regioner har tagit fram en gemensam vision för e-hälsoarbetet fram till 2025 som

innebär att Sverige år 2025 ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens

och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och

jämlik hälsa (Socialstyrelsen 2020). Vid hjärtsvikt kan e-hälsolösningar till

exempel förebygga inläggning och återinläggning på sjukhus och förbättra

kliniska utfallsmått (Milos Nymberg m.fl. 2019). E-hälsa innebär att använda

digitala verktyg för att utbyta information digitalt för att uppnå och bibehålla hälsa

(World Health Organisation 2020). I en studie av Steventon m.fl. (2012) provades

e-hälsolösningar i hemmet för personer med kroniska sjukdomar, bland annat

hjärtsvikt. Patienterna levererade information om sitt hälsotillstånd och

vårdgivaren bedömde om patienten behövde kontaktas eller om något behövde

åtgärdas. Studien visade att interventionen minskade förekomsten av akut

försämring, behovet av sjukhusvård och dödlighet (a.a.).

Hjärtsviktssjuksköterskans roll innebär förutom levnadsråd, övervakning av

symtom och hantering av riskfaktorer, även initiering av sambedömning, att stödja

patienten till följsamhet, telefonrådgivning, läkemedelstitrering, utvärdering av

behovet av utbildning och socialt stöd samt utbildning av patient och närstående

(Strömberg 2005b). Utbildningen innefattar definition och tecken på hjärtsvikt,

patofysiologi, hantering av symtom, prognos, motivation till behandling,

läkemedelsadministration, läkemedelsbiverkningar, läkemedel som bör undvikas,

vila och fysisk aktivitet (Strömberg 2005a).

Utbildningsprocessen innebär att först ta reda på patientens nuvarande

kunskapsnivå, lärstil, attityd, kognition och motivation (Strömberg 2005a). Det är

till fördel om närstående kan medverka. Information kan även inhämtas ur

patientens journal. Vidare planeras mål och metod och till sist utvärderas

interventionen. Det är viktigt att samma information ges av alla vårdgivare,

eftersom det leder till trygghet och tilltro. Oklara och motsägelsefulla besked kan

leda till försämrad följsamhet. Information ska ges när patienten befinner sig i ett

stabilt skede av sjukdomen. Informationen behöver upprepas, då den ofta är

omfattande, kan glömmas bort eller patientens tillstånd förändras. Multisjuklighet

är vanligt hos hjärtsviktspatienter, med symtom som trötthet, nedsatt

funktionsförmåga, depressiva besvär och oro, vilket försvårar inlärningsprocessen

(a.a.). Målet med patientutbildningen är att förbättra patientens egenvårdsförmåga.

Vid kronisk sjukdom är det grundläggande att patienten deltar i sin egenvård

(Riegel m.fl. 2012). I middle-range teorin om egenvård som utvecklats av Riegel

m.fl. (2012) definieras egenvård som processen att bibehålla hälsa genom

hälsofrämjande insatser och hantera sjukdom. God egenvårdsförmåga leder till

livskvalitet samt minskad sjuklighet och dödlighet.

Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans (A self-care deficit theory of nursing)

delas in i tre delar (Orem 2001). Teorin om omvårdnadssystem är kärnan av teorin

5

och ska förstås i relation till teorin om egenvård och teorin om egenvårdsbrist

(a.a.).

Den första delen, teorin om egenvård, bygger på de tre begreppen egenvård,

egenvårdsbehov och egenvårdskrav (Orem 2001). Egenvård definieras som

utförandet av aktiviteter som individen själv kan initiera och utföra för sin egen

skull för att bevara liv, hälsa och välbefinnande. Enligt Orem (2001) finns det åtta

universella egenvårdsbehov; upprätthållandet av adekvat syresättning, vätskeintag

och födointag, omvårdnad avseende eliminationsprocesser och exkrementer,

upprätthållandet av balans mellan aktivitet och vila, balans mellan egentid och

social interaktion, förebyggandet av fara för mänskligt liv, funktion och

välbefinnande och slutligen främjandet av mänsklig funktion och utveckling inom

en social gemenskap. Egenvårdskrav definieras som de samlade

egenvårdsaktiviteter som behöver utföras för att tillfredsställa personens

egenvårdsbehov (a.a.).

Den andra delen, teorin om egenvårdsbrist, är uppbyggd på två centrala begrepp;

egenvårdskapacitet och egenvårdsbegränsning (Orem 2001). Individens

egenvårdskapacitet är den inlärda förmågan att sörja för de egna behoven av vård

(Orem 2001). Egenvårdskapacitet förändras med ålder, hälsotillstånd, kunskap

och utbildning, kulturmönster, livserfarenhet och resurser. Egenvårdskapaciteten

speglar den kunskap, motivation, fysiska och mentala färdighet som individen

innehar för att uppskatta sina egenvårdsbehov och planera egenvård.

Egenvårdsbrist innebär en obalans mellan egenvårdskapacitet och

egenvårdsbehov och teorin beskriver således vad det är som leder till att en person

behöver omvårdnad. Om egenvårdsbrist identifieras blir det nödvändigt att andra

personer tar över ansvaret för vården. Då anhöriga involveras kallar Orem det för

närstående-omsorg eller beroendevård. Professionell omvårdnad blir först aktuell

då varken individen eller hens närstående kan tillgodose egenvårdsbehoven.

Egenvårdsbegränsningar kopplas till individens begränsade kunskaper, begränsad

förmåga till bedömning och beslutsfattande samt begränsad förmåga till handling

som ger önskat utfall (a.a.).

Den tredje delen, teorin om omvårdnadssystem, innefattar begreppen

omvårdnadskapacitet, hjälpmetoder och olika omvårdnadssystem (Orem 2001). I

denna del fokuseras sjuksköterskans kompetens att bedöma patientens nuvarande

egenvårdsbehov och egenvårdskapacitet, samt om möjligt förutse positiva och

negativa faktorer som kan påverka dessa. Sjuksköterskan använder

omvårdnadsprocessen som Orem beskriver i de fyra stegen diagnostik, ordination,

behandling eller reglering och organisation av omvårdnad. Orem menar att

metoder för omvårdnad bör fokusera på att komplettera egenvården. Målet är att

patienten ska återfå egenvårdsbalans och sjuksköterskans roll är att ge patienten

det stöd som krävs. Omvårdnadskapaciteten är enligt Orem en förmåga som

kräver utbildning och begreppet rymmer de kunskaper, färdigheter och

egenskaper som är en förutsättning för att ge omvårdnad (a.a.).

Omvårdnad kan enligt Orem (2001) förstås som en hjälpande service och därmed

framhålls den mellanmänskliga karaktären av omvårdnad. Hjälpsituationer

beskrivs som situationer där det finns två personer, en som är i behov av hjälp,

relaterat till begränsad egenvårdskapacitet, och en som hjälper. Den som hjälper

har identifierat individens egenvårdsbehov och har möjlighet att tillgodose dem.

De åtgärder som utförs kan antingen komplettera eller kompensera den

6

hjälpbehövandes egenvård. De hjälpmetoder som är aktuella för sjuksköterskan

benämns av Orem som att handla eller utföra för en annan person, vägleda, ge

psykiskt eller fysiskt stöd, skapa en utvecklande miljö samt undervisa (a.a.).

Inom teorin om omvårdnadssystem ligger fokus på den interpersonella enheten

(Orem 2001). Den interpersonella enheten skapas av sjuksköterskan i sin

interaktion med den individ som brister i sin egenvård och som samtycker till att

delta i vården, eller med närstående och andra personer som är ansvariga för den

person som behöver omvårdnad. Den interpersonella enheten underhålls genom

kommunikation och koordination av de åtgärder som utförs av personerna som är

del av enheten. Det är av betydelse att alla inblandade erkänner varandras

oberoende liksom interberoende samt att det finns ett delat ansvar där varje person

eftersträvar att bibehålla en aktiv roll. Inom den interpersonella enheten påverkas

acceptans och uppfyllelse av roller och ansvarstagande av både sjuksköterskans

samt den hjälpbehövandes intresse (a.a.).

Problemformulering För att kunna delaktiggöra den äldre patienten är det av stor vikt att sjuksköterskor

har kunskap om specifik omvårdnad vid hjärtsvikt. Det är framförallt angeläget

för specialistsjuksköterskan, som har en tydlig roll att utbilda både patienter och

kollegor. Delaktighet på individnivå förutsätter även att sjuksköterskan har

kunskap och erfarenhet av att arbeta personcentrerat. Hjärtsviktsmottagningar där

patienterna följs av sjuksköterskor med specialistkompetens har goda statistiska

resultat avseende överlevnad och återinläggning på sjukhus. Följsamhet till

behandlingsrekommendationer och genomförande av egenvård främjas av en hög

grad av patientdelaktighet (Kummuri m.fl. 2012). Det finns studier som belyser

patienters erfarenheter av delaktighet vid hjärtsvikt (Eldh m.fl. 2006; Näsström

m.fl. 2017). Även sjuksköterskors erfarenheter av patientdelaktighet på

vårdavdelning är beforskat både nationellt och internationellt (Hartford Kvæl m.fl.

2019; Oxelmark m.fl. 2018) Dock tycks kunskap om hur sjuksköterskor på

hjärtsviktsmottagning arbetar för att delaktiggöra patienten i omvårdnaden vara

begränsad. En studie om hur sjuksköterskor med specialistkompetens inom

hjärtsvikt arbetar för att delaktiggöra den äldre patienten kan bidra till förståelse

för relationen mellan sjuksköterska och den kroniskt sjuka hjärtsviktspatienten

samt ytterligare kunskap om hur delaktiggörande kan främjas.

SYFTE

Syftet med studien var att belysa hjärtsviktsjuksköterskors erfarenheter av att

delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.

METOD

Design

En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. En kvalitativ intervjumetod

syftar till att ta del av informantens livsvärld (Kvale & Brinkmann 2014) och

ansågs därför lämplig att använda utifrån studiens syfte. Intervjuerna

transkriberades och en innehållsanalys enligt Burnard m.fl. (2008) genomfördes.

7

Med hjälp av en innehållsanalys kondenseras det insamlade materialet ner till

meningsbärande enheter, vari kategorier/teman kan urskiljas (Polit & Beck 2017).

Kontext Studien genomfördes under våren 2020. Informanterna var

hjärtsviktssjuksköterskor som arbetade på hjärtsviktsmottagningar inom Region

Skåne och som i sitt dagliga arbete mötte den äldre hjärtsviktspatienten. Enligt

Vårdguiden 1177 fanns det 19 vårdcentraler i Skåne som erbjöd

hjärtsviktsmottagning (1177 Vårdguiden 2019). Listan uppdaterades senast 2018.

Sedan dess har vissa verksamheter lagt ner sin hjärtsviktsmottagning, medan

andra har startat upp. Utöver dessa mottagningar erbjuder slutenvården

hjärtsviktsmottagningar på flera av de större sjukhusen i regionen. Studien

inkluderade hjärtsviktssjuksköterskor som arbetade på hjärtsviktsmottagning,

antingen på vårdcentral eller på sjukhus. På vårdcentralens hjärtsviktsmottagning

följs patienten hela livet medan rutinerna på sjukhusens hjärtsviktmottagningar ser

olika ut. Vissa mottagningar följer patienten under två besök efter utskrivning från

avdelning och andra följer patienten under en individuellt anpassad tid, till

exempel under upptitrering av läkemedel relaterade till hjärtsvikt.

Urval och rekrytering

I studien tillämpades ett bekvämlighetsurval. Ett bekvämlighetsurval anses vara

en lämplig urvalsmetod då informanter från en specifik verksamhet söks till en

studie (Polit & Beck 2017). Med hjälp av gatekeepers som samtycker till

verksamhetens medverkan i studien, kan kontakt förmedlas inom det område som

avses undersökas (a.a.). I denna studie fungerade enhetschefer på hjärtsvikts- och

hjärtmottagningar som gatekeepers. Inklusionskriterierna för studien var att

informanterna skulle vara legitimerade sjuksköterskor med minst tre års

arbetslivserfarenhet, varav minst ett halvår på hjärtsvikts- eller hjärtmottagning,

som i sitt arbete mötte den äldre patienten med hjärtsvikt samt som hade en

vidareutbildning inom hjärtsvikt.

I december 2019 skickades e-post med förfrågan om deltagande och

informationsbrev till enhetschefer vid totalt 28 vårdcentraler med

hjärtsviktsmottagning och hjärtmottagning eller hjärtsviktsmottagning inom

slutenvårdsregi, se Bilaga 1 och 2. Enhetscheferna ombads vidarebefordra

informationen till sjuksköterskor som de ansåg uppfyllde inklusionskriterierna.

Endast en vårdcentral svarade omgående att de hade en hjärtsviktsmottagning och

att de ville delta i studien. Tre enhetschefer svarade att de hade

hjärtsviktsmottagning i sin verksamhet, men inte hade möjlighet att delta i

studien. Av dessa verksamheter hade en inte möjlighet att delta under våren på

grund av arbetsplatsens rådande omständigheter. En hjärtsviktsmottagning hade

redan tackat ja till att delta i andra liknande studier och en mottagning kunde inte

delta, men specificerade inte närmare varför. Ytterligare tre verksamheter svarade

att de hade avvecklat sin hjärtsviktsmottagning och en uppgav att de precis höll på

att starta upp sin verksamhet. I januari 2020 skickades påminnelser till de

enhetschefer som inte hade besvarat förfrågan. Ytterligare fyra enhetschefer

återkom och samtyckte till att sjuksköterskor i deras verksamheter deltog i

studien. Tre enhetschefer återkom efter påminnelsen och svarade att deras

hjärtsviktsmottagningar hade lagts ned. Kontaktuppgifter till potentiella

informanter förmedlades av enhetscheferna till författarna som därefter tog

kontakt med dessa via e-post. Inför intervjuerna inhämtades enhetschefernas

skriftliga samtycke, se Bilaga 3. Tio hjärtsviktssjuksköterskor tackade ja till att

8

delta i studien, men på grund av hög arbetsbelastning avböjde en informant sin

medverkan. Totalt genomfördes nio intervjuer med hjärtsviktssjuksköterskor från

fem olika mottagningar.

Datainsamling I studien användes en semistrukturerad intervjumetod. Vid en semistrukturerad

intervjumetod används en intervjuguide med teman och förslag på frågor som

syftar till att uppmuntra informanten att beskriva sina erfarenheter med egna ord

(Kvale & Brinkmann 2014). Intervjuguiden kan följas strikt eller utgöra ett stöd

under intervjun (a.a.). Intervjuguiden till föreliggande studie var semistrukturerad,

med en inledande öppen fråga och alternativa följdfrågor, se Bilaga 4.

För att utvärdera om intervjuguiden behövde modifieras, för att bättre svara mot

studiens syfte (Polit & Beck 2017), genomfördes inledningsvis en pilotintervju

med en sjuksköterska som uppfyllde inklusionskriterierna. Endast mindre

justeringar gjordes i intervjuguiden efter pilotintervjun. Då författarna ansåg att

pilotintervjun var av god kvalitet och besvarade studiens syfte inkluderades den i

studien. Informanterna fick själv välja tid och plats för intervjun. Innan intervjun

påbörjades fick de möjlighet att ställa frågor samt fick åter läsa igenom

informationsbrevet och fick muntlig information om att deltagandet var frivilligt

och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande utan närmare förklaring. De

fick även lämna sitt skriftliga samtycke till deltagande i studien, se Bilaga 5.

Informerat samtycke förutsätter att informanterna har fått tillräcklig information

om studien (Polit & Beck 2017).

Ett frågeformulär med demografiska frågor, såsom utbildning inom hjärtsvikt och

hur länge informanten hade arbetat med hjärtsviktspatienter, samlades in innan

intervjun påbörjades och förvarades åtskilt från det inspelade

materialet. Intervjuerna spelades in med hjälp av två mobiltelefoner utan

internetuppkoppling. Vid intervjuerna höll den ena författaren i intervjun och den

andra tog minnesanteckningar och ställde eventuella följdfrågor. Intervjuerna

genomfördes på informanternas arbetsplatser och varade mellan 20 och 40

minuter. De transkriberades ordagrant av båda författarna i nära anslutning till

intervjutillfället.

Dataanalys Det transkriberade materialet analyserades utifrån en innehållsanalys enligt

Burnard m.fl. (2008). En induktiv ansats användes, vilken är lämplig när tidigare

forskning inom ämnet är begränsad. Ansatsen innebär att data analyseras utan

förutbestämd teori, struktur eller ramverk. Insamlad data ger analysstrukturen

(a.a.). Författarna läste igenom transkriptionerna var för sig flera gånger för att få

en djupare förståelse för materialet. Analysprocessen fortsatte med öppen

kodning. Det innebär att ord, teorier och korta fraser, som sammanfattar vad som

uttrycks i texten, skrivs ner i marginalerna (Burnard m.fl. 2008). Det informanten

tog upp som inte rörde ämnet, så kallad dross, ingick inte i den öppna kodningen.

I nästa steg samlade författarna ord och fraser från samtliga intervjuer och förde

över dem i ett tomt dokument, dubbletter ströks. Kategorierna lästes sedan

igenom, överlappande och liknande kategorier skrevs ihop och förfinades

ytterligare. Den färdigställda listan över kategorier användes sedan för att dela

upp data från samtliga intervjuer. Varje kategori tilldelades en färg, transkriberad

data lästes åter igenom och texten färgkodades utifrån vilken kategori och

underkategori stycket tillhörde. Ett exempel ur analysprocessen presenteras i

9

Tabell 1. För att öka trovärdigheten utfördes färgkodningen av författarna var för

sig och diskuterades därefter gemensamt. Resultatet presenteras i huvudkategorier

och underkategorier som illustreras med hjälp av citat.

Tabell 1. Exempel på analysprocessen.

Transkription Öppen kodning Underkategori Huvudkategori

“Första besöket tar

alltid längre tid, man ska

lära känna varandra, ni

vet, första intrycket. Jag

måste skapa förtroende,

jag måste ha med

patienten på noterna, de

ska ta mediciner, de ska

göra som jag säger typ

nästan. Så är det, det är

viktigt att få med

patienten. Får jag det så

får jag mycket tillbaka

ju.”

Skapa förtroende, få

med patienten.

Skapa en allians

mellan

sjuksköterska och

patient

Delaktiggöra

genom

relationsskapande

möten

Etiska ställningstaganden Empiriska studier som studerar människor ska uppfylla vissa etiska krav

(Vetenskapsrådet 2002; WMA Declaration of Helsinki 2013). Denna studie

beaktade fyra grundläggande huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet,

nyttjandekravet och konfidentialitetskravet.

Hänsyn togs till informationskravet genom att informanterna fick ta del av både

skriftlig och muntlig information om studiens syfte, att intervjumaterialet

behandlades konfidentiellt och avidentifierat, samt att informanterna när som helst

kunde välja att avbryta sitt deltagande i studien utan närmare förklaring.

Samtyckeskravet i Helsingforsdeklarationen, artikel 25, beskriver att allt

deltagande i forskning är frivilligt (WMA Declaration of Helsinki 2013).

Samtyckeskravet förutsätter att deltagarna har fått tillräcklig information, förstår

informationen samt har förmåga att samtycka till eller avböja medverkan (Polit &

Beck 2017). Informanterna ombads lämna sitt skriftliga samtycke till deltagande i

studien innan intervjun genomfördes, se Bilaga 5. Nyttjandekravet innebär att

informanterna ska informeras om hur det insamlade materialet kommer att

användas (Vetenskapsrådet 2002). Som framgick i informationsbrevet till

enhetschefer respektive sjuksköterskor, kommer allt inspelat och transkriberat

material att destrueras efter godkänd magisteruppsats. Konfidentialitetskravet

behandlas i Helsingforsdeklarationen, artikel 24, och innebär att

försiktighetsåtgärder ska vidtas för att värna informanternas integritet och

personuppgifter (WMA Declaration of Helsinki 2013). Konfidentialitetskravet

beaktades i denna studie genom att informanterna avidentifierades, varje

informant och intervju tilldelades en kod, 1–9. Koderna, ljudinspelningarna och

transkriptionerna förvarades oåtkomligt för obehöriga.

Denna studie krävde enligt lag om etikprövning av forskning som avser

människor (2003:460) ingen etisk prövning, eftersom studien inte innehöll

10

känsliga personuppgifter eller innebar fysiska eller psykiska ingrepp så som

beskrivs i 3§ eller 4§.

Förförståelse Författarnas förförståelse kan påverka studiens trovärdighet (Polit & Beck 2017).

Det är därför av vikt att författarna identifierar egna förutfattade meningar och har

insikt om sin förförståelse för att minska dess inverkan på studiens resultat (a.a.).

Författarna till föreliggande studie har i sitt dagliga arbete, som sjuksköterskor på

en medicinavdelning, mött äldre patienter med hjärtsvikt. Författarna har upplevt

att bristande delaktighet leder till att patienterna ofta har otillräcklig kunskap om

sitt tillstånd, vilket har påverkat egenvårdsförmågan negativt.

RESULTAT

Hjärtsviktssjuksköterskorna som deltog i studien hade arbetat som sjuksköterskor

mellan 5 och 31 år. De hade arbetat med hjärtsviktspatienter på mottagning

mellan ett halvår och 29 år. Tre av informanterna hade läst 15 högskolepoäng

inom hjärtsvikt och fem hade läst 7,5 högskolepoäng. En informant saknade

vidareutbildning inom hjärtsvikt, men skulle påbörja sin vidareutbildning under

våren.

Resultatet presenteras i de fyra huvudkategorierna Förutsättningar och

utmaningar för delaktighet, Delaktiggöra genom relationsskapande möten,

Medvetandegöra genom information och utbildning samt Hur delaktighet tar sig

uttryck.

Förutsättningar och utmaningar för delaktighet Förutsättningar och utmaningar för delaktighet delades in i de två

underkategorierna Sjuksköterskans perspektiv och Patientens förutsättningar.

Sjuksköterskans perspektiv

Det fanns en generell uppfattning hos sjuksköterskorna att patienterna inte hade

fått tillräcklig information om sin hjärtsviktsdiagnos antingen då den sattes eller i

samband med tidigare vårdtillfällen. De såg därför ett stort värde i mottagningens

uppdrag att informera patienten.

“...sen går de igenom hela vårdkedjan med AVA och röntgen och

vårdavdelning och utskrivningsinformation och broschyrer om

hjärtsviktsmottagningen och ändå när de kommer hit så svarar de nej, de

vet inte varför de är här.” (Sjuksköterska 1)

Tid ansågs vara en förutsättning för att kunna delaktiggöra patienterna. Både

ostörd tid vid det enskilda mötet med möjlighet att förklara ordentligt och

möjlighet för patienten att ställa frågor, men även kontinuitet med möjlighet att

följa patienterna över en längre tid.

”…men här har vi ju faktiskt gott om tid, att sitta ner och prata med dem

ordentligt. Och det tänker jag är en förutsättning för att man ska ha en

chans att kunna göra dem delaktiga och lära dem om sin sjukdom.”

(Sjuksköterska 1)

11

En sjuksköterska lyfte utbytespreparat som ett hinder för patientens delaktighet i

sin egenvård. Hen upplevde att många patienter fick svårt att själva sköta sina

läkemedel då de ständigt bytte namn och fick nya förpackningar när de hämtade

ut sina läkemedel på apoteket.

“Och nu med alla medicinbytena som apoteket gör, det kan mycket väl

vara, nu har vi inte Seloken längre, men innan, liksom Seloken och

Metoprolol, ja, men då ska jag väl ha en av varje. De här bytena är inte

bra, de är inte alls bra.” (Sjuksköterska 4)

Ett tydligt teamarbete lyftes fram som essentiellt för att täcka in patienternas olika

behov, ha en sammanhängande vårdkedja och ett välfungerande dagligt arbete.

Sjuksköterskorna beskrev hur rökavvänjningssjuksköterska, fysioterapeut eller

dietist kunde kopplas in för att öka patientens kunskap om betydelsen av rökstopp,

god kosthållning och fysisk aktivitet vid hjärtsvikt. Följsamhet och delaktighet

främjades på vissa mottagningar genom att patienten kallades till fysioterapeut för

att få hjälp med fysisk aktivitet på plats. Det framkom att brist på samverkan

mellan olika vårdgivare kunde leda till att patienten inte blev delaktig i sin vård.

En sjuksköterska beskrev hur patienter med kognitiv svikt hamnade mellan

stolarna när samverkan mellan mottagningen och sjuksköterskan i kommunen inte

fungerade optimalt. De omvårdnadsåtgärder eller medicinjusteringar som

ordinerats, initierats eller utförts på mottagningen kunde inte omgående utföras

hos patienten i hemmet. Det ledde till att sjuksköterskan på mottagningen

upplevde att patienten inte fick det stöd som hen behövde för att bli delaktig i sin

behandling och omvårdnad.

Sjuksköterskor med flerårig arbetslivserfarenhet upplevde att deras erfarenhet var

av stor betydelse i arbetet med att delaktiggöra patienten. De hade lärt sig av sina

misstag och märkt vad som fungerat och inte fungerat för olika patienter. En

sjuksköterska reflekterade över delaktighet och hur hens sätt att lära ut kunde

påverka vad patienten uppfattade och tog till sig.

“...man säger att de ska göra en sak och sen gör de inte det utan de gör

något helt annat eller bara låter bli. Och då får man ju fundera på varför

det blev så, jag kanske inte får med dem på rätt sätt så jag måste ju också

ha verktyg och kunskap om hur man lär ut eller hur man får dem med

sig.” (Sjuksköterska 8)

Samtliga sjuksköterskor uttryckte att den egna utbildningen och förståelsen av

hjärtsvikt var en förutsättning för att kunna undervisa och informera patienten.

Flera menade även att det krävdes ett eget intresse och kontinuerlig fortbildning

för att hålla sig uppdaterad om den senaste forskningen både inom omvårdnad vid

hjärtsvikt och inom den medicinska behandlingen.

Patientens förutsättningar Sjuksköterskorna upplevde att patienternas kunskap inverkade på deras möjlighet

att vara delaktiga i sin behandling. Patienternas förutsättningar och förkunskaper

om kroppen och hjärtsvikt varierade mycket. Detta kunde delvis kopplas till att

patienterna inte hade fått eller förstått informationen då de diagnostiserats med

hjärtsvikt. Sjuksköterskorna beskrev att många patienter upplevde hjärtsvikt som

12

en diffus diagnos och efter vårdtillfällen på sjukhus trodde vissa patienter att de

blivit botade. Många saknade kunskap om att hjärtsvikt var en kronisk diagnos.

“Och det är ju inte så lätt att bli följsam då, tänker jag, om man inte har

en aning om vad man ska involvera sig i.” (Sjuksköterska 5)

Någon upplevde att olika patienter önskade veta olika mycket om sin sjukdom,

men att det gick att läsa av vad patienten hade för intresse av att lära sig. Flera

sjuksköterskor såg ett stort intresse hos patienterna att komma till

hjärtsviktsmottagningen och de uteblev sällan från besök. Det var inte bara

sjuksköterskan som önskade göra patienten delaktig i omvårdnaden, utan de såg

ofta ett intresse från patienterna själva. Patientens eget intresse av att lära sig om

hjärtsvikt och egenvård ansågs vara en förutsättning som ökade delaktigheten.

“Jag tror att folk har ett behov av att vara delaktiga också, jag tror de

flesta har det, att man vill ha lite kontroll.” (Sjuksköterska 8)

Sjuksköterskorna beskrev hur de önskade skapa dialog med patienten genom att

uppmuntra dem att ställa frågor. Vissa uppskattade när patienterna ställde sig

kritiska och ifrågasatte behandlingen, så att det skapades en diskussion där de fick

ta del av patientens tankar och kunskap. När patienten bara satt tyst och lyssnade

var det svårt att förstå hur mycket hen hade förstått.

Flera sjuksköterskor beskrev utmaningar med att delaktiggöra patienterna på

grund av trötthet, multisjuklighet, socioekonomiska förutsättningar eller kognitiv

svikt. Språkförbistringar kunde ibland vara ett hinder, men flera beskrev hur de

använde tolk under mottagningsbesöken och hur detta bidrog till att patient och

närstående i lugn och ro fick ta del av undervisning och information. De beskrev

även hur en viktig del av egenvården var kopplad till att följa sin vikt och ta

diuretika vid behov. Många patienter blev stressade av att fatta egna beslut eller

tyckte att det var svårt. De önskade tydliga ordinationer att förhålla sig till. Det

gällde då för sjuksköterskorna att kunna bedöma och se vilka möjligheter

patienten hade till delaktighet och vad de därmed kunde lämna över till patienten.

De upplevde även viss svårighet för patienterna att sköta sin

läkemedelsbehandling, använda stödstrumpor och följa omvårdnadsåtgärder som

rekommenderats. Sjuksköterskorna menade att patienter med multisjuklighet ofta

hade ett behov av att prata om sina olika diagnoser med dem och det blev en

utmaning att specifikt lyfta omvårdnaden vid hjärtsvikt. Flera beskrev hur vissa

multisjuka patienter upplevde större problem kopplade till andra diagnoser och

hur hjärtsvikten då inte kändes så viktig, vilket gjorde det svårt att få med

patienten i egenvården.

“Och när de har svårt själva, de kanske inte hör, så de kan inte ringa

någon. Så när de väl sitter ner med någon, så vill de få hjälp med allt.

Vilket jag förstår. Vilket gör att det blir svårt att få in hjärtsvikten.”

(Sjuksköterska 5)

Sjuksköterskorna beskrev också att det var en utmaning att delaktiggöra patienter

som var långt gångna i sin hjärtsvikt och diagnostiserats med NYHA III eller IV.

Dessa patienter var trötta, orkade inte utföra egenvård och var i stort behov av

stöd från närstående eller hemtjänst. E-hälsolösningar, som syftade till att öka

patientens kunskap om hjärtsvikt och symtom och på så sätt öka delaktigheten,

13

var ibland svåra att implementera hos de äldre patienterna. Detta berodde på

bristande teknikvana eller att de saknade smartphone, dator och digitalt bank-id.

Majoriteten av sjuksköterskorna beskrev närstående som ett stort stöd och en

resurs för att delaktiggöra patienten, särskilt då patienten hade kognitiv svikt, var

multisjuk eller tyckte att det var mycket information att ta in. Då närstående varit

med under besöken på mottagningen kunde de sedan fungera som ett stöd för

patienten i egenvården. Närstående kunde exempelvis påminna om eller

uppmuntra till fysisk aktivitet och kunde vara ett stöd när patienten skulle fatta

beslut kring vid behovsdiuretika. Om patienten var i ett palliativt skede kunde

sjuksköterskor på vissa mottagningar övergå till att enbart ha kontakt med

närstående. Flera sjuksköterskor såg hur närståendes stöd ökade patientens

möjlighet till delaktighet i omvårdnadsåtgärder och behandling.

“Också stöd från anhöriga, de är med hela tiden och får samma

information som patienten och de kan fortsätta att ge stödet i hemmet.

Man kan ju ge information, men kanske hälften går in, hälften förstår de

men sen hälften har de kanske glömt och missuppfattat. Så anhöriga är

väldigt stort stöd också, att de är med.” (Sjuksköterska 7)

Delaktiggöra genom relationsskapande möten

Kategorin delaktiggöra genom relationsskapande möten delades in i

underkategorierna Skapa en allians mellan sjuksköterska och patient och Skapa

trygghet för patienten.

Skapa en allians mellan sjuksköterska och patient För att kunna delaktiggöra patienten behövde sjuksköterskorna etablera en

relation med patienten. Genom att först lyssna till patientens berättelse, och på så

sätt skapa tillit, kunde de sedan nå fram med information och undervisning. Det

kunde även innebära ett mer holistiskt förhållningssätt för att patienten skulle

känna sig sedd och hörd. De upplevde att patienten kände sig bekräftad när hen

fick ta plats i samtalet och på så vis vara delaktig.

“Första besöket tar alltid längre tid, man ska lära känna varandra, ni

vet, första intrycket. Jag måste skapa förtroende, jag måste ha med

patienten på noterna, de ska ta mediciner, de ska göra som jag säger typ

nästan. Så är det, det är viktigt att få med patienten. Får jag det så får

jag mycket tillbaka ju.” (Sjuksköterska 3)

Flera beskrev hur de mötte patienter i olika situationer och hur de försökte

bemöta dem efter deras behov. Genom att se helheten, fråga om livssituation och

om hur patienten hade det hemma så kartlade de också patientens symtom och

funktionsnivå. Det kunde också handla om att först lyssna in vad patienten

behövde från sjuksköterskan, för att sedan leda in samtalet till att handla om

hjärtsvikt.

“För en månad sedan kom det en man och han var bara intresserad av

ett födelsemärke som han hade på höften. Ja, jo men jag kan titta på det.

Då fick jag börja med att titta på det, fast jag inte är så bra på att titta på

det. Men jag tittade och sa att det får ju en doktor titta på. Och då var

han jättenöjd, sen kunde han slappna av i det. Och då kunde vi prata lite

hjärtsvikt efteråt, men i början var han bara intresserad av att, du är

14

sjuksköterska här ju och jag har detta jag vill visa. Det gick inte att börja

prata om hjärtsvikten där.” (Sjuksköterska 2)

Sjuksköterskorna lyfte att de bekräftade det patienterna gjorde bra och

uppmuntrade dem till exempelvis följsamhet i den medicinska behandlingen och

fysisk aktivitet. Relationen som skapades mellan sjuksköterska och patient

upplevdes stärka patienternas förmåga till delaktighet.

“Men just när man har etablerat den här kontakten, för nu har ju jag

jobbat här i x år, så att då vet de ju vem jag är och att är det något så får

de tag i mig och att jag följer upp och så. Så man får ju ett förtroende för

varandra, så då blir det nog lättare för dem att vara med i behandlingen

på egen hand och ta egna initiativ och lite ansvar.” (Sjuksköterska 8)

Skapa trygghet för patienten Flera sjuksköterskor beskrev hur patienterna fick en hjärtsviktsbok där de förde in

namn och telefonnummer till sin kontaktsjuksköterska. Patienter ringde angående

hjärtsviktsmedicinering eller om de hade andra frågor, även närstående hörde av

sig. Tillgängligheten främjade delaktighet genom att vissa patienter kontaktade

hjärtsviktsmottagningen om de var i behov av stöd från sjuksköterskan för att

diskutera viktuppgång och hur de skulle dosera diuretika. Många lyfte betydelsen

av tillgänglighet som ett sätt att ge patienten trygghet och lugn samt förhindra

försämring. Genom att patienten kunde nå sjuksköterskan kunde hen ta ett större

ansvar för sin egenvård.

”Och den dagen det blir för mycket för honom så kommer han ändå

ringa hit och fråga efter hjärtsviktssjuksköterskan. Och det är precis

egentligen det vi vill, för då hinner man kanske fånga in det innan de ska

till akuten.” (Sjuksköterska 2)

Sjuksköterskorna upplevde att de hade möjlighet att följa upp patienterna både

genom fysiska återbesök och telefonkontakt, vilket också bidrog till att patienten

kunde göras mer delaktig i sin omvårdnad. Vid vissa av de mottagningar som var

avdelningsnära, och därför inte kunde följa patienten under en obegränsad tid,

gavs patienten ändå möjlighet att höra av sig till sjuksköterskorna med frågor även

efter att de skrivits ut från mottagningen. De som arbetade på

hjärtsviktsmottagningar där de hade tillgång till e-hälsolösningar beskrev hur

patienter var aktiva med att rapportera in sina symtom i programmet samt använde

meddelandefunktionen för att kontakta sjuksköterskan vid frågor.

“Men också att de märker att så fort de är inne och levererar någon

data, då ser vi det och granskar, så de ser att vi har sett. Och då tänker

jag att då blir de aktiva i sin vård på ett helt annat sätt än de har varit

innan.” (Sjuksköterska 1)

Medvetandegöra genom information och undervisning

För att kunna delaktiggöra patienten inventerade sjuksköterskorna först patientens

kunskapsnivå och vad hen visste om diagnosen hjärtsvikt, symtom, medicinsk

behandling och egenvård. De underströk betydelsen av att information och

undervisning skulle vara individanpassad och läggas på en rimlig nivå för

patienten. Samtliga informerade på olika sätt om hjärtsvikt och hjärtats anatomi

och fysiologi, för att patienterna skulle få en förståelse för sjukdomen och om hur

15

kroppen fungerar. Information om hjärtsvikt sågs också som nödvändig för att

patienten skulle bli medveten om att det är en kronisk och allvarlig sjukdom med

hög dödlighet som de måste ta på allvar. Flera uttryckte att kunskap var viktig för

att förstå och kunna bli delaktig.

“Vi informerar om vad hjärtsvikt innebär så att dom ska förstå vad det

är vi pratar om, för att sedan leda in det på vilka åtgärder de kan göra

själva. För det är ändå rätt så marginellt vad vi kan göra, vilket vi också

berättar.” (Sjuksköterska 4)

I patientundervisningen användes både muntlig och skriftlig information. Flera

sjuksköterskor använde sig att broschyren Information till patienter och anhöriga

- att leva med hjärtsvikt som tagits fram av RiksSvikt och Riksförbundet

HjärtLung. Patienter och närstående uppmuntrades att läsa broschyren i hemmet

och återkomma med frågor vid nästa besök. En sjuksköterska använde sig av

provsvar och grafer i datorn för att visualisera. Hen upplevde att patienterna

kunde ta till sig informationen och att de förstod allvaret när vissa provsvar lyste

röda. Vissa patienter kunde också koppla provsvaren till sina symtom.

Undervisningen handlade också om att sjuksköterskorna försökte få patienten att

tänka tillbaka på hur de mått under vissa perioder och vilka goda resultat olika

omvårdnadsåtgärder haft. Det kunde exempelvis handla om att påminna om

positiva effekter som patienten haft av till exempel stödstrumpor, att benen varit

mindre svullna, och på så sätt lyfta positiva resultat av de egenvårdsråd som

följts.

Eftersom många patienter upplevde att informationen kunde vara överväldigande

handlade undervisningen mycket om repetition. Sjuksköterskorna upprepade och

sammanfattade informationen och många lät också patienten återberätta vad som

sagts under mottagningsbesöket. Det fanns de som använde sig av NYHA-

klassificeringen och material där det fanns bilder på en person med symtom

tillhörande NYHA klass I-IV. Detta blev visuellt för patienten som själv kunde

peka på vilken NYHA-klass de tillhörde utifrån vilka symtom de upplevde.

“Alltså för att illustrera använder vi oss jättemycket av NYHA-klasserna.

Och det finns ju en jättebra bild där med en man som är steg I, II, III och

IV. Och hur IV:an är jättedålig och ligger bara på sängen och är

andfådd av det, medan på I:an går han typ och bär kassar hem från

affären. (...) Så att det liksom är bildligt också, inte bara hur man pratar

om det själv. Man hjälper ju dem då att se de här bilderna i sin vardag.”

(Sjuksköterska 5)

Det var viktigt för sjuksköterskorna att patienten inte bara tog till sig

egenvårdsråden utan även förstod sjukdomsbilden och varför de till exempel

samlade på sig vätska i kroppen och vilka åtgärder de skulle vidta. Flertalet

beskrev hur de frågade patienten om de visste varför de var trötta, vad

bensvullnaden berodde på och varför de skulle vara uppmärksamma på sitt

vätskeintag. Direkta frågor tjänade även till att medvetandegöra patienten om

vilka symtom och omvårdnadsåtgärder som var viktiga att lära sig. När patienten

förstod vad symtomen berodde på blev det enklare att förstå vad de själva kunde

göra åt dem. För att bli delaktig i sin egenvård behövde patienten lära känna sina

symtom relaterat till hjärtsvikten, men de behövde även lära känna sin kropp och

bli uppmärksamma på hur symtomen manifesterades. Sjuksköterskorna beskrev

16

hur de ville att patienten själv skulle känna att hen övervakade sina egna symtom.

Det kunde exempelvis handla om att förklara hur patienten skulle undersöka sina

ben för att upptäcka ödem. Det handlade också om att vägleda patienten och

uppmuntra att det är hen som bäst känner sin kropp och på så sätt öka patientens

tillit till sina egna observationer.

”Jag sa det senast idag till en man, att det är din känsla, det är du som

kan avgöra när du känner att du behöver den här vätskedrivande. Du

väger dig varje dag, men du kan också märka när du blir mer tungandad

när du går i trappan.” (Sjuksköterska 2)

Undervisningen i egenvård handlade även om att ge patienten konkreta råd. Det

kunde till exempel gälla vätskerekommendationer för patienter som samlade på

sig vätska. Sjuksköterskorna gav strategier för hur de skulle hantera törst genom

att suga på isbitar, dricka halva glas, använda salivstimulerande tabletter eller

munspray. De betonade vikten av fysisk aktivitet vid hjärtsvikt. Eftersom många

patienter uttryckte en rädsla kopplad till andfåddhet vid aktivitet var det viktigt att

informera patienten om att aktivera sig efter egen förmåga och ta pauser när det

kändes tungt. Flera lyfte betydelsen av att fokusera på patientens livskvalitet och

hur de önskade delaktiggöra patienten i sin egenvård utan att de skulle uppleva

åtgärderna som för strikta eller svåra att följa. Sjuksköterskorna uppmuntrade

patienterna till att planera dagen efter sitt mående, prioritera lustfyllda aktiviteter

och spara energi till det som ökade livskvaliteten.

“Men får man liksom kunskap i det så, så kan de ju helt plötsligt styra på

ett helt annat sätt och det tror jag ökar compliancen jättemycket. Det är

så roligt när de sen berättar det, hur stolta de är. ‘Att igår spelade jag

bridge och så kunde jag det helt plötsligt, och så tog jag min medicin när

jag kom hem.’” (Sjuksköterska 5)

Hur delaktighet tar sig uttryck

Sjuksköterskorna menade att patienternas delaktighet tog sig uttryck på olika sätt.

Patienterna följde sin vikt och vätskeintag, aktiverade sig fysiskt och

administrerade vid behovsdiuretika. Deras dokumentation från hemmet tjänade

sedan som underlag för en dialog mellan sjuksköterska och patient under

mottagningsbesöket. De reflekterade själva eller med hjälp av sjuksköterskan

kring symtom, egenvård och behandling.

“Men vi brukar be patienten själv att skriva upp och ta med sig så går vi

igenom igen och tittar på det. En del har ju Furix bara vid behov, då

brukar jag be dem att, förutom att skriva upp sin vikt, att skriva de dagar

de tagit Furix. Och så pratar vi sedan om hur de tänkte här och ja vad

var det som fick dig att ta, om de har vid behov. ‘Ja, jag har tagit två

gånger sedan vi sågs sist.’ Och ja, vad var det som fick dig att ta dem de

här gångerna? Mådde du inte bra? Eller hade du gått upp i vikt? Alltså

att vi diskuterar det här, resonerar kring besluten.” (Sjuksköterska 4)

Flera sjuksköterskor belyste även vikten av att patienten skulle se sig själv i sin

nuvarande funktionsnivå för att känna att det hen gjorde var tillräckligt. De

beskrev hur patienterna tog till sig egenvårdsråd och var fysiskt aktiva efter sin

förmåga.

17

“Alltså jag hade en dam som gick, ni vet en sån där balkong där man går

in till ytterdörrarna via balkongen. Och där gick hon fram och tillbaka.

Och liksom styrka henne i att det räcker, du har liksom gått din kapacitet

och också om hon då börjar tänka på hur många gånger orkar du idag

och nästa gång orkar du dubbelt så många och varför och vad vägde du

då? Eller hur var det med andningen då?” (Sjuksköterska 5)

Vissa av mottagningarna hade e-hälsolösningar som stöd. Via dessa applikationer

kunde patienterna dokumentera sina mätvärden och symtom och utifrån

förinställda referensvärden rekommenderade applikationen när exempelvis vid

behovsdiuretika skulle tas. I en av e-hälsolösningarna kunde de även

kommunicera med sjuksköterskorna på mottagningen. Informationen från e-

hälsolösningarna användes för gemensam reflektion mellan patient och

sjuksköterska. Det ledde till en större medvetenhet kring sjukdom och symtom

och bidrog till en större delaktighet hos patienterna. Sjuksköterskorna uppmanade

patienterna att själva monitorera sina symtom för att kunna ta vid behovsdiuretika

vid rätt tillfälle, alternativt vid behov kontakta rätt vårdinstans. De upplevde att

patienterna blev motiverade att fortsätta sin behandling då de själva kunde

påverka den och såg resultaten. När patienten började lära känna sin kropp och

sina symtom samt blev mer insatt i egenvården kunde hen även bli mer delaktig i

övrig läkemedelsjustering efter ordination från sjuksköterskan.

“Skulle du kunna göra det att du tar blodtrycket? Så tar du en tablett

extra nu på morgonen som jag säger i en vecka och är allting bra,

blodtrycket, så tar du sen på kvällen. Så när vi ses nästa gång har du

redan tagit 2+2. Så kommer du till mig, så har du dina anteckningar. Så

patienten kommer, fullt med anteckningar med blodtryck, hur det legat,

puls och klockslag så jag liksom, den här statistiken av det ju.”

(Sjuksköterska 3)

De längre besöken på hjärtsviktsmottagningen öppnade också upp för djupare

samtal mellan sjuksköterska och patient. En sjuksköterska beskrev vikten av att

även vara inlyssnande och delaktiggöra patienten i beslut kring fortsatt behandling

och palliativ vård.

”Jag hade en man för ett år sedan, kanske, som var väldigt tydlig med att

han var färdig med livet. Och då kunde vi prata om det och sen så, vi

hade egentligen ett brytpunktssamtal, men utan läkaren och sen kom

läkaren. Så fick han komma hit, så gick vi igenom det en gång till. Och

det blev ett väldigt naturligt sätt att liksom lugna ner alla utredningar

och behandlingar som vi höll på med med honom. Och han var jättenöjd,

jag tänker att det är en helt annan del av delaktigheten, med just de här

patienterna.” (Sjuksköterska 1)

DISKUSSION

Metoddiskussion Studiens syfte, att belysa hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att

delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt, kan

problematiseras utifrån vem som är subjekt och vem som är objekt. Syftets

18

formulering gör sjuksköterskan till subjekt och förutsätter att det är sjuksköterskan

som delaktiggör patienten. Detta perspektiv utelämnar patientens perspektiv och

kan därför te sig problematiskt. Näsström m.fl. (2017) menar att delaktiggörande

är ett samarbete mellan patient och sjuksköterska, medan Ekman och Norberg

(2013) menar att begreppet partnerskap är mer inkluderande för båda parternas

perspektiv och därför bör föredras. Författarna har valt att använda begreppet

delaktiggöra i denna studie, då delaktighet är ett vedertaget begrepp som används

i exempelvis Patientlag (2014:821).

Ett bekvämlighetsurval gjordes då det ansågs uppfylla förutsättningarna för

studiens omfattning och tidsram. Bekvämlighetsurval kan vara en lämplig

urvalsmetod när informanter ska rekryteras från en specifik verksamhet, men har

kritiserats då det är möjligt att personer med störst erfarenhet av fenomenet som

ska studeras inte nås (Polit & Beck 2017). Nio intervjuer genomfördes. I en studie

av Guest m.fl. (2006) undersöktes hur många intervjuer som krävs i studier med

kvalitativ ansats. Deras slutsats blev att ett litet antal informanter, sex stycken, kan

vara tillräckligt när en homogen grupp studeras (a.a.). Informanterna pratade om

liknande ämnen och författarna ansåg därför att antalet intervjuer var tillräckligt

för att besvara studiens syfte.

Följande fyra kriterier har föreslagits för att bedöma trovärdigheten av en

kvalitativ studie; tillförlitlighet, giltighet, verifiering och överförbarhet (Polit &

Beck 2017). Studiens tillförlitlighet ökar om informanterna har skilda erfarenheter

som bidrar till att området kan belysas från olika perspektiv (Graneheim &

Lundman 2004). Författarna till föreliggande studie önskade nå informanter både

från primärvårdens hjärtsviktsmottagningar och avdelningsnära hjärt- och

hjärtsviktsmottagningar på Region Skånes sjukhus. Det är eventuellt en svaghet

att en övervägande majoritet av intervjuerna genomförts med sjuksköterskor som

arbetade på avdelningsnära mottagningar. De har inte samma möjlighet att följa

patienterna över tid, vilket kan ha inverkat på deras erfarenheter av att

delaktiggöra patienterna. Det fanns dock en bredd i urvalet då informanternas

arbetslivserfarenhet varierade mellan 5 och 31 år, de var både män och kvinnor

och hade olika lång erfarenhet av mottagningsarbete. En av informanterna

saknade vidareutbildning inom hjärtsvikt, men hade flerårig erfarenhet av

mottagningsarbete med hjärtsviktspatienter varför författarna valde att inkludera

hen i studien, även om hen inte uppfyllde inklusionskriteriet gällande

vidareutbildning.

Giltighet avser huruvida insamlad data är föränderlig över tid och situation, eller

om studien kan genomföras med samma eller liknande urvalsgrupp vid ett senare

tillfälle med samma resultat (Polit & Beck 2017). Kvalitativa studier kan inte fullt

reproduceras, men författarna har eftersträvat att ingående beskriva studiens

design, val av metod, urval och rekrytering, intervjuguidens utformning, se Bilaga

4, samt hur analysprocessen har genomförts, se Tabell 1.

Verifiering syftar till om studiens resultat speglar informanternas erfarenheter

eller om det är färgat av forskarens förförståelse och perspektiv (Polit & Beck

2017). Guber (1991) menar att forskaren genom intervjun får ta del av

“information” som först transformeras till “data” i processen när den samlas in.

Forskarens förförståelse påverkar transformationen och har därför en inverkan på

det insamlade materialet och skapandet av den verklighet som beskrivs i resultatet

(a.a.). Författarna till föreliggande studie hade en förförståelse för området då de i

19

sitt dagliga arbete möter den äldre patienten med hjärtsvikt. Detta kan ha lett till

en mindre öppenhet inför det informanterna valde att prata om och att

informanterna vid intervjutillfället leddes in på vissa områden för att bekräfta vad

författarna redan trodde sig veta. Förförståelsen underlättade samtidigt

möjligheten att kunna sätta sig in i informanternas livsvärld och var användbar för

att kunna urskilja mönster i analysprocessen.

Data analyserades systematiskt enligt Burnard (2008). Författarna läste igenom

transkriptionerna och utförde den öppna kodningen var för sig och jämförde sedan

resultatet. Författarna hade uppfattat informanternas erfarenheter på liknande sätt

och inga större skillnader fanns i den öppna kodningen. Listan av kategorier

skapades tillsammans och därefter utfördes färgkodningen var för sig. Enligt

Burnard (2008) styrks analysen genom att flera personer är involverade i

processen för att sedan diskutera sina resultat. Då en innehållsanalys utförs finns

det alltid risk för subjektiva tolkningar och en objektiv och definitiv syn på den

sociala verkligheten existerar inte. Ett sätt att verifiera analysen är dock att låta

informanterna läsa igenom transkriptionen av den egna intervjun samt författarnas

analys av denna för att verifiera eller förkasta den (a.a.). Författarna ansåg att

detta steg hade stärkt resultatets tillförlitlighet, men det fanns inte utrymme att

göra detta inom ramen för studien.

Kriteriet för överförbarhet behandlar hur en studies resultat kan förstås och

överföras till en annan kontext (Polit & Beck 2017). För att läsaren ska kunna

bedöma studiens överförbarhet har författarna strävat efter att beskriva studiens

kontext och urvalsgrupp ingående. Graneheim och Lundman (2004) menar att

överförbarheten också främjas av att resultatet beskrivs utförligt och med lämpliga

citat. För att ge analysen transparens redogörs analysprocessen i Tabell 1.

Resultatet presenteras i löpande text och illustreras med representativa citat.

Kvale (2007) menar att kvalitativa intervjuer innebär en asymmetrisk

maktrelation. Möjligen kan maktasymmetrin i föreliggande studie ha påverkats till

informanternas fördel då de intervjuades inom ett område där deras kunskap och

erfarenhet av att arbeta med hjärtsviktspatienter var större än författarnas, samt att

de fick välja tid och plats för intervjutillfället. Samtliga intervjuer utfördes ostört

på informanternas arbetsplatser. Enligt Polit och Beck (2017) är det av betydelse

för intervjuns djup att informanten känner sig trygg och kan prata fritt.

Maktrelationen kan också ha påverkats till informantens nackdel av att intervjuas

av två personer. Författarna uppmärksammade därför sin egen och informantens

placering i rummet, för att skapa en så neutral intervjumiljö som möjligt. Detta

gjordes genom att författaren som höll i intervjun, då rummet tillät, satt mitt emot

informanten medan den andra författaren satt lite avsides. Författarna hade innan

intervjun bestämt vem som skulle leda intervjun medan den andra satt bredvid,

tog minnesanteckningar och stöttade upp med eventuella följdfrågor. Innan

intervjuerna hölls en briefing där informanten hade möjlighet att ställa frågor samt

fick både muntlig och skriftlig information om att deltagandet var frivilligt och att

samtycket när som helst kunde dras tillbaka utan förklaring.

Graneheim och Lundman (2004) framhåller att forskare under intervjuprocessen

får nya insikter om det fenomen som undersöks och att dessa kan påverka vilka

följdfrågor som ställs under intervjun. Författarna upplevde att följdfrågor som

ställdes varierade i viss mån beroende på vad informanten valde att belysa under

intervjun. Författarna hade även begränsad erfarenhet av att intervjua, vilket kan

20

ha påverkat hur följdfrågor ställdes och att olika följdfrågor ställdes till

informanterna. Graneheim och Lundman (2004) lyfter även hur datainsamlingen

kan påverkas av att intervjuer görs under en lång tidsperiod. I föreliggande studie

genomfördes samtliga intervjuer, förutom pilotintervjun, under ett kort tidsspann

på två veckor, och författarna hade därför tidigare intervjuer färskt i minnet. Detta

bidrog till att författarna enklare kunde komma ihåg vilka följdfrågor som använts

i de tidigare intervjuerna.

Vid analys av transkriberade intervjuer är innehållsanalys en användbar metod

(Lundman & Hällgren Graneheim 2012). Kvale (2007) menar att då data samlas

in genom intervjuer, som sedan transkriberas, är det viktigt att vara medveten om

skillnaden mellan det skrivna och det muntliga språket. Intervjuerna innebär ett

möte mellan människor som inkluderar kroppsspråk, ansiktsuttryck och röstläge.

När intervjuerna transkriberas blir det skrivna språket en konstruktion av det

muntliga språket, vilket innebär att en del av intervjuns kontext går förlorad (a.a.).

Båda författarna närvarade vid samtliga intervjuer. De transkriberade hälften av

intervjuerna var, lyssnade sedan på intervjuerna igen och korrekturläste varandras

transkriptioner. Detta bidrog till att båda författarna fick en nära relation till

insamlad data.

Resultatdiskussion Studiens syfte var att belysa hjärtsviktsjuksköterskors erfarenheter av att

delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt. Resultatet

diskuteras utifrån Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans samt tidigare

forskning inom omvårdnad vid hjärtsvikt.

I sitt arbete på mottagning träffade sjuksköterskorna patienter med varierande

egenvårdsbehov och egenvårdskapacitet. Sjuksköterskorna beskrev att

patienternas förutsättningar till delaktighet försvårades på grund av

multisjuklighet, kognitiv svikt och symtom av hjärtsvikten såsom trötthet. Vissa

patienter saknade kunskap om att hjärtsvikt var en kronisk sjukdom. Resultatet

överensstämmer med den middle-range teori om egenvård vid kronisk sjukdom

som utvecklats av Riegel m.fl. (2012). Utifrån teorin undersökte Jaarsma m.fl.

(2017) vilka faktorer som specifikt påverkade egenvård för patienter med

hjärtsvikt. Egenvården påverkades av erfarenhet och kunskap, motivation, vanor,

kulturella värden och tro, funktionell och kognitiv nivå, stöd, egenvårdsförtroende

och tillgång till vård (a.a.). Enligt teorin är reflektion och beslutsfattande

processer som ligger till grund för egenvård (Riegel m.fl. 2012). Sjuksköterskorna

i föreliggande studie la stor vikt vid reflektion och att motivera patienten till

självständigt beslutsfattande. De erfor att patientens fysiska tillstånd, intresse,

vanor, vårdens tillgänglighet och stöd från anhöriga etcetera. påverkade patientens

delaktighet och egenvårdsförmåga. Även dessa faktorer får stöd i middle-range

teorin om egenvård. Orem (2001) anser att kunskapsbrist leder till egenvårdsbrist.

Sjuksköterskorna la stor betydelse vid undervisning för att öka patientens kunskap

om hjärtsvikt och egenvård. Enligt Orem (2001) påverkas egenvårdskapaciteten

av olika faktorer såsom ålder, hälsotillstånd, utbildning och resurser. Resultatet

visar hur sjuksköterskorna identifierade och tog hänsyn till flera av dessa faktorer

och anpassade råd, undervisning och uppföljning för att främja patienternas

delaktighet.

De hjälpmetoder som Orem (2001) beskriver utgöra den omvårdnad som

sjuksköterskan utför; handla eller utföra för en annan person, vägleda, ge psykiskt

21

eller fysiskt stöd, skapa en utvecklande miljö samt undervisa fanns alla

representerade i studiens resultat. Det kunde handla om att sjuksköterskan på

mottagningen mätte för stödstrumpor, vägledde patienten i sin egenvård relaterat

till vid behovsdiuretika, gav ett psykiskt stöd genom att lyssna till patientens

upplevelser, inventerade och bedömde patienternas kunskapsnivå och förmåga till

egenvård och gav individuellt anpassad information och utbildning om hjärtsvikt.

Orem (2001) framhåller hur sjuksköterskans omvårdnad ska syfta till att

komplettera egenvården. I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplevde att

patienterna behövde stöd på grund av osäkerhet kring hjärtsvikt och behandling

och hur de då bedömde patientens förmåga och försökte ge det stöd som patienten

var i behov av. Detta ledde ofta till att patienten kunde ta ett större ansvar för sin

egenvård, egenvårdskapaciteten ökade med kunskap och resurser i form av stöd

från sjuksköterskan.

Resultatet visade också hur delaktighet kunde främjas genom att involvera

närstående. En studie av Näsström m.fl. (2014) undersökte hur delaktighet hos

äldre patienter med hjärtsvikt påverkades av olika faktorer. Delaktigheten visade

sig vara högre hos personer som levde tillsammans med en närstående jämfört

med personer som levde i ensamhushåll (a.a.). Orem (2001) talar om närstående-

omsorg eller beroendevård. I föreliggande studie beskrevs närstående framförallt

som en viktig resurs när patienter led av kognitiv svikt eller var i ett palliativt

skede, men även som ett dagligt stöd vid t.ex. fysisk aktivitet eller att bedöma när

vid behovsdiuretika skulle tas. Orem (2001) menar att egenvårdsbrist gör det

nödvändigt att andra personer tar över ansvaret för patientens egenvård. Resultatet

visade hur sjuksköterskorna bedömde patientens förmåga till egenvård och

uppmuntrade patienten att ta stöd av närstående eller hemtjänst då hen upplevdes

behöva hjälp relaterat till kognitiv svikt eller trötthet.

Orem (2001) beskriver omvårdnadskapacitet som de kunskaper, färdigheter,

attityder och egenskaper som är en förutsättning för att ge omvårdnad. Resultatet

visade att sjuksköterskorna framhöll sin utbildning inom hjärtsvikt, sin erfarenhet

och sitt intresse för sjukdomen och omvårdnaden som en förutsättning för att

kunna delaktiggöra patienten. Utöver kunskap om hjärtsvikt behövde de vara

inlyssnande, ha förmåga att skapa tillitsfulla relationer och kunna arbeta i team.

Teamets funktion ansågs vara nödvändig för att täcka in patienternas behov.

Sjuksköterskorna i studien la stor vikt vid att skapa en god relation med patienten.

Orem (2001) talar om den interpersonella enheten som utgörs av sjuksköterskan

och den som är i behov av omvårdnad eller hens närstående. I resultatet beskrivs

relationen som en allians mellan sjuksköterskan och patienten som bygger på tillit

som skapas genom att sjuksköterskan bekräftar och lyssnar till patienten. Detta

resultat överensstämmer med studien av Oxelmark m.fl. (2018) som undersökte

sjuksköterskors erfarenheter av patientdelaktighet hos inneliggande patienter på

sjukhus. Sjuksköterskorna erfor hur partnerskapet med patienten var en

förutsättning för delaktighet. Partnerskapet innebar att lyssna till patienten,

överlämna vissa ansvarsområden, engagera patienten samt dela på makt och

beslutsfattande (a.a.). Orem (2001) menar att relationen mellan sjuksköterskan

och den som vårdas är både oberoende och beroende och att det finns ett delat

ansvar. Resultatet visade hur sjuksköterskorna var beroende av patientens intresse

för hjärtsvikt och egenvård för att kunna göra dem delaktiga. De eftersträvade att

skapa trygghet för patienten genom tillgänglighet och uppföljning och upplevde

22

att patienterna tog ett större ansvar för sin behandling då de fick ett förtroende för

sjuksköterskan.

Delaktigheten tog sig uttryck genom att patienterna blev mer aktiva i sin

egenvård, de kontrollerade sin vikt och blodtryck och dokumenterade vätskeintag.

Delaktigheten ansågs öka hos de patienter som hade tillgång till och kunde

använda sig av e-hälsolösningar. Utifrån Orems teori kan detta tolkas som att

egenvårdskapaciteten, det vill säga förmågan att uppskatta sina egenvårdsbehov

och planera sin egenvård, upplevdes öka när patienten fick ett digitalt hjälpmedel.

Resultatet visade att sjuksköterskorna dels hade goda erfarenheter av att arbeta

med e-hälsolösningar och såg stora framtida möjligheter, men också upplevde att

det blev svårt för många av de äldre att använda sig av dem. E-hälsolösningar har

god evidens vid prevention och behandling av kroniska sjukdomar (Lin & Wu

2014). De kan till exempel förebygga inläggning och återinläggning på sjukhus

och förbättra kliniska utfallsmått (Milos Nymberg m.fl. 2019). De svårigheter som

sjuksköterskorna upplevde att vissa äldre patienter hade med e-hälsolösningar

liknar de patienters upplevelser som intervjuats i studien av Milos Nymberg m.fl.

(2019). Studien undersökte äldres perspektiv på e-hälsolösningar och visade att de

uttryckte en ambivalens inför dem. Det framkom att äldre kunde se fördelar såsom

ökad tillgänglighet, men det fanns också en misstro till både e-hälsolösningarna

och till den egna förmågan att använda dem. De uttryckte oro inför vårdens

otillgänglighet som ett resultat av digitaliseringen, misstro till IT-systemen och

oförmåga att använda teknologiska lösningar. Oförmågan kunde bero på den

åldrande kroppen med sämre syn, hörsel och perception, men också en kulturell

skillnad i användning av teknologi då den äldre generationen inte växt upp med

teknologiska lösningar (a.a.). Föreliggande studie bekräftar dessa fynd och visar

även att sjuksköterskorna upplevde att de äldre patienterna hade svårt att använda

e-hälsolösningar om de hade bristande teknikvana eller saknade smartphone, dator

och digitalt bank-id.

Sjuksköterskorna delaktiggjorde sina patienter med ett personcentrerat

förhållningssätt genom att initiera ett relationsskapande möte, kartlägga patientens

kunskap samt anpassa information och utbildning. Resultatet visade att de på olika

sätt försökte delaktiggöra patienten för att förhindra behov av sjukhusvård eller

återinläggning, till exempel genom tillgänglighet som innebar att patienten ringde

till mottagningen när hen behövde stöd i sin egenvård. De beskrev delaktighet på

ett liknande sätt som sjuksköterskorna i studien av Eldh m.fl. (2006), d v s att ge

information och utbilda om sjukdomen, symtom och läkemedel. Resultatet visade

även att sjuksköterskorna hade en förståelse för de faktorer som patienterna i

studien av Eldh m.fl. (2006) uttryckte var viktiga för delaktighet, att bli

behandlade som individer, få sina behov sedda och önskemål och beslut

respekterade.

Inga strukturerade program för att delaktiggöra patienten användes, utan

mottagningsbesöken verkade utformas efter patientens behov med fokus på

individanpassad undervisning om hjärtsvikt och konkreta råd om egenvård.

Arbetssättet gav sjuksköterskan stor frihet att utforma omvårdnaden efter egen

kunskap och erfarenhet, men förutsätter att hen har egna metoder för att

delaktiggöra patienten och utvärdera utfall. Samtidigt visade en randomiserad

kontrollerad studie av Luhr m.fl. (2019), som undersökte om patienternas

upplevelser av delaktighet ökade om de deltog i ett strukturerat

självhanteringsprogram för patientdelaktighet vid hjärtsvikt, utöver den

23

standardiserade vården, ingen skillnad i upplevelse av delaktighet mellan

kontrollgrupp och interventionsgrupp. Det fanns således inget stöd för att ett

strukturerat självhanteringsprogram skulle öka delaktigheten.

Författarnas förförståelse, att många äldre med hjärtsvikt saknade kunskap om sin

sjukdom och egenvård, bekräftades till viss del av resultatet. Samtidigt fick de en

mer komplex bild av vad det kan innebära att delaktiggöra en äldre patient då hens

förutsättningar påverkas av sjukdomen och ofta av multisjuklighet. Den ”äldre

patienten” är inte en homogen grupp och delaktighet och egenvård är beroende av

individens individuella förutsättningar. Författarna upplevde att sjuksköterskorna i

föreliggande studie visade en ödmjukhet inför sin egen roll och att det

personcentrerade arbetssättet ledde till att delaktiggöra patienten utifrån hens

behov och önskemål.

SLUTSATS

Resultatet visade att sjuksköterskornas erfarenheter av att delaktiggöra den äldre

patienten påverkades av både de egna och patientens förutsättningar.

Sjuksköterskorna ansåg att utbildning och erfarenhet var viktigt för att kunna

delaktiggöra patienten, varför det är av stor betydelse att verksamheterna satsar

både på att ge sjuksköterskor vidareutbildning inom hjärtsvikt men också

kontinuerlig fortbildning. Sjuksköterskorna upplevde att många av de äldre

patienterna som led av multisjuklighet hade ett stort behov av att samtala med en

sjuksköterska kring sin hälsa. Resultatet visade även att den äldre patientens unika

behov behöver tas i beaktande. Närstående eller hemtjänst blir en viktig resurs då

patienten lider av trötthet, kognitiv svikt eller multisjuklighet. De beskrev hur de

först försökte skapa en tillitsfull relation för att därefter undervisa om hjärtsvikt

och delaktiggöra patienten i egenvården. Tid och kontinuitet är av stor betydelse

och det är därför viktigt att sjuksköterskan har möjlighet att träffa den äldre

patienten i lugn och ro och gärna följa upp med flera återbesök för att öka

patientens förutsättningar att lära sig om sjukdomen och egenvården. Ett

personcentrerat förhållningssätt lyftes av samtliga sjuksköterskor och fokus låg på

att lyssna in patientens behov, ge individanpassad undervisning, egenvårdsråd och

stöd. Däremot tycktes ett systematik arbetssätt och utvärdering av delaktighet

saknas och informanterna på de olika mottagningarna hade utarbetat sina egna

metoder.

Både på nationell och regional nivå satsas det på e-hälsolösningar och de antas

utgöra en stor del av framtidens vård. Resultatet visade att e-hälsolösningar i form

av applikationer för att följa symtom och kommunicera med sjuksköterskan på

mottagningen var till stor hjälp för vissa patienter. Samtidigt var det många äldre

som exkluderades på grund av bristande teknikvana eller avsaknad av dator i

hemmet. För att äldre ska kunna ta del av de e-hälsolösningar som syftar till att

öka delaktighet och autonomi är det viktigt att de utformas och anpassas för den

äldre patienten.

24

ARBETSFÖRDELNING

Arbetet med litteratursökning, författandet av bakgrund, metod och teori har

utförts gemensamt. Båda författarna deltog vid samtliga intervjuer och

transkriberade hälften av materialet var. Dataanalysen utfördes enligt Burnards

metod för innehållsanalys vilket innebar att vissa delar utfördes av författarna var

för sig för att sedan diskuteras tillsammans. Resultat och metod- och

resultatdiskussion är ett gemensamt arbete av båda författarna.

25

REFERENSER

1177 Vårdguiden, (2019) Hjärtsviktsmottagning i Skåne.

>https://www.1177.se/Skane/sjukdomar--besvar/hjarta-och-blodkarl/hjartbesvar-

och-hjartfel/hjartsviktsmottagning-i-skane/< HTML (2019-12-04)

Agvall B, Paulsson T, Foldevi M, Dahlström U, Alehagen U, (2014) Resource use

and cost implications of implementing a heart failure program for patients with

systolic heart failure in Swedish primary health care. International Journal of

Cardiology, 176, 731–738.

Agvall B, (2010) Hjärtsvikt. I: Hedin K, Löndahl M, (Red) Allmänläkarpraktikan

Hjärt-kärlsjukdomar. Lund, Studentlitteratur AB.

Borgström Bolmsjö B, (2018) Hjärtsvikt bland äldre. I: Hedin K, Löndahl M,

(Red) Allmänläkarpraktikan Äldre. Lund, Studentlitteratur AB.

Burnard P, Gill P, Steward K, Treasure E, Chadwick B, (2008) Analysing and

presenting qualitative data. British Dental Journal, 204(8), 429–432.

Dahlström U, (2005) Hjärtsviktens patofysiologi, omfattning och diagnostik. I:

Strömberg A, (Red) Vård vid hjärtsvikt. Lund, Studentlitteratur AB.

Dahlström U, Strömberg A, (2005) Riktlinjer för farmakologisk och icke-

farmakologisk behandling. I: Strömberg A, (Red) Vård vid hjärtsvikt. Lund,

Studentlitteratur AB.

Driscoll A, Meagher S, Kennedy R, Hay M, Banerji J, Campbell D, Cox N,

Gascard D, Hare D, Page K, Nadurata V, Sanders R, Patsamanis H, (2016) What

is the impact of systems of care for heart failure patients diagnosed with heart

failure: a systematic review. BMC Cardiovascular Disorders, 16(195), 1-20.

Ekman I, Fagerberg B, Lundman B, (2002) Health-related quality of life and

sense of coherence among elderly patients with severe chronic heart failure in

comparison with healthy controls. Heart & Lung, 31(2), 94-101.

Ekman I, Wolf A, Olsson L-E, Taft C, Dudas K, Schaufelberger M, Swedberg K,

(2012) Effects of person-centred care in patients with chronic heart failure: the

PCC-HF study. European Heart Journal, 33, 1112–1119.

Ekman I, Norberg A, (2013) Personcentrerad vård – teori och tillämpning. I:

Edberg A-K, Ehrenberg A, Friberg F, Wallin L, Wijk H, Öhlén J, (Red)

Omvårdnad på avancerad nivå – kärnkompetenser inom sjuksköterskans

specialistområden. Lund, Studentlitteratur AB.

Eldh A C, Ehnfors M, Ekman I, (2006) The meaning of patient participation for

patients and nurses at a nurse-led clinic for chronic heart failure. European

Journal of Cardiovascular Nursing, 5, 45-53.

Fagotto V, Cavarape A, Boccanelli A, (2019) Heart failure in the elderly: A

geriatric syndrome. Picture of the modern situation. Monaldi Archives for Chest

Disease, 89(1031), 67-68.

26

Gandhi S, Mosleh W, Sharma U C, Demers C, Farkouh M E, Schwalm J-D,

(2017) Multidisciplinary Heart Failure Clinics are Associated with Lower Heart

Failure Hospitalization and Mortality: Systematic Review and Meta-analysis.

Canadian Journal of Cardiology, 33(10), 1237-1244.

Gilmour J, Strong A, Hawkins M, Broadbent R, Huntington A, (2013) Nurses and

Heart Failure Education in Medical Wards. Nursing Praxis in New Zealand,

29(3), 7-19.

Graneheim U H, Lundman B, (2004) Qualitative content analysis in nursing

research: concept, procedure and measures to achieve trustworthiness. Nurse

education today, 24, 105–112.

Grange J, (2005) The role of nurses in the management of heart failure. Heart, 98,

39-42.

Guber R, (1991) El Salvaje Metropolitano. Buenos Aires, Editorial Legasa.

Guest G, Bunce A, Johnson L, (2006) How many interviews are enough? An

experiment with data saturation and variability. Field Methods, 18(1), 59–82.

Hartford Kvæl L A, Debesay J, Bye A, Bergland A, (2019) Health‐care

professionals’ experiences of patient participation among older patients in

intermediate care—At the intersection between profession, market and

bureaucracy. Health Expectations, 22, 921–930.

Hälso- och sjukvårdslag, 2017:30.

Jaarsma T, Cameron J, Riegel B, Stromberg A, (2017) Factors Related to Self-

Care in Heart Failure Patients According to the Middle-Range Theory of Self-

Care of Chronic Illness: a Literature Update. Current Heart Failure Reports, 14,

71–77.

Kummuri N, Johnson M, Koelling T, (2012) Relationship between improvements

in heart failure patient disease specific knowledge and clinical events as part of a

randomized controlled trial. Patient Education and Counseling, 86(2), 233-238.

Kvale S, (2007) Doing interviews. Thousand Oaks CA, Sage Publication.

Kvale S, Brinkmann S, (2014) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund,

Studentlitteratur AB.

Lag om etikprövning av forskning som avser människor, 2003:460.

Lainscak M, Blue L, Clark A L, Dahlström U, Dickstein K, Ekman I, Jaarsma T,

(2011) Self-care management of heart failure: Practical recommendations from

the Patient Care Committee of the Heart Failure Association of the European

Society of Cardiology. European Journal of Heart Failure, 13, 115-126.

27

Lin H, Wu X, (2014) Intervention strategies for improving patient adherence to

follow-up in the era of mobile information technology: a systematic review and

meta-analysis. PLoS ONE, 9(8), 1–8.

Lundman B, Hällgren Graneheim U, (2012) Kvalitativ innehållsanalys. I:

Granskär M, Höglund-Nielsen B, (Red) Tillämpad kvalitativ forskning inom

hälso- och sjukvård (2:a upplagan). Lund, Studentlitteratur AB.

Luhr K, Eldh A, Theander K, Holmefur M, (2019) Effects of a self-management

programme on patient participation in patients with chronic heart failure or

chronic obstructive pulmonary disease: A randomized controlled trial. European

Journal of Cardiovascular Nursing, 18(3), 185–193.

Milos Nymberg V, Borgström Bolmsjö B, Wolff M, Calling S, Gerward S,

Sandberg M, (2019) ‘Having to learn this so late in our lives…’ beliefs,

experiences, attitudes and expectations of e-health in primary health care.

Scandinavian Journal of Primary Health Care, 37(1), 41-52.

Näsström L, Jaarsma T, Idvall E, Årestedt K, Strömberg A, (2014) Patient

participation in patients with heart failure receiving structured home care – a

prospective longitudinal study. BMC Health Services Research, 14(633), 1-12.

Näsström L, Mårtensson J, Strömberg A, (2017) Participation in Care Encounters

in Heart Failure Home-Care. Clinical Nursing Research, 26(6), 713-730.

Orem D E, (2001) Nursing: Concepts of Practice (6:e upplagan). St. Louis MO,

Mosby.

Oxelmark L, Ulin K, Chaboyer W, Bucknall T, Ringdal M, (2018) Registered

Nurses’ experiences of patient participation in hospital care: supporting and

hindering factors patient participation in care. Scandinavian Journal of Caring

Science, 32, 612-621.

Patientlag, 2014:821.

Polit D, Beck C, (2017) Nursing Research Generating and Assessing Evidence for

Nursing practice (10:e upplagan). Philadelphia, Wolters Kluwer.

Riegel B, Jaarsma T, Strömberg A, (2012) A middle-range theory of self-care of

chronic illness. ANS Advances in Nursing Science, 35, 194–204.

Socialstyrelsen, (2015) Nationella riktlinjer –Utvärdering 2015 Hjärtsjukvård

Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning.

>www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-

dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2015-12-5.pdf< HTML (2019-11-

15)

Socialstyrelsen, (2018) Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård Stöd för styrning

och ledning. >www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-

dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2018-6-28.pdf< HTML (2019-11-

15)

28

Socialstyrelsen, (2019) Digitala vårdtjänster och artificiell intelligens i hälso- och

sjukvården. >https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-

dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-10-6431.pdf< HTML (2020-04-15)

Socialstyrelsen, (2020) Det här är e-hälsa. >https://div.socialstyrelsen.se/det-har-

ar-e-halsa< HTML (2020-04-17)

Steventon A, Bradsley M, Billings J, Dixon J, Doll H, Hirani S, Cartwright M,

Rixon L, Knapp M, Henderson C, Rogers A, Fitzpatrick R, Hendy J, Newman S,

(2012) Effect of telehealth on use of secondary care and mortality: findings from

the Whole System Demonstrator cluster randomized trial. British Medical

Journal, 392, 1047–57.

Strömberg A, (2005a) Patientutbildning. I: Strömberg A, (Red) Vård vid

hjärtsvikt. Lund, Studentlitteratur AB.

Strömberg A, (2005b) Sjuksköterskebaserade hjärtsviktsmottagningar inom

slutenvård. I: Strömberg A, (Red) Vård vid hjärtsvikt. Lund, Studentlitteratur AB.

Svensk sjuksköterskeförening, (2016) Svensk sjuksköterskeförening om

personcentrerad vård. >https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-

sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/ssf-om-

publikationer/svensk_sjukskoterskeforening_om_personcentrerad_vard_oktober_

2016.pdf< HTML (2020-03-15)

Vetenskapsrådet, (2002) Forskningsetiska principer.

>www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf<

HTML (2019-12-29)

Wikström G, (2014) Fysiologi. I: Wikström G, (Red) Hjärtsvikt - Fysiologi,

diagnostik, behandling och omvårdnad. Lund, Studentlitteratur AB.

World Health Organization, (2020) eHealth. >https://www.who.int/ehealth/en/<

HTML (2020-04-17)

WMA Declaration of Helsinki, (2013) Ethical principles for medical research

involving human subjects. >https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-

of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/<

HTML (2020-01-14)

Zarrinkoub R, Wettermark B, Wändell P, Mejhert M, Szulkin R, Ljunggren G,

Kahan T, (2013) The epidemiology of heart failure, based on data for 2.1 million

inhabitants in Sweden. European Journal of Heart Failure, 15, 995–1002.

29

BILAGA 1

Informationsbrev till enhetschefer Projektets titel:

Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att

delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder

vid hjärtsvikt.

Datum:

Studieansvariga:

Sarah Richards

Frida Sjöstrand

E-post:

sarah.richards@hotmail.com

fridasjostrand@gmail.com

Handledare:

Katarina Sjögren Forss, Universitetslektor, Malmö

Universitet, Fakulteten för Hälsa och Samhälle

E-post: katarina.sjogren.forss@mau.se

Studerar vid Malmö Universitet,

Fakulteten vid hälsa och samhälle,

205 06 Malmö

Utbildning: Specialistsjuksköterska med

inriktning vård av äldre

Nivå: Avancerad nivå, magister

Hej!

Vi heter Sarah Richards och Frida Sjöstrand och läser specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning

vård av äldre. Under våren 2020 kommer vi att skriva vår magisteruppsats som syftar till att belysa

sjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.

Vi önskar därför intervjua sjuksköterskor som har vidareutbildning inom hjärtsvikt och som arbetar på

hjärtsviktsmottagning med patienter >65 år. De ska ha arbetat minst tre år som sjuksköterskor varav minst

ett år på hjärtsviktsmottagning.

Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten i

omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.

Sjuksköterskeledda hjärtsviktmottagningar har god evidens. Följsamhet till behandling är central och för

att förebygga återinläggning krävs god egenvård. Vår förhoppning är att studien ska kunna bidra med

ytterligare kunskap om hur patienten kan delaktiggöras i sin omvårdnad.

Intervjuerna kommer att ske i enskildhet och beräknas ta ca 60 minuter. Om möjligt ser vi helst att de sker

på arbetsplatsen under arbetstid. Vi kommer båda att närvara vid intervjutillfällena och intervjuerna

kommer med informantens godkännande att spelas in. Materialet från intervjuerna kommer att

avidentifieras och behandlas konfidentiellt. Intervjumaterialet kommer endast att användas i aktuell studie

och det kommer att destrueras efter att magisteruppsatsen blivit godkänt. Det färdigställda examensarbetet

kommer att publiceras i Malmö Universitets databas för examensarbeten, MUEP - Malmö University

Electronic Publishing.

Deltagande i studien är frivilligt och deltagandet kan avbrytas när som helst utan närmare

förklaring. Vår förhoppning är att kunna genomföra intervjuerna under februari och början av mars. För

mer information eller deltagande i studien maila studieansvariga, se kontaktinformation ovan.

Med vänlig hälsning,

Sarah Richards och Frida Sjöstrand

30

BILAGA 2

Informationsbrev till sjuksköterska

Projektets titel:

Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att

delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder

vid hjärtsvikt.

Datum:

Studieansvariga:

Sarah Richards

Frida Sjöstrand

E-post:

sarah.richards@hotmail.com

fridasjostrand@gmail.com

Handledare:

Katarina Sjögren Forss, Universitetslektor, Malmö

Universitet, Fakulteten för Hälsa och Samhälle

E-post: katarina.sjogren.forss@mau.se

Studerar vid Malmö Universitet,

Fakulteten vid hälsa och samhälle,

205 06 Malmö

Utbildning: Specialistsjuksköterska med

inriktning vård av äldre

Nivå: Avancerad nivå, magister

Hej!

Vi heter Sarah Richards och Frida Sjöstrand och läser specialistsjuksköterskeprogrammet med

inriktning vård av äldre. Under våren 2020 kommer vi att skriva vår magisteruppsats som syftar till att

belysa hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten i

omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt. Vi önskar därför intervjua sjuksköterskor som har vidareutbildning

inom hjärtsvikt och som arbetar på hjärtsviktsmottagning med patienter >65 år. Du ska ha arbetat minst

tre år som sjuksköterska, varav minst ett år på hjärtsviktsmottagning.

Syftet med studien är att belysa hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre

patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.

Sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar har god evidens. Följsamhet till behandling är central och för

att förebygga återinläggning krävs god egenvård. Vår förhoppning är att studien ska kunna bidra med

ytterligare kunskap om hur patienten kan delaktiggöras i sin omvårdnad.

Intervjun kommer att ske i enskildhet och beräknas ta ca 60 minuter. Du väljer själv tid och plats för

intervjun. Vi kommer båda att närvara vid intervjutillfället och intervjun kommer efter

ditt godkännande att spelas in. Materialet från intervjun kommer att avidentifieras och behandlas

konfidentiellt. Intervjumaterialet kommer endast att användas i aktuell studie och kommer att destrueras

efter att magisteruppsatsen blivit godkänt. Det färdigställda examensarbetet kommer att publiceras i

Malmö Universitets databas för examensarbeten, MUEP - Malmö University Electronic Publishing.

Ditt deltagande i studien är frivilligt och kan avbrytas när som helst utan närmare förklaring.

Vår förhoppning är att kunna genomföra intervjun under februari eller början av mars. För

mer information eller deltagande i studien maila studieansvariga, se kontaktinformation

ovan.

Härmed tillfrågas du om deltagande i studien.

31

BILAGA 3

Samtyckesblankett för enhetschefer Projektets titel:

Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att

delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder

vid hjärtsvikt.

Datum:

Studieansvariga:

Sarah Richards

Frida Sjöstrand

E-post:

sarah.richards@hotmail.com

fridasjostrand@gmail.com

Handledare:

Katarina Sjögren Forss, Universitetslektor, Malmö

Universitet, Fakulteten för Hälsa och Samhälle

E-post: katarina.sjogren.forss@mau.se

Studerar vid Malmö Universitet,

Fakulteten vid hälsa och samhälle,

205 06 Malmö

Utbildning: Specialistsjuksköterska med

inriktning vård av äldre

Nivå: Avancerad nivå, magister

Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad

skriftlig information. Jag är medveten om att verksamhetens

deltagande är frivilligt och när som helst kan avbrytas utan närmare

förklaring.

Jag lämnar härmed mitt samtycke till att verksamheten deltar i

ovanstående studie:

Datum: .........................................................................................

Enhetschefens underskrift: ..................................................................

32

BILAGA 4

INTERVJUGUIDE

Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra

den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.

Demografiska frågor:

Hur många år har du arbetat som sjuksköterska?

Vad har du för utbildning inom hjärtsvikt?

Hur länge har du arbetat med hjärtsviktspatienter på mottagning?

Intervjufrågor:

Vill du berätta om hur du delaktiggör den äldre patienten i sin omvårdnad relaterat

till hjärtsvikt?

Vill du berätta om en situation när du delaktiggjort den äldre patienten i sin

omvårdnad relaterat till hjärtsvikt?

Utvecklande frågor:

Vad behöver du för att kunna delaktiggöra den äldre patienten?

Vill du ge ett exempel? Har du fler exempel?

Vill du utveckla?

På vilket sätt…

Vad får det för effekter…

33

BILAGA 5

Samtyckesblankett för informanter Projektets titel:

Hjärtsviktssjuksköterskors erfarenheter av att

delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder

vid hjärtsvikt.

Datum:

Studieansvariga:

Sarah Richards

Frida Sjöstrand

E-post:

sarah.richards@hotmail.com

fridasjostrand@gmail.com

Handledare:

Katarina Sjögren Forss, Universitetslektor, Malmö

Universitet, Fakulteten för Hälsa och Samhälle

E-post: katarina.sjogren.forss@mau.se

Studerar vid Malmö Universitet,

Fakulteten vid hälsa och samhälle,

205 06 Malmö

Utbildning: Specialistsjuksköterska med

inriktning vård av äldre

Nivå: Avancerad nivå, magister

Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad

skriftlig information. Jag är medveten om att mitt deltagande är

frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan

avbryta mitt deltagande.

Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående studie:

Datum: .........................................................................................

Informantens underskrift: ..................................................................